Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående bevarande av mark för jordbruksändamål, m. m. (Betänkande 1973:JoU17 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 17 år 1973

JoU 1973:17

Nr 17

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
bevarande av mark för jordbruksändamål, m. m.

Motionerna

I motionen 1973:89 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till
bestämmelser om möjlighet för berörda grannar och markägare att yttra
sig vid tillståndsgivning för plantering av skog på åkermark.

I motionen 1973:206 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar om åtgärder i syfte att skapa en jordreserv som kan
underlätta snabb uppodling av tidigare hävdad jord som nu ej brukas.

I motionen 1973:322 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c) hemställs att
riksdagen måtte anhålla om att genom lantbruksorganisationens försorg
en plan skyndsamt upprättas för bevarande av för livsmedelsförsörjningen
angelägen högproduktiv jordbruksmark, med särskilt beaktande av i
motionen angivna områden vid Öresundskusten och Skånes sydkust.

I motionen 1973:1388 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är
i fråga (punkten 1 a), att riksdagen uttalar, att skyddandet av de
värdefulla odlingsjordarna från bebyggelse och bevarande av desamma för
livsmedelsproduktion utgör ett grundläggande element i vår jordbrukspolitik.

Utskottet

Enligt motionerna 1973:322 och 1973: 1388 bör åtgärder vidtas för
att bevara högvärdig jordbruksmark från bebyggelse. I motionen
1973:1388 åberopas därvid den bristande tillgången på livsmedel i
världen och de för framtiden sannolikt växande försörjningsproblemen.
Våra aktuella överskottsproblem framstår enligt motionärerna i detta
perspektiv som relativt bagatellartade och bör inte hindra att såsom
grundläggande element i vår jordbrukspolitik anges att de värdefulla
odlingsjordarna bör bevaras för jordbruksändamål.

I båda de nämnda motionerna föreslås att en plan upprättas över den
mark som bör undantas från bebyggelse. I motionen 1973:322 framhålls
att det i den påbörjade riksplaneringen måste vara en huvuduppgift att
tillse att landets mest högavkastande jordar såvitt möjligt bevaras för
fortsatt jordbruksproduktion. Detta syfte anses inte vara tillgodosett
genom den fysiska riksplan varom riksdagen föregående år beslöt (prop.
1972:111, CU 1972:35, rskr 1972:348). Motionen tar särskilt upp
förhållandena i sydvästra Skåne. Det uppges att enligt föreliggande

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 17

JoU1973:17

kommunala planer en s. k. bandstad kommer att utbreda sig över dessa
områden och fram till år 1985 ta i anspråk ytterligare 10 000 ha av den
bästa jordbruksjorden. Genom lantbruksstyrelsens försorg bör enligt
motionen skyndsamt upprättas en plan för bevarande av högproduktiv
jordbruksmark, där områdena vid Öresundskusten och Skånes sydkust
särskilt beaktas.

Utskottet får erinra om att de av riksdagen föregående år godkända
riktlinjerna för hushållningen med mark och vatten bl. a. innebär att i
den fysiska riksplaneringen skall beaktas de areella näringarnas betydelse
för vårt lands ekonomiska utveckling och välfärd och att all möjlig
hänsyn bör tas till dessa näringars krav. Anspråken i fråga om jordbruk
och skogsbruk bör enligt nämnda riksdagsbeslut preciseras i det fortsatta
arbetet bl. a. genom en förfinad gradering av jordbruksmark genom
lantbruksstyrelsens försorg, genom en gradering av skogsmark så att även
samhällsekonomiska synpunkter beaktas och genom att jord- och
skogsbrukets företrädare får medverka i planeringsarbetet på ett tidigt
stadium. I vad gäller konflikter mellan jordbruksintressen och tätortsexpansion
bör enligt riktlinjerna högvärdig jordbruksmark inte tas i
anspråk för tätbebyggelseändamål om en från samhällsbyggandets synpunkter
likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för jordbruket
mindre värdefull mark. I det fortsatta planeringsarbetet inom län och
kommuner bör vidare påvisas om det i vissa fall finns skäl att inom ramen
för den fysiska riksplaneringen vidta särskilda åtgärder för att tillgodose
jordbruksintressena.

De sålunda av riksdagen godkända riktlinjerna skall enligt beslut av
Kungl. Maj:t beaktas av samtliga statsmyndigheter. Kungl. Maj:t har
vidare uppdragit åt länsstyrelserna att i syfte att fullfölja nämnda
riktlinjer föra överläggningar med kommunerna samt att senast den 1 juli
1974 till Kungl. Maj:t redovisa erforderliga program för kommunal
planering och för åtgärder från länsstyrelsernas sida.

Förutom att angivna riktlinjer blir vägledande för Kungl. Majit och
underställda myndigheter samt för kommunerna säkras deras genomförande
i viss mån genom lagstiftning. Sålunda får Kungl. Majit enligt
byggnadslagen, när det är påkallat till främjande av en från rikssynpunkt
angelägen utveckling, besluta att för visst område skall finnas generalplan,
som tillgodoser i beslutet angivet intresse. Om det är oundgängligen
nödvändigt för att det angivna intresset skall bli tillgodosett, får Kungl.
Majit föreskriva att planen skall vara helt eller delvis fastställd. I avvaktan
på att generalplan upprättats och fastställts kan Kungl. Majit meddela
nybyggnadsförbud.

I anledning av de båda nu behandlade motionerna får utskottet
hänvisa till de riktlinjer för hushållningen med mark och vatten och i
anslutning därtill antagna lagbestämmelser som sålunda gäller. 1 det
fortsatta planeringsarbetet bör såsom förut nämnts påvisas om det i vissa
fall finns skäl att i riksplaneringen vidta särskilda åtgärder för att
tillgodose jordbruksintresset. Det synes utskottet naturligt att den i
motionerna upptagna frågan om bevarandet av viss jordbruksmark vid

JoU 1973:17

fullföljandet av riksplanearbetet kommer att prövas utifrån angivna
bedömningsgrund. Enligt vad utskottet erfarit pågår inom den statliga
lantbruksorganisationen arbete med metodutveckling och med praktisk
gradering av jordbruksmark. Därigenom preciseras inför det fortsatta
planeringsarbetet jordbrukets anspråk på mark. Med hänsyn till att
jordbruksintresset på angivet sätt kommer att beaktas vid fullföljandet av
den fysiska riksplaneringen finner utskottet att syftet med föreliggande
motionsyrkanden kommer att bli tillgodosett utan någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida. Utskottet vill i övrigt hänvisa till att
hithörande problem även behandlats av civilutskottet i betänkandet CU
1973:11 i anledning av motioner rörande den fysiska riksplaneringen
m. m. Civilutskottet har därvid framhållit att redan genom propositionen
1972:111 klarlagts att bevarandet av jordbruksmark för sitt ändamål
inom riktlinjernas ram är ett riksintresse.

I motionen 1973:206 påtalas de risker för vårt lands försörjning i
händelse av avspärrning eller annat krisläge som är förknippade med
igenväxning av tidigare odlad mark. Förnyad uppodling, som enligt
motionärerna snart kan bli aktuell, blir kostsam och besvärlig. Genom att
hålla en viss del av jorden öppen kunde, menar motionärerna, en
jordreserv skapas, färdig för snabb uppodling.

Utskottet får i anledning av motionen erinra om att nedläggningen av
åker enligt den officiella lantbruksstatistiken under senare år har gått
långsammare än tidigare. Snabbast går nedläggningen i de norra delarna
av landet. Den förbättring av stödet till jordbruket i norra Sverige som
riksdagen beslöt om år 197 1 kan enligt utskottets mening väntas motverka
nedläggningen av åker i denna landsdel. Utskottet vill i sammanhanget
också erinra om den försöksverksamhet med landskapsvård i odlingsbygder
som påbörjades föregående år. Detta innebär en möjlighet att
hålla vissa jordbruksmarker, som är av betydelse för landskapsvården,
öppna med statligt stöd. Med hänsyn till det anförda finner utskottet inte
tillräckliga skäl att i anledning av motionen 1973:206 föreslå någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Enligt motionen 1973:89 bör lantbruksnämnd vid handläggning av
ärende enligt jord hävdslagen rörande tillåtligheten av att åkerjord övergår
till skogsmark vara skyldig att inhämta yttrande från berörda grannar och
markägare. Detta motiveras med den förändring av landskapsbilden som
en skogsplantering innebär. Största möjliga hänsyn bör enligt motionen
tas till de önskemål som kommer fram i sådana yttranden.

Utskottet får erinra om att lantbruksnämnden, när nedläggning av
jordbruksmark aktualiseras, med stöd av jordhävdslagen endast har att
bedöma om marken behövs för jordbruksändamål. Utskottet utgår från
att lantbruksnämnd tar den kontakt med berörda markägare som
erfordras för denna bedömning. Det är inte nämndens uppgift att ge
tillstånd till skogsplantering. Det blir närmast en fråga för vederbörande
skogsvårdsstyrelse att i samband med bidragsgivning till skogsplantering
bedöma lämpligheten av att visst markområde planteras. Merparten av
den skogsplantering som sker på f. d. jordbruksmark görs nämligen med

JoU 1973:17

stöd av statsbidrag förmedlat av skogsvårdsstyrelse. I samverkan mellan
länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser sker en avgränsning av sådana
områden som av naturvårdsskäl bör hållas öppna.

I anslutning härtill kan vidare nämnas att riksdagen föregående år
beslöt överlämna en motion, som behandlade en närliggande fråga, till
naturvårdskommittén (JoU 1972:1 p. 36, rskr 1972:9). Med hänsyn
härtill och till vad som i övrigt anförts erfordras enligt utskottets mening
inte någon riksdagens åtgärd i anledning av förevarande motion.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. anser motionerna 1973:322 och 1973:1388, yrkande 1 a,
besvarade med vad utskottet anfört,

2. lämnar motionen 1973:206 utan åtgärd,

3. lämnar motionen 1973:89 utan åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1973
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i
Tanum (s), Augustsson (s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar
Takman (vpk), Berndtsson i Bokenäs (fp), fru Theorin (s), herrar
Leuchovius (m)* och Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Hansson i Skegrie, Jonasson och Larsson i Borrby (samtliga c),
som anför:

Såsom utskottet påpekar har riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat
sig för skyddandet av den bördiga åkermarken från bebyggelse och
framhållit att såvitt möjligt bör byggandet i stället förläggas till mindre
värdefull jordbruksjord. Även det nu föreliggande betänkandet från
jordbruksutskottet är synnerligen positivt i sina uttalanden till förmån
för bevarandet av bördig åkermark. Det torde råda en ganska allmän
enighet om betydelsen av att högt avkastande åkermark så långt möjligt
bör utnyttjas för livsmedelsproduktion eftersom sådan produktion kan
ske såväl rationellast som billigast på dessa jordar.

Tyvärr synes den kommunala projekteringen av bebyggelsen inte ta
vederbörlig hänsyn till riksdagens vid flera tillfällen uttalade mening. Ett
synnerligen flagrant exempel härpå är den regionplan som uppgjorts inom
Sydvästra Skånes kommunalförbund. Inom denna region finns vårt lands

JoU1973:17

förnämsta jordbruksjord. Den regionplan som uppgjorts kommer, därest
den får fullföljas, att exploatera betydande delar av denna vår i särklass
förnämsta åkermark. En sådan utveckling vore synnerligen olycklig och
bör så långt möjligt förhindras. Liknande exempel på bebyggelseplanering
torde finnas även på andra håll.

I utskottsbetänkandet förklaras emellertid följande:

I det fortsatta planeringsarbetet inom län och kommuner bör vidare
påvisas om det i vissa fall finns skäl att inom ramen för den fysiska
riksplanen vidta särskilda åtgärder för att tillgodose jordbruksintressena:

Kungl. Maj:t har vidare uppdragit å länsstyrelserna att i syfte

att fullfölja nämnda riktlinjer föra överläggningar med kommunerna samt
att senast den 1 juli 1974 till Kungl. Maj :t redovisa erforderliga program
för kommunal planering och för åtgärder från länsstyrelsernas sida.

Förutom att angivna riktlinjer blir vägledande för Kungl. Maj:t och
underställda myndigheter samt för kommunerna säkras deras genomförande
i viss mån genom lagstiftning. Sålunda får Kungl. Maj:t enligt
byggnadslagen, när det är påkallat till främjande av en från rikssynpunkt
angelägen utveckling, besluta att för visst område skall finnas generalplan,
som tillgodoser i beslutet angivet intresse. Om det är oundgängligen
nödvändigt för att det angivna intresset skall bli tillgodosett, får Kungl.
Maj d föreskriva att planen skall vara helt eller delvis fastställd. I avvaktan
på att generalplan upprättats och fastställts kan Kungl. Maj:t meddela
nybyggnadsförbud.

Statliga organ har enligt dessa uttalanden möjlighet att stoppa
olämplig bebyggelse genom vägran att fastställa plan. Det torde alltså få
tolkas så att möjligheter redan finns att hålla tillbaka de kommunala
expansionsplanerna när dessa uppenbarligen strider mot riksdagsbeslutet
om skydd för högvärdig åkermark. Det är att hoppas att i de län där risk
finns för olämplig bebyggelse, de styrinstrument utnyttjas som står till
förfogande. Vårt land är rikt på områden som är mindre värda som
produktionsunderlag för livsmedel men som i stället utgör förträfflig
mark för bebyggelse. Så långt möjligt bör byggandet styras åt dessa håll.

Skulle det visa sig att nuvarande styrmedel inte är tillräckliga för
ovannämnda syfte kan det enligt vår mening starkt ifrågasättas att
högvärdig jordbruksjord undantas från bebyggelse på liknande sätt som
vissa områden har fredats exempelvis i form av naturreservat eller
strandskyddsområden.

GOTAB 73 3578 S Stockholm 1973