Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående jordbrukets rationalisering m. m. (Betänkande 1973:JoU16 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 16 år 1973

JoU 1973:16

Nr 16

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
jordbrukets rationalisering m. m.

Motionerna

I motionen 1973:200 av herr Fågelsbo (c) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om översyn av de regler som gäller för rationaliseringsstödet
i syfte att inrikta detsamma efter principen om ett successivt
uppbyggande av mindre enheter till större.

I motionen 1973:323 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs, såvitt nu är i
fråga (punkterna 2 och 3), 2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
att 1972 års jordbruksutredning genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att
göra en översyn av frågor rörande jordbrukets rationalisering, varvid de
riktlinjer som anges i motionen blir vägledande, 3. att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär en översyn av formerna för handläggningen av ärenden
i lantbruksnämnderna i syfte att förstärka det demokratiska inflytandet.

1 motionen 1973:328 av herr Kronmark m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en så skyndsam översyn av
lantbruksnämndernas verksamhet, i syfte att nå en bättre anpassning till
jordbrukets aktuella behov, att förslag kan föreläggas nästa års riksdag.

I motionen 1973:329 av herr Leuchovius m. fl. (m) föreslås att
riksdagen i anledning av motionen hos Kungl. Maj:t hemställer om sådan
ändring av rationaliseringskungörelsen 1967:453 om statligt stöd till
jordbrukets rationalisering m. m. 1. att bärkraftiga och effektiva familjejordbruk
kan åstadkommas, 2. att rationaliseringsstöd kan utgå till
deltidsjordbruk, 3. att rationaliseringsstöd kan utgå till kombinerade
jord- och skogsbruk, 4. att driftslån, exempelvis tioåriga, kan erhållas
utan de nuvarande kraven på förvärv eller arrendering av ytterligare
arealer, 5. att mindre rationaliseringsåtgärder kan stödjas utan strikta
krav på långsiktiga lönsamhetskalkyler.

I motionen 1973:340 av herr Wictorsson (s) föreslås att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär förslag till åtgärder för att inom ramen för jordbrukets
rationalisering medge statligt stöd till deltidsjordbruk inom landets
skärgårdsområden, dvs. de öar som saknar fast landförbindelse.

I motionen 1973:496 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i
fråga (punkterna 1, 2 och 3), att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar 1. att
lantbruksnämnderna erhåller ökade möjligheter att lämna garantier för
driftslån, liksom ökade möjligheter att lämna ekonomiskt stöd för
markanskaffning, 2. att särskilda åtgärder vidtages för bibehållande av ett
aktivt jordbruk och genomförande av möjliga långsiktiga rationalise -

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 16

JoU1973:16

ringsåtgärder, t. ex. täckdikning, 3. att rådgivnings- och informationsverksamheten
intensifieras i samarbete med lantbrukets organisationer och i
berörda delar arbetsmarknads- och sociala myndigheter m. fl.

1 motionen 1973:497 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att det fortsatta arbetet för
jordbrukets rationalisering bör inriktas på åstadkommande av bärkraftiga
och effektiva familjejordbruk i enlighet med vad som anförts i motionen.

I motionen 1973:500 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att
åstadkomma en översyn av bestämmelserna för statlig lånegaranti vid
förvärv av jordbruksfastighet även om jordbruket inte är att betrakta som
bärkraftigt jordbruk samt om ändring så att statligt bostadslån kan
lämnas även om den tänkta bostaden ligger utanför planlagt område.

1 motionen 1973:1388 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är
i fråga (punkterna 1 b, 4 och 5 a), att riksdagen 1. uttalar b) att
sambandet mellan jord- och skogsbruk skall bevaras och driften av sådana
företag främjas, 4. hos Kungl. Maj:t begär sådana ändringar i bestämmelserna
rörande statligt stöd till jordbrukets rationalisering att a) jordbruksoch
skogsdelen vid kombinerade företag gemensamt tas i betraktande vid
bedömningen av olika rationaliseringsåtgärder, b) statligt stöd kan utgå
till enskilda personer även för förvärv av rena skogsbruksföretag,
c) deltidsjordbruk inte skall undantagas från möjlighet till rationaliseringsstöd,
d) rationaliseringspolitiken bör inriktas på en stegvis uppbyggnad
av familjeföretag inom jordbruk och skogsbruk, e) även naturvårds-
och miljömässiga skäl kan medtagas i underlaget för bedömning av
rationaliseringsstöd, 5. hos Kungl. Maj:t hemställer att a) en översyn
verkställs av gällande rationaliseringskungörelse samt av formerna för
handläggning av ärenden i lantbruksnämnderna i syfte att främja en mera
demokratisk ordning.

I motionen 1973:1428 av herr Pettersson i Örebro m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av gällande regler för
lantbruksnämndernas försäljningsverksamhet i enlighet med vad som i
motionen angetts.

Utskottet

Enligt gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall en fortsatt snabb
rationalisering främjas. Det innebär bl. a. att statens insatser på detta
område skall medverka till att göra jordbruksföretagen så effektiva som
möjligt. Stöd till uppbyggnad av sådana företag bör i princip ske utan
begränsning till någon särskild företagsform. Stödet bedömdes dock
enligt uttalande av statsmakterna år 1967 komma att domineras av
arbetet med att bygga upp bärkraftiga familjejordbruk. Statligt ekonomiskt
stöd skall normalt utgå endast till jordbruksföretag som äger eller
kan antas inom en nära framtid få förutsättningar för rationell jordbruks -

JoU1973:16

drift. En viss utvidgning av stödmöjligheterna har dock genomförts under
senare år. Visst statligt stöd till begränsat utvecklingsbara jordbruk kan
sålunda numera utgå enligt beslut av riksdagen åren 1971 och 1972.

Den föregående år tillkallade jordbruksutredningen skall enligt direktiven
inte göra någon översyn av principerna för jordbrukets rationalisering,
såvida inte detta aktualiseras i samband med andra frågor som
utredningen behandlar. Dock skall utredningen vid utformningen av
jordbruksstödet bl. a. överväga frågan om en utbyggnad av investeringsstödet.

I de nu behandlade motionerna föreslås dels vissa ändringar i gällande
bestämmelser för stödet till jordbrukets rationalisering, dels utredning i
syfte att åstadkomma sådana ändringar. Flertalet av de i motionerna
upptagna förslagen överensstämmer med sådana som riksdagen tidigare
upprepade gånger behandlat.

Enligt motionerna 1973:200, 1973:323, 1973:329, 1973:497 och
1973:1388 bör rationaliseringsstödet i första hand inriktas på uppbyggande
av familjejordbruk. I dessa motioner anförs bl. a. att bestämmelserna
nu ofta tillämpas så att större jordbruk får företräde framför mindre vid
kreditgarantigivning och vid köp av tillskottsmark. Vidare bör enligt
några av motionerna gällande regler ses över i syfte att underlätta stegvis
uppbyggnad av familjejordbruk.

Utskottet vill i anledning av motionerna framhålla att enligt tillgängliga
uppgifter lantbruksnämndernas arbete domineras av uppbyggandet av
bärkraftiga familjejordbruk. Stödet är därvid i stor utsträckning inriktat
på en stegvis rationalisering. Ramarna för det ekonomiska stödet har
under de senaste åren inte fullt utnyttjats, varför stödet till uppbyggnad
av familjejordbruk inte begränsats av medelsbrist. Enligt utskottets
mening saknas därför anledning att fastställa inriktningen av stödet på i
motionerna angivet sätt.

Som villkor för statligt finansieringsstöd gäller bl. a. att investeringen
skall vara lönsam ur företagsekonomisk synpunkt. I motionen 1973:329
begärs att mindre rationaliseringsåtgärder skall kunna stödjas utan strikta
krav på långsiktig lönsamhet. Särskilt nämns byggnadsåtgärder i syfte att
förbättra arbetsmiljön.

Utskottet får erinra om att statligt ekonomiskt stöd redan kan utgå till
mindre rationaliseringsåtgärder vid vissa jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter
utan krav på långsiktig lönsamhet för företaget. Detta
gäller stödet till vissa jordbruk i norra Sverige, stödet till vissa företag
med mjölkproduktion och stödet till miljövårdande åtgärder inom
jordbruks- och trädgårdsföretag. Härvid stöds i betydande utsträckning
byggnadsförbättringar som resulterar i en gynnsammare arbetsmiljö.
Enligt utskottets mening bör vid beviljande av statligt ekonomiskt stöd
till jordbrukets rationalisering avsteg ej göras från lönsamhetskravet, om
inte särskilda skäl talar för detta. Tillräckliga skäl att vid ytterligare typer
av investeringar frångå huvudprincipen har enligt utskottets mening inte
anförts i motionen 1973:329, varför yrkandet inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

JoU1973:16

Sedan år 1967 gäller att tillkomsten och fortvaron av deltidsjordbruk,
vars innehavare har sin huvudsakliga sysselsättning utanför jord- och
skogsbruksnäringen, inte skall främjas genom ekonomiskt stöd. I motionerna
1973:323, 1973:329 och 1973:1388 framläggs förslag som syftar
till sådan ändring av bestämmelserna att rationaliseringsstöd åter skall
kunna utgå till deltidsjordbruk. Även i motionen 1973:241, vartill
hänvisas i den till jordbruksutskottet remitterade motionen 1973:773
(JoU 1973:15), görs uttalanden till förmån för en sådan ändring. I
motionen 1973:340 föreslås att rationaliseringsstöd skall kunna utgå till
deltidsjordbruk inom landets skärgårdsområden.

Beträffande förslagen om att generellt införa rationaliseringsstöd till
deltidsjordbruk får utskottet i likhet med tidigare år uttala att för
rationaliseringsverksamheten tillgängliga statliga resurser bör inriktas på
uppbyggnad av enheter av sådan storlek, att det finns möjligheter att vid
dem på sikt bedriva en effektiv och konkurrenskraftig produktion. Ett
jordbrukspolitiskt stöd till deltidsjordbruk, som endast ger ett mindre
bidrag till brukarens försörjning, skulle f. ö. inte nämnvärt förbättra
dennes inkomst. Utskottet kan inte finna att i föreliggande motioner
anförts sådana skäl som motiverar att riksdagen ändrar inställning till
frågan om stöd åt deltidsjordbruken. Ifrågavarande förslag i motionerna
1973:323, 1973:329 och 1973:1388 avstyrks således av utskottet.

Det i motionen 1973:340 framlagda förslaget om ett rationaliseringsstöd
till deltidsjordbruk i skärgårdsområden torde nära sammanhänga
med frågan om ett utvidgat regionalpolitisk! jordbruksstöd, en fråga som
riksdagen begärt att Kungl. Maj:t skall ge 1972 års jordbruksutredning
uppdrag att ta upp (InU 1972:28, rskr 1972:347). Utskottet finner med
hänsyn härtill att motionen inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1973:1388 bedrivs en betydande del av vår jordbruksproduktion
vid kombinerade jord- och skogsbruksföretag. Denna
företagstyp är enligt motionen mycket fördelaktig. Det föreslås därför att
riksdagen skall uttala sig för att sambandet mellan jord- och skogsbruk
skall bevaras och att driften av sådana företag skall främjas. I nämnda
motion liksom i motionen 1973:329 föreslås att vid lönsamhetsprövningen
av en rationaliseringsåtgärd hela företaget, dvs. både jordbruksoch
skogsdelen, bör beaktas. Enligt sistnämnda motion bör rationaliseringsstöd
kunna utgå till kombinerade jord- och skogsbruk. Uttalande av
motsvarande innebörd görs i motionen 1973:241.

Utskottet får i anledning av nu nämnda motionsyrkanden erinra om
att 1967 års riksdag vid behandlingen av de jordbrukspolitiska riktlinjerna
särskilt tog upp frågan om rationalisering av kombinerade jord- och
skogsbruksföretag. Bl. a. utgick riksdagen (JoU 1967:25, rskr 1967:280)
från att den som saknade full sysselsättning i jordbruket kunde
komplettera med arbete i egen skog varigenom företaget kunde komma
att uppvisa full bärkraft. Utskottet är f. n. inte berett förorda några
ytterligare uttalanden från riksdagens sida om sambandet mellan jordoch
skogsbruk i avvaktan på behandlingen av det nyligen framlagda
utredningsförslaget om den framtida skogspolitiken.

JoU1973:16

Som villkor för statligt ekonomiskt stöd till investering i jordbruket
vid kombinerat jord- och skogsbruksföretag gäller att jordbruksdelen
skall ha sådan omfattning och effektivitet att investeringarna i den delen
blir lönsamma. Detta innebär att i jordbruksdelen insatt arbete och
kapital skall ge full timersättning resp. normal förräntning. Eventuellt
bristande lönsamhet i jordbruksdelen bör inte anses kunna kompenseras
genom förekommande överskott från skogsbruksdelen. Däremot kan den
kompletterande sysselsättningen i och inkomsten från skogsbruksdelen
beaktas vid bedömningen av företagets rationalitet och bärkraft.

Av det sagda framgår att rationaliseringsstöd till kombinerade jordoch
skogsbruk kan utgå om bl. a. nämnda lönsamhetskrav är uppfyllt.
Vidare kan statligt stöd under vissa förutsättningar utgå vid yttre
rationalisering i form av tillskottsförvärv av skogsmark till brukningsenhet,
antingen denna består av enbart jordbruksmark, enbart skogsmark
eller en kombination av båda. Utskottet finner inte skäl föreslå någon
ändring av angivna riktlinjer för stöd till kombinerade jord- och
skogsbruksföretag, varför utskottet anser att föreliggande motionsyrkanden
bör lämnas utan åtgärd.

I motionerna 1973:329 och 1973:496 föreslås ökade möjligheter för
jordbrukare att erhålla lånegaranti för driftslån. Dessa lån borde enligt
förstnämnda motion kunna utgå till etablerade jordbrukare även utan
krav på samband med förvärv eller arrende av tillskottsareal.

Såsom anges i motionen 1973:329 kan garanti för driftslån till
etablerade jordbrukare utgå i samband med yttre rationaliseringsåtgärd av
mera väsentlig omfattning och vid genomgripande produktionsomläggning.
Dessutom infördes enligt riksdagsbeslut år 1971 (prop. 1971:1
bil. 11, JoU 1971:38, rskr 1971:217) möjlighet att erhålla garanti för
driftslån för att avhjälpa tillfälliga likviditetssvårigheter. Driftslån kan
således redan beviljas utan krav på samband med utvidgning av
jordbruksarealen. Utskottet finner att bärande skäl inte anförts för att i
enlighet med motionerna ytterligare utöka möjligheterna att bevilja
garanti för driftslån, varför nu ifrågavarande motionsyrkande avstyrks.

Gällande bestämmelser bör enligt motionen 1973:1388 ändras så att
även naturvårds- och miljövårdsskäl kan beaktas vid bedömning av
rationaliseringsstöd. Utskottet får i anledning härav erinra om att
statsmedel fr. o. m. innevarande budgetår anvisats för försöksverksamhet
med landskapsvårdande åtgärder inom odlingslandskapet. Bl. a. skall
därvid prövas lämpligheten av att säkerställa skötseln av skyddsvärda
områden genom avtal med markägaren. Utskottet uttalade föregående år
i anledning av en motion, att i den mån sådant avtal ger jordbrukaren ett
inkomsttillskott i jordbruksdriften, bör detta tillskott kunna beaktas vid
prövning av jordbruksföretagets ekonomiska resultat i samband med
framställning om stöd till rationalisering. Även i övrigt borde naturvårdsintressena
så långt möjligt beaktas i arbetet med jordbrukets
rationalisering. Riksdagen beslöt att som sin mening ge Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet sålunda anfört (JoU 1972:6, rskr 1972:89). Med
hänvisning till det anförda finner utskottet att någon ytterligare åtgärd

JoU1973:16

från riksdagens sida i anledning av motionsyrkandet ej erfordras.

I motionen 1973:1388 föreslås vidare att enskilda personer ges
möjlighet att erhålla statligt stöd för förvärv av rena skogsbruksföretag.
Utskottet får hänvisa till att denna fråga ingått i vad skogspolitiska
utredningen haft i uppdrag att pröva. Motionsyrkandet synes därför i
likhet med tidigare väckta motioner i samma fråga inte nu böra påkalla
någon åtgärd från riksdagens sida.

1 motionen 1973:500 har ifrågasatts statligt kreditstöd vid förvärv av
ej bärkraftiga jordbruk främst för bostadsändamål. Eventuellt sådant stöd
bör enligt utskottets mening ej belasta de medelsramar som är avsedda
för jordbrukets rationalisering. Motionen bör inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1973:323 bör 1972 års jordbruksutredning genom
tilläggsdirektiv ges i uppdrag att i enlighet med i motionen angivna
riktlinjer göra en översyn av frågor rörande jordbrukets rationalisering. I
vad motionsyrkandet avser stöd till s. k. animaliefabriker har det
behandlats i utskottets betänkande 1973:14. Utskottet har där föreslagit
att motionen i nämnda del överlämnas till jordbruksutredningen för
övervägande. Utskottets ställningstagande till motionen i övrigt i nu
förevarande avseende innebär att begäran om tilläggsdirektiv avstyrks.

I motionen 1973:496 begärs mot bakgrund av en beskrivning av
förhållandena inom norrländskt jordbruk att rådgivnings- och informationsverksamheten
till jordbrukarna skall intensifieras och att särskilda
åtgärder skall vidtas för bibehållande av ett aktivt jordbruk och
genomförande av långsiktiga rationaliseringsåtgärder. Vidare bör enligt
motionen möjligheterna att lämna ekonomiskt stöd för markanskaffning
ökas. Utskottet får erinra om att omfattande statliga insatser av det slag
motionärerna anger redan görs genom lantbruksnämndernas försorg.
Exempelvis kan nämnas att riksdagen för nästa budgetår anvisat ett
belopp av 4 milj. kr. till kursverksamhet för jordbrukets rationalisering.
Vidare bedrivs rådgivning av jordbrukets organisationer. I sammanhanget
bör också nämnas att glesbygdsutredningen nyligen föreslagit viss
förstärkning av rådgivningen i glesbygdsområden. Utskottet vill understryka
betydelsen av den rådgivnings- och kursverksamhet som sålunda
bedrivs. Med hänsyn till de insatser som görs på området anser utskottet
likväl att föreliggande motionsyrkanden inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

En skyndsam översyn av lantbruksnämndernas verksamhet bör enligt
motionen 1973:328 göras i syfte att nedbringa kostnaderna för verksamheten.
Motionärerna räknar med att nämnda kostnader skall kunna
sänkas med minst 10 procent och att kostnadsutvecklingen fortsättningsvis
skall stå i rimlig proportion till utvecklingen på jordbrukets område.

Utskottet vill för sin del framhålla att medelsanvisningen till lantbruksnämnderna
under perioden 1967/68—1973/74 i realiteten inte
medfört någon ökning av resurstilldelningen utan fastmera inneburit att
nämnderna fått vidkännas en viss åtstramning härvidlag. Utskottet vill

JoU1973:16

vidare erinra om att anslaget till lantbruksnämnderna för nästa budgetår,
efter kompensation för löne- och prisomräkning m. m., ansetts kunna
minskas med 0,5 milj. kr. Att anslagen till lantbruksnämnderna ökat
beror huvudsakligen på den allmänna löne- och kostnadsstegringen samt i
viss mån på att lokalkostnaderna numera till skillnad från tidigare
inräknas i anslagsbeloppet. En prövning av medelsbehovet för lantbruksnämnderna
liksom för annan statlig verksamhet bör ske och sker också
årligen i budgetarbetet. Vidare verkar bl. a. riksrevisionsverket och
statskontoret för en effektivisering av den statliga verksamheten. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1973:328.

Enligt motionen 1973:1428 har den enskilde markägaren inte möjlighet
att till högre instans överklaga lantbruksnämnds markförsäljning,
även om han såsom ägare av grannfastighet har direkt intresse i ärendet.
Eftersom detta kan anses otillfredsställande föreslår motionärerna att
gällande regler överses och att de ändras så att prövning av besvär kan
ske.

Enligt vad utskottet inhämtat bl. a. från lantbruksstyrelsen utreder
lantbruksnämnd före markförsäljning, bl. a. genom att höra berörda
markägare i grannskapet, hur markområdet lämpligast kan användas i
rationaliseringssyfte. Sedan lantbruksnämnd fattat beslut om markförsäljning,
är det praxis att köpeavtal sätts i kraft omgående. Dock skall
enligt gällande föreskrifter nämndens beslut om markförsäljning underställas
lantbruksstyrelsens prövning om minst två ledamöter eller minst
en ledamot och föredraganden haft annan mening än majoriteten.

Enligt nuvarande praxis vid lantbruksnämnds handläggning av markförsäljningsärende
finns det sålunda normalt inte någon möjlighet att till
följd av besvär ändra nämndens beslut. Det skulle givetvis vara möjligt att
införa den ordningen att lantbruksnämnd ej gjorde upp köpeavtal förrän
nämndens försäljningsbeslut vunnit laga kraft. En sådan ordning skulle
emellertid medföra en rad problem. Det skulle exempelvis bli svårt att
avgränsa vilka som skulle tillerkännas besvärsrätt. Vidare skulle svårigheter
uppstå att bestämma besvärstidens början. Att ändra nuvarande
praxis så att en reell besvärsrätt infördes i lantbruksnämndernas
markförsäljningsärenden skulle såvitt utskottet kunnat finna innebära att
en tidsödande och tungrodd administrativ ordning infördes. Det kan här
nämnas att lantbruksnämnderna årligen genomför ca 2 500 markförsäljningar.
Utskottet finner mot denna bakgrund inte tillräckliga skäl att
förorda en sådan översyn som begärts i motionen 1973:1428.

Slutligen tas här upp ett förslag i motionerna 1973:323 och
1973:1388 om en översyn av formerna för handläggning av ärenden i
lantbruksnämnderna i syfte att främja en mera demokratisk ordning.
Enligt motionerna bör kommunerna, ortsombuden och berörda jordbrukare
ges ett större inflytande vid lantbruksnämnds beslut i rationaliseringsärende
än som nu förekommer.

Utskottet vill i anledning av motionen framhålla att i lantbruksnämnderna
ingår lek mannaledamöter och bland dem representanter för

JoU 1973:16

lantbrukarna. Innan ärende tas upp till avgörande i nämnd eller
delegation bereds det bl. a. genom att vederbörande ortsombud hörs. 1
ärende som rör markdispositioner hör nämnden vidare de direkt berörda
markägarna. Det bör i sammanhanget nämnas att ortsombud utses av
lantbruksnämnden på förslag av vederbörande kommun. Utskottet finner
att de i motionerna nämnda intressenterna väl kan göra sina synpunkter
gällande vid nuvarande handläggningsordning i lantbruksnämnderna,
varför förevarande motionsyrkanden inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet

att riksdagen

1. lämnar utan åtgärd motionerna 1973:200, 1973:329, yrkande
1, 1973:497, 1973:1388, yrkande 4 d, samt 1973:323,
yrkande 2, sistnämnda motion såvitt avser successiv uppbyggnad
av familjeföretag,

2. avslår motionen 1973:329, yrkande 5,

3. avslår motionerna 1973:329, yrkande 2, 1973:1388, yrkande
4 c, samt 1973:323, yrkande 2, sistnämnda motion såvitt
avser stöd till deltidsjordbruk,

4. lämnar motionen 1973:340 utan åtgärd,

5. lämnar motionerna 1973:329, yrkande 3, samt 1973:1388,
yrkandena 1 b och 4 a, utan åtgärd,

6. avslår motionerna 1973:329, yrkande 4, och 1973:496,
yrkande 1, sistnämnda motion såvitt avser driftslån,

7. lämnar motionen 1973:1388, yrkande 4 e, utan åtgärd,

8. anser motionen 1973:1388, yrkande 4 b, besvarad med vad
utskottet i det föregående anfört,

9. avslår motionen 1973:500,

10. lämnar utan åtgärd motionen 1973:323, yrkande 2, i återstående
del, dock ej i vad avser stöd till s. k. animaliefabrik,

11. lämnar utan åtgärd motionen 1973:496, yrkandena 1, 2 och
3, såvitt de ej behandlats i det föregående,

12. lämnar motionen 1973:328 utan åtgärd,

13. lämnar motionen 1973:1428 utan åtgärd,

14. lämnar motionerna 1973:323, yrkande 3, och 1973:1388,
yrkande 5 a, utan åtgärd.

Stockholm den 27 mars 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

JoU1973:16

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Tanum (s),
Augustsson (s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Takman
(vpk), Johansson i Holmgården (c)*, fru Olsson i Helsingborg (c)*, fru
Theorin (s), herrar Leuchovius (m)* och Strömberg (fp),

dock att, såvitt avser utskottets hemställan under 1, vid behandlingen
deltagit herrar Antby (fp), Kronmark (m), Berndtsson i Bokenäs (fp) och
fröken Anderson i Lerum (s)* i stället för herrar Magnusson i Tanum (s),
Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c) och herr
Strömberg (fp) och, såvitt avser utskottets hemställan under 11 — 14, vid
behandlingen deltagit herr Antby (fp) i stället för fru Olsson i
Helsingborg (c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande stöd till successiv uppbyggnad av familjeföretag
av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i
Borrby (c), Kronmark (m), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius
(m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Enligt
gällande” och som på s. 3 slutar med ”gånger behandlat” bort ha följande
lydelse:

Enligt gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken skall en fortsatt, snabb
rationalisering främjas. Det innebär bl. a. att statens insatser på detta
område skall medverka till att göra jordbruksföretagen så effektiva som
möjligt. Samtidigt som rationaliseringsarbetet särskilt skall främja specialisering
och övergång till jordbruksdrift i större skala, skall möjligheterna
till ett successivt uppbyggande av jordbruksföretagen mot allt effektivare
enheter tillvaratas. I anslutning till dessa uttalanden konstaterade
riksdagen att till följd av föreliggande struktur inom jordbruket rationaliseringsverksamheten
under överskådlig tid väntades komma att domineras
av arbetet med att bygga upp bärkraftiga familjejordbruk. Statligt

ekonomiskt stöd skall enligt gällande bestämmelser normalt utgå

(lika med utskottet) och 1972.

Den föregående (lika med utskottet) av investeringsstödet.
I de nu behandlade motionerna föreslås dels vissa ändringar i
gällande bestämmelser för stödet till jordbrukets rationalisering, dels
utredning i syfte att åstadkomma sådana ändringar.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”angivet sätt” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan det inte bestridas att den hittillsvarande
tillämpningen av 1967 års riktlinjer synes innebära att förhållandevis
stora enheter ges företräde vid beviljandet av kreditgarantier för
jordbrukets rationalisering, medan mindre och medelstora familjejordbruk
vägras sådant stöd. Vidare får ofta ett större jordbruk företräde
framför ett mindre vid kompletteringsköp. Det är enligt utskottets
mening angeläget att det statliga stödet kan underlätta en successiv

JoU 1973:16

uppbyggnad av mindre och medelstora företag till större enheter. Det bör
därför uppdras åt 1972 års jordbruksutredning att i angivna syfte göra en
översyn av bestämmelserna för stödet till jordbrukets rationalisering.

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1973:200, 1973:329,
yrkande 1, 1973:497, 1973:1388, yrkande 4 d, samt
1973:323, yrkande 2, sistnämnda motion såvitt avser successiv
uppbyggnad av familjeföretag,

2. beträffande tillämpningen av lönsamhetskravet vid stödgivning till
rationaliseringsåtgärd

av herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c),
Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar
Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med
”Utskottet får” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Den av utskottet inledningsvis nämnda utvidgningen av rationaliseringsstödet
att gälla även begränsat utvecklingsbara jordbruksföretag
innebär att möjlighet införts att i vissa fall stödja mindre rationaliseringsåtgärder
utan krav på långsiktig lönsamhet för företaget. Härvid stöds
bl. a. byggnadsförbättringar som resulterar i en gynnsammare arbetsmiljö.
Enligt utskottets mening bör på liknande sätt avkall på lönsamhetskravet
kunna göras även i andra fall då mindre rationaliseringsåtgärder är
aktuella, särskilt när dessa åtgärder erfordras för att förbättra arbetsmiljön.

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1973:329, yrkande 5,

3. beträffande rationaliseringsstöd till deltidsjordbruk

av herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c),
Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar
Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med
”Beträffande förslagen” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande
lydelse:

Enligt gällande riktlinjer för jordbrukspolitiken lämnas statligt rationaliseringsstöd
normalt endast till jordbruksföretag vars jordbruksdrift är
eller inom en nära framtid kan göras effektiv och rationell. Från denna
utgångspunkt finns det enligt utskottets mening starka skäl för att stöd
ges även till deltidsjordbruk, vid vilken företagsform driften med hjälp av
modern teknik lika väl som vid andra jordbruk kan göras effektiv. Det är
även från flera synpunkter av värde att på landsbygden ha kvar nu
ifrågavarande bebyggelse och befolkning. Genom kombinationen med

JoU 1973:16

jordbruk kan det vidare bli möjligt för hantverkare och andra yrkesutövare
att få en god försörjning. Utskottet finner det således angeläget, att
möjlighet öppnas att ge statligt ekonomiskt stöd till rationalisering av
deltidsjordbruk. 1972 års jordbruksutredning bör få i uppdrag att
utforma förslag till de närmare riktlinjerna för detta stöd.

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1973:329, yrkande 2,
1973:1388, yrkande 4 c, samt 1973:323, yrkande 2, sistnämnda
motion såvitt avser stöd till deltidsjordbruk,

4. beträffande rationaliseringsstöd till kombinerade jord- och skogsbruksföretag av

herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c),
Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar
Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med
”Utskottet får” och som på s. 5 slutar med ”utan åtgärd” bort ha
följande lydelse:

Jord- och skogsbruk bedrivs såsom anförs i motionen 1973:1388 i
betydande utsträckning vid kombinerade företag. Denna företagstyp har
enligt utskottets mening mycket stora fördelar, varför det är angeläget att
sambandet mellan jord- och skogsbruk bevaras. Från samhällets sida bör
driften av sådana företag på olika sätt främjas, bl. a. genom stöd till
rationalisering.

Enligt gällande bestämmelser för stöd till jordbrukets rationalisering
utgår stöd till kombinerade jord- och skogsbruk endast om jordbruksdelen
har sådan omfattning och effektivitet att investeringarna i den
delen blir lönsamma. Detta innebär att i jordbruksdelen insatt arbete och
kapital skall ge full timersättning resp. normal förräntning. Eventuellt
bristande lönsamhet i jordbruksdelen får inte kompenseras genom
förekommande överskott från skogsbruksdelen. Däremot kan den kompletterande
sysselsättningen i och inkomsten från skogsbruksdelen
beaktas vid bedömningen av företagets rationalitet och bärkraft.

Av utskottets uttalande i det föregående, att driften av kombinerade
jord- och skogsbruksföretag bör främjas, följer att de hittillsvarande
restriktiva principerna för rationaliseringsstöd till denna företagstyp bör
ändras. Vid lönsamhetsprövningen av en rationaliseringsåtgärd bör enligt
utskottets mening i fortsättningen inte göras en uppspjälkning i en
jordbruks- och en skogsdel, utan företaget bör betraktas som en enhet,
och totaleffekten för företaget av rationaliseringsåtgärden bör läggas till
grund för bedömningen.

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1973:329, yrkande 3, samt
1973:1388, yrkandena 1 b och 4 a,

JoU1973:16

5. beträffande vidgad rätt till driftslån till jordbrukare

av herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c),
Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar
Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Såsom
anges” och slutar med ”motionsyrkande avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Redan etablerade jordbrukare kan erhålla statlig garanti för driftslån
dels i samband med yttre rationaliseringsåtgärd av mera väsentlig
omfattning, dels vid genomgripande produktionsomläggning, dels också
fr. o. m. år 1971 för att avhjälpa tillfälliga likviditetssvårigheter. Även i
andra fall kan ett driftslån ge positiva effekter för jordbruksdriftens
rationalisering. Driftslån till etablerade jordbrukare bör därför enligt
utskottets mening inte längre förbehållas för de nämnda situationerna
utan bör kunna beviljas även vid andra tillfällen, t. ex. i samband med
investeringar av mera begränsad omfattning som syftar till att åstadkomma
bättre arbetsförhållanden eller rationellare drift.

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1973:329, yrkande 4, och
1973:496, yrkande 1, sistnämnda motion såvitt avser driftslån,

6. beträffande översyn av vissa frågor rörande jordbrukets rationalisering av

herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Larsson i Borrby (c),
Johansson i Holmgården (c), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar
Leuchovius (m) och Strömberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt
motionen 1973323” och slutar med ”tilläggsdirektiv avstyrks” bort ha
följande lydelse:

Enligt motionen 1973:323 (lika med utskottet) för

övervägande. I överensstämmelse med vad utskottet i det föregående
anfört på olika punkter i anledning av bl. a. nu ifrågavarande motionsyrkande
förordar utskottet att 1972 års jordbruksutredning erhåller
uppdrag att göra en översyn av rationaliseringspolitiken. Därvid bör vad
utskottet i det föregående anfört vara vägledande.

dels utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionen 1973:323, yrkande 2, i
återstående del utom i vad avser stöd till s. k. animaliefabrik,

7. beträffande handläggningsordningen vid lantbruksnämnderna

av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i
Borrby (c), Johansson i Holmgården (c), Leuchovius (m) och Strömberg
(fp) som anser att

JoU 1973:16

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
”Utskottet vill” och som på s. 8 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motionerna om vikten av ett
ökat lokalt inflytande över lantbruksnämndernas verksamhet. Förhållandena
i detta avseende bör kunna förbättras utan att länsdemokratifrågans
lösning avvaktas. De beslut lantbruksnämnderna fattar blir ofta av
avgörande betydelse inte bara för sökanden utan även för den berörda
bygden. Det är därför i hög grad angeläget att de lokala intressena
verkligen kommer fram och beaktas vid nämndernas ställningstaganden.
Det finns olika vägar att åstadkomma en förbättrad demokrati på denna
punkt. Det kan sålunda ifrågasättas om inte kommunerna själva borde
utse ortsombud. Dessa ombuds möjligheter att medverka vid ärendenas
handläggning i lantbruksnämnderna bör förbättras. Frågor som kan bli av
betydelse för utvecklingen inom ett område bör på lämpligt sätt tas upp
direkt med dem som berörs, så att bygdens folk får medverka i
planeringen för sin framtid. Utskottet tillstyrker den i motionerna
föreslagna översynen av lantbruksnämndernas handläggningsordning i
syfte att förstärka det demokratiska inflytandet. Vid översynen bör
beaktas vad utskottet i det föregående anfört.

dels utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionerna 1973:323, yrkande 3, och
1973:1388, yrkande 5 a.

Särskilt yttrande

av herr Takman (vpk), som anför:

1 princip är det specialisering och övergång till drift i stor skala som
bör främjas enligt 1967 års riktlinjer. Uppbyggnaden av bärkraftiga
familjejordbruk har dock kännetecknat utvecklingen även under senare
år, och det framgår av de uppgifter som utskottet erhållit att ramarna för
det ekonomiska stödet inte helt utnyttjats varför utvecklingen efter dessa
linjer inte begränsats av medelsbrist. Sannolikt har erfarenheterna i
många fall varit föga uppmuntrande. Många av de ”KR-jordbruk” eller
”SR-jordbruk” som genom lantbruksnämndernas aktiva inköps- och
försäljningsverksamhet har bildats av ett flertal småbruk har blivit
mycket betungande för innehavaren. Inte sällan har det blivit en
obegränsad arbetstid och ständiga ekonomiska svårigheter.

Vänsterpartiet kommunisterna vill slå vakt om de jordbrukare som
brukar egna gårdar, och vi stöder de åtgärder som krävs för en
effektivisering av familjejordbruken genom yttre rationalisering (komplettering
med mera mark) och inre rationalisering (såsom täckdikning,
uppförande av moderna byggnader etc.).

Men statistiken är obeveklig. Antalet brukningsenheter minskade
under 1950-talet med i genomsnitt 5 000 enheter (gårdar) årligen och

JoU 1973:16

under 1960-talet med över 8 000 årligen. Antalet i jordbruket förvärvsarbetande
minskade under perioden 1950—1965 med närmare 5 procent
per år. 1 Norrlandslänen och i Kopparbergs och Värmlands län var den
årliga minskningen i genomsnitt omkring 10 procent.

Jordbrukarna i Norrland, Dalarna och Värmland har som regel inte
fått en rejäl chans att övergå från småbruk till stordrift. Ett främjande av
det kooperativt drivna jordbruket skulle utan tvivel bilda ett konstruktivt
alternativ till familjejordbruket, i vissa jordbruksbygder kanske det enda
verkliga alternativet till den aktuella nedläggnings- och avfolkningspolitiken
(som inte varit billig när det gällt att klara beredskapsarbeten,
omskolning och utflyttning av alla jordbrukare som kastats ut i
arbetslöshetsköerna).

Men det är uppenbart att de möjligheter till samdrift som hittills
funnits inte har varit attraktiva. Från tillkomsten av lagen om sambruksföreningar
(1948) har fram till nu bildats endast ett halvdussin
sambruksföreningar av vilka tre tvingats upphöra på grund av ekonomiska
svårigheter. Den sittande sambruksutredningen har såvitt jag vet inte
presterat någon epokgörande lösning på dessa problem, men all diskussion
om det kooperativa jordbrukets framtid i Sverige har de senaste
åren klippts av med hänvisning till det betänkande som lär väntas senare i
år. Någon sakbehandling av denna fråga i jordbruksutskottet har därför
inte kunnat ske, vilket jag finner anledning notera i detta betänkande om
jordbrukets rationalisering.

GOTAB 73 3577 S Stockholm 1973