Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående produktionsbalansen inom jordbruket och avsättningen av jordbruksprodukter, m. m. (Betänkande 1973:JoU14 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 14 ar 1973

JoU 1973:14

Nr 14

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
produktionsbalansen inom jordbruket och avsättningen av jordbruksprodukter,
m. m.

Motionerna

I motionen 1973:323 av herr Helén m. fl. (fp) föreslås, såvitt nu är i
fråga (punkten 2 i vad avser stödet till s. k. animaliefabriker), att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att 1972 års jordbruksutredning
genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att göra en översyn av frågor rörande
jordbrukets rationalisering, varvid de riktlinjer som anges i motionen blir
vägledande.

I motionen 1973:783 av herr Hedin m. fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
beträffande angelägenheten för statsmakterna att biträda i strävandena
att nå en bättre produktionsbalans inom svenskt jordbruk.

I motionen 1973:930 av herr Sjönell m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om utredning angående Sveriges självförsörjningsgrad
beträffande protein och proteinproduktion.

1 motionen 1973:1388 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är
i fråga (punkterna 5 c, d, e och f), att riksdagen hos Kungl. Majit
hemställer att c) 1972 års jordbruksutredning får i särskilt uppdrag att
granska alla de med strukturförändringarna i animalieproduktionen
förenade problemen — särskilt beträffande slaktsvins- och äggproduktionen
— samt framkomma med förslag i syfte att begränsa de skadliga
verkningarna av den fabriksmässiga produktionen, d) överläggningar
upptas med EEC i syfte att trygga svensk export av bl. a. spannmål, fläsk
och smör till detta område, e) allt tänkbart stöd lämnas för utveckling av
export av jordbruksprodukter till Japan och Öststaterna liksom även till
Norge och andra EFTA-länder med importbehov, f) 1972 års jordbruksutredning
får i uppdrag att undersöka och framkomma med förslag i
syfte att främja propaganda utomlands för svenska jordbruksprodukter.

Utskottet

I motionen 1973:783 anförs att den bristande produktionsbalansen
torde vara det problem som det inom jordbruksnäringen f. n. är mest
angeläget att komma till rätta med. Det erinras om att ett intensivt arbete
är i gång för att från flera håll angripa denna bristande balans, som
orsakar stora kostnader när det gäller att avsätta förekommande
överskottsproduktion. Enligt motionärernas mening är det nödvändigt att

1 Riksdagen 1973. 16 sami. Nr 14

JoU 1973:14

statsmakterna hjälper till för att snarast möjligt åstadkomma en bättre
balans. Problemet berörs även i motionen 1973:241, vari bl. a. betonas
önskvärdheten av en ändring av produktionens inriktning och av
temporära åtgärder från statsmakternas sida för att underlätta avsättningen
av uppkomna besvärande överskott. Detta skulle t. ex. kunna ske
genom stöd till lagring av tillfälliga överskott. Enligt motionen 1973:783
bör riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts beträffande angelägenheten för statsmakterna att biträda i
strävandena att nå bättre produktionsbalans inom svenskt jordbruk.
Utskottet får i anslutning härtill anföra följande.

Inom den svenska jordbruksproduktionen har under de två senaste
decennierna förekommit överproduktion av flera viktiga jordbruksprodukter.
Mot angivna bakgrund framhölls i propositionen 1967:95
angående riktlinjer för jordbrukspolitiken att det var angeläget att
produktionen i snabb takt anpassades så att för jordbruket kostsam
överproduktion såvitt möjligt kunde undvikas. Även jordbruksutskottet
framhöll att det från jordbrukets synpunkt var angeläget att produktionens
omfattning inte var sådan att jordbruket belastades med stora
kostnader för att subventionera exporten (JoU 1967:25). Efter år 1967
har produktionsmönstret ändrats i vissa avseenden. Från att ha karakteriserats
av en betydande överproduktion av mjölk uppvisar jordbruksproduktionen
en mera balanserad utveckling i fråga om mjölk. Samtidigt
har dock spannmålsproduktionen ökat kraftigt. Det har därför under
senare år varit nödvändigt att exportera spannmålsöverskott till priser
som medfört att regleringsekonomin på spannmålsområdet utsatts för
påfrestningar. Mot denna bakgrund uppdrog Kungl. Maj:t i början av
förra året åt lantbruksekonomiska samarbetsnämnden att redovisa förslag
till olika åtgärder med anledning av utvecklingen av spannmålsproduktionen.
I direktiven till den förra året tillsatta utredningen av vissa frågor
inom jordbrukspolitiken, 1972 års jordbruksutredning, har frågan om hur
överskottsproduktion av jordbruksprodukter skall kunna undvikas tagits
upp som en huvudfråga. Utredningen, som har att undersöka vilka
metoder som kan användas för att undvika permanent överskottsproduktion,
bör enligt direktiven utnyttja det material som lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden lägger fram med anledning av sitt
uppdrag.

Enligt utskottets mening är det angeläget att förlustbringande överskottsproduktion
av jordbruksprodukter så långt möjligt undviks. Utskottet
förutsätter dock att lantbruksekonomiska samarbetsnämndens
och jordbruksutredningens överväganden skall kunna ge underlag för
effektiva åtgärder för att tillgodose angivna syfte. Med hänsyn härtill
finner utskottet motionen 1973:783 inte påkalla något särskilt initiativ
från riksdagens sida.

I motionen 1973:1388 framförs ett yrkande (5 c) att 1972 års
jordbruksutredning bör få i särskilt uppdrag att granska alla de med
strukturförändringarna i animalieproduktionen förenade problemen —
särskilt beträffande slaktsvins- och äggproduktionen — samt framkomma

JoU 1973:14

med förslag i syfte att begränsa skadliga verkningar av den fabriksmässiga
produktionen. Även i motionen 1973:323 föreslås att jordbruksutredningen
ges uppdrag att se över bl. a. frågan om samhällsstöd till s. k.
animaliefabriker.

Enligt utskottets mening hänger nu ifrågavarande spörsmål i viss mån
samman med de frågor som 1972 års jordbruksutredning har att
behandla i samband med övervägandena rörande överskottsproduktionen
inom vissa delar av jordbruket. Utskottet föreslår därför att motionerna
1973:323 och 1973:1388 i berörda delar överlämnas till utredningen för
att övervägas i nyssnämnda sammanhang. Vad nu sagts bör även gälla
yrkandet i motionen 1973:1388 om vissa undersökningar och förslag i
syfte att främja propaganda utomlands för svenska jordbruksprodukter.

Ytterligare några frågor som har samband med produktionsbalansen
och behovet att främja avsättningen av jordbruksprodukter tas upp i
motionen 1973:1388. Sålunda föreslås bl. a. (yrkande 5 d) att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer att överläggningar tas upp med EEC, i det
följande benämnt EG, i syfte att trygga svensk export av bl. a. spannmål,
fläsk och smör till detta område. Vidare framställs ett yrkande (5 e) att
allt tänkbart stöd bör lämnas för utveckling av export av jordbruksprodukter
till Japan och de östeuropeiska staterna liksom även till Norge och
andra EFTA-länder med importbehov.

1 anledning av yrkandet om överläggningar i syfte att främja exporten
till EG-ländema får utskottet erinra om att motsvarande motionsyrkande
behandlades av förra årets riksdag i samband med riksdagens godkännande
av avtal med de europeiska gemenskaperna m. m. (prop. 1972:135,
UU 1972:20, rskr 1972:311). I fråga om förhandlingar rörande bibehållande
av exporten av svenska jordbruksprodukter till såväl det
utvidgade EG som kvarvarande EFTA-länder hänvisade utrikesutskottet
till de initiativ som redan tagits i detta avseende. Utrikesutskottet
noterade därvid att Sverige vid förhandlingarna som föregått avtalet
understrukit att utvidgningen av EG-området, i vad angick jordbruks- och
fiskeområdet, skulle komma att medföra problem för den traditionella
svenska exporten till de nya medlemsländerna av bl. a. oljor och fetter,
fiskvaror, bacon och smör. Sverige hade förklarat sin avsikt att med
hänvisning till bestämmelserna i art. 15 i avtalet mellan Sverige och EG ta
upp förekommande problem i syfte att finna lämpliga lösningar på dem.
Gemenskaperna hade noterat det svenska uttalandet och konstaterat att
problem som uppstår kunde tas upp i det gemensamma förvaltningsorganet.
Under hösten 1972 hade också kontakter inletts mellan vissa av
de kvarvarande EFTA-länderna i syfte att nå överenskommelse och
ömsesidiga lättnader i exporten av jordbruksprodukter. Utrikesutskottet
fann mot bakgrund av det anförda att motionärernas önskemål var i
huvudsak tillgodosett och hemställde att riksdagen skulle anse berörd
motion vara i förevarande avseende besvarad med vad utskottet anfört.
Detta blev också riksdagens beslut.

Efter det att riksdagen sålunda behandlade frågan har överläggningar
den 2 februari detta år ägt rum inom den s. k. blandade kommittén, som

JoU1973:14

enligt avtalet med EG bildats med representanter för å ena sidan Sverige
och å andra sidan gemenskapen för att administrera och vaka över
avtalets tillämpning. Enligt avtalets art. 15 är det inom ramen för denna
kommitté som de avtalsslutande parterna skall undersöka de svårigheter
som kan uppkomma i deras handel med jordbruksprodukter och söka
finna möjliga lösningar. Mot bakgrund av det anförda finner jordbruksutskottet
liksom tidigare utrikesutskottet något särskilt uttalande i ämnet
inte påkallat från riksdagens sida.

Beträffande jordbruksexporten till kvarvarande EFTA-länder har
enligt vad jordbruksutskottet inhämtat överläggningar redan ägt rum med
Finland och Schweiz och överläggningar med även andra av dessa länder
torde kunna påräknas. Utskottet vill vidare fästa uppmärksamheten på
den förstärkning av den svenska utlandsrepresentationen på lantbrukets,
skogsbrukets och miljövårdens områden som riksdagen på utskottets
förslag uttalat sig för vid behandlingen av årets statsverksproposition
(JoU 1973:1, p. 2). Med hänsyn till angivna förhållanden anser utskottet
att syftet med yrkandet 5 e i motionen 1973:1388 kan väntas bli
tillgodosett utan någon riksdagens särskilda åtgärd.

I motionen 1973:930 erinras om att 1967 års riksdagsbeslut om
riktlinjer för jordbrukspolitiken bl. a. angav att jordbruksproduktionen i
fredstid skulle uppgå till en viss närmare angiven självförsörjningsgrad,
som därvid definierades som den totala produktionen av s. k. egentliga
jordbruksprodukter uttryckt i procent av den totala konsumtionen, båda
angivna i kalorier. Motionärerna framhåller att jordbruksprodukternas
energinnehåll emellertid inte är det enda relevanta måttet på deras värde
som människoföda. För att denna skall vara fullvärdig måste den
innehålla mycket annat, såsom protein, mineral och vitaminer. Enligt
motionen skulle en beräkning av självförsörjningsgraden i fråga om
protein ha stor jordbrukspolitisk betydelse, och motionen utmynnar i en
hemställan om att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av
denna fråga.

Utskottet får i anledning härav anföra att Kungl. Maj:t — med hänsyn
till att självförsörjningsgraden i fredstid var ett osäkert mått på det
svenska jordbrukets produktionskapacitet och förmåga att förse befolkningen
med livsmedel i krislägen — år 1970 uppdrog åt lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden att göra en översyn av metodiken m. m.
för beräkning av produktions- och konsumtionsutvecklingen samt försörjningsbalansen
på livsmedelsområdet. Nämnden skulle därvid särskilt
beakta jordbrukets och trädgårdsnäringens potentiella produktionsresurser.
Nämnden, som tillsatt en särskild arbetsgrupp — den s. k.
försörjningsgruppen — med uppdrag att utreda nämnda frågor, har
nyligen till jordbruksdepartementet ingivit en av försörjningsgruppen
utarbetad rapport i ärendet. Rapporten har genom beslut av Kungl. Maj:t
den 2 mars i år överlämnats till 1972 års jordbruksutredning. Jordbruksutredningen
bör enligt direktiven överväga om det, med hänsyn till de
förändringar som skett under senare år av produktionsinriktning och
produktionsteknik eller av andra skäl, finns anledning att ompröva

JoU 1973:14

produktionsinriktningen. Motionen 1973:930 föreslås med hänsyn till
vad nu anförts inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. överlämnar motionen 1973:323, yrkande 2 såvitt avser stöd
till s. k. animaliefabriker, samt motionen 1973:1388, yrkandena
5 c och f, till 1972 års jordbruksutredning,

2. lämnar motionen 1973:783 utan åtgärd,

3. lämnar motionen 1973:930 utan åtgärd,

4. anser motionen 1973:1388, yrkande 5 d, besvarad med vad
utskottet anfört,

5. anser motionen 1973:1388, yrkande 5 e, besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 27 mars 1973

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Antby (fp), Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c),
Augustsson (s), Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Takman
(vpk), Berndtsson i Bokenäs (fp), fröken Anderson i Lerum (s) *, fru
Theorin (s) och herr Leuchovius (m)*,

dock att vid behandlingen av motionerna 1973:323, yrkande 2, och
1973:1388, yrkande 5 c, herrar Magnusson i Tanum (s), Johansson i
Holmgården (c)* och Strömberg (fp) deltagit i stället för herrar Hedin
(m), Berndtsson i Bokenäs (fp) och fröken Anderson i Lerum (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilda yttranden

1. av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Jonasson (c),
Larsson i Borrby (c), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Leuchovius (m), som
anför:

Det avtal som Sverige träffat med EG-marknaden kommer sannolikt
att innebära nackdelar för jordbruket genom minskade avsättningsmöjligheter
inom denna marknad. Med hänsyn till det produktionsöverskott
som tycks bli bestående på grund av det svenska jordbrukets höga
standard bör det vara en allmän angelägenhet att öka avsättningsmöjligheterna
eller åtminstone bibehålla så mycket som möjligt av de tidigare.
Det beslut som riksdagen har fattat om en utökad lantbruksrepresentation
i de östeuropeiska staterna torde i viss mån kunna innebära bättre
avsättningsmöjligheter.

I motionen 1973:1388 krävs åtgärder för att öka det utrymme för
jordbruksexport till EG-marknaden som avtalet stipulerar. Utskottets

JoU 1973:14

majoritet har hänvisat till den s. k. blandade kommitté som har tillsatts
såsom ett kontaktorgan med denna gemensamma marknad. Huruvida
denna kommitté verkligen har den uppgift som avses i motionsyrkandet
torde inte vara helt klarlagt. Såvitt man kan tolka bestämmelserna är
denna kommitté närmast att betrakta som ett administrativt organ som
har till uppgift att handlägga frågor som uppstår i anledning av det
träffade avtalet. Huruvida den också har till uppgift att ta upp
förhandlingar om vidgat utrymme för exporten framgår inte lika klart.
Utskottet anser emellertid att så är fallet och framhåller sålunda: ”Enligt
avtalets art. 15 är det inom ramen för denna kommitté som de
avtalsslutande parterna skall undersöka de svårigheter som kan uppkomma
i deras handel med jordbruksprodukter och söka finna möjliga
lösningar. Mot bakgrund av det anförda finner jordbruksutskottet liksom
tidigare utrikesutskottet något särskilt uttalande i ämnet inte påkallat
från riksdagens sida.”

Detta uttalande från utskottets sida innebär att de krav som
motionärerna framställt kan och bör tas upp i den blandade kommittén.
Detta konstaterande är därför att hälsa med tillfredsställelse.

Hittills har denna blandade kommitté sammanträtt endast en gång,
nämligen den 2 februari i år. Då framställdes visserligen en svensk begäran
att jordbruksfrågorna skulle tas upp på dagordningen som en särskild
punkt. Från svensk sida erinrades också om att Sverige under förhandlingarna
understrukit att EG :s utvidgning kunde väntas medföra problem
för den traditionella svenska exporten till medlemsländerna av bl. a.
bacon, smör och spannmål. Man betonade också de svårigheter som kan
väntas uppstå på den engelska marknaden, och man ansåg det därför
angeläget att följa utvecklingen och att diskussioner inleddes i syfte att
vidta lämpliga åtgärder för att möta uppkommande svårigheter.

Från EG:s sida ansåg man att den svenska deklarationen berörde en
hypotetisk situation som man endast kunde ta ad notam. Man gav
uttryck åt förhoppningen att sådana problem inte skulle uppkomma.

Några diskussioner om hur man skall kunna finna lösningar på den
svenska exporten till bl. a. Storbritannien har alltså inte kommit i gång.
Långt mindre har åtgärder för ökad export till övriga medlemsstater
vidtagits. Det torde närmast tyda på att den blandade kommittén inte är
rätt forum för att föra förhandlingar om en vidgad jordbruksexport utan
att det härför bör tillsättas en speciell arbetsgrupp.

Såsom förut sagts bör det vara ett allmänt intresse att öka avsättningen
av jordbruksprodukter och dessutom vara en moralisk skyldighet
för statsmakterna att göra allvarliga ansträngningar i detta syfte.
Jordbruket har lojalt ställt sig bakom det träffade handelsavtalet och inte
krävt en fastare anslutning, vilket bör tas i beaktande vid åtgärder i ovan
nämnt syfte. Det är därför angeläget framhålla att, därest den blandade
kommittén inte lyckas lösa de uppgifter utskottet tillagt den, det blir
angeläget för regeringen att genom en särskild kommitté eller arbetsgrupp
söka förbättra det svenska jordbrukets avsättning inom EG-marknaden.

JoU 1973:14

2. av herr Takman (vpk), som anför:

I en motion utan direkt anknytning till detta ärende har hemställts om
vidareutbildning i jordbruksfrågor för Sveriges Radios reportrar. Uppslaget
är beaktansvärt, men man kan fråga sig om det räcker med denna
förebyggande utbildning för denna begränsade folkgrupp. Ett allmänt
främjande av förståelsen bland lantbrukare och andra medborgare för det
språk som utvecklats inom jordbrukspolitiken förefaller vara lika
välmotiverat.

Det aktuella betänkandet är ett exempel ur högen. Dess stil kan spåras
tillbaka till Kungl. Maj:ts proposition 1967:95, den agrara motsvarigheten
till Karl XII:s bibel. Produktionen skulle, enligt denna urkund, anpassas i
snabb takt så att ”för jordbruket kostsam överproduktion såvitt möjligt
kunde undvikas”. Denna idealiska situation är dock svår att få till stånd
över hela fältet på en och samma gång. Sedan man kommit till rätta med
en betydande överproduktion av mjölk, blev det ett mycket bekymmersamt
spannmålsöverskott.

Men trots att man inte lyckats hålla locket på i ena kanten utan att
det bubblar upp i andra kanten, vilket kan tyda på att jordbruksministern
har Pascals princip i grytan, är det alltjämt angeläget, enligt jordbruksutskottets
betänkande 1973:14, att förlustbringande överskottsproduktion
av jordbruksprodukter så långt möjligt undviks. Man bör lägga märke till
uttrycket ”förlustbringande överskottsproduktion av jordbruksprodukter”.
Alla borde här förstå att fosterlandet är i fara och att
räddningen ligger i en vinstgivande missväxt.

I USA, där man tidigt upptäckte den logiska förlängningen av denna
jordbrukspolitiska filosofi, betalas statliga premier för mark som inte
brukas och grisar som inte föds upp. Genom att främja förståelsen för det
språk som utvecklats i anslutning härtill har man hos allmänheten
utvecklat en spontan beredskap att hjälpa till, vilket kan visas med
lättfattliga exempel. Sålunda skrev en potentiell grisuppfödare J. B. Lee i
Texas till sin valkrets’ ledamot i representanthuset den 20 mars 1963 att
en av hans vänner just hade fått en tusendollarcheck för att han inte
födde upp grisar. ”Vad jag önskar veta”, skrev herr Lee, ”är vad som
enligt er mening är den bästa sortens farm att inte föda upp grisar på och
den bästa sortens grisar att inte föda upp. Min vän är mycket
förhoppningsfull beträffande sin rörelses framtid. Han har fött upp grisar
i över tjugo år, och det mesta han någonsin tjänade var 400 dollar tills nu
i år när han fick 1 000 dollar för att inte föda upp grisar. Jag önskar
komma i gång så snart som möjligt eftersom detta tycks vara en lämplig
årstid för att inte föda upp grisar.”

GOTAB 73 3575 S Stockholm 1973