Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner om bevarande av odlad och odlingsbar mark (Betänkande 1972:JoU8 Jordbruksutskottet)

JoU 1972: 7

luftsanläggningar inom sådana glesbygder där mark och byggnader genom
jordbrukets rationalisering blivit disponibla för andra ändamål. Utskottet
finner det därför lämpligt att förevarande motioner överlämnas till
nämnda sakkunniga.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att motionerna 1972:
1261 och 1972: 1304 överlämnas till de sakkunniga för planering
av turistanläggningar och friluftsområden m. m.

Stockholm den 21 mars 1972

På jordbruksutskottets vägnar
ERIC MOSSBERGER

Närvarande: herrar Mossberger (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s),
Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c)*, Magnusson i Grebbestad (s)*,
Augustsson (s), fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk),
Johansson i Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp), fru Theorin (s)
och herr Stjernström (c)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 8 år 1972

JoU 1972:8

Nr 8

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner oin
bevarande av odlad och odlingsbar mark.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972: 42 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställts
att riksdagen till Kungl. Maj:t framför sin åsikt att åtgärder bör sättas
in i syfte att förhindra att den odlade jorden spolieras,

dels motionen 1972: 43 av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Petersson
i Gäddvik (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
att Kungl. Maj:t vidtager åtgärder i syfte att i ett avspärrnings- eller
annat krisläge trygga möjligheterna till snabb uppodling av tidigare åkermark.

Utskottet

Mot bakgrund av situationen i fråga om världens livsmedelsförsörjning
anförs i motionen 1972: 42 kritik mot att odlingsbar mark tas i
anspråk för bebyggelse eller liknande ändamål. Enligt motionärens
mening bör omedelbara åtgärder sättas in för att hindra att den odlade
jorden spolieras. I motionen 1972: 43 påtalas de risker för vårt lands
försörjning i händelse av avspärrning eller annat krisläge som är förknippade
med den fortgående förbuskningen och beskogningen av tidigare
odlad mark. Om nyodling av denna areal på nytt skulle erfordras, och
det kan enligt motionärerna inträffa snabbare än som förutsetts, tar det
lång tid innan den blir produktiv. Genom att hålla en viss del av jorden
öppen kunde, menar motionärerna, en jordreserv skapas, färdig för
snabb uppodling.

I anledning av motionerna får utskottet erinra om vad lantbruksstyrelsen
i remissyttrande över en motion i ämnet föregående år (JoU 1971:
26) anförde. Nedläggningen av åkerjord syntes enligt lantbruksregistret
försiggå i långsammare takt än som tidigare förmodats. Styrelsen bedömde
det som mest troligt att den befintliga åkerarealen om 3 milj. ha
skulle komma att uppgå till 2,5—2,7 milj. ha år 1980 i stället för 2,0
milj. ha som ännu för några år sedan ansågs troligt.

Nedläggningen av åker har enligt den officiella lantbruksstatistiken
under de senaste åren gått långsammare än tidigare. Snabbast går ned -

Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 8

JoU 1972: 8

läggningen i de norra delarna av landet. Den förbättring av stödet till
jordbruket i norra Sverige som riksdagen beslöt om föregående år är
dock enligt utskottets uppfattning ägnad att dämpa den nedåtgående trenden
i produktionsutvecklingen och torde därmed även komma att fördröja
nedläggningen av åker i denna landsdel. Utskottet får i sammanhanget
vidare erinra om det förslag rörande landskapsvård i odlingsbygder
som i årets statsverksproposition förelagts riksdagen och som
jordbruksutskottet i huvudsak biträtt (JoU 1972: 1 p. 36). Vid riksdagens
bifall härtill kommer vissa jordbruksmarker, som är av betydelse
för landskapsvården, att kunna hållas öppna med statligt stöd.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet inte tillräckliga skäl
att i anledning av motionen 1972: 43 föreslå någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Vad gäller i motionen 1972: 42 berörd fråga om ianspråktagande av
odlad mark för vägar och bebyggelse m. m. får utskottet erinra om vad
som framkommit vid tidigare riksdagsbehandling av frågan (JoU 1969:
21 och 1970: 14). Riksdagen har därvid hänvisat bl. a. till ett av statens
planverk i ämnet avgivet remissyttrande, vari framhållits att resultatet
av den pågående strukturomvandlingen ofrånkomligen måste bli, att
växande krav ställs på mark för tätorternas utbyggnad. Vid denna tätortsexpansion
måste man otvivelaktigt räkna med att odlad jord i viss
utsträckning behöver tas i anspråk. Med hänsyn till att tätorterna sammanlagt
upptar en mycket ringa del av landets yta, har dock riksdagen
funnit sig kunna anta att de områden som måste tas ur jordbruksproduktionen
för bebyggelse eller för andra ändamål måste bli av sådan begränsad
omfattning i förhållande till landets totala åkerareal, att minskningen
i fråga om odlad jord inte i nämnvärd grad skulle komma att
påverka försörjningsläget. Jordbruksutskottet framhöll vidare i sitt av
riksdagen godkända uttalande (1969:21) att det skulle leda till svåröverskådliga
konsekvenser för det fortsatta samhällsbyggandet om planeringsverksamheten
skulle bindas av föreskrifter som generellt hindrade
att viss typ av mark utnyttjades för ändamålet.

Utskottet har inte funnit anledning föreslå riksdagen att frångå den
sålunda redovisade ståndpunkten i frågan och avstyrker således bifall till
motionen 1972: 42. I detta sammanhang vill utskottet emellertid liksom
tidigare understryka att god åkerjord givetvis såvitt möjligt bör
behållas för fortsatt jordbruksproduktion. Det framstår sålunda som
tämligen självklart att man inte bör ta högvärdig jordbruksmark i anspråk
för tätbebyggelseändamål, om en från samhällsbyggande synpunkt
likvärdig lösning kan åstadkommas på annan för jordbruket mindre
värdefull mark. Utskottet utgår från att lantbruksnämnderna i god tid