Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1972:99 med förslag till lag om körning i terräng med motordrivet fordon jämte motioner (Betänkande 1972:JoU52 Jordbruksutskottet)

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1468 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 52 år 1972

JoU 1972:52

Nr 52

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:99 med förslag till lag om körning i terräng med motordrivet
fordon jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1972:99 har Kungl. Majit under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till lag om körning i terräng med
motordrivet fordon.

Lagförslaget återfinns på s. 2 i propositionen.

I propositionen föreslås en lag om körning i terräng med snöskoter
eller annat motordrivet fordon. Kan sådan körning inom visst område
medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt,
får Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer förbjuda
eller meddela föreskrifter för körningen. Förbud eller föreskrifter får inte
onödigtvis hindra nyttotrafiken.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels den vid riksdagens början väckta motionen 1972:546 av herr
Johansson i Holmgården m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen hos
Kungl. Majit begär förslag till sådan reglering av skotertrafiken att skador
på djur och växtliv motverkas,

dels de i anledning av propositionen 1972:99 väckta motionerna

1. 1972:1707 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (c, s, fp, m) vari
hemställts att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972:99
beslutar att hos Kungl. Majit anhålla om utredning beträffande ett
system för identifiering av snöskotrar och andra terränggående fordon
genom märkning på fordonens drivband i enlighet med vad som har
anförts i motionen,

2. 1972:1708 av herr Lindberg m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen
uttalar sig för att bestämmelser införs om förbud att medföra jaktvapen
vid färd med terränggående fordon,

3. 1972:1709 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att
riksdagen måtte besluta 1. att trafik med snöfordon eller annat
terränggående motordrivet fordon som ej är att hänföra till nyttotrafik
tillåts endast i särskilt avgränsade områden eiler längs leder som upprättas
för ändamålet i enlighet med vad i motionen anförs samt att utskottet
utformar erforderlig lagtext, 2. att hos Kungl. Maj:t hemställa om sådan

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 52

JoU 1972:52

ändring i jaktstadgan att vapen ej må medföras på snöfordon, 3. att hos
Kungl. Maj :t hemställa att förslag till bestämmelser rörande snöfordonens
utrustning och förarens kompetens m. m. föreläggs riksdagen i sådan tid
att bestämmelserna kan träda i kraft i full utsträckning senast vintern
1974,

4. 1972:1715 av herr Burenstam Linder m. fl. (m) vari hemställts att
riksdagen vid behandling av propositionen 1972:99 måtte besluta om
generellt förbud mot körning i terräng med snöskoter och annat
motordrivet fordon, dock utom i vad avser skogs- och jordbrukstraktorer,
att körning med snöskoter — i princip - endast skall kunna ske längs
särskilt utmärkta leder, att den s. k. allemansrätten skall gälla för
användning av snöskoter och andra terränggående motordrivna fordon,
att förbud utfärdas mot transport av skjutvapen vid färd med terränggående
fordon, exempelvis snöskoter, samt att riksdagen måtte uttala att
Kungl. Maj :t vidtager åtgärder i syfte att införa ett system för registrering
och kontroll av snöskotrar och andra terränggående motordrivna fordon i
enlighet med vad som anförts i motionen,

5. 1972:1716 av herr Hjorth m. fl. (s) vari hemställts att riksdagen
måtte besluta att körning med snöskoter eller annat motordrivet fordon i
terräng eller på väg som ej allmänt utnyttjas för samfärdsel, med
undantag för vissa yrkesgrupper i princip är förbjuden, att genom
dispensgivning erforderliga områden och körleder kan upplåtas, att
vederbörande utskott får utforma erforderlig lagtext, samt att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer om förbud mot transport av jaktvapen vid
färd med terrängfordon,

6. 1972:1717 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c) vari
hemställts att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition
1972:99 måtte dels uttala att förbud må införas mot körning i terräng
med motorfordon med i motionen nämnda undantag och dispensmöjligheter,
dels anhålla om att förslag till sådan reglering av ifrågavarande
körning skyndsamt förelägges riksdagen,

7. 1972:1718 av herrar Svensson i Malmö (vpk) och Israelsson (vpk)
vari föreslagits att riksdagen i anledning av propositionen 1972:99 uttalar
sin anslutning till de i motionen anförda synpunkterna rörande utformning
av förslag till lag om körning i terräng med motordrivet fordon och
till vederbörande utskott hemställer om beaktande av desamma vid
utformningen av utskottets betänkande resp. förslag till lagtext.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1972:546 från
rikspolisstyrelsen, statens naturvårdsverk, länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län samt Svenska samernas riksförbund.

Samtliga remissinstanser ställer sig positiva tili kravet på en rättslig
reglering av skotertrafiken och hänvisar i sammanhanget till tidigare
avlåtna yttranden över rennäringssakkunnigas och motorredskapsutredningens
betänkanden i ämnet.

JoU1972:52

Utskottet

Under senare år har olika typer av motordrivna terränggående
fortskaffningsmedel fått allt större utbredning. Särskilt gäller detta
snöskotrarna, dvs. lätta bandfordon som i första hand är avsedda för färd
i snö men som numera också i viss utsträckning används för barmarkskörning.
Antalet snöskotrar har på några få år ökat kraftigt och kan
enligt propositionen 1972:99 i dag uppskattas till inemot 20 000. Det
finns anledning att räkna med en fortsatt ökning. Utvecklingen är
förenad med både fördelar och nackdelar. Snöskotern är ett värdefullt
kommunikationsmedel särskilt i vägfattiga trakter. Den underlättar
person- och varutransporter till isolerade gårdar både i fjälltrakterna, i
snörika skogstrakter och i skärgårdarna. Den är under vintern till stor
nytta i samband med ambulans-, räddnings- och polistjänst. Även inom
renskötseln och skogsbruket samt inom turistnäringen och i friluftslivet
kommer den till användning. Den ökande snöskotertrafiken har emellertid
också gett upphov till åtskilliga olägenheter. Skoteråkandet har
sålunda ökat risken för utrotning av vissa djurarter. Det förekommer att
jägare med hjälp av snöskoter bedriver olovlig jakt. Snöskoterkörning
särskilt i fjälltrakterna vållar dessutom på olika sätt otrevnad och
irritation för andra som uppehåller sig i fjällen. Det händer också att
snöskoterförare vållar olägenheter för renskötseln. Snöskotertrafik över
snötäckta skogsplanteringar kan också på vissa håll innebära allvarlig fara
för skogsåterväxten.

I propositionen 1972:99 framhålls att tiden nu är inne att reglera
trafiken med snöskoter som f. n. är på det hela taget okontrollerad. F. n.
övervägs inom kommunikationsdepartementet vissa frågor rörande införandet
av bestämmelser avseende fordonet och föraren. Även om vissa
missförhållanden försvinner när bestämmelser om snöskoterns beskaffenhet
och utrustning och om förare av fordonet har meddelats kommer en
hel del problem att kvarstå som det gäller att komma till rätta med
särskilt från naturvårdssynpunkt. Det förslag till lag om körning i terräng
med motordrivet fordon som nu förelagts riksdagen avser att möjliggöra
en reglering av snöskotertrafiken med hänsyn till naturvården, djurlivet,
växtlivet, allmänhetens friluftsliv och andra allmänna intressen. Enligt
lagförslaget, som utarbetats i huvudsaklig överensstämmelse med rennäringssakkunnigas
förslag i betänkandet SOU 1969:59, bör Kungl. Maj:t
eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer ges befogenhet att införa
förbud eller föreskrifter beträffande sådana områden där en reglering
bedöms vara påkallad från naturvårdssynpunkt eller annan allmän
synpunkt. I propositionen 1972:99 förutskickas att det i första hand
kommer att bli länsstyrelsen som får besluta i dessa frågor. Lagen föreslås
skola gälla körning i terräng - varmed i detta sammanhang helt allmänt
avses område i naturen — och på väg som ej allmänt nyttjas för
samfärdsel. Vid meddelande av förbud eller andra föreskrifter skall
iakttagas att körning som är till gagn för ortsbefolkningen eller som
behövs för yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål ej onödigtvis

JoU 1972:52

hindras. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen bör det enligt
departementschefen finnas möjlighet att ingripa även mot andra terränggående
motordrivna fordon än snöskotern. Lagförslaget har utformats i
enlighet härmed.

Lagförslaget innefattar inte någon reglering av frågan i vilken
utsträckning körning med snöskoter får ske på annans mark. Departementschefen
anför att det i samband med tillämpningen av den nu
föreslagna regleringen kan uppkomma behov att inrätta snöskoterleder,
där körning kan äga rum utan olägenhet vare sig för allmänna eller
enskilda intressen. Enligt departementschefen, som framhåller att redan
nu domänverket och naturvårdsverket och även kommunerna har vissa
möjligheter att låta anordna sådana leder, bör erfarenheterna av den
förordade regleringen få visa i vad mån behovet att anordna snöskoterleder
påkallar speciella åtgärder från statsmakternas sida. Avsikten är att
naturvårdsverket skall få uppdrag att följa denna fråga och framlägga de
förslag vartill utvecklingen kan föranleda.

I flera av de motioner som väckts i anslutning till föreliggande
proposition hävdas att det framlagda lagförslaget inte ger ett tillräckligt
effektivt skydd mot olägenheterna av det ökande bruket av snöskotrar. I
motionerna 1972:1709, 1972:1715, 1972:1716, 1972:1717 och 1972:
1718 förordas i stället ett generellt förbud mot snöskoterkörning i
terrängen, kompletterat med ett dispensförfarande, genom vilket lämpliga
områden och körleder kan upplåtas. 1 samband härmed framhålls i
motionen 1972:1715 att det skulle vara till fördel för en helhetslösning
av frågan om körning av motorfordon i terräng om också allemansrättsliga
aspekter kunde beaktas.

Utskottet får för sin del framhålla att utskottet delar uppfattningen
att tiden är inne att nu reglera trafiken med snöskoter. De olägenheter
som snöskotrarna vållar i vissa trakter och än mer den snabba ökningen
av antalet terrängfordon gör det nödvändigt att ingripa med kraft för att
hindra en invasion i ömtåliga trakter och för att komma till rätta med
förekommande missbruk. I likhet med departementschefen anser utskottet
det nödvändigt med en dylik reglering inte bara i fråga om fordonet
och föraren utan även med hänsyn till naturvården och andra allmänna
intressen. Huruvida det bästa sättet att härvidlag komma till rätta med
olägenheterna med snöskoterkörningen är att införa ett generellt förbud
mot annan körning än den utpräglade nyttotrafiken eller att, som föreslås
i propositionen, tillgripa selektiva åtgärder i form av lokala förbud inom
ömtåliga områden kan givetvis diskuteras. Genom lokala förbud torde
man inte uppnå en lika kraftig broms på snöskoterförsäljningen som med
ett generellt förbud. Som rennäringssakkunniga själva anfört kan ifrågavarande
alternativ måhända så till vida sägas inte helt tillgodose de från
naturskyddshåll framförda önskemålen om en effektiv spärr mot tendensen
till ökning av antalet motordrivna terrängfordon. Å andra sidan blir
det möjligt att anpassa de förbud som kan behövas efter de lokala
förhållandena. Bl. a. torde undantag från förbuden i form av personliga
dispenser behövas i väsentligt mindre omfattning än om alternativet med

JoU 1972:52

generellt förbud väljs. Det torde emellertid få förutsättas att kontrollen
av efterlevnaden av utfärdade förbud och föreskrifter i båda fallen
kommer att bli förenad med åtskilliga problem.

Vid bedömningen av hithörande spörsmål har utskottet vidare beaktat
det arbete som f. n. pågår inom kommunikationsdepartementet med en
genomgripande översyn och omarbetning av vägtrafiklagstiftningen. Som
framgår av remiss den 20 oktober 1972 till lagrådet av förslag till lag om
ändring i lagen (1951:649) om straff förvissa trafikbrott planeras att i
det pågående reformarbetet inpassa bestämmelser om översnöfordon och
om trafiken utanför väg i en särskild terrängtrafikkungörelse. Enligt
nämnda lagrådsremiss är avsikten att kungörelsen skall omfatta bestämmelser
om terrängfordonens utrustning och beskaffenhet, kontroll av
terrängfordon, behörighet att föra terrängmotorfordon och regler för
trafik i terräng med alla slag av fordon. Enligt chefen för kommunikationsdepartementet
bör en grundläggande regel vara att den som färdas i
terräng skall anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att
människor och djur inte störs i onödan och att skada på annans mark och
växtlighet undviks. Departementschefen avser vidare att ta med en
bestämmelse som i analogi med 39 § vägtrafikförordningen ålägger förare
av motordrivet fordon omsorg och varsamhet. Att fordon inte får föras
av den som på grund av sjukdom, uttröttning eller påverkan av starka
drycker o. d. eller av annat skäl inte kan föra fordonet på betryggande
sätt avser chefen för kommunikationsdepartementet också ta med bland
trafikreglerna. Avsikten är vidare att reglera vad förare av motordrivet
fordon har att iakttaga då han haft del i trafikolycka. Enligt riktlinjerna i
propositionen 1970:171 angående handläggningen av vissa delar av
vägtrafiklagstiftningen ankommer det på Kungl. Maj :t att besluta om
utformningen av bl. a. nu ifrågavarande terrängtrafikkungörelse. Arbetet
med kungörelsen bedrivs enligt vad utskottet inhämtat med sikte på att
densamma skall kunna träda i kraft vid eller i nära anslutning till det
kommande årsskiftet. Avsikten är att i terrängtrafikkungörelsen jämväl
infoga erforderliga föreskrifter rörande tillämpningen av den föreslagna
lagen om körning i terräng med motordrivet fordon.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse att de frågor som hänger
samman med snöskotrarna och deras förare inom kort synes nå sin
lösning. Som bl. a. anförs av rennäringssakkunniga bör man kunna räkna
med att åtskilliga av de nuvarande avarterna inom skotertrafiken
försvinner när ändamålsenliga trafiktekniska regler blivit införda. Det i
propositionen 1972:99 framlagda lagförslaget bör enligt utskottets
mening bedömas bl. a. mot bakgrunden härav. Samtidigt vill utskottet
starkt understryka angelägenheten av att det åsyftade skyddet av natur,
djurliv m. m. verkligen blir effektivt. Utskottet har vid sin bedömning av
de olika inverkande faktorerna kommit fram till den ståndpunkten att
den föreslagna lagen om körning i terräng med motordrivet fordon i
princip bör kunna godtas av riksdagen. Som tidigare framhållits är det
angeläget att den kommande regleringen blir så effektiv som möjligt.
Utskottet vill understryka vikten av att tillämpningsföreskrifterna utarbe -

JoU1972:52

tas med beaktande härav. Huruvida nu föreslagna lagstiftningsåtgärder
härvidlag kommer att vara tillräckliga kan givetvis endast den kommande
utvecklingen utvisa. Det finns enligt utskottets mening anledning att,
sedan någon tid gått, ta upp frågan till förnyad prövning inom riksdagen.
Mot angivna bakgrund anser utskottet att lagen om körning i terräng med
motordrivet fordon bör tidsbegränsas, förslagsvis till tre år. Under tiden
bör Kungl. Maj:t och berörda myndigheter ägna utvecklingen av
skotertrafiken en ingående uppmärksamhet, och Kungl. Maj.-t bör i
samband med att frågan om fortsatt reglering av skotertrafiken från
naturvårdssynpunkt m. m. underställs riksdagens prövning framlägga de
förslag till ytterligare åtgärder som kan befinnas påkallade. I det
föregående angivna motionsyrkanden rörande lagstiftningens utformning
bör i överensstämmelse med det anförda inte föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd. Detta gäller även motionen 1972:546, vars yrkande om en
reglering av skotertrafiken till skydd mot skador på djur och växtliv vid
riksdagens bifall till vad utskottet i det föregående förordat får anses ha
tillgodosetts.

Som redovisats i det föregående har framförts önskemål om att också
allemansrättsliga aspekter borde beaktas i förevarande sammanhang. I
anledning härav vill utskottet erinra om att frågan hur långt allemansrätten
sträcker sig är föremål för delade meningar. Utskottet anser dock att
allemansrätten inte utan vidare innebär rätt att med snöskoter eller annat
motorfordon färdas i terrängen på annans mark. Det är sålunda inte
tillåtet att färdas så att skador på mark eller gröda kan uppkomma eller
så att hemfriden störs. Därjämte må erinras om att en grundläggande
regel i den kommande terrängtrafikkungörelsen avses bli att den som
färdas i terräng skall anpassa färdväg, hastighet och färdsätt så att
människor och djur inte störs i onödan och att skada på annans mark och
växtlighet undviks. Utskottet utgår ifrån att nu angivna spörsmål även blir
föremål för uppmärksamhet i samband med de fortsatta övervägandena
rörande regleringen av bl. a. skotertrafiken ur naturvårdssynpunkt m. m.

I flera av de i ämnet väckta motionerna framförs förslag som närmast
avser de regleringsbestämmelser som rör fordonet och föraren. Sålunda
hemställs i motionen 1972:1707 om utredning beträffande ett system för
identifiering av snöskotrar och andra terränggående fordon genom
märkning på fordonens drivband. Behovet av ett system för registrering
och kontroll av bl.a. snöskotrar berörs också i motionen 1972:1715.
Förslag till bestämmelser rörande snöfordonens utrustning och förarens
kompetens m. m. framförs vidare i motionerna 1972:1709 och 1972:
1718. Samtliga nu angivna spörsmål hör som framgår av den föregående
redogörelsen till de frågor som övervägs inom kommunikationsdepartementet
inför utfärdandet av den planerade terrängtrafikkungörelsen.
Motionsyrkandena i fråga bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd i nu förevarande sammanhang. Det bör dock framhållas att
utskottet självfallet delar uppfattningen om behovet av effektiva och
ändamålsenliga bestämmelser rörande regleringen av terrängfordonstrafiken
i vad avser fordonet och föraren.

JoU 1972:52

I propositionen 1972:99 förutskickar departementschefen att han har
för avsikt att föreslå en skärpning av jaktstadgans bestämmelser om
förvaring m. m. av vapen vid färd med snöskoter eller annat motordrivet
fordon. Ändringen skulle enligt departementschefen innebära att jakträttsinnehavare
vid färd även inom jaktområde till och från jaktpass till
skillnad mot vad nu gäller skall förvara vapnet oladdat och i väl tillslutet
fodral. Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot
Kungl. Maj :ts förslag. Enligt utskottets mening bör kunna övervägas om
inte skäl finns att ytterligare skärpa jaktstadgans bestämmelser i nu
förevarande avseende. Ett direkt förbud mot att medföra jaktvapen vid
färd med snöskoter eller annat terränggående motorfordon finner
utskottet dock alltför långtgående och får därför avstyrka vad härutinnan
föreslagits i motionerna 1972:1708, 1972:1709, 1972:1715 och

1972:1716.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. i anledning av propositionen 1972:99 samt motionerna
1972:1709, 1972:1715, 1972:1716, 1972:1717 och 1972:
1718, såvitt avser det till propositionen fogade förslaget till
lag om körning i terräng med motordrivet fordon

a. — med förklaring att ikraftträdandebestämmelserna i lagförslaget
inte kunnat oförändrade bifallas — för sin del
antager bestämmelserna med följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft dagen Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från meddelad uppgift utkommit från

trycket i Svensk författningssam- trycket i Svensk författningssamling.
ling, och gäller till utgången av år

1975.

b. antager förslaget till lag om körning i terräng med
motordrivet fordon i de delar som ej omfattas av utskottets
hemställan under 1 a.,

2. lämnar motionerna 1972:1707, 1972:1709, 1972:1715 och
1972:1718 utan åtgärd såvitt avser terrängfordons utrustning
och förarnas kompetens m. m.,

3. lämnar motionerna 1972:1708, 1972:1709, 1972:1715 och
1972:1716 utan åtgärd såvitt avser ändringar i jaktstadgan,

4. lämnar motionen 1972:546 utan åtgärd.

Stockholm den 14 november 1972

På jordbruksutskottets vägnar

NILS G. HANSSON

JoU 1972:52

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Johanson i
Västervik (s), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Grebbestad (s),
Augustsson (s), fru Lindberg (s), herran Kronmark (m), Takman (vpk),
Johansson i Holmgården (c), fröken Anderson i Lerum (s)*, herrar Åberg
(fp)*, Leuchovius (m) och Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Strömberg (fp) som — under åberopande av innehållet i
berörda delar av motionen 1972:1709 — anser att utskottets hemställan
under 1 och 3 bort ha följande lydelse:

”1. med avslag på propositionen 1972:99 samt i anledning av
motionerna 1972:1709, 1972:1715, 1972:1716, 1972:1717
och 1972:1718, såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj:t
hemställer om förslag till lag om körning i terräng med motordrivet
fordon i överensstämmelse med de riktlinjer som bl. a.
angivits i motionen 1972:1709 under punkt 1 i motionens
hemställan,

3. med bifall till motionerna 1972:1708, 1972:1709,

1972:1715 och 1972:1716, såvitt nu är i fråga, hos Kungl.
Maj:t hemställer om sådan ändring i jaktstadgan att vapen ej
må medföras vid färd med terrängfordon,”

Särskilt yttrande

av herrar Hansson i Skegrie (c), Jonasson (c), Kronmark (m), Johansson
i Holmgården (c) och Leuchovius (m):

”Av jordbruksutskottets betänkande framgår att utskottet har den
uppfattningen att 'allemansrätten inte utan vidare innebär rätt att med
snöskoter eller annat motorfordon färdas i terrängen på annans mark’.
Utskottet utgår vidare från att berörda och andra spörsmål kommer att
bli föremål för uppmärksamhet i samband med de fortsatta övervägandena
rörande regleringen av bl. a. skotertrafiken urnaturvårdssynpunkt m. m.

Utskottets uttalande om allemansrättens omfattning är mera restriktivt
än den tolkning av ifrågavarande sedvanerätt som riksdagen gjorde
1965 på förslag av dåvarande tredje lagutskottet. Detta måste anses
motiverat av det alltmer motoriserade friluftsliv som numera förekommit
och som skapat nya problem inom allemansrättens område.

Det är dock enligt vår mening otillfredsställande att frågan om
allemansrättens omfattning då det gäller motortrafik icke är klarlagd. Det
ligger i sakens natur att trafik med snöskoter eller annat motordrivet
markfordon kan förorsaka markskada eller störa hemfriden. Av formella
skäl har det emellertid icke funnits möjlighet att nu i anledning av
propositionen 1972:99 framlägga lagförslag angående allemansrättens innebörd
i förevarande hänseende. Det finns dock anledning att snarast
utfärda klara regler om rätten att med snöskoter eller annat motordrivet
terrängfordon färdas över annans mark.”

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1473 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 53 år 1972

JoU 1972:53

Nr 53

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av
säkerhetsbestämmelserna för oljeraffinaderier och oljeupplag.

Motionen

I motionen 1972:373 av herr Strömberg m. fl. (fp) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en översyn av gällande säkerhetsbestämmelser
för oljeraffinaderier och oljeupplag.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statens naturvårdsverk,
kommerskollegium, statens brandinspektion och Svenska
petroleum institutet. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I de över motionen avgivna remissyttrandena lämnas utförliga uppgifter
angående bl. a. frågan hur säkerhetstillsynen över oljeraffinaderier
och oljeupplag är organiserad. Av yttrandena framgår vilka uppgifter i
förevarande hänseenden som ankommer på olika myndigheter — kommerskollegium,
sprängämnesinspektionen, byggnadsnämnderna, brandväsendet
och länsstyrelserna. Det kan i detta sammanhang nämnas att de
av kommerskollegium utfärdade tillämpningsföreskrifterna till förordningen
om brandfarliga varor tillkommit i samråd med arbetarskyddsstyrelsen
och statens brandinspektion. De ansvariga myndigheterna ägnar
gällande bestämmelser en fortlöpande översyn. De internationella oljeföretagen
har egna säkerhetsbestämmelser, och internationellt gällande
normer för anläggningarnas konstruktion tillämpas i den mån inte
myndigheterna utfärdat strängare föreskrifter. Utskottet vill också erinra
om att räddningstjänstutredningen avgivit ett förslag som bl. a. innefattar
åtgärder avsedda att förstärka det allmännas beredskap vid inträffade
oljekatastrofer på land. Förslaget är under prövning i Kungl. Maj:ts
kansli.

Utskottet har mot bakgrund av det anförda inte funnit skäl förorda
den i motionen föreslagna översynen av säkerhetsbestämmelserna för
oljeraffinaderier och oljeupplag.

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 5.1