Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående miljövårdspolitiken, m. m. (Betänkande 1972:JoU49 Jordbruksutskottet)

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1458 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 49 år 1972

JoU 1972:49

Nr 49

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
miljövårdspolitiken, m. m.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels 1972:90 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att utredningen miljövårdens ekonomi genom tilläggsdirektiv
ges i uppdrag att utarbeta modeller till miljöbudgeter av det slag
som anges i motionen samt förslag till metoder att mäta förändringar i
miljöns stabilitet,

dels 1972:147 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en årlig miljörapport med i
motionen diskuterad utformning föreläggs riksdagen,

dels 1972:367 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att åtgärder vidtas så att en ökad svensk
satsning på utveckling av mätinstrument och mätmetoder för miljövårdssektorn
kommer till stånd,

dels 1972:1254 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt nu är i
fråga, hemställts 1. att riksdagen uttalar sig för en omarbetning och
precisering av miljöskyddslagen med målsättning att ekologiska minimikrav
beaktas, 2. att riksdagen jämväl uttalar att inom naturvårdsverket
eller till detta knutna miljöskyddsorgan samt av samhället anställda
rådgivare ej må inneha konsultuppdrag inom näringslivet,

dels 1972:1265 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller 1. att en ekologisk riksplan
upprättas, 2. att övriga i motionen anförda synpunkter beaktas i det
fortsatta utredningsarbetet på miljövårdsområdet.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över

motionen 1972:90 från statens naturvårdsverk, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet,

motionen 1972:367 från statens naturvårdsverk, tekniska högskolan i
Stockholm och Ingenjörsvetenskapsakademien.

Se bilagor 1 och 2 till detta betänkande.

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 49

JoU 1972:49

Utskottet

I motionen 1972:90 anförs att jordens tunna hinna av liv, det s. k.
ekosystemet, under de senaste årtiondena, i och med att människans
industriella civilisation lagt under sig avgörande delar av jordklotet,
utsatts för förändringar som hotar att bli katastrofala och leda till en
förstöring av hela ekosystemet. Det måste klargöras att jordens resurser
är begränsade och att naturen inte tål vilka påfrestningar som helst.
Motionärerna framhåller att det behövs en ny typ av materialbesparande
teknik och nya tekniker för att t. ex. återvinna och återföra förbrukat
material till produktionen. Nu redovisade ekologiska grunduppfattning
måste överföras till praktisk politik och ett sätt att börja är enligt
motionärerna att göra upp miljöbudgeter för industrier och kommuner.
En miljöbudget bör vara en så fullständig sammanställning som möjligt av
ett företags utgifter resp. prestationer och innefatta även påfrestningar på
miljön, liksom de fördelar för miljön som verksamheten i fråga kan
innebära. I motionen hemställs mot bakgrund av det anförda att
utredningen rörande kostnaderna för miljövården genom tilläggsdirektiv
ges i uppdrag att utarbeta modeller till mi(jöbudgeter samt att framlägga
förslag till metoder att mäta förändringar i miljöns stabilitet. Liknande
tankegångar anförs även i motionen 1972:1265, vari bl. a. framhålls att
en målsättning för forskning och planering måste vara att resurser som tas
från naturen i så stor utsträckning som möjligt skall återföras i naturens
kretslopp. För att man skall kunna uppnå detta måste enligt motionärernas
mening en ekologisk riksplan upprättas som underlag för den
framtida planeringen. I motionen 1972:1254 framfört yrkande om
omarbetning och precisering av miljöskyddslagen motiveras också med
att det ekologiska betraktelsesättet bör ges ett ökat inflytande på den
fortsatta förvaltningen av vår miljö.

1 yttrande över motionen 1972:90 framhåller Svenska kommunförbundet
att kommunerna ännu så länge torde sakna möjligheter att göra
annat än mera begränsade miljöpolitiska program utan den totalavvägning
som motionärerna önskar. För att utarbeta modeller för sådana miljöbudgeter
som föreslås i motionen fordras tillgång till en omfattande
information om ekosystemens uppbyggnad samt om regleringsmekanismer
och stabilitetsgränser. Enligt förbundets mening måste ett fullföljande
av motionens tankegång grundas på forskningsinsatser av sådan
karaktär att det nu inte torde vara meningsfullt att tilldela utredningen
rörande kostnaderna för miljövården uppdrag med det innehåll som
föreslås i motionen. Även statens naturvårdsverk finner att utarbetandet
av i motionen åsyftade modeller knappast ligger inom ramen för ett
utredningsarbete, annat än möjligen som försök. Däremot torde enligt
verket kunna förutses att miljökostnadsutredningen under sin verksamhet
måste komma att överväga behovet av olika typer av beslutsunderlag, vari
material av typen balansräkning bör kunna ingå. Detsamma gäller förslag
till metoder att mäta förändringar i miljöns stabilitet eller i ekologiska
jämviktssystem. I utredningens uppdrag ingår att kartlägga vilka metoder

JoU 1972:49

som finns för att mäta effekterna av olika miljövårdsåtgärder. Härvid
torde också, anför verket, behovet av ytterligare metoder och rutiner
komma att belysas.

Utskottet delar uppfattningen, att en ekologisk grundsyn är en
nödvändig utgångspunkt för hushållningen med våra naturresurser.
Utskottet vill erinra om att denna tanke bl. a. kommit till klart uttryck i
den rapport år 1971 (SOU 1971:75) rörande hushållning med mark och
vatten, som ligger till grund för de lagförslag jämte överväganden av
principiell art beträffande innehållet i en fysisk riksplanering m. m. som
i dagarna förelagts riksdagen. I nämnda rapport framhålls att den fysiska
samhällsplaneringen bör ges en långsiktig inriktning som ligger i linje med
det handlande som från ekologiska utgångspunkter ter sig rationellt i ett
längre tidsperspektiv. Olika handlingsalternativ, t. ex. alternativa lokaliseringar
av industri, vattendragens långsiktiga användning, olika markanvändningssätt
osv., bör helst kunna prövas i ekologiska ”totalmodeller”.
Innan detta kan ske måste emellertid en omfattande information
om ekosystemens uppbyggnad, regleringsmekanismer och stabilitetsgränser
ställas samman. Det är emellertid enligt rapporten angeläget att
den fortsatta fysiska rikspianeringen, och f. ö. all samhällsplanering, så
snart som möjligt kan grundas på ett mera genomarbetat ekologiskt
underlag. Från denna synpunkt är en modellutveckling i vilken delmiljöerna
luft, mark, vatten och levande organismer förs samman i en
översiktlig helhetsmodell angelägen. En sådan modell förutsätts successivt
kunna förfinas allt efter som nya data från den ekologiska forskningen
växer fram.

Med hänsyn till det nu anförda torde man enligt utskottets mening
kunna utgå från att vid det fortsatta arbetet med den fysiska rikspianeringen
kommer att som grund läggas en sådan ekologisk avvägning som
utskottet i det föregående uttalat sig för.

Den ekologiska helhetssynen på hithörande frågor återspeglas också i
direktiven för utredningen rörande kostnaderna för miljövården, vari
bl. a. sägs att det är av stor betydelse att de frågor som rör avvägning och
prioritering mellan olika åtgärder kan belysas. Detta innebär att inte bara
kostnaderna utan också effekten av olika insatser behöver studeras. Som
naturvårdsverket påpekat skall de sakkunniga i detta sammanhang
kartlägga vilka metoder som finns för att mäta effekterna av olika
miljövårdsåtgärder.

I remissyttandena över motionen 1972:90 framhålls behovet av ökade
kunskaper och information på hithörande område. Utskottet vill i
anslutning härtill erinra om att miljökontrollutredningen bl. a. haft till
uppdrag att undersöka den lämpliga organisationen av ett informationssystem
dels på miljövårdsområdet — vari inbegrips bl. a. vatten- och
luftvård samt övrig naturvård — dels i fråga om gifter och andra preparat
som kan vara skadliga från hälso- och miljösynpunkt. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer utredningen inom kort att i särskilt betänkande
redovisa ett samlat förslag beträffande utformningen i stort och
finansieringen av de undersökningsverksamheter som enligt utredningens

1* Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 49

JoU 1972:49

uppfattning bör ligga till grund för informationssystemet.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet anledning anta att
syftet med motionen 1972:90 och berörda delar av motionerna
1972:1254 och 1972:1265 kommer att i väsentlig grad tillgodoses utan
att riksdagen i nu ifrågavarande sammanhang behöver vidtaga någon
särskild åtgärd.

Utöver kravet på en ekonomisk riksplan anförs i motionen 1972:1265
vissa synpunkter på det fortsatta utredningsarbetet på miljövårdsområdet.
Dessa synpunkter, som är av mera allmän karaktär, berör
jordbrukets markbehov, naturresursernas utnyttjande, kommunernas
medverkan i miljövårdsarbetet och behovet av lagstiftningsåtgärder mot
miljöstörningar av olika slag. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att
riksdagen tidigare detta år i anledning av väckta motioner haft att pröva
olika frågor inom nyss berörda områden. (Se JoU 1972:8, 1972:24,
1972:27 och 1972:29.) Den nu behandlade motionen synes i här avsedd
del inte påkalla något särskilt riksdagens uttalande.

Inte heller finner utskottet motionen 1972:1254, såvitt däri yrkats
förbud för vissa tjänstemän att åtaga sig konsultuppdrag inom näringslivet,
böra föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Enligt vad
utskottet erfarit pågår inom utbildningsdepartementet en undersökning
av nuvarande praxis inom uppdragsforskningen. Utskottet vill vidare
erinra om bestämmelsen i statstjänstemannlagen att tjänsteman ej får
åtaga sig uppdrag eller utföra verksamhet som kan rubba förtroendet till
hans oväld i tjänsteutövningen.

I motionen 1972:147 framförs krav på att en miljörapport årligen
föreläggs riksdagen för att bl. a. utgöra underlag för en allmän miljöpolitisk
debatt. Enligt motionärerna täcker de uppgifter som f. n. lämnas
t. ex i naturvårdsverkets petita och publikationer eller i statsverkspropositionen
inte hela fältet. Vidare framhålls att redovisningen i allmänhet är
svårtillgänglig.

Enligt utskottets mening synes dock naturvårdsverkets årsbok väl
motsvara önskemålen om en lättillgänglig redovisning av aktuella
problem på miljövårdsområdet. Givetvis kan man ha olika meningar om
hur utförlig en information av angivet slag bör vara. Otvivelaktigt saknas
f. n. en del av vad motionärerna efterlyser, exempelvis kvantitativa
uppgifter om utsläpp, m.m. Frågan om informationen på miljövårdsområdet
har emellertid som nyss nämnts prövats av miljökontrollutredningen
vars betänkande i ämnet väntas föreligga inom den närmaste
tiden. I avvaktan härpå synes motionen 1972:147 inte böra föranleda
någon särskild riksdagens åtgärd.

I motionen 1972:367 betonas att en av förutsättningarna för effektiva
miljövårdsinsatser är att föroreningar i olika former kan uttryckas i
kvantitativa former. Det framhålls att behovet av föroreningsdata är
stort. Enligt motionärerna har dock konkreta normer för föroreningsutsläpp
i stor utsträckning saknats. Framtidens miljövård skrav kommer
emellertid att innefatta allt hårdare normer för föroreningsutsläpp,

JoU 1972:49

kontroll av vatten- och luftkvaliteter m. m., vilket ökar behovet av en
snabb utveckling på mätområdet. Motionärerna anför att hittillsvarande
insatser på ifrågavarande område har varit splittrade och även otillräckliga.
Enligt motionen bör riksdagen hos Kungl. Maj:t begära att åtgärder
vidtas så att en ökad svensk satsning på utveckling av mätinstrument och
mätmetoder för miljövårdssektorn kommer till stånd.

Yttranden över motionen har inhämtats från statens naturvårdsverk,
tekniska högskolan i Stockholm och Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA), vilka samtliga ställer sig positiva till önskemålet om en ökad
satsning på utveckling av mätteknik inom miljövården. Såväl naturvårdsverket
som IVA anser att medel för ändamålet liksom hittills bör anslås
genom naturvårdsverket och styrelsen för teknisk utveckling (STU)
medan tekniska högskolan inte tar närmare ställning till i vilka former en

ökad satsning på mättekniken bör ske.

Utskottet anser i likhet med motionärerna och remissinstanserna att
det är ett avsevärt samhällsintresse att en snabb utveckling av mättekniken
inom miljövårdens område kommer till stånd. Som bl. a. framhålls av
IVA är en tillförlitlig mätteknik en förutsättning för meningsfulla och
rationella åtgärder till lägsta möjliga kostnad. Som redovisas i remissyttrandena
och även påpekas i motionen pågår redan nu ett förhållandevis
omfattande utvecklingsarbete på ifrågavarande område. Medel till nämnda
verksamhet utgår från i första hand naturvårdsverket och STU. Av
naturvårdsverket stöds huvudsakligen sådan mätteknisk forskning som
har betydelse för studiet av föroreningarnas effekter och tillståndet i
miljön. STU:s insatser på miljöområdet bekostas med medel från det
under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget STU:Teknisk forskning
och utveckling. Under delposten till finansiellt stöd till ifrågavarande
verksamhet har för innevarande budgetår beräknats medel till ökade
insatser inom bl. a. miljövårdstekniken. Enligt uttalande av chefen för
industridepartementet (prop. 1972:1, bil. 15, s. 59) bör ifrågavarande
insatser liksom tidigare avse bl. a. bättre och mera objektiva miljömätmetoder.
Tyngdpunkten ligger i fråga om miljövårdstekniken på
emissionsmätningar. Som anförs i remissyttrandena bedrivs arbete inom
miljömättekniken även inom bl. a. institutet för vatten- och luftvårdsforskning.
Det bör vidare nämnas att Sveriges standardiseringskommission
bildat en särskild kommitté för handläggning av frågor rörande
miljömätteknik.

Det torde få ankomma på berörda myndigheter och organ att ta
närmare ställning till hur anvisade medel för miljövård sforskning och
utvecklingsarbete skall fördelas mellan olika forskningsområden. Mot
bakgrund av det intresse som hittills visats miljövårdsmättekniken och
hithörande frågor utgår utskottet emellertid ifrån att nämnda forskningsområde
vid medelsfördelningen kommer att tillgodoses i den utsträckning
som befinns möjlig i konkurrensen med andra angelägna forskningsändamål.
Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i anledning av motionen
1972:367 synes i enlighet härmed inte påfordrad.

JoU 1972:49

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört hemställer
utskottet

att riksdagen

1. anser motionen 1972:90 samt motionerna 1972:1254 och
1972:1265, de båda sistnämnda motionerna såvitt avser
punkterna 1 i motionernas hemställan, besvarade med vad
utskottet anfört,

2. lämnar motionerna 1972:1254 och 1972:1265 i övrigt utan
åtgärd,

3. lämnar motionen 1972:147 utan åtgärd,

4. anser motionen 1972:367 besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 7 november 1972
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Johanson i Västervik (s)*, Jonasson (c), Magnusson i
Grebbestad (s), fru Anér (fp), herrar Augustsson (s), Larsson i Borrby (c),
fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), fru Sundberg
(m)*, fru Theorin (s) och herr Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. angående miljöbudgeter av fru Anér och herr Strömberg (båda fp)
som anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med ”1
remissyttrandena” och slutar på s. 4 med ”särskild åtgärd” bort ha
följande lydelse:

”Vad i motionen 1972:90 yrkas är emellertid, att utredningen om
miljövårdens kostnader skall söka utarbeta modeller av ännu vidare slag
än dem som hittills omtalats. 'Miljöbudget’ är ett försök att uttrycka
kravet på en nationalbudget, som räknar realvärden och inte kontanter —
ett krav som numera som bekant höjs från allt flera håll. Detta skulle
alltså vara något mera än en ekologisk modell för naturen och de
förändringar människan åstadkommer i den, och likaså något mera än en
utvärdering av teknologins följder för samhället, ehuru miljöbudgeten
bör innehålla båda dessa komponenter. Den bör försöka att — till en
början för några bestämda verksamhetsgrenar, i samhällets eller näringslivets
regi — göra en så fullständig uppställning som möjligt över vilka
resurser som går åt, vilken energi av olika typer som behövs, vilka
påfrestningar som människor, natur och människogjorda föremål utsätts
för; och samtidigt över all den nytta samma verksamhet gör, alla fördelar

JoU 1972:49

den medför, de energibesparingar, de miljövinster som kan skrivas på dess
konto. Avsikten är att få fastare grunder än hittills för att göra en verklig
jämförelse mellan olika sätt att tillfredsställa samma behov eller utföra
likartade verksamheter på. När man har fått riktigare mått på vad
samhället i det ena och det andra fallet uppoffrar resp. uppnår, först då
har man fått en reell möjlighet att välja, både för nuet och för framtiden.
Modeller till miljöbudgeter av denna art har försöksvis ställts upp, särskilt
i USA, men tekniken befinner sig ännu på ett ganska primitivt stadium,
och några fullständiga eller fulländade resultat väntar sig ingen. Utskottet
anser det dock rimligt, att utredningen om miljövårdens kostnader får i
uppdrag att söka sätta upp några modeller till sådana budgeter på några
särskilt viktiga områden, så att man får ett begrepp om vilka ytterligare
studier som kan behövas. Arbetet med att tillverka miljöbudgeter kan
inte skjutas på framtiden länge till, om vi alls skall ha kvar någon
möjlighet att veta vad vi väljer. Utskottet får således tillstyrka bifall till
det förslag som framlagts i motionen 1972:90. Vad gäller berörda delar
av motionerna 1972:1254 och 1972:1265 finner utskottet anledning anta
att syftet med dessa kommer att i väsentlig grad tillgodoses utan att
riksdagen i nu ifrågavarande sammanhang behöver vidtaga någon särskild
åtgärd.”

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

”1. med bifall till motionen 1972:90 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande utarbetande av
modeller till miljöbudgeter samt anser motionerna 1972:
1254 och 1972:1265, såvitt avser punkten 1 i motionernas
hemställan, besvarade med vad utskottet anfört,”

2. angående innehav av vissa konsultuppdrag m. m. av herr Takman
(vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med ”Inte
heller” och slutar med ”i tjänsteutövningen” bort ha följande lydelse:

”1 motionen 1972:1254 föreslås under punkt 2 i motionens hemställan
att riksdagen uttalar att inom naturvårdsverket eller till detta knutna
milöskyddsorgan samt av samhället anställda rådgivare ej må inneha
konsultuppdrag inom näringslivet. Utskottet finner förslaget beaktansvärt
och hemställer att riksdagen bifaller motionen i förevarande del.”

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

”2. med bifall till motionen 1972:1254, såvitt i övrigt är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört angående innehav av vissa konsultuppdrag m. m. samt
lämnar motionen 1972:1265, såvitt den ej behandlats i det
föregående, utan åtgärd,”

3. angående avlämnande av en årlig miljörapport av fru Anér och herr
Strömberg (båda fp) som anser

JoU 1972:49

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 4 som börjar med
”Enligt utskottets” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

”Enligt utskottets mening är miljövården en så viktig del av statens
verksamhet, att den kräver en särskild uppmärksamhet i riksdagen varje
år, i form av en debatt kring en rapport om statens miljövårdande
verksamhet, som bör avlämnas före vårsessionens slut. Rapporten bör på
liknande sätt som t. ex. Statsföretag AB:s årsredovisning föreläggas
riksdagen såsom regeringens eget utlåtande — inte som en rapport från ett
verk — och kunna göras till föremål för motioner. Den skulle givetvis
dessutom uppfylla ett för massmedia och allmänhet värdefullt informationsbehov.
Utskottet yrkar alltså bifall till motionen 1972:147.”

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

”3. med bifall till motionen 1972:147 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående
avlämnande av en årlig miljörapport till riksdagen,”

4. angående mättekniken inom miljövården av fru Anér (fp), herr
Kronmark (m), fru Sundberg (m) och herr Strömberg (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Yttranden över” och slutar med ”inte påfordrad” bort ha följande
lydelse:

”Yttranden över (lika med utskottet) miljövården. IVA

framhåller att det är ett avsevärt samhällsintresse att en snabb utveckling
av mät-, styr- och reglerapparatur för miljövård kommer till stånd och
uttalar därför sitt fulla stöd för motionen. Det förefaller akademien
önskvärt att Kungl. Maj:t anvisar särskilda medel och ger statens
naturvårdsverk ett särskilt uppdrag att i samverkan med styrelsen för
teknisk utveckling (STU), där en särskild nämnd för miljöteknik
inrättats, snarast utveckla ett forsknings- och utvecklingsprogram för
mät- och reglerteknik för miljövården. Även naturvårdsverket anser att
medel för ändamålet bör anslås genom naturvårdsverket och STU medan
tekniska högskolan inte tar närmare ställning till i vilka former en ökad
satsning på mättekniken bör ske.

JoU 1972:49

och värdering av olika förslag som väckts, för vilket arbete mät- och
analystekniken och nya instrument är en förutsättning. Bristen på
mätinstrument, som uppfyller vad en väl utbyggd miljövård kräver, är
uppenbar. Även om utvecklingsarbete pågår inom och utom landet, så
bör en kraftigt ökad satsning på forskning och utveckling inom denna
sektor snarast komma till stånd. Svensk industri torde ha goda
möjligheter att hävda sig på detta område med hänsyn till att vårt land i
många avseenden är ett föregångsland, när det gäller kontroll av miljön.
Med hänsyn till det anförda vill utskottet förorda bifall till motionen
1972:367.”

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

”4. med bifall till motionen 1972:367 som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående
mättekniken inom miljövården.”

Särskilt yttrande

av herr Takman (vpk):

”Jag kan inte dela utskottsmajoritetens uppfattning att en ekologisk
grundsyn kommit till 'klart uttryck i den rapport år 1971 (SOU 1971:75)
rörande hushållning med mark och vatten, som ligger till grund för de
lagförslag jämte överväganden av principiell art beträffande innehållet i
en fysisk riksplanering m. m. som i dagarna förelagts riksdagen'. Tvärtom
stod väsentliga delar i 1971 års rapport i klar strid mot en ekologisk
grundsyn. Jag nöjer mig här med att konstatera att nära nog alla nya
stora industrier, som Kemikontoret, Jernkontoret etc. ansåg skulle
behövas år 2000, hade förbehållits sydligaste tredjedelen av Sverige och
till stor del markerats som ett pärlband utefter Västkusten.

Med hänsyn till att Kungl. Maj:ts proposition 1972:11 1 med bilagor,
dvs. de lagförslag etc. som utskottsmajoriteten syftar på, omfattar bortåt
2 000 sidor och just i dagarna förelagts riksdagen, har jag inte haft någon
möjlighet att undersöka om de — till skillnad från rapporten 1971 —
tillgodoser ekologiska minimikrav.”

JoU 1972:49

Bilaga 1

Yttranden över motionen 1972:90
Statens naturvårdsverk (25.4.1972)

Naturvårdsverket anför sammanfattningsvis att uppgifter av den art,
som enligt motionen bör åläggas miljökostnadsutredningen, närmast hör
till en myndighets eller forskningsorganisations långsiktiga verksamhet.
Däremot kan en genomgång av behovet av modell- och metodutveckling
och därför erforderlig forskning enligt verkets mening antas väl falla inom
ramen för utredningens arbete enligt givna direktiv. Verket framhåller i
övrigt följande.

Motionen tar upp dels frågan om s. k. miljöbudgeter, dels en vidgning
av sakägarbegreppet i miljöskyddsärenden. Statens naturvårdsverk begränsar
detta utlåtande till förslaget om miljöbudgeter. I fråga om
sakägarbegreppet hänvisar verket till sitt samtidigt avgivna utlåtande över
motionen 1972:559 om vidgat medinflytande i vissa ärenden enligt byggnads-
och miljöskyddslagstiftningen.

Tanken på en ekologisk grundsyn som nödvändig utgångspunkt för
hushållningen med våra naturresurser torde nu kunna sägas vara så gott
som allmänt omfattad. Den kommer bl. a. till tydligt uttryck i den
nyligen framlagda promemorian Hushållning med mark och vatten (SOU
1971:75). Inom miljövårdsarbetet gäller i princip att för- och nackdelar
av olika åtgärder hela tiden måste vägas mot varandra mot denna
bakgrund. Det är här överflödigt att ytterligare argumentera för
nödvändigheten av att skapa bästa möjliga underlag för den beslutsprocessen.

Den allmänna målsättningen för de miljöns ”balansräkningar” som
motionen syftar till synes alltså stämma överens med den som de
miljövårdande myndigheterna har. Det framgår inte minst av direktiven
till utredningen rörande kostnaderna för miljövården, miljökostnadsutredningen.
Däremot torde bedömningen av den inom överskådlig tid
möjliga omfattningen och detaljeringsgraden hos sådana ”budgeter” skilja
sig. Även om man, som i motionen, väljer modeller där t. ex. estetiska
värderingar utesluts, återstår vägningar av en mängd olikartade parametrar,
särskilt om man också skall beakta sociala faktorer. Det kan
också erinras om önskemålen i promemorian Hushållning med mark och
vatten om ekologiska modeller. Där framhålls de mycket stora forskningsinsatser
som krävs för sådana modeller. En koppling med ytterligare
faktorer, som förutsätts i motionen, ställer också krav på ytterligare
insatser.

Ansatser till modellbyggnad på vissa delområden görs dock, bl. a.
inom ramen för ett projekt som stöds av riksbanksfonden. Grova
modeller på mycket begränsade områden, främst av typen materialbalanser,
synes också vara de som i första hand kan antas bli möjliga.

Med hänsyn till den forskning som alltså måste ligga till grund för
modeller även av betydligt mindre omfattning än dem motionen åsyftar,
synes utarbetandet av sådana knappast ligga inom ramen för ett
utredningsarbete, annat än möjligen som försök. Däremot torde man
kunna förutse att miljökostnadsutredningen under sin verksamhet måste
komma att överväga behovet av olika typer av beslutsunderlag, vari även
material av typen ”balansräkning” bör kunna ingå.

Detsamma torde gälla förslag till metoder att mäta förändringar i
miljöns stabilitet eller i ekologiska jämviktssystem. I utredningens

JoU 1972:49

uppdrag ingår att kartlägga vilka metoder som finns för att mäta
effekterna av olika miljövårdsåtgärder. Härvid torde också behovet av
ytterligare metoder och rutiner komma att belysas.

Inom miljökontrollutredningen har enligt uppgift diskuterats uppbyggnaden
av basdatanät. En väsentlig fråga är hur ett sådant skall
kombineras med de mycket omfattande mätprogram som planeras för
tillsyn och kontroll enligt miljöskyddslagen. En annan är hur resurserna
för provtagning, analys och utvärdering skall fördelas mellan emissionsmätningar
— i många fall av ren kontrollfunktion — och immissionsmätningar
och mera forskningsbe tonade undersökningar.

Ingenjörsvetenskapsakademien (2.5.1972)

Ingenjörsvetenskapsakademien framhåller att s. k. miljöbudgeter —
under förutsättning att dessa grundas på realistiska värderingar — kan
vara ett underlag för att bedöma alternativa möjligheter att utnyttja våra
resurser på ett mera optimalt sätt än vad som för närvarande sker. En
utredning om miljövårdens kostnader bör ställas i relation till en
värdering av en uppoffring av miljöfaktorerna, varför akademien bedömer
det i motionen framförda tilläggsdirektivet om miljöbudgeter väl motiverat.
Akademien anför vidare.

Akademien stöder den i motionen framlagda tankegången att insikterna
om jordens begränsade resurser både vad gäller mineraltillgångar,
jord-, luft- och vattentillgångar, mäste resultera i ett handlingsprogram
som tar hänsyn härtill. Att söka uppskatta vilka resurskrav som olika
produkter och tjänster innefattar bedömer akademien värdefullt för att
våra tillgångar skall kunna utnyttjas mera optimalt än vad som för
närvarande sker.

För att kunna vidtaga förändringar som leder till ett bättre hushållande
med våra resurser krävs underlag som möjliggör bedömning av och
avvägning mellan de olika sätt på vilka resurserna kan utnyttjas.
Miljöbudgeter kan sannolikt utformas så, att de i vissa fall kan utgöra
underlag för resursbesparande åtgärder. Ökade kunskaper om varor och
tjänsters reella samhällskostnader — i den mån dessa kan räknas fram —
torde bli ett viktigt hjälpmedel för att på optimalt sätt kunna utnyttja
våra resurser. Med samhällets reella kostnader menas dels åtgången av de
produktionsfaktorer — inklusive naturresurser — som är förenade med
såväl produktion som avfallshantering, dels uppoffring av miljökvalitet.

Våra kunskaper om vilka faktiska miljöpåfrestningar i form av bland
annat vatten- och luftföroreningar som produktion, användning och
konsumtion av en viss produkt innebär är för närvarande mycket
ofullständiga på många områden. Härav följer att kostnadsuppskattningar
av de ovan nämnda reella kostnader blir mycket osäkra. Ju mer konstlade
kostnadsuppskattningar som inlemmas i en budget, desto mer osäker och
svåranvändbar blir den och desto större blir risken att den leder till
felaktiga beslut. Det är dessutom i vissa fall inte nödvändigt med en
fullständig kostnadsuppskattning för att vidtaga förändringar i resursbesparande
syfte. De svårigheter som här föreligger behöver emellertid inte
alltid vara ett hinder för att försöka undersöka vilka resursbesparande
åtgärder som är möjliga, utan bör istället övervinnas genom en ökad
satsning på kunskaper om hur olika effekter — även bieffekter, eller

JoU 1972:49

synergistiska effekter — bör värderas. Det är emellertid särskilt angeläget
att kostnadsberäkningarna inte göres statiska utan att hänsyn tas till
alternativ teknik och till den tekniska utvecklingen så att man inte utför
kostnadskalkyler som binder tekniken.

Vidare bör man inte använda enbart miljöbudgeter som styrmedel
utan dessa bör kompletteras med bland annat nytto-kostnadsanalyser.

Svenska kommunförbundet (21.4.1972)

Kommunförbundets styrelse hävdar som sin mening att ett fullföljande
av motionens tankegång måste grundas på forskningsinsatser av
sådan karaktär att det nu inte torde vara meningsfullt att tilldela
utredningen om miljövårdens ekonomi uppdrag med det innehåll som i
motionen föreslås. Förbundet anför härutöver.

De problem som tas upp i motionen, nämligen misshushållningen med
jordens naturresurser, är av global natur. För en varaktig lösning av de i
motionen aktualiserade problemen torde internationella överenskommelser
inom Förenta nationernas ram erfordras. Detta konstaterande får
givetvis inte tolkas som att nationella åtgärder inte vore erforderliga. I
rapport från civildepartementet (SOU 1971:75) angående hushållningen
med mark och vatten framhålls också att det är angeläget att den fortsatta
fysiska riksplaneringen och annan samhällsplanering kan grundas på
ett mera genomarbetat ekologiskt underlag. Samtidigt framhålls också att
det krävs betydande forskningsinsatser för att ta reda på hur de ekologiska
samspelen fungerar.

Kommunerna torde ännu så länge sakna möjligheter att göra annat än
mera begränsade miljöpolitiska program utan den totalavvägning som
motionärerna önskar. Det torde inte hellervara möjligt att i dag utarbeta
modeller för upprättande av sådana kommunala miljöbudgeter som
föreslås i motionen. För att göra detta fordras tillgång till en omfattande
information om ekosystemens uppbyggnad samt om regleringsmekanismer
och stabilitetsgränser.

Styrelsen vill framhålla att den delar den uppfattning som framföres i
rapporten från civildepartementet att det vore önskvärt att frågor
rörande lokalisering av industri, vattendragens långsiktiga användning,
olika markanvändningssätt osv. kunde prövas i ekologiska totalmodeller.
Styrelsen förutsätter också att dessa frågor blir föremål för forskning
inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen samt att vid
prövning av ärenden rörande lokalisering av miljöstörande industri de
ekologiska synpunkterna tillmäts stor vikt.

S Larsson, Lidskog och Bergqvist (samtliga fp) anför i reservation att
styrelsen enligt deras mening bort tillstyrka bifall till motionen.

JoU 1972:49

Svenska landstingsförbundet (31.5.1972)

Landstingsförbundets styrelse, som anför att den för sin del inte har
möjlighet att bedöma svårighetsgraden av motionens utredningsyrkande,
framhåller följande.

Motionen tar upp frågeställningar kring vår fysiska miljö som alla
människor i vårt land har intresse att få belysta för framtiden.
Landstingen har i egenskap av sjukvårdshuvudmän intresse av att faktorer
som i stort påverkar allmänhetens behov av hälso- och sjukvård får en så
allsidig belysning som möjligt i förhållande till omgivande miljö.

Med hänsyn härtill får syftet med de i motionen begärda tilläggsdirektiven
till utredningen om miljövårdens ekonomi från landstingens
synpunkt anses vällovliga. Modeller till miljöbudgeter och miljöstabilitet
bör om möjligt mätas över så stora geografiska områden att väsentliga
ekologiska beroenden över större områden såsom län eller större regioner
även beaktas.

Beslutsfattandet hos samhällets organ kan dock enligt förbundsstyrelsens
mening försvåras om intressentkretsen göres så vid som antydes i
motionen. Vidare torde den vetenskapliga expertisens resultat inte
automatiskt böra föranleda förändringar i vår miljö så länge flertalet
ekologiska och tekniska faktorer och samband är okända.

JoU 1972:49

Bilaga 2

Yttranden över motionen 1972:367
Statens naturvårdsverk (4.5.1972)

Naturvårdsverket finner en ökad satsning på utveckling av mätteknik
inom miljövården önskvärd. Verket ifrågasätter dock om inte ökade
resurser i första hand borde sättas in på inventeringar och studier av vad
som finns av mätinstrument samt att testa ett urval av dessa i fält.
Härigenom erhålls också ett bättre underlag för bedömning av utvecklingsbehovet.
Miljömättekniken måste alltid ses som en del av större
projekt med syfte att förbättra förhållandena i miljön. Naturvårdsverket
anser därför lämpligt att medel för inventerings-, forsknings- och
utvecklingsarbete rörande miljömätteknik som hittills anslås genom
naturvårdsverket och STU. Verket anför vidare.

Miljömätteknik omfattar metodik och instrumentering för att fastställa 1.

Nivåer av föroreningar i luft, vatten och mark, bullernivåer samt
tillståndet i olika biologiska system.

2. Halter och mängder av föroreningar som emitteras från olika
föroreningskällor.

3. Modeller som anger sambandet mellan tillståndet i miljön och
utsläppen.

Miljömättekniken kan även indelas i

a. Manuella provtagnings- och analysmetoder

b. Automatiska metoder

För de manuella metoderna är utvecklingsmålen i första hand att
förbättra existerande teknik medan de automatiska metoderna i större
utsträckning innehåller behov av nyutveckling. Detta gäller särskilt
metoder för automatisk emissionskontroll, och det finns anledning att
prioritera forsknings- och utvecklingsarbete inom detta område.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom området miljömätteknik har i
hög grad internationell prägel. Problemen är i stort sett likartade i de
flesta industriländer, och man kan i ett land tillgodogöra sig forskningsrön
i ett annat. Mycket omfattande arbeten sker särskilt i USA och
Japan. Det synes lämpligast att arbetet i Sverige inriktas på ett
tillgodogörande av resultat utifrån. Större svenska insatser torde behöva
begränsas till projekt, för vilka det finns speciella förutsättningar i form
av t. ex. omfattande branschkunnande.

Behovet av utveckling inom miljömättekniken beror av de krav man
har anledning att ställa på metoder och instrument. Dessa krav hänger i
sin tur samman med hur mätresultaten skall användas. Det kan t ex visa
sig att andra faktorer är så osäkra att man kan acceptera relativt stora fel
i mätningarna utan att slutsatserna förändras. 1 andra fall kan krav på
mycket hög noggrannhet behöva ställas. Det kan inte generellt sägas att
bristerna i miljömättekniken hämmar utvecklingen inom miljövårdsområdet.

Forsknings- och utvecklingsarbete inom miljömättekniken måste
föregås av en behovsanalys, en inventering av tillgängliga metoder och
instrument samt fältprov. Inom styrelsen för teknisk utveckling (STU)
har nyligen påbörjats en sådan behovsanalys. Motsvarande utredningar
som utförs i USA ger vid handen att den stora framtida marknaden finns

JoU 1972:49

inom området automatiska instrument för emissionsmätningar.

Inventeringar och utprovning i fält av instrument för emissions- och
immissionsmätningar är i första hand en uppgift för statens naturvårdsverk
och dess undersökningslaboratorium. Detta innebär inte att verket
skall utföra alla mätningar, men det bör svara för samordningen och den
samlade resultatredovisningen, vilken är av stort värde vid val av
mätinstrument. Särskilt inom luftvårdsområdet har bristen på ekonomiska
resurser medfört att inventerings- och provningsarbetet inte kunnat
genomföras i någon större omfattning. Genom att Kungl. Maj:t medgett
anslagsöverskridande håller emellertid luftvårdssektionen inom naturvårdsverkets
undersökningslaboratorium på att rustas upp med den
basutrustning som erfordras för provning av instrument. Inventering och
fältprovning medför emellertid stora årliga kostnader för bl a apparatinköp,
och medel för sådan verksamhet ryms för närvarande inte inom
naturvårdsverkets budget.

Medel för utvecklingsarbete inom miljömättekniken utgår nu från i
första hand naturvårdsverkets forskningsnämnd och STU. Av naturvårdsverket
stöds huvudsakligen sådan mätteknisk forskning som har betydelse
för studiet av föroreningarnas effekter och tillståndet i miljön. STU:s
insatser på området sker inom ramen för miljövårdsteknisk forskning.
Det innebär att tyngdpunkten här ligger på emissionsmätningar. Även
inom institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL) bedrivs arbete
inom miljömättekniken.

Tekniska högskolan i Stockholm (3.5.1972)

Högskolans rektorsämbete har i ärendet hört miljövårdscentrum vid
högskolan. Rektorsämbetet, som delar de synpunkter som framförts i
miljövårdscentrums yttrande, anför härtill att högskolan — utan att ta
ställning till i vilka former en ökad svensk satsning på mättekniken för
miljövården lämpligen bör ske — i huvudsak instämmer med syftet med
motionen.

Miljövårdscentrums yttrande innehåller följande.

Möjligheterna att på ett effektivt sätt reglera tillförseln av föroreningar
till vår omgivning är starkt beroende av tillgång på lämpliga mätinstrument.
Ofta måste speciella krav ställas på de instrument, som skall
registrera olika miljöparametrar. De skall ge tillräcklig precision, samtidigt
som de bör vara enkla och lättskötta. För att erhålla kontinuerlig
kontroll måste nämligen ofta mindre kvalificerad personal anlitas. Detta
gäller särskilt vid mindre anläggningar.

Mätapparaturen måste utformas så, att analystiden nedbringas till så
kort tid som möjligt och övervakningen, så att åtgärder omedelbart kan
vidtas, om de uppmätta värdena överstiger vad som kan accepteras.
Apparaturen skall vidare vara sådan att manuella insatser, som ofta
medför analysfel av otränad personal, undvikes.

Många av de mätmetoder, som används idag för kontroll av t ex
avloppsvatten kräver en vecka från provtagning till slutligt resultat.
Målsättningen bör vara att kombinera mätapparatur med system, som
möjliggör en direkt styrning av och återkoppling till de processer, vars
effekt mätningen avser att registrera.

Framtidens krav kommer med stor sannolikhet att innebära att ett
stort antal beståndsdelar måste analyseras kontinuerligt. I många fall
behövs också en selektiv bestämning av de olika former, i vilka ett visst
ämne uppträder.

JoU 1972:49

I motionen framhålls behovet av mätinstrument för att kontrollera
emissioner från skorstenar, reningsverk osv. Det är också ytterligt
angeläget att mätmetoder utvecklas, som möjliggör en registrering av
immissionernas omfattning.

Bristen på mätinstrument, som uppfyller de krav, som en väl utbyggd
miljövård kräver, är uppenbar. Även om utvecklingsarbete pågår inom
och utom landet, så bör en kraftigt ökad satsning på forskning och
utveckling inom denna sektor snarast komma till stånd. Svensk industri
torde ha goda möjligheter att hävda sig på detta område med hänsyn till
att vårt land i många avseenden är ett föregångsland, när det gäller
kontroll av miljön.

Miljövårdscentrum vill i detta sammanhang påminna om högskolornas
roll i detta utvecklingsarbete. Många projekt pågår, som syftar till att
utveckla nya mätinstrument, dels för rutinanalyser, dels för specialanalyser.

Ingenjörsvetenskapsakademien (2.5.1972)

Akademien finner att det är av ett avsevärt samhällsintresse att en
snabb utveckling av mät-, styr- och reglerapparatur för miljövård kommer
till stånd och uttalar därför sitt fulla stöd för motionen. Det förefaller
akademien önskvärt att Kungl. Maj :t anvisar särskilda medel och ger
statens naturvårdsverk ett särskilt uppdrag att i samverkan med styrelsen
för teknisk utveckling, där en särskild nämnd för miljöteknik inrättats,
snarast utveckla ett forsknings- och utvecklingsprogram för mät- och
reglerteknik för miljövården. Akademien uttalar vidare.

Akademien finner att motionen ur olika synvinklar behandlar för
samhället och vårt näringsliv i dag centrala och betydelsefulla frågor och
problem som uppstår när åtgärder skall vidtagas för att förbättra miljön.

Akademien har, som också nämns i motionen, något berört detta
behovsområde i IVA-rapport 41 ”I&M Instrument och mätteknik för
industri och forskning med förslag om centrum för mätteknik, kontroll
och provning”.

Utan tillfredsställande mät- och analysmetoder kan vi inte erhålla
fakta om miljön och dess förändringar, likaså saknar vi möjligheter att
studera effekten av de olika åtgärder som kan vidtagas i miljöförbättrande
syfte.

Myndigheternas åtgärder på miljövårdsområdet, t. ex. fastställande av
regler och beslut om rekommendationer till åtgärder för olika branscher,
angivande av gränsvärden etc., måste ske på grundval av fakta som
erhållits genom en noggrann och tillförlitlig mät- och analysteknik och
mätningar som kan ske kontinuerligt och reproduceras utan fel från tid
till annan på olika platser och av olika personer. Noggrannhet, reproducerbarhet,
tillförlitlighet och precision kräver både kvalificerad personal
och goda instrumentella resurser. Dessutom krävs kalibreringsmöjligheter,
vilka det bör ankomma på myndigheterna att anskaffa och övervaka.

En tillförlitlig mätteknik är en förutsättning för meningsfulla och
rationella åtgärder till lägsta möjliga kostnad. Det är ett oundgängligt
krav att beslut om tekniska åtgärder fattas på grundval av fakta som
erhållits genom en invändningsfri mät- och analysteknik.

Akademien förutser att man såväl inom som utom Sverige under de
närmaste åren kommer att avsätta en växande andel av bruttonationalprodukten
till miljöförbättrande åtgärder. Det blir då nödvändigt att
snarast möjligt avdela ytterligare resurser för forskning och utveckling

JoU 1972:49

med inriktning på miljövårdsområdet. I spetsen för detta arbete måste
ingå en omfattande faktainsamling och värdering av olika förslag som
väcks, för vilket arbete mät- och analystekniken och nya instrument är en
förutsättning.

Nya instrument och mätmetoder måste utvecklas, utprovas i praktisk
drift och som regel förbättras innan de kan tas i kontinuerlig industriell
drift. I många fall krävs ett betydande utvecklingsarbete för att anpassa
redan befintliga s k laboratorieinstrument till användning under de ofta
svåra förhållanden vid vilka de skall arbeta klanderfritt under långa tider
med ett minimum av underhåll.

Med hänsyn till den vidsträckta användning miljövårdsinstrument kan
väntas få i framtiden anser akademien att det är viktigt att myndigheterna
tillsammans med nationella och internationella standardiseringsorgan
redan från början fastställer normer och kvalitetskrav för instrument till
detta ändamål samt anger hur provning och kontroll av fastställda
funktioner skall ske. 1 vissa fall, särskilt där stora värden sätts på
spel, bör även obligatoriskt typgodkännande av ansvarig myndighet
ifrågakomma.

För att fastställda gränsvärden skall få en reell innebärd och användas
av olika industrier för reglering av processerna till allt mindre utsläpp av
miljöpåverkande ämnen måste klara och entydiga regler utarbetas, vilket
innefattar fastställande av mätmetoder och kalibreringsförfaranden samt
angivande av när, var och hur mätning och registrering skall ske. Klara
regler krävs också för hur insamlade mätdata skall behandlas och
värderas.

I många fall torde också frågan om en avvägning mellan kontinuerlig
eller diskontinuerlig mätning och registrering uppkomma och att regler
för medelvärdeberäkning anges. Det är angeläget att gränsvärden inte
fastställes innan det är tekniskt klarlagt hur olika anläggningar skall
kontrolleras och övervakas och att utsläppen verkligen kan mätas och
värderas på ett korrekt och tillförlitligt sätt. Det kommer med säkerhet
att fordra en stor insats av rådgivande och upplysande art från ansvariga
myndigheters sida liksom också att krävas övervakning av att bestämmelserna
efterlevs.

Akademien vill i detta sammanhang också framhålla önskvärdheten av
att ett nät av stationer för mätningar av immissioner, också av sådana
uppkomna i andra länder, kommer till stånd för kartläggande av
förekommande immissioner och deras spridning. Likaså behövs fler
undersökningar för att erhålla bättre kännedom om immissionernas
inverkan.

Miljövårdsmätteknik är ur tekniskt vetenskaplig synpunkt ett komplext
ämne som kräver insatser av specialister på många olika fackområden.
En tvärvetenskaplig satsning med samverkan mellan biologer,
kemister, elektroniker, teletekniker, mättekniker etc måste åstadkommas
och härför krävs dels ett sammanhållande organ, dels ekonomiska
resurser.

Sveriges resurser och sakkunskap på fackområden av betydelse för
miljövårdsmättekniker finns hos ett flertal statliga och privata organ och
är ofta av hög klass. Den fortsatta tekniska utvecklingen bör grundas på
en förstärkning och förbättring av dessa och på ett utökat samarbete och
samverkan mellan de många olika institutioner vid universitet och
högskolor, forskningsanstalter, institut samt företag, som var för sig
förfogar över för miljövårdsmättekniken väsentliga forskningsresurser.