Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående sänkning av aflatoxinhalten i importerade fodermedel (Betänkande 1972:JoU48 Jordbruksutskottet)

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1457 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 48 år 1972

JoU 1972:48

Nr 48

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående sänkning
av aflatoxinhalten i importerade fodermedel.

Motionen

1 motionen 1972:541 av fru Anér m. fl. (fp) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Majit begär att den tillåtna halten av aflatoxin i till
Sverige importerade fodermedel sänks till lOOmg/kg.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, lantbrukshögskolan, statens lantbrukskemiska
laboratorium och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Se bilaga 1
till detta betänkande. Dessutom har inkommit en skrift från Stiftelsen
veterinär foderkontroll. Se bilaga 2 till detta betänkande.

Gällande bestämmelser m. m.

Aflatoxin är ett svampgift, som är starkt cancerframkallande. Det
bildas av en bl. a. i Sverige förekommande mögelsvamp, Aspergillus
flavus, som växer på jordnötter, men även återfunnits i andra såväl
importerade som inhemska fodermedel. Mögelsvampen förökar sig bäst
vid hög temperatur och fuktighet och angriper företrädesvis mekaniskt
skadade jordnötter.

Sedan restmängder av aflatoxin vid utländska utfodringsförsök påvisats
i svinkött, upphörde svenska fodermedelstillverkare i början av
1960-talet att använda jordnötsmjöl i foder till fjäderfä och svin. Det har
i försök visats att små mängder av en nedbrytningsprodukt av aflatoxin
kan utskiljas med mjölk hos kor som utfodrats med aflatoxinhaltigt
foder. Några spår av aflatoxin har dock hittills inte påträffats i
mjölkprodukter i handeln.

Följande former av kontroll, vid vilken aflatoxinförekomst kan
påvisas, förekommer.

1. Statens livsmedelsverk kontrollerar enligt livsmedelslagstiftningen
stickprovsvis våra livsmedel, bl. a. i fråga om förekomst av aflatoxin.

2. Statens jordbruksnämnd svarar för kontroll av fodermedel enligt
förordningen (1961:381) om tillverkning av och handel med fodermedel
m. m., den s. k. fodermedelsförordningen. Förordningen, som ger möjlighet
till tvångsingripanden, saknar dock bestämmelser om gifter sådana
som aflatoxin.

3. Veterinärstyrelsen har den 12 november 1971 anvisat vissa
riktlinjer för användande av jordnötsprodukter vid fodertillverkningen.

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 48

JoU 1972:48

Fodermedelsföretagen har utfäst sig att följa de rekommenderade
riktlinjerna och att underkasta sig offentlig kontroll genom vederbörande
myndigheter. Enligt nu nämnda riktlinjer bör mängden jordnötsmjöl i
oljekraftfoderblandning ej överstiga 15 procent. Vidare får råvara med en
aflatoxinhalt överstigande 600 mikrogram per kg ej inblandas till
förenämnda mängd.

Utskottet

Enligt föreliggande motion bör bestämmelserna om högsta tillåtna halt
av aflatoxin i till Sverige importerade fodermedel sänkas till 100
mikrogram per kg fodermedel. Gällande rekommendation syftar såsom
framgår av förestående redogörelse till att förhindra inblandning av
jordnötsråvara med mer än 600 mikrogram aflatoxin per kg till mer än 15
procent i fodermedelsblandning. Förslaget om sänkning av tillåten halt av
aflatoxin i fodermedel, synes främst motiveras av risken för att
ifrågavarande ämne som anges vara cancerframkallande skall överföras till
livsmedelsprodukter. Den föreslagna gränsen, 100 mikrogram aflatoxin
per kg importerat fodermedel, överensstämmer enligt motionen med
gällande danska norm.

Enligt de remissyttranden som inhämtats i anledning av motionen är
uppfattningarna delade om behovet av att nu skärpa gällande bestämmelser.
Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd anser det inte
motiverat att genomföra den i motionen föreslagna sänkningen av tillåten
halt aflatoxin i fodermedel. De övriga remissinstanserna, lantbrukshögskolan,
statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL) och Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), är i princip positiva till åtminstone en temporär
sänkning av sagda halt.

Enligt livsmedelslagen (1971:511) får livsmedel som saluhålls inte ha
sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas vara
skadligt att förtära. Någon motsvarande författningsbestämmelse som
reglerar sammansättningen av fodermedel finns inte. Gällande fodermedelsförordning
(1961:381) ger möjlighet att reglera användningen av
vissa tillsatsämnen. Däremot ger förordningen inte möjlighet att i övrigt
reglera fodermedlens sammansättning. För att bringa förekomsten av
aflatoxin i fodermedel under kontroll har den förut nämnda rekommendationen
tillkommit.

Det bör enligt utskottets mening eftersträvas att fodermedel lika väl
som livsmedel är fria från skadliga ämnen. Om det skall vara möjligt att
producera livsmedel som uppfyller livsmedelslagstiftningens krav, måste
fodermedlens innehåll av giftiga ämnen, sådana som aflatoxin, i varje fall
begränsas till sådan nivå att risk för att skadliga restsubstanser skall finnas
i livsmedel inte föreligger. Enligt lantbruksstyrelsen accepteras i västeuropeiska
länder en högsta halt av aflatoxin av 5 mikrogram per kg
livsmedel. Hittills har, såvitt framgår av remissyttrandena, i vårt land inte
påträffats aflatoxin i handelsförda livsmedel.

JoU 1972:48

Om 15 procent jordnötsråvara med en aflatoxinhalt av 600 mikrogram
per kg ingår i oljekraftfoder, blir aflatoxinmängden 90 mikrogram per kg
blandning. Normalt brukar enligt lantbruksstyrelsen oljekraftfoder ingå
med högst 30 procent i nötkreaturens kraftfoderblandning. Den blandning
som utfodras kommer då att innehålla högst 27 mikrogram aflatoxin
per kg. Vid nyligen genomförd kontroll av ett antal kraftfoderpartier i
handeln understeg enligt vad lantbruksstyrelsen anför aflatoxinhalten
angivna gränsvärden i samtliga fall. I hälften av antalet prov kunde
aflatoxin inte alls påvisas. Styrelsen har beräknat att vid angivna halter
aflatoxin, om det kan överföras till mjölk, skulle ge en mängd som
understiger 0,1 mikrogram per kg mjölk.

Enligt vad som anförs i remissyttrandena är kunskaperna om
förekomsten av aflatoxinbildande mögelsvampar begränsade. Forskning
pågår dock vid bl. a. lantbrukshögskolan beträffande förekomsten av
sådana mögelsvampar i olika slag av fodermedel i vårt land. I avvaktan på
ytterligare information bl. a. från den pågående forskningen kan det
enligt högskolan vara berättigat att temporärt sänka den högsta tillåtna
halten aflatoxin. Även SLL uttalar sig för en sänkning av tillåten högsta
halt av aflatoxin i fodermedel. SLL åberopar därvid bl. a. det förhållandet
att graden av aflatoxinets farlighet för människan ännu är outredd.

Vad i ärendet framkommit ger enligt utskottets mening vid handen att
risken för att vi genom vår föda skall utsättas för skadliga mängder
aflatoxin får betraktas som mycket liten. Med hänsyn till att man vid
remissbehandlingen av motionen från vetenskapligt håll framfört att våra
kunskaper om aflatoxinet, bl. a. dess verkan på människan, är otillräckliga
anser utskottet likväl att det kan vara motiverat att vidta åtgärder
som syftar till en ytterligare begränsning av aflatoxinförekomsten i
fodermedel.

Från svensk sida bör man enligt utskottets mening bl. a. verka för att
internationella överenskommelser träffas om sådana toleransgränser för
aflatoxinhalter som kan accepteras ur folkhälso- och djurhälsosynpunkter.
I sammanhanget bör biståndsinsatser för de jordnötsproducerande
länderna - huvudsakligen utvecklingsländer - sättas in i syfte att
förbättra produktions- och lagringsförhållandena där så att svampangrepp
undviks och fortsatt avsättning av jordnötsprodukter möjliggörs.

I avvaktan på att åtgärder vidtas på det internationella planet och att
genom forskningen ökade kunskaper vinns om aflatoxinproblemet bör
enligt utskottets mening övervägas en skärpning av den inhemska
kontrollen av fodermedlens innehåll av aflatoxin. LRF förordar i sitt
remissyttrande en tillfällig ändring av bestämmelserna, innebärande
antingen ett totalt borttagande av jordnötskakor från oljekraftfoderblandningarna
eller en sänkning av nu gällande toleransbestämmelser för
aflatoxinhalt och jordnötsinblandning. Utskottet vill för sin del förorda
att frågan om en ytterligare sänkning av tillåten halt aflatoxin i
fodermedel görs till föremål för närmare prövning.

I sammanhanget bör jämväl kunna övervägas om förekomsten av
aflatoxin skall kontrolleras med stöd av tvingande bestämmelser. Utskot -

JoU 1972:48

tet vill härvid erinra om att Kungl. Maj :t nyligen uppdragit åt
lantbruksstyrelsen att i samråd med statens jordbruksnämnd och statens
livsmedelsverk göra en översyn av fodermedelsförordningen. Uppdraget
torde innebära att även i detta sammanhang frågan om kontroll av
förekomsten i fodermedel av sådana ämnen som aflatoxin kommer upp
till övervägande.

Utskottet hemställer

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet i det föregående anfört i anledning av motionen
1972:541.

Stockholm den 31 oktober 1972
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Johanson i
Västervik (s), Magnusson i Grebbestad (s), fru Anér (fp), herr Larsson i
Borrby (c)*, fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk),
Andersson i Storfors (s)*, fru Sundberg (m)*, fröken Anderson i Lerum
(s), fru Olsson i Helsingborg (c)*, herr Åberg (fp) och fru Theorin (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av fru Anér (fp), herr Kronmark (m), fru Sundberg (m) och herr
Åberg (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”1
avvaktan” och slutar med ”närmare prövning” bort ha följande lydelse:
”1 avvaktan på att åtgärder vidtas på det internationella planet och att
genom forskningen ökade kunskaper vinns om aflatoxinproblemet, bör
enligt utskottets mening en skärpning av den inhemska kontrollen av
fodermedlens innehåll av aflatoxin åstadkommas. LRF förordar i sitt
remissyttrande en tillfällig ändring av bestämmelserna, innebärande
antingen ett totalt borttagande av jordnötskakor från oljekraftfoderblandningarna
eller en sänkning av nu gällande toleransbestämmelser för
aflatoxinhalt och jordnötsinblandning. Utskottet vill för sin del förorda
att en halt av 100 mikrogram aflatoxin i fodermedel förklaras vara den
högsta tillåtna.”

dels utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

”att riksdagen med bifall till motionen 1972:541 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det
föregående anfört.”

JoU 1972:48

Bilaga 1

Yttranden över motionen 1972:541
Lantbruksstyrelsen (15.5.1972)

Styrelsen anför att principen naturligtvis bör vara att skadliga ämnen
över huvud taget inte skall förekomma i livsmedel och foder. För att nå
detta mål eller komma det så nära som möjligt bör alla åtgärder vidtagas
som kan vara motiverade och realistiska med hänsyn till övriga
förhållanden av betydelse i sammanhanget. Styrelsen, som anser att de
åtgärder som hittills vidtagits i samråd med bl. a. statens institut för
folkhälsan är ändamålsenliga, avstyrker under hänvisning till det följande
bifall till motionen 1972:541.

På flertalet ställen i motionen där mängden aflatoxin anges är denna
angiven i mg/kg. Det skall överallt vara mikrogram/kg.

Lantbruksstyrelsen avstår från att kommentera de missvisande uppgifterna
om de statliga beredskapslagren såsom irrelevanta i sammanhanget
eftersom beredskapslagring av jordnötsråvara inte längre äger rum.

I motionen föreslås sänkning av den tillåtna halten aflatoxin i
importerade fodermedel till 100 mikrogram/kg. Lantbruksstyrelsen utgår
ifrån att det är aflatoxinhalten i importerad jordnötsråvara som avses.

Som skäl för förslaget anförs att provtagningen är besvärlig, varför det
är svårt att få representativa prov. Forskningsinstitutionerna uppges
sakna tillräckligt känslig apparatur. Det påpekas att veterinärstyrelsens nu
gällande normer för användningen av jordnötsråvara i foder endast är
rekommendationer. Slutligen sägs att import av jordnötsfoder med risk
för aflatoxininnehåll medför risk för fortlöpande infektion av annat
foder genom det importerade.

Förebilden till den föreslagna halten 100 mikrogram/kg är hämtad
från Danmark. Denna halt väljes bl a därför att ”det inte finns några
starka ekonomiska skäl att importera jordnötter till kraftfoder”.

Förekomst av det sjukdomsframkallande svampgiftet aflatoxin i såväl
importerat som inhemskt vegetabiliskt foder har varit känd relativt länge.
Giftet bildas av en även i Sverige förekommande svamp (Aspergillus
flavus), som förökar sig vid gynnsam temperatur och fuktighet, t ex
under dåliga lagringsförhållanden.

På grund av rapporter från utlandet om sjukdomsfall på kalkoner och
om att restmängder av aflatoxin vid utfodringsförsök kunnat påvisas i
svinkött, upphörde svenska fodertillverkare år 1962 helt att använda
jordnötsmjöl i foder till fjäderfä och svin. Produkter från dessa djur kan
därför inte ens teoretiskt antas innehålla aflatoxin härrörande från
jordnötter.

Det bör här framhållas att några sjukdomsfall på djur orsakade av
aflatoxin hittills inte kunnat påvisas i Sverige.

Omkring mitten av 1960-talet kunde det vid försök visas att små
mängder av en nedbrytningsprodukt av aflatoxin kunde utskiljas med
mjölk hos nötkreatur. Vid undersökning av i handeln förekommande
konsumtionsmjölk har aflatoxin inte kunnat påvisas.

Sedan det 1969 genom bia danska undersökningar visats att höga
halter aflatoxin kunde förekomma i vissa jordnötspartier utfärdade
dåvarande veterinärstyrelsen i samråd med statens institut för folkhälsan,
statens jordbruksnämnd och statens veterinärmedicinska anstalt hösten
1969 anvisningar för användningen av importerad jordnötsråvara i foder.

JoU 1972:48

I samråd med företrädare för fodertillverkarna uppgjorde vidare ovannämnda
myndigheter ett program för den fortsatta behandlingen av
aflatoxinproblemet. Samtliga importerade jordnötspartier skulle provtagas
och undersökas på förekomst av aflatoxin vid statens lantbrukskemiska
laboratorium. Importörerna skulle undvika att köpa från länder
med höga halter. Veterinärstyrelsen skulle dels försöka orientera jordnötsproducerande
utvecklingsländer om problemen, dels överväga skärpta
anvisningar för inblandningen. På framställning av styrelsen har utvecklingsländerna
sedermera genom UD:s försorg erhållit en tablå över gjorda
aflatoxinfynd. Samtidigt har framhållits den betydelse hanteringen av
jordnötterna i producentlandet har för deras kvalitet. På grund av de
sjunkande halterna aflatoxin i importpartierna kunde veterinärstyrelsen,
som uppgetts i motionen, i november 1971 skärpa restriktionerna.

Vid bedömning av vad de nuvarande anvisningarna för användning av
jordnötsråvara i oljekraftfoder innebär måste hänsyn tas till att de
förutsätter fortsatt inblandning i nötkreaturens foder på sedvanligt sätt.
Om man antar att en jordnötsråvara med högsta tillåtna mängd aflatoxin,
600 mikrogram/kg, blandas in till 15 procent i oljekraftfoder, kommer
detta att innehålla 90 mikrogram aflatoxin/kg. Men oljekraftfoder ingår i
kons kraftfoderblandning till högst 30 procent, oftast lägre. Kraftfoderblandningen
kommer då endast att innehålla 27 mikrogram aflatoxin/kg.

Denna mängd aflatoxin/kg foder kan jämföras med den gräns för
tolerabel aflatoxinhalt i livsmedel, som en av FAO, WHO och UNICEF
tillsatt expertgrupp satt till 30 mikrogram/kg. Gränsen avser dock
utvecklingsländer med proteinbrist, i västeuropeiska länder tillämpas
gränsen 5 mikrogram/kg för livsmedel.

Eftersom många av våra importerade jordnötspartier har lägre halt
aflatoxin än 600 mikrogram/kg och då vidare oljekraftfoder i regel
inblandas i mindre än 30 procent kan man vänta sig att förhållandena är
bättre än ovan antagits. Genom jordbruksnämndens försorg har under
några månader kring skiftet 1971-72 prov tagits från 30 kommersiella
oljekraftfoder och kraftfoderblandningar innehållande jordnötsråvara och
tillverkade vid 15 fabriker. I samtliga prov understeg aflatoxinhalten i
oljekraftfoder och kraftfoder de ovan framräknade värdena 90 mikrogram
respektive 27 mikrogram/kg och i hälften av proven kunde
aflatoxin inte alls påvisas, vilket med nuvarande analysmetoder innebär
att eventuellt förekommande mängd aflatoxin inte överstigit två mikrogram/kg.
Resultaten får anses tyda på att nuvarande anvisningar för
inblandningen följs och ger avsett resultat.

Ytterligare en säkerhetsfaktor i nyssnämnda anvisningar bör påpekas.
Det förhåller sig så att aflatoxinet uppträder i jordnötsmjöl i fyra olika
typer som benämnts aflatoxin B 1, B 2, G 1 och G 2. Endast B 1 och B 2
anses kunna omvandlas till sk mjöikaflatoxin, som kan utskiljas med
mjölk. De svenska anvisningarna räknar emellertid med totalmängden
påvisad aflatoxin.

Med stöd av ovan redovisade analysresultat samt blandnings- och
utfodringsnormer m m har beräknats att aflatoxin, i de fall det till
äventyrs kan tänkas förekomma i konsumtionsmjölk, gör det i en mängd
som understiger 0,1 mikrogram/kg.

Motionärernas förslag och argumentationer för detta föranleder i
övrigt följande kommentarer.

Statens lantbrukskemiska laboratorium har inte anmält några svårigheter
att på grund av brist på apparatur utföra de aflatoxinanalyser, som
begärts.

Veterinärstyrelsen, numera lantbruksstyrelsen, har i detta som i andra
sammanhang ansett sig kunna uppnå avsedd effekt genom samarbete med

JoU 1972:48

den seriöst arbetande bransch, som fodermedelsindustrien här i landet
utgör. Efterlevnaden av rekommendationer kan kontrolleras genom
provtagning och lagstiftning påkallas vid behov. Detta utesluter inte att
det kan övervägas om inte vederbörliga myndigheter genom en ändring av
fodermedelslagstiftningen bör bemyndigas att när de finner det nödvändigt
utfärda tvingande bestämmelser.

Risken att införa giftbildande svamparmed importerad jordnötsråvara
är lika stor oberoende av mängden aflatoxin. Befintligt aflatoxin kan inte
öka i mängd eller ”smitta” annat foder. Genom extraktionsmetoderna
vid framställningen av jordnötsmjöl dödas alla levande svampar. Förekomst
av sådana och därmed nybildning av gift är avhängigt av eventuell
återinfektion efter framställningsproceduren. Återinfektion kan ske i
Sverige med här levande svampar.

Övergång från jordnötsråvara till annat oljekraftfoder kan enligt
uppgift beräknas fördyra nötkreatursfodret med inemot 20 miljoner
kronor årligen. Aflatoxinproducerande svampar har påvisats även i de
ersättningsprodukter, som närmast skulle komma i fråga.

Motionärernas förslag säger inget om vilka typer aflatoxin som avses.
Om man även i det avseendet skulle vilja följa Danmark, bör påpekas att
man där endast tar hänsyn till B 1 och B 2.

Det bör vidare framhållas att inte heller motionärernas förslag tar
någon hänsyn till av dem påtalade variationer vid provtagningen. Genom
det sätt på vilket samlingsprov uttages samtidigt med provtagning för
undersökning på näringsinnehåll o dyl torde proven f ö dock bli tämligen
representativa. Motionärerna tycks likaså vara beredda att även i övrigt
godta analysvärdena i samma utsträckning som nu sker.

Beträffande jämförelserna med andra länder kan nämnas att de
svenska anvisningarna får anses mer restriktiva än de som gäller i t ex
Västtyskland, Storbritannien, Holland och Norge. Dessa länder har
föreskrifter om viss procentuell inblandning av jordnötsråvara i foder
men ingen hänsyn tas till eventuell aflatoxinförekomst i råvaran. I
Danmark har nyligen en av landets förnämsta experter på svampgifter av
detta slag framfört förslag om införande av bestämmelser rörande
aflatoxin, som i princip överensstämmer med de svenska anvisningarna.
Vid eventuellt inträde i EEC torde Danmark få lov ta ställning till bl a
aflatoxinfrågan under hänsynstagande till vad som gäller inom EEC. Där
diskuteras för närvarande ett förslag till gemensamma bestämmelser
rörande aflatoxinförekomst i foder. I ett enskilt fodermedel, t ex
jordnötsmjöl, föreslås en tillåten halt av 1 000 mikrogram/kg och i ett
färdigt blandfoder avsett att användas utan ytterligare utspädning 50
mikrogram/kg, dvs högre halter än vad som nu medges i Sverige.

Statens jordbruksnämnd (27.4.1972)

Jordbruksnämnden ifrågasätter om grundad anledning finns att
ytterligare skärpa bestämmelserna på området och anför därvid.

Den totala förbrukningen i Sverige av kraftfoder uppgår till ca 3,7 milj
ton per år, varav den övervägande delen eller 90 procent utgörs av vara av
inhemsk odling.

För tillgodoseende av husdjurens behov av protein importeras årligen
ca 300 000 ton oljekraftfoder och 75 000 ton fiskmjöl. Av importen av
oljekraftfoder har traditionellt viss mängd utgjorts av jordnötskakor.
Denna vara är nämligen ur proteinsynpunkt förhållandevis billig. Tidigare
uppgick importen av jordnötskakor till ca 45 000 ton/år. Under 197 1/72
torde denna import inte komma att uppgå till mer än 25 000 ton.

JoU 1972:48

Minskningen av importen av jordnötskakor sammanhänger med de
skärpta anvisningarna i fråga om godtagbar aflatoxinhalt i fodermedel.
Dessa innebär att jordnötskakor endast får användas som ingrediens i
foderblandningar samt att denna ingrediens inte får överstiga 15 procent
av andelen oljekraftfoder i blandningen. Vid en inblandning av denna
storleksordning får den oblandade jordnötskakan inte innehålla mer
aflatoxin än 600 mikrogram per kg. Då mängden oljekraftfoder i
foderblandningar som regel inte överstiger 30 procent kan halten
aflatoxin i en foderblandning högst uppgå till 27 mikrogram per kg.

Efterlevnaden av anvisningarna övervakas bl a genom att statens
lantbrukskemiska laboratorium numera regelmässigt analyserar till riket
inkommande partier jordnötskakor för kontroll av förekomsten av
aflatoxin. Vidare företar statens jordbruksnämnd, med ledning av
analysresultaten och de varudeklarationer, som foderfirmorna är skyldiga
att avlämna till jordbruksnämnden, fortlöpande stickprovskontroll av
färdigställda foderblandningar.

Vad angår beredskapslagringen av jordnötskakor vill jordbruksnämnden
påpeka, att frågan om de åtgärder, som vidtagits i detta
avseende, kan anses tillräckliga, varit föremål för granskning av justitieombudsmannen
Ulf Lundvik, vars beslut i ärendet bilägges denna
skrivelse1.

Beredskapslagret av jordnötskakor uppgick ursprungligen till ca
15 000 ton. Genom successiv försäljning av de kvantiteter, som enligt
gällande anvisningar är godtagbara som foder, har lagret nedbringats till
4 400 ton. Denna kvantitet skall förstöras. Någon ny import av
jordnötskakor för beredskapslagring kommer inte att ske.

Lantbrukshögskolan (15.5.1972)

Högskolans rektorsämbete överlämnar som eget yttrande en från
institutionen för husdjurens utfordring och vård inhämtad skrivelse, vari
anförs följande.

Ifrågavarande motion innehåller en rad felaktigheter beträffande
angivna koncentrationer av aflatoxin. Detta synes sammanhänga med att
motionären icke kunnat skilja mellan microgram och milligram. 1
milligram är ju lika med 0,001 gram och 1 microgram är lika med 0,001
milligram eller 1CT6 gram. Uppenbarligen avses med förkortningen mg,
microgram.

De nuvarande bestämmelserna enligt Veterinärstyrelsens cirkulär av
den 12 november 1971 med förbud att inblanda jordnötter med mer än
600 microgram aflatoxin per kg till mer än 15 % i fodermedelsblandning
som skall användas i Sverige kan anses fullt betryggande evad det gäller
att förebygga skador på husdjuren samt överföring till livsmedel av
aflatoxin. Man har icke heller lyckats påvisa förekomst av aflatoxin i
svensk mejerimjölk eller andra animaliska livsmedel.

Senare undersökningsresultat har emellertid visat att en vegetativ
förökning av aflatoxinbildande mögelsvampar kan förekomma i avsevärd
grad under vissa lagringsbetingelser i vårt land. Eftersom en sådan
vegetativ förökning under hantering och lagring av jordnötshaltiga
fodermedel är ganska svår att kontrollera torde det vara angeläget att i
första hand söka begränsa importen av material som över huvud taget

1 Ej här bifogat.

JoU 1972:48

innehåller aflatoxinbildande mögelsvampar. Gränsen för tillåten import
på 100 microgram aflatoxin per kg skulle i praktiken innebära ett
förhindrande av import av jordnötsfodermedel. Det må här framhållas att
användningen av jordnötsfodermedel i vårt land väsentligen betingas av
det, till följd av införselavgifternas konstruktion, lägre priset på protein i
detta foder jämfört med andra vegetabiliska proteinfodermedel. Skärpta
kvalitetskrav borde få till följd att skörde-, torknings- och lagringsbetingelserna
i det producerande landet kommer att ägnas större uppmärksamhet
eftersom exporten av dessa fodermedel för många länder är
ekonomiskt väsentlig. Effekten skall dock ej överskattas eftersom de
flesta länder tillåter import av jordnöt med betydligt högre halter.

Det torde emellertid vara uppenbart att det är synnerligen angeläget
att man även undersöker förekomsten av aflatoxinbildande mögelsvampar
i fodermiljön över huvud taget i vårt land. En sådan forskning har i
viss utsträckning också ägt rum inom lantbrukshögskolans verksamhet.
Sålunda har Jord bruk stek nisk a institutet under två år studerat lagringsbetingelserna
för kraftfoder på gårdarna, varvid särskilt olika lagringssilos
jämförts med varandra. Det framstår som angeläget att denna undersökning
kan fortsätta och omfatta hela hanterings- och lagringsledet från
import till den konsumerande animalieproducenten.

Med stöd från statens råd för skogs- och jordbruksforskning, styrelsen
för teknisk utveckling samt statens jordbruksnämnd har även inventeringar
om förekomsten av aflatoxin i importerade och i Sverige lagrade
jordnötspartier företagits. Som ett resultat av denna undersökning har
påvisats det i motionen påtalade förhållandet beträffande beredskapslagringen.
Statens råd för skogs- och jordbruksforskning har vid sin
senaste anslagsfördelning även anvisat vissa medel för fortsatta undersökningar
på detta område vid lantbrukshögskolan. I första hand synes det
angeläget att belysa bildningen och förekomsten av mycotoxiner på
andra importerade samt i Sverige producerade och lagrade fodermedel av
olika slag.

I avvaktan på att ytterligare information om förekomsten av och
tillväxtbetingelserna för aflatoxinbildande mögelsvampar i fodermiljön
kunnat framläggas kan det vara berättigat att temporärt sänka den högst
tillåtna halten av aflatoxin i importerade jordnötsfodermedel till 100
microgram aflatoxin per kg. Detta skulle förhoppningsvis medföra en
ytterligare begränsning av införseln av aflatoxinbildande mögelsvampar,
som genom vegetativ förökning under dåliga lagringsbetingelser efter
importen kan höja aflatoxinhalten till för djur och eventuellt människor
riskabla halter.

Lantbrukshögskolan vill slutligen understryka betydelsen av att en
vederhäftig dokumentation kommer till stånd på detta viktiga område.
Detta torde lämpligast ske genom samverkan mellan livsmedelsverket,
lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd och berörda forskningsinstitutioner.

Statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL) (19.4.1972)

SLL finner det inte rimligt att riksdag och Kungl. Maj:t skall besluta
om avvägningsfrågor på vetenskaplig grund i fodermedels- och/eller
livsmedelskontroll. SLL anser att sådant skall anförtros åt statens
livsmedelsverk. En annan sak är att SLL, med sin nuvarande kunskap om
aflatoxinproblemet, skulle vilja hos livsmedelsverket stödja motionens
andemening om vilken säkerhetsmarginal vi i dag bör kosta på oss. SLL

JoU 1972:48

anför vidare.

Motionen gäller ett skadligt ämne, aflatoxin, som produceras av några
mögelarter, vilka i sin tur växer med viss förkärlek på jordnötter.
Angreppen av mögel på jordnötter sker företrädesvis vid hög temperatur
och fuktighet och träffar företrädesvis mekaniskt skadade jordnötter.

Jordnötsproducerande länder, som har fuktig, varm väderlek vid
skörden träffas därför hårdast. Mycket talar för att ledande personer i de
producerande länderna är medvetna både om problemet och om vart de
skall sända sina sämsta produkter.

Aflatoxin är ett av de starkast cancerogena ämnen som man känner.
Det kan i viss grad passera t ex kor utfodrade med aflatoxinhaltig vara till
av människor konsumerade produkter. Det kan gälla lever, njure, mjölk
m m. Graden av farlighet för människa är ännu outredd. I hur hög grad
skadliga ämnen av aflatoxinkaraktär kommer i produkterna är otillräckligt
utredd.

SLL bedömer att en kontroll av aflatoxin i fodermedel är nödvändig
främst ur livsmedelshygienisk synpunkt, men naturligtvis även med
hänsyn till husdjurshygien och animalieproduktionens ekonomi.

SLL menar att man skall tacksamt notera att fodermedelshandeln
velat aktivt deltaga i att ordna den nuvarande kontrollen, som förefaller
vara helt frivillig och grundad på rekommendationer av lantbruksstyrelsen
(tidigare veterinärstyrelsen). Trots detta är SLL kritisk mot principen
frivillig kontroll i en för folkhälsan troligen så allvarlig fråga. En firma,
vars ledning har en avvikande uppfattning om graden av risk kan troligen
nonchalera rekommendationerna utan konkurrenternas, myndigheternas,
kundernas och allmänhetens vetskap.

SLL skulle fördraga en offentlig kontroll. En sådan bör utövas av en
statlig myndighet med ansvar för folkhälsan och sakkunskap i livsmedelsoch
fodermedelshygien, enligt SLL:s mening Statens livsmedelverk.
Endast genom ett sådant system kan kontrollen anpassas efter vetenskapens
utveckling.

För närvarande är kontroll av livsmedel och fodermedel uppsplittrad
på tre övervakande myndigheter,

1) Statens livsmedelsverk (inkl aflatoxin i livsmedel)

2) Statens jordbruksnämnd (fodermedel)

3) Lantbruksstyrelsen — tills nyligen veterinärstyrelsen — (aflatoxin kontroll

i fodermedel på frivillig väg).

För samordning med huvudsyfte på livsmedelshygien vore även i andra
sammanhang än aflatoxinkontroll livsmedelsverket att föredraga som
övervakande myndighet för både livsmedel och fodermedel.

SLL är medvetet om att vissa praktiska skäl talar för fortsatt
fodermedelskontroll genom jordbruksnämndens försorg, men finner att
kompetensskäl och samordningsskäl talar för att åtminstone livsmedelshygieniska
krav på fodermedelshygien avgöres av livsmedelsverket.

Motionen 1972 nr 541 innehåller vissa misstag i mått. Tom
slutmeningen torde avse 100 mikrogram pr kg i stället för milligram
(=mg) pr kg, eljest vore det icke fråga om skärpning. Motionen innehåller
även otydligheter och glidningar.

JoU 1972:48

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) (2.5.1972)

LRF anför.

Under det senaste året har vi fått en allt intensivare vetenskaplig
debatt om aflatoxin, ett ämne som framkallas av en mögelsvamp på
jordnötter. Större klarhet behöver skapas, så att konsumenternas
förtroende för de olika livsmedel, som kan påverkas, ej skadas.

Det ligger i lantbrukskooperationens allmänna uppfattning att ta
initiativ till och på alla sätt medverka till att eventuella risker för farliga
substanser i livsmedel snarast elimineras. Sålunda har lantbruket självt
medverkat till de restriktioner, som nu gäller rörande maximiinnehåll av
aflatoxin och vad gäller högsta inblandning av jordnötskakor i oljekraftfoderblandningar.
Inom mejeriorganisationen söker man vidare få fram
förfinade metoder för bestämning av aflatoxinhalt. Några spår av
aflatoxin i mjölk har hittills inte påträffats.

Inom Lantbrukarnas Riksförbund och dess medlemsföretag sker en
fortlöpande bevakning av frågan och undersökningar av såväl fodermedel
som produkter rörande eventuell förekomst av aflatoxin fortgår.

Lantbrukarnas Riksförbund finner det angeläget föreslå att man från
de svenska myndigheternas sida verkar för internationella regler för
användning och hantering av jordnötskakor samt för fastställande av de
toleransgränser rörande aflatoxin, som kan accepteras utan risk för att
restsubstanser uppstår i livsmedel. Fördelen med en internationell
handläggning är att man får till stånd en bred vetenskaplig prövning av
aflatoxinproblemet och får gemensamma bestämmelser. Ett svenskt
initiativ av detta slag kan också leda till att man direkt kan bistå de
länder — huvudsakligen utvecklingsländer — som exporterar jordnötsprodukter
med råd och anvisningar rörande produktion och lagring, så att
aflatoxinhalten kan hållas nere och möjligheten för en fortsatt användning
av jordnötskakor bibehålies.

En internationell prövning av aflatoxinproblemet kommer sannolikt
att ta tid. Intill dess en sådan blir klar bör i Sverige sådana regler utfärdas
att ingen tvekan kan råda om att i Sverige använda fodermedel och i
Sverige saluförda livsmedel i detta hänseende har högsta internationella
säkerhet. Lantbrukarnas Riksförbund och dess medlemsorganisationer är
mot denna bakgrund inte främmande för ett totalt borttagande av
jordnötskakor från oljekraftfoderblandningarna, trots att jordnötskakor
är ett ur flera andra synpunkter utmärkt och prisvärt fodermedel. Ett
annat sätt vore att sänka nu gällande toleransbestämmelser rörande
högsta inblandning av jordnötskakor i oljekraftfoderblandningar samt vad
gäller maximiinnehåll av aflatoxin i jordnötskakor. Då detta direkt kan
drabba vissa exporterande u-länder, bör biståndsinitiativ enligt ovan tas
samtidigt. Lantbrukets organisationer har gjort sitt ställningstagande trots
de kostnadsfördyringar ett totalt uteslutande av jordnötskakor i kraftfoderblandningarna
skulle medföra. Beräkningar tyder på att ett borttagande
av jordnötskakorna skulle medföra en kostnadsfördyring för det
svenska jordbruket av storleksordningen 10—15 Mkrperår.

Sammanfattningsvis vill Lantbrukarnas Riksförbund föreslå

att statsmakterna söker verka för internationella bestämmelser rörande
toleransgränser för aflatoxininnehåll i fodermedel samt för att råd och
anvisningar beträffande produktion och lagring av jordnötsprodukter i
vidgad utsträckning kan lämnas exporterande u-länder inom ramen för
det internationella biståndsarbetet;

JoU 1972:48

att tills dessa internationella åtgärder blir klara tillfälligtvis ändra nu
gällande bestämmelser till att antingen medföra totalt borttagande av
jordnötskakor från oljekraftfoderblandningarna eller sänkning av nu
gällande toleransbestämmelser vad gäller högsta inblandning av jordnötskakor
i oljekraftfoderblandningar och maximiinnehåll av aflatoxin i
jordnötskakor.

JoU 1972:48

Bilaga 2

Stiftelsen veterinär foderkontroll (2.5.1972)

Stiftelsen anför.

1 anledning av en i årets riksdag av fru Anér m. fl. väckt motion nr 541
om sänkning av aflatoxinhalten av importerade fodermedel får Stiftelsen
Veterinär Foderkontroll, som utgör en sammanslutning av landets
ledande fodermedelstillverkare inom såväl jordbruks- och konsumentkooperationen
som enskild handel, härmed anföra följande.

Stiftelsens verksamhet började år 1960, då Stiftelsen i samarbete med
veterinära myndigheter tog initiativ till tillkomsten av ett fodermedelslaboratorium
vid Statens Veterinärmedicinska anstalt, för vilket Stiftelsen
med Kungl. Maj:ts medgivande årligen bestrider kostnaderna.
Tyngdpunkten i verksamheten har gällt bakteriologisk kontroll av
fodermedlen men även de toxiska inslagen i samband med mögelsvampar
har ägnats fortlöpande uppmärksamhet. Sedan år 1969, då hithörande
problem börjat uppmärksammas i utlandet, har aflatoxinhalten i jordnötter
och jordnötsprodukter fortlöpande stått på dagordningen och
samtliga medlemsföretag har underkastat sig en frivillig kontinuerlig
kontroll av aflatoxinhalten i importerade jordnötspartier, av vilka
företagen insänder prover i och för analys till Statens Lantbrukskemiska
laboratorium. Företagen har också kommit överens om att inte importera
jordnötter från länder, där kontinuerligt hög aflatoxinhalt i jordnötsprodukterna
konstaterats. Någon import vid sidan av medlemsföretagen
torde knappast förekomma. Företagen säljer inte importerat jordnötsmjöl
i oblandat skick till jordbrukare.

Företagen i branschen har på allt sätt sökt tillgodose de veterinära
myndigheternas önskemål. Eftersom det i motionen göres gällande, att
veterinärstyrelsens bestämmelser i ämnet endast är rekommendationer
och inte lagregler, är det Stiftelsen angeläget att framhålla, att företagen
enligt skriftligen avgivna utfästelser ställer sig angivna bestämmelser till
efterrättelse precis på samma sätt, som om de varit förpliktande lagregler.
Företagen hyser överhuvudtaget fullt förtroende för de veterinära
myndigheternas agerande på området och det ligger i företagens eget
intresse att tillhandahålla en i bakteriologiskt och toxiskt hänseende
invändningsfri produkt.

Efter samråd med chefen för Statens Lantbrukskemiska laboratorium
och Kungl. Veterinärstyrelsen sammanfattade styrelsen för Stiftelsen den
25 oktober 1971 sina synpunkter i ämnet uti följande fem punkter.

1. I anslutning till EEC:s förslag rörande fodervaror och med
beaktande av WHO:s och Unicefs rekommendationer för livsmedel fann
styrelsen lämpligt att mängden jordnötsmjöl i oljekraftfoderblandningar
sänktes från 16% till 15% samt att högsta medgivna halten aflatoxin
sänktes från 1 000 mikrogram per kg till 600 mikrogram per kg.

2. Försiktighet borde av tillverkarna iakttagas vid inköp av jordnötsprodukter
från de statliga beredskapslagren, varvid analysattest ang.
halten av aflatoxin borde i förväg begäras för varje levererat delparti. Det
förutsattes alt skärpt tillsyn komme att av Statens Jordbruksnämnd
upprätthållas över de statliga beredskapslagren och skadade säckar
destrueras.

3. 1 övrigt förordades att veterinärmyndigheterna skulle ta upp
aflatoxinfrågan till dryftande på det internationella planet för att få till
stånd enhetliga anvisningar i ämnet för största möjliga antal länder.

JoU 1972:48

4. I anslutning till de aflatoxinundersökningar av färdiga nötfoderblandningar
resp. oljekraftfoderblandningar, som med anslag från Nordiska
Rådet bedreves av forskningsassistent Palle Krog vid laboratoriet
vid Veterinärhögskolan i Köpenhamn, där Sverige vore berättigad till viss
kostnadsfri analyskvot, beslöts att prover av färdiga blandningar vari
jordnöt inginge skulle i och för sig analys insändas till nämnda
laboratorium. De skulle tillställas docent Rutqvist för vidarebefordran till
Köpenhamn. Därest så läte sig göra skulle proverna uttagas av Statens
Jordbruksnämnds kontrollanter.

5. Från tillverkarnas sida hade man överhuvudtaget ej något att erinra
emot att Statens Jordbruksnämnds kontrollanter deltoge i provtagningen
av inkommande partier jordnötsprodukter.

Samtidigt som Stiftelsen bringade ovanstående uttalande till Kungl.
Veterinärstyrelsens kännedom tillkännagav Stiftelsen att företagen i
branschen komme att ställa sig till efterrättelse de skärpta anvisningar,
som Veterinärstyrelsen kunde finna skäl utfärda.

För att tillmötesgå alla rimliga kontrollsynpunkter har Stiftelsen den
28 april 1972 förklarat att det från företagens sida ej vore något att
erinra emot att som ett frivilligt led i den av Statens Jordbruksnämnd
omhänderhavda officiella fodermedelskontrollen nämndens kontrollanter
uttoge prover av färdiga foderblandningar i vilka inginge jordnötter, som
konstaterats innehålla högre aflatoxinhalt än 600 mgr per kg, i och för
analys av aflatoxinhalten i den färdiga produkten.

Att uppmärksamma är att de givna rekommendationerna icke enbart
riktar sig emot aflatoxinhalten i de importerade jordnötsprodukterna för
foderändamål utan även genom maximerade inblandningsföreskrifter tar
sikte på aflatoxinhalten i de färdiga foderblandningarna.