Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående den moderna djurhållningen (Betänkande 1972:JoU44 Jordbruksutskottet)

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1453 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 44 år 1972

JoU 1972:44

Nr 44

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående den
modema djurhållningen.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motoner

dels motionen 1972:41 av herr Henmark m. fl. (fp) vari hemställts att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj :t hemställa att översyn av lagen
om djurskydd med följdförfattningar måtte ske med hänsyn till nu
rådande förhållanden för djurhållningen och att förslag med anledning
därav förelägges riksdagen,

dels motionen 1972:556 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av lagen om djurskydd,
dels motionen 1972:567 av herrar Werner i Malmö (m) och Clarkson
(m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
och förslag, syftande till inrättande av kontrollinstans där slaktdjursuppfödare
och äggproducenter mot uppfyllandet av vissa krav med avseende
på djurhållningen kan erhålla särskilt intyg i enlighet med vad i motionen
anförts,

dels motionen 1972:751 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om översyn av
djurskyddstillsynen, syftande till utbildning av tillsynsmän och personell
utbyggnad.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna 1972:41,
1972:556 och 1972:567 från lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan,
jordbrukstekniska institutet, statens veterinärmedicinska anstalt, veterinärbögskolan,
Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges djurskyddsföreningars
riksförbund.

Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Föreliggande motioner tar upp vissa förhållanden inom modern
husdjursskötsel och granskar deni ur djurskyddssynpunkt. Motionärerna
framhåller att stora förändringar skett inom djurhållningen, bl. a.
övergång till drift i stor skala, sedan djurskyddslagen tillkom år 1944.
Dessa förändringar har, menar motionärerna, främst motiverats av
ekonomiska förhållanden medan djurens välbefinnande och trivsel

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 44

JoU 1972:44

kommit i kläm. Enligt motionerna 1972:41 och 1972:556 är det mot
denna bakgrund motiverat att se över lagen om djurskydd. Enligt
motionen 1972:567 bör en särskild kontrollinstans få uppdraget att
kontrollera att livsmedelsprodukter härrör från friska och väl behandlade
djur. En utredning som syftar till inrättande av en sådan kontrollinstans
föreslås därför. Slutligen begärs i motionen 1972:751 en översyn av
djurskyddstillsynen syftande till utbildning av tillsynsmän och till ökade
personella resurser för tillsynen.

Utskottet vill erinra om att gällande jordbrukspolitik bl. a. tar sikte på
att åstadkomma en snabb rationalisering av jordbruket. Framför allt
under det senaste årtiondet har en av staten stödd effektivisering av
animalieproduktionen ägt rum. Denna effektiviseringsprocess har främst
karakteriserats av nya och mindre arbetskrävande stallkonstruktioner.
Typritningar till dylika stallar har utarbetats och rekommenderats av
olika statliga och halvstatliga institutioner. Modernisering och effektivisering
på djurhållningens område är också nödvändig för att tillgodose
målsättningen i 1967 års jordbruksbeslut att den samhällsekonomiska
kostnaden för den svenska jordbruksproduktionen blir den minsta
möjliga och att jordbrukspolitiken medverkar till att livsmedlen blir så
billiga som möjligt. Relativt stora enheter för produktion av broiler, ägg
och fläsk har också byggts ut.

Rationaliseringen av jordbruket får givetvis inte innebära att sådana
tekniska anordningar införs som vållar husdjur lidande. Bestämmelser
härom återfinns i lagen den 19 maj 1944 om djurskydd. Tillsynen av att
lagen efterlevs ankommer centralt på lantbruksstyrelsen, tidigare veterinärstyrelsen,
som också har att meddela erforderliga råd och anvisningar
till ledning för övriga tillsynsmyndigheter. För den lokala tillsynen över
husdjurens vård och behandling svarar hälsovårdsnämnden i orten. Det
åligger hälsovårdsnämnd att utse en eller vid behov flera tillsyningsmän.
Vidare skall länsveterinär och distrikts- eller stadsveterinär medverka vid
tillsynen. Länsstyrelsen skall, med biträde av länsveterinären, tillse att
den lokala tillsynen fungerar som avsett.

Att missförhållanden inom animalieproduktionen, vilket påtalats i
motionerna, i vissa fall förekommit sammanhänger enligt vad lantbruksstyrelsen
i remissyttrande anfört med att systemlösningar för djurhållning
tagits i allmänt bruk innan de hunnit prövas ordentligt. Forskning och
försök pågår emellertid såsom framgår av lantbrukshögskolans yttrande
kontinuerligt rörande planlösning, inredning, stallklimat m. m. i syfte att
förbättra ekonomin i animalieproduktionen och för att söka uppnå en
för djuren lämplig miljö. Forskning pågår också med sikte på att utveckla
metoder för mätningar av djurens reaktioner gentemot närmiljön. Att en
förbättrad miljö och ökad trivsel för djuren mestadels även ger det bästa
ekonomiska resultat framhåller bl. a. lantbrukshögskolan och Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund. I anslutning härtill påpekar lantbrukshögskolan
att en avsevärd förbättring av stallklimatet skett under
senare år. Det ligger givetvis också i varje djurägares intresse att så goda
betingelser som möjligt för djurens hälsa och trivsel är till finnandes.

JoU 1972:44

Med anledning av konstaterade brister ur djurskyddssynpunkt har som
lantbruksstyrelsen redovisar en rad åtgärder vidtagits. Sålunda har
veterinär expertis knutits till en rådgivande nämnd som granskar av
styrelsen utarbetade typritningar till djurstallar. Vidare har ett antal
veterinärer specialutbildats och anlitas av lantbruksnämnderna för granskning
av ritningar till djurstallar. Därigenom beaktas numera djurskyddsoch
djurhälsosynpunkter i de fall där statligt stöd söks till byggnadsåtgärd.
I syfte att få även övrig byggenskap på detta område under kontroll
har veterinärstyrelsen föreslagit Kungl. Maj :t att djurskyddslagen ges ett
tillägg innebärande att alla förslag till nybyggnad eller ombyggnad av
djurstallar av någon betydelse obligatoriskt skall underställas lantbruksnämnderna
för granskning från djurhälso- och djurskyddssynpunkt.
Förslaget är f. n. föremål för remissbehandling.

Lantbruksstyrelsen redovisar vidare hur tillsynsmyndigheterna ingripit
mot vissa typer av inredningsdetaljer i djurstallar. Såsom exempel på
nuvarande tillämpning av djurskyddslagen kan nämnas följande. I
ladugård för uppbundna djur bör båsplatsen för vaije ko vara minst 1,2 m
bred för djur av storvuxen ras. Båspallens längd bör vara avpassad efter
djurens storlek och uppbindningssättet. Stadigvarande uppbindning av
svin är förbjuden. Uppfödning av smågrisar i bur i form av s. k.
batteriuppfödning är ej heller tillåten med mindre anordningen provats
vid veterinärhögskolan och godkänts av lantbruksstyrelsen. Däremot är
det tillåtet att hålla fjäderfä i burar. För dimensioneringen av fjäderfäburarna
gäller liksom för övriga husdjur bestämmelserna att golvytan skall
vara så stor att alla djuren utan hinder kan ligga samtidigt, att djurens
behov av rörelse är tillgodosett och att takhöjden är minst så stor att
djuret kan stå i normal ställning. Generellt gäller vidare att husdjurens
liggplatser skall hållas rena och torra antingen genom daglig rengöring
eller påföring av tillräcklig mängd strömedel.

I anslutning härtill kan nämnas att lantbruksstyrelsen, enligt vad
utskottet under hand inhämtat, har för avsikt att göra en översyn av
gällande råd och anvisningar om tillsynen över hållande av djur.

Utskottet vill med anledning av förevarande motioner understryka att
effektiviseringen av husdjursskötseln givetvis inte får drivas på sådant sätt
att gällande djurskyddsbestämmelser åsidosätts. Om husdjurens miljö och
skötsel utformas med tanke på djurens hälsa och trivsel medför detta för
övrigt, såsom flera remissinstanser påpekat, vanligen ett ökat ekonomiskt
utbyte. Utveckling av nya system för djurhållning bör grundas på
forskning och praktiska försök, som särskilt tar sikte på att åstadkomma
en för djurens trivsel lämplig miljö. Som av det föregående framgår
bedrivs vid lantbrukshögskolan och veterinärhögskolan undersökningar i
angivna syfte. Det är givetvis väsentligt att kontrollen av djurskyddet i
praktisk husdjursskötsel fungerar väl. Utskottet vill på denna punkt
hänvisa till att möjligheterna att förbättra kontrollen av nyuppförda
byggnader genom obligatorisk granskning ur djurskyddssynpunkt av
byggnadshandlingar, såsom redovisats i det föregående, f. n. är föremål
för prövning. En sådan granskning liksom den planerade översynen av

JoU 1972:44

gällande råd och anvisningar syftar till en förbättrad kontroll av
djurskyddet inom animalieproduktionen. Någon sådan översyn av lagen
om djurskydd som föreslagits i motionerna 1972:41 och 1972:556 finner
utskottet mot bakgrund av det anförda inte erforderlig.

I vad gäller djurskyddstillsynen och dess organisation får utskottet i
likhet med vad som skett vid tidigare riksdagsbehandling av frågan -senast föregående år (JoU 1971:15) — erinra om att vissa brister
förekommit i tillsynen av djurskyddslagens efterlevnad på det lokala
planet. Utbildnings- och informationsverksamhet har emellertid bedrivits
i syfte att undanröja kvarstående olägenheter. I och med att pågående
kommunindelningsreform blir genomförd torde vidare kommunernas
möjligheter att ordna en effektiv tillsyn förbättras. Utskottet finner det
därför inte motiverat att förorda en översyn av djurskyddstillsynen eller
ett inrättande av en ny kontrollinstans på sätt som föreslagits i
motionerna 1972:751 resp. 1972:567.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen lämnar utan åtgärd

1. motionen 1972:41

2. motionen 1972:556

3. motionen 1972:567 och

4. motionen 1972:75 1.

Stockholm den 18 oktober 1972
På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Hedin (m)*,
Jonasson (c)*, Magnusson i Grebbestad (s), fru Anér (fp), herrar
Augustsson (s)*, Larsson i Borrby (c), fru Lindberg (s), herrar Kronmark
(m), Takman (vpk) och fru Theorin (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1972:44

Bilaga

Yttranden över motionen 1972:41, 1972:556 och 1972:567

Lantbruksstyrelsen (15.5.1972)

Lantbruksstyrelsen anser att tillgodoseendet av djurskyddssynpunkterna
vid utformandet av husdjurens närmiljö torde kunna ske inom
ramen för nu gällande djurskyddslag med undantag för det tillägg om
obligatorisk granskning av alla förslag till djurstallar, som vilar hos Kungl.
Maj :t. Styrelsen, som avstyrker bifall till motionerna, anför vidare.

I motionerna framföres i något varierade versioner en del av den kritik
mot den rationaliserade djurhållningen, som framlades i massmedia för
tre — fyra år sedan. I motion 1972:567 sägs att den fram till den 1
januari 1972 ansvariga tillsynsmyndigheten för djurskyddet, veterinärstyrelsen,
inte tagit några initiativ för att avhjälpa missförhållandena.
Styrelsen sökte emellertid finna orsaken till de i vissa avseenden
otillfredsställande förhållandena. Sedan den kommit fram till att förklaringen
var att söka i att de starka kraven på lantbruket att rationalisera
tvingat fram systemlösningar för djurhållning, som tagits i allmänt bruk
innan de hunnit prövas ordentligt och att därvid djuren fått försöka
anpassa sig till tekniken i stället för tvärtom, tog styrelsen initiativ till
överläggningar med lantbruksstyrelsen om vad som borde göras. Därvid
kom man överens om att i den tekniska grupp i lantbruksstyrelsen, som
svarade för typritningar till djurstallar, placera ett par veterinära
djurslagsspecialister för tillgodoseende av djurskydds- och djurhälsoaspekter.
Veterinärstyrelsen lät därefter specialutbilda femtio veterinärer i
granskning av ritningar till djurstallar ur nämnda synpunkter. Dessa
ställdes sedan, två i varje län, av lantbruksstyrelsen till lantbruksnämndernas
förfogande för att som s. k. djurskyddssakkunniga granska förslag till
ny- och ombyggnader av djurstallar.

Vid den nämnda utbildningen liksom i djurskyddsarbetet bland
husdjuren över huvud taget är en av de viktigaste uppgifterna att för alla
berörda klargöra sambandet djurskydd — djurhälsa — ekonomi. Djurskyddsarbetet
syftar till att skapa bättre förhållanden för djuren, vilket
ger bättre djurhälsa, som i sin tur medför ökat ekonomiskt utbyte. Stort
utrymme har i kurserna för djurskyddssakkunniga getts åt byggnadsekonomiska
synpunkter i avsikt att åstadkomma balans mellan djurskyddsoch
kostnadssynpunkter innebärande att förslag till nödvändiga djurskyddsåtgärder
alltid utformas på ur kostnadssynpunkt förmånligaste
sätt. Det bör ånyo framhållas att hänsyn härvid också bör tas till
djurskyddsåtgärdernas effekt på djurens hälsa och välbefinnande och
därmed på det ekonomiska utbytet av driften. För lantbruksstyrelsens
vidkommande är det naturligt att nyssnämnda tankegångar blir vägledande
i styrelsens rådgivnings- och planeringsverksamhet på detta område,
genom det samarbete mellan tekniker, husdjursfolk och veterinärer, som
numera kan äga rum inom styrelsen.

Genom djurskyddssakkunniga i lantbruksnämnderna kan djurhälsooch
djurskyddssynpunkter läggas på förslag till djurstallar o. dyl. i de fall,
där vederbörande söker statligt stöd. Resten av fallen, beräknad till ca
hälften, passerar aldrig lantbruksnämnden. För att få även dessa
granskade begärde veterinärstyrelsen i samråd med lantbruksstyrelsen för
några år sedan hos Kungl. Maj:t att djurskyddslagen skulle ges ett tillägg
innebärande att alla förslag till nybyggnad eller ombyggnad av någon
betydelse obligatoriskt skulle underställas lantbruksnämnderna för

JoU 1972:44

granskning ur djurhälso- och djurskyddssynpunkt. Förslaget har ännu
inte föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I samråd med lantbruksstyrelsen har veterinärstyrelsen vidare från fall
till fall underrättat tillverkare och saluförare av inredningsdetaljer i
djurstallar (bindslen o. d.) att de borde låta testa sina artiklar vid
veterinärhögskolans sektion för husdjurshygien i Skara innan de släpptes
ut till allmänt bruk vid risk att de annars kunde komma att förbjudas i
samband med den löpande tillsynen. Bl. a. har veterinärstyrelsen i samråd
med lantbruksstyrelsen förbjudit burhållning av svin i avvaktan på en
sådan test. Det i en motion nämnda ingripandet av en länsveterinär mot
den s. k. Protectabågen skedde givetvis i samråd med veterinärstyrelsen
och ansågs kunna ske sedan systemets olämplighet klarlagts vid en
vetenskaplig undersökning. Efter att djurägaren klagat hos länsstyrelsen
och regeringsrätten och förbudet att använda systemet vunnit laga kraft
bringades det till hälsovårdsnämndernas kännedom. 1 samband härmed
ansåg sig veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen genom den tidigare
nämnda undersökningen av uppbindning av svin ha fått underlag för att
helt förbjuda stadigvarande uppbindning av detta djur.

Lantbruksstyrelsen följer utvecklingen inom husdjurshållningen. Inom
den nödvändiga forskningen på området återstår förutom nödvändig
uppföljning av de undersökningar som utförts av nötkreaturens och
svinens närmiljö att på samma sätt undersöka fjäderfänas. Tills detta
skett får bl. a. burhållning av fjäderfä liksom all annan djurhållning
kontrolleras av den löpande tillsynen, som har att tillse att burarna inte
överbeläggs, att de inte skadar djuren etc.

Att konsumenterna, som antyds i motion 1972:567, erbjuds ohälsosamma
och oaptitliga livsmedelsprodukter är enligt lantbruksstyrelsens
mening inte riktigt. Förslaget att inrätta en kontrollinstans som skulle
kunna lämna intyg till djuruppfödare att deras produkter tillkommit vid
en sund och djurvänlig drift förefaller orealistiskt och ägnat att skapa
ytterligare onödig byråkrati. Om djurhållningen sker enligt utfärdade råd
och anvisningar och tillsynen av djurskyddslagens efterlevnad fungerar
tillfredsställande behövs ingen sådan kontrollinstans.

Frågan om den lokala djurskyddstillsynen har behandlats vid flera
riksdagar. Även om den i stort fungerar kan fortfarande konstateras att
den är i behov av en upprustning, Lantbruksstyrelsen bedriver viss
informationsverksamhet riktad bl. a. till hälsovårdsnämnder och tillsyningsman.
Vad som krävs är emellertid i första hand ökad övergång från
förtroendemän till anställda tillsyningsman och större anslag till tillsynsverksamheten.
Vid tidigare riksdagsbehandling har det ansetts att detta
skulle kunna realiseras först när kommunernas resurser efter kommunsammanläggningen
blivit tillräckligt stora.

Lantbrukshögskolan (15.5.1972)

Lantbrukshögskolans rektorsämbete överlämnar som eget yttrande
inhämtat gemensamt yttrande från professorn i husdjurens utfodring och
vård, Olof Claesson, och professorn i lantbrukets byggnadsteknik,
Rolf Henriksson. I yttrandet framhålls att nu gällande djurskyddslag mot
bakgrund av hittills föreliggande objektiva resultat rörande djurens trivsel
i modern animalieproduktion synes ge betryggande garantier för uppfyllande
av de etiska kraven på djurvård i animalieproduktionen. Den
intensifierade forskningen på detta område kommer sannolikt att snabbt
öka tillgången på objektiva resultat rörande djurens trivsel i modern

JoU 1972:44

animalieproduktion. En översyn av djurskyddslagens bestämmelser enligt
motionerna 1972:41, 1972:556 och 1972:567 anses därför lämpligen
böra anstå till säkrare underlag för objektiva bedömningar föreligger.
Vidare anförs följande.

I motionerna 1972:41 och 1972:556 påtalas framför allt att under de
senaste åren den ekonomiska pressen på lantbruket har påverkat
utvecklingen av djurens närmiljö, framför allt i nötkreaturs-, svin- och
hönsstall. Mest påtagligt är detta då det gäller nötkreaturs- och svinstall,
där ”hårda golv, frånvaro av halmbäddar, otillräckliga utrymmen,
onaturliga konstgjorda miljöer, giftiga gaser vid flytgödselanordningar,
för korta båspallar, inblandning av antibiotika i fodret m. m. skapar

stress, kannibalism, sjukdomar i klövar, spenskador ”. (Mot.

1972:41).

Olika institutioner har under de senaste åren i sin verksamhet i hög
grad arbetat med att förbättra djurens rums- och närmiljö, eftersom dessa
faktorer i hög grad påverkar djurens trivsel och därmed sannolikt även
deras produktion. I detta arbete är emellertid svårigheterna stora att
bedöma vad djuren upplever som god miljö. De metoder som har använts
i försöksarbetet för att bedöma miljön är beteendestudier, dvs. studiet av
hur djuren upplever sin miljö genom att registrera hur de reagerar vid
olika förändringar av denna.

Då det gäller rumsmiljön, dvs. temperaturens, värmestrålningens,
luftrörelsens och relativa fuktighetens anpassning till djurens krav har en
avsevärd förbättring under senare år skett i djurstallarna i förhållande till
tidigare. En intensiv teknisk utveckling har skett, eftersom problemen att
bemästra klimatet har blivit större i storproduktionen på grund av den
ofta tätare beläggningen i stallarna. Det är även troligt att avelsarbetet har
gett till resultat känsligare djur som därmed ställer ytterligare krav på
rumsmiljön.

Givetvis förekommer i praktiken stora variationer i närmiljön i
enskilda stall, främst beroende på den differentierade kunskapsnivån hos
lantbrukarna och därmed även skillnader i skötseln av ventilations- och
uppvärmningsanordningar. Man kan även konstatera att eftersläpningen i
tillämpad teknik i förhållande till känd teknik är och kommer att bli stor
på detta område, eftersom livslängden på installationer och utrustning är
relativt lång. Man kan dock lätt konstatera att för våra vanligaste djurslag
rumsmiljön i djurstallarna genomsnittligt avsevärt förbättrats. Jordbrukarna
är också klart medvetna om att förutsättningarna för ett gott
produktionsresultat i animalieproduktionen bl. a. är en god rumsmiljö,
vilket som tidigare nämnts framför allt accentuerats i stordriften.

De förändringar som skett inom närmiljön är framför allt beroende på
införandet av ny teknik i djurstallarna men även på grund av de ökade
byggnadskostnaderna inom jordbruket. Man kan inte heller här generellt
säga att miljön har blivit sämre. 1 mjölkproduktionen har exempelvis
under senare år lösdriftssystemet utvecklats, där djurens närmiljö
förbättrats i förhållande till tidigare. I lösdriftsladugården står inte djuren
uppbundna på en plats hela året utan de har möjlighet att fritt röra sig
samtidigt som man i dessa stallar har avbalkade liggplatser med mjuk
liggyta samt dessutom foderbord. Dessa stallar är planerade med särskilda
mjölknings-, behandlings- och kalvningsavdelningar, som inte endast är
bekväma för dem som arbetar i stallarna utan även ger en bättre miljö för
djuren.

I vissa avseenden har emellertid miljön försämrats i ladugårdarna. Vid
användningen av flytgödsel i den nuvarande formen förutsätter detta
ströfri båspall, varför djuren då kommer i direktkontakt med båspallens

JoU 1972:44

betongyta. Dessutom har man i vissa fall konstaterat att giftig gas kan
frigöras från flytgödseln. Denna gas kan framkalla sjukdomssymtom på
djuren, t. o. m. dödsfall har inträffat. Riskerna för att giftig gas i
nybyggda stallar numera skall kunna påverka djuren har i stort sett
eliminerats genom förbättrade kunskaper om hur flytgödselanordningar
skall installeras och hur gödseln skall hanteras samt hur ventilationen
skall installeras och skötas. Försök med att förbättra närmiljön pågår
dessutom vid institutionen för lantbrukets byggnadsteknik (LBT) och
institutionen för husdjurens utfodring och vård, varvid man försöker
utveckla en mjuk båspallsmadrass som skall kunna motsvara den tidigare
halmbädden samtidigt som man genom utveckling av djurvänligare
uppbindningsanordningar, foderbord, båsavskiljare osv. avser att förbättra
hela båspallens närmiljö.

Ungdjuren hålls i ökad utsträckning på spaltgolv i boxar. I förhållande
till en väl skött ströbädd innebär detta naturligtvis en miljöförsämring,
men efter utvecklingen av eluppvärmda spaltgolv som skett vid LBT finns
förutsättningar för en förbättring av närmiljön även här. Besparingen i
arbetskostnad är ett tungt vägande skäl för användning av spaltgolv vid
denna produktion.

I smågrisproduktionen har en snabb förändring skett mot användning
av grisningsboxar där suggan under en kort period stängs in i en box.
Även under sintiden är det vanligt att uppställning sker i individuella
boxar. Naturligtvis minskas suggans rörelsefrihet vid detta uppstallningssätt,
men å andra sidan skyddas smågrisarna i grisningsboxen från att bli
klämda av suggan och i sinsuggboxen skyddas suggan från andra suggor.
Även den individuella kontrollen blir bättre. Uppställning av suggorna i
bås eller t. o. m. uppbindning av suggorna behöver i och för sig inte vara
någon miljöförsämring — kor har exempelvis varit uppbundna på båsplats
under flera hundra år — det är främst fråga om sättet för uppbindningen
eller uppställningen i boxen. Den senaste utvecklingen har här gått mot
att suggorna vid grisningen endast fixerats i boxen under kortare tid för
att efter grisningen ges större möjligheter för rörelse. På samma sätt är
det för sinsuggorna. Dessa ges numera ökade möjligheter för motion
genom att hållas i mindre boxar, där varje sugga får en avbalkad liggplats
vid fodertråget.

Den närmiljöförsämring som under senaste tiden har uppkommit i
svinproduktionen är främst beroende på slopandet av strö såväl i
smågrisstallar som i gödsvinsstallar. Nyare försöksresultat vid lantbrukshögskolan
visar emellertid klart fördelarna med halmströ i svinproduktionen
och detta rekommenderas i rådgivningen och har även vunnit
beaktande i den praktiska produktionen. Dessutom pågår vid LBT
fortsatta försök, bl. a. med att göra golvet mer miljövänligt. I vissa fall
installeras även uppvärmning i golvet, speciellt i gödsvinstallar, vilket har
en gynnsam effekt, och försök kommer att genomföras att under
sommarperioden sänka temperaturen i golvet för att djuren lättare skall
kunna avge sin överskottsvärme, men dessa förbättringar av närmiljön för
grisarna är svårt att dokumentera i ekonomiska resultat. Totalt sett torde
det inte vara de nyutvecklade inredningsdetaljerna, utrustningen och
planeringen som är det avgörande för djurens närmiljö, utan det är
skötseln av anläggning och då framför allt klimatreglering, gödselhantering
och utgödsling.

Övergången till användning av bursystem vid äggproduktion har haft
en avgörande betydelse för kontroll och skötsel av hönsen, vilket har gett
utslag i en högre produktion. Även här kan skötseln misskötas och detta
är oftast den främsta orsaken till en försämrad närmiljö för djuren. Att
exempelvis i en bur för 3 höns placera 4 höns är att använda inredningen

JoU 1972:44

på fel sätt och att placera dåliga vattennipplar så att vattnet rinner längs
djurens hals när de dricker påverkar ogynnsamt fjäderskruden. De burar
som utvecklas för äggproduktion kan rätt använda knappast sägas
innebära en miljöförsämring för djuren, tvärtom förhindras bl. a. kannibalism
och sjukdom effektivt i detta system.

Sammanfattningsvis kan sägas att den utveckling av inredningsdetaljer
som pågår och även den utveckling av planlösning som är på gång inte
enbart har som mål att försöka öka ekonomin i animalieproduktionen. I
stället är det tveksamt om en god ekonomi i animalieproduktionen kan
uppnås utan en för djuren lämplig miljö. Av denna orsak torde knappast
en översyn av djurskyddslagen vara befogad. Däremot kan av andra
orsaker, främst behovet av en modernisering av miljövård slagen, en
översyn vara motiverad. Beträffande förslaget om en obligatorisk
granskning av ritningar för byggnader till animalieproduktion kan nämnas
att en sådan granskning är obligatorisk för byggnader till vilka statligt
stöd söks. Genom denna granskning, som sker för uppskattningsvis 50 %
av ny- och ombyggnader, erhålls en tillräcklig påverkan på projekteringen
i stort. Projektering och planering av byggnader för animalieproduktion är
så komplex att några snäva regler för detta knappast kan upprättas. Det
vore även olyckligt om härigenom den utveckling på byggnadsområdet
som sker hos progressiva lantbrukare skulle hindras. Med de knappa
medel som står till buds för forskning, är denna del av byggnadsutvecklingen
ett utmärkt komplement till den som sker vid statliga institutioner.
Resultaten kan ofta användas i dessa institutioners verksamhet.

Beträffande forsknings- och försöksverksamheten rörande husdjurens
vård vill lantbrukshögskolan framhålla att detta område sedan omorganisationen
1962 åvilar institutionen för husdjurens utfodring och vård.
Inom ramen för de betydande satsningar som under den senaste
1 O-årsperioden ägt rum på husdjursområdet vid lantbrukshögskolan har
även forsknings- och försöksverksamhet rörande husdjurens vård upptagits
på programmet. Detta arbete syftar till att utveckla metoder för
objektiva mätningar av djurens reaktioner gentemot den tekniska rumsoch
närmiljön. Med hänsyn till strukturrationaliseringens snabba fortskridande
inom särskilt fjäderfä- och svinproduktionen har i första hand
dessa områden upptagits till undersökning. Sålunda bedrives med anslag
från Kungl, lantbruksakademien och statens råd för skogs-och jordbruksforskning
undersökningar rörande hönsens beteende och reaktioner i
förhållande till miljön. Detta arbete har rönt internationell uppmärksamhet
och delvis på grund härav anordnar Nordiska Jordbruksforskares
Förening ett symposium om närmiljö i fjäderfäproduktionen i oktober
1972 i Uppsala.

Inom ramen för institutionens ordinarie anslag har vidare upptagits
undersökningar för metodutveckling rörande motsvarande studier inom
svinproduktionen. På nötkreatursområdet pågår motsvarande undersökningar
i första hand i relation till skötselfaktorerna mjölkning samt
utfordringsrutiner. Det må här särskilt understrykas att detta område
erbjuder betydande svårigheter ur forskningsmetodisk synpunkt. Etologisk
forskning bedrives visserligen vid universitetsinstitutioner i vårt land
men avser i första hand djurarter, som icke används inom animalieproduktionen.
Kontakt har emellertid etablerats med denna etologiska
forskning. Institutionen för husdjurens utfodring och vård avser att
väsentligt intensifiera forskningen på detta område i samverkan med
lantbruksstyrelsen och Svenska Djurskyddsföreningen. Resultatet av
detta arbete bör kunna utgöra värdefull vägledning vid en eventuell
översyn av djurskyddslagen.

JoU 1972:44

Jordbrukstekniska institutet (28.4.1972)

Institutet anför.

Jordbrukstekniska institutets arbeten och erfarenheter på djurhållning
i större skala hänför sig i första hand till teknik och arbetsmetoder
beträffande foder- och gödselhantering i svin- och nötkreatursstallar.
Beträffande höns har institutet inga erfarenheter.

Inom djurhållning i större skala har institutet inte funnit att djuren
har lidit skada av olämpliga uppbindningsanordningar eller för små
utrymmen. Uppfödare har dock tillfälligt haft för många djur inom
begränsade utrymmen vilket gjort att alla djur inte haft tillräcklig liggyta.
Vårt arbetsområde är dock inte inriktat på att undersöka vilka
vistelseytor eller uppbindningsanordningar som är lämpliga i olika fall.
Detta arbete handhas bl. a. av Lantbrukshögskolans institution för
byggnadsteknik.

Automation vid utfodring och utgödsling för svin och nötkreatur blir
mer och mer vanligt och institutet arbetar här med att utveckla rationella
metoder. I detta arbete samarbetar vi med Lantbrukshögskolans institutioner
för byggnadsteknik och för husdjurens utfodring och vård,
Veterinärhögskolans institution för husdjurshygien och Statens veterinärmedicinska
anstalt. I de system som hittills har framkommit och används
har vi inte kunnat konstatera några olägenheter för djuren om systemen
handhas på rätt sätt. Den utfodringsteknik som våra arbeten är inriktad
på syftar till att kunna fördela fodret så jämnt som möjligt inom olika
grupper och även individuellt till enskilda djur. Detta behöver inte på
något sätt leda till sämre vistelseförhållanden för djuren utan snarare till
en mer harmonisk tillvaro där det inte blir någon kamp om fodertillgången
mellan djuren.

Institutets erfarenheter i stort visar att okunnighet om ny teknik utom
i rena undantagsfall är orsaker till uppkomna olägenheter i djurstallarna.
Det är därför väsentligt att satsa på upplysning om hur ny teknik skall
tillämpas.

En översyn av djurskyddslagen där krav uppställes även för de nyare
driftsformerna vore för inriktning av vår verksamhet värdefull att få
genomförd. En sådan översyn får dock inte baseras helt på subjektiva
värderingar och mänskliga hänsyn. Med skärpa må här understrykas att
värderingar av djurens tillvaro ofta måste baseras på objektiva studier
över djurens trivsel och reaktioner gentemot den tekniska närmiljön. I
annat fall kan vi med en översyn av djurskyddslagen riskera att bromsa en
vidare utveckling av rationella djurhållningsmetoder.

Statens veterinärmedicinska anstalt (27.4.1972)

Statens veterinärmedicinska anstalt har avgett gemensamt yttrande
över de tre i förevarande betänkande berörda motionerna 1972:41,
1972:556 och 1972:567 samt motionerna 1972:40 och 1972:44.
(Sistnämnda båda motioner behandlar utskottet i sitt betänkande
1972:43.) Anstaltens synpunkter redovisas under följande rubriker:
1. Behovet av översyn av djurskyddslagstiftningen, 2. Definition och
kriterier på djurplågeri inom olika områden, främst animalieproduktion
och försöksdjursanvändning, 3. Tillsynen och kontrollen av djurskyddslagen.
Anstalten anför.

Ad 1. SVA har i yttrande över en av hr Henmark förra året väckt
motion (197 1:78) rörande översyn av bestämmelserna om användning av
djur för vetenskapliga ändamål anfört att mera vore att vinna i motionens

JoU 1972:44

syfte genom åtgärder på andra områden än på lagstiftningens. I det fallet
hänvisade SVA till bl. a. ett ökat stöd åt strävandena att utveckla
användandet av cellkulturer samt till en fortsatt upprustning av de
resurser, som nu börjat tillskapas för att i praktiskt handlande förbättra
uppfödningen, skötseln, hälsotillståndet och anskaffningen av försöksdjur.
SVA är fortfarande av den meningen att man över hela djurskyddsfältet
kan åstadkomma bättre förhållanden med användande av de
nuvarande bestämmelserna, den nuvarande forskningsapparaten och de
existerande kontrollorganen och att åtgärder av dessa slag skall ha
prioritet framför en revision av lagstiftningen. Därtill skall återkommas i
det följande.

Vad ovan sagts betyder givetvis inte att SVA motsätter sig en översyn
av gällande bestämmelser utan är endast en vägning mellan olika insatser
för att främja vårt djurskydd. Av de i motionerna väckta tankarna i fraga
om djurskyddslagstiftningen vill anstalten instämma i vad hr Henmark
m. fl. säger i motion 1972:40 i uppsåtsfrågan. Även om frågan om
uppsåtets betydelse för straffutmätningen enligt BrottsB 16:13 i första
hand är av juridisk natur, synes det även från veterinärmedicinsk
synpunkt vara motiverat att djurplågeri bedöms och bestraffas som
sådant oavsett uppsåtet.

Ad 2. Mycket central blir frågan, hur djurplågeribegreppet definieras
och vilka kriterier, som finns på djurplågeri. Ett självklart mål bör vara
att åstadkomma objektivast möjliga kriterier. I många fall har de närmast
ansvariga för dessa bedömanden, nämligen veterinärerna och veterinärmyndigheterna,
sådana objektiva kriterier att grunda sina bedömanden
på. I andra fall saknas sådana eller finns skiljaktiga åsikter om deras
relevans. Det är av stor vikt att forskningen (och därmed undervisningen)
på detta område får sådana resurser att förbättrade och möjligast
invändningsfria kriterier på vad som är djurplågeri kan åstadkommas, och
att dessutom bl. a. de miljökrav kan preciseras, som måste tillgodoses för
att ge god hälsa och trivsel för djuren. Denna forskning är som så mycket
annat tvärvetenskaplig. Veterinärmedicinen har självfallet en central plats
i dessa sammanhang under medverkan av husdjursvetenskap, etologi
(beteendeforskning) m. fl. SVA vill starkt understryka behovet av denna
forskning och särskilt peka på de insatser som på senare år gjorts i fråga
om forskningen pä husdj urshygienens område och på försöksdjursområdet.
Det är viktigt att denna forskning, som är förlagd till
Veterinärhögskolans institutions för husdjurshygien och sjukdomsgenetik
Skara-avdelning respektive till statens veterinärmedicinska anstalt får
ökat stöd.

Ad 3. SVA vill helt instämma i vad hr Henmark m. fl. säger i motion
1972:40 om behovet av skärpt kontroll i fråga om efterlevnaden av
djurskyddslagarna. Detta är i första hand en fråga om att göra
hälsovårdsnämndernas handläggning av djurskyddstillsynen mera effektiv
genom utbildning av tillsynsmän och genom förbättrad tillgång på
experter ute i regionerna. SVA vill i det sammanhanget särskilt peka på
det av veterinärväsendeutredningen i dess betänkande ”Veterinärdistriktsindelningen
m. m.” (SOU 1971:3) framförda förslaget om regionala
djurslagsspecialister. Med de stora olikheter i fråga om djurhållning och
djurhälsa, som råder mellan olika djurslag, är det av särskilt värde att ha
tillgång till djurslagsspecialiserad expertis i djurskyddsfrågor. Vad här
sagts om hälsovårdsnämnderna betyder att en kontrollinstans liknande
den som hrr Werner och Clarkson efterlyser i motion 1972:567, ehuru
med delvis andra uppgifter, redan finns men att den är i stort behov av
effektivisering.

I frågan om tillsyn och kontroll av efterlevnaden av de olika

JoU 1972:44

djurskyddslagarna har i motionerna 1972:40 och 44 framförts ett förslag
om inrättandet av en djurens ombudsman. Enligt SVA:s uppfattning har
detta förslag låg prioritet i jämförelse med de övriga av anstalten anförda
behoven av resursförstärkningar i syfte att förbättra vårt djurskydd.
Såvitt SVA bedömer saken bör f. ö. genom riksdagens nuvarande
ombudsmän eventuellt förekommande missförhållanden i vissa fall kunna
beivras. Gemensamt för de av anstalten här ovan föreslagna åtgärderna är
en strävan att skapa en så sakligt riktig grund som möjligt för
handläggningen av djurskyddsfrågorna på de administrativa grunder, som
redan existerar.

Veterinärhögskolan

a. angående motionen 1972:41 (27.4.1972)

Högskolans rektorsämbete anför.

I motionen erinras om och ges exempel på att efter djurskyddslagens
tillkomst 1944 stora förändringar har skett inom djurhållningen i landet.
Såväl ekonomiska som djurskyddssynpunkter talar enligt motionärerna
för att en översyn av hithörande författningar bör ske med hänsyn till nu
rådande förhållande för djurhållningen. Som exempel på åtgärder, vilka
böra lagfästas, nämnes i motionen obligatorisk granskning av ritningar
och andra planer för djurhållning innan densamma får tagas i bruk.

Erfarenheter från bl. a. veterinärhögskolans institution för husdjurshygien
har visat, att ett effektivt sjukdomsbekämpande i modern
djurhållning är omöjligt att genomföra utan att påverka olika faktorer i
djurens miljö. Härigenom åstadkommes automatiskt en ur såväl djurskyddssynpunkt
som ekonomisk synpunkt mera ändamålsenlig djurmiljö.
En granskning av ritningar och projekthandlingar, som föreslås i
motionen, kan nämligen — rätt utförd — hindra att ur djurhälso- och
djurskyddssynpunkt olämpliga miljöer tillskapas, vilket ur sjukdomsbekämpningssynpunkt
liksom ur djurskyddssynpunkt är vida mer effektivt
än terapi gentemot sjukdomar, vilka är en följd av olämplig miljö. Sedan
flera år har krav på generell sådan granskning rests från olika veterinära
instanser, bl. a. dåvarande veterinärstyrelsen. Genom att vid en komplettering
av djurskyddslagen införa detta krav skulle tvivelsutan dels
ekonomiska vinster göras av djurägarna genom att en minskning av
miljöbetingade djursjukdomar åstadkommes, dels en ur djurskyddssynpunkt
bättre miljö tillförsäkras djuren.

b. angående motionen 1972:556 (9.6.1972)

Rektorsämbetet tillstyrker — under hänvisning till sitt yttrande
27.4.1972 över motionen 1972:41 i samma ämne — bifall till motionen.

c. angåeade motionen 1972:567 (27.4.1972)

Rektorsämbetet anför.

1 motionen framförs kravet att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utredning och förslag, syftande till inrättande av kontrollinstans
där slaktdjursuppfödare och äggproducenter mot uppfyllandet av
vissa krav med avseende på djurhållningen kan erhålla särskilt intyg i
enlighet med vad i motionen anförts.

Som motiv framföres önskemål om att kunna köpa livsmedelsprodukter
från ”friska och väl behandlade djur”. Mot bakgrund av det allt större
intresset från allmänhetens sida för ”varudeklaration” i olika former
synes den begärda utredningen vara önskvärd ur allmän synpunkt. Ej
sällan framföres den åsikten att den svenska djurskyddslagstiftningen är

JoU 1972:44

ett hinder för svensk animalieproduktion medan till Sverige importerade
animalieprodukter ej är utsatta för begränsningar av detta slag. Detta kan
motivera, att i en utredning ta upp möjligheterna för en djurskyddskontrollinstans
även för importerade animalieprodukter i analogi med vad
som sker ur livsmedelshygienisk synpunkt med importerade animalieprodukter.
Därest utredningen ger vid handen, att en sådan kontrollinstans
är möjlig att åstadkomma skulle denna för svensk animalieproduktion
eventuella negativa effekt av den svenska djurskyddslagstiftningen kunna
undvikas.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) (2.5.1972)

LRF har avgett gemensamt yttrande över de tre i förevarande betänkande
berörda motionerna 1972:41, 1972:556 och 1972:567 samt motionerna
1972:40, 1972:44, 1972:750 och 1972:1271. (Sistnämnda fyra
motioner behandlas i utskottets betänkande 1972:43.)

LRF redovisar inledningsvis vissa principiella synpunkter och anför
därvid.

Som en allmän och självklar grundprincip för varje form av djurhållning
bör gälla att all nödig omvårdnad om djurens välbefinnande såväl till
fysisk som psykisk hälsa iakttas. Medvetet djurplågeri måste förhindras
samt förekommande former av omedvetet djurplågeri motverkas.

Konsumenternas krav på förbilligande livsmedel får inte tillåtas att
menligt påverka möjligheterna till en sund djurvård.

Den statliga jordbrukspolitiken är starkt inriktad på att främja en
produktionsteknik som ger lägsta möjliga produktionskostnader. I detta
syfte har strukturomvandlingen i olika avseenden påskyndats och
statsmakterna har via sina rationaliseringsorgan genom rådgivning och
ekonomiskt stöd medverkat till introduktionen av nya tekniska hjälpmedel
och nya produktionsformer. De i detta sammanhang mest påtagliga
förändringarna gäller anläggningar för storproduktion av animalier — i
första hand broiler, ägg och fläsk.

Dessa effektivitetssträvanden har i flera avseenden kommit i konflikt
med djurskyddssynpunkter. Vissa av statliga rådgivare rekommenderade
tekniska anordningar har efter en tids användning blivit förbjudna, vilket
självfallet inneburit förluster för enskilda lantbrukare. LRF anser det
ytterst angeläget att den teknik som används inom jordbruket fyller alla
de krav som ställs från djurskyddssynpunkt. Ny teknik bör ej introduceras
förrän den prövats från denna synpunkt. Kraven vid nyetablering
bör därför ställas så högt att djurskyddets intressen för överskådlig tid
kan anses tillgodosedda.

LRF delar uppfattningen att flera inslag i den teknik som tillämpas vid
stora anläggningar av fabrikstyp för animalieproduktion är tvivelaktiga ur
djurskyddssynpunkt. LRF har också motsatt sig att statligt stöd skall
utgå till sådana anläggningar.

LRF anför beträffande de enskilda motionerna bl. a.

Motionerna nr 41 och 556

Motionerna syftar till en översyn av 1944 års lag om djurskydd varvid
i motion nr 556 särskilt betonas att en dylik översyn måtte ske med
hänsyn till nu rådande förhållanden för djurhållningen.

Beträffande LRFs principiella inställning hänvisas till det inledande
avsnittet.

LRF har inte anledning att motsätta sig att en översyn av nu gällande

JoU 1972:44

djurskyddslag sker. Dock vill förbundet påpeka att de missförhållanden
som motionärerna häftigast angriper sägs förekomma i sådana produktionsenheter
vars tillkomst stöds av statsmakterna.

Motion nr 567

Motionen mynnar i en hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om utredning och förslag, syftande till inrättande av en
kontrollinstans där slaktdjursuppfödare och äggproducenter mot uppfyllandet
av vissa krav med avseende på djurhållningen kan erhålla särskilt
intyg, berättigande till vissa högre priser vid produktförsäljningen.
Åtgärderna avser att begränsa intresset för djurfabrikerna som produktionsform.

Beträffande LRFs principiella inställning hänvisas till det inledande
avsnittet.

Önskemålet från djurskyddshåll att hindra djurfabrikernas fortsatta
utbredning samt att även åstadkomma en begränsning av dessa produktionsenheters
nuvarande omfattning synes enligt motionärernas uppfattning
sammanfalla med konsumenternas önskan att erhålla livsmedel av
högre kvalitet.

De åtgärder som föreslås för att uppnå den önskade målsättningen
förefaller dock enligt LRF något omständlig. Förslaget att införa någon
form av ”ursprungsbevis” leder till en onödig komplicering av det
förfarande som tillämpas vid slaktleveranser i dag.

Vidare anser LRF att en sådan omsvängning i inställningen till de s. k.
djurfabrikerna som motionärerna ger uttryck för snarare bör tillkännages
genom en ändrad tillämpning från statsmakternas sida vid tillstånds- och
stödgivning för byggnation av dylika anläggningar. Stora anläggningar
kräver tillstånd av koncessionsnämnden och det enklaste vore att via dess
tillståndsgivning hindra tillkomsten av djurfabriker.

Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund

a. angående motionerna 1972:41 och 1972:556 (26.4.1972)
Riksförbundet tillstyrker de båda motionerna och anför.

Lagen om djurskydd av 1944 har kompletterats en hel del under de
senaste åren och Riksförbundet noterar med tacksamhet, att den sålunda
utökats med

bestämmelser om förevisning av djur (s. k. cirkusbestämmelserna),
lagbestämmelser om hållande av bandhund,
om yrkesmässig hunduppfödning,
användning av djur för vetenskapligt ändamål,
om tillsynen av lagen, slakt av ren etc.

Trots detta behöver lagen en fortlöpande översyn och modernisering.
Riksförbundet har verkat för en sådan översyn och anser att tillägg bör
göras med bestämmelserna om
avlivning av smådjur,

förbättring av djurbostäder enligt de forskningsresultat som vunnits
vid forskning över djurens närmiljö i Skara,

auktorisation av ridskolor, ridhästuthyrning etc. av liknande slag som
nu sker av kennlar, hundpensionat etc.,

förbud mot stympning av djur, exempelvis borttagande av svansar från
grisar, kammar från höns etc.,

nya bestämmelser om transport av djur på landsväg, exempelvis
transport av slaktdjur till slakterier,

JoU 1972:44

inrättande av särskilda tjänster för veterinärer vid vetenskapliga
institutioner där försöksdjur används,

bättre satsning från statsmakternas sida, så att försöksdjur uppföds
genom statliga anstalter, varigenom stölder av katter omintetgörs,

försök med hundar skulle förbjudas och ersättas om möjligt av försök
med grisar.

§ 1 i djurskyddslagen behöver närmare preciseras.

Riksförbundet vill därför tillstyrka motionerna om en översyn av
djurskyddslagen som bör förses med en kungörelse i likhet med vad som
skett med livsmedelslag och miljövårdslag. Man skulle då kunna fa större
möjlighet till fortlöpande översyner respektive tillägg utan alltför stora
ingrepp.

b. angående motionen 1972:567 (28.4.1972)

Riksförbundet anser att motionen bör leda till överväganden och
förslag från Kungl. Maj d. Förbundet anför vidare.

Ur djurskyddssynpunkt är det förslag som framföres i motionen
intressant. De djurskyddsproblem som uppstått i den rationaliseringsvåg
som vårt näringsliv genomgår och som i hög grad även berört boskapsskötseln
i landet är väsentliga och fordrar krafttag. Djuren får ej komma
på mellanhand som följd av dåligt genomarbetade förändringar i
stallmiljön, dikterade av kortsiktiga ekonomiska vinster. Det är bekant
för SDR, att inom förutvarande Veterinärstyrelsen utarbetats förslag till
ändringar i djurskyddslagstiftningen med syfte att alla stallar vid ny- och
ombyggnader skulle bli föremål för granskning ur djurskyddssynpunkt.
Införandet av en sådan granskning skulle aktivt kunna medverka till att
avarter i utformning och inredning av stallbyggnader för olika husdjur
effektivt skulle kunna kontrolleras. Veterinärstyrelsens förslag har hittills
icke medfört några förslag från justitiedepartementet.

Det synes väsentligt att konstatera, att vår kunskap inom djurhållningsområdet
är ganska klen och att mycken forskning behövs innan vi
med säkerhet kan uttala oss om vilken som är svinets eller köns eller
hönans optimala och riktiga miljö. Med sådan miljö vill vi då avse den
som ur etologisk och sundhetssynpunkt är mest ideal. Det kan
framhållas, att hittills gjorda studier av modern djurhållning ofta visat att
man med tämligen små medel kan åstadkomma miljöförbättringar, som
har stor betydelse för djurens elementära behov och därmed ger dem
bättre trivsel. Detta leder för det mesta även till ekonomiska vinster.

Enligt motionärerna skulle en kontrollinstans inrättas, där slaktdjursuppfödare
och äggproducenter mot uppfyllande av vissa miljökrav kunde
erhålla särskilda intyg om djurens uppfödningsförhållanden. En punktsanering
av vissa avarter skulle otvivelaktigt kunna bli följden. Dessa kan
dock åtkommas med andra medel. Det synes mer väsentligt, att man
genom i första hand etologisk och veterinärmedicinsk forskning skapar
en ordentlig grund för bedömning av våra husdjurs behov och vad de
kräver för att leva friska. Därigenom skulle den önskan som motionärerna
anger vara väsentlig och som verkligen är väsentlig i en framtid kunna
uppfyllas och allmänheten få ”köpa livsmedelsprodukter som härrör från
friska väl behandlade djur”.

SDR vill konstatera, att i Sverige utvecklats troligen världens sundaste
och friskaste husdjursstock. Detta har krävt stora insatser från såväl stat
som enskild, av lantbrukare och veterinärer, av forskare och administratörer.
Vår djuruppfödning har emellertid i vissa hänseenden genom
rationaliseringsåtgärder kommit att praktiskt få pröva uppfödningsmetoder,
som borde kunnat förhindras om kontroll av all stallutformning och

JoU 1972:44

all inredning skedde före etableringen. Detta är fullt möjligt i dag och bör
genom intensifierad forskningsverksamhet snabbt kunna praktiskt tillämpas
för att styra utvecklingen i rätta banor. Därigenom skulle djurskyddet
bäst gagnas.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1454 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 45 år 1972

JoU 1972:45

Nr 45

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner om skydd mot
spridning av ärftlig höftledssjukdom hos hundar, m. m.

Motionerna

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner

dels motionen 1972:1272 av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Schött
(m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till
förordning som hindrar att ärftlig höftledssjukdom hos hundar sprids,

dels motionen 1972:1300 av herrar Werner i Malmö (m) och Clarkson
(m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till
sådan lag att kupering av svans på hund får utföras enbart av legitimerad
veterinär.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1972:1272 från
lantbruksstyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt, veterinärhögskolan,
Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund och Svenska kennelklubben
samt över motionen 1972:1300 från lantbruksstyrelsen, Sveriges
djurskyddsföreningars riksförbund och Svenska kennelklubben.

Se bilagor 1 och 2 till detta betänkande.

Utskottet

I de båda här behandlade motionerna föreslås vissa nya författningsbestämmelser
rörande hundar. Enligt motionen 1972:1272 bör en förordning
utfärdas i syfte att hindra spridning av en hos hundar förekommande
höftledssjukdom. Vidare bör enligt motionen 1972:1300 sådan
lagbestämmelse utfärdas att endast legitimerad veterinär får kupera svans
på hund.

Förenämnda höftledssjukdom, även benämnd höftledsdysplasi, har
enligt i ärendet inhämtade remissyttranden stor utbredning hos hundar,
särskilt av storvuxen ras. Sjukdomen, som är ärftligt betingad, yttrar sig
såsom en defekt i höftlederna. Defekten är enligt lantbruksstyrelsen i de
flesta fall ej alltför besvärande för hunden. Sedan 1950-talet har
emellertid berörda myndigheter och organisationer sökt hindra spridning
av sjukdomen. Detta har främst skett genom ett frivilligt arbete i Svenska
kennelklubbens regi, bl. a. innefattande upplysningsverksamhet och en
frivillig hälsokontroll till ledning för avelsarbetet. Verksamheten, som
bedrivits i nära samarbete med forskare vid veterinärhögskolan, ges goda

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 45