Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av forsknings- och försöksverksamheten inom jordbruket i Norrland (Betänkande 1972:JoU38 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 38 år 1972

JoU 1972:38

Nr 38

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om översyn
av forsknings- och försöksverksamheten inom jordbruket i Norrland.

Motionen

I motionen 1972: 1306 av herr Åsling m. fl. (c) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en skyndsam översyn av forskningsoch
försöksverksamheten inom jordbruket i Norrland i enlighet med
de synpunkter som anförts i motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från lantbruksstyrelsen,
lantbrukshögskolan, länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län samt Lantbrukarnas riksförbund.
Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

I motionen redovisas hur organisation och anläggningar för försök
och forskning på jordbrukets område under senare år byggts upp i
Norrland med Röbäcksdalen som centrum. Brist på driftkostnadsanslag
har enligt motionen gjort det svårt att helt utnyttja kapaciteten av dessa
materiella och personella resurser. Vissa anslag som hittills erhållits
från Norrlandsfonden uppges komma att upphöra. Enligt motionen
föreligger vidare behov av utökad försöksverksamhet i norra Sverige
liksom av viss förbättring av informationsspridningen. Mot denna bakgrund
begär motionärerna en översyn av forsknings- och försöksverksamheten
inom det norrländska jordbruket.

Såväl i motionen som i de remissyttranden däröver som utskottet inhämtat
åberopas de förslag i förevarande ämne som avgavs av utredningen
om stöd till jordbruket i norra Sverige (SOU 1970: 72) och de
uttalanden som statsmakterna i anledning därav gjorde föregående år.
Utredningen, som ansåg det på sikt vara mest ekonomiskt för samhället
att satsa relativt kraftigt på forskning, försök och utvecklingsarbete
för jordbruket i norra Sverige, föreslog bl. a. att särskilda forskningsmedel
skulle ställas till förfogande för ändamålet. Några sådana särskilda
medel har hittills inte anvisats. Det torde därför såsom lantbruksstyrelsen
anfört i sitt remissyttrande ankomma på befintliga forsknings -

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 38

JoU 1972: 38

och försöksinstitutioner att hos forskningsråd m. fl. söka anslag för utförande
av sådana projekt, som angetts av utredningen.

Av det anslag lantbrukshögskolan disponerar för försöksverksamhet
avdelar högskolan enligt sitt remissyttrande medel för verksamheten
i Norrland som i förhållande till produktionens omfattning går långt
utöver vad som anvisas för övriga distrikt. Trots detta finns enligt högskolan
angelägna försöksuppgifter inom norrländskt jordbruk som inte
kunnat rymmas inom tillgängliga anslagsramar. En ytterligare omfördelning
till förmån för norra Sverige låter sig dock enligt lantbrukshögskolan
knappast göras av hänsyn till högskolans ansvar och åtaganden
inom övriga försöksdistrikt.

Bl. a. lantbrukshögskolan och berörda länsstyrelser anser att en översyn
av forsknings- och försöksverksamheten i norra Sverige i viss omfattning
är motiverad. Därvid borde i första hand tas upp storleken och
fördelningen av de anslag som anvisas för ändamålet. Utskottet är medvetet
om det behov av förbättrad teknik och fortsatt utvecklingsarbete
som föreligger i fråga om det norrländska jordbruket. Såsom redovisats
i det föregående har vissa riktlinjer för forsknings- och utvecklingsarbetet
angetts i betänkandet SOU 1970: 72. Utredningens förslag har
som nämnts ännu inte lett till att några särskilda medel för forskning
och försök har anvisats. Departementschefen uttalade emellertid i propositionen
1971: 74 sin anslutning till de principiella överväganden som
utredningen lagt till grund för sina förslag. Utskottet vill mot bakgrund
av dessa uttalanden och med hänsyn till det dokumenterade behovet av
insatser på förevarande område för sin del understryka angelägenheten
av att ökade resurser så snart sig göras låter ställs till förfogande för
forsknings- och försöksverksamheten rörande jordbruket i norra Sverige.
Någon ny översyn inom nu ifrågavarande område synes emellertid
inte erforderlig för ändamålet.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1972: 1306 besvarad med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 18 maj 1972

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Johanson i Västervik (s), Hedin (m), Hedström (s)*, Jonasson
(c), Magnusson i Grebbestad (s), fm Anér (fp), fru Lindberg (s),
herr Kronmark (m)*, fru Olsson i Helsingborg (c), herr Wikner (s), fru
Theorin (s) och herr Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JoU 1972: 38

Bilaga

Yttranden över motionen 1972:1306

Lantbruksstyrelsen (22.3.1972)

Enligt lantbruksstyrelsen täcks den av motionärerna begärda översynen
i stort sett av de i utredningen Jordbruket i norra Sverige, SOU
1970: 72, uppdragna riktlinjerna för forskning och utvecklingsarbete.
Styrelsen anför vidare.

I utredningen anges de områden inom vilka det på sikt torde vara
mest ekonomiskt att satsa. Bl. a. framhålles de dominerande driftsgrenarna
vallodling och kreatursskötsel.

I utredningen föreslås att 5 milj. kr. utöver nu utgående medel
skulle ställas till förfogande för angelägna och klart målinriktade forsknings-
och utvecklingsprojekt rörande jordbruket i norra Sverige. För
ändamålet har dock hittills inga särskilda medel beviljats. Det torde
därför ankomma på befintliga forsknings- och försöksinstitutioner att
hos forskningsråd m. fl. söka anslag för utförande av sådana projekt,
som angivits i utredningen och bedöms vara av största intresse.

Lantbruksstyrelsen vill härutöver framhålla de skillnader som föreligger
i norra Sverige mellan känd och tillämpad teknik vilka uppmärksammats
i utredningen liksom i motionen. Orsakerna kan exempelvis
vara bristande information och svagt jordbrukarintresse, det senare
bl. a. beroende på dålig lönsamhet vid många företag.

Vad beträffar informationen fungerar samarbetet — så långt lantbruksstyrelsen
har sig bekant — väl mellan Röbäcksdalen och lantbruksnämndernas
rådgivare. Nämnderna liksom flera andra organisationer
har sedan lång tid tillbaka satsat på rådgivning till lantbrukarna
men de ofta små brukningsenhetema liksom den svaga lönsamheten
har försvårat möjligheterna att minska klyftan mellan känd och tillämpad
teknik.

Det sedan den 1 juli 1971 utgående prisstödet och rationaliseringsstödet
till norra Sverige kommer att innebära bättre lönsamhet för
jordbruket och därmed bör både de hittills vunna forsknings- och försöksresultaten
liksom de framtida på ett snabbare sätt kunna vinna
gehör hos lantbrukarna.

Lantbrukshögskolan (6.4.1972)

Lantbrukshögskolan tillstyrker att en skyndsam översyn av forsknings-
och försöksverksamheten inom jordbruket i Norrland kommer
till stånd.

Under senare år har jordbruket i Norrland genomgått en snabb omställning,
bl. a. betingad av ändrade produktionstekniska och marknadsmässiga
förhållanden. För att stödja denna utveckling har statsmakterna
anslagit betydande medel för prisförbättrande åtgärder samt
för uppbyggnaden av rationella företag.

De medel som anvisas för forsknings- och utvecklingsarbete för norrländskt
jordbruk utgör endast en liten del av det totala statliga stödet
åt näringen i området. Under senare år har det emellertid varit möj -

JoU 1972: 38

ligt för lantbrukshögskolan och en del andra institutioner på jordbrukets
område att bygga ut forsknings- och försöksanläggningarna i norra
Sverige. Framför allt har genom utbyggnader vid Röbäcksdalen tillskapats
ett allsidigt och välutrustat centrum för jordbruksforskning i
Norrland.

Såsom framhålles i motionen -— och tidigare i utredningen om stöd
till jordbruket i norra Sverige — föreligger betydande svårigheter att
utnyttja tillgänglig forskningskapacitet och upprätthålla verksamheten
på grund av brist på driftskostnadsanslag. Av sitt totala försöksanslag
har lantbrukshögskolan avdelat medel för verksamheten i Norrland
som i förhållande till produktionens omfattning går långt utöver vad
som anvisas verksamheten i övriga distrikt. Dessa medel har kompletterats
med anslag för vissa projekt från främst Norrlandsfonden. Trots
detta har många angelägna försöksuppgifter antingen starkt beskurits
eller inte alls kunnat rymmas inom tillgängliga anslagsramar. Som exempel
kan nämnas att av besparingsskäl växtodlingsförsöken koncentrerats
till ett begränsat antal platser, varvid bl. a. problemställningarna
i Norrlands inland blivit nästan helt utan fösöksmässig betsning. På
husdjursområdet genomförs mycket lovande korsningsförsök, vars fullföljning
efter innevarande projektperiods slut är ytterst osäker. Inom
renforskningen, som nyligen överförts till högskolan, utgör förlusterna
av renar en för näringens lönsamhet mycket väsentlig fråga. Den kan
dock ej bearbetas inom ramen för tillgängliga anslag eftersom den årliga
kostnaden för enbart detta fältförsök (som på grund av produktionens
utformning blir dyrt) överstiger totala försöksanslaget för renforskningen,
250 000 kr. Inom trädgårdsområdet har försök med bär
visat möjliga framkomstvägar vad sort- och odlingsteknik beträffar.
För att bygga upp en marknadsmässigt konkurrenskraftig odling fordras
emellertid att hela produktionskedjan — från framställning av sjukdomsfritt
växtmaterial till omhändertagandet av de färdiga produkterna
— blir beaktad. Detta är för närvarande ej möjligt på grund av
att medeltilldelningen begränsar insatserna i tid och omfattning så att
endast de mest centrala forsknings- och försöksuppgifterna kan bearbetas.

Att lantbrukshögskolan avdelat en proportionsvis mycket stor andel
av tillgängliga medel på insatser inom norra Sverige motiveras av den
tidigare blygsamma satsningen på norra Sverige, möjligheterna till
snabba framsteg som därför också förelegat, samt en önskan att stödja
övriga insatser för näringens utveckling i området. Vidare har hänsyn
tagits till att kostnaderna för att tillgodose detta stora område med likvärdig
information som den åt områden med mera koncentrerad produktion
nödvändigtvis blir höga i relation till produktionens omfattning.

Dessa skäl för fortsatt betydande satsning på Norrland torde kvarstå
också under de närmaste åren.

En ytterligare omfördelning till förmån för norra Sverige låter sig
emellertid knappast göras, detta dels på grund av den bindning som
ligger i att påbörjade projekt måste fullföljas, dels på grund av hänsyn
till högskolans åtaganden och ansvar inom övriga distrikt. Ett eventuellt
bortfall av de särskilda anslagen från fonder m. m. skulle därför
innebära en kännbar minskning av forsknings- och försöksresurserna
i norra Sverige.

I motionen anges flera områden inom vilka intensifierat utvecklingsarbete
otvivelaktigt skulle bidraga till att förbättra det norrländska
jordbrukets konkurrenskraft. Genom den utbyggnad av försöksanläggningarna
som skett har förutsättningar nu skapats för samordnade
forsknings- och försöksinsatser med inriktning på speciella norrländska
problem. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de särskilda rationaliseringsåtgärder
som i övrigt vidtages i området är tidpunkten lämplig
för en översyn av forsknings- och försöksinsatserna för norrländskt
jordbruk.

Från de synpunkter lantbrukshögskolan har att beakta skulle den
föreslagna översynen närmast ta sikte på en avvägning av forskningsinsatsernas
storlek och inriktning med hänsyn till mål för och omfattning
av de totala statliga insatserna beträffande lantbrukets utveckling
i Norrland. Svårigheterna att till praktiska förhållanden omsätta och
där tillämpa vunna rön gör det angeläget att överväga möjligheterna
att vidga utvecklingsarbetet till att omfatta prövning av nya system i
full skala. Avvägningen av forskningsinsatserna måste därjämte ske med
beaktande av de speciella problem som kan föreligga under norrländska
förhållanden i leden framför och efter den egentliga jordbruksproduktionen,
särskilt då nya produktionslinjer skall prövas.

Översynen bör vidare taga upp frågor angående vägar att förbättra
informationsspridningen samt behovet av olika anpassningsåtgärder som
blir erforderliga för att underlätta produktionsomläggningar.

Enligt material som sammanställdes år 1970 till utredningen om stöd
till jordbruket i norra Sverige är skillnaderna mellan känd och tillämpad
teknik i jordbruket avsevärda. Den outnyttjade kapaciteten i valloch
kornodlingen beräknas i Norrlands-länen utgöra mellan 25 och 35
procent. Dessa studier visar också, att skillnaderna mellan känd och
tillämpad teknik är större i Norrlands-länen än i jordbruksbygderna
söderut.

Svårigheterna att få ny teknik snabbt accepterad och tillämpad i
praktiken torde delvis kunna förklaras av bristande resurser vid förmedlingen
av forsknings- och försöksresultat. De stora avstånden i
Norrland samt den i vissa områden mycket glesa bebyggelsen gör att
förmedlingstekniken här behöver särskilt uppmärksammas och möjligen
utformas på annat sätt än i övriga delar av landet.

Lantbrukshögskolans konsulentavdelning har till uppgift att medverka
i förmedlingen av resultat till rådgivningen och näringsidkarna.

Statskonsulenternas geografiska placering sker efter den grundprincipen,
att de placeras där forsknings- och försöksverksamhet av större
omfattning försiggår. Detta har fört till att två statskonsulenter placerats
utanför Ultuna, nämligen statskonsulenten i sektionen för trädgård,
som är placerad i Alnarp, och statskonsulenten i norrländsk växtodling,
som är placerad i Röbäcksdalen. Den senare innehar en extra
tjänst, som hittills kunnat finansieras med hjälp av tillfälligt friställda
resurser, huvudsakligen inbesparade lönemedel. Tjänstens fortbestånd
är sålunda oviss.

Av arbetsprogrammet för statskonsulenten i norrländsk växtodling
framgår att den största satsningen för närvarande sker på vallodlingens
område. Detta återspeglar den ekonomiska betydelse som denna
odling har för området i fråga.

Statskonsulentens bevakningsuppgifter ligger för närvarande helt på

JoU 1972: 38

växtodlingsområdet. Klimat, jordmån och topografi har ansetts medföra
mer specifika problem för växtodlingen än vad som är fallet för
husdjursskötseln. Här bör dock övervägas en förstärkning på husdjurssidan.

De problem som behandlas och de resultat som nås vid de norrländska
försöksanstalterna och vid utländska institutioner, särskilt inom
nordkalotten, behöver bevakas och förmedlas av särskilda statskonsulenter.
Det är inte realistiskt att låta denna mycket specifika ämnesbevakning
ske från Ultuna, där helt annan specialisering är erforderlig.
Mot bakgrunden av den satsning som sker på norrländsk jordbruksforskning
och jordbruksförsök är det nödvändigt att se till att förmedlingen
av resultaten fungerar på bästa sätt. Vid denna förmedling är
det erforderligt med statskonsulenter placerade i Röbäcksdalen.

En annan betydelsefull verksamhet har i detta sammanhang genomförts
av Arbetsgruppen för lantbrukets anpassning (ALA) under ledning
av en statskonsulent. Därvid är de projekt som har stark inriktning
på Norrlands-frågor och glesbygdsproblematik av särskilt intresse.
Verksamheten startades år 1965 med stöd av Kellogg Foundation.
Bidragsgivaren förutsätter att kostnaderna gradvis skall täckas av inhemska
medel. Stödet från Kellogg Foundation beräknas utgå för sista
gången budgetåret 1974/75. Det är angeläget, att ALA-gruppens betydelsefulla
verksamhet ges möjlighet att fortsätta.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län (13.4.1972)

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om en översyn av forsknings- och
försöksverksamheten inom jordbruket i Norrland och anför vidare.

Jordbruket i norra Sverige genomgår för närvarande en omfattande
strukturomvandling med uppbyggnad av större brukningsenheter som
mål. Sedan verksamheten med särskild rationalisering började budgetåret
1960/61, har fram till den 30 juni 1971 ca 400 brukningsenheter
färdigställts eller påbörjats i de fyra nordligaste länen. Även med ordinarie
anslaget för rationalisering sker en icke oväsentlig uppbyggnad
av nya företag.

Förbättringen av prisstödet till jordbruket i norra Sverige genom
1971 års riksdagsbeslut har på senare tid ökat intresset bland jordbrukarna
för utveckling av jordbruksföretag, vilket återspeglas i en kraftig
ökning av inkomna ansökningar om statligt stöd till investering.

Positiva tendenser kan således iakttas beträffande utvecklingen i jordbruket
i norra Sverige. I vissa avseenden är också de naturliga förutsättningarna
för jordbrukets bedrivande förhållandevis goda. Markbeskaffenhet,
vattentillgång och ljusklimat är ofta väl tillgodosedda faktorer.
Analyser av bokföringsresultat visar dock att lönsamheten i jordbruket
varierar starkt och att det genomsnittligt är svårt att uppnå tillfredsställande
lönsamhet. Som anföres i motionen kan svårigheterna
bl. a. hänföras till svagt avkastande vallgrödor och brister i djurmaterialet.

Utbytet från vallarna, som utgör grunden för mjölk- och köttproduktionen,
ligger ofta på en otillfredsställande avkastningsnivå. Brister
beträffande tillgång på härdigt odlingsmaterial är en vanlig orsak till
dålig övervintring med hög ogräsfrekvens i vallarna. Det är därför an -

JoU 1972: 38

geläget att växtförädlingen erhåller större resurser för framställning
av vinterhärdiga sorter och för resistensförädling med avseende på utvintringssjukdomar.
Även ökade insatser på forsknings- och försökssidan
krävs för förbättring av odlingstekniken i vallodlingen.

Ifråga om fodersäd av korn och havre skulle tillgång på tidigare sortiment
bidraga till större odlingssäkerhet. Stora förbättringar har på
senare år nåtts vid Sveriges Utsädesförenings filial i Lännäs. Om ökade
anslag skulle ställas till förfogande, kan troligen väsentliga framsteg
göras ifråga om nya tidigare spannmålssorter med hög avkastningsförmåga,
vilket även jordbruket i andra delar av landet kan dra nytta av.

Ökad försörjning med inhemskt foderprotein tilldrar sig allt större
intresse i vårt land. Även i norra Sverige är det aktuellt att framställa
grödor med högre halt av protein. Större insatser genom växtförädling
kan göra det möjligt att höja proteinhalten i foderkorn. Den snabbaste
ökningen av proteinskörden erhålles genom höjd kvävegödsling till vallarna.
Nya metoder för vallskörden i form av ensilering och hetluftstorkning
bör prövas under norrländska förhållanden.

I forsknings- och försöksverksamheten bör odling av nya grödor i
Norrland ges ett ökat utrymme. Odling av bär och grönsaker har försöksmässigt
prövats och förutsättningar finns för framställning av produkter
med hög kvalitet. Stöd till utvecklingsarbete med odling av bär
utgår f. n. från norrlandsfonden. Anslaget uppgår för perioden 1970
—75 till 1 miljon kronor och projektet genomförs under lantbrukshögskolans
ledning. Med hänsyn till i vissa avseenden speciellt goda förutsättningar
för odling av bär och grönsaker i Norrland anser länsstyrelsen
att det är angeläget att statligt stöd i ökad omfattning i fortsättningen
kan utgå för forskning, försök och utvecklingsarbete på bäroch
grönsaksodlingens område.

På nötkreaturssidan har tillgången på djur för rekrytering av större
besättningar under uppbyggnad varit otillräcklig. Inköp av mjölkkor
har i stor utsträckning skett från södra och mellersta Sverige men kvaliteten
har varit av varierande beskaffenhet. På senare år har viss forsknings-
och försöksverksamhet kommit i gång vid Öjebyns försöksstation
med omfattande jämförelse mellan olika raser och raskorsningar
för att härigenom ge jordbrukarna bättre information om olika nötkreatursrasers
lämplighet. En relativt omfattande försöksverksamhet
med får har kommit igång vid Röbäcksdalen i syfte att förbättra djurmaterial
och produktionsteknik. Försöks- och forskningsverksamheten
på husdjursområdet betalas i huvudsak av särskilda anslag från Norrlandsfonden,
som fram till 1975 beräknas ha utbetalat ca 2,1 milj. kr.
i anslag. Då anslag ur Norrlandsfonden ej beräknas utgå efter innevarande
försöksperiods slut, är det angeläget att statliga försöksanslag
i tillräcklig omfattning kan ställas till förfogande för fortsättning av
de husdjursförsök, som påbörjats vid Öjebyn och Röbäcksdalen och föi
genomförandet av nya försöksuppgifter.

En bidragande faktor till otillfredsställande lönsamhet är de speciellt
i norrlandslänen höga kostnaderna för uppförande av ekonomibyggnader.
Enligt länsstyrelsens mening är åtgärder, som kan leda till
sänkta byggnadskostnader, av stor betydelse för jordbrukets lönsamhet
i norra Sverige. Länsstyrelsen finner därför angeläget att frågan om
byggnadskostnadema utreds i samband med översyn av anslag till forsknings-
och försöksverksamhet.

JoU 1972: 38

Bristerna i fråga om tillämpningen av känd teknik synes vara särskilt
stora i norra Sverige. Detta kan tas som ett tecken på att informationsspridningen
ej fungerar tillfredsställande. I motionen påtalas vikten av
att förbättra informationsspridningen. Lantbrukshögskolan har för
närvarande en statskonsulent i norrländsk växtodling placerad vid Röbäcksdalen
med uppgift att arbeta med informationsspridning i de fyra
nordligaste länen. Länsstyrelsen finner det angeläget att personal för
informationsspridning även fortsättningsvis knyts till Röbäcksdalen.
Med hänsyn till husdjursfrågornas stora betydelse för norrländskt jordbruk
är det av vikt att verksamheten kan utbyggas med information
även på husdjursområdet. Då eftersläpningen i fråga om tillämpning
av hittills vunna framsteg med hjälp av forsknings- och försöksverksamhet
är stor och en av anledningarna till dålig lönsamhet i norra
Sverige, anser länsstyrelsen att en kommande översyn även bör omfatta
uppdraget att förbättra informationsspridningen.

Under senare år har en kraftig upprustning skett av försöksanläggningarna
vid Röbäcksdalen och Öjebyn samt vid växtförädlingsanstalten
i Lännäs. Vid Röbäcksdalen har filialer till statens maskinprovningar,
statens växtskyddsanstalt, statens frökontrollanstalt och statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt tillkommit. Resurserna ifråga om lokaler,
utrustning m. m. för forsknings- och försöksverksamhet är väl tillgodosedda.
Brist på driftskostnadsanslag lägger dock hinder i vägen för
utökning av forsknings- och försöksverksamheten i den omfattning som
bedömes vara önskvärd.

Länsstyrelsen i Jämtlands län (10.4.1972)

Länsstyrelsen biträder motionens hemställan och anser det på sikt
vara mest ekonomiskt för samhället att satsa relativt kraftigt på forskning,
försök och utvecklingsarbete av betydelse för jordbruket i norra
Sverige. Mot bakgrund av de betydande belopp som årligen utgår i form
av prisstöd och stöd till rationalisering torde enligt länsstyrelsen en utökad
forsknings- och försöksverksamhet som kan bidra till mera långsiktiga
lösningar av det norrländska jordbrukets problem vara väl motiverad.
Länsstyrelsen understryker vikten av att resultaten av verksamheten
i tillräcklig omfattning förs ut till lantbruksnämnderna och
deras rådgivningspersonal.

Länsstyrelsen har bifogat ett yttrande av lantbruksnämnden i länet.
Nämnden anger bl. a. exempel på aktuella forskningsprojekt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län (10.4.1972)

Länsstyrelsen anser det vara tveksamt om en total översyn av forsknings-
och försöksverksamheten inom jordbruket i Norrland f. n. är
erforderlig. Däremot synes det länsstyrelsen angeläget att frågan om
försöksanslagens storlek och fördelning omprövas i syfte att så effektivt
som möjligt utnyttja Röbäcksdalen.

Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning om den stora betydelse
Röbäcksdalen med därtill hörande försöksanläggningar har för det

JoU 1972: 38

norrländska jordbruket. Utöver de enheter vid Röbäcksdalen som redovisats
i motionen vill länsstyrelsen även peka på försöksavdelningen
för norrländsk växtodling, som har en statsagronom i ledningen. Denna
avdelning har egna försöksanslag för sin verksamhet och handhar planering,
ledning etc. för största delen av jordbruksförsöksverksamheten
i Norrland.

För lantbruksförsöksverksamheten i övrigt gäller att riksdagen anslår
försöksanslag till lantbrukshögskolan, som i sin tur har att fördela detta
till institutioner och avdelningar. Även för de avdelningar vid Röbäcksdalen,
som ej sorterar under lantbrukshögskolan, synes anslagsfördelningen
ske inom resp. huvudinstitution. Det är förståeligt att
det visat sig svårt att i sådana sammanhang vinna gehör för vissa norrländska
specialkrav.

Enligt länsstyrelsens uppfattning kan det vara till fördel för verksamheten
vid Röbäcksdalen om redan i riksdagen beslutas hur stor del
av anslaget till den lantbruksvetenskapliga verksamheten i riket, som

skall gå till norra Sverige.

Vidare framstår det som önskvärt om verksamheten vid Röbäcksdalen
kunde kompletteras dels med en försöksavdelning för norrländsk
trädgårdsodling, dels en avdelning för växtförädling.

För att resultaten från försöksverksamheten skall kunna bli bearbetade,
sammanställda och utvärderade fullständigt och tillräckligt
snabbt, synes det även angeläget med personalförstärkning främst på
jordbruksförsökssidan men även på trädgårds- och husdjursförsökssidan.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (14.4.1972)

Länsstyrelsen ställer sig positiv till en översyn av forsknings- och
försöksverksamheten inom jordbruket i Norrland i enlighet med motionärernas
förslag. Länsstyrelsen anför vidare.

Statsmakterna har vid skilda tillfällen fastslagit önskvärdheten av ett
bestående jordbruk i norra Sverige. Vidare utgår sedan början av 1960-talet ett särskilt rationaliseringsstöd till uppbyggnad av rationella jordbruksföretag
inom detta område. För att dessa enheter skall utvecklas
positivt är det nödvändigt att nu känd teknik anpassas till de lokala
förhållandena. Detta gäller även vid planeringen av nya företag. Det
är därför önskvärt att tillräckliga resurser skapas för denna anpassningsprocess.
Mot de av motionärerna anförda problemområdena torde
inte finnas några invändningar. I det här sammanhanget kan det även
vara angeläget att påpeka möjligheterna till samarbete över gränserna
på nordkalotten.

Det är angeläget att kapaciteten inom nu befintliga inrättningar utnyttjas
på bästa sätt och att vid utbyggnader av institutionerna driftskostnadsanslagen
höjs. Det är också önskvärt att Norrlandsfondens anslag
får kontinuitet.

I utvecklings- och anpassningsarbetet på skilda områden inom jordbrukssektorn
spelar insatserna från Röbäcksdalen en betydande roll.
Det är också viktigt att nya rön därifrån förs ut så effektivt som möjligt.
En permanentning av statskonsulenttjänsten i norrländsk växtodling
är därför önskvärd.

JoU 1972: 38

De åtgärder som föreslås i motionen synes också väl svara mot intentionerna
bakom 1971 års riksdags beslut om ökat stöd till jordbruket
i norra Sverige.

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) (13.4.1972)

Riksförbundet biträder förslaget om att en skyndsam översyn görs
av forsknings- och försöksverksamheten inom jordbruket i norra Sverige
med sikte på att få till stånd ett så effektivt utnyttjande av nuvarande
resurser som möjligt och en komplettering på de områden där
så erfordras. Översynen bör kunna ombesörjas av lantbrukshögskolan,
som också bör lägga fram de förslag till åtgärder som befinns påkallade.
Riksförbundet anför vidare.

Som bl. a. framgår av motionen föreslog utredningen om stöd till
jordbruket i norra Sverige att 5 milj. kr. skulle anslås för en femårsperiod,
att användas för en intensifiering av forskning och utvecklingsarbete
beträffande jordbruket i norra Sverige. Detta förslag vann tyvärr
inte statsmakternas bifall. Om så skett skulle åtskilliga av de problem
som exemplifieras i motionen varit lösta.

Jordbruket i norra Sverige arbetar under växlande naturliga betingelser,
vilket innebär att också problemen varierar. Vissa komplex är
dock av alldeles särskilt intresse för jordbruket i hela eller stora delar
av norra Sverige. Exempel härpå har lämnats i motionen beträffande
såväl växt- som djurproduktionen. Däri inberäknas de svårigheter att
uppnå fullgod lönsamhet vid nyinvesteringar som föreligger på grund
av de jämförelsevis mycket höga byggnadskostnaderna i området. Norrlandsjordbruket
har emellertid inte enbart problem genom de klimatiska
förhållandena, utan också i vissa avseenden särskilt goda förutsättningar.
I ett långsiktigt utvecklingsarbete är det angeläget att ta
fasta på de möjligheter, som dessa kan erbjuda. Det finns i detta sammanhang
även skäl att erinra om det samarbete på forsknings- och
försöksområdet som sker med grannländerna avseende jordbruket på
nordkalotten. En utvidgning av detta samarbete har bl. a. föreslagits
av NJF:s subsektion för växtförädling. Detta förslag hör till dem som
bör tas upp vid den översyn som efterlysts i motionen.

Av motionen framgår att de hittills utgående anslagen från Norrlandsfonden
kommer att upphöra och att resurserna för forskning och
försök även i övrigt, bl. a. på växtförädlingsområdet, har fått eller kommer
att få reduceras. En sådan utveckling är inte acceptabel och oförenlig
med strävan att utveckla Norrlandsjordbruket.

Jordbruksutskottets betänkande nr 39 år 1972

JoU 1972:39

Nr 39

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion om prövning
enligt miljöskyddslagen av väg- och flygplatsbyggen m. m.

Motionen

I motionen 1972: 93 av herr Antby m. fl. (fp) har hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär förslag till komplettering av miljöskyddslagen
av innebörd 1. att tillståndsplikt införs beträffande vägar och
flygplatser, 2. att minimireglerna för utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse
omfattar krav på minst biologisk rening.

Utskottet

Motionärerna anser att den prövning som nu föregår beslut om byggande
av väg och flygplats inte ger samma garantier för att miljöskyddets
krav tillgodoses som tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen
skulle ge. Enligt motionen bör därför införas tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen
beträffande vägar och flygplatser. Vidare föreslås att minimireglerna
i fråga om utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse
skärps så att minst biologisk rening krävs.

Utskottet vill erinra om att frågorna om tillståndsplikt beträffande
vägar och flygplatser och om reningsgraden på avloppsvatten från tätbebyggelse
i anledning av väckta motioner har behandlats av riksdagen
varje år sedan år 1969, då miljöskyddslagen infördes. (Se bl. a. JoU
1971: 62.) Vid riksdagsbehandlingen har i frågan om tillståndsplikt för
vägar och flygplatser uttalats att den prövning av fasta trafikanläggningar
som företas i särskild ordning visserligen i första hand utgör
en planering från exploateringssynpunkt och i huvudsak är begränsad
till förhållandena inom de fastigheter som avstår mark men att även
miljövårdssynpunkter beaktas. Riksdagen har vidare framhållit att de
miljövårdande myndigheternas synpunkter får särskild tyngd genom
regler i miljöskyddslagen som möjliggör att åläggande kan ges om skäliga
skyddsanordningar eller inskränkningar i verksamheten. Särskilt
sistnämnda möjlighet har ansetts vara ett effektivt medel för att hävda
miljövårdens och omgivningens intresse. Riksdagen har vidare ansett
det i många fall vara möjligt att nå förbättringar med stöd av speciallagstiftning,
exempelvis lokala trafikföreskrifter om hastighetsbegränsning
eller förbud mot vissa fordonstyper inom särskilt bullerkänsliga
områden. Något praktiskt behov av att med stöd av miljöskyddslagen

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 39