Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts propositionen 1972:79 angående reglering av priserna på jordbruksprodukter, m.m. jämte motioner (Betänkande 1972:JoU34 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 34 år 1972

JoU 1972: 34

Nr 34

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 79 angående reglering av priserna på jordbruksprodukter,
m. m. jämte motioner.
Propositionerna

I propositionen 1972: 1, bilaga 11 (punkterna B 6—B 7 s. 22—27 och
H 12 s. 144—146) har Kungl. Maj :t under åberopande av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 3 januari 1972 föreslagit riksdagen
att

1. medge att för budgetåret 1972/73 statlig kreditgaranti lämnas för
lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering, jordförvärvslån,
driftslån, maskinlån, lån till uppförande av lagerhus för jordbruksändamål
m. m., lån till trädgårdsnäringens rationalisering m. m., lån till rennäringens
rationalisering m. m. samt lån till inköp av avelshästar och ridhästar
med sammanlagt 303 000 000 kr., varav till uppförande av lagerhus
för jordbruksändamål m. m. 4 milj. kr., till trädgårdsnäringens rationalisering
m. m. 9 milj. kr., till rennäringens rationalisering m. m.
2,5 milj. kr. samt till inköp av avelshästar och ridhästar 500 000 kr.,

2. till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för
budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

3. medge att under budgetåret 1972/73 statsbidrag beviljas till särskild
rationalisering intill ett belopp av 17 000 000 kr.,

4. till Bidrag till särskilda rationaliseringsåtgärder i Norrland, m. m.
för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.,

5. till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. för
budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

I propositionen 1972: 79 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 24 mars
1972 föreslagit riksdagen att

1. medge att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
statens jordbruksnämnd får vidta de åtgärder som behövs för att genomföra
regleringen av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter under
regleringsåret 1972/73,

2. godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats i fråga om användningen
av införselavgiftsmedel, som inflyter eller har influtit under
regleringsåret 1972/73 eller tidigare regleringsår, och av andra i sam 1

Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 34

JoU 1972: 34

band med jordbruksregleringen under samma regleringsår influtna eller
inflytande avgiftsmedel,

3. godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats i fråga om stöd till
mjölkproduktion vid jordbruksföretag med begränsade utvecklingsmöjligheter,

4. godkänna vad i statsrådsprotokollet förordats i fråga om statsbidrag
till miljövårdande åtgärder inom jordbruks- och trädgårdsföretag,

5. medge att under budgetåret 1972/73 statsbidrag beviljas till jordbrukets
rationalisering, m. m. intill ett belopp av 20 000 000 kr.,

6. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. för budgetåret
1972/73 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19 000 000
kr.

I propositionen hemställer Kungl. Majit om bemyndigande att vidta
de åtgärder som behövs för att genomföra prisregleringen på jordbruksprodukter
under regleringsåret 1972/73 i enlighet med de grunder som
beslutades av 1971 års riksdag. Vidare läggs förslag fram om finansieringen
av ökade kostnader för sockerregleringen till följd av ökningen
av sockerbetsarealen på Gotland och Öland. Dessutom föreslås att medel
ställs till förfogande för att begränsa fraktkostnaderna för konsumtionsmjölk
till vissa områden i de fyra nordligaste länen. Förslag läggs
fram om att Kungl. Maj:t bemyndigas använda ytterligare högst 30
milj. kr. av införselavgiftsmedel för mjölkregleringen, m. m.

För att främja produktion av mjölk föreslås att till begränsat utvecklingsbara
jordbruksföretag med sådan produktion skall utgå statligt stöd
i form av kreditgarantier samt bidrag till investeringar i mjölkrum och
gödselvårdsanläggningar.

Slutligen föreslås att bidrag skall kunna beviljas med högst 25 procent
av kostnaderna för miljövårdande åtgärder som befunnits nödvändiga för
befintliga jordbruks- och trädgårdsföretag. Stödet är avsett att utgå under
de närmaste fem budgetåren.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1. 1972: 89 av herr Berndtsson i Bokenäs m. fl. (fp) vari hemställts att
riksdagen beslutar att statsbidrag enligt de grunder som tillämpas för
vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin jämväl skall kunna utgå
till jordbruks- och trädgårdsnäringarna,

2. 1972: 149 av herr Ångström m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen
måtte besluta att det begränsade investeringsstödet för det norrländska
jordbruket skall kunna utgå även till s. k. deltidsjordbruk och vid nyetableringar,

3. 1972: 150 av herr Öhvall m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen

JoU 1972: 34

hos Kungl. Maj:t måtte hemställa att förslag framlägges om stöd till
utvecklingsbara företag som bedriver specialiserad bär- och växtodling

inom inre stödområdet,

4. 1972: 200 av herrar Enlund (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) vari

hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående
jordbrukspolitikens följdverkningar inom andra samhällsområden,
bl. a. glesbygdens övriga näringsliv, miljö- och naturvård samt livs medelsberedskapen

på längre sikt,

5. 1972: 264 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) vari hemställts att

riksdagen uttalar att rationaliseringsstödet till vissa jordbruk, i enlighet
med Kungl. Majus kungörelse SFS 1971: 420, utsträcks till att gälla

även Gotlands län,

6. 1972: 266 av herr Johansson i Holmgården m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i gällande bestämmelser
att statsbidrag för täckdikning kan utgå i samtliga fall där åkerjorden
i fråga bedöms bli bestående på längre sikt samt där investeringen
i företaget uppgår till minst 10 000 kr. och att den för s. k. särskild
rationalisering gällande högre bidragsprocenten skall tillämpas
inom de delar av landet där sådan verksamhet bedrivs,

7. 1972: 543 av herr Bohman m. fl. (m) vari, såvitt nu är i fråga, hemställts
att riksdagen till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 45 000 000

kr.,

8. 1972: 544 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller 1. om utredning i syfte att överse 1967 års
beslut om den framtida jordbrukspolitiken i enlighet med vad i motionen
1972:294 anförts samt att utredningsuppdraget måtte fullgöras så
skyndsamt att förslag till åtgärder kan föreläggas riksdagen innan nu löpande
treåriga prisavtal för jordbruket löper ut, 2. om utredning i syfte
att framlägga förslag till förbättring av jordbrukets kredit- och kapitalförsörjning,

9. 1972: 547 av herr Kronmark m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om en så skyndsam översyn av lantbruksnämndernas
verksamhet, i syfte att nå en bättre anpassning till jordbrukets
aktuella behov, att förslag kan föreläggas nästa års riksdag,

10. 1972: 549 av herr Kronmark m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående jordbrukets kapitaloch
kreditförsörjningsproblem i syfte att bl. a. förbättra lönsamheten och

underlätta rekryteringen till näringen,

11. 1972: 558 av herr Nilsson i Trobro (m) och fru Sundberg (m) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om framställningar
rörande eventuell revidering av det internationella sockeravtalet i syfte
att möjliggöra en utökning av sockerbetsarealen i Sverige,

12. 1972: 738 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) vari hemställts att

JoU 1972: 34

riksdagen vid behandlingen av statsverkspropositionen, jordbruksdepartementets
huvudtitel, punkt H 12. Bidrag till miljövårdande åtgärder
inom industrin a) medger att statsbidrag från anslaget får utgå till miljövårdande
åtgärder inom jordbruket och trädgårdsnäringen enligt samma
grunder som gäller för industrin, samt b) beslutar att ifrågavarande
reservationsanslag, som i statsverkspropositionen upptagits till 50 milj.
kr., må uppföras under anslagsrubriken Bidrag till miljövårdande åtgärder
inom industrin, jordbruket och trädgårdsnäringen,

13. 1972: 740 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t ger till känna vad som i motionen anförts beträffande
tillämpning av rationaliseringsstödet till vissa jordbruk (SFS
1971: 420),

14. 1972: 1239 av herr Antby m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen
må hos Kungl. Maj:t anhålla om 1. en undersökning beträffande utvecklingen
inom jordbruksnäringen efter år 1967, samt 2. förslag till
riksdagen med anledning av de vid undersökningen gjorda erfarenheterna,

15. 1972: 1244 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såvitt nu är i fråga,
hemställts 1. att riksdagen uttalar sig för att den inkomst- och standardmålsättning
som ingick i 1967 års jordbrukspolitiska beslut snarast uppfylls,
2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att jordbruksnedläggelsens
konsekvenser för andra näringar utredes, 4. att riksdagen hos Kungl.
Maj:t hemställer om utredning och förslag till speciella stödåtgärder
för alternativa grödor i enlighet med vad i motionen anförts, 5. att riksdagen
uttalar sig för att efter samråd med vederbörande parter sockerbetsarealen
ökas till förslagsvis 50 000 ha, 6. att riksdagen uttalar sig för
att insatser görs för att lantbrukets avbytarfråga snarast löses på ett
sådant sätt att systemet kan utnyttjas även av mindre jordbruksföretag,

7. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om prövning av möjligheterna
att vid sidan om prishöjningar använda produktneutrala stödåtgärder,
8. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och
kontinuerlig information till allmänheten angående jordbruksprisernas
roll i det slutliga livsmedelspriset i konsumentledet,

16. 1972: 1250 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c) vari hemställts att
riksdagen uttalar sig för att efter samråd med producenter och avnämare
sockerbetsarealen i vårt land utökas till förslagsvis 50 000 ha, samt
att ca 800 å 900 ha av denna areal tilldelas Gotlands län,

17. 1972: 1273 av fru Nilsson i Kristianstad (c) och fru Olsson i Helsingborg
(c) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
att förslag skyndsamt utarbetas i syfte att ge trädgårdsnäringen ökade
stimulansbidrag för rationaliserings- och miljövårdsåtgärder,

18. 1972: 1277 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vari hemställts att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att lämna kreditgaranti för driftlån i kreditsaneringssyfte
till pälsdjursuppfödare,

JoU 1972: 34

19. 1972: 1279 av herr Nisser m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen
måtte besluta att statsbidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
industrin bör utgå enligt gällande bestämmelser också till jordbruket och
trädgårdsnäringen, samt att anslagsrubriken i anledning därav bör ändras
till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin, jordbruket och
trädgårdsnäringen m. m.,

20. 1972: 1281 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att jordbrukspolitiken ses över
med starkt ökad hänsyn till jordbrukets betydelse för miljö, sysselsättning,
bosättningsalternativ m. m. med beaktande av vad som anförts i
motionen,

21. 1972: 1285 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari, såvitt nu
är i fråga, hemställts att riksdagen beslutar att ge Kungl. Maj:t till känna
vad i motionen anförts rörande stöd till rationalisering av jordbruk i
norra Sverige,

22. 1972: 1290 av herr Svanström (c) vari hemställts att riksdagen
beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag i syfte
att ompröva den jordbrukspolitiska målsättningen även med hänsyn tagen
till miljö- och trivselfaktorer för såväl brukare som allmänhet,

23. 1972: 1294 av herrar Svanström (c) och Pettersson i Örebro (c)
vari hemställts att riksdagen beslutar att statligt bidrag till miljövårdande
åtgärder inom industrin jämväl kan anvisas för anläggningar inom
jordbruket,

24. 1972: 1297 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) vari hemställts
att riksdagen under punkt H 12 i bil. lii statsverkspropositionen beslutar
bevilja ett anslag om 10 milj. kr. samt att riksdagen beslutar uttala
att subventioner åt privatföretagsamheten inte bör bli ett medvetet inslag
i framtida miljöpolitik,

25. 1972: 1302 av herrar Wirtén (fp) och Berndtsson i Bokenäs (fp)
vari hemställts att riksdagen uttalar sig för ett enhetligt stöd åt täckdikning
och andra markförbättringar för all åkerjord som bedömts bestående,
samt att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att nuvarande tilllämpningsföreskrifter
ändras i konsekvens med detta,

dels de i anledning av propositionen 1972: 79 väckta motionerna

1. 1972: 1632 av herr Göransson m. fl. (s, c, fp, m) vari hemställts att
jordbruksnämnden bemyndigas att utöver förut beviljade 200 000 kr.
ytterligare få disponera 100 000 kr. av regleringsmedel utanför fördelningsplanen
för att bibehålla och i sinom tid överföra arméns ackordhästorganisation
på annan myndighet eller organisation,

2. 1972: 1648 av herr Berndtsson i Bokenäs m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen måtte ge Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
rörande översynen av vissa frågor inom jordbrukspolitiken, att riksdagen
måtte besluta att åläggande från hälsovårdsnämnd ej skall krävas för
att ansökan om statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruksoch
trädgårdsföretag skall kunna prövas,

3. 1972: 1649 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1972: 79 måtte

I. beträffande rationaliseringsstödet till begränsat utvecklingsbara
jordbruksföretag medge a) att stöd må kunna utgå även för investering,
som inte beräknas fullt möjliggöra en årlig mjölkproduktion av minst
50 000 kg, om särskilda skäl föreligger i enlighet med vad som anförts i
motionen, b) att bidrag må kunna utgå även för godkända kostnader för
fodersilos och utgödslingsanordningar, c) att bidrag må kunna lämnas
även för nyetablering,

II. uttala att nuvarande pris på konsumtionsmjölk bör bibehållas under
resterande avtalsperiod, vilket innebär att genom särskilda åtgärder
momsbelastningen på 22 öre per kg konsumtionsmjölk successivt avvecklas,
samt anvisa ett särskilt förslagsanslag på 200 milj. kr. för konsumtionsstöd
till konsumtionsmjölk avseende budgetåret 1972/73,

III. godkänna vad i motionen har förordats i fråga om statsbidrag till
miljövårdande åtgärder inom jordbruks- och trädgårdsföretag samt

IV. anhålla hos Kungl. Maj:t att den i propositionen aviserade utredningen
får i uppdrag att pröva bl. a. frågan om jordbrukets kapitalförsörjningsfrågor
i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. 1972: 1650 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen
måtte uttala att ingen höjning av nu gällande konsumtionsmjölkpris
skall ske under avtalsperioden, vilket innebär att genom prisreglerande
åtgärder effekten av nuvarande momsbelastning på konsumtionsmjolken
(ca 22 öre) successivt avlägsnas, samt att riksdagen måtte anvisa ett
särskilt förslagsanslag på 200 milj. kr. för prisreglerande åtgärder för
konsumtionsmjölk avseende budgetåret 1972/73,

5. 1972: 1651 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslagits att
riksdagen i skrivelse till regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att utreda övergång till lågprislinje för jordbruksprodukter och
samtidigt undersöka distributionskostnaderna för livsmedel och komma
med förslag om en minskning av dessa kostnader,

6. 1972: 1652 av herr Kronmark m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen
i anledning av propositionen 1972: 79 måtte besluta att stödet för
mjölkproduktion till jordbruk med begränsade utvecklingsmöjligheter
bör — där särskilda skäl föreligger — medges även till företag som efter
genomförd investering ej beräknas kunna uppnå en årlig mjölkproduktion
av minst 50 000 kg samt att riksdagen måtte, i enlighet med
vad i motionen anförts, uttala att den aviserade utredningen om jordbrukspolitiken
bör ske utifrån nu gällande grundprinciper,

7. 1972: 1653 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1972: 79 beslutar

1. att det i propositionen föreslagna stödet skall utgå till jordbruk med
en årlig mjölkproduktion av minst 30 000 kg samt 2. att det 25-procentiga
bidraget till investeringar skall gälla förutom mjölkrum och göd -

JoU 1972: 34

selvårdsanläggningar också för fodersilo av olika slag och att minsta
bidrag skall utgöra 1 250 kr.,

8. 1972: 1654 av herr Norrby i Åkersberga (fp) vari hemställts att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1972: 79 måtte besluta att åtgärder
för att begränsa fraktkostnaderna för mjölk och grädde skall
tillämpas även i vissa delar av skärgården i Stockholms län.

Utskottet har inhämtat yttranden över

motionerna 1972: 266 och 1972: 1302 från lantbruksstyrelsen och
över

motionerna 1972: 200, 1972: 1281 och 1972: 1290 från lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, statens naturvårdsverk, arbetsmarknadsstyrelsen,
nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet
och Lantbrukarnas riksförbund.

Se bilagor 1—2 till detta betänkande.

Utskottet

I propositionen 1972: 79 hemställer Kungl. Maj:t om bemyndigande
att vidta de åtgärder som behövs för att genomföra prisregleringen på
jordbruksprodukter under regleringsåret 1972/73 enligt de grunder som
beslutades av 1971 års riksdag. Vidare hemställs om godkännande av i
propositionen framlagda förslag om användningen av införselavgiftsmedel
och andra avgiftsmedel, som inflyter eller influtit i samband med
jordbruksregleringen. I propositionen framläggs därjämte förslag om
statligt stöd till mjölkproduktion vid jordbruksföretag med begränsade
utvecklingsmöjligheter och om statsbidrag till miljövårdande åtgärder
inom jordbruks- och trädgårdsföretag samt förslag rörande anslaget Bidrag
till jordbrukets rationalisering, m. m. Utskottet tar i det följande upp
till närmare behandling i huvudsak de delar av förslagen som berörs
av i ämnet väckta motioner.

I samband härmed redovisar utskottet också sina ställningstaganden till
Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen (prop. 1972: 1, bil. 11)
angående anslagen Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti,
Bidrag till särskilda rationaliseringsåtgärder i Norrland, m. m.
och Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. jämte vissa
motionsyrkanden i anslutning härtill.

Regleringen av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter. Genom beslut
av 1971 års riksdag antogs de av jordbruksnämnden framlagda och
av regeringen godtagna förslagen till prissättning på jordbrukets produkter
för regleringsåren 1971/72, 1972/73 och 1973/74. Jordbruksnämndens
förslag föregicks av överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation
och jordbruksnämndens konsumentdelegation. Enligt
rikdsdagsbeslutet skall mittpriser, prisgränser och införselavgifter för
vissa jordbruksprodukter justeras den 1 juli 1972 och den 1 juli 1973.

JoU 1972: 34

Dessa justeringar kan beräknas tillföra jordbruket ca 134 resp. ca 55
milj. kr. Riksdagsbeslutet innebär vidare att ytterligare justeringar skall
ske halvårsvis med början den 1 januari 1972 till följd av utvecklingen
av den allmänna prisnivån. Det ankommer på jordbruksnämnden att
efter överläggningar med jordbrukets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till fördelning
av de totalbelopp, som skall tillföras jordbruket, och till de justeringar
av prisnivån som behövs.

Den justering av mittpriser, prisgränser och införselavgifter som enligt
1971 års riksdagsbeslut kommer att ske i fråga om vissa varor den
1 juli 1972 och som enligt vad i det föregående anförts medför en inkomstförstärkning
för jordbruket på ca 134 milj. kr. innefattar bl. a. en
höjning av producentpriset (avräkningspriset) på mjölk med 3 öre per
kg, vilket totalt motsvarar en inkomstökning av ca 104 milj. kr.

Enligt propositionen beräknas ca 444 milj. kr. komma att inflyta
under regleringsåret 1972/73 i form av införselavgiftsmedel. Av dessa
avses 338,2 milj. kr. fördelas till regleringsföreningarna för deras prisreglerande
verksamhet inom den s. k. fördelningsplanen. Utskottet har
inte någon erinran mot dessa beräkningar.

Av de införselavgiftsmedel som under det kommande regleringsåret
inflyter utöver det totalbelopp som enligt det föregående skall fördelas
till regleringsföreningarna, dvs. medel utanför förenämnda fördelningsplan,
bör enligt departementschefen 25 milj. kr. liksom f. n. användas
för att sänka partipriset på konsumtionsmjölk. Av odisponerade medel
utanför fördelningsplanen bör vidare Kungl. Maj:t få använda ytterligare
högst 30 milj. kr. för att förstärka regleringsekonomin för mjölk och

mejeriprodukter eller på annat sätt stödja mjölkproduktionen och vad
därmed hör samman.

Kännetecknande för 1971 års riksdagsbeslut om prissättningen på
jordbrukets produkter under nu löpande treårsperiod är dels en strävan
att väsentligt höja avräkningspriset på mjölk till jordbrukarna, dels en
försiktighet med prishöjningar på andra produkter. Avsikten har varit
att bryta den nedåtgående trenden i utvecklingen av mjölkproduktionen.
Enligt propositionen synes vidtagna prisförbättringar på mjölk också ha
inneburit en stimulans för sagda produktion.

I motionerna 1972: 1649 och 1972: 1650 framhålls att livsmedelspriserna
till följd av gällande regler för jordbruksprisregleringen samt på
grand av träffade löneavtal på arbetsmarknaden medför ökade kostnader
för hela livsmedelshanteringen, som med nödvändighet måste medföra
höjda varupriser. Enligt motionen 1972: 1649 har livsmedelspriserna
stigit något mer än priserna i allmänhet. Samtidigt framhålls dock
att vissa andra priser stigit väsentligt mer. Ytterligare prishöjningar på
livsmedlen är att vänta. Med hänsyn till den betydande andel mjölkkonsumtionen
utgör i framför allt barnfamiljernas livsmedelsbudgetfinns

JoU 1972: 34

det enligt motionärerna särskilda skäl att ingripa i prisbildningen på
konsumtionsmjölk. När det gäller att motverka en ytterligare urholkning
av nyssnämnda familjers konsumtionskraft är det enligt motionärerna
naturligt att i första hand söka hindra ytterligare höjning av konsumentpriset
på mjölk. I de båda motionerna räknar man med att det
behövs 200 milj. kr. för att hålla nuvarande pris oförändrat under hela
det kommande regleringsåret och föreslår att för nästa budgetår anvisas
ett särskilt förslagsanslag på sagda belopp att användas för ändamålet.
Motionärerna anmäler samtidigt sin avsikt att återkomma till finansieringsfrågan
i samband med behandlingen av den s. k. kompletteringspropositionen.

Med anledning av vad nu anförts vill utskottet erinra om att de regler
för prissättningen på jordbrukets produkter under perioden den
1 juli 1971—den 30 juni 1974 som godkändes av förra årets riksdag i allt
väsentligt ligger i linje med de principer för prissättningen och prisregleringens
allmänna utformning som riksdagen fastställde år 1967.
1971 års riksdagsbeslut innebar sålunda att dåvarande mittpriser och
prisgränser samt inom prisgränserna fasta införselavgifter för vissa viktiga
varor skulle gälla även i fortsättningen. Gällande normalinförselavgifter
resp. principer för beräkning av rörliga avgifter överfördes med
vissa mindre undantag till nu löpande regleringsperiod. Enligt uttalanden
vid förra årets riksdag (JoU 1971: 43) i frågan om valet av prislinje
borde liksom dittills t. v. bibehållas ett högprissystem, som dock skulle
kunna modifieras i olika hänseenden i prissänkande syfte. Nu fastställda
regler för prisregleringen har också utformats enligt dessa riktlinjer.
Detta gäller också i propositionen 1972: 79 framlagda förslag.
Enligt utskottets mening finns ingen anledning för riksdagen att nu
frångå den ståndpunkt som riksdagen förra året intog i hithörande fråga.
Ett bifall till det föreliggande motionsyrkandet skulle enligt utskottets
mening innebära ett väsentligt avsteg från nu gällande prissättningsprinciper,
som kunde medföra vittgående konsekvenser, vilka är svåra
att utan närmare utredning bedöma. Utskottet är mot bakgrund av det
anförda inte för sin del berett biträda motionerna 1972: 1649 och
1972: 1650 i nu berörda avseende.

Innevarande regleringsår får av regleringsmedel utanför fördelningsplanen
disponeras 200 000 kr. som bidrag till kostnaderna för arméns
ackordshästorganisation. Åtgärden, som motiverades med att man härigenom
kunde stödja den inhemska aveln och bibehålla en viss dragkraftsreserv,
beslöts i anslutning till yrkande från jordbrukets förhandlingsdelegation
och framställning från Avelsföreningen för svenska
varmblodiga hästen. I propositionen 1972: 79 föreslås att även nästa
regleringsår ett belopp av 200 000 kr. skall få disponeras för nyssnämnda
ändamål. I anslutning härtill yrkas i motionen 1972: 1632 att jordbruksnämnden
bemyndigas att utöver angivna belopp disponera ytterligare

JoU 1972: 34

100 000 kr. av regleringsmedel utanför fördelningsplanen. I propositionen
föreslaget belopp är enligt motionärerna inte tillräckligt för att
möjliggöra att ackordshästorganisationen kan bibehållas i avvaktan på
att den i sinom tid överförs från armén till annan myndighet eller organisation.

Utskottet tillstyrker att regleringsmedel utanför fördelningsplanen
även nästa regleringsår används för bidrag till kostnaderna för arméns
ackordshästorganisation. Av skäl som anförts i motionen 1972: 1632
kan emellertid ifrågasättas om det i propositionen beräknade beloppet
200 000 kr. är tillräckligt för ändamålet. Utskottet kan därför biträda
förslaget att jordbruksnämnden bemyndigas att utöver nämnda belopp
använda ytterligare högst 100 000 kr. för detta ändamål.

Såsom redovisas i propositionen har Kungl. Majit genom beslut den
10 mars 1972 medgivit — under förbehåll att riksdagen godkänner
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om hur de ökade kostnaderna för sockerregleringen
skall täckas — att sockerbetsarealen på Gotland och
Öland får öka med 700 resp. 500 ha fr. o. m. i år. De ökade kostnaderna
för sockerregleringen under regleringsåren 1972/73 och 1973/74, som
bedöms inte komma att överstiga 2 milj. kr. per regleringsår, bör enligt
departementschefens förslag täckas med införselavgiftsmedel utanför
fördelningsplanen. Som grund för beslutet ligger en framställning från
Lantbrukarnas riksförbund vilken tillstyrkts av statens jordbruksnämnd,
arbetsmarknadsstyrelsen samt länsarbetsnämnderna i Gotlands och Kalmar
län. Den ökade sockerbetsarealen på Gotland är i första hand avsedd
att komma de odlare till godo som berörs av en nedläggning av
Klinteby konservfabrik. Utskottet har för sin del inte något att invända
mot Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag och föreslår alltså att riksdagen
godkänner detsamma. Med detta får också det yrkande om ökning
av sockerbetsarealen på Gotland, som framförts i den vid årets början
väckta motionen 1972: 1250, anses ha blivit tillgodosett.

Utskottet tillstyrker även i propositionen framlagt förslag att jordbruksnämnden
under regleringsåret 1972/73 får disponera högst 200 000
kr. av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen för att begränsa
fraktkostnaderna för mjölk och grädde till vissa områden i de fyra nordligaste
länen. Härigenom kan man, som sägs i propositionen, utjämna de
högre priser på mjölk och grädde som vissa konsumenter som bor avläset
från mejerier f. n. drabbas av, sedan mejerierna av ekonomiska skäl
lagt ned en del av sina distributionslinjer och därför andra för konsumenterna
mera kostsamma distributionsformer måste anlitas. Utskottet
delar departementschefens uppfattning att det är angeläget ur rättvisesynpunkt
att angivna prisutjämning kommer till stånd. Däremot finner
sig utskottet inte ha tillräckligt underlag för att, såsom föreslås i motionen
1972: 1654, förorda att tillämpningsområdet för ifrågavarande fraktkostnadsutjämning
utvidgas till att omfatta jämväl vissa delar av skär -

JoU 1972: 34

gården i Stockholms län. Utskottet vill framhålla att jordbruksnämnden
innan nämnden framlagt nu förevarande förslag om fraktkostnadsutjämning
beträffande vissa områden i norra Sverige haft överläggningar
och nått samförstånd med jordbrukets förhandlingsdelegation och jordbruksnämndens
konsumentdelegation.

Statligt stöd till mjölkproduktion vid jordbruksföretag med begränsade
utvecklingsmöjligheter samt vissa andra frågor rörande jordbrukets rationalisering,
m. to. I propositionen 1972: 79 föreslås att statligt stöd vid
investeringar skall kunna utgå till mjölkproducerande jordbruksföretag
med begränsade utvecklingsmöjligheter. Detta stöd är avsett att övergångsvis
underlätta fortsatt eller utvidgad mjölkproduktion vid sådana
företag i avvaktan på att rationella mjölkföretag byggs upp i tillräcklig
omfattning. Tanken på att utvidga rationaliseringsstödet på detta sätt
framfördes redan föregående år i propositionen 1971: 116. Riksdagen
biträdde då förslaget att pröva möjligheterna till en sådan utvidgning
(JoU 1971: 43, rskr 1971: 225).

Stödet bör enligt förevarande proposition lämnas främst i form av
statlig lånegaranti. Sådan garanti bör utgå för driftslån till inköp av
djur, maskiner m. m. samt till lån för yttre och inre rationalisering.
Vidare föreslås statsbidrag kunna utgå med högst 25 procent av kostnaden
för gödselvårdsanläggning och mjölkrum. Stöd bör enligt propositionen
endast utgå till företag som beräknas kunna efter genomförd
investering uppnå en årlig mjölkproduktion av minst 50 000 kg. Vidare
anges som villkor för stöd böra gälla bl. a. att brukarens försörjningsmöjligheter
bedöms bli bättre genom investeringen samt att stödet inte
blir ett hinder för rationaliseringsverksamheten inom jordbruket. Den
föreslagna stödformen avses gälla från den 1 juli 1972 till den 30 juni
1981 och tillämpas endast i de södra och mellersta delar av landet, där
bestämmelserna om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk ej gäller.

Utskottet anser det i likhet med departementschefen motiverat att
införa ett investeringsstöd till mjölkföretag med begränsade utvecklingsmöjligheter.
I de motioner som har väckts i anledning av förslaget görs
inga invändningar mot dess huvudlinjer utan föreslås endast ändringar
i fråga om vissa detaljer.

Den i propositionen föreslagna nedre gränsen i fråga om storleken
på de företag som avses kunna få nu föreslagna stöd tas sålunda upp
till behandling i motionerna 1972: 1648, 1972: 1649, 1972: 1652 och
1972: 1653. Enligt den sistnämnda motionen bör stödet kunna utgå till
jordbruk med en årlig mjölkproduktion av minst 30 000 kg. I de övriga
motionerna accepteras den i propositionen föreslagna gränsen 50 000
kg mjölk per år såsom grundregel, dock görs det tillägget att den bör
kunna underskridas om särskilda skäl talar därför. Som exempel anges
att stöd bör kunna utgå om en ökning av produktionen till en något
lägre nivå ändå beräknas leda till att brukaren får möjlighet att uppnå

JoU1972: 34

en tillfredsställande försörjning under sin återstående verksamhetstid. I
anslutning härtill vill utskottet anföra att det i propositionen framlagda
förslaget i nu förevarande avseende synes utskottet väl avvägt med hänsyn
till syftet med nu ifrågavarande stöd. Någon sådan ändring av villkoren
som anges i motionen 1972: 1653 kan utskottet således inte förorda.
Gränsen avser emellertid såsom framgår av det föregående storleken
av den årliga mjölkproduktion som företaget beräknas kunna
uppnå efter genomförd investering. Som förslaget utformats möjliggörs
enligt utskottets mening en tillämpning som i allt väsentligt bör kunna
tillgodose motionärernas önskemål i övrigt. Det bör således inte vara
uteslutet att, om särskilda skäl föreligger, stöd utgår även om investeringen
resulterar i en ökning av produktionen till en något lägre nivå
än den i propositionen angivna. Något särskilt uttalande från riksdagens
sida i anledning av förevarande motionsyrkanden anser utskottet
därför inte erforderligt.

I motionerna 1972: 1649 och 1972: 1653 föreslås att statsbidrag skall
kunna utgå förutom till mjölkrum och gödselvårdsanläggning även till
fodersilo. Enligt den förstnämnda motionen bör bidrag vidare kunna
beviljas till utgödslingsanordning.

Förslaget att statsbidrag skall kunna utgå till mjölkrum och gödselvårdsanläggningar
har av lantbruksstyrelsen motiverats med att vissa
minimikrav, som fördyrar byggnaderna, måste ställas på dem med hänsyn
till miljöskyddsbestämmelser och kvalitetskrav på produkterna.
Motsvarande gäller såvitt utskottet kan finna inte för byggnaderna eller
deras inredning i övrigt. Vad gäller yrkandet om bidrag till fodersilo får
utskottet f. ö. hänvisa till de stödmöjligheter till anläggningar bl. a. för
tillvaratagande av pressaft från silo som öppnas vid bifall till vad utskottet
i det följande anför om miljövårdande åtgärder inom jordbruksoch
trädgårdsföretag. Avgränsningen av vad som skall räknas in i bidragsunderlaget
i samband med utförande eller förbättring av gödselvårdsanläggning
kan dock behöva övervägas ytterligare. Det kan sålunda
befinnas nödvändigt att vid utförande av förvarängsutrymmen
för gödsel, urin och pressaft även ordna för uttransport av gödseln från
ladugården. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bestämmande, lantbruksstyrelsen att besluta huruvida och i vilken
utsträckning kostnad för utgödslingsanordning som byggs i samband
med gödselvårdsanläggning jämväl skall få räknas in i bidragsgrundande
belopp. I övrigt bör nu ifrågavarande motionsyrkanden enligt utskottets
mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Statsbidrag bör enligt motionen 1972: 1649 kunna lämnas även för nyetablering
vid begränsat utvecklingsbara jordbruksföretag. Departementschefen
har i denna fråga hänvisat till lantbruksstyrelsens förslag.
Styrelsen har anfört att stödet i princip är avsett att möjliggöra för

JoU 1972: 34

jordbrukare som redan driver mjölkproduktion vid företag med begränsade
utvecklingsmöjligheter att fortsätta därmed, varför stöd till
nyetablering på sådan brukningsenhet inte bör komma i fråga. Detta
innebär bl. a. att stöd till nyetablering i form av jordförvärvslån eller
driftslån inte bör kunna beviljas. Något absolut hinder att bevilja stöd
i form av statsbidrag och lånegaranti till inre rationalisering m. m., sedan
ett jordbruksföretag bytt brukare, synes inte ha varit avsett. Sådant
generellt hinder torde heller inte vara motiverat. Däremot vill utskottet
i likhet med lantbruksstyrelsen framhålla vikten av att man vid
prövningen av ifrågavarande ärenden även beaktar andra realistiska alternativ
som kan föreligga särskilt för en yngre brukare vid sidan av en
investering i ett företag med svag lönsamhet. Såväl möjligheterna att
genom köp eller arrende anskaffa ett bärkraftigt jordbruksföretag som
andra utkomstmöjligheter bör i sådana fall övervägas, innan stöd beviljas.
Med hänsyn till det anförda torde motionsyrkandet om stöd till nyetablering
inte behöva föranleda någon riksdagens åtgärd.

Statsbidrag till åtgärd för inre rationalisering utgår enligt gällande
bestämmelser inte om bidragsbeloppet skulle bli lägre än 2 500 kr.
Denna gräns, som tidigare låg högre, fastställdes föregående år i enlighet
med beslut av riksdagen och gäller såväl enligt rationaliseringskungörelsen
som enligt de särskilda bestämmelserna för begränsat utvecklingsbara
företag i norra Sverige. Även för det här behandlade stödet
bör i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag angivna bidragsgräns
gälla. Detta innebär att utskottet avstyrker förslaget i motionen
1972: 1653 att gränsen sätts till 1 250 kr.

Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal motioner om stödet
till jordbrukets rationalisering i övrigt som väckts vid riksdagens
början.

Statsbidrag bör enligt motionerna 1972: 266 och 1972: 1302 kunna
utgå till täckdikning av all åkerjord som bedöms bli bestående på längre
sikt. Enligt den sistnämnda motionen bör därtill andra markförbättringar
avseende bestående åkerjord vara bidragsberättigade. Enligt den
andra motionen bör den för särskild rationalisering gällande bidragsprocenten,
dvs. högst 40 procent, tillämpas i de delar av landet där sådan
verksamhet bedrivs. Enligt motionen 1972: 1302 bör ett enhetligt stöd
till täckdikning utgå.

Sedan år 1967 gäller att statsbidrag till åtgärd för inre rationalisering
som regel endast beviljas om åtgärden sker i samband med genomgripande
och kapitalkrävande yttre rationalisering och innebär sådan
investering som kan antas medföra påfrestning på sökandens likviditet.
Lantbruksstyrelsen har i remissyttrande över nu ifrågavarande motioner
redovisat att den årliga täckdikningsverksamhetens omfattning under de
senaste åren varit något större än genomsnittligt under 1950-talet men
något mindre än vid mitten av 1960-talet. Styrelsen har beräknat att ett

JoU1972: 34

bifall till motionerna skulle innebära behov av att öka bidragsramarna
med ett belopp av storleksordningen 15 milj. kr. Frågan om eventuell
utvidgning av rationaliseringsstödet i form av ökade bidragsmöjligheter
till investeringar bör enligt lantbruksstyrelsen ses i ett vidare sammanhang.
Om en utökning av bidragsstödet skall ske, torde det enligt styrelsen
f. n. finnas investeringar som är angelägnare att stödja än täckdikning.
Utskottet utgår från att lantbruksstyrelsen, såsom central förvaltningsmyndighet
för ärenden om lantbruket och lantbrukets rationalisering
följer utvecklingen på förevarande område. Det bör ankomma
på styrelsen att föreslå de ändringar i gällande rationaliseringsbestämmelser
som härvidlag kan befinnas motiverade. Mot bakgrund av det
anförda finner utskottet att förevarande motioner inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Enligt motionen 1972: 1277 bör statligt stöd till pälsdjursuppfödning
kunna utgå i form av statlig garanti för driftslån i kreditsaneringssyfte
enligt de bestämmelser som föregående år infördes i rationaliseringskungörelsen.
Utskottet får i anledning härav anföra att enligt gällande
tillämpningsföreskrifter till rationaliseringskungörelsen pälsdjursuppfödning
ej räknas till jordbruksproduktion och således inte erhåller
stöd enligt denna kungörelse. Ekonomiskt stöd till pälsdjursuppfödning
kan däremot utgå enligt kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd
till hemslöjd, hantverk och småindustri. Utskottet finner inte anledning
föreslå någon ändring härutinnan och avstyrker således bifall till motionen.

Stödet till rationalisering av jordbruk i norra Sverige behandlas i
några motioner. Enligt motionen 1972: 150 utgår ej statligt stöd tili
specialiserad växtodling. Det framhålls såsom möjligt att på vissa
jordbruksföretag i Norrland bedriva sådan odling, omfattande exempelvis
potatis, morötter, matkålrötter, rödbetor, vinbär, jordgubbar m. m.
Kungl. Maj:t bör enligt motionen framlägga förslag om stöd till utvecklingsbara
företag som bedriver specialiserad bär- och växtodling
inom inre stödområdet. I anledning av motionen får utskottet erinra
om att statligt stöd till rationalisering av trädgårdsföretag kan beviljas
enligt bestämmelserna i kungörelsen (1968: 377) om statligt stöd till
trädgårdsnäringens rationalisering. Trädgårdsproduktion som kompletterande
produktionsgren vid ett jordbruksföretag kan enligt gällande
bestämmelser inräknas i begreppet jordbruksproduktion och således
erhålla stöd enligt de för jordbrukets rationalisering gällande bestämmelserna.
Såsom anförs i motionen pågår försök med bärodling på flera
håll i Norrland. Inom länsstyrelsen i Norrbottens län pågår vidare utredning
om möjligheterna att utveckla bärodlingen. Med hänvisning till
de möjligheter som finns att stödja specialiserad växtodling vid jordbruks-
och trädgårdsföretag samt det utredningsarbete som pågår finner
utskottet motionen inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

JoU1972: 34

I motionerna 1972: 149 och 1972: 1285 föreslås att det stöd, som
enligt kungörelsen (1971: 420) om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk
kan lämnas till begränsat utvecklingsbara jordbruk i norra Sverige,
skall kunna utgå även till deltidsjordbruk och vid nyetableringar.

Utskottet får erinra om att nämnda investeringsstöd enligt föregående
års riksdagsbeslut avses kunna utgå i samband med viss upprustning
av jordbruk som inte inom överskådlig tid erfordras för rationaliseringsändamål
och som utgör ett tillfredsställande försörjningsunderlag
för brukaren och hans familj. En ytterligare förutsättning är att brukarens
inkomst huvudsakligen kommer från jord- eller skogsbruket på
den aktuella brukningsenheten. Vid bedömningen bör också hänsyn
kunna tas till andra bestående förtjänstmöjligheter på orten av exempelvis
skogsbruk, turism och fiske. Syftet med stödet är att förbättra
försörjningsmöjligheterna under den återstående yrkesverksamma tiden
för nuvarande brukare. Den i motionerna begärda utvidgningen av
förevarande investeringsstöd att gälla även deltidsj ordbruk står enligt
utskottets mening inte i överensstämmelse med stödets syfte, varför
dessa yrkanden avstyrks. Av samma skäl bör ej heller någon ändring ske
av föregående års riksdagsbeslut i fråga om stödgivningen i samband
med nyetablering.

I motionen 1972: 740 tas upp frågan om tillämpningen av den nyssnämnda
bestämmelsen enligt vilken statligt stöd endast lämnas om brukarens
inkomst huvudsakligen kommer från jord- och skogsbruket på
brukningsenheten. Enligt motionen är det ofta så att hustrun sköter
lantbruket, medan mannen har förvärvsarbete utanför fastigheten. Motionärerna
synes mena att mannen därvid inte bör betraktas som brukare
av jordbruksföretaget utan att endast hustruns inkomster bör beaktas
vid inkomstprövningen. Enligt vad utskottet inhämtat tillämpas
nu ifrågavarande bestämmelse så att det i princip är den reelle brukarens
inkomster som beaktas. Denna tillämpning synes tillgodose de
önskemål som framförts i motionen varför densamma inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I en annan vid riksdagens början väckt motion, 1972: 264, föreslås
att bestämmelserna om investeringsstöd till begränsat utvecklingsbara
jordbruk i norra Sverige utsträcks att gälla även Gotlands län. Motionären
anser detta vara motiverat av förhållandena inom det gotländska
jordbruket och näringslivet i övrigt. Bl. a. nämns att Gotland
sedan den 1 juli 1971 ingår i det s. k. allmänna stödområdet.

Utskottet får med anledning av motionen erinra om att den allmänna
arbetsmarknadssituationen och behovet av att utveckla näringslivet endast
utgjorde en del av de motiv som låg till grund för avgränsningen
av de delar av landet, inom vilka enligt 1971 års riksdagsbeslut särskilt
jordbruksstöd skulle utgå. En annan och väsentlig del av motiven gällde
de speciella förhållandena inom jordbruksnäringen. Dessa förhållanden

JoU 1972: 34

torde på Gotland närmare överensstämma med dem som förekommer i
övriga delar av södra och mellersta Sverige än med dem som råder
norrut i landet. Att utvidga det för norra Sverige speciellt avsedda
stödet att gälla även Gotland finner utskottet därför inte vara påkallat.
Vid riksdagens bifall till vad utskottet i det föregående förordat om investeringsstöd
till begränsat utvecklingsbara mjölkföretag blir f. ö. motionsyrkandet
delvis tillgodosett.

Statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruks- och trädgårdsföretag.
Sedan år 1969 utgår statsbidrag till vatten- och luftvårdande
åtgärder inom industrin. Enligt beslut av årets riksdag (prop. 1972: 1,
JoU 1972: 1, rskr 1972: 72) har bidragsområdet utsträckts att även omfatta
bullerreducerande åtgärder. I propositionen 1972: 79 anför departementschefen
att han finner det skäligt att statsbidrag utgår till befintliga
jordbruks- och trädgårdsföretag som vidtar motsvarande miljövårdande
åtgärder. Enligt departementschefen bör statsbidraget utgå
med högst 25 procent av godkänd kostnad. Utskottet har inte något att
invända mot vad departementschefen sålunda anfört och tillstyrker därför
att bidragsgivningen till miljövårdande åtgärder på angivet sätt utsträcks
till att omfatta också jordbruks- och trädgårdssektorn. Vid riksdagens
bifall härtill synes bl. a. de yrkanden som framförts i de vid
riksdagens början väckta motionerna 1972: 89, 1972: 738, 1972: 1273,
1972: 1279 och 1972: 1294 bli tillgodosedda. Någon särskild åtgärd
från riksdagens sida erfordras därför inte i anledning av dessa motioner.

Som villkor för nu ifrågavarande bidrag bör enligt propositionen
bl. a. gälla att vederbörande myndighet funnit åtgärden nödvändig ur
miljövårdssynpunkt samt att stödet inte motverkar rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket. Beviljas statligt bidrag i annan ordning till
detta slag av investering, bör här aktuellt bidrag anpassas därefter. I
motionen 1972: 1649 påtalas att innebörden av vad nu anförts är oklar.
Enligt motionärerna bör bidrag kunna utgå inte endast om en företagare
direkt åläggs att genomföra den miljövårdande åtgärden utan också
när vederbörande själv tar initiativet och åtgärden bedöms erforderlig
ur miljövårdssynpunkt. Motsvarande yrkande görs i motionen 1972:
1648. Utskottet vill i anledning härav framhålla att prövningen av bidragsansökningar
enligt propositionen skall ankomma på lantbruksnämnderna,
varvid samråd bör ske med länsstyrelserna. Som anförts
i det föregående skall som villkor gälla att vederbörande myndighet
funnit åtgärden nödvändig ur miljövårdssynpunkt. Departementschefens
uttalande i nu ifrågavarande avseende utesluter enligt vad utskottet
kan finna inte att bidrag utgår även i de fall som åsyftas med nyssnämnda
motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker för sin del att bidragsvillkoren
i angivna hänseende utformas i enlighet med departementschefens
förslag. Mot bakgrund av vad i det föregående anförts synes
motionerna 1972: 1648 och 1972: 1649, såvitt nu är i fråga, inte behöva
föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

JoU1972: 34

I motionen 1972: 1649 betonas att det föreslagna statsbidraget till
miljövårdande åtgärder också bör utgå till mindre jordbruksföretag,
som kan betecknas som begränsat utvecklingsbara. Inte heller i detta
fall finner utskottet vad i propositionen föreslagits utgöra något principiellt
hinder för bidragsgivning. Frågan huruvida ett jordbruksföretag
av nu angivet slag skall erhålla bidrag eller inte blir således beroende
på lantbruksnämndens prövning. Motionen 1972: 1649 synes därför
inte heller i här berört hänseende påkalla någon riksdagens åtgärd.

Bidraget till miljövårdande åtgärder skall som anförts i det föregående
kunna utgå till befintliga jordbruks- och trädgårdsföretag. Syftet med
statsbidragsgivningen är att stimulera till sådana åtgärder som befinns
nödvändiga ur miljövårdssynpunkt. Stödet får dock inte motverka rationaliseringsverksamheten.
Med hänsyn till bidragsgivningens syfte synes
inte motiverat att föreskriva att någon särskild företagsform särskilt
skall prioriteras i sammanhanget. Vad i motionen 1972: 1649 anförts
härutinnan kan utskottet således inte biträda.

Anslagsfrågor. Departementschefen biträder lantbruksstyrelsens förslag
att ramen för statsbidrag till jordbrukets rationalisering fastställs
till 20 milj. kr. Hänsyn har därvid tagits till den ökade bidragsgivningen
som ett stöd till mjölkföretag med begränsade utvecklingsmöjligheter
och bidrag till miljövårdande åtgärder inom jordbruket kan komma att
innebära. Av bidragsramen beräknas 10 milj. kr. användas för yttre
rationalisering och 10 milj. kr. för inre rationalisering. Utskottet har
inte något att erinra mot vad departementschefen sålunda föreslagit.
Likaså biträder utskottet departementschefens förslag att förslagsanslaget
till bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. tas upp med 19
milj. kr. Som sägs i propositionen bör statsbidrag till miljövårdande åtgärder
vid trädgårdsföretag få bestridas från anslaget Bidrag till trädgårdsnäringens
rationalisering m. m.

I statsverkspropositionen för budgetåret 1972/73 (prop. 1972: 1 bil. 11,
punkt H 12) föreslås att riksdagen till bidrag till miljövårdande åtgärder
inom industrin anvisar ett reservationsanslag av 50 milj. kr. Förslaget står

1 överensstämmelse med de uttalanden som gjordes vid 1969 års riksdag,
då förevarande bidragsgivning introducerades (prop. 1969: 1, JoU
1969: 1, rskr 1969: 9). Man räknade då med att behovet av investeringar
för vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin uppgick till
drygt 1 miljard kr. Med utgångspunkt i att belopp av nämnda storleksordning
investerades under femårsperioden 1969/70—1973/74 blev
anslagsbehovet under nämnda period 250 milj. kr. eller 50 milj. kr. om
året vid ett bidrag på 25 procent. Utskottet, som vill erinra om att riksdagen
tidigare denna session i sysselsättningsfrämjande syfte anvisat särskilda
medel för bidragsgivning upp till högst 75 procent under perioden
november 1971—juni 1972 (JoU 1972: 4 och 1972: 26), har inte något
att erinra mot Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda för 2

Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 34

JoU 1972: 34

slag. Som tidigare nämnts bör bidrag från anslaget i fortsättningen också
kunna beviljas för bullerreducerande åtgärder. I enlighet med förslag
beträffande punkten H 1 Statens naturvårdsverk, vilket tidigare godkänts
av riksdagen (JoU 1972: 1, rskr 1972: 72), bör dessutom från anslaget
till bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin dels utgå bidrag till
vissa anläggningar för behandling av avfall, dels bestridas eventuella
kostnader i anledning av garantier för förluster vid lagring av kemiskt
avfall m. m.

Vad nu anförts innebär bl. a. att utskottet avstyrker de yrkanden som
framlagts i motionerna 1972: 543 och 1972: 1297 om minskningar av
medelsanvisningen under förevarande anslag med resp. 5 milj. kr. och
40 milj. kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag. Ej heller i övrigt finner
utskottet nyssnämnda motioner i förevarande sammanhang påkalla
någon riksdagens åtgärd.

Övriga frågor. Departementschefen framhåller i propositionen 1972: 79
att de riktlinjer för jordbrukspolitiken som fastlades av 1967 års riksdag
kommer att ha tillämpats under sju år vid utgången av nu löpande
prisregleringsperiod. Det erinras om att dåvarande departementschefen
i propositionen 1967: 95 i olika sammanhang framhöll att det var angeläget
att vissa frågor inom jordbrukspolitiken ånyo prövades efter en tid.
Enligt nuvarande departementschefens mening är det naturligt att en
sådan prövning sker i god tid före nästa prisregleringsperiod. Departementschefen
anför att en särskild utredning bör tillsättas härför och
anmäler sin avsikt att senare återkomma till Kungl. Maj:t i denna fråga.
Mot vad departementschefen sålunda anfört har utskottet inte något att
erinra.

I motionerna 1972: 1648, 1972: 1649 och 1972: 1652 framförs i detta
sammanhang förslag av innebörd att riksdagen inför den aviserade utredningen
bör uttala sig för att densamma bör ske utifrån nu gällande
grundprinciper. Någon anledning att nu göra en omfattande utredning
om lägre självförsörjningsgrad eller ett helt nytt prissättningssystem
föreligger enligt motionärernas mening inte. Däremot anser de det viktigt
att en kartläggning sker av de effekter för jordbruket som blivit en
följd av 1967 års jordbrukspolitiska beslut. Ett motsvarande yrkande har
framförts i motionen 1972: 1239. I motionen 1972: 1651 yrkas å andra
sidan, under hänvisning till de stigande livsmedelspriserna, att riksdagen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda övergång till lågprislinje
för jordbruksprodukter samt att undersöka distributionskostnaderna
för livsmedel, m. m.

Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av vad departementschefen
förutskickat i propositionen inte anledning att påyrka någon
sådan utredning som begärts i motionen 1972: 1651. Ej heller finner utskottet
vare sig erforderligt eller ens lämpligt att riksdagen gör några
bindande uttalanden rörande direktiven för den kommande utredningen.

I vad gäller möjligheterna att övergå till en lågprislinje vill utskottet erinra
om att nämnda spörsmål var en av de frågor som enligt uttalanden
vid 1967 års riksdag ansågs böra ånyo prövas efter någon tid. Det påpekades
i nyssnämnda sammanhang att valet av prislinje i mycket hög
grad berodde på utvecklingen av det europeiska ekonomiska samarbetet.
Det konstaterades också att de flesta länder, däribland medlemmarna i
EEC, tillämpade högprissystemet. Departementschefen betonade emellertid
att en lågprislinje rent principiellt hade avsevärda fördelar framför
en högprislinje, inte minst med hänsyn till att de lägre inkomsttagarna
vid en lågprislinje får bära en mindre del av kostnaderna för jordbruksstödet.
Det förefaller mot bakgrund av det anförda naturligt att den
kommande utredningen även måste komma in på hithörande spörsmål.

Vad utskottet i det föregående anfört innebär att utskottet inte finner
skäl påyrka några särskilda uttalanden från riksdagens sida i anledning
av nu behandlade yrkanden i motionerna 1972: 544, 1972: 1239, 1972:
1648,1972: 1649,1972: 1651 och 1972: 1652.

Ej heller finner utskottet anledning tillstyrka i motionerna 1972: 200,
1972: 1281 och 1972: 1290 framförda yrkanden om en särskild utredning
om jordbrukspolitikens följdverkningar inom andra samhällsområden,
m. m. Som lantbruksstyrelsen anför i remissyttrande över ifrågavarande
motioner bör i en allmän översyn av jordbrukspolitiken sidoeffekterna
givetvis beaktas så långt detta är motiverat.

Utöver vad nu anförts framförs i ett antal motioner förslag till utredningar
av olika jordbrukspolitiska spörsmål. Bland dessa kan nämnas
förslag i motionerna 1972: 544, 1972: 549 och 1972: 1649 om utredning
rörande jordbrukets kredit- och kapitalfrågor. Översyn av lantbruksnämndernas
verksamhet begärs i motionen 1972: 547, och i motionen
1972: 1244 föreslås bl. a. prövning av möjligheterna att vid sidan
av prishöjningar använda produktneutrala åtgärder samt rörande införande
av speciella åtgärder till stöd åt odlingen av alternativa grödor
m. m. Samtliga dessa förslag synes beröra frågor som den kommande
utredningen av vissa frågor inom jordbrukspolitiken torde bli oförhindrad
att ta upp på sitt utredningsprogram. Någon särskild åtgärd från
riksdagens sida finner utskottet därför inte erforderlig i detta sammanhang.

Motionen 1972: 1244 innefattar bl. a. ett yrkande att riksdagen uttalar
sig för att den inkomst- och standardmålsättning som ingick i 1967 års
jordbrukspolitiska beslut snarast uppfylls. I anledning av ett liknande
motionsyrkande förra året erinrade jordbruksutskottet (JoU 1971: 44)
om att jordbruket enligt förslaget till prisreglering i propositionen 1971:
116 under treårsperioden den 1 juli 1971—den 30 juni 1974 successivt
skulle tillföras en inkomstförstärkning av 637 milj. kr. Härtill kom
kompensationen för ändringar av den allmänna prisnivån genom de
halvårsvisa utlösningarna av det s. k. inflationsskyddet. Liksom tidigare

2f Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 34

ToU 1972: 34

fick jordbruket vidare tillgodoräkna sig vinsterna av den fortgående
rationaliseringen inom näringen. Mot bakgrund härav och med hänvisning
till att förslaget till prisreglering under angivna treårsperiod hade
biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation fann utskottet inte anledning
föreslå någon särskild riksdagens åtgärd i anledning av bl. a.
förevarande motionsyrkande. Utskottet förutsatte dock att utvecklingen
skulle komma att följas med stor uppmärksamhet av Kungl. Maj:t och
berörda myndigheter. Det påpekades att den lantbruksekonomiska samarbetsnämnden,
i vilken ingår representanter för såväl de statliga organen
på området som jordbrukets organisationer, hade en betydelsefull
uppgift i detta sammanhang. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
förslag. Något skäl för riksdagen att nu inta ändrad ståndpunkt
i hithörande fråga har utskottet inte kunnat finna. Motionsyrkandet
bör även i år kunna lämnas utan särskild riksdagens åtgärd.

I nyss berörda motion har också framförts önskemål om ett riksdagsuttalande
av innebörd att den för sockerbetsodling avsedda arealen
bör ökas till förslagsvis 50 000 ha. Samma yrkande framförs i motionen
1972: 1250 medan ännu längre gående utökningar av sockerbetsarealen
föreslås i motionerna 1972: 558 och 1972: 1652. Förslagen syftar
bl. a. till att undandra åkerareal från spannmålsodling och därigenom
bidra till att minska rådande spannmålsöverskott. Utskottet vill i anslutning
härtill erinra om att riksdagen år 1969 godkände grunderna
för reglering av sockernäringen för femårsperioden den 1 juli 1969—den
30 juni 1974. Sockerregleringen bygger bl. a. på av riksdagen år 1967
fastställda riktlinjer för en begränsning av den inhemska sockerbetsodlingen
till 40 000 ha. Utskottet har i det föregående tillstyrkt ett förslag
om täckande av vissa kostnader för en ökning av sockerbetsarealen med
1 200 ha fr. o. m. i år. I vad gäller frågan om en ytterligare utvidgning
eller jämkning av den inhemska sockerbetsarealen kan utskottet medge
att förutsättningarna för ett beslut synes ha väsentligt förändrats från
den tidpunkt då riktlinjerna för nu gällande sockerreglering fastställdes.
Skäl talar enligt utskottets mening för att en utvidgning sker av den
areal som används för sockerbetsodling. I samband härmed vill dock
utskottet erinra om det internationella sockeravtal till vilket Sverige
anslutit sig. Det bör nämnas att Kungl. Maj:t uppdragit åt lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden att redovisa förslag till olika åtgärder
med anledning av utvecklingen av den svenska spannmålsproduktionen.
I detta sammanhang torde bl. a. frågan om sockerbetsodlingens omfattning
bli föremål för uppmärksamhet. I enlighet med vad i det föregående
anförts finner utskottet skäl anta att de synpunkter som framförs i
motionerna 1972: 558, 1972: 1244, 1972: 1250 och 1972: 1652 i nu
berörda avseende kommer att beaktas.

Slutligen behandlas i motionen 1972: 1244 frågan om inrättandet av
ett avbytarsystem inom jordbruket. Enligt motionen bör riksdagen ut -

JoU1972: 34

tala sig för att frågan snarast löses på ett sådant sätt att systemet även
kan utnyttjas av mindre jordbruksföretag. Utskottet vill i anledning
härav erinra om att riksdagen förra året på utskottets förslag (JoU
1971: 6) överlämnade motioner med yrkanden om utredning rörande
möjligheterna att tillskapa ett avbytarsystem inom jordbruket till sambruksutredningen.
I samråd mellan nämnda utredning och Lantbrukarnas
riksförbund och i riksförbundets regi pågår sedan någon tid viss
försöksverksamhet på området i östergötlands och Örebro län. Sambruksutredningen
avvaktar f. n. resultatet av försöksverksamheten. Någon
riksdagens åtgärd till följd av förevarande motionsyrkande förefaller
mot bakgrund av det anförda inte påkallad.

De förslag och uttalanden i propositionen 1972: 79 och beträffande i
detta sammanhang prövade punkter i propositionen 1972: 1, vilka
inte särskilt berörts i det föregående, har inte föranlett någon erinran
från utskottets sida.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet att

riksdagen

1. a. avslår motionerna 1972: 1649 och 1972: 1650, såvitt de
avser anvisande av särskilda medel för prisreglerande åtgärder
för konsumtionsmjölk, m. m.,

b. medger att Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande,
statens jordbruksnämnd får vidta de åtgärder som behövs
för att genomföra regleringen av priser m. m. på vissa
jordbruksprodukter under regleringsåret 1972/73,

2. a. anser motionen 1972: 1250, såvitt avser ökning av sockerbetsarealen
inom Gotlands län, besvarad med vad utskottet
anfört,

b. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen
1972: 1632 samt med avslag på motionen 1972: 1654
godkänner vad utskottet i det föregående förordat i frågå om
användningen av införselavgiftsmedel, som inflyter eller har
influtit under regleringsåret 1972/73 eller tidigare regleringsår,
och av andra i samband med jordbruksregleringen under
samma regleringsår influtna eller inflytande avgiftsmedel,

3. a. i anledning av motionen 1972: 1649, såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
statsbidrag för utgödslingsanordningar,

b. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionen 1972: 1649 såvitt i övrigt avser hemställan under I
och motionen 1972: 1652, såvitt nu är i fråga, samt motionen
1972: 1653 godkänner vad i det föregående förordats i fråga
om stöd till mjölkproduktion vid jordbruksföretag med begränsade
utvecklingsmöjligheter,

JoU 1972:34

4. lämnar motionerna 1972: 266 och 1972: 1302 utan åtgärd,

5. a. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på
motionerna 1972: 1648 och 1972: 1649, båda motionerna såvitt
nu är i fråga, godkänner vad utskottet i det föregående förordat
i fråga om statsbidrag till miljövårdande åtgärder inom
jordbruks- och trädgårdsföretag,

b. lämnar motionerna 1972: 89, 1972: 738, 1972: 1273, 1972:
1279 och 1972: 1294 utan åtgärd,

6. medger att under budgetåret 1972/73 statsbidrag beviljas till
jordbrukets rationalisering, m. m. intill ett belopp av 20 000 000
kr.,

7. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m. m. för budgetåret
1972/73 under nionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
av 19 000 000 kr.,

8. såvitt avser utredning av vissa frågor rörande jordbrukspolitiken
m. m.,

a. lämnar motionen 1972: 1651 utan åtgärd,

b. lämnar motionerna 1972: 1239, 1972: 1648, 1972: 1649 och
1972: 1652 utan åtgärd,

c. lämnar motionerna 1972: 200, 1972: 1281, 1972: 1290 och
1972: 1244, sistnämnda motion såvitt avser punkterna 2, 4, 7
och 8 i motionens hemställan, utan åtgärd,

d. lämnar motionerna 1972: 544, 1972: 547 och 1972: 549
utan åtgärd,

9. a. lämnar motionen 1972: 1244 utan åtgärd, såvitt motionen
avser yrkande om uttalande rörande uppfyllandet av den inkomst-
och standardmålsättning som ingick i 1967 års jordbrukspolitiska
beslut,

b. anser motionerna 1972: 558, 1972: 1250, 1972: 1244 och
1972: 1652, de båda sistnämnda såvitt nu är i fråga, besvarade
med vad utskottet anfört rörande ökning av den inhemska sockerbetsarealen,

c. anser motionen 1972: 1244, såvitt motionen avser möjligheterna
att utnyttja avbytarsystem vid mindre jordbruksföretag,
besvarad med vad utskottet anfört,

10. a. lämnar motionen 1972: 1277 utan åtgärd,

b. medger att för budgetåret 1972/73 statlig kreditgaranti lämnas
för lån till yttre rationalisering, lån till inre rationalisering,
jordförvärvslån, driftslån, maskinlån, lån till uppförande av
lagerhus för jordbruksändamål m. m., lån till trädgårdsnäringens
rationalisering m. m., lån till rennäringens rationalisering
m. m. samt lån till inköp av avelshästar och ridhästar
med sammanlagt 303 000 000 kr., varav till uppförande av lagerhus
för jordbruksändamål m. m. 4 milj. kr., till trädgårds -

JoU 1972: 34

näringens rationalisering m. m. 9 milj. kr., till rennäringens
rationalisering m. m. 2,5 milj. kr. samt till inköp av avelshästar
och ridhästar 500 000 kr.,

c. till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti
för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

11. a. lämnar motionen 1972: 150 utan åtgärd,

b. lämnar motionen 1972: 264 utan åtgärd,

c. anser motionen 1972: 740 besvarad med vad utskottet i det
föregående anfört,

d. lämnar motionerna 1972: 149 och 1972: 1285, sistnämnda
motion såvitt avser stöd till rationalisering av jordbruk i norra
Sverige, utan åtgärd,

e. medger att under budgetåret 1972/73 statsbidrag beviljas
till särskild rationalisering intill ett belopp av 17 000 000 kr.,

f. till Bidrag till särskilda rationaliseringsåtgårder i Norrland,
m. m. för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 12 000 000 kr.,

12. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på motionerna
1972: 543 och 1972: 1297, förstnämnda motion såvitt
nu är i fråga, till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m. för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.

Stockholm den 9 maj 1972

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Hedin (m), Hedström
(s), Jonasson (c), Magnusson i Grebbestad (s), Larsson i Borrby
(c), fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), Berndtsson i
Bokenäs (fp) och fru Theorin (s).

Reservationer

1. angående regleringen av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter
av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Jonasson (c), Larsson i
Borrby (c) och Berndtsson i Bokenäs (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”berörda avseende” bort utbytas mot text av
följande lydelse:

”Med anledning (lika med utskottet) framlagda

JoU1972: 34

förslag. Högprissystemet har modifierats på det sättet att utöver prishöjningar
betydande belopp vid sidan härom tillförts prisregleringen
i syfte att förhindra annars behövliga prishöjningar. Dessa tillskottsmedel
har alltså haft en prisdämpande effekt. Samma princip tillämpas
i nu föreliggande proposition. Sålunda tillförs exempelvis mjölkprisregleringen
ett belopp av 55 milj. kr. för att dämpa prisgenomslaget på
konsumtionsmjölk. En dylik mellanprislinje förordar också departementschefen
i fråga om prissättningen på fårkött, där 8 milj. kr. av
införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen föreslås få användas för
att minska konsumentpriset på denna vara. Motsvarande princip tillämpas
också på ett par andra områden som berörs i propositionen.

I likhet med vad som sålunda tidigare tillämpats bör enligt de nu
förevarande motionerna ytterligare åtgärder vidtagas för att dämpa den
prishöjning på konsumtionsmjölk som blir en följd av prisavtalet för
innevarande år. På grund av kostnadsstegringen till följd av löneavtal
och fortskridande inflation kan ytterligare prisstegringar bl. a. på mjölk
förutses då den s. k. inflationsregeln utlöses den 1 juli 1972. Därest
inflationspolitiken fortsätter torde ytterligare sådana prisstegringar vara
att emotse den 1 januari 1973.

Utskottet finner i förevarande sammanhang anledning påtala det anmärkningsvärda
i att utformningen av mervärdeskatten medför att de
prishöjningar som kan emotses i fråga om jordbruksprodukter ytterligare
förstärks. Den nyligen tillsatta skatteutredningen bör därför pröva
på vilket sätt en reducering av mervärdeskattens prisfördyrande effekt
på livsmedlen lämpligen kan åstadkommas. I avvaktan på att en dylik
omprövning av mervärdeskatten genomförs bör den i motionerna
1972: 1649 och 1972: 1650 anvisade vägen för ytterligare prisdämpning,
utöver vad i propositionen föreslås, kunna beträdas. Av det anförda
framgår att utskottet tillstyrker de i nyssnämnda motioner framställda
yrkandena i nu förevarande hänseende.”

dels utskottets hemställan under 1 a bort ha följande lydelse:

”1. a. med bifall till motionerna 1972: 1649 och 1972: 1650, såvitt
nu är i fråga, till Prisreglerande åtgärder för konsumtionsmjölk
m. m. för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 200 000 000 kr.,”

2. angående utredning av vissa frågor rörande jordbrukspolitiken,
m. m.

av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Jonasson
(c), Larsson i Borrby (c), Kronmark (m) och Berndtsson i Bokenäs (fp)
som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 19 med ”detta sammanhang” bort ha
följande lydelse:

JoU 1972: 34

”Enligt utskottets (lika med utskottet) motionen

1972: 1651. I vad gäller frågan om lågprislinje vill utskottet erinra om
att 1960 års jordbruksutredning gjorde en ingående analys av detta
prissystem som resulterade i att man avvisade en lösning efter angivna
principer. Vid 1971 års riksdag förelåg också en motion med krav på
införande av lågprislinje. Utskottet avstyrkte motionen och riksdagen
avslog densamma (JoU 1971: 43). Enligt utskottets mening kvarstår
alltjämt skälen mot ett införande av lågprislinje i samband med prissättningen
på jordbrukets produkter.

Utskottet delar de i motionerna 1972: 1648, 1972: 1649, 1972: 1652
och 1972: 1239 anförda synpunkterna att olika detaljfrågor inom jordbrukspolitiken
som tid efter annan aktualiseras eller som ej blev nöjaktigt
lösta i 1967 års jordbruksbeslut blir föremål för utredning. Utskottet
anser också i likhet med vad i nämnda motioner anförts att de
enligt 1967 års jordbrukspolitiska beslut fastlagda grundprinciperna angående
inkomstmålsättning, rationaliseringsmålsättning och prissättningssystem
t. v. bör förbli orubbade. Dels är den tid som förflutit
sedan år 1967 ganska kort och dels bör jordbruket ej oroas av en
ny omprövning av dessa grundprinciper. Som redovisas i nyssnämnda
motioner finns emellertid grundad anledning för riksdagen att återkomma
till tillämpningen av dessa principer.

I motionerna 1972: 200, 1972: 1281 och 1972: 1290 har framförts
förslag till utredningar rörande jordbrukspolitikens inverkan på andra
samhällsområden m. m. Flera remissmyndigheter har i yttranden över
nämnda motioner i allmänhet ansett desamma ej böra påkalla någon
åtgärd. De har i sammanhanget bestämt avrått från att de grundprinciper
som nu gäller för jordbrukspolitiken rubbas. Däremot motsätter
man sig inte detaljutredningar och erinrar om att sådana bl. a. pågår
genom Lantbruksekonomiska samarbetsnämndens försorg. Ej heller
finner utskottet anledning att tillstyrka i motionerna 1972: 200, 1972:
1281 och 1972: 1290 framförda utredningsyrkanden.

I motionerna 1972: 544, 1972: 547, 1972: 549, 1972: 1244 och 1972:
1649 framläggs förslag till utredningar av olika jordbrukspolitiska spörsmål
som inte tangerar grundprinciperna.

Därav kan nämnas följande:

a. Utredning angående jordbrukets kredit- och kapitalfrågor, som
blivit alltmer svårlösta genom dels inflationsutvecklingen och dels den
markvärdestegring som kommuner och byggnadsföretag åsamkat och
som förorsakat svårigheter framför allt för nytillträdande yngre jordbrukare.
Följden har blivit en orimlig skuldsättningsbörda.

b. Översyn av rationaliseringsverksamheten i anledning av riksdagens
uttalande år 1967 om ett successivt uppbyggande av rationella enheter.

c. Undersökning rörande lantbruksnämndernas organisation.

d. Utredning av möjligheterna att vid sidan av prisjusteringar använ -

JoU1972: 34

da produktneutrala åtgärder. Dylika åtgärder syftar till att dämpa prisstegringar
i konsumentledet och tillämpas i ej ringa omfattning i flera
västeuropeiska länder.

e. Utredning om stöd till odling av alternativa grödor i avsikt att
därmed minska spannmålsarealen och därigenom förekomma exportförluster.

f. Utredning om tillskapandet av en informationstjänst som kan för
konsumenterna objektivt redovisa orsakerna till prishöjningar på livsmedlen
och om hur dessa priser är sammansatta.

Utskottet ställer sig positivt till att dessa frågor överses och förordar
att föreslagna utredningar verkställs, så att därav föranledda förslag
till åtgärder snarast kan föreläggas riksdagen i enlighet med syftet i
motionsyrkandena. I förenämnda sammanhang bör även frågor rörande
statligt stöd till täckdikning och andra grundförbättrande åtgärder
ägnas uppmärksamhet.”

dels det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 19 med ”Motionen
1972: 1244” och slutar på s. 20 med ”riksdagens åtgärd” bort ha
följande lydelse:

”Motionen 1972: 1244 (lika med utskottet) — snarast

uppfylls. Angivna målsättning innebar att jordbrukets folk skulle beredas
en inkomststandard som var jämförlig med andra gruppers och att
företagsekonomisk lönsamhet skulle beredas rationella företag. Med det
sistnämnda avsågs att brukaren skulle erhålla minst samma timlön som
lantarbetare jämte 5 procents förräntning på investerat kapital.

Tyvärr har ännu inte denna målsättning förverkligats för den helt
övervägande delen av jordbrukets yrkesutövare inte ens där jordbruket
bedrivs i fullt rationella företag belägna inom de gynnsammaste odlingsområdena.
Företagen utredning visar t. ex. att ett 40 hektars jordbruk
inom Malmöhus län endast ger brukaren en timlön av 6: 70 kr.
och att ett 75 hektars jordbruk med samma goda produktionsbetingelser
endast ger 10: 30 kr. i timlön. Det återstår alltså ännu, fem år efter riksdagens
uttalande om inkomstmålsättningen, en mycket betydande inkomsteftersläpning
för jordbrukets folk.

Utskottet finner vad i motionen 1972: 1244 anförts vara berättigat
och instämmer sålunda i önskemålet att den inkomst- och standardmålsättning
som ingick som ett väsentligt led i 1967 års jordbrukspolitiska
beslut snarast förverkligas. Utskottet hemställer att riksdagen som
sin mening ger till känna vad utskottet sålunda anfört.”

dels utskottets hemställan under 8 b och d samt 9 a bort ha följande
lydelse:

”8.b. i anledning av motionerna 1972: 1239, 1972: 1648, 1972:
1649 och 1972: 1652 som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet i det föregående anfört,

d. i anledning av motionerna 1972: 544, 1972: 547 och 1972:

JoU 1972: 34

549 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
i det föregående anfört,

9.a. i anledning av motionen 1972: 1244, såvitt densamma berör
uppfyllandet av den inkomst- och standardmålsättning som
ingick i 1967 års jordbrukspolitiska beslut, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det föregående
anfört,”

3. angående stöd till rationalisering av jordbruk i norra Sverige
av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Jonasson (c),
Larsson i Borrby (c), Kronmark (m) och Berndtsson i Bokenäs (fp) som
anser att

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet
får erinra” och slutar med ”med nyetablering” bort ha följande
lydelse:

”Utskottet får erinra om att nämnda investeringsstöd avses kunna
utgå i samband med viss upprustning av jordbruk som inte inom överskådlig
tid erfordras för rationaliseringsändamål och som utgör ett tillfredsställande
försörjningsunderlag för brukaren och hans familj. Vid
bedömningen härav skall enligt gällande bestämmelser beaktas förutom
inkomsten av det egna lantbruket även inkomster från annan bestående
förtjänstmöjlighet på orten. Syftet med denna stödform är bl. a. att bereda
befolkningen i landets norra delar tillfredsställande försörjningsmöjligheter,
så att de kan bo kvar och verka enligt såvitt möjligt likvärdiga
betingelser som gäller i övriga delar av landet. Mot bakgrund av
det sålunda angivna syftet med stödet synes det orimligt att, såsom är
fallet enligt nu gällande bestämmelser, utestänga s. k. deltidsjordbrukare
från dessa stödmöjligheter. Denna begränsning torde få speciellt olyckliga
konsekvenser i det norrländska inlandet där med hänsyn till sysselsättningsläget
många olika kombinationer av arbeten måste prövas
om en godtagbar försörjningsnivå skall uppnås. Vad gäller frågan om
stöd till nyetablering vid begränsat utvecklingsbara jordbruk vill utskottet
framhålla att om sådant stöd inte lämnas, kan detta få till följd att
inom stora delar av norra Sverige jordbruksdriften upphör när nuvarande
jordbrukargeneration drar sig tillbaka. En sådan utveckling, som
medför negativa verkningar på sysselsättning och befolkningsutveckling
även utanför jordbruket, bör givetvis så långt möjligt motverkas. Mot
angivna bakgrund finner utskottet angeläget att reglerna beträffande
förevarande stödform ändras så att stöd kan utgå jämväl till deltidsjordbruk
och i samband med nyetablering.”

dels utskottets hemställan under lid bort ha följande lydelse:

”11. d. i anledning av motionerna 1972: 149 och 1972: 1285, sistnämnda
motion såvitt nu är i fråga, som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i det föregående anfört
rörande stöd till rationalisering av jordbruk i norra
Sverige,”

JoU 1972: 34

4. angående bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m.

a. av herrar Hedin och Kronmark (båda m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”1
statsverkspropositionen” och slutar på s. 18 med ”riksdagens åtgärd”
bort ha följande lydelse:

”1 statsverkspropositionen (lika med utskottet) på

25 procent. Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att riksdagen
nyligen på förslag av utskottet för nästa budgetår anvisat ett reservationsanslag
av 19 milj. kr. till miljövårdsforskning (JoU 1972: 19). Beslutet
innebar en i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med drygt 5
milj. kr. ökad anslagstilldelning och får ses som ett tecken på den
angelägenhetsgrad som riksdagen ansett böra tillmätas angivna forskning.
Det är emellertid likaså angeläget, av bl. a. statsfinansiella skäl, att
de totala statsutgifterna ej i onödan ökas. I enlighet med vad som anförs
i motionen 1972: 294, vilken ligger till grund för ett yrkande i motionen
1972: 543 om anslagsanvisning till miljövårdande åtgärder inom
industrin m. m. med 5 milj. kr. lägre belopp än vad Kungl. Maj:t föreslagit,
bör medel till den kraftigare satsningen för miljö vårdsforskningen
i väsentlig grad kunna ställas till förfogande inom ramen för de
medel som i statsverkspropositionen sammanlagt föreslagits för olika
miljövårdsändamål. Utskottet får i anslutning till det anförda tillstyrka
nyssnämnda yrkande i motionen 1972: 543 och föreslår således att reservationsanslaget
till miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. för
nästa budgetår bestäms till 45 milj. kr. Vad nu anförts innebär bl. a. att
utskottet ej ansett sig böra biträda i motionen 1972: 1297 framfört yrkande
om betydligt längre gående minskning av anslagstilldelningen för
nu ifrågavarande ändamål. Ej heller i övrigt finner utskottet sistnämnda
motion i förevarande sammanhang påkalla någon riksdagens åtgärd.”
dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

”12. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1972:
1297 samt med bifall till motionen 1972: 543, såvitt nu är i
fråga, till Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m. för budgetåret 1972/73 under nionde huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 45 000 000 kr.”

b. av herr Takman (vpk) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”1
statsverkspropositionen” och slutar på s. 18 med ”riksdagens åtgärd”
bort ha följande lydelse:

”1 statsverkspropositionen (lika med utskottet) 50

milj. kr. Mot ifrågavarande förslag anförs i motionen 1972: 1297 kritiska
synpunkter av såväl principiell som praktisk natur. Motionärerna
erinrar sålunda om att miljön är en nationell tillgång och att åverkan på
och förstöring av densamma drabbar direkt eller indirekt alla. Det mås -

JoU 1972: 34

te därför i princip anses vara en allas skyldighet att undvika miljöförstörande
åtgärder. Miljöskyddslagens utgångspunkter är också formulerade
i enlighet härmed. Att införa en långtgående subventionering till
enskilda intressen av kostnaderna för miljöskyddande åtgärder, vilka
borde ingå i självklara skyldigheter, är enligt motionärerna varken logiskt
eller sakligt riktigt. I motionen framhålls vidare att speciellt storindustrin
under decennier har skaffat sig betydande extraprofiter genom
att i miljöförstörelsens form förtära naturkapital som endast i undantagsfall
kan återställas. Stora, obotliga, ackumulerade skadeverkningar
har redan vållats. Storindustrin har först belastat medborgarnas flertal
med miljöförstöringens alla konsekvenser och tvingat dem in i en på
sikt livshotande situation. I motionen nämns två ytterligare omständigheter
som gör subventioner av detta slag principiellt felaktiga. För det
första anses rådande lagstiftning alltför efterlåten och svag för att utgöra
en effektiv kontroll eller press på vinstintressena i samband med
miljöhotande verksamhet. För det andra är medlen väsentligen avsedda
att pumpas in i storindustrin varför man i realiteten kommer att subventionera
vissa grupper och inte andra. Både bestämmelser och tilllämpning
inom miljöskydds-, hälsovårds- och byggnadslagssektorerna
kan f. n. medföra omvälvande ingrepp i jordbrukares och andra små
näringsidkares villkor utan att de får ersättning. Storindustrin som är
den utan jämförelse svåraste miljöförstöraren skall däremot subventioneras.
Mot subventionsformen talar även, framhåller motionärerna vidare,
mer omedelbara praktiska skäl. Man subventionerar åtgärder
ägnade att dämpa verkningarna av miljöförstörande driftmetoder. Men
subventionerna går inte till utvecklande av driftmetoder som i sig själva
vore tillfredsställande från miljösynpunkt. Man kan genom bidragen
snarast göra det billigare för företagen att fortsätta med miljöförstörande
processer och produktionsinriktning. Frestelsen att välja sämre
och billigare metoder för miljöskydd kvarstår ju f. ö. då företagen själva
förutsätts medverka i kostnaderna. Motionärerna finner hela denna metod
för miljövård från alla synpunkter tvivelaktig och anser att den
effektiva vägen inte går över subventioner till industrin utan över skärpt
lagstiftning i förening med medveten styrning av den teknologiska processen
utifrån en ekologisk målsättning. Fastslåendet av denna princip
hindrar inte att man av praktiska skäl i extremfall kan ge bidrag. Detta
kan gälla små näringsidkare för vilka tillfälliga omständigheter kan göra
kostnadsfrågan svår att övervinna och där stöd i viss man kan försvaras.
Men principiellt bör inte något allmänt subventionstänkande införas
i miljövården.

Utskottet kan helt ansluta sig till de synpunkter som anförts i den nu
behandlade motionen och hemställer i enlighet med motionärernas förslag
att riksdagen för nästa budgetår begränsar anslagstilldelningen till
miljövårdande åtgärder inom industrin m. m. till 10 milj. kr. att i enlig 3

Riksdagen 1972.16 sami. Nr 34

het med vad i det föregående anförts användas till stöd åt vissa mindre
företag o. d.

Vad sålunda anförts innebär bl. a. att utskottet ej biträder yrkandet
i motionen 1972: 543 om en medelsbegränsning för nu berörda ändamål
med allenast 5 milj. kr.”

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

”12. a. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1972:
543 samt med bifall till motionen 1972: 1297, båda motionerna
såvitt nu är i fråga, till Bidrag till miljövårdande åtgärder
inom industrin m. m. för budgetåret 1972/73 under
nionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
10 000 000 kr.,

b. med bifall till motionen 1972: 1297, såvitt i övrigt är i fråga,
som sin mening ger till känna vad utskottet anfört rörande
användandet av subventioner i den framtida miljöpolitiken.
”

Särskilda yttranden

1. angående regleringen av priser m. m. på vissa jordbruksprodukter

a. av herrar Hedin och Kronmark (båda m) som anför:

”1 motionerna 1972: 1649 och 1972: 1650 har föreslagits att riksdagen
anvisar ytterligare 200 milj. kr. för att hålla konsumentpriset på
mjölk oförändrat under det kommande regleringsåret. Vi har i detta
sammanhang inte ansett oss kunna biträda förslag av sådan natur. Visserligen
torde det kunna hävdas att en mera begränsad subventionering
inte skulle rubba principerna för jordbruksavtalets prissystem.
Med anledning av att man från skilda håll ifrågasatt den nuvarande
prispolitikens principiella utformning har vi dock icke velat bidra till
att ge näring åt en delvis onyanserad debatt om övergång till lågprislinje.

Mjölken utgör en betydande utgiftspost — i synnerhet för barnfamiljerna.
Som ett av våra viktigaste livsmedel om man tar hänsyn till
näringsinnehållet är dock mjölk fortfarande ett av våra billigaste födoämnen.
Att lindra verkningarna av ett högt skattetryck genom att subventionera
konsumtionsmjölk finner vi därför diskutabelt.

Moderata samlingspartiet har i motion med anledning av propositionen
1972: 95 behandlat hushållens ekonomiska problem i samband med
föreslagna ändringar i såväl det direkta som det indirekta skattesystemet.
Vi har också framfört förslag om att ge den parlamentariska
skatteutredningen i uppdrag att dels med förtur undersöka möjliga åtgärder
för att ge bl. a. just barnfamiljerna ökat konsumtionsutrymme,
dels undersöka möjligheterna av en differentierad mervärdeskatt. Det
sistnämnda förslaget innebär att mervärdeskatten på mjölk eller andra

JoU 1972: 34

livsmedel skulle kunna ges en lägre nivå än för andra mera umbärliga
varor.

Vi anser dessutom att problemen med de stigande matpriserna bäst
löses via skattepolitiken. Detaljhandelspriserna på livsmedel bestäms i
begränsad utsträckning av jordbrukets inkomstförhållanden. Därför
främjar man bättre jordbrukarnas berättigade krav på inkomststandard
genom att lösa dessa problem i annat sammanhang.”

b. av herr Takman (vpk) som anför:

”Vänsterpartiet kommunisterna har i en partimotion (1972: 54) krävt
att mervärdeskatten på livsmedel slopas. Vi anser att denna åtgärd är
den viktigaste skattepolitiska reformen. Den ger det bästa stödet till
barnfamiljerna, låginkomstgrupperna, lönarbetarna och pensionärerna.
Eftersom dessa grupper måste använda en större del av sina inkomster,
relativt sett, för inköp av livsmedel än andra grupper i samhället, drabbas
de särskilt hårt av den kraftiga stegring av livsmedelspriserna som
ägt rum de senaste åren. Från december 1970 till december 1971 steg
dessa priser med 12,0 procent. Ett slopande av mervärdeskatten på livsmedel
skulle i ett slag sänka priserna på matvaror med 15 procent,
vilket i betydande grad skulle förbilliga hushållskostnaderna för de

nämnda grupperna.

Prisstegringar — till dels direkt eller indirekt föranledda av den beslutade
höjningen av mervärdeskatten — och kommunalskattehöjningar
har för de flesta grupper helt ätit upp den sänkning av den direkta
statsskatten som på regeringens förslag beslutades av 1970 års riksdag.
Även regeringen måste nu i sitt nya förslag till skattereform erkänna
att 1970 års skattereform, som vänsterpartiet kommunisterna med skärpa
kritiserade, har misslyckats. Det bör dock samtidigt erinras om att de
borgerliga partierna i allt väsentligt accepterade den omläggning av
skattepolitiken som då företogs. De har också hårt drivit kraven på en
ytterligare övergång från direkt till indirekt beskattning och om en
samtidig sänkning av marginalskatterna.

Anledningen till att jag avstod vid voteringen i utskottet var dock
inte i första hand det hyckleri som mittpartierna demonstrerat med
förslaget om ett slags prisstopp på mjölken — hyckleri mot bakgrunden
av dessa partiers tidigare meriter i skattefrågan. Anledningen till att jag
nödgades avstå vid voteringen var det faktum att vår partimotion om
slopande av mervärdeskatten på livsmedel inte hade behandlats i
kammaren. Vår partimotion med anledning av propositionen om ändring
i förordningen om statlig inkomstskatt m. m. har f. ö. inte behandlats
i skatteutskottet när detta skrivs. Den finansiering av nödvändiga
statsutgifter genom skärpning av skatterna på kapital och profiter, som
vi samtidigt föreslår, ställer in skattepolitiken som ett led i klasskampen
mellan kapitalister och arbetare.”

JoU1972: 34

2. angående utredning av vissa frågor rörande jordbrukspolitiken
m. m.

av herr Takman (vpk) som anför:

”Principerna för klara och tydliga uttalanden är bland annat att
'varje ord eller fras bör vara avpassad för sitt sammanhang’, skriver
Graves och Hodge i The reader över your shoulder, en handbok för
engelska prosaskribenter. Ett särfall är det emellertid när en statssekreterare
talar i sin ministers namn, ministern i regeringens namn och
regeringen i kungens namn. 'Denna ceremoniella praxis resulterar i ett
extremt suddigt språk.’

Ett sådant särfall är tydligen utskottsmajoritetens bifall till yrkandena
i motionen 1972: 1651 om en utredning för en övergång till lågprislinje
för jordbruksprodukter och en undersökning av distributionskostnaderna
för livsmedel. Socialdemokraterna röstade enligt min uppfattning
för motionens yrkanden även om det inte skedde utan jämmer
och veklagan. Den ceremoniella praxis som utspelats mellan voteringen
i utskottet och justeringen av betänkandet har dock gett ett för den
oinvigde svårtolkat resultat. Regeringspartiets företrädare i utskottet
finner det inte 'vare sig erforderligt eller ens lämpligt att riksdagen gör
några bindande uttalanden rörande direktiven för den kommande utredningen’.
Men de hänvisar till 1967 års riksdag, högprissystemet inom
EEC och dåvarande jordbruksministerns betonande av att ’en lågprislinje
rent principiellt hade avsevärda fördelar framför en högprislinje,
inte minst med hänsyn till att de lägre inkomsttagarna vid en lågprislinje
får bära en mindre del av kostnaderna för jordbruksstödet’. Efter
denna utmärkta sammanfattning av den kommunistiska partimotionens
tendens görs, före ett svepande omdöme om en hel serie motioner,
följande uttalande: 'Det förefaller mot bakgrund av det anförda naturligt
att den kommande utredningen även måste komma in på hithörande
spörsmål.’

Utifrån de lärdomar som den anförda handboken för engelska prosaskribenter
har gett om särfall, där exempelvis en partigrupp i jordbruksutskottet
talar i sin jordbruksministers namn, har jag tolkat betänkandet
som ett bifall till vpk-motionen 1972: 1651.”

3. angående stöd till pälsdjursuppfödning

av herrar Hedin och Kronmark (båda m) som anför:

”Utskottet har avstyrkt bifall till förslaget i motionen 1972: 1277 om
att statlig kreditgaranti skulle ges för driftslån i saneringssyfte för pälsdjursuppfödning
och i detta sammanhang hänvisat till att stöd kan utgå
enligt kungörelsen om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och
småindustri. Vi finner det i och för sig positivt att utskottet gjort detta
uttalande vilket bör göra det möjligt för pälsdjursuppfödare att erhålla
lån.

JoU 1972: 34

Eftersom pälsskinnexporten tillför landet betydande valutainkomster
och pälsdjursnäringen dessutom har betydelse för fiskerinäringens möjligheter
att avsätta fisk av sämre slag, är det angeläget att pälsdjursuppfödningen
får rimliga möjligheter att lösa sina kapitalproblem.

Vi förutsätter att, i de fall jordbrukare bedriver pälsdjursuppfödning
som komplement till jordbruksdriften, man med en generös tolkning
av rationaliseringskungörelsen kan göra det möjligt, när så anses befogat,
att även lantbruksnämnderna kan medverka till att kreditgaranti

beviljas.”

JoU 1972: 34

Bilaga 1

Yttrande över motionerna 1972: 266 och 1972: 1302
Lantbruksstyrelsen (16.2.1972)

Enligt lantbruksstyrelsens mening bör frågan om eventuell utvidgning
av rationaliseringsstödet i form av ökade bidragsmöjligheter till investeringar
ses i ett vidare sammanhang, varvid även angelägenheten av
andra åtgärder än täckdikning beaktas. Om en utökning av stödet skall
ske torde det f. n. finnas investeringar som är angelägnare att stödja genom
ökad bidragsgivning än täckdikning.

Lantbruksstyrelsen anför vidare.

Omfattningen av den av lantbruksnämnderna projekterade täckdikningen
och storleken av det statliga stödet till denna verksamhet redovisas
för åren 1950—1971 i bifogad tabellbilaga.

Den av lantbruksnämnderna projekterade täckdikningen utgör en relativt
god mätare på omfattningen av den per år utförda täckdikningen.
Visserligen kommer en del av den projekterade täckdikningen ej till utförande,
men å andra sidan utföres viss täckdikning som ej projekteras
av lantbruksnämnderna. Genom uppgifter inhämtade från lantbruksnämnderna
för några år kan den utförda arealen täckdikning approximativt
beräknas överstiga den av nämnderna projekterade med omkring
10 »/o.

Den av nämnderna projekterade arealen (tabellbilaga kolumn 3) låg
under 1950-talet och början av 1960-talet på en nivå som varierade
mellan 14 000 och 18 000 ha per år. Därefter ökade arealen fram
t. o. m. år 1965, då den uppgick till 22 000 ha, varefter en viss nedgång
skett. Medelarealen för de fyra senaste åren (1968—1971) uppgick till
ca 17 000 ha och utgjorde en större projekterad areal än genomsnittet
för perioden 1950—1962, vilken uppgick till ca 16 000 ha. Det bör observeras
att investeringsnivån år 1970 genomgående var låg inom jordbruket,
beroende bl. a. på de rådande kreditrestriktionerna.

Det statliga stödet till täckdikning i form av bidrag (tabellbilaga kolumn
7) har fr. o. m. år 1968 minskat beroende på de ändrade regler
för rationaliseringsverksamheten som trädde i kraft den 1 juli 1967. Att
täckdikningsverksamheten trots de restriktivare bestämmelser som gällt
för bidragsgivning från nämnda tidpunkt ändock legat på en något högre
nivå än under åren 1950—1962 kan sannolikt förklaras av dels att
täckdikning i sig själv i de flesta fall är en lönsam åtgärd som relativt
snabbt betalar sig, dels de gynnsammare skattemässiga avskrivningsregler
för täckdikning som tillkom under 1960-talet och som innebär att anläggningskostnaderna
för täckdikning kan avskrivas på 10 år.

Vissa ändringar i reglerna för det statliga rationaliseringsstödet till
jordbruket, vilka trädde i kraft den 1 juli 1971, har medfört att statsbidrag
nu kan utgå i ökad omfattning till bl. a. täckdikning. Detta gäller
främst för norra Sverige och sammanhänger med bestämmelserna om
rationaliseringsstöd till vissa jordbruk (SFS 1971: 420) och möjligheterna
att i ökad omfattning tillämpa dispensbestämmelserna i 20 § andra
stycket rationaliseringsskungörelsen (SFS 1967: 453).

JoU 1972: 34

Den av lantbruksnämnderna under senare år genomsnittligt projekterade
arealen på 17 000 ha motsvarar en årligen täckdikad areal på
närmare 19 000 ha. Med en varaktighet hos täckdikningen på 50 år
skulle 19 000 ha täckdikad areal per år svara mot en täckdikad totalareal
av 950 000 ha.

I föreliggande motioner har föreslagits att ett generellt statligt stöd
i form av bidrag skall lämnas för täckdikning av all åker som bedöms
bli bestående på längre sikt. För att erhålla en uppfattning om kostnaderna
för en sådan stödgivning har uppställts två alternativ. I alternativ
ett har antagits att en utökad stödgivning skulle resultera i en årlig
täckdikning av 25 000 ha motsvarande en totalt täckdikad åkerareal av
1 250 000 ha och i alternativ två 30 000 ha motsvarande en totalareal
av 1 500 000 ha. I båda alternativen har förutsatts att bidrag utgår med
40 o/o inom SR-området och med 25 % i övriga delar av landet. Enligt
tillgänglig statistik kan täckdikning inom SR-området beräknas till 20 °/o
av den totala täckdikningen.

Alt. 1

25 000 ha/år

Kostnad kr/ha 2 600

Kostnad totalt 65 milj. kr

SR-området: 20 % 13 ” ” ; 40 % bidrag = 5,2 milj. kr

Övrigt: 80 % 52 ” ” ; 25 % ” =JLO ” ”

Summa 18,2 milj. kr

Ovan framräknat belopp bör reduceras med uppskattningsvis 10 %
med hänsyn till att bidrag ej utgår med belopp understigande 2 500 kr.
Reducerat belopp 16,4 milj. kr.

Alt. 2

30 000 ha/år

Kostnad kr/ha 2 600

Kostnad totalt 78 milj. kr

SR-området: 20 % 16 ” ” ; 40 % bidrag = 6,4 milj. kr

Övrigt: 80 % 62 ” ” ; 25 % ” = 15,5 ”

Summa 21,9 milj. kr

Reducerat med 10 %, se ovan under alt. 1 19,7 milj. kr.

Härtill skulle sannolikt komma en viss minskning av bidragsbeloppen
beroende på bestämmelserna i 7 § rationaliseringskungörelsen.

De utförda beräkningarna tyder på att en utvidgad bidragsgivning till
täckdikning enligt motionärernas hemställan skulle medföra en väsentligt
utökad förbrukning av bidragsmedel till inre rationalisering, jämfört
med de ca 2 milj. kr som förbrukats under de senaste åren. Motionärernas
förslag innebär enligt lantbruksstyrelsens approximativa uppskattningar
att bidragsramarna sammanlagt måste ökas med ett belopp
i storleksordningen 15 milj. kr per budgetår. Lantbruksstyrelsen vill
framhålla att det enligt styrelsens mening knappast är motiverat att vid
en eventuell prioritering av medelsutrymmet inom nu fastställd ram för
bidrag till inre rationalisering ge ökade bidrag till täckdikning förtur.
Styrelsen vill vidare anmäla att framställning nyligen gjorts till Kungl.
Maj:t om utökning av bidragsramen för innevarande budgetår på grund
av de ökade medelsanspråk som de från den 1 juli 1971 ändrade bestämmelserna
medfört. Härjämte har lantbruksstyrelsen tidigare av samma
skäl hemställt om höjning av bidragsramen för budgetåret 1972/73.

JoU1972: 34

Bilaga

År

Av lantbruksnämnderna
utförd projektering

Statligt stöd

Antal Areal,
obj ha

Beräkn.

kostn.

1 000-tal
kr

Areal,

Låne-garanti
1 000-tal
kr

Bidrag

1 000-tal kr

Beräkn.

kostn.

1 000-tal kr

2 3

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1967

1968

1969

1970

1971

3 007
2 426
2611
2 688

2 934

3 113
2 908
2 701
2 704
2710
2 692
2 517
2 708
2 614
2 695
2719
2 329
2 113
1 498
1 430
1 138
1 077

14 905
13 589

16 376

15 438

17 730
17 150

16 906
15 538
15 435

15 058

16 493
15 873

17 449

18 486
20 053
22100

19 638
19 186

17 705

18 004
15 551
17 184

11 734

12 534
17 039
17 365
20 651

20 776

21 922
20 220
21 026
20 839
23 919
23 302
28 316
31 898

36 543
42 368

40 094

41 156
41 811
41 905

37 741
44 880

5 074

3 860

4 904

5 375

6 063

7 047
6 389
6158
6 858

8 435

9 773
9 839

10 806
11 687

13 888

14 337
13 583
11 646

8 042
6 681
5 629
4 792

589
615
917
1 536

1 582

2 194
1 890
1 629

1 793

2 380
2 007
2 148
2 966
4 737
6 307

6 849

7 406

8 723
11 356

9 180
7110
7 406

835
683
987
1 140
1 330
1 508
1 534
1 647

1 776

2 392

3 028

3 376

4 021

4 572

5 926

6 575
6 601
5318
2 442
2 292
2 249
2 062

3 964
3 419

5 053

6 054

7 139

8 574
8154
8 166
8 707

11 511

13 305

14 240

16 520
18 688
24 283
26 690
26 063
23 240

17 687
14 963

12 548
11 534

JoU 1972: 34

Bilaga 2

Yttranden över motionerna 1972: 200, 1972:1281 och 1972:1290
Lantbruksstyrelsen (5.4.1972)

Lantbruksstyrelsen anför följande.

De remitterade motionerna går ut på att jordbrukspolitiken skall ses
över med hänsyn till dess effekter i en rad avseenden för samhället i
övrigt. Bl. a. tas i motionerna upp inverkan på andra näringar än jordbruk,
på arbetsmarknaden, miljön samt livsmedelsberedskapen på längre
sikt.

Nu gällande jordbrukspolitik grundar sig på det omfattande utredningsarbete
som utfördes av 1960 års jordbruksutredning. Härvid behandlades
jordbrukspolitikens samband med utvecklingen inom samhället
i övrigt. 1967 års riksdagsbeslut om jordbrukspolitiken grundade sig
sålunda på ingående överväganden om sambandet mellan på ena sidan
jordbrukets utveckling och på andra sidan sysselsättning, landskapsvård
och frågor om en tillräckligt stor livmedelsproduktion med tanke bl. a.
på vårt lands beredskap inför en krissituation.

Jordbrukspolitiken anger såsom huvudmål för utvecklingen inom jordbruket
effektivast möjlig produktion och en ekonomisk standard för
personer sysselsatta i jordbruk som är likvärdig med den i andra näringar.
Vidare skall produktionsvolymen anpassas till en nivå som erfordras
av beredskapsskäl, dvs. inte lägre än 80 °/o av full självförsörjning.

Denna politik medför en viss koncentration av jordbruksproduktionen
till slättbygder och bättre mellanbygder. För att uppehålla en jordbruksproduktion
av önskad storlek i norra Sverige utgår där särskilt
statsstöd, vilket på förslag av en parlamentarisk utredning förbättrades
föregående år. Det statliga rationaliseringsstöd, som baseras på 1967
och 1971 års beslut, syftar i första hand till en uppbyggnad av lönsamma,
bestående företag. För norra Sverige utgår dock i vissa fall stöd
även till företag med begränsade utvecklingsmöjligheter. Lantbruksstyrelsen
har på Kungl. Maj:ts uppdrag dessutom utarbetat förslag till regler
för finansieringsstöd till begränsat utvecklingsbara mjölkföretag även
i övriga delar av landet. Genom sistnämnda båda stödformer torde möjligheterna
förbättras att tills vidare uppehålla jordbruksdrift i vissa områden
där jordbruket eljest skulle komma att nedläggas. I samma riktning
kommer också den i årets statsverksproposition föreslagna verksamheten
med landskapsvårdande åtgärder i odlingsbygder att verka.

Det kan i sammanhanget erinras om att stödåtgärder härutöver till
jordbruk i avfolkningsbygder har ifrågasatts av vissa länsstyrelser i de
till inrikesdepartementet ingivna länsprogrammen 1970. Dessa förslag,
som främst härrör från norrlandslänen, motiveras av en önskan att bevara
bosättning och sysselsättning i vissa glesbygdsområden. Enligt lantbruksstyrelsens
mening är stödåtgärder utöver dem som i det föregående
angetts f. n. inte jordbrukspolitiskt motiverade. Det innebär emellertid
knappast någon konflikt med jordbrukspolitiken om man av andra skäl
inför någon form av statsstöd för jordbruk i områden där stöd till jordbrukets
rationalisering nu inte kan utgå. Någon ny utredning behöver

JoU 1972: 34

inte tillsättas för att särskilt ta upp dessa frågor, eftersom det torde ligga
inom ramen för glesbygdsutredningens uppdrag att behandla dem.

Det är såvitt lantbruksstyrelsen kunnat finna inte motionärernas avsikt
att huvuddragen i gällande jordbrukspolitik skall ändras. En särskild
utredning om den långa rad av sidoeffekter som nämns i motionerna
blir med nödvändighet en mycket omfattande och tidskrävande utredning.
Förutom jordbrukssektorn torde en sådan utredning få omfatta
stora delar av samhället i övrigt sett ur bl. a. ekonomiska, miljömässiga
och sociala synpunkter. Det kan enligt lantbruksstyrelsens mening ifrågasättas
om en sådan särskild utredning är nödvändig. I den mån en allmän
översyn av jordbrukspolitiken skall ske bör dock givetvis även de
i motionerna angivna sidoeffekterna av denna politik beaktas så långt
detta är motiverat.

Statens jordbruksnämnd (5.4.1972)

Jordbruksnämnden anför.

Statens jordbruksnämnd vill erinra om att frågan om jordbruket och
dess roll i samhället behandlades av 1960 års jordbruksutredning. Utredningens
överväganden låg till grund för ståndspunktstaganden i dessa
frågor i 1967 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för jordbrukspolitiken.

Enligt detta beslut är den allmänna jordbrukspolitiska målsättningen
att till minsta samhällsekonomiska kostnad åstadkomma en jordbruksproduktion
av önskad storlek och att samtidigt göra det möjligt för de
i jordbruket sysselsatta att bli delaktiga av den allmänna standardstegringen.
Befolkningspolitiska och sociala skäl bör i allmänhet inte leda
till att en olönsam jordbruksproduktion upprätthålls på längre sikt. Inte
heller bör enligt riksdagsbeslutet naturvården främjas genom generella
jordbrukspolitiska åtgärder.

I enlighet härmed är jordbruksnämnden av den uppfattningen, som
också redovisas i motionen nr 1972: 1281, att kostnaderna för samhällets
insatser i form av jordbrukspolitiska åtgärder inom lokaliserings-,
arbetsmarknads- och miljöpolitik ej bör slå igenom i livsmedelspriserna
utan bör mötas på annat sätt.

Vad sedan gäller rationaliseringsverksamheten inom jordbruket bör
den enligt 1967 års riksdagsbeslut bedrivas med hänsyn även till andra
aspekter än de rent jordbrukspolitiska. Planeringen inom jordbrukssektorn
skall inordnas i samhällsplaneringen i stort och i den regionala planeringen.
Vid den senare skall särskild vikt ägnas dispositionen av markresurserna
med syfte att få till stånd bästa möjliga avvägning av behoven
av mark för jordbruks-, bebyggelse- och fritidsändamål eller för
annan användning. Så långt möjligt skall naturvårdsaspekten beaktas.

Jordbruksnämnden går inte närmare in på rationaliseringsverksamheten;
lantbruksstyrelsen är ansvarig myndighet härför. Det kan dock nämnas
att undersökningar pågår inom lantbruksekonomiska samarbetsnämndens
rationaliseringsgrupp avseende rationaliseringspolitikens verkningar.
Undersökningarna är avsedda att läggas fram under loppet av
år 1973.

Jordbruksnämnden vill i detta sammanhang också erinra om det av
1971 års riksdag beslutade stödet till jordbruket i norra Sverige. Syftet
med stödet är att upprätthålla en regional livsmedelsförsörjning samt
att bygga upp bärkraftiga brukningsenheter av näringspolitiska, befolk -

JoU 1972: 34

ningspolitiska, sociala och landskapsvårdande skäl. Stödet lämnas dels
i form av vissa pristillägg (av budgetmedel), dels genom rationaliseringsverksamhet.

Beträffande naturvårdsaspekterna framhölls i 1967 års riksdagsbeslut
att naturvårdsmyndigheten skulle få i uppdrag att följa verkningarna
från landskapsvårdssynpunkt av minskningen i jordbruks jordens omfattning.

Statens naturvårdsverk har sedermera låtit företa en utredning, som
redovisas i publikationen ”Landskapsvård i odlingsbygder” (1970: 9).
Den ungefärliga omfattningen har kartlagts av de arealer som från landskapsvårdssynpunkt
bör återställas eller skyddas mot nedläggning. I utredningen
föreslogs olika metoder för att hålla odlingsmarken öppen,
bl. a. betesdrift för främst nötköttsproduktion. Jordbruksnämnden hade
i sitt remissyttrande ingen erinran mot att naturvårdsverket tillfördes
anslagsmedel härför. Förslag härom har lämnats i årets statsverksproposition
(prop. 1972: 1, bilaga 11).

Vidare pågår inom den nu arbetande naturvårdskommittén utredningar
om odlingslandskapets bibehållande.

I fråga om utvecklingsländernas livsmedelsförsörjning kom jordbruksutredningen
fram till uppfattningen att Sverige kan göra effektivare insatser
på annat sätt än genom direkta leveranser av livsmedel till dessa
länder. Att upprätthålla en överskottsproduktion med hänsyn till deras
försörjning ansågs inte realistiskt.

Vad slutligen beträffar livsmedelsberedskapen har jordbruksnämnden
som ansvarig myndighet under år 1968 framlagt en större översyn av
och förslag till den närmare utformningen av försörjningsberedskapen.
Nämnden bevakar fortlöpande och redovisar i sin årliga anslagsframställning
läget på detta område. Material härtill torde under året vara
att förvänta från lantbruksekonomiska samarbetsnämnden, vars försörjningsgrupp
ser över metodiken m. m. för beräkning av produktionsoch
konsumtionsutvecklingen samt försörjningsbalansen på livsmedelsområdet.

Åtskilliga av de i motionerna anförda synpunkterna har sålunda varit
föremål för behandling inom 1960 års jordbruksutredning och beaktas
alltjämt i olika sammanhang.

Jordbruksnämnden finner för sin del ej behov av ytterligare utredningar
i de av motionärerna åsyftade hänseendena.

Statens naturvårdsverk (4.4.1972)

Naturvårdsverket anför.

Statens naturvårdsverk har begränsat sin behandling av föreliggande
motioner till de delar som tar upp naturvårdsaspekter. Verket vill inledningsvis
erinra om departementschefens uttalande i propositionen
1971: 95. Han anser det inte vara möjligt att speciellt främja naturvården
genom generella jordbrukspolitiska åtgärder. I stället krävs, enligt
departementschefen, främst insatser inom ramen för naturvårdspolitiken.

Genom beslut 9.6.1967 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens naturvårdsverk
att följa inverkningarna från landskapsvårdssynpunkt av minskningen
i jordbruksjordens omfattning. Naturvårdsverket tillsatte i sep -

JoU 1972: 34

tember 1968 en arbetsgrupp med representanter för berörda verk och
intresseorganisationer för att utreda frågan. Arbetsgruppen avgav i oktober
1970 en rapport med förslag till landskapsvårdande åtgärder i odlingsbygder
som bl. a. innebar att ca 200 000 ha ej bestående jordbruksmark
borde bli föremål för landskapsvårdande åtgärder.

Med utgångspunkt från rapporten lämnade naturvårdsverket därefter
sitt förslag till åtgärder, vilket fick ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.
I 1972 års statsverksproposition har föreslagits en
försöksverksamhet kring landskapets öppethållande, t. v. under en treårsperiod.
För budgetåret 1972/73 har för denna verksamhet beräknats
1 milj. kr. Enligt verkets mening bör resultatet av denna försöksverksamhet
avvaktas innan ytterligare utredningar övervägs.

Med anledning av vad som anförs i motionen 1972: 200 beträffande
omprövning av rationaliseringsstödet, vill naturvårdsverket understryka
angelägenheten av att även bidrag genom avtal med naturvårdsmyndigheter
om öppethållande av vikande jordbruksmark bör kunna medräknas
på intäktssidan vid lantbruksnämndens prövning av lönsamheten i
låneärenden.

Från naturvårdssynpunkt framstår det vidare som självklart att naturoch
landskapsfrågorna i största möjliga utsträckning samordnas med regionalpolitiken.
Härigenom skapas de bästa garantierna för att resultatet
av de naturvårdande insatserna blir bestående.

Arbetsmarknadsstyrelsen (7.4.1972)

Arbetsmarknadsstyrelsen anför.

Sysselsättningen inom jordbruk och jakt har enligt arbetskraftsundersökningarna
minskat från 385 000—390 000 åren 1962—1963 till
230 000 år 1971 dvs. med över 40 procent. På grund av det stora antalet
brukare i de äldre åldersklasserna har en stor del av minskningen varit
att hänföra till naturlig åldersbetingad avgång men vad beträffar anställda
och medhjälpare inom jordbruksnäringen har många personer
flyttat över till andra näringar och andra orter.

Denna omställning är i första hand en följd av rationaliseringen inom
jordbruksnäringen. Sålunda minskade antalet brukningsenheter från
233 000 år 1961 till 155 000 år 1970. Av minskningen på 78 000 brukningsenheter
föll 87 procent på gårdar med högst tio hektar åker. Behovet
av kompletteringssysselsättning har på sådana gårdar sedan länge
varit stort. Ett stort bortfall av kompletteringssysselsättning har successivt
skett genom rationaliseringen av skogsbruket. Även inom andra näringar,
exempelvis transporter och byggnadsverksamhet, har det underlag
för kompletteringssysselsättning som jordbrukets arbetskraft tidigare
haft genom rationaliseringar minskat.

Såväl i omställningen mot andra näringar och bostadsorter som inte
minst i anordnandet av kompletterande sysselsättning för dem som av
olika anledningar, främst ålder, handikapp eller ortsbundenhet, blivit
kvar i jordbruket har alla de gängse arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
givetvis stått öppna även för jordbrukets arbetskraft. Sålunda har
beredskapsarbeten t. ex. vid vägbyggen och i skogliga samt miljövårdande
arbeten inneburit ett stort bidrag till kompletterande sysselsättning
för jordbrukets arbetskraft.

JoU 1972: 34

Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet (4.4.1972)
Institutionen anför.

Gemensamt för de motioner institutionen har fått för yttrande är en
diskussion om de indirekta verkningar den nuvarande jordbrukspolitiken
medför. De väsentligaste indirekta verkningar som berörs synes
vara

1) effekten av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket, samt

2) förbuskning och igenväxning av tidigare odlad mark.

Utöver dessa indirekta verkningar berör motionen 1972: 200 av herrar
Enlund och Jonsson i Alingsås den globala livsmedelsförsörjningen.
För institutionen förefaller det klart att den nuvarande livsmedelsproduktionen
är efterfrågestyrd och att ej knapphet på lämplig jordbruksmark
utgör den begränsande faktorn för en ökning av den globala livsmedelsproduktionen.
En ökning f. n. av den svenska jordbruksproduktionen
skulle därför på intet sätt förbättra livsmedelssituationen, utan i
stället för vissa produkter skapa försämrade marknadsmöjligheter för
några underutvecklade länder. Motionärernas antagande att en framtida
inkomstökning i den överbefolkade delen av världen skulle kräva en
ökning av den svenska jordbruksproduktionen förefaller tvivelaktigt.
Dels torde andra jordar än svenska, t. ex. amerikanska, komma att bli
tagna i anspråk. Dels kommer en dylik utveckling att ske kontinuerligt,
så att en successiv ökning av efterfrågan på jordbruksprodukter medför
en motsvarande ökning av marknadspriserna på jordbruksprodukter. Under
denna process finns det då möjligheter för det svenska jordbruket att
anpassa sig till ändrade priser. Institutionen finner alltså inte att de globala
livsmedelsproblemen är ett tillräckligt skäl för en upprivning av
1967 års målsättning för den svenska jordbrukspolitiken.

Vad beträffar de indirekta verkningarna anser institutionen att dessa
bör diskuteras i samband med den allmänna miljö- och naturvården,
och ej i anknytning till jordbrukspolitiken.

Det ekonomiskt intressanta problemet beträffande bieffekter av kemiska
bekämpningsmedel och konstgödning synes vara att finna medel
som kan användas för att styra bruket av dylika medel mot medel med
mindre omgivningspåverkan. En möjlighet härvidlag är en särskild beskattning
eller avgift på användandet av medel med stor omgivningspåverkan
(vi utgår här från att regering och giftnämnd kontinuerligt
följer effekterna av dessa medel och förbjuder varje medel som ger
skador som uppenbarligen överstiger de fördelar som är förknippade
med användningen av medlet). En fördel med en sådan avgift är att
den är mindre drastisk än ett förbud, vilket hittills verkat vara det enda
styrmedel som prövats. Med anledning härav förefaller det institutionen
bäst om den nyligen tillsatta miljökostnadsutredningen i sina studier av
avgifters användning inom miljöpolitiken kunde förmås att inkludera
kemiska bekämpningsmedel i sina forskningsobjekt.

Vad gäller ”förbuskningsproblemet” är frågan analog. Hur kan man
finna styrmedel som kan förhindra att tidigare odlad mark växer igen.
Det är även här möjligt att avgifter och subventioner kan användas,
t. ex. i formen av en subvention till jordbrukare och andra landägare
och som utgår i proportion till den areal de kvarhåller i från miljösynpunkt
önskat skick. Även denna fråga borde utredas av miljökostnadsutredningen.

JoU 1972: 34

Lantbrukarnas riksförbund (10.4.1972)

Lantbrukarnas riksförbund anför.

Motionerna 1972: 200 och 1972: 1281 syftar till en viss översyn av
jordbrukspolitikens följdverkningar i olika avseenden inom andra samhällsområden,
medan motion 1972: 1290 utmynnar i en hemställan om
en utredning syftande till en omprövning av den jordbrulcspolitiska målsättningen,
varvid hänsyn skulle tas även till miljö- och trivselfaktorer.

LRF anser att man vid utformningen av 1967 års riktlinjer för jordbrukspolitiken
hade alltför snäva bedömningsgrunder. Tillräcklig hänsyn
togs inte till jordbrukspolitikens inverkan ur t. ex. social- och miljösynpunkt.
Uppenbara felbedömningar gjordes rörande möjligheterna att
överföra resurser från jordbruket till andra näringar, varigenom omställningsproblemen
såväl för enskilda människor som för näringen i dess
helhet blev underskattade. De miljö- och naturvårdsproblem, som en
omfattande nedläggning av åker medför, blev inte på något positivt sätt
beaktade.

Det snäva sektorstänkande, som utmärker 1967 års riksdagsbeslut,
gäller i huvudsak också uppföljningen av riksdagsbeslutet. Berörda ämbetsverk
— lantbruksstyrelsen, jordbruksnämnden, naturvårdsverket, statistiska
centralbyrån m. fl. — har var sina bevakningsområden. En omfattande
insamling av statistik och andra fakta sker också, varigenom
utvecklingen inom jordbruket blir belyst. Denna faktainsamling är emellertid
inte tillräcklig om man på grundval av erfarenheterna vill rätta
till brister eller på annat sätt styra utvecklingen i önskvärda banor. Härför
krävs en analys av orsakssammanhangen och en övergripande bedömning.
Denna uppgift kan nu i huvudsak sägas åvila lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden. Dess resurser är emellertid starkt begränsade.
Ej heller omfattar dess kompetensområde utvecklingen i fråga
om exempelvis landskapsvård och övrig miljövård, lokaliseringspolitik,
arbetsmarknadspolitik och liknande aspekter, som måste tas med i en
helhetssyn på jordbruket och jordbrukspolitiken.

LRF anser att de frågeställningar som tagits upp i motionerna och
som ovan exemplifierats måste göras till föremål för en fortlöpande
analys, vilket givetvis inte hindrar att delproblem kan tas upp till specialstudium.
Uppgiften kan därför inte lösas genom att en särskild utredning
tillsätts utan måste skötas av ett permanent organ, som bör vara
lantbruksekonomiska samarbetsnämnden. Detta överensstämmer också
med vad riksdagen uttalat vid tillskapandet av detta organ. Framhållas
bör, att samarbetsnämnden genom en rad arbetsgrupper i dag leder ett
flertal utredningar, bl. a. rörande rationaliseringspolitikens effekter.

För att samarbetsnämnden skall kunna fylla den avsedda funktionen
på ett tillfredsställande sätt är det dock nödvändigt att dess ekonomiska
resurser utökas samtidigt som instruktionen vidgas till att omfatta alla
här berörda aspekter. LRF vill betona att en sådan resursförstärkning
inte får innebära att samarbetsnämnden utvecklas till ett nytt ämbetsverk.
Dess nuvarande roll som samordningsorgan bör således bibehållas.
Samarbetsnämnden bör emellertid ges resurser för att planera olika utredningsprojekt
och knyta samman resultaten av dessa, så att den eftersträvade
totalöverblicken över jordbrukspolitikens inverkan på utvecklingen
inom såväl jordbruket som andra samhällsområden kan erhållas.

MARCUS BOKTR, STHLM 1972 72 0 0 5 6