Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående bestämmelserna om underrättelse till sakägare vid förordnanden enligt naturvårdslagen (Betänkande 1971:JoU56 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 56 är 1971

Joll 1971:56

Nr 56

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motion angående bestämmelserna
om underrättelse till sakägare vid förordnanden enligt naturvårdslagen.

I motionen 1971:503 av herr Andreasson (c) har hemställts att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en översyn av
naturvårdskungörelsens bestämmelser om underrättelseformen för sakägare,
så att största möjliga garanti ernås för att samtliga sakägare erhåller
kännedom om utfärdade förordnanden enligt naturvårdslagen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från statens naturvårdsverk.
Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

När länsstyrelse i anslutning till bildande av naturreservat meddelar
föreskrift enligt 8-10 §§ naturvårdslagen eller meddelar förbud enligt
11 § samma lag mot vidtagande av åtgärd som strider mot syftet med
ifrågasatta reservatföreskrifter skall enligt 6 § kungörelsen (1964:825)
om tillämpning av naturvårdslagen (naturvårdskungörelsen) underrättelse
därom ofördröjligen införas i länskungörelserna och tillställas varje känd
sakägare vars rätt berörs av beslutet. I den mån så befinns erforderligt
skall beslutet även kungöras i tidning med spridning inom orten eller
tillkännages på annat lämpligt sätt. Enligt 11 § i samma kungörelse
stadgas bl. a. att nyssnämnda bestämmelser rörande underrättelseförfarandet
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om förordnande enligt
15 § eller 19 § naturvårdslagen till skydd för strandområde och landskapsbild.
Dock fordras i dessa fall ej att särskilda underrättelser tillställs
sakägarna.

Stadgandet att särskilda underrättelser ej behöver tillställas sakägarna
kritiseras i motionen 1971:503, vari framhålls att betydande risker
föreligger för att ej samtliga sakägare i förekommande fall erhåller
underrättelse om meddelat förbud enligt nu aktuella lagrum. Detta kan
enligt motionärens mening medföra svåra konsekvenser för berörda
personer och måste betecknas som synnerligen otillfredsställande från
rättssäkerhetssynpunkt. I motionen hemställs därför om en översyn av
naturvårdskungörelsens bestämmelser om formen för underrättelse av
sakägare i syfte att ernå största möjliga garanti för att samtliga sakägare
erhåller kännedom om utfärdade förordnanden enligt naturvårdslagen.

Utskottet delar givetvis motionärens uppfattning att det är önskvärt
att informationen beträffande här avsedda förordnanden enligt naturvårdslagen
verkligen tränger fram till berörda parter. Innehållet i den nu

Riksdagen 1971. 16 sami. Nr 56

Omtryckning. S. 2, underskriften. Står: ERIK Rättat till: ERIC

JoU 1971:56

aktuella bestämmelsen i naturvårdskungörelsen och uttalanden som gjorts
av tredje lagutskottet vid 1966 års riksdag i samband med behandlingen
av motion i hithörande ämne (3LU 1966:50) ger vid handen att särskilda
underrättelser i åtskilliga fall bör tillställas kända sakägare, t. ex. när
endast ett fåtal markägare berörs eller då det med hänsyn till pågående
byggnadsverksamhet är av särskild vikt, att viss eller vissa markägare utan
dröjsmål får kännedom om förordnandet. Ofta innebär emellertid ett
strandskydds- eller landskapsskyddsförordnande enbart förbud mot byggnad
inom område, där det redan krävs byggnadslov för byggnaden.
Byggnadsnämnden skall i sådant fall vid prövning av ansökan om byggnadslov
beakta förordnandet. I sådana fall kan intresset av att varje
enskild sakägare nås av underrättelse, såsom bl. a. statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet anfört i interpellationssvar den 27 maj 1970
i förevarande fråga, vara mindre påtagligt. Det kan emellertid enligt
utskottets uppfattning finnas skäl att se över föreskrifterna om underrättelseförfarandet.
Som naturvårdsverket anför i sitt yttrande över nu
förevarande motion kan dock förutsättas att naturvårdskommittén med
utgångspunkt från hittills vunna erfarenheter av naturvårdslagens tillämpning
kommer att pröva även detta spörsmål i samband med sin pågående
översyn av naturvårdslagstiftningen. Med hänsyn härtill finner utskottet
inte påkallat att föreslå någon särskild riksdagens åtgärd i anledning av
motionen.

Utskottet hemställer således

att riksdagen lämnar motionen 1971:503 utan åtgärd.

Stockholm den 9 november 1971

På jordbruksutskottets vägnar
ERIC MOSSBERGER

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: herrar Mossberger (s),
Persson i Skänninge (s), Hedin (m), Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson
i Grebbestad (s), Wirtén (fp), Augustsson (s), fru Lindberg (s), herrar
Takman (vpk), Johansson i Holmgården (c)*, Berndtsson i Bokenäs (fp),
fru Sundberg (m), herr Kristiansson i Harplinge (c)* och fru Theorin (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

JoU 1971:56

Bilaga

Yttrande över motionen 1971:503
Statens naturvårdsverk (21.4.1971)

Naturvårdsverket framhåller att verket har, bl. a. i yttrande till justitieombudsmannen
den 24.10.1969, framhållit vikten av att markägarna
informeras om förordnanden enligt naturvårdslagen. Det måste dock även
åvila varje markägare att i rimlig utsträckning hålla sig underrättad om de
bestämmelser som berör hans fastighet. Valet av tillvägagångssätt vid
underrättelse om förordnande enligt 15 och 19 § naturvårdslagen (s. k.
strandskyddsresp. landskapsskyddsförordnanden) betingas enligt verkets
åsikt bl. a. av antalet berörda sakägare. Vid ett mindre antal är det
möjligt att underrätta var och en särskilt, medan ett sådant tillvägagångssätt
skulle innebära en mycket stor omgång då ett stort antal sakägare
berörs.

Naturvårdsverket utgår från att de sakkunniga för översyn av naturvårdslagen
med utgångspunkt från hittills vunna erfarenheter kommer att
pröva även nu ifrågavarande bestämmelser.

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.606 S