Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående jordbrukspolitiken (Betänkande 1971:JoU44 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande nr 44 år 1971 JoU 1971:44

Nr 44

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av motioner angående
jordbrukspolitiken.

Till jordbruksutskottet har hänvisats följande av utskottet till behandling
i ett sammanhang upptagna motioner:
dels 1971: 100 av herr Taube (fp), vari hemställts att riksdagen beslutar
att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om att exportförluster
på brödspannmål helt eller delvis regleras på annat sätt än
genom nu utgående förmalningsavgifter,

dels 1971: 212 av herr Bohman m. fl. (m), vari såvitt nu är i fråga
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att prissättningen
på jordbruksprodukter blir sådan att tillfredsställande lönsamhet
och förräntning kan åstadkommas på rationella jordbruksenheter så att
jordbrukarna får reella möjligheter att följa med i den allmänna standardutvecklingen,

dels 1971: 979 av herr Antby m. fl. (fp), vari hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en undersökning beträffande
utvecklingen inom jordbruksnäringen efter år 1967 samt om förslag till
riksdagen med anledning av de vid undersökningen gjorda erfarenheterna,

dels 1971: 980 av herr förste vice talmannen Bengtson m. fl. (c), vari
hemställts att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att frågan om tillämpande av lågprislinje för vissa hälsolivsmedel
blir föremål för prövning,

dels 1971: 987 av herrar Boo och Dahlgren (båda c), vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att en utredning tillsätts
med direktiv att utreda jordbrukets situation och de riktlinjer som
bör gälla för den framtida jordbrukspolitiken,

dels 1971: 1003 av herr Hansson i Skegrie m. fl (c), vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en ingående utredning
och kartläggning av det svenska jordbrukets situation vid en
EEC-anslutning och hur vi därvid skall kunna säkra en tillräcklig självförsörjning
med livsmedel,

dels 1971: 1004 av herr Hansson i Skegrie m. fl. (c), vari hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förstärkning av
jordbruksregleringens prissättningssystem och i övrigt sådana åtgärder
att de inkomstförhållanden och lönsamhetsvillkor för jordbruket som
beslöts av 1967 års riksdag snarast kan uppnås,

Riksdagen 1971. 16 sami. Nr 44

JoU 1971: 44

dels 1971: 1011 av herr Hedlund m. fl. (c), vari såvitt nu är i fråga
hemställts att riksdagen

»1. uttalar sig för att en inkomst- och lönsamhetsförbättring åstadkommes
inom jordbruket så att den av 1967 års riksdag uttalade målsättningen
om företagsekonomisk lönsamhet snarast blir uppfylld,

3. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om snabba åtgärder för att
säkra en tillräcklig tillgång på mjölk och mjölkprodukter inom landet,

5. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om prövning av möjligheterna
att vid sidan av direkta prishöjningar på jordbruksprodukter även använda
insatser av mera produktneutral karaktär,

6. uttalar sig för en utökning av sockerbetsodlingen till förslagsvis
50 000 hektar»,

dels 1971: 1025 av herr Kristiansson i Harplinge m. fl. (c), vari hemställts
att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att
en sammanfattande analys verkställs av de faktorer som efter 1967 års
riksdagsbeslut påverkat inkomst- och lönsamhetsutvecklingen samt rationaliseringsverksamheten
i jordbruket.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1971: 1003 från
statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan och
Lantbrukarnas riksförbund. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet. I betänkandet 1971: 43 har utskottet behandlat Kungl.
Maj:ts förslag angående reglering av priserna på jordbruksprodukter,
m. m. för den närmaste treårsperioden. Utskottet har för sin del tillstyrkt
att förslagen får utgöra grundval för prisregleringen under angivna
period.

I anslutning härtill har utskottet haft att ta ställning till vissa vid
riksdagens början väckta motioner med förslag syftande till ändringar
i olika avseenden av gällande riktlinjer och bestämmelser för jordbrukspolitiken.
Utskottets ställningstagande till nu ifrågavarande motioner
redovisas i detta betänkande.

Vad först gäller de motioner, 1971: 979 och 1971: 1025, vari yrkats
på vissa undersökningar beträffande inkomst- och lönsamhetsutvecklingen
m. m. inom jordbruket efter år 1967, vill utskottet erinra om att
det åligger den år 1969 inrättade lantbruksekonomiska samarbetsnämnden
att samordna kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska
utvecklingen inom lantbruket. I nämnden ingår företrädare för berörda
statliga myndigheter, forskningen och jordbrukets organisationer. Huvuduppgiften
för samarbetsnämnden är att regelbundet redovisa en helhetsbild
av utvecklingen inom lantbrukssektorn. Planläggningen och samordningen
av verksamheten sker inom ett antal till nämnden knutna
expertgrupper. Som framgår av prop. 1971: 116 har sådana undersökningar
som efterlysts i motionerna verkställts inom ramen för nämnda

JoU 1971: 44

expertgruppers arbete. Grupperna har även ställt material till förfogande
för de överläggningar som ägt rum mellan statens jordbruksnämnd, konsumentdelegationen
och jordbrukets förhandlingsdelegation beträffande
jordbruksprisregleringen efter den 30 juni innevarande år. Vid nu angivna
förhållanden finner utskottet förevarande motioner inte påkalla
någon särskild riksdagens åtgärd.

I sin samordnande verksamhet åligger det den lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden särskilt att kontinuerligt redovisa den faktiska och
förväntade utvecklingen inom lantbrukssektorn och att låta verkställa
utredningar som underlag för jordbrukspolitiska överväganden och beslut.
I förevarande sammanhang må även erinras om att 1967 års riksdag
vid behandlingen av frågan om lantbruksnämndernas organisation
uttalade (prop. 1967: 74, JoU 1967: 18, rskr. 1967: 214), att det bör vara
en väsentlig uppgift för lantbruksstyrelsen att analysera behovet av olika
åtgärder och värdera effekten av insatta rationaliserings- och omställningsmedel
i syfte att ge den fortsatta verksamheten en så effektiv inriktning
som möjligt. Under hänvisning till det anförda och med framhållande
av den relativt korta tid som nu gällande riktlinjer varit gällande,
avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1971: 987 om tillsättande
av en ny utredning rörande den framtida jordbrukspolitiken.

Mot bakgrund av den ogynnsamma inkomst- och lönsamhetsutvecklingen
inom jordbraket under senare år begärs i motionen 1971: 212
att riksdagen uttalar sig för att prissättningen på jordbruksprodukter
blir sådan att tillfredsställande lönsamhet och förräntning kan åstadkommas
på rationella jordbruksenheter så att jordbrukarna får reella
möjligheter att följa med i den allmänna standardutvecklingen. Även i
motionerna 1971: 1011 och 1971: 1004 framförs yrkanden om åtgärder
i syfte att åstadkomma sådan förbättring av jordbrukarnas inkomst- och
lönsamhetsförhållanden, att den av 1967 års riksdag beslutade målsättningen
snarast blir uppfylld.

I anledning av förevarande motionsyrkanden vill utskottet erinra om
att det förslag till prisreglering på jordbrukets område som framlagts i
prop. 1971: 116 och som tillstyrkts av utskottet (JoU 1971:43) innebär
att jordbruket under treårsperioden den 1 juli 1971—30 juni 1974 successivt
tillförs en inkomstförstärkning av 637 milj. kr. För jordbrukarfamiljer
vid gårdar med 20—50 ha åker i slättbygdsområdet beräknas
arbets- och kapitalinkomsterna stiga med 18 % under regleringsperioden.
Härtill kommer jordbruket att kompenseras för ändringar av den allmänna
prisnivån genom halvårsvisa utlösningar av ett s. k. inflationsskydd.
Liksom hittills får jordbruket tillgodoräkna sig vinsterna av den
fortgående rationaliseringen inom näringen. Förslaget till prisreglering
under den angivna treårsperioden har biträtts av jordbrukets förhandlingsdelegation.
Mot bakgrund av det nu anförda finner utskottet inte
anledning att föreslå någon särskild riksdagens åtgärd i anledning av

1* Riksdagen 1971. 16 sami. Nr 44

JoU 1971: 44

förevarande motionsyrkanden. Utskottet förutsätter dock att utvecklingen
under den kommande regleringsperioden med stor uppmärksamhet
kommer att följas av Kungl. Maj:t och berörda myndigheter. En betydelsefull
uppgift i detta sammanhang har givetvis den lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden i vilken, som nyss nämnts, ingår representanter
för såväl de statliga organen på området som jordbrukets organisationer.

Vad härefter gäller ett yrkande i motionen 1971: 1011 om åtgärder
för att säkra en tillräcklig tillgång på mjölk och mjölkprodukter inom
landet vill utskottet erinra om att förslaget till prisreglering för nästkommande
regleringsperiod i stor utsträckning utformats med syfte att
bryta den nedåtgående trenden i utvecklingen av mjölkproduktionen.
Sålunda föreslås en avsevärd höjning av avräkningspriset på mjölk. I
syfte att begränsa nedgången av mjölkproduktionen skall vidare prövas
möjligheterna att övergångsvis ge rationaliseringsstöd även till jordbruk
med begränsade utvecklingsmöjligheter. På grund av vad nu anförts
föreslår utskottet att förevarande motionsyrkande ej föranleder någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1971: 980 hemställs att frågan om tillämpande av lågprislinje
för vissa hälsolivsmedel blir föremål för prövning. Utskottet
har i betänkandet 1971: 43 anfört vissa principiella synpunkter på frågan
om val av prislinje för att finansiera kostnaderna för stödet till jordbruksnäringen.
I överensstämmelse med vad utskottet därvid uttalat avstyrker
utskottet nu förevarande motionsyrkande.

I motionen 1971: 1011 anförs att det finns anledning i nuvarande
situation att göra en allmän kartläggning av de möjligheter som föreligger
att vid sidan om direkta prishöjningar på produkterna förbättra jordbrukets
lönsamhet och näringsutövamas sociala situation. Dylika åtgärder
kan vara produktneutrala, såsom förbilligande av produktionsförnödenheter,
direkta subventioner och skattelättnader. Enligt motionärerna
bör riksdagen begära en prövning av hithörande spörsmål. Utskottet
vill erinra om att nu gällande högprislinje inte tillämpas renodlat
utan att den är förbunden med flera modifieringar i syfte att lindra de
prismässiga effekterna av prisregleringen för vissa konsumentgrupper.
Enligt förslaget till prisreglering för kommande treårsperiod skall sålunda
ca 86 milj. kr. av införselavgiftsmedel användas i syfte att begränsa
prishöjningarna för konsumenterna. Som påpekats i annat sammanhang
är valet av metod för att finansiera kostnaderna för jordbruksstödet i
mycket hög grad beroende av utvecklingen av det europeiska ekonomiska
samarbetet. Utskottet utgår från att möjligheterna att på olika sätt ytterligare
modifiera högprissystemet fortlöpande kommer att tas till vara
i samband med de återkommande omprövningarna av prisregleringen
och att det därför inte torde vara erforderligt med en särskild utredning
i ämnet för att tillgodose syftet med nu ifrågavarande motionsyrkande.

JoU 1971: 44

I nyssberörda motion har även framförts önskemål om ett riksdagsuttalande
av innebörd att den för sockerbetsodling avsedda arealen bör
ökas från nuvarande 40 000 ha till 50 000 ha i syfte bl. a. att undandra
motsvarande åkerareal från spannmålsodling och därigenom bidraga till
att minska rådande spannmålsöverskott. Utskottet vill i anslutning härtill
erinra om att riksdagen år 1969 godkände grunderna för reglering av
sockernäringen för femårsperioden den 1 juli 1969—30 juni 1974. Sockerregleringen,
som utformats i enlighet med förslag av 1968 års jordbrukspriskommitté
efter överläggningar med företrädare för sockerbetsodlarna,
sockertillverkningen och jordbruksnämndens konsumentdelegation,
bygger på av riksdagen år 1967 fastställda riktlinjer för en begränsning
av den inhemska sockerbetsodlingen till 40 000 ha och en fortsatt
konkurrensmässig anpassning till vad som gäller inom EEC. Enligt utskottets
mening torde frågan om en eventuell utvidgning eller annan
jämkning av betodlingsarealen böra tas upp i samband med kommande
överläggningar rörande sockerregleringen efter nu löpande period. Motionsyrkandet
avstyrks därför.

I motionen 1971: 1003 har hemställts om en ingående utredning och
kartläggning av det svenska jordbrukets situation vid en EEC-anslutning
och hur vi därvid skall kunna säkra en tillräcklig självförsörjning med
livsmedel. Som anförs i remissyttrandena över motionen tillsattes i maj
förra året inom handelsdepartementet en särskild beredningsgrupp med
uppgift att inom departementet bereda frågor av betydelse för utformningen
av instruktionerna för eventuella förhandlingar med EEC. I denna
beredningsgrupp ingår representanter för olika berörda departement,
vilka fått i uppdrag att närmare kartlägga de vid förhandlingarna aktuella
frågorna, bl. a. jordbruksproblemen. Utskottet finner i likhet med
lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden att det kan förutsättas att de
i förevarande motion berörda frågorna redan beaktas i nu nämnda sammanhang.
Någon sådan särskild utredning av hithörande spörsmål som
föreslås i motionen finner utskottet under angivna förhållanden inte
motiverad och avstyrker följaktligen motionsyrkandet.

Slutligen finner utskottet ej heller tillräckliga skäl att biträda det i
motionen 1971: 100 framförda yrkandet om utredning och förslag syftande
till att möjliggöra att exportförluster på brödspannmål regleras helt
eller delvis på annat sätt än genom nu utgående förmalningsavgifter.
Utskottet vill framhålla att någon ändring av spannmålsregleringens utformning
i nu förevarande avseende inte ifrågasatts för den kommande
regleringsperioden.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen

1. lämnar motionerna 1971: 979 och 1971: 1025 utan åtgärd,

2. lämnar motionen 1971:987 utan åtgärd,

3. lämnar utan åtgärd motionerna 1971: 1004, 1971: 212 och 1971:

JoU 1971: 44

1011, de båda sistnämnda motionerna såvitt avser krav på lönsamhetsförbättring
inom jordbruket m. m.,

4. lämnar motionen 1971: 1011, såvitt avser punkt 3 i motionsyrkandet,
utan åtgärd,

5. anser motionen 1971: 1011, såvitt avser punkt 5 i motionsyrkandet,
besvarad med vad utskottet anfört,

6. lämnar motionen 1971: 1011, såvitt avser punkt 6 i motionsyrkandet,
utan åtgärd,

7. lämnar motionen 1971: 1003 utan åtgärd,

8. lämnar motionen 1971: 980 utan åtgärd,

9. lämnar motionen 1971: 100 utan åtgärd.

Stockholm den 25 maj 1971

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit herrar: Hansson i Skegrie
(c), Mossberger (s)*, Persson i Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i
Västervik (s), Hedin (m), Magnusson i Grebbestad (s), Augustsson (s),
Kronmark (m)*, fru Lindberg (s), herrar Takman (vpk), Johansson i
Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp), Kristiansson i Harplinge (c)*
och fru Theorin (s), dock att vid behandlingen av motionsyrkandena
enligt punkterna 4—9 i utskottets hemställan herr Larsson i Borrby (c)*
närvarit i stället för herr Kristiansson i Harplinge (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. angående utvecklingen inom jordbruket efter år 1967 av herrar
Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Kronmark (m), Johansson
i Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Kristiansson i Harplinge
(c) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med »Vad
först» och slutar på s. 3 med »riksdagens åtgärd» bort ha följande
lydelse:

»I motionerna 1971:979 och 1971: 1025 pekas på den ogynnsamma
utveckling som jordbruket undergått under senare år med bl. a. starkt
minskad mjölkproduktion och ett kraftigt ökat spannmålsöverskott.
Denna utveckling liksom det förhållandet att på rationaliseringsområdet
tillgängliga kreditgarantier inte på långt när utnyttjats visar enligt motionärerna
att intentionerna med 1967 års riksdagsbeslut inte fullföljts. I
motionen 1971: 1025 erinras om att berörda ämbetsverk och den lantbruksekonomiska
samarbetsnämnden fortlöpande samlar in en stor

JoU 1971: 44

mängd statistik som belyser utvecklingen inom jordbruket. Enligt motionärernas
mening ger dock inte denna statistikinsamling tillräckligt underlag
för att man skall kunna rätta till eventuella brister och få en bättre
balanserad utveckling. Det är, framhåller motionärerna, nödvändigt att
orsakssammanhangen blir mer ingående analyserade och jämförda med
de antaganden varpå besluten av 1967 års riksdag grundades. Utskottet
kan för sin del helt ansluta sig till de synpunkter som anförts i förevarande
motioner. De undersökningar som verkställts ger sålunda visserligen
en god bild över utvecklingen men de säger inte någonting om
orsakssammanhangen. Utskottet finner därför starka skäl tala för att en
sammanfattande analys verkställs av de faktorer som efter 1967 års riksdagsbeslut
påverkat inkomst- och lönsamhetsutvecklingen samt rationaliseringsverksamheten
inom jordbruket.»

dels utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

»l.som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört
i anledning av motionerna 1971: 979 och 1971: 1025,»

2. angående utredning om det svenska jordbrukets situation vid en
EEC-anslutning av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m),
Kronmark (m), Larsson i Borrby (c) Johansson i Holmgården (c) och
Berndtsson i Bokenäs (fp) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med »I motionen»
och slutar med »följaktligen motionsyrkandet» bort ha följande
lydelse:

»I motionen (lika med utskottet) bl. a. jordbruks problemen.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av att beredningen
av de jordbrukspolitiska frågorna i nu förevarande sammanhang blir
så allsidig och grundlig som möjligt. Mycket skiljaktiga förhållanden råder
som bekant i fråga om jordbruket i olika delar av vårt land. Enligt
utskottets mening är det därför angeläget att företrädare för jordbruksnäringen,
representerande olika landsdelar, får tillfälle att delta i prövningen
av de villkor som det svenska jordbruket måste tillförsäkras i
samband med en närmare anknytning till EEC-marknaden. Med hänsyn
till frågornas betydelse ur samhällsekonomiska och allmänpolitiska synpunkter
synes förevarande utredningsarbete även böra ges en bredare
parlamentarisk förankring. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda
starka skäl tala för att den beredning av jordbruksfrågorna som
hittills skett, främst på tjänstemannaplanet, kompletteras med undersökningar
i vilka såväl parlamentariker som företrädare för jordbruket deltar.
Lämpligen bör detta kunna ske genom att den förenämnda beredningsgruppen
förstärks i angivet syfte.»

dels utskottets hemställan under 7. bort ha följande lydelse:

»7. som sin mening ger Kungl. Majit till känna vad utskottet anfört
i anledning av motionen 1971: 1003,»

JoU 1971: 44

Särskilda yttranden

1. angående inkomst- och lönsamhetsutvecklingen inom jordbruket av
herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Kronmark (m), Johansson
i Holmgården (c), Berndtsson i Bokenäs (fp) och Kristiansson i
Harplinge (c) som anför:

»Inkomstmålsättningen för jordbruket i 1967 års jordbruksbeslut har
utformats sålunda att det är angeläget att de som arbetar i jordbruket
får en ekonomisk standard som är likvärdig med den som yrkesutövare
i andra näringar når. Med detta avsågs bl. a. att möjlighet bör beredas
till företagsekonomisk lönsamhet vid rationellt bedrivna jordbruksföretag
i likhet med de lönsamhetsförhållanden som råder inom näringslivet i
övrigt. Vi finner det angeläget att denna utlovade inkomstmålsättning
snarast uppfylls.

Sedan år 1966 har emellertid den ekonomiska situationen för jordbruket
ständigt försämrats, vilket framgår av de beräkningar som gjorts
av lantbruksekonomiska samarbetsnämndens inkomstgrupp. Under åren
1966—1970 har industriarbetarinkomsten ökat med ca 8 000 kr. medan
inkomsten för en jordbrukare på en gård om 40 ha har minskat med ca
3 000 kr. Det har under dessa år uppstått en differens på ca 11 000 kr.
mellan dessa tidigare jämförelseinkomster.

Trots att ett jordbruk på 40 ha på de södra slättbygderna måste sägas
vara ett rationellt företag enligt dagens måttstock är dock inkomsten
helt otillräcklig för uppnåendet av företagsekonomisk lönsamhet. De vid
årets överenskommelse om jordbrukspriserna uppnådda förbättringarna
har givetvis i någon mån förbättrat lönsamheten men leder inte fram
till uppfyllandet av målsättningen från år 1967.

Vi vill därför med hänvisning till bl. a. den fallande produktionen inom
mjölkhanteringen, vilken är en direkt följd av bristande lönsamhet,
framhålla att företagsekonomisk lönsamhet är nödvändig för en fortsatt
hög rationaliseringsverksamhet och för att unga människor skall ägna
sig åt jordbruksnäringen.

Med hänsyn till den betydande eftersläpning vari jordbrukarinkomsten
befinner sig är det nödvändigt att, såsom på annat ställe framhållits,
orsakssammanhanget härvidlag noga utreds inför kommande prisöverläggningar.
Vi vill påpeka nödvändigheten av att målsättningen om företagsekonomisk
lönsamhet snarast förverkligas om produktionen skall
kunna upprätthållas och de inom jordbruket sysselsatta skall få en ekonomisk
standard som är likvärdig med den som erbjuds inom andra
näringar.»

2. angående omfattningen av den svenska sockerbetsodlingen av herrar
Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Kronmark (m), Larsson i Borrby
(c), Johansson i Holmgården (c) och Berndtsson i Bokenäs (fp) som
anför:

Joll 1971:44

»De senaste årens pris- och inkomstutveckling på jordbrukets område
har medfört betydande balansrubbningar på produktionssidan. Parallellt
med en mycket snabb utslaktning och minskning av mjölkproduktionen
har det uppstått betydande överskott av spannmål. Detta beror emellertid
också på att beslutet år 1967 om nedskärning av sockerbetsodlingen
med 10 000 ha har frigjort motsvarande areal för spannmålsodling, vilket
åstadkommit svåravsättbara överskott.

Under de år som förflutit sedan år 1967 har svensk sockerbetsodling
undergått mycket långt gående rationaliseringar och torde nu kunna visa
resultat som knappast överträffas på något annat håll.

Vi vill också erinra om att sockerpriset på världsmarknaden, vilket
under många år legat på en mycket låg nivå, bl. a i samband med tillkomsten
av det internationella sockeravtalet, sedan hösten 1968 företett
en betydande stegring. Starka skäl talar för att priset på socker även i
fortsättningen kommer att ligga på en hög nivå. Vid nuvarande prisförhållanden
ger odling av 1 ha vete en exportinkomst av ca 1 500 kr. Samtidigt
utgör importutgiften för socker motsvarande 1 ha sockerbetsodling
ca 4 000 kr. Även om jämförelsen är förenklad torde det stå klart att en
utökad sockerbetsodling är samhällsekonomiskt motiverad.

I anslutning härtill anser vi att det nu kan finnas skäl att pröva om
inte en utökning av sockerbetsarealen är möjlig att genomföra. Vi är
givetvis medvetna om att grunderna för nuvarande reglering av sockernäringen
i princip fastställts för femårsperioden den 1 juli 1969—den 30
juni 1974. Enligt vad vi kunnat finna bör dock hinder inte möta att, om
parterna kan enas därom, villkoren i avseende på betodlingsarealens
omfattning revideras och produktionen i fortsättningen baseras på en
större areal, förslagsvis 50 000 ha.

En sådan ändring av betodlingsarealen torde inte behöva strida mot
Sveriges åtaganden enligt internationella sockeravtalet.»

JoU 1971: 44

Bilaga

Yttranden över motionen 1971:1003
Lantbruksstyrelsen (16.3.1971)

Lantbruksstyrelsen framhåller att inför de sonderande samtal, som i
höstas inletts i Bryssel mellan en svensk delegation och EEC-kommissionen
för eventuella förhandlingar, inom handelsdepartementet tillsatts en
särskild beredningsgrupp med uppgift att bereda frågor av betydelse för
utformningen av förhandlingsinstruktionerna. I denna beredningsgrupp
ingår representanter för olika berörda departement, som fått i uppdrag
att närmare kartlägga de vid förhandlingarna aktuella frågorna, bl. a.
jordbruksproblemen. Lantbruksstyrelsen utgår ifrån att de i motionen
nämnda problemställningarna därvid redan beaktats.

Statens jordbruksnämnd (15.3.1971)

I likhet med lantbruksstyrelsen hänvisar statens jordbruksnämnd till
den inom handelsdepartementet tillsatta särskilda beredningsgruppen och
framhåller därvid att den i motionen berörda frågan om det svenska
jordbrukets situation vid en anslutning till EEC m. m. synes ingå i det
problemkomplex som täcks av beredningsgruppens mandat.

Lantbrukshögskolan (15.3.1971)

Lantbrukshögskolans rektorsämbete vitsordar betydelsen av att de
frågor som kan bli aktuella för det svenska jordbruket vid en anknytning
i en eller annan form till EEC blir noggrant utredda och belysta.
Olika organ är såvitt rektorsämbetet har sig bekant sysselsatta med utredningar
kring dessa problem. Sålunda torde hithörande frågor kontinuerligt
penetreras bl. a. inom statens jordbruksnämnd och inom kommerskollegium.
Även jordbrukets egna organisationer arbetar med problemen.
Om ytterligare överväganden i frågan gör det uppenbart att en
samlad utredning bedöms som erforderlig tillstyrker lantbrukshögskolans
rektorsämbete en sådan utredning.

Lantbrukarnas riksförbund (3.3.1971)

Riksförbundet anför.

Det svenska jordbrukets situation vid en anslutning till EEC är en
fråga, som nu diskuterats i nära nog ett decennium. Många utredningar
och specialundersökningar har också gjorts under årens lopp såväl på
den statliga sidan, främst inom Statens jordbruksnämnd, som av LRF
och dess föregångare Lantbruksförbundet och RLF. Särskilt intensiv har

JoU 1971: 44

utredningsaktiviteten varit vid de båda tidigare tillfällen, då utvidgningsförhandlingar
ägde rum eller syntes vara på väg att starta, nämligen
1961—63 och 1966—67. Exempel på frågor som därvid har närmare
penetrerats är jämförelse av producentpriserna i Sverige och EEC, sannolika
anpassningsproblem på de olika varuområdena, möjligheter att bibehålla
ett särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige efter en anslutning,
den sannolika produktionsutvecklingen vid en övergång till EEC:s prisrelationer,
in- och utbetalningarna till jordbruksfonden, subventionernas
omfattning, produktionskostnaderna samt livsmedelskostnademas ev. förändringar
vid en anslutning.

Sådana undersökningar måste emellertid följas upp fortlöpande, då
priser och prisrelationer, försörjningsläge, jordbrukspolitikens utformning
och mycket annat av betydelse för bedömningen av det svenska
lantbrukets situation ständigt förändras. På sistone har tillkommit bl. a.
de faktorer, som motionärerna påpekar, nämligen att den svenska livsmedelsberedskapen
har försvagats. Särskilt gäller detta mjölk- och köttproduktionen.
Mjölkproduktionens ev. anpassningsproblem har därför
och med hänsyn till att prisskillnaderna enligt vissa undersökningar
skulle vara särskilt stora på detta varuområde, undersökts närmare på
sistone, delvis i samarbete mellan Statens jordbruksnämnd och LRF.

Ambitionsgraden för dessa undersökningar måste ständigt bedömas i
relation till sannolikheten för att en utvidgning av EEC verkligen kommer
till stånd. I nuläget är förhandlingarna med Storbritannien av avgörande
betydelse.

Med arbetshypotesen att förhandlingarna leder till en utvidgning av
gemenskapen ser vi det som mycket värdefullt att de undersökningar,
som gjorts på olika håll enligt ovan, främst på tjänstemannaplanet, nu i
motionens anda kompletteras med en utredning där såväl parlamentariker
som representanter för lantbruket ingår. Sådan komplettering skulle
säkert i och för sig vara motiverad på många områden men behovet
framstår särskilt starkt ifråga om jordbruket, där EEC:s gemensamma
politik är så ingripande på näringens villkor. Kommer utredningen till
stånd, är vi beredda att ställa utredningsmaterial och expertis till förfogande.
Vi utgår ifrån att LRF bereds möjlighet att nominera lantbrukets
företrädare i utredningen. Det kan nämnas, att i våra nordiska
grannländer, främst i Norge, deltar jordbruksorganisationerna fortlöpande
i de utredningar som föregår formulerandet av förhandlingsuppläggningen.

Utredningen bör tillsättas skyndsamt, så att åtminstone delrapporter
kan vara färdigställda till hösten 1971, då egentliga förhandlingar Sverige/EEC
ev. kan börja. Utöver vad som framhållits i motionen bör
utredningen också undersöka konsekvenserna för det svenska jordbruket
om en anslutning ej kommer till stånd för Sveriges del medan en sådan
förverkligas för andra EFTA-länder.

TRYCKERIBOLAGET IVAR HÄGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971