Jordbruk m.m.
Betänkande 1997/98:JoU3
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU03
Jordbruk m.m.
Innehåll
1997/98 JoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 56 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år 1996 om jordbruk m.m. Motionerna avser bl.a. frågor om den svenska jordbrukspolitiken, reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, mjölkkvoter, ekologisk odling, biodling och fäbodbruk. Samtliga yrkanden avstyrks. Till betänkandet har fogats fem reservationer och två särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Jo201 av Ragnhild Pohanka och Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur fäbodbruket skall kunna bevaras och utvecklas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vad en ökad fäboddrift betyder ur sårbarhets- och beredskapssynpunkt, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av en snabb handläggning är stort, då antalet fäbodar minskar för varje år, 4. att riksdagen hos regeringen begär att den inom EU driver frågan om behovet av särregler, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den bör se till att fäboddriften regleras på ett juridiskt oantastligt och långsiktigt sätt. 1996/97:Jo204 av Sigrid Bolkéus och Agneta Brendt (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av fäbodarna, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av fäbodarnas natur under naturvårdslagen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bevarande av kulturmiljön i en särskild förordning under kulturminneslagen. 1996/97:Jo205 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag till lagändring för att främja fäboddriften. 1996/97:Jo206 av Sten Svensson och Lars Hjertén (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad sysselsättning inom jordbruket. 1996/97:Jo209 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen att fäbodarna kan brukas effektivt även i framtiden. 1996/97:Jo210 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra köp/säljomgång för mjölkproducenter i norra Sverige, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arrenderegler för mjölkkvotssystemet, 1996/97:Jo213 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av svenska fäbodar. 1996/97:Jo218 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör uppmana EU att införa tullfrihet för kravodlade bananer. 1996/97:Jo219 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mjölkkvoter för fjällkor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om SKB, och om att sparsamt använda nordisk sperma för att undvika inavel, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att för avel endast använda avkommebedömda tjurar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att för avel endast använda tjurar som undersökts vad det angår ärftliga defekter, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även fjällkor med inslag av övriga nordiska länders kulliga boskap skall erhålla ursprungsbidraget för fjällkor. 1996/97:Jo220 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillskapa en extra kvotförsäljningsomgång för 1996 i region 1. 1996/97:Jo223 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en extra omgång handel med mjölkkvoter avseende kvotåret 1996. 1996/97:Jo224 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av den svenska potatisbranschens ställning, svårigheter och möjligheter. 1996/97:Jo227 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av sockerkvot för Gotland så att sockerproduktionen där kan ske i minst den omfattning som sker för närvarande. 1996/97:Jo228 av Ulf Björklund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett skydd för fäbodbruket. 1996/97:Jo230 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biodlingen och dess villkor och möjligheter att överleva i Sverige. 1996/97:Jo232 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av fäbodar. 1996/97:Jo236 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av miljömotiven för handelsgödselbeskattningen i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av EU:s jordbrukspolitik, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mjölkkvoterna, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nivån på miljö- och djurskyddsreglerna inom EU, 13. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av regler som påverkar etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Jo239 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och fullt utnyttjande av befintlig åkermark, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det globala perspektivet i livsmedelsförsörjningen skall vägas in vid utformningen av jordbrukspolitiken, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av långsiktiga och stabila spelregler för jordbruksnäringen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse och konkurrensvillkor gentemot omvärlden, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att principen om återförande av miljöavgifter till jordbruksnäringen skall tillämpas, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall verka för målsättningen att minst hälften av det europeiska jordbruket skall drivas enligt ekologiska principer år 2025. 1996/97:Jo240 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att kartlägga svenska bönders konkurrenssituation i relation till övriga EU:s medlemsländer. 1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärdsplan för hur 10- procentsmålet för ekologisk odling skall förverkligas, i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till plan för halvering av handelsgödselanvändningen till år 2000 jämfört med 1994, i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till plan för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel till år 2000 med 80 procent, jämfört med 1994, i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av lågdospreparatens giftverkan. 1996/97:Jo243 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts att Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket och Jordbruksverket bör få ett gemensamt uppdrag att föreslå åtgärder för bevarande av svenska fäbodar. 1996/97:Jo245 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om extra köp/säljomgång för mjölkproducenter i norra Sverige, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arrenderegler för mjölkkvotssystemet. 1996/97:Jo250 av Ingvar Eriksson m.fl. (m, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning med uppgift att klargöra den svenska biodlingens situation och framtidsmöjligheter. 1996/97:Jo254 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning angående svensk biodling. 1996/97:Jo520 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas 3. att riksdagen begär att regeringen i internationella fora driver kravet på en långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion. 1996/97:Jo604 av Peter Weibull Bernström m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningar för utvecklingen av högvärdiga och konkurrenskraftiga livsmedel, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av agroindustriella kluster, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en konkurrenskraftig råvaruproduktion till livsmedelsindustrin. 1996/97:Jo729 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att avreglera jordbrukspolitiken inom EU. 1996/97:Jo759 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långtgående miljöhänsyn inom de areella näringarna. 1996/97:A431 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av mjölkkvoter. 1996/97:Kr283 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fäbodar.
Utfrågning Representanter för Jordbruksverket har lämnat information om vissa jordbrukspolitiska frågor.
Utskottet
Jordbrukspolitik m.m.
Utskottets överväganden Sveriges medlemskap i EU innebär att svenskt jordbruk omfattas av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (Common Agriculture Policy, CAP) som också har starka regionalpolitiska inslag. Som utskottet tidigare framhållit i olika sammanhang är det viktigt att det finns ett levande jordbruk i landets alla delar. Länsstyrelserna har den betydelsefulla uppgiften att administrera de olika strukturstöden som rör jordbruket och har därmed också ett ansvar för områden som på ett gynnsamt sätt stöder och kompletterar varandra i utvecklingen av ett mångfasetterat och miljövänligt lantbruk med kulturmiljövård som ett centralt inslag. Miljö- och regionalpolitiska hänsyn samt incitament till en inriktning mot kvalitet skall prioriterats i stället för kvantitet. Därmed skall det svenska jordbrukets ställning på EU-marknaden stärkas och grunden läggas till ett långsiktigt uthålligt jordbruk. Denna syn på den svenska jordbrukspolitiken sammanfaller med den av regeringen i budgetpropositionen för innevarande budgetår redovisade bedömningen av det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin som framtidsnäringar (prop. 1996/97:1). Dessa näringars villkor har stor betydelse för möjligheten att nå viktiga politiska mål som uthållig tillväxt, regional balans, landsbygdsutveckling och ökad sysselsättning. Vidare konstaterades att EU- medlemskapet har inneburit fördelar för såväl primärproduktionen som förädlingsledet. Svensk livsmedelsexport har ökat betydligt. Livsmedelsindustrins fortsatta konkurrenskraft bygger på möjligheten att vidareutveckla en produktion som bättre möter konsumenternas krav på hög kvalitet, miljöhänsyn och omsorg om djur. En livsmedelspolitik som främjar en sådan utveckling ger därför den svenska livsmedelsproduktionen konkurrensfördelar. Såväl den nationella som den europeiska livsmedelspolitiken måste dessutom ha ett globalt perspektiv. I en värld där de rika länderna dumpar sin överskottsproduktion i bl.a. tredje världens städer kommer urbaniseringen i dessa delar av världen att accelerera och en fortsatt ensidig exportproduktion av specialgrödor att ytterligare utarma landsbygden och jordarna. Ländernas förmåga att försörja sig själva minskar. Den nationella livsmedelspolitiken måste därför inte bara integreras i CAP utan även, liksom EU:s, ses och förstås i sitt globala sammanhang. På längre sikt måste det ekonomiska och ekologiska hållbarhetsperspektivet prägla livsmedelsproduktionen om behoven från en ökande befolkning skall kunna mötas. Detta förhållningssätt var också en viktigt utgångspunkt för det svenska deltagandet vid FAO:s världslivsmedelstoppmöte i november 1996. Enligt utskottets mening föreligger en betydande samstämmighet mellan å ena sidan vad riksdag och regering vid flera tillfällen uttalat när det gäller inriktningen av den svenska jordbrukspolitiken och å andra sidan de krav som förs fram i motionerna Jo206 (m) yrkande 1 och Jo239 (kd) yrkandena 1, 2 och 3 beträffande sysselsättning, regional balans och långsiktiga och stabila spelregler. Utskottet anser därmed att det inte finns anledning att nu förorda något ytterligare uttalande från riksdagens sida i enlighet med förslagen i motionerna. Motionerna avstyrks i berörda delar. Glesbygdsverket har i mars 1997 redovisat sitt uppdrag att utreda och analysera aktuella servicefrågor i glesbygds- och landsbygdsområden. Resultatet har remissbehandlats under sommaren och kommer att utgöra en del av underlaget för den regionalpolitiska proposition som regeringen har för avsikt att lägga under innevarande höst. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion Jo236 (m) yrkande 13 om en översyn av regler som påverkar etablerings- och servicemöjligheterna på landsbygden lämnas utan vidare åtgärd. Regeringen har tillsatt en utredning om vissa frågor av särskild betydelse för livsmedelssektorns omställning och expansion (dir. 1996:73). Utredaren skall göra en analys av jordbrukets konkurrenskraft och lägga fram förslag till bl.a. åtgärder som behövs för att svenskt lantbruk skall ha jämbördiga villkor med omvärlden. Den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar även trädgårdsnäringen. Ett slutbetänkande väntas under hösten 1997. I avvaktan på resultatet av utredningen och den fortsatta beredningen av dessa frågor anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande om jordbruksnäringens konkurrensvillkor gentemot omvärlden. Utskottet föreslår därför att motionerna Jo224 (fp), Jo239 (kd) yrkande 4, Jo240 (kd) och Jo604 (m) yrkande 5 avslås. Med anledning av de i motion Jo604 framförda synpunkterna beträffande agroindustriella kluster och förutsättningarna för utvecklingen av högvärdiga och konkurrenskraftiga livsmedel vill utskottet anföra följande. I dag finns det i Sverige tre centrum för FoU-verksamhet inom livsmedelsområdet. Dessa är Uppsala, Lund och Göteborg. De två första är universitet med råvaruinriktning respektive förädlingsinriktning. I Göteborg finns industriforskningsinstitutet (SIK) som arbetar mera industrinära än de grundforskningsinriktade universiteten. SIK har 120 medlemsföretag, varav 20 % finns i Skåne. Via dessa har SIK kontakter med cirka 500 driftsenheter i svensk livsmedelsindustri. Enligt vad utskottet erfarit kompletterar de olika centrumen för livsmedelsforskning varandra väl. För industrin är det inte viktigast var de ligger i landet utan att de har kompetens. Gränsdragningsproblemen mellan de olika forskningsråden kan hanteras via den samarbetsnämnd som forskningsråden har. Det är naturligt att ett område som spänner från råvaruproduktion till medicinska frågor hanteras i skilda fora. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion Jo604 (m) yrkandena 1 och 4 lämnas utan vidare åtgärd. När det gäller den fortsatta reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) delar utskottet regeringens bedömning, såsom den senast kom till uttryck i budgetpropositionen för innevarande år (1996/97:1). Regeringen har därvid klart deklarerat sin ambition att medverka till en fortsatt och utvidgad reform av CAP. Sedan sommaren 1995 har den parlamentariska KomiCAP-kommittén utrett hur den förestående reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik bör se ut. Kommittén överlämnade sitt betänkande till regeringen den 29 juni 1997 (SOU 1997:102). Sammanfattningsvis konstaterar kommittén att det är angeläget att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras på ett sådant sätt att jordbrukets resurser tas till vara på bästa sätt i framtiden. Man föreslår därför som mål att EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall syfta till att möjliggöra ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser och ett långsiktigt hållbart jordbruk. Utöver dessa två övergripande mål skall jordbrukspolitiken även syfta till att produktion, förädling och distribution av livsmedel bedrivs på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden bevaras och främjas, kulturmiljöer bevaras, ett varierat odlingslandskap främjas, miljöbelastningen minimeras, animalieproduktionen sker med högt ställda djurskyddskrav, en regional balans och en levande landsbygd främjas samt att ett internationellt konkurrenskraftigt jordbruk inom EU främjas. Kommittén framhåller vidare att en ny gemensam jordbrukspolitik måste utformas så att produktionen ges bästa möjlighet att nå de mål som föreslagits. Det är viktigt att samhället lagstiftar om åtgärder respektive betalar för tjänster som leder till att målen uppnås. För att uppnå ett brett och varierat utbud av säkra livsmedel måste samhället se till att konkurrensen fungerar i alla led och att producenten ansvarar för att livsmedlen är säkra samt informerar om livsmedlens produktionsmetoder, innehåll m.m. Utbildning och information från samhällets sida är andra åtgärder som kan bidra till att målen uppfylls. EU:s nuvarande marknadsregleringar motverkar generellt en utveckling där konsumenterna styr utbudet av livsmedel och behövs därför inte. För att uppnå de miljömål som föreslagits behövs en gemensam lagstiftning som definierar minimikraven för tillåten miljöbelastning med möjligheter till att ha strängare miljökrav på nationell nivå. Därutöver bör jordbruket ersättas för olika typer av miljötjänster som t.ex. biologisk mångfald, varierande odlingslandskap och kulturmiljöer. Vidare behövs strängare lagstiftning än den nuvarande för att uppnå en bättre djurmiljö inom hela EU. Lagstiftningen bör så långt som möjligt vara gemensam, men enskilda länder måste bl.a. av etiska skäl ha möjlighet att ha strängare nationella krav. Ambitionsnivån för den gemensamma lagstiftningen på såväl miljö- som djur-området bör vara hög. För att främja en regional balans och levande landsbygd är det rimligt att stöd kan lämnas för att främja dessa ändamål. Detta bör ske inom ramen för en gemensam lagstiftning och i samarbete med andra sektorer i samhället. Åtgärderna bör utformas så att flexibilitet och strukturutveckling inom jordbruket underlättas. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att alla torde vara överens om att EU:s nuvarande jordbrukspolitik måste förändras och härför krävs en grundläggande reformering. De långsiktiga målen för den gemensamma jordbrukspolitiken, som KomiCap-kommittén redovisat, bör kunna ligga till grund för en gemensam svensk linje som bl.a. innebär ökat konsumentinflytande, mer miljö- och djurskyddshänsyn och en ytterligare marknadsorientering. Med det anförda och i avvaktan på den skrivelse i ämnet som regeringen har för avsikt att lämna till riksdagen under våren 1998 föreslår utskottet att motionerna Jo236 (m) yrkandena 2 och 11, Jo239 (kd) yrkande 15, Jo520 (v) yrkande 3 och Jo729 (fp) yrkande 10 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Mjölkkvoter m.m.
Utskottets överväganden Enligt vad utskottet erfarit föranledde utvecklingen beträffande mjölkkvoterna under hösten 1996, med ökande invägningar till mejerierna och den för region 1 förhållandevis stora efterfrågan av kvot, en extra handel med kvoter under pågående kvotår (oktober-96). Denna extra kvothandel för år 1996 innebar för norra Sveriges del ett utbud på 3 miljoner kg och en efterfrågan som uppgick till 43 miljoner kg. Vidare har den ordinarie handelsomgången avseende år 1997 genomförts. För norra Sveriges del (region 1) uppgick efterfrågan till 58 miljoner kg med ett utbud på 7 miljoner kg. I region 2 var efterfrågan 11 miljoner kg och utbudet 15 miljoner kg. I region 3 var motsvarande siffror 120 respektive 86 miljoner kg. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att det i motionerna Jo210 (m) yrkande 7, Jo220 (v) yrkande 3, Jo223 (fp), Jo245 (c) yrkande 6 och A431 (s) yrkande 6 framförda kravet på en extra försäljningsomgång av mjölkkvoter tillgodosetts. Motionerna avstyrks. Enligt förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. är mjölkkvoten knuten till ett företag. Med företag förstås samtliga produktionsenheter som drivs av den enskilde producenten. Med produktionsenhet förstås enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1995:20) den eller de djurstallar med tillhörande mark där mjölkproduktionen bedrivs. Detta innebär att mjölkkvot ej kan vara knuten till ett rent markarrende, s.k. tillskottsarrende. Därmed riskerar inte heller företagaren att utan förvarning bli av med del av kvot vid förändring av tillskottsarrendet. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna Jo210 (m) yrkande 8 och Jo245 (c) yrkande 7. Mot bakgrund av vad utskottet anfört ovan beträffande en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken är utskottet inte berett att i detta sammanhang tillstyrka förslag till förändringar av det nuvarande mjölkkvotssy-stemet. Därmed avstyrks motionerna Jo219 (mp) yrkande 1 och Jo236 (m) yrkande 3.
Ekologisk odling m.m.
Utskottets överväganden Jordbruket utgör en viktig faktor i ambitionen att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle. Livsmedelspolitiken skall främja såväl en utveckling av det ekologiska jordbruket som ökad miljöhänsyn i det konventionella jordbruket. Riksdagen har satt som mål att 10 % av åkerarealen odlas ekologiskt år 2000. Jordbruksverket har presenterat en aktionsplan för hur målet skall nås (rapport 1996:3). Enligt aktionsplanen krävs sammanfattningsvis prioriterade insatser i form av ekonomiskt stöd till samhällsinformation, rådgivning, utbildning, försöks- och utvecklingsverksamhet samt forskning för att nå detta mål. Regeringen har i samband med riksdagens behandling av budgeten för år 1997 framhållit att Jordbruksverkets aktionsplan skall genomföras. Under anslaget B 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket anvisades 15 miljoner kronor för budgetåret 1997 till försöks- och utvecklingsverksamhet samt marknadsstödjande åtgärder inom området ekologisk produktion. Inom miljöprogrammet finns ett särskilt delprogram för främjande av ekologisk odling. Vidare utökades jordbrukets miljöprogram varigenom insatserna för att utveckla det konventionella jordbruket mot en ekologiskt hållbar produktion kan öka. Särskild hänsyn tas till behovet att stödja och stimulera vallproduktion. Därigenom ges animalieproduktionen ökat stöd, vilket bidrar till bibehållande av öppna landskap. Vidare har ett nytt investeringsstöd till jordbruket införts (120 miljoner kronor). Stödet riktas främst till insatser för miljö- och djurskyddsinvesteringar (prop. 1996/97:1, JoU1, rskr. 113-114). Med anledning av 1997 års ekonomiska vårproposition har riksdagen beräknat en utökad ram för utgiftsområde 23 med 700 miljoner kronor för en utvidgning av miljöprogrammet (prop. 1996/97:150, FiU20, rskr. 284). I sin skrivelse om arbetet under år 1996 med omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle (skr. 1996/97:50 s. 21) framhåller regeringen att arbetet med att miljöanpassa verksamheten inom jordbruket fortsätter. Regeringen säger sig förfoga över en mängd åtgärdsförslag och styrmedel för att genomföra dessa. En samlad redovisning planeras att föreläggas riksdagen senare i år. Utskottet får således anledning att återkomma till de frågor som tas upp i motionerna Jo241 (mp) yrkande 1 och Jo759 (fp) yrkande 14 beträffande en åtgärdsplan för hur målet för den ekologiska odlingen skall nås och miljöhänsynen inom de areella näringarna. Utskottet föreslår därför att berörda motionsyrkanden lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Naturvårdsverket har i samråd med Jordbruksverket presenterat ett förslag till åtgärdsprogram för att reducera jordbrukets kvävebelastning (rapport 4561). Enligt Naturvårdsverkets beräkningar har växtnäringsläckaget minskat med 25-30 % jämfört med år 1985. I detta sammanhang bör även utredningen om vattenavrinningsområden uppmärksammas. I ett delbetänkande, En ny vattenadministration (SOU 1997:99), föreslås bl.a. ett nytt administrativt system för vattenavrinningsområdena med cirka tio avrinningsdistrikt och motsvarande antal ansvariga avrinningsmyndigheter. För varje avrinningsdistrikt bör miljökvalitetsmål beslutas. Sådana mål kommer till stor del att bestå av miljökvalitetsnormer. Avrinningsmyndigheten skall ges ansvar för att ta fram och fastställa åtgärdsplaner i syfte att uppnå miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer samt övriga krav till följd av såväl internationell som nationell lagstiftning. När det gäller samverkan inom avrinningsdistrikt och avrinningsområden framhålls betydelsen av att berörda intressenter som myndigheter, kommuner, vattenvårdsförbund, organisationer och företag ges möjlighet att påverka arbetet med åtgärdsplaner m.m. Vidare konstateras att miljösamverkan på det lokala planet, exempelvis mellan jordbrukare inom ett delavrinningsområde, ger en möjlighet till ökat lokalt engagemang. Det bidrar även till att öka kunskaperna ute i brukarleden vad gäller sambanden mellan t.ex. marktyp, brukningsmetoder och miljöpåverkan. För att möjliggöra lokal samverkan kring utsläppsreducerande åtgärder krävs enligt utredningen, i ett första steg, att man kan byta åtgärder jordbrukare sinsemellan samt att man kan ersätta åtgärder i sitt jordbruk med åtgärder på annan plats inom avrinningsområdet. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om jordbrukets kvävebelastning föremål för ytterligare beredning, och ett slutligt förslag kommer att lämnas under andra halvåret 1997. Det anförda innebär att utskottet inte är berett att föreslå något uttalande om en plan för halvering av handelsgödselanvändningen till år 2000. Motion Jo241 (mp) yrkande 2 avstyrks därmed. Med anledning av de i motion Jo241 yrkandena 3 och 4 framförda kraven beträffande en plan för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel och en utredning om lågdospreparatens giftverkan vill utskottet framhålla följande. Ett andra åtgärdsprogram med syfte att minska riskerna för människa och miljö vid användningen av bekämpningsmedel avslutades år 1996. Målet för programmet är att användningen av aktiv substans i bekämpningsmedel skall reduceras med 75 % utifrån genomsnittet för perioden 1981-1985. Enligt vad utskottet erfarit är prognosen för att målet skall nås god. Ett nytt handlingsprogram för perioden 1997-2001 har redovisats till regeringen av Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen (se skr. 1996/97:50 s. 21). Vidare kan nämnas att det under anslaget B 6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket anvisades 9 miljoner kronor för budgetåret 1997 till försöks- och utvecklingsverksamhet inom bekämpningsmedelsprogrammet. Med det anförda avstyrks motion Jo241 (mp) yrkandena 3 och 4 i den mån den inte kan anses tillgodosedd. Som utskottet redovisat ovan har regeringen för avsikt att senare i år förelägga riksdagen en samlad redovisning beträffande jordbrukets miljöanpassning. Härvid kommer även frågan om användningen av ekonomiska styrmedel att uppmärksammas. Utskottet anser det lämpligt att avvakta denna redovisning och avstyrker därför de i motionerna Jo236 (m) yrkande 1 och Jo239 (kd) yrkande 9 framförda kraven beträffande miljöavgifter i jordbruket.
Biodling
Utskottets överväganden Biodlingen är av stor betydelse för fruktodlingen, övrig trädgårdsnäring och jordbruket. Näringen representerar stora biologiska och ekonomiska värden. Det är därför nödvändigt att förutsättningarna för binäringens fortlevnad kan garanteras. Som framhålls i motionerna Jo230 (m) yrkande 1, Jo250 (m, mp) och Jo254 (c) har biodlingens omfattning i Sverige minskat de senaste tio åren. Bipopulationen har minskat med nära en tredjedel och det finns en uppenbar risk att denna nedåtgående trend fortsätter bl.a. på grund av bristande lönsamhet och svårbekämpade bisjukdomar. Det kan därför finnas skäl att på ett eller annat sätt klargöra den svenska biodlingens situation och framtida möjligheter. Samhällets stöd till biodlingen uppgår för närvarande till mellan 2 och 3 miljoner kronor årligen. Bifonden disponerar ca 300 000 kr och vidare står 400 000 kr till förfogande för sjukdomsanalyser och information. Tillsynen beräknas kosta ca 1,5 miljoner kronor per år och till fortbildning anslås mellan 300 000 och 400 000 kr. Den 25 juni 1997 antogs en EG-förordning (EG) nr 1221/97 om allmänna tillämpningsregler för åtgärder som syftar till att förbättra villkoren för produktion och saluföring av honung. För detta syfte får medlemsstaterna införa nationella program för varje år som bl.a. innebär ekonomiskt stöd, utbildning, forskning och utveckling, marknadsföring och sjukdomsbekämpning. Programmet, som totalt beräknas omfatta 130 miljoner kronor och förutsätter en självfinansiering med 50 %, skall utarbetas i nära samarbete med branschorganisationer och kooperativ för biodlare. Det skall godkännas av kommissionen. För att kunna komma i åtnjutande av EU:s samfinansiering skall medlemsstaterna redovisa en studie över strukturen inom landets biodlingssektor såväl på produktionsnivå som på saluföringsnivå senast den 15 december 1997. Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att inom kort lämna ett sådant uppdrag till Jordbruksverket. Mot bakgrund av det anförda föreslås att motionerna Jo230 (m) yrkande 1, Jo250 (m, mp) och Jo254 (c) nu lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Utskottet förutsätter därvid att regeringen i annat lämpligt sammanhang lämnar en redovisning till riksdagen beträffande den fortsatta utvecklingen inom näringen, eventuellt i samband med att det nationella programmet redovisas.
Fäbodbruket m.m.
Utskottets överväganden Det äldre jordbrukslandskapet bryts upp och fragmenteras alltmer. Landskapstyper som tidigare omfattade stora arealer styckas nu sönder och den ursprungliga mosaiken av olika biotoper försvinner. Kvar finns endast rester av det tidigare mångformiga och levande landskapet. Vissa markslag och miljöer är nu i en del fall så få och vitt spridda att växt- och djurarter som är beroende av dessa livsrum riskerar att dö ut. Detta gäller inte minst de arter som är bundna till fäbodvallar och fäbodskogar, som nu hör till odlingslandskapets mest hotade miljöer och naturtyper. I Naturvårdsverkets strategi för säkerställandearbetet, vilken redovisades år 1991 i skriften Naturvårdsplan för Sverige, prioriteras bland odlingsmiljöerna just naturliga slåtter- och betesmarker inklusive skogsbeten och andra utmarksbeten. Vidare framhålls vikten av att uppnå en god representation bland bevarade områden så att variationsrikedomen kan främjas och bevaras. Odlingslandskapet med dess naturliga slåtter- och betesmarker är en naturresurs av stor betydelse med utgångspunkt från bl.a. biologiska och kultur-historiska värden. Vid säkerställandet prioriteras områden med särskilt hotade naturtyper, vegetationstyper och arter. Odlingslandskap, där naturvården och kulturmiljövården har gemensamma intressen, och välhävdade områden med förutsättningar för drift med bibehållna värden prioriteras också i arbetet med att säkerställa odlingsmiljöerna. Alla länsstyrelser har under senare år utarbetat program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturvärden. Fäbodlänen har mer eller mindre utförligt behandlat fäbodarnas värden i dessa program. Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har ett övergripande ansvar för säkerställandearbetet. Med de regionalt, på länsstyrelsenivå, utarbetade bevarandeprogrammen som underlag och i samarbete med länsstyrelserna har Naturvårdsverket på regeringens uppdrag, i samråd med Riksantikvarieämbetet, utarbetat en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Huvudsyftet med bevarandeplanen är att presentera de, i ett nationellt perspektiv, mest bevarandevärda ängs- och hagmarkerna och värdefulla helhetsmiljöerna i odlingslandskapet. Fyra kriterier har formulerats som skall vara vägledande vid urvalet av de områden som skall omfattas av planen. Områdena skall ge en bild av en viss del av kolonisationsförloppet eller skildra olika faser av detta. De skall vara värdefulla odlingslandskap med biologiskt högklassiga slåtter- och betesmarker och innehålla bebyggelse- och odlingssystem som belyser en viss tids eller ett visst skedes markorganisation och odlingsteknik. Områdena eller objekten skall ha så höga naturvärden att ett säkerställande med stöd av naturvårdslagen, som naturvårdsområde eller naturreservat, skall kunna komma i fråga om inte andra styrmedel förmår vidmakthålla bevarandevärdena. I bevarandeplanen framhålls särskilt att fäbodar hör till de jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i så liten omfattning att samtliga som brukas bör betraktas som viktiga att bevara från nationell synpunkt. Under år 1997 avser Naturvårdsverket att tillsammans med länsstyrelserna upprätta ett åtgärdsinriktat program för genomförande av den hittills redovisade planen. Arbetet med en gemensam nationell bevarandeplan, som även inbegriper kulturmiljövården, beräknas kunna påbörjas under år 1998. Det svenska miljöprogrammet inom ramen för förordning (EEG) nr 2078/92 består av tre delprogram. Det första delprogrammet skall stödja bevarandet av vissa från natur- och kulturmiljösynpunkt särskilt värdefulla odlingslandskap. Inom ramen för detta program kan stöd lämnas för bl.a. naturbetesmarker och övriga värdefulla natur- och kulturmiljöer. Inom ramen för det andra delprogrammet kan stöd lämnas för utrotningshotade husdjursraser. Miljöersättningsprogrammet har utvärderats (JV:s rapport 1997:10). Bl.a. föreslås för nästa programperiod att miljöstödet även skall omfatta restaurering av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Härigenom förbättras möjligheterna att kunna söka det ordinarie miljöstödet. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis följande. Av de allmänna grunderna för säkerställande av odlingsmiljöer framgår att ett bevarande av vad som finns kvar av vitala fäbodmiljöer är mycket angeläget. Den primära uppgiften för bevarandearbetet är att, åtminstone i fäbodkulturens kärnområden, säkerställa och bevara helheten där såväl den kulturbetingade naturmiljön som den sociala och ekonomiska strukturen i fäboddriften kan uppmärksammas. Som framgår av redovisningen ovan har den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet som huvudsyfte att, i ett nationellt perspektiv, presentera de mest bevarandevärda ängs- och hagmarkerna och värdefulla helhetsmiljöerna i odlingslandskapet. De nationella kvalitetsmål och åtgärdsmål samt den strategi för säkerställandearbetet som redovisas i planen kan förväntas ge ökade möjligheter att tillgodose behovet av ett långsiktigt bevarande av sådana skyddsvärda helhetsmiljöer som fäbodarna utgör. Som framgår av planen bör sådana jordbruksmiljöer som numera finns i hävd i mycket liten omfattning betraktas som viktiga att bevara från nationell synpunkt och våra fäbodar är ett självklart exempel på detta. En gemensam nationell bevarandeplan kommer att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett långsiktigt bevarande av dessa natur- och kulturmiljövärden. Det anförda tillgodoser, enligt utskottets mening, i allt väsentligt syftet med motionerna Jo201 (mp) yrkandena 1, 2, 3 och 4, Jo204 (s) yrkandena 1, 2 och 3, Jo213 (s), Jo232 (m), Jo243 (c) och Kr283 (c) yrkande 34. Berörda motionsyrkanden bör därmed kunna lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Ägofredslagen (1933:269) föreskriver stängselskyldighet för djurägare vid betesdrift om annat ej avtalats. Enligt sedvanerätt har djuren på fäboden haft företräde och man har hägnat de områden som inte skulle betas. I motionerna Jo201, Jo205, Jo209 och Jo228 uppmärksammas en viss dom i underinstans angående stängselskyldigheten. Ägofredslagen gavs här företräde framför sedvanerätten, och den som höll djur i fäboden ansågs skyldig att stänga in dem. Med anledning av de i motionerna framförda kraven på lagstiftning för främjande av fäboddriften konstaterar utskottet att det inom Regeringskansliet pågår en översyn av ägofredslagen. Enligt vad utskottet erfarit kommer i detta sammanhang även frågan om stängsel vid landets fäbodar att övervägas. Med det anförda och i avvaktan på regeringens ställningstagande föreslår utskottet att motionerna Jo201 (mp) yrkande 5, Jo205 (c), Jo209 (fp) och Jo228 (kd) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Övriga frågor
Utskottets överväganden Marknadsordningen för bananer utesluter inte import av miljövänligt odlade bananer men försvårar den. Ett av målen för EU:s reglering är att gynna de s.k. AVS-länderna (Afrika, Västindien, Stilla havsländerna) och främja importen från dessa länder. Detta tar sig bl.a. uttryck i enklare och mindre kostsamma regler för bananimporten från dessa än från övriga länder. För bananer med annat ursprung krävs importlicens och vidare måste en tull motsvarande 75 ecu/ton erläggas. Detta drabbar bl.a. de miljövänligt odlade bananerna eftersom de redan från början är mer kostnadskrävande än konventionellt odlade bananer. Det pågår inom EU reformdiskussioner beträffande marknadsordningen för bananer. Vidare har kritik riktats mot marknadsordningen från världshandelsorganisationen (WTO). Sverige har tillsammans med flera andra medlemsländer uppmanat kommissionen att lägga fram ett förslag som underlättar importen av miljövänligt odlade bananer. Kommissionen har utlovat en fortsatt granskning av problemet. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo218 (mp). När det gäller de krav på oförändrad sockerkvot för Gotland som framförs i motion Jo227 vill utskottet anföra följande. Sverige har möjlighet att begära en regionalisering av sockerkvoten hos EG-kommissionen. Det är dock inte säkert att en gotländsk kvottilldelning verkligen ger produktion på Gotland. Om så inte blir fallet skulle en del av landskvoten vara fastlåst till en region där den inte går att använda. Staten, Danisco och Gotlands betodlarförening har träffat avtal om den fortsatta produktionen. Avtalet sträcker sig fram till år 2003. Regeringen har i samband därmed åtagit sig att söka utverka minst 50 % finansiellt stöd från EU för att sänka bl.a. transportkostnaderna. Detta skall uppnås genom en omfördelning av 5a-stöd till investeringar i hamnanläggningar m.m., s.k. 5b-åtgärd. Ett förslag ligger i Bryssel för godkännande. Länsstyrelsen i Gotlands län har till regeringen redovisat behoven av in-vesteringar samt regionalpolitiska insatser avseende transport av sockerbetor från Gotland till sockerbruk på fastlandet. I beslut den 15 maj 1997 överlämnade regeringen ärendet till beslutsgruppen Mål 5b Gotland för vidare handläggning. Regeringen föreskrev härvid att beslutsgruppen skall utgå från att ytterligare EG-medel motsvarande 2 miljoner ecu kan komma att stå till beslutsgruppens förfogande. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo227 (c). I motion Jo219 framförs vissa synpunkter beträffande avelsarbetet med svensk kullig boskap (SKB) m.m. Med anledning härav har utskottet inhämtat följande information. I avelsarbetet skiljer man på rödkulleras och fjällras. Västfinsk boskap räknas inte som fjällras men däremot som rödkulleras. Om man vill bevara raserna någorlunda rena bör därför västfinsk boskap inte korsas med svensk boskap av fjällras. Den vita nordfinska rasen, liksom den norska STN, räknas som en del av fjällrasen och kan därmed fritt korsas in i den svenska populationen. Det är en praktisk omöjlighet att endast använda avkommebedömda (avelsbedömda) tjurar i aveln eftersom tjurar måste avla ett antal avkommor innan dessa avkommor kan bedömas i syfte att tjuren skall betraktas som avkommebedömd. Vidare kan konstateras att gällande lagstiftning innebär ett förbud mot avel med nötkreatur som nedärver defekter. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo219 (mp) yrkandena 2, 3 och 4. Det bevarandearbete för hotade husdjursraser som Sverige nu bedriver inom ramen för miljöprogrammet, som till hälften finansieras av EU, syftar till att bevara hotade raser inom unionen och som har sitt ursprung där. Reglerna för miljöstödet föreskriver dessutom att en avelsplan skall göras för berörda raser. Enligt vad utskottet erfarit är husdjursraser som officiellt betraktas som tillhöriga andra länder utanför EU därför inte aktuella för någon gemensam hotlista. Däremot har ett utbyte av genetiskt material gamla traditioner genom avelsföreningar i de nordiska länderna. I den svenska fjällrasaveln används ännu den norska sidig tröndeboskap och nordfinsk ras i avelsarbetet. I de av Jordbruksverket godkända avelsplanerna för t.ex. fjällkorasen omnämns därför djur med motsvarande rastillhörighet i våra nordiska grannländer. På samma sätt kan genetiskt material från svenska djur användas i andra länders avelsarbete, under förutsättning att nationella smittskyddsregler tillåter detta. Med det anförda avstyrks motion Jo219 (mp) yrkande 5.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den svenska jordbrukspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo206 yrkande 1 och 1996/97:Jo239 yrkandena 1, 2 och 3, 2. beträffande etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo236 yrkande 13, res. 1 (m) 3. beträffande jordbruksnäringens konkurrensvillkor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo224, 1996/97:Jo239 yrkande 4, 1996/97:Jo240 och 1996/97:Jo604 yrkande 5, 4. beträffande agroindustriella kluster att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo604 yrkandena 1 och 4, 5. beträffande reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo236 yrkandena 2 och 11, 1996/97:Jo239 yrkande 15, 1996/97:Jo520 yrkande 3 och 1996/97:Jo729 yrkande 10, 6. beträffande en extra mjölkkvotsförsäljning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo210 yrkande 7, 1996/97:Jo220 yrkande 3, 1996/97:Jo223, 1996/97:Jo245 yrkande 6 och 1996/97:A431 yrkande 6, 7. beträffande mjölkkvot och sidoarrende att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo210 yrkande 8 och 1996/97:Jo245 yrkande 7, 8. beträffande förändringar i mjölkkvotssystemet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo219 yrkande 1 och 1996/97:Jo236 yrkande 3, res. 2 (mp) 9. beträffande ekologisk odling m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo241 yrkande 1 och 1996/97:Jo759 yrkande 14, 10. beträffande en halvering av handelsgödselanvändningen att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkande 2, 11. beträffande användningen av bekämpningsmedel att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo241 yrkandena 3 och 4, res. 3 (mp) 12. beträffande miljöavgifter i jordbruket att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo236 yrkande 1 och 1996/97:Jo239 yrkande 9, res. 4 (m) 13. beträffande svensk biodling att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 1, 1996/97: Jo250 och 1996/97:Jo254, 14. beträffande fäbodbruket att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo201 yrkandena 1-4, 1996/97:Jo204, 1996/97:Jo213, 1996/97:Jo232, 1996/97:Jo243 och 1996/97:Kr283 yrkande 34, res. 5 (mp) 15. beträffande stängselskyldighet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo201 yrkande 5, 1996/97:Jo205, 1996/97:Jo209 och 1996/97:Jo228, 16. beträffande import av miljövänligt odlade bananer att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo218, 17. beträffande sockerkvot för Gotland att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo227, 18. beträffande avel och svensk kullig boskap (SKB) att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo219 yrkandena 2-4, 19. beträffande hotade husdjursraser att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo219 yrkande 5.
Stockholm den 2 september 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden (mom. 2) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Gles- bygdsverket har? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: Som framhålls i motion Jo236 krävs bedömningar utifrån en helhetssyn för att kunna ta till vara landsbygdens resurser. Det är angeläget att man underlättar boende på landet och att regler och bestämmelser utformas så att dessa inte utgör ett hinder för boendet. På det familjepolitiska området (vårdnadsbidrag, alternativ barnomsorg, skolpeng) bör man återgå till och utveckla valfrihetens väg. Den nya tekniken, inte minst inom dataområdet, har öppnat nya vägar för arbete och sysselsättning på landsbygden. För att underlätta en sådan utveckling krävs en ny syn i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare där tidigare strikta anställningsregler varit gällande. På landet är bilen och kommunikationerna helt avgörande för framtiden. Målsättningen måste vara att göra bilen ännu mer miljöanpassad utan att försvåra för människor att använda den. Likaså är de enskilda vägarna nödvändiga i landsbygdens infrastruktur. Den kommersiella servicen på landsbygden är viktig. Etableringar kan underlättas genom översyn av regelverken. Enligt utskottets mening bör de regler som påverkar etablerings- och servicemöjligheterna bli föremål för en skyndsam översyn. De areella näringarna, jorden och skogen utgör grunden för verksamheten på landsbygden. Det är därför helt avgörande för landsbygdens framtid hur utvecklingen blir inom dessa områden. En målsättning för det svenska skogsbruket måste vara att väsentligt öka förädlingsgraden. De arbetstillfällen som genereras genom skogsråvaran kan därigenom öka. För att lyckas med detta krävs en prioritering av forskning och produktutveckling, men också en politik som underlättar förändring och flexibilitet inom näringslivet. Kombinationen jord- och skogsbruk har av tradition varit stark i vårt land. Denna struktur är viktig och förutsätter ett utvecklat familjejordbruk. Målsättningen bör vara att ytterligare stärka familjejordbruken och det enskilda ägandet av jord och skog. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att en samlad översyn bör göras av de regler som påverkar etablerings- och servicemöjligheterna på landsbygden. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo236 (m) yrkande 13 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Förändringar i mjölkkvotssystemet (mom. 8) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Mot bakgrund? och på s. 9 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Fjällkon, rödkullan, liksom andra allmogeraser (nästan alla nu helt utrotade i Sverige) utvecklades utifrån de mycket lokala förutsättningar som varje begränsat geografiskt och klimatologiskt område för utkomst och överlevnad hade i det förindustriella Sverige. Den fortsatta utvecklingen har dock inneburit att det blivit billigare att låta extremt sårbara och högförädlade koraser ta över mjölk- och köttproduktionen så länge höga skördar kan fås fram med hjälp av billig energi (konstgödsel). Ekologiska brukare med ekologisk mjölkproduktion, som baserar sin mjölkproduktion på utrotningshotade renrasiga allmogeraser, måste därför ställas utanför det s.k. mjölkkvots- systemet och få obegränsad tillgång till den nationella mjölkkvoten. Mängden mjölk och mängden brukare kan uppgå till någon promille av den totala mängden producerad mjölk i landet respektive det totala antalet brukare. Detta är den enda möjlighet som ges för att rädda allmogeraserna för framtiden. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo219 (mp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Motion Jo236 (m) yrkande 3 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande förändringar i mjölkkvotssystemet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo219 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97:Jo236 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Användningen av bekämpningsmedel (mom. 11) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Med anledning? och slutar med ?anses tillgodosedd? bort ha följande lydelse: Riksdagens mål att minska användningen av bekämpningsmedel med 25 % till år 1995 klarades inte. Utskottet anser därför att det nya delmålet måste vara att användningen av bekämpningsmedel skall reduceras med 80 % till år 2000 utifrån 1994 års nivå. Reduktionen skall vara dosrelaterad. Vidare bör uppmärksammas att misstanke finns om att de nya lågdospreparaten har så hög giftverkan att koncentrationer under vad som är möjligt att detektera kan påverka det levande. Enligt utskottets mening är det angeläget att detta utreds. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo241 (mp) yrkandena 3 och 4 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande användningen av bekämpningsmedel att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo241 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljöavgifter i jordbruket (mom. 12) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Som utskottet? och slutar med ?i jordbruket? bort ha följande lydelse: Riksdagen har tidigare beslutat om höjda skatter på handelsgödsel. När förslaget presenterades angavs miljöhänsyn som skäl för höjningen. Höjd skatt på handelsgödsel skulle leda till ett minskat läckage av kväve till havet. Algblomningen skulle därmed motverkas och övergödningen i bl.a. Östersjön minska. Enligt utskottets mening är detta dock i sak fel. Läckaget av näringsämnen minskar eller ökar inte automatiskt med ändrad användning av handelsgödsel. Variationer i kväveläckaget kan lika gärna relateras till väderlek, andelen höstsådd gröda och vintergrön mark. Den som påstår att man kan lösa problemen i Östersjön med hjälp av höjd skatt på handelsgödsel i Sverige medverkar till att på ett felaktigt sätt förenkla synen på miljöproblemen i Östersjön. Miljömotivet för handelsgödselskatter måste därför utvärderas. Dessa skatter, som ensidigt drabbar svenska odlare, bidrar till att ytterligare snedvrida konkurrensförutsättningarna gentemot omvärldens producenter. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo236 (m) yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Motion Jo239 (kd) yrkande 9 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande miljöavgifter i jordbruket att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo236 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97:Jo239 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Fäbodbruket (mom. 14) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet konstaterar? och på s. 13 slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att antalet fäbodar sjunker för varje år och snart kan vara för litet för att hålla Sveriges äldsta jordbrukskultur levande. Mejeriföreningarna som en gång bildades för att värna de små mjölkleverantörerna anser sig inte kunna gynna fäbodbrukarna på grund av hårda rationalitetskrav. Att stödja fäboddriften på ett adekvat sätt kan ge Sverige ytterligare en både lönsam och praktisk nisch i utvecklingen mot ett biologiskt jordbruk. Blir det för få fäbodbrukare kvar så försvinner förutsättningarna för de återstående. Fäbodbruket är en av de sista utposterna för fjällkor, rödkulla och lantrasgetter i sin ursprungliga miljö. Från beredskaps- och sårbarhetssynpunkt kan fäbodarna få en ökad betydelse och de är dessutom viktiga för att behålla gamla kunskaper. Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett förslag om hur fäbodbruket skall kunna bevaras och utvecklas. Frågan måste bli föremål för en snabb handläggning eftersom antalet fäbodar minskar för varje år. Vidare måste regeringen inom EU driva frågan om behovet av särregler. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo201 (mp) yrkandena 1, 2, 3 och 4 bör ges regeringen till känna. Motionerna Jo204 (s) yrkandena 1, 2 och 3, Jo213 (s), Jo232 (m), Jo243 (c) och Kr283 (c) yrkande 34 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande fäbodbruket att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo201 yrkandena 1-4 och med avslag på motionerna 1996/97:Jo204, 1996/97:Jo213, 1996/97:Jo232, 1996/97:Jo243 och 1996/97:Kr283 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Den svenska jordbrukspolitiken Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Eva Björne (alla m) anför: Sysselsättningen i jordbruksnäringen spelar en viktig roll och ytterligare arbetstillfällen skulle kunna skapas fram till sekelskiftet. Med Sveriges EU- inträde har en viktig förutsättning för expansion uppfyllts. Svenska livsmedelsprodukter har fått tillträde till EU som exportmarknad. Erfarenheter från Danmark visar emellertid att EU-medlemskapet kan utnyttjas betydligt bättre än vad som hittills skett i Sverige. I Danmark har sålunda slaktsvinsproduktionen fördubblats efter Danmarks inträde i EU. I Sverige har tyvärr utvecklingen gått åt motsatt håll. Möjligheterna utnyttjas inte fullt ut, vilket, om ingen ändring sker, framöver leder till minskade arbetstillfällen inom livsmedelsproduktionen i Sverige. Lantbrukets konkurrenskraft har drabbats av höjd gödselmedelsskatt, höjd dieselskatt samt höjda elskatter, vilket lett till snedvriden konkurrens. Dessutom har onödigt krångliga regler konstruerats i Sverige vad gäller miljöstödet från EU, vilket lett till ett sämre utnyttjande. Det är viktigt att konkurrenssnedvridande skatter och avgifter, liksom onödigt komplicerade regler i Sverige, inte äventyrar expansionsmöjligheter och sysselsättning framöver inom den svenska livsmedelsproduktionen.
2. Hotade husdjursraser m.m. Maggi Mikaelsson (v) anför: Medlemskapet i EU har bl.a. inneburit att Sverige bidrar till finansieringen av ett stöd för bevarande av utrotningshotade husdjursraser. Detta är bra. Det är viktigt att för framtiden bevara den genetiska mångfalden och specifika egenskaper hos de gamla husdjursraserna. Införandet av det nya stödet har dock lett till en debatt om definitioner och avgränsningar mellan olika raser av kulliga kor där Jordbruksverkets definition ifrågasätts. Eftersom det inte finns någon snabb och enkel lösning på detta problem borde Jordbruksverket få i uppdrag att på ett mer övergripande sätt se över definitionerna för olika raser och rasvarianter av kulliga kor. Jag avser därför att återkomma i frågan under allmänna motionstiden.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utfrågning............................................5 Utskottet.............................................5 Jordbrukspolitik m.m. 5 Utskottets överväganden 5 Mjölkkvoter m.m. 8 Utskottets överväganden 8 Ekologisk odling m.m. 9 Utskottets överväganden 9 Biodling 10 Utskottets överväganden 10 Fäbodbruket m.m. 11 Utskottets överväganden 11 Övriga frågor 13 Utskottets överväganden 13 Hemställan 15 Reservationer........................................16 1. Etablerings- och servicemöjligheter på landsbygden (mom. 2) 16 2. Förändringar i mjölkkvotssystemet (mom. 8) 17 3. Användningen av bekämpningsmedel (mom. 11) 18 4. Miljöavgifter i jordbruket (mom. 12) 18 5. Fäbodbruket (mom. 14) 19 Särskilda yttranden..................................20 1. Den svenska jordbrukspolitiken 20 2. Hotade husdjursraser m.m. 20