JJankoutskotiet* Memorial N:o 13 (Betänkande 1893:Bu13 bu)

JJankoutskotiet* Memorial N:o 13.

tf ''!

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1893, kl. 2 e. m.

Memorial, i fråga om ändringar i gällande reglemente för riksbanken
äfvensom i aflöning sst åt en för samma bank.

Sedan utskottet genomgått och granskat det för riksbankens styrelse
och förvaltning gällande reglemente med dervid fogade aflöningsstat samt
i sammanhang härmed tagit i öfvervägande de af fullmägtige i hithörande
ämnen gjorda framställningar, får utskottet nu föreslå de ändringar och
tillägg i bankoreglementet och nämnda stat, som utskottet ansett böra
vidtagas och som föranledas af Riksdagens beslut om bifall till sammansatta
banko- och lagutskottets utlåtande n:o 1, angående höjande af riksbankens
grundfond.

Hvad härvid först beträffar sistnämnda fråga har Riksdagen för
sin del beslutit. den ändring i § 4 af lagen för rikets ständers bank
af den 1 mars 1830, sådan denna lyder enligt kongl. förordningen af
den 5 september 1890, att riksbankens deruti till 45 millioner kronor
bestämda grundfond skall höjas till 50 millioner kronor.

Under förutsättning, att detta Riksdagens beslut varder af Kongl.
Maj:t gilladt, föranledes deraf en motsvarande ändring i § 3 af bankoreglementet,
och utskottet föreslår derför,

l:o

att, för den händelse Kongl. Maj:t bifaller den
af innevarande Riksdag för dess del beslutade ändring

llili. till Riksd. Prof. 1833. 6 Sand. 1 Afd. 11 Höft. (N:is 13, 14). ]

BanJcoatskottets Memorial N:o 13.

i lagen för rikets ständers bank, § 3 i bankoreglementet
må erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

Riksbankens grundfond skall,
utan beräkning af riksbankens fasta
egendom, inventarier samt mynt-och
medaljkabinett, utgöra fyratiofem
millioner kronor.

Föreslagen lydelse:

»Riksbankens grundfond skall,
utan beräkning af riksbankens fasta
egendom, inventarier samt mynt- och
medalj kabinett, utgöra femtio millioner
kronor.»

I afseende å de angående emottagande i riksbanken af s. k. öppna
deposita meddelade bestämmelser hafva fullmägtige till utskottet inkommit
med en framställning, deruti anförts följande: »Med den full mägtige

jemlikt mom. 7 af § 22 i bankoreglementet lemnade rätt ega
fullmägtige att i enlighet med de för ifrågavarande rörelse i reglementet
stadgade grunder meddela de närmare föreskrifter, som kunna finnas
erforderliga, och fullmägtige äro ock betänkta på de ändringar i nuvarande
detaljbestämmelser, som kunna anses lämpliga, men för genomförande
af en del af desamma erfordras, att af de för rörelsen af Riksdagen
faststälda hufvudgrunder stadgandena i mom. 4 angående förvaringsafgiften
undergå förändring.

Nämnda mom. bar för närvarande följande lydelse:

»Förvaringsafgiften för värdepapper och utländskt mynt utgör för
år räknadt en tiondedels procent af papperens eller myntens i beviset
upptagna värde i rikets mynt, jemnadt för brutet tal till närmast högre
hundratal kronor, dock ega fullmägtige i afseende å värdepapper att i
fråga om större belopp, som utgöras af ett jemförelsevis mindre antal
papper, medgifva nedsättning i nämnda afgift; börande, utan afseende
på förvaringstidens längd, afgift städse erläggas för minst tre månader,
äfvensom lägre afgift än tio kronor icke beräknas».

Hvad härvid först beträffar den till tio kronor för år faststälda
minimiafgiften, synes uppenbart, att densamma är för lägre depositioner
än å 10,000 kronor för hög och vida större än på andra ställen, der
dylik rörelse drifves. Denna minimiafgift är i Stockholms inteckningsgaranti-aktiebolag,
der förvaringsafgiften utgör 50 öre för tusen kronor
eller derunder, fem kronor; i Stockholms enskilda bank, med samma

Banko utskottets Memorial N:o 13.

förvaringsafgift, två kronor; i Nationalbanken i Köpenhamn, der afgiften
är 3/s pro mille halvaarlig eller 75 öre om året, en krona halfårs vis; i
Frankrikes bank, der afgiften varierar efter det besvär papperens skötsel
förorsakar, utgör minsta årsafgiften en franc, och i Tyska riksbanken,
der afgiften utgör 3/io pro mille för år, är lägsta årsafgiften 1 mark.

Den höga minimiafgiften förorsakar ock väsentliga olägenheter
vid handläggningen af hithörande göromål. Den gifver nemligen anledning
till, att vid uttag af en del värdepapper depositionen ej, såsom
otvifvelaktigt synes vara lämpligast, omskrifves, utan har i allmänhet
så förfarits, att den öfver hvarje deposition förda räkningen förvandlas
till ett slags upp- och afskrifningsräkning, der än uttagna, än inlemnade
nya värdehandlingar bokföras till undvikande af debitering å nyo af den
för depositionen i dess helhet bestämda afgiften. Härigenom blifva
emellertid öfverskådligheten af räkningarna och i viss män äfven kontrollen
betydligt försvårade, hvadan nytt värdepapper ej borde mottagas
på annat vilkor än mot utfärdande af ett nytt förvaringsbevis i stadgad
form; och föreskrift härom blefve ej obillig, om i stället för en minimiafgift
af tio kronor stadgades en afgift af högst en krona per 1,000
kronor eller derunder med fullmägtige lemnad rätt att såsom hittills
kunna efter sig företeende omständigheter nedsätta denna afgift.

Angående förvaringsafgiften innehålla nuvarande bestämmelser
äfven, att densamma utan afseende å förvaringstidens längd skall städse
erläggas för minst tre månader, och sista punkten i mom. 6 stadgar,
att obetald förvaringsafgift skall för hvarje kalenderår inbetalas. För
vinnande af reda och enkelhet är önskligt, att dessa stadganden tillika
med bestämmelsen i samma paragraf mom. 4 att afgiften för brutna
tal skall erläggas för närmast högre hundratal försvunne. I alla ofvannämnda
banker sker afgiftsberäkningen för tusental eller derunder, och
den i riksbanken följda liundratalsberäkniug i förening med medgifvandet
att utan omskrifning af depositionsbeviset få göra insättningar i
uttagna värdepappers ställe medför de mest invecklade och småaktiga
beräkningar. Första afgiften skall nemligen utgå i förskott för minst
tre månader. Andra gången kan ej en sådan beräkning ega rum, ty
något värdepapper, hvarför afdrag bör göras, kan hafva uttagits eller
utlottats, och detsamma ej på flera månader blifvit med ny valuta ersatt.
I sådan händelse skall enligt mom. 6 »för börjad månad förvaringsafgift
påföras såsom för hel månad», och till följd deraf några öre eller möjligen
en krona godtgöras- Afgiften måste således tagas efteråt andra
och följande gånger, men andra gången icke för tolf månader utan, allt
efter som betalningen första gången kom att förfalla, antingen för eu,

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

två eller annat antal månader till kalenderårets slut. Först tredje gången
omsider blir afgiften regulier för tolf månader. Förskottsafgift, beräknad
för sist nämnda tid och från insättningsdagen, utan ersättning
för under året förekommande uttagningar synes derför vara den lämpliga
och rätta beräkningsgrunden, som äfven af de flesta inrättningar,
der dylika depositioner emottagas, lär tillämpas, och bör afgiften alltid
i förskott för ett år erläggas kontant på årsdagen af insättningen eller,
der så ske kan, afdragas från närmast derefter inflytande medel. På
sådant sätt komme afgifterna att efter hand under året inflyta, hvarigenom
arbetet med ifrågavarande i stark utveckling varande rörelse blefve
lättadt samt bättre ordning och reda vunnes.»

Efter pröfning af detta ärende har utskottet på de af fullmägtige
anförda skäl och i enlighet med af dem afgifvet förslag ansett sig böra
hemställa,

2:o

att mom. 4 af § 22 i bankoreglementet måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

Nuvarande lydelse:

Mom. 4. Förvaringsafgiften för
värdepapper och utländskt mynt
utgör för år räknadt en tiondedels
procent af papperens eller myntens
i beviset upptagna värde i rikets
mynt, jemnadt för brutet tal till
närmast högre hundratal kronor;
dock ega fullmägtige i afseende å
värdepapper att i fråga om större
belopp, som utgöras af ett jemförelsevis
mindre antal papper, medgifva
nedsättning i nämnda afgift;
börande, utan afseende på förvaringstidens
längd, afgift städse erläggas
för minst tre månader, äfvensom
lägre afgift än tio kronor icke beräknas.

Föreslagen lydelse:

»Vid inlemnandet af värdepapper
och utländskt mynt uppbär banken
en förvaringsafgift för depositionens
åsätta värde, hvilken beräknas
för tolf månader från insättningsdagen.
Denna afgift utgör för
år räknadt en krona för hvarje tusental
kronor af papperens eller
myntens i beviset upptagna värde
i rikets mynt, hvarvid de! af tusental
beräknas såsom helt.

Derest depositionen ej på årsdagen
af insättningen återtages, anses
den såsom på ett år förnyad
på då gällande vilkor.

Uttager insättare före betalningstidens
utgång depositionen, eger

Bankoutskottets Memorial N:o 13. 5

han likväl ej rätt att återbekomma
erlagd afgift.

I fråga om större depositioner,
som utgöras af ett jemförelsevis
mindre antal värdepapper, ega fullmägtige
medgifva nedsättning i
ofvannämnda afgift.»

Derjemte och då i händelse af bifall till förslaget en del af de i

mom. 6 angående så väl de öppna
de gemensamma bestämmelserna ej
hemställes vidare,

att mom. 6
så, att detsamma

Nuvarande lydelse:

Mom 6. I öfrigt iakttages i afseende
på till förvar inlemnade
värdepapper, guldmynt eller försegladt
gods:

att, om inlemnare icke åtuöjes
med det af riksbanken beräknade
värde å handlingar eller guldmynt,
eller uppmätning af försegladt gods
eller med påförd förvaringsafgift,
depositum icke emottages;

att vid inlemnandet skall betalas
den afgift, som, enligt hvad ofvan
är stadgadt, bör för hvarje fall minst
erläggas;

att för börjad månad förvaringsafgift
påföres såsom för en hel månad;
samt

att obetald förvaringsafgift skall
för hvarje kalenderår inbetalas.

som slutna depositionerna meddela
skulle blifva tillämpliga på de förra,

3:o

af ofvannämnda § 22 måtte ändras
komme att lyda på följande sätt:

Föreslagen lydelse:

»I öfrigt iakttages i afseende
på till förvar inlemnade värdepapper,
guldmynt eller försegladt gods:

att, om inlemnare icke åtnöjes
med det af riksbanken beräknade
värde å handlingar eller guldmynt,
eller uppmätning af försegladt gods
eller med påförd förvaringsafgift,
depositum icke emottages;

hvarjemte i fråga om försegladt
gods tjenar till efterrättelse:

att vid inlemnandet — — —
(oförändradt) — — — kalenderår
inbetalas.»

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

I afseende å § 36 i reglementet hemställer utskottet,

4:o

att mom. 1 af nämnda § 36 måtte erhålla följande
lydelse:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 36.

Mom. 1. Räntan för lån och
kreditiv samt vid köp af vexlar ega
fullmägtige bestämma med afseende
å så väl penningeställningen
som utlåningstiden och de säkerheter,
hvilka erbjudas; oph kan
denna ränta vara olika i riksbankens
hufvudkontor och vid hvardera
afdelningskontoret.

Sedan, jemlikt riksdagens år 1891 fattade beslut, under sistlidne
år i staden Falun för Kopparbergs län inrättats ett kontor af riksbanken,
erfordras ändring af den paragraf i reglementet, som innefattar föreskrift
om de särskilda kontorens lånedistrikt, hvarjemte de i slutet af
reglementet meddelade särskilda föreskrifter i afseende å samma kontors
anordnande böra utgå, och hemställer utskottet för den skull,

5:o

att § 25 i bankoreglementet må, med uteslutande
af den dervid införda not, erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

§ 25. »Riksbankensutlåningsrörelsedrif Riksbankens

utlåningsrörelse drif- ves genom hufvudkontor et i Stockholm
ves genom hufvudkontor et i Stockholm för Stockholms stad och län, Upsala,

»Räntan för lån och kreditiv samt
vid köp af vexlar ega fullmägtige
bestämma med afseende å så väl
penningeställningen som utlåningstiden
och de säkerheter, hvilka erbjudas;
och kan denna ränta vara
olika i riksbankens hufvudkontor
och afdelningskontor.»

BanlcoutsJcottets Memorial N:o 13.

för Stockholms stad och län, Upsala,
Södermanlands, Östergötlands, Örebro,
Vestmanlands Kopparbergs och
Gefleborgs län samt den del af Kalmar
län, som omfattar dess norra
landstingsområde eller Norra och
Södra Tjusts, Aspelands, Sevede
och Tunaläns härad; genom afdelningskontoret
i Göteborg för Hallands,
Göteborgs och Bohus äfvensom för
Elfsborgs län med undantag af Redvägs
härad samt för Skarborgs län
med undantag af Vartofta och Frökinds
härad; genom afdelning skontor et
i Malmö för Kristianstads och Malmöhus
län; genom afdelningskontoret i
Hernösand för Vesternorrlands län;
genom afdelningskontoret i Jönköping
för Jönköpings län jemte ofvannämnda
härad af Skaraborgs och
Elfsborgs län; genom afdelning skontor
et i Kalmar för Kalmar läns södra
landstingsområde eller Norra och
Södra Möre samt Stranda och Handbörds
härad jemte Öland; genom afdelningskontoret
i Karlstad för Vermlands
län; genom afdelningskontoret i
Luleå för Vesterbottens och Norrbottens
län; genom afdelningskontoret
i Vexiö för Kronobergs och Blekinge
län; genom afdelningskontoret i Visby
för Gotlands län; samt genom afdelningskontoret
i Östersund för Jemtlands
län; under iakttagande i afseende
å kontoren i Kalmar, Karlstad
och Hernösand af de vilkor
och bestämmelser beträffande lånerörelsen,
hvilka fullmägtige, enligt
vid dessa kontors inrättande lemnadt
särskilt bemyndigande af 1887,

Södermanlands, Östergötlands, Örebro,
Vestmanlands och Gefleborgs

län samt den del etc. —---;

genom afdelningskontoret i Göteborg

— — —; genom afdelningskontoret i
Malmö — — —; genom afdelningskontoret
i Falun för Kopparbergs län;
genom afdelningskontoret i Hernösand

---; genom afdelningskontoret i

Jönköping---; genom afdelnings kontoret

i Kalmar — — —; genom

afdelningskontoret i Karlstad----;

genom afdelningskontoret i Luleå —

— —i genom afdelningskontoret i

Vexiö--—; genom afdelningskontoret
i Visby---; samt ge nom

afdelningskontoret i Östersund
för Jemtlands län; under iakttagande
i afseende å kontoren i
Kalmar, Karlstad, Hernösand och
Falun af de vilkor och bestämmelser
beträffande lånerörelsen, hvilka
fullmägtige, enligt vid dessa kontors
inrättande lemnadt särskildt
bemjmdigande af 1887, 1889, 1890
och 1891 års Riksdagar, ega föreskrifva.

Lån utan---(oförändradt)

---distriktsindelning.»;

B anlmdsliottds Memorial N:o 13.

1889 och 1890 årens Riksdagar, ega
föreskrifva.

Lån utan afbeta!ningsrätt mot
realsäkerhet samt kreditiv mot enahanda
slags säkerhet meddelas dock
utan hinder af här ofvan bestämda
distriktsindelning*).

samt

6:o

att de i slutet af bankoreglementet i anledning
af Falukontorets inrättande nästlidet år införda provisoriska
bestämmelser må utgå.

I sammanhang härmed hemställer utskottet, att den för afdelningskontoret
i Falun af fullmägtige uppgjorda interimsstat, som är öfverensstämmande
med den för det näst förut inrättade kontoret i Hernösand
faststälda, måtte vinna Riksdagens stadfästelse, och föreslår följaktligen,

7:o

att aflöningsstaten för afdelningskontoret. i Falun
måtte med iakttagande af den för de smärre afdelningskontoren
bestämda alfabetiska ordningen näst
före kontoret i Hernösaud i riksbankens stat intagas
så lydande:

y>A/delningskönt or et i Falun:

tre styrelseledamöter, hvardera......... kronor 1,200: —

samt derförutom den ledamot, som
handhafver den dagliga förvaltningen
................................................ » 2,400: —

*) Förestående distriktsindelning kommer i och med öppnandet af det utaf 1891 års
Riksdag beslutade afdelningskontoret i Falun att undergå den förändring, som af stadgandena i
slui et af detta reglemente föranledes.

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

dock att, derest sistnämnda befattning
bestrides af någon riksbankens
tjensteman, aflöningen
till honom under tiden utgår med
sammanlagdt 5,000 kronor för
år räknadt, deraf 800 kronor anses
såsom arfvode, 1,200 kronor
såsom tjenstgöringspenningar och
3,000 kronor såsom lön, hvilket
lönebelopp efter fem års tjenstgöring
i nämnda egenskap kan
förhöjas med 500 kronor och efter
tio år med ytterligare 500 kronor,

kamreraren, tillika kassör, lön ......... kronor 1,600: —

hvilket belopp kan förhöjas efter
fem års ordinarie tjenst med 500
kronor och efter tio års med ytterligare
500 kronor,

samt tjenstgöringspenningar ............... » 800: —

och missräkningspenningar.................. » 600: —

bokhållaren, tillika registrator, lön ... » 1,200: —

hvilken kan förhöjas efter fem
års ordinarie tjenst med 300 kronor
och efter tio års tjenst med
ytterligare 300 kronor,

samt tjenstgöringspenningar............... » 600: —

ombudsmannen, lön............................ » 800: —

till extra biträde vidkontorsgöromålen

och semestervikariat........................ » 1,200: —

v äkthet] enten, lön.................................... » 400: —

tjenstgöringspenningar........................... » 100: —

jemte fri bostad och vedbrand.

Med anledning af Riksdagens beslut om inrättande under år 1894
i staden Örebro af ett afdelningskontor af riksbanken för Örebro län
och det fullmägtige dervid lemnade bemyndigande att föreskrifva vilkor

Bill. till Itiksd. Prof. 1893. C> Sand. 1 Afd. 11 Iläft. 2

BankoulsJcottets Memorial N:o 13.

och bestämmelser i afseende å kontorets rörelse och förvaltning får
utskottet, i enlighet med hvad förut i dylika fall blifvit föreslaget och
stadgadt, hemställa,

8:o

att i slutet af bankoreglementet må införas följande
stadgande:

»Vid 1893 års riksdag har tillika beslutits:

a) att under loppet af år 1894 skall för Örebro
län i staden Örebro inrättas ett afdelningskontor af
riksbanken under de vilkor och bestämmelser med afseende
å kontorets rörelse och förvaltning, som bankofullmägtige
ega föreskrifva;

b) att det må ankomma på fullmägtige att till
bedrifvande af kontorets lånerörelse anvisa de belopp,
fullmägtige må finna lämpliga; och

c) att fullmägtige, tills vidare och intill dess
Riksdagen annorlunda besluter, må ej mindre bestämma,
af huru stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret
i Örebro skall utgöras, än äfven utse dessa
ledamöter, förordna om styrelsens verksamhet och
sättet för dennas utöfvande samt bestämma arfvoden
för styrelsen, äfvensom besluta om tjenstemännens
antagande, göromål och aflöning samt i öfrigt vidtaga
alla erforderliga åtgärder för kontorets öppnande.

Under förutsättning af bifall till hvad utskottet sålunda i föregående
punkt föreslagit, hemställer utskottet derjemte,

att till bankoreglementets § 25, i hvilken bestämmelse
om hvart och ett af de nuvarande riksbankskontorens
distrikt finnes meddelad, måtte fogas en
not af följande lydelse:

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

»Förestående distriktsindelning kommer i och med
öppnandet af det utaf 1893 års Riksdag beslutade afdelningskontoret
i Örebro att undergå den förändring,
som af stadgandena i slutet af detta reglemente föranledes.
»

Hos utskottet hafva fullmägtige gjort framställning i några riksbankens
aflöningsstat berörande frågor, af hvilka utskottet ansett följande
böra underställas Riksdagens pröfning och afgörande.

Den första af dessa frågor afser reglering af styrelseledamöternas
för den dagliga förvaltningen vid afdelningskontoren i Göteborg och
Malmö aflöningsförmåner, hvarom innehafvarne af nämnda befattningar
i en till fullmägtige ingifven skrift anfört följande:

»Sedan handhafvande styrelseledamöterna för den dagliga förvaltningen
vid riksbankens afdelningskontor i Jönköping, Kalmar, Karlstad,
Luleå, Wexiö och Östersund vid 1889 års riksdag erhållit sina arfvoden
reglerade sålunda, att derest ofvannämnda befattningar vid något af
dessa kontor bestriddes af en riksbankens tjensteman, aflöningen till
honom under tiden utgick efter enahanda grunder och bestämmelser,
som gälde för tjenstemän i tredje graden vid riksbankens hufvudkontor,
med iakttagande, att han derjemte egde att uppbära ett belopp, motsvarande
vid hufvudkontoret anvisadt arfvode för vården af förvaringskassorna
samt af låne- och säkerhetshandlingar, eller 1000 kronor för
år räknadt, och denna reglering vid innevarande års lagtima riksdag
endast förändrats i fråga om fördelning mellan tjenstgöringspenningar
och arfvode, men innehafvarne af motsvarande befattningar vid de
större kontoren i Göteborg och Malmö icke kommit i åtnjutande af
nämnda reglering, utan aflöningen till den fortfarande utgår i form af
arfvoden, sammanlagdt 7,000 kronor åt hvardera, af hvilka arfvoden
ingen del får åtnjutas under sjukdom, synes det vara rättvist och billigt,
att en redaktionsförändring vidtages i nu gällande bankoreglemente
beträffande aflöningsförmånerna för desse handhafvare, så att de till
dem nu utgående arfvoden jemväl må blifva fördelade i arfvoden, tjenstgöringspenningar
och lön, dock i enlighet med de förmåner, hvilka
härutinnan tillkomma tjenstemännen i fjerde graden vid hufvudkontoret.

Då kontoren i Göteborg och Malmö röra sig med betydligt större
lånefonder än de öfriga afdelningskontoren och då handhafvarne vid
de förstnämnda kontoren genom göromålens större omfång hafva mera
omfattande och ansträngande arbete och till följd deraf äfven större

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

ansvar än vid de senare kontoren, böra de väl ock åtn juta högre aflöning
än desse eller i aflöningsväg likställas med tjenstemännen i fjerde
graden vid hufvudkontoret, samt då nuvarande handhafvarne af den
dagliga förvaltningen vid kontoren i Göteborg och Malmö innehaft sina
befattningar i mera än fem år och sedan åtnjuta hvardera 7,000 kronor
årligen, bör väl äfven den förhöjning i lön och tjenstgöringspenningar,
som efter fem års tjenstgöring tilldelas fjerde gradens tjenstemän vid
hufvudkontoret, tillämpas på sagde handhafvare.

Någon särskild utgift torde förslaget i fråga alltså ej medföra
för riksbanken, utan snarare tvärtom, enär hvarje ny handhafvare under
de första fem åren skulle komma att åtnjuta sammanlagda inkomster
af endast 6,200 kronor, motsvarande de löneförmåner som tillkomma
tjenstemännen i fjerde graden vid hufvudkontoret före femårsförhöjningen.

Ändamålet med detta förslag är således icke att erhålla större
aflöning för dem det åsyftar, utan endast att vid sjukdomsfall betrygga dem
mot alltför stora uppoffringar eller att ernå liknande aflöningsvilkor
med handhafvarne vid de öfrige namngifne afdelningskontoren, och
torde förmånen häraf för kommande handhafvare vid kontoren i Göteborg
och Malmö uppväga den minskning i inkomster, i förhållande till den
nuvarande staten för dessa kontor, som af förslaget blefve en följd.»

I förevarande fråga hafva fullmägtige för egen del yttrat: »Då
samma skäl, som förut gifvit anledning att för handhafvarne af den
dagliga förvaltningen vid de smärre afdelningskontoren, i det fall att
de äro riksbankens tjenstemän, bestämma deras arfvode i enlighet med
de grunder, som tillämpas i afseende å aflöningsförhållandena för tjenstemän
vid hufvudkontoret, torde gälla äfven i afseende å kontoren i Göteborg
och Malmö, och någon särskild tillökning i den ordinarie staten
ej genom bifall till ansökningen skulle föranledas, utan förslaget, såsom
af sökandena påvisats, för de första 5 åren af en dylik styrelseledamots
tjenstetid innebär en direkt minskning i staten, hafva fullmägtige funnit
sig kunna och böra tillstyrka bifall till förslaget i fråga. Hvad härvid
särskildt angår ersättningen till sådan handhafvare af den dagliga förvaltningen
vid dessa kontor, som ej i riksbanken innehar anställning
såsom tjensteman, anse fullmägtige, att nuvarande bestämmelser härutinnan
böra bibehållas oförändrade. Om äfven vid de öfriga kontoren i
nämnda fall anvisats en mindre godtgörelse, äro nemligen förhållandena
dock vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö väsentligen olika,
i det att ifrågavarande befattningar derstädes så fullt upptaga sina

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

innehafvares tid, att de ej samtidigt torde, såsom vid de smärre är
görligt, kunna bestrida någon aflönad befattning eller påräkna andra
inkomster vare sig i statens eller kommunens tjenst, hvartill kommer
att styrelseledamöter i denna sin egenskap ej innehafva någon pensionsrätt.

Utskottet, som anser ifrågavarande förslag hafva skäl för sig och
som tillika inhemtat, att till följd af inträffadt dödsfall den asyftade
regleringen kan, hvad beträffar kontoret i Malmö, genast vidtagas och
sålunda verklig besparing omedelbart vinnas, får med anledning häraf
och i enlighet med fullmägtiges hemställan föreslå,

10:o

att de delar af aflöningsstaten, som röra ersättning
till styrelserna vid afdelningskontoren i Göteborg
och Malmö, måtte erhålla följande lydelse:

a) vid kontoret i Göteborg:

Nuvarande lydelse:

fyra styrelseledamöter,

hvardera ..................... kr. 2,400: —

samt derförutom den
ledamot, som handhafver
den dagliga

förvaltningen ............ » 4,600: —

jemte fri bostad.

fyra styrelseledamöter,

hvardera ..................... kr. 2,400: —

samt derförutom den
ledamot, som handhafver
den dagliga

förvaltningen ............ » 4,600: —

jemte fri bostad; dock att, derest
sistnämnda befattning bestrides af
någon riksbankens tjensteman, aflöningen
till honom under tiden utgår
efter enahanda grunder och bestämmelser,
som gälla för tjenstemän
i fjerde graden vid riksbankens hufvudkontor,
eller med 6,200 kronor för
år räknadt, deraf 750 kronor anses
såsom arfvode, 1,450 kronor såsom
tjenstgöringspenningar, hvilka efter
fem års tjenstgöring kunna höjas

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

till 1,750 kronor, och 4,000 kronor
såsom lön, hvilket belopp efter fem
års tjenstgöring kan höjas till 4,500
kronor;

Nuvarande lydelse:

fyra styrelseledamöter,

hvardera ..................... kr. 1,800: —

samt derförutom den
ledamot, som handhafver
den dagliga
förvaltningen.......;.... » 5,200: —

vid kontoret i Malmö:

fyra styrelseledamöter,

hvardera ..................... kr. 1,800: —

samt derförutom den
ledamot, som handhafver
den dagliga

förvaltningen ............ » 5,200: —,

dock att, derest sistnämnda befattning
bestrides af någon riksbankens
tjensteman, aflöningen till honom
under tiden utgår efter enahanda
grunder och bestämmelser, som gälla
för tjensteman i fjerde graden vid
riksbankens hufvudkontor, eller med
6,200 kronor för år räknadt, deraf
7 50 kronor anses såsom arfvode, 1,450
kronor såsom tjenstgöringspenningar,
hvilka efter fem års tjenstgöring
kunna höjas till 1,750 kronor,
och 4,000 kronor såsom lön, hvilket
belopp efter fem års tjenstgöring
kan höjas till 4,500 kronor.

Hvad beträffar den vid afdelningskontoret i Göteborg på stat
uppförda vaktbetjeningen, som utgöres af en vaktmästare och en husdräng,
hafva fullmägtige bland annat erinrat, att med den utvidgade
rörelse, som kontoret vunnit, i förening med den högst betydliga tillökning
af dess lokaler, som föranledts af uppförande för dess räkning
af ett nytt bankhus, ovilkorligen påkallades biträde af tvenne ordinarie

BankoutsJcottets Memorial N:o 13.

vaktmästare, hvadan fullmägtige ock varit nödsakade att i afvaktan på
Riksdagens medgifvande låta bero vid styrelsens åtgärd att aflöna ett
extra vaktmästarebiträde. Med instämmande i åsigten, att under nuvarande
förhållanden afdelningskontoret i Göteborg har behof af mer
än en ordinarie vaktmästare, har utskottet dock ej för det närvarande
funnit skäl tillstyrka föreslagen förhöjd aflöning för vaktmästarepersonalen
derstädes, men deremot ansett bestämmelse lämpligen böra meddelas
derom, att, i händelse fri bostad inom kontorets hus ej kunde
beredas nämnda pei*sonal, ersättning derför, äfvensom för vedbrand,
borde vederbörande tillförsäkras med ett af styrelsen såsom skäligt
beräknadt belopp af 300 kronor för år, hvadan utskottet velat hemställa,

11:0

att bestämmelserna angående staten för afdelningskontoret
i Göteborg, i hvad afser vaktbetjeningen,
måtte erhålla följande, till en del förändrade
lydelse:

Nuvarande lydelse:

en vaktmästare, lön...... kr. 600: —

tjenstgöringspenningar. » 125: —
jemte fri bostad och
vedbrand,

en husdräng, lön ......... » 600: —

jemte fri bostad och vedbrand.

två vaktmästare, hvardera
lön........................ kr. 600: —

tjenstgöringspenningar » 125: —

en husdräng, lön ......... » 600: —,

hvarjemte såväl denne som vaktmästarne
eg a åtnjuta fri bostad och
vedbrand eller såsom ersättning för
nämnda förmåner ett belopp för
hvardera af 300 kronor om året.

Med erinran, att det år 1875 till extra biträde vid riksbankens
afdelningskontor i Luleå anvisade beloppet af 200 kronor sedermera
vid särskilda tillfällen ökats, så att detsamma, som sedan år 1887 och
allt framgent afsetts att bland annat bereda ersättning för semester -

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

vikariat, numera utgjorde 1,700 kronor om året, har styrelsen för afdelningskontoret,
enligt hvad fullmägtige anmält, hos dem gjort framställning
om vidtagande af sådan åtgärd, att berörda anslag blefve
förhöjdt med 1,500 kronor eller till 3,200 kronor. Såsom hufvudsakligt
skäl härför hafva anförts de allt mer växande göromålen, hvartill anledningen
närmast vore att finna i den år 1887 till Gellivara framdragna
jernvägen mellan nämnda plats och Luleå, äfvensom påbörjandet
af stambanearbetet vid Boden; och har styrelsen, för att visa, i hvad
mån göromålen vid kontoret ökats, uppgjort och meddelat en jemförelse
mellan omfattningen af de särskilda grenarna af kontorets rörelse under
åren 1889 och 1892, af hvilken framgår, att göromålen, hvilka, enligt
styrelsens åsigt, sannolikt komma att än vidare växa, i mån som stambanebyggnaden
når sin fullbordan och industriel verksamhet i sammanhang
dermed kommer till lif inom dessa trakter, från 1888 till nästlidet
års slut ökats med omkring 128 procent. Derjemte och med upplysning,
att ifrågavarande anslag blifvit användt, hufvudsakligen till aflöning
åt tvänne biträden, har styrelsen förklarat, det erfarenheten under sistförflutna
året gifvit vid handen, att, oberäknadt de ordinarie, 4 extra
ordinarie tjenstemän haft jemn sysselsättning, utan att såsom ersättning
till de tvänne yngsta bland dessa senare styrelsen haft att tillgå
annat än några på anslaget i fråga uppkomna besparingar, hvilka utdelats
i form af uppmuntring eller flitpenningar.

Med vitsordande af styrelsens uppgifter om den betydliga rörelsen
vid ifrågavarande kontor, hvilken, i synnerhet hvad beträffar vexelaffärer
och afbetalningslån, i allmänhet vida öfverstiger densamma vid
de andra, mindre kontoren, hafva fullmägtige förklarat sig anse berörda
anslag så mycket hellre böra ökas, som derigenom skulle kunna beredas
styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen vid kontoret något
biträde i den mängd honom åliggande göromål, hvaremot fullmägtige
ej funnit sig böra tillstyrka anslagets höjande med så stort belopp,
som af styrelsen föreslagits, utan hemstält, att detsamma måtte ökas
med 1,100 kronor eller från 1,700 till 2,800 kronor för år.

I enlighet med hvad fullmägtige sålunda föreslagit, och då utskottet
anser fullt fog förefinnas för en förhöjning af ifrågavarande
anslag, har utskottet velat hemställa,

12:o

att det för afdelningskontoret i Luleå till extra
biträde vid kontorsgöromålen och semestervikariat an -

Bankoutskottets Memorial N:o 13.

visade belopp af 1,700 kronor måtte höjas till 2,800
kronor samt att aflöningsstaten i denna del måtte i
öfverensstämmelse härmed ändras.

Derjemte och för den händelse utskottets förslag i nyssnämnda
punkt vinner Riksdagens bifall, får utskottet, på fullmägtiges tillika
gjorda framställning och i likhet med hvad vid förhöjningar i afdelningskontorens
extra anslag plägat tillämpas, jemväl hemställa,

13:o

att förhöjningen i extra anslaget vid afdelningskontoret
i Luleå måtte få anses gällande från och
med innevarande års början.

->IkJu i''i m<b ’tj: glfio.Litf

Stockholm den 2 maj 1893.

> i A

På utskottets vägnar:

: 1 i. • ■'' 1 II ''• '' i 1V! j: • ;j. i! *i<>» < : '' • . t. i : 11 • i H t (>

G. S. Åkerhielm.

Herrar Gumcelius och Hansson hafva begärt få antecknadt, att de
på grund af beviljad ledighet från riksdagsgöromålen ej deltagit i behandlingen
af de i detta memorial omförmälda ärenden, den förre hvad
angår punkterna 10:o—13:o och den senare hvad angår punkterna
8:o- 13:o.

Bih. till Riksil. Vrot. 1893. fi Sami. 1 Afd. 11 Höft.