Järnvägstrafik
Betänkande 1990/91:TU25
Trafikutskottets betänkande
1990/91:TU25
Järnvägstrafik
Innehåll
1990/91
TU25
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet drygt 200 motionsyrkanden på järnvägsområdet samt regeringens järnvägsförslag i dels årets budgetproposition, dels proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt. I sammanhanget behandlas även riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående SJ-koncernens verksamhet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ökade medel för banhållning och för fortsatt järnvägsbyggande. Detta innebär drygt 3127 milj.kr. för drift och vidmakthållande av det statliga bannätet och 1500 milj.kr. för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Ett stort antal motioner behandlas i betänkandet som gäller utbyggnad och upprustning av olika bandelar. Utskottet avstyrker dessa yrkanden i första hand med hänvisning till gällande planeringssystem. Detta innebär att banverket har att besluta om investeringar på stomnätet medan länsstyrelserna har att inom ramen för anslaget för länstrafikanläggningar besluta om investeringarna på länsjärnvägarna. Utskottet hänvisar vidare till att riksdagens beslut tidigare denna vår om inrättandet av ett särskilt anslag för investeringar i trafikens infrastruktur gör att viktiga järnvägsprojekt beräknas kunna tidigareläggas och genomföras snabbare. För SJ-koncernen anser utskottet det viktigt att företagets järnvägsdel ges ökade utvecklingsmöjligheter. Utskottet tillstyrker därför en förändrad koncernstrategi. Detta innebär att SJ med järnvägen som kärnaffär tillsammans med sina dotterföretag och i samverkan med andra företag kan utveckla effektiva, rationella och lönsamma transporttjänster. Utskottet tillstyrker vidare att SJ ges ett förnyat bemyndigande att försälja egendom inom en ram på 2,5 miljarder kronor för att därmed kunna klara investeringsbehoven för en fortsatt utveckling av järnvägstrafiken. Utskottet godtar regeringens förslag till precisering och utveckling av SJs ekonomiska mål till att bl.a. avse hela SJ-koncernen. Utskottet förutsätter samtidigt att en förstärkt uppföljning sker av hur SJ-koncernen uppfyller statsmakternas mål och givna beslutsramar. Utskottet framhåller att riksdagen och regeringen inte bör ha synpunkter på frågor om tågstopp, tågtidtabeller, priser och andra servicefrågor.
Med anledning av utskottets ställningstagande har 35 reservationer lämnats. De frågor som reservationerna avser samt de partier som står bakom dem redovisas under avsnittet Hemställan (s. 65--70).
Till betänkandet har vidare fogats sex särskilda yttranden (s. 92--93).
Propositionerna m.m.
Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:87 under avsnitt 5. Kommunikationer och infrastruktur, såvitt här är i fråga (s. 244--247), 15. (delvis) att riksdagen godkänner inriktningen av investeringsplaneringen vid vägverket resp. banverket (avsnitten 5.3.2 och 5.3.3, s. 84--89), 38. att riksdagen godkänner att soliditeten för SJ skall vara 40% för affärsverket och 35% för koncernen under återstoden av SJs rekonstruktionsperiod t.o.m. den 31 december 1992 (avsnitt 6.4, s. 160--161).
SJÄTTE HUVUDTITELN
Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga8
Regeringen föreslår i proposition 1990/91:100 i bilaga 8 (kommunikationsdepartementet) under avsnitt D. Järnvägstrafik (s. 65--81)
dels under rubriken 2. Övriga frågor 1. att riksdagen godkänner att regeringen får bemyndiga banverket att inom en ram på 50 milj.kr. besluta om förskotteringar av järnvägsinvesteringar i enlighet med vad i propositionen har anförts (avsnitt 2.1, s. 66),
dels under rubriken 3. Anslagsfrågor 2. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3127300000 kr. (punkt D1., s. 68--69), 3. att riksdagen godkänner att en kostnadsram på 3359000 000 kr. för drift och vidmakthållande beräknas för kalenderåret 1992 (punkt D1., s. 68--69), 4. att riksdagen godkänner att banverkets upplåning i riksgäldskontoret år 1992 får ske inom en kostnadsram av 1800 milj.kr. (punkt D1., s. 68--69), 5. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 1500000000 kr. (punkt D2., s. 69--70), 6. att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan anslagen D1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar (punkt D2., s. 69--70), 7. att riksdagen till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 346000000 kr. (punkt D3., s. 70--71), 8. att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar (s. 71), 9. att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13136000 kr. (punkt D4., s. 71--72), 10. att riksdagen godkänner en kostnadsram på 14900000 kr. för kalenderåret 1992 (punkt D4., s. 71--72),
dels under rubriken Statens järnvägar 11. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om SJ-koncernens inriktning (s. 73--79), 12. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om förlängningen av SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt (s. 73--79), 13. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ekonomiska mål för statens järnvägar (s. 73--79), 14. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter (s. 73--79), 15. att riksdagen avskaffar anslaget Ersättning till statens järnvägar för utveckling av godstrafik fr.o.m. budgetåret 1991/92 (punkt D., s. 80), 17. att riksdagen till Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr. (punkt D6., s. 81).
Riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående SJ-koncernens verksamhet
Riksdagens revisorer föreslår i förslag 1990/91:12 1. att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om SJ-koncernens verksamhetsinriktning i enlighet med revisorernas förslag, 2. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till ekonomiska mål för SJ-koncernen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om regeringens uppföljning av SJ-koncernens verksamhet, 4. att riksdagen begär att regeringen utarbetar förslag till förordad reglering av verksledningens ansvar för statens järnvägar, 5. att riksdagen begär att regeringen överväger ombildning av statens järnvägar till aktiebolag i enlighet med vad revisorerna anfört.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:87
1990/91:T8 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att delegationen för infrastrukturinvesteringar bör få i uppdrag att utreda hur järnvägssträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm skall kunna bli en väl fungerande del av en dubbelspårig västkustbana, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att persontrafiken på denna sträcka i avvaktan härpå inte får avvecklas.
1990/91:T18 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kraftfull upprustning av Bergslagspendeln.
1990/91:T19 av Kaj Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägssträckan Ystad--Simrishamn.
1990/91:T21 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av järnvägsinvesteringar i Värmland.
1990/91:T23 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att delegationen för infrastrukturinvesteringar närmare bör studera Götalandsbanan.
1990/91:T28 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medelsbehov för Kust-till-kustbanan i Kalmar län, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett resurstillskott om 150 milj.kr. för investeringar i och utveckling av länsjärnvägarna i Kalmar län.
1990/91:T35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär relevant och fullödig information och insyn i SJ-koncernens verksamhet, 7. att riksdagen beslutar att SJ skall drivas som affärsverk även i framtiden.
1990/91:T37 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Mälarbanan och Svealandsbanan.
1990/91:T40 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 7. att riksdagen beslutar att investeringsanslaget till banverket för budgetåret 1991/92 skall vara 3000 milj.kr., 8. att riksdagen beslutar att banverkets anslag för drift och underhåll av banorna för budgetåret 1991/92 skall vara 3827,3 milj.kr., 9. att riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag för budgetåret 1992/93 skall vara minst 3500 milj.kr., 10. att riksdagen beslutar att banverkets investeringsanslag för budgetåret 1993/94 skall vara minst 4500 milj.kr., 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Arlandabanan skyndsamt bör byggas, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Arlandabanans utbyggnad bör bekostas genom avgift på flygverksamheten, 21. att riksdagen beslutar att Botniabanan skall byggas till åtminstone Umeå under 1990-talet, 22. att riksdagen beslutar att Norge--Vänerlänken, i enlighet med vad som anförts i motionen, skall byggas under 1990-talet, 23. att riksdagen beslutar att byggandet av en Östersjöbana skall påbörjas under 1990-talet, 24. att riksdagen beslutar att Götalandsbanan skall påbörjas under 1990-talet, 25. att riksdagen beslutar att 1200 milj.kr. särskilt avsätts de närmaste fem åren för skyndsam upprustning av inlandsbanan.
1990/91:T45 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av reglerna för långväga busslinjetrafik.
1990/91:T46 av Anders Svärd m.fl. (c,m,fp,v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Mälar- resp. Svealandsbanornas utsträckning från Hallsberg till Stockholm.
1990/91:T51 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Götalandsbanan skall påbörjas under 1990-talet.
1990/91:T53 av Björn Samuelson (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att ett avtal utarbetas om tågtrafiken i länet i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tågtrafiken på sträckan Stockholm--Oslo, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NKlJ-banan.
1990/91:T56 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att bandelen Hässleholm--Halmstad alltjämt utgör en del av stomlinjenätet, 2. att riksdagen beslutar att persontrafiken på bandelen Hässleholm--Halmstad tills vidare upprätthålls.
1990/91:T60 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt utredning tillsätts med direktiv att utreda det framtida järnvägsnätet enligt de riktlinjer som förordas i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov, inriktning och omfattning av investeringar för modernisering, upprustning och utbyggnad av järnvägsnätet. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:N32.
1990/91:T62 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:N34 anförts om nyinvesteringar i järnvägstrafiken, 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av SJ till aktiebolag i enlighet med vad som anförts i motion 1990/91:N34.
1990/91:T65 av Birger Andersson (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:N37 anförts om projekt Mälarbanan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:N37 anförts om medel för färdigställande av Bergslagspendeln.
1990/91:T67 av Kjell Dahlström och Gösta Lyngå (båda mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsutbyggnader i och kring Malmöregionen.
1990/91:T68 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:N44 anförts om prioritering och forcering av Mälar- och Svealandsbanorna.
1990/91:T71 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i avsnitt 4.4 anförts om statens järnvägar. Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:N42.
Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 1991
1990/91:T201 av Barbro Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de förbättringar som krävs för järnvägs- och vägförbindelserna till och från Hargshamn.
1990/91:T202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen till D2. Investeringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 1000000000 kr. förhöjt reservationsanslag om totalt 2500000000 kr., 2. att riksdagen ger regeringen till känna den i motionen angivna planen för tidigareläggningar av järnvägsinvesteringar.
1990/91:T204 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre kommunikationer för Värmland när det gäller sträckan Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan Karlstad--Kil--Göteborg, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NKlJ-banan.
1990/91:T206 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär att SJ skall underlätta och förbilliga transport av cyklar enligt vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen hos regeringen begär att SJ vid samtliga järnvägsstationer anlägger cykelparkeringar med bl.a. låsservice.
1990/91:T208 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Mälarbanan och Bergslagspendeln.
1990/91:T209 av Per Westerberg (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphandling under konkurrens av trafik med snabbpendeltåg, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en regional snabbtågbana runt Mälaren med anslutning till Strängnäs och Arlanda, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pendlingsförutsättningarna Linköping/Norrköping--Katrineholm/Nyköping--Södertälje--Stockh olm/Arlanda/Uppsala.
1990/91:T210 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående åtgärder för att komma till rätta med bil- och tågpåkörningar av ren i bl.a. Norrbottens län.
1990/91:T211 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 24. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för järnvägspolitiken, 28. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 500000000 kr. förhöjt reservationsanslag på 2000000000 kr.
1990/91:T212 av Gunnar Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A418 anförts om behovet av ökade väg- och järnvägsinvesteringar och andra infrastrukturella satsningar i Kristianstads län.
1990/91:T213 av Lennart Brunander (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggstart och byggande av Götalandsbanan, 2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägsbanorna Borås--Göteborg, Borås--Herrljunga, kust-till-kust-banan och Viskadalsbanan. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A419.
1990/91:T217 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den trafikpolitiska utvecklingen i Skåne.
1990/91:T218 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A428 anförts om behovet av upprustningsanslag till järnvägar i sydöstra Sverige.
1990/91:T221 av Lars-Ove Hagberg (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av Bergslagspendeln och dess finansiering, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att snabbtågförbindelse Stockholm--Dalarna har högsta prioritet enligt vad som i motionen anförts.
1990/91:T225 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en storsatsning på snabbtågssystem som kan täcka större delen av landets tätbefolkade regioner.
1990/91:T226 av Berit Löfstedt och Maj-Inger Klingvall (båda s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för offensiva och framtidsinriktade infrastrukturstärkande insatser i Östergötland.
1990/91:T227 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastruktursatsningar i Värmland, bl.a. NKlJ-banan och väg 62.
1990/91:T228 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av infrastruktursatsningar på kommunikationsområdet i Norrbottens län.
1990/91:T229 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utbyggnad av västkustbanan mellan Göteborg och Malmö över Helsingborg till dubbelspår snarast genomförs, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av järnvägar i Skåne. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A448.
1990/91:T231 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att banverket skall bekosta såväl underhåll som reinvesteringar på alla offentligt ägda järnvägar och att dessa kostnader inte skall övervältras på län, landsting och kommuner, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länstrafikhuvudmännen skall beredas större möjligheter att bedriva lokal och regional järnvägstrafik även på stomnätet.
1990/91:T234 av Annika Åhnberg m.fl. (v,fp,c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arlandabanan.
1990/91:T235 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av de samhällsekonomiska konsekvenserna för överföring av tunga transporter till landsväg i norra Västerbotten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantier för en upprustning av tvärbanan mellan Storuman och Hällnäs.
1990/91:T236 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (båda mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att järnvägen bör bli dubbelspårig mellan Karlstad och Stockholm, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att snabbtåg bör sättas in mellan Karlstad och Stockholm.
1990/91:T237 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas 2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på järnvägar i Jämtlands län.
1990/91:T238 av Roy Ottosson och Eva Goës (båda mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att ostkustbanan skall byggas ut till Örnsköldsvik och Umeå under 1990-talet och att ett särskilt anslag i statsbudgeten inrättas för detta ändamål, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt förbättra banan så att trafik med s.k. snabbtåg kan upprättas mellan åtminstone Stockholm och Härnösand, 3. att riksdagen beslutar att banan Sundsvall--Långsele återförs till stomnätet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnader av järnvägsnätet i Sundsvallsområdet.
1990/91:T239 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda anslag till tvärbanan Storuman--Hällnäs, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Botniabanan bör ingå i kommande investeringsplan.
1990/91:T240 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (båda mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västerdalsbanan, 2. att riksdagen beslutar att sträckan Sälen--Särna--Idre byggs ut i en andra etapp, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bandelarna Mora--Älvdalen, Mora--Vansbro--Lesjöfors och Malung--Torsby, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om väginvesteringar kontra järnvägsinvesteringar i Dalarna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska möjligheter att öka investeringarna.
1990/91:T242 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen för upprustning av norra stambanan anvisar 135000000 kr., 2. att riksdagen för upprustning av ostkustbanan anvisar 200000000 kr., 5. att riksdagen beslutar om ett utvecklingsbidrag för sträckan Bollnäs--Edsbyn med 1000000 kr.
1990/91:T243 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:U520 anförts om samordnade och ökade investeringar i järnvägstrafik.
1990/91:T247 av Anders Castberger och Elver Jonsson (båda fp) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativa och kompletterande finansieringsformer för järnvägsbanor av betydelse för Älvsborgs län i enlighet med vad i motionen anförts. Motiveringen till yrkandet återfinns i motion 1990/91:A474.
1990/91:T248 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att banverket erhåller medel för erforderliga järnvägsinvesteringar i Stockholmsregionen och Mälardalen.
1990/91:T249 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen under punkt D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar beslutar anslå 3 miljarder kronor för budgetåret 1991/92, 3. att riksdagen under punkt D1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar beslutar anslå 4 miljarder kronor för budgetåret 1991/92.
1990/91:T250 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra länsjärnvägen Hargshamn--Örbyhus till stomjärnvägsnätet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av Mälarbanan.
1990/91:T254 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad av västkustbanan mellan Malmö och Göteborg, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elektrifiering av järnvägen mellan Malmö och Ystad, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts beträffande järnvägstrafik i Skåne.
1990/91:T255 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustningsbehovet av järnvägen Åmål--Svanskog.
1990/91:T256 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare satsningar på kommunikationer i Blekinge län.
1990/91:T258 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbyggnaden av västkustbanan måste prioriteras.
1990/91:T263 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägarna i Skåne, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om järnvägstunnel genom Hallandsåsen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional godsterminal i Hässleholm. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A495.
1990/91:T264 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om den spårbundna trafiken.
1990/91:T266 av Tom Heyman och Sonja Rembo (båda m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av dubbelspår på västkustbanan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativ för Nordlänken till Norge, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad av godsstråket nord och väst om Vänern, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elektrifiering av hamnbanan, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nybyggnad av Marieholmsbron.
1990/91:T268 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten att elektrifiera järnvägslinjerna Malmö--Ystad och Kristianstad--Karlskrona, 4. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts i motionen om de olika järnvägslinjerna i Skåne. Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1990/91:A498.
1990/91:T270 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A501 anförts om förhandlingar med Arvidsjaurs kommun om järnvägstrafik.
1990/91:T371 av Charlotte Branting (fp) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A475 anförts om infrastrukturella satsningar i Kronoberg.
1990/91:T502 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare statliga medel för genomförande av Mälarbaneprojektet.
1990/91:T503 av Birger Andersson och Göran Engström (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att anvisa särskilda statliga medel för att investeringarna i Bergslagspendeln skall kunna fullföljas enligt de ursprungliga planerna.
1990/91:T505 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförande av snabbtågsprojektet Stockholm--Sundsvall.
1990/91:T506 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till modernisering av NKlJ-banan i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:T507 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av upprustning av järnvägslinjen Uddevalla--Herrljunga (Borås), bl.a. innebärande sovvagnsförbindelse Uddevalla--Stockholm, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att storflygplatsen Landvetter ges järnvägsförbindelse, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utbyggnad av västkustbanan till dubbelspår.
1990/91:T508 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 2. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anslår 3000000000 kr., 5. att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anslår 3827300000 kr., 6. att riksdagen beslutar införa ett nytt anslag Investeringsbidrag till stickspår, kombitrafik och lastvagnstrafik för överförande av gods till järnväg m.m. för kommande budgetår och att till detta anslå 200000000 kr., 7. att riksdagen beslutar att affärsverket SJs resultatkrav till år 1992 sänks med 600000000 kr., 8. att riksdagen ger regeringen till känna att SJs soliditetskrav bör vara 30%, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den trafikpolitiska målsättningen skall vara att utveckla ett rikstäckande järnvägssystem som blir tillgängligt för så många som möjligt och att målsättningen därvidlag skall vara att varje kommun skall ha åtminstone en järnvägsstation i drift, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett gemensamt nordiskt snabbtågsnät, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det är av största vikt att ett alleuropeiskt järnvägssystem utvecklas i enlighet med vad som anförts i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målsättningen att öka järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens bekostnad, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassa andra transportslag och samhällsplanering till förmån för ökad andel järnvägstrafik, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatoriska miljökonsekvensanalyser med bl.a. en alternativ järnvägsutbyggnad vid alla större väg- och flygplatsinvesteringar, 15. att riksdagen beslutar att SJs målsättning skall innefatta att utveckla lågprissystem baserat på marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och pensionärer, m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att banverket skall bekosta såväl underhåll som reinvesteringar på alla statligt ägda järnvägar och att dessa kostnader inte skall övervältras på landsting eller kommuner, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall stå län, landsting och kommuner fritt att i samråd med banverket göra ytterligare nyinvesteringar i länsjärnvägar m.m., 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länstrafikhuvudmännen skall beredas större möjligheter att bedriva lokal och regional järnvägstrafik även på stomnätet, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklad godstrafik på järnväg, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla mer konkurrens på det statliga järnvägsnätet, 25. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa den s.k. skadlighetsprövningen för busstrafik som konkurrerar med befintlig järnvägstrafik, 26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksjärnvägar i enlighet med vad som anförts i motionen, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den inriktning som en utbyggd järnvägstrafik bör ha i landets olika delar, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Botniabanan längs Norrlandskusten skall byggas ut från nuvarande ostkustbanan/Ådalsbanan till Örnsköldsvik, Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sydlig ostkustbana skall byggas ut från Norrköping eller Linköping till Västervik, Oskarshamn, Kalmar och Karlskrona samt att denna därefter skall övergå i en utbyggd Blekinge kustbana och delvis ny sträckning genom Skåne till Malmö.
1990/91:T509 av Stig Alemyr m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av länsjärnvägarna i Kalmar län.
1990/91:T510 av Sven-Olof Petersson och Roland Larsson (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre järnvägsförbindelser för sydöstra Sverige, 2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att ta fram erforderliga beräkningar och beslutsunderlag som kan anses nödvändiga för ett kommande avgörande beslut angående en Sydostkustbana.
1990/91:T513 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stomnätets huvudsträckor prioriteras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att banverket tillsammans med SJ, berörda länsstyrelser, länstrafikbolag och kommuner bör få i uppdrag att undersöka en alternativ finansiering för en utbyggd och upprustad västkustbana i hela sin sträckning inkl. ny bandel Helsingborg--Landskrona mot Lund--Malmö, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i de fortsatta förhandlingarna ta med anslutningen av västkustbanan till den fasta förbindelsen av sträckan längs den skånska västkusten med ny bansträckning Helsingborg--Landskrona--Lund--Malmö.
1990/91:T515 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att statliga insatser görs för fullföljandet av projektet Bergslagspendeln.
1990/91:T516 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av järnvägssatsningar i Älvsborgs län.
1990/91:T517 av Evert Svensson m.fl. (s,m,fp,c,v,mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en upprustning av Bohusbanan med förlängning till Norge.
1990/91:T519 av Arne Andersson i Ljung och Stig Bertilsson (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är ett samhällsintresse att SJs snabbtåg stannar i Herrljunga.
1990/91:T520 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att järnvägen Boden--Haparanda skall tillföras stomnätet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning och elektrifiering av järnvägen Boden--Haparanda och Haparanda bangård, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av omaxlingsstation i Haparanda.
1990/91:T521 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nybyggnad av Botniabanan.
1990/91:T522 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen anvisar infrastrukturmedel för en upprustning av Blekinge kustbana till den standard som anges i "Blekingevisionen".
1990/91:T523 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av stomjärnvägar under perioden 1991--2000, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stomjärnvägarna på Värmlandsbanan, Norge/Vänernbanan och Bergslagsbanan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i linjen Karlstad--Grums, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bandelen Laxå--Karlstad, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det s.k. Nykroppaprojektet.
1990/91:T524 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (båda v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en nytt rabattsystem på järnvägen bör införas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:T525 av Bertil Danielsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kust-till-kustbanan, dvs. järnvägen mellan Kalmar/Karlskrona och Göteborg, skall bli försöksbana för fri anbudsupphandling av järnvägstrafik.
1990/91:T528 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda och föreslå finansiering av en ostkustbana med sträckning efter Norrlandskusten fram till Luleå, 2. att riksdagen hos regeringen begär att den i yrkande 1 föreslagna utredningen i en andra etapp erhåller i uppdrag att lägga förslag om ett samlat nordiskt snabbtågbanenät.
1990/91:T529 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av riksbangård syd.
1990/91:T531 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Götalandsbanan bör redovisas som ett prioriterat projekt och ingå i nästa stomnätsplan.
1990/91:T532 av Ivar Franzén och Rolf Kenneryd (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnaden av västkustbanan till dubbelspår.
1990/91:T533 av Anders Svärd (c) och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att nödvändigt planeringsunderlag snarast utarbetas för att möjliggöra en utbyggnad av ny järnväg mellan Karlskoga och Örebro.
1990/91:T536 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad av södra Vänerlänken.
1990/91:T537 av Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Mälarbanan och Svealandsbanan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av SJs monopol på stomnätet.
1990/91:T538 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts angående norra stambanan och dess fortsättning Östersund--Storlien.
1990/91:T539 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till Bergslagspendelns färdigställande.
1990/91:T541 av Roland Sundgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snar utbyggnad av Mälarbanan.
1990/91:T544 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprustning av banvallen mellan Mjölby och Hallsberg.
1990/91:T545 av Karl-Erik Persson och Viola Claesson (båda v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att snabbtågen skall göra uppehåll i Hallsberg, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som sägs om "affärståg" i motionen.
1990/91:T546 av Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om röda avgångar norr om Ånge, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flytta godshanteringen från Umeå till Vännäs, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga ostkustbanan, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om persontrafik mellan Vännäs och Umeå, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbtåg till Lycksele.
1990/91:T548 av Viola Claesson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att verkstäder som den i Östersund är av strategisk betydelse för utvecklingen av spårbundna transporter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägarskap och fortsatt drift vid Ageves verkstad i Östersund, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att yrkeskunnande och arbetstillfällen vid Östersundsverkstaden bör räddas av transport-, miljö- och regionalpolitiska skäl.
1990/91:T549 av Karin Starrin och Stina Eliasson (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbtåg på norra stambanan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare en dubbeltur längs norra stambanan.
1990/91:T550 av Pär Granstedt och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av godstrafik till och från Finland genom Sverige till järnväg och järnvägsfärja via Hargshamn och, på sikt, Kapellskär.
1990/91:T551 av Pär Granstedt och Stina Eliasson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att överläggningar bör ske mellan berörda svenska och norska organ om en snabbtågförbindelse Stockholm--Östersund--Trondheim och erforderlig upprustning av järnvägen på denna sträcka.
1990/91:T552 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföringsåtgärder för persontrafiken.
1990/91:T554 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge SJs fastighetsdivision i uppdrag att försälja och sanera oanvända stationshus och tillhörande byggnader.
1990/91:T555 av Viola Claesson och Bengt Hurtig (båda v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av verkstäder för järnvägens behov, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta driften vid SJ-verkstaden i Luleå.
1990/91:T556 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens järnvägars verksamhetsinriktning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering inom järnvägsområdet, 7. att riksdagen till D1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar 19000000 kr. mindre än regeringen föreslagit eller totalt 3108300000 kr.
1990/91:T558 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om "försöksjärnvägar" enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:T559 av Elver Jonsson och Lars Sundin (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för västsvensk järnvägssatsning med Herrljunga som järnvägens centrum i Älvsborgs län.
1990/91:T560 av Inger Schörling och Roy Ottosson (båda mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel skall anslås till ett samtrafikprojekt i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nödvändiga medel ställs till förfogande för ett förverkligande av snabbtåg på sträckan Härnösand/Sundsvall--Stockholm till mitten av 1990-talet.
1990/91:T561 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) och Stig Bertilsson (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att länsstyrelsen i Älvsborgs län får i uppdrag att utreda effekterna av persontrafik på järnväg med tåguppehåll i Vårgårda, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängd pendeltågstrafik till Vårgårda/Herrljunga.
1990/91:T562 av Görel Thurdin (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda och föreslå finansiering av en ostkustbana med sträckning efter Norrlandskusten fram till Luleå samt i en andra etapp får i uppdrag att lägga förslag om ett samlat nordiskt snabbtågbanenät, 2. att riksdagen beslutar att ge klartecken för projektering av den del av ostkustbanan som kallas Botniabanan.
1990/91:T563 av Roy Ottosson och Inger Schörling (båda mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Delsbo stationshus, med tillhörande byggnader, överlåts till Järnvägsföreningen Dellenbanans Vänner.
1990/91:T565 av Marianne Andersson i Vårgårda och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade järnvägssatsningar i Västsverige, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pendeltågstrafik, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående investeringar i Norge--Vänerlänken, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att göra Herrljunga till ett resecentrum för Älvsborgs län.
1990/91:T701 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snabb och kraftig utbyggnad av snabbtågssystemet för att erbjuda ett bra alternativ till flygtrafik på medeldistanssträckor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arlandabanan.
1990/91:T708 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en järnvägsförbindelse till Arlanda snarast kommer till stånd.
1990/91:T812 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp) vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion 1990/91:A503 anförts om kommunikationerna i Örebro län.
Utskottet
Utskottets behandling av järnvägsområdet inleds i det följande med fyra avsnitt där olika banverks- och järnvägsrelaterade frågor tas upp. Därefter behandlas SJ-koncernen samt olika trafikfrågor på järnvägsområdet.
1 Anslag till banverket
1.1 Anslaget D1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar m.m.
Kommunikationsministern föreslår i årets budgetproposition att för drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet bör 3127,3 milj.kr. anvisas för nästa budgetår. För samma ändamål förordas vidare att en kostnadsram på 3359 milj.kr. fastställs för kalenderåret 1992. Medel har beräknats för ersättningstrafik till persontågstrafiken på inlandsbanan. Departementschefen förordar vidare att banverket bör få låna i riksgäldskontoret inom en ram av 1800 milj.kr. Upplåningsramen bör få användas för finansiering av investeringar i dels eldriftanläggningar, dels de s.k. SL-investeringarna samt dels produktions- och teleutrustning. Vidare anmäls att upplåning inom den angivna ramen bör få ske för anskaffning av rörelsekapital för finansiering av verkets omsättningstillgångar. För investeringar i både stom- och länsjärnvägar föreslår kommunikationsministern en förenkling innebärande att banverket, inom en beloppsgräns på 50 milj.kr. och enligt vissa angivna föreskrifter, bör få rätt att självt pröva förskotteringar. Uppgörelser som faller utanför dessa mandat bör även fortsättningsvis prövas av regeringen.
Kommunikationsministerns förslag om upplåningsram och förändrade regler för förskottering har inte föranlett några motionsyrkanden. Förslag har däremot väckts i fyra motioner om förändrade medelsanvisningar för banverkets drift och underhållsverksamhet.
Ökade anslag förordas i tre motioner. I motion T249 (v) yrkas att ett anslag på 4 miljarder kronor bör anvisas för ändamålet, och i motionerna T508 (mp) och T40 (mp) förordas ett ökat anslag med 700 milj.kr. till sammanlagt 3827,3 milj.kr.
Ett minskat anslag föreslås i motion T556 (fp) med 19 milj.kr. till 3108,3 milj.kr. Reduceringen motiveras med att ingen omföring bör ske från anslaget till ersättningstrafik utmed inlandsbanan. Banverket bör i stället enligt motionärerna underhålla de aktuella delarna av inlandsbanan för ca 17 milj.kr., medan resterande del av de 36 milj.kr. som avsetts överföras, dvs. 19 milj.kr., därmed kan dras in från banverkets anslag.
Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna medelsanvisningen och därmed även den angivna kostnadsramen för statens banhållning. Vad gäller motion T556 (fp) kan hänvisas till att riksdagen tidigare i vår beslutat att erforderliga medel får överföras från banverkets anslag för drift och vidmakthållande för avtal som tecknas om persontrafiken längs inlandsbanan (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU19 och TU33, rskr. 147). Samtliga motionsyrkanden avstyrks därför.
Utskottet tillstyrker vidare den föreslagna kostnadsramen för upplåning i riksgäldskontoret samt vad kommunikationsministern anfört om förskotteringar av järnvägsinvesteringar.
1.2 Anslaget D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar
Kommunikationsministern föreslår att 1500 milj.kr. anvisas för nästa budgetår för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Vidare föreslås att riksdagen godkänner att medel kan föras mellan anslagen D1. och D2. då detta främjar ett effektivt resursutnyttjande. Departementschefen anmäler vidare att finansieringen från det anslag som finns under statsbudgeten för särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar avseende en delutbyggnad på västkustbanan blir slutförd under innevarande budgetår varför anslaget fortsättningsvis kan utgå.
Förslag om ökade insatser för nyinvesteringar under nästa budgetår har väckts i fem motioner. I motion T211 (m) yrkas att ett anslag på 2 miljarder kronor anvisas till banverket, och i motion T202 (c) förordas ett anslag på 2,5 miljarder kronor. Krav på ökade anslag finns vidare i motionerna T40 (mp), T249 (v) och T508 (mp) som samtliga förordar en fördubbling av regeringens föreslagna medelsanvisning till sammanlagt 3 miljarder kronor under budgetåret 1991/92.
Utskottet konstaterar att kommunikationsministerns förslag till medelsanvisning överensstämmer med riksdagens beslut våren 1990 om den utökade ram som banverket bör påräkna för budgetåret 1991/92 (prop. 1989/90:88 bil. 2, 1989/90:100 bil. 8, bet. TU27, rskr. 325). I sammanhanget kan vidare hänvisas till att utskottet tidigare i betänkandet om trafikens infrastruktur (bet. 1990/91:TU24) förordat inrättandet av ett särskilt anslag för investeringar i trafikens infrastruktur vilket tillsammans med eventuella bidrag från andra finansiärer kan väntas resultera i en påtagligt ökad investeringsverksamhet på järnvägsområdet. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag till medelsanvisning. Detta innebär att utskottet avstyrker samtliga nu berörda motionsyrkanden.
I motion T40 (mp) har tagits upp frågan om framtida medelsanvisningar till nyinvesteringar i stomjärnvägar. För påföljande budgetår, dvs. för 1992/93 resp. för 1993/94, förordas i motionen en ytterligare successiv nivåhöjning av banverkets investeringsanslag till 3,5 miljarder kronor och 4,5 miljarder kronor. Utskottet är inte nu berett att pröva vilket anslagsbelopp som banverket bör påräkna för de två aktuella budgetåren. Utskottet avstyrker således motionen i nu behandlad del.
Vad gäller regeringens förslag om överföring av medel mellan anslagen D1. och D2. samt vad som har anförts om särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar har utskottet ingen erinran.
1.3 Anslaget D3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader
Från anslaget finansieras dels banverkets kapitalkostnader för lån för de s.k. SL-investeringarna i Stockholmsområdet i enlighet med 1983 års överenskommelse med Stockholms läns landsting, SJ och staten, dels avskrivningskostnaden för banverkets eldriftsanläggningar. Kommunikationsministern föreslår att riksdagen anvisar 346 milj.kr. under anslaget för nästa budgetår. Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.
1.4 Anslaget D4. Järnvägsinspektionen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen anvisar 13136000 kr. för nästa budgetår till järnvägsinspektionen. Regeringen förordar vidare att riksdagen godkänner en kostnadsram på 14,9 milj.kr. för inspektionens verksamhet under kalenderåret 1992. Utskottet tillstyrker såväl den föreslagna medelsanvisningen som den beräknade kostnadsramen.
2 Bannätets indelning
Det statliga järnvägsnätet är sedan 1988 års trafikpolitiska beslut -- med undantag av inlandsbanan och malmbanan -- indelat i två grupper, nämligen stomjärnvägar och länsjärnvägar. Denna fördelning har bl.a. betydelse för vilket prioriteringssystem som skall tillämpas för investeringar samt för trafikeringsrättens utformning. Enligt gällande ordning är det regeringen som fattar beslut om stomnätets avgränsning efter banverkets prövning.
Krav på förändringar i bannätets uppdelning i stomjärnvägar och länsjärnvägar tas upp i sex motioner. Yrkandena berör fyra olika banor. För järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn förordas enligt motionerna T201 (s), T250 (fp) och T550 (c) att banan bör omklassificeras från länsjärnväg till stomjärnväg. En omklassning förordas vidare av Haparandabanan i motionerna T202 (c) och 520 (v) som båda föreslår att banan bör omföras till stomnätet. För Bohusbanan har förslag om en förändring väckts i motion T202 (c) som yrkar att bandelen inlemmas i stomnätet. I motion T238 (mp) förordas slutligen att Ådalsbanan, dvs. järnvägen mellan Sundsvall och Långsele, förs till stomnätet.
Utskottet konstaterar inledningsvis att det ankommer på banverket att i sin löpande verksamhet successivt följa upp den beslutade avgränsningen av bannätet efter samråd med berörda intressenter. Med utbyggnader av nya länkar i järnvägssystemet och ändrat trafikmönster kan banornas karaktär förändras över tiden vilket kan aktualisera omklassificeringar. Utskottet har också noterat att banverket i sin stomnätsplan meddelat att särskilda utredningar kommmer att utföras före nästa planeringsomgång om en eventuell förändrad klassificering av vissa banor. Utskottet vill därtill anföra att vissa slutsatser nu börjar komma fram från det nya planeringssystemet, där resp. län inom anslaget till länstrafikanläggningar har att prioritera mellan länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar. Enligt vad utskottet erfarit har härvid SJ påtalat att fortsatt godstrafik på flera länsjärnvägar äventyras på grund av bristande investeringar. SJ anser därför att investeringar i en del länsjärnvägar kan komma att behöva finansieras med stomnätsanslaget om godstrafiken skall kunna bibehållas och utvecklas. Till bilden hör vidare att studier har visat att vissa investeringar på länsjärnvägarna får trafikkonsekvenser som till övervägande del ger effekter på angränsande stomjärnvägar. Banverket har också i sitt remissyttrande över transportrådets utredning om samordnad investeringsplanering framhållit att järnvägsplaneringen kan behöva ske ovanför länsnivån. Utskottet förutsätter att banverket med sitt övergripande ansvar för järnvägstrafikens utveckling beaktar även dessa frågor vid sin aviserade uppföljning av bannätets indelning.
Vad gäller de enskilda banor som aktualiserats i skilda motioner kan utskottet konstatera att järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn har fått en ökad betydelse som nordisk godsförbindelse genom färjetrafiken från Hargshamn till Nystad i Finland. Utskottet förutsätter att banverket i samband med den nämnda uppföljningen av bannätets indelning särskilt prövar banans framtida status i bannätet. Motionerna om att föra banan till stomnätet avstyrks därför av utskottet.
På Haparandabanan, dvs. bandelen Boden--Haparanda, förekommer för närvarande en begränsad persontrafik av huvudsaklig lokal och regional karaktär samt viss godstrafik med bl.a. trafik till och från Finland. Utskottet förutsätter att de utvecklingsfrågor som tas upp i motion T520 (v) om bl.a. ett ökat framtida handelsutbyte på Nordkalotten kan komma att prövas inom ramen för banverkets tidigare beskrivna uppföljningsarbete på området. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund yrkandet om att inlemma Haparandabanan i stomnätet.
Beträffande Bohusbanan är trafiken enligt utskottets mening för närvarande i huvudsak av lokal och regional karaktär. Utskottet erinrar vidare om att en eventuell framtida förlängning av Bohusbanan till Norge, som motionärerna förordat, skulle förändra banans funktion väsentligt och därmed påkalla en omprövning av banans status. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Av samma skäl avstyrks även yrkandet i motion T238 (mp) om att föra bandelen Sundsvall--Långsele till stomnätet. På motsvarande sätt som en eventuell förlängning av Bohusbanan skulle kunna påkalla en omklassificering skulle exempelvis ett genomförande av den diskuterade Botniabanan kunna innebära ett väsentligt förändrat trafikmönster på Ådalsbanan.
Förutom de nu behandlade motionerna om överföringar av bandelar finns ett motionsyrkande om att behålla en bansträcka inom stomnätet. I motion T56 (c) framhålls sålunda att bansträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm alltjämt bör utgöra en del av stomlinjenätet. Bakgrunden till motionsyrkandet är att SJ i samband med färdigställandet av den nya järnvägsterminalen i Helsingborg bestämt sig för att lägga om järnvägstrafiken på västkustbanan. Detta har tidigare uppgetts innebära att persontrafiken upphör på den aktuella bandelen. Utskottet vill med anledning av motionen erinra om att i stomnätet ingår ett antal sammanbindande banor som har stor betydelse för godstrafiken fastän ingen persontågstrafik förekommer på dessa sträckor. Detta innebär således att det finns ingen regel som säger att en bandel med automatik skall omklassificeras om persontågstrafiken upphör. Utskottet har vidare inhämtat att det även fortsättningsvis kommer att ske en betydande godstrafik på den berörda bansträckningen. Utskottet vill även nämna den möjlighet som finns för fortsatt persontågstrafik mellan Halmstad och Hässleholm, om överenskommelse kan uppnås mellan SJ och de berörda trafikhuvudmännen längs banan om köp av tågtrafik. Vidare gäller att upprätthåller inte SJ någon persontågstrafik på en stomnätsbana kan trafikeringsrätten övergå till ett annat trafikföretag. Enligt vad utskottet erfarit kommer också en begränsad persontågstrafik ske på banan under nästa tidtabellsperiod. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.
3 Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen
Utskottet behandlar i det följande de övergripande riktlinjerna för bannätets planering och utbyggnad som tas upp i regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt samt anknytande motionsyrkanden. Regeringen anger i den nämnda propositionen beträffande investeringsplaneringens inriktning att banverket i sin stomnätsplan för perioden 1991 till 2000 delat in järnvägsnätet i funktionella stråk där investeringarna koncentrerats kring 5--6 större projekt såsom t.ex. Mälardalen och ostkustbanan. Detta uppges innebära att de medel som banverket disponerar för nyinvesteringar redan i dag används på ett relativt samlat sätt.
I samband med stomnätsplanen har banverket även redovisat vad som kan genomföras om dagens anslagsnivå fördubblas resp. tredubblas. Dessa planer motsvarar i princip en tidigareläggning av projekten i den ursprungliga stomnätsplanen. Det innebär att investeringarna skulle koncentreras ytterligare kring ett antal större projekt eller järnvägsstråk. Regeringen anmäler i sammanhanget att i samband med förhandlingsuppgörelser kring större investeringsprojekt bör banverkets resurser så långt det är möjligt koncentreras till de aktuella projekten i syfte att få till stånd en kraftfull och koncentrerad tidigareläggning. Regeringen förordar beträffande planeringen av investeringarna i stomnätet att det rikspolitiska inflytandet stärks. Detta avses i första hand ske genom tydligare planeringsdirektiv. Regeringens roll anges som regel inte vara att fatta beslut om enskilda järnvägssatsningar. Denna utgångspunkt utesluter dock inte att det i vissa fall ändå kan finnas motiv för statsmakterna att besluta om nationellt strategiska satsningar i stomnätet. I propositionen anges vidare att en kontinuerlig uppföljning bör genomföras av de större investeringsobjekten. Regeringen hemställer mot denna bakgrund att riksdagen godkänner inriktningen av investeringsplaneringen vid banverket.
Utskottet har i betänkandet 1990/91:TU24 om trafikens infrastruktur behandlat regeringens förslag om en reformerad investeringsplanering i tillväxtpropositionen. Utskottet har härvid ställt sig bakom ett förstärkt politiskt inflytande men förordat att styrningen mer tydligt bör emanera från riksdagens sida. Utskottet förutsätter följaktligen även att den förutskickade förstärkningen av det rikspolitiska inflytandet över banverkets investeringsplanering kommer att ske i sådana former att riksdagen ges ett tillfredsställande inflytande. Utskottet har vidare förutsatt att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen och redovisar hur den åsyftade utvecklingen av investeringsplaneringen avses genomföras. Utskottet har mot denna bakgrund ingen erinran mot vad regeringen anfört om inriktningen av den allmänna investeringsplaneringen vid banverket.
Utskottet övergår nu till att behandla andra övergripande frågor som gäller investeringsplaneringen för järnvägar och som tagits upp i ett flertal motioner. I motion T508 (mp) framhålls att en ökad järnvägsanpassning är angelägen så att andra transportslag och samhällsplaneringen i övrigt anpassas till förmån för en ökad andel järnvägstrafik. Vidare begär motionärerna att förslag bör tas fram om obligatoriska miljökonsekvensanalyser innebärande bl.a. att en alternativ järnvägsutbyggnad prövas vid alla större väg- och flygplatsinvesteringar.
Utskottet har tidigare i vår vid behandlingen av trafikens infrastruktur (bet. TU24) tillstyrkt en utvecklad samordnad investeringsplanering. Detta innebär bl.a. att de samhällsekonomiska effekterna bör beskrivas för större projekt och att gemensamma planeringsförutsättningar bör eftersträvas för samtliga infrastrukturverk. Därmed kan sektorsövergripande avvägningar främjas så att trafiksystemet i ökad utsträckning kännetecknas av ett stärkt samhällsekonomiskt och miljömässigt hänsynstagande. Vad vidare gäller de i motionen efterlysta miljökonsekvensanlyserna kan anges att regeringen i proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö förordat en ökad användning av miljökonsekvensanalyser. I samma proposition framhålls det även som angeläget att utveckla transportsystemets infrastruktur i en miljövänlig riktning. Lösningar med mindre miljöpåverkan skall sålunda enligt regeringen ges ökad prioritet genom att kraven på redovisningar av miljöeffekter skärps och att högre miljökrav ställs vid byggande, underhåll och drift av infrastrukturen. I sammanhanget kan även nämnas att inom banverket sker numera miljökonsekvensanalyser av alla större järnvägsprojekt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Vad gäller statens ansvar för bannätet yrkas samfällt i motionerna T231 (mp) och T508 (mp) att banverket skall ansvara för såväl underhåll som reinvesteringar på alla statligt ägda järnvägar och att dessa kostnader inte får övervältras på landsting eller kommuner. Utskottet konstaterar att banverket -- inom ramen för tillgängliga resurser -- har ansvaret för att statens spåranläggningar hålls i ett betryggande skick för aktuell trafik. Detta sker genom drift och underhåll samt genom att förslitna anläggningar byts ut genom reinvesteringar när standarden inte längre kan upprätthållas med god ekonomi genom underhåll. Som utgångspunkt för banverkets verksamhet gäller ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt. Detta innebär bl.a. att olika intressenter kan ge ekonomiska bidrag för att få en högre banstandard än vad som annars vore möjligt eller tidigarelägga tidpunkten för upprustningen. Den samhällsekonomiska utgångspunkten innebär vidare att banhållningsinsatserna begränsas eller upphör om trafiken på den aktuella banan är av alltför begränsad omfattning. Vidare kan tilläggas att för investeringar som främst har lokal och regionalt värde gäller principen att kommuner och landsting som har nytta av investeringen kan medverka ekonomiskt. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna i berörda delar.
I motion T508 (mp) framförs vidare beträffande investeringsmedverkan att det bör vara fritt för län, landsting och kommuner att i samråd med banverket göra ytterligare nyinvesteringar i länsjärnvägar m.m. Utskottet konstaterar att det redan nu finns möjligheter för olika intressenter att medverka i finansieringen av olika investeringar. Genom utskottets beslut tidigare att ställa sig bakom förslaget om en ram för banverket att medverka vid förskotteringar kan vidare denna möjlighet ytterligare utnyttjas. Med hänvisning till det anförda får yrkandet anses vara väsentligen tillgodosett. Det påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.
I motion T60 (c) förordas att en parlamentarisk utredning tillsätts för att utreda det framtida järnvägsbyggandet. Utskottet anser att det nuvarande planeringssystemet med den utveckling som tidigare förordats med ett förstärkt politiskt inflytande från regering och riksdag kommer att tillfredsställande uppfylla krav på hur planeringen för byggandet av det framtida järnvägssystemet bör utformas. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionsyrkandet.
Bannätets internationella järnvägsförbindelser med en förstärkt nordisk integrering och utbyggda anslutningar till det järnvägssystem som är under uppbyggnad på kontinenten har behandlats i flera motioner. I motion T211 (m) anges att järnvägsnätet bör anpassas till den pågående utbyggnaden av bannätet på kontinenten. I motion T243 (fp) yrkas bl.a. att en nordisk plan tas fram för erforderliga investeringar. I motion T508 (mp) framhålls att en utbyggnad bör ske av ett gemensamt nordiskt och europeiskt snabbtågsnät. Enligt motionerna T528 (c) och T562 (c) yrkas gemensamt att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att bl.a. lägga fram förslag om ett samlat nordiskt snabbtågsnät.
Utskottet instämmer i den uppfattning som återspeglas i flera motionsyrkanden om vikten av goda nordiska och internationella järnvägsförbindelser. Genom ett förväntat ökat handels- och kontaktutbyte och en fortsatt europeisk integrering kommer behovet av effektiva förbindelser att förstärkas. Sveriges geografiska läge tillsammans med trafiksituationen på kontinenten gör vidare enligt många bedömare att järnvägen kan komma att spela en ännu mer strategisk roll i framtidens internationella trafikförsörjning. Utskottet bedömer mot denna bakgrund att en fortsatt utveckling av det internationella samarbetet på järnvägsområdet är klart angelägen. Enligt vad utskottet erfarit har såväl SJ som banverket utvecklat ett nära samarbete med järnvägsföretagen såväl i Norden som i övriga Europa. Vad gäller nordiskt samarbete kan särskilt nämnas att de berörda nordiska infrastrukturverken enligt en rekommendation från Nordiska rådet arbetar med att ta fram en nordisk infrastrukturplan, som väntas bli färdigställd till sommaren 1991. Syftet med detta arbete är bl.a. att presentera en plan för gemensam nordisk järnvägspolitik och nödvändiga investeringar för att knyta det nordiska järnvägsnätet till övriga Europa. På internationell nivå finns vidare ett utvecklat samarbete inom bl.a. järnvägsföretagens gemensamma organisationer UIC och ORE. Som ett exempel på samarbetsformer kan nämnas att UIC bildat en särskild kommitté för att driva utvecklingsfrågor för Europas internationella järnvägstrafik, där Sverige svarar för såväl ordförandeskap som sekretariatsfunktion. Inom denna samarbetsform behandlas bl.a. järnvägsföretagens krav på en gemensam järnvägspolitik, affärsplaner för gods- och persontrafiken samt järnvägsföretagens krav på infrastrukturen. Inom FNs ekonomiska kommission för Europa, ECE, görs även ett samordningsarbete som bl.a. syftar till att ta fram ett ensartat och högkvalitativt internationellt järnvägsnät anpassat för modern kombitågstrafik. I sammanhanget kan vidare nämnas att inom ramen för den överenskommelse som träffats om anläggande av en fast förbindelse över Öresund ingår planer för en utveckling av den internationella järnvägstrafiken. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att syftet med föreliggande motionsyrkanden kan komma att tillgodoses i allt väsentligt inom ramen för en fortsatt utveckling av det beskrivna internationella arbetet. Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet aktuella motionsyrkanden.
4 Järnvägsnätets framtida utveckling
Ett stort antal motioner har väckts om järnvägsnätets upprustning och utbyggnad. I det följande redovisas först motionsyrkanden som tar upp nationella och mer övergripande riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet samt utskottets överväganden med anledning därav. Därefter behandlas yrkanden som främst berör enskilda banstråk och banområden. I samband med behandlingen av banprojekten beskrivs i några fall rådande ansvarssituation och planeringsläge. Utskottets ställningstagande till dessa särskilda yrkanden redovisas samlat avslutningsvis.
4.1 Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling
Riktlinjer för ett nationellt utbyggnadsprogram på järnvägsområdet redovisas i motionerna T62 (m) och T211 (m). Enligt motionärerna har under många år järnvägsnätet försummats genom att moderniseringar inte utförts och nödvändigt underhåll eftersatts. Investeringsbehovet bedöms därför som stort, varför en prioritering förordas till de sträckningar där största möjliga effekt bedöms kunna uppnås. Bland de projekt som nämns i motionerna kan särskilt anges Arlandabanan, Mälardalsbanorna, godsstråket genom Mellansverige och västkustbanan. I motionerna T60 (c) och T202 (c) presenteras en nationell plan för tidigareläggning av viktiga järnvägsinvesteringar. Planen bygger på principen att tidigareläggningen skall främja sysselsättningen och då även utanför storstadsområdena, underlätta snabba godstransporter så att transportsystemet inte hindrar den ekonomiska tillväxten samt underlätta introduktionen av snabbare persontåg. Bland de bansträckningar som nämns i motionerna kan anges södra stambanan, västkustbanan, Kust-till-kust-banan, ostkustbanan, Dalabanan, Stockholm--Östersund, norra stambanan, stambanan övre Norrland, Bergslagsbanan, sträckan Göteborg--Oslo, Värmlandsbanan, Mälarbanorna, sträckan Storlien--Östersund och inlandsbanan. En landsomfattande plan för järnvägsbyggande redovisas även i motion T508 (mp) där det anges hur ett 65-miljardersprogram bör fördelas på olika banprojekt. I motionen skisseras sålunda olika insatser och prioritetsordning för ett drygt trettiotal banprojekt i landet. I motion T249 (v) beskrivs en rad angelägna projekt som bör förverkligas inom en höjd anslagsram för järnvägsbyggande. Detta gäller bl.a. insatser på västkustbanan, Mälarbanorna, snabbtåg Stockholm--Sundsvall, Norge--Vänerlänken, Bohusbanan, bansträckan Borås--Herrljunga--Uddevalla, Götalandsbanan, inlandsbanan, norra stambanan, Botniabanan samt ostkustbanan.
Vad gäller snabbtågsutbyggnader av bannätet yrkas i motion T225 (v) att en kraftig satsning bör göras på att bygga upp ett snabbtågssystem som kan täcka större delen av landets tätbefolkade regioner. Motsvarande uppfattning återspeglas i motion T701 (mp) där det anges att en snabb och kraftig utbyggnad erfordras av snabbtågssystemet för att ett bra alternativ skall kunna erbjudas till flygtrafik på medeldistanssträckor. I motion T513 (s) anges att en prioritering bör göras i den fortsatta järnvägsplaneringen till baninvesteringar som tillhör stomnätets huvudsträckor.
Utskottet delar den uppfattning som återspeglas i många motioner om att det finns ett betydande behov av investeringar på järnvägsområdet. Järnvägens konkurrenskraft påverkas som framhålls i flera motionsyrkanden i hög grad av bannätets fysiska standard och tillgängliga kapacitet. Mot den bakgrunden är det viktigt att en mer samlad och tidigarelagd järnvägsutbyggnad kan ske. Utskottet har också tidigare i samband med behandlingen av regeringens proposition 1989/90:88 (bilaga 2) om vissa näringspolitiska frågor angett att behovet av järnvägsinvesteringar betydligt överstiger den investeringsram på 10 miljarder kronor under 10 år som riksdagen tidigare beslutat om (bet. 1989/90:TU27, rskr. 325). När det sedan gäller vilka järnvägsinvesteringar som bör genomföras vill utskottet erinra om att riksdagen i samband med det trafikpolitiska beslutet år 1988 lade fast grunderna för investeringsplaneringen på järnvägsområdet. Enligt detta beslut slopades den tidigare huvudsakligen företagsekonomiska investeringsbedömningen som då låg inom SJs beslutsområde. I stället bestämdes i enlighet med den s.k. vägtrafikmodellen att investeringar i stomjärnvägarna fortsättningsvis skall genomföras först efter det att en allsidig samhällsekonomisk prövning gjorts. Även investeringsplaneringen för länsjärnvägar skall enligt den fastlagda ordningen ske på samhällsekonomiska grunder. Gällande ordning innebär vidare att investeringar på stomnätet skall beslutas av banverket enligt de ramar och riktlinjer som riksdag och regering anger. I planeringen skall samråd, förutom med SJ, regelmässigt ske med olika lokala och regionala intressenter, t.ex. länsstyrelser, kommuner och trafikhuvudmän. När det gäller investeringsplaneringen på länsjärnvägarna skall avvägningen mellan väg- och järnvägsutbyggnader enligt nuvarande planeringssystem ske på länsplanet, där kunskapen om investeringsbehoven i första hand förutsätts finnas.
Vad gäller den mångfald olika järnvägsutbyggnader som förts fram i årets motioner på järnvägsområdet konstaterar utskottet att ett flertal av dessa projekt återfinns såväl i banverkets stomnätsplan som i regeringens förteckning över särskilt angelägna banprojekt som kan komma att finansieras från det nya anslaget för särskilda investeringar i trafikens infrastruktur. Utskottet vill vidare erinra om den möjlighet som finns att även andra projekt än de angivna kan komma att finansieras via det nämnda anslaget under förutsättning att de uppfyller de allmänna riktlinjerna för anslagets användning. Vidare gäller, som utskottet klargjort i betänkandet om trafikens infrastruktur (bet. 1990/91:TU24), att med detta nya anslag kan utrymme frigöras inom banverkets ordinarie anslag för andra ändamål. Med banverkets projekteringsplan, omfattande projekt för sammanlagt 20 miljarder kronor och strategiplan som innehåller projekt för 30 miljarder kronor, håller också en god beredskap på att tas fram för ett ökat och mer forcerat järnvägsbyggande. Beträffande en snabbtågsutbyggnad av bannätet, som efterlyses särskilt i vissa motioner, vill utskottet instämma i motionärernas bedömning att en viktig faktor för järnvägens konkurrensförmåga är att ett bannät med god hastighetsstandard tillhandahålls. Utskottet konstaterar vidare att en fortsatt anpassning av bannätet till snabbtågstrafik inryms i banverkets investeringsplaner. Hastighetsstandarden 160--200 km/tim har härvid bedömts vara riktpunkt för den viktigaste delen av stomnätet. I SJs planer, som utskottet återkommer till senare, ingår också en utbyggnad av snabbtågstrafik på de sträckor som har ett sådant trafikunderlag att lönsam tågtrafik kan byggas ut. Sammantaget innebär detta att en betydande andel av det framtida tågresandet helt eller på vissa delsträckor kan komma att ske med snabbtåg. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena om en utbyggnad av olika bandelar har att behandlas inom ramen för den av riksdagen fastlagda planeringsordningen. Genom det beskrivna systemet för investeringsplanering tillsammans med den utveckling som förutsetts ske med ett förstärkt politiskt inflytandet bör riksdagen inte nu särskilt uttala sig för enskilda utbyggnadsprojekt. Utskottets ställningstagande innebär därför att samtliga aktuella motioner om övergripande riktlinjer för bannätets utveckling avstyrks i nu berörda delar.
4.2 Upprustning och utbyggnad av enskilda banor
Utskottet övergår nu till de motionsyrkanden som väckts om olika enskilda bansträckor. Utskottets överväganden redovisas samlat avslutningsvis i detta avsnitt.
4.2.1 Arlandabanan
Frågan om Arlandabanans utbyggnad och integrering i trafiksystemet tas särskilt upp i flera motioner. I motion T234 (v, fp och c) framhålls att den framtida tågtrafiken på Arlanda bör läggas upp så att Södertälje ges direkta anknytningar. I motion T248 (m) begärs att banverket erhåller erforderliga medel så att Arlandabanan kan förverkligas. I motionerna T701 (mp) och T708 (s) anges att Arlandabanan snarast bör komma till stånd. I motion T40 (mp) anges att Arlandabanan skyndsamt bör byggas samt att finansieringen bör ske genom avgift på flygverksamheten.
Arlandabanans spåranläggningar beräknas kosta 3,5 miljarder kronor. Enligt den utredning som gjorts av banverket på regeringens uppdrag kan Arlandabanan inte finansieras helt genom biljettintäkter. Upp till 1 miljard kronor bedöms behöva tillföras av allmänna medel. Projektet beräknas kunna vara färdigt fyra år efter beslut. Arlandabanan ingår bland de särskilt angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar.
4.2.2 Bandelar i Mälardalen
Behovet av en järnvägsutbyggnad i Mälardalen i form av Mälarbanan och/eller Svealandsbanan framhålls särskilt i ett stort antal motioner. Det gäller motionerna T37 (s), T46 (c, m, fp, v), T65 (c), T68 (fp), T208 (fp), T209 (m), T248 (m), T250 (fp), T502 (c), T533 (c, v), T541 (s), T537 (m) och T812 (fp). I motion T46 (c, m, fp, v) framhålls att Mälardalsprojektet, med vilket avses såväl Mälarbanan som Svealandsbanan, är väl förberett med bl.a. en etablerad fast organisation. Utbyggnadskostnaden anges vidare som väl utredd samtidigt som det föreligger en genomförd förhandling med en av staten utsedd förhandlingsman. Motionärerna anser därför att den föreslagna infrastrukturfondens ledning med förtur bör behandla projektet så att ett genomförandeavtal kan vara klart före sommaren 1991. I motion T541 (s) anges att en förbättring av infrastrukturen i Mälardalen och Bergslagen skulle hjälpa till att avlänka den alltför kraftiga tillväxten i Stockholmsområdet. Samtidigt måste det till snabba, effektiva kommunikationer för att behålla och utveckla den moderna och internationellt inriktade industri som finns i dessa regioner. Mot denna bakgrund bedömer motionärerna att Mälarbanan är en av de absolut mest centrala utvecklingsfrågorna i Västmanland. Projektet betecknas vidare som väl utrett och skapar ekonomisk tillväxt, regional balans och en bättre miljö. Vad gäller ekonomiska förutsättningar för Mälarbanan yrkas på att 1,5 miljarder kronor ges i extra statsanslag utöver banverkets anslag på ca 1,2 miljarder kronor. Därutöver anses att 335 milj.kr. för sträckan Valskog--Örebro bör täckas i Svealandsbanans kalyl samt att 20 milj.kr. omgående förskotteras till Mälarbanans intressenter AB (MIAB) för projektering och juridisk analys av MIABs förslag. I bl.a. motion T533 (c, v) framhålls värdet av att Mälarbansprojektet kan förlängas vidare genom en ny bansträckning mellan Örebro och Karlskoga. En sådan utbyggnad skulle enligt motionärerna ha en stor trafik- och regionalpolitisk betydelse och dessutom innebära att ett viktigt steg tas mot slutmålet att få en snabb och modern järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo.
Utskottet har tidigare framhållit att Mälarbanan och Svealandsbanan är intressanta projekt och att den tätbefolkade Mälarregionen är ett av de områden i Sverige där en utbyggd kapacitet av SJs persontrafik och minskade restider skulle kunna få betydande effekter i form av ökat tågresande (bet. TU 1987/88:19). Sedan utskottets uttalande har utredningsarbetet kring järnvägsutbyggnaden i Mälardalen fortsatt med olika intressentgrupper inblandade. En av regeringen tillsatt förhandlare har den 19 november 1990 redovisat sitt arbete med att finna finansieringslösningar för ett samlat upplägg av spårutbyggnaderna i Mälardalen. Totalt beräknas järnvägsutbyggnaden i Mälardalen kosta 5,7 miljarder kronor. Enligt rapporten måste staten vara beredd att skjuta till ytterligare ca 2,7 miljarder kronor för att en samlad utbyggnad skall komma till stånd. Detta är medel utöver vad som finns med i banverkets stomnätsplan, där 1,8 miljarder kronor avsatts för projektet. Till sammanhanget kan vidare nämnas att i SJs planer ingår en kraftfull utökning och uppsnabbning av trafiken i Mälardalen. Mälardalsprojektet ingår i den grupp av särskilt utpekade järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar.
4.2.3 Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala län
I motion T248 (m) uppmärksammas behovet av järnvägsutbyggnader i Stockholmsområdet med bl.a. banorna Kallhäll--Kungsängen och Älvsjö--Västerhaninge samt infarterna söder och norr om Stockholm. Enligt den uppgörelse som träffats om trafiken i Stockholmsregionen ingår omfattande spårutbyggnader. Enligt överenskommelsen skall bl.a. nya spår anläggas mellan Stockholm och Årsta (den s.k. Getingmidjan) samt dubbelspår byggas på relationerna Älvsjö--Västerhaninge och Kallhäll--Kungsängen. Vidare skall banförbättringar utföras mellan Västerhaninge och Nynäshamn.
I motion T201 (s) framhålls behovet av förbättrade järnvägsförbindelser till och från Hargshamn. Sträckan Örbyhus--Hargshamn ingår bland länsjärnvägarna. I det regionalt förankrade planeringssystem som därmed gäller har länsstyrelsen i Uppsala län inprioriterat vissa investeringar på den aktuella bandelen.
4.2.4 Götalandsbanan
Ett flertal motionärer har särskilt påtalat vikten av att projektet Götalandsbanan förverkligas med vilket avses en ny järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Göteborg söder om Vättern. Motionärerna har i många fall framhållit att projektet, med hänsyn till dess stora omfattning och förväntade effekter, innebär en mycket strategisk satsning i strävan att uppnå en ökad nationell tillväxt. Bakom projektet Götalandsbanan står fem länsstyrelser och ett tiotal kommuner. Syftet med banan är i första hand att knyta ihop de viktiga regionerna och kommunerna inom den utvecklingskorridor som banan går igenom samt att förbinda dessa regioner och kommuner med Stockholm och Göteborg. SJ har i sitt remissyttrande över banverkets förslag till stomnätsplan angett att Götalandsbanan kan fylla en viktig funktion genom att binda ihop de stora tätorterna i Östergötland med Jönköpings- och Göteborgsområdet och avlasta västra stambanan. SJ bedömer mot bl.a. denna bakgrund att Götalandsbanan är ett angeläget projekt. I motion T23 (s) bedöms att Götalandsbanan är särskilt intressant mot bakgrund av de riktlinjer som presenterats i tillväxtpropositionen. Projektet uppfyller således kravet på nationell betydelse, förstärkt utbud av arbetskraft samt ökad tillväxt. Banan bidrar dessutom till en omstrukturering av järnvägsnätet med nya marknader som följd. I motionerna T40 (mp) och T51 (mp) pekas Götalandsbanan ut som ett angeläget större järnvägsprojekt. Enligt den sistnämnda motionen framhålls vidare att genom banans förverkligande förbättras pendeltågsmöjligheterna till Borås och Landvetters flygplats. I motion T213 (c) framhålls bl.a. banans positiva och strategiska betydelse för Sjuhäradsbygden. I motion T531 (s) bedöms att Götalandsbanan är ett projekt som uppfyller alla krav på en offensiv järnvägssatsning genom att skapa en "utvecklingskorridor" mellan de stora städerna i Mellansverige. Motionärerna förordar att Götalandsbanan bör redovisas som ett prioriterat projekt och ingå i banverkets nästa stomnätsplan.
I sammanhanget kan nämnas att genom banverkets försorg genomförs för närvarande en studie om samhällsnyttan av Götalandsbanan som förberedelse inför nästa stomnätsplan.
4.2.5 Bandelar i sydöstra Sverige
I motionerna T28 (c) och T218 (c) påtalas behovet av järnvägssatsningar i sydöstra Sverige. Vad gäller kust-till-kust-banan bör investeringarna fortsätta på banan så att hastigheten kan höjas och hela sträckan bli transportmässigt effektivare. En upprustning även till Blekinge skulle vidare förbättra kommunikationerna också för Kalmar län och för hela området längs bansträckningen. I den förstnämnda motionen förordas vidare en satsning på länsjärnvägarna i regionen genom ett särskilt resurstillskott på 150 milj.kr. bl.a. på grund av tidigare eftersatt underhåll. I motion T509 (s) framhålls att minskad restid och transporttid, komfort, ökad punktlighet och säkerhet är alla viktiga krav på framtidens järnväg som förutsätter upprustning av länsjärnvägarna i Kalmar län. I motionen anges vidare att standarden på de aktuella bansträckningarna är bristfällig beroende på att underhållet sedan lång tid tillbaka har eftersatts. Motionärerna begär mot denna bakgrund att en upprustning kommer till stånd av länets bannät.
Vad gäller kust-till-kust-banan kan konstateras att banan hör till stomnätet. Det innebär att det är banverket som, inom de ramar som riksdag och regering anger, beslutar om underhåll och nyinvesteringar på banan. Banarbeten pågår på flera avsnitt längs linjen med bl.a. banupprustning på delen Nybro--Kalmar för ca 60 milj.kr. Fortsatta insatser finns vidare inprioriterade i banverkets stomnätsplan och ytterligare åtgärder inlagda i verkets projekteringsplan (Plan 20).
Förslag har vidare väckts i några motioner om att anlägga en helt ny järnväg kallad Sydostkustbana eller Östersjöbana med sträckning från Norrköping/Linköping till Västervik, Kalmar och Karlskrona. I motionerna T40 (mp) och T508 (mp) förordas sålunda att Östersjöbanan betraktas som ett prioriterat utbyggnadsprojekt och att banan byggs ut för snabbtågstrafik. Enligt den sistnämnda motionen bör byggstarten för projektet ske kring år 1996. I motion T510 (c) påtalas behovet av en modern och effektiv Sydostkustbana. Som motiv för projektet anges bl.a. det vidgade handelsutbytet som förutses med Östeuropa och angelägenheten av att stärka den regionalekonomiska utvecklingen i sydöstra Sverige samt behovet av att minska transportsystemets sårbarhet mot störningar. Motionärerna förordar mot denna bakgrund att en utredning tillsätts med uppgift att ta fram erforderliga beräkningar och beslutsunderlag som kan anses nödvändiga för ett kommande avgörande beslut.
4.2.6 Bandelar i Östergötland
I motion T226 (s) påtalas att det finns ett antal svaga länkar i de olika kommunikationsslagen i Östergötland. På järnvägsområdet exemplifieras angelägna satsningar med bl.a. upprustade länsjärnvägar för att sörja för närtrafik och matartrafik till fjärrtågen. I motion T544 (v) framhålls att den nuvarande trafikuppläggningen för tågtrafiken mellan Mjölby och Hallsberg inte är attraktiv på grund av bl.a. bristande banstandard och avsaknad av ett tilllräckligt antal mötesplatser på den enkelspåriga banan. Motionärerna yrkar därför på att banvallen mellan Mjölby och Hallsberg rustas upp.
Banprojekten på södra stambanan är högt prioriterade i banverkets stomnätsplan. Snabbtågsanpassning mellan Stockholm och Östergötland beräknas vara klar år 1993, medan sträckan Östergötland--Malmö förväntas vara färdigställd 1994/95.
Vad gäller en upprustning av banvallen mellan Mjölby och Hallsberg ingår detta projekt i banverkets uppgjorda planer.
4.2.7 Bandelar i Blekinge
Järnvägen mellan Karlskrona och Kristianstad, dvs. Blekinge kustbana, har uppmärksammats i flera motioner. I motion T212 (s) som behandlar väg- och järnvägsinvesteringar i östra Skåne framhålls sålunda att kustbanan mellan Kristianstad och Karlskrona bör upprustas och elektrifieras. I motion T256 (c) understryks behovet av en upprustning även av bansträckan från Karlskrona och norrut till Emmaboda. I motion T268 (c) påtalas angelägenheten av att bl.a kustbanan elektrifieras för att skapa en mer attraktiv och konkurrensduglig kollektivtrafik. I motion T522 (v) förordas en upprustning av Blekinge kustbana till den standard som anges i den s.k. Blekingevisionen, dvs. en kraftfull upprustning och elektrifiering för ca en halv miljard kronor. Enligt motionärerna bör medel för ändamålet kunna disponeras från tidigare särskilt anvisade medel för infrastruktursatsningar.
Järnvägen mellan Karlskrona och Kristianstad har år 1990 överförts från stomnätet till länsjärnväg. Det är därmed länsstyrelsen i Blekinge som inom ramen för länstrafikanslaget har att pröva investeringar på banan. Inom ramen för det planeringssystem som därmed gäller har en plan lagts fast för upprustning som innebär att satsningar kommer att ske för att förbättra banans standard så att en utökad och ändamålsenlig trafik kan ske på banan. Av 150 milj.kr. som avsatts för banan kommer bl.a. 80 milj.kr. användas för makadamisering av banvallen och 10 milj.kr. till tekniska förbättringar längs banan och 5 milj.kr. i ny signalteknik. Banans toppfart beräknas därmed kunna höjas till 120 km/tim med s.k. IC3-tåg.
4.2.8 Bandelar i Kronobergs län
I motion T371 (fp) påtalas angelägenheten av att bl.a. en satsning görs på järnvägarna i Kronobergs län. Denna satsning bör enligt motionären innebära att banverket slutför de planerade projekten om standardhöjning på kust-till-kust-banan samt snabbtågsanpassning på sträckan Stockholm--Malmö.
4.2.9 Bandelar i Skåne
I motion T217 (s) yrkas bl.a. att ett tredje spår anläggs på sträckan Malmö--Lund, sträckan Malmö--Ystad elektrifieras samt att ökade statliga insatser görs på de skånska delarna av stambanorna. I motion T229 (mp) framhålls bl.a. att kustbanan i sydöstra Sverige upprustas med ny sträckning från Kristanstad över Hörby till Lund, att Simrishamnsbanan Malmö--Simrishamn återuppbyggs med ny länk till Lund och att linjen Hässleholm--Kristanstad--Blekinge upprustas. I motion T254 (m) påtalas behovet av att järnvägen mellan Malmö och Ystad elektrifieras. Det skulle enligt motionärerna bl.a. främja en positiv utveckling i en ost--västlig riktning i Skåne. I motionen framhålls vidare att om färjetrafiken över Öresund och Östersjön skall få möjlighet att utvecklas blir det nödvändigt med ett utbyggt järnvägssystem i Sydsverige. Därmed nås två effekter, dels att järnvägstrafiken får ett uppsving, dels att man förhindrar att järnvägens kombitrafik drabbas av flaskhalsar. I motion T263 (fp) anges att elektrifieringen av Malmö--Ystad-banan har förhalats i åratal och att en sådan investering skulle ge väsentliga miljöfördelar jämfört med dagens dieseldrift. I motion T268 (c) framhålls att befintliga järnvägslinjer i Skåne måste bevaras, moderniseras och även i framtiden ha persontågstrafik. Med denna utgångspunkt bör bl.a. järnvägen Malmö--Ystad elektrifieras och ledas om via Sturups flygplats. I motion T19 (s) framhålls, med anledning av den överenskommelse som träffats om trafiken i Malmöregionen, behovet av en satsning även på sträckan mellan Ystad och Simrishamn. Detta i avsikt att förbättra de infrastrukturella förutsättningarna för Österlen och därmed stimulera intresset för industrin, vilket på sikt kan leda till en ökad sysselsättning. I motion T67 (mp) anges att järnvägen bör vara ryggraden i det ekologiska samhällsbyggandet. Med denna utgångspunkt förordas en omfattande järnvägsupprustning med bl.a. elektrifieringar, återuppbyggnad av tidigare järnvägar och anläggande av nya spår. Med denna satsning skulle sammanlagt åtta elektrifierade delvis sammanfallande banor leda gods och persontrafiken radiellt genom Malmöhus län och över länsgränsen till Kristianstad.
Utöver de satsningar som ingår i banverkets investeringsplan kan hänvisas till den överenskommelse som träffats om storstadstrafiken i Malmöregionen. Enligt denna uppgörelse avses satsningar göras för att möjliggöra en utbyggd lokaltågstrafik. Som exempel kan nämnas bandelen Malmö--Ystad som enligt överenskommelsen skall elektrifieras och upprustas samt eventuellt ges anslutning till Sturups flygplats.
4.2.10 Västkustbanan
I ett flertal motioner framhålls att västkustbanan är ett angeläget projekt som bör genomföras så snart som möjligt. Det gäller motionerna T212 (s), T229 (mp), T254 (m), T258 (mp), T263 (fp), T266 (m), T268 c), T507 (fp), T513 (s) och T532 (c). I motion T507 (fp) anges att västkustbanan är behäftad med en rad problem och att den i huvudsak har en enkelspårig sträckning. Motionärerna yrkar mot denna bakgrund att västkustbanan byggs ut till dubbelspår i sin hela längd för att bli ett verkligt alternativ till bilen. I motion T266 (m) anges att en snabb utbyggnad av västkustbanan är ett mycket angeläget projekt, dels för Göteborgsregionen, dels för den genomgående godstrafiken till kontinenten. I motion T258 (mp) bedöms att en utbyggnad av västkustbanan är en nödvändighet för att bemästra miljöproblemen. Mot denna bakgrund yrkas att västkustbanan prioriteras i det fortsatta järnvägsbyggandet. I motion T513 (s) framhålls bl.a. att banverket tillsammans med SJ, berörda länsstyrelser, länstrafikbolag och kommuner bör få i uppdrag att undersöka en alternativ finansiering för en utbyggd och upprustad Västkustbana i hela dess sträckning inkl. ny bandel Helsingborg--Landskrona mot Lund--Malmö. I motion T532 (c) bedöms det som viktigt att riksdagen redan nu fattar beslut om att hela västkustbanan på sträckan Göteborg--Malmö skall byggas ut till dubbelspår så snabbt det är praktiskt och tekniskt möjligt och att medel skall anvisas i den takt som krävs för detta.
västkustbanan intar enligt banverket en strategisk funktion i såväl det inhemska som det nordiska järnvägssystemet. Om västkustbanan skall kunna bli en livskraftig transportlänk inför 2000-talet har den tidigare enligt utskottet bedömts behöva få en väsentligt högre standard med bl.a. dubbelspår som gör att järnvägstrafiken i konkurrens med vägtrafik och flyg kan erbjuda såväl resenärer som godskunder effektiva och konkurrenskraftiga transporter. Banverket har i sin stomnätsplan inrymt en satsning på västkustbanan med 2040 milj.kr. Trots denna satsning kommer dock knappt hälften av banans längd att vara dubbelspårig vid 1990-talets slut. Projektet ingår vidare bland de särskilt angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för investeringar i trafikens infrastruktur.
I motion T8 (s) yrkas att delegationen för infrastrukturinvesteringar bör få i uppdrag att utreda hur järnvägssträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm skall kunna bli en väl fungerande del av en dubbelspårig Västkustbana. Den i motionen upptagna järnvägssträckan ingår i stomnätet. Det är därmed banverket som har att prioritera förbindelsens roll i det nationella järnvägssystemet.
4.2.11 Bandelar i Västsverige
I motion T213 (c) framhålls behovet av upprustning av bl.a. Herrljungabanan. I motion T266 (m) anges att stora godsmängder varje år passerar genom centrala Göteborg under transport till och från hamnen. Det är nödvändigt att dessa transporter sker så effektivt som möjligt och med minsta möjliga olägenheter för staden. Mot denna bakgrund yrkas att Marieholmsbron byggs om samt att hamnbanan elektrifieras. I motion T247 (fp) bedöms bl.a. att banan mellan Trestadsregionen, dvs. Uddevalla/Trollhättan/Vänersborg, till Herrljunga och Borås är av undermålig standard varför en upprustning av spår och bangårdar anges som nödvändig. I motion T507 (fp) anges att västkustregionen är en av Nordens viktigaste arbetsmarknads- och trafikregioner. Stora krav ställs därför på en väl fungerande infrastruktur. En upprustning krävs härvid av Herrljungabanan vars banvall delvis är undermålig och har dålig spårgeometri som begränsar godstågens vikter. När det gäller bandelen Göteborg--Borås bedöms likaså en upprustning som ytterst befogad inte minst med tanke på områdets storflygplats och planerna på en järnvägsanknytning av Landvetter. I motion T559 (fp) framhålls bl.a. att Herrljungabanan inte har en godtagbar standard. I motion T565 (c) yrkas att garantier bör ges för erforderlig upprustning av Herrljungabanan för ökad komfort och högre hastigheter.
En upprustning av Herrljungabanan (Älvsborgsbanan) ingår i banverkets projekteringsplan men har inte kunnat inrymmas i den fastställda stomnätsplanen. Marieholmsbron planeras enligt banverket kräva ombyggnad under senare delen av 1990-talet. Projektet ingår i banverkets planer för kommande reinvesteringar. I sammanhanget kan vidare nämnas att enligt den överenskommelse som träffats om trafiken i Göteborgsregionen ingår en begränsad upprustning och modernisering av områdets järnvägar för att klara en utbyggd lokaltågstrafik.
4.2.12 Norge--Vänerlänken
I motion T40 (mp) framhålls att västkustbanan måste få sin naturliga fortsättning även norrut till Oslo. Motionärerna anser att det är angeläget att utbyggnaden kan påbörjas snart. För detta ändamål bör ca 9 miljarder kronor tillföras utbyggnaden under 1990-talet. I motion T266 (m) framhålls att bra förbindelser måste skapas med Osloregionen i Norge. En utvärdering av de olika alternativen måste därför enligt motionärerna göras så snart som möjligt. I motion T516 (s) anser motionärerna att järnvägssträckningen lämpligen bör gå via Mellerud--Kornsjö. För att uppnå ett optimalt utnyttjande på denna linje krävs dock enligt motionärerna dubbelspår på sträckan Göteborg--Mellerud. I motion T517 (s, m, fp, c, v, mp) krävs att Bohusbanan förlängs till Norge. Som argument anförs bl.a. att en utbyggnad av Bohusbanan innebär att en kombination av snabb-, regional-, lokal- och godstågstrafik kan uppnås på en förlängd Bohusbana. Vidare anges att med projektet uppnås högst två timmars restid på sträckan Göteborg--Oslo samtidigt som entimmestrafik på fjärrtågen kan erbjudas. I motionen bedöms vidare att den valda sträckningen har goda utvecklingsmöjligheter för framtiden vad gäller antal tåg, restid, frekvens. Dessutom kan goda förutsättningar skapas för en rationell anslutning till Göteborgs hamn. I motion T523 (s) betonas behovet av en upprustning av bansträckningen Mellerud--Kil. I motion T565 (c) framhålls att förbindelsen Göteborg--Kornsjö är en del av den internationella järnvägslinjen Köpenhamn--Oslo. Inom detta område finns enligt motionen mycket goda förutsättningar att utveckla en för samhället lönsam järnvägstrafik. I motion T247 (fp) bedöms att alternativet med en utbyggnad av nuvarande järnvägsförbindelse över Dalsland har en stor fördel ur såväl regionalpolitisk som transportekonomisk synpunkt.
Banverket har i samråd med SJ och NSB utrett den s.k. Nordlänken Göteborg--Oslo. Utredningen från maj 1990 visade att det skulle kosta 9,1 miljarder kronor att bygga ut Bohusbanan till dubbelspår för snabbtågstrafik och internationella godståg. Kostnaden för alternativet att bygga ut Bergslagsbanan mellan Göteborg och Erikstad i Dalsland till dubbelspår samt att öka kapaciteten på banan genom Dalsland med hjälp av nya mötesstationer beräknades till 5,3 miljarder kronor. Utredningen har därefter remissbehandlats. Banverkets utvärdering och beslut om lämpligaste lösning har förutskickats redovisas under våren 1991. I sammanhanget kan vidare nämnas att i banverkets planering inryms hastighetshöjande åtgärder på sträckan Göteborg--Kil som komplement till planerade reinvesteringar i form av brobyten med smärre banuträtningar m.m. I ett första steg höjs hastigheten till 140 km/tim genom främst signalåtgärder och därefter till 160 km/tim.
4.2.13 Godsstråket genom Bergslagen och vid Vänern
I motion T266 (m) framhålls angelägenheten av att det planerade godsstråket norr om Vänern byggs ut snabbt så att järnvägen ges möjligheter att leva upp till de leveranskrav som i dag ställs på industrin. I motion T536 (mp) påtalas behovet av en ny järnväg, den s.k. södra Vänerlänken, med en ny bansträckning från Uddevalla till Hallsberg. Genom den föreslagna nybyggnaden skulle enligt motionären väsentliga miljö- och regionalpolitiska effekter stå att vinna samtidigt som behovet av ytterligare satsningar på flygutbyggnader skulle bortfalla.
Banverket har i sin stomnätsplan prioriterat satsningar på godsstråket genom Bergslagen. I slutet av planperioden ingår åtgärder för ca 320 milj.kr. i syfte att förbättra kapaciteten.
4.2.14 Bandelar i Värmland
I motion T204 (c, m, fp) framhålls behovet av bättre kommunikationer för Värmland när det gäller sträckan Stockholm--Karlstad--Charlottenberg--Oslo samt sträckan Karlstad--Kil--Göteborg. I motion T236 (mp) framhålls att järnvägen mellan Karlstad och Stockholm bör göras dubbelspårig. I motion T523 (s) bedöms att samtliga järnvägsprojekt i banverkets remissförslag till stomjärnvägsbyggande bör genomföras så snart som möjligt. För finansieringen av dessa projekt bör medel från den föreslagna infrastrukturfonden kunna komma till användning. Enligt motionärerna bör vidare bl.a. en ny bana anläggas mellan Karlstad och Grums. Hastighetsanpassning och linjerätning bör vidare tidigareläggas på sträckan Laxå--Karlstad så att den tekniska standarden hos de nuvarande intercitytågen och kommande snabbtåg kan utnyttjas fullt ut. Målet bör vara att snabbtåg skall kunna trafikera bandelen inom ett par år. Nykroppaprojektet, som innebär en sammanlänkning av inlandsbanan med Bergslagsbanan med ett 800 m nytt spår, bör vidare enligt motionen genomföras. I motion T21 (c, m, fp) yrkas att de satsningar som nu planeras i Mälardalen ges en fortsättning så att bra kommunikationer kan ske med Värmland. Motionärerna bedömer därför att det är synnerligen angeläget att det utförs kraftfulla satsningar på järnvägen Stockholm--Karlstad--Arvika--Oslo. I motionerna T53 (v), T227 (s) och T506 (v) framhålls att den nedlagda NKlJ-banan mellan Deje och Hagfors bör breddas och rustas upp för fortsatt trafik. I motion T204 (c, m, fp) hemställs att en enligt motionärerna utlovad förnyad utredning om möjligheterna till att bredda järnvägen nu genomförs. I motion T255 (c) påtalas behovet av en upprustning av godsjärnvägen Åmål--Svanskog för att trygga kundernas krav på rationella, effektiva och kostnadsbesparande transporter. Enligt motionärerna är det både företags- och samhällsekonomiskt riktigt att ytterligare 20 milj.kr. tillförs länet för att genomföra projektet.
För Värmlandsbanan finns en anpassning av järnvägen Laxå--Karlstad inlagd i stomnätsplanen under åren 1998--2000. Vidare kan framhållas att i planen för länstrafikanläggningar finns vissa resurser avsatta för bandelen Åmål--Svanskog.
4.2.15 Bergslagspendeln
I motionerna T18 (s), T65 (c), T208 (fp), T221 (v), T503 (c), T515 (m) och T539 (s) framhålls angelägenheten av att utbyggnaden av Bergslagspendeln, dvs. järnvägen (Västerås)--Tillberga--Fagersta--Västerås, kan ske såsom tidigare planerats. Enligt bl.a. motion T503 (c) bör staten därför tillskjuta särskilda medel för att projektet skall kunna genomföras enligt de ursprungliga planerna. För finansiering av det tillkommande medelsbehovet förordas i motion T539 (s) att, om medel inte kan tillföras från vägverket, bör de tas ur infrastrukturfonden.
Riksdagen anvisade i samband med behandlingen av regeringens proposition 1987/88:64 om särskilda regionalpolitiska insatser i delar av Bergslagen och norra Sveriges inland 20 milj.kr. för investeringar i järnvägens infrastruktur. Medlen avsåg upprustning på sträckorna Kolbäck--Surahammar och Ludvika--Tillberga. Beträffande ytterligare medel till den s.k. Bergslagspendeln angav riksdagen att prövning härav får ske inom ramen för anslaget för länstrafikanläggningar. Vid fördelning av medel till byggande av länstrafikanläggningar för åren 1991--2000 har vägverket tilldelat Västmanlands län 162 milj.kr. Länsstyrelsen i Västmanlands län har inte ansett dessa medel vara tillräckliga för att på ett rationellt sätt kunna fullfölja utbyggnaden av Bergslagspendeln. Länstrafikanläggningsplanen har därför överlämnats till regeringen för fastställelse. Frågan är under beredning inom regeringskansliet och förväntas avgöras under våren 1991.
4.2.16 Dalabanan och bandelar i Dalarna
I motion T221 (v) framhålls att en snabbtågsförbindelse mellan Stockholm och Dalarna bör ha högsta prioritet, dels för att förbättra förbindelserna på relationen, dels för att göra flygtrafiken på Borlänge flygplats helt onödig. I motion T240 (mp) påtalas behovet av en rad järnvägssatsningar i Dalarna innebärande bl.a. att Västerdalsbanan bör elektrifieras och byggas ut i en första etapp till Sälen och i en andra etapp även ges en fortsättning till Idre. Järnvägen Mora--Älvdalen bör vidare rustas upp för att möjliggöra en återupptagen persontågstrafik. En utredning bör även initieras om vad som är lämpligast för Dalarna och Värmland; nytt spår Malung--Torsby eller att återuppta trafiken på järnvägen Vansbro--Lesjöfors. I motionen framhålls vidare att en omfördelning bör ske från väginvesteringar till järnvägssatsningar och av de olika ekonomiska möjligheter som står till buds för ytterligare järnvägssatsningar.
En snabbtågsanpassning av Dalabanan ingår i banverkets stomnätsplan med utbyggnad 1996--1997. Projektet återfinns också i banverkets projekteringsplan varför en tidigareläggning är möjlig om särskilda medel tillhandahålls.
4.2.17 Ostkustbanan
En snabbtågsanpassning av ostkustbanan tas upp i ett flertal motioner. I motion T238 (mp) påtalas behovet av att skyndsamt förbättra banan så att snabbtågstrafik kan upprättas åtminstone mellan Stockholm och Härnösand. Enligt motionärerna är det förhållandevis små kostnader som krävs för en snabbtågsupprustning på sträckan Gävle--Härnösand i förhållande till de positiva effekter som det skulle ge. I motion T242 (c) yrkas att 200 milj.kr. anvisas som särskilda medel för en upprustning av ostkustbanan. I motion T505 (c) framhålls behovet av en snabbtågssatsning mellan Stockholm och Sundsvall. Mot bakgrund av frågans tidigare hantering är det enligt motionärerna angeläget att ett klart riksdagsuttalande görs om att projektet bör genomföras inom de närmaste åren samtidigt som särskilda medel bör anvisas för projektet. I motion T560 (mp) yrkas att nödvändiga medel ställs till förfogande för ett förverkligande av snabbtåg på sträckan Härnösand/Sundsvall--Stockholm till mitten av 1990-talet.
En snabbtågsanpassing av bandelen Stockholm--Gävle ingår i banverkets stomnätsplan. Projektet ingår vidare bland de särskilt angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar. Detta innebär också att möjligheterna till en mer omfattande snabbtågsanpassning längs banan kommer att prövas.
4.2.18 Botniabanan
Med Botniabanan avses en förlängning av ostkustbanan längs Norrlandskusten på sträckan Härnösand--Örnsköldsvik--Umeå--Luleå. En särskild Botniabanegrupp har bildats, bestående av företrädare för berörda länsstyrelser, kommuner och näringslivsorganisationer. I ett flertal motioner bedöms banprojektet som samhällsekonomiskt angeläget att bygga ut. Detta gäller bl.a. motionerna T40 (mp) och T238 (mp) där det yrkas att banan byggs ut till Örnsköldsvik och Umeå under 1990-talet och att ett särskilt anslag inrättas för detta ändamål. I motion T239 (fp) framhålls att mot bakgrund av bl.a. starka miljöskäl och angelägenheten av att bredda arbetsmarknader och svara upp mot kraven på en ökad godshantering bör projektet ingå i kommande investeringsplaner. I motion T521 (fp) anges att Botniabanan har stor samhällsbetydelse eftersom den påverkar förutsättningarna för såväl näringsliv, arbetsmarknad, kompetensförsörjning som fritids- och rekreationsutbud. Projektet kostar mindre än dubbelspår på stambanan. Enligt motionären ger projektet bl.a. nya möjligheter för persontrafik och ökad tillgänglighet för stora godskunder. I motionerna T528 (c) och T562 (c) yrkas att en parlamentarisk utredning tillsätts som bl.a. får i uppdrag att i samråd med norrländskt näringsliv samt kommun- och länsföreträdare utreda och föreslå finansiering av en Ostkustbana med sträckning längs Norrlandskusten fram till Luleå. I den sistnämnda motionen yrkas vidare att riksdagen ger klartecken för projektering och att kostnaden för projekteringen tas ur infrastrukurfonden. I motion T546 (v) anges att det i ett framtidsperspektiv behövs rejäla satsningar på att bygga ut järnvägsnätet i Norrland och att en utbyggnad längs Norrlandskusten är ett viktigt led. Botniabanan skulle sålunda enligt motionären bidra till att dels avlasta stambanan, dels underlätta arbetspendling mellan kustorterna.
En samhällsekonomisk utvärdering pågår för närvarande av projektet Botniabanan genom banverkets försorg. SJ studerar vidare trafikeringen i hela ostkuststråket. Inom den särskilda lokala och regionala grupp som bildats för Botniabanan sker även ett fortsatt utredningsarbete.
4.2.19 Vissa övriga projekt i Norrland
I motion T228 (s) påtalas en rad angelägna infrastruktursatsningar i Norrbotten. På järnvägsområdet gäller detta investeringar i malmbanan och norra stambanan och innefattar insatser som kurvuträtning, förbättrad banstandard, fler mötesplatser och förstärkt kapacitet för elförsörjning. I motion T237 (s) framhålls behovet av satsning på järnvägar i Jämtlands län innefattande upprustning på inlandsbanan av sträckan Sveg--Mora och på stomjärnvägen mellan Östersund och Storlien. I motion T238 (mp) påtalas, med hänvisning till slutrapporten från miljödelegationen Sundsvall--Timrå (SOU 1990:102), behovet av utbyggnader av järnvägsnätet i Sundsvallsområdet. I motion T242 (c) yrkas på ett särkilt anslag på 135 milj.kr. för upprustning för snabbare tåg på norra stambanan avseende sträckan Gävle--Östersund. I motion T520 (v) framhålls att hela järnvägsnätet bör betraktas som en del av ett internationellt järnvägsnät. Investeringarna blir då beroende av utbyggnad och planer i omvärlden. Mot denna bakgrund framhåller motionären behovet av en elektrifiering och upprustning av järnvägen Boden--Haparanda och av Haparanda bangård. I motion T538 (m) framhålls behovet av en tidigarelagd och mer kraftfull upprustning av norra stambanan och dess fortsättning Östersund--Storlien. I motion T549 (c) påtalas att det behövs en satsning på infrastrukturen för att skapa förutsättningar för människor att arbeta och bo i inre Norrland. Mot denna bakgrund yrkas att banstandaren anpassas för snabbtåg på norra stambanan till Östersund. I motion T551 (c) framhålls att överläggningar bör ske mellan berörda svenska och norska organ om en snabbtågsförbindelse Stockholm--Östersund--Trondheim och erforderlig upprustning av järnvägen på sträckan. I motion T235 (v) framhålls behovet av garantier för en upprustning av länsjärnvägen mellan Storuman och Hällnäs. Enligt motionären har eftersatt underhåll bl.a. inneburit att tågsätten inte kan ta full last vilket leder till kostsamma omlastningar och fördyringar. En snabb upprustning av tvärbanan bedöms därför som nödvändig för att en utveckling skall kunna ske av näringslivet i inlandet. I motion T239 (fp) anges att en upprustning av tvärbanan måste påbörjas före år 1996, vilket enligt nuvarande beslut inte ryms inom den givna länsramen. Mot denna bakgrund yrkas att särskilda anslag anvisas för tvärbanan Storuman--Hällnäs. I motion T40 (mp) framhålls att 1,2 miljarder kronor bör särskilt avsättas för en skyndsam upprustning av inlandsbanan under de närmaste fem åren. Med denna satsning kan hastigheten anpassas till vad som är normalt och banunderhållskostnaden sänkas väsentligt. Samtidigt skulle banans bärighet förbättras, vilket skulle gynna det hårt trängda näringslivet i inlandet.
Vad gäller norra stambanan och stambanan i övre Norrland har banverket i sin fastställda stomnätsplan tagit med medel för hastighetshöjningar och kapacitetsförstärkningar. Projekten ingår vidare bland de särskilt angelägna järnvägsinvesteringar som enligt regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt bör prioriteras och beredas inom ramen för den föreslagna delegationen för infrastrukturinvesteringar. För tvärbanan Storuman--Hällnäs har 20 milj.kr. avsatts under planeringsperioden.
4.2.20 Utskottets övervägande
Utskottet anser att det stora antalet motionsyrkanden om upprustningar och utbyggnader av olika bansträckor visar på det betydande behov som finns av insatser på järnvägsområdet. Därmed är det också av stor vikt att planeringssystemet uppfyller högt ställda krav så att en samhällsekonomiskt effektiv resursanvändning möjliggörs. Utskottet har i det föregående under avsnittet 4.1 Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling redovisat sitt allmänna ställningstagande till vilka principer den fortsatta upprustningen och utbyggnaden av bannätet bör ske efter. Detta innebär i korthet att banverket har att besluta om investeringar i stomjärnvägar medan länsstyrelserna har att inom ramen för anslaget för länstrafikanläggningar besluta om investeringar på länsjärnvägarna. På regering och riksdag ankommer det att utfärda planeringsdirektiv och fastställa ekonomiska ramar för insatsernas storlek i bannätet. Utskottet har också tidigare, i betänkandet 1990/91:TU24, redovisat sitt ställningstagande till olika övergripande frågor om infrastrukturens utveckling. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att de nu beskrivna motionsyrkandena om utbyggnad av enskilda bandelar har att behandlas inom ramen för den tidigare angivna planeringsordningen. Utskottets ställningstagande innebär därför att samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks i nu berörda delar.
5 Övergripande SJ-frågor
5.1 SJs organisationsform
Frågan om SJs organisationsform som statligt affärsverk har behandlats av riksdagens revisorer samt i tre motioner. Revisorerna anser i sin granskningsrapport att det finns nackdelar med SJs nuvarande affärsverksform. Organisationen av verksamheten uppges inte bli affärsmässigt optimal på grund av att verksamheter inom aktiebolag ogärna integreras med affärsverket. Avsaknaden av juridiskt koncernförhållande innebär vidare enligt revisorerna att den ekonomiska styrningen av SJ inte kan bedrivas effektivt. Problem finns även vad gäller ansvarsfrågorna. Revisorerna ifrågasätter mot denna bakgrund om inte aktiebolagsformen är ett lämpligare alternativ för SJs verksamhet. Enligt revisorernas uppfattning måste dock en rad viktiga frågor lösas innnan regering och riksdag kan ta ställning till att eventuellt ombilda SJ till bolag. Revisorerna förordar därför att regeringen bör överväga frågan om en bolagisering av SJ. I motion T62 (m) förordas att SJ omvandlas till aktiebolag. Förändringen av associationsform ses som ett naturligt fortsatt steg efter banverkets bildande. Enligt motionärerna bör ett framtida SJ AB om möjligt säljas ut på den öppna marknaden och influtna medel användas till investeringar i infrastrukturen. I motion T35 (v) avvisas däremot tankarna på en bolagisering och i stället framhålls att SJ bör drivas som affärsverk även framgent. I motion T71 (mp) anges att det på sikt kan vara riktigt med konkurrens även på banverkets stomnät men så länge detta inte är fallet bör SJ även fortsättningsvis verka som ett normalt statligt affärsverk.
Utskottet konstaterar att kommunikationsministern i årets budgetproposition aviserat att förutsättningarna för en bolagisering av SJ skall prövas. Som motivering anges bl.a. att när SJ utsätts för en ökad konkurrens genom bl.a. en fortsatt avreglering på transportmarknaden måste SJ ges samma villkor för sin verksamhet som andra aktörer har på transportmarknaden. Utskottet anser det angeläget att SJs organisationsform ges en sådan utformning att effektiviteten på transportmarknaden främjas och att järnvägstrafiken ges goda utvecklingsmöjigheter. Som revisorerna klarlagt inrymmer affärsverksmodellen vissa förhållanden som kan försvåra såväl en lämplig ekonomisk styrning som ett tydligt ansvarstagande. Utskottet vill också understryka vad departementschefen anfört om att de framtida konkurrensförutsättningarna på transportmarknaden påverkar valet av organisationsform för SJ. Utskottet förutsätter därför att det inom ramen för det översynsarbete som aviserats kommer att ske en allsidig belysning av frågan. Detta bör innebära att förslaget från riksdagens revisorer kommer att tillgodoses varför yrkandet kan lämnas utan vidare åtgärd. Med hänvisning till vad som nu anförts anser utskottet vidare att motionsyrkandena inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks följaktligen.
5.2 SJs koncernstrategi
Kommunikationsministern förordar i budgetpropositionen att riksdagen godkänner en förändrad inriktning av SJ-koncernens verksamhet. Den nuvarande inriktningen bygger bl.a. på 1988 års trafikpolitiska beslut där det angavs att SJ skulle koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafiken. Endast verksamheter som direkt stärkte järvägens konkurrenskraft skulle enligt detta beslut behållas inom SJ-koncernen. En avyttring av större delen av aktieinnehavet i Swedcarriergruppen ansågs därvid som en förutsättning för att fullfölja den fastlagda koncernstrategin. Enligt departementschefen har SJs styrelse och ledning därefter ingående analyserat SJs förutsättningar på transportmarknaden. Slutsatsen har blivit densamma för persontrafiken och godstrafiken, nämligen att järnvägens konkurrenskraft stärks genom att resenärer och näringsliv erbjuds heltäckande transportlösningar. Järnvägen skall därvid fortfarande vara kärnaffären. Ett helt eller delvis ägande i kringverksamheterna är därvid enligt SJ en förutsättning för att få tillräckligt inflytande över alla delar i transportlösningarna. Kommunikationsministern meddelar vidare att han i syfte att klargöra konsekvenserna av olika strategier för SJs verksamhet har låtit utföra en extern utredning. Utredarna uppges ha kommit fram till att SJs lönsamhet och konkurrensförutsättningar skulle försämras om verksamheten koncentrerades till enbart tågtrafik. En inriktning mot ett heltäckande transportföretag uppges vidare överenstämma med koncernstrategin hos såväl SJs konkurrenter på den svenska transportmarknaden som hos ett flertal europeiska järnvägsförvaltningar. Kommunikationsministern framhåller mot denna bakgrund att det är viktigt att det rekonstruktionsarbete som SJ nu är inne i inte störs av oklarheter om vilken inriktning det fortsatta arbetet skall ha. Vidare anförs att han för sin del är beredd att godta den av SJ utarbetade koncernstrategin och att han föreslår att riksdagen godkänner denna. Frågan om SJs koncerninriktning har tagits upp av riksdagens revisorer. Revisorerna har vid sin granskning konstaterat att det föreligger skilda uppfattningar mellan ägaren/staten och SJs ledning om verksamhetens inriktning och hur koncernen skall utvecklas. I sitt förslag till riksdagen har revisorerna därför påtalat att frågan om verksamhetens inriktning och omfattning måste få en lösning omedelbart. Revisorerna anser i likhet med SJ att flertalet av de verksamheter som bedrivs vid sidan av järnvägstrafiken är exempel på sådana verksamheter som kan sägas stödja järnvägstrafiken. Enligt revisorernas mening finns det således skäl för att SJ-koncernens verksamhet får en vidare inriktning än vad riksdag och regering i dag har uttalat.
Frågan om SJ-koncernens inriktning har behandlats särskilt i två motioner. I motion T211 (m) framhålls att riksdagens tidigare beslut om en koncentrering av verksamheten till järnvägstrafik bör bestå tills vidare. Således bör det enligt motionärerna finnas en mycket stark koppling mellan ett dotterbolag och SJs egentliga verksamhet för att SJ skall få fortsätta äga det. Busstrafiken, inte minst kontinenttrafiken, bör därvid försäljas, liksom ASG, för att ge ett kapitaltillskott till SJ i avvaktan på en ombildning till aktiebolag. Enligt motionärernas uppfattning är SJs målsättning och ambition inte förenlig med den ställning som SJ i dag har som affärsverk. I motion T556 (fp) framhålls likaså att SJ-koncernen bör koncentrera sin verksamhet till järnvägstrafiken. Enligt motionärerna måste rimligen antas att SJ kan erbjuda heltäckande transportlösningar även i samarbete med andra självständiga trafikföretag. Alternativet till regeringens förslag till verksamhetsinriktning är för motionärernas del att dotterbolag som saknar stark anknytning till huvudverksamheten avyttras samt att SJ ombildas till aktiebolag och underkastas samma regler som andra aktörer på en transportmarknad med fri konkurrens.
Utskottet konstaterar inledningsvis att det är angeläget att den oklarhet som riksdagens revisorer påtalat om SJs koncernstrategi undanröjs. För att SJ-koncernen skall kunna agera effektivt krävs tydliga direktiv från statsmakternas sida liksom en löpande och reell uppföljning från ägarens sida. Utskottet anser vidare att grundläggande för vilken koncernstrategi som väljs bör vara gällande trafikpolitiska beslut. Detta innebär att statens ägarintresse inte nödvändigtvis alltid behöver sammanfalla med vad som är bäst för SJ-koncernen från rent företagsekonomisk synpunkt. Utskottet bedömer mot denna bakgrund att utgångspunkten bör vara att SJ kan utvecklas till ett effektivt och konkurrenskraftigt företag som främjar en utvecklad järnvägstrafik. Enligt det utredningsarbete som kommunikationsministern refererar till skulle SJs lönsamhet och konkurrensförutsättningar försämras om verksamheten enbart koncentrerades till tågtrafik. Med den successivt ökade konkurrens SJ möter på tidigare delvis skyddade marknader förstärks också enligt utskottet betydelsen av att SJ inte förbjuds inneha olika dotterbolag som kan skapa rationella, lönsamma transporter där olika transportmedel samverkar där så är nödvändigt och gynnsamt. Utskottet ansluter sig således till regeringens uppfattning men vill betona att detta inte innebär att SJ skall ta över olika kringverksamheter. Vad det i stället handlar om är att SJ skall få behålla och utveckla sina dotterbolag där så bedöms lämpligt för att stärka företagets kärnaffär, nämligen järnvägen. Enligt vad utskottet erfarit bygger också SJ målmedvetet ut samarbetet med bussföretag, åkerier, speditörer för att främja trafiken inom och utom landet. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund vad kommunikationsministern anfört om inriktningen av SJ-koncernens verksamhet. Utskottet förutsätter vidare att frågan om SJ-koncernens verksamhetsinriktning kan komma att tas upp i det tidigare nämnda översynsarbetet om SJs framtida organisationsform. Utskottets ställningstagande innebär därmed att syftet med förslaget från riksdagens revisorer får anses bli tillgodosett, varför det kan lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida, samt att de berörda två motionsyrkandena avstyrks.
5.3 SJ-koncernens mål m.m.
Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut styrs SJ av bl.a. ett antal övergripande ekonomiska mål. I det följande behandlas de överväganden som riksdagens revisorer har gjort vad gäller denna form av styrning. I sammanhanget behandlas även regeringens förslag till utvecklad målstyrning och det motionsyrkande som väckts med anledning härav. Enligt riksdagens revisorer bör fortsättningsvis statsmakternas ekonomiska krav omfatta hela SJ-koncernens verksamhet. För soliditeten anger revisorerna att SJs soliditetskrav inte väsentligt bör avvika från konkurrerande företags soliditetskrav. Kravet på lägsta soliditet bör bestämmas med hänsyn till rörelserisken. SJ bör därvid ha en tillräcklig soliditet för att kunna möta variationer i rörelseresultat. Revisorerna anser vidare att avkastningskravet kan formuleras så att det blir styrande för vilka investeringar som genomförs. SJ måste då göra en prioritering av investeringsprojekten och endast genomföra investeringar som visar god lönsamhet På så vis kan en expansion av verksamheten ske under kontrollerade former utan att den finansiella risken blir för stor. Med hänvisning härtill förslår revisorerna att förslag till ekonomiska mål för SJ-koncernen tas fram.
Vad gäller SJs ekonomiska mål har detta formulerats tidigare som att målet är att förbättra resultatet så att SJ kan redovisa ett sådant överskott att man kan finansiera anskaffning och förnyelse av nödvändiga resurer i affärsrörelsen, inklusive investeringar efter rekonstruktionsperiodens utgång år 1992. Ekonomiskt har detta angetts innebära att bruttoresultatet skall förbättras med minst en miljard kronor mellan åren 1987 och 1992. Kommunikationsministern preciserar i årets budgetproposition att det ekonomiska målet att förbättra resultatet år 1992 med 1 miljard kronor jämfört med tidigare resultatprognoser gäller enbart för affärsverket. Vidare framhålls att resultatkravet gäller SJs förbättring genom interna åtgärder. Detta innebär enligt departementschefen att effekter av bl.a. den s.k. vägtrafikmodellen samt av förändrade former för statens köp och bidrag inte skall påverka bedömningen av SJs interna resultatförbättring. Det ekonomiska avkastningskravet för SJ har behandlats i motion T508 (mp) där det förordas att SJs resultatkrav till år 1992 sänks med 600 milj.kr. Som skäl anger motionärerna att breddningen av mervärdeskatten tillsammans med nya skatter på el och diesel i praktiken inneburit att de ekonomiska kraven på SJ kraftigt skärpts.
Utskottet kan konstatera att regeringens precisering av avkastningskravet innebär att statens resultatkrav på SJ begränsas till resultatet av SJs egna åtgärder inom affärsverket. Detta innebär bl.a. enligt vad utskottet erfarit att en viss avräkning avses ske även från effekterna av den breddade mervärdesskatten. Fortfarande gäller dock att SJ internt som ekonomiskt mål har att visa lönsamhet och klara nödvändig självfinansiering för sitt investeringsprogram. Utskottet anser det värdefullt att den förestående utvärderingen av SJs rekonstruktion kan bedömas bl.a. utifrån hur lönsamheten för själva järnvägsrörelsen har förbättrats och i vilka former som järnvägstrafiken har förutsättningar att bli långsiktigt livskraftig. Utskottet förutsätter vidare att regeringen i samband med utvärderingen av SJs rekonstruktion återkommer till riksdagen med förslag till mer preciserade avkastningskrav. Utgångspunkten bör härvid vara att långsiktiga avkastningskrav kan fastställas för SJ-koncernen som överensstämmer med vad som är normala affärsmässiga förräntningskrav. Som revisorerna påtalat bör därmed det ekonomiska målet omfatta hela SJ-koncernens verksamhet. Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrks regeringens förslag och aktuellt motionsyrkande avstyrks. Syftet med förslaget från riksdagens revisorer i denna del bör därmed kunna tillgodoses varför det kan lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
SJs soliditetskrav, dvs. relationen mellan redovisat eget och totalt kapital, har tidigare angetts enbart för affärsverket SJ och därvid fastställts till 40%. Kommunikationsministern bedömer nu, med hänsyn till den förordade inriktningen av SJ-koncernen som ett heltäckande transportföretag, att soliditetsmåttet bör vara 40% för affärsverket och 35% för koncernen under återstoden av SJs rekonstruktionsperiod. Departementschefen har härvid beaktat att en utökning görs av ramen för bl.a. fastighetsförsäljningar med 2,5 miljarder kronor för återstoden av rekonstruktionsperioden vilket minskar SJs upplåningsbehov. I motion T508 (mp) framhålls att SJs soliditetskrav bör sänkas till 30%. Enligt motionärerna försvårar ett högt soliditetskrav SJs konkurrenssituation med privata transportföretag och hämmar dessutom investeringar i nya tåg och vagnar.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag till soliditetsmått tillgodoser revisorernas förslag om att krav bör anges för såväl affärsverket SJ som för hela SJ-koncernen. Vad gäller förslaget om nivån för soliditetskravet har utskottet med hänsyn till föreliggande underlag inget att erinra. Av det anförda följer att regeringens förslag tillstyrks och att motionsyrkandet avstyrks. Utskottets ställningstagande innebär därmed att syftet med förslaget från riksdagens revisorer i denna del blir tillgodosett och således inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Vad gäller järnvägens trafikmål förordas i propositionen inga förändringar. Detta innebär att SJ skall utvecklas till ett modernt, effektivt och kundinriktat tågföretag som kan bära sina egna kostnader. Persontrafik skall därmed erbjudas där marknadsmässig lönsamhet kan uppnås eller där samhället går in och affärsmässigt upphandlar kompletterande tågtrafik. För godstrafiken gäller målet om att uppnå ökade godsvolymer under affärsmässiga villkor. I motion T508 (mp) framhålls att den trafikpolitiska målsättningen skall vara att utveckla ett rikstäckande järnvägssystem som blir tillgängligt för så många som möjligt och att målsättningen skall vara att varje kommun har åtminstone en järnvägsstation i drift.
Utskottet anser att de trafikmässiga målen på järnvägsområdet alltjämnt bör gälla. Utskottet vill vidare hänvisa till de samhällsekonomiska mål som gäller för banverkets verksamhet och de möjligheter som staten och trafikhuvudmännen i länen har att upphandla kompletterande tågtrafik av SJ. Sammantaget innebär detta att SJs företagsekonomiska agerande kan ske i former som ger förutsättningar för att också exempelvis regionalpolitiska avvägningar kan beaktas. Med hänvisning härtill avstyrks motionsyrkandena.
Revisorerna har vad gäller uppföljning av SJ-koncernen påtalat att regeringens uppföljning av SJ-koncernens verksamhet bör utvecklas. Enligt revisorerna är det väsentligt att regeringen löpande följer upp resultatutvecklingen inom koncernens verksamhetsgrenar, såsom divisioner och dotterbolag. Det är också regeringens uppgift att se till att riksdagen har erforderlig information och insyn i verksamheten. För att riksdagen skall kunna ta ställning till verksamheten bör utförligt redovisas utveckling, resultat och investeringar för olika verksamhetsgrenar, såväl vad gäller utfall som föreliggande treårsplan. Regeringens redovisning till riksdagen över hur givna bemyndiganden utnyttjats och påverkat SJs resultat anses vidare behöva bli mer utförlig än hittills. Frågan om uppföljningen av SJ-koncernen har tagits upp i motion T35 (v). Motionärerna yrkar, med hänvisning till bl.a. granskningsrapporten från revisorerna, att riksdagen hos regeringen begär relevant och fullödig information och insyn i SJ-koncernens verksamhet.
Utskottet vill för egen del erinra om att riksdagen i 1988 års trafikpolitiska beslut förutsatt en löpande uppföljning av SJs rekonstruktion (prop. 1987/88:50 bil. 1, prop. 1987/88:100 bil. 8, bet. TU19, rskr. 260). Regeringen bör sålunda enligt detta beslut årligen redovisa hur de särskilt meddelade bemyndigandena vad gäller bl.a. försäljning av fast egendom har utnyttjats och vilken effekt de haft på SJs resultat. Om SJ väljer att låna på den allmänna kapitalmarknaden har vidare förutsatts att en redovisning i efterhand årligen sker till riksdagen. Enligt utskottets mening har regeringens redovisning i dessa fall inte varit till fyllest. Utskottet delar därför revisorernas bedömning att riksdagens information och insyn i verksamheten inte är helt tillfredsställande. För att få en mer ändamålsenlig och effektiv ägarkontroll har kommunikationsministern i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt meddelat att ett översynsarbete inletts i regeringskansliet för en utveckling av statens affärsdrivande verksamhet. I detta arbete kommer bl.a. att behandlas informationsfrågan till riksdagen om verksamhetens inriktning och måluppfyllelse vad gäller såväl ekonomiska som samhällspolitiska mål. Utskottet förutsätter därmed att frågor som tagits upp av revisorerna och i motion T35 (v) kommer att prövas i detta sammanhang. Utskottet bedömer därmed att syftet med motionsyrkandet torde bli tillgodosett och således inte påkalla riksdagen någon åtgärd varför det bör avslås. Utskottet anser vidare att förslaget från revisorerna i denna del torde bli tillgodosett varför riksdagen kan lämna det utan vidare åtgärd.
Revisorerna har vidare i samband med sin granskning av SJ tagit upp verksledningens ansvar. Enligt revisorerna innebär det nya synsätt som tillämpas vid styrning av myndigheter med ökad självständighet och delegering att ansvaret för verksamheten i praktiken alltmer överförts till myndigheternas ledningar. Revisorerna föreslår mot denna bakgrund att ett särskilt ansvar införs för styrelsen för SJ och att prövning av ansvarsfrihet sker enligt samma regler som gäller för aktiebolag.
Utskottet förutsätter att inom ramen för det tidigare nämnda översynsarbetet i syfte att utveckla statens affärsdrivande verksamhet kommer även ansvarsfrågor att behandlas. Kommer exempelvis en övergång att förordas till aktiebolagsformen regleras ansvarsförhållandena genom aktiebolagslagen. Som revisorena påtalat finns det vidare ett nära samband mellan hur statens styrning sker och vilka ansvarsförhållande som bör gälla. Syftet med revisorernas förslag blir med det anförda tillgodosett varför det bör lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
5.4 SJs trafikeringsrätt m.m.
I budgetpropositionen förslås beträffande SJs trafikeringsrätt m.m. att en förlängning av gällande regler för trafikeringrätt och befogenheter sker från utgången av år 1992 till den 1 juli 1993. Därmed anges att bokslutet för år 1992 kan ligga till grund för den förutskickade utvärderingen av 1988 års järnvägspolitiska beslut. I propositionen redovisas vidare det utredningsarbete som inletts för att pröva möjligheten att avreglera trafikeringsrätten på bannätet. Vad gäller den föreslagna förlängningen av rekonstruktionsperioden med ett halvår har inga motionsyrkanden avgetts. Däremot har ett flertal motionsyrkanden väckts om SJs trafikeringsrätt där en påskyndad avreglering förordas. I motion T209 (m) framhålls att upphandling av trafik med s.k. snabbpendeltåg bör ske under konkurrens. I motion T211 (m) yrkas att trafikeringsrätten bör avregleras och konkurrens införas. Detta innebär bl.a. enligt motionärerna att trafikledningen bör överföras från SJ till banverket. I motionerna T231 (mp) och T508 (mp) påtalas att trafikhuvudmännen i länen bör ges större möjligheter att bedriva lokal och regional järnvägstrafik på stomnätet. I den sistnämnda motionen anförs vidare att behov finns av att utveckla mer konkurrens på det statliga järnvägsnätet. I motion T525 (m) framhålls att Kust-till-kustbanan bör som en försöksjärnväg bli föremål för en öppen anbudsupphandling. I motion T537 (m) yrkas att SJs monopol upphävs på stomnätet. I motion T556 (fp) framhålls angelägenheten av en avreglering inom järnvägsområdet.
Med anledning av de olika motionsyrkandena erinrar utskottet inledningsvis först kort om gällande regler på området. SJ har i princip ensamrätten för all persontrafik på stomnätet medan trafikhuvudmännen har trafikeringsrätten för länsjärnvägarna. Regeringen har dock, efter särskild prövning, möjlighet att på begränsade sträckor på stomnätet ge trafikeringsrätt även åt trafikhuvudmännen. För godstrafiken gäller att SJ ensamt besitter trafikeringsrätten. Förekommer ingen trafik på en bandel kan dock, efter prövning av banverket, trafikeringsrätten ges åt andra transportföretag. I årets budgetproposition anför kommunikationsministern att han ifrågasätter SJs ensamrätt till bl.a. trafikeringen av stomnätet. Enligt departementschefen bör i princip också andra transportföretag kunna producera och sälja transportlösningar där järnvägstransporter ingår. Enligt kommunikationsminsterns forsatta framställning är det dock en mängd problem av principiell och praktisk natur som måste belysas och lösas innan ett beslut kan fattas om den fortsatta trafikeringsrätten. Som exempel anges trafikledningens organisatoriska placering, ansvaret för systemsamordning av trafikplanering och tidtabellsarbete, det praktiska tillvägagångssättet vid konkurrens på spåret, frågan om rätten till nytttjande av stationsbyggnaderna samt effekterna för SJ i en konkurrenssituation. Utskottet har vidare inhämtat att regeringen den 14 februari 1991 gett SJ, banverket, statens pris- och konkurrensverk och transportrådet i uppdrag att redovisa förutsättningar för och konsekvenser av ökad konkurrens på järnvägsnätet. Uppdraget skall redovisas före sommaren 1991. Enligt direktiven för uppdraget skall översynen skapa möjlighet till konkurrens som kan stimulera till bl.a. effektivitet i resursutnyttjande och en samhällsekonomiskt effektiv prissättning av produkter. Tanken med en avreglering av järnvägstrafiken är att fler operatörer på järnvägen kan stimulera till ett effektivt resursutnyttjande av såväl produktionsresurser som infrastruktur. Detta, i kombination med upphandling och prissättning på mer marknadsmässiga villkor, förväntas leda till betydande samhällsekonomiska vinster. Utskottet bedömer att en utveckling mot ett ökat inslag av konkurrens är angelägen om detta innebär att järnvägen ges ökade utvecklingsmöjligheter och att effektiviteten på transportmarknaden ökar. Som regeringen angett finns det dock en rad frågor av såväl teknisk, ekonomisk som organisatorisk natur som först måste klaras ut. Med hänvisning till pågående utredningarbete avstyrker därför utskottet nu aktuella motionsyrkanden och tillstyrker regeringens förslag om en förlängning av SJs nuvarande trafikeringsrätt och befogenheter.
När det gäller järnvägens konkurrens gentemot den långväga busstrafiken har två motioner väckts med anledning av vad regeringen anfört i budgetpropositionen om att den s.k. skadlighetsprövningen bör slopas. Denna prövning innebär i korthet att tillstånd till linjetrafik med buss endast får ges om den avsedda busstrafiken inte kan antas bli till skada för redan etablerad järnvägstrafik eller trafik som drivs enligt lagen om rätt att driva viss linjetrafik. I motion T45 (s) bedöms att en fortsatt avreglering av den långväga busstrafiken kan komma att få allvarliga effekter på järnvägstrafiken. Enligt motionärerna kan ett omfattande busslinjenät i landet förutses växa fram vid en avreglering och därmed leda till en omfattande överföring av resandet från järnväg till väg. Denna utveckling innebär ett fjärmande från det trafikpolitiska beslutet om en bra miljö, energibesparing och förbättrad trafiksäkerhet. I motion T508 (mp) framhålls att busstrafiken ur samhällsekonomisk synpunkt är underbeskattad samt att järnvägstrafiken har väsentligt sämre konkurrensförutsättningar än olika bussföretag. Detta gör enligt motionärerna att det i dagsläget vore fel att helt avreglera den långväga busstrafiken.
Utskottet vill inledningsvis klargöra att samspelet mellan de olika trafikslagen är en viktig del av trafikpolitikens utformning. Utskottet har också tidigare i vår i betänkandet om trafikens infrastruktur angett att transportköparnas behov av effektiva lösningar bör, där så är möjligt, tillgodoses i fria val av transportslag och i konkurrens mellan dessa (bet. 1990/91:TU24). Utskottet konstaterar vidare att kommunikationsministerns förslag i budgetpropositionen torde få tolkas närmast som en avsiktsförklaring innebärande att den s.k. skadlighetsprövningen för interregional busstrafik bör upphöra att gälla från årsskiftet 1991-1992. Enligt departementschefen kan därmed konkurrensen gentemot SJ öka. Med hänsyn till att fortsatta överväganden behöver göras anges i propositionen att ett lagstiftningsarbete kommer att initieras innan regeringen återkommer till riksdagen med lagförslag i frågan. Enligt vad utskottet erfarit har en departemetentsutredning därefter tagits fram som nu är under remissbehandling (Ds 1991:24). Utskottet vill med anledning härav framhålla lämpligheten av att förslag från regeringen om viktiga trafikpolitiska beslut så långt som möjligt är fullständiga med tillhörande lagförslag och genomförd remissbehandling så att en allsidig behandling kan göras vid ett och samma tillfälle. Utskottet förutsätter därför att regeringen, i samband med att man som utlovat återkommmer i frågan senare under året, redovisar en konsekvensanalys av sitt beslut för järnvägstrafiken och för gällande trafikpolitiska målsättningar. Behandlingen bör vidare innefatta en redogörelse för effekterna för järnvägstrafiken med hänsyn till tidigare riksdagsbeslut om en fastlagd tidsperiod för SJs nödvändiga rekonstruktion och det utredningsarbete som nu pågår om en senare avreglering av SJs trafikeringsrätt på spåret. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet berörda motionsyrkanden.
5.5 SJs beslutsram för försäljningar
Genom 1988 års trafikpolitiska beslut har SJ för att vara affärsverk getts unika beslutsbefogenheter för att klara sin nödvändiga omstrukturering. Under rekonstruktionsperioden kan sålunda SJ bl.a. använda vinster från avyttring av bolag och fastigheter inom SJ-koncernen. Kommunikationsministern förordar nu en utökad beslutsram för försäljning av aktier och fastigheter. Enligt departementschefen har SJ stora behov av investeringar, vilket i kombination med bristande resultat medför finansieringsproblem. De bemyndiganden som SJ tidigare fått att försälja och genom tomträtt upplåta fast egendom samt tillgodogöra sig medel från försäljning av AB Swedcarriers dotterbolag inom en ram på 2,7 miljarder kronor uppges vidare numera ha utnyttjats fullt ut.
Utskottet anser det viktig att SJ kan genomföra sitt planerade investeringsprogram. Detta program tyder på en stark framtidstro och innebär en offensiv satsning på järnvägen som positivt bidrar till järnvägens utveckling. Inga motionsyrkanden har heller väckts som avstyrker regeringens förslag i denna del. Mot denna bakgrund förordas att SJ för återstoden av rekonstruktionsperioden ges ett nytt bemyndigande att sälja aktier och fastigheter inom en ram på 2,5 miljarder kronor. Utskottet erinrar i sammanhanget om det krav som finns på uppföljning av hur givna beslutsmandat utnyttjas.
6 Anslag till SJ
6.1 Anslaget D6. Ersättning till SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier
SJ ges från anslaget D6. Ersättning till statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier, medel motsvarande det belopp som SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier betalar i skatt på grund av att inget koncernförhållande enligt aktiebolagslagens mening finns med SJ.
I budgetpropositionen föreslås att för ändamålet bör ett formellt 1000-kronorsanslag föras upp på statsbudgeten för budgetåret 1991/92. Utskottet tillstyrker medelsanvisningen.
6.2 Godsutvecklingsbidrag
Vad gäller godsutvecklingsbidrag anmäler kommunikationsministern i samband med sin behandling av anslag till SJ att anslaget Ersättning till statens järnvägar för utveckling av godstrafik bör avskaffas fr.o.m. budgetåret 1991/92. Enligt departementschefen är fortsatta årliga bidrag från statsbudgeten inte förenligt med SJs nya roll som ett modernt affärsmässigt transportföretag. Detta i kombination med det ansträngda statsfinansiella läget bedöms innebära att ersättningen bör avvecklas.
I motion T508 (mp) yrkas att ett nytt anslag införs för kommande budgetår på sammanlagt 200 milj.kr. Enligt motionärerna bör anslaget utformas som ett investeringsbidrag till stickspår, kombitrafik och lastvagnstrafik i syfte att överföra gods till järnvägen.
Utskottet tillstyrker kommunikationsministerns förslag att anslaget bör avvecklas. Utskottet avstyrker därmed aktuellt motionsyrkande.
7 Persontrafikfrågor
Ett flertal motioner har tagit upp frågan om utvecklingen av snabbtågstrafiken. I motion T225 (v) begärs en storsatsning på snabbtågssystem som kan täcka större delen av landets tätbefolkade regioner. Förutom linjer mellan de tre storstäderna krävs enligt motionärerna tvärlinjer mellan vissa andra städer, t.ex. Kalmar--Alvesta--Borås--Göteborg, Göteborg--Karlstad--Mälardalen--Stockholm, Gävle--Avesta/Krylbo--Örebro--Göteborg. Även linjerna Stockholm--Dalarna, Stockholm--Sundsvall samt Stockholm--Östersund bör trafikeras med det nya lutande snabbtåget. Genom det föreslagna utbyggnadsprogrammet anges att inga nyinvesteringar är påkallade inom flygplatssystemet under 1990-talet. I motion T236 (mp) framhålls att snabbtåg bör sättas in mellan Karlstad och Stockholm. Därmed kan enligt motionärerna bl.a. flygtrafiken till och från Värmland avvecklas. I motion T545 (v) framhålls att den diskuterade klassindelningen i snabbtågstrafiken är både onödig och förlegad. I stället bör enligt motionärerna tågresandet göras bekvämt för alla och till ett pris som gör det möjligt för fler att åka tåg. I motion T546 (v) anges att på sikt bör Lycksele sammanbindas med Umeå genom en snabbtågsförbindelse. I motion T551 (c) framhålls bl.a. att överläggningar bör ske mellan berörda svenska och norska organ om en snabbtågsförbindelse på sträckan Stockholm--Östersund--Trondheim. Den föreslagna förbindelsen anges bl.a. kunna få betydelse för det nordiska samarbetet och den regionala balansen i Sverige.
Utskottet konstaterar att SJ introducerat snabbtåg i provverksamhet mellan Göteborg och Stockholm under hösten 1990. Verksamheten uppges i huvudsak ha fungerat planenligt och resandet har utvecklats på ett gynnsamt sätt. I mars 1991 har den ordinarie trafiken inletts på sträckan med två tåg i trafik och från början av maj utökas trafiken ytterligare med två turer per dag i vardera rikningen. Fullt utbyggd trafik på sträckan med minst åtta tåg planeras införas under våren 1992. Med en hastighet på 200 km/tim beräknas att restiden på sikt kan minskas med mer än en timme, till tre timmar mellan Stockholm och Göteborg. Vad gäller den fortsatta utbyggnaden räknar SJ nästa år med att sätta in snabbtåg även mellan Stockholm och Linköping medan snabbtågstrafik på hela sträckan Stockholm--Malmö beräknas vara utbyggd år 1994. I de närmaste framtidsplanerna ingår vidare snabbtåg från Stockholm till Dalarna, Karlstad och nedre Norrland samt mellan Göteborg och Malmö. Beträffande tågens klassindelning söker SJ så långt möjligt kundanpassa utformningen och tillmötesgå affärsresenärernas krav på särskild service. Detta utesluter dock inte att även andra resandegrupper har möjlighet att utnyttja tågen. I sammanhanget kan nämnas att samtliga snabbtåg enligt transportrådets föreskrifter har försetts med särskilda handikapphissar för rullstolsburna resenärer. Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena erinra om att med den beslutsordning som följer av 1988 års trafikpolitiska beslut är det SJ själv som bestämmer om trafikens uppläggning och tågens utformning. I den mån högre hastigheter kräver banombyggnader faller det inom banverkets ansvarsområde att samhällsekonomiskt planera och genomföra sådana utbyggnader. I den samhällsekonomiska bedömningen har utskottet tidigare förutsatt att banverket beaktar de regionalpolitiska effekterna. Detta innebär bl.a. hänsynstagande till att snabbtåg mellan Stockholm och Sundsvall skulle kunna få en mycket stor betydelse för kommunerna längs Norrlandskusten. Genom inrättandet av det särskilda anslaget för investeringar i trafikens infrastruktur har också förutsatts en påskyndad angelägen upprustning av bannätet för bl.a. snabbtågstrafik. Utskottet anser vidare att det är viktigt att SJ med eget ansvar kan utvecklas till ett attraktivt trafikföretag för resenärerna. Om statsmakterna uttalade sig i denna typ av frågor skulle SJs möjligheter att utvecklas till ett konkurrenskraftigt och lönsamt trafikföretag kunna äventyras. Utgångspunkten för SJs utveckling av snabbtågstrafiken bör således vara vad som är affärsmässigt riktigt. Av det anförda följer att samtliga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Önskemål och krav på fler tåguppehåll finns i följande tre motioner. I motion T545 (v) framhålls att snabbtågen bör göra uppehåll i Hallsberg. I motion T519 (m) begärs att snabbtågen stannar i Herrljunga. I motion T561 (c, m) begärs att länsstyrelsen i Älvsborgs län får i uppdrag att utreda effekterna av persontrafik på järnväg med tåguppehåll i Vårgårda.
Utskottet anser med anledning av motionerna om tåguppehåll att det trafikpolitiska beslutet från år 1988 gett SJ möjligheter att utvecklas till ett modernt, effektivt och kundinriktat trafikföretag. En grundförutsättning för detta beslut var att ge SJ stor frihet att självständigt agera på transportmarknaden. Om staten inte av regionalpolitiska skäl kan acceptera nedläggning av trafik kan denna trafik köpas med hjälp av anslag över statsbudgeten. På motsvarande vis kan trafikhuvudmännen köpa lokal och regional tågtrafik eller -- som tas upp i motionsyrkandena -- ytterligare tåguppehåll. Med denna politik är rollfördelningen entydig. SJ agerar företagsekonomiskt som i princip vilket trafikföretag som helst medan staten och trafikhuvudmännen svarar för samhällets värderingar. Denna rollfördelning innebär enligt utskottets mening att riksdag och regering inte bör ha synpunkter på frågor om tågstopp. Av det anförda följer att samtliga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
Flera motioner har tagit upp frågor kring regionaltågstrafik. I motion T209 (m) behandlas pendlingsförutsättningarna Linköping/Norrköping--Katrineholm/Nyköping--Södertälje--Stockh olm/Arlanda/Uppsala. I motion T53 (v) begärs att ett avtal utarbetas om tågtrafiken i Värmlands län så att bl.a. pendeltrafiken på järnväg kan garanteras under lång tid. I motion T264 (m) behandlas frågor om tågtrafiken i Skåne. I motion T561 (c, m) framhålls behovet av förlängd pendeltågstrafik till Vårgårda/Herrljunga. I motion T546 (v) framhålls behovet av persontrafik mellan Vännäs och Umeå. I motion T565 (c) yrkas att åtgärder vidtas för att göra Herrljunga till ett resecentrum för Älsborgs län.
Utskottet vill med anledning av motionyrkandena erinra om att enligt gällande beslutsordning är det trafikhuvudmännen i resp. län som har såväl ett ekonomiskt som politiskt ansvar för kollektivtrafiken i länen. Detta innebär bl.a. att trafikhuvudmännen har möjlighet att för sin lokala och regionala trafikförsörjning köpa extra tågförbindelser och tåguppehåll av SJ på stomnätet. Utskottet vill vidare hänvisa till det utredningsarbete som nyligen inletts i syfte att pröva formerna för en avreglering av trafikeringsrätten på bannätet. Utskottet avstyrker därför samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
Önskemål om tågförbindelser behandlas särskilt i följande motioner. I motion T8 (s) yrkas att tågtrafiken på järnvägssträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm inte bör avvecklas i avvaktan på att en utredning görs om hur den aktuella banstäckan kan bli en väl fungerande del av en dubbelspårig Västkustbana. Samma bana behandlas även i motion T56 (c) där motionären begär att riksdagen beslutar att persontrafiken på bandelen skall upprätthållas tills vidare. I motion T53 (v) begärs ett uttalande om att tågtrafiken mellan Stockholm och Oslo också i framtiden skall gå via Arvika--Charlottenberg. I motion T507 (fp) framhålls angelägenheten av att sovvagnsförbindelsen mellan Uddevalla och Stockholm återinförs. I motion T549 (c) framhålls behovet av en ytterligare dubbeltur på norra stambanan mellan Stockholm och Östersund.
Utskottet har tidigare erinrat om att SJ skall drivas på ett affärsmässigt sätt. Med detta synsätt är det SJ som med utgångspunkt från kundernas önskemål skall lägga upp sin persontrafik så att tågresandet främjas och därmed förbättrar SJs resultat. Som också tidigare nämnts har vidare staten och berörda kommuner eller länstrafikföretag möjlighet att upphandla kompletterande tågtrafik som SJ inte bedömer som marknadsmässig men som av regionalpolitiska skäl kan bedömas vara angelägen att trygga. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet berörda motionsyrkanden.
Vad gäller SJs priser och marknadsföring yrkas i motion T508 (mp) att SJ skall utveckla ett lågprissystem baserat på marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och pensionärer. Taxesättningen skall vidare vara sådan att mottot om "folkets järnväg" kan förverkligas som ger alla möjlighet att resa. I motion T524 (v) begärs att SJ inför ett nytt rabattsystem i nivå med de s.k. röda avgångarna som fanns under 1989. Samtidigt bör prissättningen för affärsresenärer i minsta möjliga mån rabatteras då dessa är föga priskänsliga. SJs eventuella förluster genom rabatterna bör på samma sätt som lades fast i 1979 års trafikpolitiska beslut täckas genom indirekta subventioner. En möjlighet anges vidare vara att sänka banverkets kostnader för nyttjande av spår och andra fasta anläggningar. I motion T546 (v) framhålls att s.k. röda avgångar bör införas på alla destinationer norr om Ånge för att stimulera tågresandet till Norrland. I motion T552 (v) framhålls att inom ramen för en angelägen järnvägssatsning för trafiken på övre Norrland bör även ingå kraftfulla åtgärder på marknadsföringsområdet.
Enligt de trafikpolitiska riktlinjerna åligger det SJ att se över sin prissättning för att främja ökad affärsmässighet och därmed bidra till en nödvändig förbättring av det ekonomiska resultatet. Vad gäller information till resenärer kan nämnas att utskottet erfarit att SJ tillsammans med trafikhuvudmännen träffat en överenskommelse om att från den 10 juni 1991 erbjuda ett rikstäckande informations- och försäljningssystem för att främja samarbetet mellan tåg och buss. I detta system kommer även icke järnvägsorter att finnas med. Därmed blir det möjligt att för resor mellan valfria orter i landet köpa en enda biljett som kan innefatta såväl tåg, buss, länståg, pendeltåg som tunnelbana. SJs olika rabattformer avses vidare gälla på samtliga delar av resan. I sammanhanget kan även nämnas att SJ kommer att införa ett enhetligt telefonnummer för hela landet för information och försäljning av personbiljetter. Utskottet anser att det beskrivna utvecklingsarbetet är angeläget. En ökad samverkan mellan olika trafikföretag bör främja ett ökat kollektivt resande. Enligt utskottets mening visar detta på att trafikföretagen genom sitt ekonomiska intresse att öka antalet resnärer kan medverka till viktiga insatser på trafikområdet utan särskilda initiativ från statsmaktens sida. Utskottet avstyrker därför samtliga nu behandlade motionsyrkanden.
8 Godstrafikfrågor
Vad gäller godstrafikens utveckling framhålls i motion T508 (mp) att en en överföring av gods från väg till järnväg är angelägen av en rad skäl. I motionen pekas på olika möjligheter att utveckla godstrafiken, som t.ex snabb-gods och lättgods på järnväg. Vidare framhålls angelägenheten av att utveckla nya transportlösningar när godsunderlaget inte är tillräckligt för kombitrafik. I motion T550 (c) behandlas transittrafiken till Finland. Enligt motionärerna bör initiativ tas till att pröva förutsättningarna för att ta över helst huvuddelen av transittrafiken av gods genom Sverige mellan Finland och kontinenten liksom så mycket som möjligt av godstrafiken mellan Finland och Sverige. Detta skulle bl.a. bygga på att SJ skapade ett system för snabba transporter av fullastade trailers genom landet och att verksamheten i Hargshamn vidareutvecklades. I motion T235 (v) begärs en samhällsekonomisk utvärdering av konsekvenserna för överföring av tunga transporter till landsväg i norra Västerbotten. Som bakgrund till begärandet hänvisas i motionen till de transportöverföringar av slig och timmer från järnväg till väg som på senare tid skett i regionen. Enligt motionärerna kan de ökade drift- och underhållskostnader som den tunga godstrafiken på landsväg orsakar aldrig motiveras ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Utskottet kan konstatera att SJs godstrafik befinner sig i en svår ekonomisk situation. Verksamhetens känslighet för konjunkturförsämringar försvårar situationen ytterligare på kort sikt. Enligt vad utskottet erfarit pågår ett omfattande arbete för att söka komma till rätta med problemen. För godsdivisionen planeras t.ex investeringar för drygt 1,3 miljarder kronor under den närmaste treårsperioden. På sikt räknar SJ även med att godstrafiken kommer att öka kraftigt på järnvägen. Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund synnerligen angeläget att SJ kan fortsätta sitt arbete att få lönsamhet så att godstrafiken kan öka i volym. Detta innebär att SJ bör tillåtas göra de effektiviseringar som är nödvändiga för att järnvägen skall kunna hävda sig på transportmarknaden. SJ bör vidare inte styras eller begränsas av statsmakterna om hur godstrafiken i olika relationer bör läggas upp. Utskottet konstaterar vidare att det i vissa fall råder olika uppfattningar om hur samhällsekonomiska beräkningar skall utföras. Kommunikationsministern har mot bl.a. denna bakgrund i tillväxtpropositionen aviserat att en utredning kommer att tillsättas för att granska och utveckla trafikverkens samhällsekonomiska kalkylmodeller. Enligt departementschefen är det viktigt med en opartisk översyn mot bakgrund av den kritik som förekommit i olika sammanhang. En utredning har vidare tillsatts inför utvärderingen av 1988 års trafikpolitiska beslut för att utveckla och följa upp frågan om de olika trafikverkens kostnadsansvar. Sammantaget innebär detta att den fråga som aktualiserats i motion T235 (v) om samhällsekonomiska utvärderingar delvis kan förväntas behandlas inom ramen för det beskrivna utredningsarbetet. Vad gäller motion T550 (c) om färjetrafiken från Hargshamn kan vidare anges att regeringen tidigare under våren tillsatt en särskild arbetsgrupp för att klara ut en långsiktig strategi för färjetrafiken till och från Stockholmsregionen och för färjetrafikens samordning med transportsystemen på land. Av det anförda följer att samtliga nu behandlade motioner inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. De avstyrks därför av utskottet.
När det gäller godstrafiken till och från kontinenten har tre motioner, nämligen T217 (s), T263 (fp) och T529 (s), tagit upp frågan om en riksbangård. Bakgrunden till frågan är att kontinenttrafiken förväntas växa väsentligt i omfattning samtidigt som trafiken i ökad utsträckning förväntas ske i form av heltåg. Detta har ansetts motivera anläggandet av en central rangeringsplats för att främst ta emot heltåg och omfördela vagnar till andra heltåg. En naturlig roll för terminalen avses också bli att fungera som en plats för regional uppsamling och distribution av vagnar. Enligt samtliga nämnda motionsyrkanden bedöms att Hässleholm utgör en lämplig lokalisering för den planerade riksbangården med hänsyn bl.a. till ortens centrala position i bannätet.
Enligt vad utskottet erfarit utreder för närvarande banverket tillsammans med SJ frågan om en riksbangård i Skåne i syfte att erhålla underlag för prövning inför nästa stomnätsplan. Bland de platser som studeras finns Hässleholm. Med hänvisning till det planeringssystem som finns etablerat anser utskottet att riksdagen inte bör uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker därför berörda motionsyrkanden.
Vad gäller övriga godstrafikfrågor begärs i motion T242 (c) att ett särskilt godsutvecklingsbidrag med en milj.kr. anvisas för bansträckan Bollnäs--Edsbyn. Enligt motionärerna är trafiken på banan blygsam, med ett godståg per dag som går i en fart av 40 kilometer i timmen. Godstrafiken är också av begränsad omfattning, vilket gör att banans fortbestånd bedöms som hotad. Förutsättningar finns dock enligt motionärerna för att öka volymerna på järnvägen genom särskilda utvecklingsinsatser. I motion T270 (v) meddelas att nedläggningen av järnvägstrafiken på banan Jörn--Arvidsjaur fått negativa konsekvenser. Samtidigt anges i motionen att det finns ett betydande intresse från olika intressenter i regionen att återuppta godstrafiken på banan. Mot denna bakgrund begärs att SJ bör ta upp förhandlingar med Arvidsjaurs kommun om möjligheterna att återuppta den aktuella godstrafiken. I motion T520 (v) påtalas den strategiska betydelse som järnvägstrafiken mellan Sverige och Finland förväntas få. För att möjliggöra smidiga transporter trots olika spårvidd förordar motionären att en omaxlingsstation anläggs i Haparanda för byte av axelpar. I motion T546 (v) yrkas att SJs godshantering flyttas ut från Umeå till Vännäs med hänsyn bl.a. till att den nuvarande lokaliseringen innebär stora olägenheter som dålig miljö, omfattande trafik och därmed höga olyckskostnader.
Utskottet vill erinra om att SJs godstrafik enligt 1988 års trafikpolitiska beslut skall utvecklas på affärsmässiga villkor. Detta innebär att riksdagen inte bör uttrycka sin uppfattning i olika detaljfrågor som exempelvis hur förhandlingsarbetet på godsområdet bör bedrivas och eventuella omlokaliseringar av godsterminaler. Även inom ramen för detta synsätt ligger dock att SJ kan göra särskilda insatser under förutsättning att lönsamma godstransporter kan uppnås på sikt. I sammanhanget kan nämnas att SJ har inrättat en särskild enhet för utvecklingsinsatser på godsområdet och lagt fram en FoU-plan för godstransportdivisionen. Vidare kan erinras om att länsstyrelserna med medel från anslaget för regionala utvecklingsinsatser har möjlighet att stödja utvecklingsprojekt även inom transportområdet. Vad gäller den fråga som tas upp i motion T270 (v) anser utskottet att med SJs affärsmässiga ansvar bör det vara upp till SJ själva att bedöma hur kontakterna med olika intressenter bör tas upp. Utskottet vill samtidigt erinra om den möjlighet som finns att, efter prövning av banverket, få trafikeringstillstånd att driva godstrafik i egen regi på bandelar där SJ inte längre upprätthåller någon verksamhet. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet samtliga nu berörda motionsyrkanden.
9 Övriga järnvägsfrågor
Frågor kring järnvägens verkstäder har tagits upp i två motioner. I motion T548 (v) behandlas SJs tidigare underhållsverkstad i Östersund som numera ingår i ABB-gruppen. Enligt motionären bör riksdagen klargöra att verkstaden har en strategisk betydelse för utvecklingen av spårburna transporter. Med en angelägen satsning på trafiksystemet i Norrland, med bl.a. utveckling av tågtrafiken och återupptagen persontågstrafik på inlandsbanan, förstärks behovet av fortsatt drift vid Östersundsverkstaden. Till detta kommmer att Sveriges sårbarhet på järnvägsområdet skulle öka om verkstadsrörelsen inte drivs vidare. Motionären anser därför att yrkeskunnandet och arbetstillfällena vid Östersundsverkstaden bör räddas av transport-, miljö- och regionalpolitiska skäl. Vidare anförs i motionen att så strategiskt viktiga järnvägsområden som underhållsverkstäder inte bör privatiseras. I motion T555 (v) erinras om att vänsterpartiet tidigare har lagt en lång rad kraftfulla förslag för att åstadkomma en offensiv järnvägspolitik. Med denna utgångspunkt och det underhållsbehov som därmed kan förutses för framtiden framhålls vikten av att produktionen tryggas vid SJs hel- eller delägda verkstäder. Vidare yrkas att SJ åläggs ett moratorium som innebär fortsatt drift vid SJs verkstad i Luleå tills dess järnvägens framtida behov grundligt undersökts.
Enligt vad utskottet erfarit har SJs behov av underhållsinsatser för såväl lok som vagnar reducerats under senare år. Ett skäl har varit övergången till modernare och därmed mindre underhålls- och servicekrävande material. Till bilden hör vidare bl.a. att vagnparken har reducerats kraftigt och numera utnyttjas betydligt mer effektivt. Sammantaget innebär detta att en viss överkapacitet funnits inom SJs maskindivision varför verksamheten successivt anpassats nedåt. SJ anser att dess kvarvarande underhållsverkstäder har en potential att kunna konkurrera med andra verkstadsföretag. Genom riksdagens beslut tidigare i vår om möjlighet för SJ att överföra bl.a. verkstadsenheter inom affärsverket till bolagsform har vidare förutsättningarna bedömts öka för en stärkt marknadsorientering och en mer flexibel och konkurrenskraftig organisation (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU14, rskr. 143). Utskottet har tidigare tillstyrkt att SJ skall drivas på ett affärsmässigt sätt. Av detta följer att SJ självständigt har att bedöma hur behovet av underhållsverksamhet bör tillgodses. Utskottet förutsätter att SJ i samband därmed överväger hur underhållsbehovet på sikt bäst kan klaras mot bakgrund av bl.a. den begränsade konkurrenssituationen som råder på vissa verkstadsområden och de framtidsbedömningar som kan göras på järnvägsområdet. Detta betyder att det hos SJ bör finnas ett intresse av att bibehålla och utveckla kompetens på verkstadsområdet också för att trygga en väl fungerande marknad. Utskottet anser mot denna bakgrund att motionsyrkandena bör avslås.
SJs fastighetsbestånd har behandlats i motion T554 (m) där det framhålls att SJs fastighetsdivision bör få i uppdrag att försälja och sanera oanvända stationshus och tillhörande byggnader. Enligt motionären har SJs fastighetsbestånd inte utvecklats i takt med att tågtrafiken har omstrukturerats. Följden har blivit att många stationshus med tillhörande byggnader står oanvända. Genom en snabb utförsäljning av dessa byggnader kan det enligt motionären skapas inkomster för att bl.a. riva det fastighetsbestånd som inte lämpar sig för försäljning.
Utskottet instämmer i den uppfattning som motionären ger vid handen att SJs fastighetsbestånd i vissa fall är i behov av såväl upprustning som modernisering. Enligt vad utskottet erfarit drivs numera genom SJs fastighetsdivision ett aktivt arbete på att förbättra stationsmiljöerna och att rusta upp företagets fastigheter. Under de gångna två verksamhetsåren har SJ sålunda träffat samarbetsavtal med kommuner om igångsättning av ett 20-tal processer för explatering och utveckling av sitt fastighetsbestånd. Överläggningar pågår vidare om ytterligare ett 20-tal projekt. För stationer som inte längre behövs för tågtrafiken är SJs uppfattning att en utförsäljning bör ske. Det stora fastighetsinnehavet betraktas därmed som en viktig finansieringskälla för investeringar i lok och vagnar, stationer och verkstäder. För att få en bra ersättning i samband vid försäljningar krävs i många fall ett omfattande planeringsarbete och samarbete med kommuner. Med hänsyn till att ett antal av SJs äldre byggnader förklarats som byggnadsminnesmärken får vidare fastighetsfrågorna i vissa fall hanteras i särskild ordning. Vad gäller det f.d. stationshuset i Tillberga, som motionären särskilt åberopar i sin motion, har utskottet erfarit att en försäljningsprocess inletts. Utskottet anser att SJ bör ha bäst förutsättningar att bedöma hur fastighetsbeståndet bör förädlas och utvecklas eller avyttras. Utskottet vill vidare erinra om att den vidgade ram för fastighetsförsäljningar som utskottet tidigare tillstyrkt gör att SJ får ökade möjligheter att hantera fastighetsfrågorna på ett affärsmässigt sätt. Utskottet anser mot denna bakgrund att syftet med motionen i allt väsentligt får anses vara tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagen sida utan avstyrks.
I motion T563 (mp) framhålls angelägenheten av att staten stöder Järnvägsföreningen Dellenbanans Vänner genom att kostnadsfritt överlåta Delsbo stationshus med tillhörande byggnader till föreningen. Föreningen hyr enligt motionärerna för närvarande väntsal och tågexpedition av SJ för sin verksamhet och administrerar därifrån den turist- och chartertrafik som man med egna fordon upprätthåller. Utskottet vill erinra om att enligt 1988 års trafikpolitiska beslut har regeringen möjlighet att pröva överlåtelse av fast egendom för turisttrafikändamål till ett värde av högst fem milj.kr. i varje enskilt fall. Enligt vad utskottet erfarit bereds för närvarande inom kommunikationsdepartementet en framställning från järnvägsföreningen om att kostnadsfritt få överta stationshuset i Delsbo. Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet motionen.
Vad gäller cykelanpassning anläggs i motion T206 (mp) synsättet att cykeln bör betraktas som ett komplement till andra transportmedel. Enligt motionärerna krävs med detta perspektiv förbättrade möjligheter att ta med cyklar på kollektiva färdmedel. SJ bör därför underlätta och förbilliga transport av cyklar. Vidare bör SJ vid samtliga järnvägsstationer anlägga cykelparkeringar med bl.a. låsservice. Utskottet erinrar om att SJ skall drivas på affärsmässiga villkor. I SJs kundanpassning ligger vidare att man så långt som möjligt anpassar sig till olika resandegruppers önskemål för att därmed kunna förbättra sitt resultat. SJ har också enligt vad utskottet erfarit under senare tid vidtagit en rad åtgärder för att ytterligare tillmötesgå vissa av de krav som motionärerna aktualiserat. Nya rutiner för transport av cyklar har sålunda utarbetats och införts i samarbete med Cykelfrämjandet. Genom SJs pågående arbete med att rusta upp stationer till attraktiva trafikcentra ingår vidare en medveten strävan att anordna erforderligt utrymme för cykelparkering. Med det synsätt som utskottet tidigare lagt fast för statsmakternas styrning av SJ följer att riksdagen inte bör uttrycka uppfattningar om villkoren för hur cyklar skall kunna transporteras eller ställas upp vid järnvägsstationer. Utskottet avstyrker därmed motionen i denna del.
Förslag om försöksverksamhet med utvecklad tågtrafik har behandlats i tre motioner. I motion T508 framhålls att Dellenbanan, dvs. bandelen Ljusdal--Hudiksvall, bör bli försöksjärnväg och ingå i ett regionalt tågtrafiksystem. I motion T558 (mp) framhålls likaså att på Dellenbanan bör provverksamhet ske med att driva person- och godstrafik med modern teknik och förenklad organisation för att undersöka vilka utvecklingsmöjligheter de s.k. trafiksvaga bandelarna har. Enligt motionärerna bör statens väg- och trafikinstitut eller annat lämpligt organ få i uppdrag att snabbutreda hur ett sådant försök kan genomföras så att riksdagen före årets utgång kan fatta beslut om att starta en första försöksverksamhet. I motion T560 (mp) yrkas att medel anvisas för ett samtrafikprojekt i Ovanåker/Ljusdal och Bollnäs kommuner. Syftet med projektet är enligt motionärerna att förbättra förutsättningarna för de spårburna förbindelserna även i mer glest befolkade områden.
Utskottet har erfarit att SJ bedömer att utveckling och försöksverksamhet med nya vagnar och lok med fördel sker på befintliga och redan trafikerade spår. Ett exempel på detta är den utprovning som skett av SJs nya snabbtåg X-2000. Därmed kan en utprovning ske under verkliga trafikförhållanden. Enligt vad utskottet erfarit finns vidare planer inom VTIs nybildade avdelning för järnvägsforskning att starta ett projekt som avser studera regionala transporter på länsjärnvägar. I planerna ingår också fullskaleförsök på trafikerade länsjärnvägar. Utskottet avstyrker med hänvisning härtill aktuella motionsyrkanden.
I motion T210 (m) framhålls att ågärder bör vidtas för att komma till rätta med tågpåkörning av renar i bl.a. Norrbottens län. Enligt motionären bör ett flertal åtgärder vidtas såsom t.ex. fler fasta och mobila renstängsel och helikopterspaning, vilket bedöms vara till värdefull hjälp för att begränsa problemet.
Utskottet bedömer att tågpåkörningar av renar är ett angeläget problem att komma till rätta med. Enligt gällande ansvarsfördelning är det banverket som i huvudsak svarar för bannätets inhägnad. Genom banverkets försorg och genom insatser med särskilda sysselsättningsmedel har successivt stängselskyddet byggts ut. Med hänsyn till att det även trots renstängsel sker renpåkörningar pågår vidare ett utvecklingsarbete inom SJ och banverket med bl.a. detektorer som varnar när renar finns vid spåret. Utskottet förutsätter att fortsatta insatser görs för att bemästra det av motionären påtalade problemet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
Anslag till banverket m.m.
1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna 1990/91:T40 yrkande 8, 1990/91:T249 yrkande 3, 1990/91:T508 yrkande 5 och 1990/91:T556 yrkande 7 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3127300000 kr., res. 1 (v) -- delvis res. 2 (mp) -- delvis
2. beträffande kostnadsram för år 1992 att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att en kostnadsram på 3359000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar beräknas för kalenderåret 1992, res. 1 (v) -- delvis res. 2 (mp) -- delvis
3. beträffande banverkets upplåning att riksdagen godkänner den i proposition 1990/91:100 bilaga 8 föreslagna ramen år 1992 på 1800 milj.kr. för banverkets upplåning i riksgäldskontoret,
4. beträffande förskotteringar av järnvägsinvesteringar att riksdagen godkänner den i proposition 1990/91:100 bilaga 8 föreslagna ramen på 50 milj.kr. för banverkets förskotteringar av järnvägsinvesteringar,
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna 1990/91:T40 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 1, 1990/91:T211 yrkande 28, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar anvisar ett reservationsanslag på 1500000000 kr., res. 3 (m) res. 4 (c) res. 5 (v, mp)
6. beträffande framtida medelsanvisningar till nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen avslår motion 1990/91:T40 yrkandena 9 och 10, res. 6 (mp)
7. beträffande överföring av medel att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att medel kan föras mellan anslagen D1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar och D2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar,
8. beträffande särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen lämnar utan erinran vad regeringen anfört i proposition 1990/91:100 bilaga 8 om slopat anslag för särskilda nyinvesteringar i stomjärnvägar,
9. beträffande ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 till Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 346000000 kr.,
10. beträffande anslag till järnvägsinspektionen att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 dels till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13136000 kr., dels godkänner en kostnadsram på 14900000 kr. för kalenderåret 1992,
Bannätets indelning
11. beträffande järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T201 i denna del, 1990/91:T250 yrkande 1 och 1990/91:T550 i denna del,
12. beträffande Haparandabanan att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del och 1990/91:T520 yrkande 1, res. 7 (c, v)
13. beträffande Bohusbanan att riksdagen avslår motion 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del, res. 8 (c, v)
14. beträffande Ådalsbanan att riksdagen avslår motion 1990/91:T238 yrkande 3, res. 9 (v, mp)
15. beträffande bansträckan Halmstad--Markaryd--Hässleholm att riksdagen avslår motion 1990/91:T56 yrkande 1,
Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen
16. beträffande investeringsplaneringens inriktning att riksdagen godkänner vad i proposition 1990/91:87 anförts om investeringsplaneringens inriktning vid banverket,
17. beträffande en ökad järnvägsanpassning att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkandena 13 och 14, res. 10 (v, mp)
18. beträffande statens ansvar för bannätet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T231 yrkande 7 och 1990/91:T508 yrkande 19, res. 11 (v, mp)
19. beträffande investeringsmedverkan att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkande 20,
20. beträffande parlamentarisk utredning att riksdagen avslår motion 1990/91:T60 yrkande 6,
21. beträffande internationella järnvägsförbindelser att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T243 yrkande 1, 1990/91:T508 yrkandena 10 och 11, 1990/91:T528 yrkande 2 och 1990/91:T562 yrkande 1 i denna del, res. 12 (v, mp)
Järnvägsnätets framtida utveckling
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets utveckling att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T508 yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3, res. 13 (m, fp) res. 14 (c) res. 15 (v) res. 16 (mp)
23. beträffande upprustning och utbyggnad av enskilda banor att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T8 yrkande 1, 1990/91:T18, 1990/91:T19, 1990/91:T21 yrkande 2, 1990/91:T23, 1990/91:T28 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T37, 1990/91:T40 yrkandena 18, 19, 21--25, 1990/91:T46, 1990/91:T51 yrkande 6, 1990/91:T53 yrkande 3, 1990/91:T65 yrkandena 3 och 4, 1990/91:T67 yrkande 3, 1990/91:T68 yrkande 1, 1990/91:T201 i denna del, 1990/91:T204 yrkandena 2 och 4, 1990/91:T208 yrkande 1, 1990/91:T209 yrkande 4, 1990/91:T212 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T213 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T217 i denna del, 1990/91:T218 yrkande 3, 1990/91:T221 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T226 i denna del, 1990/91:T227 i denna del, 1990/91:T228 i denna del, 1990/91:T229 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T234 yrkande 2, 1990/91:T235 yrkande 2, 1990/91:T236 yrkande 1, 1990/91:T237 yrkande 2 i denna del, 1990/91:T238 yrkandena 1, 2 och 4, 1990/91:T239 yrkandena 6 och 7, 1990/91:T240 yrkandena 1--3, 5 och 6, 1990/91:T242 yrkandena 1 och 2, 1990/91:T247 yrkande 2, 1990/91:T248 yrkande 3, 1990/91:T250 yrkande 2, 1990/91:T254 yrkandena 2, 3 och 6, 1990/91:T255 yrkande 2, 1990/91:T256 i denna del, 1990/91:T258 yrkande 2, 1990/91:T263 yrkandena 3 och 4, 1990/91:T266 yrkandena 1--3, 7 och 8, 1990/91:T268 yrkandena 3 och 4 i denna del, 1990/91:T371 i denna del, 1990/91:T502, 1990/91:T503, 1990/91:T505, 1990/91:T506, 1990/91:T507 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3, 1990/91:T508 yrkandena 28 och 29, 1990/91:T509, 1990/91:T510, 1990/91:T513 yrkandena 2 och 3, 1990/91:T515, 1990/91:T516, 1990/91:T517, 1990/91:T520 yrkande 2, 1990/91:T521, 1990/91:T522, 1990/91:T523, 1990/91:T528 yrkande 1, 1990/91:T531, 1990/91:T532, 1990/91:T533, 1990/91:T536, 1990/91:T537 yrkande 1, 1990/91:T538, 1990/91:T539, 1990/91:T541, 1990/91:T544 yrkande 1, 1990/91:T546 yrkande 5, 1990/91:T549 yrkande 1, 1990/91:T551 i denna del, 1990/91:T559, 1990/91:T560 yrkande 2, 1990/91:T562 yrkandena 1 i denna del och 2, 1990/91:T565 yrkandena 1 och 4, 1990/91:T701 yrkande 5, 1990/91:T708 yrkande 6 och 1990/91:T812 i denna del,
Övergripande SJ-frågor
24. beträffande SJs organisationsform att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 7, 1990/91:T62 yrkande 15 och 1990/91:T71 yrkande 3 lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 5 utan vidare åtgärd, res. 17 (m, fp) res. 18 (v)
25. beträffande SJs koncernstrategi att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del och 1990/91:T556 yrkande 1 lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 1 utan vidare åtgärd och godkänner vad som härom anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8, res. 19 (m, fp, mp)
26. beträffande SJs ekonomiska mål att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 7 lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i denna del utan vidare åtgärd och godkänner vad som härom anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8, res. 20 (v, mp)
27. beträffande SJs soliditetskrav att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 8 lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i denna del utan vidare åtgärd och godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:87 om att soliditeten för SJ skall vara 40% för affärsverket och 35% för koncernen under återstoden av SJs rekonstruktionsperiod t.o.m. den 31 december 1992, res. 21 (v, mp)
28. beträffande järnvägens trafikmål att riksdagen avslår motion 1990/91:T508 yrkandena 9 och 12, res. 22 (mp)
29. beträffande uppföljning av SJ-koncernen att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T35 yrkande 6 lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 3 utan vidare åtgärd, res. 23 (v)
30. beträffande verksledningens ansvar att riksdagen lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 4 utan vidare åtgärd,
31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:T209 yrkande 3, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8, 1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537 yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 lämnar utan erinran vad som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 om förlängning av SJs nuvarande befogenheter och trafikeringsrätt, res. 24 (m, fp) res. 25 (c, mp) res. 26 (v)
32. beträffande långväga busstrafik att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T45 och 1990/91:T508 yrkande 25, res. 27 (v, mp)
33. beträffande försäljning av aktier och fastigheter att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 om utökad ram för försäljning av aktier och fastigheter,
Anslag till SJ
34. beträffande anslag till ersättning till SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier att riksdagen med bifall till regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 till Ersättning till SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
35. beträffande godsutvecklingsbidrag att riksdagen med avslag på motion 1990/91:T508 yrkande 6 lämnar utan erinran vad regeringen i proposition 1990/91:100 bilaga 8 anfört om att anslaget till SJ för utveckling av godstrafik upphör fr.o.m. budgetåret 1991/92, res. 28 (mp)
Persontrafikfrågor
36. beträffande snabbtågstrafik att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T236 yrkande 2, 1990/91:T545 yrkande 2, 1990/91:T546 yrkande 8 och 1990/91:T551 i denna del, res. 29 (v)
37. beträffande tåguppehåll att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T519, 1990/91:T545 yrkande 1 och 1990/91:T561 yrkande 1,
38. beträffande regionaltågstrafik att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T53 yrkande 1, 1990/91:T209 yrkande 5, 1990/91:T264 yrkande 4, 1990/91:T546 yrkande 7, 1990/91:T561 yrkande 2 och 1990/91:T565 yrkandena 2 och 5,
39. beträffande tågförbindelser att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T8 yrkande 2, 1990/91:T53 yrkande 2, 1990/91:T56 yrkande 2, 1990/91:T507 yrkande 1 i denna del och 1990/91:T549 yrkande 2,
40. beträffande priser och marknadsföring att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T508 yrkande 15, 1990/91:T524, 1990/91:T546 yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3, res. 30 (v) res. 31 (mp)
Godstrafikfrågor
41. beträffande godstrafikens utveckling att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T235 yrkande 1, 1990/91:T508 yrkande 23 och 1990/91:T550 i denna del, res. 32 (mp)
42. beträffande riksbangård att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T217 i denna del, 1990/91:T263 yrkande 7 och 1990/91:T529,
43. beträffande övriga godstrafikfrågor att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T242 yrkande 5, 1990/91:T270 yrkande 1, 1990/91:T520 yrkande 3 och 1990/91:T546 yrkande 4, res. 33 (v)
Övriga järnvägsfrågor
44. beträffande järnvägens verkstäder att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T548 och 1990/91:T555, res. 34 (v)
45. beträffande SJs fastighetsbestånd att riksdagen avslår motion 1990/91:T554,
46. beträffande Delsbo stationshus att riksdagen avslår motion 1990/91:T563,
47. beträffande cykelanpassning att riksdagen avslår motion 1990/91:T206 yrkandena 3 och 4,
48. beträffande försöksverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:T508 yrkande 26, 1990/91:T558 yrkande 1 och 1990/91:T560 yrkande 1, res. 35 (v, mp)
49. beträffande tågpåkörning av renar att riksdagen avslår motion 1990/91:T210 i denna del.
Stockholm den 14 maj 1991
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Reservationer
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Margit Sandéhn (s), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s) och Yngve Wernersson (s).
Reservationer
1. Anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (mom.1) och kostnadsram för år 1992 (mom.2)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet tillstyrker den" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker förslaget i motion T249 (v) att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 4 miljarder kronor för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Kostnadsramen för kalenderåret 1992 bör därmed anges till 4300 milj.kr. Syftet med motionerna T40 (mp) och T508 (mp) i nu behandlad del blir med detta ställningstagande tillgodosett medan yrkandet i motion T556 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T249 yrkande 3, med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bil. 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 8 och 1990/91:T508 yrkande 5 samt med avslag på motion 1990/91:T556 yrkande 7 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4000000000 kr., 2. beträffande kostnadsram för år 1992 att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bil. 8 godkänner att en kostnadsram på 4300000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,
2. Anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar (mom.1) och kostnadsram för år 1992 (mom.2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet tillstyrker den" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande lydelse: Utskottet tillstyrker förslaget i motionerna T40 (mp) och T508 (mp) att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 3827,3 milj.kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar. Kostnadsramen för kalenderåret 1992 bör därmed anges till 4110 milj.kr. Syftet med motion T249 (v) i berörd del blir med detta ställningstagande delvis tillgodosett medan yrkandet i motion T556 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande anslag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande 8 och 1990/91:T508 yrkande 5, med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motion 1990/91:T249 yrkande 3 samt med avslag på motion 1990/91:T556 yrkande 7 till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3827300000 kr., 2. beträffande kostnadsram för år 1992 att riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 godkänner att en kostnadsram på 4110000000 kr. för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar beräknas för kalenderåret 1992,
3. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Rolf Clarkson, Görel Bohlin och Sten Andersson i Malmö (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion T211 (m) att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2 miljarder kronor för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Syftet med motionerna T40 (mp), T202 (c), T249 (v) och T508 (mp) i denna del blir med detta ställningstagande delvis tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T211 yrkande 28 och med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 1, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2000000000 kr.,
4. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion T202 (c) att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 2,5 miljarder kronor för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Syftet med motion T211 (m) blir med detta ställningstagande helt tillgodosett medan motionerna T40 (mp), T249 (v) och T508 (mp) i denna del blir delvis tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T202 yrkande 1 och med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T40 yrkande 7, 1990/91:T211 yrkande 28, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 2500000000 kr.,
5. Anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att ökade resurser bör anvisas för ett fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motionerna T40 (mp), T249 (v) och T508 (mp) att riksdagen för nästa budgetår bör anvisa 3 miljarder kronor för nyinvesteringar i stomjärnvägar. Syftet med motionerna T202 (c) och T211 (m) i denna del blir med detta ställningstagande tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande anslag till nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T40 yrkande 7, 1990/91:T249 yrkande 2 och 1990/91:T508 yrkande 2 och med anledning av regeringens förslag i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T202 yrkande 1 och 1990/91:T211 yrkande 28 till Nyinvesteringar i stomjärnvägar för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 3000000000 kr.,
6. Framtida medelsanvisningar för nyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.6)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet är" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det väsentligt att riksdagen redan nu anger riktlinjer för kommande medelsberäkningar för nyinvesteringar i stomjärnvägar. I stället för att konstruera en nytt anslag för insatser i trafikens infrastruktur där såväl medelsanvändningen som de trafikpolitiska effekterna är oklara bör ökade insatser direkt riktas mot järnvägsområdet. Utgångspunkten bör därvid vara att en stegvis höjning sker av banverkets investeringsanslag till 3,5 miljarder kronor för budgetåret 1992/93 resp. 4,5 miljarder kronor för budgetåret 1993/94. Utskottet tillstyrker därmed förslaget i motion T40 (mp) i denna del. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande framtida medelsanvisningar till nyinvesteringar i stomjärnvägar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T40 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Haparandabanan (mom.12)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "På Haparandabanan" och på s. 24 slutar med "i stomnätet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att Haparandabanan med dess funktion som en nordisk förbindelselänk bör ingå i stomnätet. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T202 (c) och T520 (v) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande Haparandabanan att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del och 1990/91:T520 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Bohusbanan (mom.13)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Beträffande Bohusbanan" och slutar med "därför motionsyrkandet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att Bohusbanan bör föras till stomnätet. Med detta ställningstagande vill utskottet markera vikten av att järnvägstrafiken planeras i ett nordiskt perspektiv. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T202 (c) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande Bohusbanan att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Ådalsbanan (mom.14)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Av samma" och slutar med "på Ådalsbanan" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att Ådalsbanan med dess trafikfunktion utgör en strategisk länk i ett nationellt sammanhängande järnvägssystem. Banan förbinder ostkustbanan med norra stambanan och järnvägstrafiken ansluter städerna Härnösand, Kramfors och Sollefteå. Banan utgör också en viktig del och förutsättning för en utbyggd ostkustbana norrut, den s.k. Botniabanan. Enligt länsstyrelsens utredning om framtida trafikeringsmöjligheter på Ådalsbanan uppnås de bästa resultatet trafikmässigt och samhällsekonomiskt med s.k. Intercity-tåg hela vägen upp till Sollefteå (och Långsele). Detta förutsätter dock att banan omklassificeras till stomjärnväg. Av dessa skäl anser utskottet att banan bör inlemmas i stomnätet. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T238 (mp) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande Ådalsbanan att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T238 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. En ökad järnvägsanpassning (mom.17)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet har" och slutar med "utskottet motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det viktigt att transportsystemets miljö- och energiegenskaper förbättras. En viktig förutsättning för detta är, som framhålls bl.a. i motion T508 (mp), att transportsystemet anpassas så att järnvägen blir mer lättillgänglig. Detta kan bl.a. ske genom att järnvägsstationerna utvecklas till allomfattande trafikterminaler och primära transportcentra i den kommunala planeringen. Vidare bör genom konsekvensanalyser vid planering av utbyggnader av väg- och flygplatser alltid alternativa lösningar med järnväg tas med i beaktande. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande en ökad järnvägsanpassning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Statens ansvar för bannätet (mom.18)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse: Utskottet erinrar om att det trafikpolitiska beslutet innebär att banverket skall svara för investeringar på stomjärnvägarna och underhåll på samtliga järnvägar som ingår i statens spåranläggningar. I realiteten har det dock enligt vad utskottet erfarit framkommit att banverket inte visat sig berett att ta på sig hela kostnaden för banunderhållet, inkl. reinvesteringar. I stället söker man övervältra delar av eller hela kostnaden på kommuner, län och landsting. Särskilt besvärligt har detta varit för banor som är starkt nedslitna och alltså i stort behov av reinvesteringar för att uppnå sin tidigare högre standard. Ett exempel härpå är inlandsbanan. Enligt utskottets mening bör därför klargöras att banverket har ett ansvar för underhållet som inte får övervältras på andra parter i samhället. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T231 (mp) och T508 (mp) i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande statens ansvar för bannätet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T231 yrkande 7 och 1990/91:T508 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Internationella järnvägsförbindeler (mom.21)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det angeläget att det nordiska och internationella samarbetet intensifieras och bedrivs mer målmedvetet. Utgångspunkten bör härvid vara att de tre nordiska länderna sammanknyts med snabbtåg. Snabbtågen bör nå Oslo såväl söderifrån som österifrån och de bör nå Köpenhamn med en ren järnvägstunnel eller täta färjeförbindelser. På längre sikt bör de gå runt Bottenviken över Haparanda/Tornio och vidare in i Finland. Det nordiska snabbtågsnätet bör också sammanfogas med ett alleuropeiskt snabbtågsnät. Detta förutsätter att regeringen aktivt arbetar för en väsentligt ökad samordning av den internationella järnvägstrafiken i Europa. Forsknings- och utvecklingsinsatser bör göras med samma inriktning. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp) tillstyrks i denna del och att syftet med de övriga nu behandlade motionsyrkandena till väsentlig del tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande internationella järnvägsförbindelser att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 10 och 11 och med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T243 yrkande 1, 1990/91:T528 yrkande 2 och 1990/91:T562 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling (mom.22)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att riksdagen bör ange riktlinjer om ett förstärkt framtida järnvägsbyggande. Enligt utskottets mening bör banverket planera för en höjd investeringsnivå utöver de 10 miljarder kronor under tio år som förutsattes i 1988 års trafikpolitiska beslut. En prioritering bör ske till de sträckor där den största möjliga effekten bedöms kunna uppnås. Detta innebär, som anges i motionerna T62 (m), T220 (fp) och T211 (m), att en rad större järnvägsprojekt bör kunna genomföras, såsom utbyggnad av Arlandabanan och Mälardalsbanorna, förstärkning av det s.k. godsstråket genom Mellansverige, en anpassning av järnvägsnätet till Europa, utbyggnad av dubbelspår på västkustbanan och på andra kapacitetstrånga sträckor. Utskottet anser dock att det i första hand bör vara banverket som har att pröva utbyggnadsordningen för det fortsatta järnvägsbyggandet. För finansieringen vill utskottet hänvisa till de åtgärder som förts fram i annat sammanhang om bl.a. utförsäljning av statliga tillgångar som företag, mark och fastigheter. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T62 (m) och T211 (m) tillstyrks i nu behandlade delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Syftet med en del av dem blir dock tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets utveckling att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T62 yrkande 7 och 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del och med avslag på motionerna 1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T508 yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling (mom.22)
Elving Andersson och Rune Thorén (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att riksdagen bör ange riktlinjer om ett förstärkt framtida järnvägsbyggande. Enligt utskottets mening bör investeringsdirektiven, som framhålls i motionerna T60 (c) och T202 (c), bygga på principen att en tidigareläggning av järnvägsbyggandet sker i jämförelse med banverkets stomnätsplan. Tidigareläggningen bör utformas så att sysselsättningen främjas och då även utanför storstadsområdena. Vidare bör projekten underlätta snabba godstransporter så att transportsystemet främjar ekonomisk tillväxt samt underlätta introduktionen av snabbtåg. Utgångspunkten för järnvägsplaneringen bör vidare, som anges i motion T202 (c), vara en höjd investeringsnivå på 40 miljarder kronor under en period på tio år. Finansieringen bör ske med hjälp av bl.a. försäljning av statliga företag, järnvägsobligationer och miljöavgifter. Detta innebär enligt utskottets mening att en utbyggnad bör prioriteras till västkustbanan, Kust-till-kust-banan, ostkustbanan, Dalabanan, sträckan Stockholm--Östersund, norra stambanan, stambanan på övre Norrland, Götalandsbanan, Bergslagsbanan, Göteborg--Oslo, Värmlandsbanan, Mälardalsbanorna, Storlien--Östersund och inlandsbanan. Det bör dock ankomma på banverket att, enligt det av riksdagen fastställda samhällsekonomiska planeringssystemet, närmare bestämma formerna för det fortsatta järnvägsbyggandet. Banverket bör vidare få ett bemyndigande att inom ramen 470 milj.kr. tidigarelägga smärre arbeten som medverkar till att höja kapacitet och snabbhet samt förbättrar säkerheten. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T60 (c) och T202 (c) tillstyrks i nu behandlade delar medan övriga behandlade motionsyrkanden till viss del blir tillgodosedda. Det innebär vidare att syftet med flera av de motionsyrkanden som väckts om utbyggnad av enskilda järnvägar, som utskottet behandlar i ett följande avsnitt, till väsentlig del torde bli tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets utveckling att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T60 yrkande 12 och 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del och med anledning av motionerna 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del, 1990/91:T508 yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling (mom.22)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att det är angeläget med ett förstärkt politiskt inflytande från riksdagens sida för bannätets fortsatta utveckling. Riksdagen bör därför redan nu ange riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet som innebär en betydligt högre investeringsnivå. Enligt utskottets mening finns det också, som framhålls i motionerna T225 (v) och T249 (v), en rad angelägna projekt på järnvägsområdet som bör genomföras snarast. Detta gäller bl.a. västkustbanan, Mälardalsbanorna, snabbtågsanpassning Stockholm--Sundsvall, Norge--Vänerlänken, Bohusbanan, bansträckan Borås--Herrljunga--Uddevalla, Götalandsbanan, inlandsbanan, norra stambanan, Sydostkustbanan, Botniabanan samt ostkustbanan. Vidare bör en omfattande snabbtågsanpassning ske av bannätet så att större delen av landets tätbefolkade regioner omfattas av snabbtågstrafik. Utskottets ställningstagande innebär att motion T225 (v) tillstyrks i denna del medan syftet med övriga nu behandlade motionsyrkanden till viss del blir tillgodosett. Det innebär vidare att syftet med flera av de övriga motionsyrkanden som väckts om utbyggnad av enskilda järnvägar, som utskottet behandlar i ett senare avsnitt, till väsentlig del torde bli tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets utveckling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del och med anledning av motionerna 1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T508 yrkande 27, 1990/91:T513 yrkande 1 och 1990/91:T701 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling (mom.22)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Vad gäller" och på s. 31 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer det som nödvändigt att en förstärkning sker av det politiska inflytandet från riksdagens sida över det fortsatta järnvägsbyggandet. Riksdagen bör därför redan nu ange riktlinjer för det fortsatta järnvägsbyggandet som innebär en betydligt högre investeringsnivå. Enligt utskottets mening finns det också en rad mycket angelägna investeringsprojekt på järnvägsområdet. Det framtida järnvägsbyggandet bör bygga på att en bra och anpassad järnvägstrafik kan erbjudas i landets alla delar så att trafikförsörjningen kan göras mer miljövänlig och energieffektiv. Utgångspunkten för banverkets investeringsverksamhet bör vara den investeringsplan som skisseras i motion T508 (mp). Större projekt i denna plan är bl.a. Botniabanan, ostkustbanan, Arlandabanan, Mälardalsbanorna, västkustbanan, Bohusbanan och en ny ostkustbana från Norrköping till bl.a. Kalmar och Karlskrona. Vidare bör en snabb och omfattande anpassning göras av bannätet för snabbtågstrafik. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna T508 (mp) och T701 (mp) i nu behandlad del tillstyrks medan syftet med övriga nu behandlade motionsyrkanden delvis blir tillgodosett. Det innebär vidare att syftet med flera av de övriga motionsyrkanden som väckts om utbyggnad av enskilda järnvägar, som utskottet behandlar i ett senare avsnitt, till väsentlig del torde bli tillgodosett. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande övergripande riktlinjer för bannätets utveckling att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T508 yrkande 27 och 1990/91:T701 yrkande 3 samt med anledning av motionerna 1990/91:T60 yrkande 12, 1990/91:T62 yrkande 7, 1990/91:T202 yrkande 2 i denna del, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del och 1990/91:T513 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. SJs organisationsform (mom.24)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Utskottet anser" och på s. 46 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T62 (m) att den rollfördelning som nu skapats mellan trafikutövare och banverket skulle renodlas om SJ fick verka i bolagsform. SJ bör därför ombildas till aktiebolag. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T62 (m) tillstyrks i denna del medan övriga motionsyrkanden avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med förslaget från riksdagens revisorer i nu behandlad del torde komma att tillgodoses varför yrkandet kan lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande SJs organisationsform att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T62 yrkande 15, lämnar riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 5 utan vidare åtgärd och med avslag på motionerna 1990/91:T35 yrkande 7 och 1990/91:T71 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. SJs organisationsform (mom.24)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Utskottet anser" och på s. 46 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening finns det mycket goda förutsättningar att inom affärsverksmodellen förena höga effektivitetskrav med ett fortsatt direkt statligt och demokratiskt inflytande. Utskottet avisar därför tankarna på en bolagisering av SJ. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v) tillstyrks i denna del medan övriga motionsyrkanden tillsammans med förslaget i nu behandlad del från riksdagens revisorer avstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande SJs organisationsform att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 7 samt med avslag på riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 5 och motionerna 1990/91:T62 yrkande 15 och 1990/91:T71 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. SJs koncernstrategi (mom. 25)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med "Utskottet anser" och på s. 48 slutar med "motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse: Utskottet anser därvid att den tidigare genom bl.a. 1988 års järnvägspolitiska beslut fastlagda koncernstrategin för SJ återigen bör konfirmeras. Detta innebär att SJ-koncernen skall koncentreras mot den spårburna trafiken. Verksamheter som inte har som huvuduppgift att stärka järnvägen bör därför som tidigare bestämts säljas ut. Utskottet vill samtidigt påtala att de tjänster som SJ behöver för samordning med andra transportmedel i många fall kan köpas från utomstående företag efter upphandling i fri konkurrens. Till bilden hör vidare att i en framtida konkurrenssituation där flera företag ges möjlighet att bedriva järnvägstrafik på bannätet är det än mer viktigt att inte SJ med äganderätt på ett dominerande sätt besitter olika anknytande transportled till järnvägen och därmed försvårar en fungerande marknadsbildning. Ett fullföljande av denna koncernstrategi bör enligt utskottets mening innebära att SJs förvaltningsbolag AB Swedcarrier avyttrar stora delar av sitt aktieinnehav. Det bör ankomma på regeringen att närmare följa upp den fastlagda koncernstrategin liksom att årligen avrapportera till riksdagen hur målsättningen uppnås. Vad utskottet nu anfört bör av riksdagen ges regeringen till känna. Syftet med motionsyrkandena blir därmed tillgodosett medan regeringens och riksdagens revisorers förslag i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande SJs koncernstrategi att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del och 1990/91:T556 yrkande 1 och med avslag på riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 1 och på vad som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. SJs ekonomiska mål (mom.26)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att utvecklingen sedan 1988 års järnvägspolitiska beslut med en allt ökad tydlighet visar att det finns anledning att sätta ned SJs ekonomiska mål. Genom de förändringar som skett bl.a. på skatteområdet med en breddad mervärdeskatt för resande har bl.a. järnvägen fått påtagligt sämre konkurrensförutsättningar. Sannolikt kommer riksdagen i vår besluta om en sänkning av kilometerskatten trots att samhällsekonomiska kalkyler visar att lastbilstrafiken är underbeskattad jämfört med järnvägstrafiken. Genomförandet av det s.k. bärighetsprogrammet och därmed sammanhängande höjningar av högsta tillåtna lastbilsvikter undergräver också ensidigt järnvägstrafikens konkurrensförmåga. Utskottet anser mot denna bakgrund att det bör ankomma på regeringen att ta fram nya ekonomiska krav på SJ. Utgångspunkten bör vara att de ekonomiska kraven harmonierar med de trafikpolitiska målen om bl.a. en utvecklad järnvägstrafik och en mer miljövänlig trafikförsörjning. Utskottet beräknar mot denna bakgrund att en nedsättning av SJs resultatmål för år 1992 bör göras med 600 milj.kr. Regeringen bör vidare återkomma med förslag till riksdagen med mer preciserade och långsiktiga resultatkrav för SJ-koncernen som främjar en fortsatt utveckling av järnvägstrafiken. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp) i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Förslaget från riksdagens revisorer avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande SJs ekonomiska mål att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 7 samt med anledning av vad som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. SJs soliditetskrav (mom.27)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 50 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att SJ ges förutsättningar att utveckla en attraktiv järnvägstrafik. Med hänsyn till den tidigare eftersläpningen och bristande förnyelsen föreligger ett betydande investeringsbehov. För att inte denna nödvändiga investeringsfas skall motverkas bör en anpassning ske av det soliditetstal som angetts för SJ. För detta talar också att SJs konkurrenssituation med eventuellt andra tågföretag kan komma att försvåras om statsmakterna har stipulerat alltför höga soliditetskrav. Utskottet anser därvid att soliditetskravet bör anges till 30% för hela affärsverkskoncernen. Vad nu anförts, vilket innebär att att motion T508 (mp) i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Syftet med riksdagens revisorers förslag blir därmed delvis tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande SJs soliditetskrav att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 8 och med anledning av riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 2 i denna del samt med avslag på vad som härom anförts i proposition 1990/91:87 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Järnvägens trafikmål (mom.28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks motionsyrkandena" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att statsmakternas trafikmässiga mål på järnvägsområdet är bristfälliga och inte harmonierar med de miljömässiga krav som måste ställas för att en framtidsinriktad trafikförsörjning skall kunna byggas upp. Som framhålls i motion T508 (mp) bör målsättningen vara att utveckla ett rikstäckande järnvägssystem som blir tillängligt för så många som möjligt. Utgångspunkten bör härvid vara att varje kommun som ingår i bannätet bör ha åtminstone en järnvägsstation i drift. Därmed möjliggörs det för de flesta invånarna i landet att kunna utnyttja järnvägen för en betydande andel av sina resor. Målsättningen bör vidare vara att öka järnvägstrafikens andel av såväl gods- som persontransporter på vägtrafikens bekostnad. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp) i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande järnvägens trafikmål att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkandena 9 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Uppföljning av SJ-koncernen (mom.29)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "För att" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse: Utskottet anser mot denna bakgrund att statsmakternas uppföljning av SJ-koncernen bör utvecklas betydligt. Riksdagen bör därvid årligen få en utförlig information som beskriver måluppfyllelsen och hur givna mandat och befogenheter har utnyttjats. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T35 (v) tillstyrks i denna del, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Syftet med förslaget från riksdagens revisorer blir delvis tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande uppföljning av SJ-koncernen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T35 yrkande 6 och med anledning av riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)
Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att det redan nu står klart att en avreglering bör ske av rätten att köra tågtrafik. Därmed kan den s.k. vägtrafikmodellen på järnvägsområdet med bildandet av banverket fullföljas till en situation där olika aktörer driver tågtrafik i konkurrens med varandra. Utskottet anser därför att det i propositionen beskrivna utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och målmedvetet. Utskottet anser därmed att den i propositionen begärda förlängningen av SJs trafikeringsrätt bör avslås. Däremot tillstyrker utskottet en förlängning av de övriga befogenhetsmandat som föreslås i propositionen. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna T209 (m), T211 (m), T525 (m), T537 (m) T556 (fp) i berörd del får anses bli tillgodosett medan syftet med motionerna T231 (mp) och T508 (mp) i denna del delvis blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m. att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T209 yrkande 3, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8, 1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537 yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)
Elving Andersson (c), Rune Thorén (c) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att det redan nu står klart att en viss avreglering bör ske av rätten att köra tågtrafik. Trafikhuvudmännen i länen bör sålunda kunna ges större möjligheter att bedriva lokal och regional järnvägstrafik på stomnätet. Därmed kan den s.k. vägtrafikmodellen med bildandet av banverket utvecklas till en situation där tågtrafik kan upphandlas i konkurrens. Utskottet anser därför att det i propositionen beskrivna utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt och målmedvetet. Utskottet anser därmed att den i propositionen begärda förlängningen av SJs trafikeringsrätt bör avslås. Däremot tillstyrker utskottet en förlängning av de övriga befogenhetsmandat som väckts i budgetpropositionen. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna T231 (mp) och T508 (mp) i behandlad del blir tillgodosett medan syftet med yrkandena i motionerna T209 (m), T211 (m), T525 (m), T537 (m) T556 (fp) delvis torde tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande SJs trafikeringsrätt att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och motionerna 1990/91:T209 yrkande 3, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8, 1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537 yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. SJs trafikeringsrätt m.m. (mom.31)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Utskottet bedömer" och slutar med "och befogenheter" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att en fullständig avreglering av rätten att köra tågtrafik kan bli till allvarligt förfång för järnvägstrafiken och därmed också motverka en utveckling enligt de trafikpolitiska målen. Historiska erfarenheter visar tydligt på svårigheterna att inom ramen för ett avreglerat system kunna få en marknadsmässig konkurrenssituation som inte på sikt leder till monopol och samhällsekonomiska välfärdsförluster. Utskottet anser därför att SJ som princip bör ha kvar sin trafikeringsrätt på stomnätet. Utskottet anser därför att det utredningsarbete som nyligen startat i frågan, och som ensidigt är inriktat mot en avreglering, bör avbrytas. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att samtliga motionsyrkanden avstyrks och att regeringens förslag om en förlängning av SJs nuvarande trafikeringsrätt m.m. tillstyrks men att utredningsarbetet för en avreglering bör avbrytas, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande SJs trafikeringsrätt m.m. att riksdagen med anledning av vad som anförts i proposition 1990/91:100 bilaga 8 och med avslag på motionerna 1990/91:T209 yrkande 3, 1990/91:T211 yrkande 24 i denna del, 1990/91:T231 yrkande 8, 1990/91:T508 yrkandena 21 och 24, 1990/91:T525, 1990/91:T537 yrkande 2 och 1990/91:T556 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Långväga busstrafik (mom. 32)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "Utskottet vill med" och på s. 54 slutar med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet bedömer att planerna på en avreglering av den långväga busstrafiken kan komma att få mycket allvarliga effekter på järnvägstrafiken. Ett omfattande busslinjenät kan sålunda förväntas växa fram i landet vid en avreglering och därmed en överföring av resandet från järnväg till väg. Med den bristande kostnadstäckning som busstrafiken har av sina samhällsekonomiska kostnader uppstår vidare en orättvis konkurrenssituation gentemot järnvägen. Konsekvensen kan därmed befaras bli att persontrafiken på järnväg kommer att försvinna på en rad olika sträckor i landet. Statsfinansiellt kan också med en avreglering uppstå ökade kostnader genom att trafikunderlag dras undan den tågtrafik som samhället upphandlar vilket gör att underskottsbehovet därmed ökar. Utskottet anser därför att nuvarande skadlighetsprövning för den långväga busstrafiken bör i sina huvuddrag bestå oförändrad. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna T45 (s) och T508 (mp) i denna del blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande långväga busstrafik att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T45 och 1990/91:T508 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Godsutvecklingsbidrag (mom.35)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "aktuellt motionsyrkande" bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion T508 (mp) att särskilda medel erfordras för byggande och/eller drift av industrispår för att stimulera samhällsekonomiskt motiverad vagnslasttrafik och en utveckling av kombitrafiken. Utskottet anser därför att den tidigare ersättningen till SJ, som mest haft karaktären av att vara ett driftbidrag utan krav på särskilda åtgärder, bör omformas till ett utvecklingsbidrag. För detta ändamål bör anvisas ett anslag på 200 milj.kr. Medlen bör utgå som investeringsbidrag till sådana anläggningar som medför överföringar av gods från väg till järnväg, alternativt att investeringen motverkar en överföring från järnväg till väg. Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med förslag till medelsanvisning och regler för bidragsgivningen. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med yrkandet i motion T508 (mp) i allt väsentlig del tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande godsutvecklingsbidrag att riksdagen med anledning av motion 1990/91:T508 yrkande 6 och med avslag på vad regeringen i proposition 1990/91:100 bilaga 8 anfört om att anslaget till SJ för utveckling av godstrafik upphör fr.o.m. budgetåret 1991/92 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Snabbtågstrafik (mom.36)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Som framhålls i bl.a. motion T225 (v) är det enligt utskottets mening angeläget att snabbtågstrafiken byggs ut så snart som möjligt. En sådan utbyggnad skulle innebära såväl välbehövlig konkurrens som avlastning för flyget. Genom en snabb och kraftfull utbyggnad av snabbtågstrafiken skulle vidare underlaget bortfalla för en parallell kraftig utbyggnad av inrikesflyget. Utskottet anser mot denna bakgrund att det svenska snabbtågsnätet bör byggas ut så att det binder samman Stockholm, Göteborg och Malmö samt mellanliggande orter. Det bör vidare byggas ut från Stockholm till Karlstad, Falun, Sundsvall och Östersund. Utbyggnaden bör också förbinda Oslo med Göteborg och Stockholm. Det är vidare angeläget att insatser görs för att öka snabbheten för järnvägen också i de delar av nätet som inte kan komma att betjänas av snabbtåg. Framtagande av en lätt och snabb vagn som kan klara 140 km/tim på stora delar av nätet inkl. länsjärnvägarna bör därför ges en hög prioritet. Förberedelser bör även inledas för utveckling av en "andra generation" av svenska snabbtåg med högre hastigheter som kan sättas in i trafik en bit in på nästa sekel. För att den beskrivna satsningen på snabbtågstrafik skall komma folkets flertal till godo krävs att prissystemet görs på ett sådant sätt att mottot om "folkets järnväg" kan uppfyllas. Nuvarande klassindelning bör därmed slopas. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T225 (v) och T545 (v) tillstyrks i denna del medan syftet med övriga motionsyrkanden till väsentlig del torde tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande snabbtågstrafik att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T225 yrkande 1 i denna del och 1990/91:T545 yrkande 2 samt med anledning av motionerna 1990/91:T236 yrkande 2, 1990/91:T546 yrkande 8 och 1990/91:T551 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Priser och marknadsföring (mom.40)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Enligt de" och på s. 59 slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets bedömning är det samhällsekonomiskt lönsamt att återinföra kraftiga rabatter för tågresande. Därmed kan den onda spiral som för närvarande håller på att utvecklas med ständiga taxehöjningar och ett minskat privatresande brytas. SJs priser bör därför -- räknat efter rabatt -- sättas i nivå med priserna för de s.k. röda avgångarna under år 1989. En kraftig minigrupprabatt bör införas samtidigt med utgångspunkt att kostnaden för en grupp om 4--5 personer skall bli i samma storleksordning som bensinkostnaden för en medelstor bil. Vidare bör prissättningen vara så utformad att affärsresenärer i minsta möjliga utsträckning rabatteras då dessa är föga priskänsliga. Utskottet anser vidare att SJs marknadsföringsåtgärder är både bristfälligt och felaktigt inriktade. Insatserna på området bör inriktas mer på lokalbefolkningens resande och allmänt popularisera tågresandet i landet. Detta innebär bl.a. att en utbyggd information bör ges om hur man med kollektiva färdmedel kan nå olika platser i landet. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T524 (v), T546 (v) och T552 (v) i nu behandlad del tillstyrks och att syftet med yrkandet i motion T508 (mp) delvis blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande priser och marknadsföring att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T524, 1990/91:T546 yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3 samt med anledning av motion 1990/91:T508 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Priser och marknadsföring (mom.40)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Enligt de" och på s. 59 slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör järnvägens låga marginalkostnader utnyttjas mer för att erbjuda billigare biljetter. SJs målsättning bör därför innefatta att utveckla ett lågprissystem baserat på marginalkostnaden för främst studerande, barnfamiljer och pensionärer. Ett rabattsystem för "sista-minuten-resor" bör vidare utvecklas. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp) tillstyrks i denna del och att syftet med övriga motionsyrkanden helt eller delvis blir tillgodosett, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande priser och marknadsföring att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 15 och med anledning av motionerna 1990/91:T524, 1990/91:T546 yrkande 3 och 1990/91:T552 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Godstrafikens utveckling (mom.41)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet kan" och på s. 60 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det mycket angeläget att en överföring av gods kan ske från landsväg till järnväg. För detta talar den tunga vägtrafikens miljöfarliga utsläpp, dess trafikfarlighet, dess negativa inverkan på vägnätet och dess stora belastning på samhällsekonomin. En sådan överföring kan ske dels genom att kraftigt förbättra järnvägstrafiken, dels genom att beskatta vägtrafiken efter dess fulla samhällsekonomiska kostnad. En omläggning av den rent fiskala beskattningen från arbetskraft till beskattning av energi, råvaror och konsumtion verkar i samma positiva riktning. Järnvägstrafiken för gods skulle vidare förbättras väsentligt med en kraftig utbyggnad av järnvägsnätet. Därtill är det av största vikt att kundanpassa godstransporterna i långt högre grad än vad som hittills varit fallet. Som framhålls i motion T508 (mp) kan också en utveckling av snabbgods och lättgods på järnväg utgöra en viktig marknad. Utskottet bedömer vidare att den rationalisering som för närvarande förekommer i SJs godstrafik till övervägande del är motiverad. Det finns dock olämpliga inslag där mindre godskunder har förlorat möjligheten att transportera på järnväg. Det är därför enligt utskottets mening i dessa fall angeläget att finna nya transportlösningar. En lösning kan här vara att låta ett annat företag än SJ sköta godstrafiken på mindre anslutningsspår. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motion T508 (mp) tillstyrks i denna del medan syftet med övriga motionsyrkanden delvis blir tillgodosedda, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande godstrafikens utveckling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:T508 yrkande 23 och med anledning av motionerna 1990/91:T235 yrkande 1 och 1990/91:T550 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Övriga godstrafikfrågor (mom.43)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "berörda motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att järnvägen har en viktig uppgift att svara för en ökad andel av godstrafiken i samhället. En kraftfull satsning bör därför ske på att utveckla godstrafiken. Genom samarbete med lokala och regionala intressenter och utveckling av vagnslasttrafik och nya transportlösningar finns goda förutsättningar för en ökad andel järnvägstransporter också på mindre trafikstarka relationer. Med denna förändrad inriktning av godstrafiken förutsätter utskottet att godstrafiken kan återupptas och utvecklas på bl.a. sträckan Jörn--Arvidsjaur som framhållits i motion T270 (v). Utskottet anser det vidare viktigt att järnvägens trafikanläggningar för godstrafiken främjar smidiga och miljövänliga transportlösningar. Som behandlas i motion T520 (v) är det därför väsentligt för järnvägstrafiken mellan Sverige och Finland att en omaxlingsstation anläggs i Haparanda för byte med axelpar. Vidare är det angeläget att terminaler för godshantering ges sådana lokaliseringsplatser att de med godshanteringen förknippade miljöproblemen kan begränsas. Detta innebär bl.a., som påtalats i motion T546 (v), att SJs godshantering i Umeå bör omflyttas till Vännäs. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motionerna T270 (v), T520 (v) och T546 (v) i denna del tillgodoses medan yrkandet i motion T242 (c) till väsentlig del torde tillgodoses, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande övriga godstrafikfrågor att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:T242 yrkande 5, 1990/91:T270 yrkande 1, 1990/91:T520 yrkande 3 och 1990/91:T546 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Järnvägens verkstäder (mom.44)
Viola Claesson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Enligt vad" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse: Utskottet anser det väsentligt att SJ bibehåller tillräcklig kompetens och kapacitet inom verkstadsområdet. Med den utveckling på järnvägsområdet som av samhällsekonomiska skäl blir allt mer nödvändig kommer behovet av verkstadskapacitet att öka. SJ bör därför åläggas ett moratorium som innebär bl.a. fortsatt drift vid SJs verkstad i Luleå till dess det framtida behovet av järnvägsunderhåll är klarlagt. Med samma utgångspunkt bedömer utskottet det som olämpligt att järnvägens verkstäder bolagiseras eller privatiseras. Utskottet anser det vidare angeläget att yrkeskunnandet och arbetstillfällena vid SJs tidigare järnvägsverkstad i Östersund kan tryggas av transport-, miljö- och regionalpolitiska skäl. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna T548 (v) och T555 (v) tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande järnvägens verkstäder att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T548 och 1990/91:T555 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Försöksverksamhet (mom.48)
Viola Claesson (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att få klarlagt vilken utvecklingspotential som en länsjärnväg har om man utvecklar såväl teknik som organisation, säkerhetsordning, tågföring, marknadsföring m.m. Utskottet tillstyrker därför förslagen i motionerna T508 (mp) och T558 (mp) att pröva nya former av järnvägstrafik på olika försöksjärnvägar. Det gäller såväl infrastrukturen, de rullande materialen som trafikplaneringen. Dellenbanan utgör därvid en särskilt intressant järnvägssträcka eftersom den är normalspårig, elektrifierad och har ett befolkningsunderlag som ligger i gränsskiktet för bärkrafig persontrafik. Statens väg- och trafikinstitut eller annat lämpligt organ bör få i uppdrag att snabbutreda hur ett sådant försök kan genomföras. Villkoren för spårburen trafik i glesbygd bör vidare, som framhålls i motion T560 (mp), kunna prövas inom ramen för ett samtrafikprojekt som lanserats i Ovanåker/Ljusdal och Bollnäs kommuner. Vad utskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna i denna del tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande försöksverksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:T508 yrkande 26, 1990/91:T558 yrkande 1 och 1990/91:T560 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
Särskilda yttranden
1. Anslag tillnyinvesteringar i stomjärnvägar (mom.5)
Kenth Skårvik och Hugo Bergdahl (båda fp) anför:
Folkpartiet liberalerna medverkade i fjol till en uppgörelse med socialdemokraterna som innebar en kraftig förstärkning av banverkets investeringsanslag för såväl budgetåret 1990/91 som för budgetåret 1991/92. Med hänvisning till denna överenskommelse avstår folkpartiet i år från yrkanden om högre anslag. Folkpartiet liberalernas uppfattning ligger dock fast att en betydligt höjd investeringsnivå bör anvisas för ett fortsatt järnvägsbyggande och en modernisering av järnvägsnätet. Banverkets investeringsram för tioårsperioden bör således höjas från 10 miljarder kronor till 40 miljarder kronor.
2. Haparandabanan (mom.12) och Bohusbanan (mom.13)
Roy Ottosson (mp) anför:
Jag anser i likhet med motionärerna att järnvägstrafiken på Bohusbanan och Haparandabanan bör utvecklas. Jag bedömer dock att omklassificering av dessa banor från länsjärnväg till stomjärnväg skulle äventyra trafikeringen. Statens anslag för köp av persontrafik på järnväg har ju stegvis krympts av riksdagsmajoriteten. Lokalt och regionalt har däremot en betydligt större vilja att upprätthålla en bra trafik visats. Detta har räddat persontrafik på flera av de banor som blev länsjärnvägar genom 1988 års järnvägspolitiska beslut. I väntan på att dessa två banor byggs ut till våra grannländer bör de därför förbli länsjärnvägar.
3. Upprustning och utbyggnad av enskilda banor (mom.23)
Viola Claesson (v) anför:
Vänsterpartiet har tidigare under avsnittet övergripande riktlinjer för bannätets utveckling reserverat sig och förordat en mycket kraftfull modernisering och utbyggnad av bannätet. Detta innebär att de beskrivna enskilda motionsyrkandena som väckts från vänsterpartiet om en upprustning och utbyggnad av olika banor därmed också kan tillgodoses. Jag har därför avstått från att i detta sammanhang reserveras mig.
4. SJs organisationsform (mom.24)
Roy Ottosson (mp) anför:
Som framhålls i bl.a. motion T71 (mp) så anser vi i miljöpartiet de gröna att konkurrens mellan olika trafikföretag skall tillåtas på järnvägarna. Så snart som förutsättningar för sådan konkurrens verkligen tillskapats bör även SJs organisationsform förändras till vad som gäller för dess konkurrenter -- dvs. till aktiebolag. Med hänsyn till det utredningsarbete och de förberedelser som nu görs inom departement och SJ i denna riktning avstår jag från att reservera mig i denna fråga vid detta tillfälle.
5. Järnvägens trafikmål (mom.28)
Viola Claesson (v) anför:
Jag anser att utvecklingen på järnvägsområdet sedan 1988 års trafikpolitiska beslut har besannat de farhågor som vänsterpartiet tidigare påtalat. Ett felaktigt lönsamhetstänkande har sålunda lett till en ensidig satsning av SJ på tågtrafik anpassad för affärsresenärer på de trafikstarka relationerna. Tågtrafiken på många andra sträckor i landet har samtidigt både försämrats och kraftigt fördyrats. Genom regeringens nedskärningar av anslaget för trafikupphandling har denna utveckling förvärrats. Till bilden hör vidare de allvarliga förändringar som skett på godstrafikområdet där vagnslasttrafiken upphört på många orter. Vänsterpartiet har i annat sammanhang framhållit att järnvägen bör ges helt andra förutsättningar och mål så att en samhällsekonomisk och miljömässig utveckling kan ske av järnvägstrafiken i landet (se reservation 3 i betänkande 1990/91:TU24).
6. Delsbo stationshus (mom. 46)
Roy Ottosson (mp) anför:
Jag anser det angeläget att järnvägsföreningen Dellenbanans Vänner kostnadsfritt får överta Delsbo stationshus. Därigenom kan fortsatt järnvägstrafik i föreningens regi möjliggöras. Jag förutsätter att regeringen och SJ behandlar föreningens ansökan i positiv anda, och avstår därför från att reservera mig i frågan nu.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionerna m.m.2 Proposition 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt2 Proposition 1990/91:100 (budgetpropositionen) bilaga 82 Riksdagens revisorers förslag 1990/91:12 angående SJ-koncernens verksamhet3
Motionerna4 Motioner väckta med anledning av proposition 1990/91:874 Motioner framlagda under den allmänna motionstiden 19916
Utskottet20 1 Anslag till banverket20 1.1 Anslaget D 1. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar m.m.20 1.2 Anslaget D 2. Nyinvesteringar i stomjärnvägar21 1.3 Anslaget D 3. Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader22 1.4 Anslaget D 4. Järnvägsinspektionen22
2 Bannätets indelning22
3 Riktlinjer och principer för investeringsplaneringen24
4 Järnvägsnätets framtida utveckling28 4.1 Övergripande riktlinjer för bannätets utveckling28 4.2 Upprustning och utbyggnad av enskilda banor31 4.2.1 Arlandabanan31 4.2.2 Bandelar i Mälardalen31 4.2.3 Vissa övriga projekt i Stockholms och Uppsala län33 4.2.4 Götalandsbanan33 4.2.5 Bandelar i sydöstra Sverige34 4.2.6 Bandelar i Östergötland35 4.2.7 Bandelar i Blekinge35 4.2.8 Bandelar i Kronobergs län36 4.2.9 Bandelar i Skåne36 4.2.10 Västkustbanan37 4.2.11 Bandelar i Västsverige38 4.2.12 Norge--Vänerlänken38 4.2.13 Godsstråket genom Bergslagen och vid Vänern39 4.2.14 Bandelar i Värmland40 4.2.15 Bergslagspendeln41 4.2.16 Dalabanan och bandelar i Dalarna41 4.2.17 Ostkustbanan42 4.2.18 Botniabanan42 4.2.19 Vissa övriga projekt i Norrland43 4.2.20 Utskottets övervägande44
5 Övergripande SJ-frågor45 5.1 SJs organisationsform45 5.2 SJs koncernstrategi46 5.3 SJ-koncernens mål m.m.48 5.4 SJs trafikeringsrätt m.m.51 5.5 SJs beslutsram för försäljningar54
6 Anslag till SJ54 6.1 Anslaget D 6. Ersättning till SJ i samband med utdelning från AB Swedcarrier54 6.2 Godsutvecklingsbidrag55
7 Persontrafikfrågor55
8 Godstrafikfrågor59
9 Övriga järnvägsfrågor61
Hemställan65
Reservationer71
Särskilda yttranden93