Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41)
Betänkande 1996/97:AU8
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU08
Jämställdhetspolitiken (skr. 1996/97:41)
Innehåll
1996/97 AU8
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet en regeringsskrivelse rörande jämställdhetspolitiken. I skrivelsen lämnas en kort redovisning av målen med jämställdhetspolitiken och en detaljerad redogörelse för utvecklingen av jämställdhetsarbetet inom olika politikområden. Det gäller bl.a. makt och inflytande, arbetsmarknads- och arbetslivspolitik, närings- och regionalpolitik, utbildningspolitik och socialpolitik. Vidare anges huvuddragen för det fortsatta jämställdhetsarbetet och vilka insatser som måste göras på central, regional och lokal nivå. I skrivelsen lämnas även en beskrivning av Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på jämställdhetsområdet, inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av de åtaganden som gjordes i Peking år 1995. 46 motionsyrkanden har väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet behandlas också 68 motionsyrkanden om jämställdhet som väckts under den allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker yrkandena och föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna. Till utskottets betänkande har fogats 45 reservationer och 3 särskilda yttranden.
Skrivelsen I regeringens skrivelse 1996/97:41 lämnas en redovisning av dels jämställdhetspolitikens utveckling under mandatperioden, dels huvuddragen i den fortsatta inriktningen av insatserna och dels Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på jämställdhetsområdet inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av de åtaganden som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Peking.
Motioner
Motioner som väckts med anledning av skrivelsen 1996/97:A6 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det fortsatta jämställdhetsarbetet. 1996/97:A7 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka kvinnornas andel av arbetskraften, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i statliga bolag, myndigheter och styrelser genomföra en positiv särbehandling av kvinnor för att uppnå jämställdhet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en plan över hur målet att 50 % av alla chefsbefattningar på alla nivåer skall vara kvinnor, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sammansättningarna av arbetsförmedlingsnämnderna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av föräldraförsäkringen med två pappamånader, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ettårsgränsen för deltidsarbetslösa i arbetslöshetsförsäkringen bör avskaffas, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett aktivt arbete för att bryta upp den könsuppdelade arbetsmarknaden, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa utbildningsvikariatens ersättningsnivå och volym till 1995 års nivå, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omvandla den kunskap som framkommit i ett stort antal utredningar till praktiska åtgärder, vilket skulle ge balans och motverka diskriminering på arbetsmarknaden, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av förslag till en lag som motverkar lönediskriminering på grund av kön, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstider som motverkar jämställdhet och försvårar kombinationen familj-yrkesliv, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förslaget till ny arbetsrätt inte är acceptabelt då det direkt missgynnar kvinnor, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildandet av lokala, regionala och nationella resurscentrum, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om NRC, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hålla isär frågor om jämställdhet och genusforskning, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att följa riksdagens beslut om att varje regeringsförslag skall åtföljas av en jämställdhetsanalys, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnans roll och jämställdhet inom Försvarsmakten, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att synliggöra kvinnans ställning inom den areella näringen, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om granskningen av lagarna ur ett jämställdhetsperspektiv, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mainstreaming kompletterad med utbildning, personalpolitik, ekonomiska insatser, könsuppdelad statistik hos SCB m.m., 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varje länsstyrelse bör ha en heltidsanställd handläggare av jämställdhetsfrågor, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsarbetet inom EU, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall driva att ekonomiska frågor som t.ex. frågan om EMU skall granskas ur ett jämställdhetsperspektiv, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet inom FN när det gäller jämställdheten, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en handlingsplan i enlighet med FN:s kvinnokonferens beslut, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att både kvinnor och män har rätt att fritt välja make respektive maka. 1996/97:A8 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om projekt med kvinnor i den fysiska planeringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av uppdrag till landets landshövdingar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om män i vården, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om män inom barnomsorgen. 1996/97:A9 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att svenska kyrkan främjar jämställdheten och aktivt verkar för rekrytering av kvinnliga teologer till ledande uppdrag inom kyrkan. 1996/97:A10 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i jämställdhetslagen. 1996/97:A11 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en principiell inriktning av det fortsatta jämställdhetsarbetet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en utredning om den privata tjänstesektorn i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:A12 av Barbro Johansson och Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetspolitiken. 1996/97:A13 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ inom det ekonomiska området utses, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av föräldraförsäkringens utformning för männens uttag av föräldraledighet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att delad makt och delat ansvar i hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar på jobbet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att underlätta framväxten av tjänstesektorn, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om befintliga stödstrukturer, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en översyn av lärarutbildningen också omfattar jämställdhetsaspekter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontinuerlig kartläggning av köerna i barnomsorgen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för tryckning av handlingsplanen från Pekingkonferensen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalyser i regeringens propositioner.
Motioner som väckts under allmänna motionstiden 1996/97:A803 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att belysa hur de små företagens brist på könsperspektiv vid anställning missgynnar kvinnor. 1996/97:A804 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om hur samhällets resurser fördelas på män och kvinnor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om maktfördelning i samhället. 1996/97:A805 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samtliga verksförordningar ställa krav på att myndigheterna särskilt skall beakta jämställdhetsperspektivet då verksamhet förändras som leder till uppsägningar. 1996/97:A806 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad i samtliga statliga utredningar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala nedskärningar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att gynna kommuner och landsting via skatteväxling, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstidsförkortning som ett viktigt instrument för att uppnå ökad jämställdhet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla, lämpliga instrument för arbetsvärdering, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad sex- och samlevnadsundervisning bland våra ungdomar, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och samlevnadsrådgivare, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag noga måste kontrolleras. 1996/97:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika lön för lika och likvärdigt arbete, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om egen myndighet för det nationella resurscentrumet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska förutsättningar för regionala resurscentrum, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande. 1996/97:A808 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot könsrelaterade löneskillnader i arbetslivet i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till rätt till grupptalan. 1996/97:A809 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i lagen om rättegången i arbetstvister att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål får en sammansättning i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i jämställdhetslagen att lagen motsvarar EG-rättens definition av sexuella trakasserier, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av jämställdhetslagen att EG-rättens förbud mot diskriminering vid rekrytering uppfylls, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av 25 § andra stycket jämställdhetslagen och 39 § lagen om anställningsskydd att reglerna bringas i överensstämmelse med EG-rätten. 1996/97:A810 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämlik lönesättning. 1996/97:A812 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av både jämställdhetsanalyser och förslag till åtgärder i enlighet med jämställdhetsdirektivet, 2. att riksdagen hos regeringen begär att Statistiska centralbyrån får i uppgift att utforma direktiv om hur könsuppdelad statistik skall utformas för olika myndigheter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsexperter vid alla myndigheter. 1996/97:A813 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 22 § jämställdhetslagen att ett tillägg görs så att även sexuella trakasserier förbjuds, 3. att riksdagen beslutar om sådan ändring att EU:s definition av sexuella trakasserier på grund av kön införs i jämställdhetslagen. 1996/97:A814 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvinnor skall ha lika rätt till kompetensutveckling vad avser innehåll och omfattning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det sker en fortlöpande utveckling av metoder för arbetsvärdering. 1996/97:A815 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetslagen. 1996/97:A816 av Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i jämställdhetslagen. 1996/97:A817 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, v, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kampanj för ökad jämställdhet. 1996/97:A818 av Ingrid Burman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en handlingsplan enligt vad i motionen anförts. 1996/97:A819 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning för jämställdhetsarbetet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning inom omsorg och utbildning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsvärdering, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsrevision, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att under ett år vara tjänstledig för att pröva egen verksamhet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kombinationssysselsättning. 1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet med jämställdhetspolitiken är lika möjligheter för kvinnor och män, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett mer jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och skulle utveckla samhället i positiv riktning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla nya arbetsvärderingsmetoder, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ge möjlighet till s.k. grupptalan vid mål om lönediskriminering enligt jämställdhetslagen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens särskilda ansvar som arbetsgivare för att motverka orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta en kommission för att ta ett helhetsgrepp på orättvisa löneskillnader mellan män och kvinnor, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att släppa loss den kvinnliga skaparkraften inom den nuvarande offentliga sektorn, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det önskvärda i att det generella stödet till barnfamiljer ökar på bekostnad av det selektiva stödet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans centrala roll för att bryta invanda könsmönster när det gäller unga människors val av utbildning, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör tillämpa ett system med dubbla nomineringar vid tillsättandet av representanter i statliga styrelser och utredningar, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall få utöva regional tillsyn i samarbete med JämO särskilt med inriktning på jämställdhetsplaner, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underliggande orsaker till nuvarande orättvisa löneskillnader på arbetsmarknaden. 1996/97:A821 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetspolitiska konsekvensanalyser, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbete i hem och familj skall värderas lika som arbete utanför hemmet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att familjer skall ges möjlighet att köpa hushållstjänster, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om JämO:s tillsynsansvar vad gäller arbetsgivares skyldighet att underlätta för kvinnor och män att förena föräldraskap och förvärvsarbete, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en studie av orsaker till och konsekvenser av de kraftigt minskade födelsetalen, 9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som skall se över viktiga politikområden i syfte att ta fram en heltäckande handlingsplan för att bryta ner den könssegregerade arbetsmarknaden, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lika lön för likvärdigt arbete och könsneutral arbetsvärdering, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens stöd till start av småföretag måste utvecklas, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens utnämningspolitik, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med att öka kvinnors inflytande i det politiska livet måste intensifieras.
Utskottet
Inledning Regeringen har den 24 oktober 1996 till riksdagen överlämnat en skrivelse som behandlar jämställdhetspolitiken, skr. 1996/97:41. I skrivelsen lämnas en redovisning av hur jämställdhetspolitiken hittills har utvecklats under mandatperioden. Vidare anges huvuddragen för den fortsatta inriktningen av insatserna. I skrivelsen lämnas även en beskrivning av Sveriges deltagande i det internationella samarbetet på jämställdhetsområdet, inklusive frågor som hänger samman med uppföljningen av de åtaganden som gjordes vid FN:s kvinnokonferens i Peking år 1995. Med anledning av denna skrivelse har det väckts ett antal motioner som rör frågor som behandlas i skrivelsen. Vidare har det under den allmänna motionstiden hösten 1996 framställts ett antal motionsyrkanden som rör jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället. I samband med utskottets behandling av budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, bet. AU1, rskr. 104) hösten 1996 behandlades yrkanden som rörde jämställdhetsombudsmannen (JämO). En del motionsyrkanden tas upp av andra utskott. Den övervägande delen av dem kommer dock att behandlas i detta betänkande. JämO har inför utskottets ledamöter lämnat synpunkter på jämställdhetsarbetet.
Skrivelsens utformning i huvuddrag Skrivelsen är indelad i fyra huvudavsnitt: Inledning, Redovisning av utvecklingen på olika områden, Nya former för jämställdhetsarbetet och Det internationella jämställdhetsarbetet. I det första avsnittet redovisas i korthet målen för jämställdhetspolitiken. I det andra avsnittet lämnas en detaljerad redogörelse för utvecklingen inom olika politikområden, vilka målen är inom respektive område, vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra jämställdheten samt vilka åtgärder som planeras. I det tredje avsnittet beskrivs hur det framtida jämställdhetsarbetet bör utformas och vilka insatser som måste göras på central, regional och lokal nivå. Slutligen redovisas i det fjärde avsnittet jämställdhetsarbetet inom Europeiska unionen, Nordiska rådet, FN, Europarådet och OECD. Där redogörs också för erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i Peking samt för hur arbetet i Sverige fortskrider när det gäller genomförandet av de åtaganden som gjordes vid konferensen. Till skrivelsen är fogad två bilagor. I den första bilagan redovisas vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I den andra bilagan lämnas en redovisning av könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser.
Disposition av betänkandet Betänkandet följer i huvudsak skrivelsens disposition. I anslutning till varje område lämnas en kort redogörelse för skrivelsens innehåll, motionsyrkandena samt utskottets bedömning. Beträffande vissa områden finns det inga motionsyrkanden angivna. Detta beror dels på att det inte har framställts några motionsyrkanden inom vissa områden, dels på att vissa motionsyrkanden behandlas av andra utskott. Avslutningsvis behandlas motionsyrkanden som tar sikte på områden som inte behandlas i skrivelsen. Utskottet noterar att en del uppgifter i skrivelsen kan vara inaktuella, eftersom skrivelsen bygger på uppgifter som inhämtats före den 24 oktober 1996.
Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken
Skrivelsen Under rubriken Inledning lämnas en redogörelse för inriktningen av regeringens jämställdhetspolitik. Den kan i korthet beskrivas på följande sätt. De mål som redovisades för riksdagen i propositionen Delad makt, delat ansvar (prop. 1993/94:147) står fast. Dessa mål är följande. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Det skall vara en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det skall vara lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld. Enligt regeringen har framsteg gjorts när det gäller att uppnå de uppsatta målen. Kvinnor har under senare år stärkt sina positioner på många områden där de är underrepresenterade, och Sverige har en världsledande ställning i fråga om kvinnorepresentation. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har ytterligare befästs och deras ekonomiska oberoende har ökat. På utbildningsområdet har ett stort antal åtgärder för jämställdhet genomförts. Det könsspecifika våldet mot kvinnor har synliggjorts. Vidare har medvetenheten om betydelsen av männens roll i jämställdhetsarbetet ökat. Enligt regeringen återstår mycket att göra innan målen är uppnådda. Arbetet för ett jämställt samhälle kommer därför att fortsätta med oförminskad styrka. En halvering av arbetslösheten kommer att ha avgörande betydelse för att kvinnor skall kunna stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Löneskillnaderna kommer att uppmärksammas liksom sexuella trakasserier. Kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt och ekonomiska resurser kommer att uppmärksammas. Arbetet med att underlätta för både kvinnor och män att kunna kombinera förvärvsarbete och föräldraskap kommer att fortsätta. En proposition med anledning av Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:96) med bl.a. förslag på ändringar i brottsbalken kommer att presenteras under år 1997. För att stimulera till ökad kunskap om kvinnors och mäns skilda villkor kommer särskilda informationssatsningar att genomföras. Stora insatser kommer att göras inom det internationella jämställdhetsarbetet.
Motioner I fyra motioner finns det yrkanden som särskilt tar sikte på målen och inriktningen av jämställdhetspolitiken. Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att målet med jämställdhetspolitiken är att det skall vara lika möjligheter för kvinnor och män (yrk. 1). Jämställdhet mellan män och kvinnor måste utgå från respekten för individens egenart. Godtycke, tradition och diskriminering begränsar både mäns och kvinnors livschanser. Jämställdhet betyder inte att alla skall leva likadant. Det betyder att alla skall ha en möjlighet att utveckla sin personlighet. Därför får inte jämställdhetspolitiken enbart bli en kvinnofråga utan den rör även männen. Ett jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och utvecklar samhället i positiv riktning (yrk. 2). Detta beror på att Sveriges kvinnor har en enorm utvecklingspotential. Regeringen kritiseras i motionen för att satsa mer på tillväxt och arbeten i gamla manligt dominerade tillverkningsbranscher. Genom att skapa möjligheter att starta företag, använda sin entreprenörsanda, använda sina idéer etc. släpps den skaparkraft loss som finns hos såväl kvinnor som män. I kommittémotion A11 utvecklar Per Unckel m.fl. (m) hur den principiella inriktningen av jämställdhetspolitiken bör utformas i huvudsak enligt följande (yrk. 1). Det råder i dag en bred enighet om de övergripande målen för jämställdhetsarbetet, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhetsarbetet har varit framgångsrikt i många avseenden, i vart fall om man ser till kvinnors och mäns formella rättigheter. Fortfarande finns det emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns reella villkor. Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Den attitydpåverkan som förestår uppnås inte främst genom politiska beslut utan genom att enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt ansvar. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt eftersom det tar lång tid att ändra attityder. Den framtida jämställdhetspolitiken måste utgå från ett konstruktivt tänkande med öppenhet för olika lösningar. Utgångspunkten måste vara att individen förstår sitt eget bästa. Familjen skall inte vara föremål för politikernas styrning. Familjepolitiken skall utformas så att man tar hänsyn till familjers behov och prioriteringar. Bidragssystem skall vara neutrala och inte innefatta någon form av styrning. Kvinnornas förvärvsfrekvens är hög i Sverige. Detta gäller även småbarnsföräldrar. Den höga förvärvsfrekvensen bland småbarnsföräldrar är till stor del resultatet av målmedveten politisk styrning. Trots kvinnors allt högre förvärvsfrekvens bär de huvudansvaret för det praktiska arbetet med hem och barn. Resultatet av detta dubbelarbete är att kvinnors hälsa håller på att försämras. Skilsmässofrekvensen är internationellt sett hög. Om kvinnor skall bli konkurrenskraftiga krävs att det införs individuella och flexibla arbetstider samt flexibla barnomsorgstider. Skolan måste bli mer flexibel. Barnen skall stimuleras till att välja inriktningar. Föräldrarna måste ges möjlighet att välja det för barnet bästa alternativet. Positiv särbehandling skall inte tillåtas. De offentliga monopolen inom vård och omsorg måste brytas dels för att skapa en alternativ arbetsmarknad för kvinnor, dels för att öppna utvecklingsmöjligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som resultat. Det är även viktigt att skapa ett bra företagsklimat som stimulerar kvinnor att starta egen verksamhet. Elving Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A819 (yrk. 1) att grunden för Centerpartiets politik är alla människors lika värde och rättigheter. Jämställdhetsarbetet måste utgå från att alla människor visar ömsesidig respekt för varandras integritet, egenart och lika värde. Jämställdheten får inte betraktas som ett avgränsat politikområde, skilt från andra, eftersom den då lätt blir marginaliserad. Jämställdheten är inte bara en fråga för kvinnor utan även för män. Sverige har världens mest jämställda parlament. Även inom landstingen är fördelningen god och kommunerna är på rätt väg. Det finns dock fortfarande områden där fördelningen av kvinnors och mäns makt och inflytande är ojämlik. Som exempel kan nämnas landshövdingar och generaldirektörer. Vidare kan konstateras att jämställdheten inte har kommit så långt inom näringslivet. Barbro Johansson och Eva Goës (mp) kritiserar i motion A12 regeringens skrivelse för att den saknar konkreta förslag på åtgärder för att förbättra jämställdheten. Motionärerna redogör därefter i korthet för de förslag som återfinns i Miljöpartiet de grönas motion A806. Dessa förslag rör frågor om statistik, arbetstidsförkortning, föräldraledighet m.m. Motionärerna anför därutöver följande. Ökad jämställdhet gynnar både män och kvinnor. Alla har någonting att vinna, men alla kommer också i någon mån att få ge efter och tappa något av den makt man har. För män gäller detta den formella makten och det ekonomiska försprånget. För kvinnor gäller det den informella makt över hem och barn som man av tradition ansett sig ha företräde till.
Utskottets bedömning Beträffande målen och inriktningen av jämställdhetsarbetet vill utskottet anföra följande. Den redovisning som har lämnats i skrivelsen över målen för och inriktningen av jämställdhetspolitiken visar att politiken präglas av en helhetssyn och att jämställdhetsarbetet genomsyrar praktiskt taget samtliga områden i samhället. Redogörelsen visar vidare att det har skett viktiga framsteg när det gäller att nå de uppsatta målen. Enligt utskottets bedömning råder det en bred politisk enighet om det övergripande målet med jämställdhetspolitiken, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Det finns en samsyn om målets konkretisering på olika delområden och om att det framtida jämställdhetsarbetet innebär att det skall införlivas ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden. De flesta är även överens om betydelsen av männens roll i jämställdhetsarbetet, inte minst när det gäller deras ansvar för hem och barn. Givetvis finns det områden där det råder olika meningar om hur jämställdhetsarbetet bäst skall bedrivas. Detta kommer att framgå av behandlingen av de olika politikområdena. Trots den nu redovisade samsynen kan utskottet konstatera att det finns en klar skiljelinje mellan den jämställdhetspolitik som regeringen förespråkar och som utskottet biträder och den politik som Moderata samlingspartiet står för och som kommer till uttryck i motion A11. Ett genomförande av sistnämnda politik skulle knappast leda till någon förbättring för kvinnorna från jämställdhetssynpunkt. En förutsättning för att jämställdhetspolitiken skall bli framgångsrik är att de enskilda människorna inser fördelarna med jämställdheten så att dessa tar aktiv del i jämställdhetsarbetet. För att uppnå detta måste det ges kontinuerlig information. Samtidigt är det otillräckligt att bara verka för ett jämställt samhälle via attitydförändringar. Brist på jämställdhet har ofta sin grund i strukturer och traditioner där politiska beslut aktivt kan medverka till ökad jämställdhet. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att de aktuella motionsyrkandena inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Motionerna A11 (m), A12 (mp), A819 (c) och A820 (fp) i berörda delar bör därför avslås.
Utvecklingen på olika områden Under rubriken Redovisning av utvecklingen på olika områden beskrivs i skrivelsen hur jämställdhetsarbetet har utvecklats inom ett antal politikområden.
Makt och inflytande
Skrivelsen I skrivelsen påpekas att Sverige i ett internationellt perspektiv har kommit långt när det gäller att fördela och omfördela makt mellan könen och att Sverige av många länder betraktas som föregångare på detta område. Regeringen konstaterar dock att, trots framgångarna vad gäller de direktvalda politiska organen, det fortfarande finns stora brister när det gäller kvinnors inflytande och maktförhållandet mellan könen. Att bryta maktförhållandet mellan könen är ett långsiktigt arbete som kräver insatser på en rad områden. Det konstateras att kvinnorepresentationen i riksdagen är hög, 40 %, och att den inte överträffas av något annat land. Andelen kvinnor i kommuner och landsting är 41 respektive 48 %. Vad gäller andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer konstateras att denna har ökat. År 1995 var andelen kvinnliga ordinarie ledamöter i de statliga centrala och regionala styrelserna 42 respektive 34 %. Andelen kvinnor som ordförande i de centrala styrelserna var samma år 33 %. Regeringen konstaterar dock att utvecklingen av andelen kvinnliga ledamöter i regionala styrelser inte har varit tillfredsställande. Detta innebär bl.a. att målet att andelen kvinnor i statliga styrelser år 1995 skulle uppgå till minst 40 % inte har uppnåtts. För att driva på utvecklingen mot en jämn könsfördelning i statliga styrelser m.m. har det vidtagits flera olika åtgärder. Dessa åtgärder kan indelas i tre olika kategorier: stramare interna rutiner vid beredning av ärenden om uppdrag, synliggörande av befintlig könsfördelning genom att sprida statistik samt olika stimulansåtgärder för att öka andelen kvinnor. Vidare konstateras att utvecklingen mot en jämn könsfördelning på olika beslutsfattande poster går långsamt. Detta gäller både den statliga och den privata sektorn. Andelen kvinnor på chefsnivå är högre i den offentliga sektorn än i den privata. För att påskynda denna process såvitt gäller den privata sektorn har det - bl.a. efter samråd mellan regeringen och företrädare för näringslivet - bildats en stiftelse, Näringslivets Ledarskapsakademi. Huvudsyftet med akademin är att bidra till utvecklingen av ett ledarskap i svenskt näringsliv som kännetecknas av en förmåga att identifiera, utveckla och ta till vara den samlade kompetensen och potentialen hos såväl kvinnor som män. Åtgärder vidtas även för att öka antalet kvinnor på chefsbefattningar inom den offentliga sektorn. Som exempel på sådana åtgärder anges bl.a. regeringens utnämningsförfarande och ett chefsutvecklingsprogram för kvinnliga chefer inom statsförvaltningen.
Motioner I motion A820 hävdar Folkpartiet liberalerna att det nuvarande systemet med ?dubbla nomineringar? inte fungerar eftersom alla nominerande parter inte tillämpar systemet. Regeringen bör därför mer målmedvetet kräva dubbla nomineringar och för egen del mer än tidigare fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt (yrk. 12). Vänsterpartiet anför i motion A7 att kvinnors underordning i beslutsprocesser inte enbart handlar om beslut på ledande nivåer, i kommittéer och statliga styrelser. Det handlar också om hela den statliga arbetsmarknaden där regeringen har ett direkt inflytande via Arbetsgivarverket och kan ge direktiv och riktlinjer om att kvinnor och män skall finnas i lika stor omfattning inom samtliga yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer, allt från mellanchefer till generaldirektörer. Vänsterpartiet föreslår att regeringen skall genomdriva en jämställdhetspolitik som innebär att man uppnår en positiv särbehandling av det underrepresenterade könet inom olika yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer (yrk. 2). Vidare anförs att målet 50 % kvinnor av myndighetschefer inom statsförvaltningen under mandatperioden måste utvidgas till att omfatta alla chefsnivåer inom de statliga myndigheterna, verken och bolagen. Det bör utarbetas en plan för hur detta mål skall uppnås (yrk. 3). Slutligen föreslås att målet för sammansättningarna av arbetsförmedlingsnämnderna skall vara att nämnderna skall bestå av minst 50 % kvinnor (yrk. 4). I kommittémotionen A821 framför Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att regeringen har tillämpat en dålig utnämningspolitik. Detta framgår bl.a. av det förhållandet att alltför få kvinnor har kommit i fråga när regeringen utsett nya landshövdingar och högre chefer (yrk. 12). Vidare begärs att arbetet med att öka kvinnors inflytande i det politiska livet intensifieras (yrk. 13). Karin Pilsäter m.fl. (fp) påpekar i motion A13 vikten av att man inom regeringskansliet prioriterar ett ökat inslag av jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ inom det ekonomiska området utses, eftersom dessa bidrar med viktiga underlag för den ekonomiska politiken, näringspolitiken och skattepolitiken (yrk. 1).
Utskottets bedömning Utskottet anser i likhet med regeringen att det krävs ett stort antal insatser för att öka kvinnors makt och inflytande på alla områden och nivåer i samhället, inom såväl privat som offentlig sektor. Utskottet är dock medvetet om att regeringens möjligheter att detaljstyra och direkt påverka utvecklingen på detta område är begränsade, utom i de fall där regeringen själv utser personer till statliga uppdrag eller i de fall regeringen beslutar om anställning. I skrivelsen redogörs för hur utnämningarna till befattningar inom statliga styrelser och kommittéer går till. Av denna redogörelse framgår att samtliga förslag skall godkännas av regeringskansliets jämställdhetsenhet innan de behandlas av regeringen. Även om man inte helt har lyckats uppnå de mål som har satts upp för antalet kvinnor inom statliga organ finns det enligt utskottets mening ingen anledning att ändra på de rutiner som finns i dag. Utskottet avstyrker därför motionerna A7 (v) och A820 (fp) i berörda delar Däremot anser utskottet att det är viktigt att arbetet intensifieras så att målet uppnås att andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer skall vara 50 %. I detta arbete finns det anledning att uppmärksamma behovet av en jämnare könsfördelning vad gäller utredningar och organ inom det ekonomiska området. Utskottet förutsätter också att arbetet hos de statliga arbetsgivarna utformas så att könsfördelningen inom samtliga nivåer blir jämn. Utskottet kan notera att det har tillsatts en utredare som bl.a. skall belysa utvecklingen på det arbetsgivarpolitiska området inklusive jämställdhetsarbetet. Vidare kan noteras att det inom ramen för mål- och resultatdialogerna med myndighetscheferna kommer att göras en uppföljning av om myndigheterna bedriver ett konkret och målinriktat arbete för att uppnå jämställdhet. Regeringen kommer också att bjuda in Arbetsgivarverket och berörda arbetstagarorganisationer till överläggningar om ytterligare åtgärder i arbetet rörande rekryterings- och chefsfrågor. Motionerna A7 (v), A13 (fp) och A821 (kd) i berörda delar avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört. Som ett led i arbetet med att öka kvinnors makt och inflytande är det viktigt att kvinnor ges bättre möjlighet att verka i det politiska livet. I syfte att underlätta för unga kvinnor att delta i det politiska livet genomförs projekt i bl.a. Östergötland. Resultatet av projekten skall spridas över landet och en utvärdering skall redovisas före 1998 års riksdagsval. Utskottet anser att man bör avvakta och se vad projekten leder till och först därefter ta ställning till hur arbetet i denna del fortsättningsvis skall bedrivas. Utskottet vill dock starkt betona de politiska partiernas särskilda ansvar för att se till att kvinnors möjlighet att delta i politiken förbättras. Utskottet finner med hänsyn till det anförda att motion A821 (kd) i berörd del bör avstyrkas. I fråga om könssammansättningen i arbetsförmedlingsnämnderna har utskottet i samband med sin behandling av budgetpropositionen (prop. 1996/97:1) gjort vissa uttalanden (bet. 1996/97:AU1 s. 41, rskr. 104). Av dessa framgår bl.a. att en allmän strävan bör vara att åstadkomma en jämn könsfördelning inom alla beslutsorgan i samhället, såväl privat som offentlig sektor, och att detta gäller även för arbetsförmedlingsnämnderna. Utskottet konstaterade att möjligheterna att detaljstyra och direkt påverka utvecklingen på detta område är begränsade utom i de fall där regeringen utser personerna i fråga. Utskottet ansåg att de angivna principerna bör bli vägledande när nämnderna sätts samman eller när nya ledamöter väljs in. Utskottet har ingen annan uppfattning än den nu redovisade. Med hänsyn härtill anser utskottet att motion A7 (v) i berörd del bör avslås.
Männen och jämställdhetsarbetet
Skrivelsen Inledningsvis konstateras att jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män. Målet att uppnå ett jämställt samhälle kan inte förverkligas genom insatser som enbart riktas till kvinnor och som ensidigt syftar till att stärka kvinnors position i arbetsliv och samhälle. Den nödvändiga omfördelningen av makt och resurser i samhället berör kvinnor och män i lika hög grad. Ökat ansvar och ökad makt för kvinnorna inom ett område innebär mindre ansvar och mindre makt för männen och vice versa. För att förändra könsuppdelningen krävs inte bara att kvinnorna förändrar sig utan det innebär att män i lika hög grad förändrar traditionella mönster. Föräldraledigheten utnyttjas till största delen av mödrar. I syfte att stimulera fäder att ta ut föräldraledighet har ett flertal olika åtgärder vidtagits. Flera av dessa åtgärder har handlat om informations- och utbildningsprojekt, eftersom erfarenheterna har visat att information om pappaledighet ger relativt god effekt. I syfte att öka andelen män inom barnomsorgen samt inom förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna har regeringen beviljat medel till olika projekt. Vidare har regeringen framhållit i budgetpropositionen för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:1, utg.omr. 16) att de universitet och högskolor som anordnar lärarutbildningar bör vidta ytterligare åtgärder för att öka andelen manliga studenter. I frågan om män och våld pågår för närvarande inom regeringskansliet ett beredningsarbete med anledning av de förslag som Kvinnovåldskommissionen presenterade i sitt slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60). Inom det internationella arbetet framhålls att Sverige i olika sammanhang på nordisk, europeisk och global nivå lyft fram frågor om män och jämställdhetsarbete. Även i fortsättningen kommer regeringen att på olika sätt stödja ett aktivt arbete för att fler män skall engagera sig i jämställdhetsarbetet. Regeringen kommer att stimulera att den s.k. genusforskningen även kommer att bedrivas utifrån ett manligt perspektiv. Denna forskning har hittills utgått från ett kvinnligt perspektiv.
Motioner I kommittémotion A8 (yrk. 3-4) anför Elving Andersson m.fl. (c) att en viktig del i jämställdhetsarbetet är att få fler män att arbeta inom vård och omsorg. För att öka rekryteringen inom vården behövs att goda exempel lyfts fram. Inom barnomsorgen saknas manliga förebilder varför det krävs ett mer aktivt arbete för en bättre könsfördelning exempelvis genom särskilda rekryteringsinsatser.
Utskottets bedömning Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att förmå fler män att arbeta inom vård och omsorg för att därigenom bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden. Det är också väsentligt att fler män arbetar inom barnomsorgen för att därigenom motverka att könsrollerna konserveras. Barn måste få möjlighet att möta både kvinnliga och manliga förebilder. I frågan om rekryteringen kan noteras att i den nyligen behandlade budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utg.omr. 16) ålades de berörda universiteten och högskolorna att öka andelen manliga studenter inom bl.a. vårdutbildningarna. Regeringen har under en följd av år beviljat medel till projekt med syfte att öka andelen män inom barnomsorg och skola. Vidare stöder Socialstyrelsen fortlöpande kommunala utvecklings-, försöks- och utvärderingsprojekt inom barnomsorgen. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena i huvudsak är tillgodosedda. Motion A8 (c) bör i berörd del avslås.
Våld mot kvinnor I skrivelsen redogörs i denna del för vilka åtgärder som har vidtagits för att motverka våld mot kvinnor och för att stödja, hjälpa och skydda utsatta kvinnor. Som exempel på åtgärder nämns bl.a. att det införts ny lagstiftning och ändringar i befintlig lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal vålds- och sexualbrott. Vidare redogörs för olika utredningar inom detta område. Det finns flera motionsyrkanden som rör detta område. Dessa yrkanden kommer dock att behandlas av justitieutskottet.
Jämställdhetslagen och JämO
Skrivelsen Den nuvarande jämställdhetslagen har sedan år 1992 genomgått ett flertal omfattande och genomgripande förändringar. Som exempel kan nämnas skärpningen av lönediskrimineringsförbudet och anpassningen till EU:s regler. JämO har vid ett par tillfällen föreslagit ändringar av jämställdhetslagen då den enligt JämO innehåller vissa brister. JämO:s förslag på förändringar innebär i huvudsak följande. Reglerna om lönediskriminering bör ändras. Som exempel på sådana förändringar föreslås att begreppet likvärdigt arbete definieras. Vidare föreslås att begreppet sexuella trakasserier definieras och att arbetsgivarens nuvarande skyldighet att verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av en anmälan om könsdiskriminering specificeras. Det bör även införas ett skadeståndssanktionerat diskrimineringsförbud enligt vilket det skall betraktas som otillåten könsdiskriminering om arbetsgivaren underlåter att förhindra eller åtgärda sexuella trakasserier mellan arbetstagare. Vidare föreslår JämO att det tillskapas särskilda domförhetsregler i Arbetsdomstolen i syfte att garantera en jämn könsfördelning bland dem som dömer i mål om könsdiskriminering och att jämställdhetslagens skadeståndsregler ses över. Det bör även enligt JämO införas en möjlighet att föra grupptalan i jämställdhetsmål. Regeringen anser att de frågor som JämO har behandlat är angelägna. Sexuella trakasserier på arbetsplatser kan inte accepteras. I syfte att komma till rätta med problemen inleds under våren 1997 en översyn av reglerna om sexuella trakasserier. Vad sedan gäller frågorna som rör lönediskriminering ser regeringen allvarligt på det faktum att de generella löneskillnaderna mellan kvinnor och män tycks öka på vissa områden och att osakliga löneskillnader mellan könen förekommer. Lönediskrimineringen måste bekämpas med alla medel och regeringen kommer att noga följa det arbete som bedrivs på detta område. Det är angeläget att frågor om lönediskriminering prövas i domstol. De fall som hittills har prövats ger dock enligt regeringen inte tillräcklig vägledning i fråga om räckvidden av lönediskrimineringsförbudet. Inte heller i fråga om den nya lagen i övrigt och de lagändringar som trädde i kraft år 1994 finns det tillräckligt underlag för att kunna bedöma räckvidden. Enligt regeringens uppfattning är det för tidigt att uttala sig om gränserna för rättstillämpningen. Vad sedan gäller frågan om lagens diskrimineringsförbud bör göras tillämpligt även i de fall då det saknas jämförelseperson av motsatt kön, anser regeringen att det finns skäl att avvakta den fortsatta rättsutvecklingen. Frågan om möjligheten att föra grupptalan bereds för närvarande inom regeringskansliet. I samband med att regeringen tar ställning till dessa förslag kommer även jämställdhetslagens skadeståndsregler att ses över i den mån så erfordras. Det är angeläget med en jämnare könsfördelning i Arbetsdomstolen liksom i övriga domstolar och i andra samhällsorgan. Andelen kvinnor i Arbetsdomstolen har ökat väsentligt under senare år. Regeringen kommer att ägna ökad uppmärksamhet åt Arbetsdomstolens sammansättning men är för tillfället inte beredd att tillskapa särskilda regler för domstolen i denna fråga. Sammanfattningsvis kommer regeringen att se över jämställdhetslagens regler om sexuella trakasserier och trakasserier, liksom vid behov reglerna om skadestånd. Regeringen bereder frågan om grupptalan. Regeringen är inte beredd att i nuläget vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av JämO:s skrivelser. I skrivelsen lämnas även en redogörelse för JämO:s verksamhet.
Motioner Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att det behövs nya arbetsvärderingsmetoder som är könsneutrala och lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Den nuvarande lönesättningen vilar ofta på traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad (yrk. 3). Vidare föreslås att det i lönediskrimineringsmål införs en rätt till grupptalan (yrk. 4). Vänsterpartiet påtalar i motion A808 att lönesättningen både handlar om att ändra attityder och att förändra lagstiftning och arbetsvärderingskriterier. Det direkta ansvaret för att framtidens arbetsvärdering blir saklig och korrekt och bidrar till att utjämna osakliga löneskillnader ligger hos arbetsgivare och fackliga organisationer. För att möjliggöra aktiva åtgärder mot arbetsgivare, fackliga organisationer m.fl. som medverkar till könsdiskriminerande lönesättningar bör JämO ges större möjlighet att ingripa än vad dagens lagstiftning medger (yrk. 1). Partiet anser att det bör införas nya regler för att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Det bör vara tillåtet med jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare. Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument bör intensifieras (yrk. 2). Vidare föreslås att riksdagen begär att regeringen utarbetar ett lagförslag efter förebild från den lagstiftning som finns i Ontario, Kanada. Detta är förmodligen världens mest framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader. Den föreslagna lagen bör bl.a. innebära att arbetsgivare med fler än 100 anställda åläggs att genomföra en arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och därefter upprätta en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön för arbeten av lika värde (yrk. 3). Personer som arbetar inom den privata sektorn bör, i likhet med vad som gäller inom den offentliga sektorn, hos arbetsgivaren eller den fackliga organisationen kunna begära löneuppgifter på den han eller hon vill jämföra sig med (yrk. 4). Slutligen föreslås att det införs en möjlighet till grupptalan (yrk. 5). Motion A7 (v) yrkande 12 motsvarar ovanstående motions yrkande 3. I motion A809 föreslår Vänsterpartiet att Arbetsdomstolen skall ha en särskild sammansättning när domstolen avgör tvister om könsdiskriminering. I dessa mål bör domstolens sammansättning utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att inte antalet ledamöter skall bli för stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas en regel som garanterar en jämn könsfördelning i Arbetsdomstolen i jämställdhetsmål (yrk. 1). Partiet föreslår också att regeringen utarbetar ett lagförslag som innebär att den nuvarande definitionen av sexuella trakasserier i jämställdhetslagen anpassas till EG-rättens definition (yrk. 2). Vidare föreslås att det utarbetas ett förslag om en sådan ändring av jämställdhetslagen att den motsvarar EG-rättens förbud mot diskriminering vid rekrytering (yrk. 3). Slutligen yrkas att skadeståndsreglerna i jämställdhetslagen anpassas så att de överensstämmer med EG-rätten (yrk. 4). Miljöpartiet anser i motion A806 att det bör tillsättas en utredning som ser över och försöker utveckla lämpliga instrument för arbetsvärdering (yrk. 7). I kommittémotion A819 anför Elving Andersson m.fl. (c) att det är viktigt att system och metoder för arbetsvärdering utvecklas och att resultaten från genomförd arbetsvärdering tas till vara för att åtgärda diskriminerande lönesättning (yrk. 9). Som ett instrument för att minska löneskillnader bör jämställdhetsrevision användas. Genom sådana revisioner kan orättvisor avslöjas och åtgärdas. Det bör vara obligatoriskt med jämställdhetsrevision inom alla offentliga verksamhetsområden (yrk. 10). Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) uppger i kommittémotion A821 att de osakliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män är i storleksordningen 1 till 8 %. Därför måste kravet på lika lön för likvärdigt arbete föras fram med all kraft. Att skapa gehör för könsneutral arbetsvärdering är ett viktigt steg på vägen (yrk. 10). Håkan Juholt m.fl. (s) föreslår i motion A810 att det genomförs olika åtgärder för att uppnå jämlik lönesättning. Som exempel nämns att arbetsgivarna skall åläggas att årligen kartlägga löneskillnader mellan män och kvinnor samt att genomföra en analys av denna skillnad. Även Inger Segelström m.fl. (s) uppger i motion A814 att de anser att det bör utvecklas nya metoder och värderingar (yrk. 8). Eva Arvidsson m.fl. (s) föreslår i motion A815 i likhet med Vänsterpartiet att det bör införas särskilda domförhetsregler i Arbetsdomstolen i jämställdhetsmål. Vidare föreslås att reglerna i 22 § jämställdhetslagen ses över eftersom de inte ger något skydd mot sexuella trakasserier. En översyn bör även göras av bestämmelserna i 16 och 17 §§ jämställdhetslagen som reglerar diskrimineringsförbudet. Monica Widnemark och Christin Nilsson (s) föreslår i motion A816 att jämställdhetslagen utvidgas så att kravet att upprätta jämställdhetsplaner skall omfatta samtliga arbetsplatser på arbetsmarknaden. I motion A10 föreslår Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) att jämställdhetslagen kompletteras med en regel som innebär att utpekad jämförelseperson skall vara skyldig att till JämO lämna nödvändiga uppgifter. Uppgiftsskyldigheten bör vara förenad med vite. Vidare skall jämförelsepersonen ha rätt att få del av den utredning som görs med möjlighet att yttra sig innan ärendet avgörs. Ingbritt Irhammar m.fl. (c) kräver i motion A807 (yrk. 6) lika lön för lika och likvärdigt arbete. För att uppnå detta krävs bl.a. att det skapas en könsneutral arbetsvärdering. Motionärerna anser att en jämn könsfördelning av domare i Arbetsdomstolen måste eftersträvas (yrk. 7). Även Ewa Larsson m.fl. (mp) anser i motion A813 i likhet med tidigare redovisade motionsyrkanden att det bör göras ett tillägg till 22 § jämställdhetslagen som innebär att även sexuella trakasserier förbjuds (yrk. 1). De anser vidare att EU:s definition av sexuella trakasserier skall införas i jämställdhetslagen (yrk. 3).
Utskottets bedömning Flera av motionsyrkandena föreslår skärpningar av jämställdhetslagen. Några av dessa yrkanden knyter an till de förslag till förändringar som JämO har framfört vid olika tillfällen. I likhet med regeringen anser utskottet att de frågor som JämO har tagit upp i sina skrivelser är mycket angelägna. Särskilt angelägen är frågan om en översyn av reglerna om sexuella trakasserier. Nuvarande regler är inte tillfredsställande utan en ordentlig översyn av dessa bör göras. Utskottet välkomnar därför att regeringen har beslutat att under våren 1997 inleda ett arbete med att se över dessa regler. Utskottet, som förutsätter att detta arbete bedrivs skyndsamt, anser inte att det behövs något särskilt tillkännagivande i denna del. Utskottet avstyrker därför motionerna A809 (v), A813 (mp) och A815 (s) i berörda delar. Vad sedan gäller frågorna om lönediskriminering anser utskottet i likhet med regeringen att det inte finns tillräckligt underlag för att bedöma räckvidden av nuvarande regler. Antalet fall som har prövats i domstol är alltför litet för att ge en säker vägledning för rättstillämpningen. Utskottet anser därför att man bör avvakta innan ytterligare förändringar genomförs. Av detta följer att utskottet inte kan bifalla Vänsterpartiets krav på en helt ny lönediskrimineringslag. Motionerna A7 (v) och A808 (v) i berörda delar bör avslås. Detta innebär dock inte att den nuvarande ordningen är tillfredsställande. Att det förekommer osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor har konstaterats i ett flertal utredningar. Dessa löneskillnader måste utjämnas. Ett viktigt medel för att uppnå detta är att arbetsvärderingsinstrumenten förbättras. Ett förslag som framförts är att det bör tillsättas en statlig utredning som skall se över och utveckla lämpliga instrument för arbetsvärdering. Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottet bör utvecklingen av arbetsvärderingsinstrumenten ske så nära den verksamhet som skall bedömas som möjligt. Utskottet anser att, vid sidan av arbetsmarknadens parter, även JämO bör ha en aktiv roll i detta arbete. Som framgår av den fortsatta framställningen pågår det för närvarande ett projekt, det s.k. LÖV-programmet, där ett arbete bedrivs med att ta fram en modell för arbetsvärdering. Utskottet anser att motionerna A806 (mp), A807 (c), A808 (v), A810 (s), 814 (s), A816 (s), A819 (c), A820 (fp) och A821 (kd) i berörda delar bör avslås. En framkomlig väg för att minska löneskillnaderna skulle kunna vara att i större utsträckning använda s.k. jämställdhetsrevisioner. Genom dessa revisioner blir det tydligare för arbetsgivaren vilka åtgärder som måste vidtas för att minska omotiverade löneskillnader. Givetvis bör sådana revisioner kunna användas av statliga arbetsgivare. Utskottet är dock inte berett att i nuläget förorda att detta skulle vara obligatoriskt för statliga arbetsgivare. Motion A819 i berörd del bör därför avstyrkas. Ett problem som har uppmärksammats i lönediskrimineringsmål är att JämO i vissa fall har svårt att förmå jämförelsepersonen att medverka i utredningen. Detta kan leda till att det i vissa fall är svårt att få fram ett ordentligt jämförelseunderlag. Frågan är vilka krav som bör kunna ställas på jämförelsepersonen. Utgångspunkten måste vara att det är arbetsgivaren som skall se till att JämO erhåller det material som behövs för att kunna göra en ordentlig jämförelse. Detta följer av 33 § jämställdhetslagen. I vissa fall kan det dock krävas mer detaljerade upplysningar som bara jämförelsepersonen kan lämna. Vägrar denna att medverka kan det bli mycket svårt att få en rättvisande jämförelse. Utskottet inser att detta är ett problem men är med hänsyn bl.a. till de integritetsfrågor som bör utredas innan en förändring genomförs inte berett att i nuläget göra några tillkännagivanden i denna fråga. Utskottet förutsätter att regeringen överväger denna fråga och om så krävs föreslår lämpliga åtgärder. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A10. När det gäller frågan om förbudet mot könsdiskriminering vid rekrytering konstaterar utskottet att det har ifrågasatts om jämställdhetslagen överensstämmer med EG-rätten i denna del. Enligt utskottet finns det skäl att belysa denna fråga. Utskottet utgår från att detta görs i samband med översynen av jämställdhetslagens regler om sexuella trakasserier m.m. Motionerna A809 (v) och A815 (s) i berörda delar avstyrks. Som framgår av den inledande redogörelsen bereds förslaget om grupptalan för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet som inte vill föregripa detta arbete avstyrker motionerna A808 (v) och A820 (fp) i berörda delar avstyrks. I samband med att regeringen tar ställning till detta förslag kommer även jämställdhetslagens skadeståndsregler att ses över i den mån så erfordras. Utskottet föreslår därför att motion A809 (v) i berörd del bör avslås. Vad sedan gäller frågan vilken sammansättning Arbetsdomstolen skall ha delar utskottet regeringens ståndpunkt att det är angeläget med en jämn könsfördelning bland domarna i Arbetsdomstolen liksom i övriga domstolar och samhällsorgan. Det är också viktigt att det är en jämn könsfördelning när målen slutligt avgörs. Detta gäller oavsett vilken måltyp som behandlas. Utskottet är inte berett att för närvarande förorda särskilda regler för Arbetsdomstolen. Utnämningsförfarandet bör nämligen på sikt leda till en jämnare könsfördelning bland ledamöterna, vilket i sin tur förbättrar möjligheterna att varje enskild sammansättning kan bestå av ledamöter av båda könen. Motionerna A807 (c), A809 (v) och A815 (s) i berörda delar bör avslås. Utskottet kommer att under avsnittet arbetslivsfrågor behandla vissa motioner som tar upp andra frågor som rör löneskillnader.
Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik
Skrivelsen Enligt regeringen har utvecklingen på arbetsmarknaden under 1970- och 1980- talen tillsammans med en aktiv familjepolitik och utbyggnaden av barnomsorgen bidragit till att kvinnor förvärvsarbetar i allt större utsträckning. Kvinnor och män förvärvsarbetar nu i lika stor utsträckning. Under 1990-talet har dock arbetslösheten ökat. Detta gäller för både män och kvinnor. I början av 1990- talet ökade männens arbetslöshet kraftigt, vilket berodde på nedgången inom industri- och byggsektorn. Minskningen av sysselsättningen i den offentliga sektorn var störst under år 1993, vilket drabbade kvinnorna hårdast. År 1994 vände utvecklingen inom näringslivet och sysselsättningen ökade. Detta fick till följd att männens arbetslöshet minskade medan kvinnornas fortsatte att öka. Kvinnornas arbetslöshet har dock inte ökat så kraftigt att den överstiger männens. En grupp som drabbats mycket hårt under 1990-talet är kvinnor med utländsk bakgrund. Arbetsdeltagandet för denna grupp har sjunkit kraftigt. En väsentlig skillnad är att kvinnor i högre grad än män arbetar deltid. Det konstateras att den svenska arbetsmarknaden är mycket könsuppdelad. Uppdelningen förekommer på tre plan. Det första kan sägas vara uppdelningen mellan hushållsarbete och marknadsarbete, det andra mellan olika arbetsområden, t.ex. att kvinnor i högre grad än män arbetar inom områden som barnomsorg och vård medan män dominerar i tekniska yrken, och det tredje rör olika villkor inom yrken, exempelvis i fråga om löner och positioner. Den könsuppdelade arbetsmarknaden hämmar rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar till lägre sysselsättning. Den viktigaste uppgiften de närmaste åren är att halvera den öppna arbetslösheten. I det arbetet kommer regeringen att beakta de olika villkor som råder för kvinnor och män på och utanför arbetsmarknaden. För att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och stärka kvinnornas situation på arbetsmarknaden har det vidtagits en rad åtgärder som kan beskrivas i huvudsak på följande sätt. I syfte att minska arbetslösheten har anslagen till arbetsmarknadspolitiken under 1990-talet kraftigt ökats. För Arbetsmarknadsverket, som omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnderna, Arbetsmarknadsinstitutet, arbetslivstjänster och de lokala arbetsförmedlingarna, har i 1995/96 års reg- leringsbrev slagits fast att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall genomsyras av jämställdhetsperspektivet. I syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden tilldelas Arbetsmarknadsstyrelsen särskilda medel som skall användas till olika projekt och för utbildning av den egna personalen i jämställdhetsfrågor. För budgetåret 1995/96 tilldelades Arbetsmarknadsstyrelsen 45 miljoner kronor till sådana projekt. Andra insatser som har vidtagits för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden är att försöka förmå kvinnor att i större utsträckning än tidigare välja utbildningar inom naturvetenskap och teknik. Även utbildningssatsningar såsom datorteken, möjligheten för kommuner och landsting att erhålla åtgärdsmedel i utbyte mot att de satsar på utbildning i stället för att säga upp fast anställd personal, och den särskilda satsningen på vuxenutbildningen, som kommer att inledas den 1 juli 1997, är åtgärder som kan bidra till en förändring av den könsuppdelade arbetsmarknaden. Vidare införs den 1 januari 1997 regler om vikariatsstöd och utbildningsstöd. Dessa innebär att en arbetsgivare kan få bidrag till lönekostnaden för en vikarie när en anställd får ledigt med bibehållen lön för att studera eller för att starta egen näringsverksamhet. Från och med den 1 januari 1997 ges det möjlighet för kvinnor att i vissa fall få ett förlängt starta-eget-bidrag. Vidare införs från och med den 1 november 1996 en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, offentliga tillfälliga arbeten för äldre arbetslösa (OTA). Vad gäller lönefrågor konstateras att tillgänglig statistik visar att betydande löneskillnader kvarstår mellan kvinnor och män. År 1995 låg kvinnornas genomsnittliga lön på 84 % av männens inom statsförvaltningen. Motsvarande jämförelse inom kommuner och landsting gav resultaten 88 respektive 70 %. Någon statistik för industriarbetare har inte presenterats. Däremot visar preliminära uppgifter att för industritjänstemän låg kvinnornas genomsnittliga lön på 75 % av männens. Flera åtgärder har vidtagits för att löneskillnaderna mellan kvinnor och män skall synliggöras och motverkas. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas ändringarna i jämställdhetslagen som bl.a. innebär att arbetsgivare med ett visst antal anställda skall kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män. Vidare har Arbetsmiljöfonden erhållit ett uppdrag att organisera ett särskilt forsknings- och utvecklingsprogram för lönebildning och arbetsvärdering - Lönebildning och arbetsvärdering (LÖV) - som skall pågå till och med december 1997. Statistiska centralbyrån (SCB) skall utforma en lönestatistik som kan ligga till grund för fördjupade analyser av löneskillnader mellan kvinnor och män. Erfarenheterna från LÖV-programmet kommer enligt regeringen att ge ett bra underlag för det fortsatta arbetet. Regeringen kommer i samband med redovisningen av LÖV-programmet att överväga om ytterligare satsningar är nödvändiga. Nya överläggningar med arbetsmarknadens parter kommer också att äga rum. För att uppnå ett arbetsliv på lika villkor för kvinnor och män krävs att de normer, värderingar och livsmönster som karakteriserar kvinnor och män hanteras medvetet och systematiskt. Arbetarskyddsverket har ålagts att särskilt uppmärksamma kvinnors arbetsmiljö. Inom arbetslivsforskningen pågår arbeten inriktade på kvinnors villkor i arbetslivet. Rådet för arbetslivsforskning finansierar för närvarande ca 25 forskningsprojekt som rör kvinnors villkor i arbetslivet. Bland annat bedrivs forskning om uppkomsten av kvinnodominerade yrken, om hur distansarbete påverkar kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden, lönebildningsprocessen m.m. Under hösten 1996 överlämnade 1995 års arbetstidskommitté (A 1995:02) sitt slutbetänkande Arbetstid - förläggning och inflytande (SOU 1996:145). Betänkandet innehåller förslag till en ny arbetstidslag. Förslaget bereds för närvarande i regeringskansliet. Regeringen har under hösten 1996 utarbetat ett förslag till förändringar i anställningsskyddslagen (prop. 1996/97:16).
Motioner Folkpartiet liberalerna förklarar i motion A820 att en av de viktigaste uppgifterna i jämställdhetspolitiken är att komma till rätta med de orättvisa löneskillnaderna. Det är en utmaning som kräver ständig uppmärksamhet och modet att ta till obekväma åtgärder. Staten som arbetsgivare bör ges ett särskilt ansvar för detta (yrk. 5). Vidare föreslås att det tillsätts en särskild kommission som tar ett helhetsgrepp på de orättvisa löneskillnaderna (yrk. 6). Partiet anser att den underliggande orsaken till nuvarande orättvisa löneskillnader på arbetsmarknaden har sin grund i den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av ansvaret för hem och familj. Kvinnornas huvudansvar för familjen innebär bl.a. att männen gynnas vid rekrytering till ansvarsfulla poster (yrk. 17). I motion A7 förklarar Vänsterpartiet att det inte delar den beskrivning av verkligheten som regeringen har lämnat, exempelvis påståendet att kvinnors ställning på arbetsmarknaden har befästs och att deras ekonomiska oberoende har ökat. Tvärtom visar statistik på att kvinnors deltagande i arbetskraften har minskat. Förklaringen till denna nedgång är delvis den hårdhänta budgetsaneringen som har drabbat framför allt kvinnorna. Nedskärningarna i den offentliga sektorn innebär att 100 000 människor har förlorat sina arbeten. Vidare har neddragningarna i de olika bidragssystemen lett till att kvinnorna minskat sitt ekonomiska oberoende. Vänsterpartiet anser därför att det bör vidtas åtgärder för att öka kvinnornas andel av arbetskraften (yrk. 1). Den s.k. ettårsgränsen som infördes för deltidsarbetslösa i arbetslöshetsförsäkringen bör tas bort. Bestämmelsen innebär att deltidsarbetslösa efter ett år avstängs från arbetslöshetsersättning (yrk. 8). Vänsterpartiet anser att den medelstilldelning som AMS erhåller för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden är otillräcklig. Hela organisationen bör inriktas på att arbeta aktivt med att bryta detta. Det krävs därför ett övergripande mål som verksamheten inriktas mot (yrk. 9). Vänsterpartiet anser också att villkoren för utbildningsvikariat, en åtgärd som riktat sig till och passat arbetslösa kvinnor på ett framgångsrikt sätt, måste återställas till 1995 års nivå vad avser ersättning och volym (yrk. 10). Vänsterpartiet påtalar att regeringen konstaterat att det krävs särskilda åtgärder för att stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden men inte föreslagit några sådana. Vänsterpartiet föreslår att all den kunskap som kommit fram genom olika utredningar skall omsättas i praktiska åtgärder för att motverka den diskriminerande obalansen på arbetsmarknaden, i arbetslivet och i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna (yrk. 11). Vad sedan gäller de förslag som framförts av Arbetstidskommittén förklarar Vänsterpartiet att dessa kommer att motverka jämställdheten eftersom de innebär ett rejält kliv tillbaka vad gäller möjligheten att kombinera yrkesliv och familj (yrk. 13). Slutligen anförs att de förslag som framställts såvitt gäller förändringar i anställningsskyddslagen på flera punkter kommer att försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden (yrk. 14). Miljöpartiet de gröna förklarar i motion A806 att det krävs ytterligare medel inom den offentliga sektorn för att undvika att kvinnoarbetslösheten ökar. Ett effektivt medel är enligt Miljöpartiet att gynna kommuner och landsting genom skatteväxling (yrk. 3). Vidare anser Miljöpartiet att eftersom arbetsmarknaden är så segregerad medför regeringens ensidiga satsningar på ökat väg- och bostadsbyggande att kvinnor i stort sett missgynnas vad gäller nya arbetstillfällen. Det finns behov av att rikta särskilda satsningar till kvinnorna (yrk. 4). Enligt Miljöpartiet är arbetstidsförkortning ett viktigt instrument för att uppnå ökad jämställdhet (yrk. 5). Slutligen påpekar partiet att det finns ett behov av en utvärdering av den nuvarande lagstiftningen vad gäller löneskillnader mellan män och kvinnor (yrk. 6). I kommittémotion A821 påpekar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att de höga födelsetalen i Sverige tyder på att det funnits goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete med praktiskt ansvar för hem och barn. Födelsetalen minskar nu drastiskt. Detta bör uppmärksammas och det bör göras en studie av orsakerna till och konsekvenserna av denna minskning (yrk. 8). I syfte att finna effektiva metoder för att skapa en arbetsmarknad präglad av integration bör regeringen tillsätta en utredning (yrk. 9). Denna bör särskilt se över skol- och utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken. Uppdraget skall vara att ta fram en heltäckande handlingsplan för att steg för steg kunna bryta segregationen. Enligt Carina Hägg (s), motion A803, finns det ett behov av att belysa hur de små företagens brist på könsperspektiv vid anställning missgynnar kvinnor. Inger Segelström m.fl. (s) förklarar i motion A814 att de anser att kvinnornas andel av kompetensutvecklingen i arbetet måste motsvara deras andel på arbetsmarknaden. Särskild uppmärksamhet måste enligt motionärerna riktas mot lågutbildades ekonomiska möjligheter till fortsatt utbildning och kompetensutveckling (yrk. 7).
Utskottets bedömning Utskottet anser att det är viktigt att bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden. För att uppnå detta måste flera olika åtgärder vidtas inom skilda politikområden. Som framgår av redogörelsen pågår det flera olika projekt som syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden och att stärka kvinnornas situation där. En viktig del i detta arbete är att åtgärder genomförs inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Enligt förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad, vilket också framgår av regleringsbrevet. AMS skall även i kvartalsvisa rapporter till Arbetsmarknadsdepartementet lämna statistik över verksamhetens resultat uppdelad på män och kvinnor. AMS har även tilldelats medel för projektverksamhet som syftar till att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Utskottet konstaterar i likhet med flera motionärer att neddragningarna inom den offentliga sektorn har inneburit att kvinnoarbetslösheten har ökat. Detta gäller framför allt inom kommunerna. Neddragningarna har till stor del berott på det ansträngda ekonomiska läget. Det finns dock tecken som tyder på att det håller på att ske en förbättring. Utskottet följer denna utveckling med intresse och förutsätter att det kommer att vidtas ytterligare åtgärder för denna grupp när ekonomin så tillåter. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A7 (v), A803 (s) och A806 (mp) i berörda delar. En fråga som aktualiserats är om det bör tillsättas en utredning som tar fram en heltäckande handlingsplan för att steg för steg kunna bryta könssegregationen på arbetsmarknaden. Utskottet anser att det inte är nödvändigt att tillsätta en sådan utredning utan utgår från att regeringen fortlöpande följer utvecklingen inom detta område. Utskottet förutsätter att regeringen beaktar de resultat som olika utredningar kommit fram till vad gäller jämställdhetsarbetet. Motion A821 (kd) i berörd del bör avslås. Det är enligt utskottets mening inte heller nödvändigt att tillsätta en utredning som studerar minskningen av födelsetalen. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen A821 (kd) i berörd del. I en motion påtalas att det är särskilt viktigt att uppmärksamhet riktas mot lågutbildades ekonomiska möjligheter och kompetensutveckling. Utskottet delar denna åsikt och vill erinra om den kraftfulla vuxenutbildningssatsningen som riksdagen beslutade om den 12 juli 1996 och som bl.a. vänder sig till denna grupp. Motion A814 (s) i berörd del bör därför avslås. I flera motioner har framförts yrkanden som rör arbetstidsförkortning. Utskottet anser att man bör avvakta det förslag rörande arbetstiden som regeringen väntas presentera under senare delen av detta år. Utskottet avstyrker därför motionerna A13 (v) och A806 (mp) i berörda delar. Vad sedan gäller motionsyrkanden som rör förändringar i arbetsrätten kan konstateras att utskottet behandlade dessa frågor under slutet av år 1996 och tillstyrkte de föreslagna förändringarna (bet. 1996/97:AU4, rskr. 107). Utskottet ansåg vid denna behandling att förändringarna rörande vikariats- och deltidsanställningarna var ett steg i rätt riktning när det gäller att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Vissa av förändringarna trädde i kraft den 1 januari 1997. Utskottet vill dock anmärka att det vid sin behandling av lagförslaget ansåg att det borde tillsättas en referensgrupp som kontinuerligt skulle utvärdera den nya anställningsformen ?överenskommen visstidsanställning?. Förslaget godkändes av riksdagen. I denna referensgrupp skall JämO ingå. I ett motionsyrkande framställs krav på att slopa den s.k. ettårsgränsen för deltidsarbetslösa som infördes i arbetslöshetsförsäkringen år 1995. Utskottet kan konstatera att det har genomförts förändringar såvitt gäller deltidsanställdas rätt att erhålla arbetslöshetsersättning. Dessa regler har dock inte den innebörd som motionärerna beskrivit. De regelförändringar som genomfördes år 1995 innebär följande. Den som regelbundet utför deltidsarbete under veckor då han eller hon i övrigt är arbetslös och vid ersättningsperiodens utgång fortsätter en tillsvidareanställning på deltid har inte rätt till utfyllnadsersättning i den nya ersättningsperioden så länge tillsvidaretjänsten på deltid pågår. Denna konstruktion innebär att en deltidsanställd kan erhålla ersättning under längre tid än ett år beroende på i vilken omfattning han eller hon arbetar. Någon ettårsgräns existerar inte utan en deltidsarbetslös kan erhålla ersättning under flera år under en och samma ersättningsperiod. Det kan dock konstateras att det för närvarande pågår ett arbete inom regeringskansliet som syftar till att presentera ett förslag till en ny lag om arbetslöshetsförsäkring. Dessa förslag kommer att redovisas i en proposition i mitten av mars 1997. I arbetet ingår bl.a. att se över ersättningsreglerna vid deltidsarbetslöshet. Utskottet anser inte att man bör föregripa detta förslag. När det gäller yrkandet om att villkoren för utbildningsvikariat bör återställas till 1995 års nivå har utskottet tidigare prövat och avstyrkt motsvarande förslag (bet. 1996/97:AU1, rskr. 104). Utskottet kan inte heller nu ställa sig bakom förslaget. Med hänsyn till vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion A13 (fp) i berörda delar. Avslutningsvis vill utskottet beröra de motioner som behandlar frågor om löneskillnader. I likhet med vad motionärerna anfört anser utskottet att en av de viktigaste frågorna inom jämställdhetspolitiken är att komma till rätta med osakliga löneskillnader. Hur stora dessa löneskillnader är varierar förmodligen från arbetsplats till arbetsplats och från bransch till bransch. Löneskillnadsutredningen gjorde bedömningen att de osakliga löneskillnaderna på grund av kön motsvarande mellan 1 och 8 % i det material som utredningen undersökt (SOU 1993:7). En bidragande orsak till dessa löneskillnader kan enligt utskottet vara det förhållandet att kvinnor i högre grad än män har ansvaret för hem och familj. Utskottet delar dock inte synsättet att nämnda förhållande skulle vara den enda orsaken till nuvarande löneskillnader. Orsakerna är säkerligen mer komplexa än så. Utskottet avstyrker motion A820 (fp) i berörda delar. Som framgår av skrivelsen har flera olika åtgärder vidtagits för att komma till rätta med löneskillnaderna. Som exempel kan nämnas LÖV-programmet och regeringens uppdrag till SCB att utveckla lönestatistiken. Regeringen har även aviserat att man kommer att följa upp utvecklingen på detta område och i förekommande fall vidta åtgärder. Något behov att tillsätta en utredning föreligger därför inte. Motionerna A806 (mp) och A820 (fp) i berörda delar bör således avslås.
Närings- och regionalpolitik Skrivelsen I Sverige finns det nästan en halv miljon företag. Av de personer i åldrarna 16-64 år som drev företag år 1996 var 26 % kvinnor. Kvinnor som driver företag finns representerade inom alla sektorer av näringslivet men återfinns i huvudsak inom handel och service. För att underlätta egenföretagandet har det vidtagits vissa stödåtgärder och andra initiativ som kan sammanfattas enligt följande. Det tillfälliga småföretagarstödet introducerades under budgetåret 1994/95. Stödet lämnas till exempelvis utbildning, marknadsföring och anskaffande av maskiner. Starta-eget-bidraget, som infördes år 1984, är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Bidraget riktar sig till bl.a. till arbetslösa eller personer som har sagts upp på grund av arbetsbrist och som riskerar att bli arbetslösa. Bidraget utgår normalt under sex månader och ersättningsbeloppet motsvarar nivån på arbetslöshetsersättningen. Länsstyrelserna har möjlighet att bevilja medel till projekt som skall gynna den regionala utvecklingen. Av dessa medel används en del till projekt som är direkt inriktade på att främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Utöver dessa åtgärder görs särskilda insatser för att öka kvinnors företagande. Som exempel på sådana insatser kan nämnas att länsstyrelserna år 1994 fick i uppdrag att medverka till att regionala resurscentrum för kvinnor skapades. Dessa centrum skall bl.a. initiera lokala utvecklingsprojekt, medverka till att lokala nätverk för kvinnor bildas samt uppmuntra och genomföra kompetensutveckling. För att stödja dessa centrum beslutades år 1994 att ett nationellt resurscentrum skulle byggas upp. Det har även inrättats särskilda företagarlån för kvinnor. För att fortsätta att främja företagandet kommer det bl.a. att inrättas ett treårigt program för småföretagsutveckling. Det skall tillsättas en delegation för förenkling av regelverk för småföretagen och för fortsättning av det tillfälliga småföretagarstödet. Regeringen kommer också att se över hur stödet till kvinnliga företagare kan förbättras.
Motioner Enligt vad Folkpartiet liberalerna anför i motion A820 drivs den nuvarande tjänstesektorn utan konkurrens och valfrihet vare sig för brukaren eller för anställda. Den viktigaste förutsättningen för konkurrens i tjänstesektorn är att de kvinnor som arbetar och har idéer inom vård, omsorg, utbildning och service får möjlighet att förverkliga sina idéer utanför monopolet. För att få i gång en sådan utveckling krävs att man kraftigt minskar skattekilarna (yrk. 7). Vänsterpartiet förklarar i motion A7 att det är viktigt att de regionala och lokala resurscentrumen samt det nationella resurscentrumet får fortsätta att bedriva sin verksamhet och att det nationella resurscentrumet blir ett fristående råd eller kommitté direkt under Arbetsmarknadsdepartementet (yrk. 15-16). I kommittémotion A11 anför Per Unckel m.fl. att det bör tillsättas en utredning som skyndsamt skall utreda och lämna förslag till förändringar av de ekonomiska förutsättningarna för tjänstesektorn för att därigenom möjliggöra för flera hushåll att köpa privata tjänster i hemmet (yrk. 2). Elving Andersson m.fl. (c) anser att det är alltför få kvinnor inblandade i den fysiska planeringen. Motionärerna yrkar därför i kommittémotion A8 att det blir fler riktade projekt med kvinnor i den fysiska planeringen (yrk. 1). Motionärerna vill även ha en uppföljning av det uppdrag som landshövdingarna har att göra en översyn av kvinnors arbetsmarknad (yrk. 2). Skälet till detta är att det finns exempel på att endast män har utsetts till de arbetsgrupper som skall göra översynen. Samma motionärer vill att det skall införas regler som gör det lättare att starta egen verksamhet. I kommittémotion A819 föreslås att det införs en möjlighet för alla att under ett år vara tjänstlediga för att pröva egen verksamhet (yrk. 11). Vidare föreslås att den delegation som skall se över reglerna för småföretag även ser över reglerna för kombinationssysselsättning (yrk. 12). I kommittémotion A821 påtalar Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) att kvinnors företagande oftast finns inom tjänstesektorn där realsäkerheter saknas. Tillgängliga finansieringsformer tar inte i tillräcklig utsträckning hänsyn till kvinnligt nystartande. Statens stöd till småföretag måste därför enligt motionärerna utvecklas (yrk. 11). I motion A807 framför Ingbritt Irhammar m.fl. (c) liknande tankar som Vänsterpartiet såvitt gäller det nationella resurscentrumet. Motionärerna anser att detta centrum bör vara en egen myndighet med eget budgetansvar (yrk. 8). Vidare anser motionärerna att de regionala resurscentrumen via regleringsbrev till länsstyrelserna bör garanteras ekonomiska förutsättningar för att utföra ett konstruktivt arbete (yrk. 9). Slutligen ansluter sig motionärerna till yrkandet i kommittémotion A819 där det föreslås att man skall kunna vara tjänstledig för att starta ett eget företag (yrk. 14). För att minska arbetslösheten bland kvinnorna måste man enligt Karin Pilsäter m.fl. (fp), motion A13, gynna kvinnors företagande inom de sektorer som de traditionellt varit verksamma i och där det enligt enstämmiga bedömningar finns stora framtidsmöjligheter. För att göra detta föreslås att skatten sänks på arbete, att tjänstesektorn gynnas och att de offentliga monopolen bryts (yrk. 4). För att nyföretagande skall komma i gång krävs att rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m.m. fungerar. Detta gäller för såväl män som kvinnor. Enligt motionärerna bör det fortsatta arbetet vad gäller dessa åtgärder främst inriktas på att befintliga stödstrukturer kan fungera och användas oavsett kön (yrk. 5).
Utskottets bedömning I flera motioner framförs yrkanden som rör frågor om att underlätta för personer att starta företag inom tjänstesektorn. Som redovisats ovan pågår för närvarande en utredning som har att närmare belysa förutsättningarna för tjänstesektorns utveckling (dir. 1996:69). I uppdraget ingår att analysera den privata tjänsteproduktionens nuvarande och framtida roll i samhällsekonomin och förutsättningarna för dess utveckling. Utredningen skall vidare analysera motiv för och effekter av olika tänkbara regelförändringar som syftar till att främja utbud och efterfrågan på privat tillhandahållna tjänster och sysselsättningen inom den privata tjänstesektorn. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 mars 1997. Utskottet, som inte vill föregripa denna utredning, avstyrker motionerna A11 (m), A13 (fp), A819 (c) och A820 (fp) i berörda delar. Regeringen har i oktober 1996 tillsatt en delegation med uppgift att förbättra tillväxtförutsättningarna för små företag, den s.k. Småföretagsdelegationen (dir. 1996:70). Av direktiven framgår bl.a. att delegationen skall identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i småföretag. Delegationen skall halvårsvis rapportera till regeringen hur arbetet fortskrider, med början den 1 januari 1997. En slutredovisning skall avges senast den 1 juli 1998. Utskottet har upplysts om att delegationen nyligen inlett sitt arbete. Delegationen har i nuläget inte för avsikt att gå in på frågor om kombinationssysselsättning. Direktiven lägger dock inte några hinder i vägen för detta. Enligt utskottets mening skulle det vara av värde att få frågorna om kombinationssysselsättning belysta. Utskottet utgår från att detta görs av delegationen. Motion A819 i berörd del avstyrks i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion A821 (kd) att det är viktigt att stödet till kvinnliga småföretagare utvecklas. Det är därför väsentligt att regeringen noga följer denna utveckling. Utskottet anser dock inte att det bör göras något särskilt tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker därför motionen i motsvarande del. Två motioner behandlar det nationella resurscentrumet och de regionala resurscentrumen. I denna del vill utskottet anföra följande. Det nationella resurscentrumet har drivits som försöksverksamhet t.o.m. den 31 december 1996. Utskottet har upplysts om att verksamheten vid detta centrum för närvarande är under utredning och att en rapport skall lämnas till regeringen under våren 1997. Regeringen kommer därefter att ta ställning till hur den fortsatta verksamheten skall bedrivas. Försöksverksamheten har på grund av utvärderingen förlängts t.o.m. utgången av första halvåret 1997. Utskottet kan konstatera att det finns regionala och lokala resurscentrum i alla län. Länsstyrelserna samordnar och stödjer denna verksamhet. Utskottet anser därför inte att det finns någon anledning att göra något tillkännagivande avseende dessa centrum. Motionerna A7 (v) och A807 (c) avstyrks i berörda delar. Vad sedan gäller frågan om det bör införas en generell rätt att erhålla tjänstledighet för att kunna pröva på egen verksamhet har utskottet det principiella synsättet att man bör pröva alla möjligheter som kan leda till nyföretagande. Utskottet vill dock påpeka att en sådan lagstiftning kan innebära vissa nackdelar bl.a. för den arbetsgivare hos vilken personen är anställd. Eftersom frågan är komplicerad vill utskottet inte i detta sammanhang ställa sig bakom förslaget. Utskottet utgår dock från att saken kommer att övervägas vidare. Motionerna 807 (c) och A819 (c) bör avslås. Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att kvinnor i större utsträckning bör delta i den fysiska planeringen. Jämställdhetsperspektivet bör givetvis genomsyra även denna verksamhet. Utskottet utgår därför från att berörda myndigheter följer upp verksamheten på erforderligt sätt. Utskottet kan notera att regeringen under hösten 1995 gav Boverket i uppdrag att studera markanvändning, bebyggelse och rumslig utveckling ur ett jämställdhets- perspektiv. Uppdraget har redovisats i en rapport ?Hela Samhället. Jämställdhetsaspekter på fysisk planering och byggd miljö. För dig som vill veta mer? (Boverket Rapport 1996:4) som överlämnades till Inrikesdepartementet i oktober 1996. Utskottet anser inte att något tillkännagivande är påkallat. Utskottet avstyrker motion A8 (c) i berörd del. Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att uppdraget att se över kvinnors arbetsmarknad som landshövdingarna har fått utförs på ett från jämställdhetssynpunkt korrekt sätt. Detta innebär bl.a. att även kvinnor bör delta i arbetet. Utskottet utgår vidare från att regeringen följer upp dessa uppdrag. Motionen får härigenom anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker motion A8 (c) i berörd del.
Utbildningspolitik
Skrivelsen Efter kommunaliseringen av skolan och sedan universitet och högskolor getts ökad självständighet är riksdagens och regeringens uppgift främst att ange mål och riktlinjer för verksamheten. Det konkreta, faktiska arbetet utförs på lokal nivå. Det är där det avgörs om jämställdhetsmålen omsätts i praktiken och påverkar det dagliga arbetet. I syfte att betona jämställdhetsarbetets betydelse och påskynda utvecklingen presenterade regeringen i februari 1995 en proposition Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164). Propositionen innehöll förslag om en rad åtgärder för att främja jämställdheten inom det offentliga skolväsendet och inom högre utbildning och forskning. Regeringen konstaterar dock att mycket återstår innan det råder jämställdhet i skolan, inom vuxenutbildningen och i högre utbildning och forskning. I skrivelsen påpekas att det finns påvisbara skillnader mellan flickor och pojkar i skolan i sättet att vara, i språk, i prestationer, i vad de vill arbeta med och hur de arbetar, i val av ämnen och studieinriktning etc. De könsbundna valen är lättast att konstatera. Jämställdhetsarbetet i skolan har därför hittills bedrivits inom ramen för skolans studie- och yrkesorientering. Det finns också påvisbara skillnader i lärarnas sätt att bemöta och bedöma flickor och pojkar i skolan. Ofta utgår undervisningen från pojkarnas situation och läggs upp på deras villkor. Regeringen har därför betonat att jämställdhet också är en pedagogisk fråga, som förutsätter grundläggande kunskaper om rådande könsmönster och om könstillhörighetens betydelse för lärandet. Detta förutsätter också en insikt om att flickor och pojkar inte utgör några enhetliga grupper. Rektor har som pedagogisk ledare ett särskilt ansvar. Lärarna måste i sin undervisning utgå från frågor och perspektiv som intresserar både flickor och pojkar och anknyter till deras ofta olika erfarenheter. För att möjliggöra detta bör lärarnas kompetens höjas. Skolan skall vara en sammanhållen skola för alla. Någon återgång till flick- och pojkskolor är inte önskvärd. På regeringens uppdrag utarbetar Skolverket en strategi för jämställdhetsfrågorna och driver ett övergripande projekt som syftar till att bl.a. följa utvecklingen av jämställdheten i skolan och särskilt bevaka att jämställdhetsaspekter tas upp i samband med utvärderings- och utvecklingsarbete inom verket. Vidare redogörs för flera olika utredningar som skall arbeta med frågor rörande skolan. En av dessa utredningar är Skolkommittén (U 1995:04). Denna kommitté skall bl.a. föreslå åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen. I skrivelsen redogörs även för flera olika projekt som syftar till att stimulera flickor att läsa tekniska och naturvetenskapliga ämnen. Dessa kan sammanfattas enligt följande. - I syfte att bredda rekryteringsunderlaget anordnas vid universitet och högskolor behörighetsgivande förutbildning för studerande utan tillräcklig behörighet för högskolestudier inom naturvetenskap och teknik. - Försök med fortbildning pågår vid teknik- och naturvetenskapliga centrum av grund- och gymnasieskollärare som behöver stärka sina kunskaper i teknik- och naturvetenskap. - Nationella centrum har startat vid ett flertal universitet och högskolor. Dessa har till uppgift att stimulera och utveckla grund- och gymnasieskolans undervisning i teknik- och naturvetenskap. - På regeringens uppdrag bedriver Högskoleverket och Skolverket ett femårigt projekt som syftar till att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik. I fråga om vuxenutbildningen påpekas att riksdagen tidigare har beslutat om en femårig vuxenutbildningssatsning. Vad gäller den högre utbildningen påpekas att universiteten och högskolorna har ett särskilt ansvar för att vidta åtgärder som syftar till en jämnare könsfördelning på samtliga nivåer vid det egna lärosätet. Vidare påpekas att det samtidigt med ett sådant långsiktigt förändringsarbete krävs särskilda åtgärder för att påskynda utvecklingen. Av dessa särskilda åtgärder kan följande nämnas. Särskilda medel har anslagits för att inrätta 30 professurer och 73 forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön. För att stimulera fler kvinnor att fortsätta sin forskarkarriär och meritera sig internationellt har särskilda medel anslagits för postdoktorala stipendier. Det har införts förändringar i högskoleförordningens regler (SFS 1993:100) om befordringsgrunder för lärare. Förändringarna tydliggör att det vid behov är tillåtet med positiv särbehandling till förmån för underrepresenterat kön. Satsningar har gjorts för att stimulera unga kvinnors intresse för naturvetenskap och teknik. Regeringen har även under hösten lagt fram en proposition, Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5), med flera förslag för att i ökad utsträckning främja forskning med ett genusperspektiv.
Motioner I motion A820 förklarar Folkpartiet liberalerna att det måste sättas in åtgärder omgående för att öka rekryteringen och för att göra de tekniska och naturvetenskapliga utbildningsvägarna i högre grad relevanta för kvinnor redan nu. Det är dags att på bred front vidareutveckla introduktion, pedagogik, tillgänglighet, syo och inte minst lärarnas utbildning och fortbildning för att på allvar få flickor att vilja söka sig till tekniska utbildningar (yrk. 10). Vänsterpartiet anför i motion A7 (yrk. 17) att man bör hålla isär frågorna om jämställdhet och genusforskning. Vissa beröringspunkter finns, men jämställdheten handlar om att förbättra kvinnors tillgång till universitetens högre tjänster och är en fråga om demokrati och i viss mån kvalitet. Genusforskning handlar om att förbättra villkoren för den forskning som utvecklar vår kunskap om kön som samhällsorganiserande och meningsskapande princip. Elving Andersson m.fl. (c) påpekar i kommittémotion A819 att kvinnor i större utsträckning än män väljer utbildningar inom vård och undervisning och att det inom dessa områden finns få möjligheter till fortsatt forskarkarriär. Forskningen inom dessa områden bör därför utökas för att bereda kvinnor möjlighet till fortsatt forskarkarriär (yrk. 6). Den kommande översynen av lärarutbildningen inkluderar inte enligt Karin Pilsäter m.fl. (fp) i tillräcklig grad ett jämställdhetsperspektiv. Motionärerna föreslår därför i motion A13 (yrk. 6) att regeringen i direktiven till utredningen bör inkludera jämställdheten på lärarutbildningarna.
Utskottets bedömning Folkpartiet kräver att det omedelbart vidtas åtgärder för att öka rekryteringen av kvinnor till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar. Utskottet, som anser att det är viktigt att flickor och kvinnor stimuleras att läsa naturvetenskapliga och tekniska kurser och utbildningar, kan konstatera att det enligt skrivelsens redogörelse pågår ett omfattande arbete som verkar i den riktningen. Utskottet anser därför att motion A820 (fp) i berörd del bör avslås. Vänsterpartiet anser att man bör hålla isär frågorna om jämställdhet och genusforskning. Utskottet delar inte detta synsätt. Genusforskningen ökar kunskaperna om villkoren för kvinnor och män på olika områden i samhället. Den kunskapen utgör en grund för att vidareutveckla jämställdhetsarbetet. Därför är det synnerligen angeläget att stärka genusforskningen. Utskottet anser att motion A7 (v) i berörd del bör avslås. Vad sedan gäller frågan om kvinnors möjlighet att göra en forskarkarriär anser utskottet att det är viktigt att man prövar alla möjligheter att underlätta för kvinnor att påbörja och fortsätta en sådan karriär. Förutom de i skrivelsen angivna stimulansåtgärderna är ett alternativ att utöka forskningsmöjligheterna inom de områden där kvinnor dominerar, exempelvis vård och utbildning. Utskottet är dock inte berett att i dagsläget göra några tillkännagivanden av detta slag och avstyrker därför motion A819 (c) i berörd del. Såvitt gäller motionsyrkandet att regeringen skall utöka sina direktiv till den kommitté som skall se över lärarutbildningen vill utskottet anföra följande. I likhet med alla kommittéer och särskilda utredare skall även denna kommitté redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser i enlighet med det generella direktivet 1994:124. Utskottet föreslår därför att motion A13 (fp) avslås i berörd del.
Socialpolitik
Skrivelsen I skrivelsen konstateras att det inom socialpolitikens område finns många frågor som är viktiga ur jämställdhetssynpunkt, exempelvis frågor om föräldrapenning och föräldraledighet, barnomsorg, kvinnors och mäns hälsa, kvinnor och män med funktionshinder och äldreomsorg. Eftersom åtgärder inom dessa områden kan slå olika för kvinnor och män, är det betydelsefullt att analysera vilken effekt olika förslag får ur ett jämställdhetsperspektiv. I skrivelsen behandlas frågor om föräldraförsäkring, barnomsorg, hälsa, funktionshinder och äldreomsorg. Föräldraförsäkringen har, liksom rätten att vara ledig för vård av sjukt barn, byggts ut steg för steg under en följd av år. För närvarande är ersättningsnivån 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Föräldrapenningen utnyttjas till största delen av mödrar. Fädernas uttag av föräldrapenningdagar var 11,4 % år 1994 och 9,7 % år 1995. Mäns andel av försäkrade personer som uppburit tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn låg år 1995 på drygt 39 %. I syfte att underlätta för båda föräldrarna att förvärvsarbeta infördes den 1 januari 1994 en reglering som innebär att varje kommun har en lagstadgad skyldighet att erbjuda förskoleverksamhet för barn som har fyllt ett år men inte har uppnått skolpliktig ålder. Vidare är kommunen skyldig att tillhandahålla skolbarnomsorg för barn till och med tolv år som är inskrivna i grundskolan. I slutet av år 1995 hade 72 % av förskolebarnen mellan ett och sex år barnomsorgsplats. Motsvarande andel året innan var 67 %. Socialstyrelsen fick år 1995 regeringens uppdrag att fortsätta sitt jämställdhetsarbete inom barnomsorgen. Vad gäller frågor som rör medborgarnas hälsa konstateras att svenskarnas hälsa är mycket god i ett internationellt perspektiv. Det finns dock stora skillnader i hälsa och levnadsförhållanden mellan olika socioekonomiska grupper - liksom mellan kvinnor och män. Unga kvinnor med kort utbildning, låg lön och monotont arbete utan inflytande är en grupp vars hälsosituation tycks försämras. Trots att kvinnor har ett högre ohälsotal än män har de en högre genomsnittlig levnadsålder. Mäns hälsa har i jämförelse med kvinnors ägnats mycket uppmärksamhet inom forskningen. För att ändra på detta har det vidtagits vissa åtgärder. Som exempel kan nämnas följande. Medel har anslagits till utveckling av kurser i kvinnors hälsa och jämställdhetskunskap. Inom Folkhälsoinstitutets särskilda program Kvinnors hälsa pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att få in ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet. Under de senaste åren har forskning om funktionshinder visat att det finns skillnader mellan könen när det gäller upplevelsen av funktionsnedsättningen och den faktiska tillgången på stöd och service. Fler kvinnor än män anser att de behöver mer praktisk hjälp än vad de nu får. Det finns signaler på att kvinnor har en mer eftersatt situation än män. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att få en klarare bild av funktionshindrade kvinnors situation på olika områden, såsom olika projekt som syftar till att utveckla habiliterings- och rehabiliteringsinsatser och att öka kunskapen om levnadsförhållandena för kvinnor med funktionshinder m.m. Eftersom kvinnor har en högre medellivslängd än män har de ett större behov av äldreomsorg. På anhörigområdet är det vanligt att äldre makar vårdar varandra. När det gäller de riktigt gamla är det oftast kvinnliga anhöriga som står för merparten av omsorgen och omvårdnaden medan manliga anhöriga mer hjälper till på det praktiska planet.
Motioner I motion A820 förklarar Folkpartiet liberalerna att arbete är tillväxtskapande och att det måste löna sig att arbeta - även för småbarnsföräldrar. Genom att höga marginaleffekter skapas av skatter tillsammans med inkomstprövade bidrag och avgifter framför allt till barnomsorgen hämmas utvecklingsmöjligheterna för den enskilde. Partiet anser därför att det är önskvärt att det generella stödet till barnfamiljerna ökar på bekostnad av det selektiva stödet (yrk. 8). Vänsterpartiet förklarar i motion A7 (yrk. 5) att det bör införas två pappamånader. Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) konstaterar i kommittémotion A821 att staten inte har värderat det arbete som kvinnor utfört i hemmet i tillräckligt hög grad. Hemarbetet har inte gett några pensionspoäng eller sjukförsäkringsförmåner. Motionärerna föreslår att arbete i hem och familj skall värderas lika högt som arbete utanför hemmet (yrk. 2). Ett sätt att värdera hemarbetet är enligt motionärerna att ge hushållen en reell möjlighet att köpa hushållstjänster (yrk. 3). Motionärerna påpekar att det finns många pappor som vill vara föräldralediga men som möter en negativ attityd från arbetskamrater och arbetsgivare. Enligt jämställdhetslagen har en arbetsgivare skyldighet att underlätta för män och kvinnor att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Efterlevnaden av lagen faller under JämO:s tillsynsansvar och bör vara en högt prioriterad uppgift (yrk. 4). Karin Pilsäter m.fl. (fp) anför i motion A13 att delad makt och delat ansvar i hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar i förvärvsliv och politik (yrk. 3). Försäkringen är det främsta instrumentet för att påverka utvecklingen. Föräldraförsäkringen måste utformas i ?pappavänlig? riktning för att stimulera män att ta ut föräldraledighet. Ett sätt är att behålla den särskilda pappamånaden (yrk. 2). Motionärerna anför vidare att eftersom det fortfarande finns köer inom barnomsorgen är det viktigt att en kontinuerlig kartläggning av dessa görs regelbundet (yrk. 7). Detta är betydelsefullt för planeringen för de föräldrar som inte har erhållit barnomsorgsplats för sina barn.
Utskottets bedömning Utskottet ansluter sig till uppfattningen att delad makt och delat ansvar i hemmet är grunden för delad makt och delat ansvar i förvärvslivet. För att möjliggöra detta krävs bl.a. att männen i större utsträckning tar ut föräldraledighet. Detta är en prioriterad fråga och regeringen har vidtagit flera åtgärder för att påskynda utvecklingen. I två av motionerna framförs krav som inriktar sig på föräldraförsäkringens utformning och att den s.k. pappamånaden skall återinföras. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de förändringar som infördes vid årsskiftet 1996/97 och som innebär att det inte utgår någon förhöjd ersättning under pappamånaden. Förändringarna var föranledda av saneringen av statens finanser. Denna pågår alltjämt och utskottet kan därför inte se att det i nuläget är möjligt att återinföra dessa regler. Motionerna A7 (v) och A13 (fp) i berörda delar bör därför avslås. I fråga om JämO:s tillsynsansvar kan konstateras att i regleringsbreven för JämO budgetåren 1994/95 och 1995/96 angavs som ett prioriterat verksamhetsmål att myndigheten aktivt skulle verka för att öka kännedomen hos arbetsgivare och arbetstagare om jämställdhetslagens krav. JämO skulle vidare öka insatserna i fråga om tillsyn och uppföljning av om arbetsgivare uppfyller lagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av jämställdhetsplaner. JämO:s anslag har för budgetåret 1997 utökats med 5 miljoner kronor för bl.a. detta arbete. Motion A821 (kd) i berörd del bör avslås i den mån den inte kan anses tillgodosedd genom vad utskottet har anfört. Vad sedan gäller frågan om hemarbetets värde jämfört med förvärvsarbete vill utskottet anföra följande. Utgångspunkten måste vara att det skall vara möjligt att förena förvärvsarbete med hemarbete. Detta kan i vissa fall vara svårt i praktiken. Som påpekats tidigare är det oftast kvinnorna som har ansvaret för hemmet. Ett större ansvarstagande från männens sida innebär att kvinnornas situation underlättas högst betydligt. Utskottet ifrågasätter dock påståendet att hemarbete skulle värderas högre om hushållen hade möjlighet att köpa hushållstjänster. Någon sådan koppling anser utskottet inte föreligga. Utskottet avstyrker motion A821 (kd) i berörda delar. De selektiva bidragens effekter är beroende av deras andel i förhållande till de generella bidragens. Om proportionerna är felaktiga kan detta få oönskade konsekvenser som motverkar syftet med bidragen. Av detta följer att det är väsentligt att det finns en balans mellan de selektiva och de generella bidragen. Enligt utskottets mening föreligger det en sådan balans i dag. Med hänsyn till det anförda bör motion A820 (fp) i berörd del avslås. Den nuvarande regleringen vad gäller barnomsorgen innebär att barn i åldern 1-12 år skall erbjudas en plats inom barnomsorgen utan oskäligt dröjsmål, dvs. normalt inom tre till fyra månader efter det att föräldern anmält behovet av en plats. I en uppföljning som gjorts av barnomsorgslagstiftningen konstateras att de flesta kommuner uppfyller detta krav och att många kommuner, som saknar full behovstäckning, uppger att de kommer att uppfylla kravet under år 1997 (Socialstyrelsens meddelandeblad nr 11/96 - Uppföljning av barnomsorgslagstiftningen). Med hänsyn till vad som anförts anser utskottet att det inte är nödvändigt med en sådan kartläggning som föreslagits i motion A13 (fp). Utskottet avstyrker därför motionen i berörd del.
Ungdomsfrågor m.m.
Skrivelsen I skrivelsen redogörs för ett antal projekt som pågår inom detta område. Regeringen tillsatte i maj 1995 en särskild utredare som hade till uppgift att kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor respektive män samt att analysera fördelningen av de offentliga resurserna ur ett jämställdhetsperspektiv. Utredningen lämnade sitt betänkande Fritid i förändring - om kön och fördelning av fritidsresurser (SOU 1996:3) i början av år 1996. Utredningen visar bl.a. att stat och kommuner satsar mer pengar på idrott än på kultur och mer på anläggningar än på fritidsgårdar. Följden av detta är att stat och kommun satsar mer på pojkar än på flickor. I betänkandet presenteras ett antal förslag som kan leda till en mer jämställd fritid. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet. Ungdomsstyrelsen, som har till uppgift att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar och verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen, har beviljats särskilda medel för projektet Stärka flickor i föreningslivet. Vidare har styrelsen fått i uppdrag att fördela 8 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden till stöd för projekt som syftar till att stärka ungdomars möjlighet att påverka lokalsamhällets utveckling. Det har också utgått medel från Allmänna arvsfonden till en rad andra projekt som t.ex. Stiftelsen Kvinnoforum, Tjejverksamheten ?Flingorna? på Fryshuset m.m.
Motioner Miljöpartiet förklarar i motion A806 att pornografi leder till en förvanskad syn på sexualitet. För att marginalisera pornografin föreslås att inslaget av sex- och samlevnadsundervisning utökas i grund- och gymnasieskolan (yrk. 17). Vidare påpekas att det behövs ett större inslag av män bland sex- och samlevnadsrådgivarna (yrk. 18). Slutligen påpekas att det krävs noggrann bevakning av den starka tendens som finns av att öka graden av sexualiserat våld inom pornografin (yrk. 19).
Utskottets bedömning Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att sex- och samlevnadsundervisningen i skolan har en viktig uppgift att fylla. Omfattningen av denna undervisning måste dock vägas mot övrig undervisning. Detta är en fråga som måste prövas i samband med planeringen av undervisningen. Utskottet instämmer i uppfattningen att det är angeläget med en jämnare könsfördelning bland sex- och samlevnadsrådgivarna. Det är särskilt viktigt att det finns manliga rådgivare i en verksamhet som bl.a. vänder sig till pojkar i en känslig ålder. Utskottet är dock inte berett att göra något tillkännagivande i denna del. Vad sedan gäller yrkandet som rör våldspornografi vill utskottet erinra om att produktion och spridning av sådana produkter i vissa fall är straffbart. Utskottet utgår från att regeringen följer upp dessa frågor och i den mån det behövs vidtar lämpliga åtgärder. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A806 (mp) i berörda delar.
Idrottsfrågor
Skrivelsen I den utvärdering som Riksidrottsförbundet gjorde år 1995 av dess jämställdhetsplan från år 1989 konstateras bl.a. att delmålet om jämställdhet till år 1995 inte hade uppnåtts. För att påskynda jämställdhetsarbetet har beslutats om stadgeändringar som bl.a. innebär att olika idrottsorganisationer åläggs att garantera representation från båda könen i vissa stadgereglerade organ. Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställan för åren 1996/97 angett att man avser att fokusera på bl.a. jämställd idrott. Regeringen är angelägen att statens stöd till idrotten används för att påskynda utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män. Regeringen har även tillsatt en parlamentarisk kommitté, (In 1996:03), om stöd till idrotten (dir. 1996:84), som bl.a. skall utvärdera det nuvarande systemet för det samlade statliga stödet till idrotten.
Motioner Vänsterpartiet påtalar i motion A7 att Riksidrottsförbundet, trots omfattande och i vissa avseenden framgångsrika insatser inom idrottsrörelsen, inte har uppfyllt sina jämställdhetsmål. Partiet anser därför att arbetet måste påskyndas (yrk. 19).
Utskottets bedömning Frågor rörande jämställdheten inom idrottsrörelsen har nyligen behandlats i kulturutskottet (bet. 1996/97:KrU4 s. 9). Vid utskottsbehandlingen hänvisades bl.a. till den pågående utredningen och att den skall redovisa sitt uppdrag senast i december 1997. Kulturutskottet konstaterade att utredningens förslag skall utgå från att kvinnor och män får lika möjlighet att bedriva idrott. Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som prestationsinriktad tävlingsidrott. Arbetsmarknadsutskottet anser att det inom detta område i likhet med andra områden är viktigt att jämställdhetsarbetet intensifieras. Eftersom Riksidrottsförbundet har förklarat att jämställdhetsarbetet kommer att prioriteras och då det pågår en utredning om stödet till idrotten anser utskottet att det inte finns någon anledning att göra något särskilt tillkännagivande i enlighet med motionsyrkandet. Utskottet avstyrker därför motion A7 (v) i berörd del.
Jämställdhet inom försvaret
Skrivelsen Jämställdhetsarbetet inom totalförsvaret och räddningstjänsten är framför allt inriktat på att genom olika åtgärder underlätta för kvinnor att delta på samma villkor som män, samt att öka antalet kvinnor inom respektive område. Inom totalförsvaret har ett antal åtgärder vidtagits för att öka andelen kvinnliga officerare. Vidare har det öppnats en möjlighet för kvinnor att på samma villkor som män fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning. Inom fredsräddningstjänsten pågår olika projekt i syfte att underlätta rekryteringen av kvinnor.
Motioner Enligt vad Vänsterpartiet anför i motion A7 kommer det att utvecklas en ny generation av fredsbevarande operationer. Sveriges nya åtaganden kräver att fler kvinnor rekryteras för sådan tjänstgöring. Det är därför viktigt att försvaret satsar på att utbilda kvinnor som kan delta i dessa operationer (yrk. 20).
Utskottets bedömning Att öka andelen kvinnor inom försvarsmakten är en angelägen uppgift som bör ges hög prioritet. Som utskottet har uppfattat det pågår ett omfattande arbete för att uppnå detta. Utskottet utgår från att försvaret i detta arbete även ser till att man har den kompetens som krävs för fredsbevarande operationer. Motion A7 (v) i berörd del bör avslås.
Nya former för jämställdhetsarbetet
Skrivelsen Under rubrik Nya former för jämställdhet redogörs bl.a. för det nya arbetssätt som används i jämställdhetsarbetet. Vidare redogörs för de insatser på jämställdhetsområdet som kommer att genomföras på central, regional och lokal nivå. Vad gäller det nya arbetssättet anförs följande. Jämställdhetspolitiken kan inte utformas isolerad från andra politikområden utan skall ingå som en naturlig del när mål sätts upp på skilda områden i samhället och när uppföljning och utvärdering genomförs. Minst lika viktigt är det att jämställdhetsperspektiv finns med när analyser och konsekvensbeskrivningar genomförs i beredningen av förslag till reformer och andra förändringar. Att på detta sätt införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden kallas med en internationell term mainstreaming. Det kan översättas med att införliva ett jämställdhetsperspektiv i huvudfåran inom varje politikområde. Mainstreaming skall leda till att könsperspektivet tydliggörs och beaktas inom alla delar av regeringens arbete och i statliga verk och myndigheter. En grundläggande förutsättning för att det nya arbetssättet skall omsättas i praktiken är att den högsta politiska ledningen har en stark och uttalad vilja att driva på och utveckla arbetet för att nå de jämställdhetspolitiska målen. En annan viktig förutsättning är att det finns tillräcklig kunskap i alla departement, statliga verk och myndigheter om målen för jämställdhetspolitiken och om de villkor som råder för kvinnor och män på olika områden. Vidare krävs ett systematiskt, organiserat arbete på såväl central som regional och lokal nivå för att ett nytt arbetssätt för jämställdhetsarbetet skall få genomslag. Regeringen har utformat det strategiska arbetet för att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla politikområden utifrån följande utgångspunkter. - Förhållanden för kvinnor och män måste synliggöras på alla områden. - Jämställdhet är ett kunskapsområde. - Nya arbetssätt och metoder måste utvecklas. - Arbetet måste följas upp systematiskt. - För att kunna motverka den ojämna fördelningen av makt och resurser mellan kvinnor och män bör det alltjämt avsättas resurser för särskilda jämställdhetsåtgärder på prioriterade områden. I fråga om insatser på central nivå anför regeringen följande. Det allmänna direktivet (dir. 1994:124) som innebär att samtliga kommittéer och särskilda utredare skall redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser skall utvärderas av regeringen under år 1997. För att tillgodose behovet av könsuppdelad statistik har ett tillägg gjorts i instruktionen (1994:1108) för Statistiska centralbyrån som innebär att all officiell individbaserad statistik skall vara könsuppdelad när inte särskilda skäl talar däremot. För att öka kunskaperna om mål och metoder i jämställdhetsarbetet ordnas särskilda utbildningstillfällen för chefer inom regeringskansliet och myndighetschefer. Projektstöd har lämnats för utveckling av kurser i jämställdhet. Genom de förändrade styrformerna kan regeringen styra och följa utfallet av hur resurserna fördelas mellan kvinnor och män. Jämställdhetsmål kan fastställas i olika styrdokument som t.ex. instruktioner till myndigheter och regleringsbrev. Inom regeringskansliet har ledningen på varje departement ansvar för att utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett jämställdhetsperspektiv integreras i all verksamhet. Vissa departement har fått experthjälp för att öka kunskaperna om jämställdhetsfrågor bland chefer och handläggare. Alla departement svarar för uppföljning och utvärdering av insatserna på jämställdhetsområdet på samma sätt som de ansvarar för uppföljning inom andra politikområden. För att jämställdhetsministern skall få en bild av regeringens samlade jämställdhetsarbete och kännedom om behov av ytterligare insatser inom jämställdhetspolitiken har ministerns statssekreterare regelbundna möten med alla statssekreterare. Om insatser på regional nivå anförs följande. Länsstyrelserna har sedan mitten av 1980-talet vidtagit en rad åtgärder inom utbildnings-, arbetsmarknads- och regionalpolitikens områden för att främja jämställdheten. De har nu fått ett utvidgat ansvar att samordna och utveckla jämställdhetsarbetet i regionen. Särskilda medel har avsatts för en länsexpert för jämställdhetsfrågor. Jämställdhetsexperten skall bl.a. vara ett stöd för länsstyrelsens ledning och en kunskapsresurs för andra länsexperter. Vidare har det byggts upp särskilda resurscentrum för kvinnor i så gott som alla län. När det gäller insatser på lokal nivå anges följande. Många kommuner och landsting har i projekt och genom utvecklingsarbete prövat olika vägar att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Förutom projekt som syftat till att stärka kvinnors makt och inflytande i samhället och stärka deras ställning på arbetsmarknaden har projekt genomförts för att underlätta för män att vara föräldralediga. Mellan åren 1989 och 1993 genomfördes ett pilotprojekt i tre kommuner. Syftet med projektet var att öka kunskaperna om hur jämställda villkor för kvinnor och män kan uppnås genom en samordning av insatserna inom alla politikområden. Svenska Kommunförbundet har under hösten 1995 beviljats ett anslag för ett tvåårigt projekt. Avsikten med projektet är att ta fram ny kunskap och praktiska exempel på vad jämställdhet inom olika verksamhetsområden innebär.
Motioner Frågor som berör redogörelsen för insatserna på central nivå finns i ett flertal motionsyrkanden. Vänsterpartiet påpekar i motion A812 att det nuvarande jämställdhetsdirektivet består av två delar, dels en om konsekvensanalys, dels en om redovisning av hur hindren för jämställdheten skall åtgärdas. Detta försummas av utredningar varför det är viktigt att det framgår av kommittédirektiven att båda delarna av jämställdhetsdirektivet skall följas (yrk. 1). Vidare anser Vänsterpartiet SCB skall få i uppgift att utforma direktiv om hur könsindelad statistik skall utformas för olika myndigheter (yrk. 2). Slutligen yrkas att det skall finnas en jämställdhetsexpert vid samtliga myndigheter (yrk. 4). I motion A7 påpekar Vänsterpartiet nödvändigheten av att följa riksdagens beslut om att varje regeringsförslag skall åtföljas av en jämställdhetsanalys (yrk. 18). Vidare förklarar Vänsterpartiet att det är viktigt att de lagar som reglerar livet i Sverige granskas ur ett jämställdhetsperspektiv (yrk. 22). Slutligen anser partiet att den arbetsmetod som regeringen anvisar om mainstreaming bör kompletteras med vad som anförts om utbildning, personalpolitik, Konjunkturinstitutet och könsuppdelad statistik på departement och myndigheter (yrk. 23). Miljöpartiet förklarar i motion A806 att partiet anser att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad i samtliga statliga utredningar (yrk. 1). Vidare anser Miljöpartiet att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala nedskärningar (yrk. 2). Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i kommittémotion A821 att regeringen inte i tillräckligt hög grad har gjort jämställdhetspolitiska konsekvensanalyser och yrkar att riksdagen med kraft skall framhålla vikten av att dessa analyser finns med i beslutsunderlag inom olika politikområden (yrk. 1). Anders Svärd m.fl. (c, s, m, v, fp) anser i motion A817 att riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att genomföra en brett upplagd informations- och opinionsbildningskampanj för ökad jämställdhet. Inger Segelström m.fl. (s) förklarar i motion A6 att det i det fortsatta jämställdhetsarbetet är nödvändigt med uppföljning, att fakta och statistik finns samlat samt att redovisningar görs regelbundet. Frågor som särskilt bör beaktas ur jämställdhetssynpunkt är invandrarkvinnornas situation och effekterna av neddragningar inom den offentliga sektorn m.m. I motion A805 yrkar Birthe Sörestedt m.fl. (s) att det i samtliga verksförordningar skall ställas krav på att myndigheten särskilt skall beakta jämställdhetsperspektivet då verksamheten förändras. Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkar i motion A804 att det tillsätts en utredning dels om fördelningen av samhällets resurser på män och kvinnor (yrk. 1), dels om maktfördelningen i samhället (yrk. 2). Karin Pilsäter m.fl. (fp) anför i motion A13 (yrk. 9) att de anser att propositioner bör innehålla konsekvensanalyser av hur förslagen påverkar männen respektive kvinnorna. Det finns även motionsyrkanden som tar sikte på frågor rörande insatserna på regional nivå. Folkpartiet föreslår i motion A820 att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall få utöva regional tillsyn i samarbete med JämO, särskilt med inriktning på jämställdhetsplaner (yrk. 13). I motion A7 påtalar Vänsterpartiet att det finns länsstyrelser som inte har heltidsanställda jämställdhetsexperter. Partiet kräver därför att det skall vara obligatoriskt med heltidsanställda experter inom varje länsstyrelse (yrk. 24).
Utskottets bedömning Utskottet kommer inledningsvis att behandla motionsyrkanden som rör insatserna på central nivå. Av redovisningen av motionsyrkandena framgår bl.a. att flera av dessa berör frågor om statistik och konsekvensanalyser och hur man skall redovisa resultaten av dessa. Utskottet vill i dessa delar anföra följande. Som framgår ovan innebär det nya arbetssättet att jämställdhetsperspektivet skall införlivas i alla politikområden, s.k. mainstreaming. Av detta följer att jämställdhetsarbetet inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av den ordinarie verksamheten utan det skall ingå som en självklar del i allt arbete. För att kunna genomföra detta krävs att det finns tillräcklig kunskap i alla departement, statliga verk och myndigheter om målen för jämställdhetspolitiken. Vidare krävs att det utvecklas rutiner och arbetssätt som säkerställer att jämställdhetsfrågorna beaktas i löpande planerings- och uppföljningsarbete inom olika områden. Utskottet bedömer med hänvisning till det anförda att yrkandet i motion A7 i berörd del inte bör föranleda något tillkännagivande. Inom regeringskansliet är det ledningen för varje departement som har ansvaret för att utveckla metoder och arbetssätt som leder till att ett jämställdhetsperspektiv integreras i all verksamhet. Jämställdhetsenheten har en samordnande, rådgivande och pådrivande roll gentemot departementen. Jämställdhetsenheten har även till uppgift att granska förslag till propositioner, utredningsdirektiv m.m. från jämställdhetssynpunkt innan regeringen fattar beslut. Genom detta förfarande säkerställs att jämställdhetsaspekten beaktas i regeringens beslutsunderlag på alla områden där den är relevant. Man bör därför kunna förutsätta att jämställdhetsaspekten har beaktats i de propositioner som presenteras för riksdagen. Utskottet anser i likhet med vissa motionärer att det skulle vara av stort värde att en konsekvensanalys av hur förslagen påverkar kvinnor och män även presenteras i propositionerna. Utskottet förutsätter att ett sådant arbete pågår och är därför inte berett att föreslå att riksdagen skall göra något tillkännagivande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför motionerna A7 (v), A13 (fp), A806 (mp) och A821 (kd) i berörda delar. Genom förändringen av SCB:s instruktion, som innebär att all officiell individbaserad statistik skall vara könsuppdelad, kommer möjligheten att göra riktiga jämställdhetsanalyser att öka. Denna statistik kommer givetvis att vara till hjälp för alla berörda instanser. När det sedan gäller de statliga myndigheterna förutsätter utskottet att dessa kommer att ta fram den statistik som de behöver för att fullgöra sina skyldigheter i jämställdhetshänseende. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att uppgiften att införliva ett jämställdhetsperspektiv kräver att man på handläggarnivå skaffar sig nödvändiga kunskaper. Ett sätt är att anlita eller utbilda jämställdhetsexperter. Utskottet anser dock inte att det skall vara ett absolut krav på att alla myndigheter skall ha en jämställdhetsexpert. Motion A812 i berörda delar bör enligt utskottets mening avslås. Utskottet ställer sig inte heller bakom kravet som framförs i motion A805 (s) att det i verksförordningen skall införas en uttrycklig regel som innebär att jämställdhetsperspektivet skall beaktas då verksamheten förändras. Motionen avstyrks därför. När det gäller utredningars redovisning av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av utredningsförslagen kan utskottet konstatera att genom de förändringar som har skett i många fall och kommer att ske vad gäller den könsuppdelade statistiken kommer det att bli betydligt lättare för utredningarna att uppfylla de krav som åligger dem i detta hänseende. Utskottet avstyker motion A806 (mp) i berörd del. En kritik som framförts är att utredningarna inte i tillräckligt hög grad fullföljt det åliggande som följer av direktivet om jämställdhetspolitiska konsekvenser. Utskottet anser att man bör avvakta den bedömning som regeringen kommer att göra av effekterna av detta direktiv. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A812 (v) i berörd del. Ett krav som framställts i motion A804 är att det skall tillsättas en utredning som skall belysa hur samhällets resurser fördelas på kvinnor och män och hur maktfördelningen mellan män och kvinnor ser ut. För närvarande pågår en utredning - Kvinnomaktsutredningen - som har till uppgift att kartlägga och analysera fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Utredningen beräknas redovisa sitt uppdrag årsskiftet 1997/98. Under 1997 kommer utredningen att ge ut ett antal forskningsrapporter. Motion A804 (c) i berörda delar avstyrks i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört I fråga om invandrarkvinnornas situation vill utskottet erinra om att denna fråga togs upp i samband med behandlingen av budgetpropositionen. Utskottet föreslog då ett tillkännagivande som innebar att regeringen skulle få i uppdrag att initiera en studie som skulle se över frågan om dubbel diskriminering. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motion A6 bör avslås. Ett viktigt inslag i arbetet för ökad jämställdhet är att sprida information och kunskap kring frågorna. Vissa motionärer har efterlyst en brett upplagd informationskampanj för ökad jämställdhet. Utskottet ifrågasätter om en sådan kampanj är det bästa sättet att sprida information. Enligt utskottets mening är i de flesta fall riktade informationsinsatser mer effektiva. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A6 (s) och A817 (c, s, m, v, fp) i berörda delar. Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som rör insatser på regional nivå. Vad gäller frågan om länsstyrelsernas jämställdhetsexperter skall utöva tillsyn i samarbete med JämO vill utskottet anföra följande. JämO har bl.a. till uppgift att utöva tillsyn över hela arbetsmarknaden när det gäller lagens krav på aktiva jämställdhetsåtgärder och upprättandet av årliga jämställdhetsplaner. Detta innebär att även länsstyrelserna, som arbetsgivare, står under JämO:s tillsyn. För att tillsynsverksamheten skall vara trovärdig är det viktigt att ombudsmannen har en oberoende ställning. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är olämpligt att länsstyrelsernas jämställdhetsexperter deltar i JämO:s tillsynsarbete. I detta sammanhang kan upprepas att JämO för budgetåret 1997 erhållit ökade anslag för bl.a. tillsynsverksamheten. Införandet av jämställdhetsexperter på länsstyrelserna har enligt regeringen inneburit att jämställdhetsfrågorna lyfts fram på olika sakområden och att alla länsstyrelser har ett målinriktat jämställdhetsarbete. Regeringen följer kontinuerligt utvecklingen av jämställdhetsarbetet i länen. Med hänsyn till detta finner utskottet inte anledning att tillstyrka det framförda kravet på heltidsanställda jämställdhetsexperter vid varje länsstyrelse. Utskottet finner sammanfattningsvis att motionerna A7 (v) och A820 (fp) i berörda delar bör avslås.
Internationellt jämställdhetsarbete Under rubriken Det internationella jämställdhetsarbetet redogörs i skrivelsen för jämställdhetsarbetet inom Europeiska unionen (EU), FN, Europarådet och OECD. Vidare lämnas en redogörelse om erfarenheterna av FN:s kvinnokonferens i Peking och om hur arbetet i Sverige fortskrider när det gäller genomförandet av de åtaganden som gjordes vid konferensen.
Europeiska unionen
Skrivelsen Under år 1995 fattade ministerrådet (arbetsmarknads- och socialrådet) beslut om ett medelfristigt handlingsprogram för jämställdhet för åren 1996-2000. Programmet, vars budget är 30 miljoner ecu, syftar främst till erfarenhetsutbyte, spridande av goda exempel i jämställdhetsarbetet och stöd till projekt. Ett huvudsyfte är att ta fram modeller och metoder för att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden (s.k. mainstreaming). Rådet antog år 1995 tre resolutioner på jämställdhetsområdet. I en resolution uppmanas medlemsländerna att prioritera en ökad kvinnorepresentation. Den andra lyfter fram mediernas roll i opinionsbildningen på jämställdhetsområdet. Den tredje handlar om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s biståndspolitik. Arbetsmarknadens parter på Europanivå träffade år 1995 ett kollektivavtal om föräldraledighet i enlighet med den procedur som föreskrivs i det till det sociala protokollet fogade avtalet om socialpolitik. Avtalet, som bl.a. föreskriver att vardera föräldern skall ha rätt till tre månaders föräldraledighet, har kodifierats genom rådets direktiv 96/34/EG. Det finns flera förslag från kommissionen om ändringar i direktiv. Ett förslag avser ändringar i rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. Det syftar till att klarlägga att positiv särbehandling är tillåten i den mån den inte strider mot EG-rätten. Sverige anser det angeläget att slå fast att positiv särbehandling är fullt ut förenlig med likabehandlingsprincipen och att alla former av sådan särbehandling är tillåten, om medlemslandet så önskar. Ett förslag till direktiv om fördelningen av bevisbördan i mål om könsdiskriminering kommer att behandlas av rådsarbetsgruppen för sociala frågor. Kommissionen har också föreslagit en ändring i rådets direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet. Även inom kommissionen pågår ett jämställdhetsarbete. Det finns en jämställdhetsenhet som sorterar under generaldirektorat V och bl.a. bereder kommissionens beslut i jämställdhetsfrågor. Kommissionen har också en rådgivande kommitté för jämställdhetsfrågor i vilken ingår representanter för medlemsländerna, däribland Sverige, och arbetsmarknadens parter. Våren 1996 antog kommissionen meddelandet (KOM (96) 67 slutlig) Att införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik och i samtliga instanser (mainstreaming). Kommissionen kommer att fortsätta arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden inom EU. Det är ett arbete som Sverige fäster stor vikt vid och försöker driva på. Under sommaren 1996 antog kommissionen det tidigare aviserade meddelandet (KOM (66) 336 slutlig) Vägledning för tillämpningen av lika lön för lika arbete för kvinnor och män i arbetslivet. Dokumentet har ingen rättslig status. Samtal mellan kommissionen och arbetsmarknadens parter om frågor som rör sexuella trakasserier på arbetsplatsen pågår. Sverige har drivit att jämställdhetsfrågorna skall finnas med på dagordningen under EU:s regeringskonferens. Jämställdhetsfrågorna bör lyftas fram genom ett eget kapitel i fördraget och artikel 119 bör utvidgas till att omfatta hela arbetslivet. I september 1996 presenterade Sverige vid regeringskonferensen förslag till fördragsändringar på jämställdhetsområdet. Förslaget fick ett förhållandevis positivt mottagande. Sverige har gjort särskilda ansträngningar för att främja en jämn könsfördelning bland de svenskar som sedan medlemskapets ikraftträdande fått tjänster inom EU:s institutioner. Sveriges inflytande över tjänstetillsättningar inskränker sig dock till de allra högsta nivåerna. Sverige har fler kvinnor än män anställda i EU:s institutioner. Sverige har kommit långt i frågor som rör jämställdhet mellan kvinnor och män i ett EU-perspektiv. Många EU-länder ser Sverige som en förebild. Inom EU bedriver Sverige ett aktivt arbete på jämställdhetsområdet, bl.a. rörande mainstreaming inom EU. Sverige kommer att fortsätta sina ansträngningar. Vidare kommer regeringen att under EU:s regeringskonferens göra särskilda ansträngningar för att jämställdhetsfrågorna skall lyftas fram i EU:s fördrag.
Motionerna I motion A7 förklarar Vänsterpartiet att det är viktigt att Sverige verkar för att ekonomins betydelse för kvinnor inte glöms bort i integreringen av jämställdhetsperspektivet på alla områden inom EU. Vidare förklaras att det är viktigt att Sverige driver att dokumenten på jämställdhetsområdet får en för medlemsstaterna bindande karaktär (yrk. 25). Partiet anser också att Sverige bör driva att frågan att EMU bör granskas ur ett jämställdhetsperspektiv (yrk. 26).
Utskottets bedömning Som framgår av den inledande redogörelsen för jämställdhetsarbetet inom Europeiska unionen är Sverige mycket pådrivande vad gäller detta arbete. Särskilt kan noteras att Sverige aktivt verkar för s.k. mainstreaming och för att jämställdhetsfrågor skall lyftas fram i EU:s fördrag. Utskottet avstyrker därför motion A7 (v) i berörda delar.
Det nordiska jämställdhetsarbetet Enligt skrivelsen ligger det nordiska jämställdhetsarbetet väl i linje med den svenska jämställdhetspolitiken. År 1995 antogs ett nytt nordiskt samarbetsprogram på jämställdhetsområdet för åren 1995-2000. Programmet skall kompletteras med en årlig handlingsplan. I skrivelsen redogörs för Nordiska ministerrådets jämställdhetsarbete och för olika nordiska projekt o.d. inom jämställdhetsområdet. I september 1995 invigdes Nordiska institutet för kvinno- och könsforskning i Oslo, vars uppgifter är att inom ramen för det nordiska samarbetet främja, samordna och stimulera nordisk forskning samt att informera om forskningsresultat på området. Vidare anges att olika insatser har gjorts under de senaste åren för att stödja jämställdhetsarbetet i de baltiska länderna. Skrivelsen har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
FN:s kvinnokonferens i Peking och genomförandet av åtagandena vid denna konferens
Skrivelsen I september 1995 avhölls FN:s fjärde kvinnokonferens. Konferensen antog enhälligt en deklaration och en handlingsplan för jämställdhetsarbetet på nationell, regional och internationell nivå fram till år 2000. Handlingsplanen innehåller 361 paragrafer. Vissa är av enbart beskrivande karaktär och andra innehåller krav på åtaganden av mer eller mindre konkret natur. Handlingsplanen riktar sig inte bara till regeringar utan även till andra aktörer såsom nationella, regionala och internationella organisationer, näringslivet, arbetsmarknadens parter m.fl. Enligt paragraf 297 skall FN:s medlemsstater, företrädesvis vid utgången av år 1996, ha utarbetat strategier och riktlinjer för hur åtagandena i handlingsplanen skall genomföras på nationell nivå. FN:s generalsekreterare har inbjudit samtliga medlemsstater att rapportera hur genomförandet av handlingsplanen fortskrider. Sverige kommer att rapportera i början av år 1997. Enligt regeringen får förhandlingsresultatet från Pekingkonferensen anses som tillfredsställande och över förväntan. Sverige lever, såvitt det ankommer på regeringen, i stort upp till kraven i handlingsplanen. Trots detta kommer Sverige att fortsätta att arbeta vidare med så gott som samtliga frågor som tas upp i planen. Regeringen kommer således att ha anledning att återkomma till riksdagen i frågor som rör uppföljningen av Pekingkonferensen. Vissa frågor vill dock regeringen lyfta fram redan nu. Dessa gäller - kvinnor och fattigdom, - kvinnors hälsa, - våld mot kvinnor, - kvinnor och ekonomi, - kvinnor i beslutsfattandet, - internationella mekanismer i jämställdhetsarbetet, samt - kvinnors mänskliga rättigheter. Vad avser frågan om kvinnor och fattigdom redogörs för ett antal vidtagna åtgärder som enligt regeringen innebär en avsevärt höjd ambitionsnivå för att uppmärksamma jämställdhetsfrågorna i utvecklingssamarbetet. Sverige kommer att verka för att en sådan ambitionsnivå också präglar det utvecklingssamarbete som bedrivs i FN:s regi. När det gäller kvinnors hälsa hänvisar regeringen till en rad åtgärder som har vidtagits i Sverige på detta område på senare år. Vad gäller området våld mot kvinnor kommer regeringen som påpekats tidigare under år 1997 lägga fram en samlad proposition i frågor som rör våld mot kvinnor samt prostitution. Såvitt avser området kvinnor och ekonomi skall Riksrevisionsverket göra en översyn av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ur ett jämställdhets- perspektiv, i enlighet med Pekingdokumentets paragraf 164. En utredning skall före utgången av år 1997 redovisa sitt arbete med att belysa fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Regeringen avser att sprida resultaten av utredningens arbete även utanför Sverige. Beträffande området kvinnor i beslutsfattandet anför regeringen att Sverige har en hög andel kvinnor i riksdag och regering men att mycket återstår att göra för att åstadkomma en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på chefsposter, inte minst inom näringslivet. I sistnämnda hänseende spelar den nyligen inrättade stiftelsen Näringslivets Ledarskapsakademi en mycket viktig roll. Enligt handlingsplanen skall alla regeringar övervaka och utvärdera framsteg på detta område, bl.a. med hjälp av statistik. Enligt regeringen har Sverige redan vidtagit en rad åtgärder för att synliggöra fördelningen mellan kvinnor och män på beslutsfattande poster i samhället. När det gäller området institutionella mekanismer i jämställdhetsarbetet hänvisas till att handlingsplanen uppmanar medlemsländerna att se till att ansvaret för jämställdhetsfrågorna vilar på högsta möjliga nivå. Regeringen framhåller att Sverige har kommit långt i detta avseende. Jämställdhetsfrågorna har organiserats på central nivå och jämställdhetsministern och jämställdhetsenheten på Arbetsmarknadsdepartementet har verktyg för jämställdhetsarbetet, vilket saknas i många andra länder. Vad avser området kvinnors mänskliga rättigheter anför regeringen bl.a. att Sverige vid Pekingkonferensen lovat att ge ekonomiskt stöd till FN:s särskilda rapportör i frågor om våld mot kvinnor och till FN:s centrum för mänskliga rättigheter i syfte att få till stånd konkreta insatser av rådgivande och kunskapsbefrämjande karaktär. Formerna för ett sådant stöd bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Motionerna Vänsterpartiet yrkar i motion A7 att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med en tidsplan och ett förslag till hur regeringen avser att genomföra handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (yrk. 28). Ingrid Burman m.fl. (v) framställer i motion A818 ett yrkande som motsvarar det ovan angivna. I motion A13 (yrk. 8) anför Karin Pilsäter m.fl. (fp) att det inte går att få tag i handlingsplanen från Pekingkonferensen därför att det saknas medel för tryckning. Detta bör åtgärdas enligt motionärerna.
Utskottets bedömning När det gäller motionsyrkandena som bl.a. innehåller krav på att regeringen skall återkomma till riksdagen men en tidsplan vill utskottet anföra följande. Till skillnad från motionärerna anser utskottet att det inte fanns några absoluta krav på att Sverige skulle upprätta tids- och handlingsplaner för hur åtagandena i handlingsplanen från Pekingkonferensen genomförs på nationell nivå. Däremot kommer Sverige att hörsamma FN:s generalsekreterares inbjudan till samtliga medlemsstater att frivilligt rapportera om hur genomförandet fortskrider. Utskottet har upplysts om att en rapport kommer att överlämnas till FN under våren 1997. I rapporten redogörs för hur Sverige genomför sina åtaganden i enlighet med den vid Pekingkonferensen antagna handlingsplanen. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A7 (v) och 818 (v) i berörda delar. Konferensens handlingsplan som efterlyses av vissa motionärer finns utgiven på svenska i Aktstycken utgivna av Utrikesdepartementet, Ny serie II:51. Motion A13 (fp) bör därför avslås.
Övrigt internationellt jämställdhetsarbete
Skrivelsen Under 1996 års möte med FN:s kvinnokommission behandlades frågor rörande Pekingkonferensen. Vid mötet beslutades att olika kapitel i handlingsplanen skulle diskuteras vid följande års möten. Någon ny världskonferens är för närvarande inte aktuell. Vad gäller FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som ratificerades av Sverige år 1980, arbetar Sverige aktivt för att få stater att dra tillbaka reservationer som strider mot konventionen. Vidare har Sverige ställt sig positivt till ett tilläggsprotokoll för att möjliggöra klagorätt för enskilda. I skrivelsen redogörs för arbetet inom Europarådet, där Sverige deltar i styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män. En viktig fråga för kommittén är förslaget om ett eventuellt tilläggsprotokoll om jämställdhet mellan kvinnor och män till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Inom OECD deltar Sverige i arbetsgruppen om kvinnors roll i ekonomin. Den ovan nämnda svenska utredningen om fördelning av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män är föremål för stort intresse inom gruppen.
Motionerna Vänsterpartiet förklarar i motion A7 att de mål och medel som regeringen anvisat för det inhemska jämställdhetsarbetet också måste genomsyra det internationella arbetet, vilket bl.a. innebär att mainstreaming måste bli en arbetsmetod som tillämpas inom hela FN-systemet (yrk. 27). Vidare anför partiet att Sverige inte efterlever FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor bl.a. när det gäller kvinnors rätt att fritt välja make. Detta gäller framför allt kvinnor som väljer make från t.ex. Afrika eller Latinamerika. I dessa fall utövar myndigheterna ett kvinnoförtryck genom att anse att de har ett ansvar gentemot svenska kvinnor så att de inte väljer fel make. Partiet yrkar därför att Sverige i enlighet med konventionen skall verka för att både kvinnor och män har rätt att fritt välja make respektive maka (yrk. 29).
Utskottets bedömning Vad gäller den inledande frågan om Sveriges arbete i FN kan utskottet konstatera att Sverige var starkt bidragande till att det i Pekingdokumentet togs upp frågor om mainstreaming på ett i FN-sammanhang nytt och genomgripande sätt. Vidare har Sverige drivit frågan att FN:s generalsekreterare skulle rekommenderas att tillsätta en hög tjänst inom sitt kansli med ansvar för jämställdhetsfrågor. Generalsekreteraren har hörsammat detta och tillsatt en sådan tjänst. Sverige agerar även för att andelen kvinnor i FN:s sekretariat skall öka. Detta visar enligt utskottets mening att Sverige är pådrivande i FN vad gäller jämställdhetsarbetet. När det gäller frågan om Sverige efterlever FN:s konvention om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor vill utskottet anföra följande. Utskottet anser att det är en självklarhet att varje kvinna och man skall ha rätt att fritt välja partner. Såvitt utskottet erfarit har det inte från något annat håll riktats kritik mot Sveriges efterlevnad av konventionen. Enligt utskottets mening är Vänsterpartiets kritik obefogad. Sammanfattningsvis finner utskottet att motion A7 (v) i berörda delar bör avslås.
Övriga frågor
Motioner I motion A7 uppger Vänsterpartiet att kvinnornas insats inom den areella näringen inte är synliggjord vilket delvis beror på att de kvinnor som arbetar deltid inom denna sektor redovisas under andra näringsgrenar. Vänsterpartiet anser därför att kvinnornas ställning inom denna näring måste synliggöras (yrk. 21). I motion A9 påpekar Inger Lundberg m.fl. (s) att Svenska kyrkan allvarligt avviker från den utveckling som skett i övriga samhället och som innebär att kvinnor och män ges möjlighet att på lika villkor delta i ansvaret för samhällsutvecklingen. Motionärerna anser att det är viktigt att Svenska kyrkan främjar jämställdheten och aktivt verkar för rekryteringen av kvinnliga teologer till ledande uppdrag inom kyrkan.
Utskottets bedömning När det gäller motionsyrkanden rörande kvinnorna inom den areella näringen vill utskottet erinra om vad som tidigare anförts om att varje myndighet har ansvar för jämställdhetsarbetet inom sitt område. Utskottet utgår från att regeringskansliet i sitt jämställdhetsarbete beaktar denna grupp och vidtar de åtgärder som man finner är nödvändiga. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A7 (v) i berörd del. Vad sedan gäller Svenska kyrkans främjande av jämställdheten vill utskottet anföra följande. Utskottet delar uppfattningen att Svenska kyrkan aktivt bör verka för att kvinnliga teologer rekryteras till ledande befattningar. Utskottet förutsätter att kyrkan, mot bakgrund av dess särskilda ställning i samhället, med kraft verkar för att uppnå en jämn könsfördelning inom kyrkan. Utskottet har erfarit att JämO har inlett en granskning av hur Svenska kyrkan uppfyller lagens krav. Granskningen innebär att JämO stickprovsvis begär in jämställdhetsplaner från olika arbetsplatser. Inledningsvis kommer sex stora arbetsplatser inom Göteborgs och Karlstads stift att granskas. Något tillkännagivande med anledning av motion A9 anser utskottet inte vara påkallat. Därmed avstyrks nämnda motion.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A11 yrkande 1, 1996/97:A12, 1996/97:A819 yrkande 1 samt 1996/97:A820 yrkandena 1 och 2, res. 1 (m) res. 2 (mp) 2. beträffande systemet med dubbla nomineringar att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 3, 1996/97:A820 yrkande 12, res. 3 (fp, v) 3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 2, 1996/97:A13 yrkande 1 och 1996/97:A821 yrkande 12, res. 4 (v) res. 5 (kd) 4. beträffande kvinnors inflytande i det politiska livet att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 13,
5. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 4, res. 6 (v) 6. beträffande rekryteringen inom vård och omsorg att riksdagen avslår motion 1996/97:A8 yrkandena 3 och 4,
7. beträffande sexuella trakasserier att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A809 yrkande 2, 1996/97:A813 yrkandena 1 och 3 samt 1996/97:A815 delvis, res. 7 (v, mp) 8. beträffande ny lönediskrimineringslagstiftning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 12 samt 1996/97:A808 yrkandena 1, 3 och 4, res. 8 (v) 9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A808 yrkande 2, 1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande 9, 1996/97:A820 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 10, res. 9 (c, fp) res. 10 (v) res. 11 (mp) 10. beträffande jämställdhetsrevision att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 10,
11. beträffande jämförelsepersonernas skyldigheter att riksdagen avslår motion 1996/97:A10, res. 12 (c) 12. beträffande diskriminering vid rekrytering att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A809 yrkande 3 och 1996/97:A815 delvis, res. 13 (v) 13. beträffande grupptalan att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A808 yrkande 5 och 1996/97:A820 yrkande 4 , res. 14 (fp, v) 14. beträffande skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A809 yrkande 4, res. 15 (v) 15. beträffande arbetsdomstolens sammansättning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A807 yrkande 7, 1996/97:A809 yrkande 1 och 1996/97:A815 delvis, res. 16 (v) 16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11, 1996/97:A803 samt 1996/97:A806 yrkandena 3 och 4, res. 17 (v) res. 18 (mp) 17. beträffande utredning om integration m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 9, res. 19 (kd) 18. beträffande utredning om orsakerna till minskande födelsetal att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 8,
19. beträffande kvinnors andel av kompetensutveckling att riksdagen avslår motion 1996/97:A814 yrkande 7,
20. beträffande arbetstidsförkortning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 13 och 1996/97:A806 yrkande 5, res. 20 (v) res. 21 (mp) 21. beträffande arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 8, 10 och 14, res. 22 (v) 22. beträffande orsakerna till löneskillnader att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkandena 5 och 17, res. 23 (fp) res. 24 (m) - motiv. 23. beträffande utredning om löneskillnader att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A806 yrkande 6 och 1996/97:A820 yrkande 6, res. 25 (fp) res. 26 (mp) 24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A11 yrkande 2, 1996/97:A13 yrkandena 4 och 5 samt 1996/97:A820 yrkande 7, res. 27 (m) res. 28 (fp) 25. beträffande kombinationssysselsättningar att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 12,
26. beträffande kvinnligt småföretagande att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 11, res. 29 (kd) 27. beträffande det nationella resurscentrumets status m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkandena 15 och 16 samt 1996/97:A807 yrkandena 8 och 9, res. 30 (c, v) 28. beträffande tjänstledighet för att starta eget att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A807 yrkande 14 och 1996/97:A819 yrkande 11,
29. beträffande fysisk planering att riksdagen avslår motion 1996/97:A8 yrkande 1,
30. beträffande landshövdingarnas översyn att riksdagen avslår motion 1996/97:A8 yrkande 2,
31. beträffande rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkande 10,
32. beträffande genusforskning att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 17, res. 31 (v) 33. beträffande kvinnors möjligheter till forskarkarriär att riksdagen avslår motion 1996/97:A819 yrkande 6,
34. beträffande utredningen om lärarutbildning att riksdagen avslår motion 1996/97:A13 yrkande 6,
35. beträffande föräldraförsäkringens utformning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 5 samt 1996/97:A13 yrkandena 2 och 3, res. 32 (fp) res. 33 (v) 36. beträffande JämO:s tillsynsansvar att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkande 4,
37. beträffande hemarbete m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A821 yrkandena 2 och 3, res. 34 (kd) 38. beträffande bidragens utformning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A13 yrkande 7 och 1996/97:A820 yrkande 8, res. 35 (fp) 39. beträffande sex- och samlevnadsundervisning m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A806 yrkandena 17-19, res. 36 (v, mp) 40. beträffande jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 19,
41. beträffande jämställdhetsarbetet inom försvaret att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 20,
42. beträffande ?mainstreaming? att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 22 och 23, res. 37 (v) 43. beträffande konsekvensanalyser i propositioner m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 18, 1996/97:A13 yrkande 9, 1996/97:A806 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 1, res. 38 (fp, v, mp, kd)
44. beträffande behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkandena 2 och 4, res. 39 (v) 45. beträffande jämställdhetsperspektivet vid förändringar i myndigheters verksamhet att riksdagen avslår motion 1996/97:A805,
46. beträffande behovet av könsuppdelad statistik i utredningar att riksdagen avslår motion 1996/97:A806 yrkande 1, res. 40 (mp) 47. beträffande jämställdhetsdirektivet att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkande 1, res. 41 (v) 48. beträffande behovet av en utredning om maktfördelningen i samhället m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A804,
49. beträffande invandrarkvinnor m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A6,
50. beträffande informationskampanj att riksdagen avslår motion 1996/97:A817,
51. beträffande regional tillsyn, länsstyrelsens jämställdhetsexperter att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkande 13,
52. beträffande heltidsanställda jämställdhetsexperter att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 24, res. 42 (v) 53. beträffande jämställdhetsarbetet inom EU att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 25,
54. beträffande EMU ur jämställdhetsperspektiv att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 26, res. 43 (v) 55. beträffande handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens att riksdagen avslår motionerna 1996/97:A7 yrkande 28 och 1996/97:A818, res. 44 (v) 56. beträffande medel för utgivande av handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens att riksdagen avslår motion 1996/97:A13 yrkande 8,
57. beträffande jämställdhetsarbetet inom FN m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkandena 27 och 29, res. 45 (v) 58. beträffande kvinnor inom den areella näringen att riksdagen avslår motion 1996/97:A7 yrkande 21,
59. beträffande rekryteringen inom Svenska kyrkan att riksdagen avslår motion 1996/97:A9,
60. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:41 att riksdagen lägger skrivelse 1996/97:41 till handlingarna.
Stockholm den 13 februari 1997 På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kd), Paavo Vallius (s) och Margareta Andersson (c).
Reservationer
1. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1) Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken som börjar med ?Det finns en samsyn? och slutar med ?bör därför avslås? bort ha följande lydelse: Betydelsefulla förändringar i riktning mot jämställdhet mellan könen har ägt rum under senare år. Detta arbete har varit framgångsrikt i många avseenden, i vart fall om man ser till kvinnors och mäns formella rättigheter. Fortfarande finns emellertid betydande olikheter i kvinnors och mäns reella villkor. Lång väg återstår att gå innan man i praktiken uppnått en jämnare fördelning av makt, inflytande och möjligheter till ekonomisk självständighet. Sedan de rent diskriminerande lagarna och reglerna nu har avskaffats återstår den svåraste delen av jämställdhetsarbetet, nämligen att finna vägar att påverka människors attityder. Jämställdhetsarbetet kräver insatser inom många delar av samhället. Den attitydpåverkan som nu förestår uppnås dock inte främst genom politiska beslut utan genom att enskilda individer tar ett personligt, praktiskt och moraliskt ansvar. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas långsiktigt. Även om många kan tycka att förändringarna sker för långsamt måste vi acceptera att det tar tid att i grunden ändra människors attityder. Mycket av det jämställdhetsarbete som på sistone blivit följden av politiska beslut har skett i form av olika projekt. Utvärderingen av dessa projekt har emellertid ofta givit vid handen att verksamheterna har klingat av när projekttiden och projektpengarna har tagit slut. I realiteten blir effekterna därför ofta kortvariga och ytliga. Den framtida jämställdhetspolitiken måste utgå från ett konstruktivt tänkande med öppenhet för olika lösningar. Dagens verklighet måste vara grunden för en ny debatt som skall präglas av respekt för olika människors egna, fria val. Utgångspunkten för politiken måste vara att dagens kvinnor och män vet sitt eget bästa och kan fatta förnuftiga beslut. Familjen skall inte var föremål för politisk styrning. Familjepolitiken bör utformas så att man tar hänsyn till olika familjers behov och prioriteringar. Bidragssystem skall var neutrala och inte innefatta någon form av styrning. Subventioner till barnomsorgen skall i princip utgå lika för alla barn oavsett vilken tillsynsform deras föräldrar väljer. De skall också vara kombinerade med en rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Många anser att kvotering av kvinnor på manligt dominerade områden gynnar jämställdheten. Utskottet delar inte denna uppfattning. Enligt utskottets uppfattning bygger kvoteringstanken på en bristande tilltro till kvinnors förmåga och en övertro på regleringar. Utskottet anser att en verklig, långsiktig jämställdhet förutsätter det självförtroende som det ger kvinnor att skapa en ställning grundad på egen kraft och duglighet. Detta är skillnaden mellan formell och reell jämställdhet. Den viktigaste jämställdhetsfrågan är enligt utskottet just nu, utöver långsiktig attitydpåverkan, att bryta upp de offentliga monopolen inom vård och omsorg. Det tjänar två syften. Dels får kvinnor en alternativ arbetsmarknad, vilket kommer att framtvinga en rimligare lönesättning, dels öppnas nya utvecklingsmöjligheter för kvinnor med ökat egenföretagande som ett resultat. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A11 (m) i berörd del. Övriga behandlade yrkanden avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A11 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:A12, 1996/97:A819 yrkande 1 och 1996/97:A820 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken som börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att regeringen i skrivelsen endast har presenterat sin syn på jämställdheten men inte några konkreta förslag. Flera frågor är fortfarande obesvarade. Utskottet anser att det hade varit värdefullt om regeringen presenterat ett antal konkreta förslag på förändringar. Till följd av att regeringen inte har gjort detta riskerar jämställdhetsarbetet att fördröjas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A12 (mp) i berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande inriktningen av jämställdhetsarbetet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A12 och med avslag på motionerna 1996/97:A11 yrkande 1, 1996/97:A819 yrkande 1 och 1996/97:A820 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Systemet med dubbla nomineringar (mom. 2) Elver Jonsson (fp) och Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som börjar med ?I skrivelsen redogörs för? och slutar med ?A820 (fp) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att systemet med ?dubbla nomineringar? inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Detta beror på att alla nominerande parter inte tillämpar systemet på ett korrekt sätt, eftersom de ibland endast nominerar män. Fortfarande domineras det ekonomiska området av män medan kvinnor dominerar det sociala, detta trots att vi alla har ett lika stort behov av och intresse för att såväl ekonomin som omsorgen fungerar. Utskottet anser därför att regeringen mer målmedvetet bör kräva dubbla nomineringar, och för egen del fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande systemet med dubbla nomineringar att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 3 och 1996/97:A820 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?om anställning? bort ha följande lydelse: Utskottet menar, liksom regeringen, att det är bra och nödvändigt att fortsätta det utredningsarbete som pågår inom området för att öka kunskapen och hitta vägar att bryta kvinnors underordning i beslutsprocesser. Detta är dock inte tillräckligt. Denna underordning handlar inte enbart om beslut på ledande nivåer, i kommittéer och statliga styrelser. Det handlar också om hela den statliga arbetsmarknaden där regeringen har ett direkt inflytande via Arbetsgivarverket. Regeringen kan ge riktlinjer om att kvinnor och män skall förekomma i lika stor omfattning inom samtliga yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer. Det handlar också om att regeringen via bolagsstyrelser i de statliga bolagen och verken kan genomdriva en jämställdhetspolitik som innebär en positiv särbehandling av det underrepresenterade könet så att en jämn könsfördelning uppnås inom olika yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer. Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att en fortsatt kartläggning och utredning måste kombineras med en aktiv åtgärdspolitik inom dessa områden. Verkligheten är redan så utredd och kartlagd att det är möjligt för regeringen att omedelbart gå in och förändra. dels att den del av utskottets yttrande under nämnda rubrik som börjar med ?Däremot anser? och slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse: Utskottet delar även Vänsterpartiets åsikt att målet att 50 % av myndighetscheferna inom statsförvaltningen skall vara kvinnor måste utvidgas till att omfatta alla chefsnivåer inom de statliga myndigheterna, verken och bolagen. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med tillstyrkande av motion A7 (v) i berörda delar ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker motionerna A13 (fp), A820 (fp) och A821 (kd) i berörda delar i den mån de inte kan tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:A13 yrkande 1 och 1996/97:A821 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3) Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Makt och inflytande börjar med ?Däremot anser? och slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse: För att få en balanserad samhällsutveckling anser utskottet i likhet med motionärerna att det är viktigt att båda könen finns representerade inom alla samhällsområden. Utskottet kan konstatera att det har skett vissa förbättringar vad gäller kvinnors inflytande. Andelen kvinnor i statliga styrelser och kommittéer har ökat, liksom deras andel såväl i landstings- som kommunfullmäktige. Trots dessa framsteg finns det fortfarande betydande brister. Detta beror bl.a. på att regeringen har tillämpat en dålig utnämningspolitik, vilket gäller både utnämningar av landshövdingar och av högre chefer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion A821 i berörd del. Motionerna A7 (v) och A13 (fp) i berörda delar avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande regeringens utnämningspolitik m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 12 samt med avslag på motionerna 1996/97:A7 yrkande 2 och 1996/97:A13 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning (mom. 5) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Makt och inflytande som börjar med ?I fråga om könssammansättning? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse: Vad sedan gäller frågan om könssammansättningen i arbetsförmedlingsnämnderna anser utskottet i likhet med Vänsterpartiet att målet måste vara att nämnderna skall bestå av 50 % kvinnor. Utskottet tillstyrker därför motion A7 (v) i berörd del. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Sexuella trakasserier (mom. 7) Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?I likhet? och slutar med ?A815 (s) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med vad som framförts i motionerna A813 och A820 att 22 § jämställdhetslagen bör ändras så att den svenska lagen överensstämmer med EG-rättens definition av sexuella trakasserier. EG- rättens definition täcker inte bara handlingar, ord eller beteenden av sexuell natur utan också kränkningar på grund av kön som inte behöver ha sexuell innebörd. Jämställdhetslagens nuvarande regler har en snävare utformning än EG-rättens regler. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag som innebär en anpassning av jämställdhetslagen i enlighet med detta. Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motionerna A813 (mp) och A820 (v) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Motion A815 (s) i berörd del får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande sexuella trakasserier att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A809 yrkande 2 och 1996/97:A813 yrkandena 1 och 3 samt med avslag på motion 1996/97:A815 delvis som mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Ny lönediskrimineringslagstiftning (mom. 8) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?Vad sedan gäller? och slutar med ?berörda delar bör avslås? bort ha följande lydelse: För att kunna ändra på lönesättningen krävs flera olika åtgärder såsom förändrade attityder, ändrad lagstiftning och nya arbetsvärderingskriterier. Det direkta ansvaret för framtidens arbetsvärdering har i första hand arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. För att möjliggöra aktiva åtgärder mot dem som medverkar till könsdiskriminerande lönesättning är det viktigt att JämO ges större möjlighet att ingripa än vad dagens lagstiftning medger. Utskottet delar Vänsterpartiets åsikt att det är viktigt att utforma nya regler som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. En förändring som är nödvändig är att man tillåter att det görs jämförelser mellan likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare än den hos vilken den aktuella arbetstagaren är anställd. Med hänsyn till att Ontario i Kanada tycks ha en framgångsrik lagstiftning mot lönediskriminering föreslår utskottet att regeringen ges i uppdrag att utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för svensk del. Inriktningen bör vara att arbetsgivare med fler än 100 anställda åläggs att genomföra en arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och därefter göra upp en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön för arbeten av lika värde. Varje år bör 1 % av lönesumman avsättas för detta ändamål. Arbetsgivare med färre än 100 anställda bör åläggas att genomföra likalöns- principen senast samtidigt som de större arbetsgivarna. Lagstiftningen bör innehålla en skyldighet för alla svenska arbetsgivare, även de med färre än tio anställda, att föra en könsbaserad lönestatistik som offentliggörs och sprids på arbetsplatsen. Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det är viktigt att den som anser sig könsdiskriminerad har rätt att från arbetsgivaren eller den fackliga organisationen erhålla uppgift om lön och andra anställningsvillkor för den arbetstagare som vederbörande vill jämföra sig med. Utan en sådan regel blir det svårt att kontrollera om en viss lön strider mot diskrimineringsförbudet. Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A7 (v) och A808 (v) i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande ny lönediskrimineringslagstiftning att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 12 och 1996/97:A808 yrkandena 1, 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9) Elver Jonsson (fp) och Margareta Andersson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör avslås? bort ha följande lydelse: Arbetsvärdering är ett värdefullt redskap för att motverka diskriminerande lönesättning. Det är därför viktigt att utveckla system och metoder för arbetsvärdering. Arbetsvärderingen skall vara könsneutral och omfatta både prestationer och krav samt utformas tillsammans med de anställda på arbetsplatsen. Det är särskilt viktigt att staten som arbetsgivare går före med att utvärdera arbetsvärderingsmetoder och ser till att detta arbete bedrivs skyndsamt. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A807 (c), A819 (c) och A820 (fp) i berörda delar bör ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A819 yrkande 9 och 1996/97:A820 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A808 yrkande 2, 1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816 och 1996/97:A821 yrkande 10,
10. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör avslås? bort ha följande lydelse: Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste intensifieras. I dag är det inte möjligt att exempelvis jämföra löneskillnader i olika yrkesgrupper med varandra för att undersöka om det finns osakliga löneskillnader som beror på en könsdiskriminerande lönesättning. För att kunna studera de bakomliggande mekanismerna som medför att kvinnors arbetsuppgifter konsekvent värderas lägre krävs ett helt nytt arbetsvärderingssystem som lyfter fram innehållet i kvinnors arbete. Vad utskottet anfört med anledning av motion A808 i berörd del bör ges regering till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A808 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1996/97:A806 yrkande 7, 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande 9, 1996/97:A820 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 10,
11. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO börjar med ?Detta innebär? och slutar med ?i berörda delar bör avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att en fungerande arbetsvärdering skulle vara ett värdefullt instrument för att justera de orimliga skillnaderna i lönesättningen som föreligger mellan kvinnor och män. Utskottet delar därför Miljöpartiets åsikt att det bör tillsättas en utredning som tar fram förslag på olika arbetsvärderingsformer. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A806 i berörd del. Övriga motionsyrkanden avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1996/97:A807 yrkande 6, 1996/97:A808 yrkande 2, 1996/97:A810, 1996/97:A814 yrkande 8, 1996/97:A816, 1996/97:A819 yrkande 9, 1996/97:A820 yrkande 3 och 1996/97:A821 yrkande 10,
12. Jämförelsepersonernas skyldigheter (mom. 11) Margareta Andersson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?Frågan är? och slutar med ?utskottet motion A10? bort ha följande lydelse: Ett problem med det nuvarande systemet med arbetsvärdering är att det är svårt att förmå jämförelsepersonerna att medverka i utredningarna. För närvarande löser man problemet på så sätt att JämO begär motsvarande information hos arbetsgivaren genom att åberopa uppgiftsskyldigheten i 33 § jämställdhetslagen. Utskottet anser att denna regel bör kompletteras med en rätt för JämO att av utpekad jämförelseperson få de uppgifter som behövs för utredningen av diskrimineringsanmälan. Uppgiftsskyldigheten bör vara förenad med vite. Regeln bör även kompletteras med ett krav på informationsskyldighet för JämO gentemot jämförelsepersonen. Jämförelseperson skall ha rätt att få del av den utredning som görs och han eller hon skall ha möjlighet att yttra sig över den innan ärendet avgörs. Riksdagen bör skyndsamt återkomma med lagförslag till riksdagen i enlighet med det anförda. Motion A10 (c) bör därför bifallas. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande jämförelsepersonernas skyldigheter att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Diskriminering vid rekrytering (mom. 12) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?Enligt utskottet finns? och slutar med ?A815 (s) i berörda delar avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att EG-rättens likabehandlingsdirektiv, 76/207, innehåller förbud mot diskriminering över huvud taget på grund av kön. Detta innebär att en arbetsgivares vägran att anställa en kvinna på grund av att hon är gravid utgör otillåten könsdiskriminering även om det inte finns några manliga medsökande. Jämställdhetslagen omfattar däremot inte dessa situationer och strider därför mot likabehandlingsprincipen. Utskottet anser att jämställdhetslagen bör ändras så att den får samma räckvidd som likabehandlingsdirektivet. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med detta. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd del. Motion A815 får anses tillgodosedd genom utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande diskriminering vid rekrytering att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:A815 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Grupptalan (mom. 13) Elver Jonsson (fp) och Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?A820 (fp) i berörda delar avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att frågan om grupptalan länge har varit under utredning. Behovet av denna möjlighet är mycket stort. Utskottet anser därför att det är angeläget att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett lagförslag som innebär att det är möjligt att föra grupptalan i diskrimineringsmål. Motionerna A808 (v) och A820 (fp) bör därför bifallas. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande grupptalan att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A808 yrkande 5 och 1996/97:A820 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. (mom. 14) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?I samband? och slutar med ?A809 (v) i berörd del bör avslås? bort ha följande lydelse: I de nuvarande skadeståndsreglerna i jämställdhetslagen finns det en bestämmelse som innebär att om det finns flera diskriminerade i ett och samma ärende skall det utdömda skadeståndet delas lika mellan de skadeberättigade. Detta strider mot EG-rätten som den har uttolkats av EG-domstolen (se bl.a. mål C-271/91 M.H. Marshall). Utskottet anser därför att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med lagförslag som står i överensstämmelse med EG-rätten. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd del. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 15) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Jämställdhetslagen och JämO som börjar med ?Vad sedan gäller frågan? och slutar med ?A815 (s) i berörda delar bör avslås? bort ha följande lydelse: Vad sedan gäller frågan om vilken sammansättning Arbetsdomstolen bör ha när domstolen avgör tvister om könsdiskriminering vill utskottet anföra följande. Till skillnad från andra arbetsrättsliga tvister finns det ofta inte något klart arbetstagarintresse som står emot ett klart arbetsgivarintresse. Skiljelinjen går snarare mellan kvinnliga och manliga värderingar. I lönediskrimineringstvister är det ofta det på arbetsplatsen gällande kollektivavtalet som sätts i fråga. Detta har oftast både arbetsgivaren och den fackliga organisationen ett intresse av att värna om. Den nuvarande sammansättningen i Arbetsdomstolen är därför inte lämplig i mål om könsdiskriminering. Utskottet delar Vänsterpartiets ståndpunkt att Arbetsdomstolen i nämnda mål bör utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte skall bli för stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Därutöver bör det införas regler som garanterar en jämn könsfördelning i arbetsdomstolen i jämställdhetsmål. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med detta. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (v) i berörd del. Övriga motionsyrkanden får anses tillgodosedda av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande arbetsdomstolens sammansättning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A809 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:A807 yrkande 7 och 1996/97: A815 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?A806 (mp) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till regeringens mål för jämställdhetspolitiken som de har kommit till uttryck i skrivelsen. Däremot kan utskottet inte ställa sig bakom regeringens beskrivning av kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. I likhet med Vänsterpartiet kan utskottet konstatera att kvinnornas andel av arbetskraften har minskats. De senaste årens budgetsanering har framför allt drabbat kvinnorna. Detta beror i första hand på att kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn, en sektor som fått vidkännas kraftiga neddragningar. Vidare har kvinnorna drabbats av nedskärningarna i de olika bidragssystemen, vilket bl.a. lett till att alltfler minskat sitt ekonomiska oberoende. Lönegapet mellan kvinnor och män har ökat de senaste åren samtidigt som alltfler kvinnor tvingats in i osäkra korta visstidsanställningar. För att bryta upp den könssegregerade arbetsmarknaden är det inte tillräckligt med de projekt som AMS bedriver. Det krävs att AMS hela organisation inriktas på att aktivt arbeta med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. För att uppnå detta bör det vara ett övergripande mål för arbetsmarknadspolitiken att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden, ett mål som verksamheten skall utvärderas mot. Enligt utskottets mening krävs att det vidtas särskilda åtgärder för att stärka kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det handlar bl.a. om att utöka de s.k. kommunavtalen och om riktade satsningar till kvinnor vars yrken rationaliserats bort. Några sådana åtgärder har regeringen inte föreslagit. Utskottet anser att man måste omsätta all den kunskap som kommit fram genom olika utredningar i praktiska åtgärder för att motverka den könsdiskriminerade obalansen på arbetsmarknaden, i arbetslivet och i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Med hänsyn till det anförda bör motion A7 (v) i berörd del bifallas. Motionerna A803 (s) och A806 (mp) i berörda delar bör avslås. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:A803 och 1996/97: A806 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?En viktig? och slutar med ?A806 (mp) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Den segregerade arbetsmarknaden innebär att kvinnor i högre grad än män är beroende av att den offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Utskottet delar därför Miljöpartiets ståndpunkt att det är viktigt att gynna denna sektor för att undvika hög kvinnoarbetslöshet. Ett sätt att tillföra den offentliga sektorn medel är genom s.k. skatteväxling. Eftersom arbetsmarknaden är så segregerad som den är i dag, medför de ensidiga satsningarna på ökat väg- och bostadsbyggande att kvinnor missgynnas vad gäller skapandet av helt nya arbetstillfällen. Vad som anförts ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A806 (mp) i berörda delar och avstyrker motionerna A13 (v) och A803 (s) i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkandena 3 och 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:A7 yrkandena 1, 9 och 11 och 1996/97:A803 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Utredning om integration m.m. (mom. 17) Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?Utskottet anser att? och slutar med ?A821 (kd) i berörd del bör avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är värdefullt att en sådan utredning tillsätts. Syftet är att finna effektiva metoder för att skapa en arbetsmarknad präglad av integration. Utredningen bör särskilt se över skol- och utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken. Det som utskottet nu anfört om tillsättandet av en utredning bör ges regeringen till känna. Motion A821 i berörd del bör därför bifallas. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande utredning om integration m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Arbetstidsförkortning (mom. 20) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?I flera motioner? och slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse: Om det förslag som lämnats av Arbetstidskommittén införs kommer det att innebära ett rejält kliv tillbaka för möjligheten att kombinera yrkesliv och familj. Detta kommer att drabba kvinnorna hårdast. Avsaknaden av förläggningsregler för arbetstiden och arbetsgivarens ensidiga rätt att förlägga arbetstiden 40 timmar i veckan genomsnittsberäknat på tio veckor kommer att försvåra planeringen av fritid, barnomsorg m.m. för löntagarna. Vidare föreslår utredningen en arbetstidsförkortning som genomförs avtalsvägen. Utskottet anser att internationella erfarenheter av avtalade arbetstidsförkortningar visat att manligt dominerade branscher med relativt högt löneläge kan sänka sin heltidsnorm avtalsvägen medan kvinnligt dominerade branscher med relativt låga löner behåller en längre arbetstidsnorm. Utskottet menar att en arbetstidsförkortning skall vara generell och genomföras lagstiftningsvägen. En generell arbetstidsförkortning skulle minska ojämlikheten mellan könen och skapa möjlighet för både kvinnor och män att kombinera familj och yrkesliv. Utskottet tillstyrker därför motion A13 i berörd del samt avstyrker motion A806 i berörd del i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd genom vad som anförts. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande arbetstidsförkortning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 13 och med avslag på motion 1996/97:A806 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Arbetstidsförkortning (mom. 20) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?I flera motioner? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Ett sätt att dela på de arbetstillfällen som redan finns är att, som Miljöpartiet pekat på, successivt minska arbetstiden. En kortare arbetsvecka ger ökade möjligheter för kvinnor och män att nå balans i livet vad gäller arbete, fritid och familjeliv. En arbetstidsförkortning innebär också ett effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande arbetstidsförkortning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 5 och med avslag på motion 1996/97:A7 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. (mom. 21) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?Vad sedan gäller? och slutar med ?A13 i berörda delar? bort ha följande lydelse: Vad sedan gäller de arbetsrättsliga regler som infördes den 1 januari 1997 delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att förändringarna innebär att kvinnors ställning på arbetsmarknaden kommer att försvagas. Visserligen kommer en del av reglerna att gynna kvinnor men flertalet av förändringarna kommer direkt att missgynna denna grupp. Exempel på regler som missgynnar kvinnor är den nya anställningsformen ?överenskommen visstidsanställning?, den förkortade företrädesrätten m.m. En direkt könsdiskriminerande förändring som genomfördes under år 1995 är införandet av begränsningsregeln för deltidsarbetslösa att kunna erhålla arbetslöshetsersättning. Regeln innebär att deltidsarbetslösa under endast en begränsad tid kan erhålla ?fyllnadsersättning?. Förändringen har medfört att många deltidsarbetslösa, de flesta kvinnor, sagt upp sig från sina deltidsanställningar för att bli heltidsarbetslösa. Utskottet delar därför Vänsterpartiets uppfattning att denna regel bör tas bort. Vad sedan gäller utbildningsvikariaten delar utskottet Vänsterpartiets uppfattning att denna åtgärd var en av de få arbetsmarknadspolitiska åtgärder som framgångsrikt passat arbetslösa kvinnor. Utskottet anser därför att reglerna för utbildningsvikariat vad gäller ersättningsnivå och volym bör återställas till 1995 års nivå. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion A13 i berörda delar som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 8, 10 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22) Elver Jonsson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?Hur stora? och slutar med ?A820 i berörda delar? bort ha följande lydelse: Många av dessa löneskillnader har sin grund i den ojämna fördelningen mellan kvinnor och män av ansvaret för hem och familj. En lång rad av förändringar måste genomföras för att kunna ändra ansvarsfördelningen. Ett sätt är att införa en s.k. pappamånad. Delat ansvar för hem och familj är också en av de viktigaste förutsättningarna för att uppnå jämställdhet i arbetslivet. Så länge arbetsgivarna underförstått kan utgå från att det är kvinnan som bär huvudansvaret för familj och barn är det naturligt att rekryteringen till ansvarsfulla poster i alltför stor omfattning gynnar män. För att få bort de orättvisa löneskillnaderna krävs ständig uppmärksamhet och obekväma åtgärder. Staten bör ges ett särskilt ansvar för att ta bort dessa löneskillnader. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet anser att motion A820 (fp) bör bifallas i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande orsakerna till löneskillnader att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A820 yrkandena 5 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22, motiveringen) Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?I likhet med? och slutar med ?A820 i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig inte till den beskrivning som regeringen lämnar om orsakerna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män. I en forskningsrapport av de båda forskarna Eva Meyerson, Industriens utredningsinstitut, och Trend Petersen, UCLA och universitetet i Oslo, slås fast att den påstådda lönediskrimineringen av kvinnor till förmån för män med samma jobb och samma arbetsgivare är en myt. Rapporten visar också att varken den allmänna lönespridningen eller lönespridning inom likartade befattningar har lett till att kvinnor fått sämre löner än män. Skillnader i lön mellan kvinnor och män beror på att kvinnor i stor utsträckning arbetar i låglöneyrken. Studien, som sträcker sig över en tidsperiod på 20 år, visar också att jämställdhetslagen inte har inneburit några skillnader i lönebildningen sett ur könsperspektiv. Arbetsgivarna har betalat samma lön för samma arbete både före och efter lagens tillkomst. De löneskillnader som finns i Sverige är ett resultat av den svenska modellen som det socialistiska samhällssystemet har skapat. Till problembilden hör också att skattetrycket för låg- och mellaninkomsttagare är extremt högt i Sverige vid en internationell jämförelse. Den offentliga sektorns monopol är en verklig kvinnofälla. Det faktum att kvinnor av tradition har klumpats ihop till en anonym massa i stället för att ses och värderas som individer har ytterligare försämrat deras lönebildning. För att förändra kvinnors löneutveckling krävs en långsiktigt och samhällsekonomiskt hållbar strategi. Enligt utskottets mening bör följande åtgärder vidtas. Den offentliga sektorns monopolställning skall avskaffas på i princip alla andra områden än dem som innefattar myndighetsutövning och ersättas med ett system där staten och kommunerna upphandlar tjänsterna på en fri marknad eller på annat sätt säkerställer en öppen konkurrens. Kvinnors egenföretagande skall underlättas genom ett generellt förbättrat företagsklimat, där sänkt skatt på arbete är en väsentlig del. Det skall bli möjligt för kvinnor - likaväl som för män - att träffa individuella löneavtal med arbetsgivaren, inom ramen för eller vid sidan av gällande kollektivavtal. En medarbetares lön skall återspegla hennes arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i arbetet. Myten om att det genom arbetsvärdering skulle vara möjligt för lagstiftaren, domstolen eller JämO att anvisa några objektiva faktorer som skall ligga till grund för lönesättningen måste avlivas en gång för alla. På anförda grunder anser utskottet att motion A820 bör avslås i berörda delar.
25. Utredning om löneskillnader (mom. 23) Elver Jonsson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?berörda delar bör således avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet delar Folkpartiets åsikt att det bör tillsättas en särskild kommission som skall ta ett helhetsgrepp på de frågor som berör de orättvisa löneskillnaderna. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om vikten av ett ökat jämställdhetsperspektiv då utredningar och organ inom det ekonomiska området utses. Med det med anledning av motion A820 i denna del föreslagna tillkännagivandet får motion A806 i berörd del anses tillgodosedd. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande utredning om löneskillnader att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A820 yrkande 6 och med avslag på motion 1996/97:A806 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Utredning om löneskillnader (mom. 23) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?berörda delar bör således avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det bör göras en utvärdering av nu gällande jämställdhetslagstiftning vad avser gäller löneskillnader mellan kvinnor och män. Syftet med utvärderingen skall vara att se över de brister som nu finns i lagstiftningen och att lägga fram förslag till nödvändiga förbättringar. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A806 (mp) i berörd del. Motion A820 (fp) i berörd del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande utredning om löneskillnader att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 6 och med avslag på motion 1996/97:A820 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24) Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel Anderberg (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och regionalpolitik som börjar med ?Som redovisats ovan? och slutar med ?A820 (fp) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet vill i denna del anföra följande. I dag är ca 600 000 personer arbetslösa samtidigt som många familjer, och särskilt kvinnor, dignar under dubbel arbetsbörda. En stor del av det som varit traditionella kvinnouppgifter i hemmet har tagits över av den offentliga sektorn och är nu skattefinansierade tjänster. Mycket återstår dock som i form av oavlönat hemarbete måste utföras vid sidan av förvärvsarbetet. Sveriges skattesystem, höga skattetryck och sammanpressade lönestrukturer gör det omöjligt för de allra flesta att själva köpa sådana tjänster som det offentliga inte tillhandahåller. För att klara sina förvärvsarbeten tvingas många familjer att köpa ?svarta? tjänster. Utskottet anser att de ekonomiska förutsättningarna måste ändras så att möjligheten att köpa privata tjänster i hemmet blir tillgänglig för många fler hushåll. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas sänkt eller slopad mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktion eller sänkta eller slopade arbetsgivaravgifter. Om den privata tjänstesektorn ges möjlighet att växa skapas många nya arbetstillfällen, vilket väsentligt bidrar till att minska arbetslösheten. Utskottet anser att en utredning med inriktningen att öka möjligheten att köpa privata hushållstjänster skyndsamt bör komma till stånd. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motion A11 (m) i berörd del. Motionerna A13 (fp) och A820 (fp) i berörda delar avstyrks i den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A11 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1996/97:A13 yrkandena 4 och 5 och 1996/97:A820 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24) Elver Jonsson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och regionalpolitik som börjar med ?Som redovisas ovan? och slutar med ?A820 (fp) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet delar det synsätt som framförs i motion A820 att ett jämställt samhälle är tillväxtbefrämjande och utvecklar samhället i positiv riktning. Sveriges kvinnor har en enorm utvecklingspotential. All den utvecklingskraft som kvinnor och män står för måste släppas fram. Detta kan man åstadkomma genom att skapa bättre möjligheter att utbilda sig, starta egna företag etc. Utskottet anser därför att det är viktigt att man gynnar tjänstesektorn. Härigenom ökas kvinnors möjligheter till företagande och arbete inom en sektor där kvinnor traditionellt varit verksamma och i vilken det finns goda framtidsmöjligheter. I syfte att stimulera denna sektor krävs ett flertal åtgärder. Som exempel kan nämnas sänkta arbetsgivaravgifter, slopade arbetsgivaravgifter i hushållsrelaterad tjänstesektor, sänkt turistmoms, servicecheckar m.m. För att stimulera nyföretagande behövs dessutom rådgivning, stöd, riskkapitalförsörjning m.m. De särskilda insatser och stödformer som finns i dag och som riktar sig till kvinnor är bra, men det fortsatta arbetet bör främst inriktas på att befintliga stödstrukturer fungerar. Vad utskottet har anfört bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motionerna A13 (fp) och A820 (fp) i berörda delar. Motion A11 i berörd del avstyrks i den mån den inte tillgodoses av utskottets ställningstagande. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande förändring av tjänstesektorn m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A13 yrkandena 4 och 5 och 1996/97:A820 yrkande 7 samt med avslag på motion 1996/97:A11 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Kvinnligt småföretagande (mom. 26) Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och regionalpolitik som börjar med ?Det är därför? och slutar med ?motsvarande del? bort ha följande lydelse: Som påpekats i motion A821 är tillgängliga finansieringsformer för nyföretagande inte i tillräcklig utsträckning anpassade till kvinnors företagande. Kvinnors företagande finns oftast inom tjänstesektorn och där finns inga realsäkerheter. Detta innebär att kvinnor kan få svårt att låna för att starta eget. Detta är inte tillfredsställande, varför utskottet anser att det statliga stödet för startande av små företag bör utvecklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion A821 i berörd del bör därför bifallas. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande kvinnligt småföretagande att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Det nationella resurscentrumets status m.m. (mom. 27) Hans Andersson (v) och Margareta Andersson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Närings- och regionalpolitik som börjar med ?Det nationella resurscentrumet? och slutar med ?A807 (c) avstyrks i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som anges i motionerna A7 och A807 om att det nationella resurscentrumet bör vara kvar och att det skall omvandlas till en egen myndighet med eget budgetansvar. Vidare anser utskottet att det är viktigt att verksamheten med regionala resurscentrum understöds. Det finns i dag någon form av resurscentrum i samtliga län. Enligt utskottets mening är det viktigt att dessa verksamheter understöds och att de garanteras ekonomiska förutsättningar för att kunna fullfölja sina projekt på ett konstruktivt sätt. Detta bör ges regeringen till känna. Ovannämnda motioner bör därför bifallas i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande det nationella resurscentrumets status m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkandena 15 och 16 samt 1996/97:A807 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Genusforskning (mom. 32) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utbildningspolitik som börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i denna synpunkt, när det gäller åtgärder för jämställdhet inom den högre utbildningen bör man hålla isär frågorna om jämställdhet och genusforskning. Jämställdhet handlar om att förbättra kvinnors tillgång till universitetens högre tjänster och är en fråga om demokrati och i viss mån kvalitet. Genusforskning handlar om att förbättra villkoren för den forskning som utvecklar vår kunskap om kön som samhällsorganiserande och meningsskapande princip. Utskottet tillstyrker således motion A7 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse: 32. beträffande genusforskning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35) Elver Jonsson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som börjar med ?För att? och slutar med ?berörda delar bör därför avslås? bort ha följande lydelse: Minst lika viktigt är att barn får rätt till båda sina föräldrar. Det främsta instrumentet för att påverka utvecklingen är föräldraförsäkringen. Som motionärerna påpekat i motion A13 har reglerna i föräldraförsäkringen ändrats fyra gånger under de senaste åren. Den högre ersättning som tidigare utgick under ?pappamånaden? har försvunnit. Denna förändring har varit mindre lyckad eftersom den motverkar männens uttag av föräldraledighet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med avstyrkande av motion A7 i berörd del tillstyrker utskottet motion A13 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande föräldraförsäkringens utformning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A13 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motion 1996/97:A7 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som börjar med ?Detta är? och slutar med ?berörda delar bör därför avslås? bort ha följande lydelse: Mäns uttag av föräldraledighet ökar i så långsam takt att det kommer att dröja 50 år innan män väljer att ta ut föräldraledighet i lika stor utsträckning som kvinnor. Detta är helt oacceptabelt. Utskottet anser därför i likhet med Vänsterpartiet att föräldraledighetslagstiftningen bör kompletteras så att ytterligare två ?pappamånader? införs. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motion A7 i berörd del. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med vad som anförts ovan. Motion A13 i berörda delar bör avslås i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad utskottet har anfört. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande föräldraförsäkringens utformning att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 5 samt med avslag på motion 1996/97:A13 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Hemarbete m.m. (mom. 37) Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som börjar med ?Utgångspunkten måste? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Historiskt sett har det nästan alltid varit kvinnorna som utfört de flesta arbetsuppgifterna i hemmet utan att få betalt för det. Staten har inte värderat detta arbete som vanligt förvärvsarbete, exempelvis när det gäller pensionspoäng och sjukförsäkringsförmåner. Detta synsätt är felaktigt. Enligt utskottets mening måste arbete i familj och hem värderas lika som arbete utanför hemmet. Trots att de flesta kvinnor arbetar utanför hemmet utför de ändå det mesta av hemarbetet. För att få ett jämställt liv krävs att arbetet med hem och familj synliggörs och att mannen och kvinnan delar på ansvaret. Ett sätt att värdera hemarbetet är att ge hushållen en reell möjlighet att köpa hushållstjänster. Vad som anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda tillstyrks motion A821 (mp) i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande hemarbete m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A821 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Bidragens utformning m.m. (mom. 38) Elver Jonsson (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Socialpolitik som börjar med ?De selektiva? och slutar med ?berörd del avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet delar de tankar som förs fram i motion A820 om att arbete är tillväxtskapande och att en felaktig utformning av skatter och bidrag kan innebära att det inte är lönsamt att arbeta. Progressiva skatter kan, tillsammans med inkomstprövade bidrag och avgifter till bl.a. barnomsorgen, leda till att det skapas höga marginaleffekter. Dessa effekter kan leda till fattigdomsfällor och bidragsberoende. Detta är utvecklingshämmande för den enskilde och därmed för samhället. För att minimera denna risk är det enligt utskottet önskvärt att andelen generella bidrag till barnfamiljerna ökar på bekostnad av de selektiva. Skyldigheten för kommunerna att erbjuda barnomsorg har inneburit att köerna blivit väsentligt kortare. Trots detta finns det fortfarande barnomsorgsköer. En kontinuerlig kartläggning av dessa skulle enligt utskottets mening vara en angelägen information. Genom denna information skulle föräldrarna kunna, för det fall skyldigheten inte uppfylls, få besked om beräknad väntetid. Utskottet anser därför att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som anförts om behovet av en sådan kartläggning av barnomsorgsköerna. Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att motionerna A13 (fp) och A820 (fp) i berörda delar bör bifallas. dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande bidragens utformning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A13 yrkande 7 och 1996/97:A820 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Sex- och samlevnadsundervisning m.m. (mom. 39) Hans Andersson (v) och Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ungdomsfrågor m.m. som börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?berörda delar? bort ha följande lydelse: Pornografi handlar om makt, våld och kontroll, och den säljs i tidningsform i flera hundratusen exemplar varje vecka. Det är företrädesvis unga män mellan 15 och 24 år som läser dessa tidningar. I denna ålder skall männen skapa sin egen bild av sexualitet och förhållandet mellan könen. Den bild som pornografin förmedlar i dessa avseenden är felaktig. Det är därför viktigt att det finns en motvikt som kan marginalisera effekterna av pornografin. Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning att ett sätt är att öka inslaget av sex- och samlevnadsundervisning i skolorna. Det är också viktigt att man noga bevakar den starka tendens som finns att öka graden av sexualiserat våld inom pornografin. Vidare delar utskottet Miljöpartiets uppfattning att det är väsentligt att det skapas resurser för att ge män möjlighet att tala med andra män om relationer. I nuläget är den övervägande delen av sex- och samlevnadsrådgivarna kvinnor. Inslaget av män i denna verksamhet bör ökas. Vad utskottet har anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med hänsyn till det anförda bör motion A806 (mp) bifallas i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande sex- och samlevnadsundervisning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkandena 17-19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. ?Mainstreaming? (mom. 42) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för jämställdhetsarbetet som börjar med ?Som framgår ovan? och slutar med ?något tillkännagivande? bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att det är viktigt att de lagar som reglerar livet i Sverige granskas ur ett jämställdhetsperspektiv. Lagarna anses ofta vara könsneutrala men det rätta uttrycket är att de är könsblinda. Vidare anser utskottet att den arbetsmetod som regeringen anvisat för att införliva jämställdhetsperspektivet i alla delar av regeringens arbete och på statliga verk och myndigheter, s.k. mainstreaming, är ett steg i rätt riktning. Den bör dock enligt utskottets mening kompletteras med följande åtgärder. Tjänstemän och politiker inom Regeringskansliet måste skolas i feministiskt tänkande. Vidare måste medel avsättas hos både departement och myndigheter för att få fram könsuppdelad statistik och könsrelaterade konsekvensbeskrivningar. På SCB måste resurser omfördelas från könsneutral till könsuppdelad statistik. Vidare bör SCB ta fram nya modeller så att olika preferenser hos hushållen, som ofta är tvåkönade, ger utslag i statistiken. Det som utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A7 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande ?mainstreaming? att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Konsekvensanalyser i propositioner m.m. (mom. 43) Elver Jonsson (fp), Hans Andersson (v), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för jämställdhetsarbetet som börjar med ?Inom regeringskansliet? och slutar med ?A821 (kd) i berörda delar? bort ha följande lydelse: Som motionärerna påpekat saknas det jämställdhetspolitiska analyser i de förslag regeringen överlämnar till riksdagen. Det går inte att av beslutsunderlagen utläsa hur förslagen kommer att påverka kvinnors och mäns liv. Detta är oacceptabelt. Utskottet anser därför att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att varje regeringsförslag skall åtföljas av en jämställdhetsanalys. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A7 (v), A13 (fp), A806 (mp) och A821 (kd) i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande konsekvensanalyser i propositioner m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 18, 1996/97:A13 yrkande 9, 1996/97:A806 yrkande 2 och 1996/97:A821 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m. (mom. 44) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för jämställdhetsarbetet som börjar med ?Genom förändringen av? och slutar med ?utskottets mening avslås? bort ha följande lydelse: För att regeringen i fortsättningen i sina propositioner skall kunna presentera tabeller, diagram och statistiska uppgifter baserade på kön krävs oftast att olika myndigheter kan bistå med dessa uppgifter. I de fall sådan statistik inte finns att tillgå måste regeringen genom lämpliga åtgärder se till att det i myndigheternas uppgifter ingår att föra sådan statistik. En lämplig åtgärd är att regeringen ger SCB i uppgift att utforma direktiv om hur könsuppdelad statistik skall se ut. Det är också viktigt att varje myndighet och varje departement inrättar en tjänst som jämställdhetsexpert. Jämställdhetsexperten bör vara en högt kvalificerad person som har utbildning i jämställdhet. Det som utskottet anfört ovan bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion A812 (v) i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse: 44. beträffande behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Behovet av könsuppdelad statistik i utredningar (mom. 46) Barbro Johansson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för jämställdhetsarbetet som börjar med ?När det gäller utredningars? och slutar med ?A806 (mp) i berörd del? bort ha följande lydelse: Som påtalats i motion A806 är det den vuxne medelklassmannen som är samhällets givna norm. För att kunna ifrågasätta detta förhållande måste det finnas könsuppdelad statistik tillgänglig och inarbetad i samtliga statliga utredningar. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker alltså motionen i denna del. dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse: 46. beträffande behovet av könsuppdelad statistik i utredningar att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A806 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Jämställdhetsdirektivet (mom. 47) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för jämställdhetsarbetet som börjar med ?En kritik som framförts? och slutar med ?A812 (v) i berörd del? bort ha följande lydelse: Det åligger samtliga kommittéer och särskilda utredare att i sina utredningsuppdrag beakta det s.k. jämställdhetsdirektivet. Direktivet innebär att utredningens förslag skall innehålla dels en konsekvensanalys, dels en redovisning av hur eventuella hinder för jämställdheten skall åtgärdas. Utskottet har erfarit att många utredningar inte uppfyller direktivets krav. Regeringen bör därför i alla enskilda kommittédirektiv klart och tydligt ange att båda kraven i jämställdhetsdirektivet skall vara uppfyllda. Vad utskottet har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande jämställdhetsdirektivet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Heltidsanställda jämställdhetsexperter (mom. 52) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya former för jämställdhetsarbetet som börjar med ?Införandet av? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse: Det är viktigt att bevaka hur länsstyrelserna fullföljer uppdraget att bevaka jämställdhetsperspektivet när de skär ned på sina resurser. Utskottet har erfarit att vissa länsstyrelser har ändrat arbetsuppgifterna för jämställdhetsexperterna så att de inte längre utför jämställdhetsarbetet på heltid. Denna utveckling är inte tillfredsställande, varför utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets krav att det skall vara obligatoriskt med heltidsanställda experter inom varje länsstyrelse. Detta bör ges regeringen till känna. Motion A7 (v) i berörd del tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande heltidsanställda jämställdhetsexperter att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. EMU ur jämställdhetsperspektiv (mom. 54) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Europeiska unionen som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är bra att regeringen är pådrivande i EU:s jämställdhetsarbete. Det är viktigt att ekonomins betydelse för kvinnor inte glöms bort i integreringen av jämställdhetsperspektivet på alla områden inom EU. Sverige bör driva frågan att EMU granskas ur ett jämställdhetsperspektiv. Detta bör riksdagen med anledning av motion A7 i berörd del som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande EMU ur jämställdhetsperspektiv att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (mom. 55) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken FN:s kvinnokonferens i Peking och genomförandet av åtagandena vid denna konferens som börjar med ?Till skillnad? och slutar med ?i berörda delar? bort ha följande lydelse: I ingressen till slutdokumentet från kvinnokonferensen slås fast att det är regeringarnas ansvar att se till att konferensens beslut genomförs i landet. Det är därför ett alltför passivt förhållningssätt att skjuta över hela ansvaret på organisationer eller organ på det sätt regeringen gjort. Som framgår av regeringens skrivelse finns det mycket kvar att göra i Sverige för att vi skall uppnå det som handlingsplanen från Peking ålägger oss bl.a. på det ekonomiska området. Utskottet anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med en tidsplan och ett förslag till hur regeringen avser att genomföra handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens, i Sverige och i det internationella arbetet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motionerna A7 i berörd del och A818. dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:A7 yrkande 28 och 1996/97:A818 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Jämställdhetsarbetet inom FN m.m. (mom. 57) Hans Andersson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Övrigt internationellt jämställdhetsarbete som börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse: Utskottet delar de synpunkter Vänsterpartiet framfört att de mål och medel som regeringen anvisat för det inhemska jämställdhetsarbetet också måste genomsyra det internationella arbetet. Det innebär bl.a. att s.k. mainstreaming måste bli en arbetsmetod som tillämpas inom hela FN-systemet, och politiker och tjänstemän måste utbildas i detta. Det måste även gälla de myndigheter som representerar Sverige. Sverige måste också internationellt verka för att öka antalet kvinnor som representerar landet i FN. Vad sedan gäller frågan om Sverige uppfyller sina åtaganden enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering instämmer utskottet i den kritik som Vänsterpartiet framför. Konventionen innebär bl.a. att alla kvinnor skall ha rätt att fritt välja make. Denna rätt besitter inte alla svenska kvinnor. Detta gäller framför allt de kvinnor som väljer en make från t.ex. Afrika eller Latinamerika. I dessa fall utövar myndigheterna ett kvinnoförtryck genom att anse att de har ett ansvar gentemot svenska kvinnor så att de inte väljer fel make. Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet att Sverige inte efterlever konventionen i alla stycken. Vad utskottet har anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A7 i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse: 57. beträffande jämställdhetsarbetet inom FN m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A7 yrkandena 27 och 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9) Dan Ericsson (kd) och Barbro Johansson (mp) anför: Kvinnor har generellt sett lägre lön än män eftersom de kvinnodominerade yrkena är lågavlönade. De löneskillnader som finns mellan kvinnor och män och som inte är sakliga kan uppgå till 8 %. Det är därför viktigt att med all kraft föra fram kravet på lika lön för likvärdigt arbete. Att skapa gehör för könsneutral arbetsvärdering är ett viktigt steg på vägen.
2. Rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar (mom. 31) Elver Jonsson (fp) anför: För att stimulera kvinnor att söka sig till tekniska yrken har regeringen aviserat särskilda insatser. Regeringen har dock inte lämnat något förtydligande om när dessa kommer och i vilken form. Folkpartiet är av den uppfattningen att åtgärder måste sättas in omgående för att öka rekryteringen och för att göra de tekniska och naturvetenskapliga utbildningsvägarna i högre grad relevanta för kvinnor. Det är dags att på bred front vidareutveckla introduktion, pedagogik, tillgänglighet, syo och inte minst lärarnas utbildning och fortbildning för att på allvar få flickor att vilja söka sig till tekniska yrken.
3. Regional tillsyn av länsstyrelsernas jämställdhetsexperter (mom. 51) Elver Jonsson (fp) anför: För att de aktiva åtgärderna för att uppfylla jämställdhetslagens anda skall få en bättre lokal tillämpning bör man utnyttja de jämställdhetsexperter som finns på länsstyrelserna. Dessa experter bör få i uppdrag att i samarbete med JämO utöva en regional tillsyn av jämställdhetslagen och då framför allt vad avser jämställdhetsplanerna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Skrivelsen..........................................1 Motioner............................................1 Utskottet...........................................8 Inledning 9 Skrivelsens utformning i huvuddrag 9 Disposition av betänkandet 9 Mål och inriktning av jämställdhetspolitiken 10 Utvecklingen på olika områden 13 Männen och jämställdhetsarbetet 16 Våld mot kvinnor 17 Jämställdhetslagen och JämO 17 Arbetsmarknads- och arbetslivspolitik 22 Närings- och regionalpolitik 28 Utbildningspolitik 32 Socialpolitik 34 Ungdomsfrågor m.m. 37 Idrottsfrågor 38 Jämställdhet inom försvaret 39 Nya former för jämställdhetsarbetet 40 Internationellt jämställdhetsarbete 45 Europeiska unionen 45 Det nordiska jämställdhetsarbetet 47 FN:s kvinnokonferens i Peking och genomförandet av åtagandena vid denna konferens 47 Övrigt internationellt jämställdhetsarbete 50 Övriga frågor 51 Hemställan 52 Reservationer......................................56 1. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1), (m) 57 2. Inriktningen av jämställdhetsarbetet (mom. 1), (mp) 58 3. Systemet med dubbla nomineringar (mom. 2), (fp, v) 58 4. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3), (v) 59 5. Regeringens utnämningspolitik m.m. (mom. 3), (kd) 60 6. Arbetsförmedlingsnämndernas könssammansättning (mom. 5), (v) 60 7. Sexuella trakasserier (mom. 7), (v, mp) 61 8. Ny lönediskrimineringslagstiftning (mom. 8), (v) 61 9. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (c, fp) 62 10. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (v) 63 11. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (mp) 63 12. Jämförelsepersonernas skyldigheter (mom. 11), (c) 64 13. Diskriminering vid rekrytering (mom. 12), (v) 64 14. Grupptalan (mom. 13), (fp, v) 65 15. Skadestånd enligt jämställdhetslagen m.m. (mom. 14), (v) 65 16. Arbetsdomstolens sammansättning (mom. 15), (v) 66 17. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16), (v) 66 18. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden m.m. (mom. 16), (mp) 67 19. Utredning om integration m.m. (mom. 17), (kd) 68 20. Arbetstidsförkortning (mom. 20), (v) 68 21. Arbetstidsförkortning (mom. 20), (mp) 69 22. Arbetsrätten, utbildningsbidrag m.m. (mom. 21), (v) 69 23. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22), (fp) 70 24. Orsakerna till löneskillnader (mom. 22, motiveringen), (m) 70 25. Utredning om löneskillnader (mom. 23), (fp) 71 26. Utredning om löneskillnader (mom. 23), (mp) 72 27. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24), (m) 72 28. Förändring av tjänstesektorn m.m. (mom. 24), (fp) 73 29. Kvinnligt småföretagande (mom. 26), (kd) 74 30. Det nationella resurscentrumets status m.m. (mom. 27), (c, v) 74 31. Genusforskning (mom. 32), (v) 75 32. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35), (fp) 75 33. Föräldraförsäkringens utformning (mom. 35), (v) 75 34. Hemarbete m.m. (mom. 37), (kd) 76 35. Bidragens utformning m.m. (mom. 38), (fp) 76 36. Sex- och samlevnadsundervisning m.m. (mom. 39), (v, mp) 77 37. Mainstreaming (mom. 42), (v) 78 38. Konsekvensanalyser i propositioner m.m. (mom. 43), (fp, v, mp, kd) 78 39. Behovet av jämställdhetsexperter vid statliga myndigheter m.m. (mom. 44), (v) 79 40. Behovet av könsuppdelad statistik i utredningar (mom. 46), (mp) 79 41. Jämställdhetsdirektivet (mom. 47), (v) 80 42. Heltidsanställda jämställdhetsexperter (mom. 52), (v) 80 43. EMU ur jämställdhetsperspektiv (mom. 54), (v) 80 44. Handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens (mom. 55), (v) 81 45. Jämställdhetsarbetet inom FN m.m. (mom. 57), (v) 81 Särskilda yttranden................................82 1. Jämställdhetsplan, arbetsvärdering m.m. (mom. 9), (kd, mp) 83 2. Rekryteringen till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar (mom. 31), (fp) 83 3. Regional tillsyn av länsstyrelsernas jämställdhetsexperter (mom. 50), (fp) 83