Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar
Betänkande 1993/94:AU17
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU17
Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar
Innehåll
1993/94 AU17
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar, viss övrig anslagsfråga samt motioner med anledning av proposition 147 (nedan kallad "propositionen") och motioner från den allmänna motionstiden. Till betänkandet fogas yttranden från socialutskottet, utbildningsutskottet och näringsutskottet.
Utskottet konstaterar att det råder en bred politisk enighet om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.
I betänkandet behandlas olika åtgärder för att öka kvinnors makt och inflytande, öka antalet kvinnor i chefsbefattningar inom näringslivet samt för att lyfta fram skillnader i kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska maktresurser.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag för att öka kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer. Utskottet ställer sig också bakom etableringen av en näringslivsakademi i syfte att främja andelen kvinnliga chefer just inom det området. Den av regeringen aviserade utredningen som skall belysa skillnader i kvinnors resp. mäns ekonomiska resurser kan även omfatta fördelningen av mer allmänna samhällsresurser. Utskottet avvisar att arbetsmarknadspolitiska medel används för reguljär kommunal verksamhet.
Reservationer har i denna del avlämnats av Socialdemokraterna.
Jämställdhet i arbetslivet, särskilt frågan om löneskillnader mellan kvinnor och män, tas upp från skilda utgångspunkter.
I fråga om jämställdhetslagen föreslås följande. Reglerna om det aktiva jämställdhetsarbetet och om jämställdhetsplan, som i den nuvarande lagen får ersättas av andra regler i kollektivavtal, görs tvingande så att arbetsgivaren alltid blir skyldig att iaktta lagens regler. Detta innebär att Jämställdhetsombudsmannens (JämO) tillsynsområde kommer att omfatta hela arbetsmarknaden. Vidare skall arbetsgivare med tio anställda eller fler vara skyldiga att årligen kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. I mål om könsdiskriminering skall JämO ha möjlighet att åberopa även annan lagstiftning än jämställdhetslagen. Utskottet godtar lagändringarna, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
I betänkandet behandlas också ett stort antal motioner som rör andra frågor med anknytning till jämställdhetslagen, bl.a. om lagen även bör omfatta utbildningsområdet. Samtliga dessa motioner avstyrks av utskottet.
Reservationer har avlämnats av Socialdemokraterna och meningsyttring av Vänsterpartiet.
I betänkandet behandlas vidare familjen och föräldraledigheten ur jämställdhetssynpunkt. Ytterligare stimulans till fäder att ta ett ökat praktiskt ansvar för hem och familj föreslås bl.a. genom information och opinionsbildning om föräldraledighet. Utskottet stöder propositionen och avstyrker motioner på detta område. Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden i fråga om företagshälsovård resp. äldre kvinnor.
Reservationer har avlämnats av Socialdemokraterna och Ny demokrati samt meningsyttring av Vänsterpartiet.
Medel i jämställdhetsarbetet, ett förslag om länsexperter för jämställdhetsfrågor, utbildningsfrågor samt jämställdhet och invandrare tas också upp i betänkandet.
Utskottet ställer sig bakom de metoder som regeringen föreslår för att främja jämställdhetsarbetet på olika områden bl.a. de länsexperter regeringen vill tillsätta. Utskottet framhåller också att de förslag som framförs i de olika motionerna på många sätt redan är tillgodosedda eller under behandling. Det gäller t.ex. integreringen av jämställdhetsaspekter inom regeringskansliet, projekt som syftar till jämställdhet bland invandrare och jämställdhetsarbetet inom utbildningsområdet.
Reservationer har avgetts av Socialdemokraterna och Ny demokrati samt meningsyttring från Vänsterpartiet.
Slutligen tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande ökat anslag till JämO, till särskilda jämställdhetsåtgärder och till länsstyrelserna. Även regeringens förslag till anslag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet tillstyrks. Reservationer har lämnats av Socialdemokraterna till förmån för ökade anslag och av Ny demokrati till förmån för minskade anslag.
Inledning
Proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet som har beslutat att med eget yttrande överlämna följande delar av propositionen till socialförsäkringsutskottet
dels regeringens förslag att riksdagen antar lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels regeringens förslag att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 738 000 000 kr.
Med anledning av proposition 1993/94:147 har följande motioner väckts:
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1993/94:A41 av Sten Svensson (m), 1993/94:A42 av My Persson och Inger René (m), 1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd), 1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v).
Arbetsmarknadsutskottet har överlämnat
dels motion 1993/94:A40 i vad avser yrkande 25 till finansutskottet, yrkande 26 till kulturutskottet, yrkande 12 till socialförsäkringsutskottet och yrkande 24 till utbildningsutskottet,
dels med eget yttrande motionerna 1993/94:A42, 1993/94:A43 yrkandena 3 och 5 och 1993/94:A44 yrkandena 7 och 8 till socialförsäkringsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottets behandling
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1993/94:100 bilaga 6 (Socialdepartementet) beräkningspunkterna G 1--G 2,
dels proposition 1993/94:100 bilaga 14 (Civildepartementet) punkt E 5,
dels proposition 1993/94:147 Jämställdhet: Delad makt -- delat ansvar punkterna 1, 3, 4, 6--8,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--4, 7--9, 11, 17--23, 27, 28, 1993/94:A41 av Sten Svensson (m), 1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) i vad avser yrkandena 1, 2, 4 och 6, 1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1--6, 9--11 och 13--17,
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) i vad avser yrkandena 35, 37--42, 1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) i vad avser yrkande 24, 1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 1, 1993/94:A801 av Barbro Westerholm (fp), 1993/94:A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds), 1993/94:A803 av Roland Larsson (c), 1993/94:A804 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp), 1993/94:A805 av Margareta Viklund (kds), 1993/94:A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v), 1993/94:A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds), 1993/94:A808 av Margitta Edgren m.fl. (fp), 1993/94:A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds), 1993/94:A810 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 1993/94:A811 av Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s), 1993/94:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s), 1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1--5, 1993/94:A814 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser yrkandena 1, 2 och 4--7, 1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) i vad avser yrkandena 1, 13, 14, 17, 18, 22, 32 och 35, 1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) i vad avser yrkandena 2, 5 och 7, 1993/94:So211 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s), 1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 4, 1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkande 18.
Propositionerna
Budgetpropositionen
I proposition 1993/94:100 föreslår regeringen
dels i bilaga 14 under punkt
E 5
att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 3 432 000 kr,
dels i bilaga 6 under beräkningspunkterna
G 1
att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 6 544 000 kr,
G 2
att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 beräknar ett reservationsanslag på 10 556 000 kr.
Proposition 1993/94:147
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433),
3. godkänner det som förordats i propositionen om målen för jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2),
4. godkänner den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet med vad som förordats i propositionen (avsnitt 5--11),
6. till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 959 000 kr,
7. till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 21 506 000 kr,
8. till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10 000 000 kronor utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 14, punkt A 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1993/94:147
1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av en resursutredning,
3. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd till kommuner och landsting för att förlänga uppsägningstider,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet i arbetslivet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringen i 12 § i jämställdhetslagen (1991:433),
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida inriktningen av politiken för arbetslivets förnyelse,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagshälsovård,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt,
18. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om en ny 9 a § i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 3,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen (1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,
20. att riksdagen beslutar godkänna förslaget om en ny 21 a § i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 4,
21. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 3 000 000 kr utöver vad regeringen har beräknat,
22. att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar,
23. att riksdagen till Riksförbundet kvinnojourer i Sverige anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för informations- och studieverksamhet samt förstärkning av kansliet,
27. att riksdagen till de politiska kvinnoorganisationerna anvisar 2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
28. att riksdagen till ett särskilt anslag för kvinnoorganisationernas samarbete med invandrar- och flyktingorganisationer anvisar 1 000 000 kr.
1993/94:A41 av Sten Svensson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre företagens svårigheter att genomföra obligatoriska planer och kartläggningar på jämställdhetsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av arbetet med jämställdhetsplaner, främst bland mindre företagare.
1993/94:A43 av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högsta prioritet för målet "lika lön för lika arbete",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet "lika lön för lika arbete" skall uppnås inom viss tid, förslagsvis tre år,
4. att riksdagen avslår förslaget om information och opinionsbildning om föräldraledighet,
6. att riksdagen avslår förslaget om länsexperter för jämställdhetsfrågor.
1993/94:A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om jämställdhetslagen och avtalsrätten,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av jämställdhetslagen i enlighet med Ontarios lagmodell för lika lön i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen begär förslag till sådan ändring av jämställdhetslagen att den som anser sig lönediskriminerad får rätt att göra jämförelser med likvärdiga arbeten också hos andra arbetsgivare enligt vad i motionen anförts,
4. att riksdagen avslår 9 a § andra stycket i regeringens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433) enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen begär förslag till sådan ändring i jämställdhetslagen att varje anmälan av arbetsgivare som ej upprättat jämställdhetsplan till Jämställdhetsnämnden beläggs med vite enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med syfte att kartlägga om jämställdheten kan sägas vara socialt snedfördelad och vilka mekanismer som ligger bakom det faktum att ansvaret för hem och barn fördelar sig olika mellan kvinnor och män i olika samhällsklasser enligt vad i motionen anförts,
9. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag att särskilt se över jämställdhetsarbetet på fristående högskolor och stiftelseägda universitet och högskolor enligt vad i motionen anförts,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i högskolelagen att den omfattar fristående högskolor och stiftelseägda högskolor enligt vad i motionen anförts,
11. att riksdagen hos regeringen begär att Kommittén för avskaffande av kårobligatoriet får i uppdrag att särskilt utvärdera vad ett avvecklat kårobligatorium får för effekter på dagens jämställdhetsarbete på universitet och högskolor enligt vad i motionen anförts,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnorna och Europa,
14. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en särskild utredare för att utreda hur kunskaper som finns i det privata näringslivet kan spridas och integreras i befintliga utbildningar på olika nivåer enligt vad i motionen anförts,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att jämställdhetsaspekten bör integreras i alla utredningar och regeringsförslag,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre kvinnor,
17. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om jämställdhetspolitiken och invandrade kvinnor och män enligt vad i motionen anförts.
Motioner från allmänna motionstiden
1993/94:A254 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt,
39. att riksdagen beslutar anta motionens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 3,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen (1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,
41. att riksdagen beslutar anta motionens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 4,
42. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 miljoner kronor utöver vad regeringen har beräknat.
1993/94:A450 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsplanernas inriktning.
1993/94:A715 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att JämO får i uppdrag att utreda en förkortad arbetsdags effekter på löneskillnaderna mellan könen enligt vad i motionen anförts.
1993/94:A801 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en expertutredning med uppgift att utreda orsakerna till de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom hela arbetsmarknaden samt att föreslå åtgärder för att eliminera dessa skillnader.
1993/94:A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om könsneutral arbetsvärdering.
1993/94:A803 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att förbudet om sexuella trakasserier på arbetsplatser gäller även studerande vid universitet och högskolor.
1993/94:A804 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en omfördelning av arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som arbetar i vård, omsorg och utbildning att starta eget, och för speciella utbildningsinsatser för kvinnor som behöver kompletteringsutbildning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt jämställdhetslagstiftning enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevaka att jämställdheten upprätthålls dels i regeringens eget arbete med EU- och EES-frågor, dels vid utnämningar i dessa sammanhang.
1993/94:A805 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om löneskillnaderna mellan kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ökad informationsspridning för att åstadkomma en attitydförändring så att pappors möjlighet ökar att i större utsträckning kunna vårda egna barn i hemmet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade resurser och befogenheter att verka så att den osakliga löneskillnaden mellan kvinnor och män försvinner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Jämställdhetsombudsmannen ges ökade resurser och befogenheter att kraftfullt verka för att ledande positioner inom näringsliv, offentlig sektor och samhället i övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma villkor som för män.
1993/94:A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jämställdhetslagen att förbud mot sexuella trakasserier införs i lagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delat skadestånd till fler som diskriminerats.
1993/94:A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på jämställdhetslagstiftning på utbildningsområdet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade arbetsuppgifter för JämO.
1993/94:A808 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av hur jämställdhet mellan män och kvinnor utvecklas i Skånes olika beslutsorgan särskilt de indirekt valda.
1993/94:A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring av jämställdhetslagens dispositivitet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av annan lagstiftning än jämställdhetslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om JämO:s rätt att använda sig av ombud,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om JämO:s rätt att få uttala sig över hela samhällsområdet.
1993/94:A810 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den utarbetar förslag till lag mot könsrelaterade löneskillnader i arbetslivet i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstagares rätt till insyn i företags löner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till rätt till grupptalan,
6. att riksdagen till jämställdhetsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar 2 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts.
1993/94:A811 av Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning och utvärdering av jämställdhetslagen.
1993/94:A812 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av jämställdhetsarbetet.
1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka den kvinnliga representationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors löner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sexuella trakasserier och annan mobbning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja den jämställda familjen.
1993/94:A814 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målen för jämställdhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete,
4. att riksdagen antar motionens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 2,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändring i jämställdhetslagen (1991:433) för att kunna göra lönejämförelser mellan branscher,
6. att riksdagen antar motionens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433) i enlighet med motionens bilaga 3,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden bör bedriva försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i beslutande församlingar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetet med en strategi för jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av EES-reglerna på den svenska arbetsmarknaden,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringsprojekt angående arbetsorganisationen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring arbetets organisation,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett könsneutralt arbetsvärderingssystem,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i jämställdhetslagstiftningen så att sexuella trakasserier i skola/högre utbildning inryms i denna,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars arbetsuppgifter rationaliseras bort.
1993/94:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för inköp av statistik och undersökningar på jämställdhetsområdet. Anslagspost G 1,
5. att riksdagen till Riksförbundet Kvinnojourer i Sverige anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit för informations- och studieverksamhet, samt förstärkning av kansliet. Anslagspost E 5,
7. att riksdagen till de politiska kvinnoorganisationerna anvisar 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit. Anslagspost E 5.
1993/94:So211 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat ekonomiskt stöd till Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige.
1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär att Jämställdhetsombudsmannen får i uppdrag att komma med utvärdering av och förslag till åtgärder som stimulerar män att ta föräldraledigt enligt vad i motionen anförts,
1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdheten i högskolan,
Utskottet
Inledning
I proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar redovisas regeringens förslag och bedömningar som rör fördelningen av kvinnors och mäns makt och inflytande i beslutande församlingar, i ekonomin och i familjen m.m. samt vissa ändringar i jämställdhetslagen (1991:433). Vidare föreslås ändringar i lagen om allmän försäkring. Anslaget Bidrag till föräldraförsäkringen tas också upp i propositionen.
Regeringen föreslår ett ökat anslag till JämO samt en höjning av anslagen Särskilda jämställdhetsåtgärder resp. Länsstyrelserna m.m.
Beträffande föräldraförsäkringsfrågorna överlämnar arbetsmarknadsutskottet med eget yttrande motsvarande delar i propositionen jämte motioner på detta område till socialförsäkringsutskottet.
I detta betänkande behandlar utskottet dels övriga delar av
ovannämnda proposition jämte motioner med anledning av
propositionen, dels anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas
centrala verksamhet (prop. 1993/94:100 bil. 14 punkt E 5) jämte
motioner, dels de motioner på jämställdhetsområdet som avlämnats
under allmänna motionstiden i år. ("Propositionen" avser i detta
betänkande proposition 147. I övrigt skrivs
propositionsbeteckningen ut.)
Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat yttranden från socialutskottet, utbildningsutskottet och näringsutskottet beträffande de delar i propositionen jämte motioner som berör resp. utskotts beredningsområde.
Dispositionen i betänkandet följer i stort sett propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll (såvitt avser arbetsmarknadsutskottets behandling)
Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom alla politikområden.
Jämställdhetsarbetet bör kompletteras med ett synsätt som i ökad utsträckning beaktar det ojämna maktförhållandet mellan könen och kvinnors och mäns skilda villkor på olika samhällsområden. Ökade resurser föreslås för utvecklingsarbete i syfte att öka kvinnorepresentationen. En särskild satsning på en näringslivsakademi kommer att göras i syfte att andelen kvinnor på chefsnivå i näringslivet skall öka.
Vidare aviserar regeringen att en utredning kommer att tillsättas för att belysa skillnader i kvinnors och mäns tillgång till ekonomisk makt på individ-, familje- och samhällsnivå. Ett uppdrag kommer att ges till Arbetsmiljöfonden för att stimulera ett utvecklingsarbete om lönebildning och löneskillnader i ett könsperspektiv.
I fråga om jämställdhetslagen föreslås ändringar så att arbetsgivaren alltid blir skyldig att iaktta lagens regler om aktiva åtgärder även om kollektivavtal finns. Området för Jämställdhetsombudsmannens (JämO) tillsyn utökas på motsvarande sätt. Arbetsgivare med tio anställda eller fler skall vara skyldiga att årligen kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män på arbetsplatsen enligt regeringens förslag. Kartläggningen skall tas in i den årliga jämställdhetsplanen. Vidare föreslås att JämO i ett mål om könsdiskriminering får möjlighet att stödja sig på även annan lagstiftning än jämställdhetslagen. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
En ökad satsning på information och opinionsbildning kommer att göras i syfte att stimulera fäder att i ökad utsträckning ta ut föräldraledighet.
En utredning kommer att tillsättas om kvinnor och män inom hälsovården och en särskild satsning kommer att göras för kvinnor med funktionshinder.
För att föra ut den nationella jämställdhetspolitiken på regional och lokal nivå föreslås att det på varje länsstyrelse inrättas en funktion som länsexpert för jämställdhetsfrågor.
Ökade anslag bör anvisas till Jämställdhetsombudsmannen, till särskilda jämställdhetsåtgärder samt till länsstyrelserna.
Mål i jämställdhetspolitiken
Propositionen
I propositionen föreslås att det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.
Trots framstegen vad gäller kvinnornas inflytande i samhället och möjligheterna till jämställdhet i arbetslivet finns fortfarande betydande brister, enligt propositionen. Arbetsmarknaden är starkt könsuppdelad, och det finns tecken som tyder på osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Kvinnorna bär fortfarande huvudansvaret för arbetet med hem och barn. Vidare är andelen kvinnor på chefspositioner fortfarande mycket låg. Trots att de formella hindren för jämställdhet i stort är undanröjda brister det i stor utsträckning i praktiken.
Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken bryts i propositionen ned i mer konkreta delmål:
En jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män.
Samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende.
Lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om företagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Lika tillgång för flickor och pojkar, kvinnor och män, till utbildning och samma möjligheter att utveckla personliga ambitioner, intressen och talanger.
Samma ansvar för kvinnor och män för arbetet med hem och barn.
Frihet från sexualiserat (könsrelaterat) våld.
Jämställdhetsarbetet måste bedrivas inom varje politikområde och insatser huvudsakligen göras inom ramen för berörda organs ordinarie verksamhet.
Regeringen föreslår ett riksdagens godkännande i fråga om målen för jämställdhetspolitiken.
Motioner
Målen för jämställdhetspolitiken tas upp i fyra motionsyrkanden.
Socialdemokraterna anser i motionerna A40 (yrk. 4) och A254 (yrk. 35) liksom Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A814 (yrk. 1) att riksdagen bör slå fast följande mål:
Kvinnornas andel av landets arbetsinkomster måste öka. Löneskillnader mellan kvinnor och män som enbart beror på kön får inte finnas.
Kvinnor skall finnas i arbetslivet i samma utsträckning som män.
Den starka könssegregeringen på arbetsmarknaden måste brytas.
Kvinnornas andel av utbildningsinsatserna skall vara lika stor som männens.
Fler män måste ta sin del av ansvaret för barn och familj så att färre kvinnor behöver dubbelarbeta.
Hälften av alla chefer bör vara kvinnor. Andelen kvinnliga chefer skall minst motsvara andelen kvinnor på arbetsplatsen.
Det ofrivilliga deltidsarbetet måste avskaffas.
Kvinnors arbetsmiljö måste förbättras. Arbetsgivare och fackliga organisationer måste ta ett större ansvar än de hittills gjort.
Alla former av sexuella trakasserier på arbetsplatserna måste motarbetas.
Fler kvinnor bör bli företagare.
Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) ansluter sig i motion A43 (yrk. 1 delvis) till vad regeringen anfört beträffande målen för jämställdhetspolitiken men menar att delmålet "lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om företagande, arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter" måste ges en högre prioritet, särskilt vad gäller kravet på lika lön för lika arbete.
Utskottet
Regeringens proposition har enligt Socialdemokraterna i motion A40 många förtjänster men saknar den socialdemokratiska politikens helhetssyn, dvs. att jämställdhet skall prägla all politik och alla samhällsområden. De av Socialdemokraterna uppräknade delmålen uppvisar i många avseenden likheter med de i propositionen angivna målen. Företrädare för Ny demokrati ansluter sig i motion A43 i allt väsentligt till vad regeringen anfört om målen, men vill särskilt prioritera "lika lön för lika arbete". Till denna fråga återkommer utskottet i den följande framställningen. Vänsterpartiet anför i motion A44 att många drag i propositionen är bra men anser att det finns brister bl.a. i fråga om föreslagna förändringar i lagstiftningen. Vänsterpartiets yrkanden på dessa punkter återkommer utskottet till under resp. avsnitt.
Utskottet kan konstatera att det råder en bred politisk enighet om det övergripande målet i jämställdhetspolitiken, nämligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. På det stora hela finns det också en samsyn i fråga om målets konkretisering på olika delområden. Utskottet vill också -- i likhet med Socialdemokraterna -- betona vikten av att jämställdhetsarbetet bedrivs inom alla politikområden och huvudsakligen inom ramen för berörda organs ordinarie verksamhet.
Trots framstegen vad gäller kvinnornas representation, arbetskraftsdeltagande, ekonomiska oberoende samt möjligheterna att i Sverige kombinera förvärvsarbete och föräldraskap finns det fortfarande betydande brister i jämställdheten.
I propositionen redovisas olika svårigheter som kvinnor möter och som hindrar jämställdhetssträvandena. Utskottet vill särskilt peka på de informella hindren i arbets- och familjelivet, t.ex. kvinnornas större ansvar för hem och barn eller en brist på förväntningar att kvinnor skulle vilja ta på sig chefsrollen. Sådana informella hinder och strukturer är en av orsakerna till att kvinnor generellt sett får en sämre plats i arbetslivet, lägre lön och sämre befordringsmöjligheter än män.
Utskottet delar regeringens grundsyn att man för att komma framåt i jämställdhetsarbetet måste låta detta inbegripa såväl attitydförändrande insatser som ökade insatser för att ta till vara kvinnornas kompetens. Detta är emellertid inte tillräckligt. Därutöver måste jämställdhetsperspektivet införlivas i samhällets olika system, strukturer och områden, t.ex. inom arbetsmarknadspolitiken, utbildningsväsendet och inte minst inom det ekonomiska området. Särskilt väsentligt är detta när strukturförändringar är aktuella. Jämställdhetsarbetet måste bedrivas målinriktat, aktivt och uthålligt.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om målen för jämställdhetspolitiken. Motionerna A40 (s), A43 (nyd), A254 (s) och A814 (s) avstyrks därmed i berörda delar.
Ett internationellt perspektiv
Propositionen
I propositionen anförs att Sverige och övriga nordiska länder i ett internationellt perspektiv ofta betraktas som föregångsländer i fråga om jämställdhet. Detta ställer fortsatt stora krav på svenska insatser i det internationella samarbetet.
Genom EES-avtalet övertar Sverige och övriga EFTA-länder EG:s regler och praxis på jämställdhetsområdet. Enligt regeringen är det angeläget och önskvärt att Sverige med kraft driver frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv. På senare tid har det nationella arbetet från regeringens sida bl.a. inriktats på informationsaktiviteter i syfte att sprida fördjupad kunskap om konsekvenserna för svensk jämställdhet av EES-avtalet och av ett framtida svenskt medlemskap i EU.
Motion
Vänsterpartiet avvisar i motion A44 (yrk. 13) ett EU-medlemskap bl.a. på grund av de negativa effekter man befarar för svenska kvinnor. De svenska kvinnornas ställning på arbetsmarknaden har möjliggjorts genom offentligt finansierad barnomsorg, sjukvård och äldrevård. En stark svensk ekonomi liksom en stark offentlig sektor kan enligt Vänsterpartiet uppnås genom att Sverige står utanför EU.
Utskottet
I ett betänkande EG, kvinnorna och välfärden (SOU 1993:117) av EG-konsekvensutredningarna redovisas social välfärd och jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv. Utredningen gör den bedömningen att de flesta frågor som rör förutsättningarna för jämställdhet är nationella, oavsett om Sverige har ett EES-avtal, ett EU-medlemskap eller står utanför EES och EU. Sammantaget görs bedömningen att ett medlemskap ger Sverige de bästa förutsättningarna för social välfärd och för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Enligt utskottets mening är EG-konsekvensutredningarna ett viktigt underlagsmaterial, som bidrar till kunskapen om vad ett EU-medlemskap betyder i olika avseenden. Oberoende av Sveriges ställningstagande till EU och EES anser utskottet att frågan om en stark svensk ekonomi och en stark offentlig sektor har många aspekter utöver vad som tagits upp i motionen. Enligt utskottet är frågeställningen i motion A44 alltför endimensionell.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion A44 (v) i denna del.
Motion
Ylva Annerstedt m.fl. (fp) anser i motion A804 (yrk. 3) att regeringen bör vidta åtgärder för att bättre ta till vara kvinnornas kompetens i EU-sammanhang. Regeringen bör också begära in både ett kvinnligt och ett manligt namn vid de tillfällen regeringen utser företrädare på förslag från organisationer och förbund. Mot bakgrund av EES-avtalet och den förändrade situationen på arbetsmarknaden pekar motionärerna (yrk. 1) på behovet av en omfördelning av arbetsmarknadspolitiska medel för att hjälpa kvinnor som arbetar i vård, omsorg och utbildning att starta eget. Speciella utbildningsinsatser för kvinnor i form av kompletteringsutbildning kan också behövas.
Utskottet
När det gäller att man bättre bör ta till vara kvinnornas kompetens i EU-sammanhang har utskottet ingen annan mening än motionärerna i motion A804. Utskottet vill informera om ett regeringsbeslut den 30 september 1993 enligt vilket departementen skall kartlägga hur EG:s verksamhet inom resp. departements och myndighets område är organiserad samt redovisa hur arbetet från svensk sida i de skilda EG-organen bör bedrivas. I samband härmed skall departementen också redovisa hur man åstadkommer en jämn fördelning mellan kvinnor och män när det gäller Sveriges representation i berörda EG-organ.
Utskottet vill ytterligare peka på att regeringen enligt propositionen avser att ge NUTEK i uppdrag att utreda frågan om bättre finansieringsmöjligheter för kvinnor som startar eget. Utskottet har också inhämtat att Näringsdepartementet och NUTEK under våren 1994 har beviljat projektmedel för att delfinansiera en förstudie om företagande bland kvinnor som är anställda inom den offentliga sektorn.
Utskottet vill vidare erinra om att olika insatser har gjorts för att främja kvinnors företagande, även inom vård-, omsorgs- och utbildningsområdet. Regeringen har i februari 1993 anslagit 20 miljoner kronor. till NUTEK för ett treårigt åtgärdsprogram i stödområdena i syfte att stödja kvinnornas företagande. NUTEK skall bl.a. verka för att rådgivning lämnas av kommuner och regionala utvecklingsfonder till kvinnor som vill starta eget samt underlätta kvinnors företagande genom företagarutbildning m.m. Samtliga 62 kommuner i stödområdet har under hösten 1993 till NUTEK redovisat program för kvinnors företagande. I genomsnitt har kommunerna beviljats 100 000 kr per år av NUTEK för genomförande av programmen. Övriga finansiärer är länsstyrelser, länsarbetsnämnder och kommunerna själva. Totalt i de 62 kommunerna kommer det att finnas ca 50 rådgivare/projektledare. Slutrapport skall redovisas senast i juni 1996. NUTEK har vidare ett uppdrag att i samverkan med regionala utvecklingsfonder m.fl. organ utveckla kvinnors företagande i hela landet. För budgetåret 1993/94 anvisade regeringen 5 miljoner kronor för detta ändamål. Genomförda och planerade åtgärder skall redovisas till regeringen i maj 1994.
Med hänvisning till den utveckling som pågår anser utskottet att de aktuella förslagen i motion A804 (fp) inte bör påkalla någon riksdagens åtgärd. Motion A804 avstyrks således i berörda delar.
Motion
Karin Starrin m.fl. (c) tar i motion A815 (yrkandena 13 och 14) upp behov av en strategi för jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap. Eftersom EU:s regler på jämställdhetsområdet är "vassare" än de svenska finns det anledning att analysera i vilken mån EES-reglernas krav om likalön, likabehandling etc. uppfylls på den svenska arbetsmarknaden, anser motionärerna.
Utskottet
Utskottet vill framhålla att den nya jämställdhetslagen som trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1990/91:113, bet AU17, rskr. 364) innebär en anpassning till de bestämmelser som gäller inom EG. Som utskottet redovisat tidigare (bl.a. i sitt betänkande 1993/94:AU1 om jämställdhet) har frågan om lönediskriminering utretts av Löneskillnadsutredningen, som avlämnat betänkandet (SOU 1993:7) Löneskillnader och lönediskriminering. Bland annat detta underlag har legat till grund för flera av de förslag som läggs fram i propositionen och som kommer att behandlas i det följande.
Beträffande ett behov av strategi för jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap har utskottet inhämtat att det inom regeringskansliet pågår ett arbete som ligger i linje med motionärernas önskemål. I samband med Sveriges svar till EG-kommissionen på den s.k. Grönboken (Titel: Grönbok, Europeisk socialpolitik, Meddelande från Mr Padraig Flynn, 17 november 1993) undersöker Socialdepartementet vilka frågor på jämställdhetsområdet som är viktiga att driva på EU-nivå.
Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet att något riksdagens tillkännagivande inte bör vara påkallat i de berörda frågorna. Motion A815 (c) avstyrks således i de aktuella delarna.
Makt och inflytande
Propositionen
Makt och kön
I propositionen framhålls att arbetet med att uppnå en jämn maktfördelning mellan kvinnor och män hittills i huvudsak varit inriktat på att förändra formella strukturer och påverka attityder. För att öka jämställdheten mellan kvinnor och män som grupper, inte bara som individer, betonar regeringen att det i den fortsatta jämställdhetspolitiken behövs en större inriktning på de informella strukturer som upprätthåller en ojämn maktfördelning mellan könen.
Kvinnorepresentation
Slutmålet om en jämn könsfördelning (50/50) år 1998 i statliga styrelser och kommittéer m.m. ligger fast enligt propositionen. Delmålet 30 % kvinnor i dessa organ år 1992 har uppnåtts. Regeringen bedömer att nästa delmål, 40 % kvinnor år 1995, kan bli svårare att nå. I propositionen föreslås därför ytterligare satsningar på projektverksamhet i syfte att öka kvinnors andel i styrelser och kommittéer samt andra beslutande församlingar. Regeringen har också för avsikt att skärpa förordningen (1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet.
I fortsättningen skall den som inte hörsammar regeringens krav på att lämna två förslag, en kvinna och en man, för uppdrag i statliga styrelser och kommittéer kunna riskera att gå miste om erbjudandet om en plats i det aktuella organet. Kvinnorepresentationsfrågorna på det regionala och kommunala planet behandlas i Lokaldemokratiutredningens slutbetänkande, Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90). Utredningen har följts av en proposition 1993/94:188, Lokal demokrati.
Motioner
I motion A815 (yrk. 1) framför Karin Starrin m.fl. (c) decentralisering av makt som ett viktigt krav för att ge kvinnor mer inflytande i samhället. Den lokala politiken framhålls även i motion A813 (yrk. 1) av Christer Lindblom m.fl. (fp). I motionen föreslås att de mål som satts upp för kvinnorepresentationen i statliga styrelser, nämnder och kommittéer i liknande form bör kunna användas i kommuner och landsting. En förändring av arbetsformerna inom partierna och de demokratiskt beslutande organen, så att de bättre anpassas till modernt familjeliv, ses av motionärerna också som viktigt för att öka kvinnorepresentationen.
Utskottet
Utskottet kan konstatera att de metoder statsmakterna satsat på under den senaste femårsperioden för att öka kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer visat sig vara framgångsrika. Stödjande åtgärder i form av långsiktiga utbildningsinsatser, projekt rörande kvinnors villkor i arbetsorganisationen och projekt inriktade på rekryteringen av kvinnor har kombinerats med ett hot som funnits i bakgrunden att om delmålet 30 % kvinnor inte uppnåtts år 1992 skulle frågan om en författningsreglering prövas. I andra länder, t.ex. Norge, har det visat sig vara betydligt svårare för kvinnor att uppnå andelen 40 %. Utskottet bedömer det därför som av stor vikt att det görs en ökad satsning på aktiviteter för att uppnå detta mål.
Enligt proposition 1993/94:188 Lokal demokrati avser regeringen att tillkalla en utredning med uppgift att göra en totalöversyn över de förtroendevaldas arbetsförutsättningar. Utskottet har tidigare framfört (1993/94:AU1) att det är av vikt att familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna kombineras. Utskottet utgår ifrån att kvinnliga förtroendevaldas arbetsförutsättningar uppmärksammas i utredningens totalöversyn. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella delarna av motionerna A813 (fp) och A815 (c).
Kvinnor i chefsbefattningar
Propositionen
Enligt propositionen har utvecklingen av andelen kvinnor på chefspositioner hittills gått långsamt. Regeringen föreslår därför att det i samverkan med det privata näringslivet etableras en näringslivsakademi för kunskapsspridning, opinionsbildning och förändringsarbete i syfte att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar. På tre års sikt bedöms verksamheten kunna bli självfinansierad. Som stöd för de statliga myndigheterna i deras arbete inom detta område kommer Statens arbetsgivarverk och Statens förnyelsefond att genomföra vissa insatser.
Motion
Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 1) att regeringens förslag om att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar inom näringslivet vinner på att breddas till att omfatta chefsutvecklingsinsatser även på det statliga och kommunala området. Det är inom kommunerna som den intressanta utvecklingen av kvinnligt ledarskap äger rum i dag. Socialdemokraterna vill att det stimulansbidrag som propositionen föreslår för näringslivets utveckling inkluderar ett ökat erfarenhetsutbyte mellan näringsliv och offentlig sektor.
Utskottet
I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet konstaterar näringsutskottet att det är av stor vikt att andelen kvinnor i chefsbefattningar ökar. Härigenom kan kvinnorna utnyttja hela sin kompetens, vilket även är till nytta för det enskilda företagets och för hela näringslivets utveckling. Det är i första hand en uppgift för varje enskilt företag att utforma program för rekrytering och utveckling av kvinnliga chefer. Erfarenheterna visar emellertid att detta arbete behöver stimuleras.
Näringsutskottet anser att regeringens förslag till en näringslivsakademi kan vara ett verksamt medel för att få i gång en snabbare utveckling på detta område. För att det skall finnas förutsättningar att nå framgång måste, enligt näringsutskottets mening, den föreslagna satsningen koncentreras till att avse utvecklingen av kvinnliga chefer i näringslivet. Det belopp på 2,8 miljoner kronor som skall avsättas för detta ändamål räcker inte till för insatser på andra områden. Näringsutskottet avstyrker därför förslaget i motion A40 (s) om att de aktuella medlen även skall användas för chefsutvecklingsinsatser på det statliga och kommunala området. Av propositionen framgår dessutom att särskilda insatser kommer att göras för de statliga myndigheterna. Näringslivsakademin är naturligtvis oförhindrad såväl att utnyttja statliga och kommunala organs erfarenhet och kunnande när det gäller utveckling av kvinnliga chefer som att erbjuda dessa organ att medverka i akademins verksamhet.
Utskottet delar näringsutskottets bedömning och avstyrker därmed motion A40 (s) i berörd del. Propositionen tillstyrks i motsvarande del.
Ekonomi
Propositionen
Ett mål i jämställdhetspolitiken är enligt propositionen att kvinnor och män skall ha samma möjligheter till ekonomiskt oberoende. Ekonomi är också en fråga om en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. I dag finns det kunskap om hur kvinnor och män skiljer sig i fråga om bl.a. inkomstens storlek, sparande och förmögenhet. Det finns dock ingen samlad bild av kvinnors respektive mäns ekonomiska situation i exempelvis olika livscykelfaser, inte heller av hur tillgången till ekonomiska resurser för individen påverkar kvinnors och mäns makt i familjen och samhället. Närmare studier om t.ex. kvinnors ekonomiska makt i offentlig sektor, fackliga organisationer, privata näringslivet m.m. saknas också nästan helt. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning som skall belysa skillnader i kvinnors och mäns tillgång till ekonomiska resurser och möjligheter att utöva ekonomisk makt på individnivå, familjenivå och samhällelig nivå.
Vidare avser regeringen att ge Arbetsmiljöfonden i uppdrag att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning i fråga om lönebildning och arbetsvärdering.
Motioner
Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 2) att den utredning regeringen föreslår om hur den ekonomiska makten är fördelad mellan kvinnor och män bör breddas till att omfatta en översyn över hur samhällets resurser fördelas mellan könen. En utgångspunkt för en sådan utredning är hur stor plats kvinnor och män tillåts uppta av gemensamma resurser som t.ex. fritids- och sportanläggningar. En sådan översyn bör också ta upp frågor om hur sjukvårdsresurser, hemtjänst, socialbidrag etc. fördelas mellan kvinnor och män och vad män respektive kvinnor kostar när det gäller skadegörelse, kriminalvård, trafikolyckor m.m. I motionen betonas att även klasskillnader bör uppmärksammas i samband med detta.
I nära anslutning till frågan om kvinnors ekonomi framför Socialdemokraterna i sin motion A40 (yrk. 3) att det finns risk att de pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting leder till minskade möjligheter för kvinnor att arbeta och försörja sig. I motionen föreslås därför att AMS får i uppdrag att förhandla med kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal. AMS bör få särskilda medel för detta.
Utskottet
Utskottet kan liksom tidigare konstatera att resursfördelningen mellan kvinnor och män är av avgörande betydelse för jämställdheten i samhället. Den breddning av utredningen om kvinnors och mäns ekonomiska resurser som föreslås i motion A40 (s) anser utskottet till viss del kan tillgodoses inom ramen för den ovannämnda utredningen. Det blir en avvägningsfråga i vilken utsträckning utredningen även kan omfatta frågan om fördelningen av samhällets resurser mellan kvinnor och män mer allmänt. Utskottet har inhämtat att Socialdepartementet håller på att utarbeta direktiv till utredningen. Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet den aktuella delen i motion A40 (s). Propositionen tillstyrks i motsvarande del.
Ett förslag från (s) om förlängda uppsägningstider för personal inom kommuner och landsting har tidigare i år behandlats i utskottets betänkande AU11. Utskottet framförde då att arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör användas för ytterligare satsningar på utbildning och kompetenshöjning inom den kommunala sektorn. Däremot bör de arbetsmarknadspolitiska medlen inte användas för reguljär kommunal verksamhet som förordas i motion A40 (s). Utskottet vidhåller sin i betänkande AU11 framförda uppfattning och avstyrker förslaget i motionen.
Jämställdhet i arbetslivet
Allmänna frågor
Motioner
Utskottet tar i detta avsnitt först upp ett antal motioner som från mera allmänna utgångspunkter rör frågor om jämställdhet i arbetslivet.
Socialdemokraterna anser enligt sin motion A40 att en offensiv för det goda arbetet i högsta grad är en kvinnofråga, eftersom kvinnorna är överrepresenterade i de dåliga arbetena. En sådan offensiv är nödvändig för att bekämpa risker för ohälsa, för att öka produktiviteten och för att minska samhällets kostnader för ohälsa och utslagning, sägs det i motionen (yrk. 9).
I partiets motioner A254 (yrk. 37) om sysselsättningspolitiken och i A40 (yrk. 7) understryks arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete. Regeringen måste kraftfullt verka för att arbetsgivarna ökar sitt engagemang och ansvar för att uppnå jämställdhet ute på arbetsplatserna, sägs det i motionen. Det framhålls också som en självklarhet att löntagarnas organisationer måste vara pådrivande i detta arbete.
Liknande synpunkter framförs i en annan s-motion från allmänna motionstiden, A814 av Margareta Winberg m.fl. (s). Motionärerna nämner bl.a. kvinnornas arbetssituation och befordringsmöjligheter, könsfördelningen vid nyrekrytering, lön vid lika eller likvärdigt arbete, möjligheterna till utbildning, arbetstiderna och sexuella trakasserier, där lagens regler måste skärpas (yrk. 2).
Karin Starrin m.fl. (c) tar i sin motion A815 från den allmänna motionstiden upp frågan om kvinnors arbete. Bland angelägna åtgärder nämns forskning om kvinnors arbetsliv och om arbetsorganisationsfrågor. Yrkesrollerna är för låsta, och arbetslivet bör decentraliseras ytterligare. Alltför många kvinnor saknar inflytande över sin arbetssituation. De förändringsprojekt som pågår måste uppmuntras, sägs det i motionen (yrkandena 17 och 18). I motionen pekas också på behovet av riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars arbetsuppgifter rationaliserats bort (yrk. 35).
Utskottet
Socialdemokraterna beskriver behovet av förnyelse i arbetslivet som i hög grad en kvinnofråga. I det hänseendet har inte utskottet någon annan uppfattning. Det rådande besvärliga arbetsmarknadsläget med nedskärningar och rationaliseringar inom landsting och kommuner kan ha en återhållande effekt på de anspråk som ställs på arbeten som står till buds. Därför är det särskilt viktigt med insatser från samhällets sida för att upprätthålla säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen av arbetslivet skall fortsätta. Det pågår ett viktigt förändringsarbete på många arbetsplatser för att skapa en bättre arbetsmiljö, och i många fall har stöd lämnats från Arbetslivsfonden. Utskottet kan därvid notera att en proportionellt sett större andel av fondens arbetsplatsprogram under föregående budgetår avsåg kvinnor.
Samtidigt måste det understrykas att förnyelsen i arbetslivet och tillskapandet av det som Socialdemokraterna benämner det goda arbetet förutsätter en politik som skapar ett gott företagsklimat och därmed tillväxt. Möjligheten att skapa arbetsplatser för kvinnor som tillfredsställer kraven på en god, stimulerande arbetsmiljö kan med andra ord inte ses isolerad från den politik som bedrivs i övrigt.
När det gäller ett aktivt jämställdhetsarbete och arbetsgivarnas ansvar för att detta kommer till stånd har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna. Jämställdhetslagens innebörd är att det är arbetsgivarna som skall vara pådrivande i fråga om de aktiva, målinriktade åtgärderna. Vilka krav som ställs i detta hänseende har preciserats i 1991 års lagstiftning. Det gäller arbetsförhållandena, utbildning, nyrekrytering m.m. Genom förslag som behandlas senare i detta betänkandet kommer reglerna om aktiva åtgärder dessutom att göras tvingande.
Ett framgångsrikt jämställdhetsarbete förutsätter dock en samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare och deras organisationer. Därför finns i den nya jämställdhetslagen också en regel om sådan samverkan. Som utskottet tidigare flera gånger framhållit bör de årliga jämställdhetsplanerna och uppföljningen av dem kunna bidra till ett mer livaktigt jämställdhetsarbete som båda parter tar del i. Utskottet kommer i den följande framställningen in även på andra förslag som bör vara ägnade att driva på arbetet.
Av angivna skäl är någon åtgärd från riksdagens sida inte påkallad med anledning av de nu behandlade delarna av motionerna A40, A254 och A814.
Karin Starrins m.fl. (c) motion innehåller en rad synpunkter på behovet av förändringar i fråga om kvinnors arbete. Utskottet instämmer i stora delar i motionärernas beskrivning av vad som behöver göras. När det gäller forskningsfrågorna kan utskottet konstatera att Arbetsmiljöfonden stöder bl.a. samhällsvetenskaplig forskning om organisations- och inflytandefrågor, kompetensutveckling och individens arbetssituation. Fonden uppmärksammar även den svaga arbetsmarknadens effekter för utsatta gruppers förhållanden i arbetslivet. Ett särskilt projektområde har bildats för forskning om vad som benämns Genus i arbetslivet. Under innevarande år prioriteras ansökningar som benämns Genus och organisation och Genus och teknik.
I fråga om förslaget om riktade utbildningsinsatser till kvinnor vars arbeten rationaliseras bort är följande att säga. Nedskärningar och rationaliseringar inom landsting och kommuner har i hög grad drabbat kvinnor. Många kvinnor riskerar att förlora sina arbeten inom t.ex. vård och omsorg. Minskningen av kvinnornas traditionella arbetsmarknad medför att kvinnorna nu måste bredda sin kompetens och ibland ompröva sitt yrkesval. Detta kan underlättas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som enligt utskottets mening bör utnyttjas i sammanhanget. Enligt vad som framgår av årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 11 s. 66) kommer 30 miljoner kronor att satsas under nästa budgetår inom ramen för medlen för arbetsmarknadsutbildning till bl.a. projektinsatser för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Betydande extrainsatser på utbildningsområdet genomförs också redan under innevarande budgetår.
Av det anförda följer att någon riksdagens åtgärd inte kan anses påkallad med anledning av motion A815 i de nu berörda delarna.
Löneskillnader -- allmänna frågor
Motioner
Utskottet tar först upp till behandling de motioner som inte har direkta beröringspunkter med förslag som läggs fram i propositionen.
Christer Lindblom m.fl. (fp) tar i motion A813 upp kvinnolönerna och pekar på ett antal åtgärder, däribland lagändringar, arbetsvärdering och könsuppdelad statistik, för att förbättra läget (yrk. 3).
I motion A805 av Margareta Viklund m.fl. (kds) konstateras att könssegregeringen är en bidragande orsak till de stora skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner. Det behövs kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den orättvisa lönesättningen och de ökade löneskillnaderna, sägs det i motionen (yrk. 1).
Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) anser i motion A43 (yrk. 1 delvis och 2) att målet "lika lön för lika arbete" bör ges högsta prioritet. Det borde inte vara omöjligt att sätta upp som mål att lönediskrimineringen minimeras inom en period av tre år, anser motionärerna.
Utskottet
Motionerna A813 (fp) och A805 (kds) efterlyser i mera allmänna termer behovet av åtgärder för att komma till rätta med löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Som påpekas i motion A805 är även könssegregeringen på arbetsmarknaden en viktig förklaring till löneskillnaderna. Utskottet har ingen annan uppfattning än dessa motionärer. Det behövs inte bara lagregler med det direkta syftet att motverka löneskillnader och lönediskriminering liksom forskning och utvecklingsarbete om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader m.m. För att löneskillnaderna skall kunna jämnas ut är det också nödvändigt att arbetsmarknaden blir mindre könsuppdelad med större andel kvinnor i ledande befattningar.
Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning av de nu berörda motionerna A805 och A813 i berörda delar. De avstyrks således.
Med anledning av kravet i motion A43 (nyd) om prioritering av målet "lika lön för lika arbete" och ambitionen att genomföra en minimering av lönediskrimineringen inom en viss period kan utskottet konstatera att redan dagens jämställdhetslag innebär ett principiellt förbud mot lönediskriminering. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller prioriteringen av målet om likalön, men ser det inte som meningsfullt att sätta upp ett visst bestämt tidsmål. Motionen avstyrks i berörda delar med hänvisning till det anförda.
Forskning och utvecklingsarbete om löneskillnader, arbetsvärdering m.m.
Propositionen
Enligt regeringen bör forskning och utvecklingsarbete m.m. om lönebildning, arbetsvärdering och löneskillnader ur ett könsperspektiv stimuleras. I propositionen tillkännager regeringen sin avsikt att ge Arbetsmiljöfonden i uppdrag att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning på området.
När det gäller arbetsvärdering anför regeringen att även om det bör stå varje arbetsgivare fritt att i samråd med arbetstagarorganisationen komma fram till med vilken metod eller på vilket sätt jämställdhetslagens lönediskrimineringsförbud skall upprätthållas på den enskilda arbetsplatsen, så bör försöksverksamhet angående könsneutral arbetsvärdering stimuleras.
För att regeringen och riksdagen skall kunna följa löneutvecklingen för kvinnor och män är det nödvändigt att den centrala lönestatistiken är av sådan kvalitet och utformning att den kan utgöra underlag för analyser av kvinnors och mäns löner. Det ankommer enligt regeringen på SCB och berörda parter på arbetsmarknaden att se till att lönestatistiken fyller detta krav. Enligt vad som redovisas i propositionen pågår för närvarande ett arbete för att övervinna de problem som finns när det gäller brister och ojämnheter i statistiken.
Motioner
I Socialdemokraternas motion A40 yrkande 17 framförs att Arbetsmiljöfonden bör bedriva försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt. Genom arbetsvärdering kan de värderingar som styr lönesättningen bli synliga och därmed också lättare att granska. Arbetsvärdering är ett av flera instrument för att minska löneskillnaderna, sägs det, men kan självfallet inte ensamt lösa problemet. Partiet erinrar om att arbetsmarknadens parter har ett avgörande ansvar för att utveckla arbetsvärderingen. För att stimulera parterna till detta arbete bör särskilda resurser avsättas till sådan försöksverksamhet på arbetsplatser inom olika branscher. Ett motsvarande förslag förs fram i Socialdemokraternas motion A254 från den allmänna motionstiden (yrk. 38). I motionerna begärs också ökade resurser till JämO för att arbeta med rådgivning och anvisningar i fråga om arbetsvärdering. Anslagsfrågor behandlas senare i detta betänkande.
Ett förslag om försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt inom Arbetsmiljöfonden framförs också av Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A814 (yrk. 7).
Karin Starrin m.fl. (c) efterlyser i motion A815 (yrk. 22) ett könsneutralt arbetsvärderingssystem, som utformas tillsammans med de anställda och omfattar både prestationer och krav.
I motion A802 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) begärs en utredning om könsneutral arbetsvärdering. Alla försök att komma till rätta med den lägre värderingen lönemässigt av kvinnodominerade yrken är dömda att misslyckas om inte metoden med könsneutral arbetsvärdering vinner gehör och allmän tillämpning, anför motionärerna.
Barbro Westerholm (fp) begär i motion A801 en expertutredning med uppgift att utreda orsakerna till de strukturella löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom hela arbetsmarknaden. Motionären anser att Löneskillnadsutredningen inte tillräckligt behandlat sådana löneskillnader.
Utskottet
Med anledning av det socialdemokratiska förslaget om en försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt inom Arbetsmiljöfonden kan utskottet hänvisa till vad som sägs i propositionen om att könsneutral arbetsvärdering bör stimuleras. Utskottet har ingen annan uppfattning i den frågan. Som sägs i propositionen måste kunskapen öka om vad som är den närmare innebörden av främst likvärdigt men också av lika arbete. Även kunskapen om metoderna för att jämföra sådana arbeten både på enskilda arbetsplatser och mellan arbetsplatser bör vidgas. Det är enligt utskottets mening naturligt att ett sådant arbete bedrivs inom ramen för Arbetsmiljöfondens uppdrag. Inom fonden finns som nämnts ett särskilt projektområde, Genus i arbetslivet, som även innefattar lönefrågor.
Enligt utskottets mening är förankring hos parterna önskvärd, och kanske till och med nödvändig, om systematisk arbetsvärdering skall kunna utnyttjas som metod. Hur ett projekt med arbetsvärdering mera i detalj bör utformas, och om och i så fall på vilket sätt enskilda arbetsplatser skall omfattas av projektet finns det däremot ingen anledning för riksdagen att uttala sig om.
På anförda grunder avstyrks motionerna A40, A254 och A814 i nu berörda delar.
I motionerna A815 (yrk. 22) och A802 förordas ett könsneutralt arbetsvärderingssystem som metod att komma till rätta med löneskillnader. Med anledning därav vill utskottet anföra följande. Utskottet förutsätter att det ovannämnda uppdraget till Arbetsmiljöfonden även kommer att innefatta frågor om hur metoder med könsneutral arbetsvärdering kan användas för att uppvärdera lönerna i kvinnodominerade låglöneyrken. Någon särskild utredning som förordas i motion A802 kan därför inte anses behövlig.
Motionerna A802 och A815 i motsvarande del, som får anses tillgodosedda med det anförda, avstyrks av utskottet.
Med anledning av förslaget i motion A801 (fp) om en expertutredning om strukturella löneskillnader vill utskottet hänvisa till att Arbetsmiljöfonden i sitt remissvar över Löneskillnadsutredningen efterlyst en ökad betoning på forskning om strukturell diskriminering. Utskottet utgår liksom regeringen från att fonden beaktar denna fråga i sitt fortsatta arbete. Något initiativ till att frågan tas upp av en expertutredning kan därför inte anses påkallat enligt utskottets mening. Motionen avstyrks alltså.
Jämställdhetslagen -- tillämpningsområde och andra allmänna frågor
Propositionen
I propositionen föreslås inte någon förändring när det gäller jämställdhetslagens tillämpningsområde. Lagen skall således även i fortsättningen gälla uteslutande arbetslivet.
Motioner
Birthe Sörestedt och Ines Uusmann (s) anser i motion A811 att en uppföljning och utvärdering av jämställdhetslagen är påkallad. De hänvisar bl.a. till att nedskärningarna i den offentliga sektorn gjort kvinnor arbetslösa eller deltidsarbetslösa. Föräldralediga kvinnor har förlorat arbetet, och män har inte vågat ta ut föräldraledighet. Mycket tyder på att målen och intentionerna med lagen inte kunnat uppfyllas, sägs det i motionen.
I det från utbildningsutskottet överlämnade yrkandet i Vänsterpartiets motion Ub714 framförs i fråga om jämställdhetslagens räckvidd att den bör utsträckas till utbildningsområdet.
Även i motion A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds) framhålls jämställdhetslagens begränsning. De anser att stora delar av lagen skulle kunna tillämpas även på utbildningsområdet. Studenter skall inte behöva vara beroende av universitets- och högskoleledningarnas goda vilja för att omfattas av jämställdhetsplanerna där, sägs det i motionen. Det vore enligt motionärerna naturligt att JämO, utöver rådgivnings- och informationsuppgifter, även fick till uppgift att bevaka tillämpliga delar av jämställdhetslagen inom universitet och högskolor.
Utskottet
Med anledning av kravet i motion A811 om en uppföljning och utvärdering av jämställdhetslagen kan utskottet konstatera att den nya jämställdhetslagen endast varit i kraft i drygt två år. Det är enligt utskottets mening för tidigt att nu göra någon mera övergripande översyn av lagen. Till det kommer att de problem som motionärerna pekar på snarare borde kunna förklaras med det exceptionellt svåra arbetsmarknadsläge som rått under de senaste åren än med brister i jämställdhetslagstiftningen. Motionen avstyrks därför.
Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat yttrande från utbildningsutskottet (UbU3y) med anledning av bl.a. motion A807, och utbildningsutskottet har med eget yttrande överlämnat motion Ub714 yrkande 18 till arbetsmarknadsutskottet. I sitt yttrande erinrar utbildningsutskottet om de diskussioner som förts alltsedan jämställdhetslagens tillkomst om lagens räckvidd, varvid det framför allt har framförts att lagen borde omfatta utbildningsområdet. Som nämnts ovan är räckvidden alltjämt begränsad till arbetslivet och någon ändring föreslås inte i detta hänseende; det har ansetts att lagen bör behålla sin arbetsrättsliga karaktär. I förarbetena till den nya jämställdhetslagen framhölls dock att det är av stor betydelse att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete inom utbildningsområdet. Regeringen menade att det borde ankomma på huvudmännen för skolväsendet och den högre utbildningen att följa upp arbetet för jämställdhetsmålen inom detta område i enlighet med de riktlinjer som angetts av regeringen och riksdagen (prop. 1990/91:113, AU17). Utbildningsutskottet hänvisar till den nya högskolelag som antogs av riksdagen hösten 1992 (prop. 1992/93:1, UbU3). I lagen föreskrivs att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas, och i motiven framhålls att denna bestämmelse inskärper en skyldighet att i alla sammanhang i verksamheten vid universitet och högskolor se till att inte någon missgynnas på grund av sitt kön.
Utbildningsutskottet, som avstyrker motionerna A807 och Ub714 i den nu behandlade delarna, anser att de redovisade synpunkterna i fråga om jämställdhetslagens räckvidd alltjämt får anses giltiga. Utskottet finner det angeläget att understryka att det ankommer på högskolemyndigheterna att se till att högskolelagens regler om jämställdhet efterlevs av alla berörda.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i vad utbildningsutskottet anfört. I sammanhanget bör erinras om att instruktionen för jämställdhetsombudsmannen föreskriver att ombudsmannen i sin rådgivande och informerande roll skall verka för jämställdhet inom skolväsendet, högskolan, arbetsmarknadsutbildningen och andra utbildningsformer.
Med hänvisning till det anförda avstyrker arbetsmarknadsutskottet motionerna A807 och Ub714 yrkande 18 i motsvarande delar.
Lagens dispositivitet m.m.
Jämställdhetslagen innehåller i 3--11 §§ regler om aktiva åtgärder för jämställdhet. I 3 § anges arbetsgivarens allmänna skyldighet att bedriva ett målinriktat arbete för att främja jämställdhet i arbetslivet medan 4--11 §§ beskriver skilda åtgärder avseende arbetsförhållanden, rekrytering m.m. och jämställdhetsplaner. Reglerna är enligt nu gällande lag dispositiva på det sättet att enligt 12 § andra regler får fastställas genom kollektivavtal som har ingåtts eller godkänts av en central arbetstagarorganisation i vart och ett av de hänseenden som anges i 4--11 §§.
I 1979 års jämställdhetslag fanns motsvarande regler i 6 och 7 §§. Dispositiviteten reglerades på ett något annat sätt i den äldre lagen, som i 7 § angav att andra regler fick fastställas i kollektivavtal. Avsikten med det nya sättet att uttrycka dispositiviteten i 1991 års lag var att markera att ett avtal för att sätta lagens regler ur spel skall innehålla en materiell reglering av arbetsgivarens aktiva åtgärder inom de områden som anges i 4--11 §§. Lydelsen av 12 § kom till på förslag av Lagrådet (prop. 1990/91:113 s. 176) som påpekade att avsikten torde vara att en avtalsreglering skall kunna träda i stället för någon av de frågor som tas upp under 4--11 §§ eller för hela regelkomplexet, under förutsättning att varje särskild fråga motsvaras av föreskrifter i avtalet.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och Jämställdhetsnämnden har tillsyn över att lagen efterlevs. På framställning av JämO kan nämnden förelägga vite för att förmå en arbetsgivare att uppfylla sina skyldigheter enligt 4--11 §§. I den mån kollektivavtal har träffats utesluts JämO:s och nämndens tillsyn. Det blir i stället kollektivavtalsparterna som svarar för avtalets efterlevnad.
Propositionen
I propositionen lämnas en utförlig redogörelse för bakgrunden till den nuvarande regleringen. Det konstateras att några nya centrala avtal inte har tillkommit sedan den nya jämställdhetslagen trädde i kraft den 1 januari 1992. Inte heller har några tillägg gjorts i befintliga centrala avtal med anledning av den nya jämställdhetslagen.
Regeringen anser sig kunna konstatera att de förhoppningar som framfördes vid den nya lagens tillkomst om att avtalen skulle bli mer åtgärdsinriktade och om ett större ansvar för parterna att driva på utvecklingen mot jämställdhet i arbetslivet inte heller nu kan sägas ha infriats.
Enligt regeringens uppfattning är det principiellt sett otillfredsställande att JämO, trots den centrala funktionen i samhället i arbetet för jämställdhet, i stor utsträckning skall vara förhindrad att utöva tillsyn under hänvisning till att det finns kollektivavtal. Inte minst mot bakgrund av att möjligheten att träffa kollektivavtal inte verkar ha lett till det ökade intresse för att utveckla sådana avtal på jämställdhetsområdet som lagstiftaren velat stimulera till, bör det enligt regeringen övervägas att ge JämO utökade möjligheter.
Regeringens förslag innebär att bestämmelsen i 12 § ändras så att arbetsgivaren blir skyldig att iaktta lagens regler även om kollektivavtal har träffats. Detta gäller även om kollektivavtalet går längre än lagens regler. Detta får till följd att JämO alltid kommer att kunna vaka över att lagens regler följs.
Det sägs vidare i propositionen att parterna visserligen även fortsättningsvis kommer att vara oförhindrade att träffa kollektivavtal, men sådana avtal påverkar alltså inte skyldigheten att iaktta lagreglerna.
En följd av den nya ordningen är att bl.a. den nuvarande 14 § upphävs. Denna bestämmelse innebär att man vid bedömningen av vad som åligger en icke kollektivavtalsbunden arbetsgivare skall ta hänsyn till kollektivavtal i jämförbara förhållanden. Den nya ordningen innebär att det i stället blir lagens regler som skall bilda mönster för vad som kan anses åvila arbetsgivaren, och anvisningen i 14 § blir då inte längre adekvat. I propositionen sägs att kollektivavtal som går längre än eller som utvecklar lagens regler också i fortsättningen kan tjäna som vägledning.
När det gäller Jämställdhetsnämnden konstateras att nämnden, som tillkom 1980, fortfarande inte har meddelat något enda vitesföreläggande. Bristen på ärenden hänger enligt propositionen samman med det faktum att kollektivavtal om jämställdhet har täckt större delen av arbetsmarknaden och att JämO därmed har saknat möjlighet att utöva tillsyn. Genom att ombudsmannens tillsyn nu föreslås bli utsträckt, antas att antalet ärenden hos nämnden kommer att öka. Någon förändring av nämndens verksamhet och uppgifter föreslås inte.
Motioner
Socialdemokraterna motsätter sig inte förslaget i sin motion A40 (yrk. 8), men begär ett tillkännagivande med anledning av den föreslagna ändringen av 12 §. De pekar på risken att förslaget innebär ett frångående av principerna på den nordiska arbetsmarknaden. En viktig utgångspunkt i den nordiska modellen är nämligen att det är arbetsmarknadens parter som så långt som möjligt skall reglera förhållandena på arbetsplatsen i kollektivavtal. Med ramlagstiftning ger man parterna möjlighet att ge reglerna ett mer konkret bransch- och företagsanpassat innehåll genom kollektivavtal. Socialdemokraterna framhåller att riksdagen bedömt denna princip som så viktig att Sverige i EU-förhandlingarna fått ett erkännande av den.
I motionen framhålls också att man på större delen av arbetsmarknaden inte avtalsreglerat frågan om jämställdhetsplaner, vilket innebär att JämO redan i dag har en möjlighet att fullgöra granskning.
Socialdemokraterna ser det också som viktigt att ha en klar ansvarsfördelning på arbetsplatserna. Om det finns ett avtal, så har också arbetsgivarna och de anställda ett gemensamt ansvar för att avtalet uppfylls. Det praktiska jämställdhetsarbetet sker med avtalet som grund, vilket sätter press på arbetsgivaren och ofta också leder till en naturlig utveckling av avtalen. I sista hand riskerar arbetsgivaren att bli skadeståndsskyldig.
Om man på arbetsplatserna i stället upplever att det är JämO som har det yttersta ansvaret finns en risk för att intresset minskar att driva på jämställdhetsarbetet. Regeringsförslaget kan leda till att man tar lättare på sitt ansvar att bevaka att avtalen följs, anför Socialdemokraterna.
Trots de angivna betänkligheterna säger sig Socialdemokraterna vara beredda att pröva regeringens förslag, eftersom jämställdhet är en så viktig fråga för partiet.
Socialdemokraterna förutsätter att parterna tar det fulla ansvaret för sina avtal och att avtalen utvecklas i en för jämställdhetsarbetet positiv riktning. De betonar vikten av att arbetet följs upp och utvärderas.
Socialdemokraterna föreslår utvidgade resurser för JämO. Utskottet återkommer till denna fråga i den senare framställningen.
Vänsterpartiet välkomnar regeringsförslaget, inte minst med tanke på den allmänna och icke förpliktande karaktären hos många kollektivavtal på området. I partiets motion A44 (yrk. 1) begärs ett tillkännagivande om jämställdhetslagen och avtalsrätten. Med anledning av att det från fackligt håll och arbetsgivarhåll ibland hävdas att utökade befogenheter för JämO kolliderar med avtalsrätten framhåller partiet att t.ex. frågan om lika lön för kvinnor och män gäller diskriminering. Verkligheten har visat att dagens svenska modell i den form den tillämpas inte räcker till, sägs det i motionen. Partiet är också kritiskt till att skyldigheten att upprätta jämställdhetsplaner inte gäller företag med färre än tio anställda. Lagtexten bör därför ändras i detta hänseende (yrk. 5).
Motion A804 av Ylva Annerstedt (fp) utgår från ett EU-perspektiv och pekar på brister i den svenska lagstiftningen, däribland möjligheten att avtalsvägen desavouera jämställdhetsarbetet (yrk. 2, delvis).
Lagens dispositivitet kritiseras också i motion A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) (yrk. 2, delvis). Arbetsmarknadens parter skall inte kunna avtala bort lagen, sägs det i motionen.
I en annan motion från allmänna motionstiden, A809, av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) förordas att jämställdhetslagen görs dispositiv på det sättet, att endast avtal som sträcker sig längre än lagen skall godtas (yrk. 1).
Slutligen vill Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) enligt motion A450 (yrk. 24) att jämställdhetsplanerna ges en inriktning som kan stärka kvinnornas position i arbetslivet.
Utskottet
Frågan om jämställdhetslagens regler om aktiva åtgärder skall vara tvingande eller ej diskuterades redan i förarbetena till den äldre jämställdhetslagen (1978/79:175 s. 30 f.). När lagstiftaren stannade för att ge utrymme åt parterna på arbetsmarknaden att själva finna arbetsmetoder i jämställdhetsarbetet som bäst passade deras förhållanden skedde det i förlitan på att de använde detta utrymme för att bedriva ett effektivt arbete för jämställdhet i den riktning som lagen uttryckte. Utgångspunkten var att de kollektivavtal som träffades på jämställdhetsområdet verkligen skulle vara avtal som var ägnade att föra utvecklingen framåt och leda till ett effektivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna.
Den utredning som låg till grund för 1991 års jämställdhetslag föreslog i sitt betänkande (SOU 1990:41) att det skulle fastställas en miniminivå för vad avtalen skulle innehålla. En bakgrund till detta var att förväntningarna på partssamarbetet inte till alla delar hade blivit infriade. Lagstiftaren stod emellertid fast vid att reglerna alltjämt skulle vara dispositiva. Vid behandlingen i utskottet (1990/91:AU17) uttalade arbetsmarknadsutskottet dock förståelse för utredningens ståndpunkt. En uttalad förutsättning för utskottets godtagande av regeringsförslaget om fortsatt dispositiva regler var att arbetsmarknadens parter lokalt skulle leva upp till sitt ansvar för att jämställdhetsarbetet skulle få en bättre prioritet i det fackliga arbetet. Utskottet antog också att de nya reglerna om jämställdhetsplaner skulle leda till att avtalen blev mer åtgärdsinriktade.
Det är inte utan besvikelse som arbetsmarknadsutskottet nu kan notera vad som uppges i propositionen om att några nya centrala avtal inte har tillkommit sedan ikraftträdandet av jämställdhetslagen den 1 januari 1992 och att inte heller några tillägg har gjorts i befintliga centrala avtal med anledning av den nya lagen. Som konstateras i propositionen synes möjligheten att träffa kollektivavtal inte ha lett till det ökade intresse för att utveckla sådana avtal på jämställdhetsomådet som lagstiftaren velat stimulera till. En förutsättning för dispositiviteten har således brustit.
Socialdemokraternas betänkligheter föranleder utskottet att framhålla, att det är det förhållandet att kollektivavtalen är hållna i allmänna ordalag och endast i få fall innehåller några regler som är klart förpliktande som är ett skäl att göra lagens regler tvingande. Det är därför heller inte förvånande att brott mot avtalen ifrågasatts i endast liten utsträckning.
Med tvingande regler på området får JämO möjligheter att övervaka lagens efterlevnad i fråga om aktiva åtgärder på hela arbetsmarknaden. Att JämO redan i dag kan fullgöra granskning av om jämställdhetsplaner har upprättats, eftersom större delen av arbetsmarknaden inte avtalsreglerat denna fråga, ser utskottet inte som något skäl mot förslaget att utvidga granskningsområdet.
Som konstateras i propositionen får JämO i fortsättningen en mera fullständig överblick av situationen på hela arbetsmarknaden och bättre underlag att driva på utvecklingen. Utskottet ser detta som en stor fördel.
Utskottet delar inte Socialdemokraternas farhågor för att en utvidgad roll för JämO skulle leda till ett minskat intresse hos parterna att driva på jämställdhetsarbetet. Oavsett om reglerna är tvingande eller ej förutsätter ett meningsfullt jämställdhetsarbete intresse och engagemang från parterna själva. Även i fortsättningen måste huvudansvaret vila på dem. Som framhålls i propositionen är inte tanken att JämO skall fullgöra en polisiär roll i sammanhanget. I första hand är det i stället fråga om att ombudsmannen skall sprida kunskap på arbetsplatserna och i kontakter med parterna. Nu liksom tidigare bör betonas att utbyte av uppslag och idéer och ömsesidig information mellan olika sektorer av arbetsmarknaden, mellan samhällets jämställdhetsorgan och arbetsmarknadens organisationer ger de bästa förutsättningarna för framgång i jämställdhetssträvandena.
Av det anförda följer att utskottet godkänner propositionens förslag i den nu berörda delen. Motionerna A804 (fp) och A813 (fp), som förordar tvingande lagstiftning på området, får anses i motsvarande delar tillgodosedda med utskottets ställningstagande. Även motion A809 (kds), som förordar att endast kollektivavtal som sträcker sig längre än lagen skall godtas, får anses väsentligen tillgodosedd i nu berört hänseende.
Det anförda innebär vidare att utskottet inte kan ställa sig bakom Socialdemokraternas begäran om tillkännagivande i motion A40, yrkande 8, som således avstyrks.
När det gäller det av Vänsterpartiet begärda tillkännagivandet om jämställdhetslagen och avtalsrätten kan utskottet -- liksom motionärerna -- konstatera att jämställdhetslagens lönediskrimineringsförbud är tvingande. Något tillkännagivande av det slag som partiet begär i sin motion A44 kan därför inte anses påkallat.
Med anledning av det i samma motion uppställda kravet att alla arbetsgivare -- således inte bara de med färre än tio anställda -- skall vara skyldiga att upprätta jämställdhetsplaner vill utskottet hänvisa till vad som sades i anslutning till att regler om jämställdhetsplaner infördes i 1991 års jämställdhetslag. Enbart de riktigt små verksamheterna borde undantas från denna skyldighet enligt propositionen (prop. 1990/91:113 s. 74 f.). Behovet av en skriftlig jämställdhetsplan för de minsta arbetsplatserna måste bedömas som ringa. Arbetsgivaren torde enligt propositionen i de flesta fall ändå ha en löpande god överblick av hur resurser och kompetens kan utnyttjas. Utskottet anser att gränsdragningen alltjämt är rimlig.
Vad som anförts med anledning av Vänsterpartiets nu berörda motionsyrkanden innebär att dessa avstyrks av utskottet.
Vad slutligen gäller synpunkterna på jämställdhetsplanernas inriktning i Bengt-Ola Ryttars m.fl. (s) motion A450 (yrk. 24) har utskottet ingen avvikande uppfattning. Syftet med planerna är att stärka främst kvinnornas position i arbetslivet. Det nyss behandlade förslaget om att göra reglerna om bl.a. jämställdhetsplaner tvingande bör enligt utskottets mening kunna verka i rätt riktning i det avseendet. Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning av motionsyrkandet, som således avstyrks.
Lagregler om löneskillnader och lönediskriminering
Den nuvarande lagen innehåller i 2 § -- som tillkom genom 1991 års jämställdhetslag -- en bestämmelse om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare för att utjämna och förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför arbete som är lika eller som är att betrakta som likvärdigt.
I 18 § finns en regel med förbud mot lönediskriminering. Sådan skall anses föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lön eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön, när de utför arbete som är lika eller som är att betrakta som likvärdigt på arbetsmarknaden. Detta gäller inte om skillnaderna beror på arbetstagarnas olika förutsättningar för arbetet eller i varje fall inte beror på kön.
Någon uttrycklig regel som ålägger arbetsgivaren att aktivt verka mot löneskillnader på grund av kön finns inte.
Den s.k. Löneskillnadsutredningen tillsattes i juni 1991 kort efter det att den nya jämställdhetslagen hade antagits av riksdagen. I betänkandet Löneskillnader och lönediskriminering, Om kvinnor och män på arbetsmarknaden (SOU 1993:7) föreslogs i fråga om jämställdhetslagen en ny regel om att arbetsgivaren årligen skall kartlägga förekomsten av och analysera orsakerna till löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är lika eller som är att betrakta som likvärdigt.
Kartläggning av löneskillnader
Propositionen
I propositionen konstateras att arbetsgivare redan med de nu gällande reglerna är skyldiga att upprätthålla principen om lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete. Liksom Löneskillnadsutredningen anser regeringen att en uttrycklig skyldighet att kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män bör anges i lagen.
Tanken på att statsmakterna skulle anvisa metod eller tillvägagångssätt -- såsom systematisk arbetsvärdering -- för att uppnå lika lön avvisas. I stället måste det enligt regeringen stå varje arbetsgivare fritt att i samråd med arbetstagarorganisationerna komma fram till hur detta skall ske.
Någon form av gruppering vid kartläggningen anses nödvändig. Regeringsförslaget avviker i detta hänseende från utredarens förslag. Kritik har nämligen vid remissbehandlingen framförts mot utredningsförslaget för att det skulle föra med sig ett krav på arbetsvärdering. Utredningsförslaget innebär krav på att arbetsgivaren skall kartlägga och analysera löneskillnader vid lika eller likvärdigt arbete.
Regeringsförslaget går i stället ut på att arbetsgivaren varje år skall kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män i skilda typer av arbete och för olika kategorier arbetstagare. Därmed anknyts indelningen till den terminologi som redan finns i lagens regler om aktiva åtgärder. Förfarandet vid grupperingen innebär att arbeten kan grupperas med hänsyn både till sin funktion och till sin nivå, och en jämförelse mellan grupperna kan därefter göras. Det innebär att kartläggningen också omfattar arbetstagare på samma arbetsplats vars löner inte regleras genom samma avtal.
Regeln om kartläggning placeras bland reglerna om aktiva åtgärder i anslutning till bestämmelserna om jämställdhetsplaner. I planen skall resultatet av kartläggningen redovisas översiktligt, liksom de åtgärder som kartläggningen motiverar. En redovisning av de planerade åtgärderna skall tas in i efterföljande års plan.
Enligt propositionen är det angeläget att de enskilda arbetstagarna får del av både kartläggningen och innehållet i jämställdhetsplanen.
Reglerna skall inte gälla för arbetsgivare med färre än tio anställda. Därmed undviks bl.a. risken för att enskilda arbetstagares löner offentliggörs. På små arbetsplatser som omfattas av kartläggningsskyldigheten bör av hänsyn till den enskildes integritet kartläggningen kunna göras mindre detaljerad.
En följd av det tidigare redovisade förslaget att lagens regler om aktiva åtgärder skall göras tvingande blir att JämO generellt kommer att ha tillsyn över tillämpningen av den nya regeln om kartläggning av löner.
Motioner
Socialdemokraterna anser i sin motion A40 att en försvagning av den solidariska lönepolitiken är den största risken för att löneskillnaderna mellan kvinnor och män på nytt skall öka. Diskriminerande löneskillnader måste angripas med stöd av lagstiftning. JämO måste också bli mera pådrivande på detta område, sägs det i motionen. Förslag framförs om ökade resurser till JämO, till vilket utskottet återkommer.
När det gäller den föreslagna regeln om kartläggning av löneskillnader anser Socialdemokraterna att skyldigheten bör gälla alla arbetsgivare. Begränsningen till arbetsgivare med färre än tio arbetstagare bör därför tas bort. Det bör enligt Socialdemokraterna också krävas att arbetsgivaren analyserar orsakerna till löneskillnaderna, alltså inte bara kartlägger dem (yrk. 18). Ett likartat krav framställs i partiets motion A254 (yrk. 39) från den allmänna motionstiden liksom i Margareta Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 4).
Vänsterpartiet stöder i sin motion A44 (yrk. 4) förslaget om kartläggning av löneskillnader, men anser liksom Socialdemokraterna att skyldigheten bör gälla alla arbetsgivare. Partiet är i övrigt kritiskt till de begränsade möjligheter som jämställdhetslagen ger -- även med de nu föreslagna förändringarna -- att angripa löneskillnader.
Vänsterpartiet förordar (yrk. 2) en ändring av jämställdhetslagen i enlighet med den kanadensiska delstaten Ontarios lagmodell för lika lön. Som grundprinciperna redovisas i motionen innebär lagmodellen att arbetsgivare med fler än 100 anställda skall genomföra en könsneutral arbetsvärdering och en plan för årliga lönejusteringar. Minst en procent av löneumman måste avsättas för kvinnodominerade arbeten. Mindre arbetsgivare behöver inte upprätta en plan, men måste ha genomfört likalöneprincipen samtidigt med de större arbetsgivarna. Om detta försummas, kan de åläggas att justera lönen. Även i partiets motion A810 (yrk. 3) från den allmänna motionstiden förordas en liknande ordning.
Motion A41 av Sten Svensson (m) gäller särskilt jämställdhetsplanerna. Osakliga löneskillnader måste motverkas, anser motionären, men det är samtidigt viktigt att inte lagstiftningen uppfattas som ett hinder för arbetsgivarens och arbetstagarens naturliga engagemang. Regler och sanktioner är inte alltid bästa sättet att nå goda och varaktiga resultat. De mindre företagen kan ha svårigheter att genomföra kartläggningar och planer. Verkligheten visar att även kommuner har svårt att uppfylla lagens krav. Det finns goda skäl att tro att det i propositionen framlagda förslaget om kartläggning av löneskillnader inte kommer att följas. En annan synpunkt som framförs i motionen är att kartläggningar lätt kan uppfattas som systematiska arbetsvärderingar. Man måste enligt motionen också beakta de anställdas krav på integritet, särskilt på de mindre arbetsplatserna. Motionären anser att man borde göra en utvärdering av hur lagen fungerat hittills innan man ålägger arbetsgivare nya dokumentationsskyldigheter.
Utskottet
Utskottet ansluter sig till Löneskillnadsutredningens och regeringens allmänna bedömning att löneförhållandena hos en enskild arbetsgivare på något sätt bör åskådliggöras om arbetsgivaren skall kunna leva upp till lagens krav att tillämpa en icke diskriminerande lönesättning i fråga om lika och likvärdigt arbete.
Utskottet tar här först upp frågan hur detta bör ske. Som framgått anser Socialdemokraterna i sina båda partimotioner A40 resp. A254, liksom Margareta Winberg (s) i motion A814, att arbetsgivaren inte bara skall kartlägga utan även göra en analys av löneskillnaderna, något som också föreslogs av utredningen. I utredningen utvecklades inte närmare vad en sådan analys skulle innefatta; förslaget byggde på att den föregående kartläggningen skulle kunna visa på löneskillnader mellan kvinnor och män som utför lika och likvärdigt arbete. I sådant fall skulle arbetsgivaren analysera i vad mån löneskillnaderna var uttryck för något annat än könsdiskriminering (SOU 1993:7 s. 269).
Att regeringen avvisar tanken på att arbetsgivaren även skall vara skyldig att analysera eventuella förekommande löneskillnader beror på de svårigheter en sådan lagregel skulle kunna medföra. En arbetsgivare som inte lever upp till kravet på analys skulle kunna bli förpliktad att betala vite. Stora tolkningssvårigheter kan förutses enligt propositionen.
Utskottet instämmer i detta. Det måste vara svårt, för att inte säga omöjligt, att med vite tvinga fram något som skulle kunna förtjäna att benämnas analys. Därför kan utskottet inte ansluta sig till Socialdemokraternas förslag till utformning av lagregeln i fråga. Utskottet avstyrker därmed motionerna A40, A254 och A814 i nu berört hänseende.
När det sedan gäller kartläggningsskyldighetens begränsning innebär regeringsförslaget att företag med färre än tio arbetstagare inte skall omfattas av skyldigheten att kartlägga löneskillnader. I de nyssnämnda s-motionerna, liksom i Vänsterpartiets motion A44, förordas att kartläggningsskyldigheten skall avse alla arbetsgivare.
Utskottet anser liksom regeringen och som också förordats av näringsutskottet i dess yttrande att avgränsningen bör anknyta till vad som gäller i fråga om jämställdhetsplaner, särskilt som resultatet av kartläggningen är tänkt att ingå som en del i jämställdhetsplanen. De nu ifrågavarande motionsyrkandena avstyrks således.
I fråga om förslaget att anpassa den svenska lagstiftningen till Ontarios lagmodell för lika lön kan utskottet konstatera att en kortfattad redogörelse för detta system finns i Löneskillnadsutredningens betänkande. I lagen finns ett krav på att könsneutral arbetsvärdering skall tillämpas. Avsikten med Ontariolagen är enligt utredningen inte att ge någon skulden för en historiskt betingad lönediskriminering, utan snarare att tillhandahålla en effektiv teknik för att ta bort den.
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom att det måste stå arbetsgivare fritt att i samråd med arbetstagarorganisationen komma fram till med vilken metod eller på vilket sätt som principen om lika lön skall upprätthållas på den aktuella arbetsplatsen. Redan av det skälet bör tanken att lagstiftaren skulle anvisa just Ontariolagens teknik avvisas. Detta utesluter dock inte att parterna i visst fall finner att modellen är lämpad att arbeta efter.
På anförda skäl avstyrker utskottet Vänsterpartiets nu ifrågavarande yrkanden.
Med anledning av de betänkligheter som framförs i motion A41 (m) både mot förslaget om kartläggning av löneskillnader och mot den redan i dag föreskrivna skyldigheten att upprätta jämställdhetsplaner vill utskottet anföra följande. Lagstiftningen får naturligtvis inte uppfattas som ett hinder för parternas naturliga engagemang. Regler och sanktioner är inte heller alltid bästa sättet att nå goda och varaktiga resultat. I detta instämmer utskottet. Emellertid kan utskottet inte se att de nuvarande reglerna eller de förslag som läggs fram skulle kunna uppfattas som ett hinder. Jämställdhetslagen skall i stället ses som ett verktyg i jämställdhetsarbetet. Sanktionerna står inte i förgrunden, utan vägledande skall vara att arbetsgivaren frivilligt följer lagen. Som sagts tidigare skall JämO inte heller ha någon polisiär roll.
Utskottet kan inte heller se att de anställdas krav på integritet skulle hotas med förslaget om kartläggning av löneskillnader. Parterna har nämligen en betydande frihet att anpassa redovisningen till de särskilda förhållanden som råder på arbetsplatsen. Därvid kan hänsyn tas till integritetsaspekterna.
På anförda grunder avstyrker utskottet motion A41.
Förbudet mot lönediskriminering m.m.
Propositionen
I fråga om diskrimineringsförbudet i 18 § jämställdhetslagen föreslås två förändringar. Förbudsregeln, som den utformades i 1991 års lag, bygger på att en jämförelse skall göras mellan arbete som är antingen lika eller att betrakta som likvärdigt. Den ändringen av lagtexten föreslås nu att jämförelsen skall avse arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. En motsvarande förändring föreslås i 2 § som avser parternas gemensamma ansvar för att utjämna bl.a. löneskillnader. Även här skall det således gälla arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt.
En skillnad i dag mellan 2 och 18 §§ är att den senare regeln avser arbete som är lika eller som är att betrakta som likvärdigt på arbetsmarknaden. En motsvarande begränsning finns inte i 2 §. I propositionen föreslås att uttrycket på arbetsmarknaden slopas i 18 §.
I anslutning till lönediskrimineringsförbudet anges de kriterier efter vilka arbeten bör jämföras vid bedömningen av om de är likvärdiga med varandra eller inte. Där berörs kriterierna kunskap och förmåga (färdigheter), arbetsinsats (ansträngning), ansvar och arbetsförhållanden. Enligt propositionen skall vad som sägs där kunna utgöra ledning för rättstillämpningen.
Motioner
Socialdemokraterna har i sin motion A40 (yrk. 19) inga invändningar mot de nu angivna förslagen. Däremot anser de att jämställdhetslagen bör ändras så att det blir möjligt att göra lönejämförelser mellan branscher. Det kan ibland vid bedömning av lönediskriminering bli nödvändigt att jämföra arbetsuppgifternas lönesättning hos en annan arbetsgivare inom samma bransch. Regeringen bör återkomma med förslag, anser Socialdemokraterna, som i denna fråga hänvisar till reservanterna i Löneskillnadsutredningen. Motsvarande yrkande framställs i partiets motion A254 (yrk. 40) liksom i Margareta Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 5).
Även Vänsterpartiet efterlyser i sin motion A44 (yrk. 3) en möjlighet att göra jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare. Utan en sådan möjlighet blir det svårt för den som anser sig vara lönediskriminerad, särskilt på mycket små arbetsplatser, anför Vänsterpartiet. Även i partiets motion A810 (yrk. 2) begärs regler som gör det möjligt att rättsligt angripa det som beskrivs som kollektiv lönediskriminering.
Socialdemokraterna lägger vidare i motion A40 fram förslag om en ny regel i jämställdhetslagen, som skall göra det möjligt för den som anser sig könsdiskriminerad att få skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön eller andra anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen för den person som arbetstagaren jämför sig med (yrk. 20). Motsvarande yrkande framställs i partiets motion A254 (yrk. 41) liksom i Margareta Winbergs m.fl. (s) motion A814 (yrk. 6).
Även Vänsterpartiet begär i sin motion A810 (yrk. 4) från allmänna motionstiden lagregler som gör det möjligt att få uppgifter om den som arbetstagaren jämför sig med i en lönediskrimineringstvist.
Utskottet
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om ändrad lydelse av 2 och 18 §§ jämställdhetslagen.
Frågan om möjligheten att göra lönejämförelser mellan branscher behandlades redan i samband med arbetet med den första jämställdhetslagen. Med anledning av motionsyrkanden var frågan uppe till diskussion även vid utskottsbehandlingen av den nya jämställdhetslagen år 1991. I korthet innebär det hittillsvarande ställningstagandet från lagstiftarens sida att lönejämförelser måste avse anställda hos en och samme arbetsgivare. Regler som byggde på att jämförelser kunde göras även utanför det egna företaget skulle innebära stor osäkerhet i bedömningen.
Löneskillnadsutredningen har därefter belyst frågan (SOU 1993:7 s. 272--275). Den skulle kunna lösas på flera sätt, sägs det, men lösningarna är mycket långtgående, och en av dem skulle kunna uppfattas som ett oacceptabelt ingrepp i parternas fria förhandlingsrätt. Dessutom skulle det krävas ändringar av grundläggande principer i uppbyggnaden av jämställdhetslagen. Utredaren avstår från att lägga fram något förslag, men konstaterar att EG-domstolen i framtiden kan få anledning att gå in i en formell prövning av frågan om likalöneprincipens begränsning till en arbetsgivare.
Enligt utskottets mening är det obestridligen så att de nuvarande lagreglerna ger begränsade möjligheter att uppnå likalöneprincipen i vidare mening. Med en segregerad arbetsmarknad minskar värdet av en regel som begränsar jämförelsen till den egna arbetsplatsen. På en enkönad arbetsplats kan lönediskrimineringsförbudet inte göras gällande, och den nyss behandlade kartläggningen av löneskillnader måste av naturliga skäl bli inskränkt till ett minimum.
Utskottet är emellertid inte berett att i detta sammanhang förorda att man går ifrån den nuvarande ordningen. De skäl som anförts mot en utvidgning har alltjämt bärighet. Som anförs i utredningsbetänkandet får frågan i stället tas upp på nytt med anledning av en eventuell prövning av EG-domstolen. Utskottet förutsätter att regeringen följer frågan och vid behov kommer med förslag.
På anförda grunder avstyrks motionerna A40, A44, A254, A810 och A814 i berörda delar.
Utskottet övergår till motionsförslagen om att införa en lagregel som ger den som anser sig lönediskriminerad rätt att få skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. för den som hon eller han jämför sig med.
Någon lagregel som ger arbetstagaren stöd för att hos arbetsgivaren utverka information av det angivna slaget finns inte. Vid ifrågasatt diskriminering vid anställning och motsvarande finns däremot en regel som ger arbetstagaren eller arbetssökanden rätt att på begäran få skriftlig uppgift om meriter m.m. hos medsökanden. För JämO:s verksamhet gäller en regel som innebär en allmän skyldighet för arbetsgivare att på uppmaning av Jämställdhetsombudsmannen lämna de uppgifter om förhållanden i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av betydelse för ombudsmannens tillsyn.
Utskottet har inte övertygats om behovet av en regel av detta slag. Redan med nuvarande ordning har en arbetstagare möjligheter att med stöd av sin fackliga organisation eller genom JämO få uppgifter, och i en process kan uppgifterna utverkas genom editionsföreläggande. Till detta kommer svårigheten att avgränsa den krets som skulle kunna stödja sig på kravet, något som ställer sig mer problematiskt i denna situation än när det gäller diskriminering vid anställning och liknande. Här, liksom vid kartläggningen av löneskillnader, kan integritetsskäl motivera en viss restriktivitet.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna A40, A254, A810 och A814 i berörda delar.
Grupptalan m.m.
Propositionen
I propositionen berörs frågan om s.k. grupptalan i diskrimineringstvister, men något förslag läggs inte fram. Med grupptalan avses en rättegång då käranden utan uppdrag för talan till förmån för en i processen angiven grupp vars medlemmar träffas av domens rättskraft, trots att de inte är parter i målet. Det påpekas att det finns många tänkbara varianter av grupptalan.
Frågan om grupptalan har tagits upp både av Jämställdhetsutredningen (SOU 1990:41) och Löneskillnadsutredningen (SOU 1993:7). I propositionen konstateras att en särskilt utredare tillkallats med uppgiften att överväga möjligheten att införa regler om grupptalan som ett komplement till de traditionella rättegångsreglerna (dir. 1991:59). Enligt propositionen kommer Grupptalanutredningen att göra en genomgång av förutsättningarna för en grupptalan på jämställdhetsområdet. Mot den bakgrunden finner regeringen att utredningens överväganden bör avvaktas.
Motion
I motion A810 (yrk. 5) från den allmänna motionstiden förutsätter Vänsterpartiet att Grupptalanutredningen utreder värdet av rätt till grupptalan vid löneskillnader och lägger förslag om detta. I Vänsterpartiets motion A44, som väckts med anledning av propositionen, framställs inget yrkande rörande grupptalan, utan partiet säger sig vilja avvakta med ytterligare förslag sedan utredningen lagt sina förslag.
Utskottet
Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad som anförs i propositionen om att Grupptalanutredningens överväganden bör avvaktas. Motion A810 kan inte anses innefatta något krav därutöver, varför den är tillgodosedd med utskottets ställningstagande.
Övriga frågor med anknytning till jämställdhetslagens diskrimineringsförbud
Motioner
Utskottet tar i detta sammanhang också upp två motioner som rör lagens diskrimineringsförbud i övrigt.
Ylva Annerstedt m.fl. (fp), som gör jämförelser med EG:s jämställdhetslagstiftning, vill enligt motion A804 (yrk. 2 delvis) att den svenska lagen skärps när det gäller möjligheterna att angripa indirekt diskriminering.
Bengt Hurtig m.fl. (v), som också utgår från EG-rätten, kritiserar lagens skadeståndsregler i motion A806 (yrk. 2). Även om flera har diskriminerats genom ett anställningsbeslut av arbetsgivaren, skall skadeståndet enligt 25 § andra stycket bestämmas som om bara en hade diskriminerats och delas lika mellan dem. Denna regel uppfyller sannolikt inte EG-rättens krav, anför motionärerna.
Utskottet
När det gäller möjligheterna att angripa indirekt diskriminering kan utskottet konstatera att jämställdhetslagen uttryckligen omfattar såväl direkt som indirekt diskriminering. Lagens definition av begreppet indirekt diskriminering ansluter enligt förarbetena till vad som gäller inom EG (prop. 1990/91:113 s. 80). Eftersom lagen således redan är EG-anpassad i detta hänseende avstyrker utskottet motion A804 i den berörda delen.
Kritiken mot jämställdhetslagens skadeståndsregler föranleder utskottet att erinra om de principer som ligger bakom den ifrågavarande regeln i 25 § andra stycket. Att skadeståndet om flera diskriminerade begär skadestånd skall bestämmas som om bara en av dem blivit diskriminerad samt delas lika mellan dem hänger i grunden samman med den i princip fria anställningsrätten på den privata arbetsmarknaden och det sätt man valt att utforma diskrimineringsförbuden. Skulle det i framtiden visa sig att den svenska lagstiftningens principer inte står i överensstämmelse med EG-rätten får frågan övervägas i det sammanhanget.
Utskottet avstyrker med det anförda motion A806 i berörd del.
Jämställdhetsombudsmannens uppgifter, talerätt m.m.
Propositionen
I propositionen tas JämO:s roll upp från några olika aspekter. Utskottet har i det föregående berört konsekvenserna för JämO:s behörighet att reglerna om aktiva åtgärder görs tvingande. Förändringen innebär att JämO även kommer att verka på det kollektivavtalsreglerade området.
I propositionen föreslås vidare att JämO får rätt att föra talan även på annan grund än könsdiskriminering, om JämO bedömer att det lämpligen bör ske i samma rättegång. Detta regleras genom ett tillägg till 46 § jämställdhetslagen. Vad som åsyftas är bl.a. situationer då det kan vara fråga om att angripa en uppsägning med stöd av LAS som alternativ grund eller att göra anspråk enligt föräldraledighetslagen. En motsvarande reglering har gjorts i den av riksdagen nyligen antagna lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet.
Motioner
Vänsterpartiet anser i sin motion A44 (yrk. 9) att regeringen bör ge JämO i uppdrag att särskilt se över jämställdhetsarbetet i fristående högskolor och stiftelseägda universitet och högskolor. Samtliga landets högskolor skall, enligt Vänsterpartiet, garantera kvinnor och män en likabehandling. I motion A810 (yrk. 1) anser Vänsterpartiet vidare att JämO:s befogenheter allmänt sett bör öka när det gäller att ingripa mot könsdiskriminerande lönesättning. I partiets motion A715 (yrk. 1), som rör sex timmars arbetsdag, begärs att JämO får i uppdrag att utreda effekterna av en förkortad arbetsdag på löneskillnaderna mellan könen. Slutligen begärs i partiets familjepolitiska motion So610 (yrk. 4) att JämO får i uppdrag att komma med utvärdering och förslag till åtgärder som stimulerar män att ta föräldraledigt. En analys behövs av varför de kampanjer som genomförts de senaste åren gett så klent resultat.
Även i motion A805 (yrk. 3) av Margareta Viklund (kds) föreslås utökade befogenheter och resurser till JämO för att verka mot osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Samma motionär vill också ge JämO ökade befogenheter att verka för att ledande positioner inom näringsliv, offentlig sektor och samhället i övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma villkor som män (yrk. 4).
Christer Lindblom m.fl. (fp) anser enligt motion A813 (yrk. 2, delvis) att den som vänt sig till JämO skall slippa blanda in fackföreningen. Samma motionärer ser trakasserier och annan mobbning av kvinnor som ett problem, särskilt på mansdominerade arbetsplatser. JämO bör få i uppdrag att utarbeta en handledning hur man kommer till rätta med dessa arbetsmiljöskadliga problem, sägs det i motionen (yrk. 4).
I motion A809 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) påtalas som en brist i lagen det nyss angivna förhållandet att JämO inte kan åberopa annan lagstiftning än jämställdhetslagen som grund för sin talan (yrk. 2). Motionärerna anser också att JämO bör kunna anlita utomstående ombud (yrk. 3).
I samma motion framför motionärerna att JämO borde ges rätt att uttala sig över hela samhällsområdet. Med eventuellt negativa uttalanden som enda sanktion är det svårt att se några betänkligheter med en sådan ordning, anför motionärerna (A809 yrk. 4).
Utskottet
Vänsterpartiets olika förslag i motionerna A44, A715 och So610 om särskilda uppdrag för JämO att 1. se över jämställdhetsarbetet i fristående högskolor och stiftelseägda universitet, 2. effekterna av en förkortad arbetsdag på löneskillnaderna och 3. att göra en analys av tidigare föräldraledighetskampanjer kan utskottet inte ställa sig bakom av det skälet att det inte bör vara riksdagen som initierar uppdrag av detta slag. Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Med anledning av förslagen i A805 och A810 om utökade befogenheter för JämO i fråga om löneskillnader kan utskottet konstatera att de tidigare behandlade förslagen om tvingande lagstiftning och regler om kartläggning av löneskillnader innebär att JämO får rätt att undersöka om det på en arbetsplats finns kartläggning av löneskillnader på sätt som är föreskrivet. Ombudsmannen kan också undersöka om en redovisning av kartläggningen och de åtgärder som motiveras av kartläggningen finns i jämställdhetsplanen. Framför allt kan JämO i det arbete som nu avkrävs arbetsgivare blir en viktig samtalspartner som kan bistå med information och råd. Förhoppningsvis kan vunna erfarenheter i detta sammanhang ges spridning med JämO:s hjälp, så att de initialproblem som kan uppstå snart är övervunna.
Något utalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning av de nu berörda motionerna A805 och A810 som således avstyrks i berörda delar.
Att verka för att ledande positioner inom näringsliv, offentlig sektor och i samhället i övrigt görs tillgängliga för kvinnor på samma villkor som män omfattas av JämO:s roll på det generella och opionsbildande planet. Något tillkännagivande med anledning av motion A805 i denna del kan därför inte anses påkallat enligt utskottets mening.
Med anledning av Christer Lindbloms m.fl. (fp) synpunkter i motion A813 att den som vänt sig till JämO skall slippa blanda in fackföreningen hänvisar utskottet till vad som anförs i propositionen om JämO:s talerätt i diskrimineringstvister. I propositionen s. 60 förs ett resonemang om den saken med anledning av att det från vissa håll framförts att den enskilde borde ha möjlighet att själv avgöra om han eller hon skall låta sig företrädas av den fackliga organisationen eller av JämO. Regeringen finner att det inte kan komma i fråga att låta den enskilde fritt bestämma detta. JämO avgör efter en diskretionär prövning själv vilka fall som skall föras till domstol; skälet är enligt regeringen uppenbart. JämO har inte resurser att driva alla fall där en enskild anser sig diskriminerad utan måste begränsa sina insatser till frågor där det är särskilt angeläget att få fram ett avgörande.
Utskottet ansluter sig till vad regeringen anfört i denna fråga och vill för tydlighetens skull tillägga att den enskilde i diskrimineringstvister självfallet har möjlighet att själv väcka talan vid tingsrätt.
Samma motionärers förslag att JämO bör få i uppdrag att utarbeta en handledning mot trakasserier och mobbning -- ett enligt utskottet i och för sig angeläget uppdrag -- avstyrks av utskottet med motiveringen att det inte bör vara riksdagen som initierar verksamhet av detta slag. De nu ifrågavarande yrkandena i motion A813 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Ett förslag om att JämO skall kunna åberopa annan lagstiftning än jämställdhetslagen framläggs enligt vad som framgått ovan i propositionen. Utskottet godtar propositionen i denna del och konstaterar därmed att det motsvarande förslaget i motion A809 är tillgodosett.
I frågan om JämO:s anlitande av utomstående ombud kan utskottet hänvisa till vad som anförs i propositionen i denna fråga (s. 58). Det finns ingenting som hindrar JämO från att anlita ett utomstående ombud för att utföra sin talan om det skulle anses ändamålsenligt. Något uttalande härutöver kan inte anses påkallat med anledning av motion A809 i denna del, som således avstyrks.
Förslaget i samma motion om att JämO borde ges rätt att uttala sig över hela samhällsområdet föranleder utskottet till följande kommentar. Enligt instruktionen för myndigheten är ombudsmannens verksamhetsområde arbetslivet, men i sin rådgivande och informerande verksamhet skall JämO även verka på utbildningsområdet i vidsträckt mening. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att framhålla att JämO:s roll i första hand är av rådgivande, informerande och opinionsbildande karaktär. Ombudsmannen skall verka för att jämställdhetslagen följs frivilligt. Det är bara i vissa klart angivna fall som ombudsmannen har rättsliga befogenheter. Tanken att JämO skulle ha någon sorts allmän och övervakande funktion inom hela samhället med möjlighet att uttala kritik mot företeelser som ansågs stå i strid med jämställdhetssträvandena måste enligt utskottets mening avvisas av principiella skäl. På anförda grunder avstyrks det nu berörda motionsyrkandet i A809.
Sexuella trakasserier m.m.
Propositionen
I propositionen berörs de diskussioner som förekommit om att lagreglerna mot sexuella trakasserier borde ändras så att de också omfattar högskolan. Regeringen står i detta hänseende fast vid sin tidigare uppfattning att lagen inte bör utvidgas till att omfatta andra delar av samhällslivet än arbetslivet. I propositionen erinras om att den nya högskolelagen anger att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i högskolornas verksamhet, och att det ankommer på högskolorna att se till att reglerna i den nya lagen efterlevs.
Några förändringar föreslås inte av jämställdhetslagens regler mot sexuella trakasserier, som innebär dels att arbetsgivaren som en aktiv åtgärd skall motverka sådana trakasserier (6 §), dels att arbetstagaren är skyddad mot trakasserier på grund av att arbetsgivarens sexuella närmanden avvisats (22 §).
Motioner
Sexuella trakasserier inom utbildningsväsendet tas upp i det från utbildningsutskottet överlämnade och tidigare berörda yrkande 18 i Vänsterpartiets motion Ub714 och i den likaledes förut behandlade motionen A807 av Rose-Marie Frebran och Tuve Skånberg (kds), liksom i Karin Starrins m.fl. (c) motion A815 (yrk. 32) och i Roland Larssons (c) motion A803. I motion A815 anförs att jämställdhetslagen måste ändras så att den omfattar även skolan/högskolan, och krav på åtgärdsprogram måste ställas vid varje högskola. Att positionerna flyttats fram något genom tillägg i högskolelagen och i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter är visserligen bra, men inte tillräckligt för att motsvara det förbud som finns i arbetsmiljölagen, anförs det i motion A803. Motionären anser att även om det finns lagtekniska problem, så väger inte det tillräckligt starkt för att man skall avstå från att förbjuda sexuella trakasserier vid högskolorna.
I motion A806 av Bengt Hurtig m.fl. (v) begärs att ett direkt förbud mot sexuella trakasserier förs in i jämställdhetslagen (yrk. 1).
Utskottet
Motionerna A815 och A803 berör sexuella trakasserier inom utbildningsväsendet, och motionärerna förordar i första hand att reglerna i jämställdhetslagen eller annan arbetsmarknadslagstiftning utsträcks till att i detta hänseende även avse utbildningsområdet.
Yrkandena i motionerna A807 och det från utbildningsutskottet överlämnade yrkandet i motion Ub714 utgår även de från bl.a. problemet med sexuella trakasserier.
Utbildningsutskottet har i sitt ovan nämnda yttrande UbU3y behandlat motionerna A807 och Ub714. Arbetsmarknadsutskottet instämmer i vad som sägs i yttrandet om att man under inga förhållanden får ha överseende med sexuella trakasserier, än mindre acceptera dem. Den bristande maktbalansen lägger ett moraliskt och etiskt ansvar på läraren, som är den som har makten, sägs det i yttrandet. Liksom utbildningsutskottet finner arbetsmarknadsutskottet det synnerligen angeläget att universitet och högskolor bemödar sig om att komma till rätta med de problem som föreligger.
Utbildningsutskottet redovisar en rad åtgärder som nu vidtas inom högskolan i detta syfte, och drar av redovisningen slutsatsen att högskolan själv inser hur allvarlig frågan är. Utbildningsutskottet utgår från att planerade åtgärder från de ansvariga myndigheterna kommer att ge resultat. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan anses påkallade.
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets bedömning att någon riksdagens åtgärd inte kan anses påkallad med anledning av motionerna A807 och Ub714 i i nu berörda delar. Detsamma gäller enligt utskottets mening de övriga i detta avsnitt behandlade motionerna.
På anförda grunder avstyrks motionerna A803, A807, A815 och Ub714, i förekommande fall i berörda delar.
Utskottet tar slutligen i detta avsnitt upp förslaget i motion A806 om ett direkt förbud mot sexuella trakasserier i jämställdhetslagen. Yrkanden av motsvarande slag har tidigare behandlats av utskottet, bl.a. i samband med den nya jämställdhetslagen. Utskottet har inte varit, och är inte heller nu, övertygat om behovet eller nyttan av en särskild förbudsreglering i jämställdhetslagen eftersom det redan finns regler i både civilrättslig och straffrättslig lag som kan användas mot trakasserier av olika slag. Den viktiga principen att sexuella trakasserier inte skall behöva tålas på en arbetsplats kommer till uttryck framför allt genom regeln i 6 § jämställdhetslagen. Den regeln innebär att arbetsgivare som en aktiv åtgärd skall verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Genom det i den tidigare framställningen behandlade och godkända förslaget blir arbetsgivare alltid skyldiga att iaktta lagens regler om aktiva åtgärder även om kollektivavtal finns, och JämO får möjlighet att utöva tillsyn över att regeln i 6 § följs på hela arbetsmarknaden. Med hänvisning till det anförda avstyrks det nu behandlade motionsyrkandet.
Övriga regeringsförslag till ändringar i jämställdhetslagen
Utskottet tillstyrker förslagen i övrigt till ändringar i jämställdhetslagen.
Familjen
Propositionen
I propositionen anförs att en av de informella strukturer som styr den ojämna fördelningen av makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män (jämför tidigare avsnitt) är ett "oskrivet kontrakt" mellan kvinnor och män som leder till att kvinnor ofta har deltidsarbete för att kunna förena yrkesliv och familj. Detta medför att kvinnor blir ekonomiskt beroende av enskilda män och att deras deltidsarbete blir en förutsättning för männens förvärvsarbete på heltid. Detta gäller i synnerhet när det finns små barn i familjen. Fördelningen av hemarbete och yrkesarbete är i dag i stort sett jämn mellan par utan barn. Fördelningen är också jämnare i familjer där kvinnan har en stark ställning på arbetsmarknaden, t.ex. med högre lön än mannen. För att påskynda den omvandling som skett av arbetsliv och familjeliv i jämställd riktning föreslår regeringen ytterligare insatser och stimulans för fäder att ta ett ökat praktiskt ansvar för arbetet med barn och hem.
Motioner
Vänsterpartiet föreslår i sin motion A44 (yrk. 6) att en utredning tillsätts med syfte att kartlägga om jämställdheten kan sägas vara socialt snedfördelad och vilka mekanismer som ligger bakom det faktum att ansvaret för hem och barn fördelar sig olika mellan kvinnor och män i olika samhällsklasser.
I motion A813 (yrk. 5) av Christer Lindblom m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om den jämställda familjen. Motionärerna tar upp frågor om tillgång till barnomsorg, föräldraledighetsfrågor, önskvärdheten av en pappamånad, ensamförälderstödet och kvinnornas högre premier för pensionsförsäkringar i jämförelse med männen.
Utskottet
De formella möjligheter som finns att dela föräldraledigheten har inte i någon större utsträckning ändrat traditionella familjemönster. Utskottet anser att det är viktigt att försöka komma åt de informella hinder som finns mot jämställdhet. Attitydförändringar är därför av största vikt. Utskottet bedömer att de åtgärder regeringen föreslår för att få fäder att ta ett ökat praktiskt ansvar för barn och hem påskyndar omvandlingen av arbetsliv och familjeliv i mer jämställd riktning. Den av (v) i motion A44 begärda utredningen för inte jämställdhetsarbetet framåt ytterligare. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A44 i denna del.
Ett tillkännagivande om den jämställda familjen begärs i motion A813 (fp). I samband med det vill utskottet framhålla att jämställdhet inom familjen är en förutsättning för harmoniska familjer. Både kvinnor och män har dubbla roller. Med tanke på detta är det viktigt att ökad valfrihet skapas exempelvis när det gäller arbetstid och barntillsyn. En sådan valfrihet gör det möjligt med en arbetsfördelning inom familjen som utgår från individuella förutsättningar samt från den enskilda familjens värderingar och praktiska överväganden.
Propositionen om vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. (prop. 1993/94:220) har nyligen överlämnats till riksdagen. Där föreslås att rätt till tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas till en annan (närstående) person som i stället för förälder avstår från förvärvsarbete i samband med sjukdom eller smitta hos ett barn eller dess ordinarie vårdare. Förslaget innebär framför allt en förbättring för ensamstående föräldrar men ger också ökad flexibilitet i familjer där den ena föräldern t.ex. på grund av sitt arbete långa tider vistas på annan ort eller i annat land än den övriga familjen. Förslaget berör till viss del det som anförs i motionen.
Något uttalande härutöver är enligt utskottets mening inte påkallat. Den aktuella delen i motionen avstyrks därför av utskottet.
Föräldraledighet
Propositionen
Enligt propositionen är ett av hindren för fäder att i ökad utsträckning ta ut föräldraledighet rådande attityder hos både kvinnor och män. En förstärkt information från försäkringskassan om bl.a. föräldraförsäkringens mer tekniska utformning, familjeekonomiska konsekvenser och om den betydelse föräldraledigheten har leder dock till att fäder ökar sitt uttag av föräldrapenningdagar. Regeringen föreslår en fortsatt satsning på information och opinionsbildning om delad föräldraledighet. Försök med information och opinionsbildning direkt riktad till nyblivna fäder kommer att vidareutvecklas och spridas inom ramen för föräldrautbildningen.
Motioner
I motion A43 (yrk. 4 delvis) vill Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) avslå regeringens förslag om information och opinionsbildning om föräldraledighet. De menar att staten inte skall styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara hemma och ta hand om barn.
Margareta Viklund (kds) begär i motion A805 (yrk. 2) ett tillkännagivande om vikten av ökad informationsspridning för att åstadkomma en attitydförändring så att pappors möjlighet ökar att i större utsträckning kunna vårda egna barn i hemmet. Processen kan påskyndas genom kraftfulla informationsinsatser till arbetstagare och fackförbund samt till arbetsgivare och deras organisationer.
Utskottet
Utskottet har inhämtat att den försöksverksamhet med att bilda särskilda pappagrupper som prövats vid några mödravårdscentraler har fallit väl ut. Uppföljning har visat att män som deltagit i pappagrupper tar ut större del av föräldraledigheten än genomsnittet för män i riket. Utskottet anser att ytterligare insatser för att få fäder att ta ett ökat praktiskt ansvar för arbetet med barn och hem är av stor vikt. Utskottet delar därför inte uppfattningen i motion A43 (nyd). Med avseende på motion A805 (kds) anser utskottet att de efterfrågade informationsinsatserna tillgodoses av propositionen. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrks propositionen i motsvarande del och avstyrks motionerna A43 (nyd) och A805 (kds) i de aktuella delarna.
Kvinnors hälsa
Propositionen
I propositionen anförs att trots att kvinnor i genomsnitt lever längre än män har de ett högre ohälsotal. Inom den medicinska vetenskapen finns i dag föga kunskap om de faktorer som skiljer kvinnors och mäns hälsa och inom läkarutbildningen är kunskapen bristfällig om det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår om kvinnors hälsa och sjukdomar. Regeringen anser därför att det är angeläget att etablera ett kvinnoperspektiv i läkarutbildningen. Särskilda projektmedel föreslås avsättas för detta ändamål. Maktstrukturen inom hälso- och sjukvården har stor betydelse för hur kvinnors ohälsa och de symptom den ger upphov till uppfattas och bemöts. Enligt propositionen kommer en utredning att tillsättas inom Socialdepartementet under våren 1994 för att närmare belysa hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården. Syftet är att undersöka om det finns skillnader i sättet att bemöta patienter som beror på kön. Orsakerna till eventuella skillnader och effekterna av dessa skall redovisas.
I propositionen framhålls även att en av de allvarligaste bristerna när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män är det utbredda våldet mot kvinnor. Prostitution, pornografi, incest och sexuella trakasserier på arbetsplatsen är andra företeelser i samhället som hänger nära samman med våldet mot kvinnor. Regeringen har tillsatt en kommission om våld mot kvinnor (dir. 1993:88) och en särskild utredare om prostitution i Sverige (dir. 1993:31). De båda utredningarna kommer att lägga fram sina förslag vid årsskiftet 1994/95.
Motion
Socialdemokraterna betonar i motion A40 arbetsmiljöns betydelse för kvinnors hälsa. Företagshälsovården föreslås få en starkare ställning. Socialdemokraterna vill att en lag införs i vilken alla arbetsgivare blir skyldiga att tillhandahålla företagshälsovård (yrk. 11).
Utskottet
Beträffande kravet på en lag om företagshälsovård vill utskottet erinra om att riksdagen nyligen har avvisat ett liknande yrkande (bet. 1993/94:AU12). Enligt utskottets betänkande AU12 utgår utskottet från att den av motionärerna begärda lagstiftningen om företagshälsovård skall tillgripas för det fall att det inte visar sig möjligt för parterna på arbetsmarknaden att träffa avtal om företagshälsovården och dess organisation. Vidare informeras i betänkandet AU12 om att det av budgetpropositionen framgår att man inom regeringskansliet är beredd att ta ställning till frågan om eventuell lagstiftning om företagshälsovården men att man tills vidare avvaktar pågående förhandlingar inom några avtalsområden. Mot denna bakgrund avstyrktes de då aktuella yrkandena.
Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i fråga om en lag om företagshälsovård. Något riksdagens uttalande bör därför inte vara påkallat med anledning av motion A40 (s) i denna del. Yrkandet avstyrks.
Utskottet går härefter över till frågan om kvinnors hälsa.
I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet gör socialutskottet följande bedömning. (Yttrandet i sin helhet redovisas i bilaga till betänkandet.)
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av jämställdhetspolitiken när det gäller kvinnors hälsa som förordas i propositionen. Utskottet anser det angeläget att kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras. Folkhälsoinstitutet gör också stora insatser på detta område. -- -- -- En proposition om folkhälsofrågor har också aviserats till senare i vår.
-- -- -- Utskottet instämmer vidare i att regeringen bör tillsätta en utredning om kvinnors och mäns bemötande inom hälso- och sjukvården. Det är därvid enligt utskottet självklart att även kvinnors bemötande i den psykiatriska vården uppmärksammas. -- -- --
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i ovan redovisade bedömningar.
Kvinnor med funktionshinder
Propositionen
I de flesta handikappgrupper är kvinnor i majoritet men kunskaperna om situationen för funktionshindrade kvinnor är bristfälliga. Enligt regeringen bör möjligheterna undersökas att göra könsuppdelad statistikredovisning av situationen för funktionshindrade. Senare i vår kommer regeringen att anvisa särskilda medel till utvecklingsinsatser i syfte att ytterligare förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder och öka deras inflytande på olika områden i samhället.
Motion
Vänsterpartiet anser i motion A44 (yrk. 16) att det är viktigt att inte äldre kvinnor glöms bort när man diskuterar jämställdhet och människor med funktionshinder. Ett viktigt faktum är att kvinnor överlever sina män och därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla.
Utskottet
Socialutskottet har yttrat sig över denna del av propositionen till arbetsmarknadsutskottet. I sitt yttrande gör socialutskottet följande bedömning.
Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet föreslå riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken beträffande kvinnor med funktionshinder som förordas i propositionen.
Vidare anför socialutskottet följande beträffande det här aktuella yrkandet i motion A44 (v).
Utskottet delar inställningen i motionen att hemtjänsten liksom all annan social service måste fördelas rättvist och efter behov. Om situationen är den att äldre kvinnor erhåller sämre service än äldre män så bör detta problem enligt utskottet uppmärksammas. Utskottet anser att propositionen ger vid handen att regeringens inställning är att förbättringar nu bör ske av kvinnors hela situation sedd i ett livsperspektiv. I propositionen framhålls t.ex. att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på alla politikområden. Förslag och beslut måste enligt propositionen analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Det gäller särskilt inom vissa områden, bl.a. socialpolitiken. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion A44 (v) yrkande 16 behövs inte. -- -- --
Arbetsmarknadsutskottet ansluter sig till socialutskottets bedömning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion A44 (v) i aktuell del.
Medel i jämställdhetsarbetet
Propositionen
Jämställdhetsmålet kan enligt propositionen inte formuleras isolerat utan måste ingå som en naturlig del när mål sätts upp på skilda områden i samhället. Propositionen behandlar ett antal metoder och verktyg som kan bidra till att ett sådant arbetssätt utvecklas. En metod är att lyfta fram jämställdhetsmålen som styrform. Med mer preciserade jämställdhetsmål går det lättare att göra uppföljningar och utvärderingar. Könsuppdelad statistik tas också upp i propositionen. Vikten av att jämställdhetsaspekter beaktas av alla berörda i produktionsprocessen av statistik, såväl i den officiella som i den producerad av andra organ understryks. Fortsatt utveckling av kvinno- och jämställdhetsforskning är en annan metod och likaså att samtliga förslag om reformer m.m. och beslut bör granskas ur jämställdhetssynpunkt. Särskild projektverksamhet inriktad på att stimulera jämställdhetsarbetet på arbetsplatser, i kommuner och organisationer m.fl. har också visat sig vara verkningsfullt. En fortsatt satsning på det området kommer att ske.
Motion
Vänsterpartiet framhåller i motion A44 (yrk. 15) att jämställdhetsaspekten bör integreras i alla utredningar och regeringsförslag. Utöver en ekonomisk värdering ur jämställdhetssynpunkt är det viktigt att lyfta fram dolda förutsättningar, förekomst av strukturell diskriminering m.m. Trots att regeringen gör ansträngningar i denna riktning finns det allvarliga brister i praktiken, bl.a. i Pensionsberedningens betänkande.
Utskottet
Utskottet anser att förutsättningarna för att integrera jämställdhetsaspekten i propositioner och direktiv till utredningar m.m. finns i dag. Det är rutin inom regeringskansliet att sända sådana texter till Socialdepartementets jämställdhetsenhet för förhandsgranskning. Det behandlade yrkandet i motion A44 (v) avstyrks därmed.
Länsexpert för jämställdhetsfrågor m.m.
Propositionen
I dag är bilden splittrad av det utåtriktade jämställdhetsarbetet i länen. Insatserna vilar i hög grad på att enskilda handläggare tagit sig an uppgiften tack vare ett personligt engagemang. Få länsstyrelser har i dag lyckats integrera ett kvinnoperspektiv i olika projekt och program. Regeringen föreslår att en funktion som länsexpert för jämställdhetsfrågor inrättas i varje län. Särskilda länsexperter är en metod att ge länsstyrelserna såväl resurs- som kompetensförstärkning på detta område.
Jämställdhetsperspektivet bör också beaktas i all kommunal verksamhet. Regeringen avser att stimulera det lokala jämställdhetsarbetet genom att under budgetåret 1994/95 avsätta medel i syfte att utveckla det arbetssätt, som prövas på den centrala och regionala nivån även på det lokala planet. Anslagsfrågorna tas upp i det följande.
Motioner
I tre motioner tas frågan upp om länsstyrelser och jämställdhet.
Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) går i motion A43 (yrk. 6 delvis) emot propositionens förslag om länsexperter för jämställdhetsfrågor. De anser att förslaget byråkratiserar jämställdhetspolitiken och ökar statens utgifter. Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (s) tar i motion A812 upp utveckling av jämställdhetsarbetet. Motionärerna anser att jämställdhetsexperter inom länsstyrelsen skall ha en central roll. Bl.a. bör länsstyrelserna få regeringens uppdrag att kartlägga och minska löneskillnaderna mellan könen.
Margitta Edgren m.fl. (fp) tar i motion A808 också upp länsstyrelsernas roll i jämställdhetsarbetet samt jämställdheten mellan kvinnor och män i Skånes olika beslutsorgan (särskilt de indirekt valda). Motionärerna framför att det finns all anledning för regeringen att uppmana samtliga länsstyrelser att följa hur jämställdheten mellan kvinnor och män utvecklas regionalt. Motionärerna anser att det kan bli aktuellt att överväga lagstiftning om inte de mål för kvinnorepresentation som sattes upp våren 1988 uppfylls.
Utskottet
Utskottet anser att länsexperter på jämställdhetsfrågor kan bli av stor betydelse t.ex. genom att främja ett målinriktat jämställdhetsarbete. Funktionen ses som extra värdefull med tanke på att den regionalpolitiska propositionen (prop. 1993/94:140) innehåller förslag om särskilda insatser såväl regionalt som centralt för att stärka kvinnornas roll i det regionala utvecklingsarbetet, bl.a. genom särskilda resurscentra för kvinnor. Eftersom flera av dessa förslag ligger inom länsstyrelsens ansvarsområde kan en länsexpert för jämställdhetsfrågor ses som en resurs- och kompetensförstärkning för länsstyrelserna även i detta sammanhang. Utskottet avstyrker följaktligen motion A43 (nyd) i den aktuella delen.
Med anledning av vad som framförs i motion A808 (fp) vill utskottet erinra om att det redan i dag sker en årlig redovisning över samtliga län vad beträffar andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser. Vanligtvis presenteras den i budgetpropositionen; i år sker det i den nu behandlade propositionen om jämställdhetspolitik. I övrigt får motionerna A808 (fp) och A812 (s) anses tillgodosedda med anledning av förslaget om länsexperter. De bör följaktligen inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks därmed. Propositionen tillstyrks i motsvarande del.
Utbildningsfrågor
Propositionen
För att det i framtiden ska bli möjligt att kunna ställa formella krav på kompetens inom jämställdhetsområdet avser regeringen att satsa på universitet och högskolor som tar initiativ till att utveckla yrkesinriktade jämställdhetskurser.
Motioner
Jämställdheten inom utbildningsområdet tas upp i två motioner.
Vänsterpartiet anser i sin motion A44 att propositionen underlåter att beröra att privata och stiftelseägda högskolor inte innefattas av högskolelagens lagparagraf om jämställdhet. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att komma med ett förslag till ändring i högskolelagen så att den även omfattar fristående och stiftelseägda högskolor (yrk. 10). Vänsterpartiet anser att avskaffandet av kårobligatoriet kommer att få konsekvenser för det jämställdhetsarbete som drivits inom kårernas ram bland forskar- och grundstuderande. Kommittén för avveckling av kårobligatoriet, KAK, bör få i uppdrag att särskilt behandla denna fråga innan proposition utarbetas och riksdagen föreläggs beslut (yrk. 11).
Även i motion Ub714 (yrk. 18) tar Vänsterpartiet upp jämställdheten i den högre utbildningen. Vänsterpartiet föreslår att det skall satsas mer på kvinnodominerade utbildningar. Motionärerna anser att Grundutbildningsrådet bör få i uppdrag att se över dessa utbildningar (förskollärare, sjuksköterska, bibliotekarie, lärare m.fl.) och genomföra en omprioritering av utvecklingsarbetet så att lika stor energi läggs på en förbättring av könsfördelningen såväl i kvinnodominerade som i mansdominerade utbildningar.
Vänsterpartiet vill vidare i sin motion A44 (yrk. 14) att en särskild utredare tillsätts för att utreda hur de kunskaper som i dag finns om betydelsen av kön inom det privata näringslivet kan spridas och integreras i befintliga utbildningar på olika nivåer.
Utskottet
I ett yttrande till arbetsmarknadsutskottet över motion A44 (yrk. 10) (v) konstaterar utbildningsutskottet att Chalmers tekniska högskola (CTH) och Högskolan i Jönköping den 1 juli i år kommer att övergå i stiftelseform. Utbildningsutskottet har under hand erfarit att "stiftelsehögskolorna" -- utöver vad som finns angivet i ramavtal, stiftelseförordnande och bolagsordning -- är i färd med att i egna bestämmelser ta in centrala delar av högskolelagen och högskoleförordningen; detta gäller bl.a. föreskrifter om jämställdhet, skydd för studenter, avskiljande och disciplinåtgärder.
Mot bakgrund av de redovisade förhållandena anser utbildningsutskottet att riksdagen inte ensidigt bör besluta om ändrade regler för de fristående högskolornas verksamhet i enlighet med motion A44 (yrk. 10) (v).
Utbildningsutskottet har även yttrat sig över yrkande 11 i motion A44 (v). Utbildningsutskottet utgår från att en avveckling av kårobligatoriet inte skall innebära sämre villkor för studenternas studiesociala verksamhet i den del verksamheten avser det av motionärerna aktualiserade jämställdhetsarbetet. En förutsättning för detta är att de framtida frivilliga studentsammanslutningarna har möjlighet att engagera sig i den studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande obligatoriska sammanslutningar.
Utbildningsutskottet har erfarit att regeringen inte har för avsikt att framlägga förslag till riksdagen under innevarande riksmöte om avvecklingen av kårobligatoriet utan i stället genom skrivelse informera riksdagen om de åtgärder som regeringen vidtagit och ämnar vidta i frågan. Utbildningsutskottet utgår från att regeringen i det fortsatta arbetet med avvecklingen av kårobligatoriet beaktar de synpunkter som motionärerna anfört beträffande förutsättningarna för studenternas eget jämställdhetsarbete.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att yrkande 11 i motion A44 (v) bör avstyrkas.
Det tredje yrkandet som utbildningsutskottet har yttrat sig över i denna del är yrkande 18 i motion Ub714 (v). I yttrandet anför utbildningsutskottet att fr.o.m. innevarande budgetår gäller för högskolan ett nytt resurstilldelningssystem baserat på dels antalet registrerade studenter vid resp. universitet/högskola (studentpeng), dels helårsprestationer. Regeringen har i proposition 1993/94:177 om utbildning och forskning -- Kvalitet och konkurrenskraft -- föreslagit att dessa kvantitativt inriktade delar av resurstilldelningssystemet kompletteras med en del som uttryckligen skall befrämja kvaliteten. Regeringen föreslår att resurstilldelningen i berört avseende skall baseras på en bedömning av resp. lärosätes ambitioner för kvalitetsutveckling, som de uttrycks i fastställda planer -- program för kvalitetsutveckling -- och genomförandet av dessa.
Regeringen föreslår i proposition 177 att viss del (5 %) av de totala anslagen för ett fakultetsområde skall fördelas i proportion till antalet avlagda forskarexamina, varvid doktorsexamina ges vikten 1. För att främja en bredare rekrytering till forskarutbildningen föreslår regeringen att vikten för examina avlagda av underrepresenterat kön skall ökas med 25 %.
Utbildningsutskottet avstyrker mot denna bakgrund motionen i den delen.
Arbetsmarknadsutskottet delar utbildningsutskottets ovan redovisade uppfattning samt konstaterar att proposition 177 skall behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte. Mot bakgrund av vad sålunda anförts avstyrks motion A44 (v) samt motion Ub714 (v) i de berörda delarna.
Beträffande den utredning som föreslås i motion A44 (yrk. 14) (v) anser utskottet att det förslag som framförs kan tas upp i andra sammanhang, t.ex i de fortsatta diskussionerna kring Näringslivsakademins uppgifter och/eller i samband med projektverksamheten. Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion A44 i den aktuella delen.
Jämställdhet och invandrare
Motioner
I två motioner behandlas frågor om jämställdhet och invandrarkvinnor.
Socialdemokraterna framför i sin motion A40 behov av samverkan mellan svenska och invandrade kvinnor. I motionen föreslås (yrk. 28 delvis) ökade resurser till kvinnoorganisationernas samverkan med invandrar- och flyktingkvinnor. Liknande synpunkter och förslag framförs även av Margareta Winberg m.fl. (s) i motion A816 (yrk. 7 delvis).
Vänsterpartiet föreslår i motion A44 (yrk. 17) att regeringen tillsätter en utredning om jämställdheten och invandrarna. Man bör ha som uttrycklig ambition att utredningen genomförs av svenska och invandrade kvinnor och män i samarbete och att den tar vara på och utvärderar tidigare invandrargenerationers erfarenheter.
Utskottet
Statens invandrarverk skall i sin projektbidragsgivning särskilt prioritera projekt som rör invandrarkvinnor samt samverkansprojekt mellan invandrare och svenskar. Verket beviljar också varje år bidrag till olika projekt för invandrarkvinnor.
Utskottet har under hand erfarit att bland dessa projekt finns även sådana som riktar sig till svenska kvinnor och invandrade kvinnor, till tidigt invandrade och till relativt nyanlända.
I direktiven (dir. 1993:1) Översyn av invandrarpolitiken har invandrarkvinnornas situation och de svårigheter som de kan möta i det svenska samhället uppmärksammats. Utskottet utgår från att utredningen i sitt arbete beaktar vilka åtgärder som behövs för denna utsatta grupp.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna A40 (s), A44 (v) och A816 (s) i de aktuella delarna.
Inriktning av jämställdhetspolitiken
Propositionen
Regeringen begär riksdagens godkännande i fråga om den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet med vad som förordas i propositionens avsnitt 5--11. Dessa avsnitt som avser makt och inflytande, ekonomi, ändringar i jämställdhetslagen, familjefrågor, kvinnors hälsa, kvinnor med funktionshinder samt medel i jämställdhetsarbetet har redovisats ovan.
Utskottet
Utskottet har i det föregående redovisat regeringens förslag och bedömningar samt motioner i anslutning därtill. I de delar motionärerna ifrågasatt propositionen, har motionerna avstyrkts och propositionen tillstyrkts. Även övriga motioner har avstyrkts. Vidare har utskottet ställt sig bakom regeringens förslag till ändring i jämställdhetslagen (1991:433). Propositionens avsnitt om föräldraförsäkring vad gäller förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt anslaget Bidrag till föräldraförsäkringen har utskottet med eget yttrande överlämnat till socialförsäkringsutskottet för beredning.
Utskottet föreslår att riksdagen -- i den mån propositionens avsnitt 5--11 inte behandlats tidigare -- godkänner den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken (propositionens avsnitt 5--11).
Jämställdhetsombudsmannen m.m. (femte huvudtiteln G 1)
Propositionen
1992/93 Utgift 5 963 201 1993/94 Anslag 6 544 000 1994/95 Prop. 8 959 000
Propositionens förslag att jämställdhetslagens regler alltid skall iakttas oavsett om kollektivavtal finns medför att JämO:s tillsynsansvar utökas. Därigenom får JämO i fortsättningen en mer fullständig överblick över situationen på arbetsmarknaden. I propositionen understryks dock vikten av att det fortfarande är parterna på arbetsmarknaden som bör ha huvudansvaret för ett aktivt jämställdhetsarbete på arbetsplatserna.
Ökade resurser bör vidare enligt regeringen tillföras JämO för information och uppföljning av jämställdhetslagens krav och likalöneprincipens innebörd.
Enligt propositionens förslag beräknas ett ramanslag för JämO och Jämställdhetsnämnden till 8 959 000 kr för budgetåret 1994/95.
Motioner
Socialdemokraterna anser i motion A40 (yrk. 21) att JämO bör anvisas ett ramanslag som överstiger regeringens förslag med 3 000 000 kr. Uppräkningen bör ske för att JämO skall kunna bli mer pådrivande i arbetsvärderingsfrågor samt för att JämO skall få större möjligheter att beställa undersökningar och statistik.
I den socialdemokratiska motionen A254 (yrk. 42) föreslås en uppräkning av JämO:s ramanslag med 2 000 000 kr för arbetsvärderingsuppgifter och i motion A816 (yrk. 2) av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs en motsvarande uppräkning med 1 000 000 kr för att JämO skall kunna beställa undersökningar och statistik.
Vänsterpartiet föreslår i motion A810 (yrk. 6) att anslaget för Jämställdhetsombudsmannen bör tillföras 2 500 000 kr motsvarande tre handläggar- och två assistenttjänster. JämO:s instruktion bör dessutom ändras så att det klart framgår att en avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor.
Utskottet
Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag vad gäller huvudsaklig inriktning av jämställdhetspolitiken inkl. ändringar i jämställdhetslagen. De föreslagna lagändringarna leder till utökade tillsynsuppgifter för JämO. Utskottet anser vidare att information om jämställdhetslagens krav och om likalöneprincipens innebörd är uppgifter som kräver utökade resurser hos JämO. Utskottet gör bedömningen att anslaget mot den angivna bakgrunden är väl avvägt. Följaktligen tillstyrker utskottet den av regeringen begärda medelsanvisningen på 8 959 000 kr i ramanslag till JämO för budgetåret 1994/95. Därmed avstyrks motionerna A40 (s), A254 (s), A810 (v), A816 (s) i aktuella delar.
Särskilda jämställdhetsåtgärder (femte huvudtiteln G 2)
Propositionen
1992/93 Utgift 10 750 785 Reservation 8 909 770 1993/94 Anslag 10 556 000 1994/95 Prop. 21 506 000
Regeringens beräkning av reservationsanslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 inkluderar de särskilda medel för informationsinsatser i syfte att öka fäders uttag av föräldrapenning, vilka tidigare anvisats under femte huvudtitelns anslag Bidrag till föräldraförsäkring. Dessa medel, som för budgetåret 1994/95 beräknats till 3 150 000 kr, förs nu över till anslaget G 2 enligt regeringens förslag.
Enligt propositionen har anslaget beräknats på följande sätt. För projektverksamhet i syfte att öka kvinnors inflytande i beslutsfattande församlingar föreslås en utökning av anslaget med 5 miljoner kronor. För åtgärder i samverkan med näringslivet i syfte att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar föreslås 2,8 miljoner kronor. Föräldrautbildning riktad till fäder, program för jämställdhetsarbete i kommunerna, utveckling av kurser i jämställdhetsfrågor och av kursmoment om kvinnors hälsa inom ramen för läkarutbildningen är andra områden vilka motiverar den föreslagna anslagshöjningen.
Motion
Enligt motion A43 (yrk. 4 delvis) av Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) bör medel inte utgå till information och opinionsbildning om föräldraledighet.
Utskottet
Utskottet ser positivt på förslaget om utvidgning av de särskilda jämställdhetsåtgärderna, som ju bl.a. inbegriper delposten information och opinionsbildning om föräldraledighet. Utskottet har tidigare avvisat motionsförslag om att staten inte bör stå för sådan information och opinionsbildning om föräldraledighet samt godkänt regeringens förslag till huvudsaklig inriktning av jämställdhetspolitiken. I konsekvens med utskottets tidigare ställningstaganden tillstyrks den av regeringen begärda medelsanvisningen för ett reservationsanslag på 21 506 000 kr till anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95. Motion A43 (nyd) bör avslås i motsvarande del.
Länsstyrelserna m.m. (trettonde huvudtiteln A 1)
Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 14) föreslagit att 1 789 346 000 kr anvisas till anslaget Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95. Riksdagens beslut i slutet av mars 1993 innebär att 1 786 346 000 kr anvisas till detta anslag (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 211).
Propositionen
I enlighet med föreliggande propositions förslag om en expert för jämställdhetsfrågor i varje län bör anslaget Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 utökas med 10 000 000 kr i förhållande till budgetpropositionen, dvs. prop. 1993/94:100 bilaga 14, punkt A 1.
Motion
I motion A43 (yrk. 6 delvis) anser Harriet Colliander och Laila Strid-Jansson (nyd) i enlighet med sitt tidigare redovisade avståndstagande i fråga om länsstyrelseexpert för jämställdhetsfrågor att medel inte skall anvisas till detta ändamål.
Utskottet
Utskottet har tidigare godkänt den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken, inkl. länsexperter för jämställdhetsfrågor, i enlighet med regeringens förslag. Ett motionsförslag som går emot inrättande av en funktion med länsexperter har avvisats av utskottet. Som en konsekvens av tidigare ställningstaganden bör därför de medel som regeringen räknat med för länsexperternas verksamhet, dvs. 10 miljoner kronor, anvisas till anslaget Länsstyrelserna m.m. Med det anförda avstyrker utskottet motion A43 (nyd) i motsvarande del.
Utskottet förutsätter för sin del att det av riksdagen anvisade anslaget till länsstyrelserna utökas med 10 miljoner kronor (bet. 1993/94:BoU13, rskr. 211). Därigenom kommer det totalt anvisade beloppet till anslaget Länsstyrelserna m.m. att uppgå till 1 796 346 000 kr.
Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (trettonde huvudtiteln E 5)
Budgetpropositionen
1992/93 Utgift 3 295 953 Reservation 136 047 1993/94 Anslag 3 432 000 1994/95 Prop. 3 432 000
Regeringen har i budgetpropositionen (1993/94:100, bil. 14, punkt E 5) förordat att stödet behålls på en oförändrad nivå under budgetåret 1994/95, dvs. att anslaget bör beräknas till 3 432 000 kr. Regeringen informerar om att den proposition om organisationernas bidrag som regeringen avser att presentera under första halvåret 1994 även kommer att beröra principerna för det framtida stödet till kvinnoorganisationerna.
Motioner
Socialdemokraterna begär i sin motion A40 (yrkandena 23, 27 och 28 delvis) ytterligare medel till tre olika delposter, vilka sammanlagt innebär en ökning av anslaget Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet med 6 miljoner kronor. Den första delposten uppgår till 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige (ROKS) för informations- och studieverksamhet samt förstärkning av kansliet. Den andra delposten utgörs av 2 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till de politiska kvinnoorganisationerna. Med hänsyn till behovet av samverkan mellan de svenska kvinnoorganisationerna och invandrarkvinnorna behövs också en särskild delpost under anslaget uppgående till 1 000 000 kr för en sådan samverkan.
Margareta Winberg m.fl. (s) framför i motion A816 (yrkandena 5 och 7 delvis) samma krav som i ovanstående motion vad gäller 3 000 000 kr till ROKS samt 1 000 000 kr till de politiska kvinnoorganisationerna för kontaktarbete bland flyktingkvinnor i Sverige, opinionsbildning om mänskliga rättigheter för kvinnor under krig m.m.
Även Ingegerd Sahlström m.fl. (s) påtalar i motion So211 behov av ökat ekonomiskt stöd till ROKS. Trycket på riksorganisationen blir allt starkare; siffrorna för misshandel och våldtäkt ökar år från år.
Utskottet
Det statliga stödet till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet har utvärderats (Ds 1992:114). Enligt utvärderingen har stödet inneburit "trygghet och status" genom ett erkännande av att kvinnoorganisationerna gör ett viktigt arbete. Vidare har Utredningen (C 1992:05) om bidrag till ideella organisationer haft i uppdrag att se över och lämna förslag till de principer som bör gälla för statens bidragsgivning. Utredningen avlämnade i augusti 1993 betänkandet (SOU 1993:71) Organisationernas bidrag. Förslagen i betänkandet syftar till att stärka organisationernas självständiga ställning. Enligt betänkandet bör avdragsrätt för gåvor till de ideella organisationerna införas. Vidare bör ideella organisationer i ökad utsträckning engageras i en diskussion om övertagande av arbetsuppgifter, som ett alternativ till privatisering. Betänkandet har remissbehandlats.
En proposition om principerna för statens framtida bidragsgivning till de ideella organisationerna har planerats till juni 1994. Även principerna för det framtida stödet till kvinnoorganisationerna kommer enligt vad utskottet erfarit att beröras.
Med hänvisning till att regeringens förslag om nya principer för stöd till bl.a. kvinnoorganisationerna är att vänta inom kort vill utskottet inte i detta sammanhang föregripa den prövning som kan förutses äga rum i samband med behandling av den propositionen.
Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag att det till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisas ett reservationsanslag på 3 432 000 kr. Motionerna A40 (s), A816 (s) och So211 (s) avstyrks i berörda delar.
Motion
I detta sammanhang skall även tas upp Socialdemokraternas krav i motion A40 (yrk. 22) om 1 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit till Riksförbundet för sexuell upplysning för uppsökande arbete företrädesvis bland arbetslösa ungdomar. Motionärerna anser att det finns behov av en ökad satsning inom RFSU:s uppsökande arbete med sexualupplysning, abort- och STD-förebyggande verksamhet (sexuellt överförbara sjukdomar).
Utskottet
Utskottet vill redovisa att socialutskottet nyligen behandlat ett likartat motionsyrkande som det här aktuella. Socialutskottet anför följande i sitt betänkande 1993/94:SoU20.
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande verksamhet företrädesvis bland arbetslösa ungdomar delar utskottet motionärernas uppfattning att det är angeläget med insatser för arbetslösa ungdomar. Folkhälsoinstitutet gör också redan olika insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan. Inom i stort sett alla program planerar institutet särskilda aktiviteter riktade till ungdomar. Arbetet på enheten för Hälsa och Sexualitet har ungdomar som sin största målgrupp. RFSU tillhör de organisationer som erhåller organisationsstöd från Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrker utskottet motion A816 (s) yrkande 4.
Arbetsmarknadsutskottet vill tillägga att under innevarande budgetår uppgår de statliga bidragen till RFSU till 2 145 000 kr för förbundets STD-förebyggande verksamhet samt 490 000 kr för förbundets hälsofrämjande arbete.
Utskottet delar socialutskottets uppfattning och avstyrker därmed motion A40 (s) i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål i jämställdhetspolitiken att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 4, 1993/94:A43 yrkande 1 i motsvarande del, 1993/94:A254 yrkande 35 och 1993/94:A814 yrkande 1 godkänner vad regeringen förordar i fråga om målen för jämställdhetspolitiken (avsnitt 4.2), res. 1 (s)
2. beträffande EU-medlemskapets effekter för svenska kvinnor att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 13, men. (v) - delvis
3. beträffande kvinnornas kompetens i EU-sammanhang att riksdagen avslår motion 1993/94:A804 yrkandena 1 och 3,
4. beträffande strategi för jämställdhetsfrågor inför ett eventuellt EU-medlemskap att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkandena 13 och 14,
5. beträffande kvinnors inflytande i samhället att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A813 yrkande 1 och 1993/94:A815 yrkande 1,
6. beträffande kvinnor i chefsbefattningar att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A40 yrkande 1 godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del, res. 2 (s)
7. beträffande den ekonomiska maktens fördelning att riksdagen med avslag på motion 1993/94:A40 yrkande 2 godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del, res. 3 (s)
8. beträffande uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och landsting att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 3, res. 4 (s)
9. beträffande arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkandena 7 och 9, 1993/94:A254 yrkande 37 och 1993/94:A814 yrkande 2, res. 5 (s)
10. beträffande forskning om kvinnors arbetsliv m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkandena 17, 18 och 35, res. 6 (s) - motiv.
11. beträffande löneskillnaderna mellan kvinnor och män att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A805 yrkande 1 och 1993/94:A813 yrkande 3,
12. beträffande minimering av lönediskrimineringen att riksdagen avslår motion 1993/94:A43 yrkande 1 i motsvarande del och yrkande 2,
13. beträffande försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 17, 1993/94:A254 yrkande 38 och 1993/94:A814 yrkande 7, res. 7 (s)
14. beträffande könsneutralt arbetsvärderingssystem att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A802 och 1993/94:A815 yrkande 22,
15. beträffande expertutredning om löneskillnader att riksdagen avslår motion 1993/94:A801,
16. beträffande uppföljning och utvärdering av jämställdhetslagen att riksdagen avslår motion 1993/94:A811,
17. beträffande jämställdhetslagens räckvidd att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A807 och 1993/94:Ub714 yrkande 18, båda i motsvarande delar, men. (v) - delvis
18. beträffande lagens dispositivitet att riksdagen dels med bifall till proposition 147 i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1993/94:A804 yrkande 2 i motsvarande del, 1993/94:A809 yrkande 1 och 1993/94:A813 yrkande 2 i motsvarande del antar 12 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen,
dels avslår motion 1993/94:A40 yrkande 8, res. 8 (s)
19. beträffande jämställdhetslagen och avtalsrätten m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkandena 1 och 5, men. (v) - delvis
20. beträffande jämställdhetsplanernas inriktning att riksdagen avslår motion 1993/94:A450 yrkande 24,
21. beträffande analys av orsakerna till löneskillnaderna att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 18, 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814 yrkande 4, alla i motsvarande delar, antar 9 a § första stycket i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen, res. 9 (s)
22. beträffande kartläggningsskyldighetens begränsning att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 18 i motsvarande del, 1993/94:A44 yrkande 4 samt 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814 yrkande 4, båda i motsvarande delar, antar 9 a § andra stycket i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen, res. 10 (s)
23. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkande 2 och 1993/94:A810 yrkande 3, men. (v) - delvis
24. beträffande kartläggning av löner och jämställdhetsplaner att riksdagen avslår motion 1993/94:A41,
25. beträffande lönejämförelser mellan branscher att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 19, 1993/94:A44 yrkande 3, 1993/94:A254 yrkande 40, 1993/94:A810 yrkande 2 och 1993/94:A814 yrkande 5, res. 11 (s)
26. beträffande skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 20, 1993/94:A254 yrkande 41, 1993/94:A810 yrkande 4 och 1993/94:A814 yrkande 6, res. 12 (s)
27. beträffande grupptalan att riksdagen avslår motion 1993/94:A810 yrkande 5,
28. beträffande indirekt diskriminering att riksdagen avslår motion 1993/94:A804 yrkande 2 i motsvarande del,
29. beträffande jämställdhetslagens skadeståndsregler att riksdagen avslår motion 1993/94:A806 yrkande 2, men. (v) - delvis
30. beträffande jämställdhetsarbetet i fristående högskolor m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkande 9, 1993/94:A715 yrkande 1 och 1993/94:So610 yrkande 4, men. (v) - delvis
31. beträffande utökade befogenheter för JämO i fråga om löneskillnader att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A805 yrkande 3 och 1993/94:A810 yrkande 1,
32. beträffande ledande positioner inom näringsliv m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:A805 yrkande 4,
33. beträffande JämOs talerätt i diskrimineringstvister m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:A813 yrkande 2 i motsvarande del och yrkande 4,
34. beträffande annan lagstiftning än jämställdhetslagen att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande del och med anledning av motion 1993/94:A809 yrkande 2 antar 46 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen,
35. beträffande JämOs anlitande av utomstående ombud m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:A809 yrkandena 3 och 4,
36. beträffande sexuella trakasserier inom utbildningsväsendet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A803, 1993/94:A807 i motsvarande delar, 1993/94:A815 yrkande 32 och 1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del, men. (v) - delvis
37. beträffande förbud mot sexuella trakasserier i jämställdhetslagen att riksdagen avslår motion 1993/94:A806 yrkande 1, men. (v) - delvis
38. beträffande jämställdhetslagen i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 147 i motsvarande del antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under 1--37 ovan,
39. beträffande utredning om jämställdhetens sociala fördelning att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 6, men. (v) - delvis
40. beträffande den jämställda familjen att riksdagen avslår motion 1993/94:A813 yrkande 5,
41. beträffande information och opinionsbildning om föräldraledighet att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A43 yrkande 4 i motsvarande del och 1993/94:A805 yrkande 2 godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del, res. 13 (nyd)
42. beträffande lag om företagshälsovård att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 11, res. 14 (s)
43. beträffande äldre kvinnor att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 16, men. (v) - delvis
44. beträffande integration av jämställdhetsaspekten i alla utredningar att riksdagen avslår motion 1993/94:A44 yrkande 15, men. (v) - delvis
45. beträffande länsstyrelser och jämställdhet att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:A43 yrkande 6 i motsvarande del, 1993/94:A808 och 1993/94:A812 godkänner vad regeringen anfört i proposition 1993/94:147 i motsvarande del, res. 15 (nyd)
46. beträffande jämställdheten inom utbildningsområdet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A44 yrkandena 10, 11 och 14 samt 1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del, men. (v) - delvis
47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:A40 yrkande 28 i motsvarande del, 1993/94:A44 yrkande 17 och 1993/94:A816 yrkande 7 i motsvarande del, res. 16 (s) men. (v) - delvis
48. beträffande inriktning av jämställdhetspolitiken att riksdagen -- i den mån proposition 147, avsnitt 5--11, inte behandlats tidigare -- godkänner vad regeringen förordar i fråga om den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken (avsnitt 5--11), res. 17 (s)
49. beträffande anslag till Jämställdhetsombudsmannen att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 21, 1993/94:A254 yrkande 42, 1993/94:A810 yrkande 6 och 1993/94:A816 yrkande 2 till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 959 000 kr, res. 18 (s)
50. beträffande anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A43 yrkande 4 i motsvarande del till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 21 506 000 kr, res. 19 (nyd) - villk. 13
51. beträffande ytterligare medel till länsstyrelserna att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:147 i motsvarande del och med avslag på motion 1993/94:A43 yrkande 6 i motsvarande del till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln -- utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (1993/94:BoU13, rskr. 211) -- anvisar ett ramanslag på 10 000 000 kr, res. 20 (nyd) - villk. 15
52. beträffande anslag till kvinnoorganisationerna att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 bil. 14 i motsvarande del och med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkandena 23, 27 och 28 i motsvarande del, 1993/94:A816 yrkandena 5 och 7 i motsvarande del samt 1993/94:So211 till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 432 000 kr, res. 21 (s)
53. beträffande ökade medel till RFSU att riksdagen avslår motion 1993/94:A40 yrkande 22. res. 22 (s)
Stockholm den 14 april 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Elver Jonsson
I beslutet har deltagit: Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Laila Strid-Jansson (nyd), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s), Britt Bohlin (s) och Rose-Marie Frebran (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Mål i jämställdhetspolitiken (mom. 1)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Regeringens proposition" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A40 att regeringens proposition om jämställdhetspolitiken -- trots vissa förtjänster -- är alltför lättviktig. Utskottets allvarligaste kritik mot regeringens proposition är att den måste ses mot regeringens politik i övrigt. Jämställdhetspolitik får inte avgränsas till vackra ord. Enligt utskottets uppfattning bör all politik och alla områden mera konsekvent präglas av jämställdhetsperspektivet inom ramen för en helhetssyn. Följande konkreta mål bör utgöra en grundstomme i jämställdhetspolitiken.
Kvinnornas andel av landets arbetsinkomster måste öka. Löneskillnader mellan kvinnor och män som enbart beror på kön får inte finnas.
Kvinnor skall finnas i arbetslivet i samma utsträckning som män.
Den starka könssegregeringen på arbetsmarknaden måste brytas.
Kvinnornas andel av utbildningsinsatserna skall vara lika stor som männens.
Fler män måste ta sin del av ansvaret för barn och familj så att färre kvinnor behöver dubbelarbeta.
Hälften av alla chefer bör vara kvinnor. Andelen kvinnliga chefer skall minst motsvara andelen kvinnor på arbetsplatsen.
Det ofrivilliga deltidsarbetet måste avskaffas.
Kvinnors arbetsmiljö måste förbättras. Arbetsgivare och fackliga organisationer måste ta ett större ansvar än de hittills gjort.
Alla former av sexuella trakasserier på arbetsplatserna måste motarbetas.
Fler kvinnor bör bli företagare.
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motion A40 att det krävs en långsiktig, uthållig politik inom ett antal områden för att man skall komma närmare jämställdhetsmålet. Merparten av propositionsförslagen är invändningsfria, men inte tillräckligt långtgående.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A40 (s) i nu behandlad del. Med utskottets ställningstagande tillgodoses även motionerna A254 (s) och A814 (s) i berörda delar. Yrkandet i motion A43 (nyd) har en annan inriktning och avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål i jämställdhetspolitiken att riksdagen med anledning av proposition 1993/94:147 i motsvarande del, motionerna 1993/94:A40 yrkande 4, 1993/94:A254 yrkande 35 och 1993/94:A814 yrkande 1 samt med avslag på motion 1993/94:A43 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kvinnor i chefsbefattningar (mom. 6)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "I ett" och på s. 21 slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det är av stor vikt att andelen kvinnor i chefsbefattningar ökar. Av propositionen framgår att andelen kvinnliga chefer är högre inom den offentliga sektorn än inom näringslivet. Såväl statliga myndigheter som landsting och kommuner bedriver ett aktivt arbete för att höja andelen ytterligare. Näringslivet har därför mycket att lära av den offentliga sektorn i detta avseende. För att den tilltänkta akademin skall uppnå avsedda resultat måste det därför redan från starten ske en nära samverkan mellan näringslivet och statliga och kommunala organ. Härigenom kan en kraftsamling åstadkommas som har större förutsättningar än regeringens förslag att stimulera en utveckling mot fler kvinnliga chefer i olika sektorer i samhället. Det långsiktiga målet för jämställdhetspolitiken på det här området bör vara att hälften av cheferna är kvinnor. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet motion A40 (s) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kvinnor i chefsbefattningar att riksdagen med anledning av dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del, dels motion 1993/94:A40 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Den ekonomiska maktens fördelning (mom. 7)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår en resursutredning om hur den ekonomiska makten är fördelad mellan kvinnor och män. Utskottet anser att en sådan utredning bör breddas till att omfatta en översyn över hur samhällets resurser fördelas mellan kvinnor och män. En utredning som går igenom dessa frågor kan leda fram till ett förslag om en rättvisare fördelning av samhällets resurser mellan kvinnor och män. Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet den aktuella delen i motion A40 (s).
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande den ekonomiska maktens fördelning att riksdagen med anledning av dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del, dels motion 1993/94:A40 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och landsting (mom. 8)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Ett förslag" och slutar med "förslaget i motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns särskild risk för att de pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting drabbar kvinnors möjligheter att arbeta och försörja sig. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att AMS får i uppdrag att förhandla med kommunerna och landstingen om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal. Målsättningen skall vara att förhindra att 20 000 personer går ut i öppen arbetslöshet, i första hand före utgången av år 1995. AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta samma beslut. Stödet för en enskild person får inte överstiga 85 % av lönen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A40 (s) i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och landsting
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A40 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete m.m. (mom. 9)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Socialdemokraterna beskriver" och på s. 24 slutar med "och A814" bort ha följande lydelse:
Det goda arbetet är i hög grad en jämställdhetsfråga eftersom kvinnorna är överrepresenterade i de dåliga arbetena. En fortsatt offensiv för arbetslivets förnyelse är nödvändig för att bekämpa riskerna för ohälsa, öka produktiviteten och minska samhällets kostnader för ohälsa och utslagning. Utskottet instämmer med Socialdemokraterna i denna uppfattning. Som sägs i partiets motion kräver en sådan offensiv politiska initiativ på en rad områden. Det gäller ekonomiska styrmedel, kompetensutveckling, aktivt miljöarbete och arbetsrätt. Utskottet delar Socialdemokraternas uppfattning att erfarenheterna från det s.k. Alfa Q-projektet inom arbetslivsfonderna bör tas tillvara för framtiden.
Utskottet delar också Socialdemokraternas uppfattning att både jämställdhetslagen och de avtal om jämställdhet som finns på arbetsmarknaden förutsätter ett genuint och omfattande engagemang från alla parter. Som framhålls i Socialdemokraternas motion är det dock arbetsgivarens ansvar att ett sådant aktivt jämställdhetsarbete kommer till stånd. Därför måste regeringen kraftfullt verka för att arbetsgivarna utökar sitt engagemang och ansvar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A40 bör ges regeringen till känna. Även motionerna A254 och A814 i motsvarande delar får anses tillgodosedda med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkandena 7 och 9, 1993/94:A254 yrkande 37 och 1993/94:A814 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Forskning om kvinnors arbetsliv m.m. (mom. 10, motiveringen)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Karin Starrins" och på s. 24 slutar med "berörda delarna" bort ha följande lydelse:
Med anledning av vad som sägs i motion A815 (c) om behovet av riktade utbildningsinsatser för kvinnor vars arbetsuppgifter rationaliserats bort anser utskottet att det finns skäl att framhålla följande. Det finns en särskild risk för att de pågående nedskärningarna inom kommuner och landsting drabbar kvinnors möjligheter att arbeta och försörja sig. Därför bör man ta fasta på det av Socialdemokraterna i motion A40 framförda förslaget om särskilda medel för att förlänga uppsägningstiderna för den uppsagda personalen.
På anförda grunder bör motion A815 avstyrkas i den nu berörda delen.
7. Försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt (mom. 13)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Med anledning" och på s. 27 slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Arbetsvärdering kan vara ett av flera instrument för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor, men kan inte ensamt lösa problemet med lönediskriminering. Som framhålls i Socialdemokraternas motion A40 kan en systematisk arbetsvärdering bidra till att de värderingar som styr lönesättningen blir synliga. Arbetsmarknadens parter har det avgörande ansvaret för att utveckla arbetsvärderingen. I enlighet med förslag som läggs fram i Socialdemokraternas motion A40 bör man därför stimulera parterna i detta arbete. Resurser bör avsättas för en försöksverksamhet på arbetsplatserna inom olika branscher. Uppdrag bör ges till Arbetsmiljöfonden att tillsammans med parterna och i samråd med JämO stimulera sådan verksamhet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A40 i denna del bör ges regeringen till känna. Motionerna A254 och A814 i motsvarande delar får anses tillgodosedda med detta.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande 17, 1993/94:A254 yrkande 38 och 1993/94:A814 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lagens dispositivitet (mom. 18)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Det är" och på s. 33 slutar med "således avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig i och för sig inte regeringsförslaget att göra reglerna om aktiva åtgärder tvingande men anser att det finns skäl att göra viss markeringar.
Som Socialdemokraterna framhåller i motion A40 innebär förslaget att man frångår principerna i den nordiska modellen. Det är parternas uppgift att så långt som möjligt i kollektivavtal reglera förhållandena på arbetsplatsen, vilket är skälet till att man ofta väljer modellen med ramlagstiftning. Principen är så viktig att Sverige fått ett erkännande av den i EU-förhandlingarna. Utskottet anser att det måste finnas starka skäl för att frångå principen.
Vidare bör framhållas att JämO redan i dag har möjlighet att övervaka om det finns en jämställdhetsplan på arbetsplatsen och i förekommande fall föra saken inför jämställdhetsnämnden.
Om det finns ett kollektivavtal så finns det också en klar ansvarsfördelning på arbetsplatsen. Det praktiska jämställdhetsarbetet utförs med avtalet som grund, och den arbetsgivare som inte följer avtalet riskerar skadestånd. Detta sätter press på arbetsgivaren och leder ofta till en naturlig utveckling av avtalen.
Som påpekas i Socialdemokraternas motion finns en risk att man ser JämO som den ytterst ansvariga för utvecklingen av jämställdhetsarbetet. Det blir då lättare att dra sig undan. Tidigare har ansvaret för avtalen lett till att man i vart fall bevakat att de uppfyllts.
När utskottet nu ändå ställer sig bakom regeringförslaget sker det med den förutsättningen att parterna tar det fulla ansvaret för sina avtal och att dessa utvecklas i en riktning som är positiv för jämställdhetsarbetet. Som sägs i den socialdemokratiska motionen är det också angeläget med en uppföljning och utvärdering av arbetet.
Utskottet, som alltså godkänner regeringsförslaget, anser att regeringen bör ges till känna vad som anförts med anledning av motion A40. Motionen tillstyrks i motsvarande del medan de övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkandena avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande lagens dispositivitet att riksdagen dels med bifall till proposition 147 i motsvarande del samt med anledning av motionerna 1993/94:A804 yrkande 2 i motsvarande del, 1993/94:A809 yrkande 1 och 1993/94:A813 yrkande 2 i motsvarande del antar 12 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen, dels med anledning av motion 1993/94:A40 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Analys av orsakerna till löneskillnaderna (mom. 21)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet ansluter" och på s. 37 slutar med "berört hänseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom Socialdemokraterna i motion A40 att arbetsgivaren inte bara bör kartlägga löneskillnaderna utan även analysera dem. En kartläggning som inte följs av en analys av varför löneskillnader förekommer måste anses ha ett begränsat värde enligt utskottets mening. Därför bör det av Socialdemokraterna framlagda förslaget till lydelse av den nya bestämmelsen bifallas av riksdagen. Med detta ställningstagande tillgodoses även motionerna A254 och A814 i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande analys av orsakerna till löneskillnaderna att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 18 i motsvarande del samt med anledning av dels proposition 147 i motsvararande del, dels motionerna 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814, båda i motsvarande delar, antar 9 a § första stycket i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen med den ändringen att orden "och analysera" skall föras in mellan orden "kartlägga" och "förekomsten",
10. Kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "När det" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
När det gäller kartläggningens begränsning innebär regeringsförslaget att företag med färre än tio arbetstagare inte skall omfattas av skyldigheten att kartlägga löneskillnader. Enligt utskottets uppfattning bör denna begränsning tas bort såsom föreslås i motion A40. Utskottet ansluter sig i denna fråga till vad som framförts av reservanterna i Löneskillnadsutredningen. Den i propositionen föreslagna begränsningen skulle innebära att alltför många kvinnor, framför allt inom den privata servicesektorn, skulle vara utan möjlighet att få ett underlag för att bedöma om de är utsatta för lönediskriminering.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande kartläggningsskyldighetens begränsning att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:A40 yrkande 18 i motsvarande del och 1993/94:A44 yrkande 4 samt med anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 39 och 1993/94:A814 yrkande 4, båda i motsvarande delar, avslår det genom proposition 147 framlagda förslaget till ändring i jämställdhetslagen såvitt avser 9 a § andra stycket,
11. Lönejämförelser mellan branscher (mom. 25)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Socialdemokraterna att det vid bedömningen av otillåten lönediskriminering kan vara nödvändigt att jämföra arbetsuppgifternas lönesättning hos annan arbetsgivare inom samma bransch. Lagreglerna har annars ett begränsat värde. Utskottet anser därför, liksom Socialdemokraterna i motion A40, att regeringen bör återkomma med förslag. Detta förslag bör bygga på reservanternas skiljaktiga mening i Löneskillnadsutredningen.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Det anförda innebär att motion A40 tillstyrks i berörd del. Även motionerna A44, A254, A819 och A814 får anses tillgodosedda i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande lönejämförelser mellan branscher att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande 19, 1993/94:A44 yrkande 3, 1993/94:A254 yrkande 40, 1993/94:A810 yrkande 2 och 1993/94:A814 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. (mom. 26)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Någon lagregel" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom Socialdemokraterna att det är viktigt att den som anser sig otillåtet könsdiskriminerad skall ha rätt att av arbetsgivaren få en skriftlig uppgift om lön eller andra anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen. Utan en sådan regel blir det svårt att kontrollera om en viss lön strider mot lönediskrimineringsförbudet.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 20 och med anledning av motionerna 1993/94:A254 yrkande 41, 1993/94:A810 yrkande 4 och 1993/94:A814 yrkande 6 dels beslutar att det i jämställdhetslagen skall införas en ny paragraf, 21 a §, med följande lydelse:
En arbetstagare, som kan ange skäl för att anse sig otillåtet könsdiskriminerad enligt 18 § första stycket har rätt att på begäran få en skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön eller andra anställningsvillkor och om de faktorer som påverkat lönen, såsom arten och omfattningen av arbetsuppgifter samt utbildning, yrkeserfarenhet och andra jämförbara meriter i fråga om den av motsatt kön, med vilken arbetstagaren jämför sig.
När uppgifterna lämnas om en anställds lön enligt första stycket, skall den som avses med uppgiften samtidigt få ett meddelande av arbetsgivaren om de uppgifter som lämnats och om vem som begärt dem.
dels beslutar om sådan ändring av ingressen till det i proposition 147 framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen som föranleds därav,
13. Information och opinionsbildning om föräldraledighet (mom. 41)
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den personliga friheten är av grundläggande betydelse. Familj och barn måste i första hand vara föräldrarnas ensak och inte statens. Staten skall inte styra föräldrarnas val i fråga om vem som skall vara hemma och ta hand om barn. Det bestämmer föräldrarna gemensamt. Med hänsyn härtill kan utskottet inte acceptera regeringens förslag beträffande information och opinionsbildning om föräldraledighet. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks propositionen i motsvarande del och motion A43 (nyd) tillstyrks i den aktuella delen. Motion A805 (kds) har en inriktning liknande propositionen och avstyrks följaktligen i den berörda delen.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande information och opinionsbildning om föräldraledighet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A43 yrkande 4 i motsvarande del samt med avslag på dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del, dels motion 1993/94:A805 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Lag om företagshälsovård (mom. 42)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Beträffande kravet" och slutar med "Yrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till arbetsmiljöns betydelse för kvinnors hälsa vill utskottet betona att företagshälsovården (FHV) är en viktig resurs för arbetsgivaren och de anställda. Detta gäller inte minst de små och medelstora företagen. Bidragen till FHV har nu avvecklats och ännu finns inte avtal om FHV på alla områden, t.ex inte inom LO/SAF-området. Utskottet föreslår därför att en lag införs, i vilken alla arbetsgivare blir skyldiga att tillhandahålla företagshälsovård. Självfallet måste lagen garantera de anställda företagshälsovård av god kvalitet. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A40 (s) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande lag om företagshälsovård att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A40 yrkande 11 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Länsstyrelser och jämställdhet (mom. 45)
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Utskottet anser" och på s. 53 slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det finns skäl att byråkratisera jämställdhetspolitiken och att öka statens utgifter. Utskottet avvisar därför förslaget om länsexperter för jämställdhetsfrågor. Med hänvisning till vad som anförts avstyrks propositionen i motsvarande del och motion A43 (nyd) tillstyrks i den aktuella delen. Motionerna A808 (fp) och A812 (s) har en inriktning liknande propositionen och avstyrks följaktligen i de berörda delarna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande länsstyrelser och jämställdhet
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A43 yrkande 6 i motsvarande del samt med avslag på dels proposition 1993/94:147 i motsvarande del, dels motionerna 1993/94:A808 och 1993/94:A812 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Jämställdhet och invandrarkvinnor (mom. 47)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "I direktiven" och slutar med "aktuella delarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill anföra att det finns ytterligare anledning att stärka de politiska kvinnoorganisationernas samverkan med invandrarkvinnorna. Ökade resurser behövs till kvinnoorganisationerna för kontaktarbete bland flyktingkvinnor i Sverige och opinionsbildning om mänskliga rättigheter för kvinnor i krig.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna A40 (s) och A816 (s) i de berörda delarna. Motion A44 (v) har en annorlunda inriktning och avstyrks följaktligen i den aktuella delen.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A40 yrkande 28 i motsvarande del och 1993/94:A816 yrkande 7 i motsvarande del samt med avslag på motion 1993/94:A44 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Utskottet har" och slutar med "avsnitt 5--11" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående redovisat regeringens förslag och bedömningar samt motioner i anslutning därtill, bl.a. Socialdemokraternas motion A40. I vissa frågor har utskottet tagit ställning till propositionens bedömningar i samband med behandling av motionsyrkanden.
Utskottet vill anföra att den inriktning av jämställdhetspolitiken som framgår av motion A40 förordas av utskottet framför propositionen även på de delavsnitt där detta inte uttryckligen har kommit fram i det föregående.
Utskottet föreslår därför att riksdagen -- i den mån propositionens avsnitt 5--11 inte behandlats tidigare -- godkänner den i propositionen föreslagna huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken endast om denna överenstämmer med motion A40 (s).
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande inriktning av jämställdhetspolitiken att riksdagen -- i den mån proposition 147 avsnitt 5--11 inte behandlats tidigare -- godkänner vad regeringen förordar i fråga om den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken (avsnitt 5--11) endast om denna överensstämmer med motion 1993/94:A40 (s).
18. Anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Utskottet har" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
JämO:s resurser bör i enlighet med vad som förordas i motion A40 (s) räknas upp med 3 miljoner kronor för att JämO skall kunna bedriva ett kraftfullt jämställdhetsarbete. I detta ingår ett utökat arbete med tillsyn enligt jämställdhetslagen, utveckling av arbetsvärderingsmetoder samt insatser med rådgivning och anvisningar i fråga om arbetsvärdering och lönesystem. Vidare bör JämO:s möjlighet att beställa statistikuppgifter och attitydundersökningar stärkas genom en anslagshöjning.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion A40 (s) i berörd del. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden får anses tillgodosedda med utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande anslag till Jämställdhetsombudsmannen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 21 samt med anledning av proposition 1993/94:147 i motsvarande del, motionerna 1993/94:A254 yrkande 42, 1993/94:A810 yrkande 6 och 1993/94:A816 yrkande 2 till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 11 959 000 kr,
19. Anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder (mom. 50)
Under förutsättning av bifall till reservation 13
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Utskottet ser" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom motion A43 (nyd) vad gäller ståndpunkten att regeringens förslag om information och opinionsbildning om föräldraledighet inte bör bifallas av riksdagen. I konsekvens därmed anser utskottet att medel inte bör utgå för detta ändamål. Anslaget till särskilda jämställdhetsåtgärder bör därför minskas med 3 150 000 kronor, vilket är det i propositionen beräknade beloppet för information och opinionsbildning om föräldraledighet. Utskottet tillstyrker således motion A43 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande anslag till särskilda jämställdhetsåtärder att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A43 yrkande 4 i motsvarande del samt med anledning av proposition 1993/94:147 i motsvarande del till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 18 356 000 kr,
20. Ytterligare medel till länsstyrelserna (mom. 51)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Laila Strid-Jansson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet har" och slutar med "1 796 346 000 kr" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare tillstyrkt förslaget i motion A43 (nyd) att avvisa propositionen vad gäller inrättande av länsexperter för jämställdhetsfrågor. Som en följd av detta ställningstagande bör länsstyrelserna inte heller anvisas extra medel för en sådan funktion. Det av regeringen begärda beloppet, 10 miljoner kronor, bör således inte utgå. Med det anförda tillstyrker utskottet motion A43 i aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande ytterligare medel till länsstyrelserna att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A43 yrkande 6 i motsvarande del avslår proposition 1993/94:147 såvitt avser ytterligare medel för budgetåret 1994/95 till Länsstyrelserna m.m.,
21. Anslag till kvinnoorganisationerna (mom. 52)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Det statliga" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Socialdemokraterna i motion A40 att anslaget till kvinnoorganisationerna bör utökas med 6 miljoner kronor med hänsyn till de uppenbara behoven av resursförstärkning till Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige (3 miljoner kronor), till de politiska kvinnoorganisationerna (2 miljoner kronor) samt till kvinnoorganisationernas samverkan med invandrarkvinnor (1 miljon kronor). Utskottet tillstyrker således motion A40 (s) i dessa delar. Därmed får även övriga behandlade motionsyrkanden anses vara tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande anslag till kvinnoorganisationerna att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkandena 23, 27 och 28 i motsvarande del samt med anledning av dels proposition 1993/94:100 bil. 14 i motsvarande del, dels motionerna 1993/94:A816 yrkandena 5 och 7 i motsvarande del samt 1993/94:So211 till Bidrag till kvinnoorgansationernas centrala verksamhet för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln anvisar ett rerservationsanslag på 9 432 000 kr,
22. Ökade medel till RFSU (mom. 53)
Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Johnny Ahlqvist, Berit Andnor och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
När det gäller frågan om ökade bidrag till RFSU för uppsökande verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar, delar utskottet bedömningen i motion A40 (s) att det är angeläget med sådana insatser. RFSU har med sin breda kontaktyta mot ungdomar på många håll i vårt land stora möjligheter till en effektiv uppsökande verksamhet. Utskottet tillstyrker således förslaget i motionen att bidraget till RFSU räknas upp med 1 miljon kronor. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion A40 yrkande 22 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande ökade medel till RFSU att riksdagen med bifall till motion 1993/94:A40 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande Särskilt yttrande
Mål i jämställdhetspolitiken m.m.
Vad gäller målen i jämställdhetspolitiken har Ny demokrati ingen annan uppfattning än utskottet men vill särskilt betona vikten av lika lön för lika arbete. Trots uttalanden i politiska sammanhang har utjämningen av löneskillnaderna avstannat. Nu måste parterna ta sitt ansvar. Det räcker inte med allmänt hållna ambitioner utan ett bestämt mål måste sättas upp. Jag anser att man bör kunna uttrycka målet så att likalöneprincipen skall vara genomförd inom tre år.
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant för Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag instämmer i den reservation som de socialdemokratiska företrädarna i utskottet har avgett beträffande mål i jämställdhetspolitiken (mom. 1), uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och landsting (mom. 8), arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete m.m. (mom. 9), försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt (mom. 13), kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22), lönejämförelser mellan branscher (mom. 25), skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. (mom. 26), lag om företagshälsovård (mom. 42), inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48), anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49), anslag till kvinnoorganisationerna (mom. 52) samt ökade medel till RFSU (mom. 53).
Därutöver vill jag anföra följande.
Ett internationellt perspektiv
Vänsterpartiet säger nej till EU-medlemskap med hänsyn till effekterna för svenska kvinnor. Förutsättningen för jämställdhet i Sverige är kvinnornas etablering på arbetsmarknaden, vilken har möjliggjorts genom offentlig finansierad barnomsorg, sjukvård och äldrevård. Jag är övertygad om att vi kan uppnå en stark svensk ekonomi, liksom en stark svensk offentlig sektor genom att stå utanför EU.
Jämställdhet i arbetslivet
Vänsterpartiet anser i enlighet med partiets motion Ub714 att jämställdhetslagens räckvidd måste utsträckas, så att lagen även omfattar utbildningsområdet.
Det hävdas ibland att jämställdhetslagen och avtalsrätten kolliderar. Enligt Vänsterpartiet måste man därför understryka att lika lön för kvinnor och män inte bara är en avtalsfråga utan faktiskt gäller diskriminering. Vidare ser partiet det som en stor brist i jämställdhetslagen att skyldigheten att upprätta jämställdhetsplaner inte avser de mindre företagen. Därigenom undantas stora grupper av anställda, inte minst inom privat sektor.
Jämställdhetslagen bör ändras i enlighet med Ontarios lagmodell för lika lön, vilket skulle innebära en betydligt effektivare lagstiftning.
Vänsterpartiet är också kritiskt mot jämställdhetslagens skadeståndsregler som sannolikt inte uppfyller EG-rättens krav.
Ett antal angelägna uppgifter bör anförtros JämO i enlighet med förslag som lagts fram av Vänsterpartiet i motionerna A44, A715 och So610. Det gäller bl.a. en översyn av jämställdhetsarbetet i fristående högskolor m.m.
Vänsterpartiet anser det viktigt att jämställdhetslagen utvidgas så att lagen också kan användas mot sexuella trakasserier inom utbildningsväsendet. Vidare måste den ändringen göras att det införs ett direkt förbud mot sexuella trakasserier i jämställdhetslagen.
Utredning om jämställdhetens sociala fördelning
Enligt Vänsterpartiet bör en utredning tillsättas med syfte att kartlägga om jämställdheten kan sägas vara socialt snedfördelad och vilka mekanismer som ligger bakom det faktum att ansvaret för hem och barn fördelar sig olika mellan kvinnor och män i olika samhällsklasser.
Äldre kvinnor
Ett viktigt faktum är att kvinnor överlever sina män och därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla. Vänsterpartiet anser att dessa frågor måste lyftas fram och uppmärksammas. När det talas om människor med funktionshinder eller när jämställdhet diskuteras är det viktigt att de äldre kvinnornas situation inte försummas.
Integration av jämställdhetsaspekten i alla utredningar
Vänsterpartiet anser att jämställdhetsaspekten bör integreras i alla utredningar och regeringsförslag. Både effekterna för en yttre ekonomisk jämställdhet och för en mer strukturell jämställdhet bör beaktas.
Jämställdheten inom utbildningsområdet
Jag anser att man bör satsa mer på jämställdhetsarbetet inom utbildningsområdet. Enligt Vänsterpartiet bör bl.a. en ändring i högskolelagen genomföras så att den även omfattar fristående och stiftelseägda högskolor. Vänsterpartiet anser även att det bör utredas vilka konsekvenser ett avskaffande av kårobligatoriet får för jämställdhetsarbetet på universitet och högskolor. Vidare vill Vänsterpartiet satsa på en jämnare könsfördelning inom kvinnodominerade utbildningar samt se över hur den kunskap om betydelsen av kön som finns i det privata näringslivet kan integreras i befintliga utbildningar på olika nivåer.
Jämställdhet och invandrarkvinnor
Vänsterpartiet anser att invandrade kvinnors situation bör uppmärksammas betydligt mer än vad som görs idag. Jag föreslår därför att regeringen tillsätter en utredning om jämställdheten och invandrarna. Ambitionen bör vara att utredningen genomförs av svenska och invandrade kvinnor och män i samarbete och den bör ta vara på och utvärdera tidigare invandrargenerationers erfarenheter.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 2, 17, 19, 23, 29, 30, 36, 37, 39, 43, 44, 46 och 47 borde ha hemställt:
2. beträffande EU-medlemskapets effekter för svenska kvinnor att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. beträffande jämställdhetslagens räckvidd att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A807 och 1993/94:Ub714 yrkande 18, båda i motsvarande delar, som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. beträffande jämställdhetslagen och avtalsrätten m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkandena 1 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
23. beträffande Ontarios lagmodell för lika lön att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44 yrkande 2 och 1993/94:A810 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
29. beträffande jämställdhetslagens skadeståndsregler att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A806 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
30. beträffande jämställdhetsarbetet i fristående högskolor m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44 yrkande 9, 1993/94:A715 yrkande 1 och 1993/94:So610 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
36. beträffande sexuella trakasserier inom utbildningsväsendet att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A803, 1993/94:A807 i motsvarande delar, 1993/94:A815 yrkande 32 och 1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
37. beträffande förbud mot sexuella trakasserier i jämställdhetslagen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A806 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
39. beträffande utredning om jämställdhetens sociala fördelning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
43. beträffande äldre kvinnor att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
44. beträffande integration av jämställdhetsaspekten i alla utredningar att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
46. beträffande jämställdheten inom utbildningsområdet att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:A44 yrkandena 10, 11 och 14 samt 1993/94:Ub714 yrkande 18 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
47. beträffande jämställdhet och invandrarkvinnor att riksdagen med anledning av motion 1993/94:A44 yrkande 17 samt med avslag på motionerna 1993/94:A40 yrkande 28 i motsvarande del och 1993/94:A816 yrkande 7 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)
Socialutskottets yttrande 1993/94:SoU3y Bilaga 2 Jämställdhetsfrågor
Till arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet har beslutat bereda socialutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar jämte motioner i de delar propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande till frågor om kvinnors hälsa (yrkande 4 och avsnitt 9 i propositionen samt motion 1993/94:A40 yrkandena 12 och 22), om kvinnor med funktionshinder (yrkande 4 och avsnitt 10 i propositionen) och om äldre kvinnor (motion 1993/94:A44 yrkande 16).
Kvinnors hälsa
I propositionen föreslår regeringen riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 9 Kvinnors hälsa. Regeringen gör bedömningen att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att öka kunskaperna om kvinnors hälsa. Bl.a. bör detta område bättre belysas i den grundläggande läkarutbildningen. Projektmedel bör avsättas inom den ekonomiska ramen för Särskilda jämställdhetsåtgärder för att vidareutveckla kurser och/eller kursmoment om kvinnors hälsa. En utredning kommer att tillsättas om hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården.
Vidare anförs bl.a. följande:
Trots att kvinnor i genomsnitt lever längre än män har de ett högre ohälsotal än män. Inom den medicinska vetenskapen finns i dag föga kunskap om de faktorer som skiljer kvinnors och mäns hälsa. Mycket av den forskning som bedrivs och den statistik som produceras saknar könsperspektiv.
-- -- --
Arbetslivets förhållanden är avgörande för folkhälsan. Kvinnors och mäns arbetsmarknader skiljer sig fortfarande åt. -- -- -- Det finns en oroväckande ökning av belastningsskador även bland mycket unga kvinnor.
Inom Folkhälsoinstitutets program Kvinnors hälsa pågår ett utvecklingsarbete för att lägga grunden till ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet. Syftet är att klarlägga likheter och skillnader i folkhälsan och dess villkor mellan kvinnor och män. Av årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6) framgår att Folkhälsoinstitutet avsätter 10 miljoner kronor för en särskild satsning på kvinnors hälsa ur ett livscykelperspektiv.
Under våren 1994 kommer Socialstyrelsen att presentera en folkhälsorapport där utvecklingen av folkhälsan de senaste åren analyseras. I en separat rapport kommer Socialstyrelsen i samarbete med Folkhälsoinstitutet att ägna särskild uppmärksamhet åt könsspecifik hälsa.
Kunskapen hos läkarna om det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår om kvinnors hälsa och sjukdomar är bristfällig. Regeringen anser det därför angeläget att etablera ett kvinnoperspektiv i läkarutbildningen.
-- -- --
Maktstrukturen inom hälso- och sjukvården har stor betydelse för hur kvinnors ohälsa och de symptom den ger upphov till uppfattas och bemöts. På samma sätt som inom andra områden i samhället dominerar männen i besluts- och maktpositioner inom sjukvården.
Studier visar att kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som patienter i sjukvården -- -- --. Kvinnor söker sjukvård oftare än män och i allmänhet för andra symptom än män. Kvinnor beskriver också sina symptom på ett annat sätt än män vilket bl.a. kan leda till att kvinnors sjukdomar underdiagnostiseras.
-- -- --
Både manliga och kvinnliga läkare ställer oftare psykiatrisk diagnos på kvinnliga patienter än på manliga. -- -- --
En utredning kommer under våren 1994 att tillsättas inom Socialdepartementet för att närmare belysa hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården. Syftet är att undersöka om det finns skillnader i sättet att bemöta patienter som beror på kön. Orsakerna till eventuella skillnader och effekterna av dessa skall redovisas.
I motion 1993/94:A40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om redovisning av särskilda åtgärder för att minska kvinnors ohälsotal och öka rehabiliteringsinsatserna för kvinnor (yrkande 12). Motionärerna tillstyrker en utredning om hur kvinnor bemöts inom sjukvården. Den tendens att utgå från mannen som norm som man kan iaktta inom den fysiska sjukvården har enligt motionärerna möjligen sin motsats inom den psykiska vården. Den föreslagna utredningen bör vidgas till att omfatta även förhållningssätt och behandlingsmetoder inom psykisk vård.
Motionärerna anser också att frågor som rör reproduktiv hälsa måste uppmärksammas mer. Information och förebyggande åtgärder är effektiva när det gäller att sänka antalet aborter och på annat sätt öka ungdomars ansvarskänsla. Man kan räkna med att ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp, och då särskilt den stora andelen flickor, utgör en riskgrupp. Ungdomsmottagningarna fyller här en mycket värdefull funktion. Genom de omfattande nedskärningar som nu sker inom den offentliga sektorn riskerar dock denna värdefulla resurs att utarmas eller t.o.m. läggas ner. I ett förebyggande arbete kan inte nog betonas betydelsen av att ungdomsmottagningarna får finnas kvar och utvecklas.
I yrkande 22 i samma motion hemställs att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) anvisar 1 miljon kronor utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar. RFSU har redan erfarenhet och aktiviteter på detta område. En ekonomisk förstärkning kan få ett mycket snabbt genomslag. Verksamheten bör vara såväl STD- som abortförebyggande och i arbetet bör arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad målgrupp. Motionärerna föreslår en ökning med 1 miljon kronor av RFSU:s anslag för uppsökande arbete med sexualupplysning, abort- och STD-förebyggande verksamhet, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
Socialutskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om kvinnors hälsoproblem. I betänkandet 1993/94:SoU7 s. 29 f. behandlade utskottet senast dessa frågor. Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att det var angeläget att kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas ytterligare. Folkhälsoinstitutets arbete med ett särskilt program för kvinnors hälsa samt planerna på en särskild satsning för att förstärka och fördjupa kvinnoperspektivet var därvid angeläget. Mot bakgrund av det arbete som redan pågick eller planerades fick motionerna anses tillgodosedda. Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1993/94:SoU20 har utskottet i dagarna behandlat samma motionsyrkande som yrkande 22 i den nu aktuella motionen. Utskottet delade motionärernas uppfattning att det är angeläget med insatser för arbetslösa ungdomar. Folkhälsoinstitutet gör också redan olika insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan. Inom i stort sett alla program planerar institutet särskilda aktiviteter riktade till ungdomar. Arbetet på enheten för Hälsa och Sexualitet har ungdomar som sin största målgrupp. RFSU tillhör de organisationer som erhåller organisationsstöd från Folkhälsoinstitutet. Med det anförda avstyrkte utskottet motionen.
Under allmänna motionstiden 1994 har ett tiotal motionsyrkanden väckts med olika förslag beträffande kvinnors hälsa. Dessa yrkanden har remitterats till socialutskottet, som torde komma att behandla dem i ett betänkande i höst.
Socialutskottet gör följande bedömning.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av jämställdhetspolitiken när det gäller kvinnors hälsa som förordas i propositionen. Utskottet anser det angeläget att kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras. Folkhälsoinstitutet gör också stora insatser på detta område. Inom kort läggs också en folkhälsorapport fram av Socialstyrelsen i samarbete med Folkhälsoinstitutet. Stor uppmärksamhet torde i rapporten komma att ägnas kvinnors hälsa. En proposition om folkhälsofrågor har också aviserats till senare i vår.
Utskottet kan inte finna att det föreligger någon egentlig motsättning mellan motionärernas synsätt och de riktlinjer som förordas i propositionen. Utskottet delar motionärernas inställning att frågor om reproduktiv hälsa bör uppmärksammas mer. Ungdomsmottagningarna har även enligt utskottets mening stor betydelse, vilket utskottet redan tidigare framhållit flera gånger. Det är angeläget att verksamheten får finnas kvar och utvecklas. Detta är dock i första hand en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Utskottet instämmer vidare i att regeringen bör tillsätta en utredning om kvinnors och mäns bemötande inom hälso- och sjukvården. Det är därvid enligt utskottet självklart att även kvinnors bemötande i den psykiatriska vården uppmärksammas. Något tillkännagivande till regeringen behövs inte enligt utskottet. Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet föreslå riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktning av jämställdhetspolitiken beträffande kvinnors hälsa som förordas i propositionen och avslå motion A40 (s) yrkande 12.
Den fråga som tas upp i yrkande 22 i motionen har utskottet behandlat för bara några dagar sedan och avstyrkt. Arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motionsyrkandet.
Kvinnor med funktionshinder
Regeringen föreslår i propositionen riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken i enlighet med vad regeringen förordat i avsnitt 10 Kvinnor med funktionshinder. Regeringen gör bedömningen att möjligheterna bör undersökas att göra en könsuppdelad statistikredovisning av situationen för funktionshindrade för att bättre kunna belysa villkoren för kvinnor med funktionshinder. Särskilda satsningar kommer enligt regeringen att göras för att förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder och öka deras inflytande på olika områden i samhället.
I propositionen anförs vidare följande:
I de flesta handikappgrupper är kvinnorna i majoritet. Det gäller t.ex. bland rörelsehindrade och synskadade. Även om livet för kvinnor med funktionsnedsättningar liknar andra kvinnors liv med familj och yrkesarbete har de förutom omsorgen om barn, hem och arbete ett funktionshinder som tar tid och kraft. De upplever ofta att de är handikappade i dubbel bemärkelse. Kvinnor med funktionshinder ställer inte samma anspråk på samhällets stödåtgärder som män med funktionshinder, vilket leder till att kvinnor ofta indirekt missgynnas. Fler kvinnor än män anser sig behöva mer praktisk daglig hjälp än de får. Det tycks också vara så att kvinnor i mindre utsträckning än män får avancerad teknisk utrustning. Fler kvinnor än män bland funktionshindrade är arbetslösa.
Kunskaperna om situationen för funktionshindrade kvinnor är bristfällig. -- -- -- Den information och statistik som finns om personer med funktionshinder är inte könsuppdelad. Regeringen har uppmärksammat frågan i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 6) och särskilt pekat på behovet av att se över statistiken på området. En förstudie kommer att göras under år 1994 för att belysa möjligheterna att göra en samlad könsuppdelad statistikredovisning över funktionshindrades situation på olika områden i samhället.
En stor del av forskningen inom handikappområdet saknar könsperspektiv. Det är först under det senaste decenniet som funktionshindrade kvinnors situation börjat uppmärksammas och ägnas intresse i den vetenskapliga debatten. -- -- -- En fortsatt forskning om kvinnor med funktionshinder är av central betydelse för att deras situation skall kunna förbättras.
Regeringen avser att senare i vår i en särskild proposition föreslå att en funktion som handikappombudsman inrättas -- -- --. Ett viktigt område i handikappombudsmannens arbete är därvid att bevaka och lyfta fram funktionshindrade kvinnors situation.
Ett övergripande mål för jämställdhetspolitiken är att öka kvinnors inflytande på olika områden och nivåer i samhället. -- -- -- Här bör också funktionshindrade kvinnors delaktighet beaktas.
Särskilda satsningar på projekt och utvecklingsarbete behövs således för att stärka funktionshindrade kvinnors möjligheter att själva påverka sin situation och öka sina möjligheter att aktivt delta i politiskt, fackligt och annat samhällsarbete. -- -- -- Det är angeläget att finna metoder som underlättar kvinnornas möligheter att engagera sig inom dessa områden. -- -- --
Ett angeläget område att lyfta fram är den nya teknikens betydelse för kvinnor med funktionshinder. -- -- --
Regeringen kommer i olika sammanhang att stödja utvecklingsinsatser av ovan nämnda slag. Bland annat kommer regeringen att senare i vår anvisa särskilda medel ur Allmänna arvsfonden till utvecklingsinsatser i syfte att ytterligare förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder.
Socialutskottet gör följande bedömning.
Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet föreslå riksdagen att godkänna den huvudsakliga inriktningen av jämställdhetspolitiken beträffande kvinnor med funktionshinder som förordas i propositionen.
Äldre kvinnor
I motion A44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivande av vad som anförts om äldre kvinnor (yrkande 16). I motionen påpekas att Stockholms läns Äldrecentrum har undersökt hur tillgången på hemtjänst fördelar sig på kön. Resultaten är skrämmande och visar att äldre kvinnor får betydligt sämre service än äldre män, som inte anses klara sig själva såsom kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer alltså kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras sista år besvärliga.
Ett viktigt faktum är enligt motionärerna att kvinnor överlever sina män och därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla. Männen kan ofta ha makan hos sig in i det sista och på så sätt få hjälp och stöd. Kvinnorna blir däremot ensamma och utan hjälp. Motionärerna anser att dessa frågor måste lyftas fram och uppmärksammas.
Socialutskottet gör följande bedömning.
Utskottet delar inställningen i motionen att hemtjänsten liksom all annan social service måste fördelas rättvist och efter behov. Om situationen är den att äldre kvinnor erhåller sämre service än äldre män så bör detta problem enligt utskottet uppmärksammas. Utskottet anser att propositionen ger vid handen att regeringens inställning är att förbättringar nu bör ske av kvinnors hela situation sedd i ett livsperspektiv. I propositionen framhålls t.ex. att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på alla politikområden. Förslag och beslut måste enligt propositionen analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. Det gäller särskilt inom vissa områden, bl.a. socialpolitiken. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion A44 (v) yrkande 16 behövs inte.
Arbetsmarknadsutskottet bör enligt socialutskottet avstyrka motionsyrkandet.
Stockholm den 12 april 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Ulla Tillander (c), Chatrine Pålsson (kds) och Stefan Kihlberg (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
Kvinnors hälsa
Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser att utskottets bedömning när det gäller Kvinnors hälsa bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att mer måste göras för att rehabilitera de arbetstagare som blivit sjuka eller skadade och speciellt då de många kvinnor som är långtidssjuka på grund av belastningsskador, rygg- och ledbesvär. Fler kvinnor än män är långtidssjukskrivna. Det talar för att insatserna för rehabilitering inte räcker till. I kronor räknat satsas mindre på kvinnors rehabilitering. Många långtidssjuka kvinnor tappar nu till följd av den höga arbetslösheten sitt fotfäste på arbetsmarknaden. De måste i stället få den rehabilitering de enligt lag har rätt till. Nu riskerar de i stället att förtidspensioneras. Möjlighet till utbildning är ofta en viktig del av rehabiliteringen. På så sätt kan kvinnor få andra mer varierande arbetsuppgifter än tidigare. Just bristande kunskaper anges ju ofta som skäl till varför kvinnor inte får andra arbetsuppgifter, som de skulle behöva av hälsoskäl.
Utskottet instämmer i motionärernas förslag att Riksförsäkringsverket bör få i uppdrag att redovisa särskilda åtgärder för att minska kvinnors ohälsotal och öka rehabiliteringsinsatserna för kvinnor.
Utskottet instämmer också i att det är angeläget att kunskaperna om kvinnors hälsa förbättras och att en utredning bör tillsättas om hur kvinnor bemöts inom sjukvården. Den tendens att utgå från mannen som norm som man kan iaktta inom den fysiska sjukvården har möjligen sin motsats inom den psykiska vården. Den föreslagna utredningen bör därför vidgas till att omfatta även förhållningssätt och behandlingsmetoder inom psykisk vård.
Utskottet anser också att frågor som rör reproduktiv hälsa måste uppmärksammas mer. Information och förebyggande åtgärder är effektiva när det gäller att sänka antalet aborter och på annat sätt öka ungdomars ansvarskänsla. Man kan räkna med att ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp, och då särskilt den stora andelen flickor, utgör en riskgrupp. Ungdomsmottagningarna fyller här en mycket värdefull funktion. Genom de omfattande nedskärningar som nu sker inom den offentliga sektorn riskerar dock denna värdefulla resurs att utarmas eller t.o.m. läggas ner. I ett förebyggande arbete kan inte nog betonas betydelsen av att ungdomsmottagningarna får finnas kvar och utvecklas. Utskottet förordar att arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen ger regeringen detta till känna med anledning av motion A40 (s) yrkande 12.
Utskottet anser vidare att riksdagen till Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) bör anvisa 1 miljon kronor utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar. RFSU har redan erfarenhet och aktiviteter på detta område. En ekonomisk förstärkning kan få ett mycket snabbt genomslag. Verksamheten bör vara såväl STD- som abortförebyggande, och i arbetet bör arbetslösa ungdomar utgöra en prioriterad målgrupp. Utskottet förordar att arbetsmarknadsutskottet föreslår riksdagen att med bifall till motion A40 (s) yrkande 22 anvisa 1 miljon kronor till RFSU utöver vad regeringen föreslagit för uppsökande arbete, företrädesvis bland arbetslösa ungdomar.
Äldre kvinnor
Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser att utskottets bedömning när det gäller Äldre kvinnor bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att Stockholms läns Äldrecentrum har undersökt hur tillgången på hemtjänst fördelar sig på kön. Resultaten visar att äldre kvinnor får sämre service än äldre män, vilka inte anses kunna klara sig själva på samma sätt som kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer alltså kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras sista år besvärliga.
Kvinnor överlever dessutom oftast sina män och därför är de mer beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla. Mannen kan ofta ha makan hos sig in i det sista och på så sätt få hjälp och stöd. Kvinnorna blir däremot ensamma och utan hjälp. Utskottet anser att dessa frågor måste lyftas fram och uppmärksammas. Utskottet förordar att arbetsmarknadsutskottet föreslår riksdagen att med anledning av motion A44 (v) yrkande 16 ge regeringen detta till känna.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag instämmer i s-ledamöternas avvikande mening om kvinnors hälsa.
Äldre kvinnor
Stockholms läns Äldrecentrum har undersökt hur tillgången på hemtjänst fördelar sig på kön. Jag anser att resultaten är skrämmande och visar att äldre kvinnor får betydligt sämre service än äldre män, som inte anses klara sig själva såsom kvinnorna. Könsfördomar och diskriminering följer alltså kvinnorna upp i ålderdomen och bidrar till att göra deras sista år besvärliga.
Ett viktigt faktum är att kvinnor överlever sina män och därför är mer beroende av det offentligas tjänster när de blir gamla. Männen kan ofta ha makan hos sig in i det sista och på så sätt få hjälp och stöd. Kvinnorna däremot blir ensamma och utan hjälp.
Jag anser att dessa frågor måste lyftas fram och uppmärksammas. När vi talar om människor med funktionshinder eller när vi diskuterar jämställdhet är det viktigt att de äldre kvinnornas situation inte försummas. Detta borde ges regeringen till känna med bifall till motion A44 (v) yrkande 16.
Utbildningsutskottets yttrande 1993/94:UbU3y Bilaga 3 Jämställdhetspolitiken
Till arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet har den 15 mars och den 12 april 1994 beslutat bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt -- delat ansvar jämte motioner i de delar propositionen och motionerna berör utbildningsutskottets beredningsområde samt motion 1993/94:A807 yrkande 1 väckt under den allmänna motionstiden innevarande riksmöte. Utbildningsutskottet har den 29 mars 1994 beslutat att med eget yttrande till arbetsmarknadsutskottet överlämna motion 1993/94:Ub714 yrkande 18, vilken också väcktes under den allmänna motionstiden i år.
I detta yttrande behandlar utbildningsutskottet motionerna 1993/94:A44 (v) yrkandena 10 och 11, 1993/94:A807 (kds) yrkande 1 samt motion 1993/94:Ub714 (v) yrkande 18.
Förekomsten av sexuella trakasserier vid universiteten och högskolorna har föranlett förslag i motionerna 1993/94:A44, 1993/94:A807 och 1993/94:Ub714, vilka alla tar sikte på skärpt lagstiftning mot ifrågavarande trakasserier. I förstnämnda motion, väckt med anledning av proposition 1993/94:147, anförs att regeringen underlåter att beröra det faktum att privata och stiftelseägda högskolor inte innefattas av högskolelagens paragraf om jämställdhet. Motionärerna motsätter sig denna särbehandling, inte minst med tanke på de tänkbara effekterna för jämställdheten och frågan om sexuella trakasserier. Som det nu är, är studerande vid fristående högskolor rättslösa vad gäller skydd mot sexuella trakasserier, hävdas det i motionen, och motionärerna begär förslag till sådan ändring i högskolelagen att den omfattar fristående högskolor och stiftelseägda högskolor (yrkande 10). Sexuella trakasserier är ett allvarligt hot mot anställdas och studenters arbetsglädje, trygghet, ekonomi och möjligheter till framgång i arbete respektive studier, heter det i motion 1993/94:A807. Med hänvisning till undersökningar om sexuella trakasserier av studenter och till att studenterna vid universiteten och högskolorna står i samma beroendeställning till lärare och handledare som de anställda gör till chefer och arbetsledare föreslås i motionen att riksdagen begär förslag till jämställdhetslagstiftning på utbildningsområdet (yrkande 1). Stora delar av jämställdhetslagen skulle kunna tillämpas även inom utbildningsområdet. Det räcker inte, menar motionärerna, att hänvisa till civilrättslig och straffrättslig lagstiftning. I motion 1993/94:Ub714 yrkande 18 begärs ett uttalande om vad i motionen anförts om jämställdheten i högskolan. Motionärerna anser att jämställdhetslagen bör utvidgas till att gälla också den högre utbildningen. Lagstiftningen mot sexuella trakasserier bör skärpas. Vidare bör riksdagen ange klarare direktiv för det lokala jämställdhetsarbetet, och god jämställdhet bör premieras vid resurstilldelningen.
Utskottet tar först upp frågan om jämställdhetslagens räckvidd. Denna har diskuterats alltsedan den tidigare jämställdhetslagens tillkomst hösten 1979, varvid det framför allt har framförts att lagen borde omfatta utbildningsområdet. Den dåvarande regeringen tillkallade år 1988 en särskild utredare med uppdrag att göra en utvärdering av lagen och föreslå de förändringar som utvärderingen påkallade för att göra lagen mer verksam och ändamålsenlig. Utredaren behandlade frågan i sitt betänkande Tio år med jämställdhetslagen -- utvärdering och förslag (SOU 1990:41). Utredaren menade att de jämställdhetsaspekter som finns inom flertalet samhällssektorer kan och bör beaktas i samband med lagstiftning av annat slag. Jämställdhetslagen borde ses i samband med allt annat jämställdhetsarbete och hon ansåg att lagen inte borde vidgas till att gälla samhällslivet i stort. I ett särskilt avsnitt behandlades frågan om jämställdhetslagen och utbildningsområdet. Utredaren föreslog inte någon utvidgning av tillämpningsområdet utöver vad lagen redan gällde, dvs. förhållandet mellan de anställda och deras arbetsgivare. Riksdagen antog våren 1991 en ny jämställdhetslag (prop. 1990/91:113, bet. AU17, rskr. 288, SFS 1991:433). Enligt den dåvarande regeringens bedömning borde jämställdhetslagstiftningen också i fortsättningen gälla uteslutande arbetslivet. Även om det var av stor betydelse att det bedrivs ett aktivt jämställdhetsarbete inom utbildningsområdet, borde jämställdhetslagen behålla sin arbetsrättsliga karaktär. Regeringen menade att det borde ankomma på huvudmännen för skolväsendet och den högre utbildningen att driva och följa upp arbetet för jämställdhetsmålen inom detta område i enlighet med de riktlinjer som angetts av regering och riksdag. Hösten 1992 antog riksdagen en ny högskolelag (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103, SFS 1992:1434). I den föreskrivs uttryckligen att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas (1 kap. 5 §). I lagmotiven framhålls att bestämmelsen inskärper en skyldighet att i alla sammanhang i verksamheten vid våra universitet och högskolor se till att inte någon missgynnas på grund av sitt kön (prop. s. 80).
Av nu föreliggande proposition 1993/94:147 framgår att även den nuvarande regeringen anser att de synpunkter i fråga om jämställdhetslagens räckvidd som utskottet här har redogjort för får anses giltiga och att lagen alltså inte bör utvidgas till att omfatta andra delar av samhällslivet än arbetslivet (s. 62).
Utbildningsutskottet delar regeringens uppfattning på denna punkt. För egen del finner utskottet det angeläget att understryka att det ankommer på högskolemyndigheterna att se till att de regler om jämställdhet som återfinns i högskolelagen efterlevs av alla berörda. Utskottet, som i det följande går närmare in på frågan om sexuella trakasserier, vill också erinra om att såväl jämställdhetslagens föreskrift att arbetsgivaren skall motverka sexuella trakasserier som samma lags förbud mot trakasserier på grund av att arbetstagaren avvisat sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för könsdiskriminering självfallet äger sin giltighet på högskolans arbetsplatser såvitt avser förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare eller den som i arbetsgivarens ställe har rätt att besluta om en arbetstagares arbetsförhållanden (6 och 22 §§). Med det anförda anser utskottet att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motion 1993/94:A807 yrkande 1 och 1993/94:Ub714 yrkande 18 i nu berörda delar.
Beträffande sexuella trakasserier vill utskottet anföra följande.
Utskottet har just redovisat vad i jämställdhetslagen sägs om sexuella trakasserier. Regeringen erinrar i propositionen om de diskussioner som har förevarit om att de lagregler som tar sikte på sexuella trakasserier på arbetsplatsen borde ändras, så att de också omfattar studenter inom högskolan. Bakgrunden är den som även motionärerna åberopar, nämligen att undersökningar visar att sexuella trakasserier riktade mot studerande förekommer inom högskolan. Regeringen framlägger inget förslag till ändrad lagstiftning för att komma åt problemet, utan hänvisar till brottsbalkens bestämmelser om ofredande och sexuellt ofredande samt att straffsatserna för bl.a. dessa brott skärptes förra året. Självfallet ligger i efterlevnaden av högskolelagens bestämmelser, anför regeringen, att det är högskolans uppgift att motverka sexuella trakasserier inom högskolan, vare sig trakasserierna berör de anställda eller elever och studenter. Regeringen, som utgår från att högskolan aktivt arbetar med dessa frågor, kommer att följa den fortsatta utvecklingen noga. Regeringen pekar också på att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) inom ramen för sin informations- och rådgivningsverksamhet har möjlighet att verka också på utbildningsområdet.
Utskottet finner det för sin del angeläget att stryka under att man under inga förhållanden får ha överseende med sexuella trakasserier, än mindre acceptera dem. Den bristande maktbalansen i förhållandet mellan studerande och lärare, där den förre står i beroendeställning till den senare, lägger -- vilket framhålls i motion 1993/94:A807 -- ett moraliskt och etiskt ansvar på läraren. Det är han/hon som har makten. Utskottet finner det synnerligen angeläget att universitet och högskolor bemödar sig om att komma till rätta med de problem som föreligger. Det är därför med tillfredsställelse som utskottet konstaterar att en rad åtgärder nu vidtas inom högskolan i detta syfte. Universiteten i Stockholm, Linköping och Umeå har fastställt åtgärdsprogram mot sexuella trakasserier och enligt uppgift kommer övriga universitet att anta liknande program. Svenska akademiska rektorskonferensen har i februari i år antagit ett uttalande om sexuella trakasserier. Av uttalandet framgår bl.a. att konferensen uppmanar varje universitet och fackhögskola att tillsätta en arbetsgrupp med särskilt uppdrag att motverka sexuella trakasserier och att ge råd och stöd åt anställda och studenter som utsatts för sådana. Universiteten och fackhögskolorna uppmanas att göra tydliga uttalanden av innebörd att universitetets ledning avser att vidta rättsliga eller andra åtgärder mot den som bryter mot förbudet mot sexuella trakasserier. De skall enligt uttalandet redovisa åtgärder och resultat för konferensen under vårterminen 1995. Vid Stockholms universitet har utarbetats en handledning för rådgivare, Stopp för sexuella trakasserier. I denna hänvisas bl.a. till de bestämmelser i lagen om offentlig anställning och lagen om anställningsskydd som avser sanktioner, som kan komma i fråga mot en anställd.
Som redan framgått ser utskottet utomordentligt allvarligt på förekomsten av sexuella trakasserier inom högskolan. Av redovisningen i det föregående framgår att också högskolan själv inser hur allvarlig frågan är. Utskottet utgår från att de åtgärder som nu planeras från de ansvariga myndigheternas sida kommer att ge resultat. Samtidigt förutsätter utskottet att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som den finner påkallade. Av förevarande proposition framgår att regeringen har beviljat medel till ett flertal projekt, också inom högskolan, som haft till syfte att finna vägar för att motverka sexuella trakasserier och bedriva ett aktivt opinionsarbete i dessa frågor. Utskottet finner sammanfattningsvis att syftet med motionerna 1993/94:Ub714 och 1993/94:A807 i motsvarande delar bör kunna anses tillgodosett med de initiativ som tagits och den uppmärksamhet som inom högskolan nu ägnas åt det aktuella problemet. Någon riksdagens särskilda åtgärd i nu berört hänseende med anledning av motionerna är utskottet inte berett att förorda, varför utskottet anser att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka motionerna 1993/94:Ub714 yrkande 18 och 1993/94:A807 yrkande 1 i motsvarande delar.
Utskottet vill i sammanhanget i korthet beröra förhållandena inom skolan. Med övergången till mål- och resultatorienterad styrning av skolväsendet har det varit naturligt att jämställdhetsmålet kommer till uttryck i skollagen och läroplanerna. I 1 kap. 2 § första stycket skollagen (1985:1100, ändrad 1990:1477) föreskrivs att alla "barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom". I den allmänna motiveringen till denna bestämmelse sägs att detta skall tolkas som reella möjligheter, inte bara formella (prop. 1990/91:18 s. 27). Skolhuvudmännen skall alltså utforma sitt skolväsende så att inte något barn eller någon ungdom i realiteten förhindras att få del av utbildning på grund av sitt kön. Detta kan t.ex. innebära att en elev, som är missgynnad på grund av sitt kön, måste stödjas särskilt. I 1 kap. 2 § tredje stycket skollagen föreskrivs att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde. Motsvarande formulering om grundläggande demokratiska värderingar och respekt för varje människas egenvärde finns i den del av skollagen som handlar om utbildning för vuxna (1 kap. 9 §).
Jämställdhet mellan kvinnor och män är alltså enligt riksdagens beslut ett nationellt mål för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76). Enligt 2 kap. 8 § skollagen är varje kommun därmed skyldig att i sin skolplan redovisa vilka åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå jämställdhet mellan könen inom skolområdet. Riksdagen beslutade i höstas om en ny läroplan för grundskolan (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr. 82). I propositionen sade sig regeringen vilja lyfta fram jämställdhetsaspekter på skolans verksamhet såväl i läroplanen som i kursplanerna. Därigenom skulle också en grund läggas för uppföljning och utvärdering av hur skolan lever upp till jämställdhetsmålet. I den sedermera av regeringen beslutade läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) heter det bl.a.:Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den skall därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.Beträffande rektors ansvar föreskrivs i den nya läroplanen att han/hon har ett särskilt ansvar bl.a. för att ämnesövergripande kunskapsområden integreras i undervisningen i olika ämnen. Ett sådan kunskapsområde är jämställdhet (Lpo 94 s. 17). På grundval av riksdagens beslut (prop. 1992/93:150, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 93) har regeringen även utfärdat en ny läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94). I den föreskrivs att skolan aktivt och medvetet skall "främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna skall uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt" (Lpf s. 24). Där föreskrivs också att läraren skall "se till att undervisningen till innehåll och uppläggning speglar både manliga och kvinnliga perspektiv" (s. 31).
Utskottet övergår till att behandla yrkande 10 i motion 1993/94:A44, vari föreslås sådan ändring i högskolelagen att den omfattar fristående högskolor och stiftelseägda högskolor enligt vad som anförts i motionen.
Genom beslut av riksdagen våren 1993 bemyndigades regeringen att till privaträttslig form överföra två statliga högskolor (prop. 1992/93:231, bet. 1992/93:UbU18, rskr. 405). Regeringen har därefter den 16 september 1993 beslutat att Chalmers tekniska högskola (CTH) och Högskolan i Jönköping skall övergå i stiftelseform. För de stiftelseägda högskolorna avsågs inte den nya högskolelagen eller den nya högskoleförordningen komma att gälla. Det innebär att stiftelsehögskolan i jämförelse med de statliga universiteten och högskolorna tillerkänns en högre grad av frihet i fråga om planering och organisation av verksamheten. Det innebär vidare att statsmakternas rätt att genom ensidiga beslut styra verksamheten ersätts med en relation grundad på avtal mellan staten och högskolan. När det särskilt gäller verksamhetens kvalitet framhöll regeringen att det ankommer på stiftelsehögskolorna att påvisa kvalitet genom att delta i nationella och internationella utvärderingar. Stiftelsehögskolorna, på samma sätt som andra enskilda utbildningsanordnare, omfattas av det krav på tillstånd som enligt lag (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina ställs upp för rätt att utfärda vissa examina. I lagen föreskrivs att en enskild utbildningsanordnare som fått tillstånd att utfärda examina är skyldig att medverka i uppföljningar och utvärderingar av utbildningen (5 §). I motiveringen till lagen (prop. 1992/93:169 s. 83) heter det att deltagande i uppföljningar bl.a. innebär att regelbundet lämna vissa kvantitativa uppgifter som behövs för att bedöma högskoleverksamheten, såsom t.ex. fördelning mellan manliga och kvinnliga studenter. Enligt 2 § samma lag skall utbildningen vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund och bedrivas så att den i övrigt uppfyller de krav som uppställs på grundläggande högskoleutbildning i 1 kap. högskolelagen (1992:1434). Genom hänvisningen till högskolelagen, framhölls det i motiveringen till lagen om tillstånd att utfärda vissa examina (prop. s. 81), får det anses framgå att de fristående högskolorna också skall iaktta jämställdhet mellan män och kvinnor (1 kap. 5 § högskolelagen).
CTH och Högskolan i Jönköping kommer den 1 juli i år att övergå i stiftelseform. Utskottet har under hand erfarit att stiftelsehögskolorna -- utöver vad som finns angivet i ramavtal, stiftelseförordnande och bolagsordning -- är i färd med att i egna bestämmelser ta in centrala delar av högskolelagen och högskoleförordningen; detta gäller bl.a. föreskrifter om jämställdhet, skydd för studenter, avskiljande och disciplinåtgärder.
Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena anser utbildningsutskottet att riksdagen inte ensidigt bör besluta om ändrade regler för de fristående högskolornas verksamhet i enlighet med motion 1993/94:A44 yrkande 10. Arbetsmarknadsutskottet bör således avstyrka yrkandet. Utskottet tar nu upp till behandling den del av yrkande 18 i motion 1993/94:Ub714 som avser möjligheten att premiera god jämställdhet vid resurstilldelningen.
Fr.o.m. innevarande budgetår gäller för högskolan ett nytt resurstilldelningssystem baserat på dels antalet registrerade studenter vid resp. universitet/högskola (studentpeng), dels helårsprestationer. Regeringen har i proposition 1993/94:177 om utbildning och forskning -- Kvalitet och konkurrenskraft föreslagit riksdagen att dessa kvantitativt inriktade delar av resurstilldelningssystemet kompletteras med en del som uttryckligen skall främja kvaliteten. Propositionen bordlades i kammaren den 30 mars. Utbildningsutskottet avser att behandla den senare under våren. Regeringen föreslår att resurstilldelningen i berört avseende skall baseras på en bedömning av respektive lärosätes ambitioner för kvalitetsutveckling, som de uttrycks i fastställda planer -- program för kvalitetsutveckling -- och genomförandet av dessa. Regeringens förslag utgår från förslag av Utredningen (U1992:05) om nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor (Resursberedningen) i dess betänkande Kvalitet och dynamik (SOU 1993:102). Resursberedningen har i sitt förslag bl.a. beaktat jämställdhetssträvandena inom högskolan och erinrar om att universiteten och högskolorna årligen skall upprätta särskilda jämställdhetsplaner. Utifrån dessa planer kan ett antal indikatorer formuleras och beredningen anger några exempel på det, såsom andelen kvinnor resp. män inom olika kategorier av lärare, andelen kvinnliga resp. manliga studenter inom olika utbildningar, etc. När det gäller forskning och forskarutbildning har beredningen haft till uppgift att analysera hur resurstilldelningen till fakulteterna till viss del skall kunna relateras till prestationsmått. Regeringen föreslår nu i proposition 1993/94:177 att viss del (5 %) av de totala anslagen för ett fakultetsområde skall fördelas i proportion till antalet avlagda forskarexamina, varvid doktorsexamina ges vikten 1. För att främja en bredare rekrytering till forskarutbildningen föreslår regeringen att vikten för examina avlagda av underrepresenterat kön skall ökas med 25 %.
Då yrkande 18 i motion 1993/94:Ub714, vilken väcktes under den allmänna motionstiden och således innan regeringen lade fram förslaget om premiering av kvalitet i högskolans verksamhet, får anses tillgodosett i nu berörd del, vill utbildningsutskottet föreslå att arbetsmarknadsutskottet avstyrker yrkandet även i den delen.
I motion 1993/94:A44 (v) yrkande 11 anförs att en avveckling av kårobligatoriet får konsekvenser för det jämställdhetsarbete som bedrivits inom kårernas ram. Studenternas resurser till studentfackligt och studiesocialt arbete kommer att begränsas kraftigt, menar motionärerna, som begär att regeringen skall ge Kommittén för avveckling av kårobligatoriet i uppdrag att särskilt utvärdera vad ett avvecklat kårobligatorium får för effekter på dagens jämställdhetsarbete på universitet och högskolor.
Riksdagen godkände under föregående riksmöte regeringens förslag om att tvånget för studenter att tillhöra studentkår, nation och studentförening för fakultet skall upphöra den 1 juli 1995 (prop. 1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363). I propositionen anfördes att det utöver studenthälsovården fanns uppgifter på det studiesociala området som kårerna har tagit ansvar för. Regeringen ansåg det viktigt att en avveckling av kårobligatoriet inte medförde en försämring i detta avseende. Vid behandlingen av regeringsförslaget och motioner väckta med anledning därav förutsatte utskottet att regeringen, när klarhet vunnits i frågan, informerar riksdagen om de ekonomiska konsekvenserna för studentkårerna m.fl. Om särskilda statliga medel behövdes för studerandesammanslutningarnas fortsatta verksamhet eller för andra kostnader till följd av obligatoriets avveckling borde regeringen framlägga förslag härom (bet. s. 75). En särskild utredare tillkallades i september 1993 för att fastställa vilka praktiska åtgärder som behövdes för att genomföra riksdagens beslut. Som bakgrund till utredarens arbete angavs i direktiven (dir. 1993:106) bl.a. att det är "av betydelse för studenterna att nå en hög tillgänglighet till såväl den studiesociala verksamheten som till samlingslokaler, bostäder m.m., sådant som studentkårer och nationer i dag har ansvaret för". Utredningen överlämnade den 10 mars 1994 rapporten (SOU 1994:47) Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer. Av rapporten framgår att utredningens arbete fortsätter enligt direktiven.
Utskottet utgår från att en avveckling av kårobligatoriet inte skall innebära sämre villkor för studenternas studiesociala verksamhet i den del verksamheten avser det av motionärerna aktualiserade jämställdhetsarbetet. En förutsättning för detta är att de framtida frivilliga studentsammanslutningarna har möjlighet att engagera sig i den studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande obligatoriska sammanslutningar.
Utskottet har erfarit att regeringen inte har för avsikt att framlägga förslag till riksdagen under innevarande riksmöte om avvecklingen av kårobligatoriet utan i stället genom skrivelse informera riksdagen om de åtgärder som regeringen vidtagit och ämnar vidta i frågan. Utskottet utgår från att regeringen i det fortsatta arbetet med avvecklingen av kårobligatoriet beaktar de synpunkter som motionärerna anfört beträffande förutsättningarna för studenternas eget jämställdhetsarbete. Vidare utgår utskottet från att regeringen, i enlighet med vad utskottet förutsatte för ett år sedan, kommer att informera riksdagen om de ekonomiska konsekvenserna för studentkårerna vid en avveckling av obligatoriet samt att regeringen återkommer till riksdagen i frågan om särskilda statliga medel för studerandesammanslutningarnas fortsatta verksamhet.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att arbetsmarknadsutskottet bör avstyrka yrkande 11 i motion 1993/94:A44.
Stockholm den 13 april 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Hans Nyhage
I beslutet har deltagit: Hans Nyhage (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Berit Löfstedt (s), Marianne Jönsson (c), Krister Örnfjäder (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Stefan Kihlberg (nyd), Jan Björkman (s), Kristina Persson (s), Birgit Henriksson (m) och Tuve Skånberg (kds).
Näringsutskottets yttrande 1993/94:NU5y Bilaga 4 Jämställdhetspolitiken
Till arbetsmarknadsutskottet
Arbetsmarknadsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:147 om jämställdhetspolitiken: delad makt -- delat ansvar jämte motioner i de delar propositionen och motionerna berör utskottets beredningsområde.
Näringsutskottet
Inledning
I propositionen redovisas förslag och bedömningar som rör fördelningen av kvinnors och mäns makt och inflytande samt förslag till vissa ändringar i jämställdhetslagen (1991:433).
Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till att avse två avsnitt i propositionen, nämligen förslaget om en särskild satsning för att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar i näringslivet (avsnitt 5.3) och förslaget om att arbetsgivare skall vara skyldiga att i jämställdhetsplanen redovisa löneskillnader (avsnitt 7.2). Härutöver behandlar utskottet frågor rörande kvinnligt företagande som tagits upp i motion 1993/94:A40 (s), som väckts med anledning av propositionen.
Kvinnor i chefsbefattningar
Regeringen föreslår att det skall göras en särskild satsning för att stimulera utvecklingen mot en jämn könsfördelning på chefsnivå i arbetslivet. För att det i samarbete med näringslivet skall etableras en näringslivsakademi föreslås att 2,8 miljoner kronor avsätts från anslaget för särskilda jämställdhetsåtgärder. Akademin skall ha till syfte att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar genom kunskapsspridning, opinionsbildning och förändringsarbete. Som stöd för de statliga myndigheterna i deras arbete inom detta område kommer Statens arbetsgivarverk och Statens förnyelsefond att genomföra vissa insatser, sägs det i propositionen.
Det föreslagna arbetet för att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar skulle vinna på om det breddas till att omfatta chefsutvecklingsinsatser även på det statliga och kommunala området, hävdas det i motion 1993/94:A40 (s). De medel som regeringen planerar att avsätta för detta ändamål bör därför även kunna användas för att stimulera ett ökat erfarenhetsutbyte mellan näringslivet och offentliga sektorn, anser motionärerna. Vidare föreslås i motionen särskilda mål för jämställdhetsarbetet i arbetslivet. Bland dessa mål ingår att hälften av alla chefer skall vara kvinnor och att på varje arbetsplats skall andelen kvinnliga chefer minst motsvara andelen anställda kvinnor.
I motion 1993/94:A44 (v) anförs -- dock utan yrkande i frågan -- att förslaget om en näringslivsakademi inte är tillräckligt långtgående. Därför bör det, enligt motionärerna, införas en skyldighet för arbetsgivare med fler än 100 anställda att i jämställdhetsplanen ta in mål för önskvärda kvoter mellan män och kvinnor på högre chefsbefattningar samt ange aktiviteter för att nå dessa mål.
Enligt näringsutskottets uppfattning är det av stor vikt att andelen kvinnor i chefsbefattningar ökar. Härigenom kan kvinnorna utnyttja hela sin kompetens, vilket även är till nytta för det enskilda företagets och för hela näringslivets utveckling. Det är i första hand en uppgift för varje enskilt företag att utforma program för rekrytering och utveckling av kvinnliga chefer. Erfarenheterna visar emellertid att detta arbete behöver stimuleras.
Näringsutskottet anser att regeringens förslag till en näringslivsakademi kan vara ett verksamt medel för att få i gång en snabbare utveckling på detta område. För att det skall finnas förutsättningar att nå framgång måste, enligt utskottets mening, den föreslagna satsningen koncentreras till att avse utveckling av kvinnliga chefer i näringslivet. Det belopp på 2,8 miljoner kronor som skall avsättas för detta ändamål räcker inte till för insatser på andra områden. Utskottet avstyrker därför förslaget i motion 1993/94:A40 (s) om att de aktuella medlen även skall användas för chefsutvecklingsinsatser på det statliga och kommunala området. Av propositionen framgår dessutom att särskilda insatser kommer att göras för de statliga myndigheterna. Näringslivsakademin är naturligtvis oförhindrad såväl att utnyttja statliga och kommunala organs erfarenhet och kunnande när det gäller utveckling av kvinnliga chefer, som att erbjuda dessa organ att medverka i akademins verksamhet.
Redovisning av löneskillnader
I propositionen föreslås en ändring av jämställdhetslagen innebärande att arbetsgivare skall vara skyldiga att årligen kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män. Resultatet av kartläggningen samt de åtgärder som motiveras av denna skall översiktligt redovisas i jämställdhetsplanen. Arbetsgivare med tio eller fler anställda är för närvarande skyldiga att upprätta sådana planer. Regeringen föreslår att samma avgränsning skall gälla beträffande skyldigheten att kartlägga och redovisa löneskillnader, vilket alltså innebär att arbetsgivare med färre än tio anställda undantas från denna skyldighet. Gränsen motiveras också av behovet av att skydda den enskilde arbetstagarens integritet när det gäller löneförhållandena. För att enskilda individers löner inte skall offentliggöras kan redovisningen på små arbetsplatser göras mindre detaljerad, sägs det i propositionen.
I motion 1993/94:A40 (s) föreslås att alla arbetsgivare skall vara skyldiga att årligen kartlägga löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Arbetsgivarna borde också göra en analys av orsakerna till dessa skillnader. Även i motion 1993/94:A44 (v) förordas att skyldigheten att kartlägga löneskillnader skall gälla för alla arbetsgivare.
Verkligheten visar att småföretag har svårt att uppfylla lagens krav på en jämställdhetsplan, sägs det i motion 1993/94:A41 (m). Detta beror på bristande kunskaper och knappa resurser. Av samma skäl kommer kraven på kartläggning av löneskillnader inte att kunna följas, hävdar motionären. Han förordar därför att jämställdhetsarbetet bör utvärderas innan ytterligare skyldigheter införs och anser att småföretagens förhållanden särskilt bör uppmärksammas.
Av jämställdhetslagen framgår, som redan nämnts, att arbetsgivare med tio eller fler anställda skall upprätta en jämställdhetsplan. De små företagen undantogs eftersom behovet av en skriftlig jämställdhetsplan för dessa arbetsplatser bedömdes som ringa (prop. 1990/91:113 s. 74). Det sades vidare att arbetsgivaren i de flesta av dessa fall ändå torde ha en god överblick över hur resurser och kompetens kan utnyttjas.
Enligt näringsutskottets uppfattning kan dessa motiv åberopas för att de allra minsta företagen även skall undantas från kravet på en kartläggning av löneskillnader. Till detta kommer, som framgår av propositionen, att skyddet för den enskilda individens integritet när det gäller löneförhållandena talar för att företag med få anställda skall undantas. Regeringens förslag beträffande omfattningen av skyldigheten att kartlägga löneskillnader innebär enligt utskottets uppfattning en lämplig avvägning. Näringsutskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna 1993/94:A40 (s) och 1993/94:A44 (v) i berörda delar.
Vad som sägs i motion 1993/94:A41 (m) om att småföretagens förhållanden skall uppmärksammas är, anser utskottet, i stor utsträckning tillgodosett genom vad som anförs i propositionen. Den principiella inställningen att särskilda hänsyn skall tas till de små företagen delas av både utskottet och regeringen. T.ex. betonas det i propositionen att arbetsgivaren bör ha en betydande frihet att anpassa redovisningen av löneskillnaderna till de särskilda förhållanden som råder på arbetsplatsen. Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet den nämnda motionen.
Kvinnors företagande
I motion 1993/94:A40 (s) erinras om att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) gjort en studie om kvinnors företagande. Det anförs att det är angeläget att noga följa det arbete som nu pågår på regional nivå för att stödja kvinnligt företagande. I motionen finns emellertid inte något särskilt yrkande på denna punkt.
Näringsutskottet har nyligen i ett betänkande om näringspolitiken (bet. 1993/94:NU15) behandlat frågor om stöd till kvinnligt företagande. Av betänkandet framgår att utskottet anser att det är mycket angeläget att kvinnors företagande främjas på olika sätt. Med hänvisning till de uppdrag som regeringen lämnat till NUTEK i detta syfte avstyrker utskottet ett antal motioner om kvinnligt företagande. I en reservation (s) anförs att kvinnligt företagande särskilt bör prioriteras inom näringspolitiken och att NUTEK bör tillföras ytterligare 10 miljoner kronor för att stödja kvinnors företagande. I en annan reservation (nyd) föreslås att det skall bildas ett riskkapitalbolag -- med ett kapital på 2 miljarder kronor -- som särskilt skall vara inriktat på kvinnors företagande. I en meningsyttring (v) förordas också ökade medel för stöd till kvinnors företagande.
Näringsutskottet går här inte in på dessa frågor på nytt utan hänvisar till vad företrädarna för resp. parti anfört i nyssnämnda betänkande.
Stockholm den 29 mars 1994
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Hans Gustafsson (s), Gudrun Norberg (fp), Axel Andersson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Kvinnor i chefsbefattningar
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Kvinnor i chefsbefattningar -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "akademins verksamhet" bort ha följande lydelse:
Av propositionen framgår att andelen kvinnliga chefer är högre inom den offentliga sektorn än inom näringslivet. Såväl statliga myndigheter som landsting och kommuner bedriver ett aktivt arbete för att höja andelen ytterligare. Näringslivet har därför mycket att lära av den offentliga sektorn i detta avseende. För att den tilltänkta akademin skall uppnå avsedda resultat måste därför, enligt näringsutskottets uppfattning, det redan från starten ske en nära samverkan mellan näringslivet och statliga och kommunala organ. Härigenom kan en kraftsamling åstadkommas som har större förutsättningar än regeringens förslag att stimulera en utveckling mot fler kvinnliga chefer i olika sektorer i samhället. Det långsiktiga målet för jämställdhetspolitiken på det här området bör vara att hälften av cheferna är kvinnor. Utskottet tillstyrker därför motion 1993/94:A40 (s) i berörda delar. Det anförda ligger också väl i linje med vad som anförs om detta i motion 1993/94:A44 (v).
2. Redovisning av löneskillnader
Birgitta Johansson, Hans Gustafsson, Axel Andersson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund och Bo Bernhardsson (alla s) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Redovisning av löneskillnader -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "nämnda motionen" bort ha följande lydelse:
En stor -- och växande -- del av arbetstagarna sysselsätts i små företag. Enligt näringsutskottets mening måste jämställdhetspolitiken utan inskränkningar även omfatta de anställda i dessa företag. Om det inte finns krav på att löneskillnader även i småföretagen skall kartläggas och analyseras finns det risk för att det uppstår en dold lönediskriminering. Möjligheterna för Jämställdhetsombudsmannen och fackliga organisationer att effektivt kunna tillvarata de diskriminerades intressen begränsas om det inte finns kartläggningar att tillgå.
Utskottet vill erinra om att det i jämställdhetslagen föreskrivs en skyldighet för alla arbetsgivare att driva ett målinriktat jämställdhetsarbete. Det innebär därför, enligt utskottets uppfattning, inte något större steg att införa en skyldighet för alla företag att kartlägga och analysera löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Utskottet tillstyrker därför motionerna 1993/94:A40 (s) och 1993/94:A44 (v) i aktuella delar. Motion 1993/94:A41 (m) avstyrks av utskottet.
Särskilt yttrande
Redovisning av löneskillnader
Bengt Dalström (nyd) anför:
Jag vill betona det angelägna i att småföretagen allmänt ges goda verksamhetsbetingelser. Det är därför viktigt att kraven på redovisning av löneskillnader utformas så att detaljstyrning och byråkrati så långt som möjligt undviks.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Regeringens förslag om en näringslivsakademi är enligt min uppfattning helt otillräckligt för att öka andelen kvinnor i chefsbefattningar inom näringslivet. I likhet med vad som föreslås i motion 1993/94:A44 (v) menar jag att reella förändringar i det här avseendet endast kan åstadkommas om företagen åläggs att vidta åtgärder. Jag anser därför att företag med fler än 100 anställda skall vara skyldiga att i sina jämställdhetsplaner ange önskvärda kvoter för kvinnor och män på högre chefsbefattningar samt ange förslag om hur dessa kvoter skall uppnås.
När det gäller skyldigheten att kartlägga löneskillnader instämmer jag i de synpunkter som företrädarna för Socialdemokraterna anför i sin avvikande mening 2.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Inledning 2 Arbetsmarknadsutskottets behandling 3 Propositionerna 4 Motionerna 5 Utskottet 12 Inledning 12 Propositionens huvudsakliga innehåll (såvitt avser arbetsmarknadsutskottets behandling) 12 Mål i jämställdhetspolitiken 13 Ett internationellt perspektiv 16 Makt och inflytande 18 Makt och kön 18 Kvinnorepresentation 19 Kvinnor i chefsbefattningar 20 Ekonomi 21 Jämställdhet i arbetslivet 22 Allmänna frågor 22 Löneskillnader -- allmänna frågor 24 Forskning och utvecklingsarbete om löneskillnader, arbetsvärdering m.m. 25 Jämställdhetslagen -- tillämpningsområde och andra allmänna frågor 27 Lagens dispositivitet m.m. 29 Lagregler om löneskillnader och lönediskriminering 34 Kartläggning av löneskillnader 34 Förbudet mot lönediskriminering m.m. 38 Grupptalan m.m. 40 Övriga frågor med anknytning till jämställdhetslagens diskrimineringsförbud 41 Jämställdhetsombudsmannens uppgifter, talerätt m.m. 42 Sexuella trakasserier m.m. 44 Övriga förslag till ändringar i jämställdhetslagen 46 Familjen 46 Föräldraledighet 48 Kvinnors hälsa 48 Kvinnor med funktionshinder 50 Medel i jämställdhetsarbetet 51 Länsexpert för jämställdhetsfrågor m.m. 51 Utbildningsfrågor 53 Jämställdhet och invandrare 55 Inriktning av jämställdhetspolitiken 56 Jämställdhetsombudsmannen m.m. (femte huvudtiteln G 1) 56 Särskilda jämställdhetsåtgärder (femte huvudtiteln G 2) 57 Länsstyrelserna m.m. (trettonde huvudtiteln A 1) 58 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet (trettonde huvudtiteln E 5) 59 Hemställan 61 Reservationer 67 1. Mål i jämställdhetspolitiken (mom. 1), (s) 67 2. Kvinnor i chefsbefattningar (mom. 6), (s) 68 3. Den ekonomiska maktens fördelning (mom. 7), (s) 68 4. Uppdrag till AMS att förhandla med kommuner och landsting (mom. 8), (s) 69 5. Arbetsgivarens ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete m.m. (mom. 9), (s) 69 6. Forskning om kvinnors arbetsliv m.m. (mom. 10), (s) motiveringen) 70 7. Försöksverksamhet med arbetsvärderingsprojekt (mom. 13), (s) 70 8. Lagens dispositivitet (mom. 18), (s) 71 9. Analys av orsakerna till löneskillnaderna (mom. 21), (s) 72 10. Kartläggningsskyldighetens begränsning (mom. 22), (s) 73 11. Lönejämförelser mellan branscher (mom. 25), (s) 73 12. Skriftlig uppgift av arbetsgivaren om lön m.m. (mom. 26), (s) 74 13. Information och opinionsbildning om föräldraledighet (mom. 41), (nyd) 75 14. Lag om företagshälsovård (mom. 42), (s) 75 15. Länsstyrelser och jämställdhet (mom. 45), (nyd) 76 16. Jämställdhet och invandrarkvinnor (mom. 47), (s) 76 17. Inriktning av jämställdhetspolitiken (mom. 48), (s) 77 18. Anslag till Jämställdhetsombudsmannen (mom. 49), (s) 77 19. Anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder (mom. 50), (nyd) 78 20. Ytterligare medel till länsstyrelserna (mom. 51), (nyd) 78 21. Anslag till kvinnoorganisationerna (mom. 52), (s) 79 22. Ökade medel till RFSU (mom. 53), (s) 79 Särskilt yttrande81 Mål i jämställdhetspolitiken m.m.(nyd)81 Meningsyttring av suppleant 82 Bilagor Bilaga 1: Propositionens lagförslag85 Bilaga 2: Yttrande från socialutskottet87 Bilaga 3: Yttrande från utbildningsutskottet95 Bilaga 4: Yttrande från näringsutskottet103