Jämställdhetslagen m.m.
Betänkande 1997/98:AU10
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1997/98:AU10
Ändring i jämställdhetslagen m.m.
Innehåll
- Sammanfattning
- 1 Propositionen
- 2 Motionerna
- 3 Utskottet
- 3.8 Hemställan
- 4 Reservationer
- Innehållsförteckning
1997/98 AU10
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande den del av regeringens proposition 1997/98:55 Kvinnofrid som avser ändringar i jämställdhetslagen (1991:433). Ändringarna innebär ett förtydligande av arbetsgivarens ansvar att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Vidare definieras begreppet sexuella trakasserier och det införs en skadeståndssanktionerad skyldighet för arbetsgivaren att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder i enskilda fall av sexuella trakasserier. Övriga delar av propositionen kommer att behandlas av justitieutskottet. Utskottet tillstyrker förslagen i propositionen, dock med viss mindre ändring av definitionen i 6 § andra stycket jämställdhetslagen av begreppet sexuella trakasserier. De motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen avstyrks med undantag för dem som avser den nyssnämnda frågan. Utskottet behandlar dessutom motioner från den allmänna motionstiden 1997 som tar upp olika frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män. Samtliga dessa motioner avstyrks. Företrädare för Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har avgett reservationer.
1 Propositionen
I proposition 1997/98:55 föreslår regeringen att riksdagen 5. antar regeringens förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433). Lagförslaget utgör bilaga till betänkandet.
2 Motionerna
2.1 Motioner som väckts med anledning av propositionen 1997/98:A8 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar i jämställdhetslagen i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Ju27 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 19. att riksdagen, enligt mönster från arbetsmiljölagen, beslutar om en sådan vidgning av kretsen som skyddas av jämställdhetslagen mot sexuella trakasserier att skyddet inte enbart omfattar anställda utan också bl.a. studenter och totalförsvarspliktiga. 1997/98:Ju28 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av lagtexten om sexuella trakasserier, 18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring, enligt vad i motionen anförts, innebärande skadestånd vid en icke skyndsam utredning av sexuella trakasserier, 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring som innebär att vem som är ansvarig arbetsgivare definieras i fråga om skyldighet att vidta åtgärder för att förebygga eller förhindra sexuella trakasserier enligt vad som anförts i motionen, 20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring, enligt vad i motionen anförts, beträffande skadeståndsansvar för arbetsgivare som utsätter arbetstagare för sexuella trakasserier, 21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring enligt vad i motionen anförts om skadestånd även för arbetssökande, 22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som innebär att jämställdhetslagens tillämpningsområde utökas till att omfatta även utbildningsområdet enligt vad som anförts i motionen. 1997/98:Ju32 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fullgott skydd även för studerande i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra formuleringen av 6 § andra stycket jämställdhetslagen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av formuleringen av 27 a § jämställdhetslagen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsplatser med färre än tio anställda presenterar en jämställdhetspolicy, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utse en särskild person som en arbetstagare kan vända sig till vid sexuella trakasserier.
2.2 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1997 1997/98:A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om könsuppdelad statistik för att uppnå lika lön för lika och likvärdigt arbete, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning på arbetsvärderingsområdet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen. 1997/98:A314 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser inom skolan för att göra det möjligt för flera att göra icke könsbundna yrkesval, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilda medel avsätts till att stödja projekt och verksamheter som syftar till att utveckla och implementera modeller för arbetsvärdering. 1997/98:A710 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 11. att riksdagen beslutar om ändring i jämställdhetslagen enligt vad i motionen anförts, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Arbetsdomstolens domförhetsregler. 1997/98:A717 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om på vilket sätt regeringen arbetar med att uppmuntra medierna till självsanerande åtgärder vad avser bilden av kvinnan i medierna, 2. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om hur bilden av kvinnan i informationssamhället belyses i EU:s grönbok om Människan i centrum, 3. att riksdagen hos regeringen begär att den återkommer med besked om vilka positiva förändringar som uppnåtts på två år. 1997/98:A801 av Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en riksomfattande kampanj för ökad jämställdhet. 1997/98:A802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade befogenheter för JämO, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kollektiv lönediskriminering, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jämställdhetslagen att regler mot lönediskriminering liknande den lagstiftning som finns i Ontario, Kanada, införs, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jämställdhetslagen att arbetstagare och JämO ges rätt till insyn i företags löner, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av jämställdhetslagen i enlighet med förslagen från Grupptalanutredningen. 1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning för jämställdhetsarbetet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet inom skola och utbildning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler män i vård, omsorg och utbildning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning inom omsorg och utbildning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsvärdering, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsrevision, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och forskning kring kvinnors hälsa. 1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig och inarbetad i samtliga statliga utredningar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala nedskärningar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsstyrelserna skall ges tillsynsansvar över jämställdhetslagen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstidsförkortning så som ett viktigt instrument för att uppnå ökad jämställdhet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla, lämpliga instrument för arbetsvärdering, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kunskap om våld mot kvinnor bör ingå i psykologutbildning och andra relevanta utbildningar, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och samlevnadsrådgivare. 1997/98:A805 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjestabilitet som ett politiskt mål, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansträngningar att göra IT-sektorn till den första jämställda sektorn. 1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetspolitikens inriktning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av ?dubbla nomineringar?, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya jobb och jämställdhet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synliggörande av löneskillnader, statistik och arbetsvärderingsmetoder, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommission mot orättvisa löneskillnader, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny arbetstidslagstiftnings betydelse för jämställdheten, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att bryta de offentliga monopolen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional tillsyn av jämställdhetslagen. 1997/98:A807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att kartlägga lagstiftningens könsblindhet och föreslå åtgärder enligt vad i motionen anförts, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala statliga styrelser, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om genomförande av handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens enligt vad i motionen anförts. 1997/98:A808 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet också för män. 1997/98:Ju724 av Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i jämställdhet. 1997/98:Ju901 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sexuella trakasserier. 1997/98:Ju918 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att olika åtgärder som vidtas för att öka tryggheten för samhällsmedborgarna fördelas rättvist mellan kvinnor och män. 1997/98:Ju933 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka lagen mot sexuella trakasserier. 1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att utjämna skillnader mellan könen. 1997/98:Jo227 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör redovisa antalet sysselsatta inom utgiftsområdet uppdelat på kön.
3 Utskottet
3.1 Inledning Utskottet behandlar i detta betänkande inledningsvis de förslag som lagts fram i propositionen 1997/98:55 Kvinnofrid och de motioner som väckts med anledning av propositionen. I de följande avsnitten behandlas övergripande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet och övriga frågor om jämställdhet som tagits upp i motioner från den allmänna motionstiden 1997.
3.2 Sexuella trakasserier i arbetslivet
Bakgrund Enligt 6 § jämställdhetslagen (1991:433) skall arbetsgivaren verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier eller för trakasserier på grund av en anmälan om könsdiskriminering. Jämställdhetslagen innehåller inte någon uttrycklig definition av begreppet sexuella trakasserier. I förarbetena till lagen (prop. 1990/91:113 s. 71) ges emellertid följande vägledning för tolkning av begreppet. ?Med sexuella trakasserier avses sådant ofredande av sexuellt slag som är straffbelagt i 4 kap. 7 § eller 6 kap. 7 § brottsbalken. Vidare avses sådana beteenden i form av sexuella anspelningar och liknande som är ovälkomna och som utsätter en viss eller vissa personer för obehag av ett eller annat slag. Det kan också gälla ovälkomna insinuanta handlingar och omdömen av sexuell innebörd. Ett annat exempel kan vara att det på en starkt mansdominerad arbetsplats finns pornografiska eller andra kvinnoförnedrande bilder uppsatta i utrymmen som också utnyttjas av kvinnliga arbetstagare. Om bilderna utsätter de kvinnliga arbetstagarna för obehag eller är sexuellt utmanande kan det vara fråga om sexuella trakasserier i lagens mening.? Enligt 10 och 11 §§ jämställdhetslagen skall en arbetsgivare som har tio eller fler anställda upprätta en plan för jämställdhetsarbetet på arbetsplatsen. En sådan plan skall innehålla en översikt över de åtgärder som är behövliga bl.a. med hänsyn till arbetsgivarens åligganden enligt nyss nämnda 6 §. I planen skall också anges om arbetsgivaren avser att påbörja eller genomföra någon sådan åtgärd under det kommande året. En redovisning av hur planerade åtgärder genomförts skall tas in i efterföljande års plan. Av 22 § jämställdhetslagen följer att en arbetsgivare inte får utsätta en arbetstagare för trakasserier på grund av att arbetstagaren har avvisat arbetsgivarens sexuella närmanden eller anmält arbetsgivaren för könsdiskriminering. Om en arbetstagare trots detta förbud utsätts för sådana trakasserier som avses i bestämmelsen skall arbetsgivaren enligt 27 § betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som trakasserierna innebär. Om det är skäligt kan skadestånd sättas ned eller helt falla bort (28 §). En arbetsgivare har enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) ett allmänt ansvar för en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17). Sexuella trakasserier anges där som ett exempel på sådan kränkande särbehandling som kan förekomma på arbetsplatserna.
Propositionen
Inledning Både män och kvinnor utsätts för sexuella trakasserier. Sexuella trakasserier har rapporterats från män som arbetar inom kvinnodominerade yrken. Regeringen menar dock att det i de flesta fall är fråga om kvinnor som blir sexuellt trakasserade av män. Det är viktigt att förstå, menar regeringen, att sexuella trakasserier utgör maktmissbruk från förövarens sida. Sexuella trakasserier måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det är mot den bakgrunden viktigt att slå fast att sexuella trakasserier är en viktig jämställdhetsfråga.
Definition av begreppet sexuella trakasserier Regeringen föreslår att en definition av begreppet sexuella trakasserier skall införas i jämställdhetslagen. Med sexuella trakasserier skall avses sådant ovälkommet uppträdande av sexuell natur eller annat ovälkommet uppträdande grundat på kön som kränker arbetstagarens integritet i arbetet. Ovälkommet uppträdande grundat på kön kan enligt regeringen vara könsrelaterade beteenden som svärtar ner eller förlöjligar eller som är skrämmande eller fysiskt förnedrande för en arbetstagare på grund av hans eller hennes kön. Det handlar om beteenden som riktar sig till kvinnor för att de är kvinnor och till män för att de är män. Det viktigaste kännetecknet för sexuella trakasserier är att de är oönskade av den som utsätts för dem. Det är den som utsätts för beteendet eller handlingen som avgör vad som är kränkande och om det kan accepteras eller inte. Sexuella trakasserier kan innefatta många olika typer av handlingar och beteenden såsom fysiskt, verbalt och icke-verbalt uppträdande.
Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder Regeringen föreslår att jämställdhetslagen förtydligas så att det framgår att varje arbetsgivare är skyldig inte bara att verka för utan också att vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Av tidigare förarbeten framgår att det bör ingå i arbetsgivarens allmänna personalpolitik att tydliggöra att sexuella trakasserier mellan anställda inte i något avseende kan tolereras. Arbetsgivaren skall ge till känna sin syn på sexuella trakasserier och måste uttala att sådana inte tolereras i arbetet och på arbetsplatserna. Detta förhållningssätt eller denna ?policy? skall göras känd för arbetstagarna. Det skall också finnas rutiner på arbetsplatserna för hur en anmälan eller påståenden om sexuella trakasserier skall handläggas. Regeringen anser att den enskilde arbetsgivaren själv måste få avgöra hur denne skall ge sin inställning till känna och utforma sina rutiner och riktlinjer beroende på arbetsplatsens storlek, andra lokala förhållanden samt vad arbetstagarna och de fackliga organisationerna har för åsikter. Regeringen uttalar dock att det särskilt på större arbetsplatser kan vara lämpligt att utse en särskild stödperson som skall ge råd och stöd till personer som anser sig vara utsatta för sexuella trakasserier. Detta förtydligande av arbetsgivarens ansvar uttrycks genom en ändring i 6 § jämställdhetslagen.
Arbetsgivarens skyldighet att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder i det enskilda fallet En arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare skall enligt en ny lagregel, 22 a §, utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som underlåtenheten innebär, 27 a §. Regeringen anser att det i första hand bör ankomma på den utsatta arbetstagaren att se till att arbetsgivaren får kännedom om att han eller hon anser att sexuella trakasserier förekommer. Det bör dock inte vara en förutsättning för arbetsgivarens skyldighet att ingripa att det är den utsatta arbetstagaren själv som anmält de sexuella trakasserierna. Det kan lika väl vara en eller flera arbetskamrater eller den fackliga organisationen som gör arbetsgivaren uppmärksam på vad som sker. För att en arbetsgivare vid skadeståndsansvar skall vara skyldig att agera i frågan måste dock den som påstås ha blivit sexuellt trakasserad i vart fall bekräfta att han eller hon anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. Regeringen menar att detta följer av att det endast är den som utsätts för ett visst beteende som kan avgöra om det är ovälkommet eller inte. Vilka åtgärder som skäligen kan krävas av arbetsgivaren är enligt författningskommentaren till den föreslagna bestämmelsen beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad som bör beaktas är t.ex. trakasseriernas art och omfattning, arbetsplatsens storlek och utformning samt arbetsstyrkans sammansättning. Arbetsgivaren kan med beaktande av allmänna principer om anställningstrygghet och anställningsskydd vidta olika åtgärder. I första hand kan det vara fråga om tillsägelser och uppmaningar. Därefter kan det bli fråga om varningar, omplaceringar och ytterst uppsägning av den som trakasserar. Detta är dock bedömningar som får göras med utgångspunkt i anställningsskyddslagens regler. Begreppet arbetsgivare avses ha samma innebörd som i annan arbetsrättslig lagstiftning. Arbetstagare är således alla med ett anställningsförhållande hos arbetsgivaren oavsett om de därutöver också i vissa avseenden är arbetsgivarrepresentanter.
Skadeståndet Regeringen anser att det är arbetsgivarens underlåtenhet att vidta åtgärder som skall vara skadeståndsgrundande eftersom en sådan underlåtenhet kan vara kränkande för den som anser sig utsatt för sexuella trakasserier. Allmänt skadestånd skall därför utgå för den kränkning som underlåtenheten innebär. Skadestånd för de trakasserande åtgärderna i sig, såväl före som efter det att arbetsgivaren har fått redan på dem, får prövas gentemot den som utfört de trakasserande handlingarna, t.ex. inom ramen för en process om skadestånd på grund av ofredande. Den ekonomiska förlust som en arbetstagare kan drabbas av, t.ex. till följd av sjukskrivning eller vårdkostnader, bör ersättas av den som direkt orsakat dessa kostnader. En arbetstagare skall alltså inte ha rätt att begära ekonomiskt skadestånd enligt den nu föreslagna skadeståndsregeln. Skadeståndsbeloppets storlek bör bestämmas efter vad som i övrigt gäller enligt jämställdhetslagen och därmed vad som i allmänhet gäller på det arbetsrättsliga området. En möjlighet att jämka skadeståndet bör finnas på samma sätt som i dag gäller för annat skadestånd enligt jämställdhetslagen.
Fråga om avslag på propositionen I kommittémotion 1997/98:A8 yrkar Per Unckel m.fl. (m) avslag på propositionen. Motionärerna instämmer i och för sig med vad som anförts i propositionen om att sexuella trakasserier i arbetslivet inte kan accepteras. Yrkandet om avslag på propositionen motiveras i korthet enligt följande. Det bör slås fast att inte någon form av trakasserier, könsrelaterade eller ej, kan accepteras i ett civiliserat arbetsliv. Trakasserier strider mot den självklara respekten för människovärdet. Detsamma gäller om den mobbning i arbetslivet som förekommer och som, enligt vissa bedömningar, utgör ett större och än mer allvarligt problem än sexuella trakasserier. Sådana trakasserier måste inte nödvändigtvis ses ur ett könsmaktsperspektiv. I stort sett torde det i stället vara fråga om vanlig mänsklig obetänksamhet eller drummelaktighet som har föga med maktmissbruk att göra. Man kan ifrågasätta om det är möjligt att lagstiftningsvägen komma längre för att få bukt med sexuella trakasserier än man redan gjort i Sverige. Regeringen har i propositionen inte gjort något försök att kvantifiera problemet med sexuella trakasserier. Det är därför, menar motionärerna, omöjligt att bilda sig en uppfattning om huruvida problemets omfattning står i rimlig proportion till det som kan vara möjligt att uppnå med en skärpt lagstiftning. Motionärerna anser att den föreslagna definitionen av sexuella trakasserier är så vag att den kommer att leda till betydande tolknings- och bedömningssvårigheter. Människor har mycket olika toleransnivåer. För att arbetsgivarens skadeståndssanktionerade aktivitetsplikt skall utlösas i det enskilda fallet borde det införas någon form av objektivt mätbara kriterier, t.ex. att ett visst beteende eller handling typiskt sett är ägnad att kränka arbetstagarens integritet. Motionärerna anser också att propositionen är påfallande vag när det gäller vilka krav som kan ställas på arbetsgivaren för att han skall anses ha gjort vad som skäligen kan krävas för att undgå skadeståndsskyldighet. En jämförelse görs med utredningen i ett brottmål - om ord står mot ord och ingen annan bevisning står till buds kan åklagaren vid en eventuell förundersökning inte göra annat än att konstatera att brott inte kan styrkas. I en brottmålsprocess tillgodoses även den påstådda förövarens berättigade krav på rättssäkerhet, i motsats till vad regeringen uppenbarligen avser på jämställdhetslagens område. Det är vidare enligt motionärerna principiellt felaktigt att avlasta den enskilde individen ansvar för sina gärningar och att lägga över det på någon annan, i detta fall arbetsgivaren. Denne ges inte heller någon laga befogenhet att göra någonting i de fall den som påstås ha trakasserat en arbetstagare vägrar att samarbeta. Dessutom blir det mycket svåra avvägningsfrågor som sammanhänger med att den som - kanske helt grundlöst - blir beskylld också kan ställa berättigade krav på att få sin integritet respekterad. Praxis är synnerligen restriktiv till arbetstagarnas fördel när det gäller att bedöma om saklig grund för uppsägning föreligger. Genom hänvisningen i propositionen till anställningsskyddslagen kläms arbetsgivaren alltså mellan två sköldar; han får välja mellan att betala skadestånd enligt anställningsskyddslagen på grund av uppsägning eller enligt jämställdhetslagen på grund av underlåtenhet att vidta åtgärder mot sexuella trakasserier. Mot bakgrund av det anförda yrkas alltså att propositionen avslås i denna del.
Utskottets ställningstagande Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck såväl i propositionen som i motionerna att trakasserier eller mobbning av olika slag på arbetsplatserna inte kan accepteras. Sådana handlingar innebär en integritetskränkning av den som drabbas. Beteenden av detta slag kan också få negativa effekter för övriga på arbetsplatsen, såsom oro, stress eller ovilja att gå till arbetet. Vad gäller kränkande särbehandling i form av sexuella trakasserier instämmer utskottet i regeringens bedömning att det oftast är kvinnor som drabbas. Man kan säga att sexuella trakasserier har en särställning i förhållande till mobbning i allmänhet genom att de kan anses utgöra en del av ett mer systematiskt förtryck av kvinnor. Liksom regeringen anser utskottet att sexuella trakasserier därför måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det blir därmed en viktig jämställdhetsfråga att särskilt motverka sådana. I den moderata kommittémotionen har förslaget om ändringar i jämställdhetslagen kritiserats bl.a. på den grunden att det inte skulle vara klarlagt i vilken omfattning sexuella trakasserier förekommer på arbetsplatserna och om de skyldigheter som åläggs arbetsgivarna står i rimlig proportion till omfattningen av de faktiska problemen. Utskottet ser det till en början som angeläget att klargöra att sexuella trakasserier, vanligt förekommande eller inte, aldrig kan accepteras. Utskottet vill här också understryka att de förslag som lämnas om ändringar i jämställdhetslagen skiljer sig från nuvarande bestämmelser i lagen huvudsakligen vad gäller arbetsgivarens skyldighet att vidta åtgärder då någon faktiskt anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. På de arbetsplatser där sexuella trakasserier inte förekommer innebär de föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen inte så stora skillnader i arbetsgivarnas skyldigheter att vidta förebyggande åtgärder jämfört med vad som gäller i dag. Det finns därför inte skäl att kritisera förslaget på den grunden. Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom yrkandet om avslag på propositionen i denna del. Motion A8 avstyrks därför.
Allmänna synpunkter på propositionen Folkpartiet anser i motion Ju27 att det är fel att begränsa lagstiftningen om sexuella trakasserier till att omfatta endast anställda. Studenter vid högskolor och universitet befinner sig i en liknande situation som arbetstagare. Kretsen av dem som omfattas av den nya lagstiftningen bör vidgas enligt mönster från 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen så att studenter, men också totalförsvarspliktiga omfattas av skyddet mot sexuella trakasserier (yrk. 19). Vänsterpartiet anför följande i motion 1997/98:Ju28. Kvinnor är oftare än män offer för sexuella trakasserier. Sådana trakasserier måste därför ses ur ett könsmaktsperspektiv. Sexuella trakasserier utgör ett medel att behålla kvinnors underordning i samhället och i arbetslivet och är helt oacceptabla. Partiet ställer sig därför bakom regeringens förslag med några tillägg. Till en början anser Vänsterpartiet att även arbetssökande bör kunna få skadestånd vid könsdiskriminering som tar sig uttryck i sexuella trakasserier (yrk. 21). Vänsterpartiet pekar på att undersökningar har visat att det förekommer sexuella trakasserier i varierande omfattning både inom universitet och det reguljära skolväsendet. Elever och studenter omfattas av arbetsmiljölagen men inte av jämställdhetslagen. Enligt partiets mening bör jämställdhetslagens tillämpningsområde utvidgas så att lagen omfattar även elever inom skol- och utbildningsväsendet (yrk. 22). Även Miljöpartiet påtalar i motion Ju32 det förhållandet att jämställdhetslagen endast gäller arbetslivet och således inte omfattar studenter vid t.ex. universitet och högskolor. Partiet anser att det bör utredas hur även studenter kan få ett fullgott skydd mot sexuella trakasserier. Eventuellt kan hela eller delar av jämställdhetslagen utvidgas till att gälla även studerande, på motsvarande sätt som arbetsmiljölagens tillämpningsområde utsträckts (yrk. 10).
Utskottets ställningstagande Utskottet vill först påminna om att brottsbalkens förbud mot sexuella trakasserier är generellt tillämpliga. Att avgränsningar gjorts i jämställdhetslagen, liksom för övrigt även i arbetsmiljölagen, är alltså inte liktydigt med att de berörda grupperna står helt utan skydd mot sexuella trakasserier. Vad gäller Vänsterpartiets yrkande om att reglerna om könsdiskriminering i form av sexuella trakasserier borde omfatta också arbetssökande konstaterar utskottet att det visserligen finns bestämmelser i jämställdhetslagen som tar sikte på arbetssökande, t.ex. förbudet mot könsdiskriminering vid rekrytering av anställda. De åtgärder som arbetsgivarna nu åläggs att vidta för att förhindra och motverka sexuella trakasserier har som ett viktigt syfte att upprätthålla en god arbetsmiljö på arbetsplatsen. Även om det kan finnas ett starkt intresse av att arbetssökande skyddas från sådant beteende, t.ex. i samband med anställningsintervjuer, liksom människor i alla sammanhang bör förskonas från sådant, anser utskottet inte att det finns skäl att nu utvidga skyddsområdet till att omfatta också arbetssökande. Motion Ju28 avslås därför såvitt avser yrkande 21. Vad gäller studenter och totalförsvarspliktiga omfattas de av arbetsgivarens skyldighet att hålla en god arbetsmiljö på arbetsplatsen enligt arbetsmiljölagen (1977:1160). De föreskrifter som utfärdats av Arbetarskyddsstyrelsen och som avser åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet, som utskottet inledningsvis omnämnt helt kort, är tillämpliga även i förhållande till studenter och totalförsvarspliktiga. Förslagen om en utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde har varit uppe till diskussion i utskottet flera gånger tidigare. Utskottet har då pekat på att jämställdhetslagen har en arbetsrättslig karaktär och ansett att det bör förbli så. Lagen reglerar förhållanden som rör arbetsplatsen och förhållandet mellan arbetsgivare och anställda och i vissa fall arbetssökande. Utskottet kan i sammanhanget konstatera att högskolorna enligt 9 § högskoleförordningen (1993:100) skall verka för att studenter inte utsätts för sexuella trakasserier. Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet avser regeringen att lägga fram ett förslag om ett tillägg till högskoleförordningen som slår fast att universiteten och högskolorna är skyldiga att vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att någon student utsätts för sexuella trakasserier. Regeringen överväger också att införa en definition av begreppet sexuella trakasserier i högskoleförordningen. Med det anförda avstyrks motionerna Ju27, Ju28 och Ju32 i berörda delar i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört.
Definition av begreppet sexuella trakasserier Vänsterpartiet delar enligt motion Ju28 regeringens uppfattning att det är viktigt med en tydlig definition av begreppet sexuella trakasserier eftersom många i dag anser att det är liktydigt med sexuellt ofredande. I syfte att både behålla det etablerade begreppet sexuella trakasserier och lyfta fram att det avser ett ovälkommet uppträdande grundat på kön bör den föreslagna lagtexten ändras så att ?ovälkommet uppträdande på grund av kön? placeras framför ?ovälkommet uppträdande av sexuell natur? (yrk. 17 delv.). Partiet har under den allmänna motionstiden 1997 också framfört förslag om att införa en definition av sexuella trakasserier i lagen (motion A710 yrk. 11). Miljöpartiet anser i motion Ju32 att definitionen av sexuella trakasserier bör få en annan skrivning enligt följande. ?Med sexuella trakasserier avses sådant ovälkommet uppträdande grundat på kön eller motsvarande uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet? (yrk. 11).
Utskottets ställningstagande Såväl regeringen som några av motionärerna har påpekat att termen ?sexuella trakasserier? rent språkligt för tankarna till handlande av sexuell natur. Som sägs i propositionen vore det i och för sig önskvärt med en annan beteckning. Begreppet är dock så väl inarbetat att det är svårt att ersätta. Utskottet delar regeringens uppfattning att en definition bör införas i lagen. För att markera att begreppet även, och kanske i första hand, avser uppträdande grundat på kön, och inte bara handlande av sexuell natur, bör rekvisitet ?ovälkommet uppträdande grundat på kön? placeras före rekvisitet ?ovälkommet uppträdande av sexuell natur?. Detta innebär en ändrad lydelse av lagförslagets 6 § andra stycket. Förslag om detta läggs fram i utskottets hemställan. Med sexuella trakasserier skulle därmed avses ovälkommet uppträdande grundat på kön eller ovälkommet uppträdande av sexuell natur som kränker arbetstagarens integritet i arbetet. Enligt regeringsförslaget är det den som utsätts för beteendet eller handlingen som avgör om det kan accepteras eller om det är kränkande. Enligt utskottets mening kan diskuteras om man i stället - vilket förordas i den moderata kommittémotionen - borde ha valt en s.k. objektiv norm så att som sexuella trakasserier skulle anses beteenden eller handlingar som är ägnade att kränka någons integritet. Som sägs i propositionen kränker handlingar som utgör sexuella trakasserier regelmässigt individens rätt till personlig integritet och självbestämmande. Samtidigt kan man inte bortse från att människor har olika toleransnivåer. Det skulle vara svårt att i mer allmänna termer beskriva vad som avses. Det faktum att alla inte uppfattar och värderar ett handlande på samma sätt kan emellertid medföra problem även om man väljer en regel som utgår från den enskildes upplevelse. Man skulle t.ex. kunna befara att rena missförstånd leder till att en arbetsgivare ser sig tvingad att ingripa mot en arbetstagare, trots att denne inte haft för avsikt att trakassera sin arbetskamrat. Därför är det, som sägs i propositionen, viktigt att den som blir utsatt på något sätt gör klart för den som trakasserar att beteendet inte accepteras, såvida detta inte måste ha varit helt tydligt för den som utfört handlingen. Utskottet kommer fram till att den av regeringen valda konstruktionen trots allt är att föredra och noterar då särskilt vad som sägs i propositionen om att den drabbade på något sätt i vart fall måste bekräfta att han eller hon anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier. En arbetsgivares skyldighet att sätta i gång en utredning och i förekommande fall vidta de åtgärder som kan krävas förutsätter nämligen inte en anmälan från den som drabbats. I detta sammanhang vill utskottet betona att de regler som nu införs måste hanteras med största respekt och lyhördhet för den som påstås ha blivit trakasserad. Det kan finnas flera skäl till att den drabbade drar sig för att berätta om vad han eller hon blivit utsatt för. Det anförda innebär att utskottet med anledning av propositionen och motionerna Ju28 yrkande 17 delvis, A710 yrkande 11 och Ju32 yrkande 11 antar förslaget till ändring i 6 § andra stycket jämställdhetslagen med den ändring som framgår av utskottets hemställan.
Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder Vänsterpartiet välkomnar i motion Ju28 regeringens förslag att arbetsgivaren skall ha en lagstadgad skyldighet att vidta aktiva åtgärder för att förhindra sexuella trakasserier. Arbetsgivaren bör dock också ha en skyldighet att utarbeta en policy och en handlingsplan för att åtgärda eventuella fall av sexuella trakasserier. Det är inte minst viktigt för arbetsgivare som inte är skyldiga att upprätta en jämställdhetsplan (yrk. 17 delv.). Miljöpartiet framför liknande tankegångar i motion Ju32. På arbetsplatser med färre än tio anställda bör arbetsgivaren åläggas att presentera en jämställdhetspolicy (yrk. 13). Stora arbetsplatser som företag och organisationer med tio eller fler anställda skall enligt gällande jämställdhetslag upprätta en årlig jämställdhetsplan. Planen skrivs och utvärderas förmodligen av en jämställdhetsansvarig på arbetsplatsen. Men den ansvarige för planen kan inte direkt ansvara enligt lagen. Det gör däremot företagets verkställande direktör eller organisationens styrelse, sägs det i motionen. I stora företag och organisationer är arbetsgivaren inte direkt i kontakt med all personal och blir ofta anonym. Partiet tvivlar på att kraven på ansvar för jämställdheten på en arbetsplats blir tillräckligt tillgodosedda om regeringen inte ändrar sitt förslag. Jämställdhetslagen borde tydligare ange vem som är jämställdhetsansvarig på stora arbetsplatser. Större arbetsplatser med fler än tio anställda skall åläggas att utse en särskild person som en arbetstagare kan vända sig till när hon eller han har utsatts för sexuella trakasserier (yrk. 14). Karin Pilsäter m.fl. (fp) hänvisar i motion Ju933, som väckts under den allmänna motionstiden 1997, till ändringar som gjordes i jämställdhetslagen under förra mandatperioden och som innebär att arbetsgivaren skall verka för att ingen arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Denna bestämmelse bör enligt motionärerna kombineras med skadeståndsskyldighet (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande Utskottet konstaterar inledningsvis att det förtydligande som föreslås i 6 § jämställdhetslagen inte bara gäller skyldigheten att vidta förebyggande åtgärder då någon utsätts för sexuella trakasserier utan också åtgärder mot trakasserier på grund av anmälan om könsdiskriminering. Miljöpartiet har föreslagit att arbetsgivare med fler än tio anställda skall åläggas att utse en speciell person som har till uppgift att ge råd och stöd till dem som anser sig vara utsatta för sexuella trakasserier. Vidare har såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet föreslagit att arbetsgivarna åläggs att utarbeta en policy eller en handlingsplan för att åtgärda eventuella fall av sexuella trakasserier. För Miljöpartiets del avser yrkandet i den delen endast arbetsgivare med färre än tio anställda. Som utskottet redovisat inledningsvis har Arbetarskyddsstyrelsen utarbetat föreskrifter och allmänna råd om kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17). Enligt de allmänna råden skall arbetsgivaren i vart fall i någon form utarbeta och anta ett förhållningssätt, en policy eller riktlinjer som klargör att sexuella trakasserier inte accepteras på arbetsplatsen, göra detta förhållningssätt eller denna policy känd för arbetstagarna och utarbeta rutiner för hur sexuella trakasserier och anmälningar om sådana skall hanteras på arbetsplatsen. En viktig del av de förpliktelser för arbetsgivaren som följer av jämställdhetslagen är just sådana åtgärder som rekommenderas av Arbetarskyddsstyrelsen. Enligt utskottet är det i allmänhet en fördel att veta vart man skall vända sig vid problem med sexuella trakasserier. Utskottet anser dock inte att detta bör regleras i lag. Som sägs i propositionen måste det bero på förhållandena på den enskilda arbetsplatsen hur frågan skall hanteras där. Utöver de krav som ställs på arbetsgivare med tio eller fler anställda att upprätta en jämställdhetsplan bör inte arbetsgivare, oavsett om de har fler eller färre än tio anställda, i lag åläggas att upprätta en sådan jämställdhetspolicy och jämställdhetsplan som Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslagit. Vilka åtgärder en arbetsgivare bör vidta för att förebygga och förhindra att någon utsätts för sexuella trakasserier bör i stället bedömas från fall till fall efter förhållandena på arbetsplatsen. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Ju28 yrkande 17 delvis och Ju32 yrkandena 13 och 14. Motion Ju933 yrkande 5 får i huvudsak anses tillgodosett med de förslag som nu lämnas av regeringen, och avstyrks därför.
Arbetsgivarens skyldighet att vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder i det enskilda fallet m.m. Vänsterpartiet menar i motion Ju28 att det av lagtexten bör framgå att arbetsgivaren skall utreda påståenden om sexuella trakasserier utan dröjsmål. Kravet på skyndsam utredning bör också vara skadeståndssanktionerat. Regeringen bör återkomma med förslag om detta (yrk. 18). Av den föreslagna lagtexten framgår det inte vem som skall anses vara arbetsgivare och därmed inte heller vem som skall vidta de föreslagna åtgärderna. Regeringen bör återkomma med förslag om en precisering av arbetsgivarbegreppet (yrk. 19). Partiet ser det som en stor brist att det saknas en regel om skadeståndsskyldighet när det är arbetsgivaren som utsätter arbetstagaren för sexuella trakasserier. Det är otillfredsställande att en arbetstagare måste lämna sin anställning för att kunna föra talan i de fall det är arbetsgivaren som trakasserar arbetstagaren (yrk. 20).
Utskottets ställningstagande Vad gäller arbetsgivarens skyldigheter att vidta åtgärder för att utreda huruvida sexuella trakasserier har förekommit på arbetsplatsen vill utskottet anföra följande. Utskottet anser, liksom regeringen, att det i första hand måste ankomma på den som anser sig ha blivit sexuellt trakasserad att anmäla detta till arbetsgivaren för att utredningsskyldigheten skall aktualiseras. Det kan också vara en eller flera arbetskamrater eller den fackliga organisationen som gör arbetsgivaren uppmärksam på vad som sker. Regeringen understryker här att en förutsättning för att en arbetsgivare vid skadeståndsansvar skall vara skyldig att agera i frågan måste vara att den som påstås ha blivit sexuellt trakasserad i vart fall bekräftar att han eller hon anser sig ha blivit utsatt för sådant. Det följer, menar regeringen, av att det endast är denne som kan avgöra om ett beteende är ovälkommet. Man kan ställa frågan om en utredningsskyldighet i sig föreligger om en sådan bekräftelse inte lämnas. Enligt utskottets mening måste man här se till syftet med de nya reglerna. En del av syftet är att arbetsgivaren generellt skall motverka och få stopp på sexuella trakasserier. Att underlåtenhet från arbetsgivarens sida att utreda och ingripa kan leda till skadestånd endast om den som utsatts verkligen har bekräftat att trakasserier förekommit får inte förstås så att arbetsgivaren kan förhålla sig passiv till dess att en sådan bekräftelse föreligger. Som redan sagts kan det vara andra än den som blivit utsatt som gör arbetsgivaren uppmärksam om trakasserierna. Det ligger dock i sakens natur att arbetsgivaren inte kan anses vara skyldig att gå vidare med sin utredning om bekräftelsen uteblir - som sägs i propositionen följer detta redan av att det endast är den som blivit utsatt som kan avgöra om ett visst beteende är ovälkommet. Utskottet vill också påpeka att arbetsgivaren har en allmän skyldighet att förebygga och förhindra sexuella trakasserier - såväl enligt jämställdhetslagen som enligt arbetsmiljölagen och föreskrifterna till den - oavsett om det finns en anmälan från en enskild. För en arbetsgivare kan det säkert i några fall vara svårt att avgöra vilka åtgärder som ?skäligen kan krävas? för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Alla situationer måste bedömas för sig, och det går inte att i förväg slå fast i vilka fall arbetsgivaren kan t.ex. nöja sig med ett samtal och i vilka fall han eller hon måste besluta om arbetsrättsliga sanktioner av disciplinär art. Som sägs i propositionen kan det - ytterst - bli fråga om att skilja arbetstagaren från anställningen. Enligt utskottets mening måste arbetsgivaren ges vissa marginaler för sin bedömning av å ena sidan vad den nya regeln i jämställdhetslagen kräver och å andra sidan vad som står i överensstämmelse med lagen om anställningsskydd. I sammanhanget finns dock skäl att uppmärksamma att den nya regeln främst tar sikte på att förhindra fortsatta trakasserier, inte att ?bestraffa? den som trakasserar. Skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren inträder inte om trakasserierna upphör i och med att arbetsgivaren får kännedom om dem (prop. s. 142). Vid bedömningen av vad som skäligen kan krävas bör man givetvis också väga in om den som påstås vara utsatt för sexuella trakasserier vill eller inte vill att utredningsåtgärder vidtas. Vänsterpartiet anser som nämnts att arbetsgivaren skall ha en lagstadgad skyldighet att utreda och vidta åtgärder mot sexuella trakasserier utan dröjsmål och att en sådan skyldighet i sig skall vara skadeståndssanktionerad. Utskottet vill med anledning av detta framhålla att Arbetsdomstolen i en dom, AD 1993 nr 30, uttalat sig principiellt om en arbetsgivares utredningsskyldighet vid påstådda trakasserier. Målet gällde skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen eller dess grunder och mot det kollektivavtal som var tillämpligt på anställningen. Enligt domen är det angeläget att arbetsgivaren utan dröjsmål försöker ta reda på de närmare omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna för att arbetsgivaren sedan skall kunna gå vidare med de åtgärder som kan anses vara befogade. Som Arbetsdomstolen påpekat ger ett aktivt och snabbt agerande från arbetsgivarens sida dessutom en signal om att sexuella trakasserier inte accepteras på arbetsplatsen och att den som utsätts för sådana trakasserier kan påräkna stöd från arbetsgivaren. Även regeringen har i propositionen uttalat att arbetsgivaren skall vidta utredningsåtgärder utan dröjsmål. Utskottet anser att dessa uttalanden bör vara vägledande även för vad som kan krävas av arbetsgivaren enligt den nu föreslagna regeln i jämställdhetslagen. Utskottet anser dock inte att det finns skäl att införa ett sådant krav i lagtexten som föreslagits i Vänsterpartiets motion. Frågan om arbetsgivaren handlat tillräckligt snabbt får även den i stället vägas in i den allmänna skälighetsbedömningen. Motion Ju28 yrkande 18 avstyrks med detta. Enligt Vänsterpartiet bör det klargöras vem som för arbetsgivarens räkning skall vidta de åtgärder som föreskrivs i lagen. Vänsterpartiet anser också att det fallet att en arbetsgivare sexuellt trakasserar en anställd särskilt bör regleras i lagen. Regeringen har i propositionen i detta hänseende uttalat att begreppet arbetsgivare och arbetstagare har samma innebörd som när de används i annan arbetsrättslig lagstiftning. Arbetstagare är således, enligt regeringen, alla med ett anställningsförhållande hos arbetsgivaren oavsett om de därutöver i vissa avseenden är arbetsgivarrepresentanter. Ett särskilt problem blir detta naturligtvis på mindre arbetsplatser där den drabbade arbetstagaren är den ende anställde eller en av få anställda. Det kan befaras att arbetstagaren vid sådana förhållanden i praktiken inte har någon alls att vända sig till för att få det stöd som lagen är avsedd att ge. På större arbetsplatser kan det naturligtvis vara av stort värde såväl för arbetstagarna som för olika representanter för arbetsgivaren att veta vem som har det praktiska ansvaret för att vidta föreskrivna åtgärder. Arbetsgivare som är skyldiga att upprätta en jämställdhetsplan kan lämpligen ta upp frågan i den. Utskottet ställer sig dock inte bakom kravet att begreppet arbetsgivare bör definieras i lagen. Motion Ju28 yrkandena 19 och 20 avstyrks.
Skadeståndet Miljöpartiet de gröna anser i motion Ju32 att även ekonomiskt skadestånd bör kunna utgå vid underlåtenhet att vidta åtgärder mot sexuella trakasserier från arbetsgivarens sida. Den föreslagna 27 a § bör därför enligt motionärerna få följande lydelse: ?Om arbetsgivaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 22 a § skall arbetsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för den kränkning som underlåtenheten innebär samt för den ekonomiska skada som kan ha förorsakats arbetstagaren till följd av underlåtenheten? (yrk. 12).
Utskottets ställningstagande Utskottet delar regeringens uppfattning att de ekonomiska förluster som en arbetstagare kan drabbas av till följd av sjukskrivning eller vård i samband med sexuella trakasserier får anses förorsakade av den som utfört handlingen. Arbetsgivaren bör därför endast kunna åläggas att betala skadestånd för den kränkning som består i underlåtenheten att vidta utredningsåtgärder eller åtgärder för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Motion Ju32 yrkande 12 avstyrks.
Övrig fråga Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) anser i motion Ju901 att det är viktigt att kunskapen sprids om att den som blir utsatt för sexuella trakasserier kan vända sig till sin fackliga representant, sin närmaste chef eller till JämO om det som inträffat. JämO har givit ut information om vad som gäller. Denna bör få en viss spridning vid arbetsplatser, inom ideella organisationer och i skolan och kopplas till seminarier eller andra överläggningar om hur sexuella trakasserier skall kunna förebyggas (yrk. 6). Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att det är viktigt att kunskaper sprids om sexuella trakasserier. Något tillkännagivande om detta till regeringen förefaller dock inte vara nödvändigt. Motion Ju901 yrkande 6 avstyrks.
3.3 Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet Folkpartiet utvecklar i partimotion A806 sin syn på jämställdhetspolitikens inriktning. Det betonas att kravet på jämställdhet bör utgå från respekt för individens egenart. Jämställdhetspolitiken får inte heller fortsätta att vara mest en kvinnofråga; den hör även männen till. Folkpartiet vill att makt och inflytande fördelas jämnt mellan könen. Ett av målen för jämställdhetspolitiken bör vara att båda könen skall vara representerade inom alla samhällsområden och på alla beslutsnivåer, även i beslutande församlingar. Folkpartiet gör gällande att jämställdhetsperspektivet inte genomsyrar regeringens politik. I motionen framhålls att regeringen, som flyttat jämställdhetsfrågorna från statsrådsberedningen, satsar hårt på tillväxt och jobb i ?gamla, manligt dominerade? branscher medan kvinnors möjligheter och arbetsmarknad försvåras. Folkpartiet menar att det allra viktigaste inom jämställdhetspolitiken är att medverka till fler jobb genom fler och växande företag. Ökad jämställdhet är lönsam. I ett jämställt samhälle används enligt motionen hela humankapitalet och begåvningspotentialen, vilket medverkar till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt. Folkpartiet betonar i detta sammanhang ?den kvinnliga skaparkraftens? betydelse för jämställdheten. De offentliga monopolen inom tjänstesektorn motverkar ökad jämställdhet, sägs det i motionen. Att de offentliga monopolen tillåts motverka kvinnors möjligheter att utanför de offentliga monopolen förverkliga idéer om vård, omsorg, utbildning och service är jämställdhetsfientligt och hämmande för utvecklingen. Folkpartiet vill därför bryta upp de offentliga monopolen inom tjänstesektorn (yrk. 10). Riksdagen bör enligt motionen uttala sitt stöd för denna inriktning av jämställdhetsarbetet - med tonvikt på att makt och ansvar delas mellan könen och att jämställdhetsperspektivet bör genomsyra all verksamhet (yrk. 1) samt på betydelsen av nya arbetstillfällen (yrk. 4). Även Lennart Rohdin m.fl. (fp) framhåller att jämställdhet inte är endast en kvinnofråga (motion A808, yrk. 2). Jämställdhet är en fråga också för män, men i dagens jämställdhetsdebatt är många män tysta. I det moderna samhället har män utestängts eller kommit i underläge på viktiga områden såsom hem och sociala relationer. Att jämställdhet är lika viktig för män som för kvinnor är en uppfattning som framförs även av Margareta Andersson m.fl. (c) i kommittémotion A803. Jämställdhet får inte betraktas som ett avgränsat politikområde som hålls åtskilt från andra områden. Enligt motionen måste ett könsperspektiv läggas på förslag inom alla samhällssektorer och värderingar som syftar till jämställdhet genomsyra all verksamhet. Motionärerna hemställer att så kallad mainstreaming som mål och inriktning för jämställdhetsarbetet ges uttryck i allt samhällsarbete (yrk. 1). Vänsterpartiet framhåller i sin partimotion om jämställdhet kvinnors underordning som det grundläggande problemet (motion A807). Kvinnor är underordnade männen på alla områden, och om jämställdheten fokuseras endast på ett kvantitativt tänkande, såsom jämn balans mellan könen, begränsas diskussionen. För att flytta fram positionerna i jämställdhetsarbetet föreslår partiet att de lagar som reglerar livet i Sverige skall granskas i ett jämställdhetsperspektiv. Lagarna anses ofta vara ?könsneutrala?, men det rätta uttrycket är enligt Vänsterpartiet ?könsblinda?, eftersom lagarna inte utgår från att män och kvinnor har vitt skilda förutsättningar i ett mansdominerat samhälle. Vänsterpartiet anser att det behövs en utredning med uppgift att kartlägga lagstiftningens könsblindhet och föreslå åtgärder (yrk. 1). I partimotion Jo227 konstaterar Vänsterpartiet att regeringen i budgetpropositionen för år 1998 haft som ambition att under respektive anslagsområde redovisa antalet sysselsatta. Vänsterpartiet kritiserar att det saknas könsuppdelad redovisning av antalet sysselsatta och att det även i övrigt saknas ett jämställdhetsperspektiv. Enligt motionen bör regeringen i framtiden redovisa antalet sysselsatta uppdelat på kön för varje anslagsområde (yrk. 1). Barbro Johansson m.fl. (mp) uppehåller sig vid jämställdhetspolitikens inriktning i kommittémotion A804. Motionärerna pekar på skillnaderna mellan kvinnor och män och konstaterar att synliggörande av skillnaderna är det första steget mot jämställdhet. De föreslår att alla statliga utredningar skall redovisa könsuppdelad statistik (yrk. 1). Enligt motionen bör riksdagen också ge regeringen till känna att det behövs konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män i alla de fall där regeringen presenterar förslag till sociala nedskärningar (yrk. 2). Även Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) betonar i kommittémotion A805 vikten av att förslag och beslut på alla politikområden analyseras i ett jämställdhets- perspektiv och att konsekvenserna för både kvinnor och män klarläggs. De anser att jämställdhet handlar om rättvisa och ?varannan damernas? men också om att ta itu med nedvärderande attityder, t.ex. gentemot familjelivet. Lagstiftning och sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkten att stabila familjerelationer är bra. De begär att riksdagen uttalar sig om familjestabilitet som ett politiskt mål (yrk. 1). Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (c) förespråkar i motion Ju918 en rättvis fördelning av samhällets resurser mellan kvinnor och män. De anför att den ekonomiska sanering som genomförts i landet nu gör det möjligt att förbättra välfärden, t.ex. vad gäller de generella trygghetssystemen. Enligt deras mening måste de åtgärder som nu vidtas för att öka tryggheten för samhällsmedborgarna fördelas rättvist mellan män och kvinnor (yrk. 2). I flerpartimotion A801 föreslår Anders Svärd m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) en riksomfattande kampanj för ökad jämställdhet. Enligt motionärerna är utvecklingen på jämställdhetsområdet alltför långsam. Trots att jämställdhetslagstiftningen och jämställdhetsombudsmannen (JämO) finns står utvecklingen praktiskt taget stilla, t.ex. när det gäller löneskillnader till kvinnors nackdel, uppdelningen i ?typiska? kvinno- respektive mansyrken och kvinnors låga representation i beslutsfattande funktioner. Motionärerna framhåller att okunnighet kan motverkas genom upplysning och opinionsbildning och föreslår en brett upplagd informations- och opinionsbildningskampanj för vilken bästa tänkbara expertis på marknadsföring och folkbildning bör anlitas. De begär att riksdagen ger regeringen i uppdrag att genomföra kampanjen.
Utskottets ställningstagande Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Utskottet kan konstatera att det råder en bred enighet om den utgångspunkten. Det råder också en samsyn om hur målet skall konkretiseras på olika delområden. Principen om mainstreaming - att jämställdhets-perspektivet införlivas i alla politikområden - intar här en särställning. Jämställdhetsperspektivet skall vara vägledande både för förslag till reformer och andra förändringar och för uppföljning och utvärdering på olika områden i samhället. I detta ligger bl.a. att konsekvensbeskrivningar av hur förslag till förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män skall genomföras. Dessa konsekvensbeskrivningar skall läggas till grund för beslut så att besluten utformas på ett sätt som kan sägas ge rättvis fördelning av möjligheter och resurser mellan könen. Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män. Utskottet vill framhålla - och bedömer att de flesta är överens om - att det jämställda samhället inte kan förverkligas om inte samhällets insatser och resurser riktas till både män och kvinnor. Inte minst är männens roll viktig när det gäller ansvaret för hem och familj. Jämställdhetspolitiken är också en fråga för riksdagen som lagstiftare. Endast attitydpåverkande informationssatsningar och liknande initiativ kan inte väntas leda till önskad utveckling. Bristande jämställdhet har ofta sin grund i strukturer och traditioner. Utskottet bedömer att lagstiftning och politiska beslut är nödvändiga för ökad jämställdhet. Det som nu sagts anknyter till vad utskottet, och riksdagen, uttalat sig för tidigare (jfr t.ex. bet. 1996/97:AU8, rskr. 1996/97:155). Det bör alltjämt tjäna som riktlinjer och mål för jämställdhetspolitiken. Som utskottet kunde konstatera vid behandlingen av jämställdhetsfrågorna våren 1997 har det, allmänt sett på senare år, skett framsteg när det gäller att nå de uppsatta målen. Det är utskottets bedömning att jämställdhetsperspektivet i allt högre grad kommit att genomsyra arbetet på olika politikområden. De synpunkter som framförts i motionerna om mainstreaming och rättvis fördelning, männens roll i jämställdhetsarbetet och en fullgod representation av både kvinnor och män - på alla områden och på alla nivåer - är inte kontroversiella. Det återstår dock arbete även på dessa områden; det går inte att slå sig till ro med vad som hittills uppnåtts i strävan efter ett mer jämställt samhälle. Men det får ändå anses att de motionsyrkanden som tar sikte på dessa frågor är tillgodosedda genom den utveckling och det arbete som pågår. De påkallar därför inte någon åtgärd från riksdagen utan avstyrks (motionerna A806 yrk. 1 och 4, A808 yrk. 2, A803 yrk. 1, A804 yrk. 2 och Ju918 yrk. 2). - Utskottet ansluter sig inte heller till begäran om att familjestabilitet skall anges som ett politiskt mål. Riksdagen bör alltså avslå det yrkandet (motion A805 yrk. 1). Folkpartiet har aktualiserat frågan om den offentliga sektorns ställning inom t.ex. vård och omsorg och vilken betydelse detta kan ha för jämställdheten. Utskottet delar det synsätt som innebär att det är viktigt att kvinnors idéer om vård, omsorg, utbildning och service kommer till uttryck. Det är naturligtvis också riktigt att en väl genomförd jämställdhetspolitik skall bidra till ökad sysselsättning i landet. Men den gemensamma, offentliga sektorn är till för alla, både kvinnor och män. Utskottet vill inte se frågor om den offentliga sektorn som i första hand jämställdhetsfrågor och är inte heller övertygat om att de förslag som Folkpartiet fört fram skulle leda till ökad jämställdhet om de blev verklighet. Utskottet instämmer inte heller i Folkpartiets beskivning av den förda politiken som inriktad mot ?gamla, manligt dominerade sektorer?. Tvärtom noterar utskottet den stora satsning på vård, utbildning och omsorg som riksdagen beslutat om och som stärker traditionellt kvinnodominerade delar av arbetsmarknaden. Utifrån den principiella inställning som nu angetts är utskottet inte berett att uttala sig till förmån för folkpartimotionen i den berörda delen. Motionen A806 yrkande 10 avstyrks alltså. När det gäller yrkandet om könsuppdelad statistik i offentliga utredningar kan framhållas att det i de generella direktiven för alla statliga utredningar ingår att beakta effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män (dir. 1994:124). Regeringen har under 1997 låtit utvärdera det direktivet och funnit att utredningarna uppvisat en varierande ambitionsnivå när det gäller jämställdhetsperspektivet. De flesta har enligt Arbetsmarknadsdepartementets uppföljning redovisat könsuppdelad statistik och/eller haft med några generella formuleringar. Ett fåtal har gjort en djupare analys. Arbetet med utvärderingen av det generella direktivet kommer enligt uppgifter från Arbetsmarknadsdepartementet att fortsätta, bl.a. genom departementsvisa kontakter på statssekreterarnivå och genom utökad satsning på utbildning för utredare och kommittésekreterare i hur jämställdhetsdirektivet skall hanteras. Utifrån direktivet och det arbete som pågår, samt med beaktande av en alltmer ökande medvetenhet om vikten av jämställdhetsperspektivet, får det förutsättas att en sådan redovisning som efterlyses i motionen görs och kommer att göras i de fall det är möjligt och bedöms relevant. Här kan också framhållas att Statistiska centralbyrån (SCB) sedan något år enligt sin instruktion som huvudregel skall redovisa all officiell individbaserad statistik uppdelad på kön (instruktionen (1994:1108) för Statistiska centralbyrån). En sådan könsuppdelad statistik kan antas komma till nytta även för statliga utredningar och andra instanser. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att föreslå att riksdagen skall göra något tillkännagivande i denna del. Motion A804 avstyrks i berörd del. Vänsterpartiet har påpekat att budgetpropositionens redovisningar av antalet sysselsatta i olika näringsgrenar inte är uppdelade på kön. Det är enligt utskottets mening inte givet att en sådan könsuppdelad redovisning i alla lägen är det mest lämpliga, men i princip vore en sådan redovisning ändå förenlig med de generella strävandena. Utskottet är nu inte berett att uttala sig för att det skulle finnas ett generellt sådant behov, men utgår från att regeringen fortsättningsvis kommer att ta ställning till statistikens utformning med särskilt beaktande av jämställdhetssynpunkter. Motion Jo227 yrkande 1 avstyrks alltså. Vänsterpartiet har också aktualiserat frågan om en utredning med uppdrag att se över lagars ?könsblindhet?. Som framgått av det ovanstående är jämställdhetsperspektivet i dag av stor betydelse vid lagstiftning, och medvetenheten om frågans vikt är ökande. Här kan också jämställdhetsenhetens arbete inom Arbetsmarknadsdepartementet och Regeringskansliet i stort lyftas fram. Ledningen för varje departement har ansvaret för att ett jämställdhets- perspektiv integreras i all verksamhet, medan jämställdhetsenheten har en samordnande, rådgivande och pådrivande roll gentemot departementen. Utskottet utgår från att jämställdhetsperspektivet finns med i allt lagstiftningsarbete. Enligt utskottet är en sådan utredning som begärts inte påkallad. Motion A807 bör alltså avslås i den berörda delen. När det till sist i detta avsnitt gäller frågan om en riksomfattande kampanj som ett medel för ökad jämställdhet instämmer utskottet i att information om jämställdhetsfrågor kan leda till attitydförändringar och ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågans vikt. Utskottet är dock inte övertygat om att en sådan bred kampanj som begärs är den bästa metoden för ökad upplysning och bestående medvetenhet om jämställdhetsfrågorna. Det får, som anfördes vid behandlingen av motsvarande yrkande våren 1997, antas att riktade informationsinsatser är mer effektiva. Motion A801 avstyrks därmed.
3.4 Övriga frågor om jämställdhet i arbetslivet Flera motioner tar upp andra aspekter av jämställdhet i arbetslivet än frågan om sexuella trakasserier. Här avses tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad, frågor om yrkesval och andra förhållanden på arbetsmarknaden, lönefrågor, arbetstidsfrågor och regeringens utnämningspolitik.
Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad Folkpartiet konstaterar i partimotion A806 att länsstyrelserna har jämställdhetsexperter anställda. Dessa experter föreslås få i uppdrag att i samarbete med JämO utöva regional tillsyn av jämställdhetslagen, framför allt vad gäller de i lagen föreskrivna jämställdhetsplanerna (yrk. 12). Också Barbro Johansson m.fl. (mp) anser att länsstyrelserna skall ges tillsynsansvar över jämställdhetslagen (kommittémotion A804, yrk. 4). Förslaget motiveras med att uppföljningen och utvärderingen av jämställdhetslagen måste bli bättre och att en regional funktion för tillsyn av jämställdhetslagen är ett nödvändigt och viktigt komplement till JämO:s verksamhet.
Utskottets ställningstagande JämO har till uppgift bl.a. att utöva tillsyn över och följa upp om arbetsgivare följer jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av jämställdhetsplan. Det framstår som en fördel att JämO, såsom ett centralt organ med juridisk expertis, även fortsättningsvis har den samlade överblicken medan länsstyrelserna bär upp den regionala förankringen. JämO bör också i tillsynsarbetet ha en fortsatt oberoende ställning. Även länsstyrelserna står, som arbetsgivare, under JämO:s tillsyn. Det är därför inte lämpligt att länsstyrelserna ges tillsynsansvar över jämställdhetslagen på det sätt som motionärerna förespråkar. Här kan också nämnas att riksdagen fr.o.m. år 1997 höjt JämO:s anslag. Avsikten är att insatserna till stöd för och tillsyn av arbetsgivares skyldigheter enligt jämställdhetslagen skall kunna intensifieras. Motionerna A804 och A806 i berörda delar avstyrks med det anförda.
Arbetsmarknaden Margareta Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A803 att köns- uppdelningen på arbetsmarknaden är mycket påtaglig. Det finns enligt motionen behov av att öka antalet män i traditionella kvinnoyrken, såsom vård och omsorg. Låg lön och dåliga arbetsvillkor gör att män i dag väljer andra yrken. Motionärerna anser att olika samhällsorgan måste stimulera fler män att arbeta inom traditionella kvinnoyrken (yrk. 3). Barbro Johansson m.fl. (mp) anser i kommittémotion A804 att det behövs mer personal av manligt kön bland sex- och samlevnadsrådgivare. Motionärerna anser att män i dagsläget diskrimineras på så sätt att samhället inte har resurser för män att tala med män om relationer. Kvinnor har merparten av det gemensamma samtalsutrymmet i form av kvinnliga kuratorer, psykologer, sexologer, familjeterapeuter, barnmorskor etc. Behovet av män i dessa positioner är stort (yrk. 27). Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) tar i kommittémotion A805 upp informationssamhället - IT-samhället - som ett möjligt område för ökad jämställdhet i arbetslivet. Det sägs att Sverige har en mycket könssegregerad arbetsmarknad. När nu en ny IT-sektor byggs upp i landet måste enligt motionen alla ansträngningar göras för att äntligen få till stånd en sektor med jämn könsfördelning (yrk. 6).
Utskottets ställningstagande Utskottet delar uppfattningen att det är olyckligt med den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det behövs insatser av olika slag för att ändra på detta. Arbetsmarknadspolitiken har här sin roll att fylla. Enligt förordningen om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten skall arbetsmarknadsmyndigheterna verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka en könsuppdelad arbetsmarknad. Detta betonas också särskilt i regleringsbrevet för budgetåret 1998. AMS skall i kvartalsvisa rapporter till Arbetsmarknadsdepartementet redovisa sina resultat bl.a. när det gäller den köns-uppdelade arbetsmarknaden. En första sådan redovisning väntas i maj 1998. Här kan också nämnas att AMS sedan 1996 redovisar sin statistik uppdelad på kvinnor och män. AMS har vidare sedan budgetåret 1993/94 årligen anvisat medel till projekt för att bryta könsuppdelningen på arbetsmarknaden, så kallade BRYT-projekt. Under 1998 fördelar AMS totalt högst 30 miljoner kronor, bl.a. till utvecklingsarbete över länsgränserna. Totalt omfattas nio länsarbetsnämnder och projekten spänner över flera områden. Ett område avser intresset för teknik hos unga kvinnor och ett annat tar upp utbildning för fler manliga lärare till grundskolan. Ett tredje tar upp vägledningsmetodik och syftar till att analysera om den ?traditionella? vägledningen av arbetssökande är könsrollskonserverande eller ej. När det gäller den särskilda frågan om en jämnare könsfördelning bland sex- och samlevnadsrådgivare kan utskottet konstatera att ett likartat yrkande avstyrktes våren 1997. Utskottet är inte heller i år berett att göra ett tillkännagivande i denna del. Inte heller när det gäller IT-sektorn som den första jämställda sektorn är något särskilt uttalande nödvändigt. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionerna A803, A804 och A805 i berörda delar.
Lönefrågor Folkpartiet anför i motion A806 följande. Stora förändringar har skett sedan 1970-talet. Kvinnor lönearbetar mer och män mindre. Trots detta är kvinnors löneinkomster bara omkring två tredjedelar av männens. Mycket tyder på att löneskillnaderna har ökat de senaste åren. Lönesättningen vilar ofta på traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad. Det behövs därför nya arbetsvärderingsmetoder som är könsneutrala och lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Att metoder utvecklas för arbetsvärderingar är synnerligen viktigt för att vrida utvecklingen bort från dagens diskriminering utan att det införs centrala lönesystem. I grunden skall lönesättningen vara individuell och fri. Vid könsneutral tillämpning av denna princip varken gynnas eller missgynnas kvinnor av individuell lönesättning. Partiet menar att det bör tillsättas en kommission för att ta ett ?helhetsgrepp? på orättvisa löneskillnader. En sådan kommission skulle kunna arbeta med frågor om opinionsbildning och kunskapsspridning och föra ut idéer och metoder om hur den lönsamma könsneutraliteten i lönehänseende uppnås (yrk. 7). En mycket viktig del i arbetet med att få bort de orättvisa löneskillnaderna är att synliggöra dem. Det är därför viktigt att en könsuppdelad statistik regelbundet tas fram och att arbetsvärderingsmetoder utvecklas (yrk. 5). Vänsterpartiet anser i motion 1997/98:A802 att nya regler bör utformas som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Nu krävs det att lönerna hos en och samma arbetsgivare och vid likvärdigt arbete är olika för att man skall kunna angripa dem. Det är enligt partiet särskilt svårt att uppfylla det kravet på små arbetsplatser eller arbetsplatser med likartade typer av arbeten. Jämförelser med likvärdiga arbeten hos andra arbetsgivare måste därför tillåtas. Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste intensifieras. I dag är det svårt att objektivt jämföra löner i olika yrkesgrupper med varandra. Ett stort problem är också att män ofta vägrar att delta i genomförandet av arbetsvärderingar och att de får stöd av sina fackliga organisationer för denna vägran. I Kanada har ?Pay Equity Commission? stor erfarenhet av flera olika metoder att jämföra löner mellan olika yrkesgrupper. Dessa metoder är också användbara i Sverige (yrk. 2). Ontario, Kanada, har förmodligen världens mest framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för svensk del. En sådan lagstiftning skulle ha ett ungefärligt innehåll enligt följande. Alla arbetsgivare med fler än 100 anställda bör åläggas att först genomföra en arbetsvärdering för både kvinno- och mansdominerade arbeten och därefter göra upp en plan för årliga lönejusteringar för att uppnå lika lön för arbeten av lika värde. Det bör också bestämmas i lag att arbetsgivaren varje år måste avsätta minst en procent av lönesumman och använda den för att närma lönerna i kvinnodominerade arbeten till lönerna i likvärdiga mansdominerade arbeten. Arbetsgivare med färre än 100 anställda bör i och för sig inte åläggas att upprätta en plan men väl att genomföra likalöneprincipen senast samtidigt som de större arbetsgivarna. Om de försummar detta bör de kunna åläggas av domstol att omedelbart för framtiden och med retroaktiv verkan justera lönen. Alla svenska företag bör föra en könsbaserad lönestatistik som offentliggörs och sprids på arbetsplatsen. Även arbetsgivare med färre än tio anställda skall ha den skyldigheten (yrk. 3). Partiet anser vidare att en arbetstagare inom privat sektor, liksom JämO, skall ha rätt att ta del av andra arbetstagares löner (yrk. 4). Partiet anser också att JämO bör ges större möjligheter att ingripa mot arbetsgivare eller fackföreningar m.fl. som medverkar till könsdiskriminerande lönesättning (yrk. 1). Även i kommittémotion A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) tas frågan om arbetsvärdering upp. Motionärerna menar att det är viktigt att utveckla system och metoder för arbetsvärdering samt att resultaten av genomförda arbetsvärderingar måste tas till vara för att åtgärda diskriminerande lönesättning (yrk. 7). Inom all offentlig verksamhet bör jämställdhetsrevision vara obligatorisk. Uppgifter om lönestatistik skall vara könsuppdelad och offentlig. Lönebildningen är primärt ett ansvar för arbetsmarknadens parter som måste se över metoder och principer för könsneutral lönesättning. Jämställdhetsrevision bör därför i större utsträckning användas som instrument (yrk. 8). Även i motion A273 av Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (c) tas behovet av könsuppdelad lönestatistik upp (yrk. 7). Motionärerna anser vidare att det krävs ökade utbildningsinsatser på arbetsvärderingsområdet. Inom utbildningar som leder till personalledande befattningar skall kurser med detta innehåll ingå på högskolenivå (yrk. 8). I kommittémotion 1997/98:A804 anför Barbro Johansson m.fl. (mp) att en utvärdering av gällande lagstiftning vad gäller löneskillnader mellan kvinnor och män bör göras. En sådan utvärdering bör föregås av ett arbete med att se över de brister som uppenbarligen finns när det gäller rättvis lönesättning och leda till att förslag till nödvändiga förbättringar läggs fram (yrk. 7). En utredning bör också ta ställning till hur arbetsvärdering kan genomföras. En fungerande arbetsvärdering skulle nämligen, enligt motionärerna, kunna bli det instrument som justerar de orimliga skillnaderna i löner mellan kvinnor och män som i dag föreligger (yrk. 13). Inger Segelström m.fl. (s) anser i motion 1997/98:A314 att kvinnors arbete är lägre värderat än mäns. Motionärerna anser att arbetsmarknadens parter måste ta ett större ansvar än hittills för att bryta kvinnors underordning när det gäller lönerna. Vidare sägs det i motionen att staten, liksom andra institut, myndigheter och intresserade även fortsättningsvis, genom särskilt avsatta medel, bör fortsätta att stödja JämO i arbetet med att utveckla arbetsvärderingsmodeller och genomföra projekt inom området (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande Enligt Kvinnomaktutredningens betänkande Ty makten är din... (SOU 1998:6) har män i genomsnitt 19,6 % högre lön före skatt än kvinnor. Tar man hänsyn till att kvinnor och män arbetar inom olika yrken minskar lönegapet till 12,8 %. Tas dessutom hänsyn till individrelaterade egenskaper som utbildning, arbetslivserfarenhet m.m., och arbetsrelaterade egenskaper som arbetsmiljö, arbetskrav m.m. samt yrkesklass och näringsgren, är löneskillnaden 6 %. Enligt utredningen är dessa 6 % oförklarade och kan bero på att kvinnor får lägre avkastning på utbildning och arbetslivserfarenhet än män. En förklaring som ges i utredningen är också att kvinnor arbetar i lågavlönade kvinnoyrken. Enligt en av de undersökningar som utförts inom Kvinnomaktutredningens ram (Hultin och Szulkin) ökar risken för låg lön för såväl kvinnor som män med en ökad andel kvinnor i yrket. I flera andra undersökningar har också framkommit att det förekommer sådana skillnader mellan kvinnors och mäns lön som inte kan förklaras med faktorer som skillnad i ålder, utbildning, erfarenhet i arbetet m.m. Denna ?oförklarade? skillnad brukar helt eller delvis tillskrivas diskriminering på grund av kön. Löneskillnadsutredningen (SOU 1993:7) fann sådana ?oförklarade? löneskillnader på mellan 1 och 8 % i sina undersökningar. Utskottet anser att dessa löneskillnader måste utjämnas. Folkpartiet har i motion A806 begärt att en kommission tillsätts för ökad kunskapsspridning och opinionsbildning för motverkande av lönediskriminering. Barbro Johansson m.fl. (mp) föreslår i motion A804 att en utredning tillsätts för att utvärdera lagstiftningen vad gäller kvinnors och mäns löner samt för framtagande av arbetsvärderingsinstrument. Den ovan nämnda Kvinnomaktutredningen har föreslagit att regeringen tar initiativ till uppbyggande av ett partsgemensamt organ som ska verka för en genomtänkt och könsneutral lönesättning. Ett sådant organs uppgift skulle vara att samla in och sprida kunskap om metoder för att objektivt värdera de krav som olika arbetsuppgifter ställer och hitta tekniker att identifiera omedvetna värderingar, såsom könsstereotyper i lönesättningen. Det föreslås också i utredningen att utbildnings- och konsulthjälp skulle kunna erbjudas av det partsgemensamma organet. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut i mitten av juni i år. Utskottet ser mot bakgrund av att bland annat löneskillnadsfrågor alldeles nyligen varit föremål för utredning inte skäl att ställa sig bakom motionerna i berörda delar. De avstyrks därför. Ett viktig metod för att åstadkomma en utjämning av löneskillnader kan vara att utveckla och förbättra arbetsvärderingsinstrumenten. Utskottet har tidigare uttalat (bet. 1996/97:AU8) att en utveckling av arbetsvärderingsinstrumenten bör ske så nära den verksamhet som skall bedömas som möjligt. Framtagande av arbetsvärderingsmodeller och utvärdering av sådana bör främst göras av arbetsmarknadens parter. Även JämO bör ha en aktiv roll i detta arbete. Utskottet är för närvarande inte berett att föreslå utökade befogenheter för JämO att ingripa mot arbetsgivare eller fackföreningar som föreslagits i Vänsterpartiets motion, eller att göra något tillkännagivande om arbetsvärdering. Motion A802 yrkande 1 avstyrks liksom motionerna A806 yrkande 5 delvis och A803 yrkande 7 i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört. Även förslag om införande av den s.k. Ontariomodellen har varit föremål för utskottets ställningstagande tidigare (bet. 1995/96:AU1). Utskottet framhöll då att den svenska lagen bygger på att det står arbetsgivaren fritt att i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna komma fram till vilken metod som skall användas. Utskottet ansåg då, liksom nu, att det därför inte i lag bör åläggas arbetsgivare att göra en arbetsvärdering eller att utjämna löneskillnader inom en viss angiven tid eller med en viss andel av lönesumman. Motion A802 yrkande 3 avstyrks. Flera åtgärder har vidtagits för att löneskillnader mellan kvinnor och män skall synliggöras och motverkas. Enligt jämställdhetslagen skall t.ex. arbetsgivaren som ett led i arbetet för jämställdhet i arbetslivet årligen kartlägga förekomsten av löneskillnader mellan kvinnor och män i skilda typer av arbeten och för olika kategorier av arbetstagare. Detta gäller dock inte mindre arbetsgivare. Dessa lagregler har inom olika delar av arbetsmarknaden följts upp genom avtal. Det lokala jämställdhetsarbetet förutsätter tillgång till arbetsplatsvis framställd lönestatistik som är köns-, yrkes- och åldersuppdelad, m.m. Enligt Utredningen om ett förstärkt förlikningsmannainstitut -betänkandet Medlingsinstitut & lönestatistik (SOU 1997:164) - har de avtal om partsgemensam lönestatistik som finns på delar av arbetsmarknaden stor betydelse för att man skall kunna följa utvecklingen av löner för kvinnor och män. I princip all officiell individbaserad statistik skall vidare enligt förordningen (1992:1668) om den officiella statistiken vara könsuppdelad. Statistiska centralbyrån skall också utforma lönestatistik som kan ligga till grund för analyser av löneskillnader mellan kvinnor och män. Det pågår alltså arbete med att få fram lönestatistik som är könsuppdelad. Något tillkännagivande till regeringen i denna fråga förefaller inte vara nödvändigt. Motionerna A806 yrkande 5 delvis och A273 yrkande 7 avstyrks. Vänsterpartiet har yrkat att nya regler bör utformas som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. Otillåten könsdiskriminering skall enligt 18 § jämställdhetslagen anses föreligga när en arbetsgivare tillämpar lägre lön eller annars sämre anställningsvillkor för en arbetstagare än dem som arbetsgivaren tillämpar för arbetstagare av motsatt kön, när de utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Detta gäller under förutsättning att arbetsgivaren inte kan visa att olikheterna beror på skillnader i de sakliga förutsättningarna för arbetet eller att skillnaderna i vart fall inte har samband med könstillhörigheten. Enligt Löneskillnadsutredningens betänkande (SOU 1993:7) är de problem med löneskillnader mellan kvinnor och män som hänger samman med att arbetsmarknaden är könsuppdelad större mellan sektorer, branscher och företag/organisationer än inom ett och samma företag. Utskottet delar därför i och för sig motionärernas uppfattning att det kan vara svårt att slå fast att det förekommer lönediskriminering på mindre arbetsplatser. Utskottet är dock för närvarande inte berett att föreslå att det införs lagregler om kollektiv lönediskriminering. Motion A802 avstyrks i den delen. I motion A803 föreslås att jämställdhetsrevisioner utnyttjas. Utskottet menar liksom motionärerna att det genom sådana revisioner skulle kunna bli tydligare för arbetsgivaren vilka åtgärder som vidtas för att minska omotiverade löneskillnader. Utskottet är dock inte berett att göra några tillkännagivanden i denna fråga. Motionen avstyrks i berörd del. Vänsterpartiet har yrkat att arbetstagare och JämO skall ha rätt att ta del av uppgifter om andra arbetstagares löner. Utskottet har i denna fråga tidigare uttalat att det visserligen kan bli mycket svårt att få till stånd en rättvisande lönejämförelse om uppgifter om arbetstagares löner inte blir tillgängliga för den som skall göra en sådan jämförelse. Utskottet är dock bl.a. med hänsyn till de integritetsfrågor som är förknippade med individers löneförhållanden inte berett att nu föreslå någon skyldighet att lämna ut uppgifter om löner. Motion A802 yrkande 4 avstyrks. Olika arbetsvärderingsmodeller prövas nu på olika håll inom arbetslivet. JämO har också inför Arbetsdomstolen drivit ett antal mål om lönediskriminering som grundar sig på arbetsvärderingar. Utskottet anser att en ytterligare utveckling av arbetsvärderingsmetoderna bör avvaktas. Utskottet ställer sig därför inte bakom yrkandet om att införa utbildning i arbetsvärdering på högskolenivå för personalledande befattningar. Motion A273 yrkande 8 bör avslås. Vad gäller Inger Segelströms m.fl. motion A314 delar utskottet helt uppfattningen att det är önskvärt att arbetsmarknadens parter, liksom staten, tar ett stort ansvar för att få bort löneskillnader som grundar sig på kön. JämO har också under senare år fått ett ökat budgetanslag, bland annat för att göra det möjligt att behandla det ökade antalet anmälningar om lönediskriminering som kommit in till myndigheten. Utskottet ser ingen anledning att göra något tillkännagivande i denna fråga. Motion A314 avstyrks.
Arbetstidsfrågor Folkpartiet menar i partimotion A806 att arbetslivet måste anpassas efter föräldraskapets behov. En ny flexibel arbetstidslagstiftning som ger ökade möjligheter till lokala och enskilda lösningar sägs vara betydelsefull för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Folkpartiet anser att det är angeläget att regeringen inte försinkar eller förspiller möjligheten till en sådan reform och föreslår att riksdagen uttalar sig om arbetstidslagstiftningens betydelse för jämställdheten (yrk. 8). Även från Miljöpartiets sida betonas arbetstidslagstiftningens betydelse för jämställdheten. Barbro Johansson m.fl. (mp) menar i kommittémotion A804 att en generell, lagfäst arbetstidsförkortning vore ett viktigt instrument för att uppnå ökad jämställdhet (yrk. 6). Miljöpartiet vill dela på de arbetstillfällen som finns genom att successivt minska arbetstiden till 35 timmars arbetsvecka. Eftersom män i realiteten arbetar heltid och kvinnor till stor del arbetar deltid skulle enligt motionen en arbetstidsförkortning vara ett effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor.
Utskottets ställningstagande Utskottet har under våren i betänkandet 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145). I enlighet med vad som då uttalades anser utskottet att närmare överväganden i arbetstidsfrågor bör anstå till behandlingen av kommande lagförslag från regeringen. Detta gäller alltjämt; att även frågan om arbetstidslagstiftningens innehåll har jämställdhetsaspekter föranleder inte att utskottet nu är berett att tillstyrka bifall till motionerna A804 och A806 i berörda delar. Dessa avstyrks.
Regeringens utnämningspolitik Ett av målen för jämställdhetssträvandena bör enligt Folkpartiets partimotion A806 vara jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. För att kvinnor och män skall kunna påverka samhällsutvecklingen på lika villkor fordras att båda könen är representerade inom alla samhällsområden och på alla beslutsnivåer. Därför är det betydelsefullt att kvinnor och män är likvärdigt representerade i statliga styrelser och utredningar. Folkpartiet anser att systemet med ?dubbla nomineringar? inte fungerar, eftersom inte alla nominerande parter tillämpar systemet. Fortfarande domineras ordförandeposterna i orimligt hög grad av män och fortfarande domineras det ekonomiska området av män medan kvinnor dominerar inom det sociala området. Folkpartiet avvisar en lagstadgad kvotering till offentliga uppdrag såsom oförenlig med väljarnas rätt att avgöra vem de skall representeras av, men anser att regeringen målmedvetet bör kräva dubbla nomineringar till statliga styrelser och utredningar, och för egen del mer målmedvetet fördela de tyngsta posterna mer könsneutralt (yrk. 3). Även Vänsterpartiet anser att regeringens utnämningspolitik är otillräcklig i jämställdhetshänseende. I partimotion A807 görs gällande att regeringen i de statliga bolagen och verken via bolagsstyrelserna bör genomdriva en jämställdhetspolitik som innebär en positiv särbehandling av det underrepresenterade könet inom olika yrkesområden och på samtliga beslutsnivåer. Vänsterpartiet konstaterar att statliga styrelser på regional nivå inte lyckats uppnå målet om 40-procentig kvinnorepresentation, trots att det är regeringen som utser styrelserna och kan begära nya nomineringar om målen inte uppnås. Vänsterpartiet menar att regeringen konsekvent måste begära nya nomineringar i de fall organisationer, partier m.m. inte förmår nominera kvinnor i tillräckligt stor utsträckning (yrk. 5).
Utskottets ställningstagande Sedan 1988 har regeringen varje år redovisat könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central och regional nivå. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentation som angavs i propositionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105) och som godtagits av riksdagen (bet. 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364). För 1995 var målet en kvinnorepresentation om 40 % och för år 1998 är målet 50 %. Utskottet ser med tillfredsställelse på den stegrade ambitionsnivån. Den senaste nu tillgängliga statistiken avser förhållandena den 1 juli 1996. Kvinnorepresentationen i centrala och regionala styrelser motsvarade då sammantaget 39 %, en ökning med en procentenhet sedan året före. I de centrala styrelserna var kvinnorepresentationen 43 %, vilket var en ökning och överträffade det mål om 40 % representation som satts upp för 1995. För de regionala styrelserna hade målet om 40 % inte nåtts även om en ökning i och för sig kunnat noteras. Här stannade kvinnorepresentationen vid 38 %. Statistik som avser 1997 väntas under april månad 1998. Målen för könsfördelningen i det statliga kommittéväsendet är desamma som för myndighetsstyrelserna. Av kommittéberättelsen för 1998 (regeringens skr. 1997/98:103) framgår att kvinnorepresentationen i statliga utredningar och kommittéer under år 1997 ökat något sedan föregående år. Andelen kvinnor sammantaget - ordförande och ledamöter - hade ökat med 0,7 procentenheter och uppgick under 1997 till 40,1 %. Andelen kvinnliga ledamöter hade ökat med 1,2 procentenheter och andelen kvinnliga ordförande med 2,6 procentenheter. Utskottet konstaterar att utvecklingen under flera år medfört en ökad kvinnorepresentation i styrelserna och i kommittéväsendet. Det är viktigt att denna utveckling - och det arbete som ligger bakom den - fortgår med oförminskad kraft. För innevarande år är det uppsatta målet en kvinnorepresentation om 50 %. Utskottet vill betona vikten av att den ambitionsnivån upprätthålls. I sammanhanget kan noteras att sammanställning av ny statistik och annat arbete i frågan pågår inom Regeringskansliet. I de fall där regeringen själv beslutar om anställning eller utser personer till offentliga uppdrag utgår utskottet från att de jämställdhetspolitiska målen iakttas. Det finns för närvarande inte tillräckliga skäl för att riksdagen skall göra några tillkännagivanden till regeringen i dessa delar. Motion A807 (yrk. 5) bör därför avslås. I regeringens skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken redovisas hur utnämningar till befattningar inom statliga styrelser och kommittéer går till. Det framgår där bl.a. att alla förslag skall godkännas av jämställdhetsenheten inom Arbetsmarknadsdepartementet innan de behandlas av regeringen. Som utskottet uttalade våren 1997 - då liknande yrkanden avstyrktes - finns det inte någon anledning att ändra på de rutiner som gäller i dag. Motionen A806 yrkande 3 avstyrks därför.
3.5 Särskilt om jämställdhet inom utbildning och forskning Flera motioner tar upp frågor om jämställdhetsaspekter inom skolan och inom utbildning och forskning. Margareta Andersson m.fl. (c) framhåller i kommittémotion A803 att skolan måste präglas av en jämställdhetssyn. Skolan har enligt motionärerna en viktig uppgift i att motverka könsbundna utbildnings- och yrkesval. Förebilder är viktiga för barn men skolan håller i dag på att bli näst intill helt kvinnodominerad. Fortbildning om jämställdhetsfrågor bör prioriteras. Lärarutbildningen måste ta upp jämställdhetsfrågorna i betydligt större utsträckning än i dag. Undervisningen måste också förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars olika behov och intressen. Flickor intar ofta en underordnad ställning medan pojkar enligt undersökningar tar i anspråk två tredjedelar av tiden i klassrummet. Flickor måste i större utsträckning än i dag uppmuntras och exempelvis tillgången till datorer i skolan får inte leda till att flickor missgynnas för att de i ett inledningsskede inte alltid är lika motiverade att använda datorer som pojkarna (yrk. 2). Margareta Andersson m.fl. (c) uppehåller sig i kommittémotion A803 också vid avsaknaden av könsperspektiv i svensk sjukvård. Kvinnor får enligt motionärerna inte samma bemötande eller behandling som män. De flesta normalvärden är fastställda på värnpliktiga män och de flesta läkemedel är utprovade på män. För att komma till rätta med denna problematik krävs för det första att könsperspektivet finns med i kursplanerna för all vårdpersonal. När det gäller läkarutbildningen är det angeläget att könsperspektivet tas upp i olika faser av utbildningen. För det andra krävs att forskningen inom vården inkluderar båda könen. Eftersom kvinnoperspektivet oftast inte finns med är avsaknaden av könsspecifika kunskaper stor. När medel fördelas till forskning och utveckling måste hänsyn tas till könsperspektivet. Motionärerna begär att detta ges regeringen till känna (yrk. 12). I kommittémotion A803 görs också gällande att snedrekrytering till högre tjänster inom högskoleväsendet innebär att kvinnor missgynnas vid tillsättning av forskartjänster och professurer m.m. Motionärerna menar att en högre grad av jämställdhet måste uppnås i högskolans tjänstestruktur. De framhåller vidare att kvinnor i stor utsträckning väljer högre utbildningar inom vård och undervisning, men att det inom dessa områden i dag finns få möjligheter till forskarkarriär. De föreslår att forskningen inom omvårdnad och utbildning utökas och stimuleras så att Sverige blir ledande inom omvårdnadsforskning (yrk. 4). Barbro Johansson m.fl. (mp) anför i kommittémotion A804 att kunskap om våld mot kvinnor bör ingå i psykologutbildningen och andra relevanta utbildningar. De anser att det är viktigt att alla berörda myndigheter som arbetar med kvinnor som utsätts för våld ges utbildning i hur dessa kvinnors problembild kan se ut (yrk. 22). Inger Segelström m.fl. (s) anknyter i motion A314 till vad man ser som den könssegregerade arbetsmarknaden. De föreslår särskilda insatser inom skolan för att flera skall göra icke könsbundna yrkesval. Miljön i skolan måste enligt motionen vara sådan att flickor vågar ge sig in i det nya, och kvinnor måste in i de nya branscher och jobb som växer fram (yrk. 2). Även Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (s) tar, i motion Ju724, upp frågan om utbildning om jämställdhet. I motionen anförs att barn redan i förskola och skola måste läras vad jämställdhet innebär. På så sätt kan tendenserna till ökat våld i samhället förebyggas. Läran om jämställdhet måste in som ett ämne på skolschemat; det räcker inte med mainstreaming (yrk. 2). Kerstin Warnerbring m.fl. (c) efterlyser i motion T815 åtgärder för att utjämna skillnader mellan könen. Informationsteknikens framväxt sägs vara en strukturförändring av vårt samhälle som måste granskas ur ett genderperspektiv. Lämpliga åtgärder kan - när det gäller IT-frågor - enligt motionen vara att man i skolorna ser till att flickorna ges lika stora möjligheter som pojkarna att använda datorerna och att en jämn fördelning av datortillgången sätts upp som mål i de lokala skolplanerna (yrk. 14).
Utskottets ställningstagande Det är givet att jämställdhet i praktiken - i arbetslivet och i hemmet - till en stor del är beroende av de värderingar om förhållandena mellan könen som barn och ungdom möter i skolan och den fortsatta utbildningen. Med den utgångspunkten är det viktigt att skol- och utbildningspolitiken tydligt markerar jämställdhetsperspektivet. Här kan nämnas att regeringen, i propositionen 1997/98:94 om läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet m.m., ansett att skollagen (1985:1100) och läroplanen för skolan och förskolan understryker betydelsen av ett aktivt arbete för jämställdheten på ett sådant sätt att jämställdhetsaspekten inte behöver ytterligare förstärkas i läroplanen (jfr 1 kap. 2 § skollagen). Vidare har Skolverkets instruktion ändrats den 1 november 1997. Där anges numera att verket har ett ansvar för att aktivt och medvetet främja flickors, kvinnors, pojkars och mäns lika rätt och möjligheter. Som närmare redovisas i utskottets betänkande 1996/97:AU8 s. 32 f., pågår det i Sverige ett omfattande arbete för ökad jämställdhet. Ett led i det arbetet är ansträngningarna att stimulera till otraditionella (icke könsbundna) val av utbildningar, t.ex. satsningar för att flickor i högre grad skall intressera sig för teknik och naturvetenskap. Ett annat är den strategi och det övergripande projekt för jämställdhetsfrågorna som Skolverket utarbetar på regeringens uppdrag. En närmare beskrivning av detta finns i regeringens skr. 1996/97:41. Som nämns i skrivelsen har Linköpings universitet i uppdrag att i samverkan med andra universitet och högskolor genomföra ett treårigt projekt som syftar till förnyelse av ingenjörs- och civilingenjörsutbildningarna. I uppdraget betonas särskilt jämställdhetsaspekter. Utskottet vill också fästa uppmärksamheten på att regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1998 anger att universitet och högskolor bör vidta ytterligare åtgärder för att öka andelen kvinnor inom de naturvetenskapliga och de tekniska utbildningarna. Här kan också hänvisas till det som ovan sagts under rubriken Arbetsmarknaden. Utöver det som nu sagts kan hänvisas till Utbildningsutskottets betänkande 1997/98:UbU15 Jämställdhetsfrågor inom utbildningsväsendet. Utbildningsutskottet behandlar där ett fyrtiotal motionsyrkanden om jämställdhet inom barnomsorg, skola, högre utbildning, forskning, m.m. I betänkandet finns en redovisning av pågående utrednings- och utvecklingsarbete på området. Som exempel kan nämnas Lärarutbildningskommittén vars direktiv markerar att de blivande lärarna behöver kunskaper om skillnader mellan flickors och kvinnors respektive pojkars och mäns inlärning och att de behöver tränas i att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på sina undervisningsämnen (dir. 1997:54). Kommittén skall vidare överväga insatser för en jämnare könsfördelning i rekryteringen till lärarutbildningen. Utskottet föreslår mot bakgrund av vad som nu sagts att riksdagen avslår motionerna A803, A804, A314, Ju724 och T815 i berörda delar.
3.6 Rättegångsregler Vänsterpartiet föreslår i partimotion A710 att Arbetsdomstolen skall ha en särskild sammansättning i tvister om könsdiskriminering. Den nuvarande sammansättningen med en enligt motionen överväldigande manlig majoritet är enligt partiet inte godtagbar i mål om könsdiskriminering. Vänsterpartiet anser att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål skall utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte skall bli alltför stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas regler som garanterar en jämn könsfördelning i jämställdhetsmål (yrk. 12). Vänsterpartiet föreslår vidare, i partimotion A802, att möjlighet till grupptalan skall införas bl.a. i diskrimineringsmål enligt jämställdhetslagen, både i lönediskrimineringsfall och vid diskriminerande arbetslednings- och anställningsbeslut. Man hemställer att riksdagen hos regeringen skall begära lagförslag om möjlighet till grupptalan i sådana mål (yrk. 5). Ingbritt Irhammar och Margareta Andersson (båda c) framhåller i motion A273 att det är nödvändigt att båda könen finns representerade i olika instanser som har att avgöra frågor om jämställdhet på arbetsmarknaden. De anser att sammansättningen av domare i Arbetsdomstolen har varit sned ur den aspekten. En jämn könsfördelning måste enligt motionärerna eftersträvas. De föreslår dessutom att domstolen i könsdiskrimineringsmål utökas med två experter på diskrimineringsjuridik och/eller jämställdhetsfrågor (yrk. 9).
Utskottets ställningstagande Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att Arbetsdomstolen har en jämn könsfördelning då mål prövas. Detta gäller inte bara i mål om könsdiskriminering utan i alla typer av tvister. Att båda könen är representerade då mål företas till avgörande är i dag också det normala. Ledamöterna i Arbetsdomstolen förordnas av regeringen. Utskottet förutsätter att redan detta faktum innebär att intresset av att båda könen är väl representerade i domstolen beaktas. Några ytterligare åtgärder i den frågan är nu inte motiverade. En annan sak är om Arbetsdomstolen bör ha en särskild sammansättning i mål om könsdiskriminering. Utskottet har inte övertygats om fördelen med särskilda experter i diskriminerings- eller jämställdhetsmålen. Det är inte heller utan vidare givet var i från sådana särskilt sakkunniga personer skulle hämtas. Utskottet, som avstyrkte ett motsvarande yrkande våren 1997, ställer sig alltså inte bakom de nu behandlade förslagen om detta. Grupptalanutredningens betänkande Grupprättegång (SOU 1994:151) bereds alltjämt i Regeringskansliet (Justitiedepartementet). Resultatet av det arbetet bör inte föregripas. Med det anförda anser utskottet att motionerna A710 (yrk. 12), A273 (yrk. 9) och A802 (yrk. 5) bör avslås.
3.7 Uppföljning av FN:s fjärde kvinnokonferens m.m. Några motioner tar upp frågor som rör det handlingsprogram - Platform for Action - som antogs vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking i september 1995. Handlingsplanen har beskrivits som en agenda för att stärka kvinnans ställning. Den syftar till att befrämja och värna alla kvinnors fulla åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som män. Handlingsplanen definierar långsiktiga mål och åtgärder som skall vidtas av regeringar, det internationella samfundet, frivilligorganisationer och det privata näringslivet för att förbättra kvinnans villkor. FN:s generalförsamling antog hösten 1995 en resolution med en uppmaning till medlemsländerna att redovisa de åtgärder som i de enskilda länderna vidtagits med anledning av Pekingkonferensen. Sverige har följt resolutionen genom att sommaren 1997 till FN rapportera om vidtagna och planerade åtgärder; se närmare strax nedan under Utskottets ställningstagande. Vänsterpartiet anför i partimotion A807 att det från regeringens sida inte vidtagits aktiva åtgärder för att genomföra Pekingkonferensens handlingsplan i Sverige. Man erinrar om att regeringarnas ansvar slås fast i ingressen till slutdokumentet och menar att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag till och en tidsplan för genomförandet av handlingsplanen, i Sverige och i det internationella samarbetet (yrk. 10). Ewa Larsson m.fl. (mp) påminner i motion A717 om att en av punkterna i programmet tog upp kvinnor och medierna. Motionärerna framhåller att stereotypa beskrivningar av kvinnor och män i medierna uppmärksammades särskilt och att världens länder enades om att uppmuntra medierna att vidta självsanerande åtgärder. Motionärerna hänvisar till en grönbok som benämns Leva och arbeta i informationssamhället: Människan i centrum och som inom EU tagits fram av kommissionen. I grönboken noteras att Sverige är ett av de länder som mer aktivt deltar i EU:s arbete med informationssamhället. Motionärerna vill att riksdagen skall begära besked av regeringen om på vilket sätt regeringen arbetar med att uppmuntra medierna till självsanerande åtgärder vad avser bilden av kvinnan i medierna (yrk. 1). De begär också att riksdagen begär besked av regeringen om hur bilden av kvinnan i informationssamhället blir belyst i EU:s grönbok (yrk. 2). Slutligen vill motionärerna ha besked från regeringen om vilka positiva förändringar som uppnåtts sedan Kvinnokonferensen 1995 (yrk. 3).
Utskottets ställningstagande Som konstaterades vid utskottets behandling av motsvarande yrkanden våren 1997 innehåller handlingsplanen från Pekingkonferensen inte några absoluta krav på tids- och handlingsplaner för hur länderna genomför åtagandena på nationell nivå. Enligt utskottets mening är inte heller en sådan tids- och handlingsplan nödvändig. Som nämnts ovan har Regeringskansliet i juli 1997 till FN rapporterat om en del av de åtgärder som i Sverige vidtagits eller planeras för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män sedan Pekingkonferensen. Rapporten, som är på engelska, har titeln Sweden´s Follow-Up to the UN Fourth World Conference on Women. Rapporten berör alla de tolv särskilt viktiga områden (critical areas of concern) som finns i handlingsplanen. Ett avsnitt tar upp frågor om kvinnan i medierna. Här framgår av redovisningen bl.a. att Sverige i lagstiftning som rör TV och radio under 1996 beaktat vikten av jämställdhet mellan könen. Det anges också att pressen antagit etiska riktlinjer om vad som trycks i tidningar och att regeringen beviljat särskilda medel för olika projekt. Utskottet anser inte att det är nödvändigt med några särskilda åtgärder nu vad gäller uppföljningen av FN-konferensen. Inte heller förslaget som rör EU:s grönbok bör leda till någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna A807 (yrk. 10) och A717 avstyrks med detta.
3.8 Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen att riksdagen avslår motion 1997/98:A8, res. 1 (m)
2. beträffande skydd för arbetssökande att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju28 yrkande 21, res. 2 (v)
3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19, 1997/98: Ju28 yrkande 22 och 1997/98:Ju32 yrkande 10, res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (mp)
4. beträffande definition av begreppet sexuella trakasserier m.m. att riksdagen med anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna 1997/98:A710 yrkande 11, 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del och 1997/98:Ju32 yrkande 11 antar 6 § i det enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen med den ändring som framgår av bilaga 2 till betänkandet,
5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del och 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14, res. 6 (v) res. 7 (mp)
6. beträffande skadeståndssanktionerad handlingsplikt för arbetsgivaren att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju933 yrkande 5 och 1997/98:Ju28 yrkande 18,
7. beträffande arbetsgivarbegreppet m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju28 yrkandena 19 och 20, res. 8 (v)
8. beträffande ekonomiskt skadestånd att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju32 yrkande 12, res. 9 (v, mp)
9. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det i propositionen enligt bilaga 1 framlagda förslaget till lag om ändring i jämställdhetslagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
10. beträffande spridning av kunskap om sexuella trakasserier att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju901 yrkande 6, res. 10 (fp)
11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98: A804 yrkande 2, 1997/98:A805 yrkande 1, 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10, 1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918 yrkande 2, res. 11 (fp) res. 12 (mp) res. 13 (kd)
12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkande 1 och 1997/98:Jo227 yrkande 1, res. 14 (v) res. 15 (mp)
13. beträffande kartläggning av könsblindhet i lagstiftningen att riksdagen avslår motion 1997/98:A807 yrkande 1,
14. beträffande kampanj för ökad jämställdhet att riksdagen avslår motion 1997/98:A801, res. 16 (c, fp, v, mp, kd)
15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkande 4 och 1997/98:A806 yrkande 12, res. 17 (fp) res. 18 (mp)
16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A803 yrkande 3, 1997/98: A804 yrkande 27 och 1997/98:A805 yrkande 6, res. 19 (mp) res. 20 (kd)
17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 samt 1997/98:A806 yrkande 7, res. 21 (fp, kd) res. 22 (mp)
18. beträffande könsuppdelad lönestatistik att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 7 och 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande del, res. 23 (fp, kd)
19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A803 yrkande 7 och 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande del, res. 24 (fp, kd) res. 25 (c)
20. beträffande JämO:s befogenheter m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A802 yrkande 1 och 1997/98:A314 yrkande 7, res. 26 (v)
21. beträffande utbildning om arbetsvärdering att riksdagen avslår motion 1997/98:A273 yrkande 8,
22. beträffande jämställdhetsrevision att riksdagen avslår motion 1997/98:A803 yrkande 8, res. 27 (c)
23. beträffande kollektiv lönediskriminering m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:A802 yrkandena 2-4, res. 28 (v) R> 24. beträffande arbetstid och jämställdhet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A804 yrkande 6 och 1997/98:A806 yrkande 8, res. 29 (fp) res. 30 (mp)
25. beträffande regeringens utnämningspolitik att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A806 yrkande 3 och 1997/98:A807 yrkande 5, res. 31 (fp) res. 32 (v)
26. beträffande jämställdhet inom utbildning och forskning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A314 yrkande 2, 1997/98:A803 yrkandena 2, 4 och 12, 1997/98:A804 yrkande 22, 1997/98:Ju724 yrkande 2 samt 1997/98:T815 yrkande 14, res. 33 (mp)
27. beträffande rättegångsregler m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A273 yrkande 9, 1997/98:A710 yrkande 12 och 1997/98:A802 yrkande 5, res. 34 (c) res. 35 (v)
28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A717 yrkandena 1-3 och 1997/98:A807 yrkande 10. res. 36 (v) res. 37 (mp)
Stockholm den 26 mars 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Ingvar Jonsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Paavo Vallius (s), Christer Erlandsson (s), Anna Åkerhielm (m), Ingrid Burman (v) och Michael Stjernström (kd).
4 Reservationer
1. Avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen (mom. 1) Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Fråga om avslag på propositionen, bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att sexuella trakasserier i arbetslivet inte kan accepteras. Det bör emellertid slås fast att inte någon form av trakasserier, könsrelaterade eller inte, kan accepteras i ett civiliserat arbetsliv. Det får anses vara vars och ens skyldighet att i alla sammanhang främja en lika behandling av alla, oavsett kön. Utskottet är till skillnad från regeringen inte övertygat om att sexuella trakasserier bör ses ur ett könsmaktsperspektiv. Det torde i stället i stor utsträckning vara fråga om vanlig mänsklig obetänksamhet. Regeringen har i propositionen inte gjort något försök att klargöra i vilken omfattning sexuella trakasserier förekommer. Det är därför inte möjligt att bedöma huruvida problemets omfattning står i rimlig proportion till vad som vill uppnås med de föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen. Det borde inte komma i fråga att lägga nya bördor på företagarna utan att redovisa tungt vägande skäl för det. Enligt gällande bestämmelser i jämställdhetslagen skall arbetsgivaren, inom ramen för det aktiva jämställdhetsarbetet, verka för att inte någon arbetstagare utsätts för sexuella trakasserier. Som utskottet tidigare påtalat innehåller även arbetsmiljölagen jämte Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter regler som är tillämpliga på sexuella trakasserier. JämO kräver redan nu i samband med granskning av arbetsgivarens aktiva arbete på området att det upprättas en särskild handlingsplan för hur arbetsgivaren avser att motverka sexuella trakasserier och för hur en anmälan skall tas om hand. I propositionen har regeringen inte ställt sig frågan om gällande lagstiftning leder till en godtagbar hantering av problemen i de konkreta fallen. Regeringen uttalar t.ex. i författningskommentaren en förhoppning om att en förövare i allmänhet kommer att upphöra med sina trakasserier i och med att arbetsgivaren får kännedom om dem och gjort en tillsägelse. Utskottet förmodar att detta gäller även med den lagstiftning som finns i dag. Utskottet vill i detta sammanhang också påpeka några brister av mer juridisk natur i regeringens förslag. Det kan befaras att den av regeringen föreslagna definitionen av sexuella trakasserier kan leda till betydande tillämpningssvårigheter. Regeringen föreslår att det är den som utsätts för ett beteende eller en handling som avgör om beteendet eller handlingen kan accepteras eller inte. Människor kan ha mycket olika toleransnivåer. Regeringen borde därför i stället ha föreslagit att det införs någon form av objektivt mätbart kriterium, t.ex. att ett visst beteende eller en viss handling är ägnad att kränka arbetstagarens integritet. Regeringen föreslår vidare att en arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier av en annan arbetstagare skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Propositionen är påfallande vag vad gäller vilka krav som kan ställas på arbetsgivaren i detta avseende. Enligt regeringens författningskommentar skall arbetsgivarens utredningsansvar inte stanna vid ett konstaterande att ord står mot ord. Detta är orimligt, menar utskottet. Vid ett motsvarande utredningsläge i en brottmålsprocess kan åklagare och polis inte göra annat än att lägga ner förundersökningen om annan bevisning än de inblandades utsagor saknas. Rent principiellt är det också felaktigt att avlasta den enskilde individen ansvar för hans eller hennes gärningar och lägga över det på någon annan, i detta fall arbetsgivaren. Regeringen menar att arbetsgivaren med beaktande av allmänna principer om anställningstrygghet och anställningsskydd kan vidta olika åtgärder för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Som ett exempel på en åtgärd som kan bli aktuell nämns uppsägning. Praxis är dock synnerligen restriktiv till arbetstagarens fördel när det gäller frågan huruvida saklig grund för uppsägning föreligger. Genom den hänvisning regeringen gör till anställningsskyddslagen kläms arbetsgivaren mellan två sköldar; han får välja mellan att betala skadestånd enligt anställningsskyddslagen på grund av uppsägning eller enligt jämställdhetslagen på grund av underlåtenhet att vidta åtgärder mot sexuella trakasserier. Sammanfattningsvis är utskottet mycket kritiskt till regeringens förslag. Utskottet avstyrker därför förslaget till ändringar i jämställdhetslagen. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A8 avslår propositionen i motsvarande del,
2. Skydd för arbetssökande (mom. 2) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller Vänsterpartiets? till det som slutar med ?avser yrkande 21? bort ha följande lydelse: Utskottet ser det som en stor brist att regeringens förslag inte gör det möjligt för en arbetssökande att få skadestånd vid könsdiskriminering som tar sig uttryck i sexuella trakasserier. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om ändringar i jämställdhetslagen i detta avseende. Utskottet tillstyrker motion Ju28 yrkande 21. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande skydd för arbetssökande att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse: Regeringen har valt att begränsa lagstiftningen om sexuella trakasserier till att bara omfatta anställda. Utskottet anser inte att det är tillräckligt. Studenter vid högskolor och universitet samt totalförsvarspliktiga befinner sig i många avseenden i samma situation som arbetstagare. Iakttagelser ger vid handen att kravet om utvidgat tillämpningsområde får allt större styrka. Det skydd som de föreslagna reglerna i jämställdhetslagen ger mot sexuella trakasserier bör omfatta också dessa grupper - enligt mönster från arbetsmiljölagen. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju27 i berörda delar. Motionerna Ju28 yrkande 22 och Ju32 yrkande 10 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju27 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1997/98:Ju28 yrkande 22 och 1997/98:Ju32 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse: Vad gäller elever och studenter anser utskottet att jämställdhetslagen, efter mönster från arbetsmiljölagen, bör utvidgas till att omfatta också denna grupp. Flera utredningar visar nämligen att det förekommer sexuella trakasserier i varierande omfattning både inom universiteten och det reguljära skolväsendet. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju28 yrkande 22. Motionerna Ju27 yrkande 19 och Ju32 yrkande 10 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 22 och med avslag på motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19 och 1997/98:Ju32 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Allmänna synpunkter på propositionen, från det som börjar med ?Vad gäller studenter? till det som slutar med ?vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse: Jämställdhetslagen gäller endast förhållanden i arbetslivet. Den av regeringen föreslagna skärpningen av lagen vad gäller sexuella trakasserier gäller därför inte studerande vid exempelvis universitet eller högskolor. Utskottet anser att det bör utredas hur även denna grupp kan få ett fullgott skydd mot sexuella trakasserier. Eventuellt kan utskottet tänka sig en utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde så att den omfattar också studenter i likhet med vad som i dag gäller enligt arbetsmiljölagen. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju32 i berörd del. Motionerna Ju27 yrkande 19 och Ju28 yrkande 22 avstyrks i den mån de inte tillgodosetts med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkande 10 och med avslag på motionerna 1997/98:Ju27 yrkande 19 och 1997/98:Ju28 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder, från det som börjar med ?Utöver de krav? till det som slutar med ?yrkandena 13 och 14? bort ha följande lydelse: De föreslagna ändringarna i jämställdhetslagen bör enligt utskottet kompletteras med en bestämmelse om skyldighet för arbetsgivaren att utarbeta en policy och en handlingsplan för att åtgärda sådana trakasserier. Detta är inte minst viktigt för de arbetsgivare som har färre än tio anställda och som i dag inte har en skyldighet att upprätta jämställdhetsplan. För övriga arbetsgivare kan frågor om sexuella trakasserier behandlas i jämställdhetsplanen. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju28 yrkande 17 i motsvarande del. Motion Ju32 yrkandena 13 och 14 avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del och med avslag på motion 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder, från det som börjar med ?Som utskottet redovisat? till det som slutar med ?13 och 14? bort ha följande lydelse: Arbetsgivare som sysselsätter färre än tio arbetstagare är enligt jämställdhetslagen skyldiga att upprätta en plan för sitt jämställdhetsarbete. I stora företag eller organisationer är ofta arbetsgivaren inte i direkt kontakt med alla anställda, och arbetsgivaren blir därför ofta anonym för många. Utskottet befarar att regeringens förslag vad gäller skyldigheten för arbetsgivaren att vidta aktiva åtgärder blir svårt att tillämpa exempelvis om en verkställande direktör ytterst har ansvaret för att jämställdhetslagen följs men en lägre tjänsteman har ansvar för att en jämställdhetsplan upprättas och utvärderas. Jämställdhetslagen bör därför föreskriva att det på arbetsplatser med tio eller fler anställda skall utses en särskild person som arbetstagare kan vända sig till om han eller hon blir utsatt för sexuella trakasserier. Enligt utskottet är det viktigt att betona vikten av att det råder jämställdhet på alla arbetsplatser. För arbetsplatser med färre än tio anställda och där någon jämställdhetsplan inte behöver upprättas bör jämställdhetslagen i stället föreskriva att det skall finnas en jämställdhetspolicy. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ju32 yrkandena 13 och 14. Motion Ju28 yrkande 17 delvis avstyrks i den mån den inte tillgodosetts med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkandena 13 och 14 samt med avslag på motion 1997/98:Ju28 yrkande 17 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Arbetsgivarbegreppet m.m. (mom. 7) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Arbetsgivarens skyldigheter att vidta utredningsåtgärder i det enskilda fallet m.m., från det som börjar med ?Enligt Vänsterpartiet bör? till det som slutar med ?20 avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt 22 a § jämställdhetslagen skall arbetsgivare som får kännedom om sexuella trakasserier utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra fortsatta sexuella trakasserier. Av denna bestämmelse framgår inte vem som skall anses vara arbetsgivare. Det är särskilt för arbetstagaren viktigt att veta vem som har det ansvar som jämställdhetslagen ålägger arbetsgivaren. Det är också viktigt för arbetsgivaren att veta i förhållande till vilken person skadeståndspåföljd kan aktualiseras. Utskottet ser det som en brist i regeringens förslag att arbetsgivares sexuella trakasserier mot arbetstagaren inte skadeståndssanktioneras. I dag kan en arbetstagare som blir utsatt för sexuella trakasserier av arbetsgivaren endast föra skadeståndstalan mot denne om arbetstagaren sett sig nödsakad att lämna anställningen på grund av trakasserierna. Skadeståndstalan förs i dessa fall enligt anställningsskyddslagen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om en precisering av arbetsgivarbegreppet samt förslag om skadeståndssanktion vid arbetsgivares sexuella trakasserier mot en arbetstagare. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande arbetsgivarbegreppet m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju28 yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Ekonomiskt skadestånd (mom. 8) Barbro Johansson (mp) och Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Skadeståndet, bort ha följande lydelse: Utskottet anser att arbetsgivare som underlåtit att utreda eller vidta åtgärder för att förhindra sexuella trakasserier på arbetsplatsen utöver allmänt skadestånd bör kunna åläggas att betala också ekonomiskt skadestånd. Ekonomiskt skadestånd bör i så fall kunna bli aktuellt t.ex. om den trakasserade har fått vidkännas kostnader till följd av att denne har behövt uppsöka läkare eller sjukskriva sig. Utskottet, som tillstyrker motion Ju32 yrkande 12, anser att regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet med det anförda. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande ekonomiskt skadestånd att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju32 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Spridning av kunskap om sexuella trakasserier (mom. 10) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.2, Övriga frågor, från det som börjar med ?Utskottet anser,? till det som slutar med ?Ju901 yrkanden 6 avstyrks? bort ha följande lydelse: Sexuella trakasserier kan leda till rädsla, skuldkänslor och osäkerhet hos den som utsätts för dem. Det är nästa alltid den svagare parten som drabbas. Det är vidare nästan undantagslöst kvinnor som utsätts för förnedrande behandling. Det är viktigt att kunskap förmedlas t.ex. på arbetsplatser och i skolor om hur den som drabbas av sådana trakasserier kan gå till väga för att komma till rätta med problemen. En sådan information bör t.ex. innehålla uppgifter om till vem den som drabbas kan vända sig och om att sexuella trakasserier kan innefatta ett brottsligt handlande. Detta bör ges regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Ju901 yrkande 6. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande spridning av kunskap om sexuella trakasserier att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju901 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i det stycke som börjar med ?Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet? bort ha följande lydelse: Jämställdhetspolitiken är en angelägenhet för både kvinnor och män. Utskottet vill framhålla - och bedömer att de flesta är överens om - att det jämställda samhället inte kan förverkligas om inte samhällets insatser och resurser riktas till både män och kvinnor. Inte minst är männens roll viktig när det gäller ansvaret för hem och familj. Kravet på jämställdhet måste också utgå från respekt för individens egenart. Alla, kvinnor som män, skall ha möjlighet att utveckla sin personlighet. Det sagda innebär att utskottet instämmer med vad som anförs i motion A806, yrkande 1 vilket alltså tillstyrks. dels att utskottets ställningstagande i samma avsnitt i det stycke som börjar med ?Folkpartiet har aktualiserat frågan? bort ha följande lydelse: Folkpartiet har aktualiserat frågorna om den offentliga sektorns ställning inom t.ex. vård och omsorg och vilken betydelse tillkomsten av nya jobb har för jämställdheten. Utskottet delar det synsätt som innebär att det är viktigt att kvinnors idéer om vård, omsorg, utbildning och service kommer till uttryck. Det är naturligtvis också riktigt att en väl genomförd jämställdhetspolitik skall bidra till ökad sysselsättning i landet. Nya jobb genom fler och växande företag är den allra viktigaste frågan inom jämställdhetspolitiken. En del av lösningen kan bestå i förändringar i den offentliga sektorns utformning och funktionssätt. Det är ofrånkomligt att den offentliga sektorns utformning är en jämställdhetsfråga, just därför att den sektorn sysselsätter så många kvinnor. En stor del av den viktiga tjänstesektorn drivs utan konkurrens och valfrihet för vare sig brukare eller anställda. Alla de kvinnor som arbetar och har idéer inom vård, omsorg, utbildning och service till människor i alla åldrar borde ges möjlighet att förverkliga sina idéer utanför de offentliga monopolen. Att släppa loss den kvinnliga skaparkraften skulle leda till bättre kvalitet för barn, sjuka och gamla genom att dessa kan välja den form av service, omsorg eller utbildning som passar dem själva bäst. Det skulle ofta leda till lägre kostnader för skattebetalarna och till utveckling även inom den offentligt drivna verksamheten. Kvinnligt entreprenörskap måste få komma till sin rätt även på områden som domineras av kvinnliga aktörer. Kvinnor som arbetar inom dessa sektorer skulle få fler arbetsgivare att välja mellan och därmed inte vara utlämnade till en enda arbetsgivare. Slutsatsen av det som nu anförts är att de offentliga monopolen måste brytas upp. Med detta ansluter sig utskottet till vad Folkpartiet anfört i motion A806, vars yrkanden 4 och 10 tillstyrks. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10 samt med avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A804 yrkande 2, 1997/98:A805 yrkande 1, 1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i den del som börjar med ?De synpunkter som framförts? och slutar med ?och Ju918 yrk. 2? bort ha följande lydelse: De synpunkter som framförts om behovet av konsekvensanalyser - dvs. analyser av vilka effekter förslag till sociala nedskärningar får för kvinnor respektive män - är mycket viktiga. Det återstår dock arbete på detta område. Även om det kan skönjas en viss utveckling i positiv riktning går det inte att slå sig till ro med vad som hittills uppnåtts i strävan efter ett mer jämställt samhälle. Det måste synliggöras att politiska förslag till nedskärningar i vår gemensamma välfärd ofta ger skillnader i utfallet för kvinnor och män. Alla förslag till sociala nedskärningar som presenteras måste därför föregås av könskonsekvensanalyser. Med hänsyn till det som nu sagts tillstyrker utskottet motion A804 yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A805 yrkande 1, 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10, 1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11) Michael Stjernström (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3, i den del som börjar med ?Utskottet ansluter sig inte? och slutar med ?A805 yrk. 1? bort ha följande lydelse: Det är viktigt att jämställdhetsprocessen blir bra även för barnen. Båda föräldrarna har lika stort ansvar för barnens välbefinnande. Fenomenet med ?den frånvarande pappan? utgör ett stort problem i en tid med omfattande familjesplittring. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål, i första hand för barnens skull. Detta innebär att de övergripande förutsättningarna för familjer skall vara så goda som möjligt. Lagstiftning och sociala och ekonomiska stödformer bör utformas med utgångspunkt från att stabila familjerelationer är bra. Riksdagen bör - med bifall till motion A805 (yrk. 1) - ge regeringen det sagda till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande mål och inriktning för jämställdhetsarbetet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 1, 1997/98:A804 yrkande 2, 1997/98:A806 yrkandena 1, 4 och 10, 1997/98:A808 yrkande 2 samt 1997/98:Ju918 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i det stycke som börjar med ?Vänsterpartiet har påpekat? bort ha följande lydelse: Budgetpropositionen saknar en könsuppdelad redovisning av antalet sysselsatta under respektive anslagsområde. T.ex. jordbruks- och livsmedelssektorn har en stor andel kvinnor. Det är viktigt med könsuppdelad statistik på det och andra områden. Behovet av könsuppdelad statistik bör - med tillstyrkande av motion Jo227 i den delen - ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo227 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3 i den del som börjar med ?När det gäller yrkandet om könsuppdelad? och slutar med ?A804 avstyrks i berörd del? bort ha följande lydelse: Att skillnaderna mellan kvinnor och män synliggörs är det första steget mot jämställdhet. Utskottet anser därför att alla statliga utredningar bör redovisa könsuppdelad statistik. Med detta tillstyrker utskottet motion A804 yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Jo227 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Kampanj för ökad jämställdhet (mom. 14) Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp), Ingrid Burman (v) och Michael Stjernström (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.3, sista stycket, bort ha följande lydelse: När det till sist i detta avsnitt gäller frågan om en riksomfattande kampanj som ett medel för ökad jämställdhet vill utskottet framhålla att utvecklingen för jämställdheten går långsamt, alltför långsamt. Trots jämställdhetslagstiftningen och JämO består löneskillnaderna mellan män och kvinnor liksom den könsuppdelade arbetsmarknaden. Aktiva åtgärder behövs för att skynda på utvecklingen. Det är utskottets övertygelse att upplysning och opinionsbildning kan bidra till attitydförändringar och ökad medvetenhet om jämställdhetsfrågans vikt. Därför är det väl motiverat att regeringen ges i uppdrag att genomföra en bred informations- och opinionsbildningskampanj. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A801. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande kampanj för ökad jämställdhet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A801 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad, i den del som börjar med ?JämO bör också? bort ha följande lydelse: De aktiva åtgärderna enligt jämställdhetslagen bör få en bättre lokal tillämpning. Det gäller särskilt lagens krav på jämställdhetsplaner. För att göra tillsynen mer effektiv på den här punkten bör de jämställdhetsexperter som finns på länsstyrelserna få i uppdrag att i samarbete med JämO utöva regional tillsyn. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A806 yrkande 12. Motion A804 i berörd del är med detta tillgodosedd och föranleder inget ytterligare från utskottet. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 12 och med avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad, bort ha följande lydelse: JämO har till uppgift bl.a. att utöva tillsyn över och följa upp om arbetsgivare följer jämställdhetslagens krav på aktiva åtgärder och upprättande av jämställdhetsplan. Men uppföljningen och utvärderingen av jämställdhetslagen måste bli bättre. En regional funktion för tillsyn av jämställdhetslagen är ett nödvändigt och viktigt komplement till JämO:s verksamhet. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A804 yrkande 4. Motion A806 i berörd del är med detta tillgodosedd och föranleder inget uttalande från riksdagen. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 4 och med avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetsmarknaden i det stycke som börjar med ?När det gäller den särskilda frågan? bort ha följande lydelse: I samhället finns i dag inte tillräckliga resurser för män att tala med män om relationer. De flesta kuratorer, psykologer, sexologer, familjeterapeuter, barnmorskor och andra som arbetar med relationsproblem är kvinnor. Behovet av män i dessa positioner är stort och ytterst finns här en sorts diskriminering av män. Utskottet ansluter sig till uppfattningen att det behövs fler manliga sex- och samlevnadsrådgivare, vilket med tillstyrkande av motion A804 yrkande 27 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 27 samt med avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 3 och 1997/98: A805 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16) Michael Stjernström (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetsmarknaden, vad gäller den mening som börjar med ?Inte heller när det gäller IT-sektorn? bort ha följande lydelse: Sverige har en mycket könssegregerad arbetsmarknad. Kvinnornas andel av arbetslösheten har på senaste tiden ökat i förhållande till männens. Detta måste förändras. Stora delar av tillverknings- och tjänsteproduktionen använder IT som begrepp. När nu IT-sektorn byggs upp i landet bör särskilda ansträngningar göras för att den sektorn skall få en jämn könsfördelning och bli den första jämställda sektorn på arbetsmarknaden. Utskottet tillstyrker med detta motion A805 yrkande 6. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande könsuppdelad arbetsmarknad m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A805 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1997/98:A803 yrkande 3 och 1997/98:A804 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17) Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i de delar som börjar med ?Folkpartiet har i motion? och slutar med ?tillgodosetts med vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse: Utskottet menar också att det bör tillsättas en särskild kommission med uppdrag att ta ett helhetsgrepp på orättvisa löneskillnader. En sådan kommission kan arbeta med opinionsbildning, kunskapsspridning och med att föra ut idéer och metoder om hur lönsam könsneutralitet skall uppnås. Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 7. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 7 samt med avslag på motion 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i den del som börjar med ?Folkpartiet har i motion? och slutar med ?tillgodosetts med vad utskottet anfört? bort ha följande lydelse: En utvärdering av nu gällande lagstiftning bör komma till stånd. En utredning bör se över de brister som uppenbarligen finns och lägga fram förslag till förbättringar. Det behövs också en utredning som tar fram möjliga instrument för arbetsvärdering. En fungerande arbetsvärdering skulle kunna bli det instrument som justerar de orimliga skillnader i lönesättning mellan kvinnor och män som i dag föreligger. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A804 (yrk. 7 och 13). dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande tillsättande av löneskillnadskommission att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkandena 7 och 13 samt med avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Könsuppdelad lönestatistik (mom. 18) Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke som börjar med ?Flera åtgärder har vidtagits? bort ha följande lydelse: En mycket viktig del i arbetet med att få bort de orättvisa löneskillnaderna är att synliggöra dem. Det är därför viktigt att könsuppdelad statistik regelbundet tas fram. Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 5 i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande könsuppdelad lönestatistik att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande del och med avslag på motion 1997/98:A273 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19) Elver Jonsson (fp) och Michael Stjernström (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse: I grunden skall lönesättningen vara fri och individuell. Men lönesättningen vilar ofta på traditionella, manliga värderingar om arbetets värde och svårighetsgrad. Det behövs därför många nya arbetsvärderingsmetoder som är könsneutrala och lämpade för olika fält på den svenska arbetsmarknaden. Dessa arbetsredskap är av synnerligen stor vikt för att vrida lönesättningen bort från dagens diskriminering utan att för den skull införa centrala system. Utskottet tillstyrker med detta motion A806 yrkande 5 i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande del och med avslag på motion 1997/98:A803 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19) Elving Andersson (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse: Arbetsvärdering bör i större utsträckning prövas som ett medel för att motverka lönediskriminering. Det finns ett antal olika system eller metoder för arbetsvärdering. Här kan hänvisas t.ex. till JämO:s handbok och flera projekt inom ramen för Arbetslivsinstitutets och Arbetsgivarverkets utvecklingsarbete samt hos Växjö kommun. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med detta motion A803 yrkande 7. dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande utveckling av arbetsvärdering m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A803 yrkande 7 och med avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 5 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. JämO:s befogenheter m.m. (mom. 20) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke som börjar med ?En viktig metod? bort ha följande lydelse: JämO:s resurser räcker inte till för övervakningen av bl.a. lönediskrimineringsfrågor. Utskottet anser att JämO för det kommande budgetåret bör tillföras ytterligare resurser. JämO:s instruktion bör dessutom ändras så att det klart framgår att en avdelning uteslutande skall arbeta med lönefrågor och att en del av arbetet skall avse information och opinionsbildning. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A802 (yrk. 1). dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande JämO:s befogenheter m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A802 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:A314 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Jämställdhetsrevision (mom. 22) Elving Andersson (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i det stycke som börjar med ?I motion A803 föreslås? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion A803 att jämställdhetsrevision bör vara obligatorisk inom all offentlig verksamhet. På så sätt blir det tydligt vilka åtgärder som behöver vidtas för att komma till rätta med omotiverade löneskillnader. Den offentlige arbetsgivaren har här ett särskilt ansvar. Uppgifter om lönestatistik skall vara könsuppdelad och offentlig. Utskottet tillstyrker med detta motion A803 yrkande 8. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande jämställdhetsrevision att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A803 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Kollektiv lönediskriminering m.m. (mom. 23) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Lönefrågor, i de delar som börjar med ?Även förslag om införande? och slutar med ?Motion A802 avstyrks i den delen? bort ha följande lydelse: Nya regler bör också utarbetas som gör det möjligt att rättsligt angripa kollektiv lönediskriminering. För att kunna studera de bakomliggande mekanismer som gör att kvinnors arbetsuppgifter konsekvent värderas lägre krävs ett helt nytt arbetsvärderingssystem som lyfter fram innehållet i kvinnors arbete. Arbetet med att få fram systematiska arbetsvärderingsinstrument måste intensifieras. I dag är det svårt att efter en jämförelse av löneskillnader i olika yrkesgrupper hävda osakliga löneskillnader. Ett stort problem är också att manliga jämförelsepersoner ofta vägrar att delta i genomförandet av arbetsvärderingar och får stöd av sina fackliga organisationer för denna vägran. I Kanada har ?Pay Equity Commission? stor erfarenhet av flera olika metoder att jämföra löneskillnader mellan olika yrkesgrupper. Ontario, Kanada, har förmodligen världens mest framgångsrika lagstiftning mot lönediskriminering och könsrelaterade löneskillnader. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta ett liknande förslag till lagstiftning för svensk del. Det förekommer ofta, vid kartläggning och jämförelse mellan kvinnors och mäns löner enligt 9 a § jämställdhetslagen, att arbetsgivarorganisationer motsätter sig att individers löner avslöjas för andra än det egna fackförbundet. Utskottet anser att JämO och arbetstagare, också inom privat sektor, skall kunna begära fram löneuppgifter om den hon eller han vill jämföra sig med, via arbetsgivaren eller den fackliga organisationen. Utskottet tillstyrker med det anförda motion A802 (yrk. 2-4). dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande kollektiv lönediskriminering m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A802 yrkandena 2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetstidsfrågor, bort ha följande lydelse: Utskottet har under våren i betänkande 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145). Resultatet av den beredningen måste avvaktas innan mer ingripande ändringar i arbetstidslagstiftningen kan göras. Utskottet vill dock redan nu framhålla att en flexibel arbetstidslagstiftning som ger ökade möjligheter till lokala och enskilda lösningar är betydelsefull för det fortsatta jämställdhetsarbetet. Utskottet anser att det är angeläget att möjligheten till en sådan reform inte försinkas eller förspills och föreslår bifall till Folkpartiets motion A806 (yrk. 8) som understryker arbetstidslagstiftningens betydelse för jämställdheten. Motion A804 (yrk. 6) som uttrycker annan mening avstyrks. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande arbetstid och jämställdhet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 8 och med avslag på motion 1997/98:A804 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Arbetstidsfrågor, bort ha följande lydelse: Utskottet har under våren i betänkande 1997/98:AU8 behandlat yrkanden om arbetstidslagstiftningen. Utskottet hänvisade då till det arbete i frågan som pågått och alltjämt pågår, bl.a. genom Regeringskansliets beredning av Arbetstidskommitténs betänkande Arbetstid - längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145). Resultatet av den beredningen måste avvaktas innan mer ingripande ändringar i arbetstidslagstiftningen kan göras. Utskottet vill dock redan nu framhålla att en generell, lagfäst arbetstidsförkortning vore ett viktigt instrument för ökad jämställdhet. Eftersom män i realiteten arbetar heltid och kvinnor till stor del arbetar deltid skulle en arbetstidsförkortning vara ett effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Motion A804 (yrk. 6) tillstyrks med detta. Motion A806 (yrk. 8) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande arbetstid och jämställdhet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 6 och med avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25) Elver Jonsson (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Regeringens utnämningspolitik, från och med den del som börjar med ?För innevarande år? bort ha följande lydelse: Det måste poängteras att beslut blir bättre om de som fattar dem gemensamt har många olika referensramar, erfarenheter och kunskaper. Fortfarande domineras dock ordförandeposterna i orimligt hög grad av män. Och fortfarande domineras de ekonomiska och tekniska områdena av män medan kvinnor dominerar inom det sociala området. I de fall där regeringen själv beslutar bör regeringen mer målmedvetet kräva ?dubbla nomineringar? och mer konsekvent fördela de tyngsta posterna könsneutralt. Dagens system med dubbla nomineringar fungerar inte eftersom inte alla nominerande parter tillämpar systemet. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande regeringens utnämningspolitik att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A806 yrkande 3 och med avslag på motion 1997/98:A807 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.4, Regeringens utnämningspolitik, i det stycke som börjar ?Utskottet konstaterar att? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att utvecklingen under flera år medfört en ökad kvinnorepresentation i styrelserna och i kommittéväsendet. Det är viktigt att denna utveckling - och det arbete som ligger bakom den - fortgår med oförminskad kraft. Tyvärr lyckades inte de statliga styrelserna på regional nivå uppnå målet om 40-procentig kvinnorepresentation 1995, utan man stannade på 34 %. Det är mycket märkligt att regeringen accepterat detta. Det är regeringen som utser de statliga styrelserna på regional nivå och som kan skicka tillbaka nomineringarna och begära nya i de fall de jämställdhetspolitiska målen inte uppnås. Utskottet menar att regeringen konsekvent måste begära nya nomineringar i de fall organisationer, partier m.m. inte förmår nominera kvinnor i tillräckligt stor utsträckning. Motion A807 tillstyrks i berörd del. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande regeringens utnämningspolitik att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A807 yrkande 5 och med avslag på motion 1997/98:A806 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Jämställdhet inom utbildning och forskning (mom. 26) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.5, sista stycket, bort ha följande lydelse: En aspekt av jämställdheten är att alla myndigheter som arbetar med kvinnor och kvinnors problembild måste ha kunskap om våld mot kvinnor. Detta bör ingå i psykologutbildning och andra relevanta utbildningar. Utskottet tillstyrker med detta motion A804 yrkande 22. Övriga motioner som tar sikte på utbildningsfrågor - A803, A314, Ju724 och T815 - avstyrks i berörda delar. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande jämställdhet inom utbildning och forskning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A804 yrkande 22 samt med avslag på motionerna 1997/98:A314 yrkande 2, 1997/98:A803 yrkandena 2, 4 och 12, 1997/98:Ju724 yrkande 2 samt 1997/98:T815 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Rättegångsregler m.m. (mom. 27) Elving Andersson (c) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.6, i de delar som avser Arbetsdomstolens sammansättning bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att Arbetsdomstolen har en jämn könsfördelning då mål prövas. Detta - som gäller inte bara i mål om könsdiskriminering utan i alla typer av tvister - bör ges regeringen till känna. Dessutom bör domstolen i könsdiskrimineringsmål utökas med två experter på diskrimineringsjuridik och/eller jämställdhetsfrågor. Utskottet tillstyrker med detta motion A273 (yrk. 9). Motion A710 (v) i motsvarande del får anses tillgodosedd. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande rättegångsregler m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A273 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1997/98:A710 yrkande 12 och 1997/98:A802 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Rättegångsregler m.m. (mom. 27) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.6 bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det måste vara en utgångspunkt för reglerna om Arbetsdomstolens sammansättning att mål enligt jämställdhetslagen skall avgöras av en domstol med jämn könsfördelning och med särskild kompetens i diskrimineringsfrågor. Tvister om könsdiskriminering skiljer sig från andra arbetsrättsliga tvister på det sättet att det ofta inte finns ett klart arbetstagarintresse som står emot ett klart arbetsgivarintresse. Skiljelinjen går snarare mellan kvinnliga och manliga värderingar. Ofta kan den som upplever sig diskriminerad ha svårt att få stöd från den fackliga organisationen. Mot denna bakgrund är Arbetsdomstolens sammansättning med bl.a. en överväldigande manlig majoritet inte godtagbar i mål om könsdiskriminering. På samma sätt som domstolen i dag utnyttjar den särskilda kompetensen hos arbetsmarknadens parter t.ex. i mål om tolkning av kollektivavtal, bör domstolen ges möjligheter att ta till sig särskild sakkunskap i diskrimineringsärenden. Utskottet ansluter sig till Vänsterpartiets mening om att Arbetsdomstolen i könsdiskrimineringsmål skall utökas med två ledamöter som är experter på diskrimineringsjuridik och jämställdhetsfrågor. För att antalet ledamöter inte skall bli alltför stort bör arbetsmarknadens parter i dessa mål endast företrädas av en arbetsgivar- och en arbetstagarrepresentant. Dessutom bör det införas regler som garanterar en jämn könsfördelning i jämställdhetsmål. Ett annat viktigt moment i rättegångsreglerna är att grupptalan blir möjlig i mål enligt jämställdhetslagen. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med lagförslag om möjlighet till grupptalan i jämställdhetslagen grundat på Grupptalanutredningens förslag Grupprättegång (SOU 1994:151). Med detta tillstyrker utskottet motionerna A710 (yrk. 12) och A802 (yrk. 5). Även motion A273 (yrk. 9) får anses tillgodosedd. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande rättegångsregler m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A710 yrkande 12 och 1997/98:A802 yrkande 5 samt med avslag på motion 1997/98:A273 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28) Ingrid Burman (v) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.7 bort ha följande lydelse: I ingressen till slutdokumentet från kvinnokonferensen slås det fast att det är regeringarnas ansvar att se till att konferensens beslut genomförs i landet. Det är därför ett alltför passivt förhållningssätt att skjuta över ansvaret på organisationer eller organ på det sätt regeringen gjort. Som framgått av bl.a. regeringens skrivelse om jämställdhetspolitiken finns det mycket kvar att göra innan åtagandena enligt handlingsplanen är uppfyllda. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag till och en tidsplan för genomförandet av handlingsplanen från FN:s kvinnokonferens i Sverige och i det internationella samarbetet. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker därför motion A807 i berörd del. dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A807 yrkande 10 och med avslag på motion 1997/98:A717 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
37. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28) Barbro Johansson (mp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnitt 3.7, från och med den del som börjar med ?Här framgår av redovisningen? bort ha följande lydelse: Dessvärre är redovisningen inte fullständig. Och i de delar där en redovisning verkligen lämnats tyder allt på att regeringen inte tagit sitt ansvar i enlighet med åtagandena i handlingsplanen. Det har gått mer än två år sedan handlingsplanen antogs. Regeringen bör redovisa vilka positiva förändringar som har uppnåtts under denna tidsperiod. Utskottet anser att regeringen tydligare bör uttala sig vad gäller mediernas stereotypa beskrivningar av kvinnor och män, på vilket sätt regeringen uppmuntrar till självsanering i mediesammanhang vad avser bilden av kvinnan och på vilket sätt bilden av kvinnan belyses i grönboken Människan i centrum. Med detta tillstyrker utskottet motion A717 i dess helhet. dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A717 yrkandena 1-3 och med avslag på motion 1997/98:A807 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5 Särskilda yttranden
1. Lönefrågor Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anför: Utskottet citerar ur Kvinnomaktsutredningens betänkande Ty makten är din... (SOU 1998:6), enligt vilket det finns en oförklarad skillnad mellan kvinnors och mäns löner om ca 6 %. Enligt en av de undersökningar som utförts inom utredningens ram visar det sig att risken för låg lön ökar för såväl kvinnor som män med en ökad andel kvinnor i yrket. Denna och andra ?oförklarade? skillnader brukar helt eller delvis tillskrivas diskriminering på grund av kön. Andra utredningar, som t.ex. Löneskillnadsutredningen, fann löneskillnader på mellan 1 och 8 % i sina undersökningar. Forskarna Eva Meyerson, Industriens utredningsinstitut, och Trend Petersen, UCLA och universitetet i Oslo, har å andra sidan slagit fast att den påstådda lönediskrimineringen av kvinnor till förmån för män är en myt. De visar att skillnaderna i lön mellan kvinnor och män beror på att kvinnor arbetar i låglöneyrken. De löneskillnader som finns förefaller alltså att i allt väsentligt vara ett resultat av den svenska modellen, dvs. ett problem som det socialistiska samhället har skapat. Till problembilden hör också att skattetrycket för låginkomsttagare är extremt högt i Sverige vid en internationell jämförelse. Problemet med ?the working poor? är därmed en realitet i vårt land. Skälet till att det har blivit på detta sätt är att stora samhällssektorer som är helt kvinnodominerade arbetsfält utgör statliga eller kommunala monopol. Härigenom har den enda arbetsgivaren på området effektivt kunnat förhindra en rimlig löneutveckling för stora grupper på arbetsmarknaden. Den offentliga sektorns monopol är en verklig kvinnofälla. Det faktum att kvinnor av tradition har klumpats ihop till en anonym massa i stället för att ses och värderas som individer har ytterligare försämrat deras lönebildning. Som en långsiktig och samhällsekonomiskt hållbar strategi för att förbättra kvinnors löneutveckling förespråkar vi följande. Den offentliga sektorns monopolställning på i princip alla andra områden än de som innefattar myndighetsutövning skall avskaffas och ersättas med ett system, där staten och kommunerna upphandlar tjänsterna på en fri marknad eller på annat sätt säkerställer en öppen konkurrens. Kvinnors egenföretagande skall underlättas genom ett generellt förbättrat företagsklimat, där sänkt skatt på arbete är en väsentlig del. Det skall också bli möjligt för kvinnor - lika väl som för män - att träffa individuella löneavtal med arbetsgivaren, inom ramen för eller vid sidan om gällande kollektivavtal. En medarbetares lön skall återspegla hennes arbetsinsatser, kompetens, engagemang och resultat i arbetet. Myten att det genom arbetsvärdering skulle vara möjligt för lagstiftaren, domstolen eller JämO att anvisa några objektiva faktorer som skall ligga till grund för lönesättningen måste avlivas en gång för alla. Arbetsvärdering är ett klumpigt instrument som inte är anpassat till dagens arbetsmarknad och kommer att bli än mer omöjligt i framtidens alltmer individualiserade arbetsliv.
2. Arbetstidsfrågor Ingrid Burman (v) anför: En arbetstidsförkortning är en nödvändig välfärdsreform som bl.a. handlar om att fördela det betalda och det obetalda arbetet mellan könen. I dag arbetar män och kvinnor i stort sett lika mycket, men den betalda arbetstiden och tiden för oavlönat arbete är inte jämlikt fördelade mellan könen. Arbetstidsgapet mellan könen är en orsak till de växande inkomstskillnaderna mellan könen. En sänkning av normen för heltidsarbete kan medverka till en jämnare fördelning av det betalda arbetet och dessutom bidra till en jämnare fördelning av inkomsterna mellan kvinnor och män. Kortare arbetstid skulle öka kvinnornas möjligheter att arbeta heltid och kunna försörja sig på sin lön. Det skulle stärka kvinnornas ekonomiska oberoende och minska deras beroende av transfereringar, som bostads- och socialbidrag.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i jämställdhetslagen (1991:433)
Härigenom föreskrivs i fråga om jämställdhetslagen (1991:433) dels att 6 och 28 §§ skall ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 22 § skall lyda ?Förbud mot trakasserier m.m.?, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 22 a och 27 a §§, av följande lydelse. ------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------- |Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse | -------------------------------------------------------- | 6 § | ------------------------------------------------------- |Arbetsgivaren skall verka | Arbetsgivaren skall| |för att inte någon |vidta åtgärder för att| |arbetstagare utsätts för |förebygga och förhindra| |sexuella trakasserier |att någon arbetstagare| |eller trakasserier på |utsätts för sexuella| |grund av en anmälan om |trakasserier eller| |könsdiskriminering. |trakasserier på grund av| | |en anmälan om| | |könsdiskriminering. | | | Med sexuella| | |trakasserier avses sådant| | |ovälkommet uppträdande av| | |sexuell natur eller annat| | |ovälkommet uppträdande| | |grundat på kön som kränker| | |arbetstagarens integritet| | |i arbetet. | -------------------------------------------------------- | 22 a § | ------------------------------------------------------- | | En arbetsgivare som får| | |kännedom om att en| | |arbetstagare anser sig ha| | |blivit utsatt för sexuella| | |trakasserier av en annan| | |arbetstagare skall utreda| | |omständigheterna kring de| | |uppgivna trakasserierna| | |och i förekommande fall| | |vidta de åtgärder som| | |skäligen kan krävas för| | |att förhindra fortsatta| | |sexuella trakasserier. | -------------------------------------------------------- | 27 a § | ------------------------------------------------------- | | Om arbetsgivaren inte| | |fullgör sina skyldigheter| | |enligt 22 a §, skall| | |arbetsgivaren betala| | |skadestånd till| | |arbetstagaren för den| | |kränkning som| | |underlåtenheten innebär. | -------------------------------------------------------- -------------------------------------------------------- |28 § | ------------------------------------------------------- |Om det är skäligt, kan | Om det är skäligt kan| |skadestånd enligt 25, 26 |skadestånd enligt 25, 26,| |eller 27 § sättas ned |27 eller 27 a § sättas ned| |eller helt falla bort. |eller helt falla bort. | ------------------------------------------------------- ____________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
Utskottets ändringsförslag
Förslag till lydelse av 6 § jämställdhetslagen (1991:433) ------------------------------------------------------- | | | | Av regeringen föreslagen | Av utskottet föreslagen| |lydelse |lydelse | ------------------------------------------------------- | 6 § | ------------------------------------------------------- |Arbetsgivaren skall vidta åtgärder för att förebygga| |och förhindra att någon arbetstagare utsätts för| |sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av| |en anmälan om könsdiskriminering | ------------------------------------------------------- |Med sexuella | Med sexuella| |trakasserier avses |trakasserier avses sådant| |sådant ovälkommet |ovälkommet uppträdande| |uppträdande av sexuell |grundat på kön eller| |natur eller annat |ovälkommet uppträdande av| |ovälkommet uppträdande |sexuell natur som kränker| |grundat på kön som |arbetstagarens integritet| |kränker arbetstagarens |i arbetet. | |integritet i arbetet. | | -------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 1 Propositionen...................................1 2 Motionerna......................................1 2.1 Motioner som väckts med anledning av propositionen1 2.2 Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 19972 3 Utskottet.......................................6 3.1 Inledning.....................................6 3.2 Sexuella trakasserier i arbetslivet...........6 3.3 Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet..18 3.4 Övriga frågor om jämställdhet i arbetslivet..22 3.5 Särskilt om jämställdhet inom utbildning och forskning31 3.6 Rättegångsregler.............................33 3.7 Uppföljning av FN:s fjärde kvinnokonferens m.m.34 3.8 Hemställan...................................35 4 Reservationer..................................39 1. Avslag på regeringens förslag om ändring i jämställdhetslagen (mom. 1), (m) 39 2. Skydd för arbetssökande (mom. 2), (v).........40 3. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (fp)41 4. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (v)41 5. Utvidgning av jämställdhetslagens tillämpningsområde (mom. 3), (mp)42 6. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5), (v)42 7. Arbetsgivarens ansvar för förebyggande åtgärder (mom. 5), (mp)43 8. Arbetsgivarbegreppet m.m. (mom. 7), (v).......44 9. Ekonomiskt skadestånd (mom. 8), (mp, v).......44 10. Spridning av kunskap om sexuella trakasserier (mom. 10), (fp)45 11. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (fp)45 12. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (mp)46 13. Mål och inriktning för jämställdhetsarbetet (mom. 11), (kd)47 14. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12), (v)47 15. Könsuppdelad sysselsättningsstatistik m.m. (mom. 12), (mp)48 16. Kampanj för ökad jämställdhet (mom. 14), (fp, c, mp, v, kd)48 17. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15), (fp)48 18. Tillsyn av jämställdhetslagens efterlevnad (mom. 15), (mp)49 19. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16), (mp)49 20. Könsuppdelad arbetsmarknad m.m. (mom. 16), (kd)50 21. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17), (fp, kd)50 22. Tillsättande av löneskillnadskommission (mom. 17), (mp)51 23. Könsuppdelad lönestatistik (mom. 18), (fp, kd)51 24. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19), (fp, kd)51 25. Utveckling av arbetsvärdering m.m. (mom. 19), (c)52 26. JämO:s befogenheter m.m. (mom. 20), (v)......52 27. Jämställdhetsrevision (mom. 22), (c).........53 28. Kollektiv lönediskriminering m.m. (mom. 23), (v)53 29. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24), (fp)...54 30. Arbetstid och jämställdhet (mom. 24), (mp)...54 31. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25), (fp)55 32. Regeringens utnämningspolitik (mom. 25), (v).55 33. Jämställdhet inom utbildning och forskning (mom. 26), (mp)56 34. Rättegångsregler m.m. (mom. 27), (c).........56 35. Rättegångsregler m.m. (mom. 27), (v).........57 36. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28), (v)57 37. Uppföljning av FN:s kvinnokonferens m.m. (mom. 28), (mp)58 5 Särskilda yttranden............................59 1. Lönefrågor....................................59 2. Arbetstidsfrågor..............................60 Propositionens lagförslag..........................61 Utskottets ändringsförslag.........................63