Jämställdhet
Betänkande 1993/94:AU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU01
Jämställdhet
Innehåll
1993/94 AU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas yrkanden från 13 motioner om jämställdhet mellan kvinnor och män från den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte. Motionerna gäller bl.a. resursfördelningen mellan kvinnor och män, kvinnors villkor på arbetsmarknaden, kvinnorepresentationen samt frågor i anslutning till jämställdhetslagen.
Samtliga motioner avstyrks bl.a. med hänvisning till pågående beredning inom regeringskansliet eller en pågående utveckling i motionens riktning. Utskottet är inte heller berett att förorda några ändringar i jämställdhetslagen.
Till utskottets betänkande har fogats en reservation från Socialdemokraterna samt meningsyttring från Vänsterpartiet.
Motionerna
1992/93:A267 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen verkar för att arbetsgivarna tar sitt ansvar för ett aktivt jämställdhetsarbete.
1992/93:A801 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en plan bör utarbetas för att öka den kvinnliga representationen inom politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kvinnors arbetsinsatser i hem och på arbetsmarknad bör uppvärderas genom att bl.a. hemarbetet blir ATP-grundande och att lika lön ges för likvärdigt arbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att jämställhetsombudsmannens befogenheter bör utökas.
1992/93:A802 av Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade förutsättningar för kvinnligt entreprenörskap inom offentlig sektor.
1992/93:A803 av Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkning av jämställdhetsombudsmannens kompetensområde.
1992/93:A804 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att ett årligt Frida Steenhoff-stipendium på lämpligt sätt inrättas för utdelning till en man eller kvinna som gjort betydande insatser för jämställheten och detta stipendium bör utdelas på den internationella kvinnodagen den 8 mars.
1992/93:A805 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en utredning om kvinnors levnadsförhållanden.
1992/93:A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdheten i arbetslivet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsorganisation och arbetstider,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av sjuklönereformen.
1992/93:A808 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en skärpt jämställdhetslagstiftning enligt motionens inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medlemskap i European Women's Lobby.
1992/93:A809 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet vid tjänstetillsättningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i internationella organ,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ökade möjligheter att kombinera familjeliv och förtroendeuppdrag,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett allmänt jämställdhetsdirektiv som skall gälla kommittéer och särskilda utredare i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnorepresentation i beslutande församlingar,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det offentligas ansvar för utjämning av Löneskillnaderna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag från Löneskillnadsutredningen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsinsatser om jämställdhetsplaner,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stora reformer måste genomgå en "kvinnorevision".
1992/93:A813 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en strategi för rättvisare löner.
1992/93:A815 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Löneskillnadsutredningen bör ges i uppdrag att fortsätta sitt arbete med inriktning mot att utarbeta lämpliga principer för kriterier vid lönesättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att AMS bör ges i uppdrag att utarbeta en särskild strategi för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden, i utbildning och för kompetenshöjning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om behovet av ett aktivt jämställdhetsarbete.
1992/93:A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resursfördelningen mellan kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en resursutredning.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlade under våren 1993 vissa frågor rörande jämställdheten mellan kvinnor och män i samband med medelsanvisning till statlig och annan verksamhet på jämställdhetsområdet (bet. 1992/93:AU9, rskr. 187).
I detta sammanhang behandlas kvarvarande yrkanden i jämställdhetsfrågor i de till utskottet hänvisade motionerna från den allmänna motionstiden år 1993. De avser bl.a. den allmänna inriktningen av jämställdhetspolitiken, kvinnors villkor på arbetsmarknaden inkl. löneskillnader mellan kvinnor och män, kvinnors inflytande samt frågor i anslutning till den nya jämställdhetslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1992. Dessa frågor rör bl.a. parternas jämställdhetsarbete samt JämO:s befogenheter.
Allmän inriktning
I två motioner anförs att resursfördelningen mellan kvinnor och män bör utredas.
I motion A816 av Margareta Winberg m.fl. (s) framhålls att pojkar tar sig eller får mer resurser än flickor såväl i skolan, trafiken, vården, personalutbildning och arbetsinkomster som i fråga om politiska eller fackliga förtroendeuppdrag. Målet måste vara en mera rättvis fördelning av samhällets resurser mellan kvinnor och män enligt motionärerna. Det är därför dags att på ett mera samlat sätt synliggöra dessa förhållanden i en resursutredning, analysera orsakerna och föreslå förändringar.
Med likartade motiv föreslår Ingela Mårtensson m.fl. (fp) i motion A805 att riksdagen uppdrar åt regeringen att utreda kvinnors levnadsförhållanden. En sådan utredning skulle kunna byggas på samma välfärdskomponenter som ULF-undersökningarna (undersökningar av levnadsförhållanden), men med den nya inriktningen att man utgår från kvinnoperspektivet.
Utskottet kan liksom tidigare konstatera att det råder en bred politisk enighet i fråga om de övergripande målen i jämställdhetspolitiken. De mål som formulerades år 1988 (prop. 1987/88:105, bet. AU17, rskr. 364) står fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. I detta ligger bl.a. att var och en genom eget arbete kan svara för sin egen försörjning. Vidare har en ny jämställdhetslag trätt i kraft den 1 januari 1992, vilken siktar till att förbättra främst kvinnornas villkor i arbetslivet.
Den ekonomiska fördelningen mellan kvinnor och män behandlas bl.a. inom ramen för Långtidsutredningen 1990. I en bilaga till Långtidsutredningen som tar upp kvinnornas roll inom ekonomin framhålls jämställdhetens två dimensioner; dels fördelningen mellan könen av hemarbete resp. arbete som ger inkomst, dels den ekonomiska ersättningen, vilken visar en könsmässig differens. Kvinnors och mäns tid för förvärvsarbete, hemarbete och övrigt framgår av SCB:s tidsanvändningsundersökning, vilken bl.a. publiceras i rapporten I tid och otid -- En undersökning om kvinnors och mäns tidsanvändning 1990/91 (Levnadsförhållanden, rapport 79). Löneskillnaderna mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden har klarlagts i utredningsbetänkandet Löneskillnader och lönediskriminering (SOU 1993:7), vilket remissbehandlats under våren och sommaren 1993.
Enligt utskottets uppfattning är resursfördelningen mellan kvinnor och män av avgörande betydelse för jämställdheten i samhället. Ekonomisk-politiska och andra reformer som övervägs bör därför alltid analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv. I enlighet med detta synsätt redovisar regeringen årligen -- vanligen i budgetpropositionen -- vissa uppgifter om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I detta sammanhang redovisas kvinnors löner i förhållande till männens, arbetsinkomster, pensionspoäng, veckoarbetstid m.m.
Liksom tidigare vill utskottet betona vikten av att statistik som tas fram på det statliga området redovisar en uppdelning på kvinnor och män. I sitt betänkande 1992/93:FiU22 framhåller finansutskottet vikten av att bygga ut jämställdhetsstatistiken och omtalar att SCB också i sitt fortsatta arbete med användaranpassning och därmed sammanhängande omorganisation kommer att ägna ökad uppmärksamhet åt produktion och utveckling av jämställdhetsstatistiken.
Inom regeringskansliet görs nu en samlad bedömning av utfallet av den femåriga handlingsplan för ökad jämställdhet som riksdagen antog år 1988. Kvinnornas roll i ekonomin är ett centralt område i den planen. Utvärderingsarbetet inbegriper förutom utredningar på olika delområden även kontakter med forskningen på området. En proposition på jämställdhetsområdet planeras läggas fram i början av år 1994.
Med hänvisning till det pågående utvärderingsarbetet angående kvinnornas roll i ekonomin bör motionerna A805 (fp) och A816 (s) inte påkalla någon riksdagens åtgärd. De bör följaktligen avslås.
Konsekvenserna för jämställdheten bör analyseras ytterligare enligt två motioner.
Barbro Westerholm m.fl. (fp) anser i motion A809 att alla statliga utredningar bör belysa konsekvenserna för jämställdheten i de förslag de lägger fram. För närvarande finns tre allmänna direktiv till kommittéer och särskilda utredare: angående EG-aspekter, regionalpolitiska effekter samt ekonomiska konsekvenser. Jämställdheten är enligt motionärerna så viktig och övergripande att regeringen bör komma med förslag till ett allmänt direktiv till kommittéer och särskilda utredare hur jämställdhetsfrågorna skall beaktas.
Karin Starrin m.fl. (c) begär i motion A811 en "kvinnorevision" av nya stora reformer, t.ex. ett nytt pensionssystem, dvs. att förslagen noga analyseras ur kvinnosynpunkt innan beslut fattas.
Utskottet vill erinra om att 1988 års femårsplan för jämställdheten inbegriper att statliga utredningar i ökad utsträckning bör analysera sina förslag ur jämställdhetsperspektiv. I vissa utredningsdirektiv nämns detta krav också uttryckligen, t.ex. vad gäller Utvärdering av 1990-91 års skattereform (dir. 1990:44) och utredningen om Ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter (dir. 1992:107). Enligt utskottets uppfattning är det snarast en självklarhet att reformer och utredningsförslag analyseras ur jämställdhetssynpunkt. Utskottet har inhämtat att denna fråga är aktualiserad inom regeringskansliet.
Utskottet bedömer med hänvisning till det anförda att aktuella delar av motionerna A809 (fp) och A811 (c) därför inte påkallar någon åtgärd. De avstyrks därför.
Kvinnors villkor på arbetsmarknaden
En strategi för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden begärs i motion A815 av Margareta Winberg m.fl. (s). Regeringen bör ge AMS i uppdrag att lägga fram en sådan strategi omfattande utbildning och kompetenshöjning. En utgångspunkt måste enligt motionärerna vara att kvinnornas andel av landets arbetsinkomster bör öka.
Utskottet har under våren 1993 behandlat ett likartat yrkande från motion A267 (s) i sitt betänkande AU11. Utskottet har därvid redovisat arbetslöshetstalet för kvinnor resp. män (i januari 1993 5,8 % för kvinnor och 9,0 % för män enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar) samt relativt utförligt redogjort för kvinnornas utbyte av de olika arbetsmarknadsåtgärderna. I detta sammanhang konstaterade utskottet att kvinnornas andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är större än kvinnornas andel av de arbetssökande. Utskottet menade vidare att man självklart bör sträva efter att få en jämnare könsfördelning inom de enskilda åtgärderna. Motionsförslaget avstyrktes. Det skall tilläggas att kvinnornas arbetslöshet i juli 1993 uppgick till 7,7 % och männens till 11,4 %. Tendensen under det senaste året har dock varit en ökning av kvinnornas andel av det totala antalet personer som berörts av varsel om uppsägning. Ett tydligt exempel utgörs av kvinnor som är kommunalanställda.
Utskottet anser liksom under våren 1993 att det aktuella förslaget inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motion A815 (s) avstyrks därmed i denna del.
I motion A802 tar Ingrid Hemmingsson och Karl-Gösta Svenson (m) upp förutsättningarna för kvinnliga entreprenörer inom den offentliga sektorn. Motionärerna anser att det är viktigt att just kvinnornas kunskaper tas till vara och att det uppstår flera entreprenörer. Det finns anledning att se över flexibiliteten i de ekonomiska stöden till entreprenörer.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller önskvärdheten av att kvinnornas kunskaper tas till vara och att det uppstår flera entreprenörer. Liksom tidigare anser utskottet att det är synnerligen angeläget att åstadkomma ett ökat kvinnligt företagande inom samtliga näringsgrenar.
Nyföretagandet i Sverige har minskat under de senaste åren och år 1992 beräknas 17 560 nya företag ha startats (SCB:s Statistiska meddelanden F 15 SM 9301). I genomsnitt för riket drivs verksamheten i de nystartade företagen till 17 % av kvinnor och till 12 % av en kvinna och en man gemensamt. Kvinnliga företagare väljer främst att starta som enskild näringsidkare (44 %) medan män i första hand väljer att starta företag i aktiebolagsform (43 %). Andelen kvinnor som gått på starta-eget-kurs är något större (20 %) än andelen män (17 %).
Under våren 1993 har utskottet i sitt betänkande AU13 tagit upp ämnet kvinnor och möjligheten till avknoppning från offentlig verksamhet. Utskottet uttalade därvid följande, vilket är giltigt även i dag.
Att en avknoppning kommer till stånd från offentlig verksamhet innebär inte utan vidare att antalet arbetstillfällen ökar. Men den blir ett alternativ till sysselsättning inom en krympande offentlig sektor och kan därmed utgöra ett komplement till den offentliga verksamheten. Även om det i dagens läge kan vara svårt att göra inbrytningar på mansdominerade arbetsområden får man inte släppa det målet ur sikte.
Med hänsyn till att det är av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och nyföretagandet får en renässans, vill utskottet betona vikten av kvinnornas företagande inom såväl näringslivet som vård- och utbildningsområdet. Utskottet anser liksom motionärerna att förberedelserna är viktiga när kvinnor skall starta företag. Eventuella hinder bör analyseras och företagsekonomiska kunskaper stimuleras. Dessa frågor är också aktualiserade inom regeringskansliet, bl.a. genom samverkande insatser från Arbetsmarknads- och Näringsdepartementen.
Mot bakgrund av en rapport från Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) fattade regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) beslut i februari 1993 att uppdra åt NUTEK att genomföra ett handlingsprogram för att främja kvinnligt företagande i det regionalpolitiska stödområdet. I uppdraget ingår bl.a. att NUTEK skall verka för att rådgivning lämnas av kommuner och regionala utvecklingsfonder m.fl. till kvinnor som vill starta företag inom det regionalpolitiska stödområdet. Olika medel bör prövas för att underlätta och stimulera kvinnors företagande såsom t.ex. upprättande av en pool med lämpliga kandidater för styrelseuppdrag, stipendier och utbildning i företagande. Den föreslagna verksamheten skall pågå i tre år. NUTEK har fått sin medelsram utökad med 20 miljoner kronor för att genomföra treårsprogrammet. Utskottet har inhämtat att NUTEK har uppmanat de aktuella kommunerna inom stödområdet att arbeta fram en bidragsansökan med projektplan för verksamheten med rådgivning till kvinnliga företagare inkl. en budget. Sådana bidragsansökningar skall vara inlämnade till NUTEK senast den 15 september 1993. Enligt NUTEK har detta initiativ mottagits mycket positivt i kommunerna. Vidare har regeringen (Näringsdepartementet) i juni 1993 anvisat NUTEK 5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 i syfte att främja kvinnors företagande i övriga Sverige utanför stödområdet. Uppdraget till NUTEK, daterat 1993-07-01, innefattar bl.a. utveckling av information och rådgivning till kvinnliga företagare, kompetensutveckling, åtgärder för att främja nätverk bland kvinnliga företagare samt forskning om kvinnoföretagare.
I syfte att öka de företagsekonomiska kunskaperna inför en företagsstart arrangeras regelbundet starta-eget-kurser av olika organ, bl.a. inom arbetsmarknadsutbildningens ram samt av de regionala utvecklingsfonderna. I utredningsbetänkandet Strategi för småföretagsutveckling (SOU 1993:70) med förslag om en ny organisation av utvecklingsfondernas arbete nämns starta-eget-kampanjer och starta-eget-kurser som viktiga uppgifter. Betänkandet är under remissbehandling; remisstiden går ut den 1 oktober 1993 och en proposition planeras under hösten 1993.
Utskottet vill vidare peka på att den arbetsmarknadspolitiska åtgärden starta-eget-bidrag, vilken enligt AMS bör prioriteras mycket högt bland de olika åtgärderna, kan ges till arbetssökande som är eller riskerar att bli arbetslös eller är bosatt inom de regionalpolitiska stödområdena. Bidragsperioden på sex månader kan förlängas med ytterligare sex månader. För sådana sökande som bedöms sakna grundläggande kunskap och erfarenhet i fråga om företagande kan starta-eget-kurs erbjudas med utbildningsbidrag. Eftersom efterfrågan på starta-eget-bidraget varit stort beslutade riksdagen i våras (prop. 1992/93:150, FiU30, rskr. 447 och 454) att medelsberäkningen skulle anpassas till den faktiska förbrukningen. Kostnaderna för starta-eget-bidraget under budgetåret 1993/94 beräknas därför till 450 miljoner kronor för ca 4 000 årsbidrag. Flexibiliteten i starta-eget-bidraget har blivit större genom att bidraget numera även kan beviljas på deltid (SFS 1992:1465) samt genom möjligheten att låta bidragsperioden föregås av arbetsmarknadsutbildning eller arbetslivsutveckling. Enligt utskottets uppfattning kan en sådan flexibilitet väntas gagna nyföretagandet, inte minst det kvinnliga nyföretagandet.
De insatser som beskrivits ovan är enligt utskottets sätt att se viktiga bidrag till att främja kvinnornas möjligheter till företagande -- även inom de sektorer som hittills har präglats av en stor offentlig produktion. Med hänvisning till de insatser som pågår bör motion A802 (m) inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks därför.
Löneskillnader mellan kvinnor och män
I tre motioner behandlas löneskillnader mellan kvinnor och män.
Karin Starrin m.fl. (c) anför i motion A811 att löneklyftorna ökar även inom offentlig sektor. Enligt motionärerna bör kommuner, landsting och stat gå före och utjämna löneskillnader i stället för tvärtom. Större krav bör ställas både på arbetsgivare och på fackliga organisationer för att utjämna löneskillnaderna. Kvinnors yrken, kunskaper och erfarenheter bör uppvärderas, även vid chefstillsättningar.
I motion A813 framhåller Sylvia Lindgren m.fl. (s) vikten av att komma fram till en arbetsvärdering med öppna kriterier, vilket möjliggör granskning och ifrågasättande. Som ett led i en strategi för rättvisare löner begär motionärerna vidare att könsuppdelad statistik över lönerna tas fram inom alla avtalsområden i syfte att synliggöra skillnaderna mellan kvinnor och män på olika områden.
Margareta Viklund (kds) begär i motion A801 ett riksdagens tillkännagivande att kvinnornas arbetsinsatser i hem och på arbetsmarknad bör uppvärderas samt att lika lön ges för likvärdigt arbete. Bl.a. bör hemarbetet bli ATP-grundande.
I betänkandet (SOU 1993:7) Löneskillnader och lönediskriminering Om kvinnor och män på arbetsmarknaden, vilket lades fram i början av år 1993, redovisas följande.
I betänkandet konstateras att lönebildningen är en komplicerad och mångfasetterad process. Vidare anser utredaren att den mera översiktliga lönestatistiken som kommer fram i den allmänna debatten är av alltför översiktlig karaktär för att kunna tjäna som underlag för en analys av löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Könens olika fördelning på yrken, arbetenas svårighetsgrad samt kvalifikationsnivån förklarar en stor del av löneskillnaderna, men det finns också en löneskillnad på mellan 1 och 8 % som inte går att förklara med annat än könsdiskriminerande faktorer.
Dessutom redovisas att arbetsvärdering, dvs. en systematisk jämförelsemetod, trots sina begränsningar kan vara ett sätt att lösa problemen. Den bör i första hand ses som ett redskap för att jämföra kvinnors och mäns löner hos samma arbetsgivare.
Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling, varvid remisstiden går ut den 15 september 1993. Som tidigare nämnts planeras en proposition på jämställdhetsområdet i början av år 1994.
Utskottet gör för sin del följande överväganden.
Att det förekommer osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män inger utskottet allvarliga betänkligheter. Utskottet anser därför att det framtagna materialet utgör ett viktigt dokument inför ett avstamp mot en icke-diskriminerande lönesättning. Regeringskansliets remittering av Löneskillnadsutredningens betänkande innebär att ytterligare synpunkter kan väntas komma fram. Även de i motionerna upptagna frågorna finns med i bilden.
Beträffande kvinnornas utbyte av ATP-systemet vill utskottet hänvisa till att denna fråga är grundligt behandlad av socialförsäkringsutskottet i dess betänkanden 1990/91:SfU11, 1991/92:SfU2 samt 1992/93:SfU14.
Med hänvisning till det anförda bör de i sammanhanget upptagna yrkandena i motionerna A801 (kds), A811 (c) och A813 (s) inte påkalla någon riksdagens åtgärd. De avstyrks därför.
Löneskillnadsutredningens arbete tas upp i tre yrkanden.
I motion A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) pekar man på att ett sätt att få de traditionella kvinnoarbetena bättre betalda är att tillämpa arbetsvärdering. Förhoppningen är att Löneskillnadsutredningen skall komma med förslag hur man kan komma till rätta med löneskillnader som beror på kön.
Även Karin Starrin m.fl. (c) anser i motion A811 att Löneskillnadsutredningen bör presentera förslag hur man skall utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Margareta Winberg m.fl. (s) anför i motion A815 att Löneskillnadsutredningen bör ges i uppdrag att fortsätta sitt arbete med inriktning mot att utarbeta lämpliga principer för kriterier vid lönesättning. Även om det är svårt att utarbeta en objektiv arbetsvärdering, kan man komma fram till värderingar som inte konsekvent missgynnar kvinnorna.
Utskottet konstaterar att Löneskillnadsutredningen har avlämnat sitt betänkande och att frågan om eventuellt utökade uppgifter för utredningen är överspelad. Utskottet avstyrker därför förslagen i motionerna A806 (fp), A811 (c) samt A815 (s).
Övriga frågor
I motion A806 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) framförs att kvinnornas högre sjukfrånvaro jämfört med männens bl.a. beror på kvinnors dåliga arbetsmiljö och arbetsorganisation samt kvinnornas ansvar för det löpande hemarbetet. Arbetsorganisation och arbetstider måste kunna anpassas efter den enskildes önskemål och behov. Vidare begärs en utvärdering av sjuklönereformens effekter för att se om kvinnornas arbetsmiljö verkligen har förbättrats i enlighet med intentionerna bakom reformen.
Utskottet tar regelmässigt upp området kvinnor och arbetsmiljö, dels i samband med arbetsmiljöfrågor, dels i samband med jämställdhetsfrågor. Beträffande arbetsmiljöaspekterna i den berörda motionen vill utskottet inledningsvis hänvisa till den behandling av ämnet som redovisas i betänkande 1993/94:AU2. Härutöver vill utskottet ta upp Arbetslivsfondens insatser för att förbättra kvinnors arbetsmiljö. Arbetslivsfondens verksamhet har hittills berört ca 1,2 miljoner kvinnor och 1,0 miljon män. Enligt Arbetslivsfondens erfarenheter av den första verksamhetstiden togs kvinnornas arbetsmiljöproblem ofta upp i de arbetsplatsprogram som låg till grund för ansökan om medel. Vad gäller åtgärdsförslagen i arbetsplatsprogrammen prioriterades emellertid traditionella åtgärder som riktades mot männen. Därför gör fonden sedan ett år tillbaka särskilda insatser för att aktivt driva frågan om att förbättra kvinnors arbetsmiljö och rehabilitering av kvinnor. Särskilda medel har också avsatts centralt inom Arbetslivsfonden för denna verksamhet. En särskild arbetsgrupp för kvinnors arbetsmiljö, ALFA Q, är pådrivande för att stimulera till olika insatser bl.a. inom branscherna äldreomsorg, elektronikindustri samt detaljhandel.
Folkhälsoinstitutet redovisar i sin verksamhetsplan för budgetåret 1993/94 i programmet Kvinnors hälsa att kunskapsbilden om kvinnors hälsa är både fragmentarisk och motsägelsefull. För att förebygga sjukdomar och annan ohälsa hos kvinnor behövs mer kunskap om hur sambanden mellan olika faktorer i människors liv kan förstärka resp. motverka risken för ohälsa. Enligt Folkhälsoinstitutet är målet bl.a. att etablera ett kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet och att klargöra likheter och skillnader i folkhälsan mellan kvinnor och män.
Vidare har socialutskottet under föregående riksmöte liksom tidigare behandlat frågor om kvinnor och hälsa (1992/93:SoU25, rskr. 394). Enligt socialutskottets bedömning, vilken riksdagen har ställt sig bakom, är det angeläget att frågan om kvinnors särskilda hälsoproblem uppmärksammas ytterligare i framtiden. I detta sammanhang vill utskottet redovisa att frågor om skillnader i hälsotillstånd mellan könen avses behandlas i den ovannämnda propositionen på jämställdhetsområdet.
I motionen berörs även sjuklöneperiodens konsekvenser för kvinnorna. I denna fråga hänvisar utskottet till socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfU18, vilket godkänts av riksdagen (rskr. 372). Riksdagens ställningstagande innebär att man utgår från att verkningarna av de förändrade sjukersättningsreglerna kommer att följas med största uppmärksamhet. Bl.a. sägs att det är av mycket stor betydelse att denna grundläggande förändring i systemet följs upp och att det finns möjligheter att värdera förändringen. Utskottet har under hand inhämtat att Riksförsäkringsverket ännu inte påbörjat en utvärdering angående arbetsmiljöeffekterna av reformen.
Utskottet instämmer i den bedömning som socialutskottet resp. socialförsäkringsutskottet har gjort beträffande behovet av uppföljning av kvinnors hälsa resp. utvärdering av effekterna av sjuklöneperioden. Utskottet förutsätter för sin del att den emotsedda utvärderingen av sjuklöneperioden även belyser effekterna vad avser kvinnornas arbetsmiljö. Med hänvisning till vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion A806 (fp) i tillämpliga delar.
Kvinnors inflytande
I tre motioner tas upp vissa frågor om ökad kvinnorepresentation.
Margareta Viklund (kds) anser i motion A801 att en plan bör utarbetas för att öka den kvinnliga representationen inom politiken. Dels behöver kvinnan en avlastning i hemmet, dels politisk skolning.
I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) framhålls att målet måste vara 50 % kvinnor i alla beslutande församlingar. Minskningen av antalet förtroendevalda till följd av den nya kommunallagen är oroande. Besluten bör flyttas ut nära dem som är berörda och formerna för det politiska arbetet bör uppmärksammas. Exempel på åtgärd är tidsbegränsade sammanträden.
Barbro Westerholm m.fl. (fp) tar i motion A809 upp frågor om jämställdhet vid statliga tillsättningar. Till kommittéer och utredningar bör alla parter alltid nominera två personer, en kvinna och en man. Uppfattningen att det inte skulle gå att hitta kvinnor till olika uppgifter är felaktig enligt motionärerna. Det finns numera olika förteckningar över kompetenta kvinnor. Vidare betonar motionärerna vikten av att familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna kombineras -- även för riksdagsledamöter.
Utskottet anför följande.
I handlingsplanen för jämställdhet (prop. 1987/88:105, AU17, rskr. 364) angavs följande mål för kvinnorepresentationen i statliga organ: 30 % år 1992, 40 % år 1995 och en jämn könsfördelning år 1998. I sitt betänkande AU17 hälsade utskottet med tillfredsställelse att staten formulerar konkreta och tidsbestämda mål för kvinnorepresentationen inom statliga organ. Vidare uttalade utskottet att för att nå målet om en jämn könsfördelning bör förslaget om etappmål kunna få avsedd effekt.
Enligt den redovisning av könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser som ges i budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bilaga 12.13) är andelen kvinnor i de centrala styrelserna 36 % och i de regionala myndigheternas styrelser 27 %. Sammanlagt har styrelserna 30 % kvinnor, dvs. det första etappmålet om 30 % kvinnor i styrelserna år 1992 är uppnått.
Som ett led i uppföljningen av den femåriga handlingsplanen för jämställdhet har två forskare på regeringens uppdrag utvärderat de olika satsningar som gjorts för att öka kvinnorepresentationen i statliga styrelser och kommittéer m.m.
Enligt utskottets uppfattning måste arbetet med att öka kvinnornas inflytande i beslutande församlingar även fortsättningsvis bedrivas intensivt för att etappmålet om 40 % skall kunna uppnås år 1995. Prövningen av åtgärder och metoder anser utskottet bör ske i samband med den planerade propositionen på jämställdhetsområdet.
I likhet med uppfattningen i motion A809 anser utskottet att det är av vikt att familjeliv och förtroendeuppdrag skall kunna kombineras. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att riksdagen med anledning av ett yrkande i motion A809, vilket behandlats av konstitutionsutskottet, beslutat att låta utreda förutsättningarna för tillfällig barnomsorg i riksdagen (1992/93:KU29, rskr. 298, 299).
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A801 (kds), A809 (fp) samt A811 (c) i aktuella delar.
Internationella kvinnorepresentationsfrågor tas upp i två motioner.
Sverige bör verka för en ökad rekrytering av kvinnor till toppbefattningar inom olika internationella organisationer, styrelseplatser och expertgrupper anser Barbro Westerholm m.fl. (fp) i motion A809. I de olika internationella organens styrelser når andelen kvinnor sällan över tioprocentsnivån.
Ylva Annerstedt m.fl. (fp) anser i motion A808 att regeringen bör ta initiativ till att Sverige får bli medlem alternativt observatör i European Women's Lobby, en organisation som bevakar kvinnors rättigheter i olika EG-organ samt när ny lagstiftning skall utarbetas.
Utskottet har ovan berört målen för kvinnorepresentationen i statliga organ. Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att man även inom de internationella organisationerna strävar efter att få en jämn fördelning av kvinnor och män. Beträffande kvinnorepresentationen inom EG har EES-utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:EU1 (rskr. 18) anfört följande.
EES-utskottet förutsätter i likhet med konstitutionsutskottet att regeringen strävar efter att uppnå de av riksdagen uppställda målen för jämställdheten även när det gäller att utse ledamöter och tjänstemän i de olika EES- och EFTA-institutionerna. Utskottet utgår också från att riksdagen beaktar jämställdhetsaspekterna när riksdagen utser ledamöterna till EFTA:s parlamentarikerkommitté, vilken i sin tur skall ingå i EES gemensamma parlamentarikerkommitté.
Arbetsmarknads- och utrikesutskotten har i yttranden till EES-utskottet (1992/93:EU1 bilaga 1) framhållit vikten av att beakta jämställdhetsaspekterna när det gäller representationen i de nya institutionerna och i kommittéerna. Utrikesutskottet anser att det är viktigt att få in kvinnors syn och erfarenheter i arbetet.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer i de synpunkter och slutsatser som redovisats ovan.
Utskottet vill vidare informera om att FN år 1990 lade fast målet om 35 % kvinnor bland de anställda på FN-sekretariatet till år 1995, dock under förutsättning av geografisk fördelning. Målet inbegriper vidare att kvinnor bör finnas på 25 % av de högre tjänsterna år 1995 (resolutionerna 46/100, 45/125 och 45/239 C). Som jämförelse kan nämnas att andelen kvinnor bland de anställda på FN-sekretariatet uppgick till drygt 30 % år 1992. Enligt utskottets uppfattning är det också värdefullt att kunna följa andelen svenska kvinnor inom FN-organen. Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att återkommande statistik kan utarbetas och publiceras beträffande svenska kvinnor och män på FN-tjänsterna, åtminstone på de högre nivåerna.
Beträffande motionskravet i motion A808 att Sverige får bli medlem alternativt observatör i European Women's Lobby (EWL) anser utskottet att detta inte är en fråga för riksdagen eller regeringen eftersom EWL:s medlemmar utgörs av icke-statliga kvinnoorganisationer som arbetar på nationell eller europeisk nivå.
Med hänsyn till vad som anförts avstyrker utskottet motionerna A808 (fp) och A809 (fp) i berörda delar.
Enligt motion A804 av Margitta Edgren m.fl. (fp) bör ett årligt Frida Steenhoff-stipendium inrättas för att synliggöra kvinnor och män som i dagens samhälle arbetar i Frida Steenhoffs anda. Frida Steenhoffs insatser för feminismen, myntandet av begreppet "Barnets århundrade" och hennes framhävande av faderskapets betydelse bör lyftas fram i ljuset, sägs det i motionen. Detta kan göras genom att ett jämställdhetsstipendium instiftas, menar motionärerna.
Utskottet har sympati för syftet att synliggöra kvinnor och män som arbetar för att föra jämställdheten framåt. Enligt utskottets uppfattning finns det olika vägar att gå för att synliggöra förtjänstfulla personliga insatser på jämställdhetsområdet, t.ex. genom massmedia, forskning, seminarieverksamhet osv. Utskottet är emellertid inte berett att ställa sig bakom kravet på inrättande av ett statligt stipendium. Motion A804 (fp) avstyrks därmed.
Jämställdhetslagen
Våren 1991 fattade riksdagen beslut om en ny jämställdhetslag (prop. 1990/91:113, AU17, rskr. 288), vilken trädde i kraft den 1 januari 1992.
Karin Pilsäter m.fl. (fp) anser i motion A806 att det är långt kvar till målet om jämställdhet i arbetslivet trots jämställdhetslagens ändamål att främja kvinnors och mäns lika rätt i fråga om arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet.
Utskottet instämmer med motionärerna att det fortfarande återstår mycket att göra för att nå full jämställdhet i arbetslivet. Kvinnor och män arbetar inom olika sektorer och yrken, kvinnor ofta på lägre nivåer och med kortare arbetstid än män. Det obetalda arbetet är också mycket ojämnt fördelat på kvinnor och män. Enligt SCB:s tidsanvändningsundersökning krävde hemarbetet genomsnittligt 33 timmars insatser i veckan av kvinnorna och 20 timmar av männen. Den nya jämställdhetslagen är därför bara ett av flera olika medel som måste utnyttjas i arbetet för jämställdhet. Praktiska förändringar måste också komma till stånd ute på arbetsplatserna. Enligt utskottets mening bör jämställdhetsarbetet liksom hittills bedrivas på bred front i samhället genom politiskt opinionsskapande arbete, genom statliga och andra offentliga insatser och projekt, genom fackligt engagemang samt genom arbete på lokal nivå inom kommuner, organisationer och näringsliv.
Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och jämställdhetsnämnden skall se till att jämställdhetslagen efterlevs. En viktig uppgift för JämO är också att informera allmänheten och på andra lämpliga sätt främja jämställdhet i arbetslivet.
Mot bakgrunden av det arbete som bedrivs på jämställdhetsområdet avstyrker utskottet motion A806 (fp) i denna del.
I motion A808 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) begärs en skärpning av jämställdhetslagen bl.a. så att möjligheten att avtalsvägen desavouera jämställdhetsarbetet tas bort. Nuvarande kryphål i lagen bör täppas till.
Utskottet behandlade i föregående års betänkande om jämställdhet (1992/93:AU1) ett likartat motionskrav. Utskottet står fast vid den ståndpunkt som framfördes i detta sammanhang. Sålunda förutsätter utskottet att arbetsmarknadens parter lojalt lever upp till sitt ansvar för att jämställdhetsarbetet får en bättre prioritet i det fackliga arbetet och att jämställdhetsfrågorna drivs på ett mera engagerat och livaktigt sätt. Med de nya reglerna om jämställdhetsplaner bör man kunna räkna med att avtalen blir mer åtgärdsinriktade och därigenom också mer uppfordrande mot de lokala parterna att driva på jämställdhetsarbetet. Som utskottet redovisar i det följande har utskottet inhämtat viss information från JämO angående jämställdhetsplanerna. Efter ett brett informationsarbete från JämO:s sida planeras nu en uppföljning av framför allt kvaliteten på de lokala jämställdhetsplanerna.
Med det anförda avstyrker utskottet den nu behandlade motionen A808 (fp) i motsvarande del.
I två motioner betonas vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete.
Socialdemokraterna anser i motion A267 att det är nödvändigt att intensifiera det aktiva jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna. Detta arbete bygger i de flesta fall på avtal. Det är visserligen arbetsgivarens ansvar att se till att ett sådant jämställdhetsarbete kommer till stånd men även löntagarnas organisationer måste vara pådrivande i detta arbete. Arbetsgivarna bör aktivt verka för att kvinnornas arbetssituation förbättras. Områden som nämns är bl.a. rekrytering, befordran, lönesättning, utbildning, arbetstider och motarbetande av sexuella trakasserier. I motionen begärs ett tillkännagivande om detta.
Ett likartat yrkande framförs i motion A815 av Margareta Winberg m.fl. (s).
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av arbetsgivarnas och arbetstagarnas engagemang för att få till stånd ett aktivt jämställdhetsarbete ute på arbetsplatserna. Som utskottet anfört föregående år vid behandling av ett motsvarande motionsyrkande ger den nya lagen också uttryck för ett sådant synsätt genom regeln att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att jämställdhet i arbetslivet skall uppnås. Särskilt skall de verka för att utjämna och förhindra skillnader i löner och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män som utför lika eller likvärdigt arbete. Den nya lagens mer preciserade regler om aktiva åtgärder, bl.a. reglerna om jämställdhetsplaner, bör enligt utskottets mening kunna bidra till att såväl arbetsgivare som arbetstagare och deras organisationer engagerar sig mer än tidigare i jämställdhetsfrågorna. Med kravet på en årlig jämställdhetsplan och en årlig uppföljning av föregående års plan blir en diskussion om dessa frågor ett återkommande inslag i parternas interaktion. Utskottet anser att lagen ger goda förutsättningar för att intensifiera det aktiva jämställdhetsarbetet. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida med anledning av de behandlade motionerna är därför inte erforderligt enligt utskottets mening. Därmed avstyrks motionerna A267 (s) och A815 (s) i tillämpliga delar.
I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) efterlyses mer informationsinsatser om jämställdhetsplaner. Sådana skall upprättas på alla arbetsplatser med mer än tio anställda säger lagen. Enligt JämO:s undersökning är kunskaperna om och efterlevnaden av dessa regler nedslående. Motionärerna anser därför att särskilda informationsinsatser till arbetsgivare och fackliga organisationer behövs.
Utskottet anför följande.
Efter en JämO-undersökning år 1992 vad privata, kommunala och landstingskommunala arbetsgivare vet om jämställdhetslagen och jämställdhetsplaner har JämO konstaterat att kunskaperna inom det svenska arbetslivet om jämställdhetsplanerna etc. är bristfälliga. JämO:s slutsats är att kunskaperna måste förbättras och ett mer optimistiskt och engagerat klimat måste stimuleras.
Utskottet har inhämtat att JämO:s informationsinsatser om jämställdhetsplaner bedrivs på bred front. Som exempel kan nämnas att anslagstavlan i TV har utnyttjats för att sprida information om den nya lagen. Under år 1993 planerar JämO att göra en ny undersökning för att få aktuella kunskaper om framför allt kvaliteten på de lokala jämställdhetsplanerna.
Utskottet utgår från att JämO:s uppföljningsundersökning får utgöra grund för de fortsatta informationsinsatsernas intensitet och inriktning. Något uttalande härutöver är enligt utskottets mening inte påkallat. Det nu behandlade yrkandet i motion A811 (c) avstyrks därför.
I två motioner berörs JämO:s befogenheter.
Rose-Marie Frebran och Stefan Attefall (kds) begär i motion A803 liksom Margareta Viklund (kds) i motion A801 ett tillkännagivande att JämO:s kompetensområde bör utvidgas. Eftersom allmänheten redan i dag har den föreställningen att JämO bevakar jämställdhetssträvandena inom hela samhället bör JämO få uttala sig över hela samhällsområdet, även om lagens utformning inte ändras.
Vidare bör JämO få rätt att använda sig av annan lagstiftning än jämställdhetslagen. Motiveringen är att JämO:s ärenden kan omfatta en kombination av brott mot olika lagar som t.ex. jämställdhetslagen, föräldraledighetslagen och lagen om anställningsskydd.
Utskottet anför följande.
JämO:s uppgift enligt jämställdhetslagen är att i första hand söka förmå arbetgivare att frivilligt följa lagens föreskrifter. Därutöver skall JämO också i övrigt medverka i strävandena att främja jämställdhet i arbetslivet. Förutom dessa uppgifter skall JämO enligt sin instruktion även verka för jämställdhet inom skolväsendet, högskolan, arbetsmarknadsutbildningen och andra utbildningsformer. Rådgivning och information nämns som arbetsmetoder i detta sammanhang.
Frågan huruvida lagen borde utvidgas till att avse även andra områden än arbetslivet diskuterades bl.a. i proposition 1990/91:113 om en ny jämställdhetslag m.m. Därvid underströks att ett aktivt arbete måste utföras inom olika samhällsområden, om målen för jämställdhet mellan kvinnor och män skall uppnås. Ett stort ansvar vilar här på stat och kommun, men också på enskilda organisationer och individer. Enligt propositionen borde också i fortsättningen frågor som rör socialförsäkringen, familjerätten osv. behandlas inom resp. område. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1990/91:AU17, rskr. 288) ansåg utskottet att starka skäl talar för att behålla avgränsningen av lagens tillämpningsområde till arbetslivet.
Utskottet har förståelse för de framförda önskemålen om en breddning av JämO:s verksamhet till fler sektorer av samhället. Mot bakgrund av riksdagens relativt nyligen gjorda ställningstagande i frågan anser utskottet att nya överväganden bör anstå till ett vidare sammanhang. Ett tillfälle att aktualisera frågan föreligger i samband med den tidigare nämnda jämställdhetspropositionen som planerats till början av år 1994. Utskottet vill också betona att det är självklart att jämställdhetssynpunkter införlivas inom olika samhällssektorer som till exempel utbildningsområdet och socialförsäkringsområdet. Mot bakgrund av det anförda är utskottet inte berett att förorda något initiativ med anledning av motionerna A801 (kds) och A803 (kds), som följaktligen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande resursfördelningen mellan kvinnor och män att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A805 och 1992/93:A816, men. (v) - delvis
2. beträffande konsekvenserna för jämställdheten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A809 yrkande 6 och 1992/93:A811 yrkande 25, men. (v) - delvis
3. beträffande strategi för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden att riksdagen avslår motion 1992/93:A815 yrkande 2, men. (v) - delvis
4. beträffande kvinnliga entreprenörer att riksdagen avslår motion 1992/93:A802,
5. beträffande löneskillnader mellan kvinnor och män att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 2, 1992/93:A811 yrkande 12 och 1992/93:A813,
6. beträffande Löneskillnadsutredningens arbete att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A806 yrkande 2, 1992/93:A811 yrkande 13 och 1992/93:A815 yrkande 1,
7. beträffande arbetsorganisation och arbetstider för kvinnor samt sjuklönereformens effekter att riksdagen avslår motion 1992/93:A806 yrkandena 3 och 4,
8. beträffande ökad kvinnorepresentation att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 1, 1992/93:A809 yrkandena 1 och 4 samt 1992/93:A811 yrkande 1, men. (v) - delvis
9. beträffande internationella kvinnorepresentationsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A808 yrkande 3 och 1992/93:A809 yrkande 2,
10. beträffande ett Frida Steenhoff-stipendium att riksdagen avslår motion 1992/93:A804,
11. beträffande målet om jämställdhet i arbetslivet att riksdagen avslår motion 1992/93:A806 yrkande 1,
12. beträffande skärpning av jämställdhetslagen att riksdagen avslår motion 1992/93:A808 yrkande 2, men. (v) - delvis
13. beträffande ett aktivt jämställdhetsarbete att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A267 yrkande 16 och 1992/93:A815 yrkande 4, res. (s)
14. beträffande informationsinsatser om jämställdhetsarbetet att riksdagen avslår motion 1992/93:A811 yrkande 17,
15. beträffande JämO:s befogenheter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:A801 yrkande 3 och 1992/93:A803. men. (v) - delvis
Stockholm den 2 september 1993
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s) och Isa Halvarsson (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Ett aktivt jämställdhetsarbete (mom. 13)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och Monica Öhman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet har" och på s. 15 slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets bedömning är det en nödvändighet att det aktiva jämställdhetsarbetet intensifieras ute på arbetsplatserna. Man bör därför ta fasta på de förslag som framförs i motion A267 (s). Dessa innebär att arbetsgivarna aktivt måste förbättra kvinnornas arbetssituation på bl.a. följande områden: arbetsmiljö, befordringsmöjligheter, lönenivå, utbildningsmöjligheter, arbetstider, sexuella trakasserier. Löntagarnas organisationer måste vara pådrivande i detta arbete samtidigt som regeringen kraftfullt bör verka för att arbetsgivarna ökar sitt engagemang och ansvar för att uppnå jämställdhet ute på arbetsplatserna. Utskottet föreslår därför ett tillkännagivande till regeringen av denna innebörd.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion A267 (s) i denna del. Med det anförda får yrkandet i motion A815 (s) om ett aktivt jämställdhetsarbete anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande ett aktivt jämställdhetsarbete att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A267 yrkande 16 samt med anledning av motion 1992/93:A815 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Resursfördelningen mellan kvinnor och män (mom. 1)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och Monica Öhman (alla s) anför:
Vi instämmer i vad utskottet anfört i anslutning till behandlingen av bl.a. motion A816 av Margareta Winberg m.fl. (s). Enligt vår uppfattning är resursfördelningen mellan kvinnor och män en mycket viktig fråga och vi förutsätter att utskottets synpunkter inlemmas i propositionen.
2. Strategi för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden (mom. 3)
Ingela Thalén, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund och Monica Öhman (alla s) anför:
Vi vill hänvisa till att frågan om en strategi för ökad jämställdhet på arbetsmarknaden tas upp i Socialdemokraternas partimotion A267, vilken behandlats i utskottets betänkande 1992/93:AU11 under avsnittet Arbetsmarknaden för kvinnor. Motionsförslaget har i nämnda betänkande följts upp av en reservation (res. 13).
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Hans Andersson (v) anför:
Jag instämmer i den reservation som Socialdemokraternas företrädare i utskottet har avgett beträffande ett aktivt jämställdhetsarbete.
Därutöver vill jag anföra följande.
Enligt min mening bör resursfördelningen mellan kvinnor och män angripas på ett annat sätt än den nuvarande tendensen att som en förstahandsåtgärd undersöka möjligheterna att få skatteavdrag för anställd hushållshjälp. I stället bör ansträngningarna inriktas på åtgärder som leder till att kvinnor får bättre arbetsvillkor och lika lön för lika eller likvärdigt arbete.
Min uppfattning är vidare att konsekvenserna för jämställdheten bör analyseras djupare än vad som för närvarande sker i samband med utredningar, reformer och annat förändringsarbete i samhället.
Vidare behövs såväl en strategi för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden som andra åtgärder för att jämställdheten skall kunna tränga igenom på arbetsmarknaden.
Vad gäller frågorna om en ökad kvinnorepresentation anser jag att den nuvarande ordningen med etappmål är en alltför långsam väg att gå; kvotering till olika styrelser och organ är enligt min mening en mer adekvat metod.
Jag instämmer i kravet på en skärpning av jämställdhetslagen, så att nuvarande kryphål i lagen täpps till.
För att få ett bättre genomslag av jämställdhetsarbetet i praktiken bör såväl jämställdhetslagen som JämO:s befogenheter utvidgas till att omfatta också områden utanför det egentliga arbetslivet, i synnerhet utbildningsområdet.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 2, 3, 8, 12 och 15 borde ha hemställt:
1. beträffande resursfördelningen mellan kvinnor och män att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A805 och 1992/93:A816 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande konsekvenserna för jämställdheten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A809 yrkande 6 och 1992/93:A811 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. beträffande strategi för att förbättra kvinnornas situation på arbetsmarknaden att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A815 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. beträffande ökad kvinnorepresentation att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:A801 yrkande 1, 1992/93:A809 yrkandena 1 och 4 samt 1992/93:A811 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. beträffande skärpning av jämställdhetslagen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:A808 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. beträffande JämO:s befogenheter att riksdagen med bifall till motion 1992/93:A803 samt med anledning av motion 1992/93:A801 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.