Jämställdhet (Betänkande 1989/90:AU1 Arbetsmarknadsutskottet)

Arbetsmarknadsutskottets
betänkande
1989/90: AU1

t- * 1989/90

Jämställdhet AU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 12 motioner om jämställdhet mellan
kvinnor och män från den allmänna motionstiden vid föregående
riksmöte. Motionerna gäller bl.a. jämställdhetsarbetets organisation,
kvinnors ställning på arbetsmarknaden, statens ansvar att som arbetsgivare
vara föregångare på jämställdhetsområdet samt kvinnors inflytande.

Samtliga motioner avstyrks främst med hänvisning till pågående
utredningsarbete och aktuell projektverksamhet.

Reservationer har anmälts av m, fp, c, vpk och mp. Förutom dessa
reservationer har tre särskilda yttranden fogats till betänkandet.

Motionerna

1988/89:A436 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om behovet av stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland,

1988/89:A482 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 45

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi224.

1988/89:A801 av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood
(båda m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att bryta offentliga monopol för att ge
kvinnorna möjligheter till egenföretagande, entreprenadverksamhet
och en vidgad arbetsmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om vikten av att bryta de offentliga monopolen för
att ge kvinnorna möjligheter att välja arbetsgivare, arbetsmiljö och
inriktning och att fa verkligt inflytande och utveckling i sitt arbete.

1988/89:A802 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetsorganisationen, i syfte att skapa heltidstjänster.

1 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 1

1988/89:A803 av Gudrun Schyman m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
departementen bör åläggas att under varje huvudtitel redovisa förslagets
effekter ur kvinnoperspektiv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
budgetförslagen skall utformas så att en rättvis fördelning mellan
manliga och kvinnliga intresseområden uppnås.

1988/89:A804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att arbetsgivarverket får i
uppdrag att ta erforderliga initiativ i syfte att stödja och uppmuntra
jämställdhet bland män i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om de offentliga monopolen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande valfrihet och flexibilitet i fråga om arbetstider,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om statens möjligheter att som arbetsgivare upprätta
s.k. förvärvsavbrottsplaner för småbarnsföräldrar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av att staten som arbetsgivare upprättar
tidsbestämda mål för en jämnare fördelning av kvinnor och män på
statliga chefstjänster,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om uppvärdering av kvinnors arbete,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om synpunkterna till utredningen av jämställdhetslagen,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jämställd hetsarbetet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att analysera konsekvenserna för jämställdhet i
vissa utredningar,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att öka andelen
kvinnor på de poster i statliga organ och kommittéer som rekryterar
på egen hand,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jämställdhetsplaner och jämställdhetsrapporter
från varje departement,

1988/89:A805 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
riktade åtgärder gentemot pojkar/män för att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden.

1989/90: AU 1

1988/89:A806 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson (båda s)
vari yrkas att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn vad gäller närvarorätt och arvode för
ersättare i statliga styrelser på central och regional nivå.

1988/89:A807 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen i egenskap av arbetsgivare för
en personalpolitik som innebär uppvärdering av kvinnoyrkena,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att utarbeta ett
nytt arbetsvärderingssystem i syfte att fa slut på den kollektiva lönediskriminering
som kvinnorna utsätts för på arbetsmarknaden,

3. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om att genomföra
jämn könsfördelning inom statliga organ,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om att
nominerande organisationer skall föreslå både en man och en kvinna
vid val till olika statliga organ,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om prioritering av jämställdhetsfrågor på ministernivå.

1988/89:A808 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förutsättningarna för jämställdhetsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om betydelsen för jämställdheten av förändringar
inom den offentliga sektorn.

1988/89:A809 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ideologiska utgångspunkter och vikten av att
bryta koncentrationspolitiken för möjligheterna att uppnå jämställdhet
mellan kvinnor och män,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om jämställdhetspolitikens fortsatta inriktning avseende
kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet mellan kvinnor och män
på arbetsmarknaden, i utbildningen och i familjen samt kvinnors
inflytande i samhället,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om satsningar på ökat företagande och regional
balans för att främja kvinnligt företagande och ökade möjligheter till
sysselsättning för kvinnor i landets alla delar,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om att en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillkallas med direktiv att genomföra en arbetsvärdering
av olika yrkessektorer i enlighet med vad som anförs i
motionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om formerna för nomineringar till statliga styrelser
m.m.,

1989/90: AU 1

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ökat kvinnligt företagande som del av den offentliga
sektorns förnyelse,

1988/89:A810 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om parlamentarikernas direkta inflytande på jämställd
hetsarbetet.

Utskottet

Inledning

Utskottet behandlade våren 1989 frågor som rörde jämställdhet mellan
kvinnor och män i samband med medelsanvisning till statlig och
annan verksamhet på detta område (1988/89:AU9). I detta sammanhang
behandlas kvarvarande yrkanden i jämställdhetsfrågor i de till
utskottet hänvisade motionerna från den allmänna motionstiden 1989.
Åtskilliga av de nu aktuella motionsyrkandena liknar dem som utskottet
behandlade i samband med propositionen 1987/88:105 om jämställdhetspolitiken
inför 90-talet (AU 1987/88:17).

I propositionen redovisades en femårig handlingsplan för regeringens
fortsatta jämställdhetsarbete med tonvikt på kvinnornas roll i
ekonomin, jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden,
i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i samhället.
Utskottet såg positivt på den föreslagna handlingsplanen för åren
1988— 1993 och biträdde propositionen.

Allmänna jämställdhetsfrågor
Förutsättningar och inriktning

Förutsättningarna för jämställdhetsarbetet behandlas i kommittémotion
A808 av Sonja Rembo m.fl. (m). I motionen anförs att traditionellt
tänkande och fördomar finns hos både kvinnor och män. Skall jämställdhet
uppnås måste grundläggande attityder förändras, vilket kräver
ett långsiktigt arbete. Attitydpåverkan måste ske i alla delar av samhället:
i hemmet, i skolan och på arbetsplatserna. Jämställdhetsfrågan är
lika viktig för mannen som för kvinnan. Den personliga utvecklingen
främjas av jämställda relationer som leder till ett gemensamt ansvar för
hem, hushåll och barn. Det ställs krav på statsmakterna och arbetsmarknadens
parter att skapa valfrihet för familjen när det gäller
arbetstid och barntillsyn. 1 dag motverkar utformningen av skattesystemet
och barnomsorgen jämställdhetssträvandena.

1989/90: AU 1

Som utskottet tidigare framhållit (AU 1987/88:9 och AU 1987/88:17)
har utskottet inte någon annan uppfattning än motionärerna när det
gäller behovet av att ändra attityder på jämställdhetsområdet. Trots de
opinionsbildande insatser som har gjorts återstår mycket att göra på
detta område. Exempel på opinionsbildande verksamhet är det arbete
som sedan flera år tillbaka bedrivs inom regeringskansliets ram, tidigare
i arbetsmarknadsdepartementet, numera i civildepartementet, bl.a.
genom projektverksamhet som riktar sig till olika målgrupper.

Utöver den direkt opinionsbildande verksamheten vill utskottet betona
hur viktigt det är för jämställdhetsarbetet att kvinnornas villkor
på arbetsmarknaden uppmärksammas. Riksdagen har innevarande
budgetår, liksom tidigare, beviljat medel för projektverksamhet som
syftar till att förbättra kvinnornas villkor på arbetsmarknaden. Härutöver
vili utskottet framhålla vikten av att jämställdhetsaspekterna beaktas
när beslut fattas på olika politikområden. Med hänvisning till det
anförda bör motion A808 i denna del inte föranleda något initiativ
från riksdagens sida.

Centern tar i sin kommittémotion A809 upp jämställdhetsarbetets
fortsatta inriktning. Motionärerna betonar vikten av att bryta koncentrationspolitiken
för att öka möjligheterna att uppnå jämställdhet
mellan kvinnor och män. Parallellt med politiska, ekonomiska och
sociala reformer måste ett långsiktigt arbete bedrivas genom opinionsbildning,
information och ökad kunskapsspridning. Målsättningen
måste vara att skapa ett samhälle där relationer människor emellan
präglas av respekt för varje människas värdighet, integritet och egenart.
I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad som
anförs om kvinnornas roll i ekonomin, jämställdhet på arbetsmarknaden,
i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i samhället.

Utskottet kan konstatera att det i dag råder en bred politisk enighet
om jämställd hetsmålen men — på vissa områden — delade meningar
om medlen. Det är fråga om insatser över hela fältet från såväl
offentliga som enskilda organ. Jämställdhetsfrågan måste ständigt hållas
aktuell så att man inte faller in i ett traditionellt könsrollstänkande,
vilket begränsar såväl kvinnors som mäns fulla utnyttjande av alla sina
möjligheter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att jämställdhetsarbetet är
ett långsiktigt arbete som måste bedrivas genom bl.a. opinionsbildning,
information och kunskapsspridning. Som utskottet ovan framhållit är
det viktigt för jämställdhetsarbetet att kvinnornas villkor på arbetsmarknaden
förbättras. Även inom andra politikområden är det angeläget
att kvinnornas ställning beaktas på ett sådant sätt att resultatet
kommer kvinnorna till del i hela landet. Det arbete som nu pågår som
en följd av den av riksdagen godkända femåriga handlingsplanen syftar
just till att uppnå nu nämnda mål för jämställdhetsarbetet. Mot denna
bakgrund anser utskottet att motion A809 inte bör föranleda något
ytterligare initiativ från riksdagens sida i nu behandlad del.

1989/90: AU 1

Folkpartiet erinrar i sin motion A804 om sina synpunkter på vilka
frågor den pågående utredningen om jämställdhetslagen bör beakta. Här
nämns bl.a. det förhållandet att den som missgynnats på grund av kön
vid tjänstetillsättning bara kan få ideellt skadestånd men inte rätt till
tjänsten. Dessutom påtalas JämO:s bristande möjligheter att bevaka
kravet på aktiva åtgärder på de delar av arbetsmarknaden där jämställdhetsavtal
gäller. Skyddet mot sexuella trakasserier på arbetsplatserna
måste ses över.

Enligt direktiven till utredningen åligger det denna att ta upp bl.a.
just de frågor som nämns i folkpartimotionen. Det behövs sålunda
enligt utskottets uppfattning inte något särskilt initiativ från riksdagens
sida beträffande dessa frågor, varför motion A804 i nu behandlad del
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Jämställdhetsarbetets organisation

Ansvaret för ärenden om jämställdhet mellan kvinnor och män

— som i regeringen tidigare låg på arbetsmarknadsdepartementet — vilar
sedan den 1 januari 1989 på civildepartementet, där biträdande
civilministern förutom ansvaret för vissa andra frågor också har ansvaret
för jämställdhetsfrågorna. För samordningen inom regeringskansliet
finns en särskild jämställdhetsberedning med representanter för samtliga
departement. Till verksamheten på regeringsnivå har också knutits
ett rådgivande organ, jämstälidhetsrådet. 1 rådet ingår representanter
för de politiska partierna, kvinnoorganisationerna, arbetsmarknadens
parter och folkrörelserna. Inom departementet finns en jämställdhetsenhet
med uppgift att bereda hithörande frågor.

Vänsterpartiet kommunisterna anser i sin motion A807 beträffande
handläggningen av jämställdhetsfrågor i regeringskansliet att den biträdande
civilministern bör avlastas andra frågor för att därigenom fa
större möjligheter att driva kvinnofrågorna framåt. Enligt motionärerna
är det orimligt att aktivt kunna bevaka och föreslå nya jämställdhetsåtgärder
om ministerposten är överöst med andra viktiga uppgifter.
I motionen hävdas att jämställdhetsfrågorna borde ha en sådan tyngd
att de motiverar att prioriteras.

Enligt utskottets mening måste det ankomma på regeringen att själv
bestämma ärendefördelningen inom regeringen. Motion A807 avstyrks
därför i aktuell del.

Det parlamentariska inflytandet över jämstålldhetsarbetet tas upp i
motion A810 av Görel Bohlin och Ann-Cathrine Haglund (båda m).
Motionärerna anför att information och insatser är splittrade på för
många instanser. Den nuvarande arbetsformen ger inte parlamentarikerna
tillräckliga möjligheter att på idé- och beredningsstadium påverka
utvecklingen, anser motionärerna.

I folkpartiets motion A804 anförs att folkpartiet ända sedan den
parlamentariska jämställdhetskommittén avskaffades har ansett att den
borde återskapas.

1989/90: AU 1

Frågan om jämställdhetsarbetets organisation togs senast upp av
utskottet i betänkandet AU 1987/88:17, vilket behandlades av riksdagen
i maj 1988. Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning att
inrättandet av ännu ett organ med parlamentarisk förankring inte
skulle innebära någon förbättring av jämställdhetsorganisationen. Utskottet
avstyrker därför motionerna A810 (m) samt A804 (fp) i nu
behandlad del.

Uppföljning

I folkpartiets motion A804 påtalas det förhållandet att det i dag inte
sker någon kontinuerlig uppföljning av jämställdhetsutvecklingen. Motionärerna
yrkar därför att utredningar som redovisar resultat av och
förslag till ekonomisk-politiska åtgärder bör åläggas att göra en analys
av konsekvenserna för jämställdhet, något som lämpligen kan ske i
samband med långtidsutredningarna.

Utskottet har under hand erfarit att ett arbete med denna inriktning
kommer att genomföras i samband med 1990 års långtidsutredning.
Med hänvisning härtill finner utskottet att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motion A804 i denna del inte är påkallad.

I nyssnämnda motion A804 yrkas också att samtliga departement
skall avge årliga jämställdhetsrapporter om jämställdhetsarbetet inom
varje departements ansvarsområde i samband med budgetpropositionen
och en plan för framtiden med förslag till konkreta åtgärder om hur
jämställdheten skall stärkas.

Utskottet konstaterar att jämställdhetsministern de senaste åren i
budgetpropositionens inledningsavsnitt har gjort en samlad redovisning
av aktuella jämställdhetsfrågor som berört olika departements ansvarsområde.
Dessutom innehåller budgetpropositionen detta år vissa statistikuppgifter
om fördelningen av ekonomiska resurser mellan könen.
Som utskottet tidigare har framhållit (AU 1987/88:17) borde det gå att
redovisa fördelningsaspekter inom flera områden som är väsentliga ur
jämställdhetssynpunkt, t.ex. arbetsmarknads- och utbildningsområdena.
Med hänsyn till att regeringens handlingsplan för jämställdhet berör
ett flertal departements verksamhetsområden utgår utskottet från att
ytterligare information ur jämställdhetssynpunkt kommer att inflyta i
kommande budgetpropositioner.

Motion A804 bör mot bakgrund av det anförda i denna del inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Liknande synpunkter som i nyssnämnda folkpartimotion tas upp i
motion A803 av Gudrun Schyman m. fl. (vpk). Motionärerna lägger
dock tonvikten på att budgetförslagens effekter bör redovisas ur kvinnoperspektiv
och utformas så att en rättvis fördelning uppnås mellan
kvinnliga och manliga intresseområden.

1989/90: AU 1

I den femåriga handlingsplanen har tonvikten lagts på bl. a. kvinnornas
roll i ekonomin, på jämställdhet mellan kvinnor och män i
arbetslivet, i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i
samhället. Jämställdhetspolitiken syftar nämligen till att minska skillnader
mellan kvinnor och män i fråga om bl.a. kontakt med barn, i
fråga om val av yrke, arbetstid, arbetsmiljö, inkomster och samhällsinflytande.

Liksom beträffande uppföljningen av åtgärderna inom respektive
departements verksamhetsområde utgår utskottet från att det också
såvitt angår de i motion A803 upptagna frågorna sker en bevakning
inom regeringskansliet av att budgetförslagen redovisas och utformas
på ett sådant sätt att jämställdhetsarbetet främjas. Något särskilt tillkännagivande
härom är därför enligt utskottets mening inte erforderligt.
Motion A803 bör sålunda inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Arbetsmarknad

I flera motioner behandlas frågan om kvinnors företagande och de
offentliga monopolen.

I moderata samlingspartiets kommittémotion A808 pekar man på att
framtidens arbetstillfällen i stor utsträckning kommer att finnas inom
tjänstesektorn. Det finns enligt motionärerna utrymme och växtkraft
för en betydligt större privat tjänstesektor. Undersökningar visar att
hälften av alla arbetstagare vill antingen ha en ny arbetsgivare eller nya
arbetsuppgifter. Det behövs en flexibel arbetsmarknad. Skall detta vara
möjligt måste den offentliga sektorns monopolställning brytas, t.ex.
inom vård- och omsorgsektorerna, och alternativ till offentlig service
underlättas. Konkurrens mellan olika arbetsgivare skulle ge större
genomslagskraft för enskilda initiativ och enskilt ansvarstagande. Ändrade
anställningsvillkor i nyssnämnda sektorer skulle också göra arbetena
mera attraktiva för männen. Ökad valfrihet ökar utvecklingsmöjligheterna
och främjar därmed jämställdheten, hävdar motionärerna.

I folkpartiets motion A804 framförs liknande synpunkter på
kvinnornas bristande möjligheter att välja arbetsgivare. Särskilt inom
den sociala tjänstesektorn, som i dag är starkt dominerad av kvinnor,
finns knappast någon annan valmöjlighet än landstinget som arbetsgivare
om man vill arbeta med vård och omsorg. Det är inte någon
tillfällighet att de offentliganställda kvinnorna i allmänhet är lågavlönade.
Det säger sig självt, betonar motionärerna, att den som har en
alternativ arbetsmarknad står sig långt starkare än andra när lönen
skall sättas. Att bryta de offentliga monopolen ter sig därför som den
effektivaste åtgärden för att öka jämställdheten och minska löneskillnaderna
mellan kvinnor och män. Man måste också satsa på en förnyelse
av den offentliga sektorn och bättre ta till vara de offentliganställdas
kreativitet och skaparkraft, framhålls i motionen.

1989/90: AU 1

Även i centerns kommittémotion A809 förespråkas vidgade möjligheter
till eget företagande inom tjänstesektorn. Kvinnors möjligheter
till utveckling och avancemang inom kvinnodominerade yrkesområden
skulle härigenom förbättras. Det torde vara ostridigt, framhåller
motionärerna, att möjligheterna att utveckla idéer och avancera inom
sitt yrke utökas när mer än en arbetsgivare finns på marknaden. Detta
utgör också ett verksamt bidrag till förnyelsen av den offentliga sektorn.
Motionärerna pekar också på behovet av regional balans och
främjande av kvinnligt företagande för att öka möjligheterna till sysselsättning
i landets alla delar. En breddning av kvinnligt företagande
skulle säkerligen fl stor betydelse för möjligheterna att skapa sysselsättning
i utsatta regioner, framhåller motionärerna.

I motion A801 av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood
(båda m) pekar man på vikten av att bryta de offentliga monopolen för
att dels ge kvinnorna möjligheter till egenföretagande, entreprenadverksamhet
och en vidgad arbetsmarknad, dels ge kvinnorna möjligheter
att välja arbetsgivare, arbetsmiljö och inriktning samt fa verkligt
inflytande och utveckling i sitt arbete.

Utskottet uttalade vid sin senaste behandling av likartade motionsyrkanden
(AU 1987/88:17) att en väl utbyggd offentlig sektor är av
största betydelse för kvinnornas möjligheter att göra en insats i näringslivet.
Även för förvärvsarbete inom andra sektorer betyder den
offentliga sektorn att barnomsorg, vård och utbildning av hög kvalitet
möjliggör kvinnornas fulla deltagande i arbetslivet.

Utskottet framhöll vid samma tillfälle att frågan om de offentliga
monopolen och frågan om kvinnors företagande har helt olika dimensioner.
De offentliga monopolen tycks nämligen inte ha haft någon
avgörande roll vad gäller framväxten av nya företag drivna av kvinnor.

Det finns enligt utskottets mening inte skäl att frångå den uppfattning
som ovan redovisats. Utskottet vill också hänvisa till uppgifterna i
rapporten (Ds 1989:44) Arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik
1988 — ökade krav på omställning?. Av denna framgår att den kvinnliga
företagsamheten är på stark frammarsch och att de kvinnliga
företagarna ofta finns på orter där det är svårt att få arbete. Jämställdhetsministern
har dessutom beslutat anslå 350 000 kr. till statens
industriverk (SIND) för ett långsiktigt arbete i syfte att underlätta
kvinnligt företagande. Under de kommande tre åren skall SIND på
olika sätt ge stöd åt bl.a. de regionala utvecklingsfonderna i deras
utåtriktade verksamhet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna A801,
A804, A808 och A809 i tillämpliga delar.

De negativa sidorna av den könssegregerade arbetsmarknaden tas upp
av vänsterpartiet kommunisterna i motion A482. Motionärerna påtalar
det förhållandet att den ekonomiska fördelningen, som missgynnat de
lågavlönade, särskilt drabbar kvinnorna, eftersom de är i majoritet
bland de lågavlönade.

1989/90: AU 1

1* Riksdagen 1988189.18sami. Nr 1

I motion A805 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) påtalas också de negativa
effekterna av den könsuppdelade arbetsmarknaden. Motionären
framhåller vikten av att rikta åtgärder mot pojkar/män för att bryta
denna arbetsmarknad.

Riksdagen har ställt sig bakom målet i handlingsplanen att minst tio
yrkesområden av totalt 52 år 1993 bör ha en jämn könsfördelning, dvs.
båda könen representerade med minst 40%. Enligt handlingsplanen
satsas stora resurser under de närmaste åren på att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden.

Sedan ett par år tillbaka finns en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartemenet,
vilken har till uppgift att komma med förslag till olika
åtgärder för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Arbetsgruppen,
som kallas arbetsgruppen för jämställd arbetsmarknad, består
av representanter för arbetsmarknads- och civildepartementen, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS) och AMU-styrelsen.

AMS har i en nyligen publicerad lägesrapport om målen för jämställdhet
på arbetsmarknaden belyst vilka förändringar som måste
komma till stånd för att nå dessa mål. Bl.a. måste det ske en dramatisk
ökning av antalet kvinnor i verkstadsindustrin. Inom hälso- och sjukvårdsarbete
måste en liknande ökning ske av antalet män.

AMS uppger i rapporten att olika aktiviteter pågår för att uppfylla
riksdagens mål om en jämn könsfördelning. Som exempel nämner
AMS att länsarbetsnämnderna har fatt i uppdrag att ställa upp konkreta
mål för en kraftig ökning av otraditionelia yrkesval inom arbetsmarknadsutbildningen.
Dessutom kommer AMS att tillsammans med
parterna på arbetsmarknaden ta fram ett omfettande informationsmaterial
om otraditionella yrkesval.

Landstingsförbundet genomför i september i år en rikskonferens i
syfte att öka rekryteringen av pojkar/män till vården. Ett flertal projekt
med denna inriktning har fått stöd från regeringen. På social- och
civildepartementen sker ett arbete för att öka andelen män i den
offentliga barnomsorgen. Ett seminarium på detta tema hölls i januari
i år. En rapport från detta seminarium kommer att ges ut i september.
Inom ramen för det nordiska jämställdhetsarbetet kommer ett särskilt
projekt om rekrytering av män till barnomsorgen att genomföras.

Utskottet kan konstatera att stora ansträngningar redan görs för att
bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. Motionerna A482 och
A805 bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I tre motioner pekas på avsaknaden av ett system för arbetsvärdering
av olika yrkessektorer, vilket bl.a. leder till löneskillnader mellan kvinnor
och män.

1989/90: AU 1

Behovet av forskning om löner och löneutveckling i ett jämställdhetsperspektiv
tas upp i folkpartiets motion A804. En sådan forskning
bör prioriteras av delegationen för jämställdhetsforskning (JÄMFO).
De s.k. kvinnojobben måste uppvärderas, anser motionärerna, som
efterlyser ett arbetsvärderingssystem inom de kvinnodominerade yrkena
inom den offentliga sektorn. Ett sådant arbetsvärderingssystem
skulle kunna användas dels som mått på vad som är likvärdiga arbetsuppgifter
i jämställdhetslagens mening, dels kunna användas i arbetet
för att uppvärdera kvinnodominerade yrken.

I kommittémotion A809 av Kersti Johansson m.fl. (c) anförs att
arbeten i vård- och servicesektorer av tradition värderas lägre än t.ex.
tekniska yrken. Med hänsyn till att vård och omsorg har en central
betydelse i samhället och att förhållandena inom de kvinnodominerade
yrkena blivit alltmer ohållbara anser motionärerna att en parlamentarisk
kommitté bör tillkallas för att genomföra en arbetsvärdering av
olika yrkessektorer.

Även i vänsterpartiet kommunisternas motion A807 pekar man på
behovet av ett nytt arbetsvärderingssystem för att bryta könsdiskrimineringen
i arbetslivet. Motionärerna anser att kvinnorna är utsatta för en
kollektiv lönediskriminering, eftersom de är hänvisade till en segregerad
arbetsmarknad där arbetsuppgifterna värderas lågt både status- och
lönemässigt. Offentliganställda kvinnors värdefulla arbetsinsatser har
inte någon genomslagskraft i lönekuverten, hävdar motionärerna.

Utskottet är väl medvetet om att arbetsuppgifter som utförs av
kvinnor vanligen värderas lägre än arbetsuppgifter som utförs av män.
Som utskottet tidigare har konstaterat (AU 1987/88:17) kan utskottet
självfallet inte acceptera att kvinnors och mäns arbetsinsatser värderas
olika i flera avseenden. Utskottet hade dessutom i våras tillfälle att ta
upp frågan om arbetsvärdering som metod att fastställa lön
(1988/89:AU17 och 1988/89:AU3y). Vid dessa tillfällen konstaterade
utskottet att den nu pågående översynen av jämställdhetslagen syftar
till att lagen bättre skall uppfylla sitt ändamål att främja lika behandling
av kvinnor och män på arbetsmarknaden.

Utskottet konstaterar också att jämställdhetsministern i budgetpropositionen
anmält att hon under innevarande budgetår skall ägna frågor
om arbetsvärdering och lönediskriminering ökad uppmärksamhet.
Hon uppger att initiativ kommer att tas för att minska de könsrelaterade
skillnaderna inom det statliga området.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att motionerna A804,
A807 och A809 i nu behandlade delar inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motion A436 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) begärs
ökat stöd lill lokala kvinnoprojekt i Värmland. Motionärerna anför att
länsstyrelsen och landstinget har begränsade resurser för denna verksamhet.
Regeringen bör därför anvisa ökade länsanslag för projektverksamhet.

1989/90: AU 1

Utskottet vill erinra om att riksdagen i våras beslutade att anvisa 800
milj. kr. till regionala utvecklingsinsatser m.m. (1988/89:AU13, rskr.
235). Detta innebär för Värmlands del en ökning av länsanslaget från
50 till 60 milj.kr. för innevarande budgetår, varvid posten regional
projektverksamhet ökade från 10 milj. kr. till 12 milj. kr. Utskottet
utgår från att dessa medel även kommer att användas för lokala
kvinnoprojekt. Då motionärernas krav härigenom redan har tillgodosetts,
konstaterar utskottet att motion A436 i denna del inte påkallar
någon ytterligare åtgärd.

Statlig personalpolitik

I budgetpropositionen anför jämställdhetsministern att det statliga jämställdhetsarbetet
även fortsättningsvis måste inriktas på att åstadkomma
en jämnare könsfördelning vad gäller statliga tjänster, i styrelser och
kommittéer m.m. Ytterligare ansträngningar kommer att göras för att
öka andelen kvinnliga chefer. I propositionen heter det:

En intensiv verksamhet på jämställdhetsområdet pågår sedan våren
1986 på fem statliga myndigheter. Syftet är att finna former och
metoder för ett effektivt jämställd hetsarbete. Myndigheterna skall redovisa
sitt arbete till regeringen under år 1989.

De centrala parterna på det statliga området har genom en ändring i
det statliga medbestämmandeavtalet (MBA-S 7 kap.) ytterligare markerat
sitt intresse för ett aktivt jämställdhetsarbete på lokal nivå. Vidare
har vissa preciseringar gjorts beträffande innehållet i dé jämställdhetsplaner
som myndigheterna är skyldiga att upprätta varje budgetår. Jag
ser positivt på denna utveckling och utgår från att myndigheterna nu
kommer att intensifiera sitt arbete i dessa frågor.

Som ett led i arbetet med att bredda rekryteringsunderlaget till chefsbefattningar
i statsförvaltningen och för att öka andelen kvinnliga
chefer har regeringen i februari i år beslutat anslå över 1 milj. kr.
Statens institut för personalutbildning (SIPU) har fatt i uppdrag att
utbilda handledare för studiecirklar som orienterar om chefsarbete.
Utbildningen riktas till myndigheter direkt under regeringen. Dessutom
har 480 000 kr. anslagits till länsstyrelserna fördelat på 20 000
kr. per länsstyrelse för ersättning till SIPU för utbildning av handledare.

Förutom nyssnämnda medel har regeringen beslutat ge länsstyrelsernas
organisationsnämnd (LON) i uppdrag att genomföra en chefsutbildning
för kvinnor inom länsstyrelseorganisationen. För att
genomföra denna utbildning har regeringen beviljat 150 000 kr.

I detta sammanhang erinras om föreskrifterna i verksförordningen
(1987:1100) enligt vilka myndighetens chef har att tillse att personalpolitiken
motsvarar de krav som ställs på myndigheten, bl.a. vad gäller
strävan efter jämställdhet mellan kvinnor och män.

I några motioner behandlas statens ansvar att som arbetsgivare vara
föregångare på jämställdhetsområdet.

1989/90: AU 1

Folkpartiet framhåller i sin motion A804 att det är dags för en ny
jämställdhetsoffensiv i Sverige. Det avgörande för en sådan offensiv
måste vara att göra jämställdheten till en mansfråga lika mycket som
en kvinnofråga. Och nyckeln för att engagera männen är deras roll
som pappor, anser motionärerna. Män måste uppmuntras att utnyttja
de olika formerna för föräldraledighet, deltidsarbete när barnen är små
etc. Arbetsgivarna å sin sida måste fa klart för sig att det är utvecklande
för alla att ta hand om barn och att detta ger erfarenheter som är
till nytta också i en rad andra situationer, framhålls i motionen.

Motionärerna föreslår att arbetsgivarverket får i uppdrag att ta
erforderliga initiativ i syfte att stödja och uppmuntra jämställhet bland
män. I motionen pekas också på statens möjligheter att som arbetsgivare
upprätta s.k. förvärvsavbrottsplaner. Tanken är att den som är
hemma under något år, t.ex. för att vårda barn, skall kunna ha en
systematisk kontakt med sin arbetsplats och yrkesuppgift. Sådana individuella
planer underlättar en återgång till yrkeslivet efter perioder av
hemarbete för vård av barn. Stat och kommun bör vidare enligt
motionärerna gå i spetsen för valfrihet och flexibilitet i fråga om
arbetstider. Motionärerna föreslår slutligen att staten som arbetsgivare
bör lägga fast tidsbestämda mål för att uppnå en jämnare fördelning av
kvinnor och män på statliga chefstjänster. Jämställdhetsfrågor bör
enligt motionärerna ingå som en naturlig del i all chefsutbildning.

I vänsterpartiet kommunisternas motion A807 begärs att staten i
egenskap av arbetsgivare skall föra en personalpolitik som innebär en
uppvärdering av kvinnoyrkena. Staten har i egenskap av arbetsgivare
ett speciellt ansvar för att så sker.

I motion A802 av Birgitta Johansson m.fl. (s) framhålls betydelsen
av att arbetet är så organiserat att det ger utrymme för både kvinnor
och män att ta ansvar för hem och barn. Statliga och kommunala
arbetsgivare bör därför med större kraft än hittills se över och genomdriva
förbättringar i arbetsorganisationen.

Utskottet är medvetet om att det krävs ett långsiktigt förändringsarbete
för att åstadkomma ett arbetsliv som är präglat av jämställdhet
mellan kvinnor och män. Tidsbestämda mål för andelen kvinnor på
olika mansdominerade tjänstenivåer kan vara ett verksamt medel. Det
är också viktigt att skapa nya utvecklingsmöjligheter.

Utskottet anser att staten som arbetsgivare måste vara föregångare
vad gäller kvinnors och mäns möjligheter att kombinera förvärvsarbete
med hemarbete och föräldraskap. Det kan vidare vara en fördel, som
några av motionärerna framhåller, att det finns en kontinuerlig kontakt
mellan arbetsplatsen och barnlediga föräldrar samt möjlighet till
valfrihet och flexibilitet i fråga om arbetstider. Dessa senare frågor
behandlas av arbetstidskommittén i dess nyligen avlämnade betänkande
(SOU 1989:53) Arbetstid och välfård.

1989/90: AU 1

Utskottet noterar för sin del med tillfredsställelse uppgifterna från
jämställd hetsministern om inriktningen på det statliga jämställdhetsarbetet.
Som ovan har redovisats pågår inom den statliga sektorn ett
aktivt jämställdhetsarbete på flera plan.

1 höst startar socialdepartementet i samarbete med civildepartementet
kampanjen PAPPA KOM HEM för att fa blivande föräldrar och
arbetsplatser att uppmärksamma utbyggnaden av föräldraförsäkringen
och de möjligheter som härigenom ges papporna att vara hemma med
sina barn. Kampanjen skall komplettera de informationsinsatser som
görs av myndigheter och organisationer. I och med att statens arbetsmarknadsnämnd
(SAMN) har upphört har arbetsgivarverket fått ett
ökat ansvar för jämställdhetsfrågorna inom det statliga området.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare (senast i AU 1987/88:17)
behandlat värderingsfrågor i samband med kvinnors arbete och pekat
på att ansvaret för dessa frågor företrädesvis ligger på arbetsmarknadens
parter. Utskottet har emellertid framhållit vikten av att skapa nya
utvecklingsmöjligheter, nya yrkesroller och karriärvägar för de ofta
kvinnliga arbetstagarna inom statsförvaltningens lägre tjänstenivåer.

Vad gäller frågan om inrättandet av heltidstjänster i syfte att ge
bättre försörjningsmöjligheter konstaterar utskottet att AMS under
våren 1989 har träffat överenskommelse med arbetsgivarna på den
offentliga sidan i syfte att erbjuda alla kvinnor med ofrivilliga deltider
heltidstjänster. Kommunala handlingsprogram för att motverka deltidsarbetslöshet
pågår i alla län.

Mot bakgrund av vad utskottet sålunda har anfört anser utskottet att
motionerna A802, A804 och A807 i nu behandlade delar inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Kvinnors inflytande

I folkpartiets motion A804 föreslås att regeringen skall göra ytterligare
insatser för att öka kvinnorepresentationen på de poster, särskilt i statliga
styrelser och kommittéer, som regeringen rekryterar på egen hand,
utan förslag från nominerande organisationer.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av att kvinnorepresentationen
i statliga organ ökar. Målet skall vara att kvinnor och män skall
vara lika representerade i dessa organ. Staten har också formulerat
konkreta och tidsbestämda mål härför: Kvinnorepresentationen i statliga
organ bör ha ökat till 30% fram till år 1992 och till minst 40% år
1995. Av budgetpropositionen framgår att kvinnorepresentationen i
centrala myndigheters styrelser år 1988 var 28% mot 17% år 1986, en
ökning med närmare två tredjedelar under den aktuella perioden.

Utskottet har tidigare godtagit de av staten sålunda uppställda etappmålen.
Det finns inte skäl att nu ändra detta ställningstagande. Motion
A804 bör därför avslås i denna del.

1989/90: AU 1

Beträffande nomineringar till statliga organ understryker centern i
kommittémotion A809 vikten av att kvinnorepresentationen ökar
inom näringsliv, fackliga organisationer, politiskt liv etc. Den utveckling
sorn redovisas i budgetpropositionen ser motionärerna positivt på
men betonar samtidigt hur viktigt det är att utvecklingen så långt det
är möjligt sker på frivillig väg och att tvingande regler undviks.
Centerns yrkande avser regeringens rekommendation om dubbla nomineringar,
dvs. för varje plats skall anges två namn, en kvinna och en
man.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i motion A807 förslag till lagstiftning
om kvinnorepresentation i statliga organ. Lagstiftningen skall
syfta till dels att genomföra jämn könsfördelning inom statliga organ,
dels att nominerande organisation skall föreslå en kvinna och en man
vid val till olika statliga organ.

Utskottet står fast vid sin tidigare redovisade uppfattning att den
ordning som gäller i dag har klara fördelar men att man får pröva
andra metoder, t.ex. lagstiftning, om inte nuvarande ordning ger resultat.
Motion A809 (c) bör därför avslås i nu behandlad del.

Vad härefter gäller vpk-motionen A807 har utskottet tidigare ställt
sig avvisande till omedelbar lagstiftning i båda de fell som tas upp i
motionen (AU 1987/88:17). Först i och med att den frivilliga vägen
inte visar sig framkomlig bör frågan om en eventuell författningsreglering
prövas. Utskottet avstyrker därför motion A807 i nu behandlade
delar.

I motion A806 av Lisbeth Staaf-Igelström och Kristina Svensson
(båda s) begärs en översyn av reglerna för närvarorätt och arvode för
ersättare i statliga styrelser på central och regional nivå. Motionärerna
anser att reglerna är ett hinder för ökad kvinnorepresentation genom
att dels ersättare inte alltid kallas till sammanträden, dels att de vid
närvaro utan att vara i ordinarie ledamots ställe inte erhåller arvode.

Den allmänna frågan om ersättares deltagande och ersättningsrätt
vid sammanträden hos statliga organ i de fell ersättarna inte tjänstgör i
den ordinarie ledamotens ställe har tidigare aktualiserats i riksdagen
vid 1970-talets mitt. Med anledning av motioner uttalade sig dåvarande
inrikesutskottet samt konstitutionsutskottet (InU 1975/76:8 resp. KU
1976/77:11) i frågan. KU:s uttalanden gavs regeringen till känna. Regeringen
utfärdade på grund härav en förordning (1977:625) om information
till ersättare i statliga styrelser och nämnder. Enligt 3 § i
förordningen kunde ersättare, där så bedömdes lämpligt, kallas till
sammanträde även när ordinarie ledamot deltog. "Denna möjlighet
bör särskilt beaktas i det inledande skedet av ersättares förordnande, då
ersättare besitter särskild sakkunskap samt då ersättares närvaro av
annat skäl är önskvärd men ej nödvändig," hette det i bestämmelsen.

1989/90: AU 1

Förordningen upphävdes 1987 i samband med att verksförordningen
trädde i kraft. Upphävandet kan ses mot bakgrund av att verksförordningen
syftade till att minska detaljstyrningen av myndigheterna men
skall självfallet inte uppfattas som ett förbud mot att kalla ersättare till
sammanträden samtidigt med ordinarie ledamöter. Liksom tidigare
ankommer det på varje myndighet att själv avgöra om och när en
ersättare bör kallas till sammanträdena. Därvid har myndigheterna att
som hittills beakta de möjligheter att följa styrelsearbetet och hålla sig
informerade om verksamheten som ett deltagande i sammanträdena
ger. Det bör i detta sammanhang noteras att ersättare som efter särskild
kallelse deltar i sammanträde erhåller arvode även om han/hon inte
tjänstgör i ordinarie ledamots ställe.

På de av motionärerna anförda skälen bör det vara av värde att
myndigheterna beaktar jämväl jämställhetsaspekten när man överväger
att kalla ersättare till sammanträdena.

Med det anförda bör motion A806 inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förutsättningarna för jämställdhetsarbetet
att riksdagen avslår motion 1988/89:A808 yrkande 1,

2. beträffande jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning

att riksdagen avslår motion 1988/89:A809 yrkandena 1 och 2,

3. beträffande utredningen om jämställdhetslagen
att riksdagen avslår motion 1988/89:A804 yrkande 9,

4. beträffande handläggningen av jämställdhetsfrägor i regeringskansliet att

riksdagen avslår motion 1988/89:A807 yrkande 5,

5. beträffande det parlamentariska inflytandet över jämställdhetsarbetet att

riksdagen avslår motionerna 1988/89:A804 yrkande 11 och
1988/89:A810,

6. beträffande analys av konsekvenserna för jämställdhet
att riksdagen avslår motion 1988/89:A804 yrkande 12,

7. beträffande årliga jämställdhetsrapporter

att riksdagen avslår motion 1988/89:A804 yrkande 14,

8. beträffande budgetförslagens effekter ur kvinnoperspektiv
att riksdagen avslår motion 1988/89:A803,

9. beträffande kvinnors företagande och de offentliga
monopolen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A801, 1988/89:A804 yrkande
2, 1988/89:A808 yrkande 2 samt 1988/89:A809 yrkandena
3 och 9,

10. beträffande den könssegregerade arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A482 yrkande 1 och
1988/89: A805,

1989/90: AU 1

11. beträffande arbetsvärdering av olika yrkessektorer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A804 yrkande 7,

1988/89:A807 yrkande 2 och 1988/89:A809 yrkande 4,

12. beträffande stöd till lokala kvinnoprojekt i Värmland
att riksdagen avslår motion 1988/89:A436 yrkande 6,

13. beträffande statens ansvar som föregångare på jämställdhetsområdet att

riksdagen avslår motionerna 1988/89:A802 yrkande 2,

1988/89:A804 yrkandena 1, 3, 5 och 6 samt 1988/89:A807 yrkande
1,

14. beträffande insatser för att öka kvinnorepresentationen
att riksdagen avslår motion 1988/89:A804 yrkande 13,

15. beträffande nomineringar till statliga organ m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A807 yrkandena 3 och 4
samt 1988/89:A809 yrkande 8,

16. beträffande översyn av reglerna för ersättare i statliga styrelser att

riksdagen avslår motion 1988/89:A806.

Stockholm den 15 september 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m),
Börje Hörnlund (c) Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Gustav
Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m),
Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp), Mona Sahlin (s),
Eivor Husing (s), Karl-Erik Persson (vpk) och Gunilla Andersson (s).

Reservationer

1. Förutsättningarna för jämställdhet (mom. 1)

Sonja Rembo, Mona Saint Cyr och Anders G. Högmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Som
utskottet'1 och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion A808 av Sonja Rembo m.fl. (m) måste jämställd
hetsarbetet bedrivas långsiktigt. Attitydpåverkan måste ske i alla
delar av samhället: i hemmet, i skolan och på arbetsplatsen. Jämställdhetsarbetet
måste bedrivas av både kvinnor och män. Jämställdhetsfrågan
är lika viktig för mannen som för kvinnan. Den personliga
utvecklingen främjas av jämställda relationer som leder till ett gemen -

1989/90: AU 1

samt ansvar för samhälle, hem och familj. Flickor måste stimuleras att
satsa på längre utbildningar inom ekonomiska, tekniska eller andra
yrken, som för närvarande är typiskt manliga. Unga kvinnor måste
också uppmuntras att ta ansvar i större utsträckning och inte överlämna
beslutsfattande i olika sammanhang till män.

Jämställdhetsarbete kräver således insatser inom många delar av
samhället. Den sortens påverkan uppnås inte enbart genom politiska
beslut och lagar — den uppnås också genom att enskilda individer
känner ett personligt, praktiskt och moraliskt ansvar.

Det politiska arbetet med jämställdhet måste inriktas på att göra
förändringar inom olika politiska områden som främjar förutsättningarna
för jämställdhet. Det ställs därför krav på statsmakten och arbetsmarknaden
att skapa valfrihet för familjen när det exempelvis gäller
arbetstid och barntillsyn. Utformningen av skattesystemet och barnomsorgen
motverkar i dag jämställdhetssträvandena.

Situationen för många familjer skulle avsevärt underlättas om familjen
själv fick välja barnomsorg. I stället för att staten ger stora
subventioner till kommunal barnomsorg bör statsmakternas stöd utgå
lika till alla former av barnomsorg. Detta måste gälla även dem som
själva väljer att vara hemma under längre eller kortare tid. Ökad
valfrihet främjar samtidigt jämställdheten. Utskottet vill här hänvisa
till förslag som moderata sami: -^partiet lagt fram i annat sammanhang
för att utveckla alternativa former av barnomsorg.

Som anförs i moderata samlingspartiets kommittémotion finns det
ett behov av att individuellt kunna variera sin arbetstid under hela det
yrkesverksamma livet. Arbetstidsuttaget bör genom avtal med arbetsgivarna
kunna anpassas såväl till den enskildes önskemål som till produktionsförutsättningarna.
Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av
motion A808 i nu behandlad del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande förutsättningarna för jämställdhet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A808 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Jämställdhetsarbetets fortsatta inriktning (mom. 2)

Börje Hörnlund (c) och Kersti Johansson (c) samt Anna Horn af
Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet
kan" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion A809 av Kersti Johansson m.fl. (c) är det en
oundgänglig del i en positiv samhällsutveckling att både kvinnors och
mäns värderingar och erfarenheter kommer till uttryck inom skilda
samhällsområden. Strävandena att skapa likvärdiga ekonomiska och
sociala villkor för alla ställer krav på att var och en ser som sin
skyldighet att ta sin del av föräldraansvar, personlig service och ett
fungerande familjeliv.

1989/90: AU 1

Motionärerna anser att det är viktigt att bryta koncentrationspolitiken
för att på så sätt öka möjligheterna att uppnå jämställdhet mellan
kvinnor och män. Regional balans har som centern framhållit i flera
tidigare motioner stor betydelse för jämställdheten.

Parallellt med politiska, ekonomiska och sociala reformer måste ett
långsiktligt arbete bedrivas genom opinionsbildning, information och
ökad kunskapsspridning. Målsättningen måste vara att skapa ett samhälle
där relationer människor emellan präglas av respekt för varje
människas värdighet, integritet och egenart.

Jämställdhet innebär bl.a. att kvinnor och män skall kunna förvärvsarbeta
på lika villkor. De praktiska förvärvshinder som finns i dag
måste undanröjas. Attityder och värderingar är också av stor betydelse
när det gäller kvinnors och mäns lika möjligheter till arbete och
utbildning.

En central del i arbetet för ökad jämställdhet är en fungerande
barnomsorg. Regeringspolitikens ensidiga inriktning av familjepolitiken
strider mot många familjers egna val och prioriteringar. Av
avgörande betydelse från jämställdhetssynpunkt är att samhällets regler
utformas så att det är möjligt för den enskilde att med full valfrihet i
barnomsorgen bibehålla sina möjligheter i arbetslivet och inte förlora
social trygghet.

Motion A809 i nu behandlade delar tillstyrks sålunda av utskottet.
Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande jåmställdhetsarbetets fortsatta inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A809 yrkandena 1
och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

3. Utredningen om jämställdhetslagen (mom. 3)

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Enligt
direktiven" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse: I

likhet med motion A804 (fp) vill utskottet peka på vilka frågor
den pågående utredningen om jämställdhetslagen bör beakta. Jämställdhetslagen
ger den person som missgynnats på grund av kön rätt
till ideellt skadestånd men inte rätt till den tjänst tvisten avser. Eftersom
detta problem är olöst på större delen av arbetsmarknaden anser
utskottet i likhet med motionärerna att denna fråga bör beaktas av den
pågående utredningen. JämO:s bristande möjligheter att bevaka kravet
på aktiva åtgärder på de delar av arbetsmarknaden där kollektivavtal
finns bör också uppmärksammas av utredningen.

1989/90: AU 1

Skyddet mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen bör ses över. Ett
lagligt skydd måste också skapas mot den form av trakasserier som i
stor utsträckning förekommer mot de personer som gjort anmälan
enligt jämställdhetslagen.

En annan fråga som den pågående utredningen bör ta upp gäller
den omständigheten att det inte anses som köndiskriminerande då den
förbigångna endast har ett litet försteg eller de inblandade är likvärdiga,
även om arbetsgivaren gett uttryck för att könstillhörighet är av
betydelse. Arbetsdomstolen har i sin tillämpning sänkt kraven på
arbetsgivarens motbevisning och gjort det närmast nödvändigt för
arbetstagarsidan att föra bevisning om ett könsdiskriminerade syfte hos
arbetsgivaren. Utskottet frågar sig i likhet med motionärerna om detta
har varit lagstiftarens syfte.

Paragraf 5a i jämställdhetslagen handlar om rätten att på begäran fa
skriftlig uppgift från arbetsgivaren om arten och omfattningen av
meriter beträffande den av motsatt kön som fått arbetet eller utbildningsplatsen.
En sanktionsregel saknas emellertid. I likhet med motionärerna
anser utskottet att en sådan borde finnas.

Utskottet återkommer senare i framställningen till det problem det
innebär att det saknas arbetsvärdering som instrument för att fastställa
lön på stora delar av arbetsmarknaden.

Utskottet vill slutligen i likhet med motion A804 peka på att
arbetsmarknadens parter — trots uppmaningar — inte visat sig beredda
att föreslå ledamöter och ersättare från båda könen i arbetsdomstolen
och även i tingsrätterna, när mål om könsdiskriminering behandlas.
1 likhet med motionärerna anser utskottet att så bör vara fallet.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A804 i aktuell
del bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utredningen om jämställdhetslagen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A804 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Handläggningen av jämställdhetsfrågor i
regeringskansliet (mom. 4)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motion A807 att överflyttningen av
jämställdhetsfrågorna till civildepartementet är ett uttryck för att jämställdhetsfrågorna
vidgas till att gälla i stort sett alla politikens områden.
Däremot måste det anses som orimligt att aktivt kunna bevaka
och föreslå nya jämställdhetsåtgärder om ministerposten är överöst
med andra viktiga uppgifter. Den biträdande civilministern skall nu
inte bara handha jämställdhetsfrågor utan även folkrörelse-, kyrko-,
ungdoms- och konsumentfrågor. Utskottets uppfattning är att jäm -

1989/90: AU 1

ställdhetsfrågor borde ha en sådan tyngd att de motiverar att prioriteras.
Den biträdande civilministern bör därför avlastas andra frågor för
att därigenom få större möjlighet att driva kvinnofrågorna framåt.
Regeringen bör underrättas om detta ställningstagande, vilket innebär
att motion A807 (vpk) i nu behandlad del tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande handläggningen av jämställdhetsfrågor i regeringskansliet att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A807 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Det parlamentariska inflytandet över
jämställdhetsarbetet (mom. 5)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Börje Hörnlund (c), Anders G
Högmark (m), Mona Saint Cyr (m) och Kersti Johansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Frågan
om" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Som påpekas i motion A810 (m) är det angeläget att parlamentarikernas
kunskaper och engagemang tas till vara bättre än vad som är
möjligt i nuvarande organisation.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att information och
insatser är splittrade på för många instanser. Den nuvarande organisationen
ger inte riksdagen tillräckliga möjligheter att på idé- och
beredningsstadiet påverka utvecklingen. Den politiska oppositionens
kunskaper tas inte till vara tillräckligt. I likhet med den uppfattning
som kommer till uttryck i motion A804 (fp) anser utskottet att ett
återskapande av den år 1982 upplösta parlamentariska jämställdhetskommittén
skulle ge parlamentarikerna ett direkt inflytande på jämställdhetsarbetet.

Utskottet tillstyrker därför motionerna A810 samt A804 i nu behandlad
del.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande det parlamentariska inflytandet över
jämställdhetsarbetet

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A804 yrkande

11 och 1988/89:A810 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

1989/90: AU 1

6. Ärliga jämställdhetsrapporter (mom. 7)

1989/90: AU 1

Elver Jonsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:

I likhet med motion A804 (fp) anser utskottet att samtliga departement
bör varje år i samband med budgetpropositionen avge en rapport
om jämställdhetsarbetet inom resp. departements ansvarsområde och
en plan för framtiden med förslag till konkreta åtgärder om hur
jämställdheten skall stärkas. Regeringen bör ges till känna vad utskottet
anfört med tillstyrkan av motion A804 i aktuell del.

deb att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande årliga jämställdhetsrapporter

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A804 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Budgetförslagens effekter ur kvinnoperspektiv
(mom. 8)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Liksom
beträffande" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
På landsbygd eller i tätort är det mest kvinnorna som använder
kollektivtrafiken, men merparten av statens pengar går till bilismen.

— Försvaret får 30 miljarder kronor medan barnomsorgen får 10
miljarder kronor. Kommunerna tvingas spara, personalen flyr och
daghemmen stängs. — Av pengarna till idrotten går största delen till
den manliga idrotten samt till stora och dyrbara sportanläggningar.

— Effektiviteten inom den offentliga sektorn skall öka, säger regeringen.
Det gäller också omsorgen om barn och gamla. Där arbetar mest
kvinnor.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet i likhet med
motion A803 (vpk) att departementen bör åläggas att under varje
huvudtitel redovisa olika förslags effekter ur kvinnoperspektiv. Budgetförslagen
bör utformas så att en rättvis fördelning mellan kvinnliga
och manliga intresseområden uppnås. Regeringen bör ges till känna
vad utskottet sålunda med tillstyrkan av motion A803 anfört.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande budgetförslagens effekter ur kvinnoperspektiv

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A803 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Kvinnors företagande och de offentliga monopolen
(mom. 9)

Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m) och
Mona Saint Cyr (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
uttalade" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande
lydelse:

Som framhålls av moderata samlingspartiet och folkpartiet i föreliggande
motioner finns det flera skäl som talar för att bryta upp de
offentliga monopolen. Om enskilda alternativ till den offentliga sektorn
tilläts skulle skaparförmåga frigöras och entreprenöranda uppstå
även på dessa områden. Därmed skulle kvinnor fa ökade möjligheter
att starta egna foretag på områden, där kvinnor traditionellt är verksamma,
t.ex. vård och omsorg.

Främjande av kvinnligt företagande ökar också möjligheterna för
kvinnor till sysselsättning i landets alla delar.

Kvinnors arbetsmarknad skulle breddas när friheten att välja mellan
anställning i enskild eller offentlig verksamhet okar. Även ur konsumenternas
synpunkt är en avveckling av de offentliga monopolen
önskvärd genom att den kan väntas leda till ökad mångfald vad gäller
utbudet av tjänster inom områden som vård, omsorg och utbildning.
Detta medför en förbättrad situation för framför allt kvinnor.

Samtidigt som man bryter upp de offentliga monopolen är det
viktigt att satsa på en förnyelse av den offentliga sektorn genom att
bättre ta till vara de offentliganställdas kreativitet och skaparkraft.

Med hänvisning till vad ovan anförts tillstyrker utskottet motionerna
A801 (m), A804 (fp), och A808 (m) i tillämpliga delar, vilket bör ges
regeringen till känna. Motion A809 (c) får härigenom i huvudsak
anses tillgodosedd i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kvinnors företagande och de offentliga
monopolen

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A801,
1988/89:A804 yrkande 2 och 1988/89:A808 yrkande 2 samt med
anledning av motion 1988/89:A809 yrkandena 3 och 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU 1

9. Kvinnors företagande och de offentliga monopolen
(morn. 9)

Börje Hörnlund och Kersti Johansson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
uttalade" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha följande
lydelse:

I likhet med centern i motion A809 anser utskottet att det finns
flera skäl som talar för att det offentliga utbudet av tjänster kompletteras
med enskilda initiativ. Om sådana alternativ till den offentliga
sektorn tilläts skulle kvinnors möjligheter till utveckling och avancemang
inom kvinnodominerade yrkesområden förbättras. Kvinnor skulle
härigenom fa ökade möjligheter att starta egna företag på områden,
där kvinnor traditionellt är verksamma, t.ex. inom vård och omsorg.
Samtidigt kan en sådan utveckling vara ett verksamt bidrag till förnyelsen
av den offentliga sektorn.

En breddning av kvinnors arbetsmarknad genom ett ökat nyföretagande
skulle också med all sannolikhet få stor betydelse för möjligheterna
att skapa sysselsättning i utsatta regioner.

Även ur konsumenternas synpunkt är det viktigt med ökad
mångfald vad gäller utbudet av tjänster inom områden som vård,
omsorg och utbildning.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion A809 (c) i nu behandlade
delar, vilket bör ges regeringen till känna. Motionerna A801 (m),
A804 (fp) och A808 (m) får härigenom i huvudsak anses tillgodosedda
i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande kvinnors företagande och de offentliga
monopolen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A809 yrkandena 3
och 9 samt med anledning av motionerna 1988/89:A801,
1988/89:A804 yrkande 2 och 1988/89:A808 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Den könssegregerade arbetsmarknaden (mom. 10)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande
lydelse:

Nedskärningar och s.k. effektiviseringar inom offentlig sektor drabbar
på många orter särskilt den arbetsmarknad som kvinnor är hänvisade
till. Detta i sin tur innebär att många kvinnor får sin arbetssituation
och sina arbetsförhållanden försämrade. Trots vissa ansträngningar
att bryta utvecklingen har nämligen arbetsmarknaden blivit mer könssegregerad
nu än för ett årtionde sedan.

1989/90: AU 1

När sysselsättningen expanderat inom offentlig sektor har det visserligen
inneburit flera kvinnor i arbete men också mer ensidiga kvinnobranscher.
Inom vård och socialtjänst är omkring 9 av 10 arbetande
kvinnor. Dessutom arbetar var tredje kvinna deltid.

Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden har således knappast förbättrats
trots att sysselsättningen bland kvinnor ökat. Fortfarande gäller
att kvinnor dominerar inom olika stöd- och servicefunktioner, att de
stannar i lägre befattningar och att de typiska "kvinnojobben" är
sådana som inte utvecklas eller som erbjuder fa möjligheter till avancemang.

Vad utskottet här anfört om kvinnornas ställning på arbetsmarknaden
bör med tillstyrkan av motion A482 (vpk) ges regeringen till
känna. Utskottets förslag innebär att motion A805 (s) i huvudsak blir
tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande den könssegregerade arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A482 yrkande 1 och
med anledning av motion 1988/89:A805 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Arbetsvärdering av olika yrkessektorer (mom. 11)

Elver Jonsson (fp), Börje Hörnlund (c), Kersti Johansson (c) och
Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i denna fråga samma uppfattning som motionärerna,
nämligen att kvinnodominerade arbeten av tradition värderas lägre än
t.ex. tekniska yrken. Denna genomgående nedvärdering av kvinnors
arbetsinsatser — man skulle kunna tala om en kollektiv lönediskriminering
— är en bidragande orsak till löneskillnaderna mellan kvinnor
och män. För att kunna eliminera sådana löneskillnader krävs enligt
utskottets uppfattning insatser av olika slag. Utskottet vill särskilt peka
på betydelsen av att forskning om löner och löneutveckling i ett
jämställdhetsperspektiv prioriteras. Även attitydpåverkan behövs för att
ändra nuvarande förhållanden.

Med hänsyn till de pressade arbetsförhållanden som i dag råder
inom många kvinnodominerade yrken, t.ex. vård och omsorg, anser
utskottet att en parlamentarisk kommitté bör tillkallas för att utveckla
arbetsvärderingsinstrumentet. I detta arbete har självfallet arbetsmarknadens
parter en viktig uppgift.

Det anförda, som bör ges regeringen till känna, innebär att motionerna
A804 (fp), A807 (vpk) och A809 (c) i nu behandlade delar
tillstyrks.

1989/90: AU 1

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande arbetsvärdering av olika yrkessektorer
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A804 yrkande 7,
1988/89:A807 yrkande 2 och 1988/89-.A809 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Statens ansvar som föregångare på
jämställdhetsområdet (mom. 13)

Elver Jonsson (fp), Anna Horn af Rantzien (mp) och Karl-Erik
Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Utskottet är" och på s. 14 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha
följande lydelse:

1 likhet med motionerna A804 (fp) och A807 (vpk) anser utskottet
att staten i egenskap av arbetsgivare har ett speciellt ansvar som
föregångare på jämställdhetsområdet och ett särskilt ansvar för en
personalpolitik som innebär en uppvärdering av kvinnoyrkena.

Den bristande jämställdheten på arbetsmarknaden kan till stor del
föras tillbaka på det förhållandet att det är mannen som är normen.
Att vara borta från arbetet för att föda och vårda barn kan hindra
många kvinnor från att avancera. Inställningen till föräldraledighet
måste ändras. Arbetsgivarverket bör ta initiativ till att de statsanställda
männen stimuleras att i ökad utsträckning ta ut pappaledighet och att
förkorta sin arbetstid för vård av barn.

För de föräldrar som väljer att under vissa perioder stanna hemma
hos sina barn bör man underlätta en återgång till arbetslivet, t.ex.
genom att upprätta s.k. förvärvsavbrottsplaner.

Stat och kommun bör gå i spetsen för valfrihet och flexibilitet i
fråga om arbetstider.

I statens ansvar som arbetsgivare bör också ingå att ställa upp
tidsbestämda mål för andelen kvinnor på olika tjänstenivåer.

Vad utskottet här har anfört med tillstyrkan av motionerna A804
och A807 i tillämpliga delar bör ges regeringen till känna. Motion
A802 (s) får härigenom anses tillgodosedd i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande statens ansvar som föregångare på jämställdhetsområdet att

riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A804 yrkandena
1, 3, 5 och 6 och 1988/89:A807 yrkande 1 samt med anledning
av motion 1988/89:A802 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

1989/90: AU 1

13. Nomineringar till statliga organ m.m. (mom. 15)

Börje Hörnlund (c) och Kersti Johansson (c) samt Anna Horn af
Rantzien (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Utskottet står" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör representationen i statliga styrelser
och utredningar bli mer jämnt fördelad mellan könen än vad som är
fallet i dag. Erfarenheterna visar dock att den metod som i dag
används — dubbla nomineringar — inte är någon framkomlig metod
att uppnå jämn könsfördelning. I likhet med motion A809 (c) anser
utskottet att utvecklingen så långt möjligt bör ske på frivillig väg och
att tvingande regler bör undvikas.

Vad utskottet här anfört med tillstyrkan av motion A809 i nu
behandlad del bör ges regeringen till känna. Motion A807 (vpk)
avstyrks i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande nomineringar till statliga organ m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A809 yrkande 8
samt med avslag på motion 1988/89:807 yrkandena 3 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Nomineringar till statliga organ m.m. (mom. 15)

Karl-Erik Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Utskottet står" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill i likhet med vpk-motionen A807 lägga fast målet att
kvinnor och män skall vara lika representerade i statliga organ.

En metod för att nå jämn könsfördelning är att regering och
departement begär in namn på både en kvinna och en man från de
nominerande organisationerna. Rutinerna brister emellertid inom regeringen
och departementen när det gäller att begära in namn av båda
könen. Många nominerande organisationer nonchalerar också helt
denna metod vid nomineringar.

För att inte ytterligare förlänga den orättvisa och odemokratiska
könsfördelningen i samhällets maktpositioner anser utskottet med tillstyrkan
av motion A807 (vpk) i aktuella delar att riksdagen hos
regeringen bör begära lagförslag om dels att genomföra jämn könsfördelning
i statliga organ, dels att nominerande organisation skall föreslå
en kvinna och en man vid val till olika statliga organ. Motion A809
(c) avstyrks i här aktuell del.

1989/90: AU 1

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande nomineringar till statliga organ m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A807 yrkandena 3
och 4 samt med avslag på motion 1988/89:A809 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Analys av konsekvenserna för jämställdhet (mom.

Elver Jonsson (fp) anför:

I folkpartiets motion A804 framhålls behovet av kontinuerlig uppföljning
av jämställdhetsutveckJingen. En sådan uppföljning kan som
påpekas i motionen lämpligen ske i samband med långtidsutredningarna.

Mot bakgrund av att utskottet under hand erfarit att ett arbete med
denna inriktning kommer att genomföras i samband med 1990 års
långtidsutredning uttalar utskottet att någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen i denna del inte är påkallad. Jag vill emellertid
stryka under vikten av att en sådan uppföljning inte får bli en
engångsföreteelse utan att den återkommer i framtida långtidsutredningar.

2. Kvinnors inflytande (mom. 14— 16)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:

För att åstadkomma en jämnare fördelning mellan kvinnor och män
krävs ett målmedvetet arbete inom de olika organisationerna. Det är
inte bara männen som måste ändra sina attityder. Kvinnorna själva
måste engagera sig och satsa tid och kraft för att nå de positioner som
eftersträvas. Vi vill därför stryka under hur viktigt det är att kvinnor i
högre grad än nu tar ansvar för beslutsfattande i olika sammanhang.
För att uppnå jämställdhet måste kvinnornas ställning grundas på egen
kraft och duglighet. Därmed är det möjligt att i valet mellan en
välmeriterad kvinna och en välmeriterad man nominera och välja
kvinnan i syfte att nå en bättre balans mellan kvinnor och män.

1989/90: AU 1

3. Insatser för att öka kvinnorepresentationen (mom. 1989/90:AU1

14)

Elver Jonsson (fp) anför:

Det är bra att regeringen numera har tidsbestämda mål för hur
kvinnorepresentationen bör öka.

Jag anser emellertid att regeringens målsättning att ingen styrelse
skall vara enkönad efter 1998 inte är ett tillräckligt ambitiöst mål.

Det är väsentligt att regeringen själv föregår med gott exempel.
Ytterligare insatser borde därför kunna göras för att höja andelen
kvinnor på de poster, särskilt i statliga styrelser och kommittéer, som
regeringen rekryterar på egen hand — utan förslag från nominerande
organisationer.