Jämställd idrott, m.m.
Betänkande 1995/96:KrU11
Kulturutskottets betänkande
1995/96:KRU11
Jämställd idrott, m.m.
Innehåll
1995/96 KrU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas fem motioner som avser frågor om jämställd idrott. I två av motionerna behandlas också frågor som avser jämställdhet mellan könen då det gäller kommunala resurser till andra fritidsaktiviteter än idrott. Även frågor om forskning och bl.a. kvotering till idrottsgymnasierna behandlas.
Utskottet redovisar idrottens egna insatser för jämställdhet. Utskottet står fast vid ett uttalande från våren 1994 av innehåll att utskottet förutsätter att regeringen vid kommande överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar reslutatet av insatserna på jämställdhetsområdet.
Vidare redovisar utskottet innehållet i Fritidsutredningens förslag. Utskottet anser att remissbehandlingen av förslaget och den fortsatta beredningen av ärendet inte bör föregripas.
Vid betänkandet har fogats två särskilda yttranden.
Motionerna
1994/95:Kr412 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning/analys av jämställdhetsutvecklingen mot bakgrund av att kommunerna drar ned på de ekonomiska resurserna till fritid/idrott.
1994/95:Kr413 av Michael Stjernström m.fl. (kds) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs vidare.
1994/95:Kr417 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en jämställd idrott.
1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisare fördelning av resurser mellan flickor och pojkar inom idrott och fritid.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrott och flickor.
Riksidrottsmötet 1995, m.m.
I betänkandet används de förkortningar, som här anges inom parentes, nämligen Riksidrottsmötet (RIM), Riksidrottsstyrelsen (RS), Sveriges Riksidrottsförbund (RF), Distriktsidrottsförbund (DF), Specialidrottsförbund (SF), Specialidrottsdistriktsförbund (SDF) och Riksidrottsnämnden (RIN). I fortsättningen kommer det i stället för Riksidrottsmöten (RIM) att vartannat år hållas en RF-stämma.
Vid RIM 1995, som hölls i slutet av november månad, ägnades jämställdhetsfrågor stor uppmärksamhet.
Vissa bakgrundsuppgifter
Sedan RIM 1977 har det inom idrottsrörelsen pågått ett medvetet jämställdhetsarbete.
Utgångspunkten var handlingsprogrammet Idrott tillsammans på samma villkor som antogs av RIM 1977.
I syfte att höja ambitionen, att klargöra målen inför idrottens jämställdhets- arbete inför 90-talet och på vilka vägar dessa kan och bör uppnås, utarbetades en jämställdhetsplan som enhälligt antogs av RIM 1989. Den övergripande målsättningen med idrottens jämställdhetsarbete är, att jämställd idrott skall vara en realitet när det nya seklet börjar. För att målsättningen skall kunna uppnås krävs att jämställdhetsarbetet bedrivs med klart formulerade mål och åtgärdsprogram. Därför beslutades att inriktningen på arbetet skulle realisera följande delmål:
· Inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer skall kvinnor och män vara representerade med minst 40 % år 1995 ·
· Valberedningar på alla nivåer vilka väljs fr.o.m. 1989 skall bestå av lika antal kvinnor och män
·
· Andelen kvinnliga och manliga tränare skall senast 1995 motsvara könsfördelningen bland de aktiva inom respektive idrott ·
Andelen kvinnlig personal på högre befattningar, av typ konsulent, gene- ralsekreterare och liknande skall uppgå till minst 30 % år 1995.
I jämställdhetsplanen föreslogs att man under en sexårsperiod skulle utvärdera arbetet vid två tillfällen. Inför RIM 1993 skulle en utvärdering göras för att se om kvinnorepresentationen uppnått 30 %. Om så inte var fallet skulle regler om könskvotering vid val till rådgivande och beslutande organ införas. Den andra utvärderingen skulle göras inom RIM 1995 vars resultat sedan skulle ligga till grund för nya ställningstaganden vid riksidrottsmötet avseende mål och åtgärder för det fortsatta jämställdhetsarbetet.
Vid RIM -93 förelåg en rapport över idrottens jämställdhetsarbete 1989 - 93. I rapporten valde RS att inte föreslå könskvotering vid val till beslutande organ utan föreslog i stället krafttag och fortsatt intensifierat arbete enligt jämställdhetsplanen.
Rapporten innehöll en åtgärdsplan fram till 1995 med nedanstående fokuseringar.
Dessa fokuseringar innebar bl.a. att ansvaret för genomförandet av jämställdhetsplanen skulle ligga på beslutsfattarna i RS, SF och DF, att årligen sammanställa uppgifter utifrån jämställdhetsplanens delmål att användas vid fördelningen av det statliga bidraget till SF och att följa upp det statliga LOK-stödets fördelning mellan idrott som utövas av flickor resp. pojkar för att därefter ge förslag till åtgärder.
Utvärdering av idrottens jämställdhetsplan 1989-1995
Vid RIM 1995 lade RS fram rapporten Utvärdering - idrottens jämställdhetsplan 1989-95, till vilken fogats en studie benämnd Med flätorna i brevlådan. Rapporten innehåller närmare uppgifter om i vilken utsträckning de olika delmålen i jämställdhetsplanen uppnåtts. RS anför för sin del följande.
I den jämställdhetsplan som antogs vid riksidrottsmötet 1989 sattes målet att jämställd idrott ska vara en realitet när det nya seklet börjar. Dessutom angavs ett antal delmål, fokuserade på bl.a. kvinnorepresentationen i beslutande församlingar, vilka skulle vara uppnådda 1995.
Under de sex år som gått sedan 1989 har ett intensivt arbete bedrivits för att nå de uppsatta målen. Idrottens jämställdhetsarbete har i hög grad uppmärksammats och uppskattas av omvärlden. Synbara resultat har också uppnåtts, vilket framgår av styrelsens rapport. Bl.a. har andelen kvinnor i SF:s styrelser ökat från 15 till 25 procent.
Samtidigt konstaterar RS att delmålen inte nåtts. Därför krävs ett fortsatt tålmodigt och målmedvetet jämställdhetsarbete på alla nivåer inom idrottsrörelsen. I förslaget till verksamhetsinriktning anges således jämställd idrott som ett fokuserat område under den kommande perioden, med ett antal klara mål och planerade aktiviteter. Det är också viktigt att betona att jämställdhetsaspekter måste genomsyra samtliga verksamhetsområden. Ett exempel på denna syn är förslaget till idéprogram där frågan i stället för att få ett eget avsnitt integrerats i olika delområden. Samma strävan finns i förslaget till verksamhetsinriktning.
Riksidrottsstyrelsen menar emellertid att det är nödvändigt att nu tydligt markera allvaret bakom de mål som satts upp. Redan i jämställdhetsplanen från 1989 slogs fast att om målen inte uppfylldes borde en stadgeändring göras som innebär att regler om könskvotering vid val till rådgivande och beslutande organ införs. För att visa vägen finns det enligt RS uppfattning nu anledning att införa sådana regler för de idrottsgemensamma organ som tillsätts av riksidrottsmötet, samt för DF:s styrelser. När det gäller SF bör det ligga på förbundens eget ansvar att bedöma hur jämställdhetsarbetet ska bedrivas på effektivast möjliga sätt. Hänsyn måste också tas till de olika förbundens skiftande förutsättningar. Som en markering föreslår dock RS att SF åläggs att i sina stadgar samt i normalstadgar för SDF skriva in en regel om att styrelser och valberedningar ska bestå av representanter för båda könen.
Beslut av RIM 1995 rörande jämställdhetsrapporten
RIM 1995 beslöt att med godkännande lägga den i föregående avsnitt redovisade rapporten till handlingarna och anta vissa av RS föreslagna stadgeändringar och att uppdra åt RS att fortsätta utvärdera jämställdhetsplanens delmål och att till RIM 1997 (i fortsättningen kallad RF-stämman) framlägga en rapport om denna utvärdering. Stadgeändringarna innebar i huvudsak följande. Av de ledamöter i RS, som utöver ordföranden väljs av RF- stämman, skall antalet kvinnor vara fem och antalet män lika många. I RIN skall - utöver ordförande och vice ordförande - väljas in tre kvinnor och lika många män. SF skall i sina stadgar och i normalstadgar för SDF föreskriva att styrelsen och valberedningen skall bestå av kvinnor och män. Vidare skall enligt normalstadgan för DF de ledamöter som väljs utöver ordföranden vara lika fördelade mellan könen.
Idéprogram för idrottsrörelsen
RIM 1995 antog - med vissa tillägg och ändringar - ett av RS framlagt förslag till idrottsrörelsens idéprogram - Idrott till 2000. I programmet anförs i fråga om jämställdhet följande.
Idrotten är lika viktig för kvinnor som för män, för flickor som för pojkar. Och alla är lika viktiga för idrotten. Därför ska det inom idrottsrörelsen finnas jämställdhet mellan könen. Med det menar vi att det ska finnas lika möjligheter för alla, oavsett kön, att utöva idrott vilket kräver att kvinnlig och manlig idrott värderas och prioriteras på ett likvärdigt sätt. Vi delar på ansvaret för utvecklingen genom att på alla nivåer inom idrottsrörelsen ta tillvara såväl kvinnors som mäns olika erfarenheter och värderingar som ledare. Vi fördelar och utformar också uppdragen så att både kvinnor och män kan medverka.
Verksamhetsinriktning och ekonomisk plan för 1996-1997
RIM 1995 antog - med viss komplettering - ett av RS framlagt förslag till verksamhetsinriktning och ekonomisk plan för 1996-1997.
Enligt verksamhetsplanen skall vissa områden fokuseras, däribland jämställd idrott. I detta hänseende anförs följande.
De mål för jämställdhetsarbetet som ställts upp till 1995 års riksidrottsmöte har inte uppnåtts. Då det är av största vikt, att svensk idrottsrörelse ökar takten i jämställdhetsarbetet är det viktigt att fastställa innebörden av begreppet jämställdhet. Detta innebär en inriktning och organisering så att kvinnors idrottande utgör kärnverksamheten i lika stor utsträckning som männens. Eller annorlunda uttryckt: Kvinnor skall kunna representera både sig själva och sina manliga kollegor och vidare att kvinnors erfarenheter blir en del av organisationernas gemensamma bas och inte något som särbehandlas som något avvikande. Riksidrottsstyrelsens verksamhetsplan inom detta område tar detta som utgångspunkt.
Mål
Idrotten skall formas utifrån ett medvetet könsperspektiv, där flickors/kvinnors villkor i likhet med pojkars/mäns är utgångspunkt för normer i verksamhet, organisation, arbetsformer, forskning och utbildning.
Aktiviteter
RF, SF och SOK ansvarar för att ett könsperspektiv läggs på verksamhetsinriktningen 1996 - 1997.
RF ansvarar för, i samarbete med SISU, att SF erbjuds program för rekrytering och utbildning av kvinnliga ledare och tränare, t.ex. mentorsprogram.
RF ansvarar för, i samarbete med SISU, att erbjuda SF utbildning i jämställdhetsfrågor.
RF stödjer och stimulerar idrottsforskning om och för kvinnor.
RF stimulerar genom särskilda medel SF:s fortsatta utvecklingsarbete.
RF ansvarar för fortsatt uppföljning och utvärdering av idrottsrörelsens jämställdhetsarbete.
Fritidsutredningen
I maj månad 1995 tillkallades i enlighet med regeringens beslut en särskild utredare med uppdrag att utreda fördelningen av offentliga resurser till fritidsverksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv (dir. 1995:74). Utredaren har bedrivit arbetet under namnet Fritidsutredningen (C 1995:06).
Kommittén har i sitt arbete använt sig av kvinnoforskningens resultat och de erfarenheter som arbetet för ökad jämställdhet har gett. Med anledning av att det i utredningsuppdraget ingick att studera vilken forskning som fanns om kvinnors och mäns fritid anordnade kommittén i oktober 1995 en konferens, Fritid och jämställdhet, i vilken forskare från flera länder deltog. Konferensbidragen presenterades i delbetänkandet (SOU 1995:145) Fria val? Om kön, makt och fritid.
I början av innevarande år avgav Fritidsutredningen sitt slutbetänkande (SOU 1996:3) Fritid i förändring.
I betänkandet föreslås enligt kommitténs egen sammanställning följande:
Staten
- att jämställdhet skall vara ett övergripande mål i statens bidrag och övriga styrmedel inom fritidsområdet,
- att riktlinjer för en statlig fritidspolitik utformas och att denna utgår från jämställdhet,
- att som ett led i utarbetandet av en statlig fritidspolitik bildas ett rådgivande organ,
Fritidsrådet
I rådet bör ingå såväl statliga representanter som representanter med erfarenhet av kommunal, idrottslig och kulturell verksamhet, samt representanter med erfarenhet från folkbildning, folkhälsoarbete, folkrörelsearbete samt barn och ungdsomarbete. Fritidsrådets arbete skall utgå från jämställdhet.
Kommunerna
- att kommunerna, i kommunallagens anda, utformar riktlinjer för en fritidspolitik som utgår från jämställdhet,
- att kommunerna använder sig av sådana instrument som ökar kunskapen om fritiden,t.ex. att kultur- och fritidsvaneundersökningar genomförs vari jämställdhetsperspektivet ingår,
- att kommunerna vid genomförandet av en jämställd fritidspolitik gör jämställdhetskonsekvensanalyser inför såväl investeringar som avvägningar i driftsbudgetar mellan öppen verksamhet och stöd till föreningsliv,
- att jämställdhetskonsekvensanalyser görs vid den kommunala fysiska planeringen, såväl vid om- och tillbyggnation av befintliga anläggningar och miljöer som vid nyproduktion, exempelvis genom att:
utrymme ges för fritidsverksamhet och fritidsaktiviteter i mindre och enklare lokaler med anslutning till boendemiljön;
- hänsyn tas till kvinnors säkerhet genom att förlägga motionsspår i närhet av bostadsområden eller längs upplysta gångvägar och att anläggningar planeras så att kvinnor känner sig trygga;
- satsa på olika typer av öppna och lätt tillgängliga verksamheter;
- kommunerna kontinuerligt genomför s.k. tjejronder, liknande skyddsronder, där man fastställer krav på den fysiska miljön som utgår från kvinnors och flickors välbefinnande och behov,
- att arkitekttävlingar utlyses, där representanter för stat och kommun samarbetar, för att ta fram förslag till nya former av fritidsanläggningar och till ombyggnationer av befintliga anläggningar för att möjliggöra alternativ användning,
- att i enlighet med Kommunallagens 8 kap. 20 § om självförvaltningsorgan uppmanas kommunerna att pröva möjligheterna till nya förvaltnings- och beslutsformer av fritidsanläggningar och där eftersöka en bred medborgerlig och tvärsektoriell sammansättning,
- att kommunerna skapar en förvaltningsövergripande funktion som arbetar samordnande och uppsökande med ansvar för att informera om och tillhandahålla information om fritidsutbudet i kommunen,
Det offentliga gentemot organisationer m.fl.
- att jämställdhet skall vara ett övergripande mål i det offentliga stödet på samtliga nivåer till folkbildningen,
- att jämställdhet skall vara ett övergripande mål på samtliga nivåer inom kulturpolitiken,
- att jämställdhet skall vara ett övergripande mål för det offentliga stödet på samtliga nivåer till idrotten,
- att jämställdhet skall vara ett övergripande mål på samtliga nivåer för det offentliga stödet till ungdoms- och övriga organisationer,
- att erforderlig könsdifferentierad statistik skall vara ett krav på återrapportering för myndigheter och organisationer på såväl central, regional som lokal nivå, vilka erhåller statliga och kommunala bidrag,
- att organisationer som erhåller offentligt stöd utför kvalitativa utvärderingar ur ett genusperspektiv av verksamheten i föreningar och att folkrörelser uppmuntras, att för egna behov av uppföljning utifrån uppställda jämställdhetsmål, utveckla riktlinjer för en tydlig redovisningsform av den interna medelfördelningen i föreningarna.
Forskning och utvecklingsarbete
- att medel till forskning om flickors och kvinnors fritid med ett genusteoretiskt perspektiv avsätts. Forskning om socialt eftersatta gruppers möjligheter att tillgodogöra sig de offentliga medlen för fritidsverksamhet uppmuntras. Frågan bör aktualiseras i anslutning till den forskningspolitiska propositionen och kopplas till det föreslagna forskningsprogrammet om ideella sektorn,
- att regeringen ställer resurser till förfogande för lokal utveckling av nyskapande kultur- och fritidsverksamhet som utgår från flickors behov, och finner aktiva former för detta. Invandrarflickors situation bör uppmärksammas,
- att på ett lokalt plan initiativ tas till att sjukvård, socialtjänst och försäkringskassa samarbetar med frititidssektorn runt frågor om hur fritid kan integreras i ett aktivt folkhälso- och rehabiliteringsarbete och att personal som berörs av arbetet ges möjlighet till fortbildning och kompetensutveckling utifrån detta perspektiv.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har vid en rad tillfällen behandlat frågan om jämställdhet inom idrotten. Då det gäller behandlingen av sådana frågor under åren 1991 och 1992 hänvisar utskottet till de av riksdagen godkända betänkandena 1990/91:KrU17 och 1991/92:KrU15.
Våren 1993 uppehöll sig utskottet ingående vid frågan om hur jämställdheten inom idrottsrörelsen kan främjas. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1992/93:KrU14 lämnade utskottet en redovisning för den jämställdhetsplan som antagits vid riksidrottsmötet 1989. Vidare erinrade utskottet bl.a. om att samma riksidrottsmöte antagit handlingsprogrammet Idrottspolitisk offensiv, i vilket också jämställdhetsarbetet behandlades (se närmare härom bet. 1990/91:KrU17). Under beredningen i kulturutskottet av det då aktuella ärendet lämnade på utskottets begäran företrädare för Riksidrottsförbundet (RF), utöver den skriftliga information som fanns tillgänglig, information om förbundets jämställdhetsarbete.
Utskottet ansåg med följande motivering att det inte var erforderligt med något riksdagens initiativ med anledning av de i ärendet behandlade motionerna.
Föreningslivet har - som bl.a. anges i direktiven till Utredningen om statens bidrag till ideella organisationer (dir. 1992:81) - en viktig roll i arbetet för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Kulturutskottets ställningstaganden då utskottet prövar frågor om bidrag till olika organisationer sker med utgångspunkt i dessa värderingar. Idrottsrörelsen är landets största folkrörelse och aktiverar fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Utskottet har noterat det arbete som pågår för att förverkliga RF:s jämställdhetsmål. Trots detta arbete ger de uppgifter som utskottet inhämtat under ärendets beredning anledning till farhågor för att de mål som har satts upp inte kommer att kunna uppfyllas. Utskottet vill därför anföra följande.
Förverkligandet av jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag i arbetet för att stärka idrottens trovärdighet. Som utskottet framhållit i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KrU15 måste arbetet föras framåt på alla plan inom RF. Oavsett det stora ansvar som åvilar de enskilda föreningarna och förbunden har RF ett övergripande ansvar för att målen uppnås. Det kan därför med fog krävas att RF med kraft driver frågan så att uppsatta mål nås och jämställdheten bland rörelsens medlemmar utvecklas vidare. Härvid bör varken särskilda bestämmelser om kvinnorepresentation i olika beslutande organ eller ekonomiska styrmedel vara uteslutna. I sammanhanget bör också framhållas att RF skall lämna en redovisning av det lokala aktivitetsstödets könsmässiga fördelning till regeringen senast den 1 oktober 1993. Denna redovisning kan ge anledning till förnyade överväganden om reglerna för fördelning av stödet.
Det har upplysts att riksidrottsmötet i år kommer att erhålla en rapport med utvärdering av pågående jämställdhetsarbete. Utskottet utgår från att innehållet i rapporten övervägs ingående av riksidrottsmötet och föranleder de ställningstaganden som framstår som motiverade för att RF skall kunna ta sitt ansvar på området. Utskottet har noterat att bl.a. frågan om ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet kan komma att aktualiseras vid riksidrottsmötet. Av propositionen kan utläsas att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrottsrörelsen. Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att regeringen vid kommande överväganden av frågor som rör idrottsrörelsen, bl.a. anslagsfrågor, beaktar resultaten av RF:s insatser på jämställdhetsområdet.
Även våren 1994 behandlade utskottet ingående frågan om jämställdhet inom idrotten. Detta skedde liksom tidigare år vid prövningen av anslaget Stöd till idrotten. I sammanhanget behandlades fyra motioner i ämnet. Utskottet lämnade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KrU11 en redovisning för bl.a. en rapport till Riksidrottsmötet 1993 om RF:s jämställdhetsarbete åren 1989-1993 (se s. 7 i bet). Då det gäller det fortsatta jämställdhetsarbetet framgick av rapporten följande.
RF är medvetet om att idrottsrörelsen har mycket långt kvar tills en verkligt jämställd idrott är uppnådd. Totalt 12 SF har en egen handlingsplan för jämställdhet. Drygt 23 SF har fattat policybeslut för att öka kvinnornas andel vid rekrytering. Däremot har fortfarande ca 22 SF inte antagit vare sig handlingsplan eller policybeslut. RF uppmanar till krafttag och fortsatt intensifierat arbete i enlighet med jämställdhetsplanen. Idrottens jämdställdhetsarbete inriktas under de kommande två åren på följande. Intensifiera arbetet och styr ekonomiskt - ansvaret för genomförandet av jämställdhetsplanen ligger på beslutsfattarna i RS, SF och distriktsförbunden. Samverkan med idrottens stödorgan, t.ex. SISU, är viktig. Uppgifter utifrån jämställdhetsplanens delmål skall årligen sammanställas och användas som ett kriterium vid fördelningen av det statliga bidraget till SF. Det statliga lokala aktivitetsstödets fördelning mellan idrott som utövas av flickor resp. pojkar skall följas upp och förslag till åtgärder ges. Fokusera inom följande områden - forskning, utbildning och nätverk/idrottspolitiskt arbete.
Efter en redovisning för motionsförslag om jämställd idrott, anförde utskottet följande.
Utskottet anser att förverkligandet av jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag i arbetet på att stärka idrottens trovärdighet. Utskottet har redogjort för det arbete som pågår för att förverkliga dessa mål. Rapporten om RF:s jämställdhetsarbete åren 1989-1993 tyder emellertid på att det kommer att krävas mer kraftfulla insatser. Utskottet anser det angeläget att innehållet i rapporten föranleder de åtgärder som krävs för att de uppsatta målen skall uppnås. Som utskottet under våren 1993 framhöll måste jämställdhetsarbetet, för vilket RF har ett övergripande ansvar, föras fram på alla plan inom rörelsen (bet. 1992/93:KrU14). Utskottet uttalade även att ekonomiska styrmedel inte borde vara uteslutna.
Utskottet vill framhålla att en fortlöpande redovisning, med särskilt avseende på bidragsfördelningen mellan kvinnor och män, av anslagsdispositionen inom RF är ett värdefullt instrument för RF och omgivningen vid bedömningen av hur jämställdhetsarbetet utvecklas och främjas. Enligt vad som framgår av budgetpropositionen har RF på uppdrag av regeringen redovisat den könsmässiga fördelningen av bidraget till lokal ungdomsverksamhet avseende budgetåret 1992/93. Härav framgår att av deltagartillfällena utgjorde 40 % tillfällen för flickor och 60 % för pojkar, vilket motsvarar den könsmässiga fördelningen av medlemmarna i aktuell ålder. Utskottet har inhämtat att RS beslutat att, inför bidragsfördelningen till SF nästkommande budgetår, från SF inhämta uppgifter utifrån jämställdhetsplanens delmål och låta dessa som ett kriterium bland andra ligga till grund för bidragsfördelningen. Vidare har, som ovan nämnts, RIM år 1993 uppdragit åt RS att utreda framtida bidragsmodeller och penningströmmar inom idrotten och därvid bl.a. lämna förslag till fördelning av idrottens totala anslag, framtida fördelning av SF-anslaget och kommande regler för det lokala aktivitetsstödet. Utskottet anser sig kunna förutsätta att RS därvid kommer att uppmärksamma frågan om ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet.
Av propositionen kan utläsas att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om jämställdhet inom idrotten. Mot bakgrund härav och med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående förutsätter utskottet att regeringen vid kommande överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar resultaten av insatserna på jämställdhetsområdet. Något initiativ från riksdagen i här aktuellt avseende är därför inte erforderligt.
De aktuella motionsyrkandena avstyrktes således.
Utskottet avstyrkte med en särskild motivering också ett motionskrav om en idrottsutredning med kvinnoprofil (se bet. s. 10).
Utskottet
Utskottet behandlar i betänkandet fem motioner som avser frågor om jämställd idrott. I två av motionerna berörs även frågor som avser jämställdhet mellan könen då det gäller kommunala resurser till andra fritidsaktiviteter än idrott. Efter ett inledande avsnitt behandlar utskottet först frågan om idrottsrörelsens egna insatser för jämställdhet. Därefter behandlas kommunernas fördelning mellan könen av resurser till idrott och andra fritidsaktiviteter. Slutligen behandlar utskottet i korthet vissa särskilda frågor om jämställd idrott, bl.a. frågan om forskning om jämställd idrott.
Allmänna bakgrundsuppgifter
Som en bakgrund till den formella behandlingen av motionsyrkandena vill utskottet lämna följande information. Utskottet har under en följd av år behandlat frågor om jämställd idrott. Detta har skett i anslutning till behandlingen av frågor om statens stöd till idrotten. Såväl våren 1993 som våren 1994 ägnade utskottet stor uppmärksamhet åt jämställdhetsfrågorna. De nu aktuella motionsyrkandena väcktes i januari 1995. Senare under våren 1995 tillkallades efter regeringens bemyndigande en särskild utredare för att kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor och män och analysera fördelningen av offentliga resurser till sådan verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Utredaren som arbetat som en kommitté med namnet Fritidsutredningen skulle bl.a. som ett led i fullgörandet av sitt uppdrag undersöka de offentliga resursernas fördelning inom fritidssektorn i kommuner och föreningar. Slutresultatet av utredarens arbete har nyligen redovisats i betänkandet (SOU 1996:3) Fritid i förändring. Enligt vad utskottet inhämtat kommer betänkandet inom kort att bli föremål för remissbehandling. Här bör också nämnas att Riksidrottsmötet 1995 hölls i slutet av förra året och att det vid mötet fattades en rad beslut som har till syfte att förbättra jämställdheten inom idrotten. Vid bedömningen av motionsyrkandena måste således tas hänsyn till en rad omständigheter som inträffat sedan motionerna väcktes.
Riksidrottsmötet antog år 1989 en jämställdhetsplan inför 1990-talet. Planen syftade till att klargöra målen för jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen och att visa på de vägar på vilka målen för jämställdhetsarbetet kan och bör uppnås. Jämställd idrott innebär enligt planen:
- att flickor och pojkar, kvinnor och män, ges lika möjligheter att utöva sin idrott,
- att kvinnlig och manlig idrottsutövning värderas lika och prioriteras på ett likvärdigt sätt,
- att kvinnor och män har lika stort inflytande i beslutande organ,
- att både kvinnors och mäns kunskaper, erfarenheter och värderingar tas till vara och får påverka idrottens utveckling,
- att arbetsformer och fördelning av uppdrag utformas så att kvinnor och män får lika stora möjligheter att medverka.
Följande delmål för jämställdhetsarbetet under tiden fram till år 1995 sattes upp:
- inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer skall kvinnor och män vara representerade med minst 40 % år 1995 (gäller med undantag av idrotter som har en mycket låg andel kvinnliga medlemmar),
- valberedningar på alla nivåer vilka väljs fr.o.m. år 1989 skall bestå av lika antal kvinnor och män,
- andelen kvinnliga och manliga tränare skall senast år 1995 motsvara könsfördelningen bland de aktiva inom resp. idrott,
- andelen kvinnlig personal på högre befattningar, såsom konsulent, generalsekreterare och liknande, skall uppgå till minst 30 % år 1995.
Samtidigt med jämställdhetsplanen antog riksidrottsmötet 1989 handlingsprogrammet Idrottspolitisk offensiv. Även i detta program behandlas jämställdhetsarbetet.
Vid det riksidrottsmöte som hölls i slutet av förra året redovisades en utvärdering av den år 1989 antagna jämställdhetsplanen. Riksidrottsstyrelsens bedömning har i sin helhet redovisats i ett föregående avsnitt, till vilket utskottet hänvisar. Riksidrottsstyrelsen konstaterar bl.a. att ett intensivt arbete bedrivits för att idrottsrörelsen skulle nå de uppsatta målen och att synbara resultat uppnåtts men att de ovan angivna delmålen inte nåtts. Därför krävs det ett fortsatt jämställdhetsarbete på alla nivåer inom idrottsrörelsen. Riksidrottsstyrelsen hänvisar bl.a. till att jämställdhetsaspekter måste genomsyra samtliga verksamhetsområden. I det vid mötet föreslagna idéprogrammet har det skett en integration av jämställdhetsfrågan i de olika delområdena. Samma strävan finns i det föreslagna verksamhetsprogrammet. För att tydligt markera allvaret bakom de mål som ställts upp på jämställdhetsområdet föreslog Riksidrottsstyrelsen vissa stadgeändringar som med omedelbar verkan skulle träda i kraft. Riksidrottsmötet beslöt i enlighet med styrelsens förslag att det i Riksidrottsförbundets stadgar skulle införas könskvotering vid val av såväl de idrottsgemensamma organ som tillsätts av Riksidrottsmötet som styrelserna i distriktsförbunden. Specialidrottsförbunden ålades att i sina stadgar samt i normalstadgar för specialidrottsdistriktsförbunden skriva in en regel om att styrelser och valberedningar skall bestå av representanter för båda könen.
Här bör också nämnas att Fritidsutredningen bland sina förslag också föreslagit en rad åtgärder som, om de genomförs, har direkt betydelse för idrottens jämställdhetsarbete. Således har utredningen föreslagit att jämställdhet skall vara ett övergripande mål för det offentliga stödet på samtliga nivåer till idrotten.
Idrottsrörelsens jämställdhetsmål
I enlighet med vad utskottet tidigare framhållit är förverkligandet av de av idrottsrörelsen uppställda jämställdhetsmålen ett viktigt inslag i arbetet på att stärka idrottens trovärdighet. Samtidigt som det kan beklagas att de år 1989 uppställda delmålen på området inte uppnåtts, kan utskottet konstatera att Riksidrottsmötet fattat beslut om kvotering till beslutande organ inom idrottsrörelsen som framstår som ägnade att påskynda måluppfyllelsen. Riksidrottsmötet har också fattat andra beslut som likaledes synes ägnade att påskynda måluppfyllelsen. Utskottet tänker härvidlag på den uppmärksamhet jämställdhetsfrågan ägnas i det vid mötet antagna idéprogrammet och i det antagna förslaget till verksamhetsinriktning för de närmaste åren.
Regeringen uppmärksammar fortlöpande frågan om jämställdhet inom idrotten (se bl.a. bet. 1993/94:KrU11). Utskottet förutsatte våren 1994 att regeringen vid kommande överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar resultatet av insatserna på jämställdhetsområdet. Med hänsyn till innehållet i de förslag som Fritidsutredningen lagt fram och som bl.a. innebär att jämställdhet skall vara ett övergripande mål för det offentliga stödet på samtliga nivåer till idrotten får regeringen anledning att inom en nära framtid pröva om den skall förelägga riksdagen förslag som innebär att jämställdhet inom idrotten skall främjas genom ekonomiska styrmedel. Remissbehandlingen av utredningens slutbetänkande bör inte föregripas.
Utskottet vill framhålla att jämställdhetsfrågan inom idrotten fortfarande har hög aktualitet. Vad utskottet anfört i det föregående innebär att utskottet står fast vid vad utskottet uttalade våren 1994 i här aktuellt avseende, nämligen att utskottet förutsätter att regeringen vid kommande överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar resultatet av insatserna på jämställdhetsområdet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet att riksdagen tar något initiativ med anledning av motionskraven i motion Kr413 (kds) yrkande 8, motion Kr417 (fp) yrkande 3 och motion A807 (c) yrkande 41, samtliga yrkanden i motsvarande del. Vad som i här aktuellt avseende - utan att något formellt yrkande framställs - anförs i motion Kr412 (c) yrkande 7 bör enligt utskottets mening inte heller föranleda något riksdagens initiativ.
Kommunernas insatser för jämställd idrott och annan fritidsverksamhet
I tre motioner tas upp frågor om kommunernas insatser för jämställd idrott. Motionärerna bakom motion Kr412 (c) anser - med hänvisning till minskade insatserna i kommunerna till idrott och fritid - att det finns skäl att göra en grundlig analys av hur det påverkar jämställdheten inom idrotten. Motionärerna utvecklar detta närmare. Resultatet av den begärda analysen bör utgöra underlag för att öka jämställdheten inom idrotten. Likartade synpunkter om effekterna av minskade kommunala insatser på idrottsområdet anförs i motion A802 (fp). Motionärerna anser att en rimlig målsättning i kommunerna bör vara att resurser för fritid styrs mot en större jämställdhet mellan kvinnor och män och att utgångspunkten bör vara att fördelningen mellan kvinnliga och manliga idrottsaktiviteter blir lika stor. I motion A807 (c) anförs att det är angeläget att alla kommunalpolitiker tar sitt ansvar och vågar prioritera flickors idrott.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Som inledningsvis angetts tillsattes Fritidsutredningen, sedan de här aktuella motionerna väcktes. I utredningsdirektiven angavs att utredaren skall undersöka de offentliga resursernas fördelning inom fritidssektorn i kommuner och föreningar. Utredaren borde vidare bl.a. belysa om något av könen missgynnas i denna fördelning och i sådan fall närmare analysera orsakerna till detta samt överväga om och hur omprioriteringar av resurserna kan ske.
I enlighet med sina direktiv har utredaren gjort en analys av fördelningen av de offentliga resurserna till kvinnor och män. Utredaren har inventerat de fritidsvaneundersökningar som redan finns, t.ex. i Statistiska centralbyråns (SCB:s) material. En egen kommunundersökning har gjorts i samarbete med Kommunförbundet i form av en enkät till samtliga kommuner. Vidare har en specialstudie gjorts av åtta kommuner utifrån deras egna kultur- och fritidsvaneundersökningar. Fördjupade studier har därefter gjorts beträffande två av dessa åtta kommuner. Utredaren har också uppdragit åt Idrottsekonomiskt centrum (IEC) att kartlägga hur kostnader inom fritidssektorn fördelas mellan könen.
Utredaren (s. 98-99) anger att resultatet av undersökningarna visar att ca 60 % av kontantbidragen och ca 60 % av anläggningsbidragen kommer män till del och att således ca 40 % av dessa bidrag kommer kvinnor till del. Utredaren påpekar att siffrorna inte får uppfattas som exakta då beräkningsinstrumenten varit alltför trubbiga och då det saknas relevant information om könsfördelningen bland anläggningsnyttjarna och frekvens i nyttjande. Ingen beräkning visar dock att flickorna tillgodogjort sig mer än pojkarna av resurserna.
Utredaren anför på grundval av framtaget material att den största delen av det kommunala stödet - ca 70 % - går till anläggningar och att det är män som dominerar utnyttjandet av anläggningar. De ungdomar som är med i föreningsdrivna aktiviteter får större delen av det kommunala stödet inom fritidssektorn. De som dessutom bedriver sin föreningsdrivna verksamhet i kommunala anläggningar får ut mest av det kommunala stödet inom fritidssektorn. Enligt enkäten är den vanligaste kommunala satsningen, när flickor skall prioriteras, byggande av ridhallar. Redovisningen av aktivitetsbidrag inom kommunerna är könsneutral. Bidragssystemet gynnar hög aktivitet och sammankomster med flera deltagare, dvs. lagidrotter. Enligt utredaren visar resultaten av specialstudien av åtta kommuner att kontantbidragen baserade på aktivitet och deltagarantal tenderar att missgynna flickor.
Utredaren konstaterar att kommunerna i mycket varierande omfattning har gjort egna undersökningar av medborgarnas fritidsvanor och att många kommuner fattar fritidspolitiska beslut utan ordentligt beslutsunderlag.
På grundval av det utredningsmaterial som Fritidsutredningen tagit fram har den framfört ett stort antal förslag som rör kommunernas fritidsverksamhet. Dessa har redovisats i ett föregående avsnitt. Remissorganen har således fått ett rikt material att diskutera, då det gäller såväl fakta som förslag. Utskottet har under hand inhämtat att remissen kommer att bli omfattande och bl.a. kommer att rikta sig till ett stort antal kommuner. Det finns anledning anta att de synpunkter som kommer att framföras av remissinstanserna kommer att kunna tillföra ärendet värdefulla synpunkter. Självfallet bör riksdagen inte föregripa synpunkterna från remissinstanserna och den fortsatta beredningen av ärendet i regeringskansliet. Motionerna i här aktuella delar bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd (motion Kr412 (c) yrkande 7, motion A802 (fp) yrkande 7 och motion A807 (c) yrkande 41 delvis).
Forskning
I motion Kr417 (fp) anförs att forskningen om kvinnors situation i idrotten bör uppmärksammas.
Utskottet delar denna uppfattning. Det är därför glädjande att frågan om forskning och utvecklingsarbete i ett bredare perspektiv - som avser även annan fritidsverksamhet än idrott - tagits upp av Fritidsutredningen. Utredaren föreslår, som framgår av ett tidigare avsnitt, att medel avsätts till forskning om flickors och kvinnors fritid med ett genusteoretiskt perspektiv. Även denna fråga bör kunna få en bredare belysning av remissinstanserna. Inte heller i här aktuellt avseende bör remissbehandlingen och den fortsatta beredningen i regeringskansliet av ärendet föregripas. Motionen påkallar inte någon riksdagens åtgärd i här aktuell del (yrkande 3 delvis).
Skolan
Slutligen tar utskottet upp två frågor som avser skolan och jämställd idrott.
Motionärerna bakom motion Kr413 (kds) yrkar att kvotering vid intagningen på idrottsgymnasier skall införas så att lika många flickar som pojkar får möjlighet att utöva och utveckla sin idrott samtidigt som de studerar.
Med anledning av vad motionärerna anfört har utskottet inhämtat följande. Sedan riksdagen förra året beslutat om vissa förändringar i fråga om de riksrekryterande idrottsutbildningarna, fattade Skolverket i december månad beslut om innehållet i föreskrifter rörande dessa utbildningar (SKOLFS 1995:63). Antalet intagningsplatser uppgår till totalt 500, varav 353 avser individuella idrotter. Könsfördelningen innebär att 42,8 % av platserna skall tilldelas kvinnor. Merparten av platserna för ett visst specialidrottsförbund på viss ort är jämt fördelade mellan män och kvinnor. I vissa sporter - bandy, ishockey och tyngdlyftning - är samtliga platser avsedda för män. Av platserna för ridsport och konståkning är 30 % avsedda för män och 70 % för kvinnor.
Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte är motiverat med något riksdagens initiativ med anledning av motion Kr413 i aktuell del (yrkande 8 delvis).
Den främsta grunden till idrottsintresse läggs i skolan, anförs i motion A807 (c). Skolans idrottsundervisning måste utformas så att flickor känner sig delaktiga och stimuleras till fortsatt motion och idrottsutövande på fritiden.
Enligt kursplanen för idrott och hälsa i grundskolan (SKOLFS 1994:3) skall eleverna få en bred erfarenhet av olika aktiviteter och så småningom kunna välja vad som passar dem bäst. De skall också kunna ta ansvar för sin egen fysiska träning och utveckla ett bestående intresse för motion, idrott och friluftsliv. Bland de mål som särskilt uttrycks för undervisningen kan nämnas att skolan skall sträva efter att eleverna får förståelse och ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet och grundlägger goda vanor som kan leda till hälsa och välbefinnande och att eleven utvecklar förmågan att leka och idrotta på egen hand eller tillsammans med kamrater och ta ett växande ansvar för sin egen fysiska träning . Undervisningen skall ta hänsyn till elevernas skilda förutsättningar och bidra till jämställdhet genom att beakta de könskillnader som finns mellan flickor och pojkar när det gäller t.ex. fysisk förmåga, skaderisker, kroppsuppfattning och förutsättningar i övrigt. Liknande riktlinjer finns i kursplanen för idrott och hälsa i gymnasieskolan (SKOLFS 1994:9).
Såvitt kulturutskottet kan finna - utbildningsfrågor bereds i utbildningsutskottet - har de redovisade läroplanerna ett sådant innehåll att idrottsundervisningen kan få en sådan inriktning som motionärerna syftar till. Syftet med motionskravet får därmed anses tillgodosett (motion A807 yrkande 41 delvis). Det ankommer på de enskilda kommunerna, skolorna och lärarna att leva upp till de ambitioner som anges i läroplanerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande idrottsrörelsens jämställdhetsmål
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr413 yrkande 8 i denna del, motion 1994/95:Kr417 yrkande 3 i denna del och motion 1994/95:A807 yrkande 41 i denna del,
2. beträffande kommunernas insatser för jämställd idrott och annan fritidsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr412 yrkande 7, motion 1994/95:A802 yrkande 7 och motion 1994/95:A807 yrkande 41 i denna del,
3. beträffande viss forskning
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr417 yrkande 3 i denna del,
4. beträffande kvotering vid intagning till idrottsgymnasier
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr 413 yrkande 8 i denna del,
5. beträffande viss fråga om utformningen av idrottsundervisningen
att riksdagen avslår motion A807 yrkande 41 i denna del.
Stockholm den 12 mars 1996
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Lars Lilja (s), Erik Arthur Egervärn (c), Tuve Skånberg (kds) och Elizabeth Nyström (m).
Särskilda yttranden
1. Idrottsrörelsens jämställdhetsmål (mom. 1)
Ewa Larsson (mp) anför:
Det ekonomiska stödet skall fördelas på sådant sätt att flickor får stöd för den idrott de faktiskt utövar. De skall inte behöva göra om sig för att få ekonomiskt stöd på lika villkor. I det sammanhanget vill jag påminna om att den största sportgrenen för flickor är ridsport. Många ägnar sig dessutom åt fritidsverksamheter såsom motionsgymnastik och dans, verksamheter som har svårt att erhålla ekonomiskt stöd i dag.
2. Utformningen av utskottets hemställan (samtliga mom.)
Ewa Larsson (mp) anför:
Jag har ställt mig bakom betänkandet i dess helhet. Betänkandet genomsyras av en positiv syn på insatser för jämställd idrott. Aktuella motioner får ett mycket positivt bemötande. Därför anser jag att motionerna ej skulle ha avslagits utan ansetts besvarade.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 Riksidrottsmötet 1995, m.m. 2 Vissa bakgrundsuppgifter 2 Utvärdering av idrottens jämställdhetsplan 1989 1995 3 Beslut av RIM 1995 rörande jämställdhetsrapporten 4 Idéprogram för idrottsrörelsen 4 Verksamhetsinriktning och ekonomisk plan för 1996 1997 4 Fritidsutredningen 5 Tidigare riksdagsbehandling 7 Utskottet 9 Allmänna bakgrundsuppgifter 9 Idrottsrörelsens jämställdhetsmål 11 Kommunernas insatser för jämställd idrott och annan fritidsverksamhet 12 Forskning 13 Skolan 13 Hemställan 14 Särskilda yttranden 15 1. Idrottsrörelsens jämställdhetsmål (mom. 1) 15 2. Utformningen av utskottets hemställan (samtliga mom.) 15