Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2001/02:MJU18

Jakt och viltvård

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 55 motionsyrkanden från
de allmänna motionstiderna 2000 och 2001 om jakt och
viltvård.  I  motionerna  tas  upp  frågor  om bl.a.
skyddsjakt  efter skarv och säl, småviltjakt,  övrig
jakt,   ersättning    för   viltskador   och   vissa
administrativa   frågor.    De   flesta   motionerna
behandlar  frågor  där  riksdagen   i  huvudsak  har
delegerat beslutanderätten till regeringen.

Utskottet  avstyrker samtliga motionsyrkanden  med
hänvisning till  bl.a.  tidigare ställningstaganden,
pågående arbete på området  och  i  avvaktan  på den
samlade   redovisning   av  regeringens  arbete  med
jaktfrågor som utskottet förordade våren 2000.
I  betänkandet  finns  19   reservationer   och  3
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Skyddsjakt på skarv

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:MJ902
yrkande 1, 2000/01:MJ904 yrkande 2, 2000/01:MJ909
yrkande   2,   2000/01:N318   yrkande  3  delvis,
2001/02:MJ214 yrkande 1 och 2001/02:MJ522 yrkande
2 delvis.
Reservation 1 (m, kd, c)

2. Skyddsjakt på säl

Riksdagen   avslår   motionerna  2000/01:MJ907,
2000/01:MJ911    yrkande    5,     2000/01:MJ916,
2000/01:N318   yrkande  3  delvis,  2001/02:MJ420
yrkande  7 delvis,  2001/02:MJ431,  2001/02:MJ432
och 2001/02:MJ522 yrkande 2 delvis.
Reservation 2 (m, kd, c)

3. Ersättning för skador orsakade av säl
och förbud mot skyddsjakt på gråsäl

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ439 yrkandena
1-3.
Reservation 3 (mp)

4. Lokal förvaltning av småviltsjakten

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:MJ913
yrkande 1 och 2001/02: MJ525 yrkande 4.

5. Samordnade jakttider för
småviltsjakten

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:MJ913
yrkande 2 och 2000/01: MJ917.

6. Samordning mellan Sverige och Norge av
jakttider och rättigheter för jakt på ripa

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ910.
Reservation 4 (m)

7. Jakttider på tjäder, orre och järpe

Riksdagen  avslår motion 2001/02:MJ276  yrkande
2.

8. Skyddsjakt på vissa fågelarter

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:MJ903
yrkandena 2 och  3,  2001/02:MJ281, 2001/02:MJ441
och 2001/02:MJ512.

9. Dubbelregistrering av licensområde för
älgjakt

Riksdagen avslår motionerna  2000/01:MJ914  och
2001/02:MJ525 yrkande 3.

10. Fri avskjutning av älgkalvar och
rådjurskid m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ446.
Reservation 5 (fp)

11. Grytjakt på rödräv och grävling

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ271.
Reservation 6 (v, mp)

12. Jakt på hotade arter

Riksdagen  avslår  motion 2000/01:MJ743 yrkande
3.
Reservation 7 (mp)

13. Utredning om ersättning till
jakträttshavare för skador av rovdjur

Riksdagen avslår motion  2001/02:MJ206  yrkande
3.
Reservation 8 (m, kd, c, fp)

14. Ersättning för skadeförebyggande arbete
och för rovdjursskador

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ227
yrkande    3,   2001/02:MJ248   yrkande   3   och
2001/02:MJ394.
Reservation 9 (m, kd, c)

15. Skador på djur vid fäbodbruk

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ414.
Reservation 10 (v)

16. Besittningsskydd och förlängning vid
jakträttsupplåtelser

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ455.
Reservation 11 (m)

17. Besvärsrätten för beslut i
jaktärenden

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ454.
Reservation 12 (m)

18. Beslutande myndighet för skyddsjakt på
varg

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:MJ227 yrkande
6.
Reservation 13 (m, c)

19. Medel ur Jaktvårdsfonden

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:MJ911
yrkande 2 och 2000/01: MJ920 yrkande 4.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)

20. Registren för jaktkort och
jägarexamen

Riksdagen avslår motion  2000/01:MJ911  yrkande
3.

21. Statlig representation i
jägarorganisationerna

Riksdagen  avslår  motion 2000/01:MJ920 yrkande
5.
Reservation 15 (c, fp)

22. Viltforskningsråd

Riksdagen avslår motion  2000/01:MJ911  yrkande
1.

23. Miljömål för djur

Riksdagen avslår motion 2000/01:MJ826.
Reservation 16 (c, fp)

24. Hänsynsfull och långsiktigt hållbar
jakt

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:MJ418 yrkande
19.
Reservation 17 (mp)

25. Jaktens betydelse för viltvården

Riksdagen  avslår motion  2000/01:N385  yrkande
13.
Reservation 18 (m, kd)

26. Utvidgad skyddsjakt på rovdjur

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:MJ227
yrkande 5 och 2001/02: MJ248 yrkande 2.
Reservation 19 (m, c)

27. Omprövning av samernas jakt- och
fiskerätt

Riksdagen avslår  motion  2000/01:K378  yrkande
14.

28. Jakt i reservat

Riksdagen  avslår  motion 2000/01:MJ911 yrkande
7.

29. Inventering av kungsörnsstammen m.m.

Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ355.

Stockholm den 19 mars 2002

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar


Ulf Björklund

Följande ledamöter har  deltagit  i  beslutet: Ulf
Björklund  (kd),  Sinikka  Bohlin (s), Göte  Jonsson
(m),  Kaj  Larsson  (s), Alf Eriksson  (s),  Carl  G
Nilsson  (m), Ingemar  Josefsson  (s),  Ann-Kristine
Johansson  (s),  Kjell-Erik  Karlsson  (v), Caroline
Hagström   (kd),   Per-Samuel   Nisser   (m),  Maria
Wetterstrand  (mp),  Eskil  Erlandsson  (c),  Harald
Nordlund  (fp), Michael Hagberg (s), Willy Söderdahl
(v) och Berit Adolfsson (m).

2001/02

MJU18


Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I   betänkande   1999/2000:MJU17   Jaktens   villkor
konstaterade utskottet att, även om beslutanderätten
i  jakt-   och   viltvårdsfrågor   i   huvudsak  har
delegerats till regeringen, det kan föreligga  behov
av  en samlad redovisning från regeringens sida till
riksdagen.  Med  anledning härav och mot bakgrund av
det  stora antalet  jakt-  och  viltvårdsfrågor  som
aktualiseras  under  allmänna  motionstiden varje år
föreslog utskottet ett tillkännagivande med innebörd
att regeringen bör återkomma till  riksdagen  med en
samlad   redovisning   av   regeringens  arbete  med
jaktfrågor och vilka åtgärder som planeras för dessa
frågor. Redovisningen bör omfatta  bl.a.  frågan  om
nordisk  samordning  av jakttider, A- och B-licenser
vid    älgjakt,    jaktfrågornas    koppling    till
habitatdirektivet,   populationsförändringar    inom
olika   viltarter,   jakten  på  statens  mark  ovan
odlingsgränsen,   dubbelregistrering    av    privat
jaktmark (renskötande samers rätt att jaga på privat
mark) samt allmänningslagstiftningen och jakten m.m.
I  skrivelse 2001/02:75 Redogörelse för behandlingen
av riksdagens skrivelser till regeringen, som kommer
att  behandlas  av riksdagen våren 2002,  anförs att
ärendet bereds och att regeringen har för avsikt att
överlämna en skrivelse till riksdagen i frågan.

I detta betänkande  behandlas  55  motionsyrkanden
från  de  allmänna motionstiderna 2000 och  2001  om
jakt och viltvård.  Flera  av  de  frågor  som nu är
aktuella  behandlades  av  utskottet  våren  2000  i
betänkande 1999/2000:MJU17 Jaktens villkor och våren
2001    i   betänkande   2000/01:MJU9   Sammanhållen
rovdjurspolitik.  I  motionerna  tas  upp  frågor om
bl.a.  skyddsjakt efter skarv och säl, småviltsjakt,
övrig jakt,  ersättning  för  viltskador  och  vissa
administrativa frågor.

Utskottets överväganden


Skyddsjakt efter skarv och säl

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  ett  antal motioner (m,
kd)  om  utökad  skyddsjakt  på   skarv   med
hänvisning  till  pågående  arbete på området
och till en samlad redovisning av regeringens
arbete  med jaktfrågor. Med samma  motivering
avstyrker utskottet även ett flertal motioner
(m,  kd)  om  utökad  skyddsjakt  efter  säl.
Vidare avstyrker  utskottet en motion (mp) om
ersättning   för   sälskador,    förbud   mot
skyddsjakt  efter  säl  och  utvärdering  och
analys av ersättningarna för sälskador.

Motionerna

Frågan  om  utökad skyddsjakt på  skarv  tas  upp  i
motionerna    2000/01:MJ902     (m)    yrkande    1,
2000/01:MJ904  (m)  yrkande  2,  2000/01:MJ909   (m)
yrkande  2  och  2001/02:MJ214 (m) yrkande 1. Motion
2000/01:N318   (kd)   behandlar   skärgårdsfiskarnas
möjligheter  att  hålla  skarvbeståndet  på  en  för
näringen acceptabel  nivå  (yrkande 3 delvis), och i
motion  2001/02:MJ522 (kd) framhålls  betydelsen  av
att  skarvbeståndet   regleras   genom  traditionell
viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med
tydliga  regler  i form av tider och  andra  villkor
(yrkande 2 delvis).

Utökad skyddsjakt  på  säl behandlas i ett flertal
motioner.  I  motion 2000/01:MJ907  (m)  anförs  att
länsstyrelserna  bör  bevilja jakttillstånd och vara
tillsynsmyndighet. Enligt  motion  2000/01:MJ911 (m)
bör  Sverige  bevilja  samma  slags  tillstånd  till
skyddsjakt som Finland och Åland, dvs. för att sänka
skadenivåerna  (yrkande  5). Motionärerna  i  motion
2001/02:MJ431 (m) anser att  antalet sälar som skall
avskjutas måste öka väsentligt,  att  jakt  från båt
bör tillåtas och att det administrativa krånglet bör
minska. I motionerna 2000/01:MJ916 och 2001/02:MJ432
(båda  m) betonas vikten av att regeringen skyndsamt
återkommer  med  en redovisning av hur jakten på säl
skall bedrivas och  att beslut bör fattas snarast om
att jakt på säl skall  kunna  hänföras till reglerad
jakt.  Skärgårdsfiskarnas  möjligheter   att   hålla
sälbeståndet på en för näringen acceptabel nivå  tas
upp  i  motion  2000/01:N318  (kd) yrkande 3 delvis.
Enligt motion 2001/02:MJ420 (m)  bör  begränsad jakt
efter  säl  tillåtas  även  på  den  södra ostkusten
(yrkande 7 delvis). (Den del av motionsyrkandet  som
avser  allmän  jakt  på skarv kommer att behandlas i
utskottets ärende om naturvård, bet. 2001/02:MJU24.)
Regleringen  av  sälbeståndet   bör   enligt  motion
2001/02:MJ522 (kd) ske utifrån jaktetiska  principer
och  med  tydliga  regler  i form av tider och andra
villkor (yrkande 2 delvis).
Enligt motion 2001/02:MJ439 (mp) bör jakten på säl
upphöra   (yrkande  1),  budgetförstärkningarna   på
anslaget 42:6  Ersättning  för viltskador utvärderas
innan diskussionen om skyddsjakt återupptas (yrkande
2) och en analys göras av vilka  som  är berättigade
till  ersättning  för sälskador och av ersättningens
storlek (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Den allmänna jakttiden  på skarv avskaffades fr.o.m.
den  15  juni  1995  till  följd  av  en  ändring  i
jaktförordningen      (1987:905).       Förändringen
genomfördes  för  att  anpassa  svenska regler  till
direktiv 79/409/EEG om bevarande  av  vilda  fåglar,
fågeldirektivet.   Den   29   juni   1997   ändrades
fågeldirektivet   så   att  den  art  av  skarv  som
förekommer   i   Sverige  inte   längre   upptas   i
direktivets bilaga 1.  Detta  innebär  att  det inte
längre uppställs lika stränga krav som tidigare  när
det   gäller  åtgärder  för  bevarande  av  skarvens
livsmiljö  m.m.  Eftersom skarv inte har upptagits i
direktivets bilaga  2  är  det dock inte möjligt att
tillåta allmän jakt på skarv.  Däremot är skyddsjakt
tillåten  under vissa förutsättningar,  nämligen  om
det  på grund  av  ett  viltbestånds  storlek  finns
påtagliga  risker  för allvarliga skador av vilt får
enligt 7 § jaktlagen  (1987:259)  den  myndighet som
regeringen   bestämmer  besluta  om  jakt  för   att
förebygga eller  minska dessa risker. Med stöd av 24
§  jaktförordningen   får   Naturvårdsverket   eller
länsstyrelsen besluta om sådan jakt, och enligt 29 §
jaktförordningen får länsstyrelsen ge tillstånd till
skyddsjakt  på  vissa,  annars  fredade  djur om det
behövs  för  att  hindra att dessa orsakar avsevärda
skador  eller olägenheter  på  grund  av  beståndens
storlek eller av andra skäl.

Utskottet  har  inhämtat  att Naturvårdsverket har
upprättat   förslag   till   förvaltningsplan    för
mellanskarv  och  storskarv  med inriktning på bl.a.
skarvens  utbredning  och  utökade  möjligheter  för
länsstyrelsen  att  fatta  beslut   om   skyddsjakt.
Förslaget   kommer   att   fastställas   inom  kort.
Utskottet  vill även hänvisa till riksdagens  beslut
om en samlad  redovisning  av regeringens arbete med
jaktfrågor och vilka åtgärder som planeras för dessa
frågor (bet. 1999/2000:MJU17). Denna redovisning bör
enligt  utskottets  mening  kunna  ge  underlag  för
fortsatta   överväganden.   I   sammanhanget    vill
utskottet  upprepa  sitt  uttalande  våren  2000  då
utskottet  förutsatte att ansvariga myndigheter noga
följer   utvecklingen    av   skarvbestånden   (bet.
1999/2000:MJU17).   Mot  denna   bakgrund   föreslår
utskottet   att   motionerna    2000/01:MJ902    (m)
yrkande 1,     2000/01:MJ904    (m)    yrkande    2,
2000/01:MJ909  (m)   yrkande  2,  2000/01:N318  (kd)
yrkande  3 delvis och 2001/02:MJ214  (m)  yrkande  1
lämnas utan vidare åtgärd.
Med anledning  av  motion  2001/02:MJ522 (kd) vill
utskottet erinra om att enligt 27 § jaktlagen jakten
skall  bedrivas  så  att  viltet  inte  utsätts  för
onödigt  lidande  och så att människor  och  egendom
inte utsätts för fara.  Därmed bör även denna motion
i aktuell del kunna lämnas utan vidare åtgärd.
När det gäller skyddsjakt  efter  säl ankommer det
enligt 27 § jaktförordningen på Naturvårdsverket att
besluta  om  sådan  jakt  om  det  behövs  för   att
förhindra  skador.  Som utskottet konstaterade redan
våren 2000 har beståndet  av säl ökat. Samtidigt har
det  kustnära  fisket stora svårigheter,  och  bl.a.
åberopas  det stora  sälbeståndet  som  ett  viktigt
problem. I  ett  tillkännagivande uttalade riksdagen
att  regeringen  i samråd  med  berörda  myndigheter
borde vidta åtgärder som gör det möjligt att bedriva
någon form av jakt  för  att komma till rätta med de
angivna problemen (bet. 1999/2000:MJU17).  Utskottet
har  inhämtat  att Naturvårdsverket den 26 september
2001 beslutade att  150  gråsälar  skulle få skjutas
från  Stockholms  län  norrut  längs  kusten  t.o.m.
Norrbottens län under tiden den 26 september  t.o.m.
den  31 december enligt ett kvoteringssystem för  de
olika  länen.  När  jakttiden  hade  gått  ut  kunde
konstateras att endast 58 av de 150 tillåtna sälarna
hade skjutits. Utskottet vill även hänvisa till  vad
som  anförs  nedan  om Naturvårdsverkets uppdrag att
kartlägga skador av säl  och vars resultat kan komma
att innebära ändrade regler  om  skyddsjakt. Med det
anförda och i avvaktan på en samlad  redovisning  av
jakt-  och  viltfrågorna finner utskottet att syftet
med motionerna  2000/01:MJ907 (m), 2000/01:MJ911 (m)
yrkande 5,  2000/01:MJ916   (m),  2000/01:N318  (kd)
yrkande  3  delvis,  2001/02:MJ420   (m)  yrkande  7
delvis,  2001/02:MJ431 (m) och 2001/02:MJ432  (m)  i
väsentliga delar får anses tillgodosett.
Som utskottet  anfört ovan skall all jakt bedrivas
så att viltet inte  utsätts  för onödigt lidande och
så att människor och egendom inte  utsätts för fara.
Därmed  bör  motion  2001/02:MJ522  (kd)  yrkande  2
delvis lämnas utan vidare åtgärd.
Det ovan nämnda tillkännagivandet innebär även att
regeringen  bör ta ett övergripande ansvar  för  att
motverka ekonomiska  förluster och andra olägenheter
som fiskenäringen åsamkas  på grund av sälbeståndets
storlek. Utskottet vill mot den bakgrunden erinra om
att  Naturvårdsverket  har regeringens  uppdrag  att
kontinuerligt kartlägga  skador  av säl. Tillsammans
med  Fiskeriverket  bygger Naturvårdsverket  upp  en
verksamhet  för att registrera  skador  av  säl  och
skadornas omfattning.  Uppgifterna kommer att utgöra
en  del  av  underlaget  för  ställningstaganden  om
ändrade regler om skyddsjakt. Naturvårdsverket skall
på regeringens uppdrag även utreda beståndsstorleken
hos  säl  och skarv och redogöra  för  dessa  arters
effekter på ekosystemen där de förekommer. I samband
härmed skall eventuella genetiska skillnader belysas
liksom effekterna  på speciellt fisk och fiskbestånd
i olika typmiljöer.  Arbetet  skall  ske i samverkan
med Fiskeriverket och andra berörda myndigheter  och
redovisas  i  mars  2004.  En kortfattad redogörelse
över  arbetets fortskridande  skall  lämnas  den  31
oktober 2002.
När det  gäller ersättningsnivåerna vill utskottet
erinra om att  för  budgetåret  2001  avsattes  21,3
miljoner  kronor  för  skador  av  säl.  För år 2002
uppgår beloppet till ca 22 miljoner kronor. Av dessa
medel  används  ca  6  miljoner  kronor  per år  för
information  och  utbildning samt för utveckling  av
sälsäkra fiskeredskap och fiskemetoder.
Med anledning av  motion  2001/02:MJ439  (mp) vill
utskottet erinra om att Naturvårdsverket i juni 2001
presenterade en förvaltningsplan för gråsäl  och  nu
arbetar  med  en  förvaltningsplan  för  knubbsäl  i
Kattegatt  och  Skagerrak.  Även  en åtgärdsplan för
vikare  och  för  knubbsäl  i  Östersjön   är  under
utarbetande. Utskottet är emellertid inte berett att
förorda  ett  förbud  mot  skyddsjakt  efter  säl  i
enlighet  med  motionens yrkande 1. Motionen i denna
del avstyrks. När  det gäller yrkandena 2 och 3 vill
utskottet  hänvisa till  vad  som  anförts  ovan  om
Naturvårdsverkets   arbete   med   kartläggning  och
registrering   av   skador   av  säl  och  skadornas
omfattning.  Härutöver  har utskottet  inhämtat  att
medlen  för  ersättning fördelas  mellan  länen  och
bl.a. bygger på antalet fiskare med yrkesfiskelicens
och aktuell skadestatistik.  Ersättningen fastställs
därefter genom överenskommelse  mellan länsstyrelsen
och kustfiskarnas organisationer.  Detta  system har
varit  i  bruk  ca  15  år. Utskottet vill slutligen
erinra om den möjlighet riksdagen  har att årligen i
samband med behandlingen av budgetpropositionen  för
varje  politikområde  ta  ställning  till de förslag
till   målsättningar,  resultat  och  analyser   som
regeringen  presenterar.  Med  det  anförda avstyrks
motionsyrkandena  i  den  mån  de  inte  kan   anses
tillgodosedda.

Småviltsjakt


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  sex motioner (s, m, mp)
om   jakttider  och  lokal   förvaltning   av
småviltsjakten   i  de  svenska  fjällen  med
hänvisning  till  gällande  regler,  pågående
arbete på området och  en  samlad redovisning
av  regeringens  arbete  med  jaktfrågor.  På
samma grunder avstyrks fyra motioner  (m, mp)
om ändrade jakttider på vissa fågelarter.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ917 (s) bör fågeljakten i de
svenska   fjällen   regleras  genom  samordning   av
jakttiden med Norge.  Jaktguider  bör  anställas för
utländska   jägare   och  olika  typer  av  jaktkort
införas. Även i motion  2000/01:MJ910 (m) anförs att
samma regler bör gälla för svenska och norska jägare
under  ripjakten  med  avseende  på  startdatum  och
rättigheter för jakt.

I motionerna 2000/01:MJ913  (m)  och 2001/02:MJ525
(m)   påtalas   behovet  av  lokal  förvaltning   av
småviltsjakten.  Förvaltningen   bör  ske  i  samråd
mellan  lokala företrädare för turistföretagare  och
renägande  företag.  Länsstyrelsen  bör endast ha en
initierande  och  godkännande  roll   (yrkandena   1
respektive  4).  Starttiden  för  småviltsjakten bör
enligt motion 2000/01:MJ913 (m) samordnas  i  de tre
nordligaste länen (yrkande 2).
Enligt  motion  2001/02:MJ276 (mp) bör jakttiderna
på tjäder, orre och  järpe förkortas eller några års
moratorium införas (yrkande 2).
I motion 2000/01:MJ903 (m) begärs att skyddsjakten
på  sädgås, kanadagås och  grågås  utökas  till  att
omfatta   även  fält  med  vallodling  (yrkande  2).
Skyddsjakt  på  grågås  bör  vara  tillåten  i samma
utsträckning  som  vad  som  gäller för sädgås, dvs.
även i Blekinge län och Skåne län (yrkande 3).
Motionärerna i motion 2001/02:MJ281 (mp) anser att
jakt  på koltrast, stare, björktrast,  gråsparv  och
pilfink  bör  förbjudas.  När  det  gäller  jakt  på
morkulla  bör regeringen enligt motion 2001/02:MJ512
(mp)   överväga    att   ytterligare   flytta   fram
startdatum. I motion  2001/02:MJ441  (mp) begärs att
all jakt på svärta förbjuds.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis  i detta betänkande redogör  utskottet
för riksdagens beslut  om  en  samlad redovisning av
regeringens arbete med jaktfrågor.  Huvuddelen av de
frågor som är aktuella i förevarande  avsnitt  torde
omfattas   av   denna  redovisning.  Härutöver  vill
utskottet anföra följande.

Enligt  3 § rennäringsförordningen  (1993:384)  är
länsstyrelsen  i  princip  skyldig  att upplåta rätt
till    bl.a.    småviltsjakt   som   inte   bedrivs
yrkesmässigt till  den som är fast bosatt i Sverige.
Det föreligger således  inte  någon  skyldighet  att
bevilja  utländska medborgare icke bosatta i Sverige
sådan jakträtt.  Länsstyrelsen har således möjlighet
att  reglera  jakten   med  avseende  på  jakttider,
jaktområden  och jakttryck.  Även  frågor  om  olika
typer  av jaktkort,  anlitande  av  jaktguider  m.m.
ankommer på länsstyrelsen.
I  betänkandet   En   ny   rennäringspolitik  (SOU
2001:101) föreslår den rennäringspolitiska kommittén
bl.a. att en särskild utredare tillsätts med uppdrag
att så långt det är möjligt klarlägga hur omfattande
samebymedlemmars, markägarens  och statens rätt till
jakt   och   fiske   är   inom   olika   delar    av
renskötselområdet.   Särskild   uppmärksamhet  skall
ägnas åt förhållandena inom den mark  som i 1886 års
renbeteslag  betecknades  som  avsatt  för  samernas
bruk.  När  frågorna  om  jakt-  och fiskerätten  är
klarlagda  genom  utredningen  bör enligt  kommittén
övervägas om de regler som finns om viltvårdsområden
kan anpassas och utvidgas till att  också omfatta en
samförvaltning av viltvården och fiskevården  mellan
samebymedlemmar  och  andra  innehavare av jakt- och
fiskerätt    inom    renskötselområdet.    Kommittén
framhåller som angeläget att samebyarna så snart som
möjligt  får  delta  i förvaltningen  av  vilt-  och
fiskeresurserna inom den  mark  där  deras medlemmar
har  jakt-  och fiskerätt. Det framhålls  också  som
angeläget att  så  snart  som möjligt åstadkomma ett
bättre  samarbete  lokalt mellan  samtliga  som  har
jakt- och fiskerätt  som  en del av renskötselrätten
eller på grund av äganderätt  till  mark. I avvaktan
på  att  frågan om omfattningen av samebymedlemmars,
markägares  och  statens  jakt- och fiskerätt utreds
bör därför olika försök med  samförvaltning av vilt-
och  fiskeresurserna  uppmuntras   och   utvärderas.
Kommittén  konstaterar  att  initiativ  till  sådana
försök  finns  redan  i  dag.  Som exempel nämns att
Svenska    samernas   riksförbund   har    beviljats
ekonomiskt stöd från Jordbruksverket för ett projekt
som bl.a. innefattar upplåtelser av jakt och fiske i
samebyarnas  regi.  Projektet innebär att samebyarna
på  försök  och inom ramen  för  samiska  jakt-  och
fiskeföreningar     skall     utarbeta    en    s.k.
Jämtlandsmodell  för upplåtelse  av  småviltsjakt  i
renbetesfjällen  för  att  på  sikt  bygga  upp  ett
professionellt entreprenörskap  inom jakt/fiske- och
kulturturism.  Sådana projekt bör  enligt  kommittén
uppmuntras och utvärderas för att kunna användas som
underlag för vidare  åtgärder.  Om privata markägare
och samebymedlemmar så önskar bör  det  också skapas
möjligheter  för  dem  att  pröva samförvaltning  av
vilt-  och  fiskeresurserna  inom   viltvårds-   och
fiskevårdsområdesföreningar         där        såväl
samebymedlemmar  som  privata  markägare  kan  ingå.
Kommittén anför att sådana projekt exempelvis skulle
kunna  komma till stånd inom ramen  för  den  lokala
samverkan  som  kommittén föreslår skall stödjas för
att förbättra samarbetet  om markanvändningen mellan
markägare    och   samebyar   i   renskötselområdet.
Betänkandet bereds i Regeringskansliet.
Med  det  anförda   finner  utskottet  syftet  med
motionerna  2000/01:MJ910   (m),  2000/01:MJ913  (m)
yrkandena   1   och   2,   2000/01:MJ917   (s)   och
2001/02:MJ525  (m)  yrkande  4   i  allt  väsentligt
tillgodosett.
När  det  gäller  motion  2001/02:MJ276   (mp)  om
förkortade jakttider eller moratorium för jakt efter
tjäder, orre och järpe vill utskottet erinra  om att
Naturvårdsverket   ungefär   vart   tredje   år  för
regeringen  presenterar  förslag  om  nya jakttider.
Enligt vad utskottet inhämtat är för närvarande inte
någon  av  dessa  tre  arter aktuell i sammanhanget.
Därmed avstyrks motionens yrkande 2.
Enligt  bilaga 4 till jaktförordningen  (1987:905)
får under vissa  tider sädgås som uppträder vid fält
med oskördad gröda  i Östergötlands län samt i vissa
kommuner i Västra Götalands län och vid fält besådda
med höstgrödor i Blekinge län och Skåne län jagas om
det  behövs  för  att förebygga  skada.  Grågås  som
uppträder vid fält  med  oskördad  gröda får jagas i
hela    landet    utom   i   Dalarnas,   Gävleborgs,
Västernorrlands,   Jämtlands,    Västerbottens   och
Norrbottens  län  om  det behövs för  att  förebygga
skada. Om det behövs för  att  förebygga  skada  får
under  hela  året  även  kanadagås som uppträder vid
fält med oskördad gröda eller  som  orsakar  sanitär
olägenhet  jagas hela året. Enligt samma bilaga  får
under vissa tider koltrast jagas inom trädgård eller
annan yrkesmässig  bär-  eller  fruktodling  om  det
behövs  för att förhindra skada inom anläggningarna.
Björktrast,  gråsparv  och  pilfink som kommer in på
gård eller i en trädgård och  där  kan  orsaka skada
eller  annan olägenhet får jagas under tiden  den  1
juliden  30  juni. Så även gråsparv och pilfink som
orsakar    sanitär     olägenhet    i    ladugårdar,
livsmedelslager   eller  motsvarande   anläggningar.
Jakträttsinnehavare får under samma tid bedriva jakt
efter dessa fåglar i en anläggning för att förhindra
skada   eller   annan   olägenhet    på   mark   med
jordbruksgrödor   som   används   till   yrkesmässig
trädgårdsodling  om  djuren  där  orsakar  skada  på
grödor  och  odling  och  om jakten sker på särskilt
uppdrag av kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom
miljö-  och  hälsoskyddsområdet.   Med  det  anförda
avstyrker  utskottet  motionerna  2000/01:MJ903  (m)
yrkandena 2 och 3 och 2001/02:MJ281  (mp)  i den mån
de inte kan anses tillgodosedda.
I  de  sex  nordligaste  länen  löper den allmänna
jakttiden efter morkulla under perioden  från den 21
augusti  till  den  31  oktober.  I övriga delar  av
landet får morkulla jagas under tiden  den 1 augusti
till  den  30 november. Som utskottet anförde  våren
2000 (bet. 1999/2000:MJU17) beslutade regeringen den
17 juni 1999  att  pågående  försök  med  sommarjakt
efter morkulla inte skulle förlängas. En utvärdering
av  försöken, som hade pågått under en tvåårsperiod,
visade  sig  inte  uppfylla  vare  sig  svenska krav
enligt försiktighetsprincipen eller bestämmelserna i
EU:s  fågeldirektiv.  Utvärderingen  gav  också  vid
handen  att  avskjutningen  var  mer  än fyra gånger
större  än  vad  man  tidigare förmodat. Beträffande
allmän jakt efter svärta  varierar  jakttiderna över
landet  under  en  period  som  längst från  den  20
augusti till den 31 december. Som  utskottet  anfört
ovan   presenterar   Naturvårdsverket  ungefär  vart
tredje år för regeringen  förslag  om nya jakttider.
Med    hänvisning    härtill   avstyrker   utskottet
motionerna 2001/02:MJ441 (mp) och 2001/02:MJ512 (mp)
i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Övrig jakt


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem  motioner (m, fp, mp)
om   dubbelregistrering   av   älgjakt,   fri
kalvavskjutning  av älg och rådjur,  grytjakt
på rödräv och grävling  samt  jakt  på hotade
arter.    Motionerna   avstyrks   bl.a.   med
hänvisning    till    en    kommande   samlad
redovisning av jaktfrågorna och till pågående
arbete på områdena.

Motionerna

I motionerna 2000/01:MJ914 (m) och 2001/02:MJ525 (m)
yrkande 3 begärs att regeringen  lägger fram förslag
om    avskaffandet    av    dubbelregistrering    av
licensområde för älgjakt.

Den fria kalvavskjutningen  bland älgar bör enligt
motion 2001/02:MJ446 (fp) upphöra  och  ersättas med
jakt   på   fjolingar  (yrkande  1),  och  den  fria
kalvavskjutningen   och   vårjakten  på  rådjur  bör
upphöra helt (yrkande 2).
Enligt  motion  2001/02:MJ271   (mp)   bör  förbud
införas för grytjakt på rödräv och grävling.
I  motion  2000/01:MJ743  (mp)  krävs att jakt  på
arter  på Artdatabankens hotlista förbjuds  (yrkande
3).

Utskottets ställningstagande

I den samlade redovisningen från regeringen om vissa
jaktfrågor  torde  även komma att ingå de frågor som
tas upp i motionerna  under detta avsnitt. Härutöver
gör utskottet följande bedömning.

Som utskottet anfört i föregående avsnitt föreslår
den rennäringspolitiska  kommittén  i betänkandet En
ny  rennäringspolitik  (SOU 2001:101) bl.a.  att  en
särskild utredare skall  tillsättas  med uppdrag att
så  långt  det  är möjligt klarlägga hur  omfattande
samebymedlemmars,  markägares  och statens rätt till
jakt   och   fiske   är   inom   olika   delar    av
renskötselområdet.      Betänkandet     bereds     i
Regeringskansliet. Med hänvisning  härtill  och till
regeringens kommande redovisning av vissa jaktfrågor
föreslår utskottet att motionerna 2000/01:MJ914  (m)
och  2001/02:MJ525  (m) yrkande 3 lämnas utan vidare
åtgärd.
När det gäller de frågor  om  fri  kalvavskjutning
bland  älgar  och vårjakt på rådjur som  tas  upp  i
motion  2001/02:MJ446  (fp)  får  enligt  utskottets
mening denna  typ  av  jakt anses befogad med hänsyn
till  de  skador  kalvarna  orsakar  för  jord-  och
skogsbruket och på grund av risken för trafikolyckor
med kalvar inblandade.  Motionens  yrkanden  1 och 2
avstyrks således.
Frågor   om  träning  av  hund  för  grytjakt  för
grävling  har  behandlats  av  utskottet  vid  flera
tidigare tillfällen  och  senast  våren  2000  (bet.
1999/2000:MJU17).  Utskottet  redogjorde  då för den
skrivelse   till   regeringen   i   juni   1999  där
Jordbruksverket anförde att behovet av grytjakt inte
står  i  proportion  till  det  lidande  som, enligt
verkets  bedömning,  grävlingar  utsätts för  då  de
deltar i grytanlagsprov. Verket föreslog att träning
och  prov  för grythundar med levande  djur  i  gryt
eller konstgryt förbjuds. Vidare anfördes att om ett
sådant förbud  medför att grytjakt inte kan bedrivas
på ett djurskyddsmässigt  acceptabelt  sätt bör även
jakt  med hund under jord förbjudas. Skrivelsen  har
remissbehandlats   och  övervägs  för  närvarande  i
Regeringskansliet.  Utskottet   har   inhämtat   att
Statens veterinärmedicinska anstalt den 25 juni 2001
av  regeringen  ombads  att  utföra  en vetenskaplig
studie av grävlingars stressreaktioner i samband med
grytanlagsprov.  En  första  delrapport  kommer  att
redovisas inom kort och en slutrapport senast  den 1
juni  2003.  Med  hänvisning  till  det  arbete  som
således pågår på området finner utskottet syftet med
motion    2001/02:MJ271   (mp)   i   väsentlig   del
tillgodosett.
Som anförs  i  motion  2000/01:MJ743  (mp) är jakt
tillåten  efter  vissa  arter  som  är  upptagna  på
Artdatabankens   hotlista.   Naturvårdsverket    och
länsstyrelserna  följer  emellertid noga jaktens och
populationernas   utveckling    för   dessa   arter.
Utskottet,  som  inte  är  berett  att   tillmötesgå
motionens krav på ett totalt jaktförbud, förutsätter
att  Naturvårdsverket  vid  behov vidtar de åtgärder
som  kan  anses påkallade med hänsyn  till  arternas
fortlevnad   och   utbredning.  Motionens  yrkande 3
avstyrks i den mån det inte kan anses tillgodosett.

Ersättning för viltskador


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motioner (m, v, c) om
ersättning  för  rovdjursskador  och  om  ett
åtgärdsprogram  för   skador   på   djur  och
produktion vid fäbodbruk med hänvisning  till
gällande  regler, tidigare ställningstaganden
och pågående arbete på området.

Motionerna

Enligt  motion   2001/02:MJ206  (c)  bör  regeringen
utreda   möjligheterna    till    ersättning    till
jakträttshavare för rovdjursskador (yrkande 3). Full
statlig  ersättning  bör enligt motion 2001/02:MJ227
(fp) utgå till drabbade  tamdjursägare  eller  andra
för  vargens  skadegörelse  (yrkande  3).  I  motion
2001/02:MJ248 (m) anförs att även rovdjursskador som
inte   är   hänförliga  till  näringsverksamhet  bör
ersättas. Full  ersättning bör utgå för personskador
och  ersättning ges  för  skadeförebyggande  arbete,
t.ex.   elstängsling   (yrkande  3).  Enligt  motion
2001/02:MJ394  (c) bör de  djurägare  som,  för  att
skydda sina tamdjur  mot  rovdjur,  måste  sätta upp
särskilda  stängsel  för  att  hålla  rovdjuren  ute
erhålla  större  delen  av  denna  extra  kostnad  i
bidrag.   I  motion  2001/02:MJ414  (v)  begärs  ett
särskilt   åtgärdsprogram   för   att   uppmärksamma
problemet med otydliga skador på djur och produktion
vid fäbodbruk  i samband med viltstörningar (yrkande
1).  En  utredning   bör   göras  om  ett  generellt
driftbidrag  till  fäbodbruk  i   områden   med  hög
förekomst av rovdjur (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis   vill   utskottet   erinra   om   den
grundläggande  principen att skador av vilt i första
hand skall förebyggas  och  att  detta huvudsakligen
skall   ske   genom  jakt.  Beslut  om  bidrag   för
förebyggande åtgärder  och ersättning för viltskador
på    annat    än    ren    får    enligt    11    §
viltskadeförordningen    (2001:724)    lämnas     av
länsstyrelsen.  Bidrag och ersättningar får lämnas i
mån av tillgång på  medel,  dvs. någon rättighet för
enskilda att få vare sig bidrag  eller ersättning är
inte föreskriven. För innevarande budgetår har under
anslaget   Ersättningar  för  viltskador   m.m.   36
miljoner kronor  anvisats för att förebygga skada av
vilt och ersätta sådan  skada  i  den  mån den avser
annat än renar. Beloppet är 11 miljoner kronor högre
än vad som anvisades för budgetåret 2001.

Som   utskottet  konstaterade  våren  2001   (bet.
2000/01:MJU9) är bidrag för att förebygga skador ett
viktigt led  i  rovdjurspolitiken,  och  bidrag till
rovdjurssäkra   elstängsel   i   områden   med  fast
vargförekomst  har  haft en avgörande betydelse  för
tamdjursägarnas syn på  främst  förekomsten  av varg
och  björn.  Genom den ökande inventeringsverksamhet
som förordades i proposition 2000/01:57 Sammanhållen
rovdjurspolitik  kommer  större kunskap att erhållas
om antalet rovdjur i länen.  Inventeringarna  kommer
att  göra  det  möjligt  att på ett betydligt bättre
sätt än i dag närmare förutsäga  var  tamdjuren  kan
förväntas   bli  dödade  om  inte  skadeförebyggande
åtgärder  vidtas.   Utskottet   delade   regeringens
uppfattning  att,  liksom hittills, ett fast  belopp
bör  anvisas för fördelning  mellan  länen  och  att
ersättning  bör  kunna lämnas för skador på tamdjur.
Utskottet ansåg även  att  systemet  med bidrag till
förebyggande åtgärder i princip inte bör  förändras.
Detta ställningstagande kvarstår.
När  det  gäller  skador  av  rovdjur på människan
anförde utskottet att, trots ett  i  dag väl utbyggt
allmänt  försäkringsskydd och goda möjligheter  till
kompletterande privat försäkringsskydd, det inte kan
bortses från  att  sådana skador kan leda till svåra
ekonomiska påfrestningar för den som drabbas. Sådana
konsekvenser av rovdjursförekomsten  kunde  dessutom
enligt   utskottets   mening   leda   till   minskat
förtroende   för   den  statliga  rovdjurspolitiken.
Utskottet  delade regeringens  uppfattning  så  till
vida att utskottet  ansåg  det värdefullt att frågan
om  det ekonomiska ansvaret vid  rovdjursangrepp  på
människan  är föremål för regeringens uppmärksamhet.
När  det  gäller   personskador  orsakade  av  björn
föreslog utskottet emellertid  ett  tillkännagivande
av  innebörd  att  den  tidigare  möjligheten   till
statlig ersättning för sådana skador bör återinföras
snarast. Som en följd av riksdagens beslut gäller nu
enligt  12 § viltskadeförordningen att länsstyrelsen
efter ansökan  får  lämna  ersättning  om  en person
dödats  eller  skadats av björn, om det är uppenbart
oskäligt att den  skadelidande själv skall svara för
de kostnader som skadan  föranleder.  Utskottet  har
vidare  inhämtat att Naturvårdsverket på regeringens
uppdrag  arbetar   med   inventering   av  de  stora
rovdjuren   som   en   del   av  miljöövervakningen.
Inventeringarna skall även utformas  för  björn  och
havsörn   i   syfte   att  kunna  skapa  ett  mindre
schabloniserat ersättningssystem för skador av dessa
rovdjur.  Denna  del  av uppdraget  skall  redovisas
senast den 1 juni 2002.  Utskottet vill även hänvisa
till     proposition     2000/01:57     Sammanhållen
rovdjurspolitik där regeringen  anförde  att  för de
arter för vilka fastställdes etappmål, dvs. järv och
varg,  en utvärdering av stammens utveckling och  de
eventuella   konflikter   som   uppstått  med  andra
intressen  skall göras när etappmålet  är  nått.  Om
någon   av   de   arter   för   vilka   miniminivåer
fastställdes,  dvs.  björn, lo och kungsörn,  kommer
att   understiga   miniminivån    skall    orsakerna
analyseras   och   åtgärder  vidtas.  Denna  uppgift
ankommer  på  Naturvårdverket.   Med   det   anförda
avstyrker  utskottet  motionerna  2001/02:MJ206  (c)
yrkande    3,    2001/02:MJ227   (fp)   yrkande   3,
2001/02:MJ248 (m)  yrkande 3 och 2001/02:MJ394 (c) i
den mån de inte kan anses tillgodosedda.
I  samband  med behandlingen  av  en  sammanhållen
rovdjurspolitik    (bet.    2000/01:MJU9)    anförde
utskottet  att  det  bör  finnas samma möjlighet för
länsstyrelserna att lämna bidrag  till  förebyggande
åtgärder  för  djur på löst skogsbete som för  andra
tamdjur om djuren  ingår  i  näringsverksamhet.  Med
hänvisning   härtill  finner  utskottet  syftet  med
motion 2001/02:MJ414  (v)  yrkandena  1 och 2 i allt
väsentligt tillgodosett.

Administrativa frågor


Utskottets förslag i korthet

Med   hänvisning  till  gällande  regler  och
tidigare     ställningstaganden     avstyrker
utskottet    tre    motioner   (m,   fp)   om
besittningsskydd vid  jakträttsupplåtelse, om
besvärsrätt  i  vissa  jaktärenden   och   om
beslutsnivån  vid  skyddsjakt  på  varg. Fyra
motionsyrkanden    om    bl.a.    medel    ur
Jaktvårdsfonden  och statlig representation i
de  centrala  jägarorganisationerna  avstyrks
med  hänvisning   till   tidigare   beslut  i
frågorna.   Utskottet   avstyrker   även  ett
motionsyrkande   (m)  om  inrättande  av  ett
viltforskningsråd.

Motionerna

Motion  2001/02:MJ455   (m)   tar   upp   frågan  om
besittningsskydd  och  rätt  till  förlängning   vid
upplåtelser   av   jakträtt.  Motionären  anser  att
övergångsreglerna för besittningsskydd bör ändras så
att  de  endast  kan tillämpas  under  fem  år  från
ikraftträdandet av  ifrågavarande  lagändring,  dvs.
den  1 januari 2001. Enligt motion 2001/02:MJ454 (m)
är det  en  brist  att jordägaren (jakträttshavaren)
saknar  besvärsrätt när  det  gäller  beslut  i  ett
flertal  jaktfrågor.  I  motion  2001/02:MJ227  (fp)
begärs   att    beslutsfattandet   om   vargstammens
reglering flyttas  ned  så  nära de berörda, dvs. de
fast boende, som möjligt (yrkande 6).

Enligt motion 2000/01:MJ911 (m) skall de medel som
inflyter  till Jaktvårdsfonden  genom  det  statliga
jaktkortet användas i jägarnas intresse och inte för
Jordbruksdepartementets   verksamhet   (yrkande  2).
Överflyttandet   av  registren  över  jaktkort   och
jägarexamen   från  Svenska   Jägareförbundet   till
Naturvårdsverket  får  inte innebära ökade kostnader
(yrkande  3). Enligt motion  2000/01:MJ920  (c)  bör
medel   ur   Jaktvårdsfonden   inte   användas   för
myndighetsuppgifter  eller  polisiär  verksamhet och
för  åtgärder vid t.ex. olovligt utsläpp  av  minkar
(yrkande   4).  Den  statliga  representation  i  de
centrala   jägarorganisationerna    bör    avskaffas
(yrkande 5).
Enligt motion 2000/01:MJ911 (m) yrkande 1  bör ett
permanent viltforskningsråd med representanter  från
etablerade       forskningsorgan       och      från
jägarorganisationerna  inrättas vid Naturvårdsverket
(yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I proposition 1999/2000:73  Jaktens villkor föreslog
regeringen  bl.a. att reglerna  om  besittningsskydd
för nyttjanderättshavare  till jakt skulle upphävas.
Utskottet  tillstyrkte  regeringens   förslag  (bet.
1999/2000:MJU17). De nya bestämmelserna  i jaktlagen
(1987:259)  trädde  i  kraft den 1 januari 2001  och
innebär bl.a. att jakträttsupplåtelser  för viss tid
som  är  ett år eller längre alltid skall sägas  upp
för att upphöra  att  gälla vid avtalstidens utgång.
Om inte någon av parterna säger upp avtalet förlängs
upplåtelsen  automatiskt   på   samma  tid  som  den
ursprungliga upplåtelsetiden, dock  längst  fem  år.
Övergångsbestämmelserna  innebär  att,  i  fråga  om
upplåtelser  som  skett  före ikraftträdandet, äldre
bestämmelser skall tillämpas,  vilket  i  vissa fall
kan   få  de  konsekvenser  som  beskrivs  i  motion
2001/02:MJ455  (m).  Utskottet  är  emellertid  inte
berett   att   ompröva  sitt  ställningstagande  och
tillmötesgå motionären. Ett sådant ställningstagande
skulle dessutom enligt utskottets mening innebära en
icke önskvärd försvagning  av  de allmänna grunderna
för civilrättsliga avtal. Motionen avstyrks således.

När  det  gäller  frågan  om besvärsrätt  i  vissa
jaktärenden vill utskottet framhålla  att med hänsyn
till å ena sidan frågornas art och den korta tid som
frågorna  gäller  och  å  andra sidan myndigheternas
handläggningstider  en utökad  besvärsrätt  i  många
fall skulle innebära  att  frågan  är  inaktuell när
högre  instans  fattar sitt beslut. Med det  anförda
avstyrker utskottet motion 2001/02:MJ454 (m).
I samband med utskottets  behandling våren 2001 av
proposition 2000/01:57 Sammanhållen  rovdjurspolitik
uttalade  utskottet  att  Naturvårdsverket   även  i
fortsättningen bör ha huvudansvaret för omfattningen
av  jakten  på  björn,  järv,  lo, varg och kungsörn
(bet. 2000/01:MJU9). I vissa fall  kunde  emellertid
utskottet  se fördelar med regionalt beslutsfattande
eftersom erfarenheter  och  kunskap  från lokal nivå
bättre kan komma till användning, och  de  regionala
myndigheterna  har  större lokalkännedom och kunskap
om de problem som finns  på orten. Utskottet anförde
vidare  att  ökad  närhet till  beslutsfattarna  kan
innebära större förståelse hos lokalbefolkningen för
de beslut som fattas.  De  fördelar  som  finns  med
regionalt  beslutsfattande  har  också särskilt stor
betydelse  i  de  fall  där  det  krävs   en   snabb
beslutsprocess.   Utskottet  konstaterade  även  att
länsstyrelsen i län med fasta stammar av rovdjur har
kompetens att hantera  en beslutanderätt som stämmer
överens med de övergripande  målen  för  de aktuella
arterna.     Genom     inrättande    av    regionala
rovdjursgrupper   kommer   denna    kompetens    att
förstärkas  ytterligare.  Sammantaget delade således
utskottet      regeringens      uppfattning      att
Naturvårdsverket bör ha möjlighet  att delegera till
länsstyrelsen  att ge tillstånd till  skyddsjakt  på
enskilda djur som  orsakar  allvarliga  skador eller
olägenheter.  Delegation  bör för närvarande  endast
kunna komma i fråga beträffande  arterna  björn  och
lo,  eftersom  dessa  finns  i  förhållandevis stora
bestånd. Med det anförda avstyrker  utskottet motion
2001/02:MJ227 (fp) yrkande 6 i den mån  den inte kan
anses tillgodosedd.
Bidragen     till     jägarorganisationerna     ur
Jaktvårdsfonden   bygger   numera   på   preciserade
verksamheter med mål och riktlinjer och utgår i form
av ett grundbidrag och ett medlemsrelaterat  bidrag.
Som    utskottet    uttalade   våren   2000   (prop.
1999/2000:73,   bet.   1999/2000:MJU17)    är    det
emellertid   på   längre   sikt  angeläget  att  det
schablonmässigt  framräknade  bidraget  minskar  och
ersätts av preciserade uppdrag där ersättningen till
organisationerna bestäms särskilt för varje uppdrag.
Utskottet  instämde   därmed   i   de  grundläggande
fördelningsprinciper som regeringen  redovisade. För
verksamheten  skulle fastställas mål och  riktlinjer
som     fortlöpande     kan     utvärderas.     Även
bidragsgivningen  till Svenska Naturskyddsföreningen
borde enligt utskottets  mening bygga på preciserade
verksamheter   med  mål  och  riktlinjer   samt   en
uppföljning  av att  målen  nås.  Utskottet  anförde
vidare att organisationer  som Världsnaturfonden och
Sveriges Ornitologiska Förening  borde  ha möjlighet
att  efter ansökan erhålla bidrag ur Jaktvårdsfonden
för särskilt  preciserade arbetsuppgifter som bedöms
angelägna inom  viltvården.  Utskottet,  som  gjorde
samma  bedömning  som regeringen om bidragsgivningen
till jägarorganisationerna,  konstaterade  att,  mot
denna     bakgrund,     bidraget     till    Svenska
Jägareförbundet skulle minska. Utskottet  hade  inte
heller  något  att  erinra mot regeringens bedömning
att de ökade resurser  som utarbetandet av uppdragen
och  uppföljningen  skulle  komma  att  kräva  skall
finansieras med medel ur fonden. Det anförda innebär
att utskottet avstyrker motionerna 2000/01:MJ911 (m)
yrkandena 2 och 3 samt 2000/01:MJ920 (c) yrkande 4.
Utskottet delade även  regeringens uppfattning att
samhällets  insyn  i  Svenska  Jägareförbundets  och
Jägarnas  Riksförbunds verksamhet  bör  säkerställas
genom att regeringen  utser  en  ledamot  i  vardera
organisationens   styrelse.   Därmed  avstyrks  även
motion 2000/01:MJ920 (c) yrkande 5.
Med anledning av motion 2000/01:MJ911  (m) yrkande
1   om  inrättande  av  ett  viltforskningsråd  vill
utskottet erinra om den miljöforskningsnämnd som har
inrättats   vid  Naturvårdsverket  med  uppgift  att
besluta om fördelning  av  medlen för viltforskning.
Motionen i denna del avstyrks i den mån den inte kan
anses tillgodosedd.

Övriga frågor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal  motioner (m,
c, fp, mp) om bl.a. ett miljömål för djur, om
ändrade  regler för skyddsjakt efter  rovdjur
och  jakt  i  reservat  med  hänvisning  till
gällande regler,  tidigare ställningstaganden
och  pågående arbete  på  dessa  områden.  På
samma grunder avstyrks även två motioner (mp)
om  samernas   jakt-  och  fiskerätt  och  om
inventering   av   kungsörnsförekomsten   och
ersättning för skador orsakade av kungsörn.

Motionerna

Enligt motion 2000/01:MJ826 (c) bör ett miljömål för
djur utformas. I motion  2001/02:MJ418  (mp) betonas
vikten  av hänsynsfull och långsiktigt hållbar  jakt
(yrkande   19).  Jaktens  betydelse  för  viltvården
framhålls i motion 2000/01:N385 (m) yrkande 13.

I motion 2001/02:MJ248 (m) anförs att en djurägare
måste  kunna  skydda  och  försvara  egna  djur  som
anfalls av rovdjur. I sådan skyddsjakt bör även ingå
möjligheten  att förfölja och skjuta rovdjuret efter
ett direkt angrepp  (yrkande 2). Motionären i motion
2001/02:MJ227 (fp) anser  att samma regler bör gälla
för skydds- och licensjakt  på  varg  som  för t.ex.
älg, rådjur och hare (yrkande 5).
Enligt  motion  2000/01:K378 (mp) måste omprövning
av samernas jakt- och fiskerätt ske enligt det löfte
som ansvarig minister  avgivit  och utifrån pågående
utvärderingar (yrkande 14).
Motionären i motion 2000/01:MJ911  (m)  framhåller
att  jakt  i  reservat  skall  kunna  utövas om inte
särskilda  förhållanden  gör jakten direkt  olämplig
(yrkande 7).
I motion 2001/02:MJ355 (mp)  påtalas behovet av en
heltäckande kungsörnsinventering  (yrkande 1) och om
möjlighet  till  ersättning för skador  orsakade  av
kungsörn  baserad  på   antalet  lyckade  häckningar
(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Av  propositionen  Svenska  miljömål    delmål  och
åtgärdsstrategier    (prop.     2000/01:130,    bet.
2001/02:MJU3) framgår att regeringen  kommer  att ge
Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram underlag till
ett  16:e  miljökvalitetsmål  om biologisk mångfald.
Regeringens avsikt är att återkomma  till  riksdagen
med  förslag  om  ett  sådant miljökvalitetsmål  och
preciserade  delmål senast  år  2005.  Mot  bakgrund
härav  bör  motion  2000/01:MJ826  (c)  lämnas  utan
vidare åtgärd.

Statsmakternas  mål  för  den  svenska  jakt-  och
viltvårdspolitiken  anges i 4 § jaktlagen (1987:259)
där det stadgas att viltet  skall vårdas i syfte att
dels  bevara  de  viltarter  som   tillhör   landets
viltbestånd   och   de  fågelarter  som  tillfälligt
förekommer naturligt  i  landet,  dels främja en med
hänsyn till allmänna och enskilda intressen  lämplig
utveckling  av  viltstammarna. Enligt 27 § jaktlagen
skall  jakten  även  bedrivas  så  att  viltet  inte
utsätts för onödigt lidande och så att människor och
egendom  inte  utsätts   för  fara.  Härutöver  vill
utskottet   erinra  om  att  riksdagen   vid   flera
tillfällen  även  har  uttalat  att  den  biologiska
mångfalden skall  bevaras,  vilket  innebär  att  de
naturligt  förekommande arterna av vilt skall finnas
i livskraftiga bestånd och kunna sprida sig till för
dem naturliga  områden.  Utskottet har således ingen
annan   uppfattning   än   motionärerna   i   motion
2001/02:MJ418 (mp) om vikten  av  en hänsynsfull och
långsiktigt hållbar jakt. Motionen  i berörd del bör
inte   påkalla   någon   ytterligare   åtgärd   från
riksdagens sida.
Även  människans  ansvar för bibehållandet  av  en
balanserad  viltstam  har   vid   flera   tillfällen
betonats  av utskottet (se bl.a. bet. 2000/01:MJU9).
Med hänvisning  härtill  och  till  vad  utskottet i
tillämpliga  delar  anfört ovan föreslås att  motion
2000/01:N385  (m)  yrkande  13  lämnas  utan  vidare
åtgärd.
Frågor om utvidgning  av  skyddsjakten  på rovdjur
behandlades   av   utskottet   våren   2001   (prop.
2000/01:57,  bet.  2000/01:MJU9). Utskottet avvisade
då ett flertal motioner  om  sådan  ändring  i  28 §
jaktförordningen  (1987:905) att en djurägare skulle
få möjlighet att, utan  myndighets  beslut, döda ett
rovdjur  vid  eller  omedelbart  efter  ett   direkt
angrepp på tamdjur. Utskottet gjorde den bedömningen
att,  inte  minst  mot bakgrund av att det för vissa
typer   av   jaktbrott   skall    räcka    med   att
gärningsmannen   handlat  oaktsamt,  en  ändring   i
jaktförordningen i  enlighet  med  motionerna skulle
komma att innebära stora svårigheter  när det gäller
att bevisa om ett jaktbrott har begåtts eller om det
varit  fråga  om  tillåten  skyddsjakt.  Mot   denna
bakgrund  fann  utskottet  det  inte lämpligt att, i
varje  fall för närvarande, ändra  förutsättningarna
för  skyddsjakt   enligt   28   §  jaktförordningen.
Utskottet,    vars    ställningstagande    kvarstår,
avstyrker därmed motion 2001/02:MJ248 (m) yrkande 2.
Även en motion om skydds-  och  licensjakt på varg
behandlades   av   utskottet   våren   2001    (bet.
2000/01:MJU9).  Med  hänvisning  till det föreslagna
etappmålet  för vargstammen i Sverige  borde  enligt
utskottets mening  skyddsjakt på varg tillåtas efter
beslut av Naturvårdsverket och då endast i begränsad
omfattning   och  främst   inom   renskötselområdet.
Skyddsjakten borde  i  första  hand gälla vargar som
etablerat   revir  inom  för  rennäringen   särskilt
olämpliga  områden.   Med   det   anförda  avstyrker
utskottet motion 2001/02:MJ227 (fp) yrkande 5.
Som  utskottet anfört tidigare i detta  betänkande
föreslår den rennäringspolitiska kommittén bl.a. att
en särskild  utredare  tillsätts  med uppdrag att så
långt  det  är  möjligt  klarlägga  omfattningen  av
samebymedlemmarnas,  markägarens  och  statens  rätt
till   jakt   och   fiske   inom   olika   delar  av
renskötselområdet.   Särskild   uppmärksamhet  skall
ägnas åt förhållandena inom den mark  som i 1886 års
renbeteslag  betecknas som avsatt för samernas  bruk
(SOU     2001:101).     Betänkandet     bereds     i
Regeringskansliet.  Därmed  finner  utskottet syftet
med  motion  2000/01:K378  (mp) yrkande  14  i  allt
väsentligt tillgodosett.
Med  anledning  av motion 2000/01:MJ911  (m)  vill
utskottet erinra om  att  länsstyrelsen  fastställer
skötselplaner  med hänsyn till det syfte för  vilket
reservatet har avsatts,  och  i  föreskrifterna  för
varje  reservat  anges  vilken  typ  av  jakt som är
förbjuden. Enligt vad utskottet erfarit råder  i  de
flesta  naturreservat  inte något totalt jaktförbud,
framför allt är jakt efter  klövvilt  ofta tillåten.
Med   det   anförda  avstyrker  utskottet  motionens
yrkande 7 i den  mån  motionsyrkandet inte kan anses
tillgodosett.
I     proposition     2000/01:57      Sammanhållen
rovdjurspolitik      anförde      regeringen     att
inventeringsarbetet när det gäller rovdjuren bör ske
med  så  enhetliga  metoder  som  möjligt  och  vara
återkommande.  Det var enligt regeringen  emellertid
inte  givet  att  det   kommer  att  behövas  årliga
inventeringar  av alla arter  i  hela  landet,  utan
inventeringarna  bör  kunna  ske glesare när en viss
stabilitet  uppnåtts i bestånden.  Regeringen  ansåg
även att beståndsövervakningen  av  rovdjur bör vara
en  del  av  miljöövervakningen.  Utskottet  vill  i
sammanhanget erinra om att i budgetpropositionen för
år   2001  miljöövervakningen  har  fått   betydande
resursförstärkningar och att fördelning av medel för
miljöövervakningen            hanteras            av
Miljöövervakningsnämnden. Utskottet vill även erinra
om   att  Naturvårdsverket  på  regeringens  uppdrag
arbetar med inventering av de stora rovdjuren som en
del  av  miljöövervakningen.  Inventeringarna  skall
även utformas  för  björn  och  havsörn  i syfte att
skapa  ett  mindre  schabloniserat ersättningssystem
för   skador   av   dessa   rovdjur.   När   säkrare
inventeringsuppgifter  föreligger   bör  det  enligt
uppdraget vara möjligt att göra en bedömning  av  en
differentierad  ersättning  av skador i skilda delar
av renskötselområdet. Denna del  av  uppdraget skall
redovisas  senast den 1 juni 2002. Mot  bakgrund  av
det  anförda  finner  utskottet  syftet  med  motion
2001/02:MJ355   (mp)   yrkandena  1  och  2  i  allt
väsentligt tillgodosett.

Reservationer



Utskottets   förslag   till    riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Skyddsjakt på skarv (punkt 1)

av  Ulf  Björklund (kd), Göte Jonsson (m), Carl G
Nilsson (m),  Caroline  Hagström (kd), Per-Samuel
Nisser  (m),  Eskil  Erlandsson   (c)  och  Berit
Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager  för  regeringen  vad   som
framförs i reservation  1. Därmed bifaller riksdagen
delvis   motionerna   2000/01:MJ902    yrkande    1,
2000/01:MJ904  yrkande  2,  2000/01:MJ909 yrkande 2,
2000/01:N318 yrkande 3 delvis, 2001/02:MJ214 yrkande
1 och 2001/02:MJ522 yrkande 2 delvis.

Ställningstagande

En av de frågor som är av stor  vikt  för främst den
bofasta och yrkesverksamma skärgårdsbefolkningen  är
minskningen  av skarvens skadeverkningar. Enligt vår
mening måste skarvbestånden hållas på en rimlig nivå
och regleras genom  traditionell förvaltning utifrån
jaktetiska principer  och med tydliga bestämmelser i
form av jakttider och andra  villkor för jakten. Det
kan  emellertid konstateras att  den  alltför  stora
expansionen   av   skarv  nu  hotar  den  biologiska
mångfalden  i flera regioner,  och  för  yrkesfisket
innebär skarvarna  ett  stort  avbräck.  Detta talar
enligt vår mening för utvidgad skyddsjakt.  Även  om
allmän   jakt  skulle  införas  bör  denna  form  av
skyddsåtgärder fortfarande tillåtas.


2. Skyddsjakt på säl (punkt 2)

av Ulf  Björklund  (kd), Göte Jonsson (m), Carl G
Nilsson (m), Caroline  Hagström  (kd), Per-Samuel
Nisser  (m),  Eskil  Erlandsson  (c)  och   Berit
Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad  som
framförs i reservation 2. Därmed  bifaller riksdagen
delvis   motionerna   2000/01:MJ907,   2000/01:MJ911
yrkande  5,  2000/01:MJ916,  2000/01:N318 yrkande  3
delvis,    2001/02:MJ420    yrkande     7    delvis,
2001/02:MJ431,   2001/02:MJ432   och   2001/02:MJ522
yrkande 2 delvis.

Ställningstagande

En  fråga  av  stor vikt för främst den bofasta  och
yrkesverksamma    skärgårdsbefolkningen     är    en
begränsning av sälstammens ökning. Enligt vår mening
måste  sälbestånden  hållas  på  en  rimlig nivå och
regleras  genom  traditionell  förvaltning   utifrån
jaktetiska principer och med tydliga bestämmelser  i
form  av  jakttider  och  andra  villkor för jakten.
Sälstammarna längs Sveriges kuster  har  ökat mycket
kraftigt  de  senaste åren, och som en direkt  följd
härav  har fiskenäringen  drabbats  av  allt  större
skador orsakade av säl. Särskilt hårt drabbat är det
kustnära fisket utefter norra Östersjökusten, men en
tydlig tendens  till  skadeökning  föreligger även i
andra kustområden. Mot bakgrund härav bör regeringen
snarast  införa sådan form av skyddsjakt  som  redan
förekommer i Finland och på Åland.


3. Ersättning för skador orsakade av säl och
förbud mot skyddsjakt på gråsäl (punkt 3)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad  som
framförs i reservation 3. Därmed  bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ439 yrkandena 2 och  3  samt avslår
motion 2001/02:MJ439 yrkande 1.

Ställningstagande

I    förvaltningsplanen   för   gråsäl   konstaterar
Naturvårdsverket att skyddsjakt inte är lösningen på
yrkesfiskets  problem  med  skador  på  redskap  och
förluster  av  fångster  orsakade av gråsäl. Tvärtom
anför verket att lösningen på problemen är redskaps-
och  metodutveckling.  Mot  den  bakgrunden  är  det
enligt min mening av stor vikt  att  sådana  redskap
och  fiskemetoder  utvecklas som eliminerar eller  i
vart   fall   minskar   skadorna    av    säl.   Den
budgetförstärkning     avseende    ersättning    för
viltskador och framför allt  skador  av  säl som har
genomförts de senaste åren bör därför utvärderas och
en  analys  göras  av vilka som är berättigade  till
ersättning  för  sälskador   och   av  ersättningens
storlek.



4. Samordning mellan Sverige och Norge av
jakttider och rättigheter för jakt på ripa
(punkt 6)

av  Göte  Jonsson (m), Carl G Nilsson  (m),  Per-
Samuel Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för   regeringen   vad  som
framförs  i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:MJ910.

Ställningstagande

Som anförs  i  motion  2000/01:MJ910 (m) har svenska
jägare inte samma möjligheter  att  bedriva  jakt på
ripa  i Norge som norska jägare har att jaga ripa  i
Sverige.  Jakttiden  på ripa inleds i Sverige den 25
augusti och i Norge den 10 september, vilket innebär
att norska jägare kan  inleda  sin ripjakt i Sverige
och fortsätta jakten i Norge när  jakttiden infaller
där. Svenska jägare kan inte på samma  sätt  jaga  i
Norge   eftersom   norska   regler  begränsar  dessa
möjligheter. Härigenom uppstår  en  snedvridning  av
jaktlagstiftningen  som enligt vår mening missgynnar
svenska jägarintressen.  Regeringen bör därför verka
för ett regelsystem som bättre  tillgodoser  svenska
jägares  intresse  av  att  bedriva ripjakt på samma
villkor som norska jägare.


5. Fri avskjutning av älgkalvar och rådjurskid
m.m. (punkt 10)

av Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  10
borde ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager   för   regeringen  vad  som
framförs i reservation 5. Därmed  bifaller riksdagen
motion 2000/01:MJ446.

Ställningstagande

Som   anförs   i   motion  2001/02:MJ446  (fp)   kan
kalvskytte och minskade  inventeringar av älgstammen
komma  att bli förödande för  stammens  fortbestånd.
Regelbundna   inventeringar  är  nödvändiga  för  en
korrekt  uppfattning   om  älgstammens  storlek  och
nivåerna   på  älgskadorna.   Sannolikt   pågår   en
försvagning    av    älgstammen    på    grund    av
kalvavskjutningen.  Därför måste kapitalkor med kalv
skonas under jakten eftersom  kon  är det produktiva
djuret som tillsammans med sin kalv  ger  valuta för
vinterbetet.  Eftersom det av flera skäl är  svårare
att skjuta en kalv  än  ett  vuxet  djur skulle även
risken  för  skadskjutning  minimeras  om  den  fria
kalvavskjutningen  upphör.  Vid en omställning  från
kalvskytte till fjolingskytte  förändras älgstammens
sammansättning  och  färre djur skulle  skjutas  det
första året medan köttutbyte  det  andra året skulle
bli ca 10 % högre.

Enligt  min  mening  är  det  svårt  att  försvara
vårjakt på rådjur. Starka skäl talar för att berörda
myndigheter  bör följa och utvärdera de bestämmelser
som gäller för jakt efter rådjur.  Hänsyn bör därvid
tas till de aspekter  som berör jaktetik, natur- och
viltvård,    trafiksäkerhet,     friluftsliv     och
turistnäring.  De  åtgärder  som föreslås i motionen
utgör  dock  inte  något  hinder för  att  den  fria
kalvavskjutningen  och  vårjakten   på   rådjur  bör
upphöra.

6. Grytjakt på rödräv och grävling (punkt 11)

av  Kjell-Erik  Karlsson  (v), Maria Wetterstrand
(mp) och Willy Söderdahl (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen   vad   som
framförs  i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ271.

Ställningstagande

I dag bedrivs  grytjakt  på  ett  flertal  arter men
främst  på  rödräv och grävling. Denna form av  jakt
kan ifrågasättas  av  flera  skäl.  Med tanke på den
respekt för villebrådet som måste gälla all jakt bör
grytet  kunna  vara  en  fristad  för  dessa  arter.
Jaktformen  kan  inte heller anses förenlig  med  en
modern syn på jakten  där djuret inte skall utsättas
för  onödigt  lidande och  för  så  lite  stress  om
möjligt. Grytjakten  som  jaktform  för  rödräv  och
grävling bör därför förbjudas.


7. Jakt på hotade arter (punkt 12)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager  för  regeringen  vad   som
framförs i reservation  7. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:MJ743 yrkande 3.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2000/01:MJ743 (mp) bör jakt inte
förekomma   på   de  arter  som   är   upptagna   på
Artdatabankens    hotlista.     Fortfarande    jagas
emellertid i vårt land rödlistade  arter  som sädgås
och   svärta,   båda   av   hotkategori  NT  (Nearly
Threatened),  dvs.  missgynnad.  Enligt  min  mening
måste jakten upphöra  på  en art så snart den upptas
på Artdatabankens hotlista. Det faktum att arten kan
vara vanlig lokalt kan inte  motivera jakt; på samma
sätt   som  vid  listningen  måste   arten   bedömas
nationellt.


8. Utredning om ersättning till jakträttshavare
för skador av rovdjur (punkt 13)

av Ulf  Björklund  (kd), Göte Jonsson (m), Carl G
Nilsson (m), Caroline  Hagström  (kd), Per-Samuel
Nisser  (m),  Eskil  Erlandsson  (c)  och   Berit
Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad  som
framförs i reservation 8. Därmed  bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ206 yrkande 3.

Ställningstagande

Lokala jaktintressen kommer många gånger  i konflikt
med  ökande  rovdjursstammar,  och  dessa konflikter
skapar     ytterligare     motstånd    mot    större
rovdjursförekomst. Ett sätt  att  minska  risken för
denna  typ  av  konflikter  skulle  kunna  vara  att
ersätta  jakträttshavare för förlorade jaktinkomster
i områden  med  stor  rovdjurstäthet.  Detta  skulle
exempelvis kunna ske genom inrättande av en särskild
rovdjursskadefond med tydliga regler för ersättning.
Regeringen   bör   utreda   möjligheterna  till  och
formerna för sådan ersättning.


9. Ersättning för skadeförebyggande arbete och
för rovdjursskador (punkt 14)

av Ulf Björklund (kd), Göte  Jonsson  (m), Carl G
Nilsson  (m),  Caroline Hagström (kd), Per-Samuel
Nisser  (m),  Eskil   Erlandsson  (c)  och  Berit
Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för   regeringen   vad  som
framförs  i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen
motionerna 2001/02:MJ248 yrkande 3 och 2001/02:MJ394
samt avslår motion 2001/02:MJ227 yrkande 3.

Ställningstagande

Under förutsättning att rimliga
skadeförebyggande åtgärder har vidtagits är
det enligt vår mening naturligt att alla
skador av rovdjursangrepp, även skador som
inte kan hänföras till näringsverksamhet,
skall berättiga till ersättning. Det
framstår som orimligt att t.ex. en riven
ridhäst eller raserade bikupor inte ger rätt
till ersättning. Det är vidare oacceptabelt
att rätten till ersättning skall vara
beroende av storleken på anslaget till det
egna länet. Ersättning bör även lämnas för
de extra kostnader för skadeförebyggande
arbete som uppsättande av elstängsel och
underhåll av dessa stängsel som åsamkas
tamdjursägaren. Hänsyn bör även tas till det
merarbete som kan uppstå till följd av att
djur har skrämts ur inhägnader med
omfattande reparationer och
hopsamlingsarbete som följd. Vi anser även
att personskador på grund av rovdjursangrepp
bör ersättas fullt ut.

10. Skador på djur vid fäbodbruk (punkt 15)

av Kjell-Erik  Karlsson  (v)  och Willy Söderdahl
(v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen   vad   som
framförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ414.

Ställningstagande

Till  fäbodbruk  hör  ett fritt skogsbete och därmed
större  risk för skador  av  rovdjur.  De  påtagliga
skador som  uppstår  när  rovdjur dödar eller skadar
tamdjur är lätta att konstatera.  Otydliga  skador i
form  av  bl.a.  beteendeförändringar, ätstörningar,
kastning  och  sämre   mjölkkvalitet   orsakade   av
viltstörning är däremot mycket litet uppmärksammade.
Som  anförs  i  motion  2001/02:  MJ414  (v) bör ett
särskilt åtgärdsprogram utarbetas för denna  typ  av
skador.

Beroende  på rovdjursförekomsten och önskemålen om
rovdjurens utbredning  bör  fäbodbruk  i områden med
stora  rovdjursbestånd  kunna erhålla ett  generellt
driftsstöd som gör det möjligt  att vidta åtgärder i
form av t.ex. vallning för att förebygga viltskador.
De  medel  som finns tillgängliga vid  länsstyrelsen
och inom kulturmiljövården  bör  kunna  användas för
att stödja driften av det kulturhistoriska  arv  som
fäbodbruket utgör.

11. Besittningsskydd och förlängning vid
jakträttsupplåtelser (punkt 16)

av  Göte  Jonsson  (m),  Carl G Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag  under  punkt  16
borde ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad  som
framförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ455.

Ställningstagande

Trots  att  riksdagen  år  2000   genom   ändring  i
jaktlagen    (1987:259)    upphävde    reglerna   om
besittningsskydd och rätt till tvångsförlängning vid
jakträttsupplåtelse  kan  de tidigare bestämmelserna
om förlängningsrätt i vissa  fall  komma att gälla i
ytterligare 50 år. Som anförs i motion 2001/02:MJ455
(m)  bör övergångsbestämmelserna ändras  så  att  de
endast    kan    tillämpas   under   fem   år   från
ikraftträdandet av  lagändringen,  dvs.  från  den 1
januari  2001.  Regeringen bör återkomma med förslag
om lagändring i enlighet med motionen.


12. Besvärsrätten för beslut i jaktärenden
(punkt 17)

av Göte Jonsson  (m),  Carl  G  Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen   vad   som
framförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ454.

Ställningstagande

Den  enskilde  jordägarens  rätt  att utöva jakt och
skydda  sin  skog  och  sin gröda mot viltskador  är
civilrättsliga rättigheter  av  stor principiell och
ekonomisk     betydelse     för     den     enskilde
fastighetsägaren. Oaktat dessa förhållanden och  vad
som  anges  i artikel 6 i Europakonventionen om rätt
till     domstolsprövning      saknar     jordägaren
(jakträttshavaren)  besvärsrätt  i   flera   viktiga
avseenden.  I 54 § jaktlagen (1987:259) stadgas  att
länsstyrelsens  beslut  enligt  33 § samma lag, dvs.
reglerna för älgjakten, får överklagas  i  fråga  om
registrering  av  licensområde men för övriga beslut
enligt paragrafen saknas  besvärsrätt. Detta innebär
att  länsstyrelsens beslut om  bl.a.  älgtilldelning
och  jakttid   inte  kan  prövas  i  domstol.  Detta
förhållande   strider    enligt   vår   mening   mot
grundlagen. Regeringen bör  återkomma med förslag om
lagändring i enlighet med motionen.


13. Beslutande myndighet för skyddsjakt på varg
(punkt 18)

av Göte Jonsson (m), Carl  G  Nilsson  (m),  Per-
Samuel Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit
Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad  som
framförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ227 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt  vår  mening  bör  beslut   om   vargstammens
reglering  fattas så nära de berörda, dvs.  de  fast
boende, som  möjligt.  Länsstyrelsen bör som central
myndighet  kunna fatta sådana  beslut  men  besluten
skall också  kunna delegeras till kommunal nivå i så
många fall som möjligt.


14. Medel ur Jaktvårdsfonden (punkt 19)

av Ulf Björklund  (kd),  Göte Jonsson (m), Carl G
Nilsson (m), Caroline Hagström  (kd),  Per-Samuel
Nisser (m), Eskil Erlandsson (c), Harald Nordlund
(fp) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad  som
framförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:MJ911 yrkande  2  och  delvis  motion
2000/01:MJ920 yrkande 4.

Ställningstagande

Det  är  enligt  vår mening av vikt att de medel som
inflyter  genom det  statliga  jaktkortet  verkligen
används för  ändamål som främjar jägarnas intressen.
De  möjligheter   för   Jordbruksdepartementet   att
finansiera   sin  verksamhet  med  dessa  medel  som
aviserades   i  proposition   1999/2000:73   Jaktens
villkor  avvisar   vi   bestämt.   Det   måste  även
ifrågasättas om medel ur Jaktvårdsfonden skall kunna
används  för  polisiär  verksamhet och åtgärder  vid
t.ex. olovligt utsläpp av minkar.


15. Statlig representation i
jägarorganisationerna (punkt 21)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för   regeringen   vad  som
framförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:MJ920 yrkande 5.

Ställningstagande

I    samband   med   behandlingen   av   proposition
1999/2000:73 Jaktens villkor beslutade riksdagen att
regeringen  skall  ha  rätt  att  utse  en ledamot i
Svenska  Jägareförbundets  och Jägarnas Riksförbunds
styrelser.  Vare sig i propositionen,  i  utskottets
betänkande 2000/01:MJU17  eller  i den efterföljande
debatten  framfördes  några  hållbara  argument  för
denna nya ordning. Enligt vår mening bör möjligheten
till   statlig   representation   i    de   centrala
jägarorganisationerna avskaffas.


16. Miljömål för djur (punkt 23)

av Eskil Erlandsson (c) och Harald Nordlund (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager  för  regeringen  vad   som
framförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:MJ826.

Ställningstagande

Som anförs i  motion  2000/01:MJ826 (c) är det är en
uppenbar brist att ett  miljökvalitetsmål för fåglar
och andra djur saknas bland  de 15 miljökvalitetsmål
som  riksdagen  tidigare  har fastställt.  Detta  är
enligt  vår mening ett märkligt  förbiseende.  Ingen
kan sväva  i tvivelsmål om att en av vårt lands mest
värdefulla och  hållbara  resurser  är våra djur och
fåglar,  förutsatt  att  de  får det skydd  och  den
skötsel  som  behövs för en hållbar  utveckling.  Vi
ansluter  oss således  till  motionens  yrkande  att
riksdagen    bör     fastställa     ett     sextonde
miljökvalitetsmål, Ett rikt djur- och fågelliv.


17. Hänsynsfull och långsiktigt hållbar jakt
(punkt 24)

av Maria Wetterstrand (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen   vad   som
framförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen
motion 2001/02:MJ418 yrkande 19.

Ställningstagande

Enligt  min  mening bör dagens viltvård ersättas med
faunavård och omfatta alla vilda arter. Jakten måste
vara hänsynsfull,  reglerad  och långsiktigt hållbar
och anpassas till populationerna  av  de  arter  man
vill  jaga  och  till  deras utveckling över tid och
rum. Jakten skall även ta  hänsyn  till de arter som
är  beroende  av arter som jagas, t.ex.  jaktfalkens
beroende av ripan  som födodjur. Om jakt kan hota en
arts fortbestånd skall  ingen  jakt  få förekomma på
hotade   rödlistade   arter  eller  på  arter   vars
populationer minskar kraftigt,  och  jakt  under vår
och  sommar,  då flytt och reproduktion sker,  skall
inte vara tillåten.  Jag  tar även avstånd från alla
typer av jakt som innebär stor  risk för lidande för
det  jagade  djuret.  Jakten  skall vidare  utformas
utifrån     ett     ekologiskt    perspektiv     där
naturvårdsintressena   ges   större   inflytande  än
jaktintressena, och rovdjursstammarna skall tillåtas
öka  till livskraftiga populationer. För  att  såväl
biologisk    mångfald   som   långsiktig   ekologisk
hållbarhet skall  kunna säkerställas skall jakttider
och antal djur som  får skjutas omprövas årligen och
baseras  på  inventeringar   Som   anförs  i  motion
2001/02:MJ418 (mp) bör ett svenskt faunaråd  bildas.
Rådet,   som   bör   bestå   av  representanter  för
naturvårdsorganisationerna,              jägarkåren,
djurrättsrörelserna och viltforskarna i lika  delar,
bör  ha  till  uppgift att se över jaktens praktiska
och etiska aspekter och vara rådgivande om jakttider
och jaktformer.


18. Jaktens betydelse för viltvården (punkt 25)

av Ulf Björklund  (kd),  Göte Jonsson (m), Carl G
Nilsson (m), Caroline Hagström  (kd),  Per-Samuel
Nisser (m) och Berit Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager   för  regeringen  vad  som
framförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen
motion 2000/01:N385 yrkande 13.

Ställningstagande

Jakt- och viltupplevelser utgör  i dag en omfattande
folkrörelse men, vilket anförs i motion 2000/01:N385
(m),  har  en  ännu  större  potential.  De  svenska
viltstammarna av älg, rådjur,  björn  m.fl.  har  en
stark  dragningskraft  för  såväl jägare som för dem
som endast vill uppleva mötet  med  det vilda. Flera
breda  attitydundersökningar  visar  att  den  vilda
faunan    representerar   ett   av   de   viktigaste
naturvärdena  för en stor majoritet av befolkningen.
Vården av viltstammarna  är  därför att betrakta som
en i vid mening gemensam angelägenhet.  I denna vård
är det enligt vår mening viktigt att framhålla  jakt
och  beskattning  av  viltet  som  en  mycket viktig
beståndsdel. Det är mot denna bakgrund angeläget att
de  tendenser  till  antijaktrörelser som förekommer
bemöts med saklig information  om  jaktens betydelse
för  starka  och uthålliga viltstammar.  Våren  2000
fattade   riksdagen    beslut   med   anledning   av
proposition 1999/2000:73  Jaktens  villkor. Beslutet
innebar  bl.a. att det numera är möjligt  att  genom
lagen om viltvårdsområden  tvinga  in en markägare i
ett  sådant område. Medlemskapet kan  då  komma  att
innebära  ett  betydande  intrång i förfogandet över
jakträtten. Vi anser att samarbete i viltvårdsfrågor
över ägogränser är naturligt och bra, men ett sådant
samarbete   måste   ske   på  frivillig   väg.   Den
inskränkning av äganderätten  som  beslutet  innebär
utgör  ett  allvarligt hinder för utveckling av  den
landsbygdsturism  som enligt vår mening kan bli till
gagn för dem som bor  i glesbygd. Sedan ett antal år
kan alla jägare köpa jaktkort  för  småviltsjakt  på
statens mark ovan odlingsgränsen. Av intäkterna från
denna  jakt  går  ca 70 % till samerna och 30 % till
rennäringsenheten vid  de  nordliga länsstyrelserna.
Denna jakt, huvudsakligen på  ripa, har varit och är
mycket  omdebatterad.  Samerna  har   t.ex.   starka
invändningar  mot  jakten då den påstås inkräkta  på
renskötseln, och miljödebattörer anser att beståndet
av  ripa  hotas.  Enligt   vår  mening  är  kritiken
överdriven och vi är beredda att verka för att denna
möjlighet till jakt skall bestå. Det är dock rimligt
att  en utvärdering görs i syfte  att  undersöka  om
villkoren för denna jakt behöver förändras.



19. Utvidgad skyddsjakt på rovdjur (punkt 26)

av  Göte  Jonsson  (m),  Carl G Nilsson (m), Per-
Samuel Nisser (m), Eskil Erlandsson (c) och Berit
Adolfsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen   vad   som
framförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen
delvis  motion  2001/02:MJ248  yrkande 2 samt avslår
motion 2001/02:MJ227 yrkande 5.

Ställningstagande

Som   anförs  i  motion  2001/02:MJ247   (m)   bör
regionala  eller lokala myndigheter få möjlighet att
besluta om skyddsjakt  och andra åtgärder i fråga om
samtliga rovdjur när lokala  problem uppstår bl.a. i
form  av  rivna  tamdjur.  Det  måste  således  vara
tillåtet att skjuta rovdjur som vållar  stora lokala
problem.   Eftersom   det  enligt  vår  mening  vore
oacceptabelt att tvinga  djurägare  att bevittna hur
djur  rivs  och  skadas  utan möjlighet att  ingripa
måste djurägare också ges  möjlighet  att skydda och
försvara   egna   djur   som   anfalls  av  rovdjur.
Regeringen bör återkomma med förslag om lagändring i
enlighet med motionens yrkande 2.
Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken anges  inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets  förslag till
riskdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Jakttider på tjäder, orre och järpe och
skyddsjakt på vissa fågelarter (punkterna 7
och 8)

2.
av Maria Wetterstrand (mp).

I  betänkandet  behandlas  ett  antal motioner  från
Miljöpartiet  de  gröna  som  berör  jakttider   och
skyddsjakt  på vissa fågelarter. Vi vill genom detta
särskilda  yttrande   påpeka  problemen  med  dagens
situation   men   vi  reserverar   oss   inte   utan
förutsätter att regeringen  och Naturvårdsverket tar
dessa   problem  på  allvar  vid  den   återkommande
översynen av regleringar av jakt och jakttider.

Jakten  på  tjäder,  järpe  och orre är allmän och
jakttiderna generösa. Det kan ifrågasättas om det är
rimligt att tillåta jakt på arter där populationerna
minskar så kraftigt som för dessa.  Vad  skälet till
minskningen är har ingen betydelse; det är  fråga om
försiktighet.  För  ca 20 år sedan var orrbubblet  i
Sörmlands skogar starkt  och vanligt. En vårvandrare
på Sörmlandsleden vaknade  till  det härliga ljudet.
Så  är  det  inte  längre.  Nu  får man  leta  efter
fåglarna. Tillbakagången är mycket påtaglig.
Alla svenska småfåglar utom koltrast,  björktrast,
stare,  gråsparv  och  pilfink  är  fredade. Det  är
underligt att just de har blivit kvar  och  det  kan
verkligen   ifrågasättas  om  jakten  är  nödvändig.
Jakten  kallas   skyddsjakt  och  är  i  flera  fall
tillåten  under  häckningstid,   vilket  torde  vara
etiskt  oförsvarbart. Vi anser att  det  borde  vara
dags att freda även dessa småfåglar.
Att skjuta småfågel stämmer inte med dagens syn på
djur och  natur.  Dessutom  härrör  denna skyddsjakt
från  en tid när populationerna av fågelarterna  var
större  och  då  säd  hanterades  annorlunda och mer
öppet än i dag. Några stora sanitära  problem  torde
just  inte de fågelarter utgöra för vilka skyddsjakt
finns.
Skyddsjakten strider i dag också mot EU:s art- och
habitatdirektiv och mot fågeldirektivet. Det är inte
etiskt    att   skjuta   föräldrar   till   värnlösa
fågelungar.   Det  stämmer  inte  heller  med  andra
bestämmelser i  jaktlagen,  till  exempel  27 §, som
säger  att jakten skall bedrivas på ett sådant  sätt
att viltet  inte  utsätts för onödigt lidande. I det
här  fallet  får  även   eventuella  ungar  ses  som
villebråd, och de utsätts för lidande om en förälder
försvinner,  eftersom det är  mycket  svårt  för  en
ensam förälder att klara ungarnas matbehov.
Trots att arten svärta går tillbaka får den jagas.
Jakten sker under  häckningstid,  vilket strider mot
EU:s fågeldirektiv. Svärta finns också med i den nya
rödlistan från 2000. Vår allmänna inställning är att
arter på hotlistan över huvud taget  inte  skall  få
jagas.
Jakttiden  för  morkulla  har förändrats i positiv
riktning.  Undersökningar tyder  emellertid  på  att
även dagens  jakttid  kan  vara olämplig. Även denna
jakttid infaller under häckningstid  eftersom  vissa
honor lägger två kullar och den sista kullen inte är
flygg  före  den  21  augusti.  Vi  förutsätter  att
regeringen  överväger att flytta fram startdatum för
morkulljakten ytterligare.

2. Utredning om ersättning till jakträttshavare
för skador av rovdjur och ersättning för
skadeförebyggande arbete och för
rovdjursskador (punkterna 13 och  14)

av Kjell-Erik  Karlsson  (v)  och Willy Söderdahl
(v).

Den  grundläggande principen att skador  av  vilt  i
första   hand   skall   förebyggas   och  att  detta
huvudsakligen   skall   ske  genom  jakt  kan   inte
tillämpas  när  det  gäller   de   stora  rovdjuren.
Särskilt järv- och vargbestånden är  i  dagsläget så
små   att  varje  form  av  jakt  kan  ge  förödande
konsekvenser  för  rovdjursstammarnas  möjlighet att
återhämta sig och existera i livskraftiga bestånd.

Problemet kvarstår dock genom att rovdjur  i vissa
områden   orsakar   skador   på   tamdjur.  Om  inte
ersättningsnivåerna för viltskador  höjs  så  att de
verkligen täcker de ekonomiska förluster som drabbar
tamdjursägare  i  dessa  områden, är risken stor för
att den illegala jakten ökar  i  omfattning.  Om den
acceptans   som  finns  för  rovdjuren  skall  kunna
bibehållas och  utökas måste ersättningsnivåerna för
rovdjursskador höjas.  Mot den bakgrunden kommer det
i framtiden att finnas behov  av  ökade  anslag  för
ersättning  för  såväl förebyggande åtgärder som för
viltskador.

3. Inventering av kungsörnsstammen m.m. (punkt
29)

av Maria Wetterstrand (mp).

Miljöpartiet de gröna anser att det är angeläget att
såväl inventeringar  som ett annat ersättningssystem
för skador orsakade av  kungsörn  kommer till stånd.
Ersättningen för skador orsakade av  kungsörn måste,
i likhet med ersättningen för skador av  järv,  varg
och  lo,  utgå  efter antalet föryngringar. Först då
blir  det  angeläget   att   värna  kungsörnen  inom
samebyn. Som det är i dag utgår  ersättning  oavsett
om  det  finns  häckande  örn  och  oavsett om paret
tjuvjagas    och   i   värsta   fall   dödas   under
häckningssäsongen.

Förutsättningen för ett annat ersättningssystem är
kunskap  om  var   örnarna  häckar.  En  heltäckande
kungsörnsinventering  är  alltså  nödvändig  för att
komma  till  rätta  med den negativa trend för arten
som  vi har i dag i landet.  Sveriges  Ornitologiska
Förening,  SOF,  har  många  medlemmar som på ideell
basis  inventerat olika arter,  däribland  kungsörn.
Här finns  ett stort kunnande, som kan tas till vara
bättre än i  dag.  Dessa inventeringar bör samordnas
av länsstyrelserna.

Vi har nu valt att inte  reservera  oss i frågan men
vill ändå påpeka problemet. Vi anser också att detta
arbete kan inledas utan något riksdagens beslut.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

 Motioner från allmänna motionstiden
2000

2000/01:K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp):

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att en omprövning
av samernas  jakt-  och fiskerätt måste ske enligt
det  löfte  som  ansvarig   minister  avgivit  och
utifrån pågående utvärderingar.

2000/01:MJ743 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  jakt  på hotade
arter.

2000/01:MJ826 av Åke Sandström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om angelägenheten av att  ett
miljömål för djur och fåglar utformas.

2000/01:MJ902 av Nils Fredrik Aurelius och Leif
Carlson (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att skyddsjakten
av storskarv bör utvidgas.

2000/01:MJ903 av Jeppe Johnsson (m):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om skyddsjakt på
sädgås,   kanadagås   och  grågås  vid  fält   med
vallodling.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om skyddsjakt på
grågås  i  samma  utsträckning  som  nu   gällande
bestämmelser för sädgås.

2000/01:MJ904 av Patrik Norinder och Anne-Katrine
Dunker (m):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om skyddsåtgärder på
skarv.

2000/01:MJ907 av Per-Richard Molén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av jakt på säl.

2000/01:MJ909 av Christel Anderberg och Henrik
Westman (m):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skyddsåtgärder mot
skarv.


2000/01:MJ910 av  Anita  Sidén och Cecilia Magnusson
(m):

Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs om att samma regler skall gälla för
svenska  och   norska  jägare  under  ripjakten  med
avseende på startdatum och rättigheter för jakt.

2000/01:MJ911 av Ingvar Eriksson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om viltforskningsråd.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  medel   ur
Jaktvårdsfonden.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om register över
jaktkort och jägarexamen.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om jakt på säl.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om jakt i reservat.

2000/01:MJ913 av Anders Sjölund och Ola Sundell (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om behovet  av  ett
försök med lokal förvaltning av småviltsjakten.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
samordnad  starttid för småviltsjakten  i  de  tre
nordligaste länen.

2000/01:MJ914 av Anders Sjölund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen   anförs   om   behovet   av   ett
regeringsinitiativ    avseende    avskaffandet    av
dubbelregistrering av licensområde för älgjakt.

2000/01:MJ916 av Anders Sjölund och Olle Lindström
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om vikten av att regeringen
skyndsamt  återkommer  med  en  redovisning  av  hur
jakten på säl skall bedrivas.

2000/01:MJ917 av Hans Stenberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet  av  att reglera
fågeljakten i de svenska fjällen genom samordning av
jakttiden med Norge, jaktguider för utländska jägare
och olika typer av jaktkort.


2000/01:MJ920 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  användandet  av
medel ur Jaktvårdsfonden.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
ordningen med statlig representation i de centrala
jägarorganisationerna.

2000/01:N318 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skärgårdsfiskarnas
möjligheter att  hålla  skarv- och sälbeståndet på
en för näringen acceptabel nivå.

2000/01:N385 av Bo Lundgren m.fl. (m):

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om jaktens betydelse
för viltvården.


Motioner från allmänna motionstiden
2001


2001/02:MJ206 av Kenneth Johansson (c):

3.   Riksdagen    begär   att   regeringen   utreder
möjligheter       till       ersättning       till
jakträttsinnehavare för rovdjursskador.

2001/02:MJ214 av Nils Fredrik Aurelius och Leif
Carlson (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att skyddsjakten
av storskarv bör utvidgas.

2001/02:MJ227 av Runar Patriksson (fp):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om ersättning till
drabbade djurägare.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  skydds-  och
licensjakt.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om beslutsnivån.

2001/02:MJ248 av Ola Karlsson och Per-Samuel  Nisser
(m):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om skyddsjakt.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som anförs i motionen om ersättning för
skada och skadeförebyggande arbete.

2001/02:MJ271 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  grytjakt  på  rödräv  och
grävling.

2001/02:MJ276 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om jakttider  på
tjäder, orre och järpe.

2001/02:MJ281 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om jakt på koltrast,  stare,
björktrast, gråsparv och pilfink.

2001/02:MJ355 av Gudrun Lindvall (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
heltäckande kungsörnsinventering.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  ersättning  för
kungsörn   i   förhållande  till  antalet  lyckade
häckningar.

2001/02:MJ394 av Birgitta Carlsson och Åke Sandström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att  de djurägare som för
att skydda sina tamdjur mot rovdjur  måste sätta upp
särskilda stängsel för att hålla ute rovdjuren skall
erhålla  större  delen  av  denna  extra  kostnad  i
bidrag.

2001/02:MJ414 av Owe Hellberg (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  ett  särskilt
åtgärdsprogram för  att uppmärksamma problemet med
otydliga  skador  på  djur   och   produktion  vid
fäbodbruk i samband med viltstörningar.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  utreda ett
generellt driftbidrag till fäbodbruk i områden med
hög förekomst av rovdjur.

2001/02:MJ418 av Lotta Nilsson Hedström m.fl. (mp):

19.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  hänsynsfull och
långsiktigt hållbar jakt.

2001/02:MJ420 av Göte Jonsson m.fl. (m):

7.  (delvis)  Riksdagen tillkännager för  regeringen
som sin mening  vad  i  motionen anförs om jakt på
säl och skarv.

2001/02:MJ431  av Patrik Norinder  och  Anne-Katrine
Dunker (m):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen anförs om jakt på säl.

2001/02:MJ432  av  Olle Lindström och Anders Sjölund
(m):

Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen   anförs   om   vikten  av  att  regeringen
skyndsamt  återkommer  med  en  redovisning  av  hur
reglerad jakt på säl skall bedrivas.

2001/02:MJ439 av Gudrun Lindvall (mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att stoppa jakten
på säl.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om en utvärdering  av
budgetförstärkningarna  på  anslag 42:6 Ersättning
för  viltskador,  innan diskussion  om  skyddsjakt
återupptas.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om en analys över
vilka som skall ha ersättning  för  sälskador  och
storleken på ersättningen.

2001/02:MJ441 av Gudrun Lindvall (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jakttid på svärta.

2001/02:MJ446 av Harald Nordlund (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  den   fria
kalvavskjutningen bland älgar.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om vårjakt på rådjur.

2001/02:MJ454 av Carl G Nilsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om överklagningsrätt av beslut
i jaktfrågor.

2001/02:MJ455 av Carl G Nilsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  besittningsskydd  och
förlängningsrätt vid jakträttsupplåtelser.

2001/02:MJ512 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om jakt på morkulla.

2001/02:MJ522 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om en reglering  av
skarv- och sälbeståndet.

2001/02:MJ525 av Anders Sjölund (m):

3.  Riksdagen  begär   att  regeringen  lägger  fram
förslag till ändring vad gäller dubbelregistrering
av älgjakt.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om lokal förvaltning.