Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Jakt och viltvård

Betänkande 1995/96:JoU12

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JOU12

Jakt och viltvård


Innehåll

1995/96
JoU12

Sammanfattning

I  betänkandet behandlar  utskottet  21
motionsyrkanden      från      allmänna
motionstiden  1995  rörande  jakt   och
viltvård.  Samtliga motioner  avstyrks,
bl.a.   med   hänvisning   till   redan
genomförda       förändringar        av
lagstiftningen och pågående arbete  med
frågorna.
Till   betänkandet  har   fogats   tre
reservationer    och   tre    särskilda
yttranden.

Motionerna

1994/95:Jo801  av  Olle  Lindström  och
Ulla   Löfgren  (m)  vari   yrkas   att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om
skyddsjakt på säl.

1994/95:Jo802 av Gudrun Lindvall  m.fl.
(mp)  vari yrkas att riksdagen som  sin
mening  ger regeringen till  känna  att
förbudet   mot  jakt  på  ejder   under
vårsträcket skall bestå.

1994/95:Jo803 av Jan Jennehag m.fl. (v)
vari yrkas
1.  att  riksdagen beslutar totalfreda
de  fyra  stora rovdjuren björn,  varg,
lodjur  och järv i enlighet med  vad  i
motionen anförts,
2.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts   om  att  förstärka  och   öka
bestånden av stora rovdjur.
1994/95:Jo804 av Gudrun Lindvall  m.fl.
(mp)  vari yrkas att riksdagen som  sin
mening ger regeringen till känna vad  i
motionen anförts om förbud mot jakt  på
morkulla.

1994/95:Jo805 av Karl Hagström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts om skyddsjakt på säl.

1994/95:Jo807 av Ingrid Skeppstedt  (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger   regeringen  till  känna   vad   i
motionen  anförts  om  behovet  av   en
minimering av vildsvinsstammen.

1994/95:Jo808 av Gudrun Lindvall  m.fl.
(mp) vari yrkas
1.  att riksdagen begär att regeringen
upphäver    det    av    Kalmar    läns
länsstyrelse fattade beslutet av den 16
december 1994 om skyddsjakt på skarv,
2.  att riksdagen begär att regeringen
tillsätter     en     utredning     med
representanter  från såväl  fisket  som
naturvården med uppgift att utreda  hur
problem mellan människa och skarv skall
kunna lösas enligt förslag i motionen,
3.  att  riksdagen beslutar  att  EU:s
fågeldirektiv skall gälla  fullt  ut  i
Sverige.
1994/95:Jo809  av  Conny  Sandholm  och
Karin  Pilsäter  (fp)  vari  yrkas  att
riksdagen hos regeringen begär  förslag
till   ekonomisk  reglering  av  skador
orsakade  av  tamvilt  i  enlighet  med
motionen.

1994/95:Jo810 av Anita Persson och Lars
G  Linder  (s) vari yrkas att riksdagen
som  sin  mening  ger  regeringen  till
känna vad i motionen anförts om behovet
av   åtgärder   för  att  reglera   den
friströvande vildsvinsstammen.

1994/95:Jo812  av  Bengt  Silfverstrand
och  Kurt Ove Johansson (s) vari  yrkas
att   riksdagen  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts  om förbud mot jakt på grävling
i  gryt,  jaktträning i  konstgryt  och
privat innehav av grävlingar.

1994/95:Jo813  av  Bengt  Silfverstrand
och  Urban  Ahlin (s)  vari  yrkas  att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om
behovet  av  en  ny och  mer  allsidigt
sammansatt jaktvårdsorganisation.

1994/95:Jo814  av  Kjell  Ericsson  och
Eskil  Erlandsson (c)  vari  yrkas  att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om
produktionsanpassad älgjakt.

1994/95:Jo815 av Gudrun Lindvall  m.fl.
(mp) vari yrkas
1.  att  riksdagen beslutar  att  EU:s
fågeldirektiv  skall  gälla  i  Sverige
fullt ut,
2. att riksdagen beslutar att EU:s art-
och   habitatdirektiv  skall  gälla   i
Sverige fullt ut,
3.  att  riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts om förändringar av bestämmelser
beträffande jakt m.m. så att dessa till
fullo    överensstämmer    med     EU:s
fågeldirektiv  samt med EU:s  art-  och
habitatdirektiv.
1994/95:Jo816  av Carl  G  Nilsson  och
Leif   Carlson  (m)  vari   yrkas   att
riksdagen som sin mening ger regeringen
till  känna  vad i motionen anförts  om
tilläggsdirektiv till Jaktutredningen.

1994/95:Jo817  av  Kjell  Ericsson  (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger   regeringen  till  känna   vad   i
motionen  anförts om ändring i reglerna
för    jakträtt   och    bildande    av
jaktvårdsområden.

1994/95:Jo818 av Roy Ottosson (mp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening  ger
regeringen  till känna vad  i  motionen
anförts om att förbjuda försäljning  av
fredat vilt.

Utskottet

Skyddsjakt på säl och skarv m.m.

Motionerna

Två   motioner   tar  upp   frågan   om
skyddsjakt på säl. Enligt motion  Jo801
(m)  bör möjlighet ges för yrkesfiskare
att  bedriva  skyddsjakt  på  säl  inom
vissa  områden. En utredning bör enligt
motion  Jo805  (s) tillsättas  för  att
utreda frågan.
I  motion Jo808 (mp) yrkande  1  krävs
att  regeringen upphäver ett beslut  av
Länsstyrelsen   i   Kalmar    län    om
skyddsjakt  på skarv. Vidare  anförs  i
motionen    att   en   utredning    bör
tillsättas   för   att   föreslå    hur
problemen  mellan  människa  och  skarv
skall kunna lösas (yrkande 2). I motion
Jo816  (m) föreslås att Jaktutredningen
genom  tilläggsdirektiv får  i  uppgift
att utarbeta en nationell handlingsplan
för   hur   frågan  om   bestånden   av
mellanskarv skall behandlas på kort och
lång sikt.
Motion Jo807 (c) tar upp behovet av en
minimering  av  vildsvinsstammen,  dels
med  anledning av den skada djuren  gör
på  åkermark och villaträdgårdar,  dels
på  grund  av risken för överföring  av
svinpest  till  tamsvin och  faran  för
viltolyckor i trafiken. Samma fråga tas
upp  i  motion Jo810 (s) där det anförs
att  lagstiftningen bör utformas så att
den tillskapar en jakttradition och ett
kunnande som håller vildsvinsstammen på
en  rimlig  nivå. I motion  Jo809  (fp)
efterfrågas   förslag  till   ekonomisk
reglering   av   skador   orsakade   av
tamvilt.

Utskottets överväganden

Med  anledning av motionerna Jo801  och
Jo805  om sälstammens skador på  fisket
får    utskottet    anföra    följande.
Naturvårdsverket       har       enligt
jaktförordningen  (1987:905)  möjlighet
att ge tillstånd till jakt efter säl om
det  bedöms  nödvändigt. För tillfället
ges dock inga sådana tillstånd eftersom
Sverige  enligt Helsingforskommissionen
(HELCOM)   förbundit  sig   att   freda
sälstammen.  Naturvårdsverket   har   i
samarbete  med  Världsnaturfonden   och
Fiskeriverket   startat   ett   projekt
kallat    Sälskador   på    fisk    och
fiskeredskap,  som  skall  pågå   under
minst  tre år. Syftet med projektet  är
bl.a.  att  få  fram  metoder  för  att
skrämma sälarna från att söka sin  föda
i och intill fiskeredskapen. Projektet,
som  genomförs i samarbete  med  övriga
länder   runt  Östersjön,  skall   även
belysa effekterna av en viss skyddsjakt
på  sälar, för att få ett underlag  för
att   ta  upp  frågan  inom  ramen  för
Helsingforskommissionen. Av det anförda
framgår  att  de berörda  myndigheterna
aktivt  arbetar  med sälskadeproblemet.
Därmed  får  motionernas  syfte   anses
delvis  tillgodosett. Någon ytterligare
åtgärd   med  anledning  av  motionerna
Jo801  och  Jo805  bör  ej  vidtas  för
närvarande.
Med  anledning  av motion  Jo808  vill
utskottet  erinra  om  att  frågor   om
skyddsjakt  på  skarv  delegerats  till
Naturvårdsverket  och  länsstyrelserna.
Det  yrkande  som framställs  i  motion
Jo808   yrkande  1  kan  inte  lagligen
bifallas    av    riksdagen    eftersom
regeringen   inte   har   statsrättslig
befogenhet     att     upphäva      ett
länsstyrelsebeslut. Motionen avstyrks i
denna del.
Vad  gäller  sakfrågan vill  utskottet
anföra följande. Den allmänna jakttiden
på  skarv är från och med den  15  juni
1995   avskaffad  till  följd   av   en
förändring      i      jaktförordningen
(1987:905,       ändrad      1995:443).
Förändringen   genomfördes   för    att
anpassa   svenska  regler   till   EU:s
fågeldirektiv.  Enligt jaktförordningen
får  dock  länsstyrelsen  ge  tillstånd
till  jakt efter vissa, annars  fredade
djur, om det behövs för att hindra  att
dessa  orsakar avsevärda  skador  eller
olägenheter  på  grund  av   beståndens
storlek    eller   av    andra    skäl.
Naturvårdsverket    har    vid    olika
tillfällen diskuterat de problem  stora
skarvkolonier   medför   med    berörda
intressenter.  Ett  resultat   av   det
arbetet  har  blivit att forskning  har
påbörjats  för  att  öka  kunskapen  om
skarven    och    dess   inverkan    på
fiskbestånden. Forskningen,  som  skall
pågå  under fyra år, startade under  år
1994   och   bedrivs  med  medel   från
Naturvårdsverket   och   Fiskeriverket.
Projektet skall bl.a. ge svar på frågor
om skarvens effekter på yrkesfisket och
hur  skador  kan förhindras.  Projektet
baseras  till  stor del på  långsiktiga
försök  och undersökningar, varför  man
bedömt  att en avrapportering  inte  är
meningsfull  förrän  i  slutskedet   av
projektets     planerade     livslängd.
Utskottet      delar      motionärernas
uppfattning att det är av stor vikt att
denna  fråga ges en allsidig belysning,
men  är  med hänvisning till det arbete
som  pågår  inte berett att  tillstyrka
motion Jo808 yrkande 2.
I   motion  Jo816  föreslås  att   den
särskilda  utredare som  tillsatts  för
att   utreda  vissa  jaktfrågor   genom
tilläggsdirektiv bör få i  uppgift  att
utarbeta en nationell handlingsplan för
hur  frågan om bestånden av mellanskarv
skall  hanteras på kort och lång  sikt.
Som  redovisats  ovan  delar  utskottet
uppfattningen  att  denna   fråga   bör
belysas   närmare.  Det   projekt   som
redovisas  ovan bör i stor utsträckning
tillgodose motionen. Den utredning  som
motionärerna åsyftar torde  i  huvudsak
vara   inriktad  på  mer   övergripande
frågor.   Motionen  avstyrks  med   det
anförda.
I  samband med behandlingen av förslag
till ny jaktlag (1986/87:JoU15) anförde
utskottet att vildsvinen, som  har  ett
stort  jaktligt värde, i  kontrollerade
former  åter bör bli ett inslag  i  den
svenska faunan. En noggrann uppföljning
borde   samtidigt   ske   av   stammens
storlek.  För  närvarande  är  jakt  på
vildsvin   tillåten  hela   året,   med
undantag   för   suggor   åtföljda   av
smågrisar  som är fredade.  Skulle  det
områdesvis uppstå problem ger  den  nya
jaktlagen myndigheterna möjligheter att
besluta om nödvändig jakt. Vidare  vill
utskottet   erinra  om  att   riksdagen
nyligen   beslutat  om  en  ändring   i
arrendelagstiftningen som  innebär  att
om  arrendatorn  inte har  jakträtt  på
arrendestället,    skall     jordägaren
ansvara   för  förluster  som   drabbar
arrendatorn  på  grund  av  viltskador.
Jordägarens ansvar gäller dock inte  om
han   visar  att  skadan  inte   kunnat
förhindras trots rimliga ansträngningar
från     hans    sida    (1995/96:LU8).
Huvudsyftet med motionerna Jo807, Jo809
och  Jo810 torde vara uppfyllt med  det
anförda.  Motionerna bör  ej  föranleda
någon särskild åtgärd.
Fågel- och rovdjursjakt

Motionerna

I motion Jo802 (mp) anförs att förbudet
mot  jakt  på  ejder under  vårsträcket
skall  bestå. Enligt motion Jo804  (mp)
bör   jakt   på   morkulla   förbjudas.
Representanter  för Miljöpartiet  anför
vidare i motionerna Jo808 yrkande 3 och
Jo815  yrkande 1 att EU:s fågeldirektiv
bör  gälla  fullt ut i Sverige.  Enligt
yrkandena  2 och 3 i motion  Jo815  bör
även   EU:s  art-  och  habitatdirektiv
gälla fullt ut i Sverige och en översyn
göras av den svenska lagstiftningen för
att    se    till   att   de    svenska
bestämmelserna    överensstämmer    med
direktiven.
I  motion Jo803 (v) anförs att de fyra
stora rovdjuren björn, varg, lodjur och
järv bör totalfredas samt att bestånden
av  dessa arter bör förstärkas och  öka
(yrkandena 1 och 2).

Utskottets överväganden

Jakt  på  ejder  under  vårsträcket  är
sedan  lång  tid tillbaka  förbjuden  i
Sverige.  Skärgårdsutredningen  har   i
sitt betänkande Levande skärgårdar (SOU
1994:93)  tagit  upp  frågan   om   att
tillåta  viss licensjakt efter hanfågel
av  ejder under våren. Med anledning av
detta  har vårjakt på ejder diskuterats
i  en  interpellationsdebatt den 9 juni
1995.   Jordbruksministern  anförde   i
detta  sammanhang att hon inte har  för
avsikt   att  föreslå  regeringen   att
vårjakten skall återinföras, bl.a.  mot
bakgrund   av   att   Sverige   fr.o.m.
ersskiftet   har  att   tillämpa   EU:s
direktiv om bevarande av vilda  fåglar.
Av samma anledning har jaktförordningen
nyligen  ändrats  (1995:443)   så   att
vårjakt  på  morkulla  inte  längre  är
tillåten.    Med   det   anförda    får
motionerna  Jo802  och  Jo804  anses  i
huvudsak  tillgodosedda och bör  lämnas
utan ytterligare åtgärd från riksdagens
sida.
I       EU:s       fågelskyddsdirektiv
(79/409/EEG)  finns regler  till  skydd
för   samtliga  vilda  fågelarter   som
naturligt förekommer i medlemsstaterna.
Skyddet  omfattar även ägg,  reden  och
boplatser.     Direktivet    förpliktar
medlemsstaterna att vidta  de  åtgärder
som  är nödvändiga för att upprätthålla
fågelpopulationen  på   en   nivå   som
uppfyller ekologiska, vetenskapliga och
kulturella   krav  och  samtidigt   tar
hänsyn   till   ekonomiska   krav   och
rekreationsbehov. Medlemsstaterna skall
bevara,  upprätthålla eller  återställa
en  till arealen tillräckligt stor  och
skiftande   livsmiljö   för   fåglarna.
Generella  förbud skall gälla  mot  att
avsiktligt   döda  eller  fånga   vilda
fåglar  och förstöra vilda fåglars  bon
och  ägg.  Vidare skall medlemsstaterna
införa     omfattande    förbud     mot
kommersiell hantering av levande  eller
döda  vilda  fåglar  samt  förbud   mot
användning   av  vissa  jaktmedel   och
jaktmetoder. Undantag får beslutas  för
vissa särskilt angivna fågelarter eller
om   vissa  villkor  är  uppfyllda.  Av
anslutningsfördraget    framgår     att
Sverige   som  medlem  i  unionen   kan
behålla  de  allmänna jakttiderna  utom
vad  gäller skarv och korp. Det framgår
dock att jakt på dessa arter kan medges
av   svensk  myndighet  med   stöd   av
direktivets undantagsbestämmelser.
Syftet  med art- och habitatdirektivet
(92/43/EEG) är att bidra till biologisk
mångfald  genom  att  bevara  naturliga
livsmiljöer   (biotoper)   samt    vilt
levande     djur    och    växter     i
medlemsstaterna. Hotade livsmiljöer och
arter  ses  som en del av  gemenskapens
naturliga  arv, och hoten  mot  dem  är
ofta   av   gränsöverskridande   natur,
varför det ansetts nödvändigt att vidta
åtgärder på gemenskapsnivå. De åtgärder
som   vidtas  skall  bidra   till   att
bibehålla eller återuppbygga en gynnsam
bevarandestatus  beträffande  naturliga
livsmiljöer och vilt levande  djur  och
växter  av intresse för gemenskapen.  I
motsats  till fågeldirektivet  omfattar
art-   och   habitatdirektivet   endast
särskilt angivna arter, vilka återfinns
i  bilaga till direktivet. Bland djuren
i  denna  bilaga finns olika  arter  av
däggdjur,  reptiler,  amfibier,  fiskar
och  ryggradslösa djur. Medlemsstaterna
skall  vidta långtgående skyddsåtgärder
för  de  djur  och växter som  anges  i
direktivet.    Plockning,    insamling,
slagning,   uppdragning  med   rötterna
eller   förstöring   av   exemplar   av
skyddade  växter skall  förbjudas.  Ett
sammanhängande   europeiskt    nätverk,
Natura  2000,  skall  upprättas  i   EU
enligt direktivet. Detta nätverk  skall
bestå  av  områden  med  de  typer   av
naturliga  livsmiljöer  som   anges   i
direktivet   och  arter   som   behöver
skyddas         genom         särskilda
bevarandeområden.  Natura  2000   skall
även     innefatta     de     särskilda
fågelskyddsområden som  medlemsstaterna
utpekat       i      enlighet       med
fågelskyddsdirektivet.   Vid   Sveriges
anslutning  till  EU  har  den  boreala
regionen    tillförts    listan    över
naturliga   livsmiljöer  av   gemensamt
intresse   för  unionen   som   behöver
skyddas.  På  listan över de  djurarter
som  behöver  skyddas  genom  särskilda
bevarandeområden har järv och  fjällräv
tillförts. Den svenska populationen  av
bäver,   brunbjörn  och  tre  fiskarter
undantas från listan.
Under  riksmötet 1994/95 har riksdagen
beslutat  om  vissa  lagändringar   som
bl.a.   gör  det  möjligt  att  inrätta
särskilda  skydds- och bevarandeområden
av  intresse för EU och att över  huvud
taget  vidta  åtgärder för att  Sverige
skall   uppfylla  sina  internationella
åtaganden   på  naturvårdsområdet   (se
1994/95:JoU10).
I  fråga  om fågeldirektivet och  art-
och        habitatdirektivet        har
Naturvårdsverket     varit     ansvarig
myndighet. Verket har begärt  medverkan
från  länsstyrelserna  i  arbetet   med
urval av områden m.m. Under det senaste
halvåret  har  länsstyrelserna   lämnat
uppgifter om närmare 3 000 områden till
Naturvårdsverket.  Efter   vetenskaplig
granskning har Naturvårdsverket godkänt
1  273 områden i enlighet med art-  och
habitatdirektivet  och  78  områden   i
enlighet  med  fågeldirektivet.  Verket
har  därefter hos regeringen föreslagit
att  dessa  1351  områden  bör  ingå  i
Natura 2000.
Enligt   ett   pressmeddelande    från
Miljödepartementet den 21 december 1995
har   regeringen  föreslagit  att   563
naturområden  i Sverige  skall  ingå  i
Natura  2000. Miljöministern framhåller
att  förslaget bara är inledningen till
en  mycket  viktig  process.  Förslaget
kommer senare att kompletteras med fler
områden.  Miljöministern  ämnar   också
arbeta     för     att    EU-direktiven
kompletteras med nya livsmiljötyper och
arter så att Natura 2000 bättre stämmer
överens med svenska naturförhållanden.
Utskottet  vill för sin del  framhålla
följande.   Enligt  motion  Jo815   bör
riksdagen     besluta     att      EU:s
fågeldirektiv     samt     art-     och
habitatdirektiv skall gälla fullt ut  i
Sverige. Som utskottet tidigare  anfört
är  ett direktiv, enligt artikel 189  i
Romfördraget,   bindande   för    varje
medlemsstat till vilken det är riktat i
vad avser det resultat som skall uppnås
men   överlåter   till  de   nationella
myndigheterna att välja form eller sätt
för  genomförandet (se  1994/95:JoU21).
Riksdagen    har   antagit    en    lag
(1994:1500)  med anledning av  Sveriges
anslutning till Europeiska unionen  som
reglerar  Sveriges  åtaganden  när  det
gäller   att   införliva   gemenskapens
regler i det svenska rättssystemet. Det
är   därför   inte   meningsfullt   att
riksdagen nu gör uttalanden  om  det  i
sig  självklara förhållandet att  vissa
direktiv   skall  gälla  fullt   ut   i
Sverige.  I  övrigt hänvisar  utskottet
till  redovisningen  ovan  angående  de
nationella åtgärder som verkställts och
aviserats för att genomföra de aktuella
direktiven.  Med  det anförda  avstyrks
motionerna Jo808 yrkande 3 och Jo815.
Enligt 6 § jaktförordningen (1987:905)
får  Naturvårdsverket besluta  om  jakt
efter  ett  visst antal djur av  björn,
varg,     lodjur    och     järv     om
tillfredsställande  alternativ   saknas
och  jakten är lämplig med hänsyn  till
stammarnas storlek och sammansättning.
För närvarande finns 700800 björnar  i
Sverige,  en  stam som vi huvudsakligen
delar med Norge. Av dessa skjuts ca  50
djur    per   år.   Ett   skandinaviskt
björnprojekt har pågått sedan 1984  och
stöds  av bl.a. Naturvårdsverket. Genom
att   följa   björnar  med   hjälp   av
radiosändare har projektet fått fram en
rad  intressanta resultat bl.a. om  hur
stammen förökar och sprider sig. Enligt
projektets  ledning  bör  den   svenska
björnstammen på lång sikt öka  till  ca
2    000   djur.   Att   tillåta   noga
kontrollerad jakt är troligen det bästa
sättet   att   uppnå  detta   mål.   Om
björnstammen  tillåts öka  långsamt  är
det   lättare   för   allmänheten   att
acceptera rovdjurens närhet.  Jakt  gör
också att djuren skyr människor.
Utskottet delar synpunkterna i  motion
Jo803 om det angelägna i att bevara  en
livskraftig rovdjursstam i Sverige. Som
motionärerna  anför  representerar   de
fyra  stora  rovdjuren ett  oersättligt
värde  i den svenska faunan. Inte minst
i  ett  europeiskt  perspektiv  är  det
viktigt    att   bevara   de    angivna
rovdjursstammarna. De möjligheter  till
begränsad  jakt  som alltjämt  kvarstår
kan  dock enligt utskottets mening vara
ett   sätt   bland  flera   att   skapa
acceptans   för  rovdjuren.   Utskottet
förutsätter att regeringen och  berörda
myndigheter noga följer utvecklingen på
detta  område och föreslår  att  motion
Jo803 lämnas utan vidare åtgärd med vad
utskottet här anfört.

Övrigt

Motionerna

Enligt  motion Jo812 (s)  bör  jakt  på
grävling   i   gryt,   jaktträning    i
konstgryt   och   privat   innehav   av
grävlingar förbjudas.
Tre  motioner tar upp frågor  som  rör
jaktens och jaktvårdens organisation. I
motion Jo813 (s) tas behovet av  en  ny
och     mer     allsidigt    sammansatt
jaktvårdsorganisation    upp.    Enligt
motion Jo814 (c) bör Sverige införa ett
älgjaktssystem     som     är      helt
produktionsanpassat,  dvs.  att  minsta
område  som skall tillåtas för  älgjakt
bör  vara ett område med en sådan areal
att  det  tillåter  en  avskjutning  av
minst  en  älgkalv. I motion Jo817  (c)
anförs  att en utredning bör genomföras
med  syfte att avgränsa jakträtten till
den egna marken då denna saknar jaktlig
betydelse   för  jaktvårdsområdet   som
helhet.
Enligt    motion   Jo818   (mp)    bör
försäljning av fredat vilt förbjudas.

Utskottets överväganden

Frågan  om träning av hund för grytjakt
på  grävling  behandlades av  utskottet
under    riksmötet   1993/94   (JoU27).
Utskottet  avstyrkte då ett förslag  om
förbud  mot  jakt på grävling  i  gryt,
jaktträning  i  konstgryt  och   privat
innehav  av  grävlingar med  hänvisning
till   att   det   i   jaktförordningen
intagits  en  paragraf,  16  a  §,  med
skärpta  regler  för hur  hundar  skall
tränas för grytjakt och hur sådana gryt
skall  vara  utformade. Jordbruksverket
får   i   samråd  med  Naturvårdsverket
meddela föreskrifter om hur sådana gryt
skall    vara   utformade.    Utskottet
konstaterar att det här rör sig  om  en
utpräglad myndighetsfråga och avstyrker
motion Jo812.
Motioner av samma art som motion Jo813
om  jakt-  och  viltvårdsorganisationen
har  avslagits av riksdagen  vid  flera
tillfällen,   senast  i  enlighet   med
betänkande 1993/94:JoU27. Utskottet har
inte ändrat uppfattning sedan dess  och
avstyrker   motionen.  I  övrigt   vill
utskottet  hänvisa till  den  särskilda
utredare  som  tillsatts av  regeringen
och   som  bl.a.  har  i  uppgift   att
utvärdera    rollfördelningen    mellan
myndigheter   och   jägarorganisationer
(dir. 1994:127).
Reglerna   för  älgjakten  har   under
senare år undergått flera förändringar.
Syftet  har  varit att  åstadkomma  ett
system  som i enlighet med de  allmänna
viltvårdsreglerna       medger       en
produktionsinriktad  älgjakt  och   som
samtidigt  i möjligaste mån tillgodoser
skogsvårdens,   jakträttshavarnas   och
jägarnas  intressen.  Genom  1987   års
jaktlag  infördes ett nytt  system  för
älgjakten  som  innebär  uppdelning  av
marken i olika kategorier. Områden  som
tål  en avskjutning av minst ett  vuxet
djur  om  året får registreras  som  A-
licensområde.  Jakttiden   skall   vara
minst   70   dagar,  och  länsstyrelsen
beslutar  om  hur många älgar  som  får
skjutas. Som B-områden klassas  områden
som   inte  uppfyller  kraven  för   A-
områden.  De kan om det finns särskilda
skäl registreras för tilldelning av ett
djur  om  året. Jakttiden är högst  fem
dagar. Vidare kan stora stabila områden
som har en egen älgstam registreras som
älgskötselområden.  Antalet  älgar  som
skall      fällas      bestäms       av
jakträttshavarna     själva.     Enligt
övergångsbestämmelser  till   jaktlagen
fanns  det  fram till 1994  års  utgång
s.k.    generellområden   registrerade.
Tilldelningen utgjordes av  en  årskalv
och  ett  vuxet  djur.  Frågor  rörande
älgjaktsområden och dylikt  behandlades
senast  i  samband  med  att  riksdagen
fattade   beslut   om  avskaffande   av
generellområdena       (1993/94:JoU27).
Beslutet   innebar   bl.a.   att   alla
registrerade    generellområden     för
älgjakt   som  omfattar  minst   5   ha
sammanhängande   mark   skulle    kunna
omregistreras   till  B-områden   efter
ansökan av områdets innehavare, även om
det inte fanns särskilda skäl för sådan
omregistrering.       Ansökan        om
omregistrering   skulle   göras    före
utgången av år 1994. För områden med en
sammanhängande  areal om  minst  20  ha
infördes en möjlighet till registrering
av  licensområde med tilldelning av  en
älgkalv  om året med den längre jakttid
som  gäller  för  A-områden.  Utskottet
finner  inte anledning att  nu  föreslå
ytterligare förändringar i reglerna för
älgjaktens  organisation och  avstyrker
därför motion Jo814.
Den  ovan  nämnda särskilda utredaren,
som  skall redovisa sitt uppdrag senast
den  1 januari 1997, har även i uppdrag
att  överväga vilka åtgärder som behövs
för att öka möjligheterna att jaga till
rimliga  priser. De problem som omnämns
i  motion Jo817 är till stora delar  en
följd  av  bristen på jaktmark.  Enligt
direktiven till utredningen  uppger  så
många  som 50 000 av de svenska jägarna
att   de   har   brist   på   jaktmark.
Ytterligare  ungefär 100  000  svenskar
uppger  i  undersökningar  att  de   är
intresserade av att börja jaga men  att
de  inte  har  tillgång till  jaktmark.
Utredaren skall mot bakgrund  av  detta
lämna  förslag till hur fler  personer,
särskilt  de som saknar egen mark,  kan
ges  möjlighet att jaga.  Vidare  skall
utredaren  överväga om det  finns  skäl
till   förändringar  när   det   gäller
jaktvårdsområden, med  syfte  att  göra
dessa   till  en  bas  för  ett  lokalt
inflytande under demokratiska former.
Vad  särskilt beträffar lagstiftningen
om   jaktvårdsområden  vill   utskottet
erinra  om  att  Naturvårdsverket,  som
haft  i  uppdrag att utreda  hithörande
frågor,  nyligen gjort en framställning
till  regeringen i detta  ämne.  Enligt
verket     bör    vissa    förändringar
genomföras    i    lagstiftningen    om
jaktvårdsområden mot  bakgrund  av  den
lydelse  av 2 kap. 18 § regeringsformen
som riksdagen beslutade under riksmötet
1994/95 (SFS 1994:1468). Med hänvisning
till det anförda bör  motion Jo817 inte
föranleda någon åtgärd.
Med  anledning  av motion  Jo818  vill
utskottet  anföra att  riksdagen  under
förra   riksmötet   beslutade   om   en
förändring i naturvårdslagen (1964:822,
ändrad  1994:1821) som innebär att  ett
straffansvar   införs   för   den   som
obehörigen tar befattning med  exemplar
av  en  djur- eller växtart,  ägg,  rom
eller  bon som gärningsmannen vet eller
har skälig anledning anta har åtkommits
genom  brott  mot  föreskrift  som  har
meddelats    med    stöd    av    vissa
bestämmelser   i  lagen.   Vidare   har
riksdagen antagit en lag (1994:1818) om
åtgärder  beträffande djur  och  växter
som   tillhör   skyddade   arter.   Vad
särskilt  beträffar handel  med  fredat
vilt  vill utskottet hänvisa till vissa
EG-rättsliga bestämmelser  som  innebär
att  även  försäljning och saluhållande
av   t.ex.   rovfåglar  är   förbjuden.
Närmare  bestämmelser  härom  finns   i
rådets  förordningar (EEG)  nr  3626/82
och    558/95.    Motion    Jo818    är
tillgodosedd   med  det   anförda   och
påkallar ingen ytterligare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer
1.  beträffande  skyddsjakt  på
säl
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Jo801 och 1994/95:Jo805,
2.  beträffande  skyddsjakt  på
skarv
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo808 yrkande 1,
3.  beträffande  utredning   om
skarvens skadeverkningar m.m.
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo808 yrkande 2,
4. beträffande tilläggsdirektiv
till Jaktutredningen
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo816,
5.   beträffande   skador    av
vildsvin
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Jo807,   1994/95:Jo809    och
1994/95:Jo810,
6.  beträffande jakt  på  ejder
och morkulla
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Jo802 och 1994/95:Jo804,
7. beträffande EU:s fågel-  och
habitatdirektiv
att   riksdagen   avslår   motionerna
1994/95:Jo808    yrkande    3     och
1994/95:Jo815,
res.1 (mp)
8.                    beträffande
rovdjursstammen
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo803,
res.2 (v, mp)
9.    beträffande    jakt    på
grävling
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo812,
res.3 (mp)
10.   beträffande   jakt-   och
viltvårdsorganisationen
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo813,
11.                   beträffande
produktionsanpassad älgjakt
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo814,
12.  beträffande  reglerna  för
jakträtt m.m.
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo817,
13.   beträffande  handel   med
fredat vilt
att     riksdagen    avslår    motion
1994/95:Jo818.

Stockholm den 23 januari 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund
(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G
Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-
Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Gudrun Lindvall (mp),
Lennart Brunander (c) och Michael
Hagberg (s).

Reservationer

1. EU:s fågel- och habitatdirektiv
(mom. 7)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på s. 7 som börjar med  Utskottet vill 
och  slutar  med   och Jo815   bort  ha
följande lydelse:
Enligt  artikel 189 i Romfördraget  är
ett   direktiv   bindande   för   varje
medlemsstat till vilken det  är  riktat
såvitt  avser  det resultat  som  skall
uppnås.   Däremot  har  de   nationella
myndigheterna  frihet  att  välja  form
eller sätt för genomförandet. Utskottet
delar  uppfattningen i motionerna Jo808
och  Jo815  att  Sverige inte  vidtagit
sådana  nationella åtgärder  som  leder
till   att   målsättningen   med   EU:s
fågeldirektiv     samt     art-     och
habitatdirektiv           förverkligas.
Ytterligare  åtgärder  krävs  för   att
direktiven  skall  anses  genomförda  i
godtagbar utsträckning.
Till  en  början  bör  framhållas  att
fågeldirektivet  slår  fast  att   alla
fågelarter  liksom  ägg  och   bon   är
skyddade           mot            jakt,
infångande/insamlande och  handel.  För
vissa  arter  får  nationella  undantag
ges, men ingen jakt får förekomma under
häckningsperioden  och  för   flyttande
fågel     under    flyttsträck     till
häckningsplatserna, om  inte  speciella
problem  finns som inte  kan  lösas  på
annat  sätt.  De svenska bestämmelserna
om  t.ex. skyddsjakt på skarv och andra
fågelarter  strider  enligt  utskottets
uppfattning     mot    fågeldirektivet.
Bestämmelserna  måste  ses   över   och
ändras    så   att   de   till    fullo
överensstämmer   med  detta   direktiv.
Eventuella framtida förslag om  vårjakt
på  ejder  måste likaledes avvisas  med
hänsyn till fågeldirektivet.
När     det     gäller    art-     och
habitatdirektivet  bör  framhållas  att
jakt  på varg och lo är förbjuden. Jakt
får  endast ske om allvarlig  risk  för
skada på t.ex. boskap föreligger och om
problemet  inte  kan  lösas  på   annat
lämpligt sätt. Varken för lo eller varg
är  situationen  sådan  i  Sverige  att
undantagsbestämmelserna  i   direktivet
kan  tillämpas. Bytesdjuren  för  dessa
rovdjur  är  älg, rådjur och  hare.  De
svenska  bestämmelserna  om  skyddsjakt
måste  ses över och anpassas så att  de
till    fullo    överensstämmer     med
direktivet.  Vad utskottet  här  anfört
med   anledning  av  motionerna   Jo808
yrkande  3 och Jo815 bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  7
bort ha följande lydelse:
7.   beträffande  EU:s  fågel-  och
habitatdirektiv
att   riksdagen  med   anledning   av
motionerna  1994/95:Jo808  yrkande  3
och  1994/95:Jo815 som sin mening ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
2. Rovdjursstammen (mom. 8)

Maggi   Mikaelsson   (v)   och   Gudrun
Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på  s.  7  som  börjar  med   Utskottet
delar  och slutar med  här anfört  bort
ha följande lydelse:
Undersöker man äldre jaktstatistik kan
man  konstatera att antalet  rovdjur  i
Sverige har minskat med över 90 %.  Det
är  t.ex. inte många år sedan det fanns
en  talrik vargstam runt Stockholm. När
ett  så litet antal djur återstår i  en
region av Sveriges storlek, innebär det
att  risken  för  total  utrotning   är
överhängande.  Det räcker  med  att  en
smittsam  sjukdom skulle drabba  de  få
individer som finns kvar för att  deras
försvinnande  skulle vara  ett  faktum.
Samtliga  våra  rovdjursarter  befinner
sig  antalsmässigt dessutom nära  eller
under  den  gräns som enligt  genetiker
måste  finnas  för  att  den  genetiska
variationen skall vara tillräcklig.
Enligt  utskottets  uppfattning  måste
försiktighetsprincipen råda  även  inom
detta område. Detta innebär att om  ett
hot finns skall åtgärder vidtas även om
riskerna  inte till fullo  kan  bevisas
vetenskapligt i dagsläget. Mot bakgrund
av  detta  föreslår utskottet att  våra
fyra  stora  rovdjur  totalfredas   och
fridlyses.  Detta innebär att  jakt  på
lodjur  och  björn  förbjuds  och   att
dispenser  skall  beviljas  endast   om
synnerliga  skäl  föreligger.  Dessutom
måste åtgärderna intensifieras för  att
förstärka    rovdjursstammarna.     Vad
utskottet  här anfört med anledning  av
motion  Jo803  bör  riksdagen  som  sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:
8. beträffande rovdjursstammen
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo803  som  sin  mening   ger
regeringen  till känna vad  utskottet
anfört,
3. Jakt på grävling (mom. 9)

Gudrun Lindvall (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
på  s. 8 som börjar med  Frågan om  och
slutar  med   motion  Jo812   bort   ha
följande lydelse:
Grytjakt      på     grävling      och
grytanlagsprov för hundar  i  konstgryt
innebär    ett   stort   lidande    för
grävlingarna.     Enligt     utskottets
uppfattning  torde det  stå  utom  allt
tvivel  att dessa aktiviteter  inte  är
förenliga vare sig med intentionerna  i
djurskyddslagen  eller  med  27   §   i
jaktlagen,  enligt  vilken  villebrådet
inte  får  tillfogas  onödigt  lidande.
Förbud  bör därför införas mot jakt  på
grävling   i   gryt,   jaktträning    i
konstgryt   och   privat   innehav   av
grävlingar.  Vad utskottet  här  anfört
med   anledning  av  motion  Jo812  bör
riksdagen  som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under  9
bort ha följande lydelse:
9. beträffande jakt på grävling
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Jo812 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilda yttranden

1. Utredning om skarvens
skadeverkningar m.m. (mom. 3)

Gudrun Lindvall  (mp) anför:

Miljöpartiet  de gröna  anser  att  den
skyddsjakt som i dag bedrivs  på  skarv
är  felaktig, dels på grund av  jaktens
omfattning   och   utformning,    t.ex.
äggprickning, dels därför att  skarvens
biologiska   roll  och   födoval   inte
motiverar jakten. Vi anser inte  heller
att   skyddsjakten  på  det  sätt   den
bedrivs   sker  i  enlighet  med   EU:s
fågeldirektiv som anger att alla  andra
sätt att komma till rätta med problemet
först skall prövas. Så har inte skett i
detta   fall.   Vi  avstår   från   att
reservera   oss   i  detta   betänkande
eftersom  vi känner att våra synpunkter
vunnit visst gehör, såväl i betänkandet
som   i  en  interpellationsdebatt  med
jordbruksministern. Vi kommer att följa
frågan  mycket  nära och  ta  initiativ
till    diskussioner    mellan    olika
intressegrupper  för att  hitta  bättre
lösningar  på problemet än den  typ  av
skyddsjakt som sker i dag.

2. Jakt på ejder och morkulla (mom. 6)

Gudrun Lindvall (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna hälsar  med  stor
tillfredsställelse  regeringens  beslut
att  flytta fram tiden för morkullejakt
till den 21 augusti. Att, som tidigare,
bedriva   jakt   på   morkulla    under
häckningstid   anser   vi   vara   fel.
Morkullan   lägger   som   bekant    en
sommarkull.  Det är också positivt  att
Sverige  och Finland nu har en gemensam
syn  på  jakttiden. Där startar  jakten
den 20 augusti.
Vi  är också mycket till freds med det
svar   som  jordbruksministern   lämnat
angående   vårjakt   på   ejder,    där
ministern  klart deklarerade att  sådan
jakt inte är aktuell.
Vi anser att såväl den tidigare jakten
på morkulla under häckningstid som jakt
på  ejder under vårsträcket strider mot
såväl  EU:s fågeldirektiv som de etiska
regler  som  bör gälla för all  jakt  i
landet.
3. Reglerna för jakträtt m.m. (mom. 12)

Lennart  Daléus  och Lennart  Brunander
(båda c) anför:
Till följd av förändringar i och
användandet av jordförvärvslagen har
det blivit möjligt att stycka av och
sälja mindre fastigheter. Detta är en
bra möjlighet för många att bosätta sig
på landsbygden och ha någon form av
odling eller djurhållning. Ett annat
sätt att utnyttja den nya friheten är
att avstycka mindre arealer, från 1 ha
och uppåt, för att köparen skall få
tillgång till jakt. Genom att köpa
endast ett litet markområde kan
köparen, genom delaktighet i
jaktvårdsområdet, få tillgång till jakt
på hela jaktvårdsområdets areal. Detta
medför att priset på dessa små
fastigheter pressas upp och blir
orimligt högt. Man kan dessutom
ifrågasätta om det är rimligt att få
jakträtt genom att köpa hur små
markområden som helst. Vi anser att
detta bör övervägas av den särskilda
utredare som regeringen tillsatt på
jaktområdet. Det hade varit bra om
utskottet på ett tydligt sätt klargjort
detta, som vi uppfattar det är det
osäkert om utredaren utan anmaning tar
upp frågan. I avvaktan på utredningens
resultat nöjer vi oss med detta
påpekande.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Motionerna 1
Utskottet 3
Skyddsjakt på säl och skarv m.m. 3
Motionerna 3
Utskottets överväganden 3
Fågel- och rovdjursjakt 5
Motionerna 5
Utskottets överväganden 5
Övrigt 8
Motionerna 8
Utskottets överväganden 8
Hemställan 10
Reservationer 11
1. EU:s fågel- och
habitatdirektiv (mom. 7) 11
2. Rovdjursstammen (mom. 8) 12
3. Jakt på grävling (mom. 9) 12
Särskilda yttranden 13
1. Utredning om skarvens
skadeverkningar m.m. (mom. 3) 13
2. Jakt på ejder och morkulla
(mom. 6) 13
3. Reglerna för jakträtt m.m. (mom. 12)
14
Gotab, Stockholm 1996

Tillbaka till dokumentetTill toppen