Jakt och viltvård
Betänkande 1992/93:JoU4
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU04
Jakt och viltvård
Innehåll
1992/93 JoU4
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om jakt och viltvård, som väcktes under allmänna motionstiden 1992. Flera motioner utgör direkta upprepningar av motioner som behandlades för mindre än ett år sedan i utskottets betänkande 1991/92:JoU5. Andra tar upp i huvudsak samma frågor som behandlas i angivna betänkande. Dessa motioner behandlas på ett förenklat sätt i enlighet med utskottets principbeslut från riksmötet 1989/90 om formerna för beredning av fristående motioner som upprepas under valperioden.
Utskottet avstyrker samtliga motioner med hänvisning bl.a. till ovan angivna betänkande eller tidigare ställningstaganden.
Till betänkandet har fogats 2 reservationer (s,nyd) och ett särskilt yttrande (kds).
Motioner
1991/92:Jo215 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om vildgässkadorna på jordbruket.
1991/92:Jo801 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska kronhjortsstammen.
1991/92:Jo802 av Maja Bäckström och Bengt Silfverstrand(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mer allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.
1991/92:Jo804 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.
1991/92:Jo806 av Arne Jansson m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt med stötande hund.
1991/92:Jo807 av John Andersson och Karl-Erik Persson(v) vari yrkas att riksdagen räknar upp bidraget till Jägarnas Riksförbund med 300000kr., avrundat till 900 000kr. för verksamhetsåret 1992.
1991/92:Jo808 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot anbudsförfarande vid utarrendering av jaktmark och förskottsbetalning av tilldelade djur.
1991/92:Jo809 av Jan Fransson och Åke Selberg(s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som leder till en dämpad prisutveckling av avgifterna för upplåtelse av jakträtt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplåtelseformer för jakträtt,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jaktlagen att besittningsskyddet för den som innehar jaktmark med nyttjanderätt stärks.
1991/92:Jo810 av Hans Dau och Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av jaktlagen i syfte att återge alla markägare full dispositionsrätt till sin jaktmark.
1991/92:Jo812 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i jaktlagen (1989:259) att överklagande av registrering av licensområde för älgjakt får ske hos Statens naturvårdsverk.
1991/92:Jo813 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av öppet kronhjortsreservat i Skåne.
1991/92:Jo814 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket, eller annan myndighet som regeringen bestämmer, får i uppdrag att utreda möjligheterna till en övergång från blyhagel till hagel, som förorsakar mindre skada på miljön.
1991/92:Jo815 av Leif Marklund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av Svenska jägareförbundet/Lantbrukarnas riksförbund föreslagna förändringarna i organisationen av småviltjakten på statens mark inom fjällområdet snarast bör genomföras.
Utskottet
Frågor som behandlats vid riksmötet 1991/92
Flertalet av de frågor som tas upp i de nu aktuella motionerna från allmänna motionstiden 1992 behandlades även i utskottets betänkande 1991/92:JoU5, daterat den 26 november 1991, med riksdagsbeslut och debatt den 11 december 1991. I betänkandet behandlades, förutom fristående motioner, en proposition om olika jakt- och viltvårdsfrågor, bl.a. bildande av älgskötselområden, förändringar av systemet för viltskadeersättningar och jakt efter dovhjort, kronhjort och rådjur. När det gäller ökade möjligheter till småviltjakt på statens marker inom fjällområdet har utskottet dessutom noterat att regeringen nyligen i en proposition om samerna och samisk kultur m.m. lagt fram förslag som ligger i linje med synpunkterna i motion Jo815 (se prop. 1992/93:32). Denna fråga kommer således inom kort att behandlas av riksdagen på ett mer utförligt sätt.
Enligt den av utskottet tidigare beslutade arbetsmetoden är det i princip tillräckligt att en viss fråga behandlas mer utförligt en gång per valperiod. I enlighet härmed avstyrker utskottet följande motioner med hänvisning främst till de ställningstaganden som innefattas i utskottets betänkande 1991/92:JoU5:
Jo215 om vildgässkadorna i jordbruket Jo801 om den skånska kronhjortsstammen Jo802 om en ny jaktvårdsorganisation Jo804 om vårjakt på ejder Jo812 om överklagande av beslut om registrering av licensområde Jo813 om ett kronhjortsreservat i Skåne Jo815 om småviltjakten inom fjällområdet.
Enskildas dispositionsrätt över jaktmarken m.m.
Motionen
Enligt motion Jo810 av Hans Dau och Olle Lindström(m) har svensk jaktlagstiftning under många år förändrats i riktning mot mer samverkan, större jaktlag och mer kollektivism. Någon omtanke om den lille markägaren och den småskalige jägarens behov och önskemål finns inte. Motionärerna yrkar med hänvisning härtill en översyn av jaktlagen i syfte att återge alla markägare full dispositionsrätt över sin jaktmark. Tvångsanslutningen till jaktvårdsområden måste omprövas, och de små markägarnas jakträtt måste stärkas. De bör tillförsäkras en så lång jakttid att de rimligen kan utöva sin jakt på ett tilltalande sätt. De generella älgjaktsområdenas situation måste prövas och ges en säkrare och tryggare ställning.
Utskottets överväganden
Frågor om skyddet för den enskilda jakträtten -- däri inbegripet olika typer av inskränkningar, medlemskap i jaktvårdsområden m.m. -- har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen. Under riksmötet 1986/87 behandlade utskottet en omfattande proposition med förslag till bl.a. en helt ny jaktlag (JoU1986/87:15). Jakträtten för ägare till mindre markområden har varit föremål för särskild uppmärksamhet bl.a. i samband med förslag och beslut om älgjaktens utformning. Dessa frågor behandlades senast i utskottets betänkande 1991/92:JoU5. När det gäller de s.k. generella älgjaktsområdena har riksdagen beslutat utsträcka övergångstiden så till vida att älgjakt enligt äldre bestämmelser får bedrivas tills vidare, dock längst till utgången av år 1994 (se1990/91:JoU11).
Utskottet delar i stor utsträckning de synpunkter som framförs i motion Jo810 om de samlade effekterna för vissa markägare och jägare av de senaste decenniernas lagstiftning på jakt- och viltvårdsområdet. Till viss del har denna lagstiftning inneburit ökade möjligheter till samordning av jakten och viltvårdsarbetet, vilket måste betecknas som en positiv utveckling. Samtidigt har de nya bestämmelserna lett till inskränkningar av bl.a. mindre markägares möjligheter att själva förfoga över jakten på sina jaktmarker. Framför allt i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden finns det bestämmelser som har ifrågasatts på den grunden att de ger möjlighet till relativt långtgående inskränkningar i enskildas jakträtt. Enligt utskottets mening bör samverkan inom jakt och viltvård i största möjliga utsträckning grundas på frivilliga överenskommelser. Med hänsyn till de ökade möjligheter till frivillig samverkan t.ex. inom älgjakten som numera föreligger finns det anledning att anta att lagen om jaktvårdsområden till viss del förlorat sin betydelse i detta sammanhang. I enlighet med det anförda ställer sig utskottet bakom de principiella synpunkterna i motionen och utgår från att regeringen i lämpligt sammanhang uppmärksammar de frågor som tas upp i motionen. Vad särskilt beträffar lagen om jaktvårdsområden har utskottet erfarit att Statens naturvårdsverk fått i uppdrag att se över denna lag, delvis med utgångspunkt i de överväganden som utskottet nyss redovisat. Det är angeläget att denna översyn genomförs. När det gäller mer övergripande frågor om äganderätten till mark m.m. kan nämnas att regeringen tillsatt en utredning om utvidgat skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna, bl.a. äganderätten.
Utskottet anser att i första hand resultatet av den pågående översynen av lagen om jaktvårdsområden bör avvaktas och avstår därför från att nu föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion Jo810. Utskottet avstyrker motionen också i den del som gäller de generella älgjaktsområdena med hänvisning till att riksdagen, som ovan anförts, nyligen beslutat om en väsentlig förlängning av övergångsperioden för denna jakt.
Priserna på jakträttsupplåtelser m.m.
Motionerna
I motion Jo809 av Jan Fransson och Åke Selberg(s) framhålls att jakten är en folkrörelse i vårt land. Mellan 300000 och 400000 människor jagar mer eller mindre regelbundet. Det finns emellertid oroande tendenser till en utveckling som motverkar folkrörelseengagemanget och riksdagens beslut om målen för jakt- och viltvårdspolitiken. Härmed åsyftas i första hand de höga och i många fall kraftigt stigande avgifterna för upplåtelse av jakträtt som sker i första hand på skogsbolagens, kyrkans och Domänverkets marker. Men man hör allt oftare samma tongångar från enskilda markägare. Enligt motionärerna är det dock orimligt att låta marknaden sätta priser på jaktarrenden så länge som efterfrågan på jaktmark vida överstiger tillgången. Motionärerna hänvisar till riksdagens uttalande om en eventuell priskontroll på jaktarrenden (JoU1986/87:15) och framhåller att det nu finns skäl att överväga åtgärder som dämpar prisutvecklingen. Regeringen bör nu aktualisera frågan och begära förslag från jägareförbundet.
En annan fråga som påverkar möjligheterna till jakt är villkoren vid upplåtelse av jakt i fråga om upplåtelsetidens längd och möjligheterna till förlängning. De regler som riksdagen antagit om besittningsskydd gäller bara för upplåtelser som överstiger ett år. Det står helt klart att många markägare kringgått riksdagsbeslutet genom att gå över till korttidsupplåtelser.
Motionen utmynnar i följande yrkanden: 1. att åtgärder vidtas för en dämpad prisutveckling för jakträttsupplåtelser 2. att regeringen kartlägger de olika upplåtelseformerna för jakträtt 3. att jaktlagen ändras så att besittningsskyddet för jakträttsupplåtelse stärks.
Även i motion Jo808 av John Andersson(v) behandlas problemen med stigande priser för jakträttsupplåtelser. Att ekonomiska intressen alltmer gör sig gällande i jakten är till nackdel för både jägarna och viltvården. De värsta avarterna måste motverkas genom lagstiftning. Enligt motionären bör riksdagen uppdra åt regeringen att föreslå lagstiftning om förbud mot anbudsförfarande vid jaktarrende och mot förskottsbetalning av tilldelade djur.
Utskottets överväganden
I den jaktlag som antogs av riksdagen år 1987 (1987:259) infördes bestämmelser om bl.a. besittningsskyddet för innehavare av upplåten jakträtt. Bestämmelserna, som finns i 15--22§§ jaktlagen och i viss annan lagstiftning, gäller för upplåtelser som omfattar längre tid än ett år. De innehåller bl.a. regler om uppsägning, rätt till förlängning och rätt att pröva tvist om villkoren för avtalet vid arrendenämnd.
När det gäller prisutvecklingen på jaktarrenden erinrar utskottet om att riksdagen vid upprepade tillfällen har avvisat tanken på lagstiftning i enlighet med förslaget i motion Jo808. Däremot gjordes ett tillkännagivande till regeringen i betänkandet JoU1986/87:15 s.50 om att utskottet inte uteslöt att frågan om priskontroll kunde behöva aktualiseras på nytt om inte de då föreslagna åtgärderna (ökat utbud, prövning av avgiftens skälighet m.m.) förmådde dämpa prisutvecklingen.
I samband med propositionen om Domänverkets bolagisering avgav utskottet våren 1992 yttrande bl.a. över Domänverkets jaktpolitik (1991/92:JoU9y). Utskottet ansåg att det nya bolaget självt skulle få avgöra sådana frågor. En motion (s) om tillämpning av standardiserade beräkningsgrunder i det bolagiserade Domänverket med syfte på skäliga arrendeavgifter avstyrktes.
Näringsutskottet delade jordbruksutskottets bedömning (1991/92:NU33 s.19).
Utskottet vill vidare nämna att det på Svenska Jägareförbundets initiativ har inrättats en arbetsgrupp för jaktliga frågor, med representanter för markägarna, jägarna, Domänverket och storskogsbruket i övrigt. I arbetsgruppen har bl.a. diskuterats prisutvecklingen på jaktarrenden. Man har beslutat utarbeta ett klassificeringssystem för de upplåtna jaktmarkernas värde från jaktlig synpunkt.
Utskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna understryka att avtal om upplåtelse av jakträtt är civilrättsliga överenskommelser där grundprincipen måste vara att avtalsfrihet råder. Att i särskild ordning lagstifta om förbud mot anbudsförfarande och mot krav på förskottsbetalning m.m. vid upplåtelse av jakträtt ser utskottet inte som någon framkomlig väg från vare sig praktiska eller formella utgångspunkter. I enlighet härmed avstyrks motion Jo808.
I anslutning till motion Jo809 vill utskottet tillägga att det finns många principiella och praktiska skäl som talar mot en offentligrättslig reglering över huvud taget av priserna på jakträttsupplåtelser. Vidare ifrågasätter utskottet om det finns tillräcklig anledning att särbehandla just den del av jaktens kostnader som hänför sig till arrendepriserna. Härvidlag kan nämnas att 1977 års jakt- och viltvårdsberedning efter omfattande undersökningar kom fram till att jägarnas kostnader för vapenutrustning m.m. samt hundar och transporter vid tidpunkten för undersökningen översteg kostnaderna för jaktarrenden (SOU1983:21 s.98f.).
Utskottet instämmer visserligen i motionärernas bedömning så till vida att det är angeläget att jakttillfällena ökar genom ett ökat utbud av jakträttsupplåtelser och att mer långsiktiga upplåtelser ofta är till fördel för viltvårdsarbetet. När det gäller besittningsskyddet bör dock framhållas att bestämmelserna i 15--22§§ jaktlagen om upplåtelse av jakträtt tillkom efter ingående överväganden om effekterna på utbudet av jakttillfällen och att de bygger på en noggrann intresseavvägning mellan markägarnas resp. nyttjanderättshavarnas intressen. En förstärkning av besittningsskyddet kan göras genom att skyddet utvidgas även till kortvarigare upplåtelser än ett år, och/eller genom att rätten till förlängning av avtalet vid uppsägning från markägarens sida förstärks. Inget av dessa alternativ framstår som någon lämplig åtgärd. Enligt utskottets mening är det inte troligt att en förstärkning av nyttjanderättshavarnas besittningsskydd skulle leda utvecklingen i den önskade riktningen. Snarare kan en sådan åtgärd befaras få till effekt att markägarna i ännu större utsträckning avstår från att upplåta jakträtt eller övergår till upplåtelser med ännu kortare varaktighetstid än vad som nu är fallet.
Med hänvisning till det anförda och till den verksamhet som redovisats ovan i fråga om ett klassificeringssystem för jaktmarker avstyrker utskottet motion Jo809.
Jakt på rådjur
Motionen
I motion Jo806 av Arne Jansson m.fl. (nyd) hänvisas till en
bestämmelse i jaktförordningen (1991:1770) om jakt med stötande
hund på rådjur. Enligt motionen har det uppstått en del
frågeställningar kring den definition av begreppet stötande hund
som görs i förordningen ("hund som inte driver eller förföljer
vilt mer än högst fem minuter"). Motionärerna anser att regler
och förordningar skall vara klara och entydiga och föreslår ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om jakt med stötande
hund.
Utskottets överväganden
Utskottet anser givetvis i likhet med motionärerna att regler och förordningar skall vara så klara och entydiga som möjligt. Om det föreligger några oklarheter i fråga om tolkningen av jaktförordningen -- som tillhör regeringens kompetensområde -- får det förutsättas att regeringen eller Naturvårdsverket tar initiativet till ett klarläggande eller, om så erfordras, en författningsändring. I motionen finns inga preciserade förslag eller yrkanden om några verkställbara åtgärder från regeringens eller någon myndighets sida. Motionen kan därför inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Användning av blyhagel vid jakt
Motionen
I motion Jo814 av Gudrun Norberg (fp) anförs att det av bl.a. miljöskäl är angeläget att gå över från blyhagel till andra, mindre miljöskadliga hagel vid jakt. Statens naturvårdsverk bör utreda möjligheterna att finna mindre miljöskadlig ammunition.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att frågan om blyhagel behandlades utförligt i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut (se prop. 1990/91:90 s.250, JoU30 s.165). Enligt riksdagens beslut skall frågan lösas genom frivilliga överenskommelser. Jägarorganisationerna ansåg det möjligt att på frivillig väg helt upphöra med blyhagel inom vissa känsliga våtmarksområden. Dåvarande miljöministern framhöll att en övergång till andra hagel än blyhagel borde ske inom de närmaste åren vad gäller jakt i våtmarker och andra känsliga områden. En fullständig övergång krävde dock en relativt lång övergångstid, till början av 2000-talet. Om en avveckling av blyhaglen då inte åstadkommits borde förbud övervägas. Det ankom på Kemikalieinspektionen att följa hur avvecklingen genomförs. Riksdagen hade ingen annan uppfattning än miljöministern.
Utskottet har i det nu aktuella ärendet informerats om att Svenska Jägareförbundet nyligen gett ut en informationsbroschyr till sina medlemmar om övergång från blyhagel till mindre miljöfarliga hagel. Vidare har man inrättat en gemensam kommitté med Sportskytteförbundet för att samordna insatserna för en minskad användning av blyhagel vid både jakt och tränings- och tävlingsskytte.
Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i att spridningen av bly och andra tungmetaller till miljön begränsas. Vad utskottet här anfört innebär att motion Jo814 i huvudsak är tillgodosedd och inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd.
Bidragsfrågor
Motionen
Enligt motion Jo807 av John Andersson och Karl-Erik Persson(v) bör det göras en uppräkning av bidraget till Jägarnas riksförbund -- Landsbygdens jägare till 900000 kr för verksamhetsåret 1992. Förslaget motiveras bl.a. med att förbundet fått ökade uppgifter inom jakten och viltvården och att bidragen utgår ur fonder som jägarna medverkat till att bygga upp med egna avgifter.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att bidrag till jägarorganisationerna betalas med medel ur jaktvårdsfonden. I 41§ jaktlagen har riksdagen bemyndigat regeringen att fördela dessa medel. Bidragens storlek och fördelning är således ingen fråga som riksdagen behöver ta ställning till.
Det kan tilläggas att Jägarnas riksförbund -- Landsbygdens jägare för innevarande verksamhetsår har erhållit ett bidrag om 700000 kr, vilket innebär en höjning med 125000 kr. jämfört med år 1991. Dessutom har förbundet erhållit ett engångsanslag om 1100000 kr som investeringsbidrag för att förvärva en kontorslokal som man hittills hyrt.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo807.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frågor om jakt och viltvård som behandlats under riksmötet 1991/92
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo215, 1991/92:Jo801, 1991/92:Jo802, 1991/92:Jo804, 1991/92:Jo812, 1991/92:JoU813 och 1991/92:JoU815,
2. beträffande markägares dispositionsrätt över jakten m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo810,
3. beträffande lag om förbud mot anbudsförfarande m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo808,
4. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo809,
res. 1 (s)
5. beträffande jakt med stötande hund
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo806,
res. 2 (nyd)
6. beträffande användning av blyhagel
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo814,
7. beträffande bidrag till Jägarnas riksförbund -- Landsbygdens jägare
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo807.
Stockholm den 22 oktober 1992
På jordbruksutskottets vägnar
Ivar Virgin
I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s), Ulla Pettersson (s) och Claus Zaar (nyd).
Reservationer
1. Prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m. (mom. 4)
Inga-Britt Johanssson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås, Sverre Palm och Ulla Pettersson (alla s) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s.5 börjar med "I samband" och på s.6 slutar med "Jo809" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo809 måste vår strävan vara att bevara folkrörelseengagemanget i jakten och viltvården. Emellertid finns klara tendenser till en utveckling som strider mot tidigare riksdagsbeslut om målsättningen för jakten och viltvården och som leder till att verksamheten tappar sin förankring hos den lokala befolkningen på landsbygden. Härmed avses i första hand de kraftigt stigande avgifterna för upplåtelse av jakträtt på t.ex. skogsbolagens, kyrkans och Domänverkets marker. Denna utveckling är inte till gagn för jakten och viltvården. I enlighet med utskottets tidigare tillkännagivande finns det nu skäl att överväga åtgärder som dämpar prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser. Regeringen bör aktualisera detta uppdrag och begära in förslag från Svenska Jägareförbundet.
En annan fråga som påverkar möjligheterna att jaga är upplåtelsetidens längd vid jakträttsupplåtelser och möjligheten att få upplåtelsetiden förlängd. Det står helt klart att många markägare medvetet kringgått syftet med riksdagens tidigare beslut om besittningsskydd för upplåtelser genom en övergång till korttidsupplåtelser. Utskottet instämmer även i motionärernas yrkande att regeringen bör kartlägga de olika upplåtelseformer för jakträtt som växt fram under senare år och undersöka om de står i överensstämmelse med riksdagens intentioner om en god viltvård. Uppdraget bör redovisas till riksdagen.
Med hänvisning till det anförda instämmer utskottet även i motionärernas bedömning att starka skäl talar för att besittningsskyddet för den som innehar jaktmark med nyttjanderätt bör stärkas. Denna förstärkning kan ske i huvudsak efter två modeller eller genom en kombination av dessa. Den ena innebär att besittningsskyddet i jaktlagen utsträcks till att gälla upplåtelser med kortare varaktighetstid än ett år. Den andra innebär att nyttjanderättshavarens rätt till förlängning av avtalet resp. prövning av avtalsvillkoren förstärks i den intresseavvägning som enligt gällande bestämmelser skall göras mellan markägarens och nyttjanderättshavarens intressen. Regeringen bör således undersöka möjligheten att förstärka nyttjanderättshavarens besittningsskydd i enlighet med vad utskottet anfört och återkomma till riksdagen med förslag eller redovisning.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo809 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo808 avstyrks i den mån den ej tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo809 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Jakt med stötande hund (mom. 5)
Claus Zaar (nyd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s.7 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna anfört måste regler och förordningar vara klara och entydiga. Det gäller i synnerhet bestämmelser som ställer krav på eller förbjuder ett visst beteende från medborgarnas sida. I 16§ jaktförordningen föreskrivs att vissa jakthundar får användas vid jakt endast under de förutsättningar som anges i paragrafen. Därvid definieras stötande hund på följande sätt: "Hund som inte driver eller förföljer vilt mer än högst fem minuter." Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna bestämmelse är utformad på ett orealistiskt sätt och att det är i det närmaste omöjligt att efterleva den i praktiken. Regeringen bör snarast ta initiativet till ett upphävande av paragrafen i denna del eller till en omformulering. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo806 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande jakt med stötande hund
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo806 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
De generella älgjaktsområdena
Dan Ericsson (kds) anför: I enlighet med motion Jo810 anser jag att de jägare som bedriver jakt på de generella älgjaktsområdena bör ges en säkrare och tryggare ställning för framtiden. Frågan har nära samband med de mer grundläggande frågorna om den enskildes dispositionsrätt över jaktmarken. Jag förutsätter att den generella älgjakten blir föremål för fortsatta överväganden och anser att en permanentning av det nuvarande systemet för generell älgjakt kan vara en väg att gå. Denna fråga bör kunna behandlas i samband med den översyn av lagstiftningen som enligt vad utskottet anfört pågår i syfte att stärka den enskildes dispositionsrätt över sin jaktmark. Jag utgår ifrån, som utskottet anför, att regeringen uppmärksammar de frågor motionen tar upp och kommer med förslag som stämmer överens med de principiella synpunkterna i motionen.