Jakt- och viltvård (Betänkande 1989/90:JoU4 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande
1989/90: JoU4

Jakt- och viltvård

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande 30 motionsyrkanden från den
allmänna motionstiden 1989 om jakt och viltvård. Motionerna gäller
bl. a. organisation och administration av älgjakten, reglerad jakt inom
renskötselområdet, viltskador, skadskjutet vilt, sjöfågeljakt, utplantering
av rådjur, vård av björn- och vargstam, m.m. Med anledning av
motioner (fp, c, vpk) föreslår utskottet att regeringen skall återkomma
till riksdagen med förslag om ändring i jaktlagen i syfte att undanröja
de oklarheter som enligt utskottets mening föreligger när det gäller
förutsättningarna för registrering av licensområde enligt huvudregeln i
33 § jaktlagen (A-licens). Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats nio reservationer och ett särskilt yttrande.

Motioner

1988/89:Jo324 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om viltskador på skog.

1988/89:Jo704 av Ulla Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utplantering
av rådjur på Gotland.

1988/89:Jo707 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av förbud mot blyhagel i Sverige.

1988/89:Jo720 av Berith Eriksson m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
jaktlagen att tjuvjakt på ren bedöms som grov stöld,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
jaktlagen att förverkansbestämmelserna vid stöld/tjuvjakt av ren överensstämmer
med de gällande för olovlig jakt på älg.

1989/90

JoU4

1 Riksdagen 1989/90.16 sami NrJoU4

1988/89:Jo727 av Hans Dau och Sven Eric Lorentzon (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att skogsägare, med mindre restriktiva bestämmelser,
bör kunna få ersättning när omplantering blir nödvändig,

2. att riksdagen beslutar att Sllavgifter via medel ur viltskadefonden
skall utgå till omplanteringar som utdöms på grund av betesskador
från vilt.

1988/89:Jo754 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser i syfte att tillåta
jägare att följa skadskjutet vilt över gränsen Sverige-Norge.

1988/89:Jo762 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
genom naturvårdsverket ekonomiskt stödja projekt som syftar till att
återskapa en fest vital vargstam i Sverige.

1988/89:Jo782 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn
av gällande regler för ersättning för viltskador.

1988/89:Jo791 av Leo Persson och Bo Finnkvist (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av björnprojektets slutförande.

1988/89:Jo805 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
jaktkortsregistret bör överföras till myndighet.

1988/89:Jo827 av Anna Wohlin-Andersson och Sven-Olof Petersson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en kort vårvinterjakt på sjöfågel.

1988/89:Jo828 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c,vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat bidrag till Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägares
allmännyttiga verksamhet.

1988/89:Jo829 av Anna Wohlin-Andersson m.fl. (c,vpk) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om älgjaktens organisation och administration.

1988/89:Jo833 av Hans Dau och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen utvärderar hur den nya jaktlagen
påverkat de små jakträttsinnehavarnas möjlighet till älgjakt,

2. att riksdagen begär att regeringen utreder och kommer med
förslag om hur de små jakträttsinnehavarnas rätt skall kunna återställas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de små markägarnas möjlighet till utökad jakttid
och djurval under den tid utvärderingen pågår,

1989/90:JoU4

4. att riksdagen begär att regeringen utreder och kommer med 1989/90:JoU4
förslag om hur konflikten kring "dubbelregistreringen" skall lösas.

1988/89:Jo842 av Mats Lindberg och Leif Marklund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upplåtande av älgjaktstillstånd inom renskötselområdet.

1988/89:Jo856 av Arne Andersson i Ljung (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidrag till jaktadministrationens kostnader,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avveckling av den centrala viltskaderegleringsfonden
i dess nuvarande förm.

1988/89:Jo858 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp,c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att blyhagel bör
förbjudas från och med år 1991 vid all jakt och sportskytte.

1988/89:Jo868 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring i gällande förordning som reglerar inpiantering av djurarter,
så att Gotland särbehandlas i naturvårdshänseende.

1988/89:Jo874 av Paul Lestander m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av utvärdering av beslut om reglerad jakt.

1988/89:Jo878 av Sigge Godin (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om länsstyrelsernas administration av älgjakten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avskaffande av kravet om grannarnas lov för att
fa registrera B-licensområde,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Västernorrland tills vidare skall la utgöra
försökslän för fördjupad samverkan inom jaktadministrationen samt
att Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägares länsdistrikt i Västernorrlands
län erhåller bidrag för en tjänst som handläggare.

1988/89:Jo890 av Ivar Virgin och Sten Svensson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av jakttiden för älgjakt.

1988/89:Jo897 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till
Jägarnas Riksförbund-Landsbygdens Jägares allmännyttiga verksamhet.

1* Riksdagen 1989/90.16sami. Nr JoU4

Utskottet

1989/90:

Älgjakt m.m.

Motionerna

Utfallet av det nya älgjaktssystemet är enligt motionärerna i motion
Jo829 (c, vpk.) inte i överensstämmelse med de förutsättningar som var
vägledande för riksdagens beslut år 1987. Vid administrationen har
flertalet länsstyrelser frångått de regler som fastlades i riksdagsbeslutet
och som anges i lagstiftningen. Med undantag för särskilt söndersplittrade
jaktområden skulle de nya A-licensområdena registreras enligt
samma grunder som tidigare licensområden. Jaktområdet skall medge
en årlig avskjutning av minst ett vuxet djur per år. Enligt motionärerna
har länsstyrelserna dock börjat ställa arealkrav för A-licens för två
älgar. Även i fråga om registrering av B-licensområden frångår flertalet
länsstyrelser riksdagsbeslutet. När riksdagen godtog jordbruksutskottets
betänkande JoU 1986/87:15 fastställdes de fem villkorspunkterna för
rätt till registrering av B-licensområde. Beträffande kravet på medgivande
från angränsande licensområde har länsstyrelserna vid sin
tillämpning uppställt krav på sådant medgivande och intyg från samtliga
licensområden i grannskapet. Enligt motionärerna måste det ankomma
på riksdagen att tillse att tidigare riksdagsbeslut och gällande
lagstiftning efterlevs vid den regionala administrationen. Även i motion
Jo878 (fp) yrkande 1 hävdas att länsstyrelserna i många fall
uppställt högre krav för jaktutövningen än vad riksdagen avsåg och
angav i sitt beslut. För A-licensområden var den klart uttryckta meningen
att dessa skulle bestå enligt oförändrade regler, med undantag
för att det borde finnas möjlighet att "något skärpa kraven" i fråga om
licensområden som var osammanhängande och splittrade på många
olika skiften. Följdriktigt skulle kravet för A-licens vara att jaktområdet
medgav en årlig avskjutning av minst en vuxen älg. Trots detta
frångår länsstyrelserna detta beslut och kräver areal för två djur.
Beträffande B-licensområden har länsstyrelserna vägrat registrering fast
områdena fyllt de krav som angavs i grunderna för riksdagsbeslutet.
Vidare har länsstyrelserna genomgående kortat av jakttiden för Blicenserna
till 2— 4 dagar. Samtidigt har de stora jaktområdena fått
extra tilldelningar och förlängda jaktider med hänsyn till de ökande
skogsskadorna. Ökande skogsskador torde dock enligt motionärerna
även drabba de mindre jaktområdena. Länstyrelsernas handläggning av
älgjaktsfrågorna är i dessa avseenden inte konsekvent och objektiv. För
att få B-licens är flertalet markägare tvingade att gå runt i socknen och
fråga sina större markgrannar om lov för att få jaga vuxen älg på sin
egen mark. Detta förfaringssätt är kränkande. Kravet om grannars lov
för att registrera B-licensområde bör därför avskaffas (yrkande 2).

I motion Jo833 (m) framhålls att de nya bestämmelserna i jaktlagstiftningen
av många jakträttsinnehavare upplevs som ingrepp i den
enskilda jakträtten. Särskilt de små markägarna har känt sig berövade
sin urgamla rätt att själva få disponera sin mark. Mot bågrund av att
Sverige är världens älgtätaste land borde vi ha råd att vara generösa
mot de små markägarna som under alla förhållanden står för en
marginell del av älgstammens beskattning. En utvärdering av hur den
nya jaktlagen tillämpats och fungerat med avseende på de små markägarnas
möjligheter till älgjakt bör enligt motionärerna göras (yrkande
1). Samtidigt bör regeringen ges i uppdrag att utreda och komma med
förslag till hur de små jakträttsinnehavarnas rätt skall kunna återställas
(yrkande 2). Med beaktande av de skogsskador som älgen förorsakar på
många håll i landet bör de små markägarna i avvaktan på en utvärdering
få möjlighet till något längre jakttid samt att även få fålla vuxet
hondjur (yrkande 3).

I motion Jo890 (m) framhålls att älgjakten ger många svenskar rika
möjligheter till naturupplevelser. Den generella jaktidens 3— 4 dagar
med början på måndagar innebär dock att de som inte kan ta ledigt
från sitt arbete har svårt att delta. Enligt motionärerna skulle möjligheterna
öka om älgjakten började en fredag eller en lördag. En sådan
ändring vore därför önskvärd.

Älgjakten inom renskötseiområdet är föremål för flera motionsyrkanden.
Den s.k. dubbelregistreringen av älgjaktsområden som sker
ovanför odlingsgränsen har enligt motionärerna i motionerna Jo833
(m) yrkande 4 och Jo874 (vpk) medfört skärpta motsättningar mellan
olika jägargrupper m. fl. Efter kommande jaktsäsong bör regeringen
låta utreda dessa frågor och skyndsamt lägga fram förslag till åtgärder.
Med anledning av att dubbelregistrering av jaktområden visat sig
medföra stora problem föreslås i motion Jo842 (s) att varje registrerat
älgjaktsområde på kronomark ges en produktionsanpassad älgtilldelning.
Vid ett och samma tillfålle får högst ett jaktlag bedriva jakt efter
älg i området och det får ankomma på lantbruksnämnden att göra en
rättvis fördelning. Mot bakgrund av att jakten är en viktig fritidssysselsättning
i denna del av landet måste samtliga bofasta i fjällområdet
kunna erbjudas bra jaktmöjligheter till rimliga kostnader. Detta förfaringssätt
kan enligt motionärerna inte ses som ett intrång i samernas
rätt till jakt. Enskild mark bör registreras enligt jakträttsinnehavarens
önskemål.

Då Västernorrland kommit att fungera som ett föregångslän i fråga
om den jaktliga administrationen finns det enligt motion Jo878 (fp)
yrkande 3 starka skäl att låta Västernorrland utgöra försökslän för en
ytterligare fördjupad samverkan av den jaktliga administrationen. Detta
förutsätter att Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägares länsorganisation
erhåller ett årligt bidrag som täcker kostnaden för en handläggartjänst.
En sådan tjänst kan medverka till ett förbättrat

1989/90 :JoU4

beslutsunderlag för länsstyrelsen samtidigt som möjligheterna till uppföljningsarbete
med anledning av cesiumnedfallet förbättras. Mot bakgrund
av de stora kostnader som älgskadorna medför är bidraget, som
kan tas ur jaktvårdsfonden eller viltskadefonden, en låg kostnad i
förhållande till förväntad nytta.

Den situation som uppstår när ett villebråd som har skadskjutits tar
sig över gränsen till ett nordiskt grannland är förmål för ett yrkande i
motion Jo754 (fp). Enligt motionären får en jägare inte föra med sig
sitt jaktvapen och följa ett skadskjutet djur över gränsen in i exempelvis
Norge. Reglerna borde ändras så att djur slipper att dö i onödiga
plågor. I de fall där vilt skadskjutits och därefter tagit sig över gränsen
till ett grannland borde jägaren få följa efter djuret över gränsen och
avliva djuret. Jägaren skulle därefter ha skyldighet att underrätta
tullmyndighet och vederbörande jaktledare.

I motion Jo827 (c) framhålls att en tidig vårjakt på sjöfågel under
några dagar förbehållen den bofasta skärgårdsbefolkningen inte i något
avseende skulle vara till skada för sjöfågelbeståndet. Jakten skulle
endast omfatta hanfågel och antalet Slida fåglar skulle vara av liten
omfattning. Ett existerande överskott på hanfågel, innebärande försvårad
häckning, skulle på detta vis enligt motionärerna kunna minskas.

Utskottets överväganden

Den nu gällande jaktlagen (1987:259) trädde i kraft den 1 januari

1988. Enligt 33 § jaktlagen får jakt efter älg endast ske efter licens av
länsstyrelsen och inom område som länsstyrelsen har registrerat. Vidare
stadgas bl. a. att ett licensområde skall vara av sådan storlek och
beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får
vägra att registrera ett område som licensområde eller besluta om
avregistrering om området inte medger en avskjutning av minst ett
vuxet djur om året.

Med stöd av 29 § jaktlagen har regeringen meddelat föreskrifter om
jakttider, licensjakt m.m. i jaktförordningen (1987:905). Denna förordning
innehåller bemyndigande för statens naturvårdsverk att meddela
föreskrifter om bl. a. registrering av licensområde för älgjakt. Naturvårdsverket
har meddelat sådana föreskrifter i kungörelsen med föreskrifter
om jakt (SNFS 1987:4).

Till bl.a. föreskrifterna om registrering av licensområde enligt huvudregeln
har naturvårdsverket också utformat allmänna råd.
Sammanfattningsvis konstaterar naturvårdsverket bl.a. följande. En
produktionsanpassad avskjutning förutsätter normalt att en viss andel
kalv fålls. En samlad bedömning av dels kravet på en produktionsanpassad
jakt, dels föreskriften att ett egentligt licensområde skall kunna
tilldelas minst en vuxen älg per år, leder i praktiken fram till att ett
licensområde skall ha sådan storlek att det tål en avskjutning av ett
vuxet djur och en kalv, det vill säga två älgar per år. En tilldelning av
endast ett vuxet djur varje år är enligt naturvårdsverket i flertalet fall
en övertilldelning, som motverkar en ökad samordning.

1989/90 :JoU4

Utskottet har erfarit att frågan om de av naturvårdsverket utfärdade 1989/90:JoU4
allmänna råden i vad avser registrering av licensområde enligt huvudregeln
(A-licens) står i överensstämmelse med gällande jaktlagstiftning
har varit föremål för justitieombudsmannens (JO) prövning. I beslut
den 3 mars 1989 (Dnr. 1538— 1988) förklarar JO bl.a. att den
tolkning av lag och förarbeten som naturvårdsverket låter komma till
uttryck i sina allmänna råd inte kan sägas stå i direkt strid med
jaktlagen. Samtidigt konstateras att regelsystemet på den aktuella punkten
vidlådes av en besvärande oklarhet och att en översyn av regleringen
framstår som påkallad.

Vid riksdagens behandling av förslaget till nu gällande jaktlagstiftning
(Prop. 1986/87:58, JoU 1986/87:15, rskr. 190) godtogs i allt
väsentligt regeringens förslag och överväganden rörande licensjakt på
älg inom registrerade licensområden. Ett eftersträvansvärt mål var
således att ett licensområde medgav avskjutning av minst ett djur per
år vid en balanserad älgtillgång. En eventuell skärpning av kraven för
att nå detta mål skulle emellertid ske med mycket stor försiktighet. En
generös tillämpning förordades som i första hand skulle komma välarronderade
och i storlek närliggande områden till godo. En förbättrad
samordning skulle möjliggöra en produktionsanpassad jakt inom stora
och stabila licensområden. Syftet med 33 § andra stycket jaktlagen var
således att möjliggöra för mindre markägare att registrera ett licensområde
enligt huvudregeln om området medgav en årlig avskjutning av
minst ett djur. En samlad bedömning av ordalydelsen av 33 § jämte
förarbeten måste enligt utskottets mening leda till den slutsatsen att
registrering av ett licensområde inte får vägras enbart på den grunden
att området inte medger en större avskjutning än ett djur om året.

Utskottet delar motionärernas uppfattning så till vida att det förefaller
som om tillämpningen av 33 § resulterat i en mera restriktiv hållning
gentemot den berörda gruppen markägare än som avsågs i riksdagens
beslut.

Utskottet anser det därför motiverat att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om ändring i jaktlagen i syfte att undanröja de
oklarheter som föreligger när det gäller förutsättningarna för registrering
av licensområde enligt huvudregeln i 33 § jaktlagen. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Jo829 i motsvarande del och
Jo878 yrkande 1 i motsvarande del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

När det gäller områden som inte uppfyller förutsättningarna för
registrering av licensområde enligt huvudregeln får utskottet anföra
följande. Utskottet har tidigare i samband med behandlingen av den
nu gällande jaktlagen betonat behovet av ett system för älgjakt som var
dynamiskt i den mening att en förbättrad samordning eftersträvades för

bildandet av licensområden som var tillräckligt stora för produktionsanpassad
jakt. Samtidigt förordades den idag tillgängliga möjligheten
att registrera licensområden efter särskild prövning (B-licens). Ett
accepterande av de minsta licensområdena betraktades dock som ett
steg på vägen mot den samordning som eftersträvades.

Mot bakgrund av att nuvarande jaktlagstiftning trädde i kraft så sent
som den 1 januari 1988 finns anledning att ytterligare avvakta en
stabilisering i dess tillämpning innan behovet av eventuella justeringar
prövas. Utskottet är således inte berett att tillmötesgå de krav på en
översyn av jaktlagen som förs fram i motion Jo833 yrkandena 1, 2 och

3. Motionen avstyrks därför i dessa delar.

Med motsvarande motivering avstyrker utskottet även motionerna
Jo829 (återstående del), Jo878 yrkandena 1 (återstående del), 2 och 3.

Det ankommer enligt utskottets mening på berörda myndigheter att
tillse att organisationen av älgjakten inom renskötselområdet genomförs
på ett sådant sätt att samtliga intressenters önskemål i största
möjliga utsträckning tillfredsställs. Samtidigt måste kraven på största
möjliga säkerhet tillgodoses. Även den nuvarande organisationen av
älgjakten inom renskötselområdet skapades i samband med tillkomsten
av nu gällande jaktlag. Utskottet anser därför att den korta tid som
förflutit efter jaktlagens ikraftträdande även i detta sammanhang motiverar
att en eventuell omprövning får anstå ytterligare en tid. Med
hänsyn härtill avstyrks motionerna Jo833 yrkande 4, Jo842 och Jo874.

Regeringen har enligt gällande jaktlag bemyndigats att meddela de
föreskrifter som befinns erforderliga för bl.a. bestämmandet av tidpunkten
för älgjakten. Enligt bilaga 2 till jaktförordningen är jakttiden
fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestämmer. Utskottet
anser sig därmed inte ha anledning att föreslå riksdagen ett särskilt
uttalande beträffande begynnelsetidpunkten för den årliga älgjakten.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo890.

Den i motion Jo754 uppmärksammade frågan om möjligheten att
följa skadeskjutet vilt över riksgränsen har tidigare varit föremål för
utskottets beredning. Skäl att frångå tidigare ställningstagande, som
redovisas i betänkandet JoU 1986/87:15 s.45, finns inte. Utskottet
avstyrker därmed motionen.

Utskottet har vid flera tillfällen avvisat förslag om vårjakt på sjöfågel
(senast 1988/89:JoU10). I dessa sammanhang har utskottet framhållit
principen att jakt inte bör tillåtas under viltets föryngringstid. Dessutom
skulle en sådan jakt utgöra en belastning för Sveriges del i det
internationella samarbetet på naturvårdens och miljövårdens områden.
Utskottet frångår inte detta ställningstagande. Motion Jo827 avstyrks.

1989/90:JoU4

Viltskador

1989/90 :JoU4

Motionerna

I motion Jo324 (c) yrkande 9 framhålls att ett av hoten mot skogsbruket
är viltskadorna och då främst älgbetning. Det är därför enligt
motionärerna viktigt att hålla älgstammen på en rimlig nivå och att
fastighetsägaren får en ökad möjlighet att påverka viltstammens storlek.
Privata skogsägare som drabbas av omfattande viltskador bör utfå viss
ersättning för skadorna.

I motion Jo727 (m) framhålls att framför allt älg- och rådjursstammarna
har vuxit mycket kraftigt jämsides med den skogliga utvecklingen.
Betestrycket har blivit så stort att stora arealer av framför allt
tallungskog fått svåra skador. Många skogsägare drabbas av stora kostnader
för återplantering i de svårast skadade bestånden. Skogsbruket
kan dessutom tvingas bort från ett mer varierat skogsbruk med tall och
lövträd, eftersom framför allt dessa trädslag blir illa åtgångna, och
övergå till enbart gran. Alla inblandade parter måste dra lärdom av
tidigare erfarenheter och söka lämpliga lösningar. Länsstyrelserna får
själva svara för att med fållavgifter finansiera bidrag till skogsvårdsåtgärder
som föranletts av viltskador. Dessa bidrag har dock omgärdats
med sådana restriktiva bestämmelser att de i de flesta fall inte kan
utgå. Därmed har det ekonomiska trycket mot fållavgifterna och
därmed jägarna uteblivit. Enligt motionärerna bör skogsägare, med
mindre restriktiva bestämmelser, kunna få ersättning när omplantering
blir nödvändig (yrkande 1). Viltet och jägarna bör stå för en större del
av skadorna genom att återplanteringen bekostas av fållavgifterna (yrkande
2).

Enligt motion Jo782 (c) utgör jordbruksarrendatorerna en stor
kategori skadelidande som har små möjligheter att själva påverka
förekomsten av vilt. Trots detta får de bära en betydande självrisk även
i de fall då ersättning för skador utgår. Detta kan inte anses vara
skäligt varför den pågående översynen av viltskadeersättningen bör
beakta arrendatorernas ställning. Vid denna översyn bör dessutom
frågan om ersättning för skador förorsakade av vildsvin tas upp.

I motion Jo856 (m) framhålls att endast bidrag till jaktens administration
skall utgå ur viltskadefond och viltskaderegleringsfond (yrkande
1) och att viltskaderegleringsfonden i dess nuvarande form skall
avvecklas (yrkande 2).

Utskottets överväganden

1989/90: Jo U4

Utskottet delar den oro sorn kommit till uttryck i flera motioner
rörande viltskadornas utveckling. Utskottet har dock tidigare framhållit
att resultatet av den nya viltvårdspolitiken borde avvaktas ytterligare
en tid innan en eventuell omprövning görs av ersättningssystemet. I de
fell skogsplanteringar utsätts för så svåra skador av älg att en omplantering
är nödvändig enligt skogsvårdslagstiftningen har riksdagen godtagit
en tvåårig försöksverksamhet med bidrag till omplantering (JoU
1987/88:17, rskr. 184).

Med hänsyn till att det nuvarande ersättningssystemet för viltskador
visat sig ha brister har regeringen dessutom föranstaltat om en översyn
av systemet och därvid tillkallat en särskild utredare. I regeringsbeslutet
(Dir. 1988:19) erinras bl. a. om att möjligheterna att finna ett
system för ersättning och finansiering som inte leder till en sådan
höjning av fållavgifterna att de blir oskäliga skall undersökas. Förebyggande
åtgärder och arrendatorernas ställning omtalas särskilt bland de
frågor som bör bli föremål för överväganden i detta sammanhang.

I avvaktan på resultatet av utredningen anser utskottet det inte
meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av
motionerna Jo324 yrkande 9 och Jo727 yrkande 1. Motionerna avstyrks.

Med samma motivering avstyrks även motion Jo727 yrkande 2.

Utskottet konstaterar att den översyn av gällande regler för viltskadeersättning,
som begärs i motion Jo782, till största delen torde tillgodoses
genom ovan nämnda regeringsbeslut. Motionen avstyrks således.

I samband med riksdagens behandling av den nya jaktlagen
bemyndigades regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
att fetta beslut om avgiftsfinansiering av älgjaktens administration.
En sådan finansiering skulle bl. a. bromsa ökande anspråk på de
medel som inflyter i form av fållavgifter. I övrigt lämnades regeringens
förslag till finansiering utan erinran (JoU 1986/87:15 s. 43) Utskottet
har inte funnit anledning till annat ställningstagande i denna fråga.
Med det anförda avstyrks motion Jo856 yrkandena 1 och 2.

Viltvård

Motionerna

Utplantering av rådjur på Gotland är föremål för yrkanden i motionerna
Jo704 (s) och J0868 (c). Motionärerna framhåller flera fektorer
som talar mot en utplantering av rådjur på Gotland. Bl.a. nämns
risken för ökat antal trafikolyckor, skador på grödor samt oönskade
ingrepp i den naturliga feunan. En särbestämmelse för Gotland kan
motiveras med att ön är isolerad och att inga landlevande djur kan ta
sig dit utan mänskligt ingripande. Det är enligt motionärerna av största
betydelse att utplantering på Gotland av för ön främmande djurarter
görs beroende av tillstånd från naturvårdsverket.

I motion Jo762 (s) framhålls att enbart lagstiftning inte räcker för att 1989/90:JoU4
skapa goda goda betingelser för de vargar som på ett naturligt sätt
funnit sin hemvist i Sverige att utvecklas till en livskraftig stam. I det
långa loppet är det enligt motionären omöjligt att bevara en vargstam
mot ortsbefolkningens intresse. Ansvariga myndigheter måste därför
ges de resurser som behövs för att med olika medel vinna över
folkflertalet i berörda områden. Mycket kan också göras för att minska
de ekonomiska förluster som en livskraftig vargstam kan orsaka. Statliga
medel borde bl.a. tillföras försök med stängsel för att skydda
tamboskap i områden med varg. Naturvårdsverkets medelsram för
detta ändamål måste därför höjas kraftigt. Skapandet av livsbetingelser
för vargen förutsätter ett arbete i kontrollerade former som ger erforderlig
kunskap om djurens livsmönster. Naturvårdsverket måste därför
ges resurser så att vargarna kan följas under större del av året. En
ytterligare förutsättning för ett framgångsrikt arbete är ett intensifierat
nordiskt samarbete.

Bristande kunskaper om björnen har enligt motion Jo791 (s) medfört
svårigheter för naturvårdsverket när det gäller tillståndsprövningen
för den avlysningsjakt som bedrivs på björn. Naturvårdsverket borde
därför tillföras medel så att det år 1984 påbörjade s.k. björnprojektet
kan slutföras.

Utskottets överväganden

Den viltvårdspolitik som lades fast i samband med riksdagens behandling
av den nya jaktlagen (Prop. 1986/87:58 s. 22ff, JoU 1986/87:15 s.

27) innebär bl.a. att viltet skall vårdas i syfte att bevara de arter som
tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna
och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammen. För att
förhindra att främmande viltarter okontrollerat etablerar sig i landet
upptälldes krav på särskilt tillstånd för att utplantera eller ha sådana
djur i hägn. Skaderisken motiverade även en stor försiktighet med
utplantering i nya områden av arter som redan finns i landet. Regeringen
bemyndigades att meddela föreskrifter om att vissa slag av vilt
inte fick sättas ut i frihet eller i hägn. Gällande reglering på detta
område återfinns i 41 § jaktförordningen (1987:905). Genom en ändring
av förevarande lagparagraf, som träder i kraft den 1 november

1989, kommer rådjur att omfattas av förbudet mot utplantering. För
Gotlands län kommer därutöver att gälla att utplantering av djur
förutsätter att arten eller rasen vid 1987 års utgång tillhört länets
viltbestånd genom naturlig utbredning. Motionerna Jo704 och J0868
kan mot bakgrund av det anförda anses tillgodsedda.

Utskottet har i olika sammanhang framhållit behovet av kraftfulla
åtgärder för att skydda bl.a. utrotningshotade djurarter. Härvid har
särskilt betonats vikten av en målinriktad forskning och utformandet
av ett särskilt handlingsprogram för vård av akut hotade arter. Dessa
överväganden föranledde dessutom utskottet att för innevarande bud -

getår föreslå ett med 820 000 kr. höjt anslag till vården av hotade arter 1989/90:JoU4

(1988/89:JoU13). Det ankommer dock enligt utskottets mening inte på

riksdagen att i detta sammanhang uttala sig om enskilda projekt på

viltvårdens område. Utskottet lämnar därför inget förslag i enlighet

med de krav som förs fram i motionerna Jo762 och Jo791. Motionerna

avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet

anfört.

Stöd till organisationer
Motioner

Administrationen av jakten och viltvården är uppdelad i en beslutande
och granskande myndighetsfunktion samt en praktisk verksamhetsdel.

Den praktiska verksamheten utförs av landets båda jägarorganisationer.

För detta uppdrag erhåller båda jägarorganisationerna bidrag ur jaktvårdsfonden.
I motionerna Jo828 (c, vpk) och Jo897 (s) framhålls dock
att bidraget till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare är så lågt satt
att det inte står i rimlig proportion till det allmännyttiga arbete som
organisationen utför. Vid fördelningen av medel ur jakt vårdsfonden
bör därför bidraget till riksförbundet räknas upp.

Utskottets överväganden

I 41 § jaktlagen har regeringen erhållit riksdagens bemyndigande att
bestämma om användningen av jaktvårdsfonden för främjande av
viltvård eller liknande ändamål som är förenliga med jaktlagens syften.

Utskottet har tidigare vid behandling av motioner med krav på
ökade bidrag till Jägarnas riksförbund - Landsbygdens jägare erinrat
om att medelstilldelningen bl. a. grundas på de olika organisationernas
ansvar för jakten och den praktiska viltvården (senast 1988/89:JoU 10
s. 3). Utskottet har erfarit att riksförbundet för innevarande budgetår
beviljats ett bidrag på 500 000 kr. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Jo828 och Jo897.

Övriga frågor

1989/90 :JoU4

Motionerna

I motionerna Jo707 (c) och Jo858 (c, mp) framförs krav på ett förbud
mot blyhagel. Som alternativ till blyhagel kan stålhagel användas.
Dessa ger enligt motionärerna inte samma negativa miljöverkningar.

Den ökande omfattningen av stöld och tjuvjakt av ren visar enligt
motionärerna i motion Jo720 (vpk) att nuvarande straffsanktioner är
otillräckliga. Nuvarande lagstiftning är ett uttryck för att samisk egendom
ges ett skydd av lägre valör än vad som gäller annan egendom.
Denna diskriminering måste enligt motionärerna upphöra och därför
bör riksdagen hos regeringen begära förslag till sådan ändring i gällande
lagstiftning att tjuvjakt på ren bedöms som grov stöld (yrkande 1)
och att förverkandereglerna vid stöld/tjuvjakt på ren överensstämmer
med gällande regler för olovlig jakt på älg (yrkande 2).

Enligt motion Jo805 (s) är alla landets jägare ålagda att erlägga en
årlig jaktvårdsavgift för erhållande av statligt jaktkort. Jaktkortsregistret
är en statlig angelägenhet och motionären anser att registret skall vara
placerat vid en statlig myndighet. I första hand torde postverkets
adressregister kunna komma i fråga för innehav av jaktkortsregistret.

Utskottets överväganden

Med stöd av 30 och 52 §§ jaktlagen och 10 § jaktförordningen har
frågan om tillåtna jaktmedel hänförts till naturvårdsverkets kompetensområde.
Med hänsyn härtill anser utskottet inte att det finns anledning
att föreslå riksdagen att ett särskilt uttalande görs i denna fråga.
Utskottet avstyrker således motionerna Jo707 och Jo858.

Eventuella skillnader i sättet att beivra tillgrepp av ren och olovlig
jakt och tillägnande av vilt har sitt ursprung i att renen är ett tamdjur.
Tillgrepp av sådant djur är att hänföra till brottsbalkens tillämpningsområde.
Därvid bör särskilt uppmärksammas att straffskalan för tillgreppsbrott
som inte är att beteckna som grovt brott motsvaras av
straffskalan för grovt jaktbrott. Utskottet delar således inte motionärernas
uppfattning att lagstiftningen i straffrättsligt hänseende ger samisk
egendom ett sämre skydd än i de fall jaktlagstiftningen är tillämplig.
Detsamma gäller frågan om förverkande av vapen m.m. som i fråga
om stöld av tamdjur givetvis kan regleras med brottsbalkens bestämmelser
om särskild rättsverkan av brott. Med det anförda avstyrks
motion Jo720 yrkandena 1 och 2.

Utskottet har tidigare konstaterat att det inte finns skäl till någon
mera genomgripande förändring av den nuvarande administrationen
på jakt- och viltvårdsområdet (JoU 1986/87:15 s.57). Vad som anförts i
motion Jo805 utgör härvidlag inte skäl till ändrat ställningstagande.
Rådande arbetsfördelning mellan myndigheter och frivilligorganisationer
bör enligt utskottets mening bibehållas. Utskottet avstyrker således
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande registrering av licensområde enligt huvudregeln
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo829 i
motsvarande del och 1988/89:Jo878 yrkande 1 i motsvarande del
ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

2. beträffande länsstyrelsens administration i övrigt av älgjakten
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo829 i återstående del
och 1988/89:Jo878 yrkandena 1 i återstående del, 2 och 3,

3. beträffande översyn m. m. av den nya jaktlagen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo833 yrkandena 1, 2 och 3,

4. beträffande älgjakten inom renskötselområdet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo833 yrkande 4,
1988/89:Jo842 och 1988/89:Jo874,

5. beträffande begynnelsetid för älgjakten
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo890,

6. beträffande efterföljandet av skadat vilt över riks gränsen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo754,

7. beträffande vårvinterjakt på sjöfågel
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo827,

8. beträffande viltskador

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo324 yrkande 9 och
1988/89:Jo727 yrkande 1,

9. beträffande fällavgifter och omplantering

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo727 yrkande 2,

10. beträffande översyn av viltskadeersättningen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo782,

11. beträffande jaktadministration m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo856 yrkandena 1 och 2,

12. beträffande utplantering av rådjur

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo704 och

1988/89: J0868,

13. beträffande varg och björn

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo762 och

1988/89:Jo791,

14. beträffande bidrag till Jägarnas riksförbund - Landsbygdens
jägare

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo828 och

1988/89: Jo897,

15. beträffande blyhagel

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo707 och

1988/89:Jo858,

16. beträffande olovlig jakt på ren

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo720 yrkandena 1 och 2,

17. beträffande jaktkortsregister

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo805.

1989/90 :JoU4

Stockholm den 5 oktober 1989
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Håkan Strömberg (s), Sven Eric
Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam (fp), Martin
Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Margareta Winberg (s), Åke Selberg
(s). Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp),
Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Håkan Holmberg
(fp) och Berndt Ekholm (s).

Reservationer

1. Översyn m.m. av den nya jaktlagen (mom.3)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Carl G Nilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "När
det" och på s. 8 slutar med "dessa delar." bort ha följande lydelse:

Som framgår av utskottets tidigare ställningstagande till frågan om
villkoren för registrering av licensområde enligt huvudregeln delar
utskottet de farhågor som redovisas i motion Jo833 beträffande den
oklara tillämpning av den nya jaktlagstiftningen som kan skönjas både
på regional och central nivå. Många jakträttshavares uppfattning att
reglerna innebär ett oacceptabelt ingrepp i den enskilda jakträtten
förstärks troligen och detta kan enligt utskottets mening inte vara till
gagn för någondera part. I likhet med motionärerna anser utskottet
dessutom att en generös tillämpning av bestämmelserna kan motiveras
mot bakgrund av att Sverige är ett av världens älgtätaste länder. För att
kunna åtgärda de påtalade bristerna i den nya lagstiftningen anser
utskottet det således vara befogat med en utvärdering av jaktlagens
hittillsvarande tillämpning med särskild inriktning på de små jakträttsinnehavarnas
ställning. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo833 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Med det anförda avstyrks motion Jo833 yrkandena 2 och 3 i
den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3.beträffande översyn m.m. av den nya jaktlagen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo833 yrkande 1
och med avslag på motion 1988/89:Jo833 yrkandena 2 och 3 ger
regeringen till känna vad utskottet anfort,

1989/90 :JoU4

2. Älgjakten inom renskötselområdet (mom.4)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Det
ankommer" och slutar med "och Jo874." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vänsterpartiet kommunisternas uppfattning att övergången
till reglerad älgjakt inom renskötselområdet medfört oförutsedda
konsekvenser. Den rättstillämpning som innebär att samma områden
registreras både av jaktvårdsområden och av samer har medfört
sådana motsättningar mellan de olika jägargrupperna att jaktsäkerhetsarbetet
försvårats, jaktvården och avskjutningskontrollen försämrats.
När kommande jaktsäsongs erfarenheter föreligger kan det enligt utskottets
mening finnas skäl att låta utvärdera reglerna för jakten inom
renskötselområdet. I samband därmed bör förslag lämnas till åtgärder
som kan anses påkallade. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo874 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda kan motionerna Jo833 yrkande 4 och Jo842 i allt
väsentligt anses tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4.beträf£ande älgjakten inom renskötselområdet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo874 och med
avslag på motionerna 1988/89:Jo833 yrkande 4 och
1988/89:Jo842 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Vårvinterjakt på sjöfågel (mom.7)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m),
Lennart Brunander (c) och Carl G Nilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
har " och slutar med "827 avstyrks." bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Jo827 anser utskottet att en
tidig vårjakt förbehållen den bofasta skärgårdsbefolkningen inte i något
avseende skulle kunna vara till skada för sjöfageIbestånden. En sådan
jakt bör genomföras under kort tid och årligen anpassas till islossningen
i skärgårdsområdet. En tidig jakt kan inte väntas medföra störningar
i fåglarnas häckning. Begränsas jakten till hanfågel kommer endast
det befintliga överskottet av sådan fågel att skattas. Detta innebär enligt
utskottets mening att sådan jakt saknar biologisk betydelse för de arter
som kan komma i fråga. Vad utskottet anfört med anledning av
motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7.beträffande vårvinterjakt på sjöfågel
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo827 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

1989/90:JoU4

4. Viltskador (mom.8)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m),
Lennart Brunander (c) och Carl G Nilsson anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "I
avvaktan" och slutar med "Motionerna avstyrks." bort ha följande
lydelse:

Sverige har förmodligen aldrig tidigare haft så stor del av sin yta
täckt med växande skog, och aldrig förr har skogsförrådet nått upp till
en så imponerande storlek. Jämsides med denna skogliga utveckling
och framför allt på grund av de skogsvårdsmetoder som tillämpats har
älg- och rådjursstammarna vuxit mycket kraftigt. Betestrycket har
enligt utskottets mening nu blivit så stort att stora arealer av främst
tallungskog fatt svåra skador. Skadorna kommer att leda till avsevärda
tillväxtförluster och dålig kvalitet. Skall skogsbruket kunna satsa på
kvalitetsvirke och lövskogsskötsel måste jaktarrendatorer, myndigheter
och markägare gemensamt söka lösningar som kommer till rätta med
problemet. Mot bakgrund av det anförda bör möjligheterna till ersättning
för de skador som orsakas av den tilltagande viltstammen förbättras.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo324 yrkande
9 och lolli yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8.beträffande viltskador
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo324 yrkande
9 och 1988/89:Jo727 yrkande 1 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. Fällavgifter och omplantering (mom.9)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Carl G Nilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Med
samma" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Länsstyrelserna har att själva svara för att med fällavgifter finansiera
bidrag till skogsvårdsåtgärder som föranletts av viltskador. Utskottet
kan dock konstatera att dessa bidrag omgärdats med sådana restriktiva
bestämmelser att de i de flesta fall inte kan utgå. Därmed har det
ekonomiska trycket mot fällavgifterna och därmed jägarna uteblivit.
Detta står inte i överenstämmelse med utskottets önskemål om att
viltet och jägarna måste svara för en större del av skadorna. Fällavgifterna
bör således finansiera återplanteringen och därmed ge jägarna ett
ekonomiskt incitament för att hålla viltstammen nere. Medel ur viltskadefonden
skall därför utgå till omplanteringar som utdöms på
grund av betesskador orsakade av vilt. Vad utskottet anfört med
anledning av motion Jo727 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

1989/90:JoU4

deb att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9.beträffande fällavgifter och omplantering
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo727 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Varg och björn (mom. 13)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Utskottet har " och på s. 12 slutar med "utskottet anfört." bort ha
följande lydelse:

Utskottet har — — — ( = utskottet) — — — arter (1988/89:JoU13).
Redovisade åtgärder och överväganden innebär dock inte att de utrotningshotade
djurens situation till alla delar kan anses vara bra eller ens
godtagbar. Bland de hotade svenska djurarterna har vargen sedan
fridlysningen 1965 haft en rättsligt svag ställning. Undantagen från
fredning har varit flera och inte förrän 1988 erhöll naturvårdsverket
ensam behörighet att meddela dispens från denna. För att undanröja
alla missförstånd bör det enligt utskottets mening slås fest att det inte
finns någon som seriöst förespråkar en stor och okontrollerad vargstam
i Sverige. I stället gäller det att skapa goda betingelser för de djur
som på ett naturligt sätt stationerat sig här och därigenom utveckla en
acceptabel och livskraftig stam. För främjandet av denna utveckling
bör ekonomiskt stöd ges till projekt som syftar till att återskapa en fast
vital vargstam. Även våra kunskaper om björnen behöver förbättras.
Efter det att avlysningsjakten började tillåtas har behovet av kunskaper
ökat, och i dag föreligger stora svårigheter för naturvårdsverket vid
tillståndsgivningen. I linje med ovan åberopade särskilda handlingsprogram
för vård av hotade arter bör stöd utgå bl.a. till det björnprojekt
som startades 1984. Den fortsatta verksamheten inom detta projekt
beräknas omfatta märkning av björnar, pejling av de märkta djuren
samt bearbetning och redovisning av material. Arbetet torde bl.a. ge ett
förbättrad underlag för bedömning av avskjutningstillgång på björn i
samband med naturvårdsverkets tillståndsgivning. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo762 och Jo791 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13.beträffande varg och björn
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo762 och
1988/89:Jo791 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90 :JoU4

7. Bidrag till Jägarnas riksförbund - Landsbygdens
jägare (mom. 14 )

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk)
och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "I 41 §"
och slutar med "och Jo897." bort ha följande lydelse:

Jägarnas riksförbund - Landsbygdens jägare och Svenska jägareförbundet
utför ett omfettande och för samhället nödvändigt viltvårdsoch
miljövårdsarbete. Organisationerna har också samhällets uppdrag
att utföra och administrera all erforderlig utbildning och provtagning
inom jaktens område. Skillnaden i resurser som kommer de båda
organisationerna till del kan dock enligt utskottets mening inte sägas
motsvaras av arbetsuppgifternas fördelning. Riksförbundet har inte fått
ett ekonomiskt stöd som motsvarar organisationens arbetsinsats i dessa
allmännyttiga sammanhang. Utskottet kan således ansluta sig till de i
motionerna Jo828 och Jo897 framförda kraven på ett ökad bidrag till
riksförbundet. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande bidrag till Jägarnas riksförbund - Landsbygdens
jägare

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo828 och
1988/89:Jo897 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. Blyhagel (mom. 15)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Med
stöd" och slutar med "och Jo858." bort ha följande lydelse:

Varje år sprids nästan 1000 ton bly i naturen via jakt och sportskytte.
Endast en liten del hamnar i villebråd. Det mesta faller ned på
marken och i sjöar. Där orsakar det problem i form av bl.a. blyförgiftning
hos sjöfågel. Ett bra alternativ till blyhagel är stålhagel som inte
ger samma negativa miljöpåverkan. En frivillig övergång till stålhagel
vore önskvärd. Med hänsyn till den långsamma utvecklingen torde
dock ett förbud mot blyhagel behöva införas inom en snar framtid.
Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som anförts i motionerna
Jo707 och Jo858. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15.beträffande blyhagel

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo707 och
1988/89:Jo858 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1989/90 :JoU4

9. Jaktkortsregister (mom. 17)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med
"Utskottet har" och slutar med "således motionen." bort ha följande
lydelse:

1 likhet med motion Jo805 anser utskottet att administrationen av
jaktkortsregistret är en statlig angelägenhet och att en statlig myndighet
bör överta ansvaret för denna verksamhet. I första hand torde postverkets
adressregister komma i fråga. Vad utskottet anfört med anledning
av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande jaktkortsregister
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo805 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Blyhagel

Lars Ernestam och Håkan Holmberg (båda fp) anför:

Betänkandet motiverar inte på ett rimligt sätt varför motionsyrkandena
om förbud mot blyhagel avslagits.

Vi har inte kunnat ställa oss bakom yrkande om förbud eftersom
frågorna om blyhagels miljökonsekvenser inte är tillräckligt utredda.
Genom dessa hagel sprids en relativt stor mängd bly i naturen. Det är
angeläget att berörda myndigheter tillsammans med jägarorganisationerna
utreder möjligheterna att drastiskt minska användningen av
blyhagel och därvid också redovisar konsekvenserna av en övergång
till hagel som förorsakar mindre skada i miljön.

1989/90 :JoU4

gotab 90059, Stockholm 1989