Jakt och viltvård m.m.
Betänkande 1991/92:JoU5
Jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JOU05
Jakt och viltvård m.m.
Innehåll
1991/92 JoU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1991/92:9 om jakt och viltvård. I anslutning härtill behandlas dels 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1991, dels 22 motionsyrkanden väckta med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker bl.a. -- under avsnittet om älgskötselområden -- att regeringen bemyndigas att meddela undantag från bestämmelserna i 33 § jaktlagen (1987:259) om licensjakt efter älg. Det i propositionen redovisade förslaget till lagändring tillstyrks även i övrigt. Vidare godkänner utskottet de i propositionen redovisade riktlinjerna för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador. Med anledning av tre motionsyrkanden (m, c, s) framhåller utskottet att det från regeringens sida finns anledning att uppmärksamma problemet med viltskador i samband med jordbruksarrende. Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats två reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (jordbruksdepartementet) har i proposition 1991/92:9 föreslagit
dels att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
dels att riksdagen godkänner de riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador som angetts i propositionen (avsnitten 3.8 och 3.9).
Propositionens huvudsakliga innehåll
Stammarna av framför allt älg, dovhjort, kronhjort och rådjur skall anpassas så att det uppnås en bättre balans mellan viltstammarnas storlek och intresset av att minska de skador viltet åstadkommer. Jägare och markägare skall ta ett större ansvar för att balansen uppnås. Information och utbildning i jakt- och viltvårdsfrågor skall ges till markägare och jägare. Det lokala samrådet i jakt- och viltvårdsfrågor skall intensifieras.
Stora stabila älgjaktsområden skall kunna registreras som älgskötselområden. Jakträttshavarna får själva avgöra avskjutningens storlek inom dessa områden.
Jakttiderna för älg, dovhjort, kronhjort och rådjur förlängs.
Möjligheterna att erhålla ersättning för skada av älg, dovhjort och kronhjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995.
Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1991/92:Jo5 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar uttala att de grundläggande garantier om skydd av den enskilda jakträtten, som innefattades i 1987 års riksdagsbeslut, inte skall kunna åsidosättas.
1991/92:Jo6 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen avslår propositionen med begäran om ett nytt mer heltäckande förslag.
1991/92:Jo7 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande 33 § jaktlagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om älgvårdsområden.
1991/92:Jo8 av Stina Eliasson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande garantier om skydd av enskild jakträtt i likhet med vad riksdagen uttalade vid 1987 års riksdagsbeslut om ny jaktlag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ersättning för viltskador i vissa fall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående arrendelagstiftningen och regleringen av viltskador.
1991/92:Jo9 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information och utbildning samt poängterar markägarens roll vid tillskapandet av älgskötselområden.
1991/92:Jo10 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att ansvaret för jakten och viltvården skall följa med vid upplåtelse av jordbruksarrende.
1991/92:Jo11 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att viltskadeersättning även framdeles skall utgå till trädgårdsodlingen.
1991/92:Jo12 av Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningsföreskrifter för ansvarsfrågor vid älgjakt i samverkan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för att minska byråkratin vid lokalt samråd.
1991/92:Jo13 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalt samråd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildandet av älgskötselområden,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakttiden på rådjur,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fällavgift på årskalv av älg,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för viltskador,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arrendelagstiftningen.
1991/92:Jo14 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen, med ändring i propositionen, beslutar att överklagande av registrering av licensområde får ske hos statens naturvårdsverk.
1991/92:Jo15 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att ersättningsmöjligheten för skada av dovhjort, kronhjort och älg på jordbruksgröda skall upphöra,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om förenklad administration av älgjakten.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Jo306 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning för viltskador på skog.
1990/91:Jo902 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska kronhjortsstammen.
1990/91:Jo903 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.
1990/91:Jo904 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt på hanfågel av ejder.
1990/91:Jo905 av Ragnhild Pohanka och Inger Schörling (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jaktlagen att någon form av jaktfridagar införs.
1990/91:Jo906 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om älgjaktens lokala inriktning.
1990/91:Jo907 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett försäkringssystem mot rovdjursskador.
1990/91:Jo909 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakt i den planerade nationalparken kring Färnebofjärden.
1990/91:Jo910 av Ragnhild Pohanka och Per Gahrton (mp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en allsidig utredning om hänsynsfull jakt mot bakgrund av de i motionen belysta problemen.
1990/91:Jo911 av Arne Andersson i Ljung och Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av högre nyttjande av statens mark ovan odlingsgränsen för jakt.
1990/91:Jo912 av Ivar Virgin m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av jakttider för älgjakt.
1990/91:Jo917 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 4 och 9 §§ jaktlagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 6, 8 och 26 §§ jaktförordningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade jakttider m.m.
1990/91:Jo918 av Carl G Nilsson m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om senvinterjakt på sjöfågel.
1990/91:Jo919 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om organisationen av viltvården i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo922 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259) så att tilldelningen för s.k. B-områden vid älgjakt blir ett vuxet djur och en kalv,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förlängd jakttid för s.k. B-områden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo923 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av jakt med pil och båge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att naturvårdsverket bör avbryta försöket med pilbågsjakt.
Utfrågning m.m.
Utskottet har i detta ärende anordnat en utfrågning med representanter för Svenska jägareförbundet, Jägarnas riksförbund--Landsbygdens jägare och Lantbrukarnas riksförbund. Vidare har utskottet uppvaktats av representanter för Svenska samernas riksförbund. En skrivelse har inkommit från Sveriges jordbruksarrendatorers förbund.
Utskottet
Bakgrund
Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 april 1988 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att se över ersättningssystemet för viltskador. Utredningen om ersättning vid vissa skador av vilt avgav i augusti 1990 betänkandet Skada av vilt (SOU 1990:60).
Regeringen uppdrog den 8 oktober 1987 åt statens naturvårdsverk att i samråd med statskontoret och övriga berörda myndigheter och organisationer utarbeta lämpliga rutiner för länsstyrelsernas registrering av licensområden och beslut om älgtilldelning. Naturvårdsverket överlämnade i maj 1990 promemorian Förenklad administration av älgjakten.
Skogsstyrelsen och Svenska jägareförbundet beslutade den 25 februari 1986 att tillsätta en arbetsgrupp för att närmare belysa och ge svar på vissa frågor rörande älgen och skogen. Arbetsgruppen (älg/skogsgruppen) har i sin slutrapport Älgen och skogen tagit upp skadeproblemen och lämnat förslag till lösningar. Rapporten överlämnades till viltskadeutredningen.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 1 november 1990 tillkallades en särskild utredare för att utreda naturvårdsverkets framtida uppgifter. Utredningen avgav i april 1991 betänkandet Naturvårdsverkets uppgifter och organisation (SOU1991:32). Utredningen föreslår bl.a. att naturvårdsverkets centrala sektoransvar för jaktfrågor förs över till skogsstyrelsen medan verket behåller sin rätt att besluta i frågor som gäller de stora rovdjuren.
Regeringen uppdrog den 20 juni 1991 åt generaldirektörerna för statens naturvårdsverk och skogsstyrelsen samt åt rikspolischefen att gemensamt utreda formerna för att föra över det övergripande ansvaret för jakt- och viltvårdsfrågorna till skogsstyrelsen samt frågor rörande forskning inom jakt- och viltvårdsområdet till skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Vidare skall det övervägas i vilken mån och i vilka former det övergripande ansvaret rörande krav på skjutvapen och ammunition för jakt samt frågor om tillstånd till innehav av jaktvapen bör föras över till rikspolisstyrelsen. Uppdraget skall redovisas under hösten 1991.
Organisationsfrågor m.m.
Propositionen
I propositionen framhålls att markägare, jägare och myndigheter måste ta ett större ansvar för att det eftersträvade målet om en balans mellan viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för viltskador skall kunna nås. Det lokala samrådet mellan berörda parter i jakt- och viltvårdsfrågor bör intensifieras. Någon särskild reglering av samrådets organisatoriska former föreslås inte. Inom A-områdena skall dock det lokala samråd som har skett om älgavskjutningens storlek redovisas till länsstyrelsen. En målinriktad information och utbildning skall riktas till markägare och jägare under de närmaste tre åren. Finansiering av denna verksamhet måste enligt föredragande statsrådet i stor utsträckning ske genom omprioritering av tillgängliga medel. Skogsstyrelsen och naturvårdsverket skall ges i uppdrag att i samråd med berörda organisationer lämna förslag till innehållet i informations- och utbildningsprogrammet, genomförandet och finansieringen. Viltforskningen bör bl.a. prioritera frågor om älgstammens struktur och näringsval samt åtgärder för att minska viltskadorna.
Motionerna
Enligt motion Jo13 (m) yrkande 1 bör samrådet ske på jaktkretsnivå. Samrådsförfarandet behöver inte formaliseras efter några bestämda linjer. Det skall dock redovisas till länsstyrelsen. Med en sådan ordning erhålls enligt motionärerna ett bättre grepp över älgstammens utveckling, och onödig byråkrati kring samråden kan undvikas. I folkpartimotionen Jo12 framhålls att en ökad samverkan i jakten inte får innebära att en del jägare missgynnas genom att någon av de ideella jägarorganisationerna ges företräde i de frågor som rör tilldelning m.m. Propositionen är inte särskilt klargörande i de frågor som rör initiativrätt och huvudmannaskap för de olika samverkansformerna. Regeringen bör i tillämpningsföreskrifter till de nya reglerna klargöra ansvarsfrågorna vid olika slag av älgjakt i samverkan (yrkande 1). Vidare bör regeringen utforma riktlinjer för hur de lokala samråden skall genomföras utan att byråkratin ökar (yrkande 2).
I centerns motion Jo9 (delvis) framhålls att en förbättrad information och utbildning fordras för att de jakt- och viltvårdspolitiska målen skall kunna nås. Enligt motionären är det väsentligt att markägarna får den roll som antyds i propositionen. Vidare är det viktigt att skapa förståelse mellan jägare, skogsbrukare och markägare för de problem som kan finnas inom olika områden. Här kan utbildning och information vara till stor nytta. En så stor del som möjligt av fällavgifterna bör gå till denna verksamhet.
I motion Jo903 (s) betonas behovet av en ny och mera allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation. Enligt motionärerna är jaktintressena överrepresenterade i nuvarande jakt- och viltvårdsorganisation. Natur- och djurskyddsintressenas möjligheter att påverka jaktens utformning är små. Jaktorganisationernas dubbelroll som ideell intresseorganisation och jakttidsberedande myndighet bör ändras. En ny organisation med ansvar för jakt- och viltvårdsarbetet bör skapas. En sådan organisation bör finansieras med viltskademedel. Motsvarande krav framförs även i motion Jo919 (c). Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen begära en utredning om organisationen av viltvården.
Utskottets överväganden
I anslutning till motion Jo13 yrkande 1 vill utskottet beträffande det lokala samrådet framhålla följande. Det lokala samrådet mellan markägare och jägare utgör grunden för förvaltningen av älgstammen. Det är angeläget att ett lokalt samråd har skett i någon form innan länsstyrelsen fastställer älgavskjutningens storlek. Som anförs i propositionen kan samhället medverka till att det skapas en bättre balans i viltstammen genom att lägga ett större ansvar på markägare och jägare och genom en minskad reglering av jakten. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att samrådet inte bör göras tvingande i bestämda organisatoriska former. Samrådet bör utformas på ett sådant sätt och på en sådan nivå att en tungrodd och dyrbar byråkrati kan undvikas. I detta sammanhang bör påpekas att flertalet län numera har lokala samrådsgrupper som i stort fungerar på det sätt som motionärerna avser. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo13 yrkande 1. Motionen avstyrks således i berörd del.
Med det anförda avstyrks även motion Jo12 yrkandena 1 och 2.
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att en målinriktad information och utbildning är nödvändig för att nå de uppställda målen om balans mellan viltstammarnas storlek och de skador viltet åstadkommer. Utbildningen skall inriktas på att uppmuntra en frivillig samverkan över fastighets- och jaktgränserna. Härigenom skapas förutsättningar för jägare, markägare och skogsbrukare att gemensamt svara för skötseln av viltstammen. Enligt föredragande statsrådet måste finansieringen av informations- och utbildningsinsatserna, inklusive det underlag som behövs för denna, ske genom omprioritering av tillgängliga medel hos myndigheter och organisationer. Vissa ytterligare medel kan ställas till förfogande ur jaktvårds- och viltskaderegleringsfonderna. För genomförandet av informationen och utbildningen i länet nämns vidare att bidrag ur länets viltskadefond bör kunna ges. Utskottet utgår för sin del ifrån att samtliga berörda organisationer ges möjlighet att ta del av tillgängliga medel för finansiering av informations- och utbildningsverksamhet. Som framgår av propositionen skall skogsstyrelsen och naturvårdsverket ges i uppdrag att i samråd med berörda organisationer lämna förslag till innehållet i informations- och utbildningsprogrammet, genomförandet och hur finansieringen skall ske. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att motion Jo9 (delvis) lämnas utan vidare åtgärd.
I propositionen föreslås en rad åtgärder för att skapa förutsättningar för ett större lokalt ansvar och en utbyggd samverkan inom jakt- och viltvård. Vidare betonas myndigheternas ansvar för viltvårdsfrågorna och att alla berörda intressen beaktas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet anser inte att det finns anledning att nu förorda mer långtgående ändringar i jaktvårdsorganisationen i enlighet med förslagen i motionerna Jo903 och Jo919. Motionerna avstyrks.
Regleringen av jakten efter älg m.m.
Propositionen
Större stabila jaktområden skall kunna registreras som särskilda älgskötselområden av länsstyrelsen. Inom ett älgskötselområde får jakträttshavarna själva avgöra hur många älgar som skall fällas. För området skall det finnas en älgskötselplan. I propositionen föreslås att regeringen ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i 33 § jaktlagen (1987:259) om licensjakt efter älg. Det frivilliga systemet med grupplicenstilldelning för licensjakten efter älg, s.k. kretslicenser, skall finnas kvar. Älgjakten i Malmöhus län skall i fortsättningen bedrivas under allmän jakttid på de nuvarande B-områdena, generellområdena och kalvjaktsområdena. Länsstyrelsens beslut om tilldelning skall inte kunna överklagas. Beslut om registrering av licensområden skall i fortsättningen överklagas till kammarrätten. Jakttiden för älg förlängs. Enligt föredragande statsrådet ger långa jakttider en lugnare jakt och ökade möjligheter att fälla erforderligt antal älgar. Härigenom motverkas de skador som orsakas av älg.
Motionerna
I motion Jo6 (m) yrkas att propositionen återförvisas till regeringen med en begäran om ett nytt förslag. Enligt motionären saknas det en väl genomtänkt analys av resultaten. Förslag till förbättringar beträffande jakträtten för de små markägarna saknas, och problemen med dubbelregistreringen av älgjakten inom renskötselområdet berörs inte. Som en konsekvens av att ersättningen för skada av vilt slopas bör tvånget att återplantera skog efter älgskada tas bort. I motion Jo13 (m) yrkande 2 framhålls att förfarandet vid bildandet av ett älgskötselområde är oklart. Det framgår inte vilken part som har initiativrätt till bildandet av älgskötselområden. Enligt motionärerna skall bildandet av älgskötselområden vara frivilligt, och marker skall på enklast möjliga sätt kunna anslutas eller avskiljas från området. Med en sådan konstruktion är det enligt motionärerna entydigt att det är jakträttsinnehavaren som skall ta initiativ till bildandet av älgskötselområden. I centerns motion Jo9 (delvis) betonas markägarens roll vid tillskapandet av älgskötselområden. Enligt motionären måste det stå helt klart att det är markägaren eller befullmäktigad jaktarrendator som ansöker och medverkar till inrättandet av ett älgskötselområde. I motion Jo7 (v) yrkande 2 framhålls att älgskötselområdena måste vara lämpliga både vad gäller storlek och arrondering. Motionärerna känner en viss tvekan inför det i propositionen föreslagna riktmärket för älgskötselområdenas storlek. Det behövs större områden. I norra Sverige bör områdena vara på minst 10000 ha.
Enligt motion Jo15 (kds) yrkande 2 bör de i propositionen föreslagna förenklingarna och förändringarna för licensgivning m.m. kunna bidra till minskade administrationskostnader. Härigenom skulle fällavgifterna kunna minskas eller helt tas bort. Det finns enligt motionären möjlighet att gå ännu längre. Exempelvis skulle alla områden som begär att bli registrerade för B-licens och som är på minst 5 ha utan prövning kunna få sin ansökan beviljad.
I motion Jo14 (fp) framhålls att registreringsärenden måste handläggas snabbt för att älgjakt skall kunna bedrivas på de registrerade områdena. Som regel krävs en handläggningstid på högst två månader. Enligt motionären bör därför beslut om registrering även i fortsättningen överklagas till naturvårdsverket. Erfarenheterna av verkets handläggning är mycket goda. Verket har vidare den kompetens som behövs för att göra såväl jaktjuridiska som zoologiska och jakttekniska bedömningar. Denna senare kompetens finns inte hos kammarrätten.
I motionerna Jo5 (c) och Jo8 (c) yrkande 1 betonas skyddet av den enskilda jakträtten. I propositionen föreslås ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från 33 § jaktlagen. Godtas detta bemyndigande bör riksdagen enligt motionärerna samtidigt fastställa att de grundläggande garantier om skydd för den enskilda jakträtten, som innefattas i 1987 års riksdagsbeslut om ny jaktlag, alltjämt gäller. Ägarna till de mindre jaktområdena, som av olika anledningar inte skulle komma att ingå i stora jaktenheter, tillförsäkrades genom beslutet även fortsättningsvis rätten att på egen mark under en kort jakttid få bedriva jakt efter älg. Motsvarande synpunkter framförs även i motion Jo7 (v) yrkande 1.
Enligt motion Jo922 (m) yrkande 1 är det rimligt att B-områdena erhåller samma tilldelning som de s.k. generellområdena. Tilldelningen för B-områden bör därför fastställas till ett vuxet djur och en kalv. I motion Jo906 (fp) konstateras att riksdagen och de rättsvårdande myndigheterna inte har avdelat några resurser för att kontrollera att den mindre markägaren eller dennes jakträttsarrendator kan hävda sin jakträtt och utöva den rekreation som jakten ger på den egna eller arrenderade marken. Lagen ger inte heller tillräckligt skydd åt de markägare eller jakträttsinnehavare som önskar utöva jakt i egen regi.
Enligt motion Jo912 (m) är början av älgjakten normalt förlagd till en måndag. Jakttiden är generellt tre--fyra dagar. Detta innebär att de som har svårt att ta ledigt från arbetet inte kan delta i jakten. Det vore önskvärt att jakttiden ändrades så att jakten kunde börja en fredag eller lördag. Enligt motion Jo922 (m) yrkande 2 borde jakttiden för B-områden, som ofta omfattar betydligt större arealer än generellområden, förlängas. I miljöpartiets motion Jo905 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i jaktlagen att någon form av jaktfridagar kan införas. I motion Jo917 (mp) framförs krav på ändrade jakttider för en rad olika djurarter (yrkande 3). Vidare yrkas bl.a. att licensjakten på de fyra stora rovdjuren skall tas bort och att enskilds rätt till skyddsjakt på dessa djur slopas (yrkande 2).
Utskottets överväganden
De grundläggande bestämmelserna om jakt återfinns i jaktlagen (1987:259). I olika avseenden har regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigats att utfärda de föreskrifter som kan anses erforderliga för lagens tillämpning. Sådana föreskrifter återfinns bl.a. i jaktförordningen (1987:905). Detta innebär att regleringen av älgjakten till stora delar faller inom regeringens kompetensområde.
Älgjakten bedrivs i huvudsak som licensjakt. Enligt 33 § jaktlagen skall jakten ske på registrerade licensområden. Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året registreras som A-område. Om det finns särskilda skäl kan även områden som inte uppfyller kraven för A-område registreras för tilldelning av ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) om året. Dessa områden kallas B-områden. Inom områden som för 1987 års jakt registrerats som älgjaktsområde med generell tilldelning får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser till utgången av år 1994. Dessa områden benämns generellområden och har en generell årlig tilldelning omfattande ett vuxet djur och en årskalv. En kort jakttid, ett fåtal dagar, gäller för jakten inom B-områden och generellområden. På övriga icke registrerade marker bedrivs älgjakten som fri kalvjakt under kort jakttid.
Som framgår av propositionen skall målen för jakt- och viltvårdspolitiken ligga fast. Viltet skall vårdas i syfte att bl.a. främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Älgstammens storlek bör således genom en lämplig avskjutning anpassas till betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten, dvs. älgjakten skall vara produktionsanpassad. Förslaget om älgskötselområde innebär att jägarna och markägarna ges det direkta ansvaret för älgvården. Enligt utskottets mening får markägare och jägare därigenom en betydligt bättre möjlighet än i dag att ta ett ökat ansvar för att målen för jakt- och viltvårdspolitiken nås. Med det anförda tillstyrker utskottet således regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna om licensjakt efter älg. Utskottet avstyrker därmed motion Jo6.
Enligt jaktlagen har fastighetsägaren jakträtten på den mark som hör till fastigheten, om inte annat följer av särskilda bestämmelser i lagen. Vid jordbruksarrende har arrendatorn jakträtten på den arrenderade marken, om inte annat har avtalats. Jakträtt som har upplåtits i andra fall än i samband med jordbruksarrende får inte överlåtas eller upplåtas utan fastighetsägarens samtycke.
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att anslutningen till ett älgskötselområde bör vara frivillig. Den som har jakträtten ansöker om att berörd mark skall registreras som älgskötselområde. Vill en jakträttsinnehavare att fastigheten inte längre skall vara ansluten kan han hos länsstyrelsen ansöka om att ifrågavarande mark registreras som A- eller B-område eller inte registreras alls. Som framhålls i propositionen bör inte några särskilda villkor uppställas för utträde ur ett älgskötselområde eftersom inrättandet av sådana områden bygger på ett lokalt och frivilligt ansvarstagande för älgvården. Detta ansvarstagande har stora likheter med den jakt- och viltvård som i dag bedrivs inom de s.k. kretslicensområdena. Förfarandet vid inrättandet av älgskötselområden preciseras inte närmare i propositionen. I de fall jakträtten tillkommer annan än markägaren anser utskottet det rimligt att jakträttshavaren vid en eventuell anslutning till ett älgskötselområde samråder med markägaren. Ett sådant förfarande skulle enligt utskottets mening förbättra förutsättningarna för bildandet av stabila älgskötselområden. Som utskottet tidigare redovisat ankommer det på regeringen att meddela de ytterligare föreskrifter som kan anses erforderliga för jaktlagens tillämpning. Utskottet förutsätter att regeringen även kommer att meddela sådana föreskrifter när det gäller inrättandet av älgskötselområden. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna Jo9 (delvis) och Jo13 yrkande 2. Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Med anledning av motion Jo7 yrkande 2 vill utskottet framhålla följande. I propositionen föreslås ingen bestämd arealstorlek för älgskötselområdena. Föredragande statsrådet hänvisar till viltskadeutredningen och konstaterar att utredningens förslag bör kunna tjäna som riktmärke. Samtidigt framhålls att området måste vara så stort att det går att få en uppfattning om älgstammens storlek och utbredning. Det måste finnas möjlighet att bedriva meningsfull vård av älgstammen och förutsättningar för en biologiskt riktig beskattning. Regionala förhållanden vad gäller älgtäthet och skadefrekvens får stor betydelse. Vidare framhålls att älgskötselområdenas storlek måste kunna anpassas till de skillnader som kan föreligga i ett län mellan jordbruks- och skogsbygd. Även områdets arrondering måste tillmätas betydelse. Utskottet, som gör samma bedömning som föredragande statsrådet beträffande älgskötselområdenas storlek, anser att det bör ankomma på resp. länsstyrelse att efter samråd med länsviltnämnden avgöra frågan om eventuell registrering. Utskottet har således inte funnit anledning att föreslå något särskilt riksdagens uttalande med anledning av motion Jo7 yrkande 2. Motionen avstyrks i berörd del.
Resultatet av de i det föregående redovisade förslagen om administrativa förändringar av jakten och de förslag om förenklad hantering som lämnas i ifrågavarande proposition kan enligt utskottets mening förväntas ge ökade möjligheter att i allt väsentligt tillgodose syftet med motion Jo15 yrkande 2. Utskottet avstyrker motionen.
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att beslut om registrering av licensområden i fortsättningen bör överklagas till domstol. Utskottet tillstyrker förslaget om ändring av jaktlagen såvitt avser instansordningen och avstyrker därmed motion Jo14.
I samband med riksdagens behandling av förslaget till jaktlag våren 1987 framhöll utskottet bl.a. följande. Det är angeläget att främja en jaktlig samverkan samt motverka en fortsatt uppsplittring av licensområden. Det är vidare angeläget att finna ett system som i mesta möjliga mån tillgodoser bl.a. innehavare av mindre jaktmarker samtidigt som man främjar en produktionsanpassad avskjutning. Utskottet förordade ett system där områden som inte uppfyller kraven för licensområde av länsstyrelsen kunde registreras för tilldelning av ett valfritt djur om året (vuxet djur eller kalv) under en kort jakttid. I anslutning till förslaget redovisade utskottet de principer som skall vara vägledande vid bedömningen huruvida särskilda skäl för sådan registrering föreligger. Ett sådant system skulle enligt utskottets mening kunna tillgodose bl.a. innehavare av mindre markområden och ge en större andel av jägarkåren möjlighet till jakt på vuxet djur. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (JoU 1986/87:15, rskr. 190). Bestämmelser härom återfinns i 33 § tredje stycket jaktlagen. Mot bakgrund av de krav som framförs i motionerna Jo5, Jo7 yrkande 1 och Jo8 yrkande 1 konstaterar utskottet att propositionen inte syftar till någon förändring i detta hänseende och att tidigare ställningstagande beträffande de små markägarnas ställning står fast. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Med samma motivering avstyrker utskottet även motionerna Jo922 yrkande 1 och Jo906.
Som utskottet framhållit ovan har regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer i jaktlagen bemyndigats att i vissa avseenden utfärda de föreskrifter som kan anses erforderliga för lagens tillämpning. Regeringen har bl.a. bemyndigats att meddela föreskrifter för bestämmandet av tidpunkten för jakt av olika viltslag samt tillstånd till jakt under särskild jakttid (licensjakt). Enligt meddelade föreskrifter ankommer det i första hand på länsstyrelsen att bestämma tiden för älgjakten. Med det anförda avstyrks motionerna Jo905, Jo912, Jo917 yrkande 3 och Jo922 yrkande 2.
Vidare avstyrks motion Jo917 yrkande 2.
Jakten efter dovhjort, kronhjort och rådjur
Propositionen
Jakt efter kronhjort skall ske genom licensjakt inom särskilda kronhjortsområden och i övrigt som allmän jakt. Jakt efter dovhjort och rådjur skall enbart ske som allmän jakt. Jakttiderna för kronhjort, dovhjort och rådjur förlängs.
Motionerna
I propositionen föreslås att jakttiden för rådjur skall förlängas och att den skall vara enhetlig för hela landet. Enligt motion Jo13 (m) kommer rådjuret som art därigenom att särbehandlas och brytas ut från det system som tillämpas för övriga viltarter. Jakttiden bör även fortsättningsvis behandlas i samband med att jakttiden för övriga viltarter fastställs. Regionala hänsyn måste härvid tas till stammarnas storlek, klimatförhållanden m.m. (yrkande 3). Enligt motion Jo902 (s) är det ytterst angeläget att slå vakt om den särart som den skånska kronhjortsstammen utgör. Detta kan ske genom att ett öppet kronhjortsreservat inrättas. Ersättning skall då också utgå för de skador kronviltet åstadkommer. Licensjakten skall styras från länsnivå.
Utskottets överväganden
Jakten efter rådjur sker i dag både som licensjakt under särskild tid och som allmän jakt. Både den allmänna och den särskilda jakttiden omfattar för hornbärande djur tiden den 16 augusti--den 30 september och för alla djur den 1 oktober--den 31 december. I de fyra nordligaste länen gäller dock att den allmänna jakttiden pågår till den 15 december.
I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att jakttiden bör förlängas för att rådjursstammens storlek skall kunna regleras bättre. Därmed blir den allmänna och den särskilda jakttiden i fortsättningen lika lång i hela landet. Utskottet har inget att erinra mot förslaget att ge länsstyrelsen rätt att meddela föreskrifter om begränsning av jakttiden om det behövs med hänsyn till exempelvis klimatförhållandena. Härigenom kan lokala hänsyn tas till bl.a. rådjurets utsatta position vid hårt vinterklimat. Härmed torde syftet med motion Jo13 yrkande 3 i allt väsentligt kunna tillgodoses. Motionen avstyrks därmed i berörd del.
Jakten efter kronhjort bedrivs i dag som licensjakt under en eller flera perioder som länsstyrelsen bestämmer under tiden den 1 oktober--den 28 februari.
Som framhålls i propositionen är kronhjortsstammens utveckling svårbestämd samtidigt som skadorna tenderar att öka. Detta märks särskilt på de svåra skadorna på framför allt granskog. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att jakten på kronhjort i princip bör vara möjlig under tiden den 16 augusti--den 28 februari. Inom områden som anses tåla ett kronhjortsbestånd bör således licensjakt få bedrivas inom särskilda av länsstyrelsen bestämda områden, kronhjortsområden. På övrig mark bör allmän jakt bedrivas. Utskottet anser vidare att det i fortsättningen bör ankomma på länsstyrelsen att ta ställning till om jakten skall få bedrivas som licensjakt eller om jakt bara skall få ske under allmän jakttid. Det anförda synes i allt väsentligt tillgodose de krav som framförs i motion Jo902. Motionen bör således lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.
Arrendators jakträtt
Propositionen
Föredragande statsrådet är inte beredd att föreslå någon särskild rätt för jordbruksarrendator att efter tillstånd av länsstyrelsen bedriva skyddsjakt. I stället förordas en omfattande information till och utbildning av markägare, jägare och arrendatorer. Det är angeläget att markägarna kommer till insikt om de problem stora viltstammar kan medföra för jordbrukare. I den föreslagna informationen bör lämpligen spridas kännedom om möjligheterna till skyddsjakt med stöd av 7 § jaktlagen (1987:259). Dessa åtgärder bör enligt föredragande statsrådet medföra tillräckliga möjligheter för arrendatorn att förebygga skador på jordbruket.
Motionerna
I motionerna Jo8 (c) yrkande 3 och Jo13 (m) yrkande 6 framhålls att frågan om skador av vilt i samband med jordbruksarrende bör regleras i arrendelagstiftningen. Enligt motionärerna skulle problemen med viltskador egentligen få sin bästa lösning genom avtal mellan jordägare och arrendator. Skador av vilt beaktas dock sällan i samband med upprättandet av arrendeavtal. I motion Jo10 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som innebär att ansvaret för jakt och viltvård skall följa med vid upplåtelse av jordbruksarrende. Enligt motionärerna föreligger det annars risk för att viltvården försummas. Det är inte rimligt att jakträttshavaren bestämmer avskjutningens storlek samtidigt som arrendatorn får ta konsekvenserna av beslutet.
Utskottets överväganden
Jaktlagen bygger på principen om jordägarens jakträtt. Som anförts i det föregående finns emellertid ett undantag från den principen i jaktlagen. Vid jordbruksarrende har arrendatorn jakträtten på den arrenderade marken om inte annat har avtalats.
Som framhålls i propositionen kan arrendator som saknar jakträtt söka förmå jakträttshavaren att öka avskjutningen. Han kan också med stöd av 7 § jaktlagen hos länsstyrelsen ansöka om skyddsjakt. Sådan skyddsjakt kan, såvitt gäller nu aktuella viltarter, beslutas av länsstyrelsen om det på grund av ett viltbestånds storlek finns påtaglig risk för trafikolycka eller för allvarlig skada av vilt. Även om jakträttshavaren i första hand skall utses, kan arrendatorn genom bestämmelsen ges möjlighet att bedriva skyddsjakt på den arrenderade marken. En arrendator kan även kräva skadestånd av jakträttshavaren enligt allmänna skadeståndsregler.
Utskottet är medvetet om att konflikter kan uppstå mellan å ena sidan arrendatorer och å andra sidan markägare eller andra jakträttshavare som har intresse av stora viltbestånd. Det kan inte uteslutas att arrendatorn i vissa fall kan ha svårigheter att förmå jakträttshavaren att decimera viltbeståndet. Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att information och utbildning i dessa frågor kan spela en avgörande roll för att öka markägarnas förståelse för problemen. Det är också angeläget att länsstyrelserna visar stor beredskap och snabbhet i handläggningen av ärenden enligt 7 § jaktlagen. Som konstateras i propositionen råder det avtalsfrihet vid upplåtelse av jordbruksarrende. Parterna kan i arrendeavtalet reglera hur viltskadorna skall begränsas och vem som skall svara för eventuella skador. I många fall är jakträtten dock undantagen från arrendatorns nyttjande. Inte heller torde risken för viltskador alltid beaktas i samband med teckning eller förlängning av arrendeavtal. Detta kan innebära att arrendatorn i realiteten har begränsade möjligheter att påverka omfattningen av viltskadorna samtidigt som konsekvenserna kan förefalla oacceptabla. I de fall ett arrendeavtal som saknar närmare reglering av denna fråga löper, kan det således finnas ett behov av en jämkningsmöjlighet. Utskottet erinrar om att regeringen genom ett bemyndigande den 17 maj 1990 lät tillkalla en kommitté för att se över arrendelagstiftningen (dir. 1990:33). Kommittén beräknas avsluta sitt arbete senast den 30 juni 1992. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar problemen med viltskador vid jordbruksarrende och undersöker möjligheterna att genom ändringar i arrendelagstiftningen eller på annat sätt åstadkomma en mer ändamålsenlig reglering av de olika intressen som här är i fråga. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo8 yrkande 3, Jo10 och Jo13 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga jaktfrågor
Motionerna
Enligt motion Jo918 (m, fp, c) bedrivs jakten efter ejder med nuvarande jaktregler efter felaktiga grunder. Populationen beskattas med en mycket sned könsfördelning. I dag skjuts vid den tillåtna höstjakten nästan bara honfåglar och årsungar. Hanfåglarna samlas då långt ut till havs och undgår därmed jakten. Även om principen för jakt och naturvård är att våra djurarter skall vara fredade under yngelperioden måste hanfågel av ejder få utgöra ett undantag. Förutsättningarna för en riktig beståndsvård kräver detta. Endast skärgårdens fast boende befolkning bör ges denna möjlighet till jakt under en kortare tid på senvintern. Krav på införandet av senvinterjakt på hanfågel av ejder framförs även i motion Jo904(c).
I motion Jo911 (m) föreslås att regeringen återkommer till riksdagen med förslag syftande till högre nyttjande av statens markområden ovan odlingsgränsen. Mot bakgrund av en ökande efterfrågan på jakttillfällen riktas numera intresset mot de eventuellt jaktligt underutnyttjade markområdena. Sannolikt finns den mest underutnyttjade jaktliga resursen på statens mark ovan odlingsgränsen. Enligt motionärerna bör förslaget avse jakt på småvilt och olika former för upplåtelse borde kunna prövas.
Enligt motion Jo923 (fp) yrkande 1 bör jakt med pilbåge inte tillåtas av etiska skäl. Motionären hyser stor oro för att en sådan jakt skall leda till att fler djur skadskjuts och att detta i sin tur medför utdragna dödskamper och onödigt lidande. Att införa denna jaktform i Sverige är att göra avkall på vedertagna djurskyddskrav. En eventuell försöksjakt skulle kunna uppfattas som en introduktion och bana väg för detta vapen. Enligt motionären har naturvårdsverket beviljat en ansökan om försöksjakt med pilbåge under en treårsperiod. Naturvårdsverket bör avbryta detta försök (yrkande 2).
Enligt motion Jo909 (s) innebär planerna för inrättandet av en nationalpark kring Färnebofjärden att fiske och jakt efter älg och rådjur skall tillåtas. Detta trots att just klövvilt är det enda vilt som människan kan påverka genom jakt. All småviltsjakt skall däremot förbjudas. Motivet är att behålla områdets naturliga tillstånd. Aktuell viltforskning visar att småviltsstammens storlek inte påverkas av jakt. Faktorer som rovdjur, miljögifter, jord- och skogsbruk, klimat m.m. är avgörande för småviltsstammarnas numerär. Jakt och fiske har alltid varit en naturlig del i den ekologiska processen och i det ekosystem vi lever i. Jakten bör därför få bedrivas inom den föreslagna nationalparken i samma omfattning som tidigare.
I miljöpartiets motion Jo910 yrkas att en allsidig utredning om hänsynsfull jakt tillsätts. Enligt motionärerna föreligger det problem med bl.a. ovana jägare, bristande utbildning, alkoholkonsumtion och missbruk av skyddsjakt. Vidare bör vapeninnehav bli föremål för ytterligare begränsningar och kontrollen av olika vapentyper för jakt måste skärpas. Andra organiserade intressen bör ges möjlighet att påverka utformningen av jaktbestämmelserna. Enligt motion Jo917 (mp) yrkande 1 bör riksdagen hos regeringen begära en översyn av vissa bestämmelser i jaktlagen. Bl.a krävs en precisering av vilka intressen som skall vara avgörande för vården av vilt och av vad som skall räknas som avsevärd skada eller farligt för människors säkerhet i samband med polismyndighets avlivande av vilt djur.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tillfällen avvisat förslag om vårjakt på sjöfågel. I dessa sammanhang har utskottet framhållit principen att jakt inte bör tillåtas under viltets föryngringstid. Desutom skulle en sådan jakt utgöra en belastning för Sveriges del i det internationella samarbetet på naturvårdens och miljövårdens områden (senast 1989/90:JoU4). Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker motionerna Jo904 och Jo918.
I proposition 1990/91:4 om ändring i rennäringslagen m.m. redovisades bl.a. förslag till riktlinjer för utökad upplåtelse av rätt till jakt och fiske på statens mark ovan odlingsgränsen. I samband med riksdagsbehandlingen framhöll utskottet att starka skäl talar för att rennäringsfrågorna skall behandlas inom ramen för ett sammanhållet förslag där samtliga betänkanden från samerättsutredningen blir föremål för en samlad bedömning. Utskottet föreslog att riksdagen skulle avslå propositionen och hos regeringen begära ett sammanhållet förslag om samefrågorna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (1990/91:JoU12, rskr. 46). Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning och avstyrker motion Jo911.
Enligt vad utskottet erfarit har naturvårdsverket avslagit den i motion Jo923 berörda ansökan om försöksverksamhet med pilbågsjakt. Härigenom torde motionen anses tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Utskottet vill med anledning av motion Jo909 påpeka att det för närvarande inte finns något färdigt förslag till föreskrifter för den planerade nationalparken kring Färnebofjärden. När parken väl har bildats ankommer det på naturvårdsverket att fastställa de föreskrifter som kan anses erforderliga. Utskottet saknar anledning att vidta någon åtgärd med anledning av motion Jo909. Motionen avstyrks.
Vidare avstyrks motionerna Jo910 och Jo917 yrkande 1.
Ersättning för skada av vilt m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att möjligheten att få bidrag till förebyggande åtgärder mot skada av dovhjort, kronhjort och älg eller ersättning för skada av dessa viltslag på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar skall upphöra den 1 januari 1995. Vid samma tidpunkt skall även möjligheten att få bidrag till förebyggande åtgärder mot skada av jaktbart vilt eller ersättning för skada av sådant vilt upphöra. Något bidrag till omplantering av skog som skadats av älg införs inte. Enligt föredragande statsrådet bör möjligheten att erhålla ersättning för skada av vilt, när det gäller annan skada än den rovdjur orsakar på tamdjur, finnas kvar enbart när det gäller skador av de arter där på grund av beståndens storlek jakt inte är tänkbar i någon form. I sådana fall bör även i fortsättningen ersättning kunna lämnas av statsmedel.
Motionerna
Enligt motionerna Jo8 (c) yrkande 2 och Jo13 (m) yrkande 5 förekommer det skador som orsakats av vilt som över huvud taget inte får jagas eller av i och för sig jaktbart vilt under tider då jakt på dessa inte är tillåten. Enligt motionärerna är det inte rimligt att den enskilde jordbrukaren i dessa fall skall svara för sådana skador. I motion Jo11 (fp) yrkas att ersättning även i framtiden skall utgå för skador orsakade av vilt på trädgårdsodlingar. Enligt motionären är det orimligt att tvinga odlaren att bära kostnaden för att utestänga älg, kronhjort och dovhjort. I motion Jo15 (kds) yrkas att förslaget om upphörande av ersättningsmöjligheterna för skada av dovhjort, kronhjort och älg på jordbruksgröda skall avslås (yrkande 1). Förslaget kan drabba den enskilde mycket hårt. Den som brukar en gård kan många gånger inte påverka storleken på viltstammen. Han har exempelvis inte kunnat eller fått delta i jakten på ett större licensområde. Enligt motion Jo306 (c) yrkande 9 bör skogsägare i de områden där viltskador är vanligt förekommande ges ökade möjligheter att påverka viltstammens storlek. Privata skogsägare som drabbas av omfattande viltskador bör få viss ersättning för skadorna.
Enligt motion Jo907 (mp) är rovdjursstammen i Sverige kraftigt decimerad. Om nuvarande utveckling fortsätter innebär detta en systematisk förändring av det ekologiska systemet i våra nationalparker. Samtidigt bör problemet med rovdjursrivna tamdjur uppmärksammas. Djurens ägare skall i förekommande fall få rimlig kompensation för skadan. Motionärerna föreslår att ett avtal bör kunna ingås med ett försäkringsbolag som, efter sedvanlig riskbedömning och rimlig premiesättning, får svara för ersättningen. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett försäkringssystem mot rovdjursskador.
Utskottets överväganden
Som framhålls i propositionen bygger det nuvarande ersättningssystemet för viltskador på att var och en är skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av förekomsten av vilt. Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på konflikten mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Viltskador kan inte undvikas helt. En alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem som drabbas av skador. Principen bör dock vara att viltskador skall förebyggas. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att det viktigaste medlet för att förebygga viltskador är en tillräckligt stor avskjutning av de jaktbara stammarna. En sådan avskjutning leder till att viltstammarnas storlek kan minskas till en nivå där skadorna kan accepteras. De förslag till åtgärder som utskottet behandlat i det föregående synes vara väl ägnade att förbättra möjligheterna att uppnå en sådan balans i viltstammarna. Skadeproblem som uppstår lokalt torde kunna motverkas genom en snabb och generös behandling av ansökningar om skyddsjakt. Det anförda utesluter dock inte att det i vissa situationer kan anses uppenbart oskäligt att den skadelidande själv skall svara för kostnaden, helt eller delvis, vid en inträffad viltskada. Utskottet, som förutsätter att regeringen även i fortsättningen uppmärksammar detta problem, är dock inte berett att nu föreslå riksdagen något särskilt uttalande med anledning av motionerna Jo8 yrkande 2, Jo11, Jo13 yrkande 5, Jo15 yrkande 1 och Jo306 yrkande 9. Motionerna avstyrks.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om ersättning för rovdjursskador föremål för en översyn inom regeringskansliet. Ett förslag skall presenteras i början av år 1992. I avvaktan härpå anser utskottet det inte meningsfullt att föreslå något riksdagens uttalande med anledning av motion Jo907. Motionen avstyrks.
Viltskadefonderna och viltskaderegleringsfonden
Propositionen
I propositionen föreslås att fällavgifterna för dovhjort, kronhjort och årskalv av älg avskaffas. Ur de länsvisa fonder som bildas av fällavgifterna för vuxen älg kan efter länsstyrelsens bestämmande lämnas bidrag till administrationen av jakten och till viltvård, information och utbildning i viltvårdsfrågor. Den centrala viltskaderegleringsfonden upphör efter år 1994. Länsstyrelsen skall efter regeringsbeslut med stöd av ett tidigare bemyndigande få ta ut en avgift för registrering av områden för älgjakt.
Motionen
Enligt motion Jo13 yrkande 4 är inte fällavgiften för årskalv av älg styrande när det gäller avskjutningen. En normalstor älgkalv är ett så stort och värdefullt djur att en rimlig avgift även fortsättningsvis bör utgå. Härigenom säkras även avskjutningsstatistikens tillförlitlighet. Avgiftsnivåerna kan dock sänkas både för vuxet djur och årskalv av älg.
Utskottets överväganden
Utskottet anser i likhet med föredragande statsrådet att förslaget om slopande av fällavgiften på älgkalv bör genomföras. Uppkommer de i motion Jo13 yrkande 4 befarade bristerna i avskjutningsstatistiken kan det finnas anledning att ompröva detta ställningstagande. Med det anförda avstyrks motionen i berörd del.
Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda lagförslaget i övrigt samt förslagen om riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador (avsnitten 3.8 och 3.9).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo6,
2. beträffande det lokala samrådet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 1,
3. beträffande älgjakt i samverkan
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo12,
4. beträffande information och utbildning
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo9 i motsvarande del,
5. beträffande jaktens och viltvårdens organisation
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo903 och 1990/91:Jo919,
6. beträffande undantag från bestämmelserna om licensjakt på älg
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) såvitt avser 33 §,
7. beträffande registrering av älgskötselområden
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo9 i motsvarande del och 1991/92:Jo13 yrkande 2,
8. beträffande älgskötselområdenas storlek
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo7 yrkande 2,
9. beträffande förenklad administration av älgjakten
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo15 yrkande 2,
10. beträffande överklagande av beslut om registrering av licensområde m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Jo14 antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) såvitt avser 54 §,
11. beträffande små markägares jakträtt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo5, 1991/92:Jo7 yrkande 1 och 1991/92:Jo8 yrkande 1,
12. beträffande tilldelningen för s.k. B-områden m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo906 och 1990/91:Jo922 yrkande 1,
13. beträffande jakttiden för älg m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo905, 1990/91:Jo912, 1990/91:Jo917 yrkande 3 och 1990/91:Jo922 yrkande 2,
14. beträffande licensjakt på rovdjur m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo917 yrkande 2,
15. beträffande jakten efter rådjur
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 3,
16. beträffande jakten efter kronhjort
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo902,
17. beträffande jordbruksarrende och regleringen av viltskador
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo8 yrkande 3, 1991/92:Jo10 och 1991/92:Jo13 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande senvinterjakt på sjöfågel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo904 och 1990/91:Jo918,
res. 1 (m, c, kds, nyd)
19. beträffande småviltsjakt på statens mark ovan odlingsgränsen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo911,
20. beträffande jakt med pilbåge
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo923,
21. beträffande den planerade nationalparken kring Färnebofjärden
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo909,
22. beträffande vissa övriga jaktfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo910 och 1990/91:Jo917 yrkande 1,
23. beträffande ersättning för skada av vilt
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo8 yrkande 2, 1991/92:Jo11, 1991/92:Jo13 yrkande 5 och 1990/91:Jo306 yrkande 9,
24. beträffande ersättning för skada av rovdjur
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo907,
25. beträffande fällavgiften för årskalv av älg
att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo13 yrkande 4,
26. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) i den del som ej omfattas av utskottets hemställan ovan,
27. beträffande riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador
att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador (avsnitten 3.8 och 3.9) samt avslår motion 1991/92:Jo15 yrkande 1.
res. 2 (kds)
Stockholm den 26 november 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lennart Fremling (fp) och Lennart Daléus (c).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Senvinterjakt på sjöfågel (mom. 18)
Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Carl G Nilsson (m), Patrik Norinder (m) och Lennart Daléus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet har" och på s. 17 slutar med "och Jo918." bort ha följande lydelse:
Med anledning av motionerna Jo904 och Jo918 vill utskottet framhålla följande. Utskottet har i samband med tidigare behandling av motioner om senvinterjakt på sjöfågel framhållit den internationellt erkända principen att jakt inte bör tillåtas under viltets föryngringstid. Av tidigare gjorda utredningar framgår emellertid också att det enligt Pariskonventionen av år 1950 om internationellt fågelskydd finns vissa möjligheter att göra undantag från konventionens bestämmelser till förmån för vissa begränsade befolkningsgrupper, t.ex. den bofasta skärgårdsbefolkningen. Utskottet har erfarit att Svenska jägareförbundet eventuellt kommer att lägga fram ett förslag om begränsad senvinterjakt på sjöfågel. Utskottet förutsätter att regeringen vid den fortsatta beredningen i denna fråga uppmärksammar de i motionerna redovisade synpunkterna. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo904 och Jo918 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande senvinterjakt på sjöfågel
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo904 och 1990/91:Jo918 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador (mom. 27)
Dan Ericsson i Kolmården (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Som framhålls" och slutar med "motionerna avstyrks." bort ha följande lydelse:
Som framhålls -- -- -- (=utskottet) -- -- -- inträffad viltskada. Enligt utskottets mening bör i dessa särskilda skadefall frågan om en försäkringslösning aktualiseras. Som alternativ bör den i det föregående berörda förenklingen av älgjaktens administration kunna frigöra erforderliga medel för detta ändamål. I avvaktan på att frågan får sin slutliga lösning bör ersättningsmöjligheten för skada av vilt på jordbruksgröda finnas kvar. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo15 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo8 yrkande 2, Jo11, Jo13 yrkande 5 och Jo306 yrkande 9 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt godkänner vad i övrigt i propositionen anförts om riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador (avsnitt 3.9).
Särskilt yttrande
Christer Windén (nyd) anför:
Den proposition som är föremål för utskottets beredning i detta betänkande berör inte jakträttsförhållandena inom renskötselområdet. Systemet med dubbelregistrering av jakten har medfört motsättningar mellan olika befolkningsgrupper inom området. Regeringen har tidigare fått riksdagens uppdrag att återkomma till riksdagen med ett sammanhållet förslag i samefrågorna (1990/91:JoU12, rskr. 46). Jag förutsätter att regeringen i en kommande proposition redovisar sådana förslag att ovan nämnda motsättningar kan biläggas på ett för berörda parter tillfredsställande sätt.
Bilaga