IT-politiska frågor

Fru talman! Förkortningen IT brukar stå för informationsteknik eller informationsteknologi. I vårt postindustriella samhälle, informationssamhället, är tillgången till en väl utbyggd, snabb och robust IT-infrastruktur en avgörande utvecklingsfråga. I dag tar vi ofta Internet för självklart, men många av de yngre har inte varit med om något annat än att ha tillgång till en kraftfull dator och snabbt bredband. Men faktum är att Internets historia inte är särskilt lång. Vi känner till att det var USA:s försvar som utvecklade idén och att fyra universitet i USA 1969 kopplade samman sina datorer i ett första Internet. Men det var först när webbläsaren och därefter hyperlänken etablerades så sent som 1990 som Internet blev användarvänligt och på allvar började växa. Det tog tio år att nå 300 miljoner Internetanvändare. Sedan dess har det skett något av en explosion när det gäller användare, och i dag beräknas att det finns någonstans mellan en miljard och en och en halv miljard Internetanvändare i världen. I trafikutskottets betänkande TU11 med rubriken IT-politiska frågor behandlas frågor om IT och elektronisk kommunikation med utgångspunkt från 25 motioner och 28 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2008. Utskottet gör sina överväganden i sju olika avsnitt som handlar om tillgången till elektroniska kommunikationer, robusthöjande arbete för att minska sårbarheten i nätet för elektronisk kommunikation, säkerställande av konkurrensen på bredbandsmarknaden, information om aktuella bredbandshastigheter, hantering av så kallad ofrivillig roaming samt IT och miljö. Det är gränsöverskridande frågor som berör samtliga politikområden. Till sist behandlas fri programvara, mjukvara som utan restriktioner kan användas, studeras och modifieras. Med dessa sju överväganden lämnar utskottet det här betänkandet. Fru talman! Jag vill överlämna trafikutskottets betänkande TU11 till kammaren för debatt och beslut.

Fru talman! Det är nu tredje året i rad som jag står här i talarstolen och debatterar IT-politik för den socialdemokratiska trafikutskottsgruppens räkning. Jag kommer att tala om alla de svenskar som fortfarande befinner sig utanför IT-världen. Och i samma andetag kommer jag att prata om hur otroligt viktigt det är att alla svenskar får snabb tillgång till bredband hemma och på jobbet. Det intressanta är att det här har jag sagt förut. Mitt tal i dag kommer i många stycken att spegla de anföranden jag har hållit de andra två gångerna. Varför det, kan man undra? Det verkar ju tjatigt. Men det finns en enkel förklaring. Sedan valet 2006 har inte mycket hänt i den svenska IT-politiken som gagnar det svenska folket. Man skulle ju tro att den moderatstyrda regeringen har jobbat stenhårt under sina två och ett halvt år vid makten för att hålla Sveriges fana högt i IT-världen. Men ack nej, så är inte fallet. Sverige halkar efter. Fru talman! Innan jag gick hit skickade jag iväg ett snabbt meddelande till både Facebook och Twitter och skrev att det var dags för mig att debattera IT-politik i riksdagens kammare. Och här står jag. Det vet alla som sitter i kammaren. Det vet också de som följer debatten via riksdagens webb, och det vet mina Facebookvänner och de som följer mig på Twitter. Fru talman! Det kanske är därför det väller in så mycket folk på läktaren för att lyssna till denna spännande debatt. Jag kan i alla fall konstatera att Facebook och Twitter är två mycket intressanta fenomen. På kort tid har de växt explosionsartat och tillhör i dag raden av måsten för den som vill vara om sig och kring sig i cyberspace. Anledningen till det stora intresset för dessa Internetbaserade nätverk stavas president Barack Obama. Han använde Internet flitigt under presidentvalet och banade väg för andra, bland annat svenska politiker. Redan nu kvittrar över 50 riksdagsledamöter dagligen. Flera svenska EU-parlamentskandidater kör sina personalvalskampanjer på Internet. Och hur många de Facebooknätverkande politikerna är vågar jag inte ens sia om. Med största sannolikhet kommer den här utvecklingen att accelerera under våren, över EU-valet och kyrkovalet, och sedan fortsätta i ett rasande tempo inför nästa års val. Fru talman! Enligt World Internet Institute befinner sig nästan en tredjedel av svenskarna utanför Internetvärlden, med andra ord två miljoner svenskar. Den siffran presenterade institutet vid Internetdagarna sent i höstas. Samma siffra presenterades året innan. Det betyder att fortfarande står massor av svenskar kvar och har inte börjat ta sina första steg på den digitala trappan. De befinner sig i en digital klyfta. Det oroar mig. Hur ska man få alla dessa människor att träda in i cybervärlden? Hur ska de få möjlighet att bygga sina sociala nätverk på Facebook? Hur ska de kunna anmäla vård av sjukt barn på Försäkringskassans hemsida? Hur ska de kunna göra sin förenklade skattedeklaration på Internet? Jag skulle vilja säga att det handlar om två saker. För det första gäller det att ringa in vilka som hamnar utanför. Vi vet att det är en klassfråga. Alla har inte råd med dator och Internetuppkoppling. Det är också en utbildningsfråga. Alla vet inte hur man gör, och till den gruppen hör bland annat nya svenskar. Sedan har vi de äldre. Min mamma tillhör de pensionärer som använder sig av datorn. Hon gör det dock i mycket begränsad omfattning. Hon surfar lite försiktigt, spelar spindelharpan och skickar mejl till sin bror, som bor i Australien, och till sitt barnbarn, min tolvåriga dotter Mi, som bor trettio mil från henne. De kontakterna är väldigt viktiga för min mamma, men ofta haltar de. Min dotter svarar inte tillräckligt snabbt på mejlen tycker hennes mormor och ringer ofta och frågar varför. Min oförstående dotter går då snällt ut på sitt Yahookonto, läser sin mormors mejl och svarar med några rader. Men varför detta glapp? Jo, Mi tillhör den nya generationen, de digitalt infödda. Hon har för länge sedan lämnat mejlvärlden och befinner sig nu i blogg- och chattvärlden. När min mamma tar sina långsamma kliv uppför den digitala trappan har Mi redan hunnit långt i förväg. Hon tog rulltrappan. För det andra måste bredbandsutbyggnaden fortsätta så att alla får snabb tillgång till Internet. I dag är många uppkopplade jämt, antingen via datorn eller via mobilen. Men för att det ska gå måste du ha fungerande täckning, och så är det inte på alla ställen i vårt avlånga land. I dag saknar fortfarande tusentals hushåll bredband, och på många platser i Sverige är det total mobilskugga. Jag läste i en lokaltidning om ett äldre syskonpar, Karl-Erik och Elsie i Jämtland, som hänvisades till sina mobiltelefoner när Telia Sonera började riva ned sina gamla telefonnät förra våren. Men mobiltäckningen var så dålig där de bodde att de var tvungna att sätta sig i bilen och köra en och en halv mil - hallå - eller ta snöskotern fyra kilometer genom skogen för att kunna ringa. "Ibland går det att ta emot sms om jag ställer mobilen i fönstret på andra våningen", säger Elsie till lokaltidningen. Det är självklart att alla ska kunna ringa i sin mobiltelefon. Det är också självklart att alla ska ha tillgång till bredband, oavsett var i Sverige man bor. Fru talman! Regeringen har under det senaste året tagit emot två utredningar om de svenska bredbandsnäten, en som handlade om frekvensfördelningen och en som föreslog att staten skulle gå in med 3 nya miljarder för att alla hushåll skulle ha tillgång till bredband. Och nyligen kom Post- och telestyrelsen med en bredbandsrapport. PTS skriver i ett pressmeddelande att det dels behövs en långsiktig målsättning för tillgången till bredband, dels en höjning av miniminivån för tillträde till Internet om Sverige ska behålla sin position inom bredbandsområdet. Vid ett framtidsseminarium om telekombranschen förra veckan gav PTS generaldirektör Marianne Treschow regeringen svidande kritik för dess passivitet och sade: Jag önskar att regeringen varit tydligare med sina mål. Det önskar jag också. Det går inte att bara tala om vad Sverige hittills har åstadkommit på området. Nu måste visionerna och målsättningarna fram i dagens ljus. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och 2. (Applåder) I detta anförande instämde Claes-Göran Brandin och Pia Nilsson (båda s).

Fru talman! I Polen börjar många sagor med orden: "Bortom haven, bortom bergen, bortom skogarna levde en prinsessa ." Som barn i Polen föreställde jag mig att platsen där alla sådana sagor ägde rum var Sverige - ett land bortom havet med oändliga skogar, kvittrande fåglar, glittrande strömmar. Och där levde en kunglig familj, inklusive en prinsessa. Ett stort, glesbefolkat land har också speciella förutsättningar för infrastruktur. Det gäller inte bara vägar och järnvägar utan även IT-infrastruktur. Sverige har trots allt en relativt välutbyggd IT-infrastruktur. Enligt PTS, Post- och telestyrelsen, har 98 procent av Sveriges befolkning möjlighet till bredband via olika DSL-uppkopplingar och 35 procent via fibernätet. Men nästan 4 400 hushåll saknar fortfarande grundläggande förutsättningar för bredbandsuppkoppling. 265 miljoner kronor har anslagits av alliansregeringen för att främja utbyggnad av bredbandsinfrastruktur där annan infrastruktur anläggs under åren 2008-2011. Medlen ska användas i områden där det inte finns kommersiella förutsättningar att bygga ut IT-infrastrukturen. Man kan få bredbandsuppkoppling inte bara via kabel utan även trådlöst. Det kan vara mobilt bredband via 3 G- eller HSPA-näten, men nya möjligheter öppnas även i 800-megahertzbandet, som är ett spektrum som frigjordes efter nedsläckningen av de analoga tv-sändningarna. Det är ett lågt frekvensutrymme med mycket god yttäckning, vilket innebär att det behövs få master och basstationer. Det i sin tur leder till lägre investeringskostnader än för trådbundna alternativ. Tack vare vår regerings kloka beslut blir det möjligt att använda detta frekvensutrymme även för olika kommunikationstjänster, inklusive mobiltelefoni och mobilt bredband, samt andra framtida tekniska lösningar. Just nu pågår arbete med harmonisering för att ha gemensamma tekniska regler för bandet, och licensiering i Sverige planeras redan under år 2010. Både Bredbandsutredningen, som föreslår fortsatt stöd för bredbandsutbyggnad, samt Frekvensutredningen, som föreslår det politiska målet att det alltid ska gå att använda mobiltelefoni och mobilt bredband i hela Sverige, bereds just nu på Regeringskansliet. Fru talman! En intressant utveckling sker när det gäller så kallad fri programvara, som kan användas, ändras och vidareutvecklas av användaren och även vidaredistribueras. Det finns många fördelar med fri programvara, till exempel priset, mycket smidigare distribution, hög prestanda och flexibilitet; den kan anpassas till företagets eller myndighetens särskilda behov. Dock är det inte givet att fri programvara alltid blir billigare eller bättre än standardlösningar, eftersom systemanpassningar kan äta upp besparingarna. Utveckling, inlärning och support kostar. Man behöver utnyttja externa konsulter för till exempel säkerhetskompetens, systemintegration och projektledning. Det finns ett stort intresse för fri programvara inom det offentliga Sverige. Det är mycket bra. Myndigheter bör uppmuntras att titta på möjligheterna med öppen källkod, men för att dra nytta av öppna plattformar och program måste de känna sig redo och kunna hantera dem. Både öppen källkod och öppna standarder tas upp i regeringens stora engagemang i e-förvaltningsfrågor. I början av 2007 tillsattes en statssekreterargrupp för elektronisk förvaltning. I början av 2008 presenterades en handlingsplan för e-förvaltning. Nu, i början av 2009, inrättas en e-delegation för att stärka utvecklingen av e-förvaltning i Sverige. Stort fokus ligger på IT-standardiseringsfrågor, såsom enhetliga format för information och kommunikation, samt möjligheterna med fri programvara för att undvika beroendet av särskilda plattformar och inlåsningseffekter. Inlåsningseffekter uppstår bland annat när specifika IT-lösningar för att stödja verksamhetssystem hänger ihop med licensierade till exempel ordbehandlingsprogramvaror. Därför tycker jag att det är mycket positivt att kommunerna har börjat sätta press på utvecklarna av verksamhetsspecifika programvaror för att det ska gå att använda öppna lösningar i deras verksamhetssystem. Fru talman! Vi behöver tydliga, framtidssäkra och teknikneutrala regler - inte politiska populistiska påståenden i stil med "alla ska med", utan konkreta förslag på lösningar. Vi satsar 265 miljoner kronor för att främja utbyggnaden av bredbandsinfrastrukturen under åren 2008-2011. I enlighet med regeringens förslag beslutade riksdagen i december att utöka målet för informationssamhället med krav på robusthet. Oppositionen reserverade sig mot beslutet. Vi vill uppnå ökad konkurrens på telekommarknaden. Förra året öppnades, också genom riksdagsbeslut, möjligheter för funktionell separation av en dominerande aktör på telemarknaden, så att alla aktörer ska få möjlighet att använda kopparaccessnätet på lika villkor. Vi kommer också att göra vissa ändringar i lagen om elektronisk kommunikation för ökad konkurrens redan under våren. Vi vill modernisera och förenkla regelverket för att skapa långsiktig förutsägbarhet på marknaden. Vi vill underlätta innovation, teknikspridning och IT-standardisering. Vi ställer också krav på säkerheten, robustheten och vill värna den personliga integriteten. En handlingsplan för ett klimatanpassat informationssamhälle tas fram av regeringen. Vi vill i större omfattning använda IT för att minska påverkan på miljön och göra trafiken säkrare genom ITS, intelligenta transportsystem. Detta avspeglas i de nya transportpolitiska målen, som regeringen nyligen presenterade. Vi verkar för ökad konkurrens inom området elektronisk kommunikation även på EU-nivå. Under Sveriges EU-ordförandeskap under andra halvåret 2009 kommer IT-relaterade frågor att belysas, bland annat ITS, spektrumhantering och harmonisering av radiofrekvenser, IT-säkerhet och nya mål för IT inom EU. IT är en förutsättning för tillväxt, för företagande, för sysselsättning, för e-förvaltning, för minskad miljöbelastning och helt enkelt för en enklare vardag för människor. Fru talman! Sagor brukar avslutas med orden "och de levde lyckliga i alla sina dagar". I samma anda skulle jag vilja yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Det avslaget betyder att prinsessorna på den här sidan inte får vara med i sagan i fortsättningen. Svenska tv-kanaler bygger i dag förträffliga mötesplatser på Internet där man kan se gårdagens program eller morgonens nyhetsinslag när man vill. Det är bara att klicka och njuta - för dem som har möjlighet. Myndigheter och organisationer, såsom Försäkringskassan och Skatteverket, styr över sin information till sina hemsidor i större utsträckning. Det är ett enkelt och effektivt sätt - för dem som har möjlighet. Men alla har inte det! World Internet Institute pekar på siffror som visar att två miljoner svenskar fortfarande står utanför den digitala sfären. Det är inte okej! På alla möjliga sätt måste dessa människor få hjälp att också vara med. Jag vet att regeringen arbetar på olika sätt för att äldre människor ska träda in i IT-världen. Men det finns fler grupper. Vad hände till exempel med den utredning som Statens institut för kommunikationsanalys lade fram förra året och som visade att gruppen nya svenskar tillhör dem som är längst ned i den digitala klyftan? Hur arbetar regeringen för att de ska få en chans framåt? Jag hörde Eliza Roszkowska Öberg säga att "alla ska med" är populistiskt. Betyder det att IT bara är få förunnat?

Fru talman! Jag tackar Désirée Liljevall för den fina berättelsen om vad som finns på Internet. Det måste vi veta också. Men, fru talman, jag skulle vilja att Désirée Liljevall i stället berättade här vad som hände då Socialdemokraterna styrde Sverige och hade ansvar för att alla skulle vara med och ha bredband. Vilka fick bredband? Det fanns ett bredbandsstöd. Var det bara i glesbebyggda områden, eller byggde man IT-infrastruktur även i de områden där det fanns vilja från privata aktörers sida att bygga ut IT-infrastruktur? Det är intressant att Socialdemokraterna så gärna säger att de vill bygga ut bredband i Sverige i statlig regi. De föreslog också i sitt förslag till budget för 2009 ett anslag på 45 miljoner kronor för bredbandsstödet. Men förra året föreslog de 100 miljoner till bredbandsstödet. Jag undrar, fru talman, vad som hänt. Vilken procentuell bredbandstäckning tänker de säkerställa med 45 miljoner? Ska vi förvänta oss att det nästa år i deras förslag kommer 0 kronor till bredbandsstödet? Det var 100 förra året, och nu är det 45, så det blir kanske 0. Det håller alltså inte att anklaga regeringen för att inte göra någonting när man själv inte har någonting mer än flummiga uttalanden att komma med.

Fru talman! Jag vet att Eliza Roszkowska Öberg är mycket noga med formalia. Då borde Eliza Roszkowska Öberg veta att det är jag som ställer frågorna i det här replikskiftet, inte tvärtom. Med all respekt för Eliza Roszkowska Öbergs detaljkunskaper på IT-området tycker jag att det är viktigt att vi fortsätter att tala om det som är vitalt i debatten: allas möjlighet att ta del av IT-världen och en ambitiös strävan efter att få bredband över hela landet. Bra uppkoppling ska finnas från Ystad i söder hela vägen upp till Kiruna i norr. Ett litet kundunderlag, tekniska hinder och bristande konkurrens får inte sätta käppar i hjulen och bromsa upp utvecklingen. Även om du bor och arbetar på landsbygden eller i glesbygd ska du ha tillgång till bredband. Bredband i hela landet gör det möjligt för företag utanför tätorten att satsa. Det bidrar till att långdistanspendlandet kan minska. Det är alltså bra för jobben och för miljön - Eliza Roszkowska Öbergs paradgren - och landsbygden gynnas. Under det senaste året har den ena bredbandsutredningen efter den andra svischat förbi Regeringskansliet utan att någon har nappat på de goda idéer och förslag som har lagts fram. Kan jag lita på att Eliza Roszkowska Öberg fångar upp utredningarna och arbetar för att det ska bli ett bredband åt alla?

Fru talman! Ja, det stämmer att vi har en tydlig målsättning i Sverige. Ett av delmålen för IT-politiken i Sverige är att bra fysisk IT-infrastruktur ska finnas i alla delar av landet. Det ska dessutom vara säkert, och det ska finnas en robusthet i nätet. Jag har tyvärr inte fått något svar på mina frågor, jag får leva med det. Men jag har en fråga till trots det, om fru talmannen tillåter mig att ställa den frågan. I april 2008 gjorde Mona Sahlin ett utspel angående IT-infrastruktur och krävde att kabel- och fibernätet förstatligas. Delar Désirée Liljevall sin partiledares åsikt att staten ska köpa upp all IT-infrastruktur? Vilket pris tänker Désirée Liljevall att vi ska prata om i sådant fall?

I den här replikomgången har Désirée Liljevall redan haft två repliker, och så även Eliza Roszkowska Öberg. Visserligen kan den personen också ställa en fråga till den som replikerar, men nu kan inte Désirée Liljevall svara på den sista frågan.

Fru talman! Vi socialdemokrater har under många år arbetat för att överbrygga den så kallade digitala klyftan, alltså de skillnader som finns mellan dem som har tillgång till dator och Internet och dem som inte har det. Det ska vi fortsätta att göra. I Sverige ska invånarna känna att de går i takt med IT-utvecklingen, och alla ska få en chans att få del av informationssamhället. Jag tror mig minsann veta att jag har Sven Bergström med mig på den vagnen. När jag läser gamla protokoll från tiden innan jag kom in i riksdagen ser jag att Sven Bergström var en ivrig förespråkare för den digitala allemansrätten. Det är han även i dag. Det hörde vi från talarstolen. Men vad är det som händer nu? Ska bredbandsutredningarna läggas på en hylla någonstans, eller, ännu värre, går de direkt till pappersåtervinningen?

Fru talman! Jag kan lugna Désirée Liljevall. Det var möjligen en arbetsrutin på den tidigare regeringens tid. Det är inte det nu. Utredningar som Billingers och Hedéns, om det är dem vi tänker på, är genomarbetade och bra. De ska hanteras på sedvanligt sätt. Sedan kommer det förslag i vanlig ordning. Jag utgår ifrån att man också landar i att använda inte minst Åke Hedéns kloka förslag om att nu få fart på bredbandsutbyggnaden till de faktiskt hundratusentals hushåll och företag som fortfarande saknar uppkoppling. Det är väldigt angeläget för alla oss som tar ambitionen att hela Sverige ska leva på allvar. Vi kanske kan få en samsyn över blockgränsen att det är viktigt att ha en fortsatt offensiv hållning. I Centerpartiet har vi en vision om en digital allemansrätt. Det är en nyttighet precis som vägar, järnvägar, telekommunikationer och elförsörjning. Vi måste ha ut det till alla människor om vi inte ska få en digital klyfta som är till skada för landet.

Fru talman! Det gläder mig att Sven Bergström tar min oro på allvar. Jag förstår att det inte är lätt. Infrastrukturministern talar för döva öron. Hon ska plädera för ordentliga satsningar på bredband. Sådant vill finansministern inte lyssna på. Satsningar på bredband ska som så mycket annat i den moderatstyrda regeringen ställas mot ofinansierade skattesänkningar för dem som redan har det bra ställt. Men, fru talman, Sven Bergström kan väl göra en insats. Vid ett replikskifte mellan Sven Bergström och mig för två år sedan sade han att om jag hjälpte till så att han blev minister och fick sitta på avtryckaren skulle hans drömmar och idéer om den digitala allemansrätten bli verklighet. Fru talman! Sven Bergström har mitt stöd. Tryck på knappen nu och se till att svenska folket får sitt bredband!

Fru talman! Désirée Liljevall är visserligen vältalig och sympatisk, men hon har inte inflytande över ministertillsättningar. Varken hon eller jag kan komma åt de knapparna. Men jag har stort förtroende för Leif Zetterberg, Åsa Torstensson, Henrik Hansson och andra som jobbar med de här frågorna intensivt i Näringsdepartementet. Jag är alldeles övertygad om att det kommer att bli mera verkstad än prat när den här regeringen levererar än vad det var på den tidigare regeringens tid. Vi får väl återkomma i flera debatter, Désirée och jag, och granska vad den här regeringen levererar. Slutligen är det väljarnas dom i valet 2010 som avgör om vi har skött oss eller inte skött oss.

Fru talman! Lättillgängliga kommunikationer är grunden för framtida välfärd, oavsett om det rör sig om vägar, järnvägar eller IT-infrastruktur. För drygt ett dussin år sedan var det få här i salen eller i samhället i övrigt som använde IT dagligdags eller som ens hade hört talas om flugan Internet. Vi fick för en stund sedan höra av den socialdemokratiska företrädaren om Facebook och andra nya moderna tekniker. Hon glömde nämna att riksdagen faktiskt har haft tv-sändningar på webben under ganska många år, långt innan Facebook fanns. Tillgången till IT-infrastruktur såväl som tekniker utvecklas i allt snabbare takt. Marknaden svarar många gånger upp mot de problem och behov som finns på området. Vi hade för ett antal år sedan modem med långsamma uppkopplingar. Sedan kom det via kopparkabeln ADSL och andra tekniker. Vi har i dag fiber som är en stor del av möjligheten för folk att ta till sig Internet, men i allt större utsträckning blir mobilt bredband vanligare. Unga människor i dag skaffar inte i lika hög grad fast telefon och använder därmed inte ADSL-teknik och liknande via kopparnätet. Visst, det finns fiber i allt fler lägenheter, men stora delar av dagen när man är på språng, i skolan eller på möte används mobila uppkopplingar. Mobiltekniken har utvecklats kraftigt. En leverantör sade så sent som häromdagen att man nu går upp till 14,2 megabit i alla städer med fler än 50 000 invånare. Det innebär att detta berör mer än hälften av Sveriges befolkning. Före årsskiftet meddelade en annan av de svenska operatörerna att man skulle införa teknik som stöder 21 megabit per sekund. Då fanns tekniken bara tillgänglig i deras nät i Kista. Men nu, tre fyra månader senare, kommer kunder i Stockholm, Göteborg och Malmö att kunna surfa mobilt i den hastigheten. Om ytterligare en tid - vem vet, om några månader - kommer ännu fler av våra medborgare att kunna använda detta. Enligt en av facktidningarna på området - det stod i en artikel häromdagen - väntar runt hörnet hastigheter på 42 megabit, vilket man tror kommer att vara möjligt innan året är slut. Teknik förändras. Nu är det 3 G med lite suffix efter, plus och annat, som är gällande. 4 G och kommande tekniker väntar runt hörnet. Nya frekvensområden släpps nu. Sven Bergström nämnde för en stund sedan att man nu tillåter nya möjligheter på UHF-bandet som kommer att ge bättre täckning och hastigheter framöver. Ju mer staten plöjer ned i gammal teknik och fasta kostnader, desto mer konserverar vi rådande tekniker. Det är viktigt att staten stimulerar möjligheter. Det är det vi ska sträva efter. Fru talman! Jag vill nämna några ord om robusthet. Det pågår ett fortlöpande robusthetshöjande arbete för att minska sårbarheten i nät. Att via lagar och beslut skriva leverantörerna på näsan vad som ska göras och hur man ska göra det, som vissa motionärer gör, skapar problem. Någon skrev om att markförlägga ledningar för att skydda från storm eller att ha dem luftburna för att minska skador vid grävarbeten. När ska man ha vad? Vad är det som gäller? Det ena utesluter ibland det andra. Jag tycker inte att vi här i kammaren ska ha synpunkter på val av teknik utan mer skapa förutsättningar och tala om att det är viktigt att man arbetar med frågan. I lagen om elektronisk kommunikation finns bestämmelser om funktion och teknisk säkerhet som gäller alla som tillhandahåller kommunikationsnät och tjänster. PTS har under hösten 2007 och våren 2008 genomfört tillsyn av hur bestämmelserna om god funktion och teknisk säkerhet efterlevs för att bidra till säkra elektroniska kommunikationer och skapa en grundläggande säkerhetsnivå för detta. De övergripande slutsatserna av tillsynen är att säkerhetsarbete bedrivs och att bestämmelserna i LEK:s och PTS:s allmänna råd efterlevs. Syftet med en sådan tillsyn är naturligtvis att sprida kunskap om hur säkerhetsarbete kan bedrivas för att uppfylla bestämmelserna om god funktion och teknisk säkerhet. Fru talman! Jag vill säga några ord om öppen källkod. I en motion efterfrågar motionären att statliga myndigheter och företag ska åläggas att upprätta en handlingsplan för en övergång till fri programvara. Jag tycker att det är bättre att skapa en handlingsplan för en effektivare förvaltning där IT kan vara en betydelsefull komponent. Om förvaltningen sedan anser att fri programvara löser detta på bästa sätt är det bra, men att föreskriva lösningar är aldrig bra. Man vet aldrig vilken teknik eller vilka möjligheter som finns bakom hörnet och låser därmed handlingsfriheten för dem som ska besluta om system och handlingsplaner. Däremot, som motionären skrev, kan man informera och utbilda om frågan. Det är alldeles utmärkt. Kunskapen om detta är låg hos många, och där har motionären en poäng. IT-standardiseringsutredningen som överlämnade sitt betänkande till regeringen i juni 2007 föreslog att en vägledning bör utarbetas som beskriver hur myndigheter bör agera vid anskaffande och utveckling av öppna programvaror. Regeringen presenterade förra året en handlingsplan för att förbättra samordningen av det strategiska e-förvaltningsarbetet inom Regeringskansliet där bland annat hanteringen av programvarulicenser var en prioriterad fråga. Jag kan tillägga att utskottet under den förra mandatperioden beslutade att man inte skulle ha synpunkter på hur myndigheterna fullgör sitt uppdrag på denna punkt. Jag sparar resten till mina repliker, fru talman, och yrkar avslag på samtliga motionsförslag och bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag vet att EU-kommissionen vill satsa på bredband i medlemsländerna. Det finns med som en del i återhämtningsplanen för EU. I morse hörde jag på nyheterna att EU-parlamentet och EU-länderna enats om nya så kallade roamingavgifter som gör att det nu blir billigare att skicka sms och mejl och att surfa med mobilen på utlandssemestern. För EU ligger IT-frågorna i pipeline, men här hemma i Sverige är det stiltje. Jag vet att det är viktigt för Christer Winbäck att Sverige ligger i framkant på IT-området, och när då Post- och telestyrelsens generaldirektör Marianne Treschow ger vass kritik och säger att hon önskar att regeringen var tydligare med sina mål måste det bekymra Christer Winbäck. Vart har Sveriges ambitioner på IT-området tagit vägen?

Fru talman! När det gäller bredband och vad EU-kommissionen gör kan vi ha olika synpunkter på vad man egentligen har beslutat och framför allt vad man kommer att ha möjlighet att kunna göra. Jag tycker att det är bra att EU-kommissionen tar beslut. Både Sveriges nuvarande regering och den förra har stått bakom en hel del av de intentioner som finns inom Europeiska unionen, och vi kommer att fortsätta att göra det. Att man från EU-kommissionen säger att man ska satsa på bredband innebär ju inte att man ska gräva ned kabel överallt, även om en av medlemsstaterna faktiskt gärna ser fram emot det - det är inte Sverige - och gärna ser att det egna, statligt ägda, telekombolaget svarar för en stor del av den grävningen. Jag tycker inte att det är rätt sätt att utföra det hela, men jag välkomnar EU-kommissionens ambition att se över hur man kan förbättra kommunikationen på olika sätt. Det här med roaming som nämns är också en sak som vi har haft synpunkter på och till stora delar ställt oss bakom. Det tycker jag är positivt.

Fru talman! Det går inte att leva på gamla meriter. Sverige är inte längre med i matchen; det är bara att konstatera. Men det går att ändra på detta. Plocka fram visionerna och målen ur gömmorna och visa vad ni går för, för visst finns det sådana mål! Fru talman! Jag vill veta vad Christer Winbäck ska göra för att Sverige ska lämna perrongen, hoppa på tåget och återta sin förarroll i IT-världen.

Fru talman! Jag ska inte återupprepa allt som Sven Bergström sade tidigare i sitt anförande och replikskifte. Där berättade han en hel del om vad regeringen håller på att göra. Jag kan, precis som Désirée Liljevall säger, konstatera att man inte kan leva på gamla meriter, men jag skulle ändå vilja veta vad den socialdemokratiska oppositionen tänker göra i frågan. Där har vi uttalandet från partiledaren Mona Sahlin för ungefär ett år sedan om att all IT-infrastruktur i landet ska förstatligas. Trots detta gav Socialdemokraterna bara ungefär 45 miljoner i skuggbudgeten för att klara av detta, vilket är en totalt orealistisk siffra. Det finns en hel del som den förra regeringen inte gjorde och som man kan diskutera, men eftersom Désirée Liljevall inte har någon möjlighet att replikera ska jag återkomma. Jag kan bara konstatera att regeringen gör en hel del saker, och vi har tagit vara på många av de utredningar som nu har kommit fram. Vi håller på att bearbeta detta, och jag tror att de flesta av oss ändå kommer att vara mycket nöjda med det regeringen gör i IT-arbetet under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag ska försöka fatta mig kort, eftersom jag har begränsad tid. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. Vi i Miljöpartiet föreslår som tidigare sagts att statliga myndigheter och bolag ska upprätta en handlingsplan för att i de fall det är passande gå över till fri programvara. Eliza Roszkowska Öberg talade förut om några av fördelarna med fri programvara. Det gläder mig, och jag hoppas att regeringen framöver åtminstone kommer att förbättra sig på detta område. Fri programvara är nämligen något som är väldigt bra. Det ger bra kvalitet, det är billigt och det blir tillgängligt för alla. Det är några av faktorerna. Detta åstadkommer man genom att man öppnar upp och ger alla möjlighet att vara med och delta i förbättringsarbetet, vilket också gör att man öppnar för en bättre konkurrens som innebär att man faktiskt kan byta leverantör utan att byta produkt. Det är väldigt bra för konkurrenssituationen. Vad gör då regeringen? Det har sagts en hel del om e-förvaltning och liknande här i kammaren. Man hoppas att det kommer att komma fram. Jag måste säga att tyvärr tror jag inte att så mycket kommer att komma på den fronten när det gäller fri programvara. När vi ser vad regeringen har gjort vid den senaste upphandlingen av sina IT-system kan vi konstatera - det stod i Computer Sweden - att man har gått över och standardiserat på ett proprietärt system utan specifik anledning, förutom att man just vill standardisera på en leverantör. Så uppfattar jag det. När jag och andra har begärt att få ut underlag till varför man fattat dessa IT-beslut visar det sig att underlagen är extremt bristfälliga, och man har inte tittat på fri programvara, öppen källkod eller någonting. Jag tror tyvärr att detta är lite symtomatiskt för vad den här regeringen ibland gör - de säger att saker är bra, och när det sedan kommer till handling och man måste välja gör man något helt annat. Men jag hoppas att det kommer initiativ och att regeringen faktiskt gör något annat än att hänvisa till olika planer som kanske är på gång. Christer Winbäck sade att vi i riksdagen ska säga att vi ska ha en effektiv förvaltning men inte gå in på IT-lösningar och sådant. Jag kan hålla med om att man inte ska gå in på det i detalj. Däremot tror jag att vi i riksdagen ska vara tydliga med att IT faktiskt är en lösning för en effektiv förvaltning. Att bara säga att det ska vara effektivt och inte mena att man ska använda IT tror jag blir väldigt dåligt. Slutligen nämndes något om att riksdagen inte ska ha synpunkter på olika saker och att detta beslutades under den förra mandatperioden. Jag tror att det måste vara en missuppfattning. Såvitt jag vet är riksdagen folkets främsta företrädare och kan ha synpunkter på rätt mycket. De enda begränsningarna i det hänseendet ska finnas i regeringsformen, såvitt jag vet, och där finns inga begränsningar gällande att vi kan ha synpunkter på fri programvara eller inte. Därmed är min talartid ute, och jag vill som sagt yrka bifall till reservation 3.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik, men under de sista 15 sekunderna sade Lage Rahm en sak som jag ändå är tvungen att korrigera. När det gäller synpunkterna på öppen källkod läser jag i betänkandet 2005/06:TU4 Från IT-politik för samhället till politik för IT-samhället . Under punkten om öppen källkod står det tydligt att man inte anser att riksdagen ska ha synpunkter på vilka lösningar som föreskrivs vad gäller det här. Däremot kan jag hålla med Lage Rahm om det han sade för en stund sedan. Det är klart att IT är en del av lösningen för att få en effektiv förvaltning. Jag välkomnar det och håller med Lage Rahm i mycket av det han sade. Men att just tala om exakt hur lösningar ska se ut känner jag mig väldigt tveksam till. Jag tror att det är viktigt att det finns en handlingsfrihet hos förvaltningen att kunna göra det som man anser är bäst för frågan. Som jag också sade i mitt anförande, precis som motionärerna har sagt, och det tror jag är väldigt viktigt att notera, saknas det kunskap om frågorna. Därmed krävs det en hel del utbildning och möjlighet att sätta sig in i frågorna.

Fru talman! Jag kan hålla med Christer Winbäck om att man inte från olika ställen ska styra i detaljer. Däremot vill jag mena att det här inte är en detaljfråga utan att det är en mer omfattande demokratifråga. Jag hann inte gå in på det i mitt anförande på grund av tidsbegränsningen, men det finns ju poänger med att den offentliga förvaltningen använder sig av system och produkter när man kommunicerar med invånarna som inte kräver att människor införskaffar olika typer av licenser för tusentals kronor. Det måste ändå vara så att det i riksdagens och i olika förvaltningars och myndigheters uppdrag ligger att ha en lätt tillgänglighet för medborgarna. Det är bara ett av argumenten. Möjligtvis kan man diskutera om man har gått ett steg för långt om man pratar om att det ska användas fri programvara. Men jag tror att om man drar slutsatsen av alla de önskemål man rimligen borde ha på hur statliga bolag, myndigheter och liknande ska hantera sin IT-infrastruktur kommer man att komma till slutpunkten att det faktiskt är så att det i de allra flesta fall är det mest rimliga att använda sig av fri programvara. Jag tror inte att det kommer att komma automatiskt. Det visar den upphandling som regeringen har gjort och som många andra har gjort tidigare. Det kommer inte automatiskt. Man måste visa ett ledarskap och säga: Hit vill vi. Det här vill vi göra. Det här är ett bra system. Det här är ett rimligt sätt att göra det. Utan det kommer stora företag att se till att vi fortsätter att vara Microsoftcountry.

Fru talman! Jag är absolut ingen vän av att man binder in sig hos en leverantör, tvärtom. Jag har jobbat med IT i ganska många år och känner att det finns faror i detta. Vi ska inte prata om licenshantering, vad det borde kosta och vad som är besvärligt, men det handlar ju om att förvaltningschefen, myndighetschefen och motsvarande ändå ska ha en möjlighet att kunna förstå vad det är för beslut man fattar när det gäller de IT-system som ska stödja verksamheten. Annars beskär man deras möjligheter att arbeta på ett fullgott sätt. Här handlar det om utbildning. Ledarskap i det här fallet kan handla om att ge utbildning och kunskap till de här personerna. Lage Rahm sade att man ska kunna ha möjligheten till fri programvara. Jag har aldrig motsatt mig det på något sätt. Det jag motsätter mig är att alla ska ha det. Det är en stor skillnad där. Jag tror fortfarande att det är viktigt att ge kunskapen och möjligheten att kunna välja till de myndighetschefer och förvaltningar som vi har under våra vingar. Därmed ska de förstå fördelar och nackdelar med de val de gör som förvaltningschef och på så sätt stödja den förvaltning eller myndighet som de ska driva. Jag tror att det är viktigt. Att kunna ha har jag inga synpunkter på, tvärtom tycker jag att det är bra. Men jag tror att utbildning och möjlighet att förstå de beslut man fattar är viktiga. Och det finns, åtminstone i dag, program som inte går på fri programvara och källkod som förvaltningar faktiskt behöver för att kunna styra sin verksamhet, i varje fall under ett antal år framöver. Vad som kommer i nästa steg vet vi inte. Jag tycker att det är viktigt att valmöjligheten finns, och därmed ska man som förvaltningschef och myndighetschef ha kunskapen och veta vilka aktiva val man kan göra. I övrigt håller jag med om det Lage Rahm sade. Kunna ha, javisst!

Fru talman! Som jag framhöll tycker jag att det finns politiska och demokratiska poänger med att man använder sig av fri programvara och liknande system. Men jag ska säga som så att om den här regeringen lyckas komma fram med sådant som gör att beslutsfattare på olika nivåer får den kunskap som de behöver för att kunna välja på ett upplyst sätt och där man även tar fri programvara i hänseende tycker jag att vi har kommit mycket långt. Om vi kommer till exempel så långt som Nederländerna har gjort ska jag personligen applådera regeringen för det. Det skulle vara mycket imponerande. Jag tror tyvärr inte att vi kommer dit, därför att jag tycker att det ser ut som om regeringen - även om jag upptäcker att det här i kammaren finns ett intresse just nu, och det uppskattar jag - visar ett ganska stort ointresse för att öppna upp för detta, vilket till exempel den upphandling som jag pratade om visar. Det finns många andra exempel. Om det åtminstone kommer så långt som Christer Winbäck pratar om tror jag att vi alla skulle vara väldigt glada.