Invandrings- och flyktingfrågor
Betänkande 1997/98:SfU9
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SFU09
Invandrings- och flyktingfrågor
Innehåll
1997/98 SfU9
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:23 Invandrings- och flyktingpolitiken (förutom avsnitt 7 som behandlats i bet. 1997/98:SfU2) samt två motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett stort antal motioner från den allmänna motionstiden år 1997 som rör invandrings- och flyktingfrågor. Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrings- och flyktingpolitiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1996. I vissa avseenden, bl.a. regeringskonferensen inom EU som avslutades i juni 1997 i Amsterdam, redovisas också utvecklingen under år 1997. Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i Europasamarbetet och i det internationella samarbetet i övrigt. Med anledning av ett motionsyrkande föreslår utskottet ett tillkännagivande om redovisning och eventuella förslag från regeringen beträffande adoption av vuxna och därtill hörande uppehållstillstånd. Vidare föreslår utskottet med anledning av två motionsyrkanden ett tillkännagivande om att Statens invandrarverk skall få sådana befogenheter vid gränskontroll som syftar till ett effektivare asylförfarande. Samtliga övriga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna. Till betänkandet har fogats 34 reservationer och fyra särskilda yttranden.
Skrivelse 1997/98:23 Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse 1997/98:23 Invandrings-och flyktingpolitiken. Skrivelsen behandlas delvis i detta betänkande och även i betänkande 1997/98:SfU2 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar m.m.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av skrivelse 1997/98:23 1997/98:Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av flyktingströmmar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sveriges rykte som en alltigenom pålitlig försvarare av de mänskliga rättigheterna undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om breddning av flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet inkluderas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Invandrarverket bör ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för tillämpningen av skyddsregeln med anledning av förföljelse på grund av kön eller homosexualitet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristande partsinsyn vad gäller länderinformation i asylärenden, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det olämpliga i att använda de svenska ambassadernas rapportering i asylärenden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad årlig publicering av ambassadernas rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör enskilda. 1997/98:Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att värna och återställa asylrätten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett gemensamt europeiskt ansvar för flyktingar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avveckla det tillfälliga uppehållstillståndet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att transportörer aldrig skall få utföra myndighetsuppgifter som att granska resandes handlingar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för kvinnor som misshandlats att erhålla uppehållstillstånd i Sverige, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om smugglare, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnkonventionen skall inarbetas i den svenska flyktinglagstiftningen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot att fängsla barn, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en maximal väntetid, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att LVU skall få företräde före utlänningslagen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asylsökande som får avslag på sin ansökan inte skall behöva åka tillbaka till sitt hemland för att göra en ny ansökan om familjeanknytning utan att denna prövning kan ske i Sverige, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principen ?hellre fria än fälla? vid prövning av uppehållstillstånd, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tro på äktenskapet, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barmhärtighetsprincipen vid avvisning, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viseringspolitiken, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tonårsbarn skall ha samma möjlighet som andra barn att få hit sina föräldrar genom anknytning.
Motioner väckta under allmänna motionstiden år 1997 1997/98:Sf271 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även asylsökande förvärvsarbetande skall registreras som försäkringstagare hos försäkringskassan i enlighet med regler för övriga skatte- och avgiftsbetalare. 1997/98:Sf601 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de totala kostnaderna och intäkterna för asyl- och flyktingpolitiken fr.o.m. år 1985 i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sf602 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att samverkan mellan berörda domstolar och Statens invandrarverk fungerar tillfredsställande vid bedömning av vuxenadoptionsärenden, i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som kompletterar den nuvarande lagstiftningen med en möjlighet till uppehållstillstånd för anhöriga i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sf603 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så att reell likhet inför lagen gäller inom rättssystemet i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sf604 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté som ser över reglerna för besökstillstånd för anhöriga och turister. 1997/98:Sf606 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av utlänningslagstiftningen så att Statens invandrarverk får ökade befogenheter vad avser gränskontrollen. 1997/98:Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för flyktingpolitiken, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till effektivare gränskontroller i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om delat flyktingansvar, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad möjlighet för uppehålls- och arbetstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sf617 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik skall vara etiska, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att EU-länderna gemensamt inför en europeisk flyktingkonvention, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör förorda att rätten till asyl införs i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till familjesplittring skall inhiberas, såvida inte synnerliga skäl föreligger, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en avvisning som huvudregel inte bör ske efter fyra år, även om flyktingarna gömt sig. 1997/98:Sf618 av Lennart Fremling m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingstatus åt personer som förföljts på grund av kön eller homosexualitet. 1997/98:Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den grundlagsfästa principen om likhet inför lagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om artikel 14 i Genèvekonventionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra rätten att få stanna som de facto-flykting och krigsvägrare, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de i Sverige nu asylsökande från f.d. Jugoslavien skall få stanna i Sverige, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att inom loppet av tolv månader få sin sak prövad, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vilandeförklaring och väntetider, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendeklyftan mellan flyktingar, deras advokater, läkare, psykologer och frivilligorganisationer å ena sidan och myndigheters företrädare å den andra, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnets offentliga biträde skall vara närvarande, när barnet hörs, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gömda flyktingar efter högst tre år ges uppehållstillstånd, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. tvåårsregeln och att dessa kvinnor erhåller skydd i Sverige, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att på grund av anknytning ha rätt att söka PUT i Sverige, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om LVU och utlänningslagen, 1997/98:Sf623 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av informationsmaterial om flyktingpolitiken i EU och dess medlemsländer som underlag för en debatt inför kommande svenska förhandlingspositioner, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viktiga riktlinjer inför förhandlingarna. 1997/98:Sf624 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anknytningsutredningar. 1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. 2-årsregeln. 1997/98:Ju901 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnoimport och kvinnomisshandel. 1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av tvåårsregeln. 1997/98:Ju934 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tvåårsregeln. 1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en gemensam asylpolitik. 1997/98:So304 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga utvisningar får ske under pågående medicinsk behandling och terapi, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vanlig legitimerad medicinsk expertis skall kunna fatta beslut om utvisning går att genomföra samt att SIV:s förtroendeläkarfunktion avskaffas. 1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre hänsynstagande till barnen i asylutredningar. 1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gömda barnfamiljer bör få uppehållstillstånd. 1997/98:U625 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de kosovoalbaner som sökt Sverige som första asylland skall få stanna här för gott med anledning av de omständigheter som råder i Kosovo. 1997/98:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Iran fortfarande är en riskfylld plats för politiskt oppositionella och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar av människor som flytt från Iran av politiska och religiösa skäl torde upphöra. 1997/98:U702 av Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bättre samordning av de nordiska ländernas flyktingpolitik.
Utskottet
Inledning Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:23 Invandrings- och flyktingpolitiken (förutom avsnitt 7 Mottagande av asylsökande och flyktingar m.m. som behandlats i utskottets betänkande 1997/98:SfU2) samt två motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett antal motioner med anknytning till invandrings- och flyktingfrågor som väckts under den allmänna motionstiden år 1997. I skrivelsen redovisas den svenska invandrings- och flyktingpolitiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1996. I vissa avseenden redovisas också utvecklingen under år 1997. Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i Europasamarbetet och i det internationella samarbetet i övrigt. Inledningsvis anförs i skrivelsen följande. Med invandringspolitik avses de principer och regler som anger vilka utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Den svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare i de nordiska länderna vilka har fri rörlighet och etableringsrätt. Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen (EU). Det innebär att medborgare i alla EU-länder fritt skall kunna flytta mellan länderna för att arbeta, studera, bo och leva utan krav på arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även familjemedlemmar oavsett medborgarskap. Sverige är också bundet av det för EES gällande regelsystemet om fri rörlighet för personer. Den 1 januari 1997 gjordes omfattande ändringar i utlänningslagen mot bakgrund av regeringens förslag i propositionen Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv (prop. 1996/97:25), även kallad den migrationspolitiska propositionen, som antogs av riksdagen i december 1996 (bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80). Ändringarna innebär ett vidgat skyddsbegrepp i fråga om möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förutom till flyktingar enligt 1951 års flyktingkonvention kan uppehållstillstånd även ges till personer som riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller annan omänsklig behandling, personer som flyr på grund av väpnad konflikt eller miljökatastrof samt personer som förföljs på grund av kön eller homosexualitet. Även ett förändrat anhörigbegrepp gäller jämfört med tidigare bestämmelser. Invandringen till Sverige har de senaste decennierna huvudsakligen bestått av personer som sökt asyl och av anhöriga till dem som redan bor i Sverige. Mottagandet av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska flyktingpolitiken. Dessutom ingår: - agerande inom FN och andra internationella sammanslutningar för att bidra till att internationella konflikter motverkas och löses och för att respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls, - ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA, Internationella rödakorsrörelsen och andra organisationer som bedriver flyktingarbete utanför Sverige, - internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd, - överföring till Sverige, som regel i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta personer som behöver en säker fristad undan förföljelse, - mottagande av flyktingar i Sverige i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa avseenden ger skydd i fler situationer än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar, - ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och därmed jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna sig tillrätta i det svenska samhället, - en aktiv återvandringspolitik till stöd för flyktingar som vill lämna Sverige för att bosätta sig i hemlandet eller annat land.
Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet
Flyktingdefinitioner Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I FN:s konvention den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonven-tionen) avses med uttrycket flykting den som till följd av händelser som inträffat före den 1 januari 1951 och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför det land han är medborgare i samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, inte önskar att begagna sig av sagda lands skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur stånd att återvända dit eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, inte önskar återvända dit. - Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig anslutande stater att tillämpa konventionens flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år 1951 eller i Europa. Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar (OAU-konventionen). Konventionen som antogs år 1969, har en betydligt vidare flyktingdefinition. Den omfattar också personer som på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är medborgare tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från år 1984. Såvitt gäller Asien har UNHCR:s exekutivkommitté - med stöd av första asylländer i Sydostasien - godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot av första asylländerna och att tvångsvis avlägsnande från dessa länder inte skall ske. OECD-staterna har inte accepterat en vidare flyktingdefinition än flyktingkonventionens, men enligt skrivelsen har åtskilliga OECD-stater i sina nationella lagstiftningar infört bestämmelser om uppehållstillstånd som i vissa avseenden är generösare än flyktingkonventionens. I skrivelsen framhålls att det inom UNHCR pågår en utveckling av de internationella normerna på flyktingområdet och att ett 70-tal konklusioner antagits av UNHCR:s exekutivkommitté för internationellt skydd av flyktingar, bl.a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening.
Internationellt samarbete I skrivelsen anförs att den svenska regeringen fäster stor vikt vid det internationella samarbetet på det migrations- och flyktingpolitiska området. Grunden för vår flyktinglagstiftning utgörs av folkrätt och internationella överenskommelser och Sverige deltar aktivt i det rättsliga och normbildande arbetet i internationella fora, främst FN och Internationella rödakorskommittén (ICRC). Lika viktigt är emellertid att hjälpa alla de miljoner människor som befinner sig på flykt. Hjälpen avser såväl internationellt skydd som materiellt bistånd i form av mat, hälsovård och tak över huvudet. En allt större del av de internationella insatser som Sverige stöder har dock till syfte att få till stånd en lösning på flyktingars problem. Flyktingar får hjälp att kunna bygga upp ett nytt liv i sitt gamla hemland och insatser görs för att, när så är möjligt, förebygga flyktingkriser.
Migrationspolitiken i Europasamarbetet I skrivelsen anförs att två viktiga händelser i Europasamarbetet inträffade under år 1996. Dels sammankallades regeringskonferensen. Konferensens arbete avslutades i juni 1997 med undertecknandet av Amsterdamfördraget. Vidare undertecknade Sverige i december 1996 ett avtal om anslutning till Schengensamarbetet. Utöver dessa två händelser har arbetet inom EU:s tredje pelare fortsatt. Bland de beslut som rådet fattat nämns i skrivelsen en gemensam åtgärd om en enhetlig modell för uppehållstillstånd, en rekommendation om kamp mot olaglig anställning av tredjelandsmedborgare och en gemensam ståndpunkt om bistånds- och informationsuppdrag i gränsnära områden. Arbetet med asylfrågor har koncentrerats kring ikraftträdandet av Dublinkonventionen. Konventionen, som har till syfte att bestämma vilken medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan, har för Sveriges del trätt i kraft den 1 oktober 1997. Vidare har rådet antagit ett beslut om övervakning av de rättsakter som antagits på asylområdet. Under år 1997 har kommissionen presenterat ett utkast till gemensam åtgärd om tillfälligt skydd. Utkastet har varit föremål för förhandlingar som enligt skrivelsen kan förväntas bli relativt utdragna. EU:s ministerråd har beslutat att ett förslag till konvention skall utarbetas för att reglera utbyte av fingeravtryck från asylsökande. Syftet är att det med hjälp av fingeravtryck skall kunna konstateras i vilket medlemsland en person först sökt asyl. Det tänkta systemet har getts namnet Eurodac. Beträffande viseringspolitiken anförs i skrivelsen att under år 1995 antog ministerrådet två förordningar. I den ena fastställs de tredje länder vars medborgare måste ha visering när de passerar EU:s yttre gränser. Förordningen har inneburit att Sverige infört viseringskrav för medborgare i ett antal stater som tidigare varit viseringsfria. Den andra förordningen rör enhetlig utformning av viseringshandlingar. Även inom Schengensamarbetet har arbetet inriktats på att harmonisera viseringspolitiken. Enligt skrivelsen kommer detta sannolikt innebära att Sverige säger upp sina viseringsfrihetsavtal med ett antal länder men även att nya viseringsfrihetsavtal ingås. Rådet har också enats om transitvisering vid flygplats som syftar till att förbättra möjligheten att kontrollera den illegala invandring som sker genom transittrafiken. Svenska bestämmelser om transitvisering trädde i kraft den 1 september 1997. På invandringsområdet har rådet på svenskt initiativ antagit en gemensam åtgärd om en enhetlig modell för uppehållstillstånd. Detta innebär att medlemsstaterna i framtiden skall ha enhetligt utformade bevis om uppehållstillstånd. Vidare har rådet antagit en resolution om omyndiga medborgare i tredje land utan medföljande av vårdnadshavare. Rådet har också antagit en rekommendation om kamp mot olaglig anställning av tredjelandsmedborgare. I rekommendationen slås fast att tredjelandsmedborgare som har för avsikt att arbeta i en medlemsstat skall ha arbets- och uppehållstillstånd. Under år 1996 undertecknades Sveriges, Danmarks och Finlands anslutningsavtal till Schengen vilket innebär att Sverige fullt ut deltar i samarbetets beslutsfattande del. På asylområdet innebär Dublinkonventionens ikraftträdande att Schengenkonventionens motsvarande regler upphört att gälla. (Riksdagen behandlar för närvarande proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet vari föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till Schengensamarbetet, dvs. tillträda det s.k. Schengenavtalet, den s.k. Schengenkonventionen och ett tilläggsprotokoll till denna samt samarbetsavtalet mellan Schengenstaterna å ena sidan och Norge och Island å den andra.) I juni 1997 avslutades regeringskonferensen. Det s.k. Amsterdamfördraget har undertecknats i oktober samma år. För närvarande är fördraget föremål för medlemsstaternas godkännande i enlighet med deras konstitutionella bestämmelser. (Regeringen har nyligen avlämnat propositionen 1997/98:58 Amsterdamfördraget. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.) I skrivelsen anförs att på området invandrings- och flyktingpolitik innebär fördraget betydande förändringar. Frågor om asyl, invandring och gränskontroll, som hittills i allt väsentligt behandlats i den mellanstatliga tredje pelaren, förs över till en ny avdelning (avdelning IIIa) i den första pelaren. Den nya avdelningen har fått klara målsättningar och tidsgränser för genomförandet. Inom fem år efter ikraftträdandet skall fri rörlighet för personer ha genomförts. För att uppnå målen skall bl.a. viseringspolitiken harmoniseras ytterligare, asylpolitiken bli föremål för ytterligare harmonisering där rådet skall besluta om gemensamma miniminivåer vad gäller mottagandet av asylsökande, bestämmande om flyktingskap samt minimiregler för handläggning av asylansökningar. Ytterligare en stor förändring är att Schengensamarbetet skall integreras i EU.
Det nordiska samarbetet I skrivelsen anförs bl.a. att de nordiska regeringarnas Samrådsgrupp för flyktingfrågor (NSHF) under år 1996 har haft tre möten varav ett på ministernivå. Vid möten där det funnits behov har tid avsatts för diskussion med representanten för UNHCR i Baltikum och Norden och för IOM. Samrådsgruppens funktion att bidra till gemensamma hållningar och samstämt internationellt agerande har vidareförts under året. Arbetsgrupper har bearbetat frågor av gemensamt intresse, bl.a. med avseende på f.d. Jugoslavien i fråga om återvandring. Arbetet i samrådsgruppen har vidare inriktats på att samordna det nordiska agerandet i relation till närområdet. I december 1996 enades de nordiska ministrarna med ansvar för asyl och invandring om att i de nordiska länderna ta emot ett hundratal personer från Lettland som befunnit sig där som asylsökande under lång tid. Ordförandeskapet har under 1996 handhafts av Finland. För verksamhetsåret 1997 var Sverige ordförande. Ett första möte, på ministernivå, hölls i april månad. Där deltog även de baltiska ministrarna med ansvar för asyl och migration.
Motioner I två motioner tas upp frågor som rör den principiella inriktningen av Sveriges flyktingpolitik. I motion Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om utgångspunkterna för flyktingpolitiken. Motionärerna anser att det är en självklar rätt att flyktingar i Sverige skall finna en fristad undan förföljelse och annat förtryck. Förutom de internationella åtaganden Sverige har skall det vara möjligt att få skydd i Sverige även av de skäl som är fastlagda i utlänningslagen, nämligen att uppehållstillstånd skall ges till personer som flyr väpnade konflikter och miljökatastrofer eller som riskerar kroppsstraff eller annan omänsklig behandling samt personer som förföljs på grund av kön eller sexuell läggning. Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) framhåller i motion Sf617 att de humanistiska och kristna grundvärderingar som till stor del ligger bakom den demokratiska utvecklingen i Sverige också skall ligga till grund för svensk migrationspolitik. Det allt överskuggande motivet till att Sverige skall föra en generös, tydlig och uthållig politik på detta område är enligt motionärerna moraliskt, nämligen vår plikt att bistå människor i nöd grundat på respekten för alla människors lika värde. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att de huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik skall vara etiska. I ett antal motioner tas upp frågor om flyktingpolitiken och Sveriges förhållande till EU. Gullan Lindblad m.fl. (m) framhåller i motion Sf607 att det inför framtiden är viktigt att länderna inom EU kommer överens om en fördelning av framtida flyktingströmmar eller kostnaderna härför. Sverige måste aktivt verka för att denna fråga löses. Motionärerna anser vidare att arbetet med en gemensam asyllagstiftning måste drivas vidare på grundval av de humanitära principer som medlemsstaterna förpliktat sig till. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ett delat flyktingansvar. I motion Sf14 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om ett gemensamt europeiskt ansvar för flyktingar. Enligt motionärerna bör EU utveckla en gemensam asylpolitik så att ansvaret för flyktingströmmar fördelas mer jämnt mellan Europas stater. Politiken måste bygga på principer om ett gemensamt ansvarstagande och fördelade insatser. Detta förutsätter enligt motionärerna att flyktingpolitiken blir ett område inom unionen där majoritetsbeslut kan tillämpas. En samordning av asylpolitiken får emellertid inte innebära att de länder som har en mer restriktiv flyktingpolitik sätter normerna. Alf Svensson m.fl. (kd) anför i motion K715 att en eventuell framtida gemensam flyktingpolitik som upprättar minimiregler aldrig får accepteras av Sverige om den hindrar oss från en generös nationell hållning till flyktingmottagandet. Med denna reservation anser motionärerna att det är positivt att samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken. Det är väsentligt att samtliga EU-länder tar sitt ansvar i fördelningen av flyktingströmmar. I yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om en gemensam asylpolitik. Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf617 tillkännagivanden om att regeringen skall verka för att EU-länderna gemensamt inför en europeisk flyktingkonvention (yrkande 2) och förorda att rätten till asyl införs i Europarådets konvention om mänskliga rättigheter (yrkande 3). Detta skulle enligt motionärerna innebära ett näst intill alleuropeiskt ansvarstagande för asylsökande. Dessutom skulle medlemsländernas praxis också kunna prövas av Europadomstolen. I motion Sf623 av Berndt Ekholm m.fl. (s) framhålls det positiva i att asylfrågorna förs över från tredje pelaren till första pelaren. Detta innebär enligt motionärerna att placeringen av dessa frågor inte varit tillfredsställande. Det är dock mycket viktigt att innehållet i denna överföringsprocess sprids till allmänheten för att möjliggöra en debatt om olika lösningar och lämpliga svenska positioner. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om behovet av informationsmaterial om flyktingpolitiken inom EU. Enligt motionärerna är det väsentligt att svensk tradition av generositet och humanitet får prägla valet av lösningar. Utvidgningen av EU gör tydlighet i ställningstagandena än mer angelägen. Flyktingpolitiken får inte urvattnas till följd av att ett antal nya stater beviljas medlemskap. Frågor om mänskliga rättigheter och rättssäkra beslutsformer får inte bli föremål för kompromisser. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om riktlinjer inför förhandlingarna. Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) begär i motion U702 yrkande 2 ett tillkännagivande om bättre samordning av de nordiska ländernas flyktingpolitik. Enligt motionärerna ses flyktingpolitiska frågor i de nordiska länderna som en rent nationell angelägenhet, men det flyktingpolitiska samarbetet har dock stärkts mellan länderna genom bildandet av samrådsgruppen för flyktingfrågor (NSHF). Nordiska utlänningsutskottet har enligt motionärerna behandlat ett medlemsförslag om flyktingpolitik och därvid föreslagit att Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att bl.a. aktivt verka för ytterligare samordning av regelverk och asylpraxis i syfte att få en bättre ansvarsfördelning för flyktingar i Norden. Utskottet tar i detta sammanhang också upp ett motionsyrkande om den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av flyktingströmmar. Johan Lönnroth m.fl. (v) framhåller i motion Sf13 att det beträffande vapenhandeln finns viktiga ekonomiska intressen som gör att effektiva restriktioner inom området är svåra att genomföra. Enligt motionärerna är också den svenska regeringen diskret när det gäller att påvisa de samband som finns mellan vapenexporten och uppkomsten av väpnade konflikter med åtföljande flyktingströmmar. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets ställningstagande I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv angavs att den svenska migrationspolitiken måste vara human, tydlig och konsekvent, och att detta förutsätter en helhetssyn. I denna helhetssyn skall ingå respekten för de mänskliga rättigheterna, internationell och global samverkan, förebyggande insatser, aktiv migrationspolitik i EU och närområdet, förutsättningarna i Sverige samt återvandringsperspektiv. I utskottets betänkande 1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av avgörande betydelse för en human migrationspolitik, och utskottet noterade särskilt att regeringen därvid betonat värn om asylrätten som en viktig del. De angivna grunderna för den svenska migrationspolitiken och hur dessa närmare utvecklades i propositionen får anses tillgodose de uppfattningar som kommer till uttryck i motionerna Sf607 yrkande 1 och Sf617 yrkande 1. Utskottet avstyrker de nämnda motionerna. I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen att förutsättningarna har minskat för Sverige och andra europeiska stater att driva en annan migrationspolitik än den som förs av flertalet länder i regionen. EU- medlemskapet innebär inte någon grundläggande förändring i detta hänseende men medför att den nationella migrationspolitiken måste utformas i samverkan med EU och delvis som en del av dess politik. En utgångspunkt för utformandet av EU:s framtida migrationspolitik är enligt regeringen att alla medlemsstater slutit upp kring Europakonventionen och flyktingkonventionen. I propositionen angavs att harmoniseringen av tillämpningen av kriterierna för att fastställa flyktingstatus är en förutsättning för en fortsatt harmonisering av medlemsstaternas flyktingpolitik. Sverige vill enligt regeringen medverka till att de vägledande principerna vidareutvecklas och förverkligas. Sverige skall bl.a. verka för att asylpolitiken värnas och att respekt för andra mänskliga rättigheter också utgör grunden i den framtida gemensamma politiken. De viktigaste målsättningarna är enligt regeringen att undanröja orsakerna till flykt och påtvingad migration, att ge skydd till skyddsbehövande - i närregionen eller på andra håll i världen, att åstadkomma en bättre ansvarsfördelning mellan länder och att finna effektivare åtgärder mot organisatörerna av illegal invandring. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att något tillkännagivande med anledning av motionerna Sf14 yrkande 2, Sf607 yrkande 3, Sf617 yrkandena 2 och 3 samt K715 yrkande 15 inte är påkallat. Om Amsterdamfördraget godkänns innebär detta bl.a. att asyl- och invandringsfrågorna förs över från det mellanstatliga samarbetet i tredje pelaren till gemenskapsarbetet i första pelaren. Detta innebär bl.a. att rådet får befogenhet att reglera vilken medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan och bestämma miniminormer för mottagandet av asylsökande och för när tredjelandsmedborgare skall betraktas som flyktingar och beviljas flyktingstatus. Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer att sprida information till allmänheten om den flyktingpolitik som förs inom EU. Att Sverige inför EU:s utvidgning intar positioner när det gäller flyktingpolitiken som är förenliga med Sveriges traditionella syn på bl.a. mänskliga rättigheter tar utskottet för givet. Vidare kan nämnas att de länder som ansökt om medlemskap i EU har anslutit sig till Europakonventionen. Något tillkännagivande bör mot bakgrund av det anförda inte göras med anledning av motion Sf623. Vad gäller det nordiska samarbetet framgår av regeringens skrivelse att det finns ett organiserat samarbete mellan de nordiska länderna i frågor som rör invandringen. Något tillkännagivande med anledning av motion U702 yrkande 2 finner utskottet inte påkallat. Vad avser den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av flyktingströmmar vill utskottet hänvisa till utrikesutskottets betänkande 1996/97:UU6 om krigsmaterielexport. Med anledning av ett motionsyrkande om ökad kontroll av den internationella vapenhandeln anförde utrikesutskottet bl.a. att regeringen lägger ned ett betydande arbete för att åstadkomma en begränsning och en förbättrad kontroll av den internationella handeln med krigsmateriel, och utrikesutskottet utgick från att så skall ske även fortsättningsvis. Socialförsäkringsutskottet vill tillägga att regeringen i den migrationspolitiska propositionen betonar att migrationspolitiken omfattar flykting-, invandrar-, invandrings- och återvandringsfrågor och att dessa frågor också är delar av utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken. I detta sammanhang betonades vidare att EU:s handelspolitik har en särskild betydelse. Enligt regeringen bör denna liksom biståndspolitiken ta hänsyn till de fattiga ländernas intressen och särskilt strävan att påverka den internationella vapenhandeln. Utskottet kan konstatera att det från svensk sida pågår ansträngningar i syfte att begränsa den internationella vapenhandeln och avstyrker motion Sf13 yrkande 1.
Gränskontrollfrågor
Skrivelsen I skrivelsen uppges att arbetet med utkastet till den yttre gränskontrollkonventionen (YGK) ännu inte är avslutat då ett fåtal frågor återstår som visat sig svåra att lösa. Det gäller främst den territoriella tillämpningen samt frågor om EG-domstolens eventuella roll. Under år 1997 har en guide för effektiva metoder för personkontroll vid de yttre gränserna tagits fram. Detta dokument har överlämnats till ansökarländerna. CIREFI (Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör gränspassage och invandring) har som mål att samla in, utbyta och vidarebefordra information samt att sammanställa dokumentation om alla frågor som rör gränspassage och invandring. Syftet med ett sådant informationsutbyte är att underlätta samordning mellan berörda organ och harmonisering av medlemsstaternas praxis, politik och lagstiftning när det gäller gränspassage och invandring. Vidare uppges i skrivelsen att gränskontrollfrågor diskuteras inom Schengensamarbetets arbetsgrupp för gränsfrågor. Gruppen avhandlar huvudsakligen övervakningen av Schengens yttre gränser och genomförandet av Schengenkonventionen.
Motioner I motion Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att Invandrarverkets ansvar för invandringspolitiken har utökats genom att verket övertagit arbetsuppgifter från polisen. Enligt motionärerna synes det som om polisen inte prioriterar inresekontrollen vid gränserna. Effekterna av detta kommer enligt motionärerna till uttryck i att flertalet asylansökningar görs efter inresan. Det är därför av vikt att regeringen antingen ger polisen i uppdrag att prioritera inresekontrollen eller överför befogenheter till Invandrarverket att ansvara för detta. I yrkande 2 begärs förslag från regeringen om en effektivare gräns- och gatekontroll. Sigrid Bolkéus (s) begär i motion Sf606 ett tillkännagivande om en översyn av utlänningslagen så att Invandrarverket får ökade befogenheter vad avser gränskontrollen. Enligt motionären visar erfarenheterna att asylsökande fortfarande väljer att lämna in ansökan efter inresan i Sverige. Detta problem kan motverkas om Invandrarverket i likhet med tullmyndigheten och kustbevakningen får befogenheter när det gäller gränskontroll. Att t.ex. beslut om avvisning med omedelbar verkställighet till första asylland endast förekommit i fem ärenden på Arlanda under andra kvartalet i år visar att det brister i gatekontrollen. Polisen säger sig vara underbemannad på Arlanda och Invandrarverkets personal har ingen rätt att genomföra gatekontroller. Invandrarverket är den centrala myndigheten i utlänningsärenden och besitter kunskap och information. Naturligtvis skall polisen sköta gränskontrollen men Invandrarverket bör efter samråd med berörd polismyndighet få göra stickprovskontroll vid inomnordisk gräns och gatekontroll vid utomnordisk gräns.
Utskottets ställningstagande Bestämmelser om kontroll i samband med inresa (yttre gränskontroll) och utresa finns i 5 kap. utlänningslagen. Enligt dessa bestämmelser skall vid inresa eller utresa en utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten, om inte annat följer av föreskrifter som regeringen har meddelat. Den inre gränskontrollen regleras i huvudsak av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlännings- lagen. En utlänning som vistas i Sverige får underkastas vissa kontrollåtgärder under förutsättning att det finns anledning anta att han saknar rätt att uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till kontroll. I samband med förhandlingarna om medlemskap i EU förklarade Sverige sig berett att acceptera regelverket beträffande personers fria rörlighet och Unionsfördragets artiklar om samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Sverige förklarade också att vi önskar medverka till att förverkliga den fria rörligheten för personer enligt EG-fördragets artikel 7a. Denna fria rörlighet för personer har ännu inte förverkligats. Bl.a. beror detta på att det finns en oenighet mellan EU:s stater angående huruvida den fria rörligheten skall vara förbehållen endast medborgare i medlemsländerna eller omfatta även andra länders medborgare när de väl passerat kontrollen vid yttre gräns. Förhandlingar pågår om en yttre gränskontrollkonvention (YGK). För närvarande behandlar riksdagen proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet. I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till Schengensamarbetet, dvs. tillträda det s.k. Schengenavtalet, den s.k. Schengenkonventionen och ett tilläggsprotokoll till denna samt samarbetsavtalet mellan Schengenstaterna å ena sidan och Norge och Island å andra sidan. Yttre gränser i Schengenkonventionens mening är alla Schengenstaters land- och sjögränser samt flygplatser och hamnar som enligt konventionen inte räknas som inre gräns. Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om hur kontrollen av de yttre gränserna skall ske. Kontrollen skall genomföras enligt gemensamma principer, inom ramen för respektive stats egna lagar och med hänsyn till de övriga staternas intressen. Regeringen anför i propositionen att en förutsättning för Sveriges inträde som operativ medlem i Schengensamarbetet, vilket är planerat till år 2000, är att den svenska yttre gränskontrollen då har byggts upp till en nivå som svarar mot Schengenkonventionens krav. I propositionen redovisar regeringen polisens, tullens och kustbevakningens roll i den yttre gränskontrollen samt vilka krav och behov av förändringar Schengensamarbetet ställer på dessa myndigheter. I betänkandet Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden (SOU 1997:128) anförs att många av de uppgifter och handlingar som är erforderliga i verkställighetsarbetet inte sällan är svåra att säkra om utlänningen ger in sin ansökan om uppehållstillstånd en tid efter ankomsten till Sverige. I betänkandet anges att Invandrarverket uppgett att 60-70 % av alla ansökningar om uppehållstillstånd görs inne i landet i stället för vid gränsen. Utredaren anser mot bakgrund härav bl.a. att Invandrarverket tillsammans med polisen bör utarbeta gemensamma arbetsformer och rutiner som kan bidra till att fler ansökningar om uppehållstillstånd görs i omedelbar anslutning till inresan. Utredaren hänvisar även till att Verkställighetsutredningen i sitt betänkande SOU 1995:55 har föreslagit s.k. gatekontroll, som framför allt medför bättre möjligheter att säkerställa uppgifter om resvägen till Sverige, vilket har betydelse för bl.a. frågan om utlänningen skall återsändas till sitt hemland eller till första asylland. Utredaren anser det angeläget att genomföra ett förslag om gatekontroll i vart fall vid de större internationella flygplatserna. Ansvaret för denna kontrollverksamhet bör enligt utredaren vila på polisen, men det är angeläget att finna former för samarbete med Invandrarverket. Frågor om gränskontroll har också uppmärksammats av Invandrarverket. Verket har i en skrivelse den 1 september 1997 till Utrikesdepartementet hemställt om en översyn av utlänningslagstiftningen så att verkets personal får möjlighet att självständigt besluta om och genomföra gatekontroll m.m. Sedan den 1 oktober 1997 har Invandrarverket tagit över ansvaret för att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd och även göra den s.k. grundutredningen som sker vid ansökningstillfället, något som tidigare ankom på polisen. Ett viktigt motiv till att ge Invandrarverket ansvaret för grundutredningen var att effektiviteten i asylprövningen då skulle förbättras. Frågan berördes i utskottets betänkande 1996/97:SfU5. Utskottet framhöll där att det var en stor fördel ur utredningssynpunkt att de som skulle fatta beslut i ett asylärende får den första kontakten med sökanden redan vid grundutredningen. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet dela motionärernas uppfattning att det är väsentligt att en effektiv gränskontroll kan upprätthållas. Utskottet vill också nämna att utskottet i sitt yttrande 1997/98:SfU3y över Schengenpropositionen uppmärksammat justitieutskottet på Invandrarverkets roll i gränskontrollsammanhang. Överväganden om Invandrarverkets roll vid gränskontroll pågår också inom Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen därvid tillse att Statens invandrarverk får sådana befogenheter i gränskontrollsammanhang så att det i större omfattning än vad som nu sker blir möjligt att redan vid gränspasseringen kontrollera utlänningars inresa. Rättssäkerheten måste därvid garanteras. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionerna Sf607 yrkande 2 och Sf606 som sin mening ge regeringen till känna.
Den svenska utlänningslagstiftningen
Inledning I den förut nämnda propositionen 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv lade regeringen bl.a. fram förslag till omfattande ändringar i utlänningslagen. Förslagen, som grundade sig på ett betänkande från den parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska kommittén, behandlades av riksdagen under hösten 1996 (bet. 1996/97:SfU5) och antogs av riksdagen i december samma år (rskr. 1996/97:80). Den nya lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade bestämmelser när det gäller skydd för flyktingar genom att Genèvekonventionen givits en vidare tolkning, de förutvarande begreppen de facto-flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur lagen och ersatts med preciserade regler för vilka utöver konventionsflyktingar som skall få skydd, precisering av anhörigbegreppet vid invandring, förstärkning av rättssäkerheten genom ett ökat inslag av muntlig handläggning i asylprocessen och vidgade möjligheter att överklaga avslag på ansökningar om uppehållstillstånd. Vidare har utlänningslagen kompletterats med en portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn Utskottet kommer nedan under olika avsnitt att behandla ett antal mo- tionsyrkanden som rör utlänningslagen och dess tillämpning. Ett stort antal av dessa yrkanden är likadana eller snarlika sådana som behandlades i ovannämnda betänkande SfU5.
Skyddsbehövande
Gällande ordning
Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 § en utlänning som befinner sig utanför det land, som han är medborgare i, därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Det sagda gäller oberoende av om förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om dessa inte kan antas bereda trygghet mot förföljelse från enskilda. Som flykting skall också betraktas den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit. Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande utlänningar i övrigt som inte har flyktingskäl men som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land som de är medborgare i föreligger enligt 3 § utlänningslagen: dels för en utlänning som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, dels för en utlänning som på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt hemland och dels för en utlänning som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner välgrundad fruktan för förföljelse. Även statslösa som befinner sig utanför det land där de tidigare har haft sin vanliga vistelseort och som på samma grunder som ovan inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill återvända dit skall anses som skyddsbehövande och ha rätt till uppehållstillstånd. Liksom enligt tidigare lagstiftning gäller att uppehållstillstånd kan vägras i vissa fall. Beträffande flykting och skyddsbehövande, förutom dem som avses i första delsatsen ovan, gäller att uppehållstillstånd kan vägras av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd. Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av brottslighet eller någon annan omständighet som hänför sig till den skyddsbehövandes person är begränsad till den kategori vars skyddsbehov är relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en miljökatastrof. Regeringen har bemyndigande att i fråga om en grupp utlänningar vars skyddsbehov är relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en miljökatastrof dels meddela föreskrifter om beviljande om permanent uppehållstillstånd, dels meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas om det behövs med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar. Det senare slaget av föreskrifter skall anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.
Motioner I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) kritiseras i vissa avseenden den asyllagstiftning som gäller fr.o.m. den 1 januari 1997. Den nya lagstiftningen innebär enligt motionärerna att färre människor med goda asylskäl kan få uppehållstillstånd i Sverige. Motionärerna menar att man såväl i den svenska som i den europeiska debatten gjort en medveten sammanblandning av flyktingar och invandrare i största allmänhet. Genom att antyda att de asylsökande i huvudsak kommer från fattiga länder har man velat skapa intryck av att de asylsökande huvudsakligen är ute efter att förbättra sin ekonomiska och sociala situation. På så sätt skapas enligt motionärerna den politiska grunden för att göra asylpolitiken till en del av den allmänna invandringspolitiken. Enligt motionärerna är regeringens skrivelse i första hand en sorglig uppräkning av beslut som försämrat situationen för många människor på flykt. Riksdagens beslut att avskaffa begreppen de facto-flykting och politiskt humanitära skäl och en insnävning av anhörigbegreppet har inneburit att flyktingpolitiken blivit betydligt mer restriktiv än vad den tidigare var och enligt motionärerna bör vara. Det är nu än mer nödvändigt att värna om asylrätten och ta sikte på den enskilda människans situation. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att värna asylrätten och att återställa den till vad som tidigare gällde. Även i motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) kritiseras många av de ändringar som genomförts i asyllagstiftningen. Enligt motionärerna var det olyckligt att riksdagen genomdrev ytterligare försämringar i asylrätten, trots att invandringsmyndigheterna redan genom en lag- och konventionsstridig rättstillämpning i stor omfattning lyckats strypa tillströmningen av skyddssökande. Motionärerna anser att det är allvarligt att det rykte som Sverige lyckats skaffa sig som en alltigenom pålitlig försvarare av de mänskliga rättigheterna nu undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Vidare kritiseras i motionen den i lagen införda bestämmelsen om skydd på grund av kön eller homosexualitet i så motto att det hade varit en väsentligt bättre lösning att bredda tolkningen av flyktingkonventionens flyktingbegrepp så att det innefattade också förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. Enligt motionärerna vinner en sådan tolkning successivt terräng och är numera etablerad i Australien, Irland, Kanada och USA. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om breddning av flyktingkonventionens begrepp så att välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet inkluderas. Motionärerna anför vidare att Invandrarverkets statistik för första halvåret 1997 visar att av alla de asylsökande som under halvåret beviljats uppehållstillstånd har endast åtta personer beviljats detta på grund av den nya regeln om skydd på grund av kön eller homosexualitet. Enligt motionärerna har Invandrarverket inte utfärdat några riktlinjer till sin personal för tillämpningen av den nya regeln. I yrkande 4 begärs därför ett tillkännagivande om att regeringen skall ge Invandrarverket i uppdrag att utarbeta sådan riktlinjer. Även i motion Sf618 av Lars Fremling m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om en tolkning av flyktingkonventionen så att denna innefattar personer som förföljs på grund av kön eller homosexualitet. På så sätt kan Sverige enligt motionärerna bli ett exempel för andra länder inom ramen för den samordning som sker på flyktingpolitikens område mellan EU-länderna. Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) framhåller i motion Sf619 att det är viktigt att Sverige på alla sätt söker hjälpa till vid flyktingsituationer i hemlandet men att detta inte får innebära att vi anser oss ha rätt att vägra personer skydd när de tagit sig till Sverige. Motionärerna vill därför värna om artikel 14 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna (yrkande 2). Motionärerna anser dessutom att rätten att få stanna i Sverige som de facto-flykting skall återinföras (yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att de asylsökande från f.d. Jugoslavien som kommit hit för lång tid sedan bör få uppehållstillstånd i Sverige om inte synnerliga skäl talar emot detta. I motion U625 yrkande 6 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att de kosovoalbaner som sökt Sverige som första asylland skall få stanna här för gott med anledning av de omständigheter som råder i Kosovo.
Utskottets ställningstagande I två motioner framförs en mer generell kritik mot många av de ändringar i utlänningslagen som riksdagen beslöt om med anledning av den migrationspolitiska propositionen. Beträffande skälen för förslagen erinrade regeringen i propositionen om att kritik från skilda utgångspunkter hade riktats mot den svenska asylpolitiken under flera år. Den svenska tolkningen av flyktingkonventionen hade ansetts vara alltför snäv. Skyddsregeln för de facto- flyktingar, vilken i stort sett saknade motsvarighet i andra länders lagstiftning, hade ansetts alltför vag och på en gång för vid och för snäv. Även den särskilda skyddsregeln för krigsvägrare var unik för Sverige och ansågs av många inte nödvändig, eftersom ett tillräckligt skydd i regel kunde erbjudas inom ramen för övriga delar av asylbegreppet. Regeringen ansåg att mycket av kritiken varit berättigad. Den svenska asylpolitiken präglas enligt utskottets mening av humanitet och generositet. Sverige har under 1990-talet i förhållande till sin folkmängd tagit emot fler asylsökande och deras anhöriga, förutom Tyskland, än något annat land i västvärlden. Sverige har också varit pådrivande i det internationella samarbetet i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De genomförda ändringarna i asyllagstiftningen motsäger inte detta. Möjligheten till uppehållstillstånd på grund av politisk-humanitära skäl ansågs i den migrationspolitiska propositionen i princip kunna utmönstras genom de nya skyddsregler som föreslogs. I sitt betänkande 1996/97:SfU5 uteslöt dock utskottet inte att det även fortsättningsvis kan förekomma situationer där politisk-humanitära skäl utgör grund för uppehållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 § utlänningslagen. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf13 yrkande 2, Sf14 yrkande 1 och Sf619 yrkande 2. Beträffande skydd för personer som förföljs på grund av kön eller homosexualitet anförde utskottet i betänkandet 1996/97:SfU5 bl.a. följande. Så länge någon enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om att personer som förföljs på grund av kön eller homosexualitet skall tillerkännas flyktingstatus delar utskottet regeringens uppfattning att en särskild skyddsregel för dessa bör finnas som ansluter sig till flyktingkonventionen och ger samma starka skydd. Den nya skyddsregeln innebär en avsevärd förstärkning av skyddet i förhållande till vad som då gällde. Utskottet pekar också på att en sammanvägning av de olika skäl för skydd som personer inom dessa grupper kan anföra kan innebära att de kan ges flyktingstatus. Omständigheterna kan också vara sådana att de får skydd på grund av att de känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller utsättas för förnedrande behandling eller bestraffning. Utskottet vidhåller de framförda uppfattningarna och avstyrker motionerna Sf13 yrkande 3 och Sf618. Utskottet utgår från att Invandrarverket på lämpligt sätt hanterar frågan om riktlinjer för personalen med avseende på den nya bestämmelsen om skydd för dem som förföljs på grund av kön eller homosexualitet. Utskottet anser att något tillkännagivande med anledning av motion Sf13 yrkande 4 inte behövs. Beträffande utmönstrandet av begreppet de facto-flykting anförde utskottet i betänkandet 1996/97:SfU5 följande. Med det nya skyddsbegrepp som regeringen föreslagit för skyddsbehövande i övrigt delar utskottet regeringens uppfattning att skyddsregeln för de facto-flyktingar skall utmönstras ur lagstiftningen. Inom denna grupp har det enligt utskottets uppfattning funnits både personer med så starka skyddsbehov att de borde fått flyktingstatus och personer som knappast haft behov av skydd. Med den nya flyktingdefinitionen kommer en del personer som hittills betraktats som de facto-flyktingar att få skydd som konventionsflyktingar. Många kommer att hänföras under det skydd som ges till personer som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling. Utskottet vidhåller de nu framförda uppfattningarna och avstyrker motion Sf619 yrkande 3. Vad gäller de motioner vari begärts tillkännagivanden om rätt till uppehållstillstånd för olika grupper av asylsökande som kommer från länder där de lever under svåra förhållanden vill utskottet erinra om att asylprövningen skall ske efter en individuell prövning utifrån de skäl som varje sökande kan anföra för rätt till uppehållstillstånd. Utskottet avstyrker därför motionerna Sf619 yrkande 4 och U625 yrkande 6.
Uppehållstillstånd i andra fall
Gällande ordning I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall uppehållstillstånd får ges till andra personer än skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen preciserades familje- och anhörigbegreppen i lagen. Tidigare kunde också uppehållstillstånd enligt praxis beviljas en utlänning som av politisk- humanitära skäl ansågs ha rätt att bosätta sig här i landet. Genom de nya skyddsregler som infördes för andra skyddsbehövande än flyktingar avses enligt den migrationspolitiska propositionen med humanitära skäl främst dem som har renodlat humanitära skäl. Enligt nu gällande bestämmelser får uppehållstillstånd beviljas make, maka eller sambo och ogifta barn under 18 år till någon som är bosatt i Sverige eller fått uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får uppehållstillstånd ges till andra nära anhöriga som ingått i samma hushåll som en sådan person. Homosexuella förhållanden likställs med heterosexuella. Det finns också en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd till en utlänning som annars har särskild anknytning till Sverige. Det kan i sådana fall exempelvis röra sig om en person som inte tidigare är gift eller sambo med någon här i landet och som skall komma hit för att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande och som enligt den praxis som rådde före den 1 januari 1997 beviljades uppehållstillstånd. Det kan också röra sig om en nära anhörig till en som fått uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Enligt uttalanden i den migrationspolitiska propositionen skall systemet med uppskjuten invandringsprövning behållas när det gäller förhållanden där parterna känt varandra endast en kortare tid. Vid sådana förhållanden tillämpas s.k. uppskjuten invandringsprövning då uppehållstillstånd ges för sex månader i taget under de första två åren. Upphör anknytningen under den tiden skall utlänningen i normalfallet återvända hem. Undantag görs dock, t.ex. när det finns barn i förhållandet, när förhållandet upphört på grund av misshandel, när det finns risk för social utstötning vid återkomsten till hemlandet eller om den part som kommit hit på grund av anknytning har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige eller en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på annat sätt. Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel. Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas före inresan till Sverige och en ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan. Uppehållstillstånd får dock ges om det är uppenbart att utlänningen ändå skulle ha fått tillstånd om prövningen skett före inresan.
Motioner I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att familjer i dag splittras genom att en familjemedlem som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där ansöka på nytt under åberopande av anknytningsskäl. Motionärerna anser att sådana ärenden bör kunna prövas i Sverige utan att den sökande tvingas återvända till sitt hemland och i yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om detta. Motionärerna framhåller vidare att tonårsbarn som kommer till Sverige i dag inte har samma rätt som yngre barn att få ta hit sina föräldrar på anknytningsskäl. I yrkande 17 begärs därför ett tillkännagivande om att tonårsbarn skall ha samma möjligheter som yngre barn att få hit sina föräldrar genom anknytning. Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion Sf619 yrkande 11 ett tillkännagivande om att den som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning bör kunna få göra detta i Sverige och inte vara tvingad att göra detta från hemlandet. Yvonne Ruwaida (mp) begär i motion Sf624 ett tillkännagivande om anknytningsutredningar. Enligt motionären bör en person som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning kunna få uppehålla sig här i landet under den tid som utredning pågår. I ett antal motioner tas upp frågor som rör s.k. uppskjuten invandringsprövning. I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att s.k. kvinnoimport och kvinnomisshandel är ett problem som alltmer börjar att uppmärksammas. Enligt motionärerna bör sådan kvinnomisshandel i sig utgöra grund för uppehållstillstånd om det inte rör sig om ren skeninvandring. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande härom. I yrkande 14 begär motionärerna ett tillkännagivande om tro på äktenskapet. Det är enligt motionärerna inte rimligt att enskilda tjänstemän gör subjektiva bedömningar av äktheten i makars kärlek. För att ifrågasätta ett sådant förhållande bör det enligt motionärerna krävas handfasta bevis på att det rör sig om skenäktenskap. I motionerna Ju917 yrkande 15 av Ingbritt Irhammar och andre vice talmannen Görel Thurdin (c) och A803 yrkande 11 av Margareta Andersson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om den s.k. tvåårsregeln. Enligt motionärerna har regeln inneburit att många kvinnor hamnat i en tvångssituation. Av rädsla för att bli utvisade har de inte vågat bryta ett förhållande, trots att de utsatts för misshandel och övergrepp. Även om denna regel i dag används mindre restriktivt än tidigare bör det prövas om denna regel kan ändras till en ettårsregel. Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) framhåller i motion Ju901 att kvinnoimport och kvinnomisshandel är ett problem som börjat uppmärksammas alltmer. Kvinnor som misshandlas vågar av rädsla för att bli utvisade inte anmäla övergrepp. Rättsskyddet för kvinnor som kommer till Sverige genom s.k. äktenskapsförmedlingar måste förbättras. Om det inte rör sig om ren skeninvandring måste dessa kvinnor om de så önskar få rätt att stanna i Sverige. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Inger Segelström m.fl. (s) anför i motion Ju934 att den s.k. tvåårsregeln underlättat för mannen att hålla kvar en kvinna i ett förhållande som innefattar kränkningar och övergrepp genom hot om skilsmässa och att en skilsmässa kan få till följd att kvinnan utvisas ur landet. Motionärerna menar att vid bedömningen av om en kvinna skall få stanna här i landet trots att kravet på två års samlevnad inte är uppfyllt så måste hänsyn tas till om kvinnan utsatts för våld eller annan kränkande behandling av mannen. Även risken att kvinnan vid en återkomst till hemlandet kan bli förskjuten av sin familj eller av samhället måste beaktas. Enligt motionärerna bör ett klargörande av tvåårsregeln göras så att tillämpningen ger möjlighet för dessa kvinnor att få stanna kvar i Sverige. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande härom. Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anser i motion Sf619 att kvinnor som fått uppehållstillstånd på grund av anknytning och som i ett förhållande misshandlats av mannen bör få stanna i Sverige efter en separation. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Sten Tolgfors (m) begär i motion Sf602 yrkande 2 att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag som kompletterar den nuvarande lagstiftningen med en möjlighet till uppehållstillstånd för anhöriga, förutsatt att föräldrar eller andra närstående åtar sig försörjningsbördan för dem. I motion Sf607 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att personer från länder utanför Norden och EU som söker arbetstillstånd i Sverige bör få bättre möjligheter än vad som gäller i dag att erhålla uppehållstillstånd. Sådana möjligheter måste enligt motionärerna bygga på att vederbörande kan försörja sig här. I yrkande 4 begärs förslag från regeringen i enlighet med det anförda.
Utskottets ställningstagande De motioner som har väckts angående uppskjuten invandringsprövning behandlar i huvudsak de problem som kan uppstå för kvinnor som lockats till Sverige av män som sedan misshandlar dem eller på annat sätt behandlar dem illa. Den s.k. Anknytningsutredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU 1997:152). I betänkandet läggs bl.a. fram förslag som skall göra det möjligt att frångå tvåårsregeln om kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller allvarliga kränkningar i förhållandet. I januari 1997 beslöt regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté, Ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av utlänningslagen (NIPU) (dir. 1997:20). Enligt ett regeringsbeslut den 5 februari 1998 har bl.a. Anknytningsutredningens betänkande överlämnats till NIPU för beaktande. Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och att några tillkännagivanden till regeringen därför inte är påkallade med anledning av motionerna Sf14 yrkandena 5 och 14, Sf619 yrkande 10, Ju901 yrkande 2, Ju917 yrkande 15, Ju934 yrkande 13 och A803 yrkande 11. En ansökan om uppehållstillstånd får beviljas efter inresan till en nära anhörig till en här bosatt person eller en som annars har särskild anknytning till Sverige om det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. I det fall en ny ansökan om uppehållstillstånd ges in av en utlänning som befinner sig i Sverige och som skall avvisas eller utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut är den grundläggande principen att beslutet skall verkställas innan en anknytning prövas. Genom förslag i proposition 1994/95:179 skedde en viss uppmjukning i det att en bestämmelse infördes att en ny ansökan skall få beviljas om det skulle strida mot humanitetens krav att verkställa beslutet. Den nyss nämnda NIPU-kommittén skall också ta ställning till i vilken utsträckning det bör vara möjligt att få uppehållstillstånd på grundval av en ansökan som görs efter inresan och där skälen för ansökan är anknytning till Sverige. Utskottet anser även här att resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker motionerna Sf14 yrkande 12, Sf619 yrkande 11 och Sf624. I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen att rätten till familjeåterförening måste vara en självklar och grundläggande del i den svenska invandringspolitiken. Åldersgränsen för ogifta barn som önskade återförenas med sina föräldrar var tidigare enligt praxis 20 år. I propositionen bedömde regeringen det vara rimligt att denna åldersgräns sänktes till 18 år, som är den gräns som gäller i de flesta västeuropeiska länder. Det är också den svenska myndighetsåldern och det är åldersgränsen för barn enligt barnkonventionen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Sf14 yrkande 17. Frågan om krav på att försörjningen skall vara tryggad innan uppehållstillstånd beviljas för anhöriga diskuterades i den migrationspolitiska propositionen. Regeringen framhöll därvid att ett försörjningskrav för anhöriga för rätt till uppehållstillstånd skulle kräva en mycket grundlig belysning av frågan i hela dess vidd, och regeringen var därför inte beredd att lägga fram förslag om någon form av försörjningskrav. Utskottet avstyrker motion Sf602 yrkande 2. Beträffande arbetskraftinvandring anförde regeringen i den migrationspolitiska propositionen att öppenhet bör visas för de behov som vid olika tidpunkter finns inom bl.a. näringslivet. Hänsyn måste därvid tas till den ekonomiska situationen och arbetsmarknadsläget. Regeringen bedömde att den praxis som Flyktingpolitiska kommittén redovisat när det gäller övrig invandring i huvudsak var väl underbyggd och att det inte fanns skäl att föreslå några ändringar. Enligt regeringen stämmer nuvarande praxis också väl överens med de resolutioner som antagits inom EU. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motion Sf607 yrkande 4.
Adoption av vuxna och uppehållstillstånd I motion Sf602 av Sten Tolgfors (m) anförs att svensk domstol kan meddela ett beslut som innebär ett godkännande till adoption av en vuxen person. Trots detta kan Statens invandrarverk komma fram till att den adopterade inte skall erhålla uppehållstillstånd. Denna bedömning kan göras även fast den berörda domstolen vanligen inhämtar yttrande från Invandrarverket inför sitt avgörande. Enligt motionären är detta inkonsekvent. Om domstol funnit skäl föreligga att medge tillstånd till adoption av vuxen utländsk person bör detta vara tillräckliga skäl för att Invandrarverket skall medge en ansökan om uppehållstillstånd. Bedömningen av dessa ärenden bör enligt motionären ske samlat, och i yrkande 1 begärs förslag från regeringen som säkerställer att samverkan mellan berörda myndigheter sker i enlighet med det anförda. Adoption av vuxna är sällsynt förekommande och kräver liksom i övriga adoptionsärenden att domstol ger tillstånd till adoption. När det gäller adoption av en person som inte skall uppfostras av adoptanten, får tillstånd till adoption endast medges om det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som skall adopteras finns särskild anledning till adoptionen. Normalt skall det vara fråga om ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn. Adoption kan såsom anförs i motionen komma att medges av vuxen utländsk person även i de fall där vederbörande sedermera inte beviljas uppehållstillstånd. Någon ovillkorlig skyldighet för domstolen att inhämta yttrande från Invandrarverket i aktuella fall föreligger inte även om så regelmässigt sker. Det kan också framstå som svårförklarligt om en domstol först finner särskild anledning föreligga för adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan adoptanten och den adopterade och att Invandrarverket därefter vägrar uppehållstillstånd. Utskottet anser mot bakgrund härav att regeringen dels bör överväga om en ovillkorlig kommunikation bör ske mellan domstol och Invandrarverket i de nämnda fallen, dels utreda om det vid vuxenadoption av utlänning bör ske en samlad bedömning av samtliga omständigheter innefattande såväl frågan om uppehållstillstånd som adoptionsfrågan. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning och eventuella förslag i berört hänseende. Vad utskottet med anledning av motion Sf602 yrkande 1 sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kostnaderna för asylpolitiken Sten Andersson (m) begär i motion Sf601 att regeringen redovisar de totala kostnaderna och intäkterna för flyktingpolitiken fr.o.m. år 1985. Enligt motionären visar ett antal utförda attitydundersökningar att svenska folket är kritiskt till den förda flyktingpolitiken, och många menar bl.a. att den är för dyr. Ett klarläggande av såväl kostnaderna som intäkterna av flyktingpolitiken skulle därför enligt motionären vara av värde. Utskottet vill nämna att i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) av Jan Ekberg, biträdande professor i nationalekonomi, och Lars Andersson, ekon. dr. i nationalekonomi (Invandring, sysselsättning och ekonomiska effekter, Ds 1995:68) har frågor om kostnader för invandringen belysts. Utskottet finner inte anledning för riksdagen begära en redovisning för flyktingpolitikens kostnader och intäkter fr.o.m. år 1985. Utskottet avstyrker motion Sf601.
Asylsökande och inskrivning i försäkringskassa I motion Sf271 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om att asylsökande förvärvsarbetande skall registreras hos försäkringskassan i enlighet med de bestämmelser som gäller för övriga skatte- och avgiftsbetalare. Motionären framhåller att trots att en asylsökande förvärvsarbetar och betalar skatt och avgifter kan denne inte bli inskriven i försäkringskassan. Detta innebär att utlänningen vid sjukdom inte är berättigad till sjukpenning och inte heller kan uppbära föräldrapenning. Enligt gällande bestämmelser kan en utländsk medborgare skrivas in i en allmän försäkringskassa först när han beviljas permanent uppehållstillstånd eller uppehållstillstånd för ett år eller längre tid eller beviljas ett uppehållstillstånd som i annat fall kan ligga till grund för folkbokföringen. Således gäller för alla utomnordiska medborgare, även icke asylsökande som t.ex. feriearbetare och studerande, att inskrivning i försäkringskassa inte kan ske om vistelsen varar eller är avsedd att vara kortare tid än ett år. I betänkandet En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) föreslås att den personkrets som skyddas av svensk socialförsäkring skall utvidgas till att omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även personer som arbetar här under sådana förhållanden att de inte kan anses bosatta här. Utvidgningen föreslås ske genom att socialförsäkringen delas i två delar, varav en del grundas på bosättning här i landet och en del blir beroende av arbete här i landet. Den tillkommande personkretsen blir således enligt förslaget försäkrad för sådana förmåner som är beroende av arbete här i landet. Det rör sig då huvudsakligen om försäkringar för inkomstbortfall, exempelvis sjukpenning- och föräldraförsäkring och inkomster för vilka socialavgifter redan i dag betalas. Dessa personer kommer däremot inte att vara försäkrade i den bosättningsanknutna delen av socialförsäkringen, vilken omfattar bidrag som exempelvis bostadsbidrag och kostnadsersättningar av olika slag. Ett genomförande av dessa förslag skulle tillgodose syftet med motion Sf271. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet och utskottet, som anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas, avstyrker motion Sf271.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd). Även bestämmelserna om tidsbegränsade uppehållstillstånd har ändrats fr.o.m. den 1 januari 1997. De förutvarande bestämmelserna om tidsbegränsade uppehållstillstånd till tillfälligt skyddsbehövande har nu kompletterats med en möjlighet för regeringen att i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Detta får beviljas för en sammanlagd tid av högst två år och, om ett program för att förbereda återvändandet har inletts innan dess, förlängas med högst två år. Möjligheterna för barn och föräldrar till barn att få ett motsvarande uppehållstillstånd är begränsade till att gälla barn under 18 år. Regeringens föreskrifter skall anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader. Invandrarverket har dock alltid möjlighet att välja mellan att utfärda ett tidsbegränsat uppehållstillstånd eller ett permanent sådant. Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 3 ett tillkännagivande om att avveckla tillfälliga uppehållstillstånd. Att tvinga flyktingar tillbaka till hemlandet efter att ha tillbringat åtskilliga år här i landet är enligt motionärerna både inhumant och ohanterligt. Däremot kan det i situationer med massflykt vara lämpligt att, efter regeringsbeslut, bevilja personer från ett visst område ett tillfälligt uppehållstillstånd. Av rättssäkerhetsskäl bör sådana beslut inte omfatta längre tid än två. Förlängning med sex månader högst två gånger bör dock kunna ske i vissa fall. Utskottet, som inte är berett tillstyrka en avveckling av möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för viss tid eller att ändra de nyligen beslutade reglerna om tidsbegränsade uppehållstillstånd vid massflyktsituationer, avstyrker motion Sf14 yrkande 3.
Visering
Gällande ordning En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering om inte utlänningen har uppehållstillstånd eller är medborgare i annat nordiskt land. Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering. Visering innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss kortare tid och får ges för högst tre månaders vistelse vid varje tillfälle om inte annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar. Visering får begränsas även i övrigt och får förenas med de villkor som kan behövas. Regeringens föreskrifter om undantag från viseringsplikt m.m. finns i 2 kap. utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges för längre tid än tre månader, dock högst ett år, om det föreligger särskilda skäl för det. Sveriges anslutning till EU har inneburit att Sverige fått införa viseringskrav för medborgare i ytterligare några stater. En svensk anslutning till det s.k. Schengensamarbetet kommer att medföra att medborgare i fler stater kommer att bli viseringsskyldiga.
Motioner I motion Sf14 yrkande 16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om viseringspolitiken. Om den normala viseringspolitiken för släktbesök gjordes mer generös skulle enligt motionärerna många anhöriga, som t.ex. föräldrar till utländska barn som är bosatta här, inte behöva ansöka om uppehållstillstånd för att få en möjlighet att träffa sina barn. Thomas Julin m.fl. (mp) begär i motion Sf604 ett tillkännagivande om en parlamentarisk kommitté som ser över reglerna för besökstillstånd för anhöriga och turister. Motionärerna anser att den praxis som Invandrarverket tillämpar när det gäller att bevilja visum för personer från s.k. u-länder och länder där det råder oroligheter inte är rimlig. Möjligheterna för människor från sådana länder att besöka anhöriga i Sverige måste förbättras.
Utskottets ställningstagande Beträffande viseringspolitiken när det gäller släktbesök m.m. anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 med anledning av några motioner att när det gäller besök av släktingar och besök av kommersiella och kulturella skäl har regeringen understrukit vikten av att viseringskrav inte i onödan försvårar detta. Vikten av att sådana förbindelser underlättas måste alltid vägas in när viseringsansökningar prövas. Vidare erinrades om att det ankommer på Invandrarverkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets beslut i ärenden om visering och om att representanter för fem riksdagspartier ingår i styrelsen. Utskottet ansåg att dessa uttalanden och den möjlighet att förlänga viseringstiden till ett år som införts år 1995 tillgodosåg motionerna. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionerna Sf14 yrkande 16 och Sf604.
Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut
Gällande ordning I 4 kap. utlänningslagen anges under vilka förhållanden utlänning får avvisas eller utvisas ur landet. De formella grunderna för avvisning, bl.a. att utlänningen inte har pass, visering eller uppehållstillstånd eller erforderligt arbetstillstånd, anges i 1 §. Någon tidsgräns för avvisning på sådana grunder finns inte. De materiella grunderna, t.ex. att det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel, finns i 2 §. Avvisning i dessa fall får inte ske senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige och inte om han eller hon har visering eller uppehållstillstånd. Invandrarverket skall pröva ärendet om avvisning om utlänningen söker asyl här eller utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre månader efter ankomsten när frågan väcks om utlänningens avvisning. Har den centrala utlänningsmyndigheten i annat nordiskt land begärt att utlänningen skall avvisas skall även denna fråga prövas av Invandrarverket. I andra fall skall polismyndigheten pröva frågan om avvisning, men skall överlämna ärendet till Invandrarverket om myndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske. En utlänning får utvisas om han eller hon uppehåller sig här efter det att uppehållstillståndet löpt ut eller återkallats. Även dessa beslut fattas av Invandrarverket. Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller uppehållstillståndet återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, skall samtidigt beslut om avvisning eller utvisning meddelas om inte särskilda skäl talar mot detta. När frågan om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om utlänningen på grund av reglerna om verkställighet inte kan sändas till ett visst land eller det annars finns särskilda hinder mot att avgörandet verkställs. I avvisnings- eller utvisningsbeslutet skall ges de anvisningar om verkställigheten som prövningen föranleder. Bestämmelser om verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut finns i 8 kap. utlänningslagen. Enligt 1 § får en avvisning eller utvisning aldrig verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan fara. Denna bestämmelse fick sin nuvarande utformning i och med lagändringarna som trädde i kraft den 1 januari 1997 och innebar en anpassning till Europakonventionen. Finns inte ovan nämnda hinder mot verkställigheten skall utlänningen sändas till sitt hemland eller, om möjligt, till det land från vilket han eller hon kom till Sverige. Går inte detta eller finns det andra särskilda skäl får utlänningen i stället sändas till något annat land. Invandrarverket får förordna att verkets beslut om avvisning får verkställas även om det inte vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund. Beslut om omedelbar verkställighet får meddelas senare än tre månader efter den första ansökan om uppehållstillstånd efter ankomsten till landet bara om synnerliga skäl talar för detta. Ett beslut om avvisning eller utvisning anses verkställt om utlänningen lämnat landet och beslutet vunnit laga kraft. Andra beslut än sådana som meddelats av allmän domstol preskriberas om beslutet inte har verkställts inom fyra år efter det att det vunnit laga kraft. Har utlänningen inte kunnat anträffas för verkställighet inom fyraårstiden och frågan om verkställighet kommer upp därefter, skall beslutet anses verkställt genom att utlänningen lämnat landet och beslutet har vunnit laga kraft, om inte annat visas.
Motioner Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 15 ett tillkännagivande om en barmhärtighetsprincip vid avvisning. Enligt motionärerna finns det grupper av personer som sedan lång tid tillbaka fått avvisningsbeslut, men besluten har inte gått att verkställa eftersom hemlandet vägrar att ta emot dem. Undersökningar har enligt motionärerna visat att det inom dessa grupper föreligger höga tal för psykisk ohälsa och självmordsförsök. Om avvisning i dessa fall inte går att verkställa bör uppehållstillstånd beviljas. I motion U626 yrkande 6 av Eva Zetterberg m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att Iran fortfarande är en riskfylld plats för politiskt oppositionella och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar av människor som flytt från Iran av politiska eller religiösa skäl torde upphöra. Utvisning av sådana personer innebär enligt motionärerna livsfara för dem. I motion Sf617 yrkande 5 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om att en avvisning som huvudregel inte bör ske efter fyra år även om flyktingarna gömt sig. Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion Sf619 yrkande 9 ett tillkännagivande om att gömda flyktingar efter tre år skall erhålla permanent uppehållstillstånd. I motion So304 yrkande 3 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs ett tillkännagivande om att inga utvisningar får ske under pågående medicinsk behandling och terapi. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att vanlig legitimerad medicinsk expertis skall kunna fatta beslut om en utvisning går att genomföra eller inte samt att förtroendeläkarfunktionen inom Invandrarverket avskaffas.
Utskottets ställningstagande Beträffande hinder för verkställighet när ett land inte tar emot sina egna medborgare anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 att utskottet utgick från att regeringen var väl informerad om när sådana hinder föreligger. Eftersom det enligt Europakonventionen innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna att vägra en medborgare att komma till sitt land, fanns det enligt utskottet anledning för regeringen och de tillämpande myndigheterna att särskilt uppmärksamma den besvärliga situation som uppkommer även för den som skall avlägsnas. Utskottet vidhåller de framförda uppfattningarna och anser med hänvisning till det anförda att motion Sf14 yrkande 15 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida. Ett förbud mot verkställighet finns som framgått ovan för verkställighet till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. En individuell bedömning om nämnda verkställighetshinder föreligger sker i varje enskilt fall och mot bakgrund härav avstyrker utskottet motion U626 yrkande 6. Preskriptionstiden för avvisnings- och utvisningsbeslut förlängdes från två till fyra år i samband med att den nuvarande utlänningslagen infördes. Ändringen gjordes mot bakgrund av att det blivit allt vanligare att utlänningar höll sig undan under långa tider. Efter en preskription av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut behöver utlänningen fortfarande ha tillstånd att stanna här. Om ett sådant tillstånd skall ges eller inte måste bedömas med hänsyn till omständigheterna i de enskilda fallen. Utskottet avstyrker motionerna Sf617 yrkande 5 och Sf619 yrkande 9. Förbud mot verkställighet under pågående terapi bör inte regleras i lag, utan frågan om verkställighet skall ske eller inte i de enskilda fallen måste avgöras av de tillämpande myndigheterna. Huruvida avvisning eller utvisning går att genomföra skall således heller inte avgöras av läkare utan av de myndigheter som har att tillämpa de bestämmelser som gäller härvidlag. Förtroendeläkarens funktion är enbart rådgivande. Deras yttranden utgör en del av beslutsunderlaget när den beslutande myndigheten avgör ärendet. Förtroendeläkarnas uppgift är i huvudsak att göra bedömningar av den befintliga medicinska utredningen i ett ärende. Deras yttrande bör inhämtas endast när redan ingivna intyg ger anledning till tveksamhet. Sådan kan uppkomma t.ex. om intyget är svårbegripligt, om dess slutsatser ter sig bristfälligt motiverade eller om slutsatserna står i strid mot innehållet i andra intyg eller kan betvivlas mot bakgrund av myndighetens egen kunskap om ärendet. Mot bakgrund härav avstyrker utskottet även motion So304 yrkandena 3 och 4.
Rättssäkerhet
Överklagande av beslut Invandrarverkets beslut i fråga om avvisning eller utvisning samt om avslag på en ansökan om uppehållstillstånd får överklagas av utlänningen till Utlänningsnämnden. Avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som görs före inresan till Sverige kan numera också överklagas till Utlänningsnämnden. Utskottet behandlar i detta sammanhang motion Sf603 av Marietta de Pourbaix- Lundin (m). Motionären begär förslag från regeringen innebärande att överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så att reell likhet inför lagen skall gälla inom rättssystemet. I motionen anförs att en asylsökande i dag kan få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut prövat i princip hur många gånger som helst, låt vara att nya skäl skall ha tillkommit. Enligt motionären innebär detta risker för att sådana skäl mer eller mindre konstrueras, i synnerhet som alternativet i många fall kan vara traumatiskt. Utskottet, som konstaterar att NIPU har i uppdrag att bl.a. utreda en ny instans- och processordning vid tillämpning av utlänningslagstiftningen, anser att detta arbete bör avvaktas och avstyrker motion Sf603.
Vilandeförklaring av ärenden Någon bestämmelse att ärenden kan vilandeförklaras finns inte i utlännings- lagen. I den migrationspolitiska propositionen framhölls att det främst är två orsaker som föranleder myndigheterna att låta utlänningsärenden ?vila?. Det första är att prövningen skjuts upp av en viss asylgrupps ärenden i avvaktan på att situationen i dess hemland skall klarna. Detta förfarande kan förekomma hos såväl Invandrarverket och Utlänningsnämnden som regeringen. Den andra omständigheten karakteriseras av att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden har överlämnat ett ärende till regeringen för avgörande. Myndigheterna låter då regelmässigt ärenden som inrymmer samma problematik som det överlämnade ärendet ?vila? i avvaktan på regeringens vägledande uttalanden. Regeringen anförde i den migrationspolitiska propositionen att förfarandet i det första fallet inte kan klandras ur förvaltningsrättslig synpunkt, eftersom det är uppenbart att förvaltningslagens krav på snabb handläggning inte innebär att ett ärende skall avgöras innan utredningen i ärendet är fullständig. Enligt regeringen får dock detta inte drivas så långt att ärenden tillåts ?vila? under en längre tid i förhoppning om att förhållandena i ett visst land skall förbättras, så att de asylsökande kan återvända dit. Å andra sidan måste enligt regeringen beaktas att det kan vara svårt för myndigheterna att omedelbart få fram tillförlitlig information om förhållanden som rör vissa stater, varför en viss tidsförskjutning vid handläggningen av sådana ärenden måste godtas. I det andra fallet framhöll regeringen att anledningen till att den har en prejudikatbildande roll är att det finns utlänningsärenden av sådan natur att de bör bli föremål för politiska ställningstaganden. Regeringen kan därför inte fullt ut jämföras med en domstolsinstans, vars prejudicerande avgöranden underinstanserna inte inväntar innan de avgör liknande mål. Vidare anförde regeringen att i frågan om en bestämmelse skall införas i utlänningslagen om vilandeförklaring var regeringens uppfattning att förslaget i propositionen om att regeringen i högre grad skall styra rättstillämpningen genom förordningar har stor betydelse. Att regeringen fortsättningsvis kommer att handlägga endast ett mindre antal ärenden torde nämligen få till följd att myndigheternas behov av att skjuta upp ärenden i avvaktan på ett vägledande avgörande från regeringen kommer att minska avsevärt. Inte heller för den kategori ärenden där uppskovet beror på att prövningsmyndigheterna avvaktar att förhållandena i de asylsökandes hemländer skall klarna kunde regeringen se ett behov av en bestämmelse om vilandeförklaring. Till bilden hörde här enligt regeringen den vidgade möjlighet som föreslogs i propositionen att meddela tidsbegränsade uppehållstillstånd i massflyktssituationer. Genom att regeringen bemyndigas att utfärda föreskrifter om dessa tillstånd kommer myndigheterna att få vägledning rörande vilka ärenden som lämpar sig för sådana tillstånd. I motion Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om vilandeförklaring och väntetider. Enligt motionärerna bör en asylsökande som inte inom två år fått ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut få uppehållstillstånd. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om rätten att inom tolv månader få sin sak prövad. I betänkande 1996/97:SfU5 avstyrkte utskottet liknande motionsyrkanden med motiveringen att de föreslagna lagändringarna innebär att det i framtiden kommer att finnas mindre anledning och mindre utrymme för myndigheterna att vänta med avgöranden när situationen eller rättsläget är oklart. Utskottet kunde inte heller tillstyrka att uppehållstillstånd skall ges efter viss tid utan att myndigheterna hunnit pröva ärendet. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Sf619 yrkande 6. NIPU-utredningen har enligt direktiven när det gäller instansordningen att beskriva olika modeller för att säkerställa rättssäkerhet och snabbhet. Kommittén skall även uppmärksamma behoven av resurser samt att organisationen skall kunna ökas och minskas i storlek beroende på tillströmningen av ärenden. I avvaktan på resultatet av NIPU:s arbete avstyrker utskottet även motion Sf619 yrkande 5.
Handläggning I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen bl.a. att omständigheterna i ett utlänningsärende bör klarläggas av myndigheterna genom noggrann utredning på ett så tidigt stadium som möjligt. Tillgängliga metoder och kontakter bör därvid tas till vara och utvecklas. Handläggningen bör ske så snabbt rättssäkerheten och tilldelade resurser medger. Regeringen erinrade vidare om att utlänningsrätten reglerar frågor där myndigheternas beslut är av stor betydelse både för den enskilde och för samhället. Det är därför av stor vikt att handläggningen av sådana ärenden är rättssäker genom att besluten grundas på ett allsidigt och tillräckligt underlag. I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att myndigheterna i dagsläget hellre tycks fälla än fria. Grundtonen hos myndigheterna är enligt motionärerna misstro mot de asylsökandes uppgifter. Enligt motionärerna skall, vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd där osäkerhet i bedömningarna råder, den för den sökande gynnsammaste tolkningen gälla. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om detta. Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför i motion Sf619 att de har kunnat konstatera att Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden har behandlat personer med i princip identisk bakgrund olika när det gäller bedömningen av flyktingars asylskäl. Ett sådant förfarande är enligt motionärerna synnerligen olyckligt, och de vill därför slå vakt om den grundlagsfästa principen om allas likhet inför lagen (yrkande 1). Bedömning av enskilda asylärenden är inte sällan en grannlaga uppgift med beaktande av den komplexitet som ofta föreligger i de olika ärendena. En grundläggande rättsprincip är såsom framhålls i motionen att lika fall skall behandlas lika. Att de tillämpande myndigheterna vid sina avgöranden av de enskilda fallen iakttar denna princip anser utskottet självklart. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf619 yrkande 1 kan inte anses påkallat. I den migrationspolitiska propositionen anfördes bl.a. att frånvaron av helt tillfredsställande beslutsunderlag ibland måste leda till att en sökande får uppehållstillstånd, även om han eller hon i verkligheten saknar de skäl som anges i lagstiftningen. Det kan exempelvis finnas anledning att ifrågasätta trovärdigheten i lämnade uppgifter, men inte med den grad av säkerhet att det vid beslutstillfället går att negligera ett påstående om risk för förföljelse. Detta från rättssäkerhetssynpunkt ofrånkomliga förhållande får emellertid enligt regeringen inte leda till att man underlåter att utreda oklarheter så långt detta är möjligt och i stället beviljar uppehållstillstånd. I propositionen framhölls också att myndigheterna i ärenden om uppehållstillstånd enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer har en undersökningsplikt som gäller såväl omständigheter som talar för att bevilja en ansökan som sådana som talar däremot. Utskottet delar de framförda uppfattningarna och utgår från att de också beaktas av berörda myndigheter. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf14 yrkande 13 kan inte anses påkallad. I motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) framförs synpunkter på länderinformation i asylärenden. Enligt motionärerna finns det mycket allvarliga brister i den information om situationen i de asylsökandes hemländer som ligger till grund för besluten i asylärenden. Bristerna är av två slag. Den första gäller den bristande partsinsynen. Utlänningsnämnden grundar ofta sina beslut på ett material som hemlighålls för den asylsökande. Man motiverar ofta besluten med den svepande formuleringen: enligt vad som är känt för nämnden när det gäller förhållandena i den asylsökandes hemland. En sådan handläggning sätter naturligtvis grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel eftersom varje kritisk granskning av grundmaterialet omöjliggörs. Detta är en fråga som bör uppmärksammas av Utredningen om instans- och processordningen i utlänningsärenden. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om bristande partsinsyn vad gäller länderinformation. Ett annat problem är enligt motionärerna den frekventa användningen av ambassadrapporter och yttranden av ambassader i asylärenden. Kvaliteten på dessa yttranden varierar enligt motionärerna starkt och är inte sällan undermålig. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om det olämpliga i att använda ambassadernas rapportering i asylärenden. För att möjliggöra en kritisk debatt om ambassadernas rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna bör det ske en årlig samlad publicering av denna. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om det sist nämnda. Enligt sina direktiv skall NIPU-kommittén bl.a. föreslå hur nödvändig information för att bedöma förhållanden i olika länder bör hämtas in, bearbetas och dokumenteras. Kommittén skall även redovisa hur dessa aktiviteter kan samordnas mellan myndigheter och hur ett basinformationssystem kan skapas. Kommittén skall också pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att tillgodose krav på partsinsyn och sekretess i en eventuell tvåpartsprocess. Utskottet anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas och avstyrker motion Sf13 yrkandena 5-7.
Organiserad illegal invandring Enligt gällande bestämmelser kan den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass och de tillstånd som krävs för inresa till Sverige dömas till fängelse i högst fyra år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter. Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige döms med motsvarande straffsatser för medhjälp till brottet, om han eller hon insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som ovan nämnts. I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om smugglare. Motionärerna anför att det är förkastligt att det förekommer att människor i vinningssyfte utnyttjar asylsökandes svåra situation och utsätter dessa för livsfara vid transporter hit till landet. Det får emellertid inte blandas ihop med människor som av mer eller mindre stark övertygelse bistår asylsökande människor som är i nöd. Att av övertygelse eller av ideella skäl hjälpa en utlänning som saknar pass eller nödvändiga tillstånd att ta sig till Sverige är inte straffbart. Utskottet anser därmed att syftet med motion Sf14 yrkande 6 är tillgodosett.
Transportörer I 9 kap. 2 och 3 §§ utlänningslagen finns bestämmelser om skyldighet för transportörer att ersätta staten för kostnader för utlänningars resa till och från Sverige inklusive vissa andra kostnader. Skyldigheten inträder när utlänningen saknar pass, tillstånd för inresa och medel för hemresan. Transportören kan under vissa omständigheter befrias från betalningsskyldighet. Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf14 att de reseföretag som transporterar asylsökande aldrig får tvingas att utföra myndighetsuppdrag som att pröva vederbörandes rätt att i Sverige söka asyl. Alla former av sanktioner mot transportörer som inte granskar resehandlingar avvisas bestämt av motionärerna. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att transportörer aldrig skall få utföra myndighetsuppgifter som att granska resandes handlingar. Någon uttrycklig skyldighet för transportörer att kontrollera en utlännings resedokument finns inte. Riksdagen behandlar för närvarande proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet vari föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till detta samarbete. I Schengenkonventionens artiklar 26-27 finns bestämmelser om s.k. transportöransvar. I dessa artiklar åläggs Schengenstaterna att i sin nationella lagstiftning införa motsvarande bestämmelser. Enligt artikel 26 skall bl.a. transportören vara skyldig att kontrollera att en utlänning som transporteras sjö- eller luftvägen har de resedokument eller viseringar som erfordras för inresa i Schengenområdet. I den nämnda propositionen gör regeringen bedömningen att de nuvarande bestämmelserna om transportöransvar får anses uppfylla Schengenkonventionens krav. De svenska bestämmelserna på området har presenterats och noga övervägts under Sveriges förhandlingar om anslutning till Schengensamarbetet. Någon kritik riktades inte i det läget mot den svenska lagstiftningen. Regeringen pekar samtidigt på att detta inte hindrar att det kan finnas anledning i ett senare skede, särskilt när större erfarenhet finns av konventionens praktiska tillämpning, att på nytt ta upp frågan till diskussion. Utskottet som delar regeringens bedömning av transportöransvaret avstyrker motion Sf14 yrkande 4.
Barn
Barnkonventionen I såväl den migrationspolitiska propositionen som i betänkande 1996/97: SfU5 (s. 86-105) redogjordes utförligt för barnkonventionens bestämmelser och hur dessa kan påverka barns ställning i utlänningslagen. Genom förslag i propositionen kompletterades utlänningslagen med en portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn. Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 7 ett tillkännagivande om att barnkonventionen skall inarbetas i den svenska utlänningslagstiftningen. Enligt motionärerna har vid beslut enligt utlänningslagen barnkonventionen inte någon betydelse. Beslut fattas som om konventionen inte gäller för asylsökande barn och barnfamiljer. Barnkonventionen måste därför enligt motionärerna inarbetas i den svenska utlänningslagstiftningen på samma sätt som Genèvekonventionens definition av flyktingskap nästan ordagrant överförts till utlänningslagen. I betänkande SfU5 anförde utskottet med anledning av ett likadant yrkande att Barnkommittén, vars förslag i delbetänkandet Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115) låg till grund för propositionen, har som övergripande uppdrag att behandla frågan om inkorporering av barnkonventionen i svensk lag. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till att resultatet av Barnkommitténs arbete borde avvaktas innan några uttalanden gjordes om ytterligare lagstiftning i frågan. Barnkommittén har nu lämnat sitt slutbetänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116). I betänkandet kommer kommittén till den slutsatsen att barnkonventionen inte bör inkorporeras i svensk lagstiftning. Kommittén anför därvid bl.a. att konventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och ett inte obetydligt inslag av artiklar som syftar till ett gradvist genomförande, som är svåra att direkt tolka av domstol. Barnkonventionens genomförande är en politisk process. För ett land med så omfattande barnrättslig lagstiftning som Sverige finns det enligt kommittén inte mycket att vinna på att ge barnkonventionen status av nationell lag. Viktigare är att det sker en ordentlig genomgång av att lagarna stämmer överens med konventionen och att konventionens anda beaktas i varje lagstiftningsärende. Kommittén menar att tolkningen av barnkonventionen bör göras politiskt av riksdagen, som därvid kan stifta de lagar som krävs för att rättigheterna i konventionen bäst skall slå igenom. Barnkommitténs betänkande bereds för närvarande inom Regeringskan-sliet, och utskottet, som anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas, avstyrker motion Sf14 yrkande 7.
Barn och verkställighet I den migrationspolitiska propositionen framhölls att det är angeläget att beslut om avvisning kan verkställas så snabbt som möjligt när det är uppenbart att en ansökan om asyl saknar grund. Det är i regel också för den enskilde till fördel om beslutet verkställs snabbt. När det gäller barn som kommer hit ensamma måste det självklart på ett otvetydigt sätt klarläggas att det inte finns någon grund för uppehållstillstånd innan ett ensamt barn avvisas med omedelbar verkställighet. I motion Sf617 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) motsätter sig motionärerna en migrationspolitik som leder till att familjemedlemmar avlägsnas från varandra, och de förordar därför att avvisningsbeslut som leder till familje-splittring skall inhiberas såvida inte synnerliga skäl talar mot detta. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande härom. Med anledning av motionsyrkanden om familjesplittring anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 bl.a. att det var utskottets uppfattning att myndigheterna så långt det på dem ankommer måste försöka undvika att i samband med ett verkställighetsbeslut splittra familjer där det finns barn. Samtidigt står polismyndigheten inför stora problem när någon av familjemedlemmarna håller sig undan verkställigheten eller när hela familjen inte är möjlig att avvisa till samma land. Utskottet ansåg att samhällets intresse av att upprätthålla den reglerade invandringen måste ha företräde i sådana situationer. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Sf617 yrkande 4.
Gömda barn I den migrationspolitiska propositionen anfördes att barn i familjer som håller sig undan myndigheterna regelmässigt lever i en svår situation. Detta är fallet även om barnen lever tillsammans med sina föräldrar. Regeringen ansåg att insatserna för dessa utsatta barn måste inriktas på att förhindra sådana situationer där undanhållandet blir ett led i ansträngningarna att få uppehållstillstånd. Vidare ansåg regeringen att förutsägbarhet och konse-kvens i rättstillämpningen har stor betydelse för om en asylsökande, som i bägge instanser fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd, ändå håller sig kvar i landet i förhoppning om att senare få ett sådant tillstånd. Vidare ansåg regeringen att en illegal vistelsetid inte heller fortsättningsvis vid ny ansökan om uppehållstillstånd bör få tillgodoräknas. Ett bifall måste i så fall förutsätta att risken bedöms vara synnerligen betydande för självdestruktiva handlingar av utomordentligt allvarlig natur från barnets sida, eller för att barnet allvarligt skadas i sin psykosociala utveckling, om det med tvång skickas tillbaka till hemlandet eller fortsatt lever under pressade förhållanden till följd av att det av föräldrarna hålls undan myndigheterna. I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs i yrkande 16 ett tillkännagivande om gömda barnfamiljer och uppehållstillstånd. Motionärerna anser att de barnfamiljer som fr.o.m. den 1 januari 1997 fått ett avvisningsbeslut i större utsträckning än tidigare fått sina ärenden bedömda efter vad som är barnets bästa med beaktande av den fr.o.m. nämnda tidpunkt i utlänningslagen införda portalbestämmelsen. Dessa familjers avvisningsbeslut får därför enligt motionärerna anses slutgiltiga. De som fått ett avvisningsbeslut dessförinnan har däremot inte i lika hög grad bedömts efter vad som kan anses vara till barnets bästa. Motionärerna anser därför att avvisningsbesluten för dessa bör upphävas av regeringen, och de bör erhålla uppehållstillstånd. Det faktum att det finns barn som lever gömda och utanför samhället är enligt utskottets mening utomordentligt allvarligt. Att, såsom motionärerna föreslår, generellt upphäva avvisningsbesluten för de barnfamiljer som fått sina beslut före den 1 januari 1997 kan emellertid utskottet inte tillstyrka. Insatserna bör i stället såsom anfördes i betänkande 1996/97:SfU5 ha den inriktning som Flyktingpolitiska kommittén och Barnkommittén anvisat, nämligen att samhällets insatser måste inriktas på att dels minimera antalet barn som gömmer sig, dels begränsa skadeverkningarna för de barn som drabbas, dels se till att avvisningsbesluten är väl motiverade för att skapa förståelse för att ansökningar om uppehållstillstånd avslås, när sökanden inte har tillräckliga skäl för att få stanna här i landet. Med det anförda avstyrker utskottet motion So801 yrkande 16.
Förvar Ett utländskt barn under 18 år får tas i förvar endast om det är sannolikt att barnet kommer att avvisas och att förordnande om omedelbar verkställighet kommer att meddelas eller fråga uppkommer om verkställighet av ett sådant beslut om avvisning och det finns en uppenbar risk för att barnet annars håller sig undan och därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör fördröjas. Barnet får dock inte tas i förvar om det är tillräckligt att det ställs under uppsikt. Ett barn får också tas i förvar om fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning i annat fall än ovan eller av ett beslut om utvisning, och det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt att barnet ställs under uppsikt. Uppsikt innebär att barnet är skyldigt att på vissa tider anmäla sig hos polisen på orten eller lämna från sig pass eller annan legitimationshandling eller uppfylla andra särskilda villkor. Barn får inte hållas i förvar längre än 72 timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar. Barnet får inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem, genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar. Har barnet ingen vårdnadshavare här i riket får det tas i förvar endast om det föreligger synnerliga skäl. I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att höjningen av åldersgränsen vid barnförvar till 18 år och att sådana barn inte skall kunna placeras i häkte var viktiga förbättringar. Motionärerna vidhåller dock Folkpartiets tidigare framförda uppfattning att förvar av barn i princip bör förbjudas. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om detta. I betänkande 1996/97:SfU5 fann utskottet det tillfredsställande att antalet förvar av barn minskat och att förvarstiderna då var mycket kortare än tidigare sedan reglerna om rätt att ta barn i förvar skärptes vid 1992/93 års riksmöte. Enligt utskottet fanns det, förutom höjningen av åldersgränsen, inte skäl att ändra på nuvarande regler. Genom förslag i proposition 1996/97:147 Ändringar i utlänningslagens förvarsbestämmelser godkände riksdagen att Statens invandrarverk fr.o.m. den 1 oktober 1997 övertog ansvaret från polismyndigheten för de utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen och för de lokaler där de förvarstagna skall vistas (bet. 1996/97:SfU11, rskr. 1996/97:247). I betänkandet hänvisade utskottet till det nämnda betänkandet SfU5 och anförde bl.a. att det av tillgänglig statistik från Rikspolisstyrelsen framgår att inga ensamma barn togs i förvar under år 1996. Statistiken, som endast fördes per månad, tillät inte att en beräkning på årsbasis gjordes. Under april-oktober 1996 fanns varje månad högst 4 barn i förvar. I november 1996 steg antalet till 22 barn, alla i Stockholmsområdet. Följande månad hade emellertid antalet sjunkit till 10. Utskottet, som kan konstatera att antalet barn i förvar är förhållandevis lågt, vidhåller sin tidigare intagna uppfattning att det inte finns skäl att ändra förvarsreglerna och avstyrker motion Sf14 yrkande 8.
Utredning I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om en maximal väntetid. Motionärerna framhåller att långa väntetider vid ansökan om uppehållstillstånd och den osäkerhet detta medför är skadlig, i synnerhet för barnfamiljer. Det bör därför finnas en spärr mot att asylutredningar drar ut på tiden. Särskilt viktigt är detta när det gäller familjeåterförening. Om inte myndigheterna kan fatta beslut inom rimlig tid bör enligt motionärerna permanent uppehållstillstånd beviljas. Liknande synpunkter förs fram i motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), och i yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om bättre hänsynstagande till barn vid asylutredningar. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt med hög rättssäkerhet och kort handläggningstid och att detta är än viktigare då det förekommer barn. Utskottet vill erinra om vad som ovan under rubriken Vilandeförklaring av ärenden anförts beträffande NIPU-kommittén och snabbhet i asylprocessen. Utskottet kan dock inte tillstyrka att permanent uppehållstillstånd skall kunna erhållas på den grunden att myndigheterna inom viss tid inte fattat ett beslut. Utskottet avstyrker motionerna Sf14 yrkande 9 och So674 yrkande 7. I motion Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 8 ett tillkännagivande om att barnets offentliga biträde skall närvara när barnet hörs i ett utlänningsärende och i yrkande 7 ett tillkännagivande om förtroendeklyftan mellan flyktingar, deras advokater, läkare, psykologer och frivilligorganisationer å ena sidan och myndigheternas företrädare å andra sidan. I såväl den migrationspolitiska propositionen som i betänkande 1996/97:SfU5 uttalades att det är självklart att barnets offentliga biträde skall närvara när barnet hörs. Med beaktande härav är något tillkännagivande med anledning av motion Sf619 yrkande 8 inte påkallat. I den mån en förtroendeklyfta förekommer mellan myndigheter och flyktingar bör naturligen allt som är rimligt göras för att överbrygga denna klyfta. Om ett förtroendefullt förhållande kan råda mellan såväl parter som deras ställföreträdare och andra, måste detta gynna processen och medverka till ömsesidig förståelse för varandras situation. Något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf619 yrkande 7 kan inte anses påkallat.
Omhändertagande enligt LVU Enligt gällande bestämmelser i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) hindrar ett beslut om vård med stöd av LVU inte ett beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen. Däremot får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd meddelas om det behövs för vård enligt LVU. I några motioner finns yrkanden som rör förhållandet att utlänningslagen principiellt har företräde framför LVU. Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion Sf14 att det skall krävas att socialnämnd ger sitt medgivande för att vården skall tillåtas upphöra på grund av ett beslut om avvisning eller utvisning. Enligt motionärerna är det omänskligt att låta utlänningslagen ha företräde framför omsorgen om ett utsatt barn. I yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om att LVU skall ha företräde i förhållande till utlänningslagen. Ett likadant yrkande framställs i motion Sf619 yrkande 12 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp). I motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 15 ett tillkännagivande om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör enskilda. Motionärerna framhåller att det i utlänningslagen bör införas en bestämmelse om att socialnämndens godkännande skall vara en förutsättning för att avvisa barn som är omhändertaget med stöd av LVU. Med anledning av motionsyrkanden med samma innehåll som ovan anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 bl.a. följande. I likhet med regeringen anser utskottet att det inte är rimligt att ett omhändertagande enligt LVU automatiskt innebär att barnet och vårdnadshavaren får stanna i Sverige. Enligt utskottets mening var det positivt att det klargjordes i lagstiftningen att tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ges vid en kollision mellan de båda lagarna så länge barnets vård- och skyddsbehov kvarstår. Utskottet kunde inte tillstyrka att socialnämnden ges vetorätt eller att LVU ges företräde före utlänningslagen när en avvisning aktualiseras. Vidare anfördes att stor vikt skall fästas vid socialnämndens uppfattning när nämnden hörs med anledning av tveksamhet om ett uppehållstillstånd skall meddelas eller inte, och utskottet förutsatte att de myndigheter som tillämpar utlänningslagen och vederbörande socialnämnd skall kunna samarbeta i frågorna på det sätt som bäst gagnar barnet. Utskottet vidhåller dessa uppfattningar och avstyrker motionerna Sf13 yrkande 15, Sf14 yrkande 11 och Sf619 yrkande 12.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande migrationspolitikens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf607 yrkande 1 och 1997/98:Sf617 yrkande 1, res. 1 (kd) 2. beträffande EU och delat flyktingansvar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 2 och 1997/98: Sf607 yrkande 3, res. 2 (fp) 3. beträffande en europeisk flyktingkonvention m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf617 yrkandena 2 och 3 samt 1997/98:K715 yrkande 15, res. 3 (kd) 4. beträffande flyktingpolitiken och utvidgningen av EU att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf623, res. 4 (mp) 5. beträffande flyktingpolitiken och de nordiska länderna att riksdagen avslår motion 1997/98:U702 yrkande 2, res. 5 (fp) 6. beträffande flyktingströmmar och internationell vapenhandel att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf13 yrkande 1, res. 6 (v, mp) 7. beträffande Statens invandrarverk och gränskontroll att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf606 och 1997/98:Sf607 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 8. beträffande utlänningslagens asylbestämmelser att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 2, 1997/98: Sf14 yrkande 1 samt 1997/98:Sf619 yrkande 2, res. 7 (fp, v, mp) 9. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexualitet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkandena 3 och 4 samt 1997/98:Sf618, res. 8 (fp, v, mp) 10. beträffande de facto-flykting att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkande 3, res. 9 (mp) 11. beträffande asylsökande från f.d. Jugoslavien att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkande 4, res. 10 (mp) 12. beträffande asylsökande kosovoalbaner att riksdagen avslår motion 1997/98:U625 yrkande 6, res. 11 (fp, v, mp, kd) 13. beträffande uppskjuten invandringsprövning att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkandena 5 och 14, 1997/98:Sf619 yrkande 10, 1997/98:Ju901 yrkande 2, 1997/98: Ju917 yrkande 15, 1997/98:Ju934 yrkande 13 samt 1997/98:A803 yrkande 11, res. 12 (fp, v, mp) 14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd efter inresa att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 12, 1997/98: Sf619 yrkande 11 samt 1997/98:Sf624, res. 13 (fp, mp) 15. beträffande barn och familjeåterförening att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 17, res. 14 (fp) 16. beträffande arbetskraftsinvandring att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf607 yrkande 4, res. 15 (m) 17. beträffande adoption av vuxna och uppehållstillstånd att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf602 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 18. beträffande krav på försörjning att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf602 yrkande 2, 19. beträffande kostnaderna för asylpolitiken att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf601, 20. beträffande asylsökande och inskrivning i försäkringskassa att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf271, 21. beträffande tidsbegränsade tillstånd att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 3, res. 16 (fp) 22. beträffande besöksvisum att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 16 och 1997/98: Sf604, res. 17 (fp, v, kd) 23. beträffande hinder för verkställighet att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 15, res. 18 (fp, v, mp) 24. beträffande förbud mot verkställighet att riksdagen avslår motion 1997/98:U626 yrkande 6, res. 19 (fp, v, mp, kd) 25. beträffande preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf617 yrkande 5 och 1997/98: Sf619 yrkande 9, res. 20 (mp, kd) 26. beträffande omedelbar verkställighet m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 3, res. 21 (mp) 27. beträffande förtroendeläkare att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 4, res. 22 (v, mp) 28. beträffande överklagande av beslut att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf603, 29. beträffande vilandeförklaring m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkandena 5 och 6, res. 23 (v, mp) 30. beträffande handläggningsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 13 och 1997/98:Sf619 yrkande 1, res. 24 (fp) 31. beträffande länderinformation att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf13 yrkandena 5 - 7, res. 25 (v) 32. beträffande organiserad illegal invandring att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 6, 33. beträffande transportöransvar att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 4, res. 26 (fp, v, mp, kd) 34. beträffande barnkonventionen att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 7, res. 27 (fp, mp) 35. beträffande familjesplittring att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf617 yrkande 4, res. 28 (mp, kd) 36. beträffande gömda barn att riksdagen avslår motion 1997/98:So801 yrkande 16, res. 29 (c) 37. beträffande förvar av barn att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 8, res. 30 (fp, mp) 38. beträffande barn och asylutredningar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 9 och 1997/98:So674 yrkande 7, res. 31 (fp) 39. beträffande offentligt biträde vid hörande av barn m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkandena 7 och 8, res. 32 (v) 40. beträffande LVU-vård att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 15, 1997/98:Sf14 yrkande 11 och 1997/98:Sf619 yrkande 12, res. 33 (fp, mp, kd) res. 34 (v) 41. beträffande skrivelsen att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:23 i dessa delar till handlingarna.
Stockholm den 11 mars 1998
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Karin Israelsson (c) och Ann- Kristin Føsker (fp).
Reservationer
1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1) Rose-Marie Frebran (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet som börjar med ?I proposition? och slutar med ?nämnda motionerna? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning måste grunderna för migrationspolitikens inriktning fördjupas. De humanistiska och kristna värderingarna måste utgöra grunden för migrationspolitiken. Det allt överskuggande motivet till att Sverige skall föra en generös och tydlig politik på detta område är vår plikt att bistå människor i nöd grundat på respekten för alla människors lika värde. En viktig del av förutsättningarna härför är medborgarnas acceptans av en generös flyktingpolitik. Det är därför av stor betydelse att regering, riksdag, politiska partier och organisationer bidrar till upprätthållandet av en vilja till insatser för utsatta människor som är på flykt. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande migrationspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf617 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Sf607 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. EU och delat flyktingansvar (mom. 2) Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet som börjar med ?I den? och slutar med ?är påkallat? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det behövs ett europeiskt samarbete för en gemensam generös flyktingpolitik. EU bör utveckla en gemensam asylpolitik så att ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan Europas stater. En samordning av staternas minimiansvar är också nödvändig. Emellertid får det inte bli så att de minst generösa länderna sätter normen. Detta måste också prägla Schengenavtalet och Dublinöverenskommelsen. Vidare är det enligt utskottets mening viktigt att EU:s medlemsländer på plats bekämpar orsakerna till att människor tvingas fly. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande EU och delat flyktingansvar att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 2 och med anledning av motion 1997/98:Sf607 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. En europeisk flyktingkonvention m.m. (mom. 3) Rose-Marie Frebran (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?I den? och slutar med ?är påkallat? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening får en gemensam flyktingpolitik inom EU som upprättar minimiregler inte accepteras om den hindrar Sverige från en generös inställning till flyktingpolitiken. Med en sådan reservation anser utskottet att det är positivt att samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken. Utskottet anser också att Sverige inom EU bör verka för en gemensam flyktingdefinition och att rätten till asyl förs in i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Detta skulle innbära ett närapå alleuropeiskt ansvarstagande för asylsökande, och medlemsländernas praxis skulle kunna prövas av Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande en europeisk flyktingkonvention m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf617 yrkandena 2 och 3 samt 1997/98:K715 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Flyktingpolitiken och utvidgningen av EU (mom. 4) Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Om Amsterdamfördraget? och slutar med ?Sf623? bort ha följande lydelse: När asylfrågorna förs över från tredje pelaren till första pelaren är det enligt utskottets mening väsentligt att innehållet i denna överföringsprocess sprids till allmänheten för att möjliggöra en debatt om olika lösningar och lämpliga svenska positioner. Det är vidare viktigt att svensk tradition av generositet och humanitet får prägla valet av lösningar. Flyktingpolitiken får inte urvattnas till följd av att ett antal nya stater beviljas medlemskap. Frågor om mänskliga rättigheter och rättssäkra beslutsformer får inte bli föremål för kompromisser. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande flyktingpolitiken och utvidgningen av EU att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf623 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Flyktingpolitiken och de nordiska länderna (mom. 5) Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Utskottet ser? och slutar med ?inte påkallat? bort ha följande lydelse: Trots de insatser som under ministerrådet gjorts inom den nordiska samrådsgruppen (NSHF) och det s.k. migrationsutskottet, återstår enligt utskottets uppfattning mycket arbete för att få till stånd en bättre samordning av politiken och ansvarsfördelningen för flyktingar i Norden. Det är därför väsentligt att Sverige verkar för en bättre samordning på detta område. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande flyktingpolitiken och de nordiska länderna att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U702 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Flyktingströmmar och internationell vapenhandel (mom. 6) Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Vad avser? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är den internationella vapenhandeln en faktor som starkt bidrar till uppkomsten av flyktingströmmar. Det finns på detta område sådana ekonomiska intressen som gör det svårt att genomföra effektiva restriktioner. Det är enligt utskottets mening väsentligt att Sverige verkar för att påvisa de samband som finns mellan vapenexport och uppkomsten av väpnade konflikter med därpå åtföljande flyktingströmmar. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande flyktingströmmar och internationell vapenhandel att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Utlänningslagens asylbestämmelser (mom. 8) Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande börjar med ?I två? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Regeringens skrivelse är enligt utskottets mening en trist uppräkning av de beslut som hösten 1996 fattades av riksdagen på grundval av de förslag som presenterades i den migrationspolitiska propositionen. Genom denna uppräkning framstår det tydligt vilka försämringar som asyllagstiftningen fått vidkännas. Sverige har tidigare i många avseenden varit ett föredöme när det gäller att värna om människor som flytt undan krig eller av andra anledningar varit tvungna att söka sig till vårt land och här erhålla skydd. För drygt ett år sedan anmärkte dock Human Rights Watch och så sent som i januari i år anmärkte US State Department på att Sveriges flyktingpolitik blivit allt mer restriktiv. Enligt utskottets uppfattning är Sverige det EU-land som de senaste åren minskat mest när det gäller mottagande av flyktingar. Grundvalen för asylpolitiken måste enligt utskottets mening vara flyktingkonventionen och FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra internationella instrument som gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna. De företagna ändringarna är enligt utskottets mening ägnade att undergräva förtroendet för Sverige som försvarare av de mänskliga rättigheterna. Utskottet anser mot bakgrund härav att rätten till asyl i Sverige måste återställas till vad den tidigare varit. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande utlänningslagens asylbestämmelser att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 2, 1997/98:Sf14 yrkande 1 och 1997/98:Sf619 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet (mom. 9) Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande börjar med ?Beträffande skydd? och slutar med ?inte behövs? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör tolkningen av Genèvekonventionens flyktingbegrepp breddas så att det innefattar också förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. En sådan tolkning är numera etablerad i flera länder och förespråkas även av UNHCR. En vidare tolkning av flyktingkonventionen strider heller inte mot EU-regler. Utskottet anser det väsentligt att Sverige är ett föregångsland vad gäller tolkningen av internationella konventioner. Utskottet vill i sammanhanget också poängtera att kön är en faktor när kvinnor förföljs på grund av att de vägrar att anpassa sig till samhällets förväntningar på kvinnligt beteende. Så kan t.ex. graviditet utanför äktenskapet i vissa islamiska stater vara grund för stening, och vägran att följa regler för klädsel kan få allvarliga konsekvenser. Alltför ofta anses våldtäkt eller andra sexuella övergrepp på kvinnor som ett isolerat beteende från enskilda män snarare än något som har med regeringar att göra. Handläggningen av asylär- enden kan enligt utskottets mening bli orättvis mot kvinnor om inte det fullständiga sammanhanget av deras liv och erfarenheter förstås. Det finns goda exempel i praktiken på hur dessa orättvisor kan undvikas. USA, Australien och framför allt Kanada har t.ex. utfärdat riktlinjer för de tjänstemän vid immigrationsmyndigheterna som intervjuar flyktingkvinnor och fattar beslut i ärenden. Enligt vad utskottet erfarit har Invandrarverket inte utfärdat några riktlinjer med avseende på den nya bestämmelsen i 2 kap. utlänningslagen om skydd för dem som förföljs på grund av kön eller homosexualitet. Enligt utskottets mening finns ett stort behov av riktlinjer liknande dem som nämnts ovan för dem som är beslutsfattare i nu nämnda ärenden. Invandrarverket bör därför få i uppdrag att snarast inleda ett arbete med sådana riktlinjer. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexualitet att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf13 yrkandena 3 och 4 samt 1997/98:Sf618 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. De facto-flykting (mom. 10) Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande börjar med ?Beträffande utmönstrandet? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör begreppet de facto-flykting återinföras i utlänningslagen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande de facto-flykting att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Asylsökande från f.d. Jugoslavien (mom. 11) Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det inhumant att avvisa människor som kommer från f.d. jugoslavien. Många av dessa har vistats i Sverige under lång tid, och av undersökningar framgår att ohälsotalet för många av dem är skrämmande högt. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande asylsökande från f.d. Jugoslavien att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann- Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening lever de flyktingar som tvingats återvända till Kosovo under svåra förhållanden och riskerar att förföljas och trakasseras av myndigheterna. I Sverige finns ca 2 000 - 3 000 kosovoalbaner som ansökt om asyl. De har levt här under flera år, i vissa fall ända upp till sju år. Enligt utskottets mening bör de få stanna permanent i Sverige med hänsyn till dels omständigheterna som råder i Kosovo, dels med hänsyn till att de acklimatiserat sig här. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande asylsökande kosovoalbaner att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U625 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 13) Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd i andra fall börjar med ?De motioner? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse: Många av de motioner som väckts angående uppskjuten invandringsprövning har sin bakgrund i de stora problem reglerna medför för kvinnor som lockas till Sverige på olika sätt av män som sedan misshandlar dem eller på annat sätt utsätter dem för övergrepp eller annan kränkande behandling. När så kvinnan vill lösgöra sig från ett sådant förhållande kan problem uppstå. Kan hon av olika skäl inte ta sig tillbaka till sitt hemland, exempelvis på grund av risk för social utstötning av kulturella orsaker, riskerar hon i många fall att ändå utvisas till hemlandet. Den s.k. tvåårsregeln har i dessa fall underlättat för mannen att hålla henne kvar i en för henne kränkande och många gånger farlig situation genom hot om skilsmässa. Under sådana förhållanden skall det enligt utskottets mening vara självklart att kvinnan får ett permanent uppehållstillstånd trots att villkoren enligt tvåårsregeln inte är uppfyllda. För de kvinnor som inte kommer att omfattas av en eventuell lagändring bör regeringen i tilläggsdirektiv ge NIPU-kommittén som har att utreda s.k. anknytningsärenden i uppdrag att lägga fram förslag till övergångsbestämmelser. En lagstiftning kan sannolikt inte träda i kraft förrän om ca 18 månader. Regeringen bör därför utfärda en tidsbegränsad förordning för att lösa de nu nämnda problemen. Utskottet vill också framhålla att äktenskap inte kan betraktas som skenäktenskap enbart efter tjänstemäns subjektiva bedömningar. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande uppskjuten invandringsprövning att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkandena 5 och 14 och 1997/98:Ju934 yrkande 13 samt med anledning av motionerna 1997/98:Sf619 yrkande 10, 1997/98:Ju901 yrkande 2, 1997/98: Ju917 yrkande 15 och 1997/98:A803 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa (mom. 14) Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd i andra fall börjar med ?En ansökan? och slutar med ?och Sf624? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt att familjer splittras genom att en familjemedlem som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där ansöka på nytt under åberopande av anknytningsskäl. Det är utskottets uppfattning att under den tid som utredning pågår om ankytningsskäl föreligger bör vederbörande få kvarstanna i Sverige. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd efter inresa att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 12, 1997/98:Sf619 yrkande 11 samt 1997/98:Sf624 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Barn och familjeåterförening (mom. 15) Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd i andra fall börjar med ?I den? och slutar med ?yrkande 17? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning bör äldre tonårsbarn, sålunda även de som fyllt 19 år, ha samma rätt som yngre barn att få hit sina föräldrar av anknytningsskäl. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande barn och familjeåterförening att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Arbetskraftsinvandring (mom. 16) Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd i andra fall börjar med ?Beträffande arbetskraftsinvandring? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Genom medlemskapet i EU har unionsmedborgarna möjlighet att flytta till och från vårt land för att exempelvis arbeta. Utskottet anser att det bör finnas ökade möjligheter även för medborgare från andra länder att söka sig till Sverige och här få uppehållstillstånd och möjlighet att arbeta. Sådana möjligheter måste dock bygga på att man kan försörja sig själv. Även människor som söker arbetstillstånd från sitt hemland skall ha möjlighet att erhålla det i större utsträckning än vad som är möjligt i dag. En fri arbetskraftinvandring kan naturligtvis inte komma i fråga, men en ökad generositet är enligt utskottets uppfattning både möjlig och önskvärd. En noggrann och seriös prövning av försörjningsmöjligheter och arbetserbjudanden måste ske när en utländsk medborgare i nämnda syften ansöker om uppehållstillstånd i Sverige. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande arbetskraftsinvandring att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf607 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 21) Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Tidsbegränsade uppehållstillstånd börjar med ?Utskottet som? och slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening skall inte tillfälliga uppehållstillstånd vara ett regelmässigt inslag i svensk flyktingpolitik. Att tvinga en flykting tillbaka till hemlandet efter att ha tillbringat åtskilliga år i Sverige är både inhumant och ohanterligt. Däremot kan det i situationer med massflykt vara lämpligt att, efter ett regeringsbeslut, bevilja människor från visst område tillfälliga uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd bör inte ges för längre tid än två år med möjlighet att i vissa situationer förlänga tillståndet med sex månader, dock högst två gånger. Enligt utskottets mening kan det dock finnas sådana situationer där hänsyn till barnens bästa kräver att permanent uppehållstillstånd beviljas. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande tidsbegränsade tillstånd att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Besöksvisum (mom. 22) Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Visering börjar med ?Beträffande viseringspolitiken? och slutar med ?och Sf604? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning bör den nuvarande restriktiva viseringspraxisen för släktbesök förändras och göras mer human och generös. Detta skulle enligt utskottets mening innebära att många anhöriga inte anser sig tvungna att ansöka om uppehållstillstånd för att besöka sina släktingar i Sverige. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande besöksvisum att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 16 och med anledning av motion 1997/98:Sf604 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Hinder för verkställighet (mom. 23) Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Beträffande hinder? och slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse: Det finns stora grupper av flyktingar från olika länder som fått lagakraftvunna beslut som under avsevärd tid inte kunnat verkställas på grund av att hemlandet inte tar emot dem. För många innebär detta en synnerligen psykiskt påfrestande situation. Utskottet anser därför att i dessa fall bör permanent uppehållstillstånd beviljas. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande hinder för verkställighet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Förbud mot verkställighet (mom. 24) Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann- Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Ett förbud? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är Iran en riskfylld plats för dem som flytt därifrån på grund av religiösa eller politiska skäl. Att avvisa eller utvisa personer till Iran som flytt därifrån av nämnda skäl innebär enligt utskottets uppfattning en betydande risk för att dessa vid återkomsten kommer att vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Att avvisa eller utvisa personer till Iran som flytt från därifrån av politiska eller religiösa skäl bör därför inte få ske. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande förbud mot verkställighet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U626 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut (mom. 25) Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Preskriptionstiden för? och slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse: Enligt 8 kap. 15 § utlänningslagen preskriberas avvisnings- och utvisningsbeslut efter fyra år. Utskottet anser att regeln har börjat tillämpas i strid med lagens förarbeten när det gäller personer som håller sig gömda. I sådana fall var det enligt föredragande statsrådet inte uteslutet att - efter att preskription inträtt - på nytt ta upp frågan om avvisning eller utvisning. Denna undantagsmöjlighet har numera blivit regel, och utskottet anser att de tillämpande myndigheterna bör återgå till att följa lagstiftarens intentioner. Huvudregeln skall vara att en avvisning eller utvisning inte sker efter fyra. Utskottet kan tänka sig en förkortning av tiden till tre år. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf617 yrkande 5 och 1997/98:Sf619 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Omedelbar verkställighet m.m. (mom. 26) Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Förbud mot? och slutar med ?gäller härvidlag? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening måste de medicinska frågorna få en större dignitet eftersom en helhetsbedömning skall göras när frågan om uppehållstillstånd avgörs. Det bör därför inte komma i fråga att avvisa eller utvisa personer som undergår medicinsk behandling eller terapi. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande omedelbar verkställighet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So304 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Förtroendeläkare (mom. 27) Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Förtroendeläkarens funktion? och slutar med ?och 4? bort ha följande lydelse: När medicinsk expertis på grundval av undersökning av den som skall avvisas eller utvisas finner att detta inte bör ske med hänsyn till hälsotillståndet, är det enligt utskottets uppfattning rimligt att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden normalt inte fattar ett sådant beslut. I Barnkommitténs delrapport Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115) konstaterar kommittén att förtroendeläkarsystemet bland annat i utlänningsärenden är ifrågasatt och kontroversiellt. Kommittén anser därför att regeringen bör ta initiativ till en översyn av förtroendeläkarsystemet. Enligt utskottets mening är det rimligt att denna funktion avskaffas och att Invandrarverket i stället upptar ett sammarbete med landstingen i hithörande frågor. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande förtroendeläkare att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So304 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Vilandeförklaring m.m. (mom. 29) Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet börjar med ?I betänkandet? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse: En asylsökande som inte efter två år fått ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut bör, enligt utskottets mening, ges uppehållstillstånd. För barnfamiljer bör tiden vara 18 månader. Den ordningen att Invandrarverket ?beslutstoppar? ärenden i avvaktan på att förhållandena i sökandenas hemland skall klarna, så att ett avvisningsbeslut skall kunna fattas, är inte acceptabel. Enligt utskottets mening skall en sökande inom 12 månader få sin sak prövad. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande vilandeförklaring m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Handläggningsfrågor (mom. 30) Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet börjar med ?I den? och slutar med ?anses påkallat? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning finns det anledning anta att grundtonen hos de myndigheter som har att utreda och pröva en ansökan om uppehållstillstånd präglas av misstro mot de sökandes uppgifter. I de fall osäkerhet råder om de rätta förhållandena bör därför enligt utskottets mening den för den sökande gynnsammaste tolkningen gälla. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse: 30. beträffande handläggningsfrågor att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 13 och med anledning av motion 1997/98:Sf619 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Länderinformation (mom. 31) Ulla Hoffmann (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet börjar med ?Enligt sina? och slutar med ?yrkandena 5 - 7? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening föreligger allvarliga brister i den information om situationen i de asylsökandes hemländer som ligger till grund för besluten i asylärenden. Bristerna är av två slag. Den första gäller den bristande partsinsynen. Utlänningsnämnden grundar ofta sina beslut på ett material som hemlighålls för den asylsökande. Man motiverar ofta besluten med svepande formuleringar. En sådan handläggning sätter enligt utskottets uppfattning grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel, eftersom varje kritisk granskning av grundmaterialet omöjliggörs. Detta är en fråga som bör uppmärksammas av Utredningen om ny instans- och processordning i utlänningsärenden. Ett annat problem är den frekventa användningen av ambassadrapporter och yttranden från ambassader i asylärenden. Kvaliteten på dessa yttranden kan enligt utskottets mening variera starkt och är inte sällan undermålig. En ambassad har ofta svårigheter att hantera dessa ärenden på ett bra sätt eftersom den har som huvuduppgift att värna om goda relationer mellan Sverige och ambassadens värdland. För att lösa dessa problem borde Sverige enligt utskottets mening följa Kanadas exempel och betrakta ambassaderna som jäviga i asylärenden. För att möjliggöra en kritisk debatt om ambassadernas rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna bör det ske en årlig samlad publicering av denna. Kvinnornas och de homosexuellas situation bör alltid belysas i särskilda avsnitt. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande länderinformation att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkandena 5 - 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Transportöransvar (mom. 33) Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann- Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Transportörer börjar med ?Någon uttrycklig? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det angeläget att slå fast att ett reseföretag aldrig får tvingas att utföra sådana myndighetsuppdrag som innebär att granska asylsökandes resehandlingar. Några sanktioner mot sådana företag får heller inte förekomma. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande transportöransvar att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Barnkonventionen (mom. 34) Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I betänkande? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse: Utskottet anser inte att den i utlänningslagen införda portalbestämmelsen om att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt skall beaktas är tillräcklig, eftersom formuleringarna är till intet förpliktande. I stället bör barnkonventionens väsentliga skrivningar införlivas i den svenska utlänningslagstiftningen på samma sätt som flyktingkonventionens definition av flyktingskapet nästan ordagrant överförts till lagen. Detta bör ske i de olika bestämmelser i lagen som kan vara relevanta för barns särskilda förhållanden. I förarbetena skall det tydligt framgå att de skrivningar som rör barn är tagna från barnkonventionen. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande barnkonventionen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Familjesplittring (mom. 35) Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?Med anledning? och slutar med ?yrkade 4? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning är det oacceptabelt att familjer splittras vid avvisningar eller utvisningar. För att förhindra att så sker föreslår utskottet att en verkställighet skall inhiberas om det finns risk för familjesplittring såvida inte synnerliga skäl talat mot en inhibition. Dessutom bör ett förbud mot tvångssplittring införas i lagstiftningen. Regeringen bör återkomma med förslag härom. dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande familjesplittring att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf617 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Gömda barn (mom. 36) Karin Israelsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?Det faktum? och slutar med ?yrkande 16? bort ha följande lydelse: Ett stort antal barnfamiljer håller sig enligt utskottets mening gömda på grund av sin fruktan för att ett avvisningsbeslut skall verkställas. De lever under svåra förhållanden och under stark psykisk press som kan få svåra konsekvenser för barnen. Fr.o.m. den 1 januari 1997 har utlänningslagstiftningen kompletterats med en portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt skall beaktas i fall som rör barn. De barnfamiljer som fått ett avvisningsbeslut efter det att den nya lagstiftningen trätt i kraft får sina ärenden i större utsträckning än tidigare bedömda efter vad som är bäst för barnen. De som håller sig gömda och inte fått sina ärenden bedömda efter den nya lagstiftningen bör enligt utskottets mening få uppehållstillstånd. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande gömda barn att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So801 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Förvar av barn (mom. 37) Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I betänkande? och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör förvar av barn i princip förbjudas. I vissa begränsade fall måste det dock finnas en yttersta möjlighet till förvarstagande för att ett avlägsnandebeslut skall kunna verkställas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande förvar av barn att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Barn och asylutredningar (mom. 38) Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är långa väntetider vid asylutredningar och den osäkerhet som därmed skapas skadlig, i synnerhet för barnfamiljer. Enligt utskottets uppfattning behövs därför en spärr mot att utredningarna drar ut på tiden. Särskilt viktigt är detta då det gäller en familjeåterförening. Såvida inte vederbörande själv orsakat att handläggningen drar ut på tiden måste ett beslut fattas inom så kort tid som möjligt. Klarar inte myndigheterna detta bör uppehållstillstånd beviljas oaktat utredningen inte är klar. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande barn och asylutredningar att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 9 och 1997/98:So674 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Offentligt biträde vid hörande av barn m.m. (mom. 39) Ulla Hoffmann (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I såväl? och slutar med ?anses påkallat? bort ha följande lydelse: Utskottet har tidigare uttalat att det är självklart att barnets offentliga biträde skall vara närvarande när barn hörs. Utskottet anser nu att det bör lagstiftas härom. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande offentligt biträde vid hörande av barn m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. LVU-vård (mom. 40) Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?Med anledning? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse: Hänsynen till barnets bästa kräver enligt utskottets mening att ett omhändertagande enligt LVU måste ges företräde framför utlänningslagens bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta innebär i praktiken att socialnämndens medgivande kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av ett barn kan ske. Utskottet anser därför att utlänningslagen bör ändras så att detta uttryckligen anges i lagen. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande LVU-vård att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 11 och 1997/98:Sf619 yrkande 12 och med anledning av motion 1997/98:Sf13 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. LVU-vård (mom. 40) Ulla Hoffmann (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?Med anledning? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse: Hänsynen till barnets bästa kräver enligt utskottets mening att ett omhändertagande enligt LVU måste ges företräde framför utlänningslagens bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta innebär i praktiken att socialnämndens medgivande kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av ett barn kan ske. Enligt vad utskottet erfarit har det nu visat sig att utlänningslagens företräde framför annan lagstiftning får också andra inte acceptabla konsekvenser. Den som överlämnas till rättspsykiatrisk vård och får ett beslut om utvisning kan utvisas så snart som han eller hon anses ?transportabel?, oavsett om vederbörande är så svårt sjuk att han eller hon inte kan kommunicera, hör röster etc. Det är enligt utskottets mening inte förenligt med humanitetens principer att utvisa en människa i det skicket för att värna om statsfinanserna. Även ett beslut om rättspsykiatrisk vård måste ta över utlänningslagens bestämmelser om avlägsnande. Vad utskottet anfört om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör enskilda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande LVU-vård att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkande 15 och med anledning av motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 11 och 1997/98:Sf619 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) Karin Israelsson (c) anför: Enligt Centerpartiets uppfattning är det uteslutet att för närvarande avvisa asylsökande kosovoalbaner till Kosovo. Enligt vad vi erfarit sker inte heller detta. Sannolikt kommer det att dröja lång tid innan läget stabiliserats så att det blir möjligt att genomföra avvisningar.
2. Krav på försörjning (mom. 18) Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anför: I Flyktingpolitiska kommitténs betänkande diskuteras en eventuell försörjningsplikt för huvudman gentemot anhöriga som begär uppehållstillstånd. Enligt vår uppfattning bör ett försörjningskrav övervägas för anhöriga, dock inte vad gäller kärnfamiljen till en person som fått stanna i Sverige på grund av skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan uppskjuten invandringsprövning tillämpas för att kunna konstatera att försörjningen är tryggad. Vi menar att på detta sätt kan åstadkommas en mer generös anhöriginvandring.
3. Förbud mot verkställighet (mom. 24) Karin Israelsson (c) anför: Att Iran är en mycket riskfylld plats för människor som är i opposition mot regimen eller är religiöst oliktänkande är enligt Centerpartiets uppfattning helt uppenbart. För iranier som sökt skydd i Sverige men inte erhållit uppehållstillstånd måste på verkställighetsstadiet all hänsyn tas till de risker som kan föreligga för dessa vid återkomsten.
4. Transportöransvar (mom. 33) Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m) anför: Enligt nuvarande regler kan transportörer under vissa omständigheter bli ersättningsskyldiga till staten. Vi anser att det dessutom bör finnas möjligheter att böteslägga transportörer som fraktar resenärer med otillräckliga identitetshandlingar. När Sverige tillträder Schengensamarbetet kommer detta enligt vår uppfattning att innebära ett åtagande att införa böter i dessa fall.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Skrivelse 1997/98:23..................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................6 Inledning 6 Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet 8 Flyktingdefinitioner 8 Internationellt samarbete 8 Migrationspolitiken i Europasamarbetet 9 Det nordiska samarbetet 10 Motioner 11 Utskottets ställningstagande 13 Gränskontrollfrågor 14 Skrivelsen 14 Motioner 15 Utskottets ställningstagande 15 Den svenska utlänningslagstiftningen 17 Inledning 17 Skyddsbehövande 17 Gällande ordning 17 Motioner 18 Utskottets ställningstagande 20 Uppehållstillstånd i andra fall 21 Gällande ordning 21 Motioner 22 Utskottets ställningstagande 24 Adoption av vuxna och uppehållstillstånd 25 Kostnaderna för asylpolitiken 26 Asylsökande och inskrivning i försäkringskassa 26 Tidsbegränsade uppehållstillstånd 27 Visering 27 Gällande ordning 27 Motioner 28 Utskottets ställningstagande 28 Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut 28 Gällande ordning 28 Motioner 29 Utskottets ställningstagande 30 Rättssäkerhet 31 Överklagande av beslut 31 Vilandeförklaring av ärenden 31 Handläggning 33 Organiserad illegal invandring 34 Transportörer 35 Barn 35 Barnkonventionen 35 Barn och verkställighet 36 Gömda barn 37 Förvar 38 Utredning 39 Omhändertagande enligt LVU 39 Hemställan 40 Reservationer........................................44 1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1) 44 2. EU och delat flyktingansvar (mom. 2) 44 3. En europeisk flyktingkonvention m.m. (mom. 3) 45 4. Flyktingpolitiken och utvidgningen av EU (mom. 4) 45 5. Flyktingpolitiken och de nordiska länderna (mom. 5) 45 6. Flyktingströmmar och internationell vapenhandel (mom. 6) 46 7. Utlänningslagens asylbestämmelser (mom. 8) 46 8. Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet (mom. 9) 47 9. De facto-flykting (mom. 10) 48 10. Asylsökande från f.d. Jugoslavien (mom. 11) 48 11. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) 48 12. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 13) 49 13. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa (mom. 14) 50 14. Barn och familjeåterförening (mom. 15) 50 15. Arbetskraftsinvandring (mom. 16) 50 16. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 21) 51 17. Besöksvisum (mom. 22) 51 18. Hinder för verkställighet (mom. 23) 52 19. Förbud mot verkställighet (mom. 24) 52 20. Preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut (mom. 25) 53 21. Omedelbar verkställighet m.m. (mom. 26) 53 22. Förtroendeläkare (mom. 27) 53 23. Vilandeförklaring m.m. (mom. 29) 54 24. Handläggningsfrågor (mom. 30) 54 25. Länderinformation (mom. 31) 55 26. Transportöransvar (mom. 33) 55 27. Barnkonventionen (mom. 34) 56 28. Familjesplittring (mom. 35) 56 29. Gömda barn (mom. 36) 57 30. Förvar av barn (mom. 37) 57 31. Barn och asylutredningar (mom. 38) 57 32. Offentligt biträde vid hörande av barn m.m. (mom. 39) 58 33. LVU-vård (mom. 40) 58 34. LVU-vård (mom. 40) 58 Särskilda yttranden..................................59 1. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) 59 2. Krav på försörjning (mom. 18) 59 3. Förbud mot verkställighet (mom. 24) 60 4. Transportöransvar (mom. 33) 60