Invandrar- och flyktingpolitiken
Betänkande 1992/93:SfU7
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SFU07
Invandrar- och flyktingpolitiken
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionen m.m.
- Motionerna
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Bilaga
- Innehållsförteckning
1992/93
SfU7
ELFTE HUVUDTITELN
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken, dels Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående invandrarpolitikens inriktning och resultat, dels förslag i proposition 1992/93:100 (bilaga 12, Kulturdepartementet) till anslagsberäkning för budgetåret 1993/94 under litt. D Invandring m.m., och dels motioner väckta med anledning av skrivelsen och revisorernas förslag samt under den allmänna motionstiden med anknytning till de olika anslagen.
Riksdagens revisorers förslag har tyngdpunkten på kommunernas mottagning av flyktingar och på hur man lyckats i strävan att integrera invandrarna på arbetsmarknaden. Därutöver behandlas ett antal frågor som hänger samman med integrationen i vid mening, bl.a. svenskundervisningen. Revisorerna föreslår att en genomgripande översyn görs av hela invandrarpolitiken. De ifrågasätter vidare om man på central nivå har tillräckliga kunskaper om hur bidragen utnyttjas och anser att det ankommer på regeringen och Invandrarverket att följa upp och analysera de resultat som uppnås på lokal nivå, bidra till utveckling av strategi och arbetsformer samt i övrigt utöva den tillsyn som kan anses påkallad. Resultaten av analys- och uppföljningsverksamheten bör enligt revisorerna delges riksdagen i lämplig form. De betonar vidare vikten av att arbetsmarknadsfrågorna ges en central roll både i utformningen och i genomförandet av invandrarpolitiken. Revisorerna föreslår att regeringen skyndsamt för riksdagen skall redovisa erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för invandrare. De ifrågasätter också det lämpliga i att betala ut fullt statsbidrag till en kommun för flyktingmottagningen redan när flyktingen vistats sex månader i kommunen.
Utskottet tillstyrker bifall till revisorernas förslag i vad det avser en redovisning av erfarenheterna av sfi-undervisningen. Förslaget i övriga delar anser utskottet tillgodosett genom att regeringen i januari 1993 beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över bl.a. invandrarpolitiken. Den parlamentariska kommittén skall även se över invandrings- och flyktingpolitiken, och utskottet avstyrker med hänvisning till kommitténs arbete bifall till en rad motioner som avser såväl invandrings- och flyktingpolitiken som invandrarpolitiken.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag i budgetpropositionen och avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden i denna del.
Till betänkandet har fogats 21 reservationer, sex särskilda yttranden och en meningsyttring.
Propositionen m.m.
Proposition 1992/93:100
Regeringen (Kulturdepartementet) har i proposition 1992/93:100, bilaga 12 under littera D, föreslagit riksdagen 1. att godkänna vad i propositionen förordats om avgift för uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och om slopad räntebefrielse för sådana lån, 2. att till (D 1) Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 613888000 kr, 3. att till (D 2) Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6407000000 kr, 4. att till (D 3) Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 20926000 kr, 5. att till (D 4) Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 269960000 kr, 6. att godkänna vad i propositionen anförts om regeländringar för sjukvårdsersättningar, 7. att till (D 5) Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4295000000 kr, 8. att till (D 6) Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15589000 kr, 9. att till (D 7) Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3829000 kr, 10. att till (D 8) Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 92264000 kr, 11. att till (D 9) Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 51550000 kr, 12. att till (D 10) Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2000000 kr, 13. att till (D 11) Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10000000 kr.
Skrivelse 1992/93:157
Regeringen (Kulturdepartementet) har i skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om invandrar- och flyktingpolitiken.
Förslag 1992/93:RR2
Riksdagens revisorer har i förslag 1992/93:RR2 angående invandrarpolitikens inriktning och resultat föreslagit riksdagen 1. att hos regeringen begära en genomgripande översyn av hela invandrarpolitiken, 2. att av regeringen begära att en redovisning skyndsamt görs av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för invandrare i enlighet med vad revisorerna anfört, 3. att ge regeringen till känna vad revisorerna anfört angående utbetalning av schablonersättningen, uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken, myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder för invandrare och flyktingar samt invandrarna på arbetsmarknaden.
Utbildningsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över revisorernas förslag jämte motioner i de delar förslaget och motionerna avser undervisning i svenska för invandrare, hemspråksundervisning och svenska som andra språk. Yttrandet är fogat till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1992/93
1992/93:Sf604 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av tillgängliga försvarsförläggningar m.fl. lämpliga lokaler för användning som flyktingförläggningar.
1992/93:Sf605 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att antalet kvinnor i Sverige från Bosnien-Hercegovina och Kroatien kartläggs, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hälsoundersökningar vid invandrarslussar och förläggningar även omfattar gynekologisk undersökning på kvinnor och flickor från det forna Jugoslavien, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda team med bl.a. läkare och psykologer bör inrättas för att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för framför allt systematiserade våldtäkter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flyktingar från framför allt Bosnien-Hercegovina och Kroatien bör erbjudas kvinnliga tolkar av icke serbisk börd.
1992/93:Sf606 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändrad svensk asylpolitik.
1992/93:Sf608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam förändring i 2 kap. 4 § utlänningslagen.
1992/93:Sf609 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendeläkarnas roll.
1992/93:Sf610 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den parlamentariska kommitté som skall se över invandrarpolitiken utreder frågan om ansvarsförhållandet mellan staten och kommunen vad gäller anhöriginvandringen.
1992/93:Sf611 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Invandrarverkets regionala organisation.
1992/93:Sf613 av Sten Östlund m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt konjunkturbetingat statsbidrag för flyktingmottagande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i motionen anförts bör beaktas av arbetsgruppen för översyn av ersättningar till kommunerna.
1992/93:Sf615 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de medel som finns på anslaget Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism bör ställas till studieförbundens förfogande och fördelas av Folkbildningsrådet.
1992/93:Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omedelbart skapa förutsättningar för direktavvisning av personer som kommer till Sverige illegalt.
1992/93:Sf621 av Maj-Lis Lööw och Georg Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en flyktingkvot på 2000 per budgetår.
1992/93:Sf623 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om praktisk yrkesorientering för asylsökande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om praktisk yrkesorientering och utbildning riktad till flyktingar som avser att återvända till sitt hemland.
1992/93:Sf625 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kartlägga omfattningen av utvecklingsstörda flyktingbarns behov samt att för riksdagen förelägga förslag till åtgärder.
1992/93:Sf626 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktiv flykting- och immigrationspolitik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndets roll i flyktingpolitiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det multilaterala flyktingarbetet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingar som inte omfattas av Genèvekonventionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetskraftsinvandring, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhöriginvandring, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingkvoten, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till Statens invandrarverk, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till Utlänningsnämnden, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av förläggningsanslaget.
1992/93:Sf628 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisar 550000000 kr, 2. att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 3300000000 kr, 3. att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisar 15000000 kr, 4. att riksdagen till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar 1 700000000 kr, 5. att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar 8000000 kr, 6. att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar 70000000 kr, 7. att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar 40000000 kr.
1992/93:Sf629 av Ines Uusmann och Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsmöjligheter för asylsökande.
1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige har en generös flyktingpolitik, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges inställning till flyktingfrågor i ESK och Europarådet, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om kraftig nedbantning av Statens invandrarverk, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asylprövningsnämnder, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av flyktingmottagandet till kommunerna, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avvisningar med omedelbar verkställighet, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av utlänningslagen att ovillkorlig rätt till muntlig förhandling föreligger både hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om publicering av praxis, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en värdig verkställighet av avvisningar, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förbättrad återvandringspolitik, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handläggningen av familjeåterföreningsärenden.
1992/93:Sf634 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av barnkonventionen i samband med asylärenden.
1992/93:Sf638 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda hur invandringen påverkar Sverige på kort och lång sikt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i statistik och rapporter redovisa invandringens påverkan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka familjeplaneringen och nativiteten bland invandrarna, med hänsyn till deras egna försörjningsmöjligheter.
1992/93:Sf639 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa undantagsbestämmelser för vissa grupper av asylsökande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra 100 000 000 kr av rättshjälpsanslaget till en brottsofferfond som bör inrättas och förvaltas av staten.
1992/93:Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av reglerna för asylrätt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges internationella insatser på flyktingpolitikens område, 3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag fastställer flyktingkvoten till 2 000, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till organisationers verksamhet i syfte att bygga upp kontakter med och relationer till flyktingar. 1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppstramning av flyktingpolitiken.
1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 10. att riksdagen till Invandrarverket för budgetåret 1993/94 anslår 120 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att låta kommunerna överta verksamheten, 11. att riksdagen till Förläggningsverksamheten för budgetåret 1993/94 anslår 1 200 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i motionen anförts om att låta kommunerna överta förläggningsverksamheten.
1992/93:Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel bör omfördelas från anslaget för Statens invandrarverks förläggningskostnader till landstingen för behandling av tortyrskadade i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:Ju619 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en generös och human flyktingpolitik skall ligga fast.
1992/93:U627 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att graviditet som följd av våldtäkterna i Bosnien-Hercegovina bör utgöra grund för asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan och hennes barn, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de kvinnor som söker asyl i Sverige av ovanstående skäl bör erbjudas specialisthjälp för att komma över sina svåra upplevelser.
1992/93:U628 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att graviditet som följd av våldtäkterna i Bosnien-Hercegovina skall utgöra grund för asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan och hennes barn.
Motion väckt med anledning av skrivelse 1992/93:157
1992/93:Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av asylrätten till att endast avse konventionsflyktingar enligt 1951 års Genèvekonvention, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av anhöriginvandringen till att strikt omfatta endast make/maka och deras barn under 20 år, 3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sätta stopp för all illegal invandring, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att före den 1 juli 1993 nedbringa Invandrarverkets asylprövningstid till högst tre månader, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avdrag på dagbidraget om man inte deltar i anbefallt arbete, uteblir från svenskundervisning eller undanhåller sig från utredning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begränsa kostnaderna för rättshjälp, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarkvinnornas sociala anpassning, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asylsökande och flyktingar skall betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slopa samhällets kostnader för hemspråksundervisningen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontinuerlig granskning av Invandrarverkets verksamhet och kostnader, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder omedelbart måste vidtas i flyktingfrågan i syfte att minimera förutsättningarna för att Sverige riskstämplas av marknaden, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det är önskvärt att en minister sysslar med flyktingfrågor på heltid -- flyktingminister.
Yrkande 3 i återstående del samt yrkandena 6, 8--10, 13 och 16 kommer utskottet att behandla i senare betänkanden. Yrkande 17 har överlämnats till justitieutskottet för behandling.
Motioner väckta med anledning av förslag 1992/93:RR2
1992/93:Sf15 av Berith Eriksson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att förbättra sfi-undervisningen och undervisningen i svenska som andraspråk, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av Invandrarverkets ansvarsområde, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att motverka att invandrare hamnar i ett segregerat boende.
1992/93:Sf16 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av invandrarpolitiken.
1992/93:Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en förutsättning för att elever av utländsk härkomst skall få börja i en skola där undervisningen bedrivs på svenska är att eleverna behärskar svenska språket, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av hur eleverna i grundskola och gymnasium tillgodogör sig undervisningen i svenska, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att all hemspråksundervisning bör slopas och att de härigenom frigjorda medlen används för att skapa bättre förutsättningar för undervisning i svenska och andra ämnen, 4. att riksdagen beslutar att tills vidare stoppa all invandring, förutom flyktingar enligt Genèvekonventionen samt de anknytningsfall som enligt gällande svensk lag har rätt att från sitt hemland ansöka om uppehållstillstånd, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att antalet anknytningsfall måste begränsas till ett minimum, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetskraftsinvandringen bör tillåtas endast då det råder brist på arbetskraft i Sverige, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att översynen av invandrings- och invandrarpolitiken också omfattar en översyn av flyktingpolitiken, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den totala tiden för handläggning av asylärenden måste bli betydligt kortare, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att invandrings- och flyktingpolitiken måste bli betydligt restriktivare, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av Invandrarverkets förläggningsverksamhet.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken, dels Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående invandrarpolitikens inriktning och resultat, dels förslag i proposition 1992/93:100 (bilaga 12, Kulturdepartementet) till anslagsberäkning för budgetåret 1993/94 under litt. D Invandring m.m., och dels motioner väckta med anledning av skrivelsen och revisorernas förslag samt under den allmänna motionstiden med anknytning till de olika anslagen.
Revisorernas förslag berör till stora delar frågor som också tas upp i skrivelsen och i propositionen. Utskottet behandlar därför förslagets olika delar i avsnittet om invandrar- och integrationsfrågor under rubrikerna Allmänt om invandrarpolitiken, Ersättning till kommunerna m.m. och Vissa åtgärder för invandrare.
Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrings-, invandrar- och flyktingpolitiken samt invandringen till Sverige. Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet. En redogörelse ges också för den svenska utlänningslagstiftningen och för mottagandet av asylsökande och flyktingar i Sverige samt för de svenska frivilligorganisationernas roll. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförs i skrivelsen.
I skrivelsen görs skillnad mellan invandrings-, invandrar- och flyktingpolitik.
Med invandringspolitik avses de principer och bestämmelser som reglerar vilka utlänningar, inkl. asylsökande, som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Den svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad för utomnordiska medborgare. De nuvarande riktlinjerna för invandrings- och flyktingpolitiken lades fast av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:100, bil. 15, AU22, rskr. 230) och konfirmerades vid 1983/84 års riksmöte (prop. 1983/84:144, SfU30, rskr. 410). Den utomnordiska invandringen består huvudsakligen av flyktingar och personer som får bosätta sig i Sverige av flyktingliknande eller humanitära skäl samt anhöriga till här bosatta personer. Uppehålls- och arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip bara om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige, och den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste åren uppgått till endast ett par hundra personer om året.
Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar för att underlätta invandrares, inkl. flyktingars, introduktion och integrering i det svenska samhället. Målen för invandrarpolitiken antogs av riksdagen år 1975 och sammanfattas i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. År 1986 fastslogs att dessa övergripande mål alltjämt skall gälla (prop. 1985/86:98, SfU20, rskr. 301). Målen syftar till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung. Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället, och samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för etnisk intolerans.
I skrivelsen framhålls att mottagandet i Sverige av flyktingar endast är ett av flera element i den svenska flyktingpolitiken. I denna ingår internationellt agerande för att bidra till att internationella konflikter motverkas och löses och för att respekten för mänskliga rättigheter upprätthålls, ekonomiskt stöd till organisationer som bedriver flyktingarbete utanför Sverige, internationellt samarbete för en solidarisk ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd, överföring till Sverige av särskilt utsatta personer som behöver en säker fristad undan förföljelse, mottagande av flyktingar i Sverige enligt en asyllagstiftning som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett starkare skydd än vad 1951 års Genèvekonvention stadgar, ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar m.fl., vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna sig till rätta i det svenska samhället, särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare lika villkor och möjligheter till integration i Sverige, stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i hemlandet eller annat land.
I skrivelsen erinras om att antalet flyktingar i världen nu uppskattas till ca 18 miljoner, vilket är det största antalet någonsin, medan ett lika stort antal människor antas vara på flykt inom sitt lands gränser, s.k. internflyktingar.
Riksdagens revisorer har granskat invandrarpolitikens inriktning och resultat och överlämnade den 5 november 1992 sitt förslag 1992/93:RR2 angående invandrarpolitikens inriktning och resultat till riksdagen. Revisorernas förslag bygger på revisorernas rapport 1991/92:12 Invandrarpolitikens inriktning och resultat. Revisorernas granskning av invandrarpolitiken har sitt ursprung i omprövningen och ifrågasättandet av invandrarpolitiken, inte minst i massmedia, och tecken på ökade svårigheter att uppfylla de invandrarpolitiska målen. Tyngdpunkten i granskningen ligger på hur kommunernas mottagning av flyktingarna fungerar och på hur man lyckats i strävan att integrera invandrarna på arbetsmarknaden. Vidare behandlas ett antal nyckelfrågor som hänger samman med integrationsproblematiken i vid mening såsom hemspråksundervisning, kriminalitet, rasism, kultur och religion m.m. Granskningen bygger i hög grad på uppgifter som samlats in genom intervjuer med företrädare för statliga myndigheter, kommunala förvaltningar, invandrarorganisationer, forskare och redovisning av Invandrarverkets generaldirektör om verkets ståndpunkt i olika frågor. Revisorernas rapport har remissbehandlats i gängse ordning.
I budgetpropositionen hänvisar regeringen till den redogörelse som lämnas i skrivelsen och gör en bedömning av medelsbehovet för budgetåret 1993/94 inom de nämnda politikområdena invandrings-, invandrar- och flyktingpolitik.
Kommittédirektiv
Regeringen har den 14 januari 1993 beslutat om direktiv (dir. 1993:1) för en parlamentarisk kommitté som skall se över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken.
En huvuduppgift för kommittén skall vara att lägga fram förslag om hur invandrarpolitiken bör vara utformad för att ge bättre förutsättningar för invandrare att integreras i det svenska samhället, och särskilt intresse bör ägnas invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom svenskkunskapernas betydelse för integrationen. En annan huvuduppgift skall vara att se över hur människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land, men även göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt. Kommittén skall beakta och analysera frågor som kan komma att aktualiseras av den svenska Europaintegrationen, såväl inom det invandrarpolitiska som invandrings- och flyktingpolitiska området.
I fråga om invandrarpolitiska frågeställningar bör kommittén analysera vad som uppnåtts med den förda politiken och i vilken mån de åtgärder som vidtagits och de program som utarbetats för att nå de invandrarpolitiska målen varit relevanta och fungerat tillfredsställande. En avvägning bör göras mellan hur långt man når med generella insatser och vilka särskilda kompletterande åtgärder som erfordras. -- Utifrån en utvärdering av politiken och de åtgärder som vidtagits inom olika samhällsområden, bör kommittén överväga den framtida invandrarpolitiken och ta ställning till om nuvarande invandrarpolitiska mål och riktlinjer bör ligga fast eller om förändringar av dessa fordras för att förbättra invandrarnas integration i samhället. Kommittén bör överväga hur åtgärder och program bör inriktas för att de politiska målen skall kunna uppnås. Särskilt intresse bör ägnas frågor om invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom hur kunskaper och färdigheter i svenska språket påverkar invandrarnas förutsättningar i arbetslivet och delaktighet i samhället i övrigt. I uppdraget ingår att överväga om det statistiska underlaget behöver förbättras, och det står i övrigt kommittén fritt att fördjupa sig i de frågor som utifrån utvärderingen av invandrarpolitiken framträder som relevanta och angelägna.
Kommittén bör vidare överväga på vilket sätt Sverige kan vara ett samhälle med kulturell mångfald och vilka särskilda krav detta ställer i fråga om lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter och härvid särskilt beakta hur politiken bör utformas för att tydligare skilja mellan åtgärder som riktar sig till relativt nyanlända invandrare och åtgärder som uttrycker ett förhållningssätt till kulturell mångfald i Sverige. Kommittén bör överväga hur kulturell och etnisk mångfald i samhället kan stödjas och vilken roll och vilket ansvar staten, gruppen och individen bör ha i detta arbete. Bl.a. bör förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar prövas vad gäller integrationen i det svenska samhället, särskilt i fråga om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet.
Kommittén bör ta ställning till om invandrarpolitiken bör omfatta samma vida grupp "invandrare" som i dag, eller om invandrarpolitiken bör begränsas till personer som invandrat och som i någon mening är nyanlända.
Kommittén bör ta del av de principer för statsbidrag som läggs fram av utredningen av statens bidrag till ideella organisationer (dir. 1992:81) och pröva dessa principers giltighet för invandrarnas organisationer i Sverige. Hur organisationsstödet kan utformas till sedan länge etablerade resp. nybildade organisationer bör också belysas.
I sitt arbete bör kommittén beakta vad invandringstryck, invandringens omfattning och sammansättning kan betyda för såväl politikens mål som för politikens närmare utformning. Kostnader för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser bör belysas av kommittén.
Den andra huvuduppgiften för kommittén är att se över hur människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land, men även göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt.
Kommittén bör närmare analysera och överväga hur invandringsreglerna i ett framtida system kan utformas så att de tydligare än för närvarande uttrycker ansvaret för att ge rättsligt skydd åt olika kategorier skyddsbehövande och överväga frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk Europaintegration. Utgångspunkten för kommittén skall vara att pröva hur skyddsregler bör utformas så att de innebär ett långsiktigt internationellt åtagande och inte kommer att bli beroende av kortsiktiga förändringar av mottagningsresurserna. Kommittén bör därutöver överväga om det är möjligt och lämpligt att utforma mer flexibla regler för invandring och lägga fram förslag om utformningen av övriga grunder för rätt eller möjlighet till bosättning i Sverige, t.ex. på grund av anknytning hit eller av andra humanitära skäl.
Kommittén bör vidare göra en bedömning av behovet av mer omfattande användning av tillfälliga skyddsanordningar. I direktiven erinras om att ett utredningsförslag om legal reglering av vissa massflyktssituationer (PM 1992-10-27) nyligen överlämnats till regeringen.
Möjligheterna att återvända om förhållandena i flyktingars hemländer så medger skall bedömas och förslag till en aktiv politik för frivillig repatriering bör läggas fram. Kommittén bör i detta sammanhang se över hur insatser inom det internationella utvecklingssamarbetet kan bringas i samband med åtgärder som vidtas i Sverige i syfte att förbereda och underlätta repatriering.
Kommittén bör vidare lägga förslag till hur vårt land på ett resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige -- i krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt.
Såvitt avser invandrings- och flyktingpolitiken bör kommittén inleda sitt arbete med att göra en sammanställning och analys av hur invandringsregleringen och skyddsbestämmelserna i andra jämförbara länder har kodifierats och hur dessa tillämpas. Detta bör ske genom att en särskild expert avdelas för uppdraget och att kommittén därefter analyserar de olika skyddsregler som finns och, i ljuset av de övriga grunder som finns för att få uppehållstillstånd, gör de överväganden och lämnar de förslag som översynen kan aktualisera.
I fråga om arbetets bedrivande i övrigt sägs i direktiven att kommittén bör kunna redovisa sina förslag genom delbetänkanden. I den del som avser de invandrarpolitiska frågorna skall arbetet vara avslutat den 1 mars 1994. I den del som uppdraget berör invandrings- och flyktingpolitiken skall arbetet vara avslutat den 1 mars 1995. En särskild delstudie med en internationell översikt och analys av invandringsreglering och skyddsbestämmelser för flyktingar och hur dessa regler är utformade jämfört med de svenska, jämte de överväganden och förslag detta kan aktualisera, skall överlämnas till Kulturdepartementet senast den 1 september 1993. Kommittén skall likaledes i en särskild expertstudie redovisa det samlade kunskapsläget i frågor om invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Kommittén kan i övrigt initiera de expertstudier som anses nödvändiga. -- Kommittén bör lägga fram förslag till de författningsförändringar som föranleds av dess ställningstaganden.
Invandringsfrågor
Allmänt
Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv vilka regler som skall gälla för inresa på dess territorium. Någon generell rätt för en utlänning att besöka en stat finns således inte.
I utlänningslagen (1989:529) anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut ur Sverige samt vistas och ha anställning här. I lagen anges också under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet. Närmare bestämmelser om lagens tillämpning finns i den av regeringen utfärdade utlänningsförordningen (1989:547).
En utlänning får enligt huvudregeln inte uppehålla sig i Sverige under längre tid än tre månader utan att ha uppehållstillstånd. Undantag gäller för medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Bestämmelser om uppehållstillstånd, liksom om visering och arbetstillstånd, finns i 2kap. utlänningslagen. Uppehållstillstånd innebär enligt 2§ tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).
Uppehållstillstånd skall i vissa fall ges enligt bestämmelserna om asyl. Uppehållstillstånd får vidare ges till en utlänning om han har särskild anknytning till Sverige eller om han av humanitära skäl bör få bosätta sig här. Detsamma gäller om utlänningen har fått arbetstillstånd eller har sin försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall. Arbetstillstånd ges för viss tid. Det får avse ett visst slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
Enligt regeringens skrivelse invandrade under år 1992 ca 40000 utländska medborgare till Sverige, av vilka ca 33 000 var andra än nordiska medborgare. Under samma år utvandrade ca 13000 utländska medborgare, varav 4000 icke-nordiska. Det totala invandringsöverskottet var ca 27000 personer; för andra än nordiska medborgare ca 29000 personer.
Under budgetåret 1991/92 beviljades sammanlagt ca 19340 personer asyl eller uppehållstillstånd av humanitära skäl. I det angivna antalet ingår s.k. kvotflyktingar, däremot inte anhöriga till flyktingar och därmed jämställda personer, vilka rest in i Sverige tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och som omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som flyktingar. Antalet sådana anhöriga som fick uppehållstillstånd under budgetåret 1991/92 uppgick till 7122. Antalet övriga anknytningsfall uppgick till 13258, antalet personer som beviljades uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl till 250 och antalet uppehållstillstånd för adoptivbarn till 1059. Sammanlagt beviljades under budgetåret ca 41000 personer uppehållstillstånd. -- Av dem som beviljades asyl eller uppehållstillstånd av humanitära skäl bedömdes, frånsett kvotflyktingarna, 999 personer (5,2%) som konventionsflyktingar.
Under budgetåret 1991/92 sökte ca 54500 personer (inkl. barn) asyl i Sverige, vilket innebär en kraftig ökning jämfört med närmast föregående budgetår (ca 20800 personer inkl. barn). Antalet asylsökande under andra halvåret 1992 beräknades komma att uppgå till ca 47000. Antalet asylsökande under kalenderåret 1992 kan med ledning av den senaste kvartalsredovisningen från Invandrarverket beräknas till drygt 83 000.
I budgetpropositionen framhåller regeringen att det är mycket svårt att ens för innevarande budgetår kunna bedöma hur många människor som kommer att ta sig till Sverige och söka asyl men bedömde att antalet för detta budgetår skulle komma att ligga mellan 65000 och 80000 och att överväganden om ärendebalanser, förläggningsvolymer och därmed förknippade resursbehov försiktigtvis bör ha sin utgångspunkt i det högre antalet. För budgetåret 1993/94 görs bedömningen att den relativa nedgång i antalet asylsökande som skett under de senaste månaderna fortsätter och att detta skulle innebära 30000--60000 asylsökande under budgetåret 1993/94. Förslagen till medelsanvisning lämnas emellertid mot bakgrund av det lägre planeringsalternativet om 30000 asylsökande, dvs. den nivå som tidigare utgjort beräkningsbas. Föredragande statsrådet avser att mycket ingående följa utvecklingen av antalet asylsökande under första delen av år 1993 och därefter återkomma med de förnyade bedömningar av anslagsbehoven som kan följa av ändrade planeringsförutsättningar i asylprövningsprocessen och vad gäller behovet av förläggningskapacitet.
Uppehållstillstånd av asylskäl m.m.
Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I FN:s konvention den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) avses med uttrycket flykting -- utom personer som blivit att anse som flyktingar enligt vissa äldre överenskommelser -- den som till följd av händelser som inträffat före den 1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land vari han är medborgare samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit. -- Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig anslutande stater att tillämpa konventionens flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år 1951 eller i Europa. De stater som anslutit sig till konventionen med den geografiska begränsningen till Europa har emellertid kunnat behålla denna begränsning.
Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar (OAU-konventionen). Konventionen, som antogs år 1969, har en betydligt vidare flyktingdefinition. Den omfattar också personer som på grund av yttre aggression, ockupation, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är medborgare tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på en annan plats utanför sagda land. För Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från år 1984. Såvitt gäller Asien har UNHCR:s exekutivkommitté -- med stöd av första asylländer i Sydostasien -- godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot av första asylländerna och att tvångsrepatriering inte skall ske.
De svenska bestämmelserna om asyl finns intagna i 3kap. utlänningslagen. Enligt 4§ första stycket har flyktingar, krigsvägrare och s.k. de facto-flyktingar rätt till asyl.
Definitionen av flykting (2§) överensstämmer med den som finns i Genèvekonventionen. Ibland används därför benämningen konventionsflyktingar för dessa personer.
Med krigsvägrare (3§) avses en utlänning som har övergett en krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring.
Utöver konventionsflyktingar och krigsvägrare ger lagen skydd även åt andra personer som inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och som har åberopat tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är här fråga om personer som inte har varit utsatta för eller löper risk att drabbas av så allvarlig förföljelse att de bör betraktas som konventionsflyktingar men som ändå på grund av de politiska förhållandena i hemlandet utsatts för eller riskerar så svåra trakasserier att det inte är rimligt att begära att de skall återvända dit. Bestämmelsen omfattar normalt inte den som har tvingats att lämna sitt land på grund av yttre aggression, ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. Undantagsvis kan emellertid dessa omständigheter vara sådana att lagrummet anses tillämpligt. För de personer som nu avses används ofta termen de facto-flyktingar.
Begreppet asyl, som enligt 1989 års utlänningslag används för det tillstånd att uppehålla sig i Sverige som ges såväl till konventionsflyktingar som till krigsvägrare och de facto-flyktingar, innebär att Sverige använder ett asylbegrepp som i viss mån avviker från vad som är vedertaget internationellt, nämligen att tala om asyl endast i samband med skydd åt konventionsflyktingar.
Av humanitära skäl kan enligt 2kap. 4§ första stycket2 utlänningslagen även andra utlänningar än de som omfattas av asylreglerna få stanna i Sverige. Uppehållstillstånd av humanitära skäl har i praxis beviljats personer som flytt undan krig eller krigsliknande förhållanden som de riskerat att drabbas av utan att ingå i någon krigsmakt. Uppehållstillstånd på denna grund har också beviljats personer som på grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden bör få stanna i Sverige. Bestämmelsen kan vidare omfatta personer som inte är flyktingar men där förhållandena i det land till vilket de skulle behöva resa ändå är sådana att det ter sig inhumant att tvinga dem att återvända dit eller personer som riskerar allvarligt straff eller förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. I vissa fall har uppehållstillstånd beviljats personer som i och för sig borde avvisas eller utvisas men där en verkställighet inte kan ske därför att det inte finns något land där utlänningen tas emot. Uppehållstillstånd har också i vissa fall beviljats när det funnits en kombination av humanitära skäl och släktanknytning, som i sig inte varit tillräcklig.
Varken konventionsflyktingar eller krigsvägrare och de facto-flyktingar har någon ovillkorlig rätt att få en fristad i Sverige. Asyl får nämligen vägras på följande grunder enligt 3kap. 4§ andra stycket utlänningslagen. Om det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl. Om det beträffande en krigsvägrare eller de facto-flykting finns särskilda skäl att inte bevilja asyl. I vissa fall där utlänningen kan sändas tillbaka till annat nordiskt land enligt särskild överenskommelse. I annat fall med hänvisning till den s.k. första asylland-principen. Denna princip kan tillämpas om utlänningen före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats eller till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land där han inte har motsvarande skydd. Om utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är skyddad på det sätt som anges beträffande första asylland-principen.
Regeringen får föreskriva undantag från första asylland-principen för de fall då utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att få sin ansökan om asyl prövad här.
Med synnerliga skäl (andra stycket1) avses enligt motivuttalanden (prop. 1954:41 s. 77, LU14, rskr. 155 och prop. 1975/76:18 s. 107, InU24, JuU15, rskr. 121 och 122) dels situationer då det av hänsyn till rikets säkerhet framstår som omöjligt att bevilja asyl, dels omständigheter som enligt Genèvekonventionen diskvalificerar en flykting från konventionens skydd. Sådana omständigheter kan vara brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och liknande gärningar samt grova icke-politiska brott före ankomsten till Sverige.
Med särskilda skäl (andra stycket2) avses enligt förarbetena till den tidigare utlänningslagstiftningen (prop. 1975/76:18 s. 108 f., jfr även prop. 1983/84:144 s. 37 och prop. 1988/89:86 s. 156) att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen. Det förutsattes inte att det skulle vara helt omöjligt att ta emot dessa utlänningar i Sverige; för att skydd skulle vägras skulle det dock vara fråga om så många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige. Beträffande de facto-flyktingar uttalades också att tyngden av de omständigheter utlänningen åberopar måste tillmätas betydelse vid avgörande av frågan om särskilda skäl föreligger. -- Beslut om att inskränka asylrätten med hänvisning till att särskilda skäl föreligger med hänsyn till mottagningsresurserna har fattats vid två tillfällen, första gången år 1976 och andra gången i december 1989. Det beslut om att inskränka asylrätten som fattades i december 1989 med hänvisning till att särskilda skäl förelåg med hänsyn till mottagningsresurserna innebar att -- utöver konventionsflyktingar -- endast de som hade särskilt starkt skyddsbehov skulle kunna påräkna asyl. I ett beslut i december 1991 konstaterade regeringen att de förhållanden som föranlett den tidigare regeringen att skärpa kriterierna för att få asyl inte längre förelåg och beviljade asyl åt en person som bedömdes vara de facto-flykting, men som inte skulle ha fått stanna här med den tillämpning av utlänningslagen som gällt under de två senaste åren.
Förutom av humanitära skäl får uppehållstillstånd ges också till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild anknytning till Sverige (2kap. 4§ första stycket 1 utlänningslagen).
Även om en utlänning inte får uppehållstillstånd, får han inte avvisas eller utvisas om det inte kan ske till ett land där han åtnjuter visst skydd. En utlänning får således inte avvisas eller utvisas till ett land där han riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr (non-refoulementprincipen). Han får inte heller annat än i yttersta undantagsfall sändas till ett land där han riskerar förföljelse. Inte heller får en utlänning sändas till ett land där han riskerar vidaresändning till något sådant land.
En ansökan om uppehållstillstånd får i princip inte bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan görs (2kap. 5§ utlänningslagen). Undantag gäller om utlänningen har rätt till asyl här. Undantag gäller vidare vid återförening med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands samt om det annars finns särskilda skäl. -- Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt lagakraftvunnet beslut, får ansökan dock bifallas bara om den grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i ärendet och om han har rätt till asyl här eller det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.
Sedan år 1950 har Sverige haft ett system för kollektiv överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter. Fr.o.m. år 1973 har kvoten varit generell. Kvoten skall användas för uttagning av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om fall där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt placeringsland. Regeringen ger budgetårsvis riktlinjer för kvotens användning.
Uppehållstillstånd av andra skäl
Uppehållstillstånd får också enligt 2kap. 4§ första stycket3 utlänningslagen ges till en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på något annat sätt. Regeringen får vidare föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.
Med undantag för nordiska medborgare måste en utlänning ha uppehålls- och arbetstillstånd för att arbeta i Sverige. Arbetstillstånd ges för viss tid och får avse ett visst slag eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.
Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har varit reglerad under de senaste decennierna i enlighet med de riktlinjer för den samlade invandrarpolitiken som riksdagen antog år 1968 (prop. 1968:142, SU1968:196, rskr. 405) och som sedan i tillämpliga delar fastställts vid 1983/84 års riksmöte (prop. 1983/84:144, SfU30, rskr. 410). Riktlinjerna förutsätter en reglering av den utomnordiska arbetskraftsinvandringen, dels därför att invandrarna skall ges möjlighet att leva under samma betingelser som befolkningen i övrigt, dels därför att möjligheterna till sysselsättning för kvinnorna, de äldre och de handikappade, inte får försämras genom oreglerad invandring. Uppkommande arbetskraftsbehov skall därför i första hand fyllas genom utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska medel som står till buds innan tillstånd till arbetskraftsinvandring ges. Prövningen av arbetskraftsbehovet skall ske i ett långt perspektiv, och utländsk arbetskraft får inte användas som en regulator av arbetskraftstillgången. Dessutom förutsätts att Arbetsmarknadsstyrelsen, efter hörande av arbetsmarknadens parter, ger allmänna riktlinjer för tillståndsärendenas bedömning med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. I proposition 1983/84:144 anförde föredragande statsrådet att det mot bakgrund av den dittillsvarande utvecklingen och den dåvarande sysselsättningssituationen saknades anledning att räkna med något egentligt behov för Sveriges del av arbetskraftsinvandring under överskådlig tid. Det var angeläget att här i landet bosatta arbetssökande samt nordbor i första hand tillgodosågs när arbetstillfällen fanns. Hon ansåg därför att arbetskraftsinvandring i fortsättningen borde tillåtas endast i undantagsfall och sedan det genom arbetsförmedlingens aktiva medverkan hade visat sig att ett uppkommet arbetskraftsbehov inte kunde tillgodoses genom arbetskraft som fanns i Sverige. Som undantag från principen att utomnordisk arbetskraftsinvandring inte borde vara tillåten nämndes i propositionen främst nyckelfunktioner inom industrin och näringslivet i övrigt samt inom vissa andra samhällsområden. Vidare nämndes personer som behövs för kvalificerad forskning, produktutveckling eller introduktion av en ny teknologi, liksom inom det kulturella området. Även andra undantag borde enligt propositionen kunna göras under särskilda förhållanden.
Internationellt samarbete i migrationsfrågor
Ett särskilt avsnitt i skrivelsen behandlar det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet och Sveriges roll i detta arbete. Det framhålls att migrations- och flyktingpolitiska frågor står på dagordningen i en lång rad internationella fora, och att Sverige verkar aktivt för att internationellt bidra till varaktiga lösningar på både de problem som orsakar folkomflyttningar och de konsekvenser som följer därav.
Inom FN:s ram behandlas flyktingpolitiska frågor med avseende såväl på åtgärder för dem som tvingats på flykt (UNHCR, UNRWA) som på insatser för att komma åt grundorsakerna bakom flykten. UNHCR:s främsta uppgift är att ge rättsligt skydd åt flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren. UNHCR strävar alltid efter lösningar med bestående effekt och brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem: frivillig repatriering, integration i första asyllandet eller omplacering i tredje land. UNHCR har, sägs det i skrivelsen, fokuserat sina ansträngningar på att hjälpa flyktingar att återvända till sina hemländer, och frivillig repatriering har allt tydligare kommit att framstå som den enda möjliga lösningen på flertalet av världens flyktingproblem; endast i undantagsfall och då det kan motiveras utifrån den enskildes säkerhetssituation, eller då det gäller fysiskt eller psykiskt handikappade har omplacering till tredje land blivit aktuell. I skrivelsen anges att en förändring av UNHCR:s verksamhetsinriktning skett sedan Sadako Ogata tillträtt. Organisationen ser på sin skyddsroll i ett bredare perspektiv och söker nya lösningar på gamla problem. -- Förebyggande insatser innebär bl.a. att UNHCR i dag fäster större uppmärksamhet vid de mänskliga rättigheternas betydelse för flyktingfrågan. I svåra katastrofsituationer försöker UNHCR spela en mer direkt roll, och i f.d. Jugoslavien är UNHCR s.k. lead agency för FN:s arbete. Ökad katastrofberedskap är det andra området där UNHCR utvidgat sin kapacitet.
UNHCR samarbetar med andra FN-organ, regeringar och frivilliga organisationer för att kunna fullgöra sina funktioner. Det ställs allt högre krav på en ökad samordning inom FN, vilket bl.a. inneburit att flyktingars livsmedelsbehov tillgodoses genom FN:s livsmedelsprogram (WFP). -- UNHCR:s verksamhet behandlas varje höst i FN:s generalförsamling. Generalförsamlingen har bl.a. antagit en resolution till stöd för UNHCR:s verksamhet med de nordiska länderna som medförslagsställare. Resolutionen bekräftar UNHCR:s grundläggande uppgift att svara för internationellt skydd av flyktingar, understryker behovet av gemensamma internationella insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar samt uppmanar alla stater att avstå från åtgärder som kan riskera asylproceduren.
International Organization for Migration (IOM) ägnar sig åt rådgivning till regeringar i migrationsfrågor, utbytesprogram, praktikprogram, främjande av återvandring samt transport av flyktingar och migranter. Transportverksamheten har varit särskilt omfattande och har ofta skett i samarbete med UNHCR. Sverige är numera åter medlem, och medlemskapet ger Sverige möjlighet att ta aktiv del i bl.a. den organisationsöversyn som pågår. Sverige har under en lång tid haft ett praktiskt inriktat samarbete med IOM avseende transport till Sverige av kvotflyktingar m.fl. och från Sverige av återvandrare.
Europarådet är sedan länge ett viktigt forum för mellanstatlig dialog kring integration av invandrare i medlemsländerna. Där har man också under en följd av år arbetat med asylrättsliga spörsmål. Inom Europarådets migrationskommitté (CDMG) har det europeiska samarbetet rörande flyktingars och invandrares integration i invandringsländerna fortsatt. Rapporten Community and Ethnic Relations in Europe, som redovisar strategier för att åstadkomma bättre etniska relationer och ökad jämlikhet mellan flyktingar/invandrare och övrig befolkning kommer att ligga till grund för fortsatt arbete inom både Europarådet och de olika länderna. Frågor om asylrätt och flyktingfrågor handhas i en expertkommitté, CAHAR, och en av de viktigaste uppgifterna för CAHAR är att ge deltagarna möjlighet att utbyta erfarenheter och informera varandra om förändringar av den asylrättsliga lagstiftningen i resp. land. Löst knuten till Europarådet har också varit den s.k. Wiengruppen, vars arbete under året skall fortsätta i arbetsgrupper för visumpolitik, asylutredningsprocedurer och information.
ESK, den europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen, har hittills endast i mindre utsträckning ägnat sig åt migrationsfrågor. Under toppmötet i Helsingfors under sommaren 1992 diskuterades dock migrationsfrågor för första gången mer samlat, och statsminister Carl Bildt uttalade i sitt tal vid mötet bl.a. att en europeisk ordning snarast måste etableras för ett gemensamt och solidariskt agerande vid framtida flyktingsituationer i Europa. Sverige har från mitten av december 1992 övertagit ordförandeskapet i ESK.
I skrivelsen behandlas även de immigrationspolitiska aspekterna av den västeuropeiska integrationen. -- Ett omfattande arbete har bedrivits på mellanstatlig nivå inom EG, vilket bl.a. lett fram till två konventionstexter. Den första behandlar vilket EG-land som är ansvarigt för att handlägga en asylansökan (den s.k. Dublinkonventionen) och den andra behandlar EG:s yttre gränskontroller. Dublinkonventionen beräknas träda i kraft under år 1993. En tredje konvention om ett europeiskt informationssystem (EIS) är under utarbetande. Den skall komplettera de två tidigare konventionerna och möjliggöra det informationsutbyte mellan länder som förutses i dessa. En parallellkonvention till Dublinkonventionen har färdigställts och tillträde skall erbjudas i första hand EFTA-länderna. -- Vid EG:s statschefmöte i Maastricht i december 1991 fördes de immigrations- och flyktingpolitiska frågorna in i den Europeiska unionen. I samband med Maastrichtmötet uppdrogs åt immigrationsministrarna att i en arbetsplan arbeta fram förslag till en harmonisering av immigrations- och flyktingpolitiken. -- En gång under varje EG-ordförandeskap hålls möte angående immigrationsfrågor på ministernivå. Vid dessa möten har Sverige status som s.k. likasinnat land, vilket innebär att den svenska ministern inbjuds till ett informationsmöte som hålls efter det att EG:s ministrar avslutat sina överläggningar.
Utöver vad som anges i skrivelsen kan påpekas att ett möte mellan EG:s immigrationsministrar hölls i London i månadsskiftet november--december 1992. Vid detta möte antogs en resolution om uppenbart ogrundade asylansökningar och en resolution om en harmoniserad inställning till frågor rörande säkra första asylländer. Vidare antogs konklusioner om länder i vilka det generellt inte finns allvarlig risk för förföljelse och om människor som flytt konflikten i det forna Jugoslavien samt rekommendationer rörande utvisning. Antagandena gjordes av Danmark och Nederländerna med förbehåll för resp. parlaments godkännande. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh den 12 december 1992 antogs en deklaration om vissa principer för de utrikespolitiska aspekterna av migrationspolitiken.
De informella konsultationerna mellan 16 länder i Västeuropa, Nordamerika och Australien har enligt regeringens skrivelse fortsatt och under året särskilt arbetat med metodfrågor om hur man i vissa regioner och flyktingsituationer kan samverka mellan stater för att få varaktiga förbättringar.
Även det nordiska samarbetet har, framhålls det i skrivelsen, fortsatt under året, bl.a. i regeringarnas samrådsgrupp (NSHF), det nordiska utlänningsutskottet och i den s.k. nordiska migrationsgruppen.
I skrivelsen framhålls att Sverige har kommit att spela en genomgående aktiv roll i praktiskt taget samtliga de nämnda internationella sammanhangen. Den nära kopplingen mellan demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, fredliga lösningar av konflikter och den ekonomiska och sociala utvecklingspolitik som förs i berörda länder har framhållits. Sverige har aktivt verkat för att göra biståndet till flyktingar mer effektivt.
Aktuella utredningar
En särskild utredare har i uppdrag att göra en översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. (dir. 1992:51). Bl.a. skall utredaren undersöka regeringens möjligheter att i dag, sedan Utlänningsnämnden inrättats, genom generella föreskrifter styra utveckling och praxis på utlänningslagstiftningens område och -- om det bedöms nödvändigt eller önskvärt -- föreslå de ändringar och tillägg som kan vara motiverade. Vidare skall utredaren överväga om nuvarande regler bör ändras när det gäller bl.a. omprövning, överklagande i vissa fall och möjligheterna att få uppehållstillstånd efter inresan i Sverige, samt ägna uppmärksamhet åt möjligheterna att genom tekniska och andra justeringar förenkla och underlätta tolkning och tillämpning av utlänningslagen. -- Utredaren har i slutet av oktober i enlighet med sitt uppdrag överlämnat en promemoria om legal reglering av massflyktssituationer. Promemorian innehåller förslag till en lag om vistelsetillstånd m.m. för skyddssökande utlänningar från konflikt- eller krisområden.
Ett delbetänkande, (SOU 1993:24) Utlänningslagen -- en partiell översyn, som rör regeringens möjligheter att styra praxis och regleringen av frågan om ny ansökan om asyl, avlämnas i dagarna. Utredarens betänkande rörande återstående frågor förväntas lämnas inom kort.
Inom Kulturdepartementet har upprättats en promemoria, Tillfälligt skydd för medborgare från forna Jugoslavien, m.m. Enligt regeringens skrivelse är det för närvarande inte aktuellt att förelägga riksdagen en proposition på grundval av promemorian, men beredskap finns för att snabbt lägga fram en proposition, om situationen i f.d. Jugoslavien skulle förvärras så att detta skulle påkallas.
Regeringen har som redovisats i inledningsavsnittet beslutat om direktiv för en parlamentarisk kommitté som skall se över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Som också redovisats skall det i fråga om invandrings- och flyktingpolitiken vara en huvuduppgift för kommittén att se över hur människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land, men även att göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt.
Motioner
Frågan om inriktningen av den svenska flykting- och invandringspolitiken tas upp i flera motioner.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) framhåller i motion Sf626 att en aktiv flykting- och immigrationspolitik bör omfatta insatser inom både utrikes-, handels- och biståndspolitiken för att på lång sikt och i samarbete med andra länder kunna påverka grundorsakerna till att människor flyr. Sveriges politik på detta område bör utifrån ett helhetstänkande och en humanitär grundsyn ta sikte på att dels undanröja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för reglering av invandringen till Sverige som bättre än det nuvarande ger dem som bäst behöver det rätt att stanna i vårt land. Den nationella invandringspolitiken skall dels ge skydd till dem som har behov av det, dels ge möjlighet för nära anhöriga att förena sig med varandra, dels skapa möjligheter till besök, utbildning, praktik och arbete. Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 1) och om biståndets roll i flyktingpolitiken (yrkande 3). De anser vidare att nuvarande skyddsregler för krigsvägrare och de facto-flyktingar samt möjligheterna till uppehållstillstånd av politiska eller humanitära skäl bör ersättas av en ny regel för dem som behöver internationellt rättsligt skydd, en regel som skyddar dem som har ett starkt skyddsbehov vid sidan av Genèvekonventionen. I motionen begärs ett tillkännagivande härom (yrkande 5, delvis). Motionärerna anser i fråga om arbetskraftsinvandring att de nuvarande riktlinjerna inte bör ändras men tillämpas på ett mer flexibelt och konjunkturanpassat sätt och begär ett tillkännagivande härom (yrkande6). En principiell rätt till bosättning bör enligt motionärerna tillkomma medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make/maka eller sambo samt minderåriga ogifta barn till den som är bosatt här. Efter individuell prövning bör rätt till bosättning också kunna ges föräldrar och nära släktingar som är väsentligt beroende av den i Sverige bosatta personen, s.k. sista länk-fall. Motionärerna begär ett tillkännagivande också i enlighet med det sålunda anförda (yrkande7). Vidare anför motionärerna att Sverige bör verka för ökade internationella insatser för organiserad överföring av flyktingar till tredje land för dem som inte kan få varaktigt skydd i den region där de befinner sig. En viktig förutsättning för vårt internationella arbete med att få andra länder att öka sina insatser för organiserad överföring av flyktingar eller för insatser i flyktingarnas närområden är att Sverige har en generös flyktingkvot. Motionärerna hänvisar till att de i en annan motion föreslagit att en nationell kommission tillsätts för att se över och stärka Sveriges internationella ansvarstagande, bl.a. vad gäller folkomflyttningar och flyktingfrågor. Motionärerna anser att den nationella kommissionen bör föra en diskussion om Sveriges flyktingkvot, dess storlek och flexibilitet och även om resurser för hjälp i flyktingarnas närområden. De senaste årens snabba utveckling har visat att det behövs flexibla hjälpinsatser. Om det i riksdagen finns majoritet för tillsättandet av en nationell kommission, bör det i utskottsbehandlingen prövas, om det är ändamålsenligt att under utredningsarbetet ändra nu gällande flyktingkvot. Motionärerna begär ett tillkännagivande om flyktingkvoten i enlighet med det anförda (yrkande8).
Synpunkter i fråga om beviljande av asyl framförs i motion Sf644 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s). I motionen framhålls särskilt två delfrågor, nämligen frågan om krigstjänstvägrares rätt till en fristad i Sverige och frågan om tillfälligt uppehållstillstånd för dem som flyr från regioner med krig eller akuta etniska eller andra konflikter. Motionärerna begär ett tillkännagivande om en översyn av reglerna om asylrätt (yrkande1). Hans Göran Franck begär i motion Ju619 (yrkande2) ett tillkännagivande om att en generös och human flyktingpolitik skall ligga fast.
I motion Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), som väckts med anledning av Riksdagens revisorers förslag, anförs att den svenska asyl- och övriga invandringspolitiken i framtiden starkare bör inriktas på en generösare tillståndsgivning inom ramen för kvoteringar, som kan avse bl.a. både flykting- och anhörigområdet, medan möjligheterna att få tillstånd för bosättning efter inresa på eget initiativ begränsas i all rimlig utsträckning, på asylsidan i princip till flyktingar enligt Genèvekonventionen. Motionärerna begär ett beslut om stopp tills vidare för all invandring förutom flyktingar enligt Genèvekonventionen samt de anknytningsfall som enligt gällande svensk lag har rätt att från sitt hemland ansöka om uppehållstillstånd (yrkande 4), samt tillkännagivanden om att antalet anknytningsfall måste begränsas till ett minimum (yrkande5), om att arbetskraftsinvandring bör tillåtas endast då det råder brist på arbetskraft i Sverige (yrkande6), om en översyn av invandringspolitiken (yrkande7 delvis), om att översynen av invandrings- och invandrarpolitiken bör omfatta också flyktingpolitiken (yrkande8) och om att invandrings- och flyktingpolitiken måste bli betydligt restriktivare (yrkande 10). I motion Sf22 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) bl.a. att lagstiftningen bör ändras och endast medge "tillfälliga uppehållstillstånd i enlighet med 1951 års Genèvekonvention" och att riksdagen bör besluta om en ram för kvotflyktingar vartill kommer ett mindre antal konventionsflyktingar som söker asyl vid vår gräns. Regeringen måste enligt motionärerna nu ta krafttag för att -- i avvaktan på den parlamentariska kommitténs förslag -- undanröja de värsta missförhållandena i den svenska flyktingpolitiken. De begär tillkännagivanden om att asylrätten bör begränsas till att endast avse konventionsflyktingar (yrkande 1), om begränsning av anhöriginvandringen till att strikt omfatta endast make/maka och deras barn under 20 år (yrkande 2) och om att åtgärder omedelbart måste vidtas i flyktingfrågan i syfte att minimera förutsättningarna för att Sverige riskstämplas av marknaden (yrkande18). Slutligen begär motionärerna ett tillkännagivande om att en minister bör syssla med flyktingfrågor på heltid -- en flyktingminister (yrkande19). Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Fi211 (yrkande 19) ett tillkännagivande om en uppstramning av flyktingpolitiken.
Claus Zaar (nyd) begär i motion Sf638 tillkännagivanden om behovet av att utreda hur invandringen påverkar Sverige på kort och lång sikt (yrkande 1), att i statistik och rapporter redovisa invandringens påverkan (yrkande 2) och att undersöka familjeplanering och nativitet bland invandrare med hänsyn till deras egna försörjningsmöjligheter (yrkande3).
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf633 att flyktingpolitikens olika problem skall debatteras i syfte att förbättra både lagar, rättssäkerhet, mottagning och avvisning m.m. men att människor aldrig får beskrivas som problem. Motionärerna anser att försvaret av en generös flyktingpolitik nu är viktigare än någonsin och begär ett tillkännagivande om vikten av att Sverige har en generös flyktingpolitik (yrkande1). Vidare anser motionärerna att Sverige har en mycket rudimentär återvandringspolitik och att det bör bli en viktig uppgift för den kommande utredningen att undersöka vilka åtgärder som bör vidtas för att stärka stödet till återvandring. De begär ett tillkännagivande om detta (yrkande16).
Sten Andersson i Malmö (m) anför i motion Sf606 att bestående asyl i huvudsak endast bör beviljas de utlänningar vilka kan definieras som politiska flyktingar enligt Genèvekonventionen och att anhörigbegreppet bör ha den definition som anges i Dublinkonventionen från år 1990. Han begär ett tillkännagivande om en förändrad svensk asylpolitik. -- Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) anser i motion Sf608 att den svenska definitionen av anhörig är mycket vid i ett internationellt perspektiv. De anför att enligt Dublinkonventionen är att räkna som anhöriga som har rätt till uppehållstillstånd flyktings maka eller make samt hans eller hennes ogifta barn under 18 år eller, om flyktingen själv är under 18 år, hans eller hennes föräldrar. Motionärerna begär en skyndsam förändring i 2kap. 4§ utlänningslagen.
I två motioner tas upp en mera speciell fråga om asyl. Pierre Schori m.fl. (s) och Viola Furubjelke m.fl. (s) hänvisar i motionerna U628 (yrkande 11) resp. U627 (yrkande 3) till situationen i Bosnien-Hercegovina med systematiska våldtäkter mot muslimska kvinnor, och motionärerna begär tillkännagivanden om att graviditet som följd av dessa våldtäkter skall utgöra grund för asylrätt enligt FN:s flyktingkonvention för kvinnan och hennes barn.
I tre motioner tas mer direkt upp vilka frågor Sverige bör driva i internationell samverkan.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) anför i motion Sf626 att det internationellt behövs en inriktning av flykting- och migrationspolitiska insatser på förebyggande åtgärder som motverkar de obalanser och brister som tvingar människor att bryta upp och att Sverige bör verka för att grundorsaker till flyktingströmmar och annan påtvingad migration diskuteras mera öppet och strukturerat och för att målmedvetna insatser vidtas inom FN:s ram och i andra internationella organisationer. Motionärerna begär tillkännagivanden om vad som anförts om internationellt samarbete (yrkande 2), om det multilaterala flyktingarbetet (yrkande 4) och om att Sverige bör verka för en internationellt överenskommen reglering av skyddet för sådana personer som, utan att vara flyktingar enligt Genèvekonventionen, är i behov av internationellt rättsligt skydd (yrkande 5, delvis). -- Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) framför liknande synpunkter i motion Sf644 men begär också ett tillkännagivande om att Sverige under sin tid som ordförandeland i ESK bör driva kravet på en överenskommelse inom organisationen som innebär att de länder som hittills inte tagit emot flyktingar i någon större utsträckning väsentligt ökar sina åtaganden (yrkande2).
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633 den flyktingpolitik som förs i Västeuropa och anser att Sverige i lämpligt forum, såsom ESK eller Europarådet, bör verka för att Europa liksom andra världsdelar utarbetar en kompletterande konvention till Genèvekonventionen och att en alleuropeisk överenskommelse utarbetas som gör det möjligt att på ett bra sätt hjälpa stora flyktingskaror. Överenskommelsen bör innehålla regler om upprättande av flyktingläger, fördelning av kostnaderna, återflyttning eller -- om detta inte är möjligt -- hur flyktingarna skall fördelas mellan länder. Motionärerna begär ett tillkännagivande om Sveriges inställning till flyktingfrågor i ESK och Europarådet (yrkande5).
Utskottets bedömning
I den regeringsförklaring som statsminister Carl Bildt avgav den 4 oktober 1991 uttalade han att invandrar- och flyktingpolitiken skulle föras i en anda av internationalism och humanitet, att främlingsfientlighet och tendenser till rasism skulle bekämpas och att ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare skulle vidtas. Sverige skulle även i fortsättningen ha en reglerad invandring, men flyktingpolitiken skulle förändras.
Som ovan framgått skall en parlamentarisk kommitté se över invandrings- och flyktingpolitiken. I kommitténs uppdrag ingår att se över hur människor från andra länder som söker en fristad undan förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt land och hur invandringsreglerna i ett framtida system kan utformas så att de tydligare än för närvarande uttrycker ansvaret för att ge rättsligt skydd åt olika kategorier skyddsbehövande. En utgångspunkt skall vara att pröva hur skyddsregler bör utformas så att de innebär ett långsiktigt internationellt åtagande och inte kommer att bli beroende av kortsiktiga förändringar av mottagningsresurserna. I uppdraget ingår vidare att bedöma behovet av en mer omfattande användning av tillfälliga skyddsanordningar. Kommittén skall också lägga fram förslag om utformningen av övriga grunder för rätt eller möjlighet till bosättning i Sverige och överväga om det är möjligt och lämpligt att på andra grunder utforma mer flexibla regler för invandring. Vidare skall kommittén göra överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt och lägga fram förslag till hur vårt land på ett resursmässigt effektivt sätt skall kunna bistå utanför Sverige -- i krisens eller konfliktens närområde och på annat sätt. Inom ramen för kommittén kommer således de frågor som har tagits upp i de ovan redovisade motionerna om inriktningen av den svenska flykting- och invandringspolitiken att behandlas. Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och avstyrker med det anförda bifall till motionerna Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7 och 8, Sf644 yrkande 1, Ju619 yrkande 2, Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och 10, Sf22 yrkandena 1, 2 och 18, Fi211 yrkande 19, Sf633 yrkande 1, Sf606 och Sf608.
Enligt direktiven bör kommittén beakta vad invandringstryck, invandringens omfattning och sammansättning kan betyda för såväl politikens mål som för politikens närmare utformning. Kostnader för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser bör belysas, och kommittén skall bl.a. överväga om det statistiska underlaget behöver förbättras. Även de i motion Sf638 yrkandena 1--3 upptagna frågorna kommer därmed att beröras av kommitténs arbete, och utskottet avstyrker bifall till motionen.
Såvitt avser återvandringspolitik noterar utskottet att en av de frågor som Invandrarverket avser att under de närmaste åren särskilt bevaka och uppmärksamma är "utvecklingen av insatserna för flyktingar som önskar återvända till sina hemländer".
Som motionärerna begärt och som framgår ovan ingår i uppdraget för den parlamentariska kommittén att lägga fram förslag till en aktiv politik för frivillig repatriering. Motion Sf633 yrkande 16 är därmed tillgodosedd.
I frågan om arbetsfördelningen inom regeringen vill utskottet peka på att det enligt regeringsformen är regeringen som fördelar ärendena mellan departementen, och statsministern som bland statsråden utser chefer för departementen. Det är även statsministerns sak att förordna att ärende eller grupp av ärenden som hör till visst departement skall föredragas av annat statsråd än departementschefen. Utskottet, som i sammanhanget vill peka på att det statsråd som nu ansvarar för invandrings- och flyktingfrågor till skillnad från sina föregångare inte har löpande ansvar för överprövning av enskilda asylärenden, avstyrker med det anförda bifall till motion Sf22 yrkande19.
I frågan om asyl för speciella grupper vill utskottet erinra om att under 1990/91 års riksmöte behandlades en sådan fråga som då gällde baltiska värnpliktsvägrare (se 1990/91:SfU14). Utskottet framhöll att lagstiftningen om asyl knappast kunde innehålla olika regler för olika staters medborgare och erinrade om att en prövning måste göras i varje enskilt asylärende, även om regeringen (då) kunde skapa vägledande praxis. Utskottet utgick från att regeringen vid prövningen av asylansökningar av sökande från de baltiska republikerna, liksom i övriga fall, noga beaktade de förhållanden som råder i sökandens hemland.
Utskottet vill också erinra om att det inte ankommer på riksdagen att uttala sig om tolkningen av gällande lag. Utskottet utgår från att de asylprövande myndigheterna gör en noggrann bedömning av grunderna för uppehållstillstånd.
I sakfrågan om hjälp till de kvinnor som våldtagits och gjorts gravida till följd av systematiska våldtäkter bl.a. mot muslimska kvinnor i Bosnien-Hercegovina har utskottet hört läkarna Christina Doctare och Birgitta Wetterdal om situationen i delar av det forna Jugoslavien. Doctare arbetar där på uppdrag av Världshälsoorganisationen, WHO, och Wetterdal har besökt Kroatien på uppdrag av Internationella Röda korset för att bedöma behovet av insatser.
Wetterdal har redogjort bl.a. för det program för psykosocialt stöd bland flyktingar som Internationella Röda korset och kroatiska Röda korset driver tillsammans. Programmet skulle behöva förstärkas med flera socialarbetare, psykologer och psykoterapeuter och med sjuksköterskor och/eller barnmorskor. Den viktigaste uppgiften för denna personal är att identifiera människor som behöver omedelbart, kvalificerat stöd och att se till att de får det stöd de behöver, av lokala läkare, psykologer, gynekologer, barnläkare eller ibland psykiatrer. Stödet kan bara ges i en atmosfär av ömsesidig respekt, förståelse och förtroende. Det betyder att personalen måste vara väl förtrogen med flyktingens språk, traditioner och kultur, och huvudsakligen lokal personal kan därför användas. Kroatiska Röda korset är övertygat om att det inte är några svårigheter att få tag på sådan personal på grund av den höga arbetslösheten i landet.
Doctare har berättat mera utförligt om situationen i det tidigare Jugoslavien och gjort liknande bedömningar av hjälpbehovet. Hon har också berättat om det officiella muslimska samhällets åtgärder för att stödja kvinnor som våldtagits i kriget. Fetwa innebär att varje fredag upprepas beslutet att dessa kvinnor är hjältinnor i kriget och att deras barn är muslimska barn som skall tas om hand inom det muslimska samhället. -- Doctare har påpekat att inte bara kvinnor, utan också barn och män, utsatts för våldtäkt och tortyr, och hon har framhållit att för att de skall kunna få hjälp behövs att man arbetar på flera nivåer. Den första gäller att skapa ökad allmän kunskap om förhållandena, den andra gäller mera specifika kunskaper i frågan och den tredje att kunna bedöma vilka av offren som riskerar svåra följder senare i livet -- kvinnor att ta livet av sig, barn att kriminaliseras eller prostitueras. -- Hjälp behövs på plats. Företrädare för både den kroatiska och bosniska regeringen har sagt att de vill ha hjälp på plats. Välutbildad vårdpersonal finns, och arbetslösheten bland dem är mycket stor. Personell hjälp utifrån kan behövas i fråga om organisation och management, i övrigt behövs huvudsakligen ekonomisk hjälp. Många av de drabbade kvinnorna, barnen och männen varken vill eller orkar fly vidare. De grupper som valt att fly utanför Jugoslavien är givetvis tacksamma att bli mottagna, men Doctare bedömer att det är mycket svårt för de våldtagna kvinnorna att ange sina upplevelser som grund för asylansökan. Däremot kan möjlighet till överföring till Sverige av flyktingar vara av stort värde.
Statsrådet Alf Svensson besvarade den 9 februari 1993 i riksdagens kammare en fråga om vilka åtgärder som regeringen är beredd att vidta för att också Sverige skall lämna bidrag till vård och stöd för massvåldtäkternas offer. I svaret uppgav statsrådet bl.a. att Sverige under det senaste året använt 320 miljoner kronor av katastrofmedel för humanitära biståndsinsatser i det forna Jugoslavien, att stödet främst är inriktat på FN:s och Röda korsets verksamhet och att det i första hand gällt akuta insatser för de ca tre miljoner flyktingarna i regionen med särskilda tyngdpunkter på Bosnien-Hercegovina. Efter rapporter om massvåldtäkt mot kvinnor har regeringen i kontakt med FN:s flyktingkommissariat och Röda korset understrukit vikten av att hjälpverksamheten särskilt inriktas på vård och stöd till dessa. Röda korset i Kroatien har ett projekt under utveckling med denna inriktning, vilket finansierats genom svenska Röda korset av biståndsmedel. FN:s flyktingkommissariat och Världshälsoorganisationen har båda aviserat att de kommer att presentera projekt för de drabbade kvinnorna i den FN-appell som presenteras i mars månad. Regeringen kommer att ge avsevärda bidrag till FN-appellen och kommer därvid att särskilt uppmärksamma program för de drabbade kvinnorna. Regeringen är även beredd att stödja andra initiativ, från t.ex. enskilda organisationer, som kan komma att presenteras.
Utskottet, som nedan återkommer till möjligheterna att ge hjälp genom överföring till Sverige inom ramen för den s.k. flyktingkvoten och att ge hjälp i närområdet, avstyrker med det anförda bifall till motionerna U627 yrkande 3 och U628 yrkande11.
I frågan om internationell samverkan och lösning av flyktingsituationer anser utskottet att frivillig repatriering i regel är den bästa lösningen, först och främst för flyktingen själv men också för berörda fattiga asylländer. UNHCR och andra internationella organ har en viktig roll att spela när det gäller insatser för återuppbyggnad som underlättar anpassningen. Sverige bör verka för ökad internationell samordning av insatser för frivillig repatriering. Repatriering av flyktingar är också det huvudalternativ som UNHCR förespråkar och arbetar efter. Denna inriktning har klart markerats av den nuvarande flyktingkommissarien Sadako Ogata.
Utskottet vill vidare framhålla att det av regeringens skrivelse framgår att den nuvarande regeringen, liksom den tidigare, lagt stor vikt vid det internationella samarbetet inom flykting- och migrationspolitikens område och aktivt drivit dessa frågor. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis kommer att spela en aktiv roll på det internationella och nordiska planet.
Som ovan framgår ligger överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt också inom den parlamentariska kommitténs uppdrag. I direktiven betonas att behoven av en internationell samordning av insatserna har blivit uppenbara, att ett omfattande samarbete pågår mellan de länder som mottar invandrare och flyktingar, och att därutöver också ett samarbete är under uppbyggnad mellan utvandrings- och invandringsländer. I det senare perspektivet har det enligt direktiven ofta framförts att en inriktning bör ske av utvecklingssamarbetet på så sätt att också grundorsaker till påtvingad utvandring kan påverkas. Resultatet av kommitténs utredning bör enligt utskottets mening avvaktas. Med det anförda anser utskottet att motion Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna del, Sf633 yrkande 5 samt Sf644 yrkande 2 kan lämnas utan bifall.
För budgetåret 1991/92 infördes ett anslag till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m., från vilket betalas kostnader för särskilda migrationspolitiska projekt och för Sveriges deltagande i internationellt samarbete med syfte att utveckla och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier. Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen skall till anslaget för budgetåret 1993/94 anvisas ett reservationsanslag på 2000000 kr. Anslagsförslaget har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet biträder förslaget.
Överföring av flyktingar m.m.
Som ovan anförts har Sverige sedan år 1950 haft ett av riksdagen beslutat system för kollektiv överföring av flyktingar genom s.k. flyktingkvoter. Fr.o.m. år 1973 har kvoten varit generell, dvs. icke nationalitetsbestämd. Kvoten skall användas för uttagning av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en särskilt utsatt situation och/eller för att ta hand om fall där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt placeringsland. Antalet faktiskt överförda flyktingar varierar från år till år, eftersom uttagningsbeslut inte alltid omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där flyktingen befinner sig.
Från ett särskilt anslag bekostas organiserad överföring till Sverige av flyktingar, bidrag enligt förordningen (1984:890) om bidrag till flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land samt bidrag enligt förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige. Vidare betalas också bidrag till resor från Sverige för vissa asylsökande som vill lämna landet innan asylärendet är avgjort.
Regeringen ger budgetårsvis riktlinjer för kvotens användning. Statens invandrarverk har ansvaret för uttagning och överföring av flyktingar till Sverige. Uttagningarna sker i nära samverkan med främst UNHCR. Fr.o.m. år 1989 samråder de nordiska regeringarna regelmässigt i policyfrågor inom ramen för den nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor.
Kvoten uppgick sedan mitten av 1970-talet och fram t.o.m. budgetåret 1990/91 till ca 1250 personer per år. För budgetåret 1991/92 beslöt riksdagen att öka kvoten till 2000 personer (prop. 1990/91:192, SfU13, rskr. 337). Samtidigt beslöt riksdagen, som en tillfällig åtgärd med anledning av flyktingsituationen i och kring Irak, att under budgetåret ytterligare ca 1250 flyktingar och andra personer i behov av skydd fick föras över till Sverige. För innevarande budgetår uppgår anslaget till ett belopp som motsvarar en kvot om ca 2000 personer.
För budgetåret 1993/94 har regeringen angivit omfattningen av ändamålet med anslaget annorlunda än tidigare. Dels bör enligt regeringen ändamålet för åtgärder vidgas till att omfatta bidrag till lösningar av flyktingsituationer utanför Sverige också på annat sätt än genom organiserad överföring hit, dels, för att åstadkomma åsyftad flexibilitet, de medel som för närvarande finns budgeterade på anslaget för överföring av flyktingar läggas samman med den del av ersättningarna till kommunerna som avser kvotflyktingar. Genom den ökade flexibiliteten i medelsanvändningen bör det enligt regeringen vara möjligt att hjälpa samma antal flyktingar till en lägre kostnad än i dag. I fråga om flyktingkvotens storlek anges i budgetpropositionen att någon preciserad storlek inte kommer att anges på samma sätt som hittills, utan en avvägning skall göras mot andra angelägna insatser som kan komma att initieras av bl.a. UNHCR. Överföring till Sverige bedöms dock även fortsättningsvis komma att utgöra en betydelsefull flyktingpolitisk insats. Den egentliga överföringskostnaden beräknas till 9700000 kr, och Invandrarverket bör som ett minimum planera för överföring av 1250 personer under budgetåret. -- Sammanlagt begär regeringen att till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. anvisas ett förslagsanslag på 269960000 kr.
Maj-Lis Lööw och Georg Andersson (s) anför i motion Sf621 att det är viktigt för Sveriges trovärdighet och agerande på det internationella planet att vi kan föregå med gott exempel när det gäller flyktingkvotens storlek. Motionärerna anser att det vore tragiskt om, på grund av en passiv flyktingpolitik, människor med betydligt svagare skyddsbehov resursmässigt tillåts tränga ut de angelägna kvotflyktingarna och att det måste vara möjligt att inom ramen för det stora anslaget för flyktingmottagande omprioritera resurser för att ta emot ytterligare 750 kvotflyktingar så att kvoten kan förbli 2000. De begär ett tillkännagivande om en flyktingkvot på 2000 per budgetår. -- Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) framför liknande synpunkter i motion Sf644 och begär att flyktingkvoten med avslag på regeringens förslag fastställs till 2000 (yrkande3).
Utskottet konstaterar vid en jämförelse med beräkningen av anslaget för innevarande budgetår att den egentliga överföringskostnaden i årets budgetproposition synes motsvara en överföring av ca 1800 personer, vilket också är det antal som anges i beräkningen av kommunersättningen.
Liksom motionärerna anser utskottet att Sverige bör visa generositet i fråga om att ta emot flyktingar inom ramen för en organiserad överföring av flyktingar. Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna mer flexibla användningen av anslaget, huvudsakligen i samråd med UNHCR. Överföring till Sverige bedöms i budgetpropositionen även fortsättningsvis komma att utgöra en betydelsefull flyktingpolitisk insats, och utskottet vill understryka den bedömningen. Utskottet anser att behovet av en större flyktingkvot -- inte minst såvitt avser situationen i det tidigare Jugoslavien -- bör uppmärksammas kontinuerligt inom regeringskansliet och utgår från att så sker samt att regeringen, om ytterligare medel behöver anvisas under anslaget, återkommer till riksdagen med förslag i frågan. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker bifall till motionerna Sf621 och Sf644 yrkande3.
Handläggning av asylärenden
Avvisning och utvisning
En utlänning som befinner sig i Sverige kan avlägsnas ur landet genom avvisning eller utvisning. En utlänning som inte uppfyller de formella krav som gäller för inresa och vistelse i Sverige -- således när han i förekommande fall saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd -- får avvisas utan tidsgräns enligt 4kap. 1§ utlänningslagen. Vidare får en utlänning avvisas om han eller hon stannat kvar sedan den viseringsfria tiden eller viseringen gått ut. Även avlägsnande på grund av medellöshet och risk för brottslig verksamhet skall ske genom avvisning (4kap. 2§ utlänningslagen). Tidsgränsen är för dessa fall tre månader.
En utlänning som haft uppehållstillstånd och stannar kvar i landet efter det att uppehållstillståndet har gått ut eller återkallats skall avlägsnas genom utvisning (4kap. 3§ utlänningslagen). Även avlägsnande på grund av brott skall ske genom utvisning (4kap. 7§ utlänningslagen).
Ett beslut om avvisning eller utvisning får endast verkställas om det kan ske till ett land där utlänningen erbjuds visst skydd. Kontrollen av in- och utresande vid rikets gränser sköts i första hand av polismyndigheten. Det är också polismyndigheten som fattar beslut om avvisning i de fall där det inte alls är fråga om asyl eller liknande.
Statens invandrarverk, som är central förvaltningsmyndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor, skall som första instans fatta beslut i alla ärenden där behovet av asyl har åberopats (4kap. 4§ utlänningslagen). Detsamma skall gälla ärenden som rör nära familjemedlemmar till asylsökande. Påstår utlänningen att han är att anse som flykting, krigsvägrare eller de facto-flykting skall polismyndigheten således överlämna ärendet till verket för beslut. Detta gäller även om det för polismyndigheten framstår som uppenbart att de åberopade grunderna inte kan medföra rätt till asyl. Invandrarverket fattar också beslut i ärenden som rör en utlänning som har vistats i Sverige mer än tre månader i följd när frågan väcks om hans avvisning. -- I ärenden om avvisning som handläggs av Invandrarverket beviljas enligt 41§ rättshjälpslagen (1972:429) rättshjälp genom offentligt biträde.
I flertalet övriga fall beslutar polismyndigheten om avvisning. Polismyndigheten skall dock överlämna sådana ärenden till Invandrarverket om det enligt polismyndighetens bedömning är tveksamt om avvisning bör ske. Detta gäller t.ex. fall då det på grund av utlänningens personliga förhållanden finns starka humanitära skäl för att låta honom få stanna. -- Enligt före den 1 juli 1989 gällande utlänningslag kunde polismyndigheten i vissa fall besluta om avvisning även i de fall då en utlänning anförde asylskäl. Om utlänningens påstående om risken för att utsättas för politisk förföljelse eller för att bli sänd till krigsskådeplats e.d. var uppenbart oriktigt, kunde enligt huvudregeln polismyndigheten själv besluta i ärendet. Detsamma gällde om de skäl utlänningen åberopade för att på grund av de politiska förhållandena i hemlandet inte vilja återvända dit kunde lämnas utan avseende, eller om det var uppenbart att han inte löpte risk att sändas vidare till hemlandet, när han skulle sändas till ett annat land. Ett av polismyndigheten fattat avvisningsbeslut i dessa ärenden måste dock anmälas till Invandrarverket och fick inte verkställas förrän verket hade förklarat att det inte övertog ärendet. Om verket övertog ärendet förföll polismyndighetens avvisningsbeslut.
Invandrarverket får förordna om omedelbar verkställighet av sitt beslut om avvisning om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund (8kap. 8§ utlänningslagen).
Beträffande omedelbar verkställighet i asylärenden anfördes i proposition 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag att sådan möjlighet måste finnas om avvisning till ett första asylland skall kunna genomföras. Omedelbar verkställighet borde kunna ske bl.a. om utlänningen kan återsändas till ett land, där han uppehållit sig före ankomsten till Sverige och där han är skyddad mot förföljelse och mot att sändas till ett land där han riskerar förföljelse. I propositionen angavs också att förordnande om omedelbar verkställighet får meddelas endast när det är uppenbart att grund för asyl inte föreligger. En bedömning måste alltid göras av omständigheterna i det enskilda fallet. Ett annat fall när det är uppenbart att en asylansökan skall avslås kan vara att det står klart att utlänningens uppgifter är osanna i alla väsentliga delar. Så snart några mer ingående överväganden behöver göras om tilltron till sådana uppgifter som kan vara asylgrundande är det emellertid uteslutet att förordna att avvisningsbeslutet får verkställas direkt. Det skall också vara uppenbart att uppehållstillstånd inte bör beviljas av andra skäl, t.ex. anknytning eller humanitära skäl.
En polismyndighets beslut om avvisning och Invandrarverkets beslut om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet skall verkställas snarast möjligt. I andra fall skall en utlänning som har avvisats lämna landet inom två veckor efter det att beslutet vunnit laga kraft, om inte annat bestäms i beslutet (8kap. 12§ utlänningslagen). Vid utvisning är utresefristen fyra veckor. Om utlänningen inte lämnar landet inom föreskriven tid eller det med säkerhet måste antas att han inte tänker göra det frivilligt, skall polismyndigheten verkställa beslutet så snart det kan ske.
Tre motioner rör möjligheterna till snabbare avvisning. Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anför i motion Sf22 bl.a. att skrupelfria människosmugglare sätter i land illegalt asylsökande utmed våra kuster och att vi måste sätta stopp för detta. Exempel måste statueras bl.a. genom att flyktingarna omedelbart avvisas och återförs till sitt ursprungsland eller transitland, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom (yrkande3 delvis). Liknande synpunkter framförs i motion Sf619 av Lars Moquist och Peter Kling (nyd), i vilken begärs att förutsättningar omedelbart skapas för direktavvisning av personer som kommer till Sverige illegalt (yrkande1). I motion Sf639 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) kritiseras asylprövningssystemet främst med hänvisning till kostnaderna för rättshjälpen. För att minimera dessa kostnader bör man enligt motionärerna snarast införa undantagsbestämmelser för vissa grupper som kommer från områden som gör det tveksamt om de har asylskäl; en helhetssyn bör tillämpas som syftar till en bedömning att det inte finns skäl att påbörja asylutredning enligt gällande regler och att beslut om avvisning kan fattas direkt efter den s.k. grundutredningen. Den besparing som härigenom skulle kunna göras borde enligt motionärerna överföras till en fond till stöd för brottsoffer. I motionen begärs tillkännagivanden om att undantagsbestämmelser bör införas för vissa grupper av asylsökande (yrkande1) och om att 100 miljoner kronor av rättshjälpsanslaget bör föras över till en brottsofferfond som inrättas och förvaltas av staten (yrkande2). Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) kritiserar i motion Sf22 också kostnaderna för rättshjälp inom asylprövningssystemet och anser att en översyn bör ske. En möjlighet är enligt motionärerna att begränsa målgruppen så att asylsökande som uppenbarligen inte kommer att få stanna i Sverige skulle få rättshjälp endast om det finns synnerliga skäl till det, och möjligheten att gång på gång få anföra nya skäl för att stanna kvar i Sverige bör stoppas. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda (yrkande7).
Utskottet vill till en början erinra om att det inte är illegalt att söka asyl, oavsett om de skäl som sökanden har att åberopa vid en prövning inte bedöms utgöra asylskäl. Som ovan redovisats får Invandrarverket förordna om omedelbar verkställighet av ett avvisningsbeslut om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund. I fråga om undantagsbestämmelser för vissa grupper av asylsökande, för vilka asylutredning inte skulle behöva påbörjas, vill utskottet, frånsett principiella betänkligheter, uttala viss tveksamhet om värdet av sådana bestämmelser i praktiken. I fråga om möjligheterna till rättshjälp och om möjligheten att anföra nya skäl vill utskottet erinra om att i de ovan nämnda direktiven för översynen av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. särskilt anges institutet ny ansökan. Möjligheten att göra en ny ansökan om uppehållstillstånd efter ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut infördes genom 1989 års utlänningslag i samband med att möjligheten att överklaga verkställighetsbeslut togs bort och var avsedd endast för undantagsfall. Utvecklingen har emellertid blivit en annan, och nya ansökningar är snarare regel än undantag. Utredaren bör därför enligt direktiven undersöka vad som kan göras för att institutet skall komma till användning i den omfattning som förutsattes när det introducerades. I anslutning till detta bör det enligt direktiven också undersökas om gällande rättshjälpsregler har bidragit till det stora antalet nya ansökningar. -- Ett delbetänkande i denna del avlämnas, som ovan nämnts, i dagarna. -- Utskottet vill i övrigt erinra om att dessa frågor kan komma upp inom den parlamentariska kommittén, som bl.a. har att överväga frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk Europaintegration.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf22 yrkande 3 i denna del och yrkande 7, Sf619 yrkande 1 och Sf639 yrkandena 1 och 2.
Gudrun Schyman m.fl. (v) påpekar i motion Sf633 att enligt Invandrarverkets statistik beslut om avvisning med omedelbar verkställighet fattas beträffande närmare 40% av dem som söker asyl. Andelen är enligt motionärerna uppseende- och oroväckande, och de begär ett tillkännagivande om att en av uppgifterna för den kommande utredningen bör bli att granska praxis på detta område (yrkande9). Motionärerna anför vidare att en värdig avvisning efter avslag på en asylansökan är lika viktig som en värdig flyktingmottagning och att behovet av att utarbeta fungerande regler och rutiner för hur avvisning bör ske är mycket angeläget. Den kommande utredningen bör ges i uppdrag att utarbeta förslag om detta, och motionärerna begär ett tillkännagivande även om detta (yrkande14).
I direktiven för översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. påpekas att den frist som lagen ger utlänningen att frivilligt lämna landet efter ett avlägsnandebeslut utnyttjas för att skapa förutsättningar för ett undanhållande som försvårar eller omöjliggör ett tvångsvis avlägsnande och att mot detta skall vägas utlänningens självklara rätt att på ett värdigt sätt få lämna landet och ges tillfälle att ta farväl av anhöriga och vänner. Utredaren bör överväga om den nuvarande regleringen kan ersättas av en som bättre tillgodoser de nu angivna skilda intressena. -- Utredningen beräknas i denna del vara klar under våren 1993.
Utskottet anser att resultatet av utredarens överväganden bör avvaktas och anser att något tillkännagivande med anledning av motion Sf633 yrkandena 9 och 14 inte behövs.
Handläggningen av asylärenden skall normalt ske vid någon av Invandrarverkets permanenta utredningsslussar. För denna handläggning svarar en tillståndsbyrå/enhet som ingår i verkets avdelning för tillstånds- och medborgarskapsfrågor. -- Fr.o.m. juli 1992 har utredningsansvaret i asylärenden överförts från polismyndigheterna till Invandrarverket. Uppgiften att genomföra den s.k. grundutredningen ligger dock kvar hos polismyndigheterna. Genom överföringen av utredningsansvaret avsågs Invandrarverket få ett samlat ansvar för tillståndsverksamheten och ökade möjligheter till rationell samordning av handläggningen av asylärenden.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf633 att fortsättningsvis endast klara fall och rutinärenden skall prövas av Invandrarverket, medan asylprövningsnämnder inrättas i de fyra regionerna som första instans. Nämnderna bör fungera under domstolsliknande former med muntlig förhandling och större öppenhet, och motionärerna begär ett tillkännagivande om sådana nämnder (yrkande7).
Utskottet har tidigare (se senast 1991/92:SfU10) avstyrkt bifall till motioner av liknande innebörd och därvid hänvisat till de år 1989 införda reglerna om handläggning av asylärenden, varigenom alla sådana ärenden skulle handläggas av Invandrarverket. Utskottet anser inte heller nu att det finns skäl att införa en sådan ordning som föreslås i motion Sf633 yrkande7.
Särskilda handläggningsfrågor
Enligt förvaltningslagen (1986:223) skall en part som vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild få tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig. För asylärenden vid Invandrarverket finns en särskild regel om muntlig handläggning. Enligt 11kap. 1§ utlänningslagen skall det ingå muntlig handläggning i ett sådant ärende om det kan antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt främja ett snabbt avgörande av ärendet. Muntlig handläggning skall även annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för att avgöra frågan om uppehållstillstånd. -- I proposition 1988/89:86 med förslag till ny utlänningslag m.m. framhölls att med muntlig handläggning avses såväl informella telefonkontakter och sammanträffanden som mer formella förhandlingar. I propositionen förordades i första hand informella sammanträffanden mellan Invandrarverkets personal, utlänningen och, i förekommande fall, dennes biträde. Sammanträffandet bör som regel avse kompletterande utredning, inte ytterligare ett utredningsförhör utöver det som polisen inledningsvis skall hålla med den asylsökande. I propositionen framhölls vidare att förutsättningarna för muntlig handläggning genom den omorganisation av Invandrarverket som avsågs träda i kraft den 1 juli 1989 i betydande grad skulle komma att förbättras.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Sf633 att Invandrarverket nästan alltid avslår yrkanden om muntlig handläggning på ett senare stadium än vid det första utredningstillfället. Motionärerna anser att rätten till muntlig handläggning hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden måste göras ovillkorlig, och de begär att regeringen skall lägga fram förslag om detta (yrkande10).
Även frågan om muntlig handläggning tas upp i direktiven till översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen. Därvid anmärks att institutet inte kommit till användning i den utsträckning som förutsattes vid reglernas införande. Utredaren bör enligt direktiven överväga vad som kan göras för att ge den muntliga handläggningen den roll som avsågs då bestämmelsen infördes.
Utskottet behandlade frågan om muntlig handläggning i asylärenden senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SfU10. Utskottet, som ansåg att förutsättningarna för muntlig handläggning borde förbättras genom att ansvaret för utredning i asylärenden skulle överföras till Invandrarverket, avstyrkte med hänsyn härtill och till att frågan skulle komma att övervägas inom översynen av utlänningslagstiftningen bifall till då föreliggande motionsyrkandei frågan. -- Utskottet, som erinrar om att översynsbetänkandet väntas bli avlämnat inom kort, vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Sf633 yrkande10.
Håkan Holmberg (fp) kritiserar i motion Sf609 Invandrarverkets system med förtroendeläkare. Grundproblemen är enligt motionären två, dels att förtroendeläkaren normalt inte skall sammanträffa med den asylsökande och att besluten därför inte kan granskas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, dels att "Socialstyrelsens anvisningar säger att det räcker att en person är i transportabelt skick för att avvisning skall kunna ske". Motionären begär en skyndsam översyn av systemet, varvid han anser det särskilt viktigt att förtroendeläkarna måste träffa de personer de uttalar sig om och att de, som en konsekvens av detta, kan ställas till ansvar för sina bedömningar.
Regeringen har genom beslut den 16 maj 1991 bemyndigat Statens invandrarverk att utse förtroendeläkare i den utsträckning verket finner vara nödvändigt för samråd i ärenden enligt utlänningslagen. -- Efter samråd med Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen har Invandrarverket utfärdat allmänna råd i fråga om förtroendeläkare i utlänningsärenden. I dessa råd hänvisas till att det ofta föreligger ett behov hos den beslutande myndigheten av samråd med medicinsk expertis som har vana och erfarenhet av sådana bedömningar för att myndigheten skall kunna göra en riktig värdering av de risker som ett negativt beslut kan innebära för utlänningen. Avsikten är emellertid inte att yttrande från förtroendeläkare skall inhämtas rörande alla läkarintyg, utan förtroendeläkare bör rådfrågas endast när redan ingivna intyg ger anledning till tveksamhet. Sådan kan uppkomma t.ex. om intyget är svårbegripligt, om dess slutsatser ter sig bristfälligt motiverade eller om slutsatserna står i strid mot innehållet i andra intyg eller kan betvivlas mot bakgrund av myndigheternas egen kunskap om ärendet. -- Förtroendeläkarnas primära uppgift anges vara att bedöma andra läkares intyg. Normalt skall de inte göra egna undersökningar av utlänningar, utan bara vid behov i särskilda fall på uppdrag av den beslutande myndigheten.
De beslutande myndigheterna kan enligt råden behöva bistånd av förtroendeläkare principiellt i två olika skeden av ett utlänningsärende. Det ena är ett inledande skede, då myndigheterna har att utreda och bedöma om den sökandes skäl är tillräckliga för att få tillstånd här. Sjukdom, vilket i sig inte är tillståndsgrund, kommer i regel in som en del av en samlad humanitär bedömning i kombination med t.ex. anknytningsskäl. Vidare kan hjälp behövas för att bedöma hur en fysisk eller psykisk skada har uppkommit. Det andra skedet är då ett avvisnings- eller utvisningsbeslut föreligger och skall verkställas, då det finns visst utrymme för Invandrarverket att pröva en ny ansökan om uppehållstillstånd.
Förtroendeläkarnas funktion är enbart rådgivande. Deras yttranden utgör en del av beslutsunderlaget när den beslutande myndigheten avgör ärendet. Utskottet konstaterade senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SfU10, liksom i tidigare betänkanden, att förtroendeläkarens uppgift i huvudsak är att göra bedömningar av den befintliga utredningen i ett ärende och att förtroendeläkarens bedömning sedan ingick som en del i underlaget för myndighetens beslut. Utskottet fann inte skäl att föreslå någon översyn av systemet. Utskottet finner inte heller nu skäl att föreslå någon översyn av systemet och avstyrker därmed bifall till motion Sf609.
Margareta Viklund (kds) begär i motion Sf605 yrkande 4 ett tillkännagivande om att asylsökande kvinnor från Bosnien-Hercegovina och Kroatien i asylutredningar bör erbjudas kvinnliga tolkar av icke serbisk börd.
Utskottet delar motionärens uppfattning om svårigheterna för kvinnor i de angivna situationerna. Utskottet utgår från att de ansvariga myndigheterna i största möjliga utsträckning tar hänsyn till dessa svårigheter och inser betydelsen av att lämplig tolk anlitas. Med detta avstyrker utskottet bifall till motion Sf605 yrkande4.
Handläggningstider
Gällande målsättning för utrednings- och handläggningstiderna i asylärenden är att ett ärende i första instans, som inte kan avgöras redan vid utredningsslussarna, skall klaras av inom två månader från det att ärendet hamnar på myndigheternas bord. Om beslutet blir negativt för den enskilde, måste därefter lagstadgad tid för överklagande löpa. Därefter skall överklagningsärenden kunna föras fram till beslut så snabbt att ett ärende normalt inte skall behöva ta mer än sex månader från det att handläggningen påbörjades hos polisen (prop. 1988/89:105, SfU17, rskr. 225).
Det är lätt för utskottet att konstatera att målsättningen inte har uppfyllts. För de senaste åren bör dock framhållas sambandet mellan handläggningstidernas längd och det s.k. verkställighetsstopp som gällt för asylsökande från olika delar av Jugoslavien och som fortfarande gäller för sökande från Bosnien-Hercegovina.
I motion Sf17 yrkande 9 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ett tillkännagivande om att den totala tiden för handläggning av asylärenden måste bli betydligt kortare, och i motion Sf22 yrkande 4 begär Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) ett tillkännagivande om att Invandrarverkets asylprövningstid -- genom en mer schabloniserad asylprövning -- före den 1 juli 1993 bör nedbringas till högst tre månader.
De långa handläggningstiderna i asylärenden är av många skäl -- ovissheten för de asylsökande, kostnaderna för främst förläggningsverksamheten m.m. -- utomordentligt beklagliga. Av såväl budgetpropositionen och skrivelsen som i övrigt framgår enligt utskottets uppfattning att både regeringen och myndigheterna i hög grad är inriktade på att förkorta handläggningstiderna, och utskottet vill understryka vikten av att så sker. Något tillkännagivande om detta är dock enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Frågan om schabloniserad asylprövning har behandlats ovan.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf17 yrkande9 och Sf22 yrkande4.
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633 handläggningstiderna i familjeåterföreningsärenden. Enligt motionärerna är väntetiden för anhöriga att få en intervju på ambassaden i Nairobi sex månader, väntetiden för en anknytningsintervju hos polisen i Stockholm, Göteborg eller Malmö ca sex månader och Invandrarverkets egen handläggningstid ca sex månader. De begär att förfarandet ses över med målet att förkorta handläggningstiden (yrkande17).
I den ovan nämnda översynen av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. ingår en översyn av vissa regler om visering för att komma till rätta med långa handläggningstider i viseringsärenden. I samband med detta bör även frågan om handläggningstider i andra tillståndsärenden kunna få en belysning. Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter följer utvecklingen och tillser att handläggningstiderna nedbringas i möjligaste mån. Med detta avstyrker utskottet bifall till motion Sf633 yrkande17.
Utlänningsnämnden
Utlänningsnämnden är den myndighet som fr.o.m. den 1 januari 1992 har övertagit den överprövning av huvuddelen av de ärenden enligt utlänningslagen och lagen om svenskt medborgarskap som tidigare gjordes av regeringen.
Då Utlänningsnämnden inrättades beräknades kostnaderna för nämndens basorganisation med en kapacitet på årsbasis för 4000--6000 utvisningsärenden till 26 100 000 kr. Till detta kom kostnader för extraordinära insatser som måste göras för att reducera de ärendebalanser som nämnden övertog från Arbetsmarknadsdepartementet den 1 januari 1992. För en snabb avarbetning av dessa ärenden har nämndens basorganisation med ca 60 anställda förstärkts med ytterligare ca 40 anställda.
Senare framkom att det antal ärenden som Utlänningsnämnden fick överta från regeringskansliet i själva verket uppgått till betydligt högre antal än som tidigare beräknats, och nämnden tillfördes ytterligare tillfälliga resurser motsvarande omkring 60 nya tjänster.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisas ett ramanslag på 51550000 kr. I propositionen anges att behovet av medel för att nämnden under hela budgetåret 1993/94 skall kunna behålla nuvarande extraordinära ärendeavverkningskapacitet uppgår till 70 680 000 kr. Förslaget om lägre anslag bygger på den osäkerhet i planeringsförutsättningarna som angivits i propositionen.
Två motioner rör anslaget till Utlänningsnämnden. Ingvar Carlsson m.fl. (s) anför i motion Sf626 att det är nödvändigt att nämnden får möjlighet att behålla nuvarande inskolade extra personalstyrka för att kunna fatta beslut inom rimliga tider och därmed undvika långa handläggningstider och ökade kostnader för förläggningsverksamheten. De anser att nämnden skall ges de resurser som behövs, dvs. ytterligare ca 20000000 kr, och begär ett tillkännagivande härom (yrkande10). Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628 att anslaget bör kunna reduceras med 25% genom att ärendehanteringen förenklas och förbud införs mot att med nya argument få sitt ärende prövat gång på gång i samma instans. Motionärerna begär att anslaget skall minskas till 40000000 kr (yrkande7).
Utskottet, som vill anmärka att förslaget i motion Sf628 om förbud mot att med nya argument få sitt ärende prövat gång på gång i samma instans saknar relevans såvitt avser Utlänningsnämndens ärendebalans, anser inte att någon minskning av anslaget kan ske. Utskottet delar däremot regeringens uppfattning att osäkerheten i planeringsförutsättningarna bör föranleda försiktighet i fråga om medelsanvisning. Regeringen har möjlighet att, som tidigare skett, återkomma med begäran om ytterligare medel. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf626 yrkande10 och Sf628 yrkande7 och tillstyrker regeringens förslag.
Praxissammanställning
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion Sf633 att Invandrarverket hittills inte uppdaterat den praxissammanställning som publicerades våren 1991 och framhåller vikten av att politiker, press och allmänhet får den insyn som en praxissammanställning ger. En redovisning av praxis bör enligt motionärerna finnas för asylbeslut på alla nivåer inkl. från regeringen, och de begär ett tillkännagivande härom (yrkande11). I proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken underströk föredragande statsrådet starkt vikten av att gällande regler, riktlinjer, motivuttalanden och praxis blev föremål för en systematisk dokumentation och spridning. Statsrådets uttalande i denna del föranledde inte något uttalande från riksdagens sida (SfU 1983/84:30).
Invandrarverket har i etapper publicerat en sammanställning över asylpraxis, praxis i fråga om andra tillstånd än sådana som gäller asyl, och medborgarskapspraxis. Därutöver innehåller sammanställningen vägledande uttalanden i frågor om tolkning och tillämpning av utlänningslagen. Avsikten har varit att sammanställningen skall ses över med jämna mellanrum och i ett inledande skede tre gånger per år, men att den, om något inträffar som på ett avgörande sätt förändrar praxis avseende ett visst land eller viss del av världen, skall kunna justeras eller kompletteras i det hänseendet även mellan de regelbundna översynerna.
I regeringens skrivelse anges att Invandrarverket har för avsikt att uppdatera sin redovisning av praxis i asylärenden. Vidare anges att Utlänningsnämnden under våren 1992 inlett ett arbete med en praxisredovisning och att en första del av nämndens allmänna praxisredovisning i asylärenden kommer ut i början av år 1993.
Utskottet delar uppfattningen om vikten av att gällande regler, riktlinjer, motivuttalanden och praxis i asylärenden systematiskt dokumenteras och finns tillgängliga. Frågan om redovisning av praxis har emellertid enligt utskottets uppfattning kommit i ett något annat läge genom Utlänningsnämndens tillkomst som överinstans, och utskottet vill i sammanhanget uttala sin tillfredsställelse över att nämnden börjat publicera en allmän praxisredovisning. Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom Invandrarverket överväganden om lämplig form för publicering av behövliga praxisanvisningar. Utskottet, som anser det väsentligt att berörda instanser finner en lämplig form för publicering av bl.a. vägledande praxis och riktlinjer, föreslår med det anförda att motion Sf633 yrkande 11 lämnas utan bifall.
Mottagningssystemet för asylsökande
Allmänt
Nu gällande system för mottagande av asylsökande och flyktingar i Sverige, som i sina huvuddrag gäller sedan den 1 januari 1985 (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr. 295), innebär att staten har ett övergripande ekonomiskt ansvar för flyktingmottagandet, medan ansvaret i övrigt är delat mellan stat och kommun. Statens invandrarverk är statlig huvudman för mottagande av asylsökande och flyktingar. Invandrarverket driver förläggningar för asylsökande och skall träffa överenskommelser med kommunerna om att ta emot flyktingar och vissa andra utlänningar.
Riktlinjerna för flyktingmottagandet ändrades i vissa delar i samband med dels införande av lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. (prop. 1987/88:80, SfU17, rskr. 160), dels beslut om en regionaliserad organisation för Statens invandrarverk (prop. 1987/88:58, SfU28, rskr. 339). Dessa förändringar, som syftade till att handläggningen av asylärenden skulle bli snabbare och säkrare, innebar att så gott som alla asylsökande först tas emot på en utredningssluss där asylutredningen genomförs. Därefter överförs de asylsökande som inte har nära anhöriga i landet till en förläggning, och de vistas där i avvaktan på beslut i asylärendet. Huvudsyftet med denna styrning är att den asylsökande skall finnas tillgänglig under utredningstiden för att möjliggöra en snabb och rationell handläggning. Den som beviljas uppehållstillstånd skall så snart som möjligt därefter erbjudas bostad i en kommun.
Kommunerna har ansvar för introduktionen i det svenska samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige. Ett nytt system för samordnat flyktingmottagande och för ersättning till kommunerna gäller fr.o.m. den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281). Detta system är en del av ett samlat reformprogram med syfte att underlätta för främst flyktingar att så snart som möjligt få en fast förankring i svenskt arbets- och samhällsliv och därmed minska deras beroende av samhällets stöd. I programmet ingår även en reformerad svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102, UbU27) och målinriktad prioritering inom Arbetsmarknadsverket av tidiga insatser till förmån för flyktingar och andra invandrare (se 1989/90:AU11).
Betänkandet (SOU 1992:133) Mottagandet av asylsökande och flyktingar har nyligen överlämnats till regeringen. Utredaren har haft till uppgift att se över nuvarande system för mottagandet och föreslå de regeländringar samt övriga förändringar som behövs för att motverka långa vistelser i flyktingförläggningar och för att göra mottagandet mer flexibelt och mindre kostnadskrävande. Utredaren föreslår att Invandrarverket i större utsträckning skall köpa tjänster av entreprenörer, organisationer och privata företag. Även kommunerna, som ofta har kompetens och erfarenhet när det gäller mottagande av flyktingar, skall kunna delta i mottagandet av asylsökande, företrädesvis med ersättning i form av schablonbidrag. -- Utredaren föreslår inte någon ändring i fråga om huvudmannaskapet för mottagandet av asylsökande och flyktingar, utan detta skall även i fortsättningen vara ett statligt åtagande, och huvudmannaskapet skall ligga hos en myndighet.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande, och regeringens avsikt är enligt budgetpropositionen att förelägga riksdagen en proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994. I detta sammanhang kommer också att behandlas de förslag som lämnats i betänkandet (SOU 1992:69) Meningsfull vistelse på asylförläggning.
Statens invandrarverk
Statens invandrarverk är, som nämnts ovan, central förvaltningsmyndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor och huvudman på den statliga sidan för överföring och mottagande av flyktingar och för mottagning av asylsökande. Verket skall bevaka behovet av åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas organisationer. -- Övriga statliga myndigheter har också ett ansvar för invandrare. Detta är reglerat i förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar för invandrare m.fl. Enligt förordningen skall myndigheterna under regeringen fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och personer som hör till språkliga minoriteter, och dessas förutsättningar och behov skall alltid beaktas vid planeringen av myndighetens arbete. Myndigheterna skall vidare inom ramen för tillgängliga resurser ge invandrare och personer som hör till språkliga minoriteter en service som är likvärdig den som ges befolkningen i övrigt och därvid uppmärksamma att detta kan kräva särskilda åtgärder. För att främja en effektiv samordning skall myndigheterna informera Invandrarverket om planerade åtgärder på detta område och, när anledning finns till det, samråda med verket om hur insatserna skall utformas.
Invandrarverkets centrala organisation omfattar tre huvudenheter för resp. tillstånds- och medborgarskapsfrågor, invandrar- och flyktingfrågor samt administration och information. Dessutom finns en mindre planeringsavdelning som fungerar som en verksstab.
Fyra regionkontor svarar för ledningen av förläggningsverksamheten och det direkta samarbetet med kommunerna. Regionkontoren träffar överenskommelser med kommunerna i regionen om flyktingmottagande och samordnar flyktingarnas bosättning i kommunerna. För handläggningen av asylärenden, som normalt skall ske vid någon av Invandrarverkets permanenta utredningsslussar, svarar en tillståndsbyrå/enhet som ingår i verkets avdelning för tillstånds- och medborgarskapsfrågor.
Regeringen har beslutat om ändring i instruktionen för Invandrarverket fr.o.m. den 1 januari 1994. Enligt denna ändring skall verket vara organiserat i fem avdelningar, varav fyra har geografiskt avgränsade ansvarsområden. De fyra avdelningarna med geografiskt avgränsade ansvarsområden skall var och en ansvara för asylprövning, förläggningsverksamhet, mottagande i övrigt av asylsökande och flyktingar samt integrationsarbete, och till var och en av avdelningarna skall vara knutet ett regionalt kontor och en utredningssluss. Den femte avdelningen skall ansvara för prövning av medborgarskapsärenden, andra tillståndsärenden än asylärenden samt vissa integrationsfrågor och ha ett rikstäckande ansvarsområde. Utöver avdelningarna skall finnas en verksstab.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion Sf633 att Invandrarverket har utvecklats till en illa fungerande byråkratisk koloss och att verket bör bli föremål för en kraftig nedbantning. Bantningen bör ske genom att asylprövningen förs över till fristående asylprövningsnämnder, ansvaret för olika invandrarpolitiska sakfrågor till det departement eller den myndighet dit frågan hör och mottagandet av asylsökande till kommunerna. Motionärerna begär att regeringen skall lägga fram ett förslag om en kraftig nedbantning av verket (yrkande6). Liknande synpunkter framförs i motion Sf15 av Berith Eriksson (v), men hon förordar en förutsättningslös genomgång av verkets olika ansvarsområden och begär en översyn av dessa (yrkande3).
Frågan om fristående asylprövningsnämnder har utskottet behandlat ovan. Som ovan anges skall varje myndighet inom sitt ansvarsområde beakta behovet av åtgärder för invandrare. Frågan om verkets ansvarsområden torde komma att uppmärksammas inom den parlamentariska kommittén. Som redovisats ovan är utredningsförslaget om mottagandet av asylsökande nu föremål för remissbehandling. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf633 yrkande6 och Sf15 yrkande3.
Per-Richard Molén (m) kritiserar i motion Sf611 ett beslut av Invandrarverkets generaldirektör i slutet av 1992 att placera regiondirektören för Region Nord i Carlslund. Med tanke på avståndet -- regionen sträcker sig 130 mil norrut från placeringsorten -- är placeringen enligt motionären egendomlig och kan antas medföra administrativa problem, förutom att den ger anledning till oro för att även regionkontoret för Region Nord skall flyttas till Carlslund. Motionären anser att en ny organisationsutredning bör tillsättas, som ser över Invandrarverkets nuvarande organisation, arbetsrutiner och kostnadsstruktur, och han begär ett tillkännagivande om Invandrarverkets regionala organisation.
Utskottet vill till en början framhålla att frågan om placeringsort för Invandrarverkets tjänstemän lämpligen bör avgöras inom verket. En översyn av verkets organisation pågår för närvarande inom verket. Överväganden om invandrarpolitiken inom den parlamentariska kommittén kan också ge anledning till förändringar av verkets organisation. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf611.
Från anslaget Statens invandrarverk finansieras verkets centrala förvaltning i Norrköping, regionkontoren och funktionen för tillståndsprövning vid utredningsslussarna. Anslaget, som tidigare betecknades Statens invandrarverks förvaltningskostnader, ändrar fr.o.m. nästkommande budgetår beteckning. Posten för tolk- och översättningskostnader i samband med asylutredningar, som tidigare ingått i detta anslag, har förts över till anslaget Förläggningskostnader m.m.
För budgetåret 1993/94 föreslås i propositionen att under anslaget skall anvisas ett ramanslag på 613888000kr.
Regeringen bedömer det vidare enligt propositionen nödvändigt att Invandrarverket -- liksom under innevarande budgetår -- ges möjlighet att snabbt kunna anpassa utrednings- och mottagningskapaciteten till oväntade och kraftiga förändringar i antalet asylsökande utlänningar och ärendemängder. Verket bör därför enligt regeringen bemyndigas att vid extraordinära anspråk på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få överskrida ramanslaget -- utöver sedvanlig anslagskredit -- med 25000000 kr utan föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare förutsätter ett utnyttjande av bemyndigandet att förläggningskostnaderna därvid reduceras i en omfattning motsvarande fyra gånger de ianspråktagna förvaltningskostnaderna.
Tre motioner berör anslaget till Invandrarverket.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär i motion Sf626 ett tillkännagivande om att Statens invandrarverk bör tillföras ca 50 000 000 kr för att därigenom minska antalet personer på förläggningarna (yrkande9).
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628 att det är angeläget att Invandrarverket snabbt arbetar av inneliggande balanser men bedömer också att verket utan vidare kan genomföra rationaliseringar motsvarande 10% av anslaget. De begär att anslaget minskas till 550000000 kr (yrkande1).
Gudrun Schyman m.fl. (v) hänvisar i motion Fi213 till sitt förslag att flyktingmottagandet skall flyttas över till kommunerna och anser att det härigenom skall vara möjligt att minska anslaget med ca 10%. De begär att anslaget skall minskas med 120000000 kr (yrkande10).
I fråga om ytterligare medel till Invandrarverket för att kunna minska antalet personer på förläggningarna som omtalas i motion Sf626 yrkande 9 utgår utskottet från att regeringen noga följer utvecklingen och, om så skulle bedömas ekonomiskt och arbetsmässigt lämpligt, återkommer till riksdagen med begäran om erforderliga medel.
Som ovan redovisats är ett utredningsförslag om mottagandet av asylsökande och flyktingar, vari ingår en större roll för kommunerna i mottagandet av asylsökande, för närvarande föremål för remissbehandling. Regeringen har angivit sin avsikt att lägga fram förslag för riksdagen i sådan tid att förändringar av mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994. Remissbehandlingen och sedvanlig beredning inom regeringskansliet bör enligt utskottets mening avvaktas, och några besparingar inom anslaget dessförinnan i enlighet med motion Fi213 yrkande 10 anser utskottet inte realistiska. Inte heller anser utskottet den i motion Sf628 yrkande 1 begärda besparingen, som inte på något sätt har underbyggts, realistisk.
Utskottet avstyrker med det anförda motionsyrkandena och biträder regeringens förslag till medelsanvisning. Därutöver föreslår utskottet att riksdagen godkänner det i budgetpropositionen angivna bemyndigandet att medge Invandrarverket att vid extraordinära anspråk på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få överskrida ramanslaget -- utöver sedvanlig anslagskredit -- med 25000000 kr utan föregående regeringsbeslut. Liksom tidigare förutsätter ett utnyttjande av bemyndigandet att förläggningskostnaderna därvid reduceras i en omfattning motsvarande fyra gånger de ianspråktagna myndighetskostnaderna.
Förläggningsverksamheten
Invandrarverkets förläggningsverksamhet omfattar utredningsslussar och asylförläggningar, både anläggningar som ingår i den fasta organisationen och tillfälliga förläggningar som den fasta organisationen vid behov kompletteras med. Invandrarverket driver normalt de flesta förläggningar i egen regi, men en del drivs på entreprenad av organisationer eller företag. En allmän tendens är också enligt regeringens skrivelse att allt fler förläggningar drivs i kommunal regi.
Under första halvåret 1992 öppnade Invandrarverket 108 nya anläggningar (slussannex, förläggningsannex och förläggningar), bl.a. genom avtal med privata entreprenörer och kommuner. Redan befintliga anläggningar har också utökats till platsantalet.
Vid månadsskiftet juni/juli 1992 fanns ca 51800 inskrivna på Invandrarverkets dåvarande 200 slussar och förläggningar. Detta innebar en ökning med 27700 inskrivna under budgetåret 1991/92. Ökningen fortsatte i ännu högre takt under det första kvartalet av innevarande budgetår, och verket tvingades under denna period att öppna en ny mottagningsanläggning i stort sett dagligen. Vid utgången av september månad 1992 bodde 75700 personer på verkets 240 förläggningar. Den 30 november hade antalet personer boende på förläggning stigit till ca 77000. -- Det stora flertalet asylsökande bor på förläggningar med lägenhetsboende och egen mathållning. Det finns också ett antal tillfälliga förläggningar som stugbyar och liknande. På verkets utredningsslussar, där asylsökande vistas kortare tid innan de får plats på en förläggning, kan formen för inkvarteringar visa stora variationer. Det kan vara nedlagda institutioner som de permanenta slussarna Carlslund och Sagåsen. För tillfälliga slussar används hotellboende, pensionat, militärkaserner och liknande.
Den genomsnittliga dygnskostnaden under budgetåret 1991/92 var enligt regeringens skrivelse 360 kr för boende på utredningssluss resp. 269 kr för förläggningsboende. I summan ingår mat, husrum, fickpengar (inkl. dagbidraget), hälsoundersökning, akut sjuk- och tandvård, ävensom personal- och lokalkostnader (inkl. upprustning och underhåll), barn- och fritidsverksamhet samt kostnaderna för svenskundervisning och annan meningsfull vistelse. Den genomsnittliga flyktingdygnskostnaden, inkl. extraordinära kostnader för sluss- och förläggningsboende, var 290 kr/dygn för budgetåret 1991/92. Under hösten 1992 lyckades Invandrarverket sänka kostnaden till 287 kr/dygn. Kostnadssänkningen kan ses mot bakgrund av bl.a. minskad personaltäthet och en högre beläggningsgrad än tidigare.
En asylsökandes rätt till ekonomiskt bistånd regleras i lagen (1988:153) och förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande m.fl. Reglerna innebär bl.a. att den asylsökande har rätt till fri bostad på förläggning eller -- om han anvisats plats i kommun -- tillfälligt logi i en genomgångsbostad. Den som har inkomst av förvärvsarbete skall dock erlägga skäligt belopp för logi och i förekommande fall kost. En asylsökande har vidare rätt till ett behovsprövat dagbidrag för att täcka övriga levnadskostnader upp till en skälig levnadsnivå. Dagbidraget, som skall täcka kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror samt tidningar och telefon, beräknas per år i procent av basbeloppet. Därutöver kan särskilt bidrag lämnas för kostnader som uppstår på grund av särskilda behov. Det särskilda bidraget får avse kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott, medicin, akut tandvård, handikapputrustning, spädbarnsutrustning och andra hjälpmedel som är nödvändiga för en dräglig livsföring. Bidrag kan också lämnas till lokala resor som bedöms särskilt angelägna.
Reglerna för bistånd åt asylsökande infördes, som påpekas i regeringens skrivelse, i en tid när flertalet asylsökande fick stanna i Sverige samt med utgångspunkt från Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag. Mottagningsförfarandet präglades då av ett integrationstänkande, vilket också i viss utsträckning kom att påverka asylbidragets utformning. Andelen asylsökande som får stanna i Sverige har under senare år minskat avsevärt. Det mycket stora antalet asylsökande som kommit till Sverige under senare tid har ställt utomordentligt stora krav på Invandrarverkets mottagningskapacitet och medfört mycket höga kostnader. Det kan vidare enligt skrivelsen konstateras att nivån på socialbidragsnormen har sjunkit i förhållande till konsumentprisindex under senare år i flertalet kommuner. Många kommuner har dessutom infört en lägre socialbidragsnorm vid korttidsbehov. Regeringen beslöt hösten 1992 mot denna bakgrund och som en del av uppgörelsen med Socialdemokraterna om att minska de offentliga utgifterna att sänka dagbidraget till asylsökande. Samtidigt beslöt regeringen också om en begränsning av hälsoundersökningarna för asylsökande så att omfattning och innehåll mer anpassas till en riskbedömning för olika grupper. -- Dagbidraget för ensamstående med egen mathållning uppgår fr.o.m. februari 1993 till 71 kr.
Som ovan nämnts har utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar avlämnat sitt betänkande Mottagandet av asylsökande och flyktingar och därvid föreslagit att en organisation byggs upp som i första hand främjar att asylsökande sedan utredningen gjorts klar bor utanför förläggningsorganisationen och tar ansvar för sitt eget liv samt att Invandrarverket i större utsträckning köper tjänster av entreprenörer, organisationer och privata företag och att kommunerna skall kunna delta i mottagandet även av asylsökande, dock företrädesvis med ersättning i form av schablonbidrag. -- Om den asylsökande måste hänvisas till förläggningsboende är enligt utredaren insprängda lägenheter i vanliga bostadsområden att föredra ur såväl social som ekonomisk synvinkel. I fråga om behövligt ekonomiskt bistånd till asylsökande under väntetiden förordar utredaren att sådant ges i någon form av lån i stället för som bidrag.
Som också nämnts ovan remissbehandlas betänkandet för närvarande, och regeringens avsikt är att förelägga riksdagen en proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994.
I regeringens skrivelse framhålls att kritik i olika sammanhang framförts mot Invandrarverket för att förläggningsverksamheten är för dyr, därför att verket gjort dåliga upphandlingar, och att verkets generaldirektör mot denna bakgrund har tillsatt en fristående utredningsgrupp som skall analysera och utvärdera samt -- om så är påkallat -- föreslå förbättringar av metoderna för upphandling och drift av förläggningsverksamheten. Vidare har regeringen givit Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska Invandrarverkets förläggningsverksamhet i fråga om kostnadseffektivitet och affärsmässighet vid upphandling av förläggningar, bl.a. om verket valt de för staten mest fördelaktiga alternativen. Uppdraget omfattar också kontroll av om det förekommit fördyrande mellanhänder, uthyrare som inte betalat sina skatter eller uthyrare som dömts för ekonomisk brottslighet.
Invandrarverkets expertgrupp har avgivit sin rapport till generaldirektören den 15 mars 1993. Gruppen har konstaterat att verket successivt förstärkt sin affärskompetens, även om verkets affärsorganisation totalt sett har varit och alltjämt är underbemannad. Bristande framförhållning har enligt gruppen sannolikt medfört negativa kostnadseffekter för verket, liksom den påtvingade kortsiktigheten i avtalstidernas längd. Tidigare har också enligt gruppen verkets bristande förmåga att ta till vara skalfördelarna åtminstone vid några anläggningar medfört "oskäliga" vinster för uthyraren; däremot har -- jämfört med tidigare förläggningsalternativ -- verkets flyktingdygnskostnad i löpande penningvärde stadigvarande minskat.
RRV har den 23 mars 1993 lämnat sin rapport, F1993:5, Vad kostar Invandrarverkets förläggningar?
RRV:s granskning av kostnadseffektiviteten visar bl.a. att 80% av de i runda tal 80000 asylsökande bor i förläggningar med eget hushåll, företrädesvis allmännyttans lägenheter och olika institutioner. Invandrarverket betalar i dessa fall den hyra som förhandlats fram av bostadsföretagen och Hyresgästföreningen. Återstående 20% bor med helpension på slussar bl.a. bestående av hotell och stugbyar. Priset per flyktingdygn ligger långt under hotellmarknadens normala priser, vilket främst beror på garanterad hög beläggning. Boendekostnaderna mätta i kronor per flyktingdygn har genomgående sänkts under den studerade perioden. Verket har däremot vissa perioder haft för låg beläggning vilket gett höga boendekostnader per flyktingdygn. Spridningen av boendekostnaderna är stor inom resp. förläggningstyp, mellan förläggningstyperna samt mellan verkets olika regioner. Då det gäller lägenhetsförläggningar regleras hyresavtalen i hyreslagstiftningen. I övriga fall har verket ofta använt standardavtal. Trots detta har RRV hittat avtal med ofördelaktiga klausuler. Det gäller t.ex. tioårsavtal utan uppsägnings- och omförhandlingsmöjligheter, vaga formuleringar om uppsägning och skadestånd samt höga garantiåtaganden.
RRV:s granskning av affärsmässigheten i Invandrarverkets upphandling av förläggningskapacitet utgår från de krav som ställs i upphandlingsförordningen samt vissa krav som hänger samman med den typ av verksamhet som verket bedriver. Granskningen visar att verket mycket sällan upphandlar slussar och förläggningar genom ett anbudsförfarande, till viss del beroende på tidsbrist då det gäller slussplatser där behovet snabbt kan förändras. RRV kan inte se att det finns samma tidspress vad gäller förläggningar.
RRV konstaterar att Invandrarverket inte alltid har följt upphandlingsförordningens krav på kontroll hos skattemyndigheterna. Under hösten och vintern 1992 har samtliga regioner påtagligt stramat upp sina rutiner för kontrollen. Mellan 30 och 40 av verkets ca 300 uthyrare har eller har haft skatteskulder under de senaste två åren. Ungefär tio uthyrare har gått i konkurs.
Sammanfattningsvis menar RRV att affärsmässigheten i Invandrarverkets upphandling har förbättrats över tiden. De avtal RRV funnit bristfälliga har mestadels skrivits under de första åren efter decentraliseringen av upphandlingen till verkets regioner. Befintliga avtal, med vissa undantag, bedöms i stort vara förmånliga för verket. Mer kan dock göras och RRV lämnar ett antal förslag till ökad effektivisering av upphandlingen.
RRV har inte funnit bevis för att Invandrarverket valt för hög boendestandard. Störst betydelse har verkets boendenorm, som kan innebära att sex vuxna delar på en trerummare. Detta innebär ett mycket tätare boende än de normer som vanligtvis gäller.
RRV:s slutliga bedömning är att en betydande kostnadseffektivisering kan uppnås genom åtgärder inom förläggningssystemet. Viktigare är dock att se över hela asylprocessen. Avgörande för de totala kostnaderna för förläggningsverksamheten är nämligen dels antalet asylsökande, dels de långa handläggningstiderna i asylprövningsprocessen.
RRV föreslår bl.a. att asylsökande flyttas till förläggning efter en à två veckor oavsett om asylförhören är klara eller inte och att rörliga förhörsgrupper övervägs i stället för utredningspersonal knuten till slussarna. RRV föreslår även andra åtgärder, exempelvis att väntetiden för verkställande av avlägsnandebeslut kortas ned och ett ökat kapacitetsutnyttjande av betalda slussplatser och förläggningsplatser.
I motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser motionärerna att Invandrarverket inte bör driva förläggningar i egen regi utan lägga ut verksamheten på entreprenad till organisationer och privata företag. Enligt motionärerna har granskning som genomförts visat på så uppenbara brister, inte minst i fråga om upphandling av förläggningsplatser, att resurser bör avsättas för kontinuerlig granskning av verkets verksamhet och kostnader. De begär ett tillkännagivande härom (yrkande15). Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär i motion Sf17 yrkande 11 att en utredning görs om Invandrarverkets upphandling av förläggningsverksamhet.
Enligt utskottets uppfattning ger RRV:s rapport inte belägg för att någon kontinuerlig granskning av Invandrarverkets verksamhet och kostnader behövs, utöver den som sker inom verket och inom budgetprocessen. I avvaktan på beredningen av RRV:s rapport anser utskottet att något ytterligare uppdrag om granskning av Invandrarverkets upphandling av förläggningsverksamhet inte behövs. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf17 yrkande11 och Sf22 yrkande15.
I motion Sf604 anser Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c) att en kartläggning måste göras av ledig förläggningskapacitet inom stat, landsting och kommun, bl.a. inom försvarssektorn, och de begär ett tillkännagivande om en sådan kartläggning av tillgängliga försvarsförläggningar m.fl. lämpliga lokaler för användning som flyktingförläggningar.
Av den redovisning som lämnats ovan framgår att Invandrarverket som förläggningar använt såväl nedlagda institutioner som militärkaserner och annat. Utskottet utgår från att verket noga inventerar de förläggningsmöjligheter som finns och anser, särskilt i avvaktan på beredningen av betänkandet om mottagningen av asylsökande och flyktingar, att något tillkännagivande i anledning av motion Sf604 inte behövs.
Sysselsättning för asylsökande m.m.
Sedan juli 1992 kan asylsökande, för vilka Invandrarverket bedömer att verkets beslut i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från ansökan, undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd, och dessa sökande kan således ta arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Utgångspunkten för Invandrarverkets arbete med att ta fram riktlinjer för meningsfull vistelse för asylsökande på förläggning har varit behovet av att få en tydligare och bättre struktur på den dagliga tillvaron för asylsökande på förläggning för att motverka passivisering under väntetiden och ge de asylsökande möjlighet att bättre ta till vara och stärka sina resurser. Principerna för meningsfull vistelse är att den asylsökande, förutom att ta ansvar för sin dagliga livsföring, också har en aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen och därutöver erbjuds andra former av organiserad sysselsättning som så långt som möjligt är till nytta för honom/henne oavsett utgången i asylärendet. Verksamheten skall stimulera till att utveckla kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Invandrarverket har också i ett särskilt projekt utvecklat formerna för kvalitativa förbättringar inom verkets barnverksamhet genom aktiv medverkan från föräldrar och andra vuxna. -- Riktlinjerna erinrar om att informationen till den asylsökande och verksamheten i övrigt skall utformas så att inte överdrivna förväntningar skapas om att få stanna i Sverige, och åtgärder med direkt sikte på integration i det svenska samhället i princip skall starta först när den asylsökande fått uppehållstillstånd i Sverige. Målet för den meningsfulla vistelsen skall vara att "tiden inte skall ha varit bortkastad".
Sysselsättningen för asylsökande kan enligt riktlinjerna bestå av att medverka under handledning i förläggningens ordinarie arbete -- vård av förläggningen, att medverka/ansvara under handledning i förläggningens information om det dagliga livet till nyanlända asylsökande, att som kulturkompetent person medverka under handledning i förläggningens information ut mot närsamhället, att ta del av ett studieutbud, via studieförbund eller annan anordnare, som kan vara till nytta för den enskilde även vid ett eventuellt återvändande, att ta del av kursverksamhet anordnad av förläggningen där även asylsökande kan ingå som resurspersoner, att delta i konversationssvenska/praktisk vardagssvenska anordnad via utbildningsanordnare, att använda praktisk vardagsssvenska naturligt i det dagliga arbetet vid förläggningen, att, i mån av plats, delta i förläggningssvenska, om inget negativt beslut fattats i tillståndsärendet och den enskilde har önskemål om att ytterligare förkovra sig i svenska språket.
Invandrarverket har i anslutning till riktlinjerna utformat en idékatalog omfattande bl.a. olika ämnen för studieverksamhet.
Erfarenheterna efter ett års verksamhet med meningsfull vistelse visar enligt regeringens skrivelse att ungefär 40% av alla vuxna asylsökande sysselsätts minst fyra timmar per dag med s.k. självförvaltning av förläggningen, studieverksamhet eller sysselsättning som anordnas utanför förläggningen.
Utredningen om arbete för asylsökande avlämnade under sommaren 1992 betänkandet (SOU 1992:69) Meningsfull vistelse på asylförläggning. Förslagen i betänkandet innebär en utveckling av den verksamhet för meningsfull vistelse för asylsökande på förläggning som Invandrarverket bedrivit de senaste åren. För att en sådan utveckling skall bli möjlig har utredaren bedömt att man måste skapa nya arbetstillfällen utanför förläggningarna för asylsökande på områden som av olika skäl inte utnyttjas av den öppna arbetsmarknaden. Samverkan måste äga rum mellan förläggningarna, berörda lokala fackliga organisationer och länsarbetsnämnden i syfte att få sådana arbetstillfällen till stånd, och utredaren föreslår att verksamheten regleras i en särskild lag om arbete för asylsökande som vistas på asylförläggning. Som exempel på lämpliga arbetstillfällen nämns att det finns ett i det närmaste obegränsat antal arbetsobjekt inom den i skogsstyrelsens regi bedrivna natur-, landskaps- och kulturminnesvården. Vidare nämns praktik- eller studieplatser som avser skötsel av fastigheter och markområden i anslutning till förläggningarna, köks- och städarbete inom kommunal och landstingskommunal sjuk- och omsorgsvård, arbeten med städning av bussar och tåg, ideellt arbete åt föreningar av olika slag liksom ett flertal varierande sysslor hos familjeföretag, enskilda företag och enskilda personer. En asylsökande som utför arbete viss minsta tid föreslås få viss ersättning utöver dagbidraget, medan den som utan giltigt skäl avvisar erbjudet arbete skulle få motsvarande nedsättning av dagbidraget.
Som ovan nämnts har utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar avlämnat sitt betänkande Mottagandet av asylsökande och flyktingar och därvid föreslagit att en organisation byggs upp som i första hand främjar att asylsökande, sedan utredningen gjorts klar, bor utanför förläggningsorganisationen och tar ansvar för sitt eget liv.
Även i denna utredning har tagits upp frågan om sysselsättning under förläggningsvistelse. I betänkandet föreslås att den som vistas på förläggning och som inte får arbete på den öppna arbetsmarknaden skall vara skyldig att delta i arbetet på förläggningen som ersättning för mat och husrum. En asylsökande skall vidare vara skyldig att delta i den svenskundervisning som han får tillgång till via förläggningen. Denna undervisning bör inte ske inom ramen för den lagbundna undervisningen utan i annan form. Invandrarverket måste därutöver söka ordna andra former för meningsfull sysselsättning för asylsökande med målsättningen att asylsökande skall ha sådan sysselsättning under normal arbetstid, dvs. 40 timmar i veckan. Den som utan giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning föreslås få reducerat ekonomiskt bistånd till sitt uppehälle. Utredaren anser att den asylsökande redan i samband med grundutredningen måste upplysas om att bl.a. indraget bistånd kan bli konskevensen för den som inte inställer sig för utredning. Vidare bör även den som har andra inkomster eller tillgångar än inkomster av förvärvsarbete kunna åläggas att betala för logi på en förläggning. Utredaren föreslår också ett system med lån i stället för bidrag, vilket skulle fylla de krav som bör kunna ställas på ett biståndssystem. Det förutsätter att lånesystemet utformas så att en asylsökande själv kan välja att vara skuldfri när asylärendet är avgjort, oavsett hur lång tid detta tar. Det skulle ske i den formen att den asylsökande ges möjlighet att betala av lånet under väntetiden genom arbete eller deltagande i annan meningsfull syssselsättning under denna tid. En skuld skulle då föreligga endast för den som utan giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning.
Betänkandet Meningsfull vistelse på asylförläggning har remissbehandlats, och betänkandet Mottagandet av asylsökande och flyktingar remissbehandlas för närvarande. Regeringens avsikt är enligt budgetpropositionen att förelägga riksdagen en proposition under år 1993 så att förändringar av mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994.
Margareta Viklund (kds) anser i motion Sf623 att en verksamhet liknande skolornas praktiska yrkesorientering skulle kunna prövas för asylsökande. Personer utan nämnvärda kunskaper i svenska skulle kunna medverka med olika sysslor vid skolbespisningar och i ålderdomshem, servicehus etc. Boende på Invandrarverkets förläggningar skulle också kunna vara till stor hjälp vid fritidshem och daghem genom att delta i olika aktiviteter. Verksamhet av det nämnda slaget skulle vara till nytta både för de asylsökande och svenskar och hjälpa till att skapa kontakt mellan dem. En praktisk yrkesorientering och utbildning för asylsökande kan också vara till stor nytta för de flyktingar som avser att återvända till sina hemländer; en väl strukturerad praktisk yrkesorientering skulle avsevärt kunna underlätta deras repatriering, och i en fördjupad vidareutbildning kan också ingå en politisk/demokratisk orientering om hur man bygger upp ett land som är helt utslaget. Motionären begär tillkännagivanden om vad hon anfört om praktisk yrkesorientering för asylsökande (yrkande 1) och om praktisk yrkesorientering och utbildning riktad till flyktingar som avser att återvända till sitt hemland (yrkande 2).
Ines Uusmann och Björn Ericson (s) anför i motion Sf629 att väntetiden för asylsökande skulle kunna användas konstruktivt för att förstärka deras yrkes- och samhällskunskaper, vilket också skulle öka deras möjligheter att senare återvända till sitt eget samhälle med bättre förutsättningar. Som exempel nämns i motionen att de asylsökande skulle kunna förbättra sina yrkeskunskaper, förkovra sig i den svenska samhällsmodellen, så att de ur den kan forma modeller för tillämpningen i det egna landet, och bättra på kunskapen om det egna landet och det egna språket. Motionärerna anser att det med ett otraditionellt angreppssätt skulle krävas relativt små insatser; exempelvis skulle bildningsförbunden kunna ta till vara lokal kompetens inte minst bland arbetslösa. Motionärerna begär ett tillkännagivande om utbildningsmöjligheter för asylsökande.
Av vad som ovan redovisats anser utskottet framgå att stor uppmärksamhet har ägnats åt frågan om meningsfull sysselsättning för asylsökande och att uppmärksamheten omfattar behovet av meningsfullhet även för den händelse den asylsökande kommer att få återvända hem. Utskottet anser att beredningen av betänkandena om mottagandet av asylsökande och flyktingar och om meningsfull sysselsättning bör avvaktas, varför motionerna Sf623 yrkandena 1 och2 och Sf629 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf22 att de som vistas på förläggning skall delta i dagliga sysslor och i den undervisning i svenska som meddelas på förläggningen eller i anslutning till den. De som inte deltar i anbefallt arbete eller uteblir från svenskundervisning eller som håller sig undan utredning bör enligt motionen få vidkännas "ett rejält avdrag" på dagbidraget, och motionärerna begär ett tillkännagivande om detta (yrkande 5).
Frågan om avdrag på dagbidraget för asylsökande i vissa fall behandlas som ovan framgår i betänkandet Mottagandet av asylsökande och flyktingar. Utskottet anser att beredningen av betänkandet bör avvaktas även i denna del, varför inte heller motion Sf22 yrkande5 påkallar någon riksdagens åtgärd.
Hälso- och sjukvård m.m.
Flyktingar och andra invandrare som folkbokförts i Sverige har rätt till samma hälso- och sjukvård som befolkningen i övrigt. Kostnaderna betalas på samma sätt som för befolkningen i övrigt genom sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan. För asylsökande och andra utlänningar som saknar uppehållstillstånd gäller att de endast har rätt till akut sjukvård, akut tandvård, förlossningsvård och vård vid abort. Enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar har sjukvårdshuvudmännen i fråga om asylsökande rätt till ersättning av staten genom Invandrarverket för akut- och förlossningsvård samt för vård vid abort. Ersättningens storlek bestäms enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård. Invandrarverket kan ersätta kostnader för akut tandvård och för medicin inom ramen för bestämmelserna om särskilt bidrag, och verket får vidare ersätta kostnaderna för hälsoundersökning av asylsökande.
Akutvård tolkas i överensstämmelse med den definition som anges i 4§ hälso- och sjukvårdslagen. I Socialstyrelsens allmänna råd (1988:8) om hälsovård för flyktingar och asylsökande anges några riktlinjer för vad som avses med akutvård. Avgörande vid bedömningen är om en fördröjning av vårdinsatserna kan leda till negativa följder för patienten -- varvid bl.a. poängteras att psykiska symtom och störningar som ångest och depressioner kräver akuta åtgärder -- och att vid bedömningen hänsyn måste tas till patientens möjligheter att få vård inom en nära framtid. Den asylsökandes behov av vård måste bedömas i perspektivet av att det kan dröja flera månader innan han har möjlighet att få annan vård än akutvård och att detta har särskilt stor betydelse när det gäller barn.
I råden anges vidare att hälsovården för asylsökande skall inledas med en hälsoundersökning så snart som möjligt efter personens ankomst till Sverige. När det gäller barn bör hälsoundersökningen i allmänhet innefatta läkarundersökning. Hälsoundersökningen bör ses som en familjeutredning där undersökning av barn och föräldrar så långt möjligt samordnas. Barn under sju år bör dessutom snarast få kontakt med barnhälsovården så att en barnhälsovårdsjournal kan upprättas. Skolbarn bör på samma sätt få kontakt med skolhälsovården. Gravida kvinnor bör också enligt råden erbjudas en läkarundersökning och snarast få kontakt med mödravården, där en mödrahälsovårdsjournal skall upprättas. I fråga om gynekologiska undersökningar anges att flyktingar och asylsökande bör informeras om möjligheten att genomgå gynekologisk hälsokontroll men det påpekas också att denna undersökning kan vara känslig.
Socialstyrelsen redovisade i april 1991 ett regeringsuppdrag att följa utvecklingen av det psykiska och fysiska hälsoläget hos flyktingbarn och flyktingungdomar i Sverige. Styrelsen framhöll att det fanns rapporter om att gällande regler om asylökande barns rätt till akut sjukvård tolkas godtyckligt och föreslog att regeringen skulle ta initiativ till en närmare utredning om vidgad rätt till hälso- och sjukvård, inkl. tandvård, för asylsökande barn.
Socialstyrelsen håller för närvarande på med en revidering av de allmänna råden om hälso- och sjukvård för flyktingar och asylsökande.
Det har enligt regeringen funnits flera skäl att begränsa hälsoundersökningarna. Det har visat sig att det är mycket sällan man påträffar några smittsamma eller andra sjukdomar genom de omfattande provtagningsprogram som hittills genomförts. Provtagningarna bör i stället differentieras och anpassas med hänsyn till att förhållandena och riskerna för ohälsa i hög grad skiljer sig mellan olika asylsökande och flyktingar, bl.a. beroende på varifrån de kommer. Regeringen har nyligen -- efter anmälan i proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin -- beslutat om en begränsning av hälsoundersökningarna så att omfattning och innehåll mer anpassas till en riskbedömning för olika grupper.
I det ovan nämnda betänkandet Mottagandet av asylsökande och flyktingar anser utredaren att asylsökande även fortsättningsvis skall ha tillgång till akut sjuk- och tandvård men att tillgången inte skall vara större än för befolkningen i övrigt och att asylsökande i första hand bör ges sjukvård på vanliga vårdcentraler etc. För att dämpa efterfrågan och för att ge en realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige bör de enligt utredaren betala för sina sjuk- och tandvårdsbesök på samma sätt som övriga i samhället gör.
Föredragande statsrådet anmäler i budgetpropositionen att hon anser att vissa regeländringar i fråga sjukvårdskostnaderna är angelägna och att hon avser att återkomma till regeringen med förslag om att någon form av egenavgift införs och att reglerna för ersättning av sjukvårdskostnader ändras så att Invandrarverket inte är tvingat att följa det s.k. riksavtalet. Genom att verket på vissa håll i landet är en mycket stor "kund" hos sjukvårdshuvudmannen torde det i vissa fall enligt föredraganden vara möjligt att träffa avtal med enskilda landsting om en lägre ersättningsnivå än vad som anges i riksavtalet. Riksdagens godkännande begärs av aviserade regeländringar för sjukvårdsersättningar.
I motion Sf22 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) att asylsökande och flyktingar bör betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård för att dämpa överkonsumtion av sjukvård, och de begär ett tillkännagivande härom (yrkande 12).
Utskottet har inte någon erinran mot det i propositionen begärda godkännandet av aviserade regeländringar. Härigenom tillgodoses i viss mån motion Sf22 yrkande12, och utskottet vill i övrigt hänvisa till den fortsatta beredningen av betänkandet Mottagande av asylsökande och flyktingar och det däri givna förslaget om avgifter vid sjuk- och tandvårdsbesök.
Lena Boström (s) hänvisar i motion Sf634 till FN:s barnkonvention och kritiserar dess tillämpning i asylärenden. Hon anser att under den senaste tiden svenska myndigheter gjort en allt snävare tolkning av förpliktelserna enligt barnkonventionen mot barn som är flyktingar och asylsökande. Motionären nämner i motionen tre att-satser -- att regeringen erkänner att barnkonventionen är tillämplig även för de asylsökande barnen, att flyktingbarn på förläggningarna får adekvat hälso- och sjukvård samt rehabilitering (inbegripet lekmöjligheter), att barns yttranderätt i asylländerna garanteras. Hon begär ett tillkännagivande om tillämpningen av barnkonventionen i samband med asylärenden.
I motion Sf625 av Gustaf von Essen (m) framhålls vikten av tidiga insatser för flyktingbarn med handikapp eller skador som medför försenad utveckling, vare sig barnet och dess familj får stanna i Sverige eller inte. Motionären begär att Socialstyrelsen skall kartlägga omfattningen av utvecklingsstörda flyktingbarns behov och att förslag till åtgärder skall läggas fram för riksdagen.
Efter godkännande av riksdagen trädde FN-konventionen om barnets rättigheter i kraft för Sveriges del den 2 september 1990. I enlighet med sina förpliktelser enligt konventionen har Sverige år 1992 lämnat en första rapport till FN om hur Sverige följer konventionens bestämmelser. Rapporten har granskats av FN:s särskilda kommitté för barnens rättigheter, som också avlämnat sina synpunkter. Såvitt avser rätten till sjukvård för asylsökande barn vill utskottet hänvisa till vad som ovan anförts om asylsökandes rätt till sådan vård, bl.a. om tolkningen av akutbegreppet såvitt avser barn. I övrigt vill utskottet i fråga om såväl den motionen som motion Sf625 hänvisa till Socialstyrelsens pågående revidering av sina allmänna råd och till beredningen av förslagen i betänkandet Mottagande av asylsökande och flyktingar. I avvaktan på denna beredning avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf625 och Sf634.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Ju618 att en så stor andel som 20--25 % av de asylsökande har varit utsatta för tortyr och att många har grava fysiska och psykiska skador. Motionärerna kritiserar att dokumentationen är bristfällig och sporadisk och att de flesta flyktingar med tortyrskador aldrig blir föremål för sakkunnig utredning och aldrig får någon behandling. Motionärerna anser det nödvändigt att medel anslås för ett centrum på nationell nivå för diagnostisering och dokumentation av tortyrskador, förslagsvis med anknytning till Karolinska sjukhuset, och medel bör tas från förläggningsverksamheten, vilket enligt motionärerna är möjligt om kommunerna tar över förläggningsverksamheten. Landstingen bör ges erforderliga medel för behandling av tortyrskadade och behovet av utbildade läkare och annan sjukvårdspersonal undersökas. Motionärerna begär dels ett förslag om inrättande av ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador (yrkande3), dels att medel omfördelas från anslaget för förläggningskostnader till landstingen för behandling av tortyrskadade.
Två motioner tar upp frågan om åtgärder för kvinnor som utsatts för våldtäkt i bl.a. Bosnien-Hercegovina. Viola Furubjelke m.fl. (s) hänvisar i motion U627 till vad som framkommit om att muslimska kvinnor i Bosnien-Hercegovina utsatts för systematiska våldtäkter och begär att kvinnor som söker asyl i Sverige tillsammans med barn som blivit följden av sådan våldtäkt skall erbjudas specialisthjälp för att komma över sina svåra upplevelser (yrkande4). Margareta Viklund (kds) hänvisar i motion Sf605 också till situationen i Bosnien-Hercegovina. Eftersom det inte finns någon kunskap om eller statistik över hur många kvinnor och barn som blivit utsatta för systematiska våldtäkter och som finns i vårt land, anför motionären att antalet kvinnor i Sverige från Bosnien-Hercegovina och Kroatien behöver kartläggas (yrkande1), att särskilda team med bl.a. läkare och psykologer bör inrättas för att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för framför allt systematiserade våldtäkter (yrkande3), och att hälsoundersökningar vid invandrarslussar och förläggningar bör omfatta även gynekologisk undersökning på kvinnor och flickor från det forna Jugoslavien (yrkande2).
Som nämnts ovan i avsnittet om invandringsfrågor har utskottet hört två läkare med kunskaper om situationen för våldtagna kvinnor i det tidigare Jugoslavien, och statsrådet Alf Svensson har i ett frågesvar den 9 februari 1993 redogjort för vilka åtgärder som regeringen är beredd att vidta till vård och stöd för massvåldtäkternas offer.
Bl.a. med anledning av vad de båda läkarna uppgett bl.a. om svårigheterna för de våldtagna kvinnorna att berätta om sina upplevelser vill utskottet framhålla att någon systematisk sådan kartläggning som begärs i motion motion Sf605 kan vara förenad med problem, vilket inte hindrar att ansvariga myndigheter kan behöva försöka bilda sig en uppfattning i frågan. I Socialstyrelsens allmänna råd anges som ovan återgivits att information skall ges om gynekologisk hälsokontroll men påpekas också att sådana undersökningar kan vara känsliga samt att gravida kvinnor bör erbjudas läkarundersökning. Christina Doctare har i sin berättelse för utskottet också framhållit behovet av stöd och hjälp -- förutom av professionell medicinsk personal -- av en förstående omgivning med rätt språk- och kulturbakgrund. Utskottet utgår från att vederbörande myndigheter uppmärksammar och så långt möjligt försöker tillgodose detta behov och föreslår att riksdagen lämnar motion Sf605 yrkandena 1 och 2 utan bifall.
Psykiatriutredningen har i sitt nyligen avlämnade betänkande (SOU1993:3) Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m.fl. redogjort för pågående verksamheter i landet samt förordat att staten skall ta ett mer övergripande ansvar genom att skapa en verksamhet på nationell nivå som stöd för flyktingar och invandrare med tortyrskador och andra traumata.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utskottet anser att beredningen av betänkandet bör avvaktas och motionerna Sf605 yrkande 3, U627 yrkande 4 och Ju618 yrkande3 därmed lämnas utan bifall.
Medelsanvisning
Från anslaget Förläggningskostnader m.m. finansieras Invandrarverkets förläggningsverksamhet med utredningsslussar och asylförläggningar. Även verkets tolk- och översättningskostnader för verksamheten med asylprövningar skall fr.o.m. budgetåret 1993/94 finansieras från detta anslag. Regeringen begär i budgetpropositionen ett förslagsanslag på 6407000000 kr.
Behovet har beräknats efter ett antal asylsökande under budgetåret om 30000 och ett genomsnittligt antal belagda platser på förläggningarna om 62000 med en genomsnittlig dygnskostnad om 281kr. Dygnskostnaden har beräknats med hänsyn till de besparingsåtgärder i form av sänkt dagersättning till de asylsökande och mindre omfattande hälsoundersökningar som nyligen beslutats. Vid bedömningen har också räknats med att förläggningarnas sjukvårdskostnader bör kunna reduceras med minst 10%. Resultatet av Riksrevisionsverkets granskning av kostnadseffektiviteten vid Invandrarverkets anskaffningar av förläggningskapacitet kan enligt regeringen komma att initiera ytterligare sänkningar av dygnskostnaderna vid utredningsslussar och förläggningar. Vid bedömningen har regeringen också beaktat att Invandrarverket framdeles skall svara för hela kostnaden för skolundervisning för asylsökande barn som vistas på förläggning.
Medelsanvisningen tas upp i flera motioner.
Ingvar Carlsson m.fl. (s) kräver i motion Sf626 ett program för att minska antalet asylsökande i förläggningar under kommande år. Motionärerna vill anslå medel för detta och kräver att regeringen lägger fram förslag om hur dessa medel skall användas, inkl. de förslag om lagändringar som kan krävas för att påskynda asylprövningen. Motionärerna anser att Invandrarverket bör kunna teckna ytterligare avtal med kommunerna om mottagning av flyktingar med uppehållstillstånd om så skulle behövas, och de föreslår att -- med ett ökat beslutsfattande både hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden och som en följd av minskat antal personer på förläggningarna -- förläggningsanslaget skall minskas med 600 000 000 kr (yrkande11).
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) begär i motion Sf628 (yrkande 2) att anslaget reduceras till 3300000000 kr genom att dygnskostnaden sänks till mycket lägre nivå och skärpta asylregler minskar antalet asylsökande.
Gudrun Schyman m.fl. (v), som i motion Sf633 anför att mottagandet av asylsökande bör flyttas över till kommunerna av bl.a. ekonomiska skäl och begär ett tillkännagivande om detta (yrkande8), hänvisar till detta i motion Fi213 och begär att anslaget minskas med 1200000000 kr (yrkande11).
I den ovan nämnda motion Ju618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att medel omfördelas från anslaget för förläggningskostnader till landstingen för behandling av tortyrskadade i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande4).
Frågan om en förändring av mottagningssystemet för asylsökande behandlas som ovan framgått i betänkandet Mottagandet av asylsökande och flyktingar, och betänkandet remissbehandlas för närvarande. En allmän tendens är enligt regeringens skrivelse att allt fler förläggningar numera drivs i kommunal regi. Någon sådan förändring av systemet som begärs i motionerna Sf633 yrkande 8 och Fi213 yrkande 11 kan enligt utskottets uppfattning inte minska anslagsbehovet redan den 1 juli 1993. I fråga om det i motion Sf626 yrkande 11 begärda programmet för att minska antalet asylsökande i förläggningar och förslag med behövliga lagändringar för att påskynda asylprövningen utgår utskottet från att regeringen kontinuerligt följer vad som kan göras för att påskynda handläggningen, och i fråga om mer omfattande program med lagändringar för asylprövningen, kan ett sådant program enligt utskottets uppfattning inte läggas fram i sådan tid att det kan påverka anslagsbehovet för nästkommande budgetår utan bör övervägas inom ramen för den ovan nämnda parlamentariska kommitténs arbete. Detsamma gäller de i motion Sf628 yrkande 2 begärda skärpta asylreglerna. -- Någon sänkning av anslaget i förhållande till vad regeringen föreslagit kan således enligt utskottets uppfattning för närvarande inte anses realistisk, och därmed kan inte heller någon sådan omfördelning av medel som begärs i motion Ju618 yrkande4 ske. -- Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till medelsanvisning.
Invandrar- och integrationsfrågor
Allmänt om invandrarpolitiken
Som redovisats i inledningen till detta betänkande omfattar invandrarpolitiken sådana åtgärder som samhället vidtar för att underlätta invandrares, inkl. flyktingars, introduktion och integrering i det svenska samhället. Målen för invandrarpolitiken antogs av riksdagen år 1975 och sammanfattas i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. År 1986 fastslogs att dessa övergripande mål alltjämt skall gälla (prop. 1985/86:98, SfU20, rskr. 301). Målen syftar till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till den övriga befolkningen. De skall också leda till respekt för den enskildes identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig samlevnad samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan människor av olika ursprung. Goda etniska relationer bör prägla det svenska samhället, och samhället bör markera sitt avståndstagande från alla uttryck för etnisk intolerans.
Revisorerna konstaterar i sitt förslag att gruppen invandrare i dag har en sammansättning och bakgrund som i många avseenden skiljer sig från de förhållanden som rådde för 15 år sedan när den nuvarande invandrarpolitiken lades fast. De ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga förutsättningarna för integrationen i det svenska samhället har även förändrats. Revisorerna anser att det finns anledning att se över invandrarpolitiken mot bakgrund av Sveriges närmanden mot EG och EES-avtalet. Revisorerna föreslår att en genomgripande översyn av hela invandrarpolitiken görs. Översynen bör ske i form av en särskilt tillkallad utredning. I översynen bör man göra en genomgång av invandrarpolitikens mål och medel, belysa kopplingen till andra politikområden såsom arbetsmarknads- och socialpolitiken samt utformningen av enskilda invandrarpolitiska åtgärdssystem som hemspråksundervisning, svenska för invandrare och det nya statsbidragssystemet till kommunerna. I översynen bör man beakta resultaten av pågående utredningsarbete rörande utlänningslagen och asylfrågorna, inte minst vad gäller att beivra brottslighet bland invandrare och asylsökande.
Sinikka Bohlin m.fl. (s) anför i motion Sf16 i denna del att revisorernas förslag om en övergripande översyn av hela invandrarpolitiken är bra. De framhåller i motionen att invandrarpolitiken behöver debatteras, utsättas för regelbundet återkommande demokratisk granskning, precisering och översyn av de instrument som behövs för politikens måluppfyllelse. Ett ytterligare tungt vägande argument för en sådan översyn är den ökade gemensamma arbetsmarknad som följer av ett EES-avtal.
Även Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) instämmer i motion Sf17 i revisorernas krav på en ordentlig och allsidig översyn av invandrarpolitiken. I motionen citeras en gemensam skrivelse till regeringen från generaldirektörerna för Arbetsmarknadsverket och Statens invandrarverk. Motionärerna anför att en hel del i skrivelsen är värt att beakta. Motionärerna begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om vad som anförts om en översyn av invandrings- och invandrarpolitiken.
Utskottet delar revisorernas uppfattning att det behövs en översyn av invandrarpolitiken. Det har gått en lång tid sedan målen för den svenska invandrarpolitiken senast lades fast. Samhällsförändringar går allt snabbare och omvärlden får allt större betydelse för den inhemska politiken också på det invandrarpolitiska området. Emellertid har regeringen, efter det att revisorernas förslag redovisats, beslutat att tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall se över bl.a. invandrarpolitiken. Av kommitténs direktiv framgår att kommittén fått i uppdrag att se över flera av de förslag som revisorerna lämnat. Utskottet finner att såväl revisorernas förslag beträffande en översyn av invandrarpolitiken som motionerna Sf16 i denna del och Sf17 yrkande 7 således blivit tillgodosedda.
Ersättning till kommunerna m.m.
Ersättningssystemet
Som ovan redovisats har kommunerna ansvar för introduktionen i det svenska samhället av flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige. Ett nytt system för samordnat flyktingmottagande och för ersättning till kommunerna gäller fr.o.m. den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281). Detta system är en del av ett samlat reformprogram med syfte att underlätta för främst flyktingar att så snart som möjligt få en fast förankring i svenskt arbets- och samhällsliv och därmed minska deras beroende av samhällets stöd. I programmet ingår även en reformerad svenskundervisning för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102, UbU27) och målinriktad prioritering inom arbetsmarknadsverket av tidiga insatser till förmån för flyktingar och andra invandrare (se 1989/90:AU11).
I det nya systemet för ersättning till kommunerna har ersättningarna för ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag till kommunerna lagts samman i en schabloniserad engångsersättning som räknas upp årligen med hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen. Bestämmelser om ersättning finns i förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. För år 1993 uppgår ersättningen till 138300 kr för en flykting som fyllt 16 år och 84800 kr för ett barn under 16 år. Halvt schablonbelopp lämnas till den kommun som först tar emot flyktingen och gör en plan för hans eller hennes introduktion. Beloppet betalas ut kvartalet efter att flyktingen anlänt till kommunen. Om flyktingen bor kvar i kommunen i minst sex månader får kommunen ytterligare ett halvt schablonbelopp. Ersättningen skall täcka kommunens kostnader för bl.a. ekonomiskt bistånd, bostad, introduktion, svenskundervisning samt tolkar och administration.
Särskilda beräkningsgrunder gäller för ersättning vid flyttning till en annan kommun än mottagningskommunen. Om en flykting flyttar till en annan kommun inom sex månader får den nya kommunen ett helt schablonbelopp under förutsättning att flyktingen bor kvar där minst sex månader.
Schablonersättningen utgår för mottagning av s.k. kvotflyktingar, konventionsflyktingar, krigsvägrare, de facto-flyktingar och utlänningar som fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Ersättning utgår också för andra utlänningar som placerats ut från Invandrarverkets förläggningar till en kommun. Schablonersättning lämnas i princip också för alla som får uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en person som mottagits som flykting, under förutsättning att den anhörige anlänt inom två år från det att den först anlände togs emot i en kommun.
Kommuner som träffat överenskommelse med Invandrarverket om flyktingmottagande får utöver schablonersättningen en grundersättning för sin basorganisation. Grundersättningen motsvarar schablonersättningen för tre vuxna flyktingar, dvs. för närvarande 414900 kr.
För handikappade och äldre flyktingar har i princip tidigare ersättningssystem behållits, vilket innebär att kommunerna får ersättning för kostnader för socialbidrag som utges till flyktingar som vid tiden för uppehållstillstånd var över 60 år eller som inte kan försörja sig på grund av sjukdom eller handikapp som förelåg vid ankomsten till Sverige eller som har samband med situationen som flykting. Ersättning lämnas enligt det nya systemet också för kommunernas kostnader för social hemhjälp och färdtjänst och ett halvt schablonbelopp utges vid inflyttningen till kommunen.
Efter prövning i varje enskilt fall finns det i det nya ersättningssystemet möjlighet för kommunerna att erhålla ersättning för vissa typer av extraordinära kostnader. Sådana kostnader kan vara att kommunerna vidtar särskilda kostnadskrävande åtgärder för att få fram fler bostäder till flyktingar, kostnader för tolkar vid mottagning av ny flyktinggrupp eller kostnader för åtgärder för ett mycket stort antal flyktingar under kort tid. Bidrag kan också lämnas till kommuner som har betydande merkostnader till följd av att man tagit emot flyktingfamiljer med många minderåriga barn eller särskilt resurskrävande flyktinggrupper, t.ex. med stor andel analfabeter.
Enligt det fram till den 1 januari 1991 gällande ersättningssystemet fick kommunerna ersättning för de faktiska kostnaderna för sådan ekonomisk hjälp som enligt socialtjänstlagen (1980:620) lämnats till flyktingar och andra utlänningar som beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl samt till flyktingens make eller maka och hemmavarande ogifta barn under 18 år. Ersättning utgick under det år uppehållstillstånd beviljades samt för ytterligare tre år. Därutöver utgick vissa ytterligare bidrag till kommunerna. För åren 1991--1993 lämnas till kommunerna en schablonberäknad ersättning för ekonomisk hjälp enligt 6§ socialtjänstlagen till vissa flyktingar och andra utlänningar som beviljats uppehållstillstånd under åren 1988--1990. Därutöver lämnas inom ramen för anvisade medel särskild ersättning till kommuner som bl.a. på grund av stor inflyttning av flyktingar från andra kommuner under år 1991 bedöms få väsentligt lägre ersättning för sina socialbidragskostnader än vad som skulle ha utgått enligt tidigare bestämmelser.
För asylsökande och andra utlänningar som vistas i en kommun i väntan på beslut om uppehållstillstånd utgår ersättning för bistånd som lämnats enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. Ersättning lämnas vidare för kostnader för asylsökande barn som fått vård enligt socialtjänstlagen eller lagen om vård av unga, kostnader för transporter av asylsökande till utredningsslussar och förläggningar och kostnader för asylsökandes hemresor i vissa fall. Invandrarverket ersätter också kommunerna för kostnader för genomgångsbostäder till asylsökande och för vissa extraordinära kostnader. Motsvarande ersättningsregler gäller även för en utlänning som fått uppehållstillstånd men som alltjämt vistas på en statlig förläggning för asylsökande eller tillfälligt i en kommun i avvaktan på placering.
Som ovan nämnts berör betänkandet Mottagandet av asylsökande och flyktingar även mottagningen av flyktingar i kommunerna. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller vidare en lag (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar. Enligt den lagen har kommunerna möjlighet att under en introduktionsperiod ge introduktionsersättning i stället för socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. Som förutsättning för att introduktionsersättning skall beviljas gäller att flyktingen följer den introduktionsplan som upprättats av kommunen efter samråd med den enskilde flyktingen.
Riksdagens revisorer tar i sitt förslag upp frågan om utbetalning av schablonersättningen. De anför att de finner det olämpligt att full schablonersättning utbetalas redan efter sex månader. Normalt har då introduktionsplanen för flyktingen inte hunnit genomföras. Vidare händer det att flyktingar flyttar till en annan kommun efter sex månader, vilket innebär en ekonomisk vinst för den första kommunen. Revisorerna finner det angeläget att regeringen prövar förutsättningarna att bättre anpassa villkoren för utbetalning av schablonersättningen till kommunerna till de krav som bör kunna ställas på resultatuppfyllelse och kostnadseffektivitet. I sammanhanget vill revisorerna betona vikten av att rutinerna för utbetalning utformas så att kommunerna så snabbt som möjligt kan disponera de medel de är berättigade till.
Som aviserats i budgetpropositionen har chefen för Kulturdepartementet i januari 1993 beslutat tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att göra en översyn av vissa regler i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. i syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och ökad rättvisa mellan kommuner. Översynen skall främst avse reglerna om utbetalning av schablonersättningen till den kommun där en utlänning först tas emot och om ersättning för utlänningar som flyttar till annan kommun inom arton månader från mottagandet i den första kommunen. Översynen kan också omfatta reglerna om grundersättning till kommuner som träffat överenskommelse med Statens invandrarverk om mottagande av flyktingar och andra utlänningar samt andra delar av ersättningssystemet i den mån det anses behövligt med hänsyn till syftet med översynen. Arbetsgruppen skall vidare ta del av de förändringar vad gäller mottagandet av asylsökande som föreslagits i betänkandet Mottagandet av asylsökande och flyktingar samt överväga vilket behov av förändringar av reglerna för ersättning till kommunerna för asylsökande som kan uppstå om dessa förslag genomförs. -- I arbetsgruppen skall ingå, förutom företrädare för Kulturdepartementet, företrädare för Statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen bör redovisa förslag till regeländringar senast den 15 april 1993.
Utskottet konstaterar vidare att enligt direktiven skall den parlamentariska kommittén belysa kostnader för stat och kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser.
Utskottet finner att revisorernas förslag även vad beträffar översyn av utbetalningen av schablonersättningen numera blivit tillgodosett.
I två motioner tas upp fördelningen av det ekonomiska ansvaret mellan staten och kommunerna vad gäller mottagningen i kommunerna av invandrare med uppehållstillstånd. Björn Kaaling m.fl. (s) framhåller i motion Sf610 att ökade socialbidragskostnader för gruppen äldre invandrare utan svensk pension samt för vissa andra grupper flyktinganhöriga är en icke oväsentlig kostnad i en för kommunerna i övrigt svår ekonomisk situation och att bestämmelsen om statsbidrag även för anhöriga som kommit till kommunen inom två år från det huvudmannen mottogs inte hjälper mycket, eftersom få uppfyller kraven. Motionärerna konstaterar också att anknytningsfallen i längden är de mest kostsamma ur socialbidragssynpunkt eftersom de ofta har hög ålder och/eller låg teoretisk utbildning. Motionärerna anser det viktigt att svensk flyktingpolitik i så stor utsträckning som möjligt bygger på en gemensam statlig finansiering, och de begär ett tillkännagivande om att den parlamentariska kommittén som skall se över invandrarpolitiken också utreder frågan om ansvarsförhållandet mellan staten och kommunen vad gäller anhöriginvandringen. Sten Östlund m.fl. (s) pekar i motion Sf613 på en utvärderingsrapport om kommunernas kostnader för introduktion av flyktingar i det svenska samhället, som förbundet presenterat för regeringen. Rapporten visar enligt motionärerna att tidigare farhågor för att en schabloniserad ersättning för hela landet missgynnar storstäderna besannats. Behovet av en översyn av ersättningsreglerna kvarstår enligt motionärerna, och vid en översyn måste krävas att reglerna konstrueras på ett sätt som inte missgynnar storstäderna och tar hänsyn också till dessa kommuners kostnader vid flyktingars vidareflyttning. Motionärerna pekar på att det nuvarande svåra läget på arbetsmarknaden i synnerhet för utländska medborgare medför att det kommer att dröja längre tid innan flyktingen blir självförsörjande jämfört med vad det fanns skäl att anta då nivåerna i det nya systemet med en schablonersättning fastställdes. De anser att ett särskilt konjunkturbetingat statsbidrag för flyktingmottagande, som täcker kommunernas dokumenterade merkostnader, bör utbetalas till kommunerna i första hand under de överblickbara lågkonjunkturåren 1993 och 1994. Motionärerna begär tillkännagivanden om vad som anförts om ett särskilt konjunkturbetingat statsbidrag för flyktingmottagande (yrkande1) och om att det anförda bör beaktas av den i budgetpropositionen aviserade arbetsgruppen för översyn av ersättningar till kommunerna (yrkande2).
I fråga om det i motion Sf610 aktualiserade problemet vill utskottet erinra om att riksdagen på förslag av utskottet i betänkande 1992/93:SfU4 om rätten till folkpension m.m. som sin mening gett regeringen till känna att det finns anledning att göra en närmare utredning av de problem som kan uppkomma i framtiden när det gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension eller endast kommer att kunna få en reducerad sådan pension. Utredningen bör också undersöka om det, utan att en sådan förmån kommer att falla under tillämpningsområdet för EG-förordningen nr 1408/71, finns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än genom socialbidrag. I övrigt vill utskottet hänvisa till uppdraget för den tillsatta arbetsgruppen. Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte något tillkännagivande erforderligt med anledning av motionerna Sf610 och Sf613 yrkandena 1 och2.
I motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) tas frågan om invandrarkvinnornas sociala anpassning upp. Den viktigaste anpassningen är enligt motionärerna att lära sig svenska, och de anser därför att krav på tillräckliga kunskaper i svenska bör ställas för rätt till socialbidrag. De begär ett tillkännagivande om vad som anförts om invandrarkvinnornas sociala anpassning (yrkande11).
Utskottet, som vill erinra om den möjlighet kommunerna har att ställa krav på flyktingar och andra utlänningar om att de skall delta i svenskundervisning m.m. för att de skall få rätt till introduktionsersättning, delar inte motionärernas uppfattning om lämplig metod att främja invandrarkvinnors anpassning i det svenska samhället. Motion Sf22 yrkande 11 bör lämnas utan bifall.
Riksdagens revisorer tar vidare upp frågan om uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken och ifrågasätter i sin rapport om man på central nivå har tillräckliga kunskaper om hur statsbidragen till olika invandrarpolitiska åtgärder utnyttjas. De finner att det uppföljningsarbete som hittills genomförts är relativt begränsat och att det inte ger underlag för bedömningar av om det nya ersättningssystemet bidragit till att effektivisera flyktingmottagningen och förkorta tiden till egen försörjning. De uppföljningsinsatser som förutsattes bli genomförda när beslut togs om ändringar i statsbidragssystemet för sfi-undervisningen har inte genomförts. Det ankommer enligt revisorerna på regeringen och Invandrarverket att följa upp och analysera de resultat som uppnåtts på lokal nivå, bidra till utveckling av stategi och arbetsformer samt i övrigt utöva den tillsyn som kan anses påkallad inte minst av bidragens omfattning.
Vidare noterar revisorerna att resultaten av flera studier och uppföljningar av stor vikt för invandrarpolitiken kommer att redovisas under den närmaste framtiden. Dessa resultat liksom de slutsatser man från regeringens sida drar av dem bör, enligt revisorerna, löpande och i lämplig form delges riksdagen samt ingå som en del av underlaget för en mer genomgripande översyn av hela invandrarpolitiken. Revisorerna föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken.
Utskottet utgår från att den parlamentariska kommitténs översyn kommer att bl.a. medföra en uppföljning och utvärdering och att revisorernas förslag i denna del således blivit tillgodosett.
Svensk- och hemspråksundervisning
Riksdagens revisorer framhåller i sitt förslag att svenska för invandrare (sfi) har en nyckelroll i integrationen av invandrarna i det svenska samhället. Fullföljd undervisning i svenska för invandrare är i de flesta fall både ett reellt och och ett formellt krav för tillträde till annan utbildning.
Den sfi-reform, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebär att nyanlända invandrare över 16 år skall beredas undervisning i svenska. Rätt till sådan undervisning föreligger under två år. Den skall anpassas till varje deltagares individuella behov. Ett riktvärde på omfattningen är 700 undervisningstimmar om 45 minuter.
Revisorerna har funnit att resultaten av sfi-undervisningen är anmärkningsvärt dåliga, att uppföljning och utvärdering av undervisningens resultat sedan den reformerades år 1991 inte har varit tillfredsställande samt att dessutom ett minskat antal invandrarelever deltar i skolans undervisning i svenska som andraspråk. Revisorerna finner det, i likhet med flera remissinstanser, angeläget att åtgärder vidtas för att lösa de problem som finns inom sfi-undervisningen. Revisorerna föreslår att riksdagen av regeringen begär en skyndsam redovisning av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för invandrare. Av redovisningen bör framgå bl.a. vilka resultat som uppnåtts, hur undervisningen anpassats till olika invandrares skilda förutsättningar och behov, sfi-nivåns rimlighet och relevans såväl för arbetslivet som för olika utbildningar samt förutsättningarna att kombinera sfi-studierna med förvärvsarbete. Riksrevisionsverket (RRV) har i december 1992 överlämnat en revisionsrapport F1992:33, Svenskundervisning för invandrare -- uppföljning av 1991 års reform, till Skolverket. I rapporten pekar RRV på en rad problem som bör följas upp i kommunerna som har ansvaret för sfi-undervisning. Enligt RRV förekommer det problem som hänger samman med den statliga styrningen och uppföljningen. Uppdelning på flykting resp. invandrare har enligt flera kommuner medfört att administrationen av statsbidragen blivit tungrodd. RRV har kunnat konstatera att bidragssystemet inte innehåller incitament för kommunerna att tillhandahålla tänkta 700 timmars undervisning. RRV föreslår att åtgärder vidtas för att minimera väntetiderna till undervisningen, effektivisera tiden i utbildningen, garantera en god undervisningskvalitet och tillförlitlig kunskapsnivå samt för att minska kunskapsglappet mellan sfi och arbete eller fortsatta studier. RRV hemställer att Skolverket senast den 1 juli 1993 inkommer med en skriftlig redogörelse för de åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av rapporten.
Skolverket har i november 1992 redovisat en utvärderingsrapport (nr 5) Undervisning i hemspråk och svenska som andra språk. Rapporten behandlar hur hemspråksundervisningen och undervisningen i svenska som andraspråk planeras, genomförs och utvärderas i tio kommuner. I rapporten konstateras att det återstår att besvara om de organisationsförändringar som genomförts har inneburit en effektivisering, dvs. om undervisningen genomförts till en lägre kostnad med oförändrad kvalitet eller till samma kostnad med höjd kvalitet. Utvärderingar med inriktning mot att koppla ihop ekonomiska insatser och det pedagogiska resultatet blir, enligt rapporten, en viktig uppgift i framtiden.
Den 19 november 1992 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare för att se över ledighetslagstiftningen (dir. 1992:98). Utredaren skall kartlägga och analysera hur lagstiftningen har fungerat samt föreslå de lagändringar som en sådan granskning kan ge anledning till. Bland de lagar som skall ses över finns lagen (1986:163) om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare. Utredaren skall, när det gäller denna del av översynen, samråda med den särskilda utredare som har till uppgift att se över mottagandet av asylsökande och flyktingar i frågor som rör asylsökandes rätt till ledighet för att delta i svenskundervisning för invandrare.
Berith Eriksson (v) anför i motion Sf15 att det har funnits allvarliga problem med sfi-undervisningens kvalitet och effektivitet i många år. Mycket allvarliga brister föreligger också beträffande undervisningen i svenska som andraspråk. Motionären begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av åtgärder för att förbättra sfi-undervisningen och undervisningen i svenska som andraspråk.
I motion Sf16 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) betonas i denna del att svenskundervisningen för gamla och nya invandrare, liksom den "invandrarspecifika" vuxenutbildningen, måste tas med i den föreslagna översynen av invandrarpolitiken. Motionärerna framhåller att den ur inlärningssynpunkt erkänt mest effektiva metoden är att sfi-undervisning bedrivs parallellt med arbetspraktik. De begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf17 yrkande 2 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) att riksdagen föranstaltar om en utvärdering av hur eleverna i grundskola och gymnasium tillgodogör sig undervisning i svenska. Motionärerna anför att något måste göras åt de bristfälliga kunskaper i svenska som bl.a. redovisas i generaldirektörernas skrivelse till regeringen.
Socialförsäkringsutskottet har inhämtat utbildningsutskottets yttrande över revisorernas förslag jämte motioner i de delar förslaget och motionerna avser undervisning i svenska för invandrare och i hemspråk.
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande revisorernas uppfattning att en skyndsam redovisning bör göras av erfarenheterna av sfi-reformen och vill även för egen del särskilt betona behovet av skyndsamhet. Enligt utbildningsutskottet bör särskild uppmärksamhet ägnas frågan om förutsättningarna för att kombinera sfi-studier med förvärvsarbete. Utbildningsutskottet föreslår att socialförsäkringsutskottet tillstyrker punkten 2 i revisorernas hemställan att riksdagen av regeringen begär att en redovisning skyndsamt görs av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för invandrare i enlighet med vad revisorerna anfört och anser därjämte att motionerna Sf15 yrkande 1 och Sf16 i denna del och Sf17 yrkande 2 är tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och tillstyrker revisorernas förslag att riksdagen hos regeringen begär att en redovisning skyndsamt görs av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för invandrare. Socialförsäkringsutskottet vill, liksom utbildningsutskottet, betona vikten av att en sådan redovisning görs skyndsamt. Med det anförda anser utskottet att motionerna Sf15 yrkande 1, Sf16 i denna del och motion Sf17 yrkande 2 är tillgodosedda.
I motion Sf17 yrkande 1 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen om att en förutsättning för att elever med utländsk härkomst skall få börja i en skola där undervisningen bedrivs på svenska är att eleverna behärskar svenska språket.
Utbildningsutskottet erinrar med anledning av motionsyrkandet om att barn bosatta i landet har skolplikt samt att barn som vistas i landet i avvaktan på beslut om uppehållstillstånd har rätt till grundskoleundervisning. Enligt gymnasieförordningen (1992:394) kan även en utlänning som inte är bosatt i Sverige tas emot som elev i gymnasieskolan om den sökande bl.a. har erforderliga förkunskaper och om det finns plats på den sökta utbildningen. Dessa ungdomar kan tas in på ett indiviuellt program med bl.a. undervisning i svenska som andraspråk. Utbildningsutskottet finner inte skäl att uttala sig för ändrade bestämmelser i enlighet med vad i motionen anförts utan anser att socialförsäkringsutskottet bör avstyrka motion Sf17 yrkande1.
Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf17 yrkande 1.
Också frågan om hemspråksundervisning tas upp i motion Sf17 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärerna anser att all hemspråksundervisning med utnyttjande av statliga och kommunala medel i stället bör användas för att skapa bättre förutsättningar för undervisning i svenska och andra ämnen, och de begär ett tillkännagivande härom (yrkande3).
Även i motion Sf22 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd), som väckts i anslutning till regeringens skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken, berörs hemspråksundervisningen. Motionärerna anser att invandrarna själva skall ansvara för hemspråksundervisningen. Inga statliga eller kommunala bidrag skall accepteras till sådan undervisning. I yrkande 14 begär de ett tillkännagivande om att slopa samhällets kostnader för hemspråksundervisningen.
Utbildningsutskottet har i sitt yttrande anfört att utskottet tidigare (jfr 1991/92:UbU19 och 1990/91:UbU7) behandlat liknande motionsyrkanden. Utskottet har då understrukit vikten av att invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning och att det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet. Utskottet anför att det alltjämt har samma uppfattning.
Utbildningsutskottet anser att motion Sf17 yrkande 3 och Sf22 yrkande 14 bör avstyrkas av socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet delar utbildningsutskottets uppfattning men hänvisar också till den kommande utredningen om invandrarpolitiken och avstyrker bifall till motionerna Sf17 yrkande 3 och Sf22 yrkande 14.
Medelsanvisningen
Till anslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. föreslås i budgetpropositionen för budgetåret 1993/94 anvisat ett förslagsanslag på 4295000000kr. Behovet av kommunplatser bedöms i budgetpropositionen komma att uppgå till ca 39 000, men till grund för anslagsberäkningen ligger en planeringsnivå om 32 000 platser. Platsbehovet avser kommunplaceringar av såväl kvotflyktingar som sådana utlänningar som flyttar ut från förläggningar, och även kommunplatser för invandrade anhöriga till flyktingar ingår. 119000000 kr avser grundersättning, 3886000000 kr schablonersättning, 193000000 kr sekundärflyttning, 60000000 kr äldre och handikappade, 40000000 kr ensamma barn, 100000000 kr extraordinära kostnader, 75000000 kr bistånd åt asylsökande och 70000000 kr sjukvårdskostnader m.m. Den beräknade ersättningen till kommunerna för mottagande av kvotflyktingar -- 248 000 000 kr -- har förts över till anslaget Överföring av och åtgärder för flyktingar.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628 att anslaget bör reduceras med 60% genom att regeringen vidtar åtgärder för att begränsa antalet beviljade asylärenden. De begär att riksdagen minskar anslaget till 1700000000 kr (yrkande4). Som framgår ovan har den del av kostnaden för överföring av flyktingar som avser ersättning till kommunerna förts över till överföringsanslaget såvitt avser de flyktingar som kan komma att överföras till Sverige under budgetåret 1993/94. För flyktingar som tagits ut tidigare kan kostnader uppkomma under följande budgetår. Regeringens förslag grundas på antaganden bl.a. om hur många asylansökningar som beviljas. Anslaget är ett förslagsanslag, och om utvecklingen skulle visa att antalet flyktingar m.fl. som skall tas emot i kommun under budgetåret blir lägre än vad som anvisats kommer anslaget inte att gå åt. Utskottet anser emellertid inte att anslaget kan reduceras på det sätt som motionärerna hävdar i motion Sf628 yrkande4, och utskottet tillstyrker med det anförda bifall till regeringens förslag till medelsanvisning.
Vissa åtgärder för invandrare
I uppgifterna för Statens invandrarverk ingår, som nämnts ovan, att bevaka behovet av åtgärder för invandrare och språkliga minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas organisationer. Övriga statliga myndigheters ansvar är reglerat i förordningen (1986:856) om de statliga myndigheternas ansvar för invandrare m.fl. Enligt förordningen skall myndigheterna under regeringen fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och personer som hör till språkliga minoriteter, och dessas förutsättningar och behov skall alltid beaktas vid planeringen av myndighetens arbete. Myndigheterna skall vidare inom ramen för tillgängliga resurser ge invandrare och personer som hör till språkliga minoriteter en service som är likvärdig den som ges befolkningen i övrigt och därvid uppmärksamma att detta kan kräva särskilda åtgärder. För att främja en effektiv samordning skall myndigheterna informera Invandrarverket om planerade åtgärder på detta område och, när anledning finns till det, samråda med verket om hur insatserna skall utformas.
Ett av de invandrarpolitiska målen är jämlikhet. Det innebär att invandrare skall ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Inom berörda samhällsområden skall invandrarna behandlas likvärdigt med övriga invånare. När riktlinjerna för invandrarpolitiken fastställdes (prop. 1985/86:98, SfU20, rskr. 301) framförde föredragande statsrådet i propositionen att i myndigheternas ansvar ingår bl.a. att resp. myndighet inom sitt sakområde skall se till att erforderliga positiva säråtgärder vidtas till förmån för invandrare. I propositionen framhölls värdet av att myndigheterna upprättar särskilda handlingsplaner, men något krav på redovisning ställdes ej utan regeringen borde vid behov kunna begära in sådana planer.
Riksdagens revisorer framhåller i sitt förslag att det kan bli nödvändigt att utforma särskilda åtgärdsprogram enbart för invandrarna om tillfredsställande resultat inte kan uppnås för invandrarna inom ramen för en myndighets ordinarie verksamhet. Sådana åtgärdsprogram skall vara avgränsade i tiden och de skall endast utgöra komplement till de generella åtgärderna. De bör följas upp noga och enligt revisorernas mening så långt som möjligt kopplas till uppföljningar av hur invandrarna påverkats eller inte påverkats av den normala verksamheten inom olika samhällsområden. Revisorerna framhåller att det ankommer på Invandrarverket att uppmärksamma berörda myndigheter på invandrarnas behov. De betonar även det samordningsansvar som Kulturdepartementet har inom regeringskansliet. Revisorerna begär ett tillkännagivande till regeringen härom.
I motion Sf16 anför Sinikka Bohlin m.fl. (s) att de är tveksamma till nyttan av att tidsbegränsa åtgärdsprogram för invandrare. Den kommande översynen bör enligt dem få i uppdrag att lägga fram förslag om hur Sverige i ordnade former kan omvandlas till ett samhälle med mångfald i livsstilar och livschanser. Det handlar enligt motionärerna om ett samhälle som byggs av svenskar och invandrare, där alla individer har möjlighet till inflytande, med samma rättigheter men också lika skyldigheter. En bra illustration till deras tveksamhet till att tidsbegränsa åtgärder för invandrare utgör situationen bland de äldsta i den invandrade befolkningen. Motionärerna anför att det är av stor vikt att de äldre invandrarnas situation uppmärksammas i den föreslagna översynen av invandrarpolitiken. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf15 yrkande 4 anför Berith Eriksson (v) att det råder en utomordentligt oroande situation vad gäller invandrarnas boende. Det är en stark segregation mellan infödda svenskar och invandrare åtminstone i storstadsområdena. Motionären anser att det är nödvändigt att nu vidta sådana åtgärder att vi inte senare kommer in i sådan tvångssituation som man kom in i i USA:s sydstater på 1950-talet när man bussade elever från svarta bostadsområden till skolor i vita områden och tvärt om. Motionären begär att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att motverka att invandrare hamnar i ett segregerat boende.
I direktiven för den parlamentariska kommittén framhålls att en avvägning bör göras mellan hur långt man når med generella insatser och vilka särskilda kompletterande åtgärder som erfordras. Kommittén bör också, enligt direktiven, ta ställning till om nuvarande invandrarpolitiska mål och riktlinjer bör ligga fast eller förändras.
Även de nu berörda frågorna ryms inom uppdraget för den parlamentariska kommittén, och utskottet anser därför att varken revisorernas förslag i denna del eller motionerna Sf15 yrkande 4 och Sf16 i denna del påkallar någon riksdagens åtgärd.
I fråga om invandrarna på arbetsmarknaden redovisar revisorerna i sin granskningsrapport att sysselsättningen bland invandrare har minskat i förhållande till de sysselsättningstal som noteras för hela befolkningen. Flyktingar förvärvsarbetar i lägre utsträckning än övriga invandrare i Sverige. Vidare varierar sysselsättningstalen för flyktingar beroende på vilket land de är ifrån. Revisorerna påpekar att remissinstanserna i huvudsak instämmer i revisorernas beskrivning av förhållandena på arbetsmarknaden. Remissinstanserna instämmer i att arbetsmarknadsfrågorna har en central betydelse för invandrarpolitiken samt att arbetsförmedlingen spelar en nyckelroll i introduktionsprocessen. Revisorerna ser liksom remissinstanserna positivt på att arbetsförmedlingen nu kommer in på ett tidigare stadium i flyktingmottagningen. Rapporter från AMS pekar dock, enligt revisorerna, på försämringar av invandrargruppers och då särskilt flyktingarnas ställning på arbetsmarknaden. Revisorerna anser att invandrarnas svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden inger betydande oro. Det är enligt deras mening viktigt att regeringen i ökad grad uppmärksammar dessa frågor. Arbetsmarknadspolitiken måste enligt dem spela en ännu mer central roll såväl i utformningen som i genomförandet av invandrarpolitiken.
Revisorerna föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om myndigheternas skyldighet att vidta åtgärder för invandrare och flyktingar.
Utskottet anser med hänsyn till den förestående översynen av invandrarpolitiken att revisorernas förslag i denna del inte behöver föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion Sf15 yrkande 2 av Berith Eriksson (v) begärs ett förslag till lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden. Motionären hänvisar till, utöver vad som redovisats av revisorerna, att det i betänkandet (SOU 1992:96) Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet framgår att en omfattande etnisk diskriminering förekommer på arbetsmarknaden. Motionären begär ett förslag till lag mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering överlämnade sitt slutbetänkande Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet till regeringen i september 1992. I betänkandet föreslås en arbetsrättslig lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet m.m. Lagen är uppbyggd kring två förbud mot otillbörlig behandling på etnisk grund. Det ena förbudet avser behandling av arbetssökande och det andra behandling av arbetstagare. När det gäller anställda föreslås ett förbud för arbetsgivare att otillbörligt särbehandla en anställd på grund av en etnisk faktor vid anställningsbeslut och andra arbetsvillkor, vid arbetsledningsbeslut och vid särskilda ingripande åtgärder från arbetsgivarens sida mot arbetstagaren. Utredningens förslag bereds för närvarande i regeringskansliet och en proposition är aviserad till juni 1993. Med hänsyn härtill anser utskottet att motion Sf15 yrkande 2 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.
Lån till hemutrustning får enligt förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar beviljas flyktingar och vissa andra utlänningar som inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet tas emot i en kommun. För dem som har annat än mindre kapitaltillgångar finns begränsningar i lånemöjligheterna. Maximala lånebelopp för olika hushållsstorlekar fastställs i procent av basbeloppet och med utgångspunkt i Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag för hemutrustning för resp. hushållsstorlek. De maximala lånenivåerna uppgår år 1993 till 20000 kr för enpersonshushåll, till 32300 kr för fyrapersonershushåll och till 51600 kr för hushåll med fler än sju personer.
Lånen är ränte- och amorteringsfria i två år. Därefter utgår ränta med en räntesats som fastställs för varje år av regeringen. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt i lånesummans storlek till mellan fem och femton år.
Kostnaderna för lånen finansieras genom ett särskilt anslag, vilket disponeras av Centrala studiestödsnämnden, som administrerar lånen.
I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen godkänner att en uppläggningsavgift om 300 kr införs fr.o.m. den 1 juli 1993 och att räntebefrielsen under de två första åren slopas, dels att till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. anvisas ett förslagsanslag på 92264000kr.
I motion Sf628 anser Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) att anslaget bör reduceras med 25% och föreslår en sänkning av lånenivåerna. De begär att anslaget minskas till 70000000kr (yrkande6).
Som anges ovan är maximinivåerna för lånen knutna till basbeloppet och bestämda med utgångspunkt i Socialstyrelsens rekommendationer. Utskottet är inte nu berett att tillstyrka någon annan besparing under anslaget än den av regeringen föreslagna. Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf628 yrkande6 och tillstyrker bifall till propositionen såvitt avser det begärda godkännandet och anslaget.
Anslag till åtgärder för invandrare
Från anslaget bekostas bidrag till den centrala verksamheten vid invandrarnas riksorganisationer enligt förordningen (1986:472) om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för sådana riksorganisationer.
Vidare bekostas från anslaget bidrag som utgår enligt förordningen (1990:623) om bidrag till avgränsade invandrarpolitiska projekt.
I propositionen föreslås att till anslaget Åtgärder för invandrare anvisas ett reservationsanslag på 20926000kr.
Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) anser i motion Sf628 utan närmare motivering än det allmänna behovet av besparing att anslaget skall reduceras med 30% och begär att till ändamålet anvisas 15000000 kr (yrkande3).
Utskottet, som vill erinra om att frågan om de principer som bör gälla för statens bidrag till ideella organisationer för närvarande övervägs av en särskild utredare (dir. 1992:81) och att dessa principers giltighet för invandrarnas organisationer i Sverige bör prövas av den parlamentariska kommittén, finner inte skäl till annan beräkning av anslaget än den som gjorts i propositionen och avstyrker därmed bifall till motion Sf628 yrkande3.
Stiftelsen Invandrartidningen
Från anslaget utgår statsbidrag till den stiftelse som ger ut Invandrartidningen.
Bestämmelser om stiftelsens verksamhet finns i dess stadgar som beslutas av regeringen och i avtal mellan staten och stiftelsen. Riksdagen godkände de nuvarande riktlinjerna för stiftelsens verksamhet år 1988 (prop. 1987/88:110, SfU24, rskr. 301). Den reguljära tidningsutgivningen skall omfatta en utgivning på nio språk med ca 44 nummer per år.
I propositionen föreslås ett gentemot innevarande budgetår oförändrat reservationsanslag på 15 589 000 kr till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, vilket belopp med hänsyn till kraven på statens kassahållning bör tillföras Stiftelsen kvartalsvis.
I motion Sf628 yrkande 5 begär Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd) utan närmare motivering än det allmänna behovet av besparing att anslaget halveras till 8000000 kr.
Utskottet har inte någon erinran mot regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker bifall till motion Sf628 yrkande 5.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.
Från anslaget betalas kostnader för ombudsmannen mot etnisk diskriminering jämte kansli och för nämnden mot etnisk diskriminering. DO:s och nämndens uppgift är att motverka etnisk diskriminering i arbetslivet och på andra områden av samhällslivet.
I propositionen föreslås ett ramanslag på 3 829 000 kr till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. Förslaget har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet biträder förslaget.
Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism
Anslaget infördes för budgetåret 1992/93. Från anslaget bekostas insatser som skall motverka och förhindra främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.
Regeringen föreslår för budgetåret 1993/94 ett oförändrat reservationsanslag på 10000000kr till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism. Medlen avses liksom under innevarande budgetår i första hand användas för att långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt hos ungdomar, och avses vidare användas för att slutföra den attitydundersökning kring invandrare och invandring som påbörjats under innevarande budgetår.
För innevarande budgetår har regeringen beslutat bl.a. att högst 6000000 kr av anslaget får användas av Skolverket, Invandrarverket, Ungdomsrådet och Kulturrådet. Regeringen har också beslutat om en utvärdering av insatserna.
I motion Sf615 instämmer Åke Gustavsson m.fl. (s) i förslaget att anslå 10 000 000 kr för åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism och anser att medlen i första hand skall användas för att långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt hos ungdomar. Motionärerna framhåller härefter studieförbundens betydelse i ett sådant arbete. Studieförbunden med sin mångåriga erfarenhet av folkbildningsarbete och sin fasta förankring i alla samhällsgrupper är en värdefull kanal för samhällets etik och normbildning. Deras verksamhet är rikt förgrenad över landet och de har redan stora erfarenheter av arbete mot främlingsfientlighet och rasism. De arbetar på många förläggningar, i allt från cirklar till kafé, kulturkvällar och direkt driftansvar. De flesta ungdomsorganisationer tillhör ett studieförbund, och ökade resurser till studieförbunden innebär att ännu fler nås på platser där insatser är verkningsfulla, t.ex. miljonprogramområden, villaförorter, arbetsplatser, idrottsföreningar, kyrkor och trossamfund och genom medverkan utifrån samhället i skolan. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att de medel som finns på anslaget skall ställas till studieförbundens förfogande och fördelas av Folkbildningsrådet.
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte i sig föranlett något motionsyrkande, och utskottet tillstyrker förslaget.
Vid behandlingen under förra årets riksmöte av en mängd motionsyrkanden om användningen av anslaget mot främlingsfientlighet och rasism noterade utskottet med tillfredsställelse den analys av tidigare arbete på området som då redovisats i regeringens skrivelse, och utskottet utgick från att regeringen med utgångspunkt i den analysen prövade vilka åtgärder som var mest angelägna. Utan att på något sätt förringa studieförbundens möjligheter till insatser inom det aktuella området, är utskottet inte berett att, som motionärerna begär, använda medlen som statsbidrag till studieförbundens verksamhet, utan anser att regeringen bör ha möjlighet att fördela dem och därvid beakta behovet av utvärdering av insatserna. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf615.
Karl-Erik Svartberg m.fl. (s) framhåller i motion Sf644 folkrörelsernas betydelse i skapandet av attityder. Deras betydelse för en fortsatt generös flyktingpolitik skulle kunna bli än större om de fick möjlighet att med praktiska, konkreta insatser bygga upp kontakter med och relationer till flyktingar. Församlingar, föreningar och organisationer bör ha möjlighet att få stöd av staten för sådan verksamhet så att det inte finns ekonomiska hinder för den. Motionärerna begär ett tillkännagivande om stöd till organisationers verksamhet i syfte att bygga upp kontakter med och relationer till flyktingar (yrkande6).
Utskottet erinrar i detta sammanhang om att frågan om de principer som bör gälla för statens bidrag till ideella organisationer för närvarande övervägs av en särskild utredare (dir. 1992:81) och om att frågan om frivilligorganisationernas deltagande i mottagandet av asylsökande och flyktingar behandlas i det betänkande om mottagandet som för närvarande remissbehandlas. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion Sf644 yrkande6.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande invandrings- och flyktingpolitikens inriktning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och10, 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och18, 1992/93:Sf606, 1992/93:Sf608, 1992/93:Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7 och8, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena 1--3, 1992/93:Sf644 yrkande1, 1992/93:Ju619 yrkande2 och 1992/93:Fi211 yrkande19, res. 1 (s) res. 2 (nyd)
2. beträffande återvandringspolitik att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande16,
3. beträffande flyktingminister att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf22 yrkande19,
4. beträffande asyl för speciella grupper att riksdagen avslår motionerna 1992/93:U627 yrkande 3 och 1992/93:U628 yrkande11,
5. beträffande internationell samverkan att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna del, 1992/93:Sf633 yrkande 5 och 1992/93:Sf644 yrkande2, res. 3 (s)
6. beträffande medelsanvisning till internationell samverkan att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2000000 kr,
7. beträffande flyktingkvoten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf621 och 1992/93:Sf644 yrkande3, res. 4 (s)
8. beträffande medelsanvisning till överföring av flyktingar m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 269960000 kr,
9. beträffande snabbare avvisning av asylsökande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf22 yrkandena 3 i denna del och 7, 1992/93:Sf619 yrkande1 och 1992/93:Sf639, res. 5 (nyd)
10. beträffande omedelbar verkställighet m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkandena 9 och14, men. (v) - delvis
11. beträffande asylprövningsnämnder att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande7, men. (v) - delvis
12. beträffande muntlig handläggning att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande10, men. (v) - delvis
13. beträffande förtroendeläkarsystemet att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf609, men. (v) - delvis
14. beträffande tolkar att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf605 yrkande4,
15. beträffande handläggningstiderna i asylärenden att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 9 och 1992/93:Sf22 yrkande4, res. 6 (nyd)
16. beträffande handläggningstiden i familjeåterföreningsärenden att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande17, men. (v) - delvis
17. beträffande medelsanvisning till Utlänningsnämnden att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna 1992/93:Sf626 yrkande10 och 1992/93:Sf628 yrkande7 till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 51550000 kr, res. 7 (s) res. 8 (nyd)
18. beträffande praxissammanställning att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf633 yrkande11, men. (v) - delvis
19. beträffande Invandrarverkets uppgifter att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf15 yrkande3 och 1992/93:Sf633 yrkande6, men. (v) - delvis
20. beträffande Invandrarverkets regionala organisation att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf611,
21. beträffande medelsanvisning till Invandrarverket att riksdagen dels med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna 1992/93:Sf626 yrkande9, 1992/93:Sf628 yrkande1 och 1992/93:Fi213 yrkande10 till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 613888000 kr, dels med anledning av propositionen medger att regeringen får bemyndiga Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94 vid extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst 25000000kr utöver anvisat anslag, res. 9 (s) res. 10 (nyd)
22. beträffande Invandrarverkets upphandlingsverksamhet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 11 och 1992/93:Sf22 yrkande15,
res. 11 (nyd)
23. beträffande förläggningslokaler att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf604,
24. beträffande sysselsättning för asylsökande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf623 och 1992/93:Sf629,
25. beträffande reduktion av dagbidrag att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf22 yrkande5,
26. beträffande egenavgift i sjukvården m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion 1992/93:Sf22 yrkande 12 godkänner vad i propositionen anförts om regeländringar för sjukvårdsersättningar, res. 12 (nyd)
27. beträffande sjukvård för asylsökande barn att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf625 och 1992/93:Sf634,
28. beträffande kartläggning av våldtagna kvinnor m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf605 yrkandena 1 och2,
29. beträffande tortyrskadade flyktingar att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf605 yrkande 3, 1992/93:U627 yrkande 4 och 1992/93:Ju618 yrkande3, men. (v) - delvis
30. beträffande medelsanvisning till förläggningsverksamhet att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna 1992/93:Sf626 yrkande11, 1992/93:Sf628 yrkande2, 1992/93:Sf633 yrkande8, 1992/93:Fi213 yrkande11 och 1992/93:Ju618 yrkande4 till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6407000000 kr, res. 13 (s) res. 14 (nyd)
31. beträffande översyn av invandrarpolitiken att riksdagen avslår revisorernas förslag 1992/93:RR2 i denna del och motionerna 1992/93:Sf16 i denna del och 1992/93:Sf17 yrkande 7 i denna del,
32. beträffande utbetalningen av schablonersättning att riksdagen avslår revisorernas förslag i denna del,
33. beträffande ekonomiskt ansvar för anhöriginvandrare att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf610,
34. beträffande ersättningen till kommunerna att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf613,
35. beträffande invandrarkvinnors anpassning att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf22 yrkande11, res. 15 (nyd)
36. beträffande uppföljning och utvärdering av invandrarpolitiken att riksdagen avslår revisorernas förslag i denna del,
37. beträffande den reformerade sfi-undervisningen att riksdagen med bifall till revisorernas förslag i denna del och med anledning av motionerna 1992/93:Sf15 yrkande 1, 1992/93:Sf16 i denna del och 1992/93:Sf17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf17 yrkande1, res. 16 (nyd)
39. beträffande hemspråksundervisning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande14, res. 17 (nyd)
40. beträffande medelsanvisning till kommunersättningen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion 1992/93:Sf628 yrkande 4 till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4295000000 kr, res. 18 (nyd)
41. beträffande vissa åtgärder för invandrare och flyktingar att riksdagen avslår revisorernas förslag i denna del och motionerna 1992/93:Sf15 yrkande 4 och 1992/93:Sf16 i denna del, men. (v) - delvis
42. beträffande invandrarna på arbetsmarknaden att riksdagen avslår revisorernas förslag i denna del,
43. beträffande lag mot etnisk diskriminering att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf15 yrkande2, men. (v) - delvis
44. beträffande uppläggningsavgift för hemutrustningslån m.m. att riksdagen godkänner vad i proposition 1992/93:100 förordats om avgift för uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och om slopad räntebefrielse för sådana lån,
45. beträffande medelsanvisning till hemutrustningslån att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion 1992/93:Sf628 yrkande6 till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 92264000 kr, res. 19 (nyd)
46. beträffande medelsanvisning till åtgärder för invandrare att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion 1992/93:Sf628 yrkande3 till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 20926000 kr, res. 20 (nyd)
47. beträffande medelsanvisning till Invandrartidningen att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 och med avslag på motion 1992/93:Sf628 yrkande5 till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15589000 kr, res. 21 (nyd)
48. beträffande medelsanvisning till åtgärder mot etnisk diskriminering att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3829000 kr,
49. beträffande medelsanvisning till åtgärder mot främlingsfientlighet m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr,
50. beträffande disposition av medlen till åtgärder mot främlingsfientlighet m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf615,
51. beträffande stöd för kontakter med flyktingar att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf644 yrkande6,
52. beträffande skrivelsen i övrigt att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1992/93:157 till handlingarna.
Stockholm den 25 mars 1993
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Widar Andersson (s), Ingela Mårtensson (fp), Rune Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds), Lars Moquist (nyd) och Monica Widnemark (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Som ovan" och slutar med "och Sf608." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör Sverige, som framhålls i motion Sf626, utveckla och föra en aktiv flykting- och immigrationspolitik. Den bör utifrån ett helhetstänkande och en humanitär grundsyn ta sikte på att dels undanröja eller lindra orsaker bakom flykt och påtvingad migration, dels skapa ett system för reglering av invandringen som bättre än det nuvarande ger dem som bäst behöver det rätt att stanna i Sverige. Den svenska invandringspolitiken bör dels ge skydd till dem som har behov av det, dels ge möjlighet för nära anhöriga att förena sig med varandra, dels skapa möjligheter till besök, utbildning, praktik och arbete. Nuvarande skyddsregler för krigsvägrare och de facto-flyktingar och reglerna om uppehållstillstånd av politiska eller humanitära skäl bör enligt utskottets mening ersättas av en ny regel som skyddar dem som har ett starkt skyddsbehov vid sidan av Genèvekonventionen. En principiell rätt till bosättning bör tillkomma medlemmar av kärnfamiljen, dvs. make/maka eller sambo samt minderåriga ogifta barn till den som är bosatt här. Efter individuell prövning bör rätt till bosättning också kunna ges föräldrar och nära släktingar som är väsentligt beroende av den i Sverige bosatta personen, s.k. sista länk-fall. Utskottet anser också att de nuvarande riktlinjerna för arbetskraftsinvandring visserligen inte bör ändras men bör kunna få en mer flexibel och konjunkturanpassad tillämpning. Utskottet anser vidare att det är en viktig förutsättning för vårt internationella arbete med att få andra länder att öka sina insatser för organiserad överföring av flyktingar till tredje land eller för insatser i flyktingarnas närområden att Sverige har en generös flyktingkvot. En diskussion bör föras -- inom en nationell kommission eller på annat sätt -- om Sveriges flyktingkvot, dess storlek och flexibilitet och även om resurser för hjälp i flyktingarnas närområden. Om en nationell kommission tillsätts för att se över och stärka Sveriges internationella ansvarstagande, bl.a. vad gäller folkomflyttningar och flyktingfrågor, bör inom kommissionen övervägas frågan om det ändamålsenliga i att ändra gällande flyktingkvot.
Det anförda bör med bifall till motion Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7 och 8 ges regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande invandrings- och flyktingpolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7 och 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och10, 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och 18, 1992/93:Sf606, 1992/93:Sf608, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena 1--3, 1992/93:Sf644 yrkande1, 1992/93:Ju619 yrkande2 och 1992/93:Fi211 yrkande19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Som ovan" och slutar med "och Sf608." bort ha följande lydelse:
Som ovan framgått kommer en parlamentarisk kommitté att se över invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet ser med tillfredsställelse på detta men anser att tidplanen, enligt vilken kommittéarbetet skall avslutas först i mars 1995, visar att det tar orimligt lång tid innan riksdagen kan fatta beslut på det underlag kommittén kommer att redovisa.
Självklara åtgärder som måste vidtas snarast inkluderar ett asylbeviljande strikt begränsat till konventionsflyktingbegreppet, en kraftig reducering av anhöriginvandringen, ett införande av skärpta viseringsregler samt omedelbar avvisning av illegala asylsökande.
Utskottet anser att med angivna åtgärder kommer flyktingströmmarna till Sverige att kraftigt begränsas. Utskottet anser att en sådan uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör ske. Förutom kraftiga minskningar av olika samhällskostnader -- socialbidrag, sjukvårdskostnader, kostnader inom rättsväsende, utbildning m.m. -- skulle Kulturdepartementets D-anslag under rubriken "Invandring m.m." minska med drygt 5,8 miljarder kronor. Det ankommer på regeringen att snarast lägga fram förslag till erforderliga lagändringar och vidta åtgärder i övrigt i enlighet med vad utskottet angivit.
Det anförda bör med bifall till motion Fi211 yrkande 19 ges regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande invandrings- och flyktingpolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fi211 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1992/93:Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och 10 och 1992/93:Sf22 yrkandena 1, 2 och 18, 1992/93:Sf606, 1992/93:Sf608, 1992/93:Sf626 yrkandena 1, 3, 5 i denna del, 6, 7 och8, 1992/93:Sf633 yrkande1, 1992/93:Sf638 yrkandena 1--3, 1992/93:Sf644 yrkande1 och 1992/93:Ju619 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Internationell samverkan (mom.5)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "utan bifall." bort ha följande lydelse:
En internationell samsyn om behovet av en aktiv helhetspolitik inom invandrings- och flyktingpolitikens område har vuxit fram under senare tid. Behovet av ökad mellanstatlig samverkan är ändå enligt utskottets uppfattning stort. Internationellt behövs en inriktning av flykting- och migrationspolitiska insatser på förebyggande åtgärder som motverkar de obalanser och brister som tvingar människor att bryta upp, och Sverige bör verka för att grundorsaker till flyktingströmmar och annan påtvingad migration diskuteras mera öppet och strukturerat och för att målmedvetna insatser vidtas inom FN:s ram och i andra internationella organisationer. Utskottet vill framhålla att det internationella engagemanget i flyktingfrågor på ett mera systematiskt och målmedvetet sätt bör kopplas samman med andra frågor, såsom strävan efter fred och säkerhet, arbete för mänskliga rättigheter, livsmedelsförsörjning och miljövård. Regeringen bör verka för att så sker. Vidare bör regeringen verka för att en internationellt överenskommen reglering kommer till stånd av skyddet för sådana personer som, utan att vara flyktingar enligt Genèvekonventionen, är i behov av internationellt rättsligt skydd.
Det anförda bör med bifall till motion Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna del ges regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande internationell samverkan att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkandena 2, 4 och 5 i denna del och med avslag på motionerna 1992/93:Sf633 yrkande5 och 1992/93:Sf644 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Flyktingkvoten (mom. 7)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Liksom motionärerna" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna anser utskottet att Sverige bör visa generositet i fråga om att ta emot flyktingar inom ramen för en organiserad överföring av flyktingar. För Sveriges trovärdighet och agerande på det internationella planet är det viktigt att vi kan föregå med gott exempel när det gäller flyktingkvotens storlek. Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna mer flexibla användningen av anslaget, huvudsakligen i samråd med UNHCR. Det vore dock olyckligt om, på grund av en passiv flyktingpolitik, människor med betydligt svagare skyddsbehov resursmässigt tillåts tränga ut de angelägna kvotflyktingarna. Inte minst bör behoven av att kunna föra över flyktingar från det tidigare Jugoslavien uppmärksammas. Inom ramen för de belopp som under olika anslag anvisas till flyktingmottagandet bör det enligt utskottets uppfattning vara möjligt att omprioritera resurserna så att den årliga kvot som nyligen uppnåtts -- 2000 per budgetår -- kan bestå.
Det anförda bör med bifall till motion Sf621 ges regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande flyktingkvoten att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf621 och med anledning av motion 1992/93:Sf644 yrkande3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Snabbare avvisning av asylsökande (mom. 9)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "och 2." bort ha följande lydelse:
Invandrarverkets möjligheter att besluta om avvisning med omedelbar verkställighet är enligt utskottets uppfattning inte tillräckliga. Utskottet anser att illegala asylsökande som sätts i land av människosmugglare skall direktavvisas till ursprungslandet eller transitlandet.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna, och regeringen bör vidta de åtgärder som tillkännagivandet föranleder.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande snabbare avvisning av asylsökande att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf22 yrkande 3 i denna del och 1992/93:Sf619 yrkande1 och med avslag på motionerna 1992/93:Sf22 yrkande 7 och 1992/93:Sf639 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Handläggningstiderna i asylärenden (mom. 15)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "De långa" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:
En av de främsta orsakerna till det stora antalet asylsökande på våra förläggningar är den långa handläggningstiden för asylärendena. Denna tid måste enligt utskottets mening nedbringas och aldrig få överstiga tre månader. Invandrarverket bör ges möjlighet att genom en mer schabloniserad asylprövning nedbringa handläggningstiden till denna nivå före den 1 juli 1993. -- Regeringen bör omedelbart vidta de åtgärder som erfordras för att uppnå korta handläggningstider.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande handläggningstiderna i asylärenden att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf17 yrkande9 och 1992/93:Sf22 yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (mom. 17)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica Widnemark (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Utskottet, som" och på s. 41 slutar med "regeringens förslag." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det nödvändigt att Utlänningsnämnden får möjlighet att behålla den inskolade extra personalstyrka som nämnden har, så att nämnden kan fatta beslut inom rimliga tider. Därmed undviks långa handläggningstider och ökade kostnader för förläggningsverksamheten. Enligt utskottets mening finns det inte någon anledning att avvakta att regeringen skall återkomma i denna fråga, utan de resurser som även regeringen anser att nämnden behöver för att under hela budgetåret 1993/94 kunna behålla nuvarande extraordinära ärendeavverkningskapacitet bör anvisas nu.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande medelsanvisning till Utlänningsnämnden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande10 och med anledning av proposition 1992/93:100 samt med avslag på motion 1992/93:Sf628 yrkande7 till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 70680000 kr,
8. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (mom. 17)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Utskottet, som" och på s. 41 slutar med "regeringens förslag." bort ha följande lydelse:
Kostnaderna för flyktingmottagandet och asylprövningen är enligt utskottets mening alltför höga. De kostnader för samhället som föranleds av överklaganderätten är orimliga. Ärendehanteringen bör förenklas och anslaget till Utlänningsnämnden reduceras med ca 25%.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande medelsanvisning till Utlänningsnämnden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande7 och med anledning av proposition 1992/93:100 samt med avslag på motion 1992/93:Sf626 yrkande10 till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40000000 kr,
9. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 21)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "I fråga om" och slutar med "erforderliga medel." bort utgå och att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste handläggningstiderna för asylprövning förkortas så att behovet av förläggningsplatser kan minska. Som anförs i motion Sf626 bör regeringen lägga fram ett program för att minska antalet asylsökande i förläggningar under kommande år. Programmet skall innehålla förslag om hur denna minskning skall ske, inkl. de lagändringar som kan krävas för att påskynda asylprövningen. Ytterligare medel behöver anslås för utarbetande av ett sådant program. Till Statens invandrarverk bör anvisas 50000000 kr utöver vad regeringen föreslagit för att handläggningstiderna skall kunna förkortas.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande medelsanvisning till Invandrarverket att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande9 och med anledning av proposition 1992/93:100 samt med avslag på motionerna 1992/93:Sf628 yrkande1 och 1992/93:Fi213 yrkande10 till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 663888000 kr, dels med anledning av propositionen medger att regeringen får bemyndiga Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94 vid extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst 25000000kr utöver anvisat anslag,
10. Medelsanvisning till Invandrarverket (mom. 21)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "I fråga" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att Statens invandrarverk snabbt arbetar av de ärendebalanser som finns. Oaktat detta anser utskottet att verket bör kunna genomföra rationaliseringar motsvarande 10% av totalanslaget och att anslaget därför bör sänkas i jämförelse med regeringens förslag.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande medelsanvisning till Invandrarverket att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande1 och med anledning av proposition 1992/93:100 och motion 1992/93:Fi213 yrkande10 samt med avslag på motionerna 1992/93:Sf626 yrkande9 till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 550000000 kr, dels med anledning av propositionen medger att regeringen får bemyndiga Statens invandrarverk att under budgetåret 1993/94 vid extraordinära anspråk på myndighetskapaciteten disponera högst 25000000kr utöver anvisat anslag,
11. Invandrarverkets upphandlingsverksamhet (mom.22)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 15." bort ha följande lydelse:
Invandrarverkets upphandlingsverksamhet har enligt utskottets mening visat så uppenbara brister att en kontinuerlig granskning är befogad. Resurser bör därför avsättas för detta ändamål.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande Invandrarverkets upphandlingsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf22 yrkande15 och med anledning av motion 1992/93:Sf17 yrkande11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Egenavgift i sjukvården m.m. (mom.26)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Härigenom tillgodoses" och slutar med "och tandvårdsbesök." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Sf22 att asylsökande bör betala vanlig patientavgift för sjuk- och tandvård, varför regeringen bör besluta om erforderliga regeländringar även för detta.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
26. beträffande egenavgift i sjukvården m.m. att riksdagen dels med bifall till proposition 1992/93:100 godkänner vad i propositionen anförts om regeländringar för sjukvårdsersättningar, dels med bifall till motion 1992/93:Sf22 yrkande12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (mom.30)
Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta Israelsson, Maud Björnemalm, Widar Andersson och Monica Widnemark (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "I fråga om" och på s. 59 slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Som begärs i motion Sf626 bör regeringen lägga fram ett program för att minska antalet asylsökande i förläggningar under kommande år. Programmet skall innehålla förslag om hur denna minskning skall ske, inkl. de lagändringar som kan krävas för att påskynda asylprövningen. På grundval av ett sådant program och med ett ökat beslutsfattande både hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden kan förläggningsanslaget enligt utskottets uppfattning minskas med 600000000 kr.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
30. beträffande medelsanvisning till förläggningsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf626 yrkande11 och med anledning av proposition 1992/93:100 och motionerna 1992/93:Sf628 yrkande2, 1992/93:Sf633 yrkande8, 1992/93:Fi213 yrkande11 samt med avslag på motion 1992/93:Ju618 yrkande4 till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5807000000 kr,
14. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (mom.30)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "I fråga om" och på s. 59 slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Det av regeringen begärda anslaget till förläggningsverksamheten är enligt utskottets mening för högt. Genom skärpta asylregler kan antalet asylsökande sänkas. Den genomsnittliga kostnaden per flyktingdygn bör också sänkas till en mycket lägre nivå än det belopp på 281 kr som angivits i budgetpropositionen. Vidare anser utskottet att priserna vid upphandling av bostäder och förläggningar måste pressas. Anslaget bör enligt utskottets mening sänkas till 3300000000 kr.
dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
30. beträffande medelsanvisning till förläggningsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande2 och med anledning av proposition 1992/93:100 och med avslag på motionerna 1992/93:Sf626 yrkande11, 1992/93:Sf633 yrkande8, 1992/93:Fi213 yrkande11 och 1992/93:Ju618 yrkande4 till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3300000000 kr,
15. Invandrarkvinnors anpassning (mom.35)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "utan bifall." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att invandrarkvinnornas sociala anpassning bör främjas. Den viktigaste sociala anpassningen är att lära sig svenska språket. Invandrarnas socialbidrag bör därför kopplas till ett krav på tillräckliga kunskaper i svenska. En sådan koppling bör enligt utskottets uppfattning medverka till att invandrarkvinnorna skaffar sig dessa kunskaper och därigenom snabbare integreras i det svenska samhället.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna, och regeringen bör vidta de åtgärder som föranleds av tillkännagivandet.
dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
35. beträffande invandrarkvinnors anpassning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf22 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska (mom.38)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med "Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med "Sf17 yrkande 1." bort ha följande lydelse:
Socialförsäkringsutskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att elever med invandrarbakgrund i svensk skola har sådana kunskaper i svenska språket att de kan följa den ordinarie undervisningen. Det bör vara en förutsättning för att eleverna skall få börja i skolan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
38. beträffande krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf17 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Hemspråksundervisning (mom. 39)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Socialförsäkringsutskottet delar" och slutar med "Sf22 yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Socialförsäkringsutskottet har förståelse för att invandrare som är bosatta i Sverige vill behålla och utveckla sitt modersmål, sina traditioner och sin kultur. I likhet med motionärerna anser utskottet att det inte är det svenska samhället som skall tillhandahålla, betala och organisera hemspråksundervisningen.
Riksrevisionsverket har i en granskningsrapport av invandrarundervisningen i grundskolan läsåret 1989/90 pekat på ett antal problem när det gäller lärarnas kompetens, hemspråksundervisningens planering och genomförande. Enligt utskottets uppfattning bör kommunerna helt och hållet befrias från sin lagstadgade skyldighet att anordna hemspråksundervisning. Ansvaret för hur hemspråksundervisningen skall organiseras och finansieras bör helt och hållet överföras till invandrarna själva och deras intresseorganisationer. Principen bör vara att den som önskar hemspråksundervisning också skall betala för den. Därmed ökar möjligheterna att bedriva hemspråksundervisning på ett mera effektivt sätt än för närvarande. Naturligtvis bör kommunerna stödja dem som önskar arrangera hemspråksundervisning genom att t.ex. låta dem disponera undervisningslokaler till en rimlig kostnad.
Utskottet finner det anmärkningsvärt att stora kostnader accepteras för en verksamhet som brister i effektivitet och är i avsaknad av goda resultat. Därför bör hemspråksundervisningen inte bekostas med statliga medel och av skattebetalarna. Regeringen bör således återkomma till riksdagen med förslag till sådana ändringar i berörda skolförfattningar att kommunerna befrias från skyldigheten att anordna hemspråksundervisning. Resurserna bör i stället satsas på undervisning i svenska språket och på annan skolundervisning.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 om slopande av nuvarande form av hemspråksundervisning.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
39. beträffande hemspråksundervisning att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Medelsanvisning till kommunersättningen (mom.40)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Som framgår" och på s. 69 slutar med "till medelsanvisning." bort ha följande lydelse:
Som anförts i reservation 2 anser utskottet att antalet beviljade asylansökningar måste begränsas. Schablonersättningarna till kommunerna bör vidare enligt utskottets uppfattning sänkas med minst 20%. Genom att kraftfulla åtgärder vidtas för att begränsa antalet beviljade uppehållstillstånd kan anslaget reduceras med 60%.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
40. beträffande medelsanvisning till kommunersättningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande 4 och med anledning av proposition 1992/93:100 till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1700000000 kr,
19. Medelsanvisning till hemutrustningslån (mom.45)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med "Som anges" och slutar med "och anslaget." bort ha följande lydelse:
Lånenivåerna bör enligt utskottets mening sänkas och anslaget reduceras med 25% till 70000000 kr.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
45. beträffande medelsanvisning till hemutrustningslån att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande6 och med anledning av proposition 1992/93:100 till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 70000000 kr,
20. Medelsanvisning till åtgärder för invandrare (mom.46)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 72 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Anslaget bör enligt utskottets uppfattning reduceras med ca 30% till 15000000 kr.
dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
46. beträffande medelsanvisning till åtgärder för invandrare att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande3 och med anledning av proposition 1992/93:100 till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15000000 kr,
21. Medelsanvisning till Invandrartidningen (mom.47)
Lars Moquist (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Anslaget bör enligt utskottets mening halveras.
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
47. beträffande medelsanvisning till Invandrartidningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf628 yrkande5 och med anledning av proposition 1992/93:100 till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8000000 kr,
Särskilda yttranden
1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (mom. 1)
Lars Moquist (nyd) anför:
Regeringen har nu beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté för att se över invandrings- och flyktingpolitiken. Som framgår av utskottets betänkande ingår i kommitténs uppdrag att se över reglerna om rättsligt skydd åt olika kategorier skyddsbehövande och om övriga grunder för rätten till bosättning i Sverige. Kommittén bör också beakta invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Jag utgår från att de frågor som tas upp i motionerna Sf17 yrkandena 4, 5, 6, 7 i denna del, 8 och10, Sf22 yrkandena 1, 2 och18 och Sf638 kommer att behandlas inom ramen för kommittéarbetet, och jag har därför inte anledning att reservera mig.
2. Flyktingminister (mom. 3)
Lars Moquist (nyd) anför:
Såsom framhålls i motion Sf22 (yrkande 19) anser jag att flykting- och biståndsfrågor bör handläggas av samma minister och att en särskild minister, som har erforderlig ekonomisk kompetens, bör ägna sig åt dessa frågor på heltid. Eftersom frågan om arbetsfördelningen inom regeringen är en angelägenhet för regeringen och i vissa fall för statsministern, avstår jag emellertid från att reservera mig.
3. Snabbare avvisning av asylsökande (mom. 9)
Lars Moquist (nyd) anför:
I motionerna Sf22 och Sf639 framhålls att besparingar skulle kunna göras inom rättshjälpen genom att vissa asylsökandes rätt till sådan hjälp begränsas. Begränsningarna skulle ske genom att vissa grupper av asylsökande skulle avvisas direkt efter en mera summarisk asylutredning. Man kan också begränsa målgruppen så att asylsökande som uppenbarligen inte kommer att få stanna i Sverige skulle få rättshjälp endast om det finns synnerliga skäl. Besparingarna skulle ge utrymme för att inrätta en brottsofferfond.
Jag utgår från att frågan om särskilda bestämmelser för vissa grupper av asylsökande kommer att behandlas inom den parlamentariska kommittén och avstår därför från att reservera mig.
4. Reduktion av dagbidrag (mom.25)
Lars Moquist (nyd) anför:
I motion Sf22 har föreslagits att asylsökande som vistas på förläggning skall vara skyldiga att delta i dagliga sysslor och i den undervisning i svenska som meddelas på förläggningen eller i anslutning till den. Som anförs i motionen anser jag att de som inte deltar i anbefallt arbete eller uteblir från svenskundervisning eller som håller sig undan utredning bör få vidkännas ett rejält avdrag på dagbidraget.
Ett förslag om avdrag på dagbidraget har lagts fram i det utredningsbetänkande om mottagandet av asylsökande och flyktingar som för närvarande remissbehandlas. I likhet med utskottet anser jag att beredningen av betänkandet bör avvaktas, och jag avstår därför från att reservera mig.
5. Översyn av invandrarpolitiken (mom. 31)
Lars Moquist (nyd) anför:
Regeringen har beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté för att se över invandrarpolitiken. Jag utgår från att en ordentlig och allsidig översyn därmed kommer till stånd och anser inte att jag behöver reservera mig för motion Sf17 yrkande 7 i denna del.
6. Den reformerade sfi-undervisningen (mom.37)
Lars Moquist (nyd) anför:
I motion Sf17 har begärts en utvärdering av hur eleverna i grundskola och gymnasium tillgodogör sig undervisning i svenska. I motionen har också efterlysts åtgärder för att avhjälpa invandrares bristfälliga kunskaper i svenska, som bl.a. redovisats i den skrivelse som generaldirektörerna för Invandrarverket och Arbetsmarknadsstyrelsen gett in till regeringen.
Socialförsäkringsutskottet har, liksom utbildningsutskottet, delat revisorernas uppfattning att en skyndsam redovisning bör göras av erfarenheterna av sfi-reformen och tillstyrkt revisorernas förslag om detta. Båda utskotten har betonat vikten av skyndsamhet. -- Med hänsyn till vad utskotten uttalar anser jag att jag inte behöver reservera mig.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Berith Eriksson (v) anför:
Beträffande omedelbar verkställighet m.m. (mom. 10) anser jag att andelen avvisningsbeslut med förordnande om omedelbar verkställighet ger anledning till oro. Jag anser att det bör vara en av uppgifterna för den parlamentariska kommittén att granska praxis på detta område. Jag anser också att kommittén bör ges i uppdrag att utarbeta förslag om fungerande regler och rutiner för hur human och värdig avvisning bör ske.
Beträffande asylprövningsnämnder (mom. 11) vill jag hänvisa till att stark kritik under lång tid har framförts mot handläggningen av tillståndsfrågor hos Invandrarverket. Jag anser därför att det nu bör inrättas asylprövningsnämnder i de fyra regionerna som första prövningsinstans. Klara fall och rutinärenden kan även i fortsättningen prövas av Invandrarverket. Övriga ärenden bör handläggas av asylnämnderna, som bör fungera under domstolsliknande former med muntlig förhandling och större öppenhet.
Beträffande praxissammanställning (mom. 12) anser jag att den sammanställning som Invandrarverket hittills publicerat är helt otillräcklig för att tillgodose de syften som uttalades i proposition 1983/84:144, dvs. att ge ledning och information om lagstiftningens tillämpning till de asylsökande, deras ombud och till politiker, massmedia och allmänheten. En redovisning av praxis bör finnas för asylbeslut på alla nivåer, inkl. de beslut som fattas av regeringen.
Beträffande muntlig handläggning (mom. 13) vill jag peka på att Invandrarverket som en följd av övertagandet av ansvaret för asylutredningar från polisen sedan den 1 juli 1992 i ökad utsträckning börjat tillämpa bestämmelserna om muntlig handläggning, men att en asylsökande som på ett senare stadium begär muntlig handläggning nästan alltid får avslag på sin begäran. Detta är inte acceptabelt från rättssäkerhetssynpunkt, och jag anser att rätten till muntlig handläggning bör göras ovillkorlig både hos Invandrarverket och hos Utlänningsnämnden.
Beträffande förtroendeläkarsystemet (mom. 14) anser jag att systemet skyndsamt bör ses över.
Beträffande handläggningstiden i familjeåterföreningsärenden (mom.17) anser jag att de nuvarande väntetiderna för intervju och beslut är helt oacceptabla. Förfarandet bör därför ses över med målet att förkorta handläggningstiden.
Beträffande Invandrarverkets uppgifter (mom. 19) vill jag anföra att verket utvecklats till en illa fungerande byråkratisk koloss och att det bör bli föremål för en kraftig nedbantning. Bantningen bör ske genom att asylprövningen förs över till fristående asylprövningsnämnder, ansvaret för olika invandrarpolitiska sakfrågor till det departement eller den myndighet dit frågan hör och mottagandet av asylsökande flyttas över till kommunerna. En förutsättningslös genomgång och översyn bör göras av verkets olika ansvarsområden.
Beträffande tortyrskadade flyktingar (mom. 29) anser jag det nödvändigt att ett centrum på nationell nivå för diagnostik och dokumentation av tortyrskador, förslagsvis med anknytning till Karolinska sjukhuset, inrättas. Landstingen bör ges erforderliga medel för behandling av tortyrskadade och behovet av utbildade läkare och annan sjukvårdspersonal undersökas.
Beträffande vissa åtgärder för invandrare och flyktingar (mom. 41) anser jag att det är en brist i revisorernas förslag att de inte närmare går in på invandrarnas boende. Det är en oroande utveckling som sker med en stark segregation mellan infödda svenskar och invandrare. I vissa förortsområden till storstäderna är infödda svenskar i klar minoritet och i vissa skolor i dessa områden finns knappast en enda elev med svenska som modersmål. Jag anser att det nu är nödvändigt att det vidtas åtgärder för att bryta det segregerade boendet. Om inget görs nu mot bostadssegregationen föreligger risk att vi kan hamna i motsvarande situation som USA:s sydstater på 1950-talet då man "bussade" vita elever till skolor i svarta bostadsområden och tvärtom. Jag anser att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om åtgärder att motverka att invandrare hamnar i ett segregerat boende.
Beträffande lag mot etnisk diskriminering (mom. 43) anser jag att det, mot bakgrund av hur dåligt integrerade invandrarna är på den svenska arbetsmarknaden, är synnerligen angeläget att vi skyndsamt får en lagstiftning mot etnisk diskriminering på arbetsmarknaden.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 10--13, 16, 18, 19, 29, 41 och 43 borde ha hemställt:
10. beträffande omedelbar verkställighet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkandena9 och14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande asylprövningsnämnder att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. beträffande muntlig handläggning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. beträffande förtroendeläkarsystemet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf609 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. beträffande handläggningstiden i familjeåterföreningsärenden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande praxissammanställning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf633 yrkande11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. beträffande Invandrarverkets uppgifter att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sf15 yrkande3 och 1992/93:Sf633 yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. beträffande tortyrskadade flyktingar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju618 yrkande3 och med anledning av motionerna 1992/93:Sf605 yrkande 3 och 1992/93:U627 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. beträffande vissa åtgärder för invandrare och flyktingar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf15 yrkande 4 och med anledning av revisorernas förslag i denna del och och motion 1992/93:Sf16 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. beträffande lag mot etnisk diskriminering att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sf15 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Bilaga
Utbildningsutskottets yttrande
1992/93:UbU5y
Undervisning i svenska för invandrare, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har den 9 februari 1993 beslutat bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig dels över Riksdagens revisorers förslag 1992/93:RR2 angående invandrarpolitikens inriktning och resultat jämte motioner, i de delar förslaget och motionerna avser undervisning i svenska för invandrare, hemspråksundervisning och svenska som andraspråk, dels över motion om hemspråksundervisning, väckt med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken.
Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande punkten 2 i revisorernas hemställan samt motionerna 1992/93:Sf15 (v) yrkande 1, 1992/93:Sf16 (s), 1992/93:Sf17 (nyd) yrkandena 1--3 och 1992/93:Sf22 (nyd) yrkande 14.
Riksdagens revisorer har genomfört en granskning av invandrarpolitikens inriktning och resultat. Granskningen har redovisats i en rapport (1991/92:12). Rapporten jämte inhämtade remissyttranden över denna ligger till grund för det här behandlade förslaget till riksdagen.
Revisorerna föreslår att en genomgripande översyn görs av hela invandrarpolitiken. De anser att denna översyn bör ske i form av en särskilt tillkallad utredning. I översynen bör man, utöver en genomgång av invandrarpolitikens mål och medel, särskilt belysa kopplingen till andra politikområden såsom arbetsmarknads- och socialpolitik. Översynen bör vidare omfatta utformningen av enskilda invandrarpolitiska åtgärdssystem som hemspråksundervisning och svenska för invandrare samt det nya statsbidragssystemet till kommunerna.
Svenska för invandrare (sfi) har en nyckelroll när det gäller integrationen av invandrarna i det svenska samhället, påpekar revisorerna. Sfi är av central betydelse för att man skall nå uppsatta mål för invandrarpolitiken om jämlikhet, valfrihet och samverkan. En fullföljd sfi-utbildning är i de flesta fall både ett reellt och ett formellt krav för tillträde till annan utbildning. Dåliga språkkunskaper har av forskare framförts som en av de viktigaste orsakerna bakom utslagningen av invandrare från arbetsmarknaden.
Revisorerna har vid sin granskning funnit att resultaten av undervisningen i svenska för invandrare, sfi, är anmärkningsvärt dåliga, att uppföljning och utvärdering av undervisningens resultat sedan den reformerades 1991 inte har varit tillfredsställande samt att dessutom ett minskat antal invandrarelever deltar i skolans undervisning i svenska som andraspråk.
I rapporten anmärks att det för närvarande inte finns någon samlad uppföljning av sfi-verksamheten utöver registeruppgifter över det totala deltagarantalet och genomsnittlig kurstid för dem som avslutat utbildningen. Det går därför enligt rapporten inte att uttala sig om huruvida sfi-reformen bidragit till kortare väntetider, effektivare utnyttjande av utbildningstiden eller ökad flexibilitet i uppläggningen av utbildningen för att nämna några av målen för reformen. En betydande del av sfi-eleverna avbryter utbildningen utan att ha lärt sig så mycket svenska att de erhåller ett intyg om slutförd kurs. Uppgifter som inhämtats under granskningen visade att av drygt 20000 elever som lämnade sfi läsåret 1990/91 uppnådde 32 % sfi-nivån (dvs. slutförde utbildningen), 3 % fullföljde undervisningen men underkändes och övriga 65 % avbröt.
Det är enligt revisorernas mening angeläget att åtgärder vidtas för att lösa de problem som uppenbarligen finns inom sfi-undervisningen. Revisorerna föreslår därför (punkten 2 i hemställan) att riksdagen av regeringen begär en redovisning av erfarenheterna av den reformerade undervisningen i svenska för invandrare. Av denna redovisning bör framgå bl.a. vilka resultat som uppnåtts, hur undervisningen anpassats till olika invandrares skilda förutsättningar och behov, sfi-nivåns rimlighet och relevans såväl för arbetslivet som för olika utbildningar samt förutsättningarna att kombinera sfi-studierna med förvärvsarbete. Redovisningen bör enligt revisorerna tas fram skyndsamt och även ingå som en del av underlaget för den av revisorerna föreslagna översynen av hela invandrarpolitiken.
Frågor om svenskundervisning för invandrare och skolans undervisning i svenska som andraspråk behandlas i tre motioner som väckts med anledning av revisorernas förslag.
Enligt motion 1992/93:Sf15 (v) yrkande 1 har allvarliga problem med sfi-undervisningens kvalitet och effektivitet funnits i många år. Mycket allvarliga brister föreligger också beträffande undervisningen i svenska som andraspråk i grundskolan och gymnasieskolan. Motionären hänvisar i detta senare avseende till uppgifter i den s.k. Ungdomskommitténs betänkande (SOU 1991:60) Olika men ändå lika, att över 20 % av eleverna med invandrarbakgrund går ut grundskolan utan fullständiga betyg mot 5 % av samtliga elever. Ytterligare redovisningar behövs inte, anför motionären, utan det är förslag till åtgärder från regeringen som krävs för att förbättra sfi-undervisningen och undervisningen i svenska som andraspråk. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion 1992/93:Sf16 (s) betonas att svenskundervisningen för gamla och nya invandrare, liksom den "invandrarspecifika" vuxenutbildningen, måste tas med i den föreslagna översynen av invandrarpolitiken. Motionärerna vill i sammanhanget framhålla att den ur inlärningssynpunkt erkänt mest effektiva metoden är att sfi-undervisning bedrivs parallellt med arbetspraktik.
Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 2 begära en utvärdering av hur eleverna i grundskolan och gymnasieskolan tillgodogör sig undervisningen i svenska som andraspråk. I motionen refereras bl.a. uppgifter från Statistiska centralbyrån som visar att elever som anses vara i behov av svenskundervisning i minskad utsträckning deltar i sådan undervisning. Det är enligt motionärerna uppenbart att en utvärdering måste göras.
Utbildningsutskottet vill först kortfattat erinra om innebörden av riksdagens beslut våren 1990 om en ny ordning för undervisningen i svenska för invandrare, sfi (prop. 1989/90:102, bet. UbU27, rskr. 279).
Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1991, innebar bl.a. att den tidigare uppdelningen i grundläggande svenskundervisning, som åvilade kommunerna, och påbyggnadsundervisning, som anordnades av studieförbund eller AMU, upphörde. Detta system hade inte fungerat helt tillfredsställande. Dels hade det inte anordnats någon påbyggnadsundervisning inom studieförbunden i 100 kommuner, dels hade det i många fall uppstått ett glapp mellan de båda utbildningarna. Nu skapades en sammanhållen utbildning, kallad grund-sfi, helt under kommunalt huvudmannaskap.
Svenska för invandrare, sfi, ingår numera i det offentliga skolväsendet för vuxna (jfr prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Enligt 13 kap. skollagen (1985:1100) är varje kommun skyldig att se till att sfi erbjuds nyanlända invandrare över 16 år som är bosatta i kommunen. Rätt till sådan undervisning gäller under sammanlagt högst två år och med möjlighet till förlängning ytterligare ett år på grund av särskilda skäl.
Enligt läroplanen för grundläggande svenskundervisning för vuxna invandrare (Läroplaner 1991:1) syftar sfi till att ge invandrarna sådana kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället och arbetslivet att de kan ta till vara sina rättigheter, påverka sin situation och fullgöra de krav och skyldigheter som det dagliga livet medför. Undervisningen skall vidare bidra till att invandrarna kan medverka i det kulturella, sociala, fackliga och politiska livet. Den skall också bidra till att stärka invandrarnas ställning på arbetsmarknaden och till att de kan genomgå utbildning inom det reguljära vuxenutbildningssystemet i form av allmän grundutbildning och yrkesutbildning.
För att deltagarna i sfi skall kunna uppnå den kunskaps- och färdighetsnivå som undervisningen syftar till, krävs att undervisningstiden varieras beroende på varje deltagares individuella behov. Det riktvärde som har legat till grund för beräkning av statsbidraget är 700 undervisningstimmar om 45 minuter. I samarbete med arbetsförmedlingen skall kommunen verka för att undervisningen så snart som möjligt kan kombineras med sådan arbetsplatsorientering eller sådant förvärvsarbete som ger deltagaren möjlighet att träna sig i att tala svenska. Rektor för utbildningen skall utfärda intyg över genomgången utbildning.
I grundskolan är undervisningen i svenska som andraspråk obligatorisk för elever med annat hemspråk än svenska. Även i gymnasieskolan skall undervisning i svenska som andraspråk anordnas för elever som behöver sådan undervisning. Bestämmelser härom finns i 5kap. 13§ grundskoleförordningen (1988:655) resp. i 8 kap. 15 och 16 §§ gymnasieförordningen (1992:394).
Vad därefter gäller de nu framlagda förslagen vill utbildningsutskottet för egen del anföra följande.
Utbildningsutskottet noterar att Riksrevisionsverket (RRV) i en genomförd förvaltningsrevision (F 1992:33) av 1991 års reform av svenskundervisning för invandrare kommit till liknande slutsatser som Riksdagens revisorer gjort. RRV har iakttagit problem med långa väntetider före kursstart, lång tid i utbildning och att sfi ger otillräckliga kunskaper för arbete eller fortsatta studier. Det finns också, enligt RRV, problem som rör den statliga styrningen och uppföljningen. RRV föreslår i sin rapport, som ställts till Skolverket, att verket snarast påbörjar en uppföljning och utvärdering av verksamheten. Senast den 1 juli 1993 bör Skolverket återrapportera till RRV vilka åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av revisionsrapporten.
Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en parlamentarisk kommitté för att se över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken. Särskilt intresse bör enligt direktiven (dir. 1993:1) ägnas invandrarnas situation på arbetsmarknaden liksom svenskkunskapernas betydelse för integrationen. Kommitténs arbete skall i den del som avser de invandrarpolitiska frågorna vara avslutat den 1 mars 1994.
Av betydelse i sammanhanget är även det uppdrag som regeringen lämnat åt en särskild utredare att se över ledighetslagstiftningen. Enligt direktiven (dir. 1992:98) skall bl.a. eftersträvas en samordning av lagen om rätt till ledighet för svenskundervisning för invandrare med den s.k. studieledighetslagen.
Utbildningsutskottet ser det som positivt att den av regeringen beslutade översynen av invandrarpolitiken som inkluderar såväl sfi-undervisning som hemspråksundervisning och undervisning i svenska som andraspråk kommer till stånd.
När det gäller sfi-undervisningen delar utbildningsutskottet revisorernas uppfattning att det mot bakgrund av påtalade brister är mycket angeläget att en skyndsam redovisning görs av erfarenheterna av sfi-reformen. Utskottet vill för egen del stryka under vad revisorerna har anfört om skyndsamhet. Underlag måste tas fram så att förbättringar av systemet för svenskundervisning för invandrare kan genomföras så snart som möjligt. Särskild uppmärksamhet bör enligt utskottet ägnas frågan om förutsättningarna för att kombinera sfi-studier med förvärvsarbete. Det bör ankomma på regeringen att se till att den efterfrågade redovisningen görs. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen i frågan.
För utbildningsutskottet är det också angeläget att skolans undervisning i svenska som andraspråk klarläggs och utvärderas inför översynen av invandrarpolitiken. Skolverket har, enligt vad verket uppgett i en rapport (nr 5, november 1992) om undervisning i hemspråk och svenska som andraspråk, ännu inte genomfört några utvärderingar inriktade mot den pedagogiska kvalitén i undervisningen. Utskottet förutsätter att Skolverket snarast åtgärdar detta i sin uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.
Utbildningsutskottet föreslår att socialförsäkringsutskottet tillstyrker punkten 2 i revisorernas hemställan och anser därjämte att motionerna 1992/93:Sf15 yrkande 1, 1992/93:Sf16 och 1992/93:Sf17 yrkande 2 är tillgodosedda med vad utbildningsutskottet anfört.
I motion 1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande av riksdagen om att en förutsättning för att elever av utländsk härkomst skall få börja i en skola där undervisningen bedrivs på svenska är att eleverna behärskar svenska språket.
Utbildningsutskottet vill med anledning av motionsyrkandet erinra om att barn som är bosatta i landet har skolplikt (3 kap. 1 § skollagen). Skolplikten motsvaras av en rätt att få utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Även barn som inte räknas som här bosatta, såsom barn i skolpliktsåldern som vistas i landet i avvaktan på beslut i ärende om uppehållstillstånd, skall tas emot i grundskolan i vistelsekommunen, så snart skolgång är lämplig för dem med hänsyn till deras förhållanden (6 kap. 2 § grundskoleförordningen). Dessa barn har alltså rätt till grundskoleundervisning utan att de för den skull har skolplikt.
I grundskolan kan förberedelseklasser anordnas för nyligen anlända barn som saknar eller har mycket bristfälliga kunskaper i svenska språket. I dessa klasser ges främst undervisning i svenska som andraspråk. Eleverna slussas sedan in i ordinarie klasser när de uppnått tillräckliga kunskaper i svenska språket.
Enligt gymnasieförordningen (11 kap. 6 §) får en sökande som inte är bosatt i Sverige tas emot som elev i gymnasieskolan om den sökande bl.a. har erforderliga förkunskaper och om det finns plats på den sökta utbildningen. Dessa ungdomar kan tas in på ett individuellt program med bl.a. undervisning i svenska som andraspråk för att senare övergå till ett nationellt program i gymnasieskolan (8 kap. 15 och 16 §§).
Utbildningsutskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att uttala sig för ändrade bestämmelser i enlighet med vad i motionen anförts utan anser att socialförsäkringsutskottet bör avstyrka motion 1992/93:Sf17 yrkande 1.
Hemspråksundervisningen i skolan tas upp i motion 1992/93:Sf17 (nyd) yrkande 3 samt i motion 1992/93:Sf22 (nyd) yrkande 14, den senare väckt med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:157 om invandrar- och flyktingpolitiken. I båda motionerna pläderas för att all hemspråksundervisning med utnyttjande av statliga och kommunala medel bör slopas. De därigenom frigjorda medlen bör i stället användas för att skapa bättre förutsättningar för undervisning i svenska och andra ämnen. Det anförs att invandrarna själva bör ansvara för hemspråksundervisningen.
I fråga om hemspråksundervisningen konstaterar utbildningsutskottet att Riksdagens revisorer i sitt förslag om en översyn av hela invandrarpolitiken påtalat att det inom hemspråksundervisningen bör finnas utrymme för effektiviseringar av verksamheten. Vidare sägs i direktiven (dir. 1993:1) till den parlamentariska kommittén för översyn av bl.a. invandrarpolitiken att kommittén bör pröva förutsättningarna att utveckla individens eget ansvar vad gäller integrationen i det svenska samhället, särskilt i fråga om upprätthållandet av det egna språket och kulturarvet.
Utbildningsutskottet har tidigare haft att behandla liknande motionsyrkanden, senast i sitt betänkande 1991/92:UbU19 (jfr bet. 1990/91:UbU7). Utskottet underströk då vikten av att invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning. Det är en tillgång för vårt land om många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet. Utskottet har alltjämt samma uppfattning.
Med hänvisning till det anförda anser utbildningsutskottet att motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 bör avstyrkas av socialförsäkringsutskottet.
Stockholm den 9 mars 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Bengt Silfverstrand (s), Berit Löfstedt (s), Larz Johansson (c), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Ingrid Näslund (kds), Stefan Kihlberg (nyd), Jan Björkman (s), Ulf Melin (m), Inger Lundberg (s), Krister Örnfjäder (s), Christer Lindblom (fp) och Birgitta Carlsson (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utbildningsutskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att elever med invandrarbakgrund i svensk skola har sådana kunskaper i svenska språket att de kan följa den ordinarie undervisningen. Detta bör vara en förutsättning för att eleverna skall få börja i skolan. Utbildningsutskottet anser med det anförda att socialförsäkringsutskottet bör tillstyrka motion 1992/93:Sf17 yrkande 1.
dels att den del av utbildningsutskottets yttrande som börjar med "Utbildningsutskottet har" och slutar med "av socialförsäkringsutskottet" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser, i likhet med motionärerna, att ansvaret för hur hemspråksundervisningen skall organiseras och finansieras helt och hållet skall överföras till invandrarna själva och deras intresseorganisationer. Utbildningsutskottet konstaterar att belägg saknas som styrker antagandet att hemspråksundervisningen resulterar i den åsyftade naturliga tvåspråkigheten. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till sådana ändringar i berörda skolförfattningar att kommunerna befrias från skyldigheten att anordna hemspråksundervisning. I stället bör resurser satsas på undervisning i svenska språket och på annan skolundervisning.
Socialförsäkringsutskottet bör således tillstyrka motionerna 1992/93:Sf17 yrkande 3 och 1992/93:Sf22 yrkande 14 om slopande av nuvarande form av hemspråksundervisning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen m.m. 2 Motionerna 3 Utskottet 10 Inledning 10 Invandringsfrågor 14 Allmänt 14 Uppehållstillstånd av asylskäl m.m. 16 Uppehållstillstånd av andra skäl 19 Internationellt samarbete i migrationsfrågor 20 Aktuella utredningar23 Motioner 23 Utskottets bedömning 27 Överföring av flyktingar m.m. 31 Handläggning av asylärenden 32 Avvisning och utvisning 32 Särskilda handläggningsfrågor 36 Handläggningstider 39 Utlänningsnämnden 40 Praxissammanställning 41 Mottagningssystemet för asylsökande 42 Allmänt 42 Statens invandrarverk 43 Förläggningsverksamheten 46 Invandrar- och integrationsfrågor 59 Allmänt om invandrarpolitiken 59 Ersättning till kommunerna m.m. 60 Vissa åtgärder för invandrare 69 Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. 71 Anslag till åtgärder för invandrare 72 Stiftelsen Invandrartidningen 72 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering 73 Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism 73 Hemställan 74 Reservationer 1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (s) 79 2. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (nyd)80 3. Internationell samverkan (s)81 4. Flyktingkvoten (s)82 5. Snabbare avvisning av asylsökande (nyd)82 6. Handläggningstiderna i asylärenden (nyd)83 7. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (s)83 8. Medelsanvisning till Utlänningsnämnden (nyd)84 9. Medelsanvisning till Invandrarverket (s)84 10. Medelsanvisning till Invandrarverket (nyd)85 11. Invandrarverkets upphandlingsverksamhet (nyd)85 12. Egenavgift i sjukvården m.m. (nyd)86 13. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (s)86 14. Medelsanvisning till förläggningsverksamhet (nyd)87 15. Invandrarkvinnors anpassning (nyd)87 16. Krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska (nyd)88 17. Hemspråksundervisning (nyd)88 18. Medelsanvisning till kommunersättningen (nyd)89 19. Medelsanvisning till hemutrustningslån (nyd)89 20. Medelsanvisning till åtgärder för invandrare (nyd)90 21. Medelsanvisning till Invandrartidningen (nyd)90 Särskilda yttranden90 1. Invandrings- och flyktingpolitikens inriktning (nyd)90 2. Flyktingminister (nyd)91 3. Snabbare avvisning av asylsökande (nyd)91 4. Reduktion av dagbidrag (nyd)91 5. Översyn av invandrarpolitiken (nyd)91 6. Den reformerade sfi-undervisningen (nyd)92 Meningsyttring (v)92 Bilaga Utbildningsutskottets yttrande 1992/93:UbU5y 95