Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar
Betänkande 1992/93:SfU1
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1992/93:SFU01
Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar
Innehåll
1992/93
SfU1
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1991/92:172 om introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar samt en motion väckt med anledning av propositionen och en motion i ämnet från den allmänna motionstiden 1992.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag om introduktionsersättning och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).
Propositionen
I proposition 1991/92:172 om introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar har regeringen (kulturdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, 2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), 3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).
Lagförslagen återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1991/92
1991/92:Sf601 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om introduktionsersättning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i 7 kap. 4 § sekretesslagen.
Motion väckt med anledning av propositionen
1991/92:Sf42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:172 om introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i sociallagstiftningen att utländsk medborgare inte medges högre bidrag än 80 % av kommunens socialbidragsnorm under en tidsbegränsad period, 3. att riksdagen hos regeringen begär utredning om utländska medborgares försörjning genom lån i stället för bidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Inledning
Enligt 6§ socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd av kommunen för sin försörjning och livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Rätten till bistånd gäller både svenskar och utlänningar. Biståndet skall tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. Den enskildes behov av socialbidrag bestäms efter en individuell prövning. -- Under den första tiden efter bosättning i en kommun är en flykting som regel helt beroende av socialbidrag för att klara sin försörjning. Senare under introduktionstiden utgår ofta socialbidrag som ett komplement till andra stöd upp till en skälig levnadsnivå.
Sedan år 1991 gäller ett system med schablonersättning till kommunerna för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar som i detta avseende jämställs med flyktingar. Huvudsyftet med detta system är att stimulera kommunerna att i samverkan med andra myndigheter vidta aktiva åtgärder för att flyktingar snabbare skall bli delaktiga i det svenska samhället och klara sin försörjning på egen hand. Kommunerna har genom schablonersättningen fått möjlighet att prioritera de åtgärder för att underlätta flyktingarnas integration som lokalt bedöms vara mest angelägna och verkningsfulla. De flyktingmottagande myndigheterna skall -- enligt det program för flyktingmottagande som redovisades i propositionen (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr.281) -- i samråd med den enskilde flyktingen upprätta en individuell plan för hans eller hennes introduktion så snart som möjligt efter det att flyktingen tagits emot i en kommun. I samband med att förslaget om individuella introduktionsplaner för flyktingar utarbetades uppkom frågan om inte effektivitetsvinster skulle kunna uppnås genom en samordning av de olika former av samhällsstöd som kan förekomma under introduktionstiden. Vidare diskuterades om inte försörjningsstödet borde vara mer direkt relaterat till den enskilde flyktingens deltagande i svenskundervisning, samhällsintroduktion, utbildning etc. I propositionen förordades att frågan om att införa en särskild introduktionsersättning skulle utredas närmare. Resultatet av detta utredningsarbete läggs fram i den nu aktuella propositionen.
Regeringens förslag
I proposition 1991/92:172 anges som bakgrund till regeringens förslag att dagens system med socialbidrag som normal försörjningskälla under den första introduktionstiden kan vara passiviserande och ge fel signaler till flyktingar som kommer till Sverige. Det gäller även om man i kommunerna redan i dag kan ställa krav på att flyktingen skall medverka i olika aktiviteter under den tid som socialbidrag beviljas. En särskild introduktionsersättning anses enligt propositionen tydligare än socialbidrag kunna kopplas till deltagande i ett introduktionsprogram och utbetalas på ett sådant sätt att den ökar motivationen hos flyktingen att delta i programmet. Vidare bör introduktionsersättning kunna ha en positiv inverkan även när det gäller attityder från omgivningen genom att kravet för att få ersättning är kopplat till en motprestation.
Som en tänkbar negativ effekt av introduktionsersättningen pekar föredragande statsrådet på att en sådan säråtgärd för flyktingar kan uppfattas som orättvis bland svenskar och bland andra invandrare, vilka inte kan få tillgång till motsvarande åtgärder. Eftersom syftet med introduktionsplanen -- och den till denna relaterade introduktionsersättningen -- är att kompensera flyktingar för baskunskaper, främst i det svenska språket, som de saknar och som de behöver för att kunna leva och verka i Sverige, anser emellertid statsrådet inte att det bör kunna uppfattas som en orättvisa.
Regeringen föreslår bl.a. mot den angivna bakgrunden och med hänsyn till att kommunerna inte får betala ut bidrag till enskilda utan lagstöd att en lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar införs. Lagen, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1993, innebär att kommunerna får möjlighet att under en introduktionsperiod ge introduktionsersättning i stället för socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. Som förutsättning för att introduktionsersättning skall beviljas skall gälla att flyktingen följer en introduktionsplan som upprättats av kommunen efter samråd med den enskilde flyktingen. Om så inte sker, får kommunen besluta att introduktionsersättning inte skall betalas ut. Kommunerna skall få bestämma introduktionsersättningens storlek, övriga villkor samt verksamhetens organisation.
I propositionen utgår föredragande statsrådet från att kommunerna fastställer en nivå på ersättningen så att den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå, och det bör ankomma på kommunen att bestämma om introduktionsersättningen även skall täcka övriga familjemedlemmars behov. Enligt statsrådet bör det vara rimligt att nivån på ersättningen inte understiger den av kommunen fastställda socialbidragsnormen, eftersom den enskilde flyktingen då ändå måste vända sig till socialtjänsten. Hon erinrar i sammanhanget om att den tidigare regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen, och att socialtjänstkommittén enligt sina direktiv (dir. 1991:50) bl.a. skall överväga möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet mellan kommunernas socialbidragsnormer och andra närliggande system.
Introduktionsersättningen föreslås i likhet med socialbidrag inte räknas som skattepliktig inkomst.
En kommuns beslut att inte betala ut introduktionsersättning skall kunna överklagas. Däremot skall ersättningens storlek inte kunna överklagas.
Uppgifter om enskildas personliga förhållanden i ärenden om introduktionsersättning skall enligt förslaget skyddas av samma sekretess som gäller inom socialtjänsten, dvs. sekretess skall gälla för uppgifterna om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.
Introduktionsersättningen skall bekostas genom den schablonersättning som lämnas till kommunerna för flyktingmottagandet. Förslaget bedöms inte medföra några ökade kostnader för stat eller kommun.
I propositionen framhålls vidare att det är angeläget att en uppföljning görs av i vilken utsträckning den enskilda flyktingens motivation att delta i ett introduktionsprogram påverkas positivt genom introduktionsersättningen och om introduktionsersättning i övrigt får de förväntade positiva effekterna. Statsrådet utgår från att kommunerna själva har ett intresse av en sådan uppföljning på det lokala planet, medan invandrarverket som central myndighet för flyktingmottagandet också bör ha en roll i detta sammanhang.
Motionerna
I den under den allmänna motionstiden 1992 väckta motionen 1991/92:Sf601 av Doris Håvik m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om att introduktionsersättning bör införas för flyktingar m.fl. (yrkande1) och att uppgifter i ärenden om sådan ersättning bör skyddas av sekretess (yrkande2).
I den med anledning av propositionen väckta motionen 1991/92:Sf42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen skall dels avslå propositionen (yrkande1), dels begära förslag till sådan ändring i socialtjänstlagstiftningen att utländska medborgare inte medges bidrag med högre belopp än 80% av kommunens socialbidragsnorm under en tidsbegränsad period (yrkande2) och dels begära en utredning om utländska medborgares försörjning genom lån i stället för bidrag (yrkande3). Som motiv till kravet på avslag på propositionen anför motionärerna bl.a. att regeringens förslag inte angriper själva problemet att snabbt integrera den utländske medborgaren i det svenska samhället. Motionärerna anser inte att någon särlag för flyktingar och vissa utlänningar skall införas utan att eventuella särskilda krav på försörjningsstödet till utländska medborgare bör kunna regleras i socialtjänstlagen. De anser det vara helt oacceptabelt att utländska medborgare under introduktionstiden skall kunna få ett högre bidrag än en svensk socialbidragstagare, som ofta betalat skatt i Sverige under lång tid. De kritiserar vidare förslaget för att medföra ökad byråkrati och höjda allmänna kostnader. I stället för systemet med introduktionsersättning bör enligt motionärerna på sikt ett mera långtgående lånesystem införas och kanske ersätta bidragssystemet samt i avvaktan på att ett sådant system utreds utländska socialbidragstagares ersättning reduceras.
Utskottets bedömning
Utskottet delar den bedömning som regeringen gjort i propositionen om fördelarna av ett system där ersättning ges för utförd prestation i stället för att ges som rent bidrag. Systemet med introduktionsersättning bör, som framhålls i propositionen, kunna öka motivationen hos en flykting att delta i ett uppgjort introduktionsprogram och även kunna positivt påverka omgivningens attityder. Vad beträffar förslagen i motion Sf42 om att ett mera långtgående lånesystem skall införas för utlänningar och utlänningars rätt till socialbidrag begränsas, vill utskottet peka dels på att ett system med lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar har införts, dels på att utländska medborgares behov av socialbidrag inte generellt kan bedömas vara mindre än andra invånares i en kommun och att ett system med inskränkt rätt till socialbidrag för utländska kommuninvånare skulle innebära diskriminering.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att i den ovan nämnda socialtjänstkommitténs uppdrag ingår att se över socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd.
Utskottet tillstyrker med hänsyn till det anförda att ett system med introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar införs. I propositionen har behovet av en uppföljning av systemets effekter framhållits. Utskottet understryker detta behov, och utskottet utgår från att en uppföljning sker.
Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på motion Sf42 antar regeringens förslag om införande av introduktionsersättning för flyktingar m.fl. Härigenom blir också motion Sf601 tillgodosedd.
I samband med beredningen av lagförslagen i propositionen har utskottet uppmärksammat att den paragraf i kommunalskattelagen som berörs av förslaget om introduktionsersättning har ändrats genom lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (se prop. 1991/92:93, SkU19, rskr. 269), vilken ännu inte trätt i kraft. Den med introduktionsersättningen sammanhängande ändringen i kommunalskattelagen bör därför göras på sätt utskottet föreslår i bilaga2.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:172 och med anledning av motion 1991/92:Sf601 samt med avslag på motion 1991/92:Sf42
dels antar regeringens förslag till 1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
dels antar utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). res. (nyd)
Stockholm den 13 oktober 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds), Leif Bergdahl (nyd), Margareta Israelsson (s), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Leif Bergdahl (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i bilaga 2." bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1991/92:Sf42 löser det förslag som regeringen lägger fram i propositionen inte problemet att snabbt integrera utländska medborgare i det svenska samhället. Enligt utskottets uppfattning bör eventuella särskilda krav på försörjningsstödet till utländska medborgare kunna regleras i socialtjänstlagstiftningen, och någon särlag bör inte införas för flyktingar och andra utlänningar. Det är vidare enligt utskottets mening helt oacceptabelt att utländska medborgare under introduktionstiden skulle kunna få ett högre bidrag än svenska socialbidragstagare, som ofta betalat skatt i Sverige under lång tid. Med det föreslagna systemet finns också risk att både byråkrati och allmänna kostnader ökar. Av nu redovisade skäl avstyrker utskottet bifall till propositionen. I stället bör enligt utskottets uppfattning på sikt ett mera långtgående lånesystem införas och kanske ersätta bidragssystemet. Frågan om utländska medborgares försörjning genom lån i stället för bidrag bör därför utredas. I avvaktan på denna utredning anser utskottet att den ersättning som ges till utländska socialbidragstagare bör reduceras, så att utländska medborgare inte medges bidrag med högre belopp än 80% av kommunens socialbidragsnorm under en tidsbegränsad period. Regeringen bör lägga fram förslag till ändring i gällande lagstiftning i enlighet med det anförda.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sf42 och med avslag på proposition 1991/92:172 och motion 1991/92:Sf601 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagt lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs dels att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:651) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått
på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband
med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av
skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av
skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt,
som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån
givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 §
icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte
utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras
för utgivarens räkning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår
periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts
eller skall utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349),
internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6
och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt
av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser
utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i
fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de
bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts
skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning
enligt lagen (1992:000) om
introduktionsersättning
för flyktingar och vissa
andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension
enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter
varje avliden förälder inte överstiger 0,4 basbelopp;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt
enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän
försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§
samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för
merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag eller
enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller 10 §
lagen om statligt personskadeskydd, särskilt pensionstillägg
enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn
samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av
kommunala eller landstingskommunala medel till den
vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av
utländska barn;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som -- utan att det skett yrkesmässigt -- inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott; sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen (1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 50 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065); ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor. Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22§.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993. De nya den 1 januari 1993. De nya
bestämmelserna om ränta bestämmelserna om
i 20 § tillämpas på introduktionsersättning i
ränta som belöper på 19 § tillämpas första
tid efter ikraftträdandet. gången vid 1994 års
taxering. De nya
bestämmelserna om ränta
i 20 § tillämpas på
ränta som belöper på
tid efter ikraftträdandet.