Internationellt utvecklingssamarbete
Betänkande 1988/89:UU18
Utrikesutskottets betänkande
1988/89:UU18
Internationellt utvecklingssamarbete
1988/89
UU18
Sammanfattning av betänkandet
I detta betänkande behandlas den del av regeringens budgetproposition som
avser utvecklingssamarbetet (littera C i bil. 5 till prop. 1988/89:100) samt de
motioner som väckts i anslutning till propositionen.
Regeringen föreslår att anslagen till det svenska utvecklingssamarbetet
under budgetåret 1988/89 liksom tidigare skall uppgå till en procent av
bruttonationalintäkten, vilket innebär 11 660,9 milj.kr.
Mer än hälften av detta bistånd administreras av SIDA och går till
långsiktigt samarbete med de svenska programländerna eller används för
katastrofbistånd, humanitärt bistånd eller bistånd som förmedlas genom
svenska enskilda organisationer. Något under en tredjedel förmedlas av
FN-organen eller Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna. En
betydande del av biståndet används i samarbete med andra givarländer och
med Världsbanken och IMF för att ge stöd till särskilt skuldtyngda u-länder.
Återstoden utbetalas genom ett antal andra svenska myndigheter; forskningsbistånd
genom SAREC, industribistånd genom SWEDFUND, stöd åt
u-landsimport genom IMPOD och u-krediter och tekniskt-ekonomisk samarbete
genom BITS.
För en närmare redovisning för de olika biståndsformerna hänvisas till
texten i betänkandet.
Regeringen föreslår vissa förändringar i fördelningen av biståndsmedlen.
Beslutet förra året att införa miljöhänsyn som ett nytt biståndsmål följs av en
fortsatt ökad betoning av miljöbiståndet. Särskilda budgetposter för detta
ändamål föreslås inom såväl det multilaterala som det bilaterala biståndet.
Katastrofposten föreslås få en kraftig höjning samtidigt som användningen
av den vidgas till att omfatta även återuppbyggnadsarbete. Likaså får
anslagsposten för bistånd genom enskilda organisationer en väsentlig
påfyllnad. En fortsatt betoning av det demokratiinriktade biståndet görs.
Arbetet på att finna former att lindra de fattigaste ländernas skuldbörda
fortsätter och nya medel begärs för ändamålet.
I propositionen anmäls vidare att en nordisk utredning om FNs roll i
utvecklingssamarbetet tillsatts och att en kommitté fått i uppgift att se över
organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet.
I anslutning till biståndspropositionen har väckts ca 40 motioner. Partimotioner
har väckts av moderata samlingspartiet (U218), folkpartiet (U202),
centerpartiet (U230), vänsterpartiet kommunisterna (U210, U214, U217,
1 Riksdagen 1988/89. 9sami. Nr 18
U226, U228, U229 och U543 yrkandena 16 och 17) och miljöpartiet (U219
och U236).
Partimotionerna föreslår ett antal förändringar av regeringens förslag.
Folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna yrkar på att som ett nytt mål
för biståndets storlek skall sättas två procent av BNI. De båda partierna
förordar i detta syfte att biståndsramen redan för nästa budgetår höjs. I
partimotionerna U218 (m), U202 (fp) och U230 (c) föreslås att ytterligare
medel skall avsättas för demokratibistånd. Vidare föreslår moderata samlingspartiet
att en särskild strategi skall utarbets i syfte att främja demokratistödjande
insatser i det svenska biståndet. Folkpartiet föreslår i liknande
syfte att de svenska politiska partierna skall ges bättre möjligheter att delta i
demokratiuppbyggnad i u-länderna.
Miljöpartiet föreslår att självtillit skall införas som ett sjätte biståndsmål.
Folkpartiet och centerpartiet motsätter sig regeringens förslag att Sveriges
deltagande i FNs Namibiastyrka skall finansieras med biståndsmedel. (På
grund av sydafrikanska invändningar kom Sverige sedermera inte att delta i
UNTAG.)
Flera partimotioner förespråkar kraftfullare insatser på miljöområdet,
bl.a. för skydd av tropiska skogar. Moderata samlingspartiet önskar att
anslagsposten för bilateralt miljöbistånd höjs med 100 milj .kr. och centerpartiet
med 125 milj.kr. utöver regeringens förslag, medan vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet yrkar på en höjning till 500 resp. 465
milj. kr.
Moderata samlingspartiet vill vidare att ingen landram skall sättas ut för
Vietnam nästa budgetår. Folkpartiet föreslår en awecklingsplan för biståndet
till Vietnam och en lägre landram nästa budgetår, medan vänsterpartiet
kommunisterna föreslår ett ytterligare påslag på landramen.
Folkpartiet föreslår att Uganda och Filippinerna skall göras till nya
programländer. Vänsterpartiet kommunisterna har samma förslag vad
beträffar Kampuchea.
Vänsterpartiet kommunisterna vill avveckla u-kreditsystemet. Även folkpartiet
och centerpartiet har invändningar mot u-krediterna.
Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig att en stor del av de medel
som regeringen föreslår för skuldlättnader skall användas för program i
samarbete med IMF och Världsbanken och förordar i stället att beloppen
utnyttjas för en omfattande avskrivning av de fattigaste ländernas skulder.
Miljöpartiet är också kritiskt mot propositionens avsnitt om skuldlättnader
och föreslår i stället att medlen används bl.a. för miljöbistånd.
Moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet kommunisterna
och miljöpartiet föreslår alla att biståndspolitiska utredningar med något
olika inriktning tillsätts för att göra en översyn av biståndets framtida
inriktning och omfattning. Folkpartiet begränsar sig till att föreslå en översyn
av det multilaterala biståndet.
I fråga om utvecklingssamarbetets allmänna inriktning och principerna för
det råder i stor utsträckning enighet mellan samtliga partier. Utskottets
majoritet ansluter sig på de flesta punkter till regeringens förslag och
avstyrker därmed motionsyrkandena.
Ifråga om anslagsposten för bilaterala miljöinsatser bifaller emellertid
1988/89-.UU18
2
utskottet förslaget i motion U218 (m) och föreslår en höjning med 100
milj.kr. till 225 milj.kr. i förhållande till regeringens proposition. Medel för
denna höjning tas från det belopp som hade reserverats för Sveriges
deltagande i den FN-styrka (UNTAG) som skall bistå vid Namibias övergång
till självständighet. Vidare föreslår utskottet att återstoden av de medel som
avsatts för UNTAG skall användas för bilaterala och multilaterala insatser i
Namibia.
Vidare är utskottet enigt om att föreslå riksdagen att biståndsmedel i
fortsättningen inte skall få användas för att betala den extra kostnad som det
innebär om spannmål för biståndsändamål köps upp till svenska regleringspriser
i stället för till världsmarknadspris.
Utskottets majoritet (s och fp) beslutade också att i enlighet med förslaget i
folkpartimotionen uttala sig för att en översyn skall göras av det multilaterala
biståndet. Övriga partier (m, c, vpk och mp) yrkar i reservationer på att en
bred biståndspolitisk utredning skall tillsättas. De borgerliga partierna och
miljöpartiet förseslår ett större anslag för bistånd genom enskilda organisationer.
Oppositionspartiernas från utskottsmajoriteten avvikande förslag framgår
i övrigt av reservationerna i betänkandet.
TREDJE HUVUDTITELN
Internationellt utvecklingssamarbete
Propositionen
Regeringen framlägger i proposition 1988/89:100, bilaga 5, följande förslag
under littera C vari yrkas:
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för internationellt utvecklingssamarbete
som förordas under rubriken Prioriteringar i Sveriges bistånd.
2. att riksdagen godkänner vad som förordas under rubriken Biståndsanslagen
m.m.
C 1
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som förordats i propositionen,
2. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits i propositionen,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden
och utbetalningar som härutöver föreslagits i propositionen,
4. att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 3 433 505 000 kr.
C 2
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete
genom SIDA som förordats i propositionen,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som föreslagits i propositionen,
1988/89:
3. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 6 090 000 000 kr.
C 3
1. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag som förordats i
propositionen under rubriken Andra biståndsprogram,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som föreslagits i propositionen,
3. att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1989/90 anvisar
ett reservationsanslag på 1 647 334 000 kr.
C 4
att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 222 041 000 kr.
C 5
att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 21 830 000 kr.
C 6
att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 11 140 000 kr.
C 7
att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 4 439 000 kr.
C 8
att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS) för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 6 708 000
kr.
C 9
att riksdagen till Information för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 30 350 000 kr.
Motioner
1988/89:U202 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av ökat bistånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en minskning av andelen bundet bistånd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om systemet med u-krediter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om merkostnad vid upphandling av spannmål för livsmedelsbistånd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till uppbyggande av en demokratisk infrastruktur i våra
mottagarländer,
1988/89:UU18
4
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till stiftelser för bistånd till opinionsbildande organisationer i
u-länder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att hävda de demokratiska värdena i biståndsdialogen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat utrymme för demokratimålet i biståndspolitiska beslutsunderlag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall ta initiativ till en årlig oberoende redovisning
om förhållandena beträffande demokrati och mänskliga rättigheter i våra
mottagarländer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det bistånd som förmedlas via enskilda organisationer skall
öka till en miljard kr. inom fem år,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avbrytande och avveckling av bistånd,
12. att riksdagen beslutar göra Uganda till nytt programland för svenskt
bistånd,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till Somalia och Sudan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till Polisario,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till Nepal,
16. att riksdagen beslutar göra Filippinerna till nytt programland för
svenskt bistånd,
17. att riksdagen hos regeringen begär en plan för avveckling av biståndet
till Vietnam till 1990 i biståndspolitiskt ordnade former,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av biståndet till Etiopien,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till offren för kriget i Eritrea,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till naturvårdande insatser,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning av Sveriges agerande vad gäller miljö, markvård och
energi i internationella sammanhang,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till inhemskt enskilt företagande, hantverk, småindustri och
lantbruk,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bistånd till familjeplanering,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minst en miljard kr. bör avdelas för aids-bistånd under den
närmaste femårsperioden,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett handlingsprogram för kvinnobistånd i vart och ett av
programländerna,
1988/89 :UU 18
5
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en handläggare med huvudsakligt ansvar för s.k. kvinnofrågor på
vart och ett av biståndskontoren,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om u-landskvinnors situation på arbetsmarknaden,
28. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt förankrad
samlad översyn av det multilaterala biståndet,
29. att riksdagen beslutar höja biståndsramen med 200 milj.kr. utöver
regeringens förslag för budgetåret 1989/90,
30. att riksdagen till UNDP för budgetåret 1989/90 anslår 20 milj.kr.
utöver regeringens förslag eller således 680 milj.kr.,
31. att riksdagen till FN:s befolkningsfond UNFPA för budgetåret 1989/90
anslår 15 milj.kr. utöver regeringens förslag eller således 130 milj.kr.,
32. att riksdagen till IDA för budgetåret 1989/90 anslår 45 milj.kr. utöver
regeringens förslag eller således 855,6 milj.kr.,
33. att riksdagen till UNICEF för budgetåret 1989/90 anslår 10 milj.kr.
utöver regeringens förslag eller således 300 milj.kr.,
34. att riksdagen till UNRWA för budgetåret 1989/90 anslår 15 milj.kr.
utöver regeringens förslag eller således 115 milj.kr.,
35. att riksdagen till FN:s flyktingkommissarie UNHCR för budgetåret
1989/90 anslår 25 milj.kr. utöver regeringens förslag eller således 170
milj.kr.,
36. att riksdagen för budgetåret 1989/90 bestämmer medelsramen för
Vietnam till 100 milj.kr. mindre än regeringen föreslagit eller således 200
milj.kr.,
37. att riksdagen för budgetåret 1989/90 bestämmer medelsramen för Laos
till 15 milj.kr. mindre än regeringen föreslagit eller således 70 milj.kr.,
38. att riksdagen för budgetåret 1989/90 fastställer en landram för Uganda
till 75 milj.kr.,
39. att riksdagen för budgetåret 1989/90 fastställer en landram för
Filippinerna till 50 milj.kr.,
40. att riksdagen beslutar inrätta en anslagspost för Humanitärt bistånd i
Asien och för budgetåret 1989/90 anslår 35 milj.kr.,
41. att riksdagen för budgetåret 1989/90 anslår 25 milj.kr. mer för
Humanitärt bistånd i södra Afrika än regeringen föreslagit eller således 375
milj. kr.,
42. att riksdagen för budgetåret 1989/90 till Bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer anslår 50 milj.kr. utöver regeringens förslag
eller således 625 milj.kr.,
43. att riksdagen för budgetåret 1989/90 till Särskilda program anslår 20
milj.kr. utöver regeringens förslag att användas för stöd till demokrati och
mänskliga rättigheter,
44. att riksdagen för budgetåret 1989/90 till BITS tekniska bistånd anslår 20
milj.kr. utöver regeringens förslag eller således 230 milj.kr.,
45. att riksdagen för budgetåret 1989/90 till u-krediter anslår 100 milj.kr.
mindre än regeringen föreslagit eller således 300 milj.kr.,
46. att riksdagen för budgetåret 1989/90 till SIDAs administration anslår 10
milj.kr. utöver regeringens förslag eller således 232 041 000 kr.
1988/89:UU18
6
1988/89:U204 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av stöd till av
Appropriate Technology initierade utvecklingsprojekt.
1988/89:U205 av Filip Fridolfsson och Hugo Hegeland (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges biståndsinsatser
för u-länder i huvudsak skall utgöras av s.k. bundet bistånd.
1988/89:U206 av Birgitta Hambraeus och Ivar Franzén (båda c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om verkställande av FN:s resolution
A/C.2/43/L.69 23 nov. 88, angående Nya och förnybara energikällor.
1988/89:U207 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, m, c, vpk, mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om ett ökat bistånd till UNIFEM.
1988/89:U208 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Swedish Handicaped
International Aid (SHIA) och om nödvändigheten av att u-landsbiståndet i
större utsträckning kommer handikappade till del.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf266.
1988/89:U209 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för en ökad betoning av naturvård i
multilaterala biståndsorgan och andra internationella organisationer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade svenska insatser för skydd av kuster och den marina miljön,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatoriska miljökonsekvensanalyser i det svenska biståndet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förstärkt miljökompetens i den svenska biståndsorganisationen.
1988/89:U210 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att frågorna rörande stöd till skuldtyngda
u-länder skall återföras till UD.
1988/89:U211 av Bertil Måbrink m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i internationella sammanhang skall verka för
regnskogarnas bevarande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om att Sverige i
Världsbanken skall verka för att alla lån som gäller Amazonas skall ta
grundläggande miljöhänsyn samt säkerställa ursprungsbefolkningens intressen,
3. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges representant i
Världsbanken verkar för att ett moratorium införs för alla nya större projekt i
Amazonas.
1988/89:U212 av Birthe Sörestedt och Maja Bäckström (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att svensk spannmål som används för biståndsändamål skall upphandlas till
världsmarknadspriser.
1988/89: UU18
7
1988/89:U213 av Ulla Tillander och tredje vice talman Bertil Fiskesjö ( båda
c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om etablering av ett FN-universitet i Malmö för högre
utbildning i medicinskt-tekniskt underhåll.
1988/89:U214 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om stöd till projekt
direkt inriktade på familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden i södra
Afrika.
1988/89:U215 av Anita Persson och Iris Mårtensson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen av stödet till u-länderna när det gäller familjeplaneringsinsatser
samt bidragen till de internationella organisationerna.
1988/89:U216 av Lars Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts om betydelsen av bistånd
genom folkrörelserna samt värdet av en fortsatt ökning av den andel av det
svenska biståndet som går genom folkrörelserna.
1988/89:U217 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en brett förankrad parlamentarisk
utredning om en övergripande u-landspolitik i enlighet med vad som anförs i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett
departement för u-landsfrågor,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett statligt
bolag för u-landshandel.
1988/89:U218 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handelns och den fria marknadens betydelse för utvecklingen i
tredje världen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett effektivare bistånd,
3. att riksdagen beslutar att tillsätta en parlamentarisk kommitté med
uppgift att se över det svenska biståndet i enlighet med vad som i motionen
anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär att RRV:s granskning av SIDA bl.a.
skall ligga till grund för kommitténs arbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbetalningsmålets inverkan på biståndsgivningen,
6. att riksdagen hos regeringen begär att SIDA ges i uppdrag att utarbeta
en strategi för hur Sverige skall stödja en demokratisk utveckling i
samarbetsländerna,
7. att riksdagen beslutar att inrätta anslaget ”Stöd till en demokratisk
utveckling” och för budgetåret 1989/90 anvisa 100 milj.kr. fördetta ändamål,
8. att riksdagen beslutar att inrätta ett fristående institut för främjande av
mänskliga rättigheter, samt att för ändamålet anslå 5 milj.kr.,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av Sveriges stöd på miljöområdet,
1988/89:UU18
8
10. att riksdagen beslutar att för särskilda miljöinsatser för budgetåret
1989/90 anvisa 100 milj.kr. utöver regeringens förslag, d.v.s. sammanlagt 225
milj.kr.,
11. att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndssamarbetet som anges
under avsnittet Samverkan med näringslivet,
12. att riksdagen beslutar att importstödet skall bindas till upphandling i
Sverige på sätt som förordas i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Kvinnor i u-land,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Enskilda organisationer,
15. att riksdagen beslutar att till Enskilda organisationer för budgetåret
1989/90 anvisa 75 milj.kr. utöver regeringens förslag,
16. att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbetet som
anges under avsnittet Katastrofbistånd,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts under avsnittet Nya samarbetsländer,
18. att riksdagen godkänner de riktlinjer för biståndet som anges i avsnittet
Södra Afrika,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges medverkan till en effektivisering av FNs biståndsorgan,
20. att riksdagen beslutar att för särskilda insatser i skuldtyngda länder för
budgetåret 1989/90 anvisa ett anslag av 440 milj.kr.,
21. att riksdagen beslutar att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att
analysera frågor om information i enlighet med vad som i motionen anförts,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avveckling av bistånd,
23. att riksdagen beslutar att inga nya medel för budgetåret 1989/90 tillförs
landramen för Vietnam,
24. att riksdagen begär att regeringen låter utarbeta en vitbok om de
svenska biståndsprojekten i Vietnam,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelning av anslagsposten Särskilda program,
26. att riksdagen beslutar att landramen för Tanzania fastställs till 400
miljoner kronor,
27. att riksdagen beslutar att landramen för Nicaragua fastställs till 150
miljoner kronor,
28. att riksdagen beslutar att ramen för regionala insatser i Centralamerika
sätts till 85 miljoner kronor,
29. att riksdagen beslutar att öka anslaget till BITS med 40 milj.kr. och att
dessa medel tas från anslaget för projektbistånd,
30. att riksdagen beslutar att till anslaget C 2.Utvecklingssamarbete
genom SIDA för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag av
5 880 000 000 kronor,
31. att riksdagen beslutar att till anslaget C 3. Andra biståndsprogram för
budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag av 847 334 000 kronor,
32. att riksdagen beslutar att 600 000 000 kronor av reserverade medel
under budgetåret 1989/90 får disponeras under anslaget C 3,
1988/89:UU18
9
33. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av biståndet till Angola,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av biståndet till Etiopien,
35. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av biståndsinsatserna
i Mo§ambique.
1988/89:U219 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att till bistånd genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
200 000 000 förhöjt anslag på sammanlagt 775 000 000 kronor,
2. att riksdagen beslutar att till särskilda miljöinsatser anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 340 000 000 kronor förhöjt anslag på
sammanlagt 465 000 000 kronor,
3. att riksdagen beslutar att till Särskilda program (med särskild inriktning
på kvinnors situation) anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 100
000 000 kronor förhöjt anslag på 428 000 000 kronor,
4. att riksdagen beslutar att under C 3.Andra biståndsprogram avslå
förslaget om 640 000 000 kronor till särskilt skuldtyngda länder och anvisa ett
1 förhållande till regeringens förslag med motsvarande belopp reducerat
anslag,
5. att riksdagen beslutar att avslå regeringens begäran om att få överskrida
länderramen beträffande Indien,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett sjätte
biståndsmål bör inrättas, nämligen självtillit,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biståndståndsanslaget
till Etiopien budgetåret 1990/91 inte kan förbli oförändrat om inga
tydliga tecken till konstruktiv fredsvilja från den etiopiska regeringens sida
kan skönjas beträffande konflikterna i Eritrea och Tigray,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att planera det svenska
biståndets fortsatta utveckling utöver enprocentmålet.
1988/89:11220 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om stöd till aktionsplanen
för att återställa de tropiska skogarna.
1988/89:U221 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av
svenska fredsbevarande styrkor.
1988/89:U222 av Ragnhild Pohanka och Jill Lindgren (båda mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att Sverige snarast omprövar sitt bidrag till
Världsbanken,
2. att riksdagen beslutar att Sverige inte bidrar till kraftverksbygget i
Amazonas i Brasilien,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
kräva nya riktlinjer för Världsbanken och bara beviljar stöd till ekologiskt
långsiktiga projekt,
1988/89:UU18
10
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall
garanteras amorterings- och räntefrihet 25-50 år eller till dess att det i
motionen angivna projektet ger överskott sedan befolkningens basförsörjning
tryggats,
5. att Sverige i annat fall bör överväga utträde ur Världsbanken.
1988/89:U223 av Lennart Pettersson och Åke Wictorsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om biståndsmedel till det arbete föreningen ”Appropriate Technology
Sweden” utför i utvecklingsländer för utveckling och överföring av
anpassad teknik.
1988/89:U224 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att en utredning bör studera möjligheterna för SIDA att
lämna bidrag till skilda insamlingsändamål motsvarande de belopp som
insamlas av ideella hjälporganisationer och trossamfund.
1988/89:U225 av Per Gahrton (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en ökande andel biståndsmedel bör satsas på lokalt baserade
ökenbekämpningsprojekt av det slag som för närvarande bedrivs med
SIDA-stöd i Svensk-Sudanska föreningens regi i Sudan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
sägs om behovet av att den totala svenska handels- och biståndspolitiken
inriktas på att öka de fattiga ländernas självtillit och inte på att tvinga in dem i
ökat världsmarknadsberoende.
1988/89:U226 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de av
riksdagen antagna biståndspolitiska målen skall ligga till grund för Sveriges
agerande för att lösa u-ländernas skuldproblem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
verka för allmän avskrivning av lån till de fattigaste u-länderna, framför allt i
Afrika,
3. att riksdagen begär av regeringen att ett nytt mått på utveckling, U5MR,
införs,
4. att riksdagen begär att regeringen skall tillsätta en arbetsgrupp för att
snabbutreda en svensk modell för att lösa skuldkrisen.
1988/89:U227 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad som anförts om behovet av insatser mot HIV/aids i tredje
världen.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So514.
1988/89:U228 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för de ekonomiska,
sociala och ekologiska följderna av Världsbankens och IMF:s verksamhet,
2. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen tar initiativ i IMF för
att förändra villkoren vid förhandlingar med skuldsatta u-länder om strukturanpassningsprogram
så att dessa blir socialt acceptabla, motverkar kapitalflykt,
stimulerar produktiva investeringar och en hållbar utveckling,
1988/89: UU18
11
3. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen tar initiativ i
Världsbanken och IMF för att åstadkomma mer demokratiska röstregler,
4. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen tar initiativ i
Världsbanken för att skapa regionala rådgivande organ med NGO-deltagande.
1988/89:U229 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen till Internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret
1989/90 anslår 1 166 090 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 12 826
990 000 kr.,
2. att riksdagen uttalar att biståndsmålet 2% av BNI skall vara uppnått
1995,
3. att riksdagen till UNICEF för budgetåret 1989/90 anslår 30 000 000 kr.
utöver regeringens förslag eller således 320 000 000 kr.,
4. att riksdagen till UNWRA.s särskilda program på Västbanken och i
Gaza-området för budgetåret 1989/90 anslår 10 000 000 kr. utöver regeringens
förslag eller således 20 000 000 kr.,
5. att riksdagen till Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)
för budgetåret 1989/90 anslår 25 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller
således 100 000 000 kr.,
6. att riksdagen till UNCTAD!GATT:s internationella handelscentrum
(ITC) för budgetåret 1989/90 anslår 5 000 000 kr. utöver regeringens förslag
eller således 25 000 000 kr.,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om anslag på 25 000 000 kr. för
budgetåret 1989/90 till Övrigt samarbete med utvecklingsbanker för verksamheter
som Världsbanksgruppen bedriver i Afrika,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör säga upp sitt medlemskap i IFC,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att merkostnad,
som uppkommer vid leverans av svensk spannmål till FAC och IEFR genom
att svenska inlösenpriser ligger över världsmarknadspriser, skall finansieras
genom särskilt anslag som inte inkräktar på SIDA:s utrymme,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om anslag på 62 000 000 kr. för
budgetåret 1989/90 till NIB.s utvecklingsfond,
11. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1989/90 höja landramen
för Angola med 30 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således
200 000 000 kr.,
12. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1989/90 höja landramen för
Etiopien med 20 000 000 kr. eller således 165 000 000 kr.,
13. att riksdagen hos regeringen begär en plan för att avveckla Kenya som
programland,
14. att riksdagen avslår regeringens begäran om biståndsmedel för
URI-kraftverket i Indien,
15. att riksdagen hos regeringen begär särskild proposition om URIkraftverkets
utformning innan utfästelser om u-krediter eller andra biståndsmedel
görs,
16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1989/90 höja landramen
för Vietnam med 100 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således
400 000 000 kr.,
1988/89:UU18
12
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Kampuchea skall
upptas som programland,
18. att riksdagen till återuppbyggnadsinsatser i Kampuchea för budgetåret
1989/90 anslår 50 000 000 kr.,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Särskilt
miljöbistånd skall lämnas till Vietnam, Laos och Kampuchea,
20. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1989/90 höja landramen
för Nicaragua med 30 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således
260 000 000 kr.,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Humanitärt
bistånd skall lämnas chilenska och paraguyanska flyktingar i Latinamerika,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Humanitärt
bistånd skall lämnas chilenska flyktingar för att starta sysselsättningsskapande
projekt efter hemkomsten,
23. att riksdagen till Humanitärt bistånd i Latinamerika för budgetåret
1989/90 anslår 10 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 200 000
000 kr.,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Eritrea skall
erhålla ökat bistånd ur anslaget för Katastrofer m.m.,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Polisario för
återuppbyggnaden i Västsahara skall erhålla ökat bistånd ur anslaget för
Katastrofer m.m.,
26. att riksdagen till Humanitärt bistånd i södra Afrika för projekt
inriktade på familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden för budgetåret
1989/90 anslår 150 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således
500 000 000 kr.,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att PLO
alternativt Palestinas regering för återuppbyggnad på Västbanken och i
Gaza-området skall erhålla ökat bistånd ur anslaget för Katastrofer m.m.,
28. att riksdagen till Bistånd genom enskilda organisationer för budgetåret
1989/90 anslår 25 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således
550 000 000 kr.,
29. att riksdagen till Särskilda miljöinsatser för budgetåret 1989/90 anslår
375 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 500 000 000 kr.,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en betydande
del av anslaget Särskilda miljöinsatser skall anslås till miljörörelser i uländer,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Cuba skall
erhålla särskilt miljöbistånd ur anslaget Särskilda miljöinsatser,
32. att riksdagen till Rekrytering!fältpersonal för utbildning av konsulter för
budgetåret 1989/90 anslår 7 000 000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit
eller således 74 000 000 kr.,
33. att riksdagen avslår regeringens förslag om anslag på 400 000 000 kr. till
BITS för u-krediter,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att allt bistånd
till Filippinerna skall gå genom enskilda organisationer,
35. att riksdagen beslutar att 300 000 000 kr. av de totalt föreslagna
640 000 000 kr. för Särskilda insatser i skuldtyngda länder skall disponeras
av SIDA för avskrivning av programländernas skulder.
1988/89:UU18
13
36. att riksdagen beslutar att 340 000 000 kr. av de totalt föreslagna 640 000
000 kr. för Särskilda insatser i skuldtyngda länder skall disponeras av UD för
avskrivning av u-ländernas skulder i första hand för frontstaterna i södra
Afrika, Vietnam, Nicaragua m.fl. länder som är utsatta för USA:s handelsembargo,
37. att riksdagen om yrkandena 35 och 36 avslås, beslutar att föreslagna
640 000 000 kr. för Särskilda insatser i skuldtyngda länder icke får användas
för strukturanpassningsprogram med Världsbanken och IMF,
38. att riksdagen till Särskilda insatser i skuldtyngda länder för budgetåret
1989/90 anslår 764 440 000 kr. utöver regeringens förslag eller således
1 404 440 000 kr. att användas på det sätt som anförts i motionen,
39. att riksdagen till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret
1989/90 anslår 61 000 000 kr. utöver regeringens förslag eller således 6 151
000 000 kr.,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att SIDA och
andra biståndsorgan skall vara undantagna från generella nedskärningar av
förvaltningskostnader,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att växande
biståndsanslag skall motsvaras av erforderliga personalförstärkningar,
42. att riksdagen till Information genom enskilda organisationer om
u-länder för budgetåret 1989/90 anslår 4 650 000 kr. utöver regeringens
förslag eller således 35 000 000 kr.,
43. att riksdagen till UNESCO:s arbete för de mänskliga rättigheterna för
budgetåret 1989/90 anslår 20 000 000 kr.
1988/89:U230 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära en parlamentarisk översyn
av inriktningen av den samlade svenska u-landspolitiken, i enlighet med
motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om
inriktningen av de svenska biståndsinsatserna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om insatser för att förbättra barnens situation,
4. att riksdagen beslutar anslå 310 milj.kr. till UNICEF, en ökning med 20
milj.kr.,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förverkligande av miljömålet,
6. att riksdagen beslutar anslå 250 milj.kr. till Miljö- och markvård, en
ökning med 125 milj.kr.,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges agerande i Världsbanken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionens anförts om global energistrategi och förverkligande av FNs
resolution om fömybar energi,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landsbygdsutveckling,
10. att riksdagen beslutar anslå 50 milj.kr. till utvecklande av u-landsanpassad
teknik, från anslaget tekniskt samarbete,
1988/89:UU18
14
11. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om bostadssociala åtgärder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
multilaterala biståndets andel bör öka,
13. att riksdagen beslutar anslå 125 milj.kr. till livsmedelsbistånd genom
WFP, en ökning med 10 milj.kr.,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsprojekt på Gaza och Västbanken,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nordiskt biståndssamarbete,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till demokratisk utveckling,
17. att riksdagen beslutar införa ett särskilt anslag Stöd till demokratisk
utveckling på 50 milj.kr.,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att främja kvinnors utveckling,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kooperativt bistånd,
20. att riksdagen anslår 575 milj.kr. till folkrörelser och enskilda organisationer,
en ökning med 25 milj.kr.,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt agerande för att minska skuldbördan på ett socialt
acceptabelt sätt,
22. att riksdagen beslutar anslå 540 milj.kr. till skuldlättnader, en
minskning med 100 milj.kr.,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om organisation och verksamhet vid BITS,
24. att riksdagen anslår 280 milj.kr. till u-krediter, en minskning med 120
milj.kr.,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsverksamhet i södra Afrika,
26. att riksdagen avslår regeringens förslag till finansiering av UNTAG:s
verksamhet över biståndsbudgeten,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndsinsatser till Afghanistan,
28. att riksdagen anvisar 20 milj.kr. till Nicaragua från katastrofbiståndet,
samt minskar landramen med motsvarande belopp,
29. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
projektstöd till Eritrea, Somalia, Sudan och Västsahara,
1988/89:U231 av Ulla-Britt Åbark och Margareta Winberg (båda s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i det nordiska samarbetet bör ta upp frågan om
möjligheterna att öka importsamarbetet mellan de nordiska länderna och
SADCC,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att Sverige arbetar för att de nordiska länderna
1988/89UU18
15
upprättar en importgaranti så att de nordiska länderna garanterar import
under en längre tidsperiod från dessa länder och till fastställda priser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör vidta lämpliga åtgärder för att öka resursflödet till
regionen inom ramen för det nordiska initiativet och påskynda genomförandet
av produktiva investeringar.
1988/89:U232 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c,m,mp) vari yrkas
att riksdagen beslutar att föreningen Appropriate Technology Sweden ur
anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda orgnisationer
skall beviljas ett anslag på 2 milj.kr.
1988/89:U233 av Birger Hagård m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att biståndsavtalen
med regimen i Luanda bör avslutas snarast möjligt och att under inga
omständigheter någon ökning av biståndet bör komma i fråga,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att humanitärt
bistånd bör komma hela Angola till del, alltså även de av UNITA
kontrollerade områdena, genom förmedling av opolitiska organisationer
som Röda korset m.fl.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla
ansträngningar bör göras från svensk sida att stimulera medling i konflikten
mellan MPLA och UNITA i syfte att uppnå försoning i Angola,
1988/89:U234 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om humanitärt bistånd på
Västbanken och i Gaza.
1988/89:U235 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om BITS internationella kursverksamhet.
1988/89:U236 av Per Gahrton och Roy Ottosson (båda mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige genom
internationella organ bör verka för utveckling av ekologiskt godtagbara
metoder för skogsbruk i regnskog.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:N351.
1988/89:U237 av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Sveriges agerande i internationella organ i vad avser skogsbrukssystem i
områden med tropiska skogar.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:N360.
1988/89:U533 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (båda mp) vari yrkas
2. att riksdagen under punkt C 1 Bidrag till internationella biståndsprogram,
prop. 1988/89:100 bil. 5, anslår 1 000 000 000 kr. utöver vad som
föreslagits av regeringen, vilket skall användas till skydd av regnskogarna,
1988/89:U541 av Maria Leissner (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demokratimålet i det multilaterala biståndet,
1988/89:UU18
16
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till nya regimer med demokratiska ambitioner.
1988/89:U543 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att demokratimålet
skall tillämpas lika, oberoende av vilket organ som kanaliserar biståndet,
15. att riksdagen begär att regeringen årligen redovisar vilka initiativ den
tagit för att driva demokratimålet i BITS, Världsbanksgruppen, IMF och
övriga kanaler för svenskt bistånd,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till arbetar-, bonde-, kvinno- och miljörörelser i
u-länder.
1988/89:U547 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av anslaget Bistånd genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om humanitärt bistånd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad humanitär hjälp till afghanska flyktingar genom utnyttjande
av 40 milj.kr. i anslaget Katastrofer, återuppbyggnad m.m.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska initiativ för en internationell återuppbyggnadsplan,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av anslaget Katastrofer, stöd till återuppbyggnad
m.m.,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt initiativ för gemensamt nordiskt bistånd till Afghanistan,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda miljöinsatser i Afghanistan,
U-ländernas situation och ekonomiska utveckling
Propositionen (s. 38-46)
I propositionen görs en genomgång av den ekonomiska tillväxten i olika delar
av u-världen. Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att u-ländernas
utveckling under åttiotalet har inneburit allt större skillnader mellan olika
regioner och ländergrupper. Medan stora delar av Asien har haft en mycket
snabb ekonomisk utveckling, har de flesta länder i Latinamerika och Afrika
upplevt kraftiga minskningar i sina inkomster, räknat per capita. För de
skuldkrisdrabbade länderna har import och investeringar varit otillräckliga
för att möjliggöra en ekonomisk tillväxt i takt med befolkningsökningen.
Särskilt i Afrika har de fattiga fått utstå svåra umbäranden under en lång följd
av år. Någon avgörande förändring till det bätte har inte skett under år 1987
och år 1988. Ändå finns det utsikter till att 1990-talet kan bli ett ljusare
årtionde för flertalet u-länder.
Regeringen påpekar att utvecklingsansträngningar för att nå framgång är
1988/89:UU18
17
2 Riksdagen 1988189. 9 sami. Nr 18
beroende av de politiska villkoren, såväl de inhemska som de som råder i det
internationella samfundet. Det gäller frågor som krig och fred, om utvecklingspolitiskt
arbete, om demokratisk samhällsutveckling och viljan att bygga
utvecklingen på de fattiga m.m.
Regeringen konstaterar att några svåra konflikter som drabbat u-länder
under senare tid synts gå mot en fredlig lösning. Avspänningen mellan öst
och väst öppnar också vägen för att ökade resurser skall kunna ägnas
utvecklingsfrågor. Förhoppningar finns om ett aktivare multilateralt samarbete.
På det ekonomiska området har insikten om det ömsesidiga beroendet
mellan u- och i-länder vunnit gehör, vilket förefaller kunna leda till framsteg
såväl när det gäller att underlätta handeln som att öka utvecklingsfinansieringen.
För de fattigaste länderna har flera betydande åtgärder för att lätta
skuldbördan överenskommits under 1987 och 1988.
Någon definitiv vändning i utvecklingen för de fattiga u-länderna har dock
ännu inte ägt rum. Det innebär fortsatta allvarliga sociala, miljömässiga och
politiska påfrestningar på länderna. Därmed rubbas förutsättningarna för
framtida utveckling. Att bekämpa detta hot har två dimensioner: dels krävs
ett ökat resursflöde till u-länderna, dels krävs ett mer gynnsamt politiskt
klimat för utveckling. Det internationella biståndet spelar här en viktig roll.
Ökade ansträngningar för att åstadkomma ett bättre utvecklingspolitiskt
samarbete mellan världens länder är nödvändiga inför det kommande
årtiondet.
Med ett bättre samarbetsklimat mellan världens länder och med en bättre
utvecklingspolitik i många u-länder finns förutsättningar för att de externa
resurserna för utveckling i u-länderna skall kunna öka. Viktigast för
u-länderna är större handelsinkomster, men ökad finansiering för utveckling
- inkluderande direktinvesteringar, kapitalflöden och bistånd - är likaledes
nödvändiga. Skuldkrisen är det tydliga uttrycket för bristerna i dessa
resursflöden. Åtgärder både i i- och u-länder krävs för att flödena åter skall
kunna öka och för att utvecklingen åter skall förbättra de fattigas levnadsvillkor.
Inte minst krävs ett ökat internationellt bistånd, anser regeringen.
Det internationella biståndet
År 1980 svarade biståndet för 29% av de totala kapitalöverföringarna till
u-länderna. I dag är motsvarande siffra 54%. Inte sedan 1950-talet har
biståndet haft en relativt sett större betydelse för kapitalflödet till uländerna.
Ändå föll dess volym under 1987 med drygt 6% jämfört med året
innan. OECD-länderna, som tillsammans svarar för över 80% av allt bistånd,
minskade sina utbetalningar med ca 1%, mätt i fasta priser och växelkurser.
Som andel av BNI låg dock OECD-ländernas bistånd kvar på nivån 0,35%.
Skillnaderna mellan olika givarländer är dock stora. År 1970 antogs i
samband med deklarationen om FNs andra utvecklingsårtionde
0,7-procentsmålet för det offentliga biståndet. Ännu i dag har endast fyra
länder - Norge, Nederländerna, Danmark och Sverige - nått upp till detta
mål. Goda utsikter finns att Finland kommer att sälla sig till denna krets inom
kort.
1988/89:UU18
18
Tabell 1. Biståndsutbetalningar 1987
1988/89: UU18
Biståndets Biståndets
andel av storlek
BNI (%i (mi 1j . USD]
| (1987) | (1986) | (1987) |
DAC totalt(1) | 0,35 | 0,35 | 41 531 |
Norge | 1,09 | 1, 17 | 890 |
Neder1änderna | 0,98 | 1,01 | 2 094 |
Danmark | 0,88 | 0,89 | 859 |
Sverige | 0,88 | 0,85 | 1 377 |
Frankrike | 0,51 | 0,48 | 4 489 |
Frankrike (2) | 0, 74 | 0,70 | 6 525 |
Finland | 0,50 | 0,45 | 433 |
Belgien | 0, 49 | 0,48 | 689 |
Canada | 0,47 | 0,48 | 1 885 |
Förb. rep. Tyskland | 0, 39 | 0, 43 | 4 391 |
Australien | 0, 33 | 0,47 | 627 |
Italien | 0,35 | 0,40 | 2 615 |
Japan | 0,31 | 0,29 | 7 454 |
Schweiz | 0,31 | 0,30 | 547 |
Storbritannien | 0, 28 | 0,31 | 1 865 |
Nya Zeeland | 0,26 | 0,30 | 87 |
Irland | 0,20 | 0,28 | 51 |
Förenta Staterna | 0,20 | 0,23 | 8 945 |
Österrike | 0, 17 | 0,21 | 196 |
Övriga OECD-lander | 0,06 | 0,09 | 230 |
Arabiska länder totalt(3) | 1,16 | 1, 72 | 3 284 |
Saudiarabien | 3,42 | 4, 67 | 2 906 |
Kuwait | 1,23 | 2,91 | 316 |
Övriga u-länder | — | — | 440 |
Sovjetunionen(4) | — | — | 4 321 |
Östeuropa(4) | — | — | 546 |
(1) DAC (Development Assistance Committee) är OECDs
biståndskommitté Medlemsländerna är de som anges i tabellen.
(2) Inklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier
utanför landets gränser |s. k DOM/TOM]. Detta belopp ingår även i
totalbeloppet.
13] Den tidigare kategorin OPEC-länder har ersatts av kategorin
Arabiska länder
(4] På grund av svårigheterna att beräkna Sovjetunionens och Östeuropas
BNI kan någon entydig biståndsandel inte anges. Andelen har tidigare av
DAC uppskattats till mellan 0,20 och 0,33%.
(Källa: OECD: s biståndskommitté DAC, 1988)
1. Anslagsutvecking, planeringsramar etc.
Propositionen (s. 78-80)
Enprocentsmålet för biståndet står fast. Regeringen föreslår att biståndsramen
för budgetåret 1989/90 fastställs till 11 660,9 milj. kr., vilket motsvarar
en procent av den beräknade bruttonationalinkomsten för kalenderåret
1989. Beloppet utgör en ökning med 1 310 milj. kr., i jämförelse med
innevarande budgetår. 19
Ökningen av ramen kommer främst att utnyttjas för anslagen C 1. Bidrag 1988/89:UU18
till internationella biståndsprogram, C 2. Utvecklingssamarbete genom
SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. De administrativa anslagen har
provats restriktivt. Huvudförslaget - i några fall modifierade - har tillämpats
för myndigheterna på biståndsområdet. Ökad verksamhetsvolym och nya
prioriterade områden har även motiverat vissa ökningar.
Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sammanfattande
tabell.
Tabell 2. Biståndsanslagen 1986/87-1989/90 (milj. kr.)
Anvisat
1986/87
C 1 Bidrag till internationella
biståndsprogram
C 2. Utvecklingssamarbete
genom SIDA
C 3. Andra biståndsprogram -
111
C 4. Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA)
C 5. Styrelsen för u-landsutbildning
i Sandö
(Sandö U-centrurai
C 6. Styrelsen för u-landsforskning
(SARECl
C 7. Nordiska afrikainstitutet
C
8 Beredningen för internationellt
teknisktekonomiskt
samarbete (BITSI
C 9. Information
1 303,3
(21
195,9
20,4
7.3
3,5
4,1
26,1
Biståndskostnader som finansieras
över andra huvudtitlar eller
anslag 179,9
TOTALT:
Anvisat
1987/88
Anvisat
1988/89
2 550,0 2 815,0 2 960,0
4 649,9 5 146,3 5 572,8
1 452,1
(31
201,8
21,1
9.4
3,8
4.5
27,2
1 364,2
212,9
21,2
10,3
3,8
5.6
28,6
189,7 171,5
8 940,0 9 870,9 10 350,9
Förslag
1989/90
3 433,5
6 090,0
1 647,3
222,0
21,8
11, 1
6,7
30,4
193,7
11 660,9
Förändring
1988/89—1898/90
473,5
517,2
283, 1
9.2
0,6
0,8
0.6
1,1
1.7
22.1
1 310,0
(11 Anslaget C 3. Andra biståndsprogram är ett nytt anslag fr. o. m
budgetåret 1988/89. Det innehåller delar av det tidigare anslaget C 8
Övriga u-landspolitiska insatser m m. samt medel för SAKEC:s
programverksamhet, tidigare redovisade under anslaget C 6.
Styrelsen för u-landsforskning (SARECl.
(21 Tekniskt samarbete (150 000 kr. ), ll-krediter (475 000 tkrl,
FN-stipendier (780 tkrl. Utredningar, m. m. (5 134 tkrl,
Betalningsbalansstöd 1400 000 tkrl, SWEDFUND (40 000 tkrl,
IMPOD (8 000 tkrl, Forskning (224 372 tkrl; sammanlagt 1 303 286 tkr.
(3| Tekniskt samarbete (147 000 tkr), U-krediter (530 000 tkrl,
FN-stipendier (820 tkr). Utredningar m. m. (4 134 tkrl,
Betalningsbalansstöd (460 000 tkr), SWEDFUND (40 000 tkrl,
IMPOD (11 499 tkrl, Gäststipendieprogram (3 000 tkr).
Forskning (255 611 058 kr.I; sammanlagt 1 452 064 tkr.
Utskottet
1988/89 :UU 18
Regeringens budgeförslag innebär för budgetåret 1989/90 att biståndsramen
blir 11 660,9 milj. kr. vilket motsvarande 1 % av beräknade BNI för
kalanderåret 1989.
Regeringen föreslår att ökningen främst skall läggas på multilateralt
bistånd och på anslaget Andra biståndsprogram (skuldlättnader m. m.) vilket
innebär att SIDAs andel av det totala utvecklingssamarbetet föreslås minska
ytterligare något.
Vänsterpartiet kommunisterna och folkpartiet föreslår båda att biståndet
skall öka utöver enprocentsmålet. I vpks partimotion U229 heter det att
biståndet bör ha nått 2 % av BNI år 1995. Samma mål ställs upp i
folkpartimotionen U202 dock utan att något datum för uppnåendet sätts.
Även miljöpartiet föreslår i motion U219 en successiv ökning och vill uppdra
åt en utredning av se över det svenska biståndets utveckling utöver
enprocentsmålet. (Frågan om en utredning behandlas i nästa avsnitt av
betänkandet.)
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i linje härmed en med nära 1 200
milj. kr. förhöjd biståndsram och folkpartiet en med 200 milj. kr. förhöjd
ram. Miljöpartiet föreslår i motion U533 att en miljard kr. skall användas för
bevarande av regnskogarna. Därmed höjs biståndsramen med detta belopp.
Centerpartiet har inga från propositionen avvikande yrkanden beträffande
storleken av nästa budgetårs biståndsram.
Moderata samlingspartiet noterar i sin motion U218 att de svenska
biståndsutbetalningarna genomsnittligt ligger väl under 1 % av BNI - år 1988
uppgick det till 0,88 % av BNI - samt att det för närvarande finns nära fem
miljarder kronor i reservationer under biståndsanslagen. Detta förhållande
leder (m) till att föreslå en biståndsram som bättre ansluter sig till Sveriges
faktiska biståndsverksamhet eller ett belopp på sammanlagt 10,661 milj. kr.,
motsvarande 0,9 % av BNI. I denna ram ingår 600 milj. kr. ur innevarande
års reservationer som enligt förslaget i motion U218 (m) bör disponeras för
att finansiera nästkommande budgetårs åtanganden under anslaget C 3.
Utskottet får med anledning av dessa motioner anföra följande. Det
svenska enprocentsmålet står fast. Det är inte formulrat som en övre gräns
vilket innebär att en famtida ökning av det svenska biståndets andel av BNI
inte skall uteslutas. Utskottet anser emellertid inte att det finns anledning att
nu uppställa nya kvantativa mål för biståndet. Den uppgift som nu står i
förgrunden är snarare att ge biståndet ett sådant innehåll att det svarar mot
särskilt de fattigaste u-ländernas alltmer bekymmersamma situation.
Utskottet avstyrker därför yrkande 1 i motion U202 (fp) och yrkande 2 i
motion U229 (vpk) som båda gäller ett nytt volymmål för biståndet.
Utskottet tar ställning till storleken av nästa budgetårs biståndsram sedan
de olika biståndsanslagen behandlats.
I motion U218 (m) riktas vidare invändningar mot de svenska biståndets
utbetalningsmål vilket anses leda till en felaktig inrikting av utvecklings
-
samarbetet, eftersom det blir angelägnare att åstadkomma en viss utbetalningstakt
än att få fram bra projekt.
Utskottet vill med anledning av detta yrkande erinra om att det inte finns
något svenskt utbetalningsmål. Det svenska biståndsmålet är ett anslagsmål.
Syftet är inte att åstadkomma en viss årlig utbetalning, vilket för övrigt visar
sig i uppkomsten av de i samma motion påtalade reservationerna. Det är
självklart önskvärt att de av riksdagen anvisade medlen i så stor utsträckning
som möjligt används det budgetår de anslås. Samtidigt är det ibland inte
möjligt att få fram bra projekt och program i den takt som nya medel anvisas.
Skälen härtill är många. Ett är att det svenska biståndet är ambitiöst så
tillvida som vi försökt undvika ett rent budgetstöd utan inriktat verksamheten
på långsiktiga projekt. Ett annat är att mottagarländernas mottagningskapacitet
särskilt under de senare årens kris ofta varit låg. Det måste i detta
läge bli fråga om en balans mellan önskemålet att undvika ökande
reservationer och kravet att använda biståndsresurserna för väl genomtänkta
insatser. Kvalitet i biståndet är lika viktigt som kvantitet.
Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 5 i motion U218 (m).
Eftersom behoven av bistånd är stora vill utskottet i detta sammanhang
understryka att det är nödvändigt att personalresurserna inom svensk
biståndsadministration såväl på det bilaterala som på det multilaterala
området är sådana att biståndet kan uppfylla de uttalade målen.
I motion U230 (c) föreslås att det multilaterala biståndets andel av
utvecklingssamarbetet skall öka.
I budgetförslaget står anslaget C1 för 29,4 % av biståndsramen vilket är en
liten ökning i förhållande till innevarande år (28,6 %). Om därtill läggs de
belopp som går till de multilaterala organen huvudsakligen från anslagsposten
för skuldlättnader stiger emellertid andelen till upp emot 35 %.
Som nämns på annan plats i betänkandet pågår en nordisk utredning om
FNs roll i biståndet. I utredningen ingår företrädare för två av riksdagspartierna.
Därtill föreslår utskottet senare i detta betänkande att regeringen gör
en samlad översyn av det multilaterala biståndet. I väntan på resultatet av
dessa utredningar anser utskottet det inte motiverat att föreslå någon
väsentlig förändring av det multilaterala biståndets andel av totalramen
utöver den av regeringen redan föreslagna ökningen.
Yrkande 12 i motion U230 (c) avstyrks därför.
2. Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet
Propositionen (s. 46-77)
I regeringsdeklarationen för år 1988/89 uttalar regeringen att Sverige skall
bidra till att vända tillbakagången i de fattiga länderna och lindra skuldkrisen.
Detta är enligt propositionen ett uttalande som anger viktiga prioriteringar
för det svenska biståndet under de närmaste åren.
1988/89:UU18
22
De afrikanska ländernas ekonomiska kris är inte överstånden. Den politik
för att återvinna ekonomisk balans och social utveckling som nu förs i många
fattiga länder behöver ett starkt stöd. En internationell insikt finns om att
särskilda insatser behövs i form av skuldlättnad och hjälp med löpande
import. Sverige bör enligt regeringen fortsätta att ta initiativ och medverka
till att skuldlättnadsåtgärderna blir tillräckliga liksom det övriga stödet för
strukturanpassning. Parallellt med att stödet för strukturanpassning fullföljs
bör de långsiktiga utvecklingsuppgifterna ges ökad uppmärksamhet.
Det svenska biståndet till Afrika söder om Sahara är mot denna bakgrund
ett av de områden som prioriteras i det svenska utvecklingssamarbetet.
Utvecklingssamarbete med Afrika
I budgetpropositionen för 1988/89 anmälde regeringen att ett arbete inom
utrikesdepartementet hade inletts i syfte att närmare analysera inriktningen
av biståndet till Afrika söder om Sahara inför 1990-talet. Analysarbetet har
tagit sin utgångspunkt i det faktum att en i många länder gynnsam ekonomisk
och social utveckling under 1960-talet och stora delar av 1970-talet vänts i sin
motsats under det senaste decenniet. Afrika söder om Sahara, som redan
förut varit den minst utvecklade u-landsregionen, har till följd av ogynnsamma
yttre omständigheter och felslagen ekonomisk politik drabbats av
ekonomisk tillbakagång. Samtidigt finns tecken på att denna utveckling nu
även manifesterar sig i en social tillbakagång som hotar tidigare gjorda
landvinningar. Detta utgör ett allvarligt hot mot grundvalen för den framtida
utvecklingen.
Regeringen konstaterar att stora insatser måste till för att vända utvecklingen
i Afrika under 1990-talet. De afrikanska länderna och givarsamfundet
har därvid ett ömsesidigt ansvar. Länderna måste föra en socialt, ekonomiskt
och ekologiskt bärkraftig utvecklingspolitik och givarna bidra med det
nödvändiga och kompletterande stödet.
De afrikanska länderna måste enligt regeringen öka den inhemska
resursmobiliseringen och utnyttja sina resurser effektivare. Därtill krävs att
resursflödet till Afrika söder om Sahara ökas genom en kombination av
skuldlättnad och ökat biståndsflöde.
Regeringen framhåller att utmaningen för Sveriges utvecklingssamarbete
med Afrika under 1990-talet är därvid att stödja en utvecklingsstrategi
inriktad på:
- utvecklingsbefrämjande ekonomisk politik för att skapa den nödvändiga
miljön för produktiva investeringar och effektiv produktion för att
åstadkomma ökad tillväxt och sysselsättning;
- bättre hushållning med naturresurserna för att dels klara livsmedelsförsörjningen,
dels bevara livsbetingelserna för framtiden;
- höjd social standard både som medel för att höja produktiv kapacitet och
som mål i sig;
- rehabilitering av infrastrukturen som en oundgänglig förutsättning för att
en tillväxtorienterad ekonomisk politik skall vara verkningsfull;
- institutionell kapacitetsförstärkning och kunskapsutveckling för att leda
arbetet med att åstadkomma en mer utvecklingsfrämjande miljö;
1988/89:UU18
23
- fortsatt stöd till kampen mot apartheid och för dess offer, dels genom
effektiva sanktioner mot Sydafrika, dels genom ekonomiskt stöd och
bistånd till frontstaterna. Ett Sydafrika fritt från apartheid kan spela en
positiv och dynamisk roll för hela regionens framtida ekonomiska
utveckling.
Andra områden inom utvecklingssamarbetet som nu är aktuella och som
prioriteras av regeringen är :
- bistånd mellan krig och fred
- miljö och utveckling
- kvinnor och utveckling
- demokrati och mänskliga rättigheter
- u-lands-och biståndsinformation
- folkrörelser och enskilda organisationers roll i biståndssamarbetet
- biståndets efektivitet, inriktning och myndighetsstruktur.
Nedan sammanfattas vad som anförs i propositionen rörande dessa
prioriterade områden inom utvecklingssamarbetet. För en fullständig redovisning
hänvisas till propositionen.
Bistånd mellan krig och fred
I tredje världen har under större delen av 1980-talet flera konflikter utspelat
sig. Afghanistan, Kampuchea och Angola/Namibia utgör exempel på sådana
regionala konflikter.
Under den senaste tiden har läget förändrats. Förbättrade relationer
mellan de båda supermakterna har bidragit till att skapa förnyat utrymme för
aktiva fredsinsatser från FN:s sida. Resultaten har bl.a. återspeglats i nya
öppningar och begynnande fredsprocesser i flera av konfliktområdena. FN:s
generalsekreterare har således kunnat spela en konstruktiv roll i ansträngningarna
att få till stånd den överenskommelse, som möjliggjort den
sovjetiska reträtten i Afghanistan, och de nu inledda fredsförhandlingarna
mellan Iran och Irak, i Västra Sahara och Angola/Namibia.
Det svenska biståndet utgår både direkt och indirekt till offren för de
konfliktsituationer som diskuteras i propositionen.
Bistånd och social uppbyggnad spelar, enligt propositionen, i sig ofta en
stabiliserande roll. Genom ett fortsatt generöst bistånd via FN och andra
internationella organ främjas ett långsiktigt samarbete grundat på ömsesidigt
intresse mellan världens länder. Det bilaterala biståndet spelar en liknande
positiv roll genom den starka inriktningen på att motverka dels konfliktframkallande
beroendeförhållanden, dels ekonomiska och sociala orättvisor.
Därutöver spelar enligt propositionen det svenska biståndet ofta en viktig
roll under det utdragna konfliktskedet. Via bl.a. de humanitära anslagen,
stöd genom enskilda organisationer, katastrofbistånd och riktat stöd till vissa
FN-organ, främst FN:s flyktingkommissarie UNHCR och FN:s barnfond
UNICEF, har Sverige ofta givit ett relativt omfattande bistånd till flyktingar
och offer för förtryck samt till stöd för befrielserörelser och demokratiska
krafter. Exempel härpå är enligt propositionen Afghanistan, Kampuchea,
Namibia och Centralamerika.
1988/89 :UU 18
24
Vidare berörs ofta Sverige och det svenska biståndet på ett mycket konkret
sätt i övergången från konfliktskedet till en mer aktiv fredsprocess. Sverige
har, enligt vad som sägs i propositionen, i många fall genom ett långvarigt
biståndsengagemang under konfliktskedet byggt upp värdefulla kontakter
och ett sådant förtroende hos några av parterna att en svensk uppföljande roll
i fredsprocessen förväntas och ter sig naturlig. Namibia är här det mest
uppenbara exemplet.
Även i enskilda u-länder, som inte är indragna i regionala eller internationella
konflikter, kan, enligt vad som sägs i propositionen, biståndet spela en
viktig roll i övergångsskeden från konflikter eller diktatoriska förhållanden
till fred och demokrati. I vissa fall kan dessa övergångsskeden bli utdragna
samtidigt som utgången ibland kan te sig osäker, något som bl.a. belyses av
utvecklingen i Filippinerna och Uganda. Det fortsatta förloppet i Chile efter
folkomröstningen i oktober 1988 kommer enligt propositionen förhoppningsvis
att visa sig bli ett inte alltför långt övergångsskede. Återupprättandet
av demokratin är dock ej säkrad ännu. Ett annat exempel utgörs, enligt
propositionen, av förhållandena i Etiopien. Humanitärt stöd, bistånd via
enskilda organisationer och andra biståndsinsatser kan här utnyttjas i en
målmedveten strävan att understödja demokratiska krafter och en utveckling
mot fredliga förhållanden.
I ljuset av den nu pågående utvecklingen, som skisserats ovan och som
innebär att konkreta fredsprocesser pågår eller planeras avseende bl.a.
Afghanistan, Kampuchea, Angola/Namibia och Centralamerika, finner
regeringen det angeläget att ytterligare förstärka den svenska beredskapen.
Regeringen föreslår att särskilt utrymme skapas inom anslagsposten Katastrofer,
stöd till återuppbyggnad m.m. under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete
genom SIDA, för finansiering av svenska biståndsinsatser i direkt
anslutning till pågående fredsprocesser. För budgetåret 1989/90 beräknas
medelsbehovet till 280 milj.kr. I flertalet fall torde enligt propositionen en
nära koppling till FN:s ansträngningar komma att bli aktuell. Ett centralt
syfte bör, enligt propositionen, vara att söka utnyttja det svenska biståndet
strategiskt i följande två bemärkelser: dels så att ökat bistånd från andra
givare kan främjas, dels så att biståndet bidrar till att stärka själva
fredsprocessen.
Miljö och utveckling
Vid förra årets riksmöte antogs ett nytt biståndsmål: biståndet skall främja en
framsynt hushållning med naturresurserna och omsorg om miljön. Miljömålet
kompletterar och förstärker de övriga fyra målen för det svenska
utvecklingssamarbetet: resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning,
ekonomisk och politisk självständighet och en demokratisk samhällsutveckling
i mottagarländerna. De biståndspolitiska målen utgör en helhet. Det
övergripande målet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå.
Miljömålet ställer, enligt propositionen, ökade och i viss mån nya krav på
biståndssamarbetet. Målet får tydliga operativa konsekvenser dels på urval
och inriktning av insatserna inom biståndet, dels på arbetsmetodik i skilda
avseenden. Målsättningen är också, enligt propositionen, att öka kapaciteten
1988/89 :UU 18
25
att lämna bistånd inom miljö- och naturresursområdet som en integrerad del i
biståndsverksamheten. Miljöhänsynen i biståndet bör vara ett naturligt
inslag i en dialog med u-länderna, sägs det i propositionen. Respekt för och
hänsyn till u-ländernas planer och prioriteringar är en förutsättning för ett
effektivt bistånd för en bärkraftig utveckling.
Sverige och de övriga nordiska länderna kommer, även fortsättningsvis,
att verka för att rekommendationerna från Brundtlandkommissionen konkretiseras
och genomförs.
Så länge resursbristen är allvarlig finns det, enligt propositionen, anledning
att befara att flera u-länder har svårt att ge miljöhänsynen tillräcklig vikt
i utvecklingsarbetet. U-länderna är i allmänhet väl medvetna om de ökade
miljöproblemen, men för många länder med utbredd fattigdom, tung
skuldbörda och svag ekonomi ter sig varje extra villkor eller förändringskrav
som framförs av givarsamfundet i samband med biståndsprojekt som
betungande. Regeringarna ställs inför ytterst svåra politiska avvägningar.
Vissa u-landsregeringar har därför rest invändningar mot vad man
uppfattar som ensidiga miljökrav och mot begreppet bärkraftig utveckling
och kallat detta för ”det gröna villkoret”. Det är enligt regeringen angeläget
att i de internationella diskussionerna peka på behovet av en koppling mellan
miljökraven och ett ökat internationellt bistånd. I denna fråga, där utvecklingen
i u-länderna har så uppenbara konsekvenser för hela världen, bör
betydande resurser kunna mobiliseras för resursöverföringar till u-länderna.
Miljöhoten demonstrerar tydligare än många andra frågor det ömsesidiga
beroendet mellan i-länder och u-länder.
På det bilaterala området har, enligt propositionen, SIDA under lång tid
verkat för ett ökat hänsynstagande till miljön i biståndet. I flertalet
programländer pågår miljöinriktade insatser. Som exempel kan nämnas
markvårdsinsatserna i Kenya och Etiopien samt skogsprogrammen i Indien.
Regeringen finner att förutsättningarna är goda för en vidareutveckling av
detta arbete. Många nya miljöinsatser planeras och nya områden för
samarbete med miljöanknytning identifieras. SIDA har utarbetat en handlingsplan
vari bl.a. följande delområden lyfts fram som särskilt prioriterade:
- Landspecifika analyser av miljöproblem, bl.a. genom miljöprofiler samt
miljö- och naturresursstrategier.
- Arbetsrutiner för beaktande av miljöhänsyn vid insatsberedning, bl.a.
genom s.k. miljökonsekvensbedömningar.
- Metoder för ekonomisk analys av miljöförändringar.
- Förstärkning av den svenska resursbasen, bl.a. uppbyggnad av kompetens
i Sverige med övergripande förmåga att analysera problem inom
områdena miljö och bistånd.
- Breddning av miljöinsatserna. Utöver en koncentration inom byskogsoch
markvårdsområdet behövs också åtgärder t.ex. för att bevara den
biologiska mångfalden, vattenresursplanering, marin miljövård och energiinsatser.
Även den moderna sektorns och städernas miljöproblem bör
beaktas. Industriell miljövård och utveckling och spridning av miljövänlig
teknik bör stödjas, liksom t.ex. förnyelsebara energikällor.
- Kanalerna för genomförande av insatser på miljöområdet bör vidgas.
SIDA nämner särskilt direkt stöd till svenska och inhemska enskilda
organisationers arbete med miljöfrågor.
1988/89:UU18
26
Regeringen ställer sig bakom de av SIDA föreslagna åtgärderna som ett
led i att genomföra miljömålet i biståndssamarbetet.
SIDA och styrelsen för u-landsforskning (SAREC) samarbetar bl.a. vid
utformningen av natur- och miljöinsatserna under anslagsposten Särskilda
program. Verksamheten kännetecknas bl.a. av försöks- och metodutveckling
på miljöområdet och gränsar därför till forskning.
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) har bl.a. tillsammans med
statens naturvårdsverk (SNV) tagit fram en studie om ersättningsvaror för
miljöfarliga produkter.
Miljömässiga hänsyn ingår systematiskt i BITS projektbedömning. Inom
ramen för det tekniska samarbetet ger BITS också stöd till kurser i
miljöstudier.
Folkrörelser och enskilda organisationer får bidrag från biståndsbudgeten
för miljöinriktat bistånd i u-länderna. Regeringen anser att enskilda organisationer
bör uppmuntras att ägna stort intresse åt miljöfrågor i sin verksamhet.
I internationella biståndsprogram verkar Sverige sedan länge för att
organisationerna i större utsträckning än hittills skall främja en bärkraftig
utveckling enligt det beslut som FN:s generalförsamling fattade i december
1987 om en uppföljning av Brundtlandkommissionens rekommendationer.
Sålunda, påpekas det i propositionen, har ett flertal av FN:s fackorgan
liksom Världsbanken fattat beslut om att revidera inriktning, program och
budget i syfte att främja en bärkraftig utveckling. FN:s utvecklingsprogram
(UNDP) har likaledes antagit ett långtgående beslut i samma riktning.
Den Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har antagit ett omfattande
program för att i sin medlemskrets av enskilda organisationer och
regeringar verka för att Brundtlandrapportens slutsatser får genomslag.
Sverige har, enligt propositionen, föreslagit en FN-konferens om miljö och
utveckling 1992. FNs generalförsamling uttalade sig hösten 1988 till förmån
för en sådan konferens. Ett omfattande förberedelsearbete kommer att
erfordras såväl internationellt som i de enskilda länderna.
Regeringen föreslår ökade anslag till de internationella organisationernas
biståndsverksamhet inom området miljö och utveckling. Regeringen föreslår
samtidigt ökade resurser till miljö- och naturresursområdet och har funnit det
motiverat att inrätta två särskilda budgetposter för ändamålet, den ena under
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Regeringen
föreslår att 125 milj.kr. avsätts för denna särskilda delpost, benämnd
Miljöinsatser. Den andra särskilda budgetposten föreslås under anslaget C 2.
Utvecklingssamarbete genom SIDA. Till denna anslagspost ”Särskilda
miljöinsatser” föreslår regeringen ett anslag på 125 milj.kr. De miljöinsatser
som för närvarande finansieras inom anslagsposten Särskilda program
föreslås föras över till den nya anslagsposten.
Arbetet med miljöfrågorna kommer enligt regeringen att intensifieras.
Regeringen understryker vikten av att mobilisera hela det internationella
samfundet till samarbete på detta svåra område. Det finns dessutom, enligt
regeringen, behov för ett vidgat samrådsförfarande och den avser därför att
ta initiativ till ett ökat erfarenhetsubyte med expertis inom området miljö och
utveckling.
1988/89:UU18
27
Kvinnor och utveckling
1988/89:UU18
Över två tredjedelar av alla kvinnor i u-länderna bor och arbetar på
landsbygden. De utgör merparten av världens matproducenter, men saknar
oftast besittningsrätt till marken de brukar. Kvinnors arbetsbörda är stor,
men produktiviteten är låg eftersom de oftast inte har tillgång till nödvändiga
resurser. De omläggningar som nu görs i jordbrukspolitiken i många u-länder
måste enligt regeringens mening beakta kvinnornas situation.
En strävan inom det svenska biståndet är enligt propositionen att kvinnor i
ökad utsträckning skall delta i utvecklingsprojekten, från planering och
utformning av biståndsinsatsen fram till den slutliga utvärderingen efter
avslutad insats.
Regeringen välkomnar att strategierna i SIDA:s handlingsprogram för
kvinnoinriktat bistånd nu genomförs och utgör plattformen för svenska
insatser på området. Handlingsprogrammets huvudlinje är att öka kvinnors
deltagande i de insatser och verksamheter som stöds genom de bilaterala
landprogrammen.
I vissa fall måste den landramsfinansierade verksamheten kompletteras
med särskilda insatser för kvinnor. SIDA kan därför lämna ett s.k. direktstöd
till kvinnoorganisationer i programländerna för svenskt bistånd. Sådan
verksamhet finns i huvuddelen av programländerna. För exempel på insatser
inom det landramsfinansierade biståndet som har speciell inriktning på
kvinnor och frågor som särskilt berör kvinnorna hänvisas till propositionen.
SIDA har avdelat särskild personal för administration av kvinnobistånd
vid biståndskontoren i programländerna. Sedan 1987 finns dessutom ett
svenskt regionalt kvinnokontor i Nairobi. Kvinnoenheten inom SIDA
administrerar medel för särskilda program. Medlen används bl.a. för att
stödja internationella organisationer som arbetar med mobilisering, informationsutbyte
och statistik. Främst används dock medlen för metodutveckling
i programländerna.
Vid FN:s tredje kvinnokonferens i Nairobi 1985 antogs enhälligt framåtblickande
strategier för åtgärder för att stärka kvinnans ställning fram till år
2000. Strategierna syftar bl.a. till likhet inför lagen och tillgång till resurser
för att möjliggöra kvinnors deltagande i det politiska, ekonomiska, sociala
och kulturella livet. En plan för hela FN-systemet om kvinnor och utveckling
har utarbetats för perioden 1990-1995. Sverige kommer, enligt propositionen,
att nära följa FN-organens sätt att genomföra planer och ge det stöd som
behövs. En viktig grund har enligt regeringen härigenom lagts för det
fortsatta arbetet på det internationella planet.
Regeringen ämnar även i fortsättningen verka för att frågan om kvinnor
och utveckling ges hög prioritet i det svenska biståndet.
Demokrati och mänskliga rättigheter
Biståndssamarbetet avseende demokratiutveckling bedrivs enligt propositionen
konkret, målinriktat och integrerat i anslutning till dels berörda
landprogram, dels insatser inom övriga delar av biståndsverksamheten.
Arbetet fortsätter att utgå ifrån de speciella förutsättningar som råder i varje
enskilt land med beaktande av skilda förhållanden avseende traditioner,
historia och ideologiska synsätt. Det är enligt propositionen vidare viktigt att
ha ett långsiktigt perspektiv och förståelse för biståndets oftast marginella
roll.
I förhållande till de enskilda länderna handlar det, enligt propositionen,
om att konkret och metodiskt få fram en kombination av biståndsinriktade
åtgärder som tillsammans med andra aktiviteter - t.ex. diskussion med
mottagarlandets myndigheter om fredliga förhandlingslösningar och nationell
försoning, personkontakter etc. - kan bidra till en utveckling i
demokratisk riktning.
Respekt för mänskliga rättigheter utgör ett självklart och centralt krav på
en rättsstat och samtidigt ett viktigt led i en demokratisk samhällsutveckling.
I ljuset härav och mot bakgrund av demokratimålets vikt i den svenska
biståndspolitiken har, enligt propositionen, frågor rörande de mänskliga
rättigheterna kommit att bli en allt viktigare del av den fortgående
diskussionen med samarbetsländerna inom det bilaterala biståndet.
Genom ambassaderna, FN och rapporter från oberoende organisationer
och institut följer utrikesdepartementet utvecklingen i fråga om respekten
för mänskliga rättigheter i mottagarländerna. Inom ramen för det bilaterala
utvecklingssamarbetet förblir, enligt propositionen, överläggningarna med
mottagarländernas regeringar och myndigheter, i samband med biståndsförhandlingar
och vid andra officiella kontakter, det viktigaste instrumentet i
ansträngningarna att värna om de mänskliga rättigheterna.
Att värna om de mänskliga rättigheterna är en ledstjärna för det arbete
som bedrivs med hjälp av anslagen för humanitärt bistånd till Latinamerika
och södra Afrika. Inom dessa anslag lämnas omfattande stöd till organisationer
som verkar för mänskliga rättigheter.
Regeringen har funnit det värdefullt att - som komplement till dialogen
och vid sidan av medelsramarna inom de bilaterala anslagen för programländer
och humanitärt bistånd - kunna utnyttja de särskilda medel som sedan
innevarande budgetår finns genom budgetposten för demokrati och mänskliga
rättigheter under anslagsposten Särskilda program m.m. Dessa resurser
används för ett antal punktinsatser som verksamt bidrar till att främja
respekten för mänskliga rättigheter.
Även på det multilaterala området finns stora möjligheter att genom
strategiska svenska biståndsinsatser främja respekten för de mänskliga
rättigheterna i utvecklingsländerna. Det gäller självfallet skyddet av flyktingar
genom stöd till FNs flyktingkommissarie (UNHCR) och FNs hjälporganisation
för Palestinaflyktingar (UNRWA). Sverige lämnar även bidrag till
FNs fond för tortyroffer. Även i arbetet med att utarbeta en särskild
FN-konvention om barns rättigheter har Sverige varit aktivt och pådrivande.
Sverige har även givit bidrag till FN:s kommissions för de mänskliga
rättigheterna frivilliga fond för praktiskt bistånd till de länder som behöver
och önskar hjälp med att bygga upp en politik, en lagstiftning och
institutioner som främjar respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige
är fr.o.m. 1989 medlem i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna.
1988/89:UU18
29
U-lands- och biståndsinformation
Ett viktigt kännemärke för det svenska biståndet är, enligt propositionen, att
många folkrörelser och organisationer aktivt ägnar sig åt biståndsarbete på
fältet och information och opinionsbildning i Sverige.
Ett annat kännemärke för u-lands- och biståndspolitiken är att förhållandevis
stora resurser av statliga budgetmedel har avsatts för informationsändamål.
Detta har, enligt propositionen, skett i syfte att sprida kunskap och
skapa förståelse för situationen i u-länderna och för de svenska biståndsinsatserna.
De grundläggande målen och principerna för den statligt finansierade
u-landsinformationen har kännetecknats av stor kontinuitet. Redan tidigt
slogs det fast att denna information skulle avse både situationen i u-länderna
och det svenska biståndet.
Riksdagen beslutar årligen hur anslaget till u-landsinformation skall
fördelas mellan SID A:s egen informationsverksamhet och den informationsverksamhet
som genomförs av folkrörelser och enskilda organisationer. Av
den del av informationsanslaget som går till enskilda organisationer ges ca
90% i form av s.k. generella bidrag till framför allt studieförbund och
löntagarorganisationer, medan den resterande delen ges till organisationer
som får bidrag efter ansökan. Den tredjedel av anslaget som SIDA
disponerar för sin egen informationsverksamhet skall enligt myndighetens
instruktion användas till att ”sprida information om utvecklingen i utvecklingsländerna
och det svenska utvecklingssamarbetet”.
I dag når SIDA, enligt propositionen, ut med sin informationsverksamhet
främst genom samarbete med massmedia, skolor, kulturarbetare, enskilda
organisationer och andra s.k. ”vidareinformatörer”.
Även andra biståndsmyndigheter som SAREC, BITS, SWEDFUND, och
IMPOD har tagit på sig ett växande ansvar för att sprida information om sin
verksamhet bland opinionsbildare och intresserad allmänhet.
Våra kunskaper om u-länderna och deras situation har ökat, men, enligt
vad som sägs i propositionen, präglas u-landsbilden också av att det i
massmedias bevakning av u-länder och biståndssamarbete finns en förkärlek
för de dramatiska händelserna i länderna. Naturkatastrofer i dessa länder
och misslyckanden i biståndssamarbetet får större massmediai bevakning än
den vardagliga process som utgörs av u-ländernas egna utvecklingsansträngningar
och det internationella utvecklingssamarbetet. Detta förhållande,
tillsammans med det faktum att de som berörs av biståndsverksamheten, dvs.
människorna i u-länderna, inte har en egen röst i svenska organisationer och
media, motiverar enligt propositionen särskilda insatser på informationsområdet
också i fortsättningen.
Mot bakgrund av frågeställningar av detta slag och i enlighet med
riksdagens uttalande har regeringen under 1988 låtit en särskild utredare
göra en översyn av det samlade statliga informationsutbudet på biståndsområdet
(SOU 1988:19). Under anslaget C 9. Information i propositionen
redovisas vissa av utredarens överväganden och förslag samt regeringens
ställningstaganden till dessa. Behovet av en redovisning till allmänheten av
resultaten inom det samlade svenska biståndet betonas. Det svenska folket
1988/89:UU18
30
bör enligt propositionen vidare i högre grad än vad som i dag är fallet få
information om vilka insatser som görs inom FN med bl.a. svenska
biståndsmedel.
Folkrörelser och enskilda organisationers roll i
biståndssamarbetet
De svenska folkrörelserna har spelat en stor roll i biståndets framväxt och
utveckling. Information och opinionsbildning är viktiga inslag i organisationernas
arbete men de har också en central roll som idégivare och påtryckare.
Under senare år har organisationerna dessutom kommit att spela en allt
viktigare roll i biståndet som helhet.
I början av 1980-talet gick ca 9% av SIDA:s utbetalningar till bistånd
genom folkrörelser och andra enskilda organisationer. Denna andel har vuxit
snabbt under senare år och uppgick budgetåret 1987/88 till mer än 20% av
utbetalningarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Mer än en miljard kronor av svenska biståndsmedel går härigenom via
svenska folkrörelser och enskilda organisationer till projekt och insatser i
u-länderna.
Den största delen av de statliga medlen som går genom folkrörelserna går
till organisationernas egna långsiktiga utvecklingsprojekt. Men organisationerna
har också kommit att förmedla en allt större del av katastrofbiståndet
och det humanitära biståndet. Uppdelningen pekar på den delvis dubbla roll
som organisationerna har, som genomförare av egna projekt men också som
kanal för delar av det statliga biståndet.
Folkrörelsernas och de enskilda organisationernas u-landsbistånd och den
del av det svenska utvecklingsbiståndet som handhas av statliga myndigheter
utgör enligt propositionen värdefulla komplement till varandra. Såväl det
statliga biståndet som folkrörelsernas arbete har enligt propositionen mycket
att vinna på ett utvecklat och gott samarbete. Hösten 1986 inrättade
regeringen därför ett särskilt folkrörelseråd för utbyte av erfarenheter mellan
regeringen och enskilda organisationer som är verksamma på biståndsområdet.
Folkrörelserådet har under de gångna två åren diskuterat flera centrala
frågor, och regeringen anser att erfarenheterna av rådets arbete är goda.
Sett i ett historiskt perspektiv har de enskilda organisationerna gjort stora
insatser inom områden som utbildning och hälsovård. Kyrkor och fackföreningsrörelsen
har här spelat centrala roller. Insatser görs dock även inom
många andra områden. Ett sådant är frågor kring demokrati och demokratiutveckling
i u-länderna. Folkrörelser, enskilda organisationer och kyrkor har
särskilda möjligheter att i biståndet främja en demokratisk samhällsutveckling.
Svenska folkrörelser och organisationer är i dag engagerade i vitt skilda
länder och verksamheter. För en presentation av vissa av dessa verksamheter
hänvisas till s. 71-72 i propositionen.
Regeringen anser att biståndet genom folkrörelser och enskilda organisationer
är bra. Omfattningen bör anpassas till organisationernas förmåga att
planera och genomföra meningsfulla insatser på ett effektivt sätt. I propositionen
föreslås en ökning av anslagsposten för stöd genom folkrörelsr och
andra enskilda organisationer.
1988/89: UU18
31
Biståndets effektivitet, inriktning och myndighetsstruktur 1988/89:UU18
Under avsnittet i propositionen på s. 72-77 kallat ”Ett bistånd präglat av
mångfald” redovisar regeringen det svenska utvecklingsbiståndets omfattning
och inriktning samt vilka kanaler och mottagare som används. Villkor
och former för biståndet redovisas även kortfattat.
Regeringen konstaterar att biståndet har nått en betydande omfattning.
Frågor om hur det skall kunna förmedlas på ett effektivt sätt genom olika
kanaler kommer alltmer i förgrunden. För att belysa biståndets effektivitet,
inriktning och myndighetsstruktur har analysarbete genom fyra projekt
bedrivits av utrikesdepartementet under det senaste året. Slutsatser från
projektet om bistånd till Afrika på 1990-talet redovisas i propositionen (se
ovan). Det nordiska analysarbetet om FN i utvecklingssamarbetet behandlas
mer ingående i samband med att förslagen om anslag till de internationella
biståndsprogrammen presenteras i propositionen. De två övriga projekten
har främst rört biståndet utanför programländerna och biståndsmyndigheternas
kapacitet och arbetssätt. Inom dessa båda projekt har en rad fallstudier
och mer översiktliga analyser genomförts i samverkan med företrädare för
biståndsorganen och annan expertis. En slutsats av analysarbetet är, enligt
propositionen, att en översyn bör göras av organisation och arbetsformer i
det bilaterala biståndet. Under 1987/88 mottog ett sextiotal u-länder (inkl.
de 17 programländerna) mer än 2 milj.kr. vardera i svenskt bistånd. Tre
icke-programländer - Kina, Algeriet och Uganda - mottog mer bistånd än de
två programländer som har lägst landram.
Tabell 3. Biståndet budgetåret 1987/88 till de tio största icke programländerna
LAND UTBETALNING TYP AV BISTÅND
1987/88
(milj kr ) 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Kina | 110,2 |
| X | X | X | XXX |
Algeriet | 95,5 | X | X | X | X | X X |
Uganda | 52,9 | X | X | X X |
|
|
Sudan | 41. 6 | X | X | X | X |
|
Pakistan | 40,5 | X | X | X | X X | X |
Arabrep Yemen | 37,9 |
| X | X | X | X |
Afghanistan» | 32,5 | X | X |
|
|
|
Cuba | 26, 7 |
| X |
| X X |
|
Costa Rica | 22,4 |
| X |
| X | X |
Tunisien | 21,3 |
| X | X X | X | X |
* Avser flyktingar och organisationer utanför Afghanistan
1. Katastrofbistånd
2. Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer
3. Särskilda program och regionala insatser
4 Livsmedelsbistånd
5. SAREC
6. Tekniskt samarbete genom BITS
7. U-krediter genom BITS
8 IMPOD
9. SWEDFUND
32
Kanaler och mottagare
En betydande del av biståndet till länder utanför programländerna ges, enligt
propositionen, genom enskilda organisationer och i form av katastrofbistånd
samt humanitärt bistånd. Riktlinjerna för dessa biståndsinsatser gör ingen
åtskillnad mellan programländer och andra länder.
Genom SIDA ges också under anslagsposterna för Regionala insatser och
Särskilda program bidrag till utvecklingsprojekt i andra länder än programländer.
Även här är det ofta insatsernas karaktär mer än landval som styr
verksamhetens inriktning. Inom anslagsposten Särskilda program har visst
företräde givits åt insatser i programländerna.
SAREC stöder bilateralt forskningssamarbete med några länder utanför
programlandskretsen. De främsta kanalerna på den statliga sidan för bistånd
till länder utanför programlandskretsen utgör BITS, SWEDFUND och
IMPOD. Den verksamhet som SWEDFUND och IMPOD bedriver riktar sig
både till programländer och andra u-länder. Detta gäller även för u-krediter
och de internationella kurserna genom BITS. Ett av riksdagen uttalat syfte
med BITS, IMPOD:s och SWEDFUND:s verksamheter har varit att
stimulera och utveckla Sveriges samarbete med andra u-länder än programländer.
Även samarbetet med programländerna skulle breddas. Organisationerna
har sin upprinnelse i det s.k. bredare samarbetet som efter beslut av
regering och riksdag blev en del av utvecklingssamarbetet i slutet av
1970-talet.
För en närmare beskrivning av BITS verksamhet hänvisas till propositionen.
Regeringen anser att Sverige bör fortsätta att söka samarbete inom
biståndet också med andra u-länder än programländerna och betonar att de
biståndspolitiska målen skall vara vägledande också för det bilaterala
biståndet utanför landramarna. I vissa fall kan ett av målen stå i förgrunden
men en strävan skall finnas att främja samtliga mål. Vad gäller planeringen
bör, enligt propositionen, åtaganden göras projektvis som nu. Projekten bör
ha god förankring i mottagarlandet och vara väl utformade och anpassade
från samhällsekonomiska utgångspunkter. Ett sådant innehåll i biståndet
kan utformas successivt i en dialog med berörda u-länder.
I propositionen konstateras att det finns överlappningar i den nuvarande
svenska organisationen för bilateralt bistånd. En genomlysning av de olika
arbetsmetoderna som vuxit fram behöver göras. Den utredning som
regeringen tillsatt har i uppdrag att överväga förslag om organisationsstrukturen
och även frågor om biståndsorganens roll i förhållandet till mottagarlandet
och resursbasen i första hand i det svenska samhället.
I propositionen framförs tankar om att utredningen bl.a. bör undersöka
om Sverige med sin tradition t.ex. kan bidra till utveckling av en anpassad
arbetsmarknadspolitik i något sådant land. Ett starkt intresse riktas från
olika länder mot Sverige för idéutbyte om hur en satsning på en effektiv
ekonomi skall kunna förenas med ett socialt ansvar. På motsvarande sätt kan
det från svensk sida finnas skäl att ha en beredskap för samarbete med olika
u-länder på miljöområdet. Ett bistånd av detta slag ställer särskilda krav på
biståndsförvaltningen att samverka med expertis i det svenska samhället.
1988/89:UU18
33
3 Riksdagen 1988189.9sami. Nr 18
Vid stöd till näringslivsutveckling och utbyggnad av infrastruktur ställs
delvis andra krav på biståndsförvaltningen. En kompetens måste enligt
propositionen finnas att granska insatsernas effektivitet såväl på projektnivå
och samhällsekonomiskt som utifrån de biståndspolitiska målen. Tyngdpunkten
ligger på granskning. I såväl genomförande som initiering spelar,
vid sidan av mottagarlandet, företag och andra utomstående institutioner en
stor roll. Beslut om bistånd till större infrastrukturprojekt i ett u-land föregås
som regel av en internationell anbudskonkurrens. För u-landet innebär detta
en fördel genom att utbyggnaden av viktiga samhällsinvesteringar kan ske på
ett kostnadseffektivt sätt. Vårt sätt att lämna bistånd till sådana projekt bör,
enligt propositionen, utformas så att samhällsekonomisk effektivitet i såväl
mottagarlandet som Sveriges främjas.
På motsvarande sätt är överväganden om långsiktig samhällekonomisk
effektivitet centrala i stöd för industri och annan näringslivsutveckling. Det
framhålls i propositionen att en särskild uppgift för utredningen är att
överväga lämpliga organisations- och arbetsformer för denna del av biståndet.
Erfrenheter, som vunnits i BITS verksamhet i u-kreditgivningen och
SIDAs finansiering av investeringsprojekt, liksom i SWEDFUNDs och
SIDAs industribistånd bör enligt propositionen utgöra utgångspunkter för
dessa överväganden.
I detta sammanhang bör även hänsyn tas till förslagen i översynen av
SWEDFUND (SOU 1988:4), exportfinansieringsutredningen (SOU
1988:42) samt den internationella utvecklingen på området, framhålls det i
propositionen.
Utskottet
Partimotioner på biståndsområdet har väckts av moderata samlingspartiet
(U218), folkpartiet (U202), centerpartiet (U230), vänsterpartiet kommunisterna
(U210, U214, U217, U226, U228, U229och U543 yrkandena 16 och 17)
och miljöpartiet (U219). I det följande sammanfattas partimotionernas
förslag och synpunkter på de allmänna riktlinjerna för utvecklingssamarbetet
varefter följer utskottets överväganden, område för område. Därefter
behandlas regeringens anslagsförslag och de motionsyrkanden som hänförts
till dem.
Biståndets roll och förutsättningar
Sammanfattning av motionerna
Flera av partimotionerna uppehåller sig vid de mångåriga erfarenheter vi nu
har av internationellt utvecklingssamarbete och pekar på besvikelser och
brister i biståndet. I folkpartiets motion U202 nämns bl.a. centralstyrd
planering, ineffektiva distributionssystem och en prispolitik som hämmar
jordbruksproduktionen som orsaker till att många u-länder, särskilt i Afrika,
trots omfattande bistånd sjunkit djupare in i fattigdom.
Liknande synpunkter återfinns i moderata samlingspartiets motion U218
som också gör bedömningen att det svenska biståndet alltför mycket inriktats
på utbetalningsvolymen och för litet på biståndets praktiska resultat.
1988/89:UU18
34
Tillväxtmålet bör ges ökad tyngd i biståndet, framhålls det i motion
U218(m). Tillväxt och demokrati ger förutsättningar för en fördelningspolitik
som gynnar de fattiga. Jordbruket och småföretagen är grunden för
ekonomin, heter det i motionen, som också understryker att de svenska
företagens kunnande bör tas i anspråk i högre grad än vad som nu sker.
Synpunkter av samma slag anförs i fp-motionen U202.
Även centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas partimotioner
(U230 och U229) pekar på de bristande resultaten av det internationella
biståndet och på den ökande klyftan.
Befolkningsutvecklingen beskrivs i flera partimotioner som en orsak till
den växande misären. Även miljöförstöringen och det därmed växande
behovet av effektivt bistånd är huvudtema i partimotionema, däribland
miljöpartiets (U219).
Det understryks i alla partimotionerna att biståndet endast kan spela en
begränsad roll för utvecklingen i u-länderna. Moderata samlingspartiet och
folkpartiet erinrar om att den allmänna ekonomiska situationen och uländernas
handelsvillkor är väl så betydelsefulla som bistånd och att det av
detta skäl är viktigt att u-länderna gör sina ekonomier mer marknadsinriktade.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet framhåller att bistånd inte kan
vara annat än hjälp till självhjälp. Vänsterpartiet kommunisterna betonar att
det behövs en långsiktig och övergripande u-landspolitik och ett gradvis
ökande bistånd. Ett nytt mått för utveckling (U5MR) bör införas, anser
(vpk). I centerpartiets motion nämns särskilt behovet av att inrikta biståndet
på de allra fattigaste grupperna och på människors basbehov. Ökad
kunskapsöverföring från i- till u-land omnämns även av centerpartiet, bl.a.
u-landsanpassad teknik.
Miljöpartiet vänder sig mot en överdriven betoning av tillväxtmålet och
anser i stället att ett sjätte biståndsmål bör införas, ett som tar sikte på ökad
självtillit och minskat beroende av omvärlden. Huvudinriktningen i det
svenska biståndet bygger, enligt miljöpartiet, på en felaktig syn på underutvecklingens
orsaker och utvecklingens möjligheter.
Utskottets överväganden
När biståndssamarbete i dagens mening inleddes var utgångspunkten att
framåtskridande kunde definieras ungefär som den utveckling den industrialiserade
världen genomgått under de senaste två decennierna. Detta var inte
bara givarländernas uppfattning utan också den förhärskande uppfattningen
bland de styrande i mottagarländerna. Det optimistiska målet var att
u-länderna skulle genomgå i stort sett den utveckling som ägt rum i
industriländerna, men på kortare tid eftersom förebilderna fanns och
misstagen inte skulle behöva upprepas.
Nu, 30 år senare, vet vi att hindren var fler och mer djupgående än vi från
början föreställde oss. Det har också blivit klart att bistånd endast är en av
många yttre faktorer som påverkar utvecklingen i u-världen. Priser på
import- och exportvaror och den allmänna ekonomiska konjunkturen i
världen är naturligtvis av minst lika stor betydelse. Till detta kommer
självfallet det som ibland har beskrivits som en broms för framåtskridande;
historia, traditioner och kultur.
1988/89:UU18
35
I debatten heter det ibland att den tekniska och ekonomiska utveckling
som ägt rum i västvärlden skett på den övriga världens och på vår egen
framtids bekostnad; att den är ett undantag som inte går att upprepa. Ett
bistånd som bygger på denna teori skulle ha ett annat innehåll än det som nu
är förhärskande. Det stora flertalet menar emellertid att verkligheten visat
att det långt ifrån är omöjligt att få till stånd en motsvarande utveckling i
u-länderna men att det då är nödvändigt att lära av de negativa erfarenheter
industriländerna gjort, särskilt på miljöområdet.
Det är inte utskottets uppgift att i detta betänkande pröva olika utvecklingsteorier.
Utskottet inskränker sig till att konstatera att både u-länders och
i-länders syn på utvecklingssamarbetets möjligheter och begränsningar
gradvis har förändrats genom åren. Fortfarande är emellertid utgångspunkten
för de flesta u-länders utvecklingsstrategier i grunden densamma,
nämligen att det är fråga om att åstadkomma en ekonomisk och social
utveckling som hämtar sina huvudsakliga förebilder från den industrialiserade
världen. Målet är att inlemma u-länderna i världsekonomin och göra dem
delaktiga i den internationella arbetsfördelningens och handelns fördelar.
Som påpekas i motion U218 (m) har handel och ekonomiskt samarbete för
många u-länder långt större betydelse än biståndet.
Utskottet kan inte dela den åsikt som går ut på att u-länderna har bäst nytta
av att så mycket som möjligt minska sitt beroende av den industrialiserade
världen. Den tiden är förbi då skilda världsdelar kunde utvecklas avskärmade
från varandra. Därtill kommer att det i detta sammanhang, lika lite som i
andra, är möjligt att betrakta u-länderna som en enhetlig grupp. Somliga är
redan på väg att inta en plats i den industrialiserade världen.
Samarbete och ömsesidig påverkan är grundförutsättningen för u-länders
och i-länders samexistens i dagens värld. Detta förhållande har inte så
mycket med förekomsten av bistånd att göra.
Huvudfrågan är enligt utskottets mening i vilken takt och på vilka villkor
u-länderna intar sin plats i världsekonomin. Utskottet delar åsikten att det i
första hand är angeläget för u-länderna att skapa sådana förhållanden på den
egna marknaden att beroendet av tillförsel utifrån av det som är grundläggande
för befolkningens försörjning och för den industriella utvecklingen blir så
litet som möjligt. Det finns anledning att här erinra om att det internationella
biståndet, vars uttalade syfte bl.a. är att öka de fattiga ländernas oberoende, i
praktiken ofta medfört ett ökat beroende.
Enligt utskottets mening finns det emellertid på längre sikt ingen annan
väg mot en hållbar utveckling än den som går ut på att med bistånd och på
annat sätt ge u-ländernas möjlighet att på likvärdiga villkor delta i internationell
handel och ekonomiskt samarbete över gränserna. En av förutsättningarna
härför är att i-länderna avvecklar de restriktioner på bl a textil- och
jordbruksområdet som är ett hinder för en ökad export från u-länderna.
Av samma skäl finns det anledning att välkomna ekonomisk tillväxt i
u-länderna. Det är inte tillväxten som är skadlig utan sättet på vilket den
åstadkoms och fördelningen av den. Projekt som ökar beroendet av
omvärlden eller förorsakar samhällskostnader i form av miljöförstöring eller
kulturell och social utarmning är inget bra bistånd även om det skulle ge en
kortsiktig ekonomisk utdelning.
1988/89:UU18
36
Utvecklingsländerna bör på allt sätt stödjas och uppmuntras att ta sociala
och ekologiska hänsyn i sin utveckling. En integration av u-länderna i
världsekonomin i huvudsak på i-ländernas villkor - som hittills varit det
vanliga - leder inte till en önskvärd utveckling. Inte heller är det självklart så
att en politik vars huvudsakliga mål är att maximera den ekonomiska
tillväxten på nationell nivå alltid är den mest gynnsamma för de verkligt
fattiga.
Biståndets betydelse är för många u-länder begränsat, för andra har det
utomordentligt stor vikt och står för större delen av utifrån tillförda resurser.
Som utskottet påpekade i förra årets betänkande finns det en grupp u-länder
som på grund av brist på förutsättningar och egna resurser knappast deltar i
den internationella handeln eller är beroende av exportpriserna på någon
enda vara. Denna grupp av de allra fattigaste u-länderna kommer för lång tid
framöver att ha behov av gåvobistånd för att klara sin överlevnad.
Därför bör det svenska biståndet koncentreras på de fattigaste länderna
och på insatser som har de bästa förutsättningarna att på lång sikt stärka
mottagarländernas självständighet och oberoende. I denna mening bör den
svenska biståndspolitiken vara inriktad på självtillit.
Om däremot självtillit innebär att biståndsinsatser som kan tänkas bidra
till exportinkomster inte bör förekomma, kan utskottet inte dela den
uppfattning som framförs i motionerna U219 och U225 från miljöpartiet.
Utskottet anser inte att det finns anledning att införa självtillit som ett
sjätte biståndsmål.
Yrkande 6 i motion U 219 (mp) avstyrks därför.
Med vad ovan anförts om biståndets roll, förutsättningar och mål torde
yrkande 1 i motion U218 (m), yrkande 2 i motion U225 (mp) och yrkande 2 i
motion U230(c) anses besvarade.
Miljö och markvård
Sammanfattning av motionerna
Miljöfrågorna är även i år centrala inslag i partimotionerna. Flera motioner
välkomnar att regeringen genom en särskild anslagspost för miljöbistånd ger
betoning åt det nya miljömålet för biståndet. I centerpartiets motion
framhålls att miljön är ett övergripande biståndsmål. Samma tankegångar
framförs i miljöpartiets och folkpartiets motioner. Regnskogarnas stora
betydelse för jordens klimat framhålls bl.a. i moderata samlingspartiets och
miljöpartiets motioner. Moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet vill öka anslagen till miljövården
jämfört med regeringens förslag.
Moderata samlingspartiet anser att en internationell miljökonferens om
förbränning av fossila bränslen bör arrangeras. Konkreta projekt bör enligt
(m) utarbetas för att dämpa den negativa utvecklingen på miljöområdet i
u-länderna.
1988/89:UU18
37
Centerpartiet föreslår att SIDAs kapacitet att handlägga miljöprojekt
förstärks. I sin partimotion föreslår (c) också att Sverige bör ta initiativ till att
förverkliga FNs förslag om en global energistrategi med sikte på de förnybara
energikällorna. Sverige måste enligt (c) se till att miljöfrågorna ges en
betydelsefull roll i världsbankens verksamhet. Det är enligt (c) viktigt att
miljökonsekvensbeskrivningar görs av svenska biståndsprojekt. Obligatoriska
miljökonsekvensanalyser i biståndet och ökad betoning av markvård i
multilaterala organ krävs i folkpartiets biståndsmotion U202 samt i en
särskild miljömotion [U209 (fp)]. Därtill kräver folkpartiet en förbättrad
svensk samordning i internationella organ avseende miljö, markvård och
energi.
I miljöpartiets partimotion U219 framhålls att miljömålet måste lyftas
fram kraftigt och att miljökonsekvensanalyser skall göras innan beslut om
biståndsprojekt fattas. Ökad självtillit, självförsörjning, ekologisk balans
och minskad betoning av tillväxmålet är nyckelord i miljöpartiets partimotion.
I flera motioner krävs insatser för bevarande av den tropiska regnskogen.
Utskottets överväganden
Det nya biståndsmål som riksdagen antog vid sitt förra möte; en framsynt
hushållning med naturresurserna och omsorg om miljön, ställer ökade och i
viss mån nya krav på biståndssamarbetet. Utskottet välkomnar regeringens
målsättning att öka kapaciteten att lämna bistånd inom miljö- och naturresursområdet
och att biståndet ses som en integrerad del i biståndsverksamheten.
Det är också viktigt som framhålls i propositionen att miljöhänsynen i
biståndet är ett naturligt inslag i en dialog med u-länderna. Regeringens
ambition att intensifiera arbetet med miljöfrågor såväl bilateralt som genom
det internationella samfundet välkomnas även av utskottet. De två särskilda
budgetposter under anslagen C 1 och C 2 som regeringen föreslår inrätta för
särskilda miljöinsatser torde enligt utskottets uppfattning vara väl ägnade för
att kanalisera svenskt miljöbistånd som komplement till övrigt svenskt
utvecklingsbistånd. Syftet med de två anslagsposterna skall vara att förstärka
och intensifiera bilaterala och regionala miljöprogram. Anslagen bör även
användas till att stärka kompetensen hos internationella organisationer att
integrera miljöhänsynen i verksamheten. Det sistnämnda är enligt utskottets
uppfattning mycket viktigt. Miljöhänsynen måste på helt annat sätt än
tidigare integreras i utvecklingssamarbetet för att verkligen kunna främja en
bärkraftig utveckling. Miljöhänsynen kan aldrig ses som en sektor av
biståndet utan tvärtom som en tvärsektoriell dimension av detta.
Behovet av skyndsamma åtgärder för att hindra markförstöring och
skogsskövling står klart för envar. Fattigdomen i u-länderna är, som det
påpekas i propositionen och i motionerna, både en viktig orsak till och ett
resultat av utarmningen av naturresurserna. Utöver den rent fattigdomsrelaterade
skövlingen hotar ekonomiska internationella intressenters överexploatering
av t.ex. tropisk regnskog såväl klimatet som den ekologiska
balansen.
Det finns enligt utskottets uppfattning en bred politisk enighet om behovet
av aktiva svenska insatser för att intensifiera arbetet på miljöområdet.
1988/89:UU18
38
Arbetet bör inriktas på hjälp till självhjälp och på att mobilisera hela det
internationella samfundet i arbetet. Enligt vad som framförs i propositionen
är respekten för och hänsynen till u-ländernas planer och prioriteringar en
förutsättning för ett effektivt bistånd.
Som utskottet i tidigare betänkanden konstaterat blir behovet av en
gemensam strategi och en bättre samordning mellan de olika givarorganen
och de internationella organisationerna allt större. För att detta mål skall
kunna uppnås krävs naturligtvis, som framförs i motion U202 (fp), en
samordning av det svenska agerandet vad gäller miljö, markvård och energi i
olika FN-organ. Enligt vad utskottet förstår är den svenska samordningen väl
fungerande. Även det nordiska samarbetet på miljöområdet fungerar väl.
Ett exempel på nordisk samordning som framförs i propositionen har varit
nordiskt agerande i Världsbankens och de regionala bankernas styrelser som
bidragit till en ökad integration av miljöhänsyn i verksamheten och en
förstärkt miljökapacitet inom sekretariaten. Miljöfrågorna har också drivits
av de nordiska länderna i FNs generalförsamling, i ECOSOC, i olika
FN-organ, inom OECD/DAC m.fl. organ och fora. Utskottet understryker
behovet av fortsatt aktivt svenskt agerande för att uppnå att miljöhänsyn och
kravet på en bärkraftig utveckling genomsyrar hela den internationella
biståndsverksamheten. Det är också viktigt att den väl fungerande samordningen
på hemmaplan upprätthålls.
Vad gäller det bilaterala biståndet har SIDA utarbetat en handlingsplan
där ett antal delområden lyfts fram som särskilt prioriterade. Häri ingår bl.a.
miljökonsekvensbedömningar vid biståndsinsatser, landspecifika analyser
av miljöproblem , uppbyggnad av miljökompetensen i Sverige, metoder för
ekonomisk analys av miljöförändringar, samt en förstärkt organisation inom
SIDA självt. Inom SARECs forskningsområde har miljöfrågorna blivit
prioriterade, och nationell forsknings- och utbildningskompetens skall
byggas upp under de kommande åren.
Ett nytt anslag har, som nämnts ovan, inrättats för att kanalisera det
intensifierade stöd till bilaterala och regionala miljö- och naturresursprogram
som planeras. Utskottet får anledning återkomma till anslaget under
behandlingen av anslagspost C 2.
Med det ovan anförda anser utskottet att ifrågavarande del av yrkande 9 i
motion U218 (m), yrkandena 3 och 4 i motion U209 (fp) samt yrkande 5 i
motion U230 (c) får anses besvarade.
Det svenska miljömålet och de svenska miljöinsatser som görs internationellt
omfattar alla aspekter på miljövård. Denna helhetssyn måste enligt utskottets
uppfattning med nödvändighet tas för att kunna uppnå en bärkraftig
utveckling. Begreppet ”bärkraftig utveckling ” definieras i den s.k. Brundtland-
rapporten som publicerades på uppdrag av FN år 1987. Enligt denna
rapport måste en ny ekonomisk utveckling införas, en utveckling som
tillfredsställer dagens behov utan att förstöra möjligheterna för framtida
generationer att tillfredsställa sina. En sådan utveckling kan bara uppnås om
miljöförstöring och överutnyttjande av naturtillgångar hejdas.
Exempel på miljöförstöring och överutnyttjande av vår jords resurser är
1988/89:
skövlingen av den tropiska regnskogen, ökenutbredningen, nedsmutsningen
av havet och, som en följd, hotet mot den biologiska mångfalden och de
genetiska resurserna vilket bl.a. tar sig uttryck i utrotning av djur-och
växtarter. Åtgärder för att motverka miljöförstörelsen tas upp i ett antal
motioner från samtliga partier. Behovet av naturvård betonas, liksom
återställandet av naturresurser.
Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i motionerna avseende
hotet mot den ekologiska balansen genom bl. a. ökenutbredning och
skogsskövling. Därtill kommer hotet mot kusterna och den marina miljön
som är en ytterst påtaglig realitet även i Sverige.
I den nya handlingsplan som SIDA utarbetat ingår enligt vad utskottet
erfar naturvårdande åtgärder, bl.a. förstärkta insatser för att bevara den
biologiska mångfalden, vattenresursplanering och marin miljövård. Inom
SAREC pågår ett femårigt forskningsprogram om skog och miljö i u-länder.
Det planeras även insatser på det marina området. Pågående SID A-insatser
omfattar, inom ramen för naturvårdsåtgärderna, exempelvis stöd till naturreservat
i Costa Rica, markvård i Sahel samt naturresursförvaltning i
samarbete med Internationella naturvårdsunionen (IUCN). I samarbete
med Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har SIDA utarbetat ett
utbildningprogram om marin miljövård.
På miljöområdet spelar enskilda organisationer en betydelsefull roll. Den
svenska naturskyddsföreningen utvidgar enligt vad utskottet inhämtat sitt
arbete med u-landsfrågor. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) erhåller
sedan flera år svenskt stöd för sina insatser, bl.a. utarbetande av
naturresursstrategier, Sahel-program och ett särskilt program för tropiska
skogar. Röda korset, Lutherhjälpen m.fl. organisationer är sedan länge
engagerade i olika miljöprogram, bl.a. markvård och skogsplantering. Enligt
SIDAs handlingsplan bör kanalerna för genomförande av insatser på
miljöområdet vidgas. SIDA nämner särskilt direkt stöd till enskilda organisationer
såväl i Sverige som i mottagarländerna. Utskottet stöder detta
samarbete.
Härmed får yrkandena 20 och 21 i motion U202 (fp), ifrågavarande del av
yrkande 1 samt yrkande 2 i motion U209 (fp) anses besvarade.
Motion U225 (mp) tar upp behovet av lokalt anpassade, småskaliga
projekt för att hindra ökenspridning. Även centerpartiet är i sin partimotion
U230 (c) inne på behovet av småskaliga projekt för att stoppa ökenspridning,
jorderosion och överbearbetning.
Utskottet instämmer i vad som framförs i motionerna om att den pågående
ökenutbredningen är ytterst allvarlig och måste motverkas. Sverige stöder
såväl multi- som bilateralt olika initiativ till åtgärder mot ökenutbredning.
Sedan år 1982 är Sverige engagerat i stöd till Sahel-länderna på detta område.
Projekten omfattar byskogsbruk, skydd och förbättring av betesmarker,
utvecklande av billiga och effektiva spisar samt trädplantering. Enligt
utskottets uppfattning har Sahel-projekten just den inriktning på lokal
1988/89:UU18
40
aktivering och förankring som efterlyses i motion U225 (mp). En förstärkning
av det svenska Sahel-stödet planeras dessutom.
Yrkande 1 i motion U225 (mp) får härmed anses besvarat.
Hotet mot de tropiska regnskogarna och behovet av ekologiskt godtagbara
metoder för skogsbruk i regnskog tas upp i motionerna U209 (fp), U211
(vpk), U220 (m), U236 (mp) och U237 (s).
Skövlingen av de tropiska regnskogarna är enligt utskottets uppfattning ett
av de allvarligaste och mest akuta miljöproblem som världssamfundet i dag
ställs inför. De problem och skador som skövlingen av regnskogarna för med
sig är lokala, regionala och globala. Lokalt innebär uthuggning av skogen
bl.a. erosion. Det näringsfattiga tunna jordlagret kan svårligen användas för
annat bruk. Regionalt får uthuggningen av regnskogarna effekter på
nederbördsfördelningen genom att skogen inte längre kan förhindra erosion
och igenslamning av flodbäddar etc. Kalavverkningar i Indien och Nepal
torde, som framförs i motion U220 (m), ha bidragit till förra årets stora
översvämning i Bangladesh. Globalt påverkar skövlingen av tropiska skogar
koldioxidtillförseln till atmosfären vilket leder till den s.k. växthuseffekten.
Ett ytterligare globalt skäl till att bevara de tropiska regnskogarna är den
genetiska mångfalden. Som framförs i Brundtlandrapporten täcker de
tropiska skogarna endast 6% av jordens landyta men är hemvist för mer än
hälften av alla jordens djur och växtarter. Deras bevarande är av avgörande
ekonomisk betydelse som bl.a. framförs i motion U209 (fp).
Utskottet får med anledning av motionerna konstatera att Sverige stöder
en rad internationella initiativ som utgör viktiga hörnstenar i utformningen
av en global strategi för att få slut på skövlingen av regnskogar. Genom SIDA
stöds den aktionsplan för de tropiska regnskogarna (Tropical Forestry
Action Plan, TFAP) som utarbetats av UNDP, FAO, Världsbanken och det
fristående World Resources Institute. Syftet med aktionsplanen är att hjälpa
u-länderna att utarbeta nationella strategier för en långsiktig och hållbar
utveckling av skogsresurser. SIDA har dessutom deltagit i genomförandet av
TFAP-strategier i några av programländerna, bl.a. Tanzania. Även med
Laos har samarbete inletts. TFAP utför enligt utskottets uppfattning ett
värdefullt arbete som bör fortsätta.
Sverige bidrar med drygt 41 milj.kr. till Internationella naturvårdsunionens
verksamhet. Härav går ca 3 milj.kr. till unionens tropiska skogsprogram.
Detta program syftar till att förbättra kunskaperna i u-länderna om
tropiska skogar, demonstrera hur tropiska skogar kan utnyttjas utan att
utarmas, och hur genetiska resurser kan bevaras genom konkreta skyddsåtgärder.
Skövlingen av tropiska skogar har många orsaker. En är den rent
fattigdomsrelaterade skövlingen där fattiga människor eller fattiga länder
tvingas ägna sig åt rovdrift och förstöring av naturresurser för att klara sin
överlevnad. Exempel på denna skovling finns i Mozambique och El
Salvador. En annan orsak är rent kommersiell; transnationella företags
avverkning av tropisk regnskog i vinstsyfte. Utskottet får under anslaget för
1988/89:UU18
41
bidrag till internationella biståndsprogram C 1 anledning återkomma till det
s.k. Amazonasprojektet som tas upp i motion U211 (vpk). Projektet gäller
utbyggnad av Brasiliens elkraft och skall eventuellt få finansiering från
Världsbanken.
Utskottet får i detta sammanhang konstatera att huvudansvaret när det
gäller utnyttjandet av naturresurser i första hand självfallet ligger på enskilda
suveräna länder. Multilaterala institutioner och biståndssamarbete kan dock
ha en mycket viktig roll när det gäller normativa frågor och finansiellt stöd för
studier och investeringar. Det är i det sammanhanget mycket viktigt att hålla
i minnet också det ekonomiska ansvar som åligger hela det internationella
samfundet. Som det sägs i Brundtlandrapporten finns det ofta en konflikt
mellan det enskilda landets kortsiktiga ekonomiska intressen och världssamfundets
långsiktiga intresse av en bärkraftig utveckling och möjliga ekonomiska
vinster, bl.a. från de genetiska resurserna.
Ett viktigt led i ansträngningarna att bevara jordens tropiska skogar är att
utveckla ekologiskt godtagbara skogsbrukssystem och uthållig produktion av
tropiskt timmer. Den Internationella tropiska timmerorganisationen (ITTO)
har som uppgift att kanalisera medel till projektverksamhet rörande
forskning och utveckling av skogsteknik, skogshushållning och återplantering,
ökad vidareförädling inom producerande u-länder samt förbättrad
marknadskännedom. Sverige stöder ITTO.
SIDA ger enligt vad utskottet erfar stöd till byskogsbruk i flera av
programländerna. Verksamheten har visat sig mycket framgångsrik.
Det är enligt utskottets uppfattning av största betydelse för det globala
klimatet samt skyddet av den biologiska mångfalden och de genetiska
resurserna att snabba och effektiva åtgärder vidtas för att förhindra
ytterligare skovling av tropiska skogar. Ytterligare ansträngningar måste
göras för att få till stånd internationellt stödda åtgärder mot exploatering och
skovling.
Utskottet utgår ifrån att regeringen på alla sätt fortsätter sitt arbete
bilateralt och via internationella organ och enskilda organisationer med att
motverka det hot mot klimatet och den globala ekologiska balansen som bl.a.
skovling av tropiska regnskogar, ökenutbredning och havsnedsmutsning
utgör. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att tillräckliga ekonomiska
resurser ställs till förfogande bl.a. vad avser skyddet av tropiska skogar.
Härmed får ifrågavarande del i yrkande 1 i motion U209 (fp), yrkande 1 i
motion U211, samt motionerna U220, U236 och U237 anses besvarade.
Energi
I centerpartiets motion U230 samt i motion U206 (c) krävs att Sverige
efterlever den resolution som den 43:e generalförsamlingen antog hösten
1988 om främjandet av nya och förnybara energikällor. I resolutionen ställer
sig generalförsamlingen bl.a. bakom det handlingsprogram som antogs i
Nairobi 1981 avseende en övergång till användandet av nya och förnybara
energikällor. I motion U230 yrkas också att Sverige genom bl.a. biståndsinsatser
skall bidra till en global energistrategi. Även i motion U202 (fp) tas
behovet upp av att kartlägga och utveckla nya och förnybara energikällor.
1988/89:UU18
42
Utskottet får konstatera att den ifrågavarande resolutionen 43/192 antogs
utan omröstning. I resolutionen inbjuds FNs medlemsländer att rapportera
till komittén för nya och förnybara energikällor om det tekniska arbete på
området som pågår i resp. land. Medlemsländerna inbjuds också att anordna
teknisk-vetenskapliga möten för att studera frågeställningarna. Utskottet
har inhämtat att regeringen har för avsikt inkomma med rapport.
Enligt vad utskottet erfar finns även tankar på att erbjuda svenskt
värdskap för ett globalt FN-seminarium under 1989 inom området nya och
förnybara energikällor.
Från svensk sida har framförts att det är viktigt att handlingsprogrammet
genomförs och att finansiella resurser mobiliseras för detta ändamål. Det har
även framförts att det fortsatta FN-arbetet på området måste göras mer
konkret och att ökade ansträngningar krävs för att utveckla projekt och
program för nya och förnybara energikällor. Det har från svensk sida pekats
på att det för u-länderna är viktigt att tillgodose landsbygdens energibehov
inom ramen för integrerade program för landsbygdsutveckling. Brännvedskrisen
måste här enligt svenskt förmenande hamna i förgrunden.
Som utskottet i tidigare betänkande konstaterat har Sverige sedan länge
inom ramen för FN samt i andra internationella sammanhang arbetat för att
energifrågor - särskilt nya och förnybara energikällor - får en framträdande
plats. Arbetet sker i medvetande om behovet av ett samordnat svenskt
agerande internationellt vad gäller miljö, markvård och energi.
Utskottet får beklaga att det hittills inte varit möjligt att skapa ett effektivt
och övergripande energiforum inom FN. Sverige har föreslagit i ECOSOC
att nuvarande, dåligt fungerande kommittéer, Naturresurskommittén och
Kommittén för nya och förnybara energikällor, skall läggas ned och ett nytt
tyngre energiorgan med representation på hög nivå skapas. Det har varit
regeringens tanke att ett sådant organ skulle tjäna som forum för viktiga
överläggningar om energifrågor och att arbetet med nya och förnybara
energikällor inom dess ram skulle stärkas.
Utskottet utgår ifrån att svenska ansträngningar fortsätter med syfte att få
till stånd en kraftfull och samordnad behandling inom FN-systemet av
frågorna rörande nya och förnybara energikällor.
Frågan torde också komma upp under året i och med att FN skall diskutera
uppföljningen av Brundtland-rapporten med dess energirekommendationer.
Inom ramen för det nordiska FN-projektet färdigställs en studie om hur
FN-systemet bäst kan främja dessa rekommendationer. Det är utskottets
förhoppning att en sådan studie kan motverka den hittills styvmoderliga
behandling som energifrågorna fått inom FN-systemet.
Flärmed får motion U206 (c) och yrkande 8 i motion U230 anses besvarade.
Vad gäller förslaget i motion U218 (m) om en internationell miljökonferens
om förbränning av fossila bränslen får utskottet anföra följande: Ett intensivt
globalt arbete pågår rörande klimatförändringarna. Koldioxiden från fossila
bränslen är bara en av flera s.k. växthusgaser som kan komma att höja
jordens medeltemperatur. En annan källa är, enligt vad som framgår ovan,
skövlingen av tropiska skogar.
1988/89:UU18
43
En mellanstatlig expertgrupp inom ramen för UNEP och WMO håller för
närvarande på att förbereda strategier för att komma till rätta med
problemet. Arbetet kan enligt vad utskottet erfår komma att lägga grunden
för en internationell konvention om skydd av klimatet. Därtill kommer en
rad stora konferenser under de närmaste åren att ta upp frågorna. Hit hör
självfallet FNs kommande konferens om miljö och utveckling år 1992. Enligt
utskottets uppfattning och mot bakgrund av vad som ovan sägs finns det inte
nu anledning att anordna ytterligare konferenser.
Ifrågavarande del av yrkande 9 i motion U218 torde därför få anses besvarat.
Demokrati och mänskliga rättigheter
Sammanfattning av motionerna
Ämnet demokrati och mänskliga rättigheter upptar en stor plats i flera av
partimotionerna. Moderata samlingspartiet och centerpartiet föreslår en
särskild anslagspost för ändamålet.
I motion U202 (fp) heter det bl.a. att det fortfarande finns en tendens att
bagatellisera demokratimålet och betrakta det som en överflödsvara fattiga
länder inte har råd med. Motionärerna motsätter sig denna inställning och
anser att stödet till uppbyggande av en demokratisk infrastruktur bör få
väsentligt ökat utrymme i det svenska utvecklingssamarbetet. En höjning av
demokratianslaget under Särskilda program föreslås. Som exempel på
biståndsinsatser med detta syfte nämns stöd till valförberedelser, stöd till
massmedier, stöd till uppbyggande av en fri rättskipning och demokratiska
institutioner och stöd till folkrörelser och politiska partier, lämpligen
förmedlat via ideella organisationer i Sverige. Folkpartiet återkommer
därmed till sitt tidigare framförda förslag om bistånd till politiska partier i
andra länder via stiftelser i Sverige.
De demokratiska värdena bör hävdas i dialogen med mottagarländerna,
och valet av nya mottagarländer bör påverkas av möjligheterna vi har att med
bistånd kunna bidra till en demokratisk samhällsutveckling, anser folkpartiet.
Även i moderata samlingspartiets partimotion U218 läggs stor vikt vid
demokratimålet. Det konstateras att endast ett par av de svenska mottagarländerna
utvecklats i demokratisk riktning och att det svenska biståndet
måste ges en markerad demokratiprofil. Motionärerna lämnar liksom
folkpartiet ett flertal exempel på biståndsinsatser som kan bidra till en
demokratisk utveckling, nämligen stöd till demokratiska institutioner, fria
fackföreningar, kooperativ, näringslivsorganisationer, stöd till enskilda
svenska organisationers biståndsverksamhet, uppmuntran åt enskilda företagsamhet,
rättshjälp och flyktingar m.m. Projekten bör enligt (m) vara
konkreta och väl avgränsade. Liknande synpunkter anförs i centerpartiets
partimotion.
SIDA bör av regeringen ges i uppdrag att utarbeta en strategi för hur
Sverige skall stödja en demokratisk utveckling i samarbetsländerna. Bistån
-
1988/89:UU18
44
det till södra Afrika och inte minst Namibia bör ta sikte på en demokratisk
utveckling av hela regionen och främja nationell försoning.
Motionärerna föreslår också att ett fristående institut för främjande av
mänskliga rättigheter inrättas, vars uppgift bl.a. skulle vara att studera
utvecklingen av mänskliga fri- och rättigheter i våra samarbetsländer.
Institutets iakttagelser skulle redovisas i årliga rapporter. Även i folkpartiets
motion föreslås årliga redovisningar av situationen för mänskliga rättigheter i
mottagarländerna.
Centerpartiet föreslår i sin partimotions avsnitt om demokratiutvecklingen
bl.a. ökat stöd för mediaprojekt i tredje världen och nämner Inter Press
Service och mediaprojekt för afrikanska journalister som exempel. Det av
centerpartiet föreslagna demokratianslaget skulle kunna användas bl.a. för
detta ändamål.
Motionärerna understryker också att det är viktigt att stödja länder i vilka
diktaturen brutits och ett demokratiskt uppbyggnadsarbete inletts.
Vänsterpartiet kommunisterna tar i motion U543 upp olika aspekter på
mänskliga rättigheter och demokrati i tredje världen. I motionen hävdar
(vpk) att demokratimålet för det svenska biståndet skall tillämpas oberoende
av vilket organ som kanaliserar biståndet. Partiet anser även att svenskt stöd
skall ges till arbetar-, bonde-, kvinno- och miljörörelser i u-länder för att
dessa bättre skall kunna försvara sina demokratiska rättigheter. Regeringen
bör enligt (vpk) årligen redovisa hur demokratimålet drivits i olika mottagarländer
för svenskt bistånd.
Utskottets överväganden
Demokratimålet bygger i högre grad än andra mål på en värdering;
övertygelsen att ett demokratiskt styrelseskick är det som bäst främjar
människors frihet och samhällets framåtskridande. I denna övertygelse ingår
också att människans grundläggande rättigheter säkrast tas till vara i ett
demokratiskt samhällssystem.
Sveriges utvecklingssamarbete måste bedrivas med utgångspunkt från
denna grundläggande övertygelse, men det betyder inte att vi har rätt att
ställa orealistiska krav på vad som är möjligt att uppnå på kort sikt. Mycket få
u-länder är demokratiska, och möjligheten att enbart med ett trots allt
begränsat bistånd som instrument åstadkomma snabba samhällsförändringar
är begränsade.
Demokrati är ett vitt begrepp, men respekten för grundläggande mänskliga
rättigheter - för liv, frihet och personlig integritet - är dess omistliga
kärna. Därför kan aldrig kränkningar av mänskliga rättigheter accepteras i
något land, inte heller med hänvisning till att andra samhällsmål för tillfället
skulle vara viktigare.
Enligt utskottets bedömning finns det en hög grad av samstämmighet
mellan motionerna och regeringens proposition i fråga om riktlinjerna för det
bistånd som är inriktat på demokrati och mänskliga rättigheter. Demokratimålet
har gradvis kommit alltmer i förgrunden i utvecklingssamarbetet. I
samarbetet med mottagarländerna strävar Sverige på olika sätt att främja
respekten för mänskliga rättigheter. Direkta överläggningar med de berörda
regeringarna - inom eller utom ramen för biståndssamarbetet - förblir som
1988/89:UU18
45
framgår av propositionen det främsta instrumentet i detta arbete. Sverige ger
också direkt bistånd till organisationer som arbetar för att ta till vara
medborgarnas rättigheter i u-länderna.
För detta och liknande ändamål används särskilda medel som finns inom
budgetposten demokrati och mänskliga rättigheter.
Enligt utskottets mening bör riktlinjerna i propositionen och det som
anförs i partimotionerna beträffande betydelsen av demokratimålet sammantaget
kunna ligga till grund för det fortsatta utvecklingssamarbetet i detta
avseende. Några väsentliga åsiktsskillnader mellan riksdagspartierna i fråga
om målet för våra strävanden att främja demokrati och mänskliga rättigheter
har utskottet inte iakttagit.
Den inriktning av det demokratistödjande biståndet som föreslås i
motionerna kan således i flertalet fall tillgodoses inom ramen för befintliga
biståndsinstrument.
Det gäller även förslaget i motion U541 (fp) i vars yrkande 9 föreslås att
nyblivna demokratier skall kunna ges särskilt stöd i det första kritiska skedet
av sin utveckling.
En sådan möjlighet finns genom anslaget Projektbistånd till vissa u-länder.
Det har används bl.a. för stöd till Filippinerna, Costa Rica och Uganda.
Samma bedömning kan göras om yrkande 16 i motion U543 (vpk) i vilket
föreslås att ökat stöd skall ges till arbetar-, bonde-, kvinno- och miljörörelser
i u-länderna. Det svenska utvecklingsbiståndet har just de drag som framhävs
i motionen. Det är inriktat på de fattigaste grupperna, det prioriterar
miljöfrågorna, det tar särskild hänsyn till kvinnors behov. Genom svenska
enskilda organisationer och i flera fall även direkt mottar folkrörelser som de
i motionen nämnda betydande biståndsbelopp. Vår strävan att främja en
demokratisk utveckling bör enligt utskottets mening bl.a. ta sig uttryck i stöd
åt folkligt förankrade grupper och rörelser av det slag som nämns i motionen.
Syftet är bl.a. att höja de fattiga folkgruppernas förmåga att hävda sina
demokratiska rättigheter.
Styrkan i de enskilda organisationernas bistånd, vilket framförs i motion
U218 (m), är att det ofta ger mer direkt kontakt mellan givare och mottagare.
De enskilda organisationerna har ofta också lättare att nå utsatta grupper i
mottagarländerna genom att arbeta vid sidan av etablerade maktstrukturer.
Med det ovan anförda får yrkandena 5 och 7 i motion U202 (fp), yrkande 14 i
motion U218 (m), yrkande 16 i motion U230 (c), yrkande 9 i motion U541
(fp) och yrkande 16 i motion U543 (vpk) anses besvarade.
Moderata samlingspartiet och centerpartiet föreslår att ett särskilt anslag
inrättas för finansiering av stöd till demokratifrämjande insatser. Beloppet
bör enligt motion U218 (m) vara 100 milj.kr. och enligt motion U230 (c) 50
milj.kr. Även folkpartiet vill anslå ytterligare medel till demokratistödjande
insatser men väljer att göra det inom ramen för anslagsposten Särskilda
program (se detta avsnitt).
Utskottet behandlade ett liknande förslag förra året och konstaterade då
1988/89:UU18
46
dels att bistånd för demokratiuppbyggnad rymdes inom befintliga anslag,
bl.a. landramarna, katastrofposten och anslagsposter för humanitärt samarbete,
dels att regeringen inrättat en särskilt delpost under anslagsposten
Särskilda program just för detta ändamål. Utskottet gör även nu bedömningen
att det redan är väl sörjt för demokratibefrämjande insatser inom ramen
för de anslag och biståndskanaler som redan finns.
Yrkande 7 i motion U218 (m) och yrkande 17 i motion U230 (c) avstyrks
därmed.
Några motioner framför förslag som syftar till att åstadkomma ett mer
metodiskt och systematiskt genomförande av demokratimålet. I motion
U218 (m) föreslås att medel anvisas för ett särskilt fristående institut som
skall följa utvecklingen för mänskliga rättigheter i mottagarländerna. I
samma motion yrkas att regeringen skall utarbeta en strategi för hur Sverige
skall stödja en demokratisk utveckling i samarbetsländerna. I motion U202
(fp) förordas att regeringen tar initiativ till en årlig oberoende redovisning av
förhållandena i dessa avseenden i mottagarländerna. Ett liknande syfte har
yrkande 8 i motion U202 (fp) vari föreslås att demokratimålet ges ökat
utrymme i det biståndspolitiska beslutsunderlaget.
Utskottet vill med anledning av dessa motioner erinra om vad som
anfördes i fjolårets biståndsbetänkande (UU 1987/88:20), nämligen att det
knappast är möjligt att utforma en för alla länder generellt tillämpbar katalog
över konkreta insatser som främjar demokrati. Utskottet vill därutöver
tillägga att förslaget om en strategi låter ana överdrivna föreställningar om
vad som är möjligt att uppnå med bistånd.
Om med uttrycket strategi däremot avses en målmedveten strävan att i det
löpande biståndsarbetet ständigt lyfta fram demokratimålet och överväga
vilka konkreta insatser som bäst främjar det, har utskottet inga invändningar
mot förslaget. Utskottet har anledning att utgå från att utrikesdepartementet
och SIDA i handläggningen av utvecklingssamarbetet redan arbetar på detta
sätt.
Yrkande 6 i motion U218 (m) bör därmed vara besvarat.
Utskottet har därmed också anslutit sig till huvudtanken bakom yrkande 8
i motion U202 (fp) vari föreslås att demokratimålet skall ges ökat utrymme i
det biståndspolitiska beslutsunderlaget. I sammanhanget konstaterar utskottet
att propositionens redovisning av biståndet till enskilda länder numera i
flera fall innehåller en kort bedömning av läget beträffande mänskliga
rättigheter.
1988/89:UU18
Även yrkande 8 i motion U202 (fp) får därigenom anses besvarat.
47
Liksom tidigare ställer sig utskottet tveksamt till att regeringen skulle ta
initiativ till oberoende bedömningar av situationen vad beträffar mänskliga
rättigheter i samarbetsländerna. Fristående bedömningar av olika slag görs
redan bl.a. av Amnesty International och andra organisationer, och regeringen
följer för sin del utvecklingen bland annat genom de svenska
ambassaderna utomlands. Vissa allmänna slutsatser av denna bedömning
redovisas för övrigt i biståndspropositionens avsnitt om samarbetet med
enskilda länder.
Yrkande 9 i motion U202 (fp) avstyrks därför.
Utskottet finner det inte heller rimligt att regeringen utan närmare
utredning skulle anslå medel till upprättande av ett särskilt institut med
denna specifika uppgift. Utskottet vill därtill erinra om att Wallenberginstitutet
i Lund, som från och med nästa budgetår föreslås få statsbidrag, sysslar
med forskning m.m. om mänskliga rättigheter.
Yrkande 8 i motion U218 (m) avstyrks med hänvisning till det anförda.
Vid ett par tidigare tillfällen har utskottet behandlat förslag som går ut på
att de svenska politiska partierna eller dem närstående stiftelser skulle få
tillgång till biståndsmedel för att stödja opinionsbildande grupper i uländerna.
Utskottet behandlade utförligt frågan i ovannämnda betänkande
UU 1987/88:20 och kom till slutsatsen att stöd till politisk verksamhet i
mottagarländerna inte borde ges på det sätt som tycktes vara avsikten med
det då föreliggande motionsförslaget.
Utskottet har kommit till samma slutsats vid sin bedömning av det nu
föreliggande yrkandet 6 i motion U202 (fp) och avstyrker det med hänvisning
till tidigare anförda motiveringar.
I motion U541 (fp), yrkande 8, anförs att demokratimålet även bör
betonas i det multilaterala biståndet och i motion U543 (vpk) yrkande 6 att
demokratimålet skall gälla lika oavsett vilket organ som kanaliserar biståndet.
Liknande synpunkter framförs i motion U543 (vpk), yrkande 15, vari
föreslås att regeringen årligen skall redovisa vilka initiativ den tagit för att
driva demokratimålet i BITS, Världsbanksgruppen, IMF och övriga kanaler
för svenskt bistånd.
Riksdagen har flera gånger slagit fast att de biståndspolitiska målen gäller
allt svenskt utvecklingssamarbete, alltså även det som går genom internationella
organisationer eller ges i form av krediter vid kommersiellt samarbete.
Samtidigt är det uppenbart att det inte kan krävas att vart och ett av
1988/89:UU18
48
biståndsmålen skall uppfyllas av varje enskild biståndsinsats. Som framgår av
det föregående och av propositionens redovisning är vissa biståndskanaler
och biståndsformer mer ägnade än andra åt att främja demokratimålet. Det
är också ovedersägligt att det ligger i det multilaterala biståndets karaktär att
ett visst givarland har begränsade möjligheter att styra utformningen av
enskilda projekt. I de internationella biståndsorganisationerna får i stället
medlemsländerna söka påverka de allmänna målen för verksamheten, vilket
Sverige i hög grad gjort.
Utskottet anser det mot denna bakgrund inte meningsfullt att föreslå att
regeringen gör den i motion U543 (vpk) begärda redovisningen men utgår
från att frågan på ett allmänt sätt belyses av de utredningar som för
närvarande pågår om FN i utvecklingssamarbetet och om organisation och
arbetsformer i det bilaterala biståndet.
Därmed får yrkande 8 i motion U541 (fp) och yrkandena 6 och 15 i motion
U543 (vpk) anses besvarade.
Befolkning, hälsa, barn och bostäder
Sammanfattning av motionerna
Den snabba befolkningsökningen framhålls i flera av motionerna som en
viktig orsak till den tilltagande fattigdomen. Familjeplaneringsinsatser bör
därför prioriteras i det svenska biståndet och bör inte begränsas till
programländerna, föreslår (fp) i motion U202.
Centerpartiet uppmärksammar i motion U230 särskilt barnens situation
och konstaterar att barnen inte har någon central plats i regeringens
biståndsförslag. Omsorgen om barnens utveckling måste enligt (c) vara ett
prioriterat område i Sveriges biståndspolitik. Centerpartiet förordar ökat
stöd till UNICEF. I motion U230 konstateras också att barnen drabbas hårt
av följderna av sjukdomen aids.
Behovet av insatser mot aids betonas även av moderata samlingsparitet i
motion U218 och folkpartiet i motion U202.Här anförs bl.a. att aids-bistånd
även bör gå till icke-programländer. Projekten mot aids bör, enligt (m)
utformas så att de är användbara i flera länder och att de bör genomföras i de
hårdast drabbade länderna. Folkpartiet anser att en inriktning för det
svenska biståndet mot AIDS-epidemin bör vara att det avdelas en miljard
kronor för internationella insatser inom den närmaste femårsperioden.
Insatserna bör enligt (fp) rymmas under en rad olika anslag. Sverige bör
vidare enligt (fp) verka för en ökad aktivitet på detta område inom ILO.
Centerpartiet anser i sin motion U230 att det svenska utvecklingssamarbetet
måste engagera sig mer i bostadssociala frågor i u-länderna.
Utskottets överväganden
De hårda strukturanpassningsprogram som många u-länder nu måste
underkasta sig medför bl .a. att deras förmåga att själva finansiera den sociala
omvårdnaden blivit starkt begränsad. Häri ligger en av skuldkrisens allvarli
-
1988/89:UU18
49
4 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 18
ga följder. I detta läge blir hälso- och sjukvården alltmer beroende av bistånd
utifrån. Därtill kommer att vården av offren för aids slukar en ständigt
ökande del av ländernas redan knappa hälsobudgetar.
En grundläggande orsak till den i många länder tilltagande fattigdomen är
befolkningsökningen.
Sverige lämnar ett betydande bistånd på här nämnda områden. Bidrag till
familjeplaneringsinsatser ges framför allt genom internationella organisationer,
i första hand UNFPA och IPPF, men även genom bilaterala program.
Enligt utskottets mening bör ett fortsatt betydande stöd ges för familjeplaneringsarbetet
i u-länderna. Utskottet noterar att särskilda delposter bl.a. för
familjeplanering och hälsovård finns under anslagsposten Särskilda program.
Utskottet kan därmed instämma i syftet med de motionsyrkanden vari
förespråkas ett fortsatt kraftigt stöd för hälso- och familjeplaneringsinsatser i
samarbetsländerna.
Yrkande 23 i motion U202 (fp) och motion U215 (s) får därmed anses
besvarade.
Sverige var tidigt ute när det gällde stöd till insatser mot aids. För kampen
mot aids disponerar SIDA innevarande budgetår 120 milj.kr. varav 70
milj.kr avsatts för WHOs arbete. Även fortsättningsvis kommer aidsbiståndet
framför allt att gå till WHOs globala program och till forskning
genom SAREC. Stöd ges också till bilaterala insatser, bl.a. i Uganda och till
enskilda organisationer.
Det går inte att nu, såsom föreslås i fp-motionen U202, ange vilket bestämt
belopp som på ett rimligt sätt kan utnyttjas för aids-bekämpningen den
närmaste femårsperioden. Det bör dock, som utskottet tidigare framhållit,
inte vara brist på medel som är den begränsande faktorn i detta arbete.
Med det anförda torde yrkande 24 i motion U 202 (fp) och motion U227 (c) få
anses besvarade.
Barnen bör få en mer central roll i biståndet, föreslås det i motion U230 (c).
Enligt utskottets mening är så redan i hög grad fallet. Sverige är en av de
största bidragsgivarna till FNs barnorganisation Unicef. Vi har omfattande
bilaterala program på hälsoområdet, till skolundervisning och till kvinnor
och mödrar. Sverige har också som nämnts ovan kommit snabbt i gång med
bistånd åt dem som direkt eller indirekt drabbas av aids.
Barnens hälsa och liv är således redan ett väsentligt område för svenskt
bistånd.
1988/89: UU18
Yrkande 3 i motion 230 (c) torde inte föranleda något särskilt uttalande av
riksdagen varför det avstyrks.
50
I en partimotion från moderata samlingspartiet om handikappfrågor
aktualiseras även bistånd genom handikapprörelsens biståndsorganisation
Swedish Handicapped International Aid (SHIA) och föreslås att u-landsbiståndet
i ökande grad kommer de handikappade till del.
Sverige ger bistånd på detta område. I några bilaterala program ingår
insatser till förmån för handikappade. Flera enskilda organisationer har
också med bidrag från SIDA inkluderat handikappbistånd i sin verksamhet.
Med den i motionen åberopade organisationen SHIA har SIDA ett särskilt
ramavtal, vilket innebär att SHIA kan räkna med ett kontinuerligt stöd från
SIDA i sitt arbete för handikappade i u-länderna. Sverige stöder också den
internationella handikapporganisationen Disabled Peoples’ International.
Motion U208 (m) får anses besvarad med det anförda.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också yrkande 11 i motion U230
(c) vari föreslås att det svenska biståndet i större utsträckning skall engagera
sig i de bostadssociala frågorna i u-länderna.
Utskottet får med anledning härav erinra om vad som sades i förra årets
betänkande, nämligen att Sverige stöder FNs boende och bebyggelsecenter
HABITAT inom ramen för det mulitlaterala biståndet, men att vi inom det
bilaterala biståndet i huvudsak valt att prioritera andra angelägna verksamhetsområden.
Visst bistånd på bostadsområdet finns dock, i främsta rummet
i form av stöd till socialt bostadsbyggande i slumområden kring Costa Ricas
huvudstad. Det rör sig för svensk del om ett slags försöksprojekt. Bostadsbyggande
i u-länder rymmer emellertid en rad problem av rättslig och annan
art. Det är också en erfarenhet att de bostäder som byggs med biståndsmedel
inte alltid kommer de mest behövande till del. Mot denna bakgrund och med
tanke på att svenskt bistånd redan går till ett flertal områden och att det
snarare finns behov av en viss koncentration anser utskottet det inte
motiverat att föreslå ett nytt prioritetsområde för det svenska bilaterala
utvecklingssamarbetet. Utskottet har dock inget att invända mot att regeringen
håller möjligheten öppen för ett framtida svenskt engagemang inom
avgränsade delar av den sociala bostadssektorn.
Yrkande 11 i motion U230 (c) får därmed anses besvarad.
Kvinnor
Sammanfattning av motionerna
Samtliga partier tar upp kvinnornas situation i u-länderna. I en särskild
partimotion från vänsterpartiet kommunisterna (U214) tas den stigande
mödra- och barnadödligheten i u-länderna upp. Motionärerna pekar på hur
det i hög grad är kvinnorna som drabbas av u-ländernas fattigdom och
växande skuldbörda. De s.k. strukturanpassningsprogrammen har ofta
medverkat till att hälso- och sjukvård har försämrats. Det föreslås därför i
motionen att det av regeringen föreslagna beloppet på 150 milj.kr. till IMFs
1988/89:UU18
51
anpassningsprogram i stället används av SIDA för projekt som är inriktade
på kvinnohushåll på landsbygden i Södra Afrika.
Även i fp-motionen behandlas bistånd för kvinnor utförligt. Det är enligt
(fp) hög tid att göra biståndet i dess helhet mer kvinnoinriktat. Det föreslås
att ett handlingsprogram för bistånd för kvinnor utarbetas i varje samarbetsland.
Kvinnoinriktade projekt bör kunna finansieras med medel utanför
landramen. På SIDAs biståndskontor bör det finnas handläggare med
huvudsakligt ansvar för kvinnofrågor. Kvinnornas ställning på arbetsmarknaden
bör stärkas.
Moderata samlingspartiet understryker i sin motion U218 betydelsen av
SIDAs kvinnoråd för internationellt bistånd (KIB) och anser att Sverige bl.a.
bör verka för en förbättring av kvinnors rättsställning. I motionen konstateras
att hjälp riktad till kvinnor når en majoritet av befolkningen. Också i
centerpartiets motion finns ett särskilt avsnitt om kvinnor. En radikal
förbättring av kvinnornas situation kräver åtgärder på många områden,
konstateras det. Arbete, hälsa och utbildning har FN lyft fram som centrala.
Sverige bör ge ökat stöd till FNs organisation för kvinnor. UNIFEM, heter
det bl.a. i motionen.
Även miljöpartiet tar i sin motion U219 upp behovet av ökat stöd till
kvinnor och anser att den biståndsandel som riktar sig till kvinnorna bör öka
kraftigt.
Utskottets överväganden
I partimotionerna läggs stor vikt vid att biståndet tar sikte på kvinnornas
situation i u-länderna. Det framhålls att kvinnorna har många roller som är
vitala för ett samhälles utveckling och att ett bistånd som särskilt riktar sig till
dem därför kan få en flerfaldig effekt.
Avsnittet om kvinnor och bistånd är särskilt utförligt i folkpartimotionen
U202, men även de andra motionerna innehåller liknande synpunkter. I
motion U214 (vpk) påpekas bl.a. att de strukturanpassningsprogram som
följt i skuldkrisens spår inte minst drabbar mödrar och barn. I motion U229
från samma parti föreslås att 150 milj.kr. anslås till projekt som är inriktade
på familjeförsörjande kvinnohushåll i södra Afrika. Yrkandet behandlas i ett
senare avsnitt i detta betänkande.
Som framgår av regeringens proposition görs nu målmedvetna ansträngningar
att göra praktisk verklighet av SIDAs handlingsprogram för kvinnoinriktat
bistånd. Huvudlinjen är att öka kvinnors deltagande i de verksamheter
som ingår i landprogrammen. Vid sidan därav görs särskilda insatser bl.a. i
form av direktstöd till kvinnoorganisationer och med medel som anslås under
posten Särskilda program.
Handläggare med särskilt ansvar för kvinnobistånd finns vid samtliga
biståndskontor. Därtill finns ett regionalt kvinnokontor vid ambassaden i
Nairobi.
Utskottet behandlade det kvinnoinriktade biståndet relativt ingående i
förra årets biståndsbetänkande. Det är enligt utskottets mening angeläget att
utbyggnaden av det kvinnoinriktade biståndet nu fortsätter med oförminskad
kraft i enlighet med riktlinjer som tidigare lagts fast. Utskottet finner
också flera av förslagen i de föreliggande motionerna väl värda att ta vara på.
1988/89:UU18
52
Det gäller inte minst åtgärder för att förbättra kvinnors situation i arbetslivet
och deras rättsställning, till vilken hör möjligheter för kvinnor att erhålla
krediter och stå som ägare till mark, något som berörs bl.a. i motionerna
U202 (fp) och U218 (m). Men lika viktigt är det att ta fasta på kvinnornas roll
som barnafödare, uppfostrare och försörjare, vilket särskilt poängteras i
motion U214 (vpk) och U230 (c). Miljöpartiets motion U219 om ökning av
delposten för kvinnobistånd behandlas under avsnittet Särskilda program i
detta betänkande.
Utskottet kan sammanfattningsvis i allt väsentligt dela de synpunkter på
utformningen av det kvinnoinriktade biståndet som framförs i partimotionerna.
Yrkandena 26 och 27 i motion U202, yrkande 13 i motion U218 (m) och
yrkande 18 i motion U230 (c) får därmed anses besvarade.
Förslaget i motion U202 (fp) att handlingsprogram för kvinnobistånd skall
upprättas i vart och ett av programländerna är enligt vad utskottet inhämtat
på väg att tillgodoses. I flertalet programländer har utarbetats s.k. landspecifika
planer och i övriga programländer förbereds sådana.
Yrkande 25 i motion U202 (fp) får därmed anses besvarat.
Enskilt ägande, kooperation, småindustri, landsbygd
Sammanfattning av motionerna
Moderata samlingspartiet konstaterar i motion U218 att jordbruket och den
självägande småbrukaren är stommen för ekonomin för de flesta u-länder
både vad gäller befolkningens grundläggande exportvillkor och för att
generera exportindustri. Landsbygden bör därför enligt (m) under de
närmaste decennierna gynnas för att motverka inflyttningen och fattigdomen
i de stora städerna. Samma inställning framförs av centerpartiet i motion
U230 som konstaterar att utvecklingen på landsbygden också har en
avgörande betydelse ur miljösynpunkt. Utvecklingsprojekt måste enligt (c)
bygga på en helhetssyn på landsbygdens framtid och ta tillvara en småskalig
teknik. Centerpartiet pekar även på den stora betydelse som kooperativa
organisationer har. Även folkpartiet anser att vårt bistånd i första hand bör
inriktas på landsbygdsutveckling och att utvecklingen bör inriktas på en
anpassning till de naturgivna förutsättningarna bl. a. på småskaliga projekt
med anpassad teknik.
Folkpartiet anser att Sverige i ökande utsträckning bör ge stöd till projekt
som gynnar uppkomsten av inhemskt enskilt företagande, hantverk, småindustri
och lantbruk. Detta skall ske såväl inom landprogrammen som genom
särskilda insatser i andra u-länder, bl.a. via SWEDFUND och BITS.
1988/89:UU18
53
Utskottets överväganden
1988/89:UU18
Utskottet delar de synpunkter som framkommer i partimotionerna under
detta avsnitt. En förutsättning för ekonomisk utveckling är att det stora
flertalet av u-ländernas invånare, de flesta av dem bosatta på landsbygden
och sysselsatta med jordbruk, åtminstone i någon grad blir en del av en
fungerande marknadsekonomi. Detta förutsätter mycket; bl.a. att ett
överskott produceras, att det som producerats finner avsättning till priser
som gör en fortsatt produktion lönsam, att det finns möjlighet till transporter,
lagring och distribution, att vinster via ett fungerande sparande kan bli
till nya investeringar och - inte minst - en organisation av samhället och den
offentliga sektorn som möts av förtroende hos befolkningen.
Det finns inga entydiga och allmänt accepterade lösningar på detta
grundläggande utvecklingsproblem i u-länderna. Ett nytänkande är på väg i
många länder i riktning mot mindre grad av central styrning av produktion
och prissättning.
Det svenska biståndssamarbetet har en inriktning som ligger i linje
härmed. Stor vikt fästs vid utveckling av landsbygden. Stöd ges till
småindustri och hantverk, och vi uppmuntrar där så är möjligt kooperativa
projekt.
I detta arbete håller SIDA numera nära kontakt med svenska företag; i
vissa länder har ett s.k. systerindustrisamarbete utvecklats. Utskottet anser
liksom tidigare att det även framgent finns starka skäl för att låta de
erfarenheter och kunskaper de svenska företagen besitter komma u-länderna
till nytta utifrån dessa länders egna behov och baserat på deras efterfrågan.
Med vad som här anförts får utskottet föreslå att yrkande 22 i motion U202
(fp), yrkande 11 i motion U218 (m), yrkandena 9 och 19 i motion U230 (c)
anses besvarade.
Återflöde, bundet bistånd
Sammanfattning av motionerna
Partimotionerna är överens om att obundet bistånd i princip är att föredra.
Folkpartiet anser att allt bundet bistånd till följd av denna inställning bör
avvecklas och ersättas med obundet gåvobistånd. Moderata samlingspartiet
konstaterar att trots att Sverige i detta fall söker föregå med gott exempel så
binder flertalet industriländer biståndet till upphandling i givarlandet. Det är
inte rimligt enligt (m) att Sverige lämnar obundet importstöd som sedan
används till inköp i våra konkurrentländer. Moderata samlingspartiet anser
att importstödet under nuvarande förhållanden bör bindas till upphandling i
Sverige eftersom våra konkurrentländer förfar på detta sätt.
Upphandling i Sverige bör dock endast ske om de svenska varorna är
internationellt konkurrenskraftiga. Biståndskostnader som erläggs i mottagarlandets
valuta bör enligt samma parti normalt täckas av mottagarlandet
självt. Om bidrag i svensk valuta måste ges bör SIDA utreda i vad mån det är
möjligt att utnyttja denna valuta för upphandling i Sverige, anser (m).
Utskottets överväganden
1988/89:UU18
Utskottet instämmer i partimotionernas önskemål att biståndet i princip bör
vara obundet. Under senare år har graden av bindning minskat något inom
biståndsanslagen sammantagna. Detta är en utveckling som utskottet anser
bör fortsätta.
Därmed får yrkande 2 i motion U202 (fp) anses besvarat. Motion U205 (m)
avstyrks i konsekvens härmed.
Utskottet kan följaktligen inte tillstyrka yrkande 12 i motion U218 (m) som
förordar att importstödet i sin helhet skall användas för köp i Sverige. Även
denna del av biståndet bör i största utsträckning följa principen att det
bistånd som regel är effektivast som utgår från mottagarländernas eget
behov.
Utskottet avstyrker således yrkande 12 i motionen.
I motion U218 (m) berörs också finansieringen av de lokala kostnaderna.
Som utskottet tidigare anfört är det naturligt att mottagarländerna själva står
för en väsentlig del av de biståndskostnader som finansieras i lokal valuta. I
vissa situationer är det emellertid nödvändigt att givarlandet står även för en
del av dessa kostnader. Det är då ofrånkomligt att biståndet samtidigt får
formen av ett valutastöd. Effekten härav blir särskilt stor om mottagarlandet
har en övervärderad valuta.
Nya samarbetsländer, länderprogram och landval
Sammanfattning av motionerna
Moderata samlingspartiet anser i sin partimotion U218 att det bör bli lättare
både att avbryta ett pågående samarbete och att uppta samarbete med nya
länder. Som exempel på nya samarbetspartners nämns Sudan, Uganda,
Somalia, Costa Rica och Filippinerna.
Även i folkpartimotionen U202 förs ett resonemang om nya samarbetsländer.
Kretsen av samarbetsländer bör kunna ändras utan större dramatik,
heter det i motionen som också uppställer ett antal kriterier för val av nya
länder. Folkpartiet föreslår Uganda och Filippinerna som nya programländer.
Som tänkbara kommande samarbetsländer nämns bl.a. Somalia, Sudan,
Nepal och Afghanistan.
I centerpartiets partimotion U230 föreslås inte några nya mottagarländer
men däremot att Sverige engagerar sig i återuppbyggnadsarbetet i Afghanistan.
Projektstöd från anslaget för detta ändamål bör ges till Eritrea,
Somalia, Sudan och Västsahara.
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion U229 på motsvarande sätt
att Kampuchea skall upptas som programland och Sverige delta i återuppbyggnadsarbetet
där.
Utskottets överväganden
SIDA administrerar i dag ca hälften av det totala utvecklingssamarbetet, och
hälften därav - drygt 3 miljarder kronor - går till de 17 programländerna.
Samarbetet med dessa länder karaktäriseras av att det är långsiktigt och att
det mottagande landets regering har ett huvudansvar för biståndets genomförande.
Det regleras vanligtvis genom tvååriga samarbetsavtal och inom
dessas ram sektor- eller insatsavtal som kan ha längre löptid.
Därutöver ger Sverige bistånd till ett stort antal länder utanför programlandskretsen
genom olika kanaler, bl.a. genom BITS, via enskilda organisationer,
med medel från katastrofposten eller posterna för humanitärt och
regionalt samarbete (se vidare resp. avsnitt). Till vissa länder i denna grupp
ger Sverige numera ett mycket omfattande bistånd. I förra årets budget
infördes därtill en ny anslagspost, Särskilda projekt, som står till regeringens
förfogande för insatser i vissa länder som i ett kritiskt skede av sin utveckling
har behov av speciella insatser. Dessa medel har hittills utnyttjats för
Uganda, Filippinerna och Costa Rica.
Som framgår av motionssammanfattningen föreslås nu i vissa av partimotionerna
att programlandssamarbete bör kunna inledas med ytterligare
länder.
Utskottet vill med anledning härav först konstatera att gränsen mellan
programländer och övriga samarbetsländer successivt blivit mindre skarp.
Det finns således numera möjlighet att göra stora och även långsiktiga
insatser i länder som inte är programländer.
Uganda, Costa Rica och Filippinerna är som ovan nämnts exempel på
länder med vilka vi har ett betydande biståndssamarbete. Till Sudan och
Somalia har katastrofbistånd utgått bl.a. i form av livsmedelshjälp. Sudan
har därtill erhållit ett stort betalningsbalansstöd i form av en avlyftning av en
skuld till svenska staten.
Kampuchea har fått visst svensk bistånd genom olika FN-organ. Mindre
belopp har gått till Nepal via enskilda organisationer.
Utskottet anser dock att det även fortsättningsvis bör upprätthållas en
tydlig skillnad mellan den grupp länder med vilka vi har ett långsiktigt och
någorlunda brett samarbete, och den grupp länder i vilka vi har tillfälliga eller
till någon enstaka sektor begränsat samarbete, även om det ibland kan röra
sig om stora belopp.
Det finns goda skäl för denna ståndpunkt. Ett är att varje statligt
biståndsengagemang av någon omfattning - så länge det inte enbart är fråga
om u-krediter-tenderar både att bli långvarigt och att breddas till ytterligare
sektorer. Detta kräver resurser, engagemang och kunskap om landet som
knappast är möjliga att upprätthålla för ett stort antal länder. Det skulle
naturligtvis vara tänkbart att i stället eftersträva ett biståndssamarbete som
består av enstaka och relativt kortsiktiga projekt i en gradvis varierande krets
av u-länder. En sådan uppläggning av utvecklingssamarbetet skulle enligt
utskottets mening emellertid inte främja biståndets effektivitet i långsiktig
mening.
Det sagda hindrar inte att kretsen av samarbetsländer kan förändras men
det bör ske med försiktighet och efter noggranna överväganden. Det hindrar
inte heller att det måste få förekomma av särskilda omständigheter betingade
1988/89:UU18
56
mellanformer. Uganda är ett exempel på ett land med vilket ett begränsat
biståndssamarbete inleddes för ett par år sedan och med vilket nu ett
samarbetsavtal ingås.
Utskottet anser mot denna bakgrund inte att det finns skäl för riksdagen att
nu föreslå att de i motionerna nämnda länderna skall bli programländer eller
att förberedelser skall göras med det uttalade syftet att de i framtiden skall
övergå till att bli programländer. De biståndsformer som regeringen och
SIDA redan nu disponerar över ger enligt utskottets bedömning tillräckligt
utrymme för att genomföra angelägna biståndsinsatser i olika länder. Det
kan gälla Kampuchea som efter ett vietnamesiskt tillbakadragande kan ha
behov av bistånd för återuppbyggnad. Det finns också möjlighet för Sverige
att delta i miljösatsningar i Nepal om sådana skulle aktualiseras.
Yrkande 17 i motion U218 (m) får anses besvarad med hänvisning till det
anförda. Utskottet avstyrker yrkandena 17 och 18 i motion U229 (vpk) och
yrkandena 12, 13, 15, 16, 38 och 39 i motion U202 (fp) i den mån de avser
programlandssamarbete eller förberedelse för sådant samarbete.
Avbrytande av bistånd
Sammanfattning av motionerna
Enligt moderata samlingspartiets mening bör bistånd till länder med stabilt
totalitära regimer endast utgå i form av katastrofhjälp och humanitärt
bistånd. I länder där respekt för demokrati och mänskliga rättigheter
minskar bör Sverige agera utifrån två handlingslinjer, heter det i motion
U218 (m). För det första bör vi på diplomatisk väg och genom utformningen
av våra biståndsinsatser medverka till att respekten för demokratiska värden
åter ökar. Om någon förändring trots dessa åtgärder inte sker bör biståndet
reduceras. Biståndet måste omprövas och i sista hand avbrytas om ett
mottagarland bedriver anfallskrig eller har trupper på främmande territorium.
I linje härmed kräver (m) att biståndet till Vietnam upphör. (Förslaget
behandlas under avsnittet om Vietnam.)
Folkpartiet framhåller i sin partimotion U202 att bistånd måste vara
långsiktigt och inte styras av politiska konjunkturer. En rad kriterier måste
komma till användning när det gäller att pröva om och i vilken form ett
biståndssamarbete kan fortsätta. Respekten för demokrati och mänskliga
rättigheter är ett av dessa kriterier men i det enskilda fallet måste en
avvägning göras. Krig och långvarig ockupation måste betraktas som en
allvarlig belastning för biståndssamarbetet. Om en avveckling måste ske bör
den göras över en längre tidsperiod och möjligheten att finna biståndskanaler
som går vid sidan av regeringskanalerna beaktas. En plan bör göras upp för
avveckling av biståndet till Vietnam.
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion U229 att biståndet till
Kenya avvecklas och föreslår att regeringen framlägger en plan i detta syfte.
(Förslaget behandlas under avsnittet om Kenya.)
Miljöpartiet anser att anslaget till Etiopien budgetåret 1989/90 inte kan
förbli oförändrat om inga tydliga tecken till konstruktiv fredsvilja från den
1988/89:
etiopiska regeringens sida kan skönjas beträffande konflikterna i Eritrea och
Tigray. (Förslaget behandlas under avsnittet om Etiopien.)
Utskottets överväganden
Frågan om kriterier för avbrytande av bistånd har varit en återkommande
fråga i utskottets biståndsbetänkanden. En naturlig orsak för avbrytande är
självfallet att utvecklingssamarbetet med ett visst land har nått sina mål. Om
så inte är fallet bör det finnas mycket starka skäl om ett avbrytande av
utvecklingssamarbetet skall övervägas. Utskottet har emellertid konstaterat
att det kan finnas omständigheter som gör att en omprövning av ett pågående
biståndssamarbete måste kunna övervägas. En är att själva förutsättningarna
för bistånd förändrats så att de biståndspolitiska målen inte går att uppnå.
Allvarliga brott mot folkrätten såsom långvariga och svåra kränkningar av
mänskliga rättigheter eller anfallskrig och ockupation är andra sådana
omständigheter.
Utskottet har samtidigt gjort bedömningen att det inte i förväg går att
uppställa entydiga kriterier för dessa fall och att en prövning av biståndets
förutsättningar måste göras i varje enskilt fall. En sådan prövning har också
gjorts av regeringen. I fråga om samarbetet med enskilda länder hänvisas till
vederbörande avsnitt i betänkandet.
Med det anförda får yrkande 11 i motion U202 (fp) och yrkande 22 i motion
U218 (m) anses besvarade.
Biståndets organisation, resultat, effektivitet och utvärdering.
Förslag om utredningar
Sammanfattning av motionerna
Moderata samlingspartiet vill höja biståndets effektivitet och föreslår i det
syftet en övergång till ett mer projektinriktat och mindre landrambaserat
bistånd. Landramarna bör bli indikativ och inte betraktas som fasta
utfästelser. Motionärerna pekar på att RRV i sin rapport Lär sig Sida?
(Revisionsrapport 1988-11-09) påtalat att ”utbetalningsmålet” riskerar att
komma i konflikt med andra mål för biståndet.
En parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att se över det svenska
biståndets inriktning och arbetsformer, föreslås det i motion U218 (m).
RRV:s granskningsrapport bör uppmärksammas i kommitténs arbete.
Även centerpartiet anser att landprogrammeringsprincipen i biståndet bör
tonas ner till förmån för mer problemorienterat bistånd. Centerpartiet yrkar
på en parlamentarisk översyn av den samlade svenska u-landspolitiken.
Utredningen bör ha i uppdrag att behandla alla aspekter på Sveriges
relationer till u-länderna. Syftet bör vara att åter föra fram u-ländemas
problem till en central plats i världspolitiken, heter det bl.a. i motion U230
(c).
Krav på en biståndspolitisk utredning framförs också av vänsterpartiet
kommunisterna i motion U217. Motionärerna är oroade över att landpro
-
1988/89:UU18
58
grammeringen håller på att överges och ersättas av ett uppsplittrat bistånd
som alltmer går till de multilaterala utvecklingsbankerna och till länder som
inte är särskilt fattiga. Det finns också tecken på att biståndspolitiken
underordnas handelspolitiken. Biståndsmedlen måste användas så effektivt
som möjligt, framför (vpk) i motion U229. Det effektivaste biståndet är det
som har verkan på lång sikt.
Den av motionärerna föreslagna utredningen bör utgå från en höjning av
biståndsmålet till 2 % av BNI. Ett biståndsdepartement bör inrättas och ett
statligt bolag inrättas för främjande av handeln med u-länderna på rättvisa
villkor. Ett 2-procentsmål förordas också i folkpartiets partimotion.
Folkpartiet betonar i sin partimotion U202 värdet av det multilaterala
biståndet och föreslår en parlamentariskt förankrad samlad översyn av det
svenska multilaterala biståndet, bl.a. i syfte att bättre kunna medverka till att
höja effektiviteten i de multilaterala organisationernas biståndsarbete.
Målsättningen bör vara ett fortsatt kraftigt svenskt stöd för de internationella
biståndsorganen.
Folkpartiet anser att antalet nya projekt i biståndsverksamheten bör
begränsas och noga granskas. Alltmer bistånd bör enligt (fp) ägnas åt att
rehabilitera och finanseriera den löpande verksamheten i projekt som
Sverige startat. Ökad samordning med andra biståndsgivare bör eftersträvas,
anser (fp), samt ökad känslighet för mottagarlandets prioriteringar.
Även miljöpartiet föreslår en parlamentarisk utredning med uppgift att
planera det svenska biståndets fortsatta utveckling utöver enprocentsmålet.
Centerpartiet fäster uppmärksamheten vid Nordiska rådets utredning om
internationella samarbetsfrågor och föreslår ett förstärkt nordiskt samarbete
på biståndsområdet. Riksdagen bör hos regeringen begära ett förslag härom,
heter det i motionens yrkande 15.
Utskottets överväganden
Utvecklingssamarbetets resultat och effektivitet är en central fråga i all
biståndsdebatt. Den har både en långsiktig innebörd och en mer begränsad.
Den avgörande långsiktiga frågan är enligt utskottets mening i vad mån
u-länderna är på rätt väg i sina utvecklingsansträngningar och vilken roll
biståndet bör och kan spela häri. Frågan är svår, kanske omöjlig att besvara
entydigt, och svaret skiljer sig självfallet från land till land. Som konstateras
på annan plats i detta betänkande har flera u-länder under senare tid tvingats
ta sina utvecklingsstrategier under omprövning och därmed har även
biståndets roll ställts i fråga.
Den mer begränsade innebörden av biståndets effektivitet tar sikte på de
enskilda insatsernas och projektens genomförande. Det är utan tvekan
utomordentligt viktigt att höga krav ställs på precision, kostnadsmedvetande
och resultat i varje enskild del av biståndet. I annat fall kan inte helheten
heller bli bra. Men det är också möjligt att ett projekt kan vara klanderfritt i
teknisk mening utan att ha bidragit särskilt mycket till den utveckling
biståndsgivaren har velat främja.
Om det biståndsgivande landet genomför ett projekt med hjälp av stora
insatser av egen personal och tekniska resurser går det att visa på hög
1988/89: UU18
59
effektivitet utan att mottagarlandet nödvändigtvis lärt så mycket. Själva
genomförandet av ett projekt ger kunskaper till mottagarlandet och är därför
också bistånd.
Det svenska biståndet präglas i dag av mångfald; det går till ett stort antal
länder via många kanaler med hjälp av skilda biståndsinstrument. Det är
naturligt med hänsyn till skillnaderna mellan mottagarländerna och deras
olika behov. Samtidigt ser utskottet en viss risk i denna utveckling om den får
fortsätta. Det får enligt utskottets mening inte bli så att osäkerhet om hur
biståndets centrala mål bäst skall uppnås och de motgångar vi mött i
utvecklingssamarbetet inbjuder till en uppsplittring av biståndsresurserna på
många små och kanske kortsiktiga insatser.
Utvecklingssamarbetet bör utgöra en balans mellan två synsätt. Å ena
sidan måste u-länderna själva ta på sig ett huvudansvar för det egna landets
utveckling och därmed för biståndsprojektens genomförande. Å andra sidan
måste givarländerna utgå från att utvecklingssamarbete är långsiktigt och
innebär ett ibland betungande engagemang.
Med vad som här anförts om biståndets resultat och effektivitet får yrkande 2
i motion U218 (m) anses besvarat.
I fråga om en biståndspolitisk utredning vill utskottet anföra följande.
Under senare år har flera delar av biståndet granskats och utvärderats.
Översyner av biståndet genom enskilda organisationer (SIDA 1985) och
katastrofbiståndet (Ds UD 1986:2) liksom en utvärdering av forskningsbiståndet
(Ds UD 1985:2) har utmynnat i att riksdagen beslutat om delvis nya
riktlinjer för dessa biståndsformer. En organisationsutredning (Ds UD
1984:1) resulterade i en omorganisation av SIDA. Efter en översyn av
biståndsmålen (SOU 1987:28) har riksdagen beslutat införa ett särskilt
miljömål. SWEDFUNDs verksamhet (SOU 1988:4), kultursamarbetet med
u-länderna (Ds UD 1987:2) och den statligt finansierade u-landsinformationen
har likaledes setts över (SOU 1988:19).
De nordiska länderna har inlett en gemensam utredning om FNs roll i
utvecklingssamarbetet. Projektet går bl.a. ut på att studera FN-biståndet i ett
antal utvalda u-länder och utifrån dessa erfarenheter söka bedöma hur FNs
biståndsorgan bäst skall kunna utnyttjas av u-länderna. Den nordiska
utredningen beräknas pågå i tre år. En parlamentarisk referensgrupp har
knutits till utredningen.
I budgetpropositionen anmäls vidare en översyn av organisation och
arbetsformer i det bilaterala biståndet. En parlamentarisk kommitté har
sedermera fått i uppdrag att genomföra denna utredning (dir. 1988:72).
Med hänsyn till att utvecklingssamarbetet i väsentliga avseenden nyligen
setts över och lett till delvis nya riktlinjer finner utskottet det inte rimligt att
nu föreslå tillsättandet av en bred parlamentarisk utredning om hela den
svenska biståndspolitiken.
Utskottet avstyrker därför yrkande 3 i motion U218 (m), yrkande 8 i
motion U219 (mp), yrkande 1 i motion U217 (vpk) och yrkande 1 i motion
1988/89:UU18
60
U230 (c). I konsekvens med detta ställningstagande avstyrks också yrkande 4
i motion U218 (m) vari föreslås att RRVs granskningsrapport ”Lär sig
SIDA” skall ligga till grund för utredningen.
Utskottet anser det emellertid motiverat att regeringen något närmare
belyser det multilaterala biståndet, som är ett av de få biståndsområden som
inte varit föremål för någon separat översyn. Utskottet ansluter sig därmed
till förslaget i yrkande 28 i motion U202 (fp) vari föreslås att riksdagen hos
regeringen begär en parlamentariskt förankrad samlad översyn av det
multilaterala biståndet. Denna utredning bör kunna bedrivas i viss mån
parallellt med den nordiska utredningen och dra nytta av de resultat den ger.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
I motion U217 (vpk) föreslås att ett särskilt departement för u-landsfrågor
skall inrättas. Liksom tidigare då förslag har väckts i riksdagen om hur
regeringen skall organisera sitt arbete anser utskottet detta är en fråga som
regeringen själv har att ta ställning till.
Yrkande 2 i motion U217 (vpk) avstyrks med hänvisning till det anförda.
Frågan om nordiskt biståndssamarbete har behandlats av utskottet
tidigare varvid bl.a. konstaterats att det sedan år 1988 finns ett handlingsprogram
för nordiskt biståndssamarbete. Det formella ansvaret för biståndssamarbetet
ligger på samarbetsministrarna och på en särskild ämbetsmannakommitté.
Biståndsministrarna träffas två gånger per år för samråd men
något särskilt ministerråd för biståndsfrågor, såsom föreslås i motion U230
(c), finns inte. Det nordiska biståndssamarbetet sker fortfarande delvis i
form av gemensamma projekt men numera i ökande grad i nya mer flexibla
former.
Utskottet gör mot denna bakgrund bedömningen att det finns goda
möjligheter till ett förstärkt nordiskt samarbete på biståndsområdet, i de fall
de praktiska förutsättningarna föreligger och ett nordiskt samarbete kan
bedömas gagna mottagarländernas intressen.
Syftet med yrkande 15 i motion U230 (c) får därmed anses uppfyllt varför
yrkandet avstyrks.
1988/89:UU18
61
3. Bidrag till internationella biståndsprogram (C 1) 1988/89:UU18
Propositionen (s.81-97)
Regeringens förslag rörande multilateralt bistånd budgetåren 1988/89 fördelat
på organisationer (milj. kr.) framgår av nedanstående ta
bell.
Tabell 4. Multilateralt bistånd budgetåren 1988/89 och 1989/90 fördelat på
organisationer (milj. kr.)
Anslag Förslag Föränd1988/89
1989/90 ring
FNs operativa verksamhet
FN: s utvecklingsprogram (UNDP) | 600,0 | 660 | + | 60 |
varav |
|
|
|
|
- ordinarie bidrag | (525,0) | (5751 | ( + | 50) |
- Sahelkontoret (UNSO) | l 20,0) | ( 25) | ( + | 5) |
- UNDP:s verksamhet i de |
|
|
|
|
minst utvecklade länderna | ( 55,0) | ( 60) | ( + | 5) |
FN: s kapitalutvecklingsfond (UNCDF] | 45,0 | 50 | + | 5 |
FN: s befolkningsfond (UNFPA) | 85,0 | 115 | + | 30 |
FN:s barnfond (UNICEF) | 260,0 | 290 | + | 30 |
| 990,0 | 1115 | + | 125 |
Internationella finansieringsorgan |
|
|
|
|
Vär1dsbanksgruppen | 810,6 | 810,6 |
|
|
Afrikanska utvecklings- |
|
|
|
|
banken (AfDB) | 15, 0 | 15 |
|
|
Afrikanska utvecklingsfonden |
|
|
|
|
(AfDF) | 255,0 | 255 |
|
|
Asiatiska utvecklingsbanken |
|
|
|
|
(AsDB) | - | 17, 7 | + | 17, 7 |
Asiatiska utvecklingsfonden |
|
|
|
|
(AsDF) | 91,4 | 91,4 |
|
|
Övrigt samarbete med utveck- |
|
|
|
|
lingsbanker | - | 25 | + | 25 |
1 Internationellt livsmedelsbistånd | 172,0 | 1214,7 | + 42,7 |
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) | 115,0 | 115 |
|
konventionen (FAC) | 40,0 | 40 |
|
insatser (IEFR) | 60,0 | 60 |
|
Merkostnad | 65,0 |
| - 65,0 |
| 280,0 | 215 | - 65 |
62
Internationella jordbruks -
utvecklingsfonden (IFAD) | 35,0 | 25 | - 10 |
Flyktingbistånd genom FN FN: s hjälporganisation för | 82,0 | 100 | + 18 |
FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) | 120,0 | 145 | + 25 |
| 202,0 | 245 | + 43 |
Övriga organisationer Internationella familje-planeringsfederationen UPPF) | 75,0 | 75 |
|
UNCTAD/GATT:s internationella | 18,0 | 20 | + 2 |
FN:s narkotikafond (UNFDAC) | 20,0 | 25 | + 5 |
Internationella sjöfarts-universitetet | 15,0 | 15 |
|
| 128,0 | 135 | + 7 |
Andra multilaterala bidrag miljöinsatser övrigt | 153 | 125 358.8 483.8 | + 330,9 |
Totalt | 2 960,0 | 3 433,5 | + 473,5 |
Bidragen till multilateralt bistånd över anslaget C 1 föreslås uppgå till 29,5%
(inkl. beredskap för svenskt deltagande i FNs avkoloniseringsinsats i
Namibia, UNTAG) av det totala biståndsanslaget för budgetåret 1989/90 att
jämföra med 28,6% föregående budgetår. Ökningarna för de olika anslagsposterna
är i allmänhet något större än tidigare år utom för bidraget till
Internationella finansieringsorgan. Dessa bidrag är kontraktsbundna och
ökas ej under pågående kontraktsperiod. Omförhandlingar av dessa bidrag
är förestående varför medelsbehovet för anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram enligt propositionen kan komma att öka under
kommande budgetår.
De nordiska länderna tillhör traditionellt de starkaste förespråkarna för
FN. För att Sverige konstruktivt skall kunna delta i det fortsatta arbetet på att
effektivisera FN på det ekonomiska och sociala området krävs enligt
propositionen fördjupad insikt om de många samband som råder. Det är
viktigt att grundligt studera vad olika u-länder har för utbyte av FN-systemets
olika organ i dag och vilka förbättringar som skulle behöva göras för att de
begränsade resurserna skall användas så effektivt som möjligt. Det är vidare
angeläget att se hur FN bäst kan anta de nya utmaningar som världssamfundet
i dag står inför. De globala hoten mot miljön, människorna och
kommande generationer är av sådana dimensioner att ett helt nytt tänkande
behövs på det internationella samarbetsområdet. FN:s roll inför dessa
utmaningar behöver studeras.
Av dessa skäl och för att de nordiska länderna skall kunna lämna
1988/89 :UU 18
63
konstruktiva bidrag till FNs reformprocess och till en diskussion om FNs
framtida verksamhet har enligt propositionen ett särskilt nordiskt FNprojekt
inletts under 1988. Detta har fått namnet ”FN i utvecklingssamarbetet"
och har sitt sekretariat vid Institutet för framtidsstudier i Stockholm. Det
leds av statssekreterarna för biståndsfrågor i Danmark, Finland, Norge och
Sverige. På svensk sida har en referensgrupp utsetts för att ge råd och
synpunkter på projektets arbete. I gruppen ingår bl.a. företrädare för
riksdagen.
Projektet skall pågå i tre år och löpande producera idéer och förslag.
Studier har nyligen inletts på två huvudområden, nämligen dels FNs
utvecklingssamarbete med ett antal u-länder, dels möjligheterna att inom
FN-systemet genomföra rekommendationerna från Brundtland-rapporten.
Bl.a. genom dessa studier skall projektet söka identifiera områden där FN
och multilaterala samarbetsformer bäst kan utnyttjas.
Det nordiska FN-projektet finansieras gemensamt av de fyra medverkande
länderna. Medel för projektet tas från anslagsposten Andra multilaterala
bidrag.
FNs utvecklingsprogram (UNDP), kapitalutvecklingsfond
(UNCDF) och befolkningsfond (UNFPA)
FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finansiering
av tekniskt bistånd. UNDP har även ett ansvar för att FN-systemets
samlade verksamhet inom detta område samordnas i mottagarlandet. UNDP
har ett världsomfattande program i omkring 150 länder och territorier. Dess
resurser är emellertid blygsamma jämfört med många andra biståndsorgan.
De motsvarar årligen ungefär Sveriges bilaterala bistånd i 17 programländer.
Behovet av ett övernationellt FN-organ som bistår u-länderna då det gäller
att få en överblick över sitt totala biståndsbehov understryks ständigt i
utredningar om FN-systemets biståndsverksamhet. Senast skedde det i den
s.k. Jansson-rapporten som lades fram hösten 1987 och som nu behandlas
inom FN-organen. UNDP behöver enligt propositionen en solid resursbas
för att kunna fylla sin roll som central fond och samordningsorgan för
FN-systemets biståndsverksamhet.
UNDP har en inriktning som stämmer väl överens med svenska biståndspolitiska
mål, sägs det i propositionen. UNDP gör långsiktiga åtaganden
gentemot mottagarländerna inom ramen för landprogram och ger rent
gåvobistånd som främst riktar sig till de fattigaste länderna.
I en tid då behovet av samordnade biståndsinsatser blir allt mera
uppenbart, inte minst i Afrika, bör samordningsfunktionen i FN-systemets
fältverksamhet enligt regeringens mening förstärkas. Detta var också en av
slutsatserna i Jansson-rapporten. För att förbättra samordningen av FNbiståndet
på fältet krävs bl.a. ökade resurser till UNDP.
Mot denna bakgrund anser regeringen det motiverat att Sveriges bidrag till
UNDP för budgetåret 1989/90 höjs med 50 milj.kr. till 575 milj.kr.
För att understödja UNDPs handlingsprogram för torkdrabbade länder i
Afrika bör Sverige enligt regeringen för budgetåret 1989/90 öka bidraget till
FN:s Sahelkontor (UNSO) med 5 milj.kr. till 25 milj.kr. Sverige är en av de
större bidragsgivarna till programmet.
1988/89:UU18
64
UNDP spelar en viktig roll för uppföljningen av FNs konferens om de
minst utvecklade länderna som hölls i Paris 1981. UNDP medverkar till att få
till stånd ökat och samordnat bistånd till de minst utvecklade länderna genom
att anordna s.k. rundabordskonferenser. Vidare skall UNDP bistå de minst
utvecklade länderna i deras förberedelser för den nya FN-konferens om de
minst utvecklade länderna som skall äga rum i Paris 1990. Regeringen
föreslår därför att bidraget till verksamheten ökas med 5 milj.kr. till 60
milj.kr. för budgetåret 1989/90.
FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd
till småskaliga investeringsprojekt som gynnar de fattigare befolkningsgrupperna
i de minst utvecklade länderna. Fondens verksamhet har, enligt
propositionen, visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDP:s tekniska
bistånd och till de större projekt som de stora finansieringsorganen, t.ex.
Världsbanken, stödjer. Regeringen föreslår ett bidrag på 50 milj.kr. för
budgetåret 1989/90, en ökning med 5 milj.kr.
FNs befolkningsfond (UNFPA) är det centrala finansieringsorganet inom
FN-systemet för bistånd på befolkningsområdet. Dess verksamhetsområde
omfattar familjeplanering, folkräkningar, uppbyggande av system för folkbokföring
och befolkningsstatistik samt utbildning och forskning.
Sverige har sedan länge spelat en pådrivande roll för att få till stånd
internationella insatser för familjeplanering i u-länder.
I det handlingsprogram för Afrikas ekonomiska återhämtning och utveckling
som antogs vid FNs trettonde extra generalförsamling i maj 1986 läggs
vikt vid de afrikanska ländernas befolkningspolitik och åtgärder på befolkningsområdet.
UNFPA prioriterar 30 länder i Afrika av totalt 53 prioriterade
länder i världen. Enligt regeringens uppfattning är UNFPAs roll betydelsefull
särskilt i låginkomstländer där sambanden mellan miljö och befolkning är
uppenbara. Ett ökande antal u-landsregeringar uppmärksammar i dag
befolkningsfrågornas betydelse. Detta leder till en ökad efterfrågan på
insatser från UNFPA.
Mot denna bakgrund vill regeringen i år koncentrera de ökade svenska
satsningarna på befolkningsområdet till UNFPA och föreslår en kraftig
ökning av bidraget med 30 milj.kr. till 115 milj.kr.
FNs barnfond (Unicef)
Unicefs verksamhet, som till övervägande del är förlagd till de fattigaste
länderna, bedrivs inom ramen för fleråriga landprogram. Verksamheten
omfattar främst hälso, sjukvårds-, och nutritionsinsatser, vattenförsörjning
och olika former av utbildning. Unicef har hittills framgångsrikt engagerat
både i- och u-länder i kampen för att minska barnadödligheten genom
vaccinering och andra hälsovårdsåtgärder, bl.a. i samarbete med WHO.
Inom ramen för WHOs globala program för aids-bekämpning har Unicef
utvecklat program för information och utbildning. Barnfonden har på senare
år givit ökad uppmärksamhet åt barn i särskilt svåra omständigheter och
bistår barn i katastrofdrabbade områden, gatubarn och barn som är offer för
övergrepp och väpnade konflikter. Unicef har beräknat att omkring 40 000
barn i åldrarna under fem år dör i u-länderna varje dag och att åtminstone
hälften av dödsfallen med enkla medel skulle kunna undvikas.
1988/89: UU18
65
5 Riksdagen 1988189. 9sami Nr 18
Barnfonden deltar i arbetet att särskilt bevaka de sociala aspekterna i de
strukturanpassningsprogram som många u-länder genomför, bl.a. i samarbete
med Internationella valutafonden och Världsbanken.
Sverige har under många år varit en av Unicefs största bidragsgivare. Den
reguljära verksamheten kompletteras av de särskilda insatser som Unicef
genomför med hjälp av tilläggsbidrag. De svenska tilläggsbidragen finansieras
över anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA dels inom vissa
landprogram, dels inom anslagsposten för katastrofbistånd m.m.
Regeringen anser det angeläget att Unicefs arbete för barns överlevnad
och utveckling får ett fortsatt starkt svenskt stöd och att Sveriges bidrag till
fondens allmänna medel för budgetåret 1989/90 höjs från 260 milj.kr. till 290
milj.kr., en ökning med 30 milj.kr.
Världsbanksgruppen
Världsbanksgruppen som länge varit en av de viktigaste finansieringskällorna
för u-länderna har till följd av 1980-talets skuldkris kommit att få än större
betydelse, dels genom kraftigt ökad utlåning, dels genom mer omfattande
ekonomisk-politisk rådgivning. Såväl bankens rådgivning som den ökade
utlåningen har enligt propositionen i växande grad kommit att innebära ett
närmare samarbete mellan banken och svenska bilaterala utvecklingsinsatser,
särskilt i Afrika. Huvuddelen av Världsbankens utlåning äger rum på
marknadsmässiga villkor genom IBRD (International Bank for Reconstruction
and Development). Denna får sitt kapital genom att samtliga medlemsländer,
efter ekonomisk styrka, tecknar andelar i bankens kapital. Banken
lånar på kapitalmarknaden för att finansiera sin egen utlåning. Genom att
bankens kapital är garanterat av medlemsländerna kan IBRD-lånen ges på
gynnsammare villkor än vad de flesta u-länder annars skulle få tillgång till.
Sveriges medverkan i Världsbankens kapitalhöjning belastar inte biståndsbudgeten
utan finansieras av riksbanken.
Internationella utvecklingsfonden (IDA)
IDA (International Development Association) är världsbanksgruppens fond
för utlåning på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-länderna.
Budgetåret 1988/89 uppgår IDA-utlåningen till ett belopp motsvarande ca 8
miljarder kronor. Utlåningen finansieras genom bidrag från ett drygt 30-tal
länder, i första hand i-länder.
Som redovisades i budgetpropositionen 1987 slöts överenskommelse om
åttonde påfyllnaden av IDA:s resurser (IDA 8) i december 1986 och omfattar
perioden 1987/88-1989/90. Påfyllnaden uppgår totalt till 12,4 miljarder USD.
Sveriges andel motsvarar 2 151 milj.kr. att utbetalas under en treårsperiod.
Första bidraget om 550 milj.kr. utbetalades under budgetåret 1987/88.
Återstående utbetalningar fördelas lika under budgetåren 1988/89 och
1989/90. Medelsbehovet för budgetåret 1989/90 är ca 800 milj.kr. Förhandlingarna
om en ny IDA-påfyllnad inleddes i samband med Världsbankens
årsmöte 1988 och förväntas slutföras under år 1989.
Mer än 90% av IDA-utlåningen går till de fattigaste länderna och är i första
hand inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård och vattenför
-
1988/89:UU18
66
sörjning. IDA-utlåningen stämmer enligt propositionen väl överens med
svenska biståndspolitiska mål.
Världsbanken har sedan sommaren 1987 påbörjat ett särskilt aktionsprogram
för sådana skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara som genomför
överenskomna ekonomiska reformer, (Special Programme of Assistance,
SPA). Programmet har inneburit att bankens egen utlåning kompletterats
med betydande extrabidrag från bilaterala givare, bl.a. Sverige. Resursflödet
är främst inriktat på att finansiera angelägen, löpande import i syfte att
möjliggöra genomförandet av ekonomiska återhämtningsprogram. Samverkan
mellan givarländerna och Världsbanken om stöd till strukturanpassning
sker bl.a. i form av sam- eller parallellfinansiering.
Internationella finansieringsbolaget (IFC)
IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att
tillsammans med privat kapital medverka till att upprätta industriell verksamhet
i u-länder. Det fjärde av fem lika stora svenska årsbidrag under den
senaste kapitalhöjningen från 1985 inbetalades under budgetåret 1989/90.
Den första inbetalningen om ca 10 milj.kr. infaller budgetåret 1989/90.
Övrigt samarbete med utvecklingsbanker
I propositionen föreslås inrättandet av en ny delpost under anslaget C 1.
Bidrag till internationella biståndsprogram. Delposten skall avse samarbete
med utvecklingsbankerna i form av finansiering av konsulter, studier och
särskilda biståndsinsatser.
Under delposten föreslår regeringen följande bidrag:
- Samfinansiering med Världsbanken av stöd till lokalt kunnande vad gäller
långsiktigt utvecklingsstrategiskt tänkande i Afrika (ca 2 milj.kr.).
- Stöd genom svensk expertis till AfDBs tekniska biståndsprogram för att
höja kapaciteten att ta sociala hänsyn inom strukturanpassningsprogrammen
i afrikanska länder (1-2 milj.kr.).
- Eventuellt ytterligare stöd till AfDB för för investeringsstudier enligt ett
avtal som ingicks 1983 mellan Sverige och banken
- Finansiering av svenska experter vid AfDB (5 milj.kr.).
Internationellt livsmedelsbistånd
Budgetåret 1988/89 | 280 | 000 | 000 |
Budgetåret 1989/90 | 215 | 000 | 000 |
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) | 115 | 000 | 000 |
Bidrag under livsmedelshjälpskonventionen (FAC) | 40 | 000 | 000 |
Internationella beredskapslagret av livsmedel |
|
|
|
för Katastrofinsatser (IEFR) | 60 | 000 | 000 |
1988/89:UU18
För närmare information om Internationellt livsmedelsbistånd hänvisas till
propositionen.
67
Merkostnad
1988/89:UU18
För katastrofinsatser via multilaterala kanaler kan enligt propositionen
reservationer på delposterna för bidrag till IEFR och FAC utnyttjas.
Tidigare svenska internationella förhandsutfästelser om spannmålsleveranser
inom FAC och IEFR löper ut vid budgetårsskiftet 1988/89. För de nya
utfästelser som görs inom IEFR och FAC har världslivsmedelsprogrammet
möjlighet att välja mellan uppköp av spannmål i Sverige eller i annat land,
exempelvis u-länder med överskottsproduktion.
Om det inom Sveriges bidrag till FAC och IEFR efterfrågas leveranser av
svenskt spannmål kan den merkostnad som uppkommer genom att svenska
inlösenpriser ligger över världsmarknadspriser finansieras från medel som
tidigare överförts till SIDA under denna anslagspost, enligt propositionen.
Flyktingbistånd genom FN |
|
Budgetåret 1988/89 | 202 000 000 |
Budgetåret 1989/90 | 245 000 000 |
varav |
|
UNRWA | 100 000 000 |
UNHCR | 145 000 000 |
FNs hjälporganisation för Palestinaflyktingar(UNRWA)
Situationen i Mellanöstern, framför allt i de av Israel ockuperade områdena,
har medfört behov av ytterligare resurser för de palestinska flyktingarna i
regionen. UNRWA beräknar medelsbehovet för verksamhetsåret 1989 till
233 miljoner dollar, vilket skall jämföras med 1988 års budget på 216
miljoner dollar.
Regeringen föreslår en ökning av det svenska bidraget till UNRWA med
18 milj.kr.till 100 milj.kr.för budgetåret 1989/90, varav 10 milj.kr. för
UNRWAs särskilda program på Västbanken och i Gazaområdet.
FNs flyktingkommissarie (UNHCR)
Flyktingproblemen har under den senaste tioårsperioden nått en mycket stor
omfattning. Flertalet flyktingar finns i u-länder. Sverige skall enligt propositionen
fortsätta att stödja det humanitära arbetet för att hjälpa världens
flyktingar.
Behoven är långt ifrån täckta i de u-länder som tagit emot ett stort antal
flyktingar. Det är också enligt propositionen angeläget att stödja UNHCRs
verksamhet för främjande och vidmakthållande av flyktingarnas rättsskydd.
Regeringen föreslår en höjning med 25 milj.kr. till 145 milj.kr. för
budgetåret 1989/90.
68
Övriga organisationer
1988/89:
De av regeringen föreslagna bidragen till övriga organisationer framgår av
tabellen.
varav
Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 75 000 000
UNCTAD/GATT:s internationella handels
-
För närmare information om Övriga organisationer hänvisas till propositionen.
Övriga multilaterala bidrag
Miljöinsatser
Vid förra årets riksmöte antogs ett nytt biståndsmål: Framsynt hushållning
med naturresurserna och omsorg om miljön. Detta innebär enligt vad som
framförs i propositionen ett uppdrag att stimulera till miljöverksamhet inom
det multilaterala utvecklingssamarbetet. De internationella organisationerna
bör enligt propositionen i första hand uppmuntras att ta ökad miljöhänsyn
i sin reguljära verksamhet. Åtminstone under en övergångsperiod behöver
de emellertid också genom särskilda riktade bidrag stödjas i sitt arbete att
integrera miljöhänsynen. Enligt regeringens mening bör sådant stöd främst
inriktas på åtgärder som stärker kapaciteten hos u-länderna att själva göra
nödvändiga miljö- och naturresursbedömningar. Stöd till planering och
institutionsuppbyggnad i u-länderna är särskilt viktigt. Den internationella
naturvårdsunionen (IUCN) har ett omfattande program för kapacitetsuppbyggnad
i en rad u-länder. Genomförandet sker både i samarbete med
regeringar och enskilda medlemsorganisationer i u-länderna. Regeringen
föreslår fortsatt svenskt stöd till IUCN.
FNs miljöprogram (UNEP) har nyligen genomfört en utvärdering av sitt
biståndsprogram. Slutsatserna av denna sammanfaller väl med de riktlinjer
som angivits i propositionen angående stöd till kapacitetsförstärkning i
u-länderna. Om UNEPs biståndsverksamhet får denna inriktning avser
regeringen att ställa ytterligare resurser till UNEPs förfogande.
Även Världsbanken, UNDP och flera av FNs fackorgan kommer att
revidera inriktningen och program i syfte att främja en bärkraftig utveckling i
u-länderna. Insatser och projekt samt extra resurser som tas i anspråk i denna
process kommer att finansieras från delposten.
Även stöd för att anordna nationella eller regionala konferenser samt
utbildningsinsatser och informationsspridning för att främja en bärkraftig
utveckling är värdefullt, framhålls det i propositionen. Regeringen är därför
beredd att, när så anses befogat, föreslå att Sverige bistår med expertis.
Regeringen föreslår att 125 milj.kr. avsätts som särskild delpost under
anslagsposten Andra multilaterala bidrag.
Budgetåret 1988/89
Budgetåret 1989/90
128 000 000
135 000 000
centrum (ITC)
FN:s narkotikafond (UNFDAC)
Internationella sjöfartsuniversitetet
20 000 000
25 000 000
15 000 000
Övrigt
1988/89: UU18
Under delposten Övrigt finansieras bidrag till ett stort antal organisationer,
program och andra internationella aktiviteter. Extra insatser genom internationella
organisationer kan också aktualiseras under pågående budgetår.
Under andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer.
Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt att förutse det
svenska bidraget. I andra situationer råder osäkerhet om storlek och
tidpunkt för kommande svenska bidrag. I sådana fall utnyttjas delposten
Övrigt.
Namibia
Under senare tid har stora framsteg gjorts i fyrpartsförhandlingarna
rörande Angola/Namibia. Ett avtal undertecknades i december 1988. Som en
del i FNs arbete för avkolonisering fastställde FNs säkerhetsråd 1978 i
resolution 435 bl.a. en plan för särskilda insatser i samband med Namibias
övergång till självständighet (UNTAG). Sverige utfäste särskilt stöd för
UNTAG 1978. Den planerade FN-insatsen skall bl.a. särskilt innehålla stöd
till övervakning vid genomförandet av allmänna val till en konstituerande
församling. FN skall vidare ombesörja repatrieringen av flyktingar. En
beredskap måste enligt propositionen finnas för svenskt stöd och medverkan
i denna FN-insats för avkolonisering. I linje med Sveriges tidigare starka stöd
för ett fritt Namibia har medel för en insats reserverats under denna
anslagspost. Beredskap för andra insatser i Namibia för återuppbyggnad
m.m. finns under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA.
Vissa bidrag utgår som ett återkommande stöd till verksamhet som
regeringen bedömer som angelägen. Under budgetåret 1989/90 räknar
regeringen med bidrag till bl.a.
- Internationella rödakorskommittén (ICRC),
- FNs boende- och bebyggelsecenter (Habitat),
- FNs kvinnofond (Unifem),
- FNs centrum för transnationella företag (UNCTC),
- svenska Unicef-kommitténs verksamhet,
- internationellt handikappbistånd,
- bidrag till FNs frivilliga fond för tortyroffer,
- extra bidrag till UNHCRs program
- förmånlig kreditgivning till u-länder.
Riksdagen har tidigare (prop. 1987/88, bil. 5, UU20, rskr. 226 och prop.
1988/89:35, UU12, rskr. 21) beslutat om svenskt deltagande i en nordisk fond
för förmånlig kreditgivning till u-länder. Mot bakgrund av detta beslut
beräknar regeringen Sveriges första inbetalning för 1988/89 till ca 62 milj.kr.
Lika stort medelsbehov beräknas för 1989/90. Om Sveriges bidrag blir högre
än detta belopp belastar även ökningen denna anslagspost.
Handelsrelaterat bistånd
Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagande i de
multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan inom
GATT, underlättats. Vissa råvaruorganisationer arbetar med att stödja
u-ländernas ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion. För
dessa och andra handelsrelaterade åtgärder beräknar regeringen ett medelsbehov
på 4 milj.kr.
Andra bidrag som återfinns under delposten Övrigt är:
- Extra bidrag till studier och utredningar som bedrivs i internationella
organisationer och som av regeringen bedöms som angelägna.
- Svenska institutet till personal- och administrationskostnader i samband
med mottagandet i Sverige av FN-stipendiater.
- Nordiska Afrikainstitutets särskilda forskningsprogram avseende Afrika
med inriktning på bia. södra Afrika, landsbygdsstädernas betydelse för
utvecklingen i Afrika samt människors situation och överlevnadsmöjligheter
i Afrikas arida områden.
- Svenska FN-förbundets information om det multilaterala utvecklingssamarbetet.
Svenska FN-förbundet skall, enligt propositionen, inför budgetåret
1989/90 inkomma med en plan över planerad informationsverksamhet.
Beslut om bidragets storlek, fördelning samt administration meddelas
i regleringsbrev för budgetåret 1989/90.
Utskottet
Sammanfattning av motionerna
Det multilaterala biståndet som förmedlas genom Världsbanken, de regionala
bankerna och FN-systemet svarar numera för knappt en tredjedel av det
totala svenska utvecklingssamarbetet.
Folkpartiet pekar i sin motion U202 på den stora fördelen med multilateralt
bistånd genom att det gör mottagarländerna mindre beroende av politisk
välvilja från enskilda givarländer samt att resurserna kan fördelas på fler
mottagarländer. Folkpartiet konstaterar att FN under det senaste året synes
återvunnit sin förmåga att framgångsrikt arbeta för fred och utveckling och
att det finns anledning förmoda att detta kommer att ytterligare stärka
kraven på biståndsinsatser genom FN-familjen. Folkpartiet beklagar att
andelen svenskt bistånd som kanaliseras genom de multilaterala biståndsorganen
har sjunkit sedan 1960-talet till en nu lägsta nivå. Andelen borde enligt
(fp) åtminstone på kort sikt öka med hänsyn till de akuta finansiella problem
som organen har.
Motionärerna föreslår därför höjningar av de i propositionen föreslagna
beloppen till vissa internationella organisationer nämligen UNDP, UNFPA,
IDA, Unicef, UNWRA och UNHCR. Vad gäller IDA och UNDP konstateras
det i motion U202 att dessa organ fått minskade resurser under 1980-talet
vilket slår mot de organisationer som är inriktade på att stödja de fattigaste
u-länderna. Folkpartiet anser att det borde vara en svensk målsättning att
söka få till stånd ökade resurser till detta arbete.
Som grund för en mer aktiv svensk politik i de multilaterala biståndsorganen
behövs enligt motion U202 en parlamentariskt förankrad samlad översyn
av det svenska multilaterala biståndssamarbetet. (Denna fråga behandlas
under avsnittet om riktlinjer i detta betänkande.)
Centerpartiet räknar i motion U230 upp ett antal av de fördelar som ett
1988/89:UU18
71
multilateralt bistånd genom FN och utvecklingsbankerna har. Dit hör
universalitet och multiplikatoreffekt samt det faktum att många utvecklingsproblem
endast kan lösas genom samordnade internationella eller regionala
insatser. Stödet till FN-systemet är enligt (c) en av hörnpelarna i Sveriges
utrikes-och biståndspolitik. Centerpartiet anser därför att det multilaterala
biståndets andel bör öka. Särskilt kräver (c) ökat anslag till Unicef.
Även vänsterpartiet kommunisterna vill öka anslaget till Unicef samt till
UNRWA, IPPF och UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum.
Moderata samlingspartiet betonar i U218 den stora roll som FN-organen
spelar i utvecklingsarbetet. Unicef, Världsbanken och de regionala bankerna
omnämns i motionen. Samtidigt konstaterar (m) att FN-organen tyngs av
byråkrati och bristande effektivitet samt att Sverige bör medverka till en
effektivisering av FNs biståndsorgan.
Miljöpartiet framför i sin motion U533 att Sverige bör gå i ledningen för
internationella miljöinvesteringar. Miljöpartiet anser att bidraget till internationella
biståndsprogram bör utökas med 1 miljard som skall användas till
skydd av regnskogarna.
Utskottets överväganden
Enligt utskottets mening bör Sverige på allt sätt ge stöd åt ansträngningarna
att stärka FN politiskt, organisatoriskt och finansiellt. Ett viktigt inslag är
självfallet bidragen till FNs biståndsverksamhet. Den svenska regeringen
arbetar för att organisationerna skall få ökade resurser. Framför allt har iländemas
generella bidrag till de internationella organisationerna i stort sett
utvecklats negativt under 1980-talet. Det är utskottets förhoppning att detta
förhållande skall ändras. En ökad effektivitet inom organen är, som framförs
i motion U202 (fp) och i motion U218 (m), önskvärd och torde vara ett sätt att
öka de större givarländernas bidrag.
Sverige tillhör tillsammans med de övriga nordiska länderna traditionellt
de starkaste förespråkarna för FN, vilket även framhålls i propositionen.
Detta innebär dock inte att de nordiska länderna inte ser de svagheter som ett
system av FNs storlek och komplexitet kan drabbas av.
I syfte att studera FN-systemets olika organ och se hur detta skulle kunna
förbättras vad avser resursanvändning och effektivitet har under 1988 ett
särskilt nordiskt FN-projekt inletts. Utskottet har tidigare i detta betänkande
berört det nordiska FN-projektet. Utskottet har också i betänkandet
föreslagit en parlamentariskt förankrad samlad översyn av det multilaterala
biståndet.
Yrkande 19 i motion U218 (m) får därmed anses besvarat.
Det är utskottets förvissning att de svenska bidragen till FNs operativa
verksamhet kommer att fortsatt spela en betydelsefull roll. Det är dock
viktigt att finansieringen av organens verksamhet delas mellan flera länder.
Detta borde ligga i de multilaterala organens natur. Sverige tillhör redan en
av de allra största bidragsgivarna i UNDP, Unicef, UNFPA, UNHCR,
UNRWA samt till mindre FN-fonder som Kvinnofonden (Unifem) och
Narkotikafonden (UNFDAC). Sverige kan även vilket omnämns i motion
1988/89 :UU 18
72
U202 (fp), i vissa speciella fall, t.ex. vad gäller insatser på miljöområdet eller
för demokrati och mänskliga rättigheter, genom extra bidrag, stöd till
speciell verksamhet e.d. förmå andra bidragsgivare att betala mer.
Bl.a. mot denna bakgrund anser utskottet att den av regeringen föreslagna
fördelningen av bidragen till de internationella organisationerna är rimlig.
Utskottet vill erinra om att regeringen har möjlighet att under löpande
budgetår lämna extra bidrag, exempelvis till det flyktingarbete som UNRWA
och UNHCR bedriver.
Yrkandena 30, 31, 33, 34 och 35 i motion U202 (fp), yrkandena 3,4,5 och 6 i
motion U229 (vpk) samt yrkande 4 i motion U230 (c) avstyrks härmed.
Vad gäller förslaget i motion U533 (mp) om att anslaget Bidrag till
internationella biståndsprogram uppräknas med 1 000 miljoner kronor att
användas till insatser för världens regnskogar får utskottet hänvisa till det
tidigare avsnitt i detta betänkande som behandlar miljöinsatser. Utskottet
vill dock i detta sammanhang framföra att det delar den oro om jordklotets
ekologiska balans som ligger till grund för motionärernas yrkande. Åtgärder
till förmån för regnskogarnas bevarande borde vara av av högsta prioritet.
Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet för att komma till rätta med
detta globala miljöhot. Utskottet får dock upprepa vad som tidigare
framförts, nämligen att Sverige i miljösamarbetet med de internationella
organisationerna i första hand kan uppmuntra dessa att ta ökad miljöhänsyn i
sin reguljära verksamhet. Resurserna behöver naturligtvis öka men måste
enligt vad utskottet tidigare anfört ske genom en rättvis bördedelning.
Svenska särskilda riktade bidrag kan också under en övergångsperiod
användas till att hjälpa organen att integrera miljöhänsyn i programmen.
Utskottet delar därvid den uppfattning som framförs i propositionen,
nämligen att sådant stöd främst skall inriktas på att stärka u-länderna att
själva göra nödvändiga miljö- och naturresursbedömningar. Det delanslag
som i och med årets budget inrättats för multilaterala miljöinsatser har
kommit till med tanke på dessa insatser. Det svenska biståndet till
miljöändamål ökar ständigt och skall så göra enligt utskottets uppfattning.
Ökningen bör dock, för största effektivitet och genomslagskraft, administrativt
kunna tas emot av de berörda multilaterala organen.
Härmed avstyrks yrkande 2 i motion U533 (mp).
Världsbanksgruppen
Sammanfattning av motionerna
Vänsterpartiet kommunisterna har i en särskild partimotion om Världsbankens
verksamhet (U228) framställt en råd krav på reformer i såväl
Världsbanken som i IMF för att u-länderna skall få ett jämlikt inflytande över
organens politik och struktur. Enligt (vpk) måste USAs dominans brytas och
1988/89:UU18
73
röstreglerna demokratiseras så att vart land får en röst, dvs. samma system
som i FN. Världsbanken borde enligt (vpk) decentraliseras t.ex. genom
regionala rådgivargrupper. Därtill måste enligt motion U228 struktur,
direktiv, framgångsmetoder och rekrytering inom världsbanksgruppen ändras.
Världsbanken och IMF bör öppna sig för insyn.
IMFs strukturanpassningsprogram bör vidare enligt (vpk) förändras så att
dessa blir socialt acceptabla, motverkar kapitalflykt, stimulerar produktiva
investeringar och en hållbar utveckling.
I sin motion kräver (vpk) även en redogörelse för de ekonomiska, sociala
och ekologiska följderna av världsbankens och IMFs verksamhet. I motion
U229 kräver (vpk) att Sverige skall säga upp medlemskapet i IFC.
I motion U211 (vpk) krävs att regeringen skall verka för att alla lån som
gäller Amazonas skall ta grundläggande miljöhänsyn samt säkerställa
ursprungsbefolkningens intressen. I samma motion krävs att den svenske
representanten i Världsbanken verkar för att ett moratorium införs för alla
nya, större projekt i Amazonas.
Även i motion U222 (mp) kritiseras Världsbankens verksamhet. Sveriges
medlemskap i världsbanken bör enligt motionärerna ifrågasättas och villkoras
så till vida att nya riktlinjer för bankens verksamhet krävs och stöd
beviljas endast till ekologiskt sunda projekt.
Oro över den effekt olika världsbanksprojekt har på miljön återfinns även i
andra partiers motioner. Centerpartiet konstaterar i motion U230 att
Världsbanken kritiserats hårt för att bortse från miljökonsekvenserna av sina
projekt. Sverige måste därför enligt (c) utnyttja sin position i Världsbanken
för att ge miljöfrågorna en betydelsefull roll i bankens verksamhet.
Folkpartiet konstaterar däremot att en betydelsefull omsvängning skett inom
Världsbanksgruppen och att en kraftig satsning gjorts såväl organisatoriskt
som insatsmässigt på en större hänsyn till miljön. Folkpartiet beklagar att
ID As resurser minskat under 1980-talet. Det bör enligt (fp) vara en svensk
målsättning att söka få till stånd ökade resurser bl.a. för IDA vars
verksamhet är inriktad på de fattigaste u-länderna.
Utskottets överväganden
Frågan om Världsbankens verksamhet och struktur har behandlats av
utskottet under flera år. I fråga om kravet på en demokratisering av
Världsbanken vill utskottet, i likhet med vad som skett tidigare, framhålla
följande: Världsbanken är, till skillnad från exempelvis UNDP, en långivande
institution. Som sådan är den beroende av den internationella kapitalmarknaden
för sin verksamhet. Medlemmarnas rösträtt i Världsbanken är
vägd i förhållande till storleken av medlemsländernas insatta kapital. Krav av
typen ”ett land en röst” skulle med stor sannolikhet leda till att de större
bidragsgivarna minskade sina andelar, vilket inte skulle ligga i u-ländernas
intresse. Denna röstfördelning innebär inte att u-ländernas synpunkter inte
får gehör i banken, utan så sker i ökad utsträckning.
Världsbanken har under senare år visat ett ökat intresse för samarbete med
enskilda organisationer, inte minst organisationer med bas i u-länderna
själva. Det är naturligt för dessa organisationer att slå sig samman och
1988/89:UU18
74
samarbeta såväl nationellt, regionalt som internationellt. Utskottet kan
konstatera att svenskt agerande i Världsbanksgruppen, såväl som inom
biståndsverksamheten, generellt sker under löpande samarbete och samråd
med folkrörelser och enskilda organisationer.
Världsbanken har såsom framförs i motion U230 (c) kritiserats för att
bortse från miljökonsekvenserna av sina projekt. Inte minst efter nordiska
påtryckningar låter nu banken i viss utsträckning miljöhänsyn prägla
verksamheten enligt vad som framgår av motion U230. De strukturanpassningslån
som banken ger tar nu också i ökad utsträckning hänsyn till fattiga
grupper. Det framstår dock som särskilt angeläget enligt (c) att föra in
miljöperspektivet också i skuldfrågorna, valutapolitiken och den internationella
ränte- och handelspolitiken.
Utskottet vill med anledning av motion U228 (vpk) även framhålla att de
strukturanpassningslån som banken ger huvudsakligen går till en sektor,
t.ex. jordbruk eller utrikeshandel. Lånen anpassas efter vart enskilt lands
behov och förutsättningar. När nedskärningar görs i ett lands budget beslutar
inte Världsbanken och IMF var nedskärningarna skall göras utan sådana
beslut fattas av landet i fråga. Den svåra ekonomiska situation som
mottagarländerna oftast befinner sig i när en IMF-uppgörelse är aktuell, gör
dem svaga och utan kraft att stå emot de ofta hårda krav som ställs som en
förutsättning för lånet. Några alternativ finns sällan. IMFs villkor har därför
ofta upplevts som tvingande och opåverkbara av mottagarlandet.
Utskottet anser dock att även om utvecklingen går mot en ökad uppmärksamhet
på miljömässiga och sociala effekter av Världsbankens verksamhet
återstår mycket att göra. Utskottet utgår ifrån att regeringen kommer att
fortsätta sina ansträngningar att förmå Världsbanken att i ökad utsträckning
ta sitt ekologiska och sociala ansvar. Ett aktuellt exempel härpå är ett lån på
drygt 3 miljarder kronor som Världsbankens styrelse skall besluta om senare
i år. Lånet är tänkt att delfinansiera en utbyggnad av Brasiliens kraftverkssektor.
Många medlemsländer, däribland Sverige, har utifrån miljöhänsyn
anfört tveksamhet till lånet och projektet, vilket bl.a. lett till att ett beslut om
lånet uppskjutits.
Utskottet förutsätter att frågan om Världsbanksgruppens ekologiska och
sociala ansvar såväl som Världsbankens, IDAs och IFCs syfte, mål,
effektivitet, öppenhet, organisation m.rh. torde kunna undersökas inom
ramen för den samlade översyn av det multilaterala biståndet som utskottet
föreslagit tidigare i detta betänkande.
Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet yrkande 3 i motion
U211 (vpk), yrkandena 1-5 i motion U222 (mp) och yrkandena 1, 3 och 4 i
motion U228 (vpk). Yrkande 2 i motion U211 (vpk) och yrkande 7 i motion
U230 får anses besvarade.
Världsbanken har under senare tid ägnat ökad uppmärksamhet åt sociala
satsningar och ökat sina insatser i fattiga, skuldtyngda länder, framför allt
genom IDA. IDAs utlåning går till mer än 90 % till de fattigaste länderna.
Enligt utskottets uppfattning stämmer fondens utlåning väl överens med
1988/89:UU18
75
svenska biståndspolitiska mål. Utskottet finner även att det anslag till IDA
som föreslagits i propositionen är rimligt.
Med ovan anförda avstyrks yrkande 32 i motion U202 (fp).
I motion U229 (vpk) yrkas avslag på regeringens begäran om 25 milj.kr. för
övrigt samarbete med utvecklingsbanker. Utskottet får konstatera att de
aktuella bidragen avser finansiering av svenska experter i Afrikanska
utvecklingsbanken på miljö- skogs- och transportområdena, finansiering av
förinvesteringsstudier i Afrikanska utvecklingsbanken och stöd för utvecklandet
av långsiktigt utvecklingsstrategiskt tänkande i några av de svenska
programländerna i Afrika. Vidare är bidragen tänkta att gå till finansiering
av svensk expertis för ett gemensamt projekt mellan Världsbanken och
Afrikanska utvecklingsbanken för att förbättra hänsynstagandet till de
sociala aspekterna i den ekonomiska återhämtningsprocessen i Afrika.
Utskottet finner ändamålen med bidragen välmotiverade och angelägna.
Yrkande 7 i motion U229 (vpk) avstyrks därför.
Vad gäller kravet i motion U229 (vpk) på att Sverige bör säga upp sitt
medlemskap i IFC vidhåller utskottet den uppfattning som framfördes i förra
årets betänkande. Utskottet anser att IFC är ett organ som utgör ett nyttigt
komplement till Världsbankens övriga verksamhet. IFC har till uppgift att
främja huvudsakligen privatfinansierade investeringsprojekt i u-länderna.
Utskottet ser ingen grund för ett svenskt utträde ur IFC.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 8 i motion U229 (vpk).
Livsmedelsbistånd
Enligt centerpartiets partimotion U230 måste Sverige arbeta för att en större
del av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom Världslivsmedelsprogrammet
(WFP). Centerpartiet vill öka det svenska stödet till
WFP med 10 milj.kr jämfört med regeringens förslag till att uppgå till 125
milj.kr.
Vad gäller leveranser av svenskt spannmål till Internationella beredskapslagret
av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR) och Livsmedelshjälpskonventionen
(FAC) krävs i folkpartiets partimotion U202, partimotion U229
från (vpk) och i motion U212 (s) att biståndsmedel inte skall användas till att
täcka den merkostnad som uppkommer genom att leveranser sker till
svenska inlösenpriser.
Utskottet delar den uppskattning för WFPs roll och verksamhet som
uttrycks i motion U230 (c) men anser att storleken på de svenska bidragen till
internationellt livsmedelsbistånd är rimligt. Stödet går till Världslivsmedelsprogrammet
(WFP), Livsmedelshjälpskonventionen (FAC) och Internatio
-
1988/89:UU 18
76
nella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR). Utskottet
ansluter sig till regeringens bedömning att bidragen bör förbli oförändrade.
Yrkande 13 i motion U230 (c) avstyrks härmed.
Merkostnad
Utskottet noterar att hittills gällande åtaganden under IEFR och FAC
kommer att löpa ut den 30 juni i år. För de nya utfästelser som kommer att
göras kan världslivsmedelsprogrammet (WFP), som är mottagare av det
svenska multilaterala livsmedelsbiståndet, välja mellan uppköp av spannmål
i Sverige eller i annat land, exemplevis u-länder med överskottsproduktion.
Tidigare svenska utfästelser (från och med 1985) rörande spannmål har i
sin helhet upphandlats i Sverige till svenska regleringspriser. Riksdagen
beslutade år 1985 att de kvantiteter spannmål som åtgår för att uppfylla
Sveriges utfästelser i det internationella samarbetet mot världssvälten skulle
ingå i den prisreglerade volymen (prop. 1984/85:166, JoU:33 rskr. 393).
Riksdagen beslutade vidare att kostnaderna för dessa åtaganden skulle
finansieras från biståndsanslaget (prop. 1984/85:211, JoU:36 rskr. 404). Det
livsmedelspolitiska beslutet skulle gälla i fem år.
Systemet innebär alltså att biståndsmedel används för att täcka mellanskillnaden
mellan världsmarknadspriset på spannmål och det svenska
regleringspriset (merkostnaden) vid köp av svenskt spannmål för livsmedelsbistånd.
Den merkostnad som uppkommit har belastat livsmedelsanslaget
under en särskild post. Under år 1988 avsattes till denna post 65 milj.kr.
Merkostnaden har ersatts med ett års eftersläpning. Merkostnaden under
budgetåret 1987/88 belastar därmed innevarande års budget (82 milj.kr.).
Före 1985 års livsmedelspolitiska beslut skulle svenska spannmålsleveranser
under FAC och IEFR ske till världsmarknadspris.
Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen haft invändningar mot det
nuvarande förfaringssättet. Utskottet yttrade så sent som förra året (UU
1987/88:20) att det nu tillämpade förfarandet med köp till svenska regleringspriser
skulle betraktas som ett undantag. Regeringen borde enligt utskottets
uppfattning snarast föranstalta om en återgång till tidigare gällande regler att
spannmål för biståndsändamål skall köpas till världsmarknadspriser.
I och med att tidigare förhandsutfästelser gentemot IEFR och FAC nu
löper ut och världslivsmedelsprogrammet kan välja mellan uppköp i Sverige
eller annat land, förordar utskottet att för det fall WFP väljer att köpa
svenskt spannmål skall detta från och med budgetåret 1989/90 ske till
världsmarknadspriser.
De medel som tidigare överförts till SIDA för detta ändamål (täckande av
merkostnad mellan världsmarknadspris och svenskt inlösenpris) får användas
för täckande av de merkostnader som uppkommer under innevarande
budgetår. Eventuella återstående medel skall överföras till anslagsposten för
katastrofer.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av yrkande 4 i motion U202 (fp),
motion U212 (s) samt yrkande 9 i motion U229 (vpk) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
1988/89:UU18
77
UNTAG
1988/89:UU18
I centerpartiets partimotion U230 samt i kommittémotion från folkpartiet
(U221) motsätter sig partierna förslaget i propositionen om att en svensk
insats i FNs fredsstyrka för Namibia, UNTAG, skall finansieras över
biståndsanslaget.
Som redovisas i propositionen fastställde FN:s säkerhetsråd år 1978 i
resolution 435 en plan för särskilda insatser i samband med Namibias
övergång till självständighet. Planen innebar bl.a. att stöd skall lämnas
genom upprättande av FNs Namibiakår (United Nations Transition Assistance
Group UNTAG). Denna skall bistå genom att säkerställa fria och
rättvisa val till en konstituerande församling. Namibiakårens arbete skall
bestå av åtgärder bl.a. för att tillförsäkra namibierna yttrande och mötesfrihet,
valinformation, valövervakning, revidering av lagar, frigivande av
politiska fångar, bistånd vid flyktingmottagning och gränsbevakning.
Sverige utfäste sig redan 1978 att bidra till FNs Namibiakår med såväl
militär som civil personal. På grund av att Sydafrika motsätter sig Sveriges
tilltänkta medverkan med militär personal har FNs generalsekreterare
meddelat regeringen att denna inte blir av. De yrkanden som väckts i motion
U221 och U230 avseende ett svenskt deltagande i UNTAGs militära del är
därmed inte längre aktuella.
Yrkande 26 i motion U230 (c) och motion U221 (fp) får därför anses
besvarade.
FNs Namibiakår finansieras dels genom ett obligatoriskt bidrag till FN enligt
särskilt fastställd bidragsskala, dels genom att de länder som bidrar med
personal själva tar på sig huvuddelen av sina egna kostnader. Det obligatoriska
bidraget finansieras över Utrikesdepartementets anslag B 1. Förenta
Nationerna. Medel för den egna svenska insatsen hade beräknats till drygt
200 milj .kr., som avsatts under anslaget C 1, anslagsposten Andra multilaterala
bidrag. Denna anslagspost föreslås i propositionen uppgå till 483,8
milj.kr. Eftersom den svenska medverkan i UNTAG kommer att begränsas
till civila insatser (civilpoliser och eventuellt valövervakning) kommer de
medel som avsatts för det svenska UNTAG-deltagandet inte i sin helhet att
kunna användas för detta ändamål. Utskottet anser därför att 100 milj.kr.
bör överföras från anslaget C 1, delposten Andra multilaterala bidrag till
anslaget C 2, anslagsposten Särskilda miljöinsatser. Resterande medel som
avsatts för ändamålet skall användas till multilaterala insatser och bilateralt
samarbete med Namibia genom främst SIDA. Skulle det nu visa sig att
Namibia behöver ytterligare bistånd under budgetåret 1989/90 har utskottet
ingen erinran mot att medel från andra biståndsposter används.
Riksdagen har beslutat om svenskt deltagande i en nordisk fond för
förmånlig kreditgivning till u-länder (NIB). Den första inbetalningen sker
under budgetåret 1988/89. Fondens verksamhet regleras av en stadga som står
i överensstämmelse med det program för det nordiska biståndssamarbetet
sorn antagits av samtliga nordiska länder. Detta tar utskottet som en garanti
för att fondens verksamhet ej skall stå i konflikt med de av riksdagen
beslutade biståndspolitiska målen.
Utskottet avstyrker härmed yrkande 10 i motion U229 (vpk).
I motion U207 (fp, m, c, vpk, mp) föreslås att en större del av det svenska
biståndet skall gå till FNs kvinnofond UNIFEM. I motionstexten anförs bl.a.
att biståndsgivarna ibland inte har förstått att kvinnorna i de flesta länder i
tredje världen är ansvariga för matproduktion, insamlande av bränsle och
vatten och annat som är viktigt för familjens överlevnad. UNIFEM har bl.a.
till uppgift att förändra detta givarmönster, heter det i motionen.
UNIFEM har enligt utskottets uppfattning utan tvekan en viktig uppgift
att fylla i utvecklingssamarbetet. Därför lämnar Sverige sedan lång tid ett
bidrag till organisationen. Utskottet utesluter inte att detta bidrag kan
komma att växa framöver. Beträffande utskottets synpunkter på kvinnornas
roll i u-ländernas utveckling hänvisas till avsnittet om allmänna riktlinjer i
detta betänkande.
Motion U207 får därmed anses besvarad.
I motion U213 (c) yrkas att regeringen skall verka för att ett FN-universitet
för högre utbildning i medicinsk-tekniskt underhåll etableras i Malmö.
Utskottet har tidigare behandlat yrkandet (UU 1987/88:20) som kan ses som
ett regionalpolitisk! motiverat föslag med syfte att få undervisnings- och
forskningsinstitutioner etablerade i Malmöhus län. Malmö kommun har
undersökt vilket intresse världshälsoorganisationen WHO skulle ha av dylik
utbildning och forskning. Detta har resulterat i att WHO sedan hösten 1988
genomför en studie om behov och utbud av u-landsrelevant utbildning på
området.
Utskottet vidhåller den uppfattning som framfördes då frågan tidigare
behandlades, nämligen att flera skäl talar mot att förlägga utbildningsinstitutioner
för u-länderna i i-länder som t.ex. Sverige. Ett u-landssamarbete kan i
detta fall vara att föredra. Andra lösningar än nyetablering kan vara
kostnadsmässigt mera fördelaktiga för u-länderna. Den tidigare nämnda
WHO-studien förutses granska u-ländernas möjligheter att köpa särskilt
u-landsanpassad utbildning av etablerade institutioner.
Om WHO eller FN skulle framföra önskemål om att förlägga ett FN-organ
till Sverige skall vi enligt utskottets uppfattning visa detta ett positivt intresse.
Samma inställning har utskottet framfört i sitt betänkande 1988/89:UU17.
Med det ovan anförda avstyrks motion U213.
1988/89:UU18
79
4. Utvecklingsarbete genom SIDA (C 2)
Propositionen (s. 97-114)
För budgetåret 1989/90 föreslår regeringen att 6 090,0 milj.kr. ställs till
förfogande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta innebär en
anslagsökning med 517,2 milj.kr. i förhållande till föregående budgetår.
Regeringens förslag till fördelning av biståndet genom SIDA framgår av
tabell 5.
Tabell 5. Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1988/89—
1989/90 (milj. kr.)
Medelsram Förslag till medelsram
1988/89 1989/90
SIDA Föredra- Förändganden
ring
AFRIKA
Angola
Botswana
Etiopien
Guinea-Bissau
Kap Verde
Kenya
Lesotho
Mozambique
Tanzania
Zambia
Zimbabwe
Regionala insatser i Afrika
Humanitärt bistånd i
södra Afrika
ASIEN
Bangladesh
Indien
Laos
Sri Lanka
Vietnam
Regionala insatser i Asien
LATINAMERIKA
Nicaragua
Regionala insatser
i Centralamerika
Humanitärt bistånd
i Latinamerika
ÖVRIGT
Katastrofer, stöd till
återuppbyggnad m. m.
Bistånd genom folkrörelser o.
andra enskilda organisationer
Särskilda miljöinsatser
Särskilda program
150 | 170 | 170 | + 20 |
95 | 95 | 95 |
|
145 | 145 | 145 |
|
75 | 80 | 80 | + 5 |
60 | 65 | 65 | + 5 |
140 | 140 | 140 |
|
35 | 35 | 35 |
|
355 | 395 | 395 | + 40 |
520 | 540 | 540 | + 20 |
240 | 260 | 240 |
|
160 | 180 | 180 | + 20 |
230(1) | 235(1) | 235 | + 5 |
340 | 340 | 350 | + 10 |
135 | 135 | 135 |
|
380 | 380 | 380 |
|
70 | 85 | 85 | + 15 |
50 | 70 | 70 | + 20 |
300 | 300 | 300 |
|
10(1) | 10(1) | 15 | + 5 |
190 | 230 | 230 | + 40 |
45(1) | 55(1) | 55 | + 10 |
190 | 190 | 190 |
|
615 | 534 | 800 | + 195 |
525 | 550 | 575 | + 50 |
62,5(2) | 85(2) | 125(2) | + 62, |
336,3(2) | 315(2) | 328(2) | - 8, |
1988/89 :UU 18
80
Rekrytering och utbildning
av fältpersonal
Vissa landprogramkostnader
74
45
81
51
81
51
+ 7
+ 6
1988/89:UU18
SUMMA:
5 572,8 6 151(3) 6 090
517,2
(1) SIDA har föreslagit en uppdelning av anslagsposten Regionala
insatser i tre poster: SADCC (210 milj. kr.), Centralamerika
(55 milj. kr.) respektive Övrigt (Afrika och Asien) (35 milj. kr).
Här har i stället en uppdelning gjorts på Afrika, Asien och
Centralamerika.
(2) Anslagsposten Särskilda program har uppdelats på två anslagsposter.
Den nya anslagsposten Särskilda miljöinsatser motsvaras
1988/89 av den tidigare delposten Miljö- och markvård.
(3) I summan ingår, förutom de i tabellen föreslagna beloppen,
SIDA: s förslag till medelsfördelning avseende tre nya anslagsposter
Betalningsbalansstöd (300 milj. kr.) och Övriga länder: Costa Rica
(25 milj. kr.) och Uganda (75 milj. kr.).
I propositionen föreslås att medelsramarna för samarbetsländerna ökas
med sammanlagt 185 milj.kr. till 3 285 milj.kr.
För närmare motivering till regeringens förslag om bistånd till enskilda
samarbetsländer hänvisas till propositionen (s.97-109).
Utskottet
4.1 Samarbete med enskilda länder
Sammanfattning av motionerna
Moderata samlingspartiet ansluter sig till regeringens förslag utom vad
beträffar Tanzania, Vietnam och Nicaragua. Landramen för Tanzania bör
enligt (m) minskas eftersom landet har utvecklat en biståndsanpassning som
leder till att önskade långsiktiga effekter av biståndssamarbetet till stor del
uteblir. Vad gäller Nicaragua anser (m) att landramen bör skäras ned och en
större del av utvecklingsbiståndet bör kanaliseras genom BITS som stöd för
en fredlig och demokratisk utveckling i enlighet med fredsplanen i hela
Centralamerika. Biståndet till Vietnam föreslås upphöra.
Folkpartiet ansluter sig till regeringens medelsförslag utom vad gäller Laos
och Vietnam där nedskärningar föreslås. Folkpartiet anser att biståndet till
Vietnam bör avvecklas under ordnade former. Centerpartiet anser att en del
av landramsbiståndet till Nicaragua bör omvandlas till katastrofbistånd och
ansluter sig i övrigt till regeringens förslag. Detsamma gör miljöpartiet.
Vänsterpartiet kommunisterna önskar höja biståndet till Angola, Etiopien,
Vietnam och Nicaragua jämfört med regeringens förslag.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker de medelsramar beträffande vilka inga motionsyrkanden
väckts, dvs. Botswana, Guinea Bissau, Indien, Kap Verde, Lesotho,
Zambia, Zimbabwe, Bangladesh och Sri Lanka.
I fråga om de övriga programländerna vill utskottet anföra följande.
81
6 Riksdagen 1988189. 9sami Nr 18
Angola
1988/89:UU18
Angola är ett svårt krigshärjat land. Genom kriget har landets infrastruktur
inom transporter och kommunikationer slagits sönder. Det mänskliga
lidandet är mycket stort. Mer än 750 000 människor befinner sig på flykt i sitt
eget land, de flesta av dem är kvinnor och barn. Inom ramen för det bilaterala
biståndet till Angola stöds import av viktiga reservdelar och råvaror och
utveckling av fisket. Bistånd till hälsovårdssektorn sker i form av vaccinationsprogram
och stöd till sjuksköterskeutbildning och läkemedel.
Humanitära insatser i form av katastrofbistånd ges från Sverige till
internflyktingarna oavsett var i landet dessa befinner sig. Stödet ges i form av
livsmedel, enkla jordbruksredskap och hjälp till protesverkstäder. Sverige är
för närvarande den största bidragsgivaren till Internationella röda korsets
verksamhet på högplatån. Som framförs i propositionen är de mänskliga
rättigheterna inte tillfredsställande respekterade i Angola, men detta måste
ses mot bakgrund av det långvariga kriget. Sverige har påtalat detta i
samband med biståndsförhandlingar. Insatser till stöd för demokratiutveckling
och mänskliga rättigheter kommer att igångsättas under 1989.
Utskottet anser att de i motion U218 (m) framförda önskemålen om en
humanitär och demokratifrämjande inriktning av biståndet därmed är
tillgodosedda. Vad gäller försök att medverka till en fredlig lösning på
konflikten i Angola och en nationell försoning mellan parterna som framförs
i motion U218 är det utskottets uppfattning att Sverige även fortsättningsvis
efter måttet av sin förmåga bör ge stöd åt FNs ansträngningar för att uppnå
försoning och en varaktig fred i Angola. Fredsöverenskommelsen om
Namibia är en välkommen utveckling. Det är utskottets förhoppning att
denna utveckling även kan leda till fred i Angola.
Därmed får yrkande 33 i motion U218 (m) anses besvarat. Yrkande 2 och 3 i
motion U233 (m) avstyrks.
Mot bakgrund av den sydafrikanska destabiliseringspolitiken som drabbar
Angola hårt och genom det långvariga kriget vilket allvarligt hindrar en
ekonomisk utveckling anser utskottet inte att det föreligger några skäl som
gör att biståndssamarbetet med Angola skall avbrytas. De betydande
behoven gör i stället en ökning av landramen motiverad, något som även
föreslås i propositionen. Utskottet vill dock avstyrka den ytterligare ökning
av landramen till förmån för intemflyktingama i Angola som föreslås i
motion U229. Skälet är att SIDA för närvarande inte har resurser att på ett
effektivt sätt kunna genomföra sådana insatser. För att bibehålla kvaliteten
och flexibiliteten i biståndet är det utskottets uppfattning att biståndet till
internflyktingarna även i fortsättningen bör förmedlas via FN-systemet och
Internationella röda korset.
Härmed avstyrks yrkande 11 i motion U229 (vpk) och yrkande 1 i motion
U233 (m).
82
Etiopien
1988/89:UU18
Samtliga partier utom (vpk) ansluter sig till regeringens förslag till landram
för Etiopien. Vänsterpartiet kommunisterna vill i stället höja landramen för
utökat mark- och miljöarbete. Folkpartiet anför i motion U202 att svenskt
bistånd i än högre grad bör ges till offren för kriget i Eritrea, såväl inne i
landet som i flyktinglägren utomlands. Det finns också skäl enligt (fp) att
göra biståndet mer katastrofinriktat med tonvikt på förebyggande och
beredskap samt att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja kanaler vid
sidan om regeringen. Enligt moderata samlingspartiet (U218) måste biståndet
till Etiopien utformas så att det inte blir ett stöd till landets totalitära
regim. Miljöpartiet vill i motion U219 avisera nedskärningar i det svenska
biståndet under kommande år om inga tecken på konstruktiv fredsvilja vad
gäller Eritrea och Tigray kan skönjas hos den etiopiska regeringen.
Enligt vad som framgår av propositionen har regeringen lämnat ett
betydande katastrofbistånd för att lindra svält och annat lidande i samband
med torka och inbördeskrig. Huvuddelen av detta bistånd förmedlas genom
enskilda organisationer och FN. En stor del har utnyttjats för insatser i
regionerna Eritrea och Tigray och förmedlats av Evangeliska fosterlandsstiftelsen
(EFS), Röda korset och Rädda barnen. EFS har under många år fått
stöd av av svenska regeringen för insatser bland flyktingar från dessa
områden.
Det reguljära biståndet inriktas enligt vad utskottet erfar alltmer på
insatser till skydd för miljön, särskilt skogs- och markvårdsprojekt. Den
svenska regeringen har vid olika tillfällen tydligt ifrågasatt förenligheten
mellan det svenska biståndet till Etiopien och den förda jordbrukspolitiken,
särskilt bybildandet och kollektiviseringsprocessen. Farhågor att en fortsatt
process negativt kan påverka svenskstödda projekt i t.ex. Wollo har gjort att
den svenska regeringen ingått kortare avtal med Etiopien. På så sätt kan
projekten granskas och eventuellt modifieras.
Med det ovan anförda får yrkande 18 och 19 i motion U202 (fp) samt yrkande
34 i motion U218 (m) anses besvarade.
Enligt utskottets uppfattning är det bl.a. mot den ovan givna bakgrunden inte
aktuellt med en höjning av medelsramen för Etiopien som föreslås i motion
U229 (vpk). Det är vidare för tidigt att uttala sig om medelsbehoven för
budgetåret 1990/91.
För utskottets synpunkter på den politiska utvecklingen i Etiopien och
stridigheterna i landet får utskottet hänvisa till sitt betänkande 1988/
89:UU1.
Utskottet avstyrker yrkande 12 i motion U229 (vpk) och yrkande 7 i motion
U219 (mp).
83
Kenya
1988/89:UU18
Kenya har en mycket hög befolkningstillväxt. Tillgången på odlingsbar jord
är alltför knapp. Det svenska biståndet till Kenya syftar bl.a. till att lösa de
problem som härigenom uppstår. I insatserna ingår mark- och miljövård,
tillgång till rent vatten och familjeplanering och de har, enligt vad utskottet
förstår, varit framgångsrika. Biståndet genomförs i ökande utsträckning
genom ett aktivt folkligt deltagande som medverkar till uppbyggnad och
bibehållande av demokrati. Regeringen anser att det bl.a. mot denna
bakgrund är viktigt att det svenska biståndet till Kenya fortsätter. Utskottet
instämmer. Detta hindrar dock inte att regeringen, enligt utskottets uppfattning,
även i fortsättningen noga bör följa utvecklingen i Kenya och i andra
programländer med avseende på hur de mänskliga rättigheterna respekteras.
Härmed avstyrks yrkande 13 i motion U229 (vpk).
Mogambique
Moderata samlingspartiet framför i motion U218 sin oro inför läget i
Mozambique och efterlyser den av utskottet i förra årets betänkande
(1987/88:20) begärda redovisningen av biståndet till Mocambique. De
svenska biståndsinsatserna måste enligt (m) nu följas med största uppmärksamhet.
Utskottet får med anledning av yrkandet i motion U218 framföra att
Mozambique är det land som drabbats hårdast av Sydafrikas destabiliseringspolitik.
Sedan flera år försvåras landets utveckling av den av Sydafrikastödda
rebellrörelsen RNM. I det grymma terrorkrig som pågår har en stor del av
landets skolor och sjukhus förstörts. Viktiga delar av produktionstrukturen i
näringslivet är lamslagen. Det mänskliga lidandet är ofattbart. Terrorn är ett
hot också mot de biståndsprojekt som Sverige deltar i. Sverige har därför ett
ansvar för att de insatser som vi medverkar i inte går förlorade genom
sabotage eller andra störningsaktioner. Vi har också ett ansvar för att tillse
att den personal som är anställd och verksam inom biståndet arbetar under
tillfredställande skydd och säkerhet.
Det svenska biståndet syftar till att minska Mozambiques beroende av
Sydafrika och att lindra något av den nöd som destabiliseringen skapar.
Biståndet anpassas successivt till säkerhetsläget och det ekonomiska rehabiliteringsprogram,
som Mocambique genomför med stöd av ett stort antal
givarländer. Enligt vad utskottet erfår har skyddet av pågående program och
projekt setts över och ett åtgärdsprogram har börjat genomföras med syfte
att skydda de svenska insatserna och den svenska personalen.
Detta åtgärdsprogram omfattar radioutrustning för kommunikationen
inom de berörda projekten inom jordbruksprogrammet, stängsel, belysning
och larmanordningar vid projektetes viktigaste installationer, t.ex. pumpstationer,
administrationsbyggnader, skogsforskningsinstitut och rådgivningscentra.
Åtgärdsprogrammet omfattar även kläder, första-hjälpen-utrustning
och kikare att användas av den lokalt anställda vaktpersonalen, dvs. direkt
anställda i projekten eller av institution eller företag som har uppdrag i
projekten. Det är inte i något fall fråga om militär utrustning eller stöd till
mosambikiska armén. Totalt beräknas kostnaderna för för åtgärderna uppgå
till 3,2 milj.kr.
Med det ovan anförda får yrkande 35 i motion U218 (m) anses besvarat.
Tanzania
I motion U218 (m) föreslås att landramen för Tanzania skall sättas till 400
milj.kr. vilket är en sänkning med 140 milj.kr. i förhållande till regeringens
förslag. I Tanzania genomförs nu ett ekonomiskt anpassningsprogram som
bl.a. innebär en kraftig nedskrivning av valutan, betydande nedskärningar av
de statliga utgifterna, effektivisering av den statliga verksamheten samt
ökade producentpriser på jordbruksprodukter. Tanzania har också träffat
överenskommelser med IMF och Världsbanken. Reformprogrammet innebär
stora uppoffringar inom alla delar av det tanzaniska samhället. Resultat
har börjat skönjas - bl.a. har BNP per capita och exportinkomsterna ökat.
Tanzania är dock i stort behov av internationellt bistånd för att en stabil
tillväxt i landet skall kunna komma till stånd. Att i denna situation minska
biståndet vore enligt utskottets uppfattning fel.
Yrkande 26 i motion U218 (m) avstyrks därför.
Indien
Inget parti motsätter sig den föreslagna landramen för Indien. Miljöpartiet
vill i motion U219 däremot avslå regeringens begäran att få överskrida
planeringsramen med 400 milj.kr. om beslut fattas att Sverige skall stödja ett
vattenkraftverk, Uri, i Kashmir. Miljöpartiet anser att det inte ännu är
bevisat att projektet motiveras av miljöskäl och efterlyser detaljerad
information. Även (vpk) kräver i motion U229 en ordentlig redogörelse för
Uri-projektet i form av en proposition till riksdagen. Tills dess yrkar (vpk)
avslag på regeringens begäran om biståndsmedel till Uri-kraftverket.
Utskottet får konstatera att förhandlingar fortfarande pågår mellan den
indiske beställaren och de olika anbudsgivarna angående byggandet av ett
kraftverk i Kashmir, Uri. Ett svenskt-brittiskt konsortium deltar. I konsortiet
ingår Skånska, JCC, ABB och Sweco samt det brittiska företaget Boving.
Projektet skulle, för det fall det går till det svensk-brittiska kosortiet, bl.a.
finansieras genom biståndsmedel via SIDA och BITS. Övriga finansiärer
skulle inkludera SEK och Nordiska investeringsbanken. Totalkostnaden för
Uri-projektet beräknas kunna uppgå till 5,5 miljarder svenska kronor, ca 4
miljarder för svenskt vidkommande. Finansieringen planeras bli en kombination
av kommersiella krediter, u-krediter genom BITS samt landramsmedel.
Ca 400 milj.kr. skulle komma från medel som redan reserverats för
energibistånd till Indien. Belastningen på landramen kan därmed begränsas
till 100 milj.kr. per år.
Projektet utvärderas för närvarande av SIDA och BITS. Det är enligt
utskottets uppfattning mycket viktigt att dessa utvärderingar inkluderar en
1988/89:UU18
85
miljökonsekvensanalys av projektet. Miljöfrågorna har fått en allt högre
prioritet i Indien under de senaste åren. De allvarligaste miljöhoten kommer
från skogsskövling och överbearbetning av jorden. Genom Uri-projektet är
det tänkt att vattenkraft skall ersätta energi som i dag baseras på avverkning
av skog. Projektet får därtill betydelse för utvecklingen av regionen Kashmir
som är en av Indiens fattigaste. Det skall också, enligt vad utskottet
inhämtat, inkludera återplantering av skog som tidigare avverkats.
Utskottet anser att regeringen bör bemyndigas att överskrida planeringsramen
för Indien med högst 400 milj.kr. om den fortsatta bedömningen av
projektförslaget leder till att beslut fattas om att stödja vattenkraftprojektet
Uri. Det ankommer på regeringen att ta ställning till själva projektet.
Utskottet utgår från att projektavtal ingås endast under förutsättning att
projektets miljökonsekvenser är godtagbara. Även projektets räntabilitet
bör noggrant granskas enligt utskottets uppfattning.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 5 i motion U219 (mp) och yrkandena
14 och 15 i motion U229 (vpk). Utskottet föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att överskrida planeringsramen för Indien med högst 400 milj.kr.
om beslut fattas att ge svenskt stöd till vattenkraftprojektet Uri.
Laos
Folkpartiet föreslår att landramen för Laos skall kvarstå oförändrad på 70
milj.kr. i stället för att ökas med 15 milj. kr. som föreslås av regeringen.
Orsaken härtill är enligt (fp) att det inte kunnat förmärkas någon påfallande
effekt av det svenska biståndet eller några stora framsteg vad gäller
demokrati och mänskliga rättigheter.
Utskottet delar inte de slutsatser som (fp) dragit vad gäller effekten av det
svenska biståndet i Laos. Enligt vad utskottet kunnat erfara har respekten för
de mänskliga rättigheterna förbättrats efter hand. Det är sant att biståndssamarbetet
tidigare haft stora problem. Den förändrade ekonomiska politiken
innebär dock att biståndet får bättre effekt. Projekten inriktas nu på
uppbyggande av kunskaper genom utbildning, förvaltningsstöd m.m.
Ett ökat bistånd till Laos är också enligt utskottets uppfattning viktigt
eftersom landets möjligheter till oberoende förstärks. Ett ökat bistånd är
också viktigt av miljöskäl.
Mot denna bakgrund avstyrks yrkande 37 i motion U202 (fp).
Vietnam
Yrkanden från folkpartiet och moderata samlingspartiet kräver att biståndet
till Vietnam skall avvecklas. I motion U218 (m) förslås att avvecklingen sker
med detsamma, dvs. att ingen ny landram sätts upp för budgetåret 1989/90.1
samma motion krävs också att en vitbok om de svenska biståndsprojekten i
Vietnam utarbetas. I motion U202 (fp) föreslås att landramen för nästa
budgetår sänks med 100 milj.kr. jämfört med regeringens förslag och att
därefter en plan utarbetas för ett avvecklande av biståndet fram till år 1990.
1988/89:UU18
86
I motion U229 (vpk) föreslås däremot att landramen för Vietnam höjs med
100 milj.kr.
Yrkandena avseende utvecklingssamarbetet med Vietnam är desamma
som behandlats under en följd av år (senast i föregående biståndsbetänkande
UU 1987/88:20). Utskottet upprepade då den ståndpunkt som tidigare
framförts av riksdagen, nämligen att den långvariga vietnamesiska ockupationen
av Kampuchea inte kunde undgå att påverka det svenska biståndssamarbetet
med Vietnam. Utskottet konstaterade vidare att villkor hade
uppställts för det fortsatta samarbetet så till vida att ett samarbete efter 1990
förutsatte att Vietnam dragit tillbaka sina trupper från Kampuchea senast
detta år. Den vietnamesiska regeringen utfäste sig att göra detta. Under det
gångna året har Vietnam upprepat sin utfästelse om ett tillbakadragande av
trupperna från Kampuchea. Framsteg har också gjorts mot en politisk
lösning av Kampucheafrågan.
Enligt utskottets uppfattning är det i detta läge inte motiverat att avbryta
eller minska biståndet till Vietnam. Landet försöker nu också att genomföra
en genomgripande reformering och liberalisering av sin ekonomi. Tecken
tyder på, vilket noteras i propositionen, att Vietnam strävar mot en öppnare
samhällsform. Enligt vad utskottet erfar fungerar biståndssamarbetet med
Vietnam bra. Utskottet anser det motiverat med en landram av föreslagen
storlek även för budgetåret 1989/90.
Härmed avstyrks yrkande 36 i motion U202 (fp) samt yrkande 23 i motion
U218 (m).
Som utskottet redan påpekat har Sverige satt villkor för ett samarbete med
Vietnam efter 1990. Några bindande åtaganden om bistånd till Vietnam efter
utgången av budgetåret 1989/90 har därför inte gjorts i avvaktan på ett
tillbakadragande av de vietnamesiska trupperna från Kampuchea. En
avvecklingsplan för biståndet enligt vad som föreslås i motion U202 (fp) är
enligt utskottets uppfattning inte nödvändig.
Yrkande 17 i motion U202 (fp) avstyrks därför.
Enligt utskottets uppfattning vore det å andra sidan inte heller riktigt att öka
biståndet till Vietnam, vilket föreslås i motion U229 (vpk), eftersom detta
skulle ge fel uppfattning om den svenska inställningen till ockupationen av
Kampuchea.
Yrkande 16 i motion U229 (vpk) avstyrks därför.
1988/89:UU18
Vad gäller utarbetandet av en vitbok om de svenska biståndsprojekten i
Vietnam som föreslås i motion U218 (m) får utskottet hänvisa till vad det
87
tidigare sagt, nämligen att det är få programländer som genom åren
diskuterats och utretts så ingående som Vietnam. En vitbok är därför inte
heller i år nödvändig.
Utskottet har tidigare då denna fråga diskuterades konstaterat, att det
däremot kunde finnas behov för en lättillgänglig informationsskrift om
Sveriges bistånd till Vietnam. En skrift är, enligt vad utskottet erfar, under
utarbetande. Skriften förväntas bli klar sommaren 1989.
Yrkande 24 i motion U218 behöver således inte föranleda någon särskild
åtgärd från riksdagens sida och avstyrks därmed.
Nicaragua
I motion U218 (m) föreslås att landramen för Nicaragua sätts till 150 milj .kr.,
dvs. en minskning med 80 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Motion
U229 (vpk) vill i stället öka landramen med 30 milj.kr. utöver regeringens
förslag till 260 milj .kr. I motion U230 (c) föreslås att landramen minskas med
20 milj. kr. och att samma belopp i stället tas ifrån katastrofanslaget. Skälet är
att biståndet går till att återställa landet efter orkankatastrofen 1988.
Nicaragua har ett stort biståndsbehov till följd av sin ekonomiska kris, som
främst beror på väpnad aggression, ekonomiska sanktioner och en alltför
svag ekonomisk politik. Biståndet bör enligt utskottets uppfattnirig även i
fortsättningen innehålla ett stort varubistånd. Under budgetåret 1987/88
erhöll Nicaragua katastrofbistånd uppgående till 23,4 milj.kr. I propositionen
framförs att beredskap även i fortsättningen bör finnas för akuta behov
genom katastrofhjälp eftersom följderna efter orkanen Joan är mycket
betungande. Utskottet delar denna uppfattning. Något behov att minska
landramen för att därifrån ta medel till katastrofhjälp behövs därför inte.
Utskottet anser det i stället, med tanke på Nicaraguas prekära situation,
motiverat med en landram av den omfattning regeringen föreslår.
Därmed avstyrks yrkande 27 i motion U218 (m), yrkande 20 i motion U229
(vpk) och yrkande 28 i motion U230 (c).
Regionalt och humanitärt bistånd i Afrika, Asien och
Latinamerika
Propositionen
Regionala insatser i Afrika
Enligt vad som framgår av propositionen går huvuddelen av medlen från
anslagsposten till regionala projekt i södra Afrika genom samarbetsorganisationen
Southern African Development Coordination Conference (SADCC).
Posten används även för stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB)
och till Intergovernmental Authority on Drought and Development
(IGADD).
Nuvarande avtal med EADB har förlängts till 1988/89. På grundval av en
1988/89:UU18
88
positiv utvärderingsrapport år 1988 och stort behov av en kapitalpåfyllnad
bereds ett nytt avtal med en årlig utbetalning om 20 milj .kr. För samarbetsorganisationen
för länderna på Afrikas horn, IGADD, beräknas det årliga
stödet till 4,5 milj.kr.
Den femåriga planeringsramen har givit ett ökat medelsutrymme som kan
fyllas med nya åtaganden, vilket kommer att minska reservationen. Regeringen
föreslår att anslagsposten Regionala insatser i Afrika uppförs med 235
milj.kr. Härav avser 210 milj.kr. stöd till regionala insatser inom SADCC,
varav 30 milj.kr. för det nordiska initiativet.
Humanitärt bistånd i södra Afrika
Förtrycket mot befolkningsmajoriteten i Sydafrika ökar. Genom anslagsposten
Humanitärt bistånd i södra Afrika får rörelser och människor som är
motståndare till, eller offer för, apartheidsystemet ekonomiskt, moraliskt
och politiskt stöd från Sverige. Utformningen av det humanitära biståndet
syftar vidare till att stödja uppbyggnaden av demokratiska och icke rasistiska
samhällen i Sydafrika och Namibia.
Biståndet omfattar stöd till försörjning av flyktingar, rättshjälp, uppbyggnad
av demokratiska organisationer, studiestöd, facklig utbildning, bidrag
till försörjning av politiska fångar och deras familjer samt information och
forskning om apartheidsystemet och dess följder.
En stor del av biståndet föreslås i propositionen även i fortsättningen ges i
form av stöd till humanitär verksamhet inom befrielserörelserna African
National Congress (ANC) och South West Africa Peoples Organization
(SWAPO). Särskild hänsyn skall därvid tas till behovet av stöd till utbildning
och planering inför framtida majoritetsstyre i Namibia och Sydafrika.
Regeringen finner att situationen i södra Afrika ger anledning till en ökning
av medelsramen för det humanitära biståndet med 10 milj.kr. till 350
milj. kr.
Regionala insatser i Asien
Från anslagsposten utgår stöd till Mekongkommitténs arbete. Ett gradvis
ökande samarbete kan enligt propositionen förutses med inriktning på
regionala miljövårdsproblem. Om Kampucheafrågan löses kan kommittén
komma att få ytterligare uppgifter. Hantverksfiske i Bengaliska viken stöds
genom FAO under ett avtal som utlöper år 1991. Regeringen föreslår att
anslagsposten Regionala insatser i Asien ökas med 9 milj. kr. till 15 milj.kr.
Regionala insatser i Centralamerika
Sveriges bidrag till regionala insatser i Centralamerika syftar till att främja
fredssträvandena i regionen och ansträngningarna att öka samarbetet mellan
länderna. Verksamheten bör enligt propositionen i första hand främja
personkontakter och kunskapsutveckling inom skilda områden såsom hälsovård,
miljövård och utbildning. I valet av insatser bör särskilt beaktas
möjligheterna att främja och befästa en demokratisk utveckling och att bidra
till ökad respekt för mänskliga rättigheter. Regeringen anser det motiverat
med en ökning av anslagsposten med 10 milj.kr. till 55 milj.kr.
1988/89:UU18
89
Humanitärt bistånd i Latinamerika
1988/89:UU18
Det humanitära biståndet i Latinamerika utgörs enligt propositionen till stor
del av stöd till insatser för att främja mänskliga rättigheter och bistå politiskt
förföljda. Särskilt utvecklingen i Centralamerika har ställt krav på omfattande
nödhjälpsinsatser för ett ökande antal flyktingar och hemlösa. Efter
antagandet av den centralamerikanska fredsplanen har nya behov av insatser
för återflyttning av flyktingar från Honduras och Mexico till hemländerna i El
Salvador och Guatemala uppstått. Ett fortsatt behov av stöd till förtryckets
offer i de två återstående diktaturerna Chile och Paraguay är enligt
propositionen att förutse. Resultatet av folkomröstningen i Chile inger hopp
om en utveckling i riktning mot demokrati, vilket kan motivera särskilda
biståndsinsatser. I Latinamerika finns behov av fortsatt stöd för att främja
demokratisträvanden och bistå ekonomiskt och socialt eftersatta grupper,
som ofta saknar förutsättningar att delta i den politiska processen. Detta
gäller bl.a. kvinnor och barn. Stöd bör också kunna ges för återuppbyggnad
och förstärkning av demokratifrämjande institutioner.
Biståndet utgår huvudsakligen som bidrag till enskilda svenska och
internationella organisationer som Diakonia, Rädda barnen, Röda korset,
Kyrkornas Världsråd och World University Service och till enskilda grupper
och organisationer i mottagarländerna.
Regeringen finner att situationen i Latinamerika motiverar fortsatta
betydande humanitära biståndsinsatser. Anslagsposten föreslås oförändrad
till 190 milj.kr., då viss del av de tidigare delvis humanitära insatserna i
Centralamerika numera stöds genom anslagsposten Regionala insatser.
4.2 Regionalt och humanitärt bistånd i Afrika
Sammanfattning av motionerna
I motion U202 (fp) föreslås en höjning av anslaget till de humanitära
insatserna i södra Afrika med 25 milj.kr. jämfört med regeringens förslag på
grund bl.a. av den hårdnande repressionen inne i Sydafrika. Centerpartiet
vill höja biståndet till de regionala insatserna genom SADCC med 10 milj.kr.
jämfört med regeringens förslag. I motion U218 (m) framförs att biståndet
till södra Afrika måste få en sådan inriktning att det innebär ett stöd för
nationell försoning. Vad gäller stödet till Namibia bör det enligt (m) utformas
så att det stödjer en utveckling mot demokrati. Miljö- och markvårdsinsatser
bör även särskilt beaktas, anser (m). Vänsterpartiet kommunisterna kräver i
motion U229 och motion U214 ökade resurser till mödravård i kombination
med utbildning. I stället för bidrag till IMFs strukturanpassningsprogram
som, enligt (vpk), främst drabbar de fattigaste kvinnorna och barnen föreslås
projektbidrag till familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden i södra
Afrika.
I motion U231 (s) krävs att Sverige skall öka det ekonomiska samarbetet
och handeln med frontstaterna i enlighet med det s.k. nordiska initiativet. De
nordiska länderna bör enligt motionärerna upprätta en importgaranti som
medger långsiktigt handelsutbyte till fastställda priser och villkor. Dessutom
bör nordiska investeringar till regionen uppmuntras.
Utskottets överväganden
1988/89:
Utskottet stöder regeringens uppfattning att det humanitära biståndet till
södra Afrika fyller en viktig funktion. Biståndet som är ett stöd till offer för
och motståndare till apartheidsystemet, är starkt inriktat på att främja en
demokratisk samhällsutveckling och att stärka respekten för de mänskliga
rättigheterna. Syftet med biståndet är att försöka uppnå ett icke-rasistiskt
och demokratiskt Sydafrika.
Det finns ett stort och växande behov av humanitärt bistånd i södra Afrika.
Över hälften av anslaget är inriktat på humanitära insatser i Sydafrika och
Namibia. Riktlinjerna för användningen av dessa medel är utformade av
SIDA och antagna av beredningen för humanitärt bistånd.
Huvuddelen av biståndet går till rättshjälp och försörjningsbidrag till
flyktingar och deras familjer, uppbyggnad av demokratiska organisationer
samt utbildning och stipendier. Stödet förmedlas av enskilda organisationer,
t.ex fackliga och kyrkliga organisationer. Under senare tid har bidragen till
rättshjälp blivit större på grund av det växande antalet politiska fångar. Vid
sidan av dessa bidrag ges medel till information och media, kultur och besök
m.m.
Större delen av det svenska biståndet till Namibia kommer att fortsätta
under ett övergångsskede på 12 månader fram till dess att fria val kan hållas i
Namibia i enlighet med FNs säkerhetsråds resolution 435. Biståndet utgörs
av dagliga förnödenheter till flyktingar, fordon samt projektverksamhet
inom områdena hälsovård, undervisning, byggnation, vattenförsörjning och
jordbruk. Efter denna övergångsperiod får regering och riksdag ta ställning
till hur det framtida biståndet till ett fritt Namibia skall utformas.
Vad gäller motionernas krav på en högre ökningstakt av det humanitära
biståndet till södra Afrika måste utskottet i år liksom under tidigare år
konstatera att mottagningskapaciteten sätter gränser för ökningstakt och
biståndets storlek. Den av regeringen föreslagna ökningen är därför rimlig
enligt utskottets uppfattning.
Härmed avstyrks yrkande 41 i motion U202 (fp) Yrkande 18 i motion U218
(m) får anses besvarat.
Stöd till kvinnorna i u-länderna är som framgår tidigare i detta betänkande av
stor betydelse och har hög prioritet inom det svenska biståndet. I det
multilaterala biståndet verkar Sverige aktivt för att kvinnofrågorna prioriteras
och att kvinnoaspekter läggs på den multilaterala biståndsverksamheten.
I de bilaterala programmen ingår bistånd med inriktning på kvinnor. En
strävan är att kvinnor i ökad utsträckning skall delta i projekt från planering
och utformning av biståndsinsatser fram till den slutliga utvärderingen efter
avslutad insats. SIDA har också utarbetat ett utförligt handlingsprogram för
kvinnobistånd.
En omfördelning av det svenska biståndet från stöd till IMFs strukturanpassningsåtgärder
till projektbistånd inriktat på familjeförsörjande kvinnohushåll
som föreslås i motion U229 (vpk) och U214 (vpk) missar enligt
utskottets uppfattning den helhetssyn som måste anläggas på kvinnobistånd.
Det är nämligen viktigt att se hela kvinnans livssituation och kvinnans alla
roller som individ och samhällsmedborgare i utformningen av biståndet. Den
svaga samhällsekonomin och därmed sammanhängande försämrade utkomstmöjligheter
samt den parallella nedrustningen inom de sociala sektorerna
måste angripas på flera fronter. Det föreslagna stödet till IMF är avsett att
underlätta och stödja mottagarländernas anpassningsprogram. Dessa program
skall komma hela befolkningen, inkl. kvinnorna, till godo.
Utskottet vill ändå understryka vikten av bistånd till t.ex. familjeförsörjande
kvinnohushåll på landsbygden. Sådant riktat bistånd ges redan genom
UNICEF och i biståndet till hälsovård, befolkningsinsatser och genom direkt
stöd till kvinnoorganisationer.
Härmed avstyrks motion U214 (vpk) och yrkande 26 i motion U229 (vpk).
Det svenska regionala stödet till södra Afrika går huvudsakligen genom
SADCC. Arbetet som syftar till att stödja medlemsländernas självständighet
och ekonomiska tillväxt är enligt utskottets uppfattning viktig. Utskottet
anser dock att den av regeringen föreslagna ökningstakten av biståndet är
rimlig.
Yrkande 25 i motion U230 (c) avstyrks därför.
Vad gäller importsamarbetet mellan de nordiska länderna och SADCC som
tas upp i motion U231 (s) får utskottet anföra följande: Inom ramen för det
bredare ekonomiska och kulturella samarbetet mellan Norden och SADCC
har insatser gjorts för att främja handel och investeringar. Bl.a. har de
nordiska importkontoren arbetat med att identifiera varor från SADCCregionen
för import till Norden. I februari 1989 undertecknades en överenskommelse
mellan Norden och SADCC om att etablera en fond för
gemensamma industrietableringar i SADCC-regionen, NORSAD-fonden.
Fonden kommer att få ett initialt kapital på 200 milj. Dkr. och förläggas till
regionen. Syftet är att uppmuntra nordiska företag att engagera sig i joint
ventures i SADCC-regionen. Intresset för etablering av produktion i
SADCC-regionen har varit svagt under senare år på grund av ekonomiska
problem, som förorsakats av Sydafrikas destabiliseringspolitik, förvärrad
skuldbörda, torka och översvämningar. Den förda ekonomiska politiken har
i några länder dessutom snarare avskräckt än uppmuntrat utländska investeringar.
Motionen U231 (s) föreslår importgarantier i form av garanterad import
till fastställda priser. Ett sådant system tar enligt utskottets uppfattning bort
incitament att hålla hög kvalitet och exakta tider och volymer. Enligt vad
utskottet erfar överväger IMPOD ett förslag om betalningsgaranti där
IMPOD ikläder sig ansvaret för att den svenske importören betalar. IMPOD
kan redan i dag garantera marknadstillträde för exportörer från SADCC
-
1988/89:UU18
92
området. Inom det nordiska initiativet har vidare SUKAB fått stöd för att
etablera ett system för motköp med länderna inom SADCC.
Utskottet anser att motionen inte bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.
Därmed avstyrks yrkandena 1-3 i motion U231 (s).
4.3 Regionalt och humanitärt bistånd i Latinamerika och
Asien
Utskottets överväganden
I motion U218 (m) yrkas att anslaget för regionala insatser i Centralamerika
höjs med 30 milj.kr. jämfört med regeringens förslag för att uppgå till 85
milj.kr.
Utskottet finner den av regeringen föreslagna anslagsnivån rimlig. Under
innevarande budgetår kommer enligt vad utskottet erfar regeringen att fatta
beslut om ytterligare insatser om totalt 50 milj.kr. De nya insatserna gäller
bl.a. nutritionsprogram, malariaförebyggande åtgärder, vattenprogram och
utbildningsinsatser i syfte stärka ländernas offentliga förvaltningar.
Yrkande 28 i motion U218 avstyrks härmed.
I motion U229(vpk) yrkas att humanitärt bistånd skall lämnas till chilenska
och paraguyanska flyktingar samt till sysselsättningsskapande åtgärder för
återvändande chilener. Anslagsposten bör enligt (vpk) ökas med 10 milj.kr
jämfört med regeringens förslag för att uppgå till 200 milj.kr.
Det humanitära biståndet till Latinamerika utgår i form av ren nödhjälp,
insatser för att främja mänskliga rättigheter, stöd till politiskt förföljda samt
som bidrag till återuppbyggnad och förstärkning av politiska institutioner.
Biståndet utgår i huvudsak i form av bidrag till svenska och internationella
organisationer. Deras kapacitet är av avgörande betydelse för biståndets
storlek. Detta gäller enligt vad utskottet förstår speciellt biståndet till
Paraguay. En ökning av biståndet till Paraguay har skett under det senaste
året och möjligheterna att engagera fler organisationer i arbetet undersöks.
Inom ramen för det humanitära biståndet ges det omfattande bidrag till
återvändande chilener via organisationer i Chile. Kontakter har enligt vad
utskottet erfår tagits med olika migrationsorganisationer för att genomföra
utökade insater för återvändande flyktingar. Det är dock fortfarande oklart
hur många som återvänder. Hittills tycks endast ett mindre antal ha återvänt
på grund av den osäkra politiska framtiden i hemlandet. En beredskap finns
för framtida stöd. Utskottet finner den föreslagna anslagsnivån rimlig.
1988/89:
Härmed får yrkandena 21 och 22 i motion U229 anses besvarade. Yrkande 23
i samma motion, som avser en höjning av anslaget, avstyrks.
I motion U202 (fp) föreslås att en ny anslagspost inrättas för humanitärt
bistånd till Asien och att 35 milj.kr. anslås för detta ändamål.
Utskottet anser att det för närvarande inte finns behov av ett särskilt anslag
för humanitärt bistånd till Asien. De områden som skulle komma i fråga för
ett dylikt bistånd, t.ex. de av Israel ockuperade områdena eller Afghanistan,
erhåller redan humanitärt bistånd via andra kanaler, t.ex. katastrofbiståndet
och genom biståndet till enskilda organisationer. Även inom anslagsposten
Särskilda program finns möjligheter att inom ramen för delposten Demokrati
och mänskliga rättigheter kanalisera bistånd, framför allt till Västbanken
och Gaza.
Utskottet avstyrker därför yrkande 40 i motion U202 (fp).
4.4 Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m.m.
Propositionen
Katastrofbistånd lämnas i första hand som hjälp åt människor i u-länder, som
drabbats av naturkatastrofer eller väpnade och politiska konflikter. Katastrofmedel
kan även användas som extra bistånd till länder, som erhåller
svenskt utvecklingsbistånd och vilkas försörjning och utveckling hotas av
oförutsedda händelser. Ett tredje användningsområde utgörs av åtgärder för
att förbättra katastrofberedskapen och förebygga katastrofer.
I propositionens inledningsavsnitt redovisas några allmänna överväganden
angående bistånd mellan krig och fred. Härvid konstateras att det på flera
håll i världen pågår en löftesrik utveckling mot fred och lösningar av politiska
konflikter. FN spelar här en avgörande roll för att föra fredsarbetet framåt.
Utöver de konkreta förhandlingsresultaten krävs också betydande internationella
biståndsinsatser för återuppbyggnad. Ett generöst återuppbyggnadsbistånd
till krigsdrabbade länder kan bidra till att skapa framtidstro och
därmed underlätta fredsprocessen. Biståndet kan alltså i detta perspektiv
spela en aktivt fredsbefrämjande roll. Regeringen finner mot bakgrund
härav anledning att inom ramen för denna anslagspost under budgetåret
1989/90 skapa särskilt utrymme för återuppbyggnadsinsatser, som kan bidra
till fred och stabilitet i konfliktdrabbade eller krigshärjade länder och
regioner.
Biståndet till Uganda kan enligt propositionen tjäna som exempel på vad
som anförs ovan. Här har Sverige alltsedan maktskiftet i landet år 1986
bidragit till återuppbyggnad. Dessa insatser har genomförts med ett brett
folkligt deltagande inom olika samhällsområden. Den nya regeringen har
visat ett engagemang för mänskliga rättigheter och en förbättring inom detta
område kan noteras efter år 1986. Det svenska biståndet till Uganda
kanaliseras främst via FN och enskilda organisationer. Flera av de pågående
insatserna syftar till utveckling av långsiktig karaktär. Utöver bidrag från
denna anslagspost har stöd lämnats från anslagsposterna Projektbistånd till
vissa u-länder och Särskilda insatser i skuldtyngda u-länder. Det är enligt
propositionen angeläget att fortsätta och gradvis öka stödet till Ugandas
återuppbyggnad och utvecklingsansträngningar.
1988/89:UU18
94
Regeringen föreslår att anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad
m.m. uppförs med 800 milj.kr. Av beloppet avser 280 milj.kr. stöd till
återuppbyggnadsinsatser.
Utskottet
Under detta avsnitt behandlar utskottet katastrofpostens storlek och användning
och de motioner som väckts på området. Utskottet behandlar även
motioner om vissa krigs- och krisdrabbade områden som erhåller svenskt
humanitärt bistånd ur katastrof anslaget.
Katastrofpostens användning
Sammanfattning av motionerna
Samtliga partier ansluter sig till den av regeringen föreslagna anslagsstorleken.
Moderata samlingspartiet framför i motion U218 att anslaget för
katastrofbistånd bör användas i direkta nödsituationer och endast undantagsvis
bindas upp genom långvariga insatser. Katastrofhjälp bör enligt (m)
inte användas så den fungerar som tilläggsanslag till landramen. I stället bör
omdisposition ske inom landramen för katastrofinsatser. Stöd till återuppbyggnad
är ett viktigt led i att följa upp en fredsprocess, anser (m) och
nämner som exempel Namibia. Samtidigt anser (m) att det är angeläget att
bistånd lämnas så att det ej främjar direkt biståndsberoende utan leder till ett
framtida oberoende.
Utskottets överväganden
Det är utskottets uppfattning att katastrofbistånd inte bara kan ses som hjälp
till människor i u-länder som drabbats av akuta nödsituationer, t.ex.
naturkatastrofer eller väpnade konflikter. Katatrofbistånd måste även ses i
ett långsiktigt perspektiv i form av katastrofberedskap och förebyggande
åtgärder. På grund av katastrofers inneboende natur torde även fortsättningsvis
anslaget till en övervägande del komma att användas för akuta
insatser. Hittills under innevarande budgetår har ca 85% av anslaget
utnyttjats för sådana ändamål.
Ett ytterligare användningsområde för katastrofhjälp är att hjälpa länder
med återuppbyggnad efter krig eller interna konflikter. Dessa insatser kan
spela en aktiv freds- och stabilitetsbefrämjande roll. I årets budgetproposition
har regeringen inom ramen för anslagsposten skapat särskilt utrymme
för återuppbyggnadsinsatser.
Utskottet finner det väl motiverat att anslagsposten även används för
bistånd till återuppbyggnadsinsatser. Det bör enligt utskottets uppfattning
också i fortsättningen finnas möjligheter att ge katastrofbistånd i programländer
som ett komplement till pågående program eller för att igångsätta nya
program, vilka föranletts av oförutsedda händelser. Flera av de länder som
erhåller reguljärt utvecklingsbistånd från Sverige lever mer eller mindre
ständigt i katastroftillstånd på grund av utifrån stödd gerillaverksamhet och
destabiliseringsåtgärder. Dessa länders ekonomier är så hårt ansträngda att
det långsiktiga utvecklingsbiståndet till stor del används för att klara de mest
1988/89:UU18
95
angelägna behoven. I händelse av akuta naturkatastrofer prövas dock om
landramsmedel kan omdisponeras för katastrofändamål. Så skedde exempelvis
för Nicaragua efter orkankatastrofen 1988.
Vad gäller risken för biståndsberoende som tas upp i motion U218 (m) får
utskottet anföra att det återuppbyggnadsbistånd som förutses till stor del
kommer att kanaliseras via FN-systemet och enskilda organisationer.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 16 i motion U218 (m).
Katastrofbistånd till vissa ändamål
Afghanistan
I motion U230 (c) föreslås att Sverige medverkar med utbildningsinsatser och
stipendier för att bidra till återuppbyggnaden av Afghanistan. Sverige bör
även enligt (c) bidra med teknisk utrustning till minröjningsarbetet. I motion
U547 (m) framhålls att Sverige bör verka för att internationella hjälporganisationer
ges möjlighet att självständigt verka inom Afghanistan. 40 milj.kr
bör enligt motion U547 reserveras ur katastrofanslaget för svensk humanitär
hjälp till det krigsdrabbade landet. Ur anslaget bör vidare enligt motionen 25
milj.kr. reserveras för återuppbyggnadsbistånd till Afghanistan så snart
krigshandlingarna avslutats. Särskilda miljöinsatser bör därvid planeras.
Enligt motionären bör Sverige aktualisera gemensamma nordiska insatser
för bistånd till återuppbyggnad samt inom FN, dess organ och andra lämpliga
fora ta initiativ till internationell hjälp för återuppbyggnaden av Afghanistan.
Sverige bör även enligt motionären ta internationella initiativ för att
oskadliggöra och forsla bort kvarlämnad krigsmateriel.
Behovet av humanitär hjälp till det krigsdrabbade Afghanistan är nu större
än någonsin. Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet att
lindra krigets verkningar och bidra till återuppbyggnad av landet.
FNs generalsekreterare utsåg år 1988 prins Sadruddin Aga Khan till
samordnare för återuppbyggnadsbiståndet till Afghanistan. En rapport över
det sammanlagda återuppbyggnadsbehovet presenterades hösten 1988.
Rapporten bygger på information från samtiga relevanta FN-organ och
berörda frivilliga organisationer. En fond har skapats genom vilken frivilliga
medel kan kanaliseras till återuppbyggnaden av landet (Afghanistan Emergency
Trust Fund). Enligt samordnaren blir kostnaden för en återuppbyggnad
ca 2 miljarder dollar under de första fem åren 1988-1993. En första fas av
återuppbyggnadsarbetet har redan inletts och Sverige har utfäst bidrag på 80
milj.kr. för ändamålet. I FN-programmet avser hälften jordbruksinsatser
(inkl. miljöinsatser) och en fjärdedel livsmedelshjälp. Andra prioriterade
områden är transporter, hälsovård, vattenförsörjning och minröjning.
Det finns utrymme för fortsatt stöd till återuppbyggnadsinsatser i Afghanistan,
såväl genom FN som genom enskilda hjälporganisationer. Om
förhållandena i Afghanistan så medger, kommer de svenska bidragen till
humanitära insatser och återuppbyggnad att uppgå till minst de belopp som
nämns i motion U547.
Hittills har Sverige lämnat humanitärt stöd till de afghanska flyktingarna i
Pakistan och nödlidande afghaner inne i det egna landet till ett sammanlagt
1988/89:UU18
96
belopp av 355 milj.kr. Härav har ca 110 milj .kr. använts för stöd till flyktingar 1988/89:
i Pakistan.
Huvuddelen av den hjälp som Sverige lämnat till den krigsdrabbade
civilbefolkningen inne i Afghanistan förmedlas av Svenska Afghanistankommittén.
Verksamheten omfattar uppbyggnad, utrustning och bemanning av
hälsokliniker samt upphandling och utdelning av bl.a. livsmedel, utsäde och
kläder. Afghanistankommittén har även samarbete med Afghanistan Education
Committee (AEC) som bedriver primärskoleverksamhet. Projektet
syftar till att utveckla läroplaner, framställa och distribuera skolböcker och
annan skolmateriel. Vidare finansieras lärarlöner, skolmat och transporter.
Svenskt bidrag går även till Unicefs vaccinationsprogram för afghanska
barn och mödrar.
Med det anförda får yrkande 27 i motion U230 samt yrkandena 9, 11,12, 13
och 14 i motion U547 anses besvarade. Yrkande 10 i samma motion avstyrks
eftersom utskottet inte är berett att förorda ett i förväg bestämt belopp.
Etiopien
I motion U229 (vpk) föreslås att ökade katastrofinsatser görs i Eritrea.
Av katastrofanslaget har under innevarande budgetår hittills avsatts ca 37
milj.kr för Etiopien. Under budgetåret 1987/88 anslogs ca 147 milj.kr, till
katastrofinsatser i Etiopien. Härav gick nära 50 milj.kr. till hårt drabbade
människor i Eritrea och Tigray. 75 % av katastrofbiståndet förmedlas genom
enskilda organisationer och FN.
Sverige har under många år lämnat stöd till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen
(EFS), Rädda barnen och Röda korset för insatser i Eritrea och Tigray.
Det utdragna kriget gör dock hjälptillförseln osäker. Via EFS har också
bistånd kanaliserats till flyktingar från Eritrea och Tigray som sökt sig till
Sudan.
Utrymme finns för stora katastrofinsatser i bl.a. Etiopien, när och om så
skulle behövas. Det är utskottets uppfattning att svenskt katastrofbistånd
därvid även bör gå till bl.a. Eritrea.
Härmed får yrkande 24 i motion U229 (vpk) anses besvarat.
Palestinskafolket
I motion U230 (c) föreslås att Sverige ger utvecklingsbistånd till palestinierna
i Gaza och på Västbanken. Lämpliga projekt vore enligt (c) hjälp till
förbättrade jordbruksmetoder för frukt- och grönsaksodling för den inhemska
marknaden och för export. Insatser bör vidare göras för att vidareutveckla
hantverk och lämplig småindustri. Även i motion U234 (s) tas behovet upp
av bidrag till humanitära och sociala utvecklingsprojekt i Gaza och på
Västbanken. Insatser krävs inom jordbruk, utbildning och sjukvård. Motionärerna
i U229 (vpk) yrkar på omfattande återuppbyggnadsbistånd till
Palestina på grund av den israeliska arméns förstörelse av bostäder m.m.
I folkpartiets motion U202 yrkas på inrättandet av en anslagspost för
7 Riksdagen 1988189. 9sami. Nr 18
humanitärt bistånd till Asien. Tanken är att anslaget bl.a. skulle användas till
insatser på Västbanken och i Gaza.
Utskottet delar det engagemang för det palestinska folkets situation som
ligger till grund för motionsyrkandena. Den israeliska ockupationspolitiken
får som effekt utslagning, arbetslöshet och ekonomisk underutveckling bland
stora grupper på Västbanken och i Gaza, framför allt bland de palestinier
som lever i flyktingläger. Som utskottet anförde i förra årets betänkande har
Israel som ockupationsmakt haft som politik att försvåra utvecklingen av en
lokal och självständig ekonomi. Subventionerade produkter från det israeliska
jordbruket och lågprisimport från andra länder avsätts på Västbanken
vilket slår ut lokala producenter. Den israeliska bosättnings- och landkonfiskeringspolitiken
försvårar likaså möjligheterna till ett effektivt jordbruk.
Den israeliska ockupationsmaktens brutala försök att slå ner det palestinska
frihetsupproret Intifadan har krävt flera hundra liv. Ockupationen och
motståndet mot denna har också förorsakat det palestinska folket outsägliga
lidanden i form av sårade, arresterade, deporterade och husvilla efter det att
hus sprängts som en form av kollektiv bestraffning. Utbildningsväsendet har i
stort sett lagts ner genom militära order av den israeliska ockupationsmakten.
Behoven av sjukvårds- och medicinsk utrustning, specialister samt
ambulanser är stort.
Sverige är en av de största bidragsgivarna till FNs hjälpprogram för
Palestinaflyktingar, UNRWA. 1988 uppgick det reguljära bidraget till 82
milj.kr. Förutom detta bidrag anslås katastrofmedel och medel genom
enskilda organisationer till särskilda insatser i regionen. 1988 anslogs ca 14
milj.kr. via enskilda organisationer, bl.a. Diakonia. Ytterligare insatser
planeras under innevarande år, bl.a. en rehabiliteringsklinik i Ramallah.
Sedan början av 1980-talet har FNs utvecklingsprogram UNDP avsatt
drygt 25 miljoner dollar för insatser till förmån för det palestinska folket.
Projektförslag uppgående till ett värde av ca 50 miljoner dollar finns inom
områdena jordbruk (konstbevattning), fiske, vattenrening, industri, sysselsättning
samt utbildning, hälso- och sjukvård samt kommunal service. Som
en av de största bidragsgivarna till UNDP bidrar Sverige till finansieringen av
dessa insatser.
Sammanlagt torde det svenska biståndet till det palestinska folket över
katastrofanslaget för 1989/90 komma att uppgå till 40 milj.kr. varav 20
milj.kr. avser återuppbyggnad.
Vad gäller exportmöjligheter för palestinska produkter, undersöker
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) förutsättningarna för ökad
import av bl.a. frukt från palestinska odlare i Gaza och på Västbanken.
Regeringen följer fortlöpande UNWRAs finansiella behov och har en
ständig beredskap att genom extra bidrag bistå organisationen.
Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att ytterligare insatser nu
inte är påkallade.
Härmed avstyrks yrkande 27 i motion U229, yrkande 14 i motion U230
samt motion U234.
1988/89:UU18
98
Polisario
1988/89 :UU 18
I motion U202 (fp) föreslås att ökat bistånd bör kanaliseras direkt via
befrielserörelsen Polisario för att användas i de västsahariska flyktinglägren i
Algeriet. I motion U229 (vpk) yrkas att Polisario skall erhålla ökat bistånd ur
katastrofanslaget samt att beredskap skall finnas för ökat bistånd till
återuppbyggnad av Västra Sahara om FNs fredsplan leder till fred.
Frågan om svenskt bistånd skulle kunna gå direkt till Polisario har
utskottet behandlat tidigare och då konstaterat att de nuvarande kanalerna
Rädda barnen och Röda korset fungerar väl. Liksom tidigare ser utskottet
inga skäl att nu kanalisera biståndet via Polisario.
Under innevarande budgetår har Sverige hittills bidragit med ca 21 milj .kr.
till de västsahariska flyktingarna. Det finns beredskap för fortsatta bidrag för
att täcka eventuella uppkommande behov.
Härmed avstyrks yrkande 14 i motion U202 och yrkande 25 i motion U229.
4.5 Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer
Propositionen(s. lil)
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer bör enligt
propositionen spela en viktig roll inom biståndsverksamheten. Sammanlagt
kanaliseras mer än 1 miljard kronor, vilket motsvarar mer än 20 % av det
totala bilaterala biståndet, genom folkrörelser och andra enskilda organisationer.
Regeringen anser att folkrörelser och andra enskilda organisationer
även fortsättningsvis bör spela en allt viktigare roll. Detta kommer till uttryck
i form av successivt uppräknade anslag. Regeringen föreslår att anslagsposten
Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer höjs med
50 milj.kr. till 575 milj.kr.
Utskottet
Utskottet delar den uppskattning av folkrörelsers och enskilda organisationers
biståndsinsats som framförs i motionerna. Organisationerna bör, vilket
även framförs i propositionen, spela en allt viktigare roll. Detta kommer till
uttryck i den ökning av anslagsposten som regeringen föreslår.
Anslagsposten för enskilda organisationer har ökat mycket snabbt under
senare år. I årets budgetförslag upptas ett belopp om 575 milj.kr. vilket
innebär att anslaget under en femårsperiod har mer än fördubblats.
Reservationerna på anslaget är små men en liten ökning har förmärkts under
senare år. Det är enligt utskottets uppfattning viktigt att ökningstakten för
anslagsposten och organisationernas förmåga att öka sina åtaganden följs åt.
Det är också viktigt att organisationernas integritet och särart inte påverkas
negativt vilket skulle kunna bli resultatet av en alltför snabb anslagsökning.
Denna problematik har under en följd av år diskuterats av regering och
biståndsanknutna organisationer i folkrörelserådet. Enligt vad utskottet
erfar har det hittills funnits starkt gehör för den nuvarande tillväxttakten på 99
anslagsposten inom detta område.
I dag utbetalas över 1 miljard kronor i bistånd genom folkrörelser och
enskilda organisationer. Det är mer än 20 % av det totala bilaterala
biståndet. I detta belopp ingår även insatser inom anslagsposterna Humanitärt
bistånd till Latinamerika och södra Afrika samt katastrofbiståndet, vilka
förmedlas av enskilda organisationer. Organisationerna engageras även allt
mer som verkställande organ inom det landramsfinansierade biståndet, t.ex.
i vad avser insatser inom områdena miljö och kooperation.
Mot denna bakgrund och med hänvisning till tidigare års betydande
höjningar av anslagsposten för enskilda organisationer gör utskottet bedömningen
att en ytterligare höjning inte är påkallad. Storleken av anslagsposten
synes också väl anpassad till organisationernas kapacitet att på kort sikt
kunna ta emot ökande bidrag från statsbudgeten.
Utskottet avstyrker därför yrkande 42 i motion U202 (fp), motion U216 (s),
yrkande 1 i motion U219 (mp), yrkande 15 i motion U218 (m), yrkande 28 i
motion U229 (vpk), samt yrkande 20 i motion U230 (c) vilka föreslår större
alternativt mindre belopp eller en större andel än vad som föreslås i
propositionen.
I motion U202 (fp) föreslås att det belopp som förmedlas via enskilda
organisationer skall öka till en miljard kronor inom fem år. Utskottet får med
anledning av motionen konstatera att det redan i dag på olika sätt kanaliseras
bistånd motsvarande 1 miljard kronor via enskilda organisationer. Utskottet
är nu, liksom tidigare år, inte berett att uppställa något särskilt mål för själva
anslagspostens storlek.
Härmed avstyrks yrkande 10 i motion U202.
I motion U224 (fp) föreslås att en utredning skall studera möjligheterna för
SIDA att lämna bidrag till skilda insamlingsändamål med ett belopp som är
lika stort som de av organisationerna insamlade medlen.
Utskottet har tidigare behandlat denna fråga och får konstatera att den
statliga biståndsbudgeten redan nu står för en andel av de enskilda
organisationernas biståndsverksamhet som kan vara upp till fyra gånger så
stor som de insamlade medlen. Några åtgärder för att höja den statliga delen
är därför enligt utskottets uppfattning inte nödvändig. Nuvarande praxis
innebär i regel en egeninsats på 20 %, en andel som organisationerna i
samråd med regeringen funnit rimlig. Innebörden av motionärernas förslag
är, såsom utskottet har uppfattat det, dessutom att uppmärksamheten skulle
inriktas på insamlingsresultaten snarare än på biståndsprojekten.
Utskottet kan inte heller i år finna någon övertygande motivering för detta
förslag.
1988/89:UU18
Motion U224 (fp) avstyrks därför.
100
Enligt motion U229 (vpk) bör allt bistånd till Filippinerna kanaliseras via 1988/89:UU18
enskilda organisationer. Enligt vad utskottet erfar går idag ca 20 % av det
svenska biståndet till Filippinerna via enskilda organisationer. Denna andel
önskar regeringen öka. Det har dock hittills visat sig svårt för folkrörelser och
organisationer i Sverige att hitta lämpliga samarbetspartners i Filippinerna.
Eftersom mänskliga rättigheter kränks har det bedömts viktigt att göra
insatser till stöd för den administrativa infrastrukturen och till att bygga upp
den offentliga förvaltningen i Filippinerna. Enligt utskottets bedömning är
BITS då en lämplig mellanhand. Ett annat angeläget område för svenska
insatser är miljön. Även på detta område kan i dag BITS snarare än enskilda
organisationer göra en insats.
Yrkande 34 i motion U229 avstyrks härmed.
I motion U547 (m) rörande Afghanistan tas behovet upp av kontakter med
de afghanska befrielserörelserna genom svenska enskilda organisationer.
Medel för detta arbete bör enligt motionären anslås ur anslagsposten för
enskilda organisationer.
Utskottet har under anslagsposten katastrofbistånd behandlat biståndet
till den afghanska befolkningen. De humanitära hjälpinsatserna till förmån
för den afghanska civilbefolkningen inne i Afghanistan har till största delen
förmedlats av Svenska Afghanistankommittén som varit verksam även inom
områden som kontrollerats av motståndsrörelsen. Den biståndsverksamhet
som hittills bedrivits såväl inne i Afghanistan som bland afghanska flyktingar
utanför landet har varit av den karaktären att katastrofanslaget varit den
mest lämpade anslagsformen oavsett vem som genomfört insatserna. De
återuppbyggnadsinsatser som nu är aktuella kan enligt utskottets uppfattning
även de tas från katastrofanslaget där utrymme finns för fortsatt stöd både
genom FN och genom enskilda organisationer. Framtida biståndsinsatser i
ett Afghanistan i fred torde mycket väl kunna finansieras över andra anslag
t.ex anslaget för enskilda organisationer. Det är dock enligt utskottets
uppfattning för tidigt att uttala sig om det.
Mot denna bakgrund avstyrks yrkande 8 i motion U547.
I tre motioner U204 (s), U223 (s) samt U232 (c, m, mp) föreslås att
föreningen Appropriate Technology Sweden erhåller stöd för utveckling och
överföring av anpassad teknik till u-länder. Motion U232 yrkar på ett anslag
om 2 milj.kr.
Det finns ett stort behov av inhemsk, lokalt förankrad teknologi i
u-länderna. Det finns också ett stort behov av uppbyggnad av u-ländernas
forskningspotential vilket skapar förutsättningar för en självständig teknologisk
utveckling. Inte minst genom SAREC bistår vi från svensk sida med att
bygga upp mottagarländernas egen forskningskapacitet. Det har visat sig att
stöd till småföretagare och hantverk där arbetet ofta är baserat på småskalig 101
teknik är en effektiv biståndsform. 1988/89:UU18
Många enskilda organisationer gör lovvärda ansträngningar att utveckla
småskalig, lokalt förankrad teknik med utnyttjande av förnybar energi. I den
mån föreningen Appropriate Technology Sweden uppfyller de krav som
gäller för att betraktas som enskild organisation har den möjlighet att i
enlighet med gällande riktlinjer ansöka om bidrag från anslaget till enskilda
organisationer.
Därmed avstyrks motionerna U204, U223 samt U232.
4.6 Särskilda miljöinsatser
Propositionen (s. 112)
I enlighet med det nya miljömålet i biståndet kommer enligt propositionen
miljöhänsyn att integreras i olika delar av biståndet. Detta redovisas mer i
detalj i propositionen under avsnittet Prioriteringar i Sveriges bistånd (s.
61-64). Miljömålets genomförande möjliggörs, enligt vad som framgår av
propositionen, bl.a. genom utarbetande av miljö- och naturresursstrategier,
tillämpning av miljökonsekvensbedömningar i biståndsprojekten samt utvecklingsarbete
kring miljö- och utvecklingsfrågor. Vidare krävs insatser för
att stärka mottagarländernas miljökunnande och det allmänna miljömedvetandet
genom utbildning och forskning, tillgodose folklig medbestämmanderätt
vid stora projekt samt stärka miljölagstiftningen och den administrativa
och institutionella kapaciteten som erfordras för en långsiktig förvaltning av
naturresurserna.
Miljöförstöringen utgör ett allt större hot mot u-ländernas utvecklingsmöjligheter
samtidigt som ländernas resurser för att lösa miljöproblemen är
ytterst knappa. I syfte att ge förutsättningar för ett effektivt genomförande av
miljömålet i biståndssamarbetet finner regeringen att behov föreligger för
ökade resurser inom miljö- och naturresursområdet, utöver tillgängliga
medel inom bl.a. landprogrammen, katastrofbiståndet och stödet genom
enskilda organisationer. Det har därför befunnits motiverat att inrätta en
särskild anslagspost benämnd Särskilda miljöinsatser för att intensifiera
stödet för bilaterala och regionala miljöprogram. De miljöinsatser som för
närvarande finansieras inom anslagsposten Särskilda program, föreslås föras
över till den nya anslagsposten. Medelsbehovet för särskilda miljöinsatser
beräknas till 125 milj.kr.
Utskottet
I motion U229 (vpk) yrkas att särskilt miljöbistånd skall lämnas till Vietnam,
Laos och Kampuchea för att reparera skador efter USAs miljökrig i
Indokina. Även Cuba bör enligt (vpk) erhålla särskilt miljöbistånd. I samma
motion föreslås att en betydande del av anslaget skall anslås till miljörörelser
i u-länderna.
USAs krig i Indokina förorsakade svåra skador på miljön. Dessa skador är
i många fall alltjämt bestående. Detta har bidragit till att det svenska
biståndssamarbetet med Vietnam gradvis och inom redan befintliga sektorer
anpassats till landets miljövårdsbehov. Insatser görs framförallt i trädplante- 1988/89:UU18
rings- och markvårdsprojekt. Också i samarbetet med Laos får miljöinsatserna
ökat utrymme, främst inom skogssektorn. Sedan 1987 stöds också
planering och utveckling av naturvård och naturreservat.
Utskottet utgår från att dessa insatser fortsätter inom ramen för det
bilaterala utvecklingssamarbetet.
Vad gäller Kampuchea får utskottet konstatera att så länge någon lösning
av konflikten i landet inte kommit till stånd, kanaliseras det svenska
biståndet till landet genom olika FN-organ. Som utskottet tidigare framfört i
detta betänkande ingår det i det svenska arbetet på miljöområdet att få
miljöhänsynen inlemmad i de multilaterala biståndsorganens verksamhet.
I detta sammanhang vill utskottet också nämna det svenska samarbetet
med Mekongkommittén, vilket redovisas i propositionen. Kommittén spelar
en viktig roll som ett mellanstatligt organ för samråd mellan Vietnam, Laos
och Thailand om flodens utnyttjande vilket har betydelse även ur miljösynpunkt.
Ett gradvis ökande samarbete med inriktning på regionala miljövårdsproblem
kan enligt vad utskottet erfar förutses.
Det svenska biståndet till Cuba lämnas i dag främst genom BITS.
Insatserna omfattar i viss mån miljövårdsåtgärder; bl.a. har Cuba erhållit
konsulthjälp för rening av utsläpp från pappersindustrin samt för studier
rörande energibesparing och kemikalieåtervinning. Även via SAREC äger
samarbete med Cuba rum. Det forskningssamarbete som pågått sedan 1977
omfattar bl.a. miljövård. Utskottet ser inte någon anledning att föreslå ett
utvidgat miljöbistånd till Cuba.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 19 och 31 i motion U229 (vpk).
Vad gäller yrkande 30 i motion U229 (vpk) om att en betydande del av
anslaget skall anslås till miljörörelser i u-länder får utskottet konstatera
följande: Enligt SIDAs handlingsplan för miljöinsatser skall kanalerna för
genomförande av miljöinsatser vidgas. Handlingsplanen nämner särskilt
direkt stöd till enskilda organisationer. Liksom regeringen anser utskottet att
det är viktigt att enskilda organisationer engagerar sig i miljöfrågorna. Det
stöd som redan går till nationella naturvårdsföreningar via Internationella
naturvårdsunionen (IUCN) bör fortsätta. Ett utvidgat samarbete mellan
t.ex. SIDA och enskilda organisationer kan ha formen av en överenskommelse
mellan SIDA och den svenska enskilda organisationen för stöd till
miljörörelser i u-länder. Som utskottet konstaterade i förra årets betänkande
diskuterar SIDA och Svenska naturskyddsföreningen möjligheten att ingå
ett ramavtal.
Med det ovan anförda torde yrkande 31 i motion U229 (vpk) anses besvarad.
I motion U218 (m) föreslås att anslagsposten Särskilda miljöinsatser skall
höjas med 100 milj.kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 225 milj.kr.
Höjningar av varierande storlek föreslås också i motionerna U230 (c), 103
U229 (vpk) och U219 (mp). Med hänsyn till de många angelägna behov som
skall bli tillmötesgångna med medel från denna post finner utskottet det 1988/89:UU18
motiverat med en höjning av beloppet till 225 milj.kr. Utskottet tillstyrker
därmed yrkande 10 i motion U218 (m). Övriga motioners beloppsyrkanden
avstyrks följaktligen.
Utskottet föreslår att denna höjning finansieras inom biståndsramen så att
anslagsposten Andra multilaterala bidrag under anslaget C 1 minskas med
100 milj.kr., dvs. till 383,8 milj.kr. 1989/90.
Som utskottet påpekat i inledningen till detta betänkande är det nödvändigt
att personalresurserna inom svensk biståndsadministration såväl på det
bilaterala som det multilaterala området är sådana att biståndet kan uppfylla
de uttalade målen.
Utskottet har därför inget att erinra mot att en del av det betydande påslag
som nu görs på miljöanslaget används till en erforderlig administrativ
förstärkning på miljö- och naturresursområdet inom utrikesförvaltningen
och SIDA. Regeringen bör i nästa budgetproposition redovisa vilka administrativa
förstärkningar som den bedömt rimliga med hänsyn till höjningen av
miljöanslaget.
4.7 Särskilda program
Propositionen (s. 112-113)
Anslagsposten Särskilda program är enligt propositionen avsedd att vara ett
komplement till i första hand det övriga biståndet genom SIDA. Syftet är dels
att skapa förutsättningar för att särskilt uppmärksamma ämnesområden där
initiativ och utökade insatser är speciellt angelägna, dels att främja metodutveckling
för biståndsverksamheten. Från anslagsposten finansieras även
insatsförberedelser och resultatvärdering. Medlen bör kunna användas både
för särskilda initiativ i enskilda länder, i regioner och i internationella
sammanhang.
För att ovanstående målsättningar skall uppfyllas anser regeringen att
följande områden bör ingå som delposter under Särskilda program:
- energi,
- hälsovård,
- aids-bekämpning,
- befolkningsfrågor,
- kvinnofrågor,
- kultur och massmedia,
- främjande av demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter,
- försöksverksamhet och metodutveckling,
- insatsförberedelser och resultatvärdering.
Verksamheten inom de ämnesinriktade delposterna bör enligt propositionen
omfatta insatser med anknytning till det långsiktiga utvecklingssamarbetet,
såväl bilateralt som multilateralt.
Befolkningsfrågornas nära samband med såväl miljö som kvinnors hälsa
uppmärksammas allt mera. Det finns ett stort antal organisationer som
bedriver verksamhet med relevans för detta samband. Regeringen föreslår
därför att delposterna för hälsovård, befolknings- och kvinnofrågor ges ökad
prioritet.
Regeringen har för budgetåren 1988/89-1990/91 utfäst 60 milj.kr. för 1988/89:UU18
forskning om aids och tropiska sjukdomar. För innevarande budgetår har 20
milj.kr. anvisats. Medlen disponeras av SAREC. Forskningsprogrammet
skall genomföras i internationell samverkan och målet är att få fram
läkemedel och vaccin mot aids och tropiska sjukdomar.
Samarbete på kultur- och massmediaområdet utgör enligt propositionen
ett viktigt komplement till det mer tekniskt och ekonomiskt inriktade
biståndet. Kulturstödet skall bl.a. främja ett folkligt deltagande i kulturlivet
medan stödet till massmedia skall ges till uppbyggandet och utvecklandet av
främst press och radio men också nyhetsbyråer i u-länder. Regeringen finner
ökade satsningar på kultur- och massmediaområdet motiverade.
Inför innevarande budgetår inrättades en särskild delpost för främjande av
demokrati och mänskliga rättigheter. Riktlinjer för verksamheten under
delposten har utarbetats. Regeringen tillmäter främjandet av mänskliga
rättigheter och demokratisk utveckling fortsatt stor betydelse. Frågan
diskuteras mer i detalj i propositionsavsnittet Prioriteringar i Sveriges
bistånd (s.66-68).
Stöd från delposten försöksverksamhet och metodutveckling bör enligt
propositionen i första hand ges för insatser i programländer. Anknytning till
sektorer där SIDA har betydande aktiviteter och behov bör eftersträvas.
Regeringen noterar att SIDA finner att förstärkningen av den svenska
resursbasen är en viktig komponent i arbetet. Från delposten finansieras
även Sveriges stöd till det internationella programmet om sociala aspekter på
ekonomisk anpassning.
Regeringen beräknar medelsbehovet under Särskilda program till 328
milj.kr.
Utskottet
Anslagsposten Särskilda program är som framgår av propositionen tänkt att
vara ett komplement till i första hand övrigt bistånd genom SIDA. De
insatser som skall finansieras över anslaget skall göras på områden där nya
angreppssätt söks eller där nya behov gör sig gällande. Regeringen föreslår
ett medelsbehov uppgående till 328 milj.kr.
Folkpartiet föreslår i motion U202 att ytterligare 20 milj.kr. jämfört med
regeringens förslag skall anslås till posten Särskilda program och användas
till stöd för demokrati och mänskliga rättigheter. Miljöpartiet föreslår i
motion U219 ett påslag på 100 milj.kr. till anslagsposten med särskild
inriktning på kvinnors situation.
Utskottet får med anledning av ovanstående motioner erinra om att såväl
demokrati och mänskliga rättigheter som kvinnor är högt prioriterade
områden inom det svenska biståndet. Som ovan påpekats är dock anslagsposten
Särskilda program tänkt som komplement till övrig verksamhet. Vad
gäller kvinnoaspekter skall dessa integreras i biståndsverksamheten och
tyngdpunkten av kvinnoinsatserna ligger inom landprogrammen. I sin
anslagsframställning för 1989/90 har SIDA beräknat delposten mänskliga
rättigheter och demokrati till 15 milj.kr., dvs. en ökning jämfört med
innevarande budgetår om 1,5 milj.kr. För delposten kvinnofrågor beräknas
ett behov om 14 milj.kr., dvs. en ökning om 2,9 milj.kr. Som utskottet har 1988/89:UU18
anfört tidigare är den fördelning av anslagsposten Särskilda program mellan
olika ändamål som anges i SIDAs anslagsframställning inte den slutgiltiga.
Möjlighet finns för omdisponeringar, t.ex att tilldela kvinnobiståndet
ytterligare utrymme på bekostnad av någon annan delpost.
Utskottet anser att anslagsposten fått en storlek som är väl avpassad med
hänsyn till planerade och förväntade insatser.
Därmed avstyrks yrkande 43 i motion U202 och yrkande 3 i motion U219.
I motion U218 accepterar moderata samlingspartiet regeringens förslag till
anslag men finner det oacceptabelt att fördelningen av medlen inom anslaget
beslutas senare av regeringen utan något reellt inflytande från riksdagen.
Riksdagens inflytande över biståndsmedlens inriktning får enligt (m) inte gå
förlorad.
Anslagsposten Särskilda program är enligt utskottets uppfattning tänkt att
kunna användas inom områden där nya angreppssätt söks eller där nya behov
gör sig gällande. Detta framgår av de olika områden som ingår som
delposter, t.ex. aids-bekämpning, demokratisk utveckling och mänskliga
rättigheter samt kvinnofrågor, för att bara nämna några av delposterna.
Försöksverksamhet och metodutveckling är ytterligare ett område inom
anslagsposten som visar på dess karaktär. Anslagsposten skall finansiera
nytänkande, nya angreppssätt, tvärsektoriella insatser m.m. Ett exempel
som ges i propositionen är sambandet mellan befolkningsfrågor, miljö och
kvinnors hälsa.
Samtidigt framgår det klart av propositionen att verksamheten inom de
ämnesinriktade delposterna skall omfatta insatser med anknytning till det
långsiktiga utvecklingssamarbetet, såväl det bilaterala som det multilaterala.
Det framförs vidare att stödet till metodutveckling och försöksverksamhet i
första hand bör ges för insatser i programländer. Samtliga dessa insatser görs
på biståndsområden vars innehåll och utveckling riksdagen har inflytande
över.
Utskottet ser ett värde i att de medel som disponeras under anslagsposten
kan användas flexibelt. Denna flexibilitet gör att det inte alltid i förväg går att
exakt bestämma medelsfördelningen inom anslaget. Genom att parlamentariker
är representerade i SIDAs styrelse anser dock utskottet att politiskt
inflytande över medlens användning är tillfredställande tillgodosett.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 25 i motion U218 (m).
I motion U229 (vpk) föreslås att riksdagen anslår 20 milj.kr. till UNESCOs
arbete för de mänskliga rättigheterna.
UNESCOs program för fred, internationell förståelse, mänskliga rättigheter
och folkens rättigheter har i organisationens budget 1988/89 tilldelats ca
35 milj .kr. under två år. Vid höstens styrelsemöte skall målen för UNESCOs 106
budget och programprioriteringen inför femårsperioden 1990-1995 fastslås.
Under generalkonferensen som därpå följer antas organisationens budget
för 1990-1991. Enligt vad utskottet erfar har UNESCOs generalsekreterare
uttalat sitt stöd för ökade satsningar på området mänskliga rättigheter.
Utskottet välkomnar den ökade roll som försvaret av de mänskliga
rättigheterna kan komma att spela även i UNESCOs verksamhet. Det är
emellertid nu enligt utskottets uppfattning för tidigt att anslå medel till
förslag som ännu inte antagits av UNESCOs generalkonferens.
Därmed avstyrks yrkande 43 i motion U229 (vpk).
4.8 Rekrytering och utbildning av fältpersonal
Propositionen (s. 114)
Enligt propositionen skall anslagsposten användas för rekrytering av biträdande
experter, volontärer och Junior Professional Officers inom FNsystemet,
för rekrytering av biträdande experter inom de bilaterala programmen,
för aktivering av den svenska resursbasen, för s.k. mindre fältstudier
samt för rekrytering och utbildning av fältpersonal.
Regeringen förordar att 81 milj.kr. avsätts till anslagsposten.
Utskottet
Vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig i motion U229 att SIDAs
resursbas minskas och ersätts med personal som är anställd vid konsultföretag
och som kontrakteras av SIDA. I stället hävdar (vpk) att det är viktigt att
den svenska resursbasen stärks. Anslaget för rekrytering och utbildning av
fältpersonal bör därför enligt (vpk) inte höjas som föreslås i budgetpropositionen
utan kvarstå på innevarande års nivå, dvs. 74 milj.kr.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U229 att SIDAs
resursbas inte skall minska i tider av ökade anslag och uppgifter. Utskottet
anser också att SIDA för uppgifter av myndighetskaraktär inte skall behöva
anlita konsulter. Detta framfördes i förra årets betänkande (UU 1987/88:20).
Delposten under C 2. Rekrytering och utbildning av fältpersonal gäller dock
inte SIDAs egen personal utan experter, volontärer etc. inom FN-systemet,
biträdande experter inom de bilaterala programmen m.m. I den mån dessa
personer rekryteras från t.ex. konsultföretag stärks enligt utskottets uppfattning
också den svenska resursbasen.
Det viktiga är enligt utskottet att lämpliga personer rekryteras oavsett
varifrån dessa kommer. Det styrande är alltid u-ländernas behov.
Härmed avstyrks yrkande 32 i motion U229 (vpk).
1988/89 :UU 18
I motion U218 (m) föreslås att 5 880 milj.kr. ställs till förfogande för
utvecklingssamarbete genom SIDA. För samma anslag yrkar (vpk) i motion
U229 på att 6 151 milj. kr. skall ställas till förfogande. Utskottet har i det
107
föregående föreslagit att anslagsposten Särskilda miljöinsatser skall höjas
med 100 milj.kr. utöver regeringens förslag. Därmed bör anslaget för
utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1989/90 uppgå till 6 190
milj.kr.
Utskottet avstyrker därmed de lägre totalbelopp för utvecklingssamarbete
genom SIDA som föreslås i yrkande 30 i motion U218 (m) och i yrkande 39 i
motion U229 (vpk).
5. Andra biståndsprogram (C 3)
Propositionen (s. 114-132)
Under anslaget anvisas medel för u-landsforskning genom styrelsen för
u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),
gäststipendieprogram genom Svenska institutet, främjande av u-länders
export genom Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), industriellt
samarbete genom Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND),
projektbistånd till vissa u-länder samt medel för särskilda insatser i
skuldtyngda u-länder.
Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1988/89—1989/90 (milj. kr.)
| Anvisat 1988/89 | Förslag 1989/90 | Beräknad ändring 1989/90 |
Anslag U-landsforskning | 280,0 | 315,0 | + 35,0 |
BITS verksamhet, därav | 540,0 | 610,0 | + 70,0 |
Tekniskt samarbete | (170, 0) | (210,0) | (+ 40,0) |
U-krediter | (370,0) | (400,0) | (+ 30,0) |
Gäststipendieprogram | 3,7 | 4,5 | + 0,8 |
IMPOD:s verksamhet | 16,5 | 3,8 | - 12,7 |
Industriellt samarbete(1) | (72,0) | (25,0) |
|
Projektbistånd till vissa | 50,0 | 70,0 | + 20,0 |
Särskilda insatser i | 470,0 | 640,0 | + 170,0 |
Utredningar m. m. | 4,0 | 4,0 | + of. |
Summa | 1364,2 | 1647,3 | + 283,1 |
(1) Finansiering med reservationsmedel under u-krediter
1988/89:UU18
108
Tekniskt samarbete och u-krediter
1988/89:
BITS
Det tekniska samarbetet genom BITS är enligt propositionen ett flexibelt
instrument som möjliggör insatser i olika former som kan anpassas till
mottagarländernas behov och utvecklingsnivå. I kretsen av ett 20-tal
samarbetsländer ingår främst länder med vilka Sverige ingått samarbetsavtal,
men också några tidigare programländer för SIDA och länder som av
statsmakterna bedömts som lämpliga för samarbete genom BITS.
Regeringen anser att det är motiverat att öka stödet till det tekniska
samarbetet.
Insatserna inom det tekniska samarbetet har utvecklats i riktning mot lite
större och mer komplexa projekt, som kräver längre planerings- och
genomförandetid. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa
två gånger anslaget under ett budgetår för tekniskt samarbete (prop.
1987/88:100, bil. 5, UU 20, rskr. 226). Regeringen förordaren medelsram för
tekniskt samarbete om 210 milj.kr. för budgetåret 1989/90 vilket innebär en
ökning med 40 milj.kr. BITS bör enligt propositionen få ta i anspråk
erforderliga medel för konsulter, bl.a. för granskning av projektförslag,
utvärderingar och till utveckling av administrativa system. För att öka
allmänhetens kännedom om BITS verksamhet bör medel under det tekniska
samarbetet också tas i anspråk för information. BITS bör även få bemyndigande
att under budgetåret 1989/90 utnyttja 20 milj.kr. av reservationen för
u-krediter för utbildnings- och företagsledningsinsatser inom SWEDFUNDs
verksamhet.
U-krediter
Genom u-krediter överförs, enligt propositionen, finansiella resurser på
förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som
prioriteras av låntagarlandet och som BITS bedömer få betydande utvecklingsfrämjande
effekter för landet. Utfästelse om u-kredit görs som regel i
samband med att ett svenskt företag lämnar anbud på ett projekt. Krediten
kan utnyttjas först när ett kontrakt har vunnits i internationell konkurrens.
De höjningar av den s.k. förmånlighetsgraden i u-krediterna som nyligen
genomförts i enlighet med överenskommelser mellan flertalet OECD-länder
syftar till att understryka krediternas karaktär av biståndspolitiskt instrument
och motverka en osund exportkonkurrens med användande av
biståndsmedel.
Den stora ointecknade reservationen under anslagsposten för u-krediter
ger enligt propositionen utrymme för ökade åtaganden och utbetalningar,
också med hänsyn tagen till att höjningen av lägsta gåvoelementet ökar
biståndskostnaden för krediterna. Mot denna bakgrund föreslår regeringen
att 400 milj.kr. anvisas för gåvoelement i u-krediter under budgetåret
1989/90. Det innebären ökning med 30 milj.kr. jämfört med föregående år.
IMPOD
1988/89 :UU 18
Regeringen föreslår att 3 834 000 kr. ställs till förfogande för IMPODs
verksamhet. Importkontorets verksamhet finansieras huvudsakligen över
anslaget E 6. Även från anslaget C 2 har särskilda medel tilldelats IMPOD för
satsningar i södra Afrika.
Projektbistånd till vissa u-länder
Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88, bil. 5, UU 20, rskr. 226) om
inrättande av anslagsposten Projektbistånd till vissa u-länder. 50 milj.kr.
anvisades för verksamheten under budgetåret 1988/89. Riksdagen konstaterade
att det kan finnas behov av att från svensk sida gå in med särskilda
insatser i vissa u-länder för att markera vårt stöd till ett land i ett kritiskt skede
där utgången kan bli avgörande för framtida utvecklingsmöjligheter. Svenska
insatser kan t.ex. verksamt bidra till att främja en utveckling i
demokratisk riktning.
Stödet bör vara projektorienterat och avse väl definierade insatser som
skall genomföras av biståndsmyndigheterna eller andra svenska eller internationella
biståndsorgan.
Hittills har regeringen beslutat om stöd till Costa Rica, Filippinerna och
Uganda.
För rehabilitering av Ugandas industri har 10 milj.kr. anvisats från denna
anslagspost till Östafrikanska utvecklingsbanken.
Regeringen finner att de anvisade medlen under anslaget utgör ett
värdefullt komplement till annat bistånd. Genom snabba beslut har angelägna
önskemål om insatser i länder utanför programlandskretsen kunnat
tillgodoses. Möjligheten till sammanhållna stödinsatser är värdefull. Regeringen
förutser att finansiering över anslagsposten blir aktuell för fortsatta
insatser i Costa Rica, Filippinerna och Uganda. Nya initiativ kan bli
motiverade även i andra länder och regioner. 70 milj.kr. föreslås för
Projektbistånd till vissa u-länder under budgetåret 1989/90 enligt de riktlinjer
som riksdagen antog våren 1988.
Särskilda insatser i skuldtyngda länder
Växande skuldbördor har under åttiotalet undergrävt utvecklingen i många
u-länder. Skuldkrisen utgör ett allvarligt hinder för ländernas möjligheter att
mobilisera de resurser som behövs för att genomföra nödvändiga strukturreformer
och lägga grunden för långsiktig ekonomisk och social utveckling.
Särskilt utsatta är de fattigaste, skuldtyngda länderna i Afrika, men också för
många medelinkomstländer, främst i Latinamerika, utgör skuldkrisen ett
allvarligt utvecklingshinder. Skuldkrisen kommer enligt propositionen länge
än att vara ett centralt problem för utvecklingen.
Bred samstämmighet råder bland i-länder att åtgärder krävs för skuldlättnad
och stöd för ekonomisk anpassning i de fattigaste och mest skuldtyngda
u-länderna. I arbetet med att driva dessa frågor har Sverige spelat en aktiv
roll. Genom att medel avsatts i biståndsbudgeten för dessa ändamål har
Sverige haft en beredskap att bidra till att samordnade aktioner kommit till 110
stånd. För de fattigaste länderna har vissa framsteg gjorts, men ytterligare 1988/89:UU18
åtgärder kommer att bli nödvändiga under lång tid framöver.
Världsbanken och Internationella valutafonden, som i frågor om skuldkrisen
och ekonomiska strukturanpassningsprogram spelar mycket viktiga
roller, tog under 1987 och 1988 flera initiativ för de fattigaste länderna.
Valutafonden inrättade den särskilda s.k. utvidgade fonden för strukturanpassning
(ESAF), som används för att med lån på mjuka villkor stödja
anpassningsprogram i fattiga u-länder. Till denna har riksdagen godkänt en
utfästelse på 150 milj.kr. per år under fyra budgetår till och med 1990/91 att
användas för räntesubventioner. En första utbetalning gjordes under budgetåret
1987/88.
Världsbanken har ökat sina insatser, särskilt för de fattiga och skuldtyngda
länderna i Afrika. I december 1987 hölls ett första möte tillsammans med
givarländer för att mobilisera ett ökat biståndsflöde till stöd för strukturanpassning
i dessa länder. Det resulterade i det tidigare omnämnda särskilda
programmet för Afrika (SPA). Under budgetåret 1987/88 beslutade regeringen
om ett bidrag till SPA på totalt 150 milj.kr. för samfinansiering med
Världsbanken i fem länder: Tanzania (48 milj.kr.), Mozambique (42
milj.kr.), Ghana (20 milj.kr.), Guinea-Bissau (20 milj.kr.), och Uganda (20
milj.kr.). För budgetåret 1988/89 har regeringen beslutat om ett bidrag för
samfinansiering om sammanlagt 120 milj.kr., fördelat på Mozambique (60
milj.kr.), Uganda (30 milj.kr.), Guinea-Bissau (20 milj.kr.) samt Sao Tomé
och Principe (10 milj.kr.).
Som ytterligare bidrag till SPA har Sverige under 1988/89 utfäst ett bidrag
om 105 milj.kr. för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder. Det
är en följd av att Sverige och de övriga nordiska länderna i Världsbanken fått
gehör för ett särskilt förslag till skuldlättnad för de fattigaste länderna.
Bidraget är fördelat på Tanzania (60 milj.kr.), Ghana, Uganda och
Östafrikanska gemenskapen (10 milj.kr. vardera), samt utanför Afrika
Bangladesh, Bolivia och Sri Lanka (5 milj.kr. vardera).
I den s.k. Parisklubben omförhandlas de u-landsskulder som är offentligt
garanterade i långivarländerna. I Sverige innebär detta fordringar som
garanterats av exportkreditnämnden (EKN). Sverige har tidigare genom
särskilda insatser med biståndsmedel lyft av sådana fordringar på några av de
fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika, däribland Tanzania,
Mozambique och Sudan.
Enligt propositionen har Sverige drivit skuldlättnadsfrågor också när det
gäller u-landsskuld som inte är garanterad i långivarlandet. Sådan privat
skuld säljs i dag mellan fordringsägare till priser betydligt under skuldsedlarnas
nominella värden. Olika metoder prövas nu för att hjälpa u-länderna att
tillgodogöra sig marknadens diskontering av skuldernas värde. Det handlar
om återköp och byten av fordringar (”debt buy backs” och ”debt swaps”).
Sverige har främjat sådan marknadsbaserad skuldlättnad, bl.a. genom att
under innevarande budgetår bidra med 10 milj.kr. till en fond för återköp av
Bolivias skulder till privata långivare. Fonden, som sköttes av Valutafonden,
var ett första försök att i ett multilateralt samarbete genomföra skuldåterköp.
Det ledde till att hälften av Bolivias skulder till privata kreditorer kunde
återköpas och annulleras till en kostnad motsvarande 11 % av skuldernas
nominella värde.
Sverige har i olika internationella sammanhang understrukit skuldkrisens
allvar och sökt främja internationellt samordnade aktioner för särskilt de
fattigaste länderna, enligt vad som framgår av propositionen. Sveriges
möjligheter att självt utfästa bidrag har varit viktiga för att få sådana aktioner
till stånd. De båda senaste åren har sett ett genombrott för flera skuldlättnadsinitiativ.
Från initiativ till överenskommelse och utbetalning krävs
emellertid viss tid, vilket lett till relativt stora reservationer under de båda
budgetåren 1986/87och 1987/88. För budgetåret 1988/89 har riksdagen
anslagit 470 milj.kr. Sammantaget innebär redan gjorda bidrag och utfästelser
att merparten av de medel regeringen disponerar för särskilda insatser i
skuldtyngda u-länder förbrukas.
För budgetåret 1989/90 har riksdagen redan godkänt (prop. 1987/88:100,
bil. 5, UU 20, rskr. 226) ett bidrag till Valutafondens utvidgade strukturanpassningsfond
(ESAF) på 150 milj.kr.
Regeringen förutser fortsatt behov av särskilda bidrag till skuldtyngda
länder som genomför ekonomiska återhämtningsprogram. Bidrag kommer
att ges främst inom ramen för med andra givare samordnade insatser. I första
hand förutses fortsatta bidrag i anslutning till Världsbankens särskilda
program för Afrika (SPA).
Generellt betalningsbalansstöd - liksom varubiståndet - bör enligt propositionen
kunna utnyttjas flexibelt för angelägen import, förutsatt att mottagarlandet
för en sådan ekonomisk politik att ett reformprogram kan
genomföras. En möjlighet är också att använda betalningsbalansstödet till
insatser inom sociala sektorer, där utökade insatser ofta behövs för att mildra
effekterna av den ekonomiska krisen och anpassningsprogrammen.
Regeringen finner det angeläget att Sverige kan fortsätta att bidra till
särskilda insatser i skuldtyngda länder. Eftersom större delen av stödet
lämnas inom ramen för insatser samordnade med andra givare är emellertid
de exakta användningsområdena svåra att förutse. Även särskilda bilaterala
insatser i programländer eller andra länder bör kunna övervägas, t.ex. för att
ta initiativ till insatser som kan utgöra betydelsefulla komplement till
gemensamma aktioner. Under 1987 och 1988 har viktiga genombrott skett i
hanteringen av de fattiga ländernas skuldproblem. Enligt propositionen bör
Sverige fortsätta att här spela en pådrivande roll.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att 640 milj.kr. anvisas för
budgetåret 1989/90 för särskilda insatser i skuldtyngda u-länder.
Utskottet
Tekniskt samarbete och u-krediter
Uppgiften för BITS (Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete) är dels att administrera det tekniska och ekonomiska samarbete
Sverige har med ett antal u-länder, dels att stå för u-kreditgivningen.
Regeringen föreslår att BITS tilldelas 210 milj.kr. nästa budgetår för det
tekniska samarbetet, vilket är en höjning med hela 40 milj.kr. i förhållande
till innevarande år.
I motion U218 (m) föreslås att 40 milj.kr. från anslagsposten Projektbi -
1988/89:UU18
112
stånd till vissa u-länder överförs till BITS, som skulle använda dessa medel 1988/89:UU18
bl.a. för projektbistånd i medelinkomstländer. Motionärerna anför i sammanhanget
att BITS har lägre administrationskostnader än SIDA.
I motion U202 (fp) föreslås att nästa budgetårs medel för tekniskt
samarbete höjs med 20 milj.kr. till 230 milj.kr. I motionens motivering
hänvisas till BITS centrala uppgifter när det gäller att främja u-ländernas
utveckling.
Utskottet anser att det tekniska samarbetet redan genom regeringens
förslag kommer att få en mycket kraftig höjning av sin medelstilldelning
jämfört med andra biståndsformer och avstyrker därför yrkande 44 i motion
U202 (fp) och yrkande 29 i motion U218 (m).
I motion U230 (c) föreslås att 50 milj.kr. tas ur anslagsposten för tekniskt
samarbete och används för utveckling av u-landsanpassad teknik.
Utskottet anser ändamålet med förslaget viktigt. Inom biståndsverksamheten
har både givare och mottagare ofta begått misstaget att använda en
teknik som inte varit anpassad efter lokala förhållanden eller som i längden
visat sig förorsaka fler problem än den löser. Utskottet vill dock överlämna
till regeringen att avgöra huruvida rätta sättet att främja utveckling av
u-landsanpassad teknik är att tillföra BITS ett belopp av denna storlek.
(Ytterligare yrkanden om stöd för u-landsanpassad teknik behandlas på
annan plats i detta betänkande.)
Yrkande 10 i motion U230 (c) avstyrks därför.
En framgångsrik del av BITS verksamhet är de många korttidskurserna i
Sverige för vidareutbildning av specialister av olika slag från u-länderna.
Utskottet välkomnar BITS strävan att utvidga dessa kurser till nya områden.
Styrande för en sådan expansion av kursverksamheten måste emellertid vara
u-ländernas behov och BITS egna bedömningar. Utskottet vill därför inte ta
ställning till huruvida just de i motion U235 nämnda utbildningsmöjligheterna
i Malmö-Lund-regionen är lämpliga i detta sammanhang.
Motion U235 avstyrks med hänvisning härtill.
Regeringen föreslår att anslagsposten för u-krediter fylls på med 400 milj.kr.
Den hittills outnyttjade delen av innevarande och tidigare års anslag uppgår
för närvarande till mindre än en miljard kronor. Därav kommer uppskattningsvis
hälften att bestå av gjorda utfästelser vid utgången av innevarande
budgetår.
Folkpartiet riktar i motion U202 invändningar mot u-kreditsystemet som
sådant. Motionärerna anser att u-krediterna huvudsakligen åren exportsubvention
vars gåvoelement i praktiken ofta tillfaller exportören. Det är
dessutom en form av bundet bistånd. Motionens slutsats är därför att
systemet gradvis bör avvecklas till förmån för ökat obundet gåvobistånd. En
sänkning av anslagsförslaget med 100 milj.kr. föreslås i konsekvens härmed.
8 Riksdagen 1988/89. 9sami. Nr 18
Även vänsterpartiet kommunisterna motsätter sig u-kreditsystemet och 1988/89:UU18
yrkar avslag på hela det föreslagna anslagsbeloppet.
Centerpartiet noterar i motion U230 att en ökning av u-krediternas andel
av det totala biståndet innebär att vi i allt mindre grad bistår de fattigaste
länderna. Motionärerna anser vidare att BITS bör ha en parlamentariskt
sammansatt styelse och att BITS får samma beslutsramar för sin verksamhet
som SIDA (vilket innebär att beslut som gäller belopp över 5 milj.kr. skall
fattas av regeringen).
Regeringen har gjort bedömningen att det trots den stora reservationen
under anslagsposten för u-krediter behövs en påfyllnad med 400 milj.kr. I
propositionen hänvisas till att det finns tecken som tyder på att investeringsbenägenheten
åter ökar i u-ländena. Därtill kommer de kreditbehov som
Uri-projektet i Indien kan komma att medföra liksom ett ökat samarbete
med Världsbanken och regionala banker.
Utskottet konstaterar att u-krediter till följd av de fattigaste ländernas
bristande kreditvärdighet alltmer utvecklats till att bli ett instrument för
överföring av bistånd till u-länder i medelinkomstklassen. Samtidigt är det
sannolikt att de internationella biståndsmedel som ingår i u-kreditsystemet
inte fullt ut hade kunnat mobiliseras för rent gåvobistånd. Utskottet anser att
u-kreditsystemet har visat sig fylla ett ömsesidigt behov. Upphandlingen av
projekt äger rum i internationell konkurrens vilket minskar inslaget av
exportsubventionering. Utskottet tillstyrker den föreslagna påfyllnaden av
anslaget.
Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkandena 3 och 45 i motion U 202
(fp), yrkande 24 i motion U230 (c) och yrkande 33 i motion U 229 (vpk).
BITS har från och med årsskiftet fått en parlamentariskt sammansatt
styrelse. Frågan om det inte är motiverat att det även för BITS sätts ett övre
belopp för beslutsrätten bör övervägas av den nyssnämnda utredningen om
organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet.
Något uttalande härutöver torde inte erfordras varför yrkande 23 i motion
U230 (c) avstyrks.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också det i motion U217 (vpk)
väckta förslaget om inrättande av ett statligt u-landshandelsbolag. Syftet
skulle vara att medverka till att u-landshandeln sker på rättvisare villkor.
Frågan har diskuterats tidigare i sammanahang då det gällt att utforma en
sammanhängande u-landspolitik. Dessa överväganden ledde i första hand till
att en organisation med uppgift att främja import från u-länderna inrättades,
IMPOD, som nu varit verksam i nära femton år och för närvarande befinner
sig i ett expansivt skede. Enligt utskottets mening är u-länderna numera en så
heterogen grupp och vår handel med dessa av så skiftande beskaffenhet att
det inte ter sig meningsfullt att upprätta en statlig institution med ansvar för 114
hela detta vida fält. Handeln med u-länderna bör enligt utskottets mening i 1988/89:UU18
grunden ske i samma former som handel med andra länder. En annan sak är
att denna handel kan och bör uppmuntras genom särskilda stödformer.
Sådana finns redan, bl.a. genom IMPOD och u-kreditsystemet. Därtill
verkar Sverige internationellt för en förbättring av u-ländernas handelsvillkor,
exempelvis inom UNCTAD och GATT.
Yrkande 3 i motion U217 (vpk) avstyrks.
Projektbistånd
Den nyinrättade anslagsposten för projektbistånd är avsedd för insatser med
vilka regeringen vill markera ett stöd till ett land som befinner sig i ett kritiskt
skede av sin utveckling. Det har hittills använts för projekt i Filippinerna,
Uganda och Costa Rica. För fortsatta insatser i dessa och andra länder
föreslår regeringen en påfyllnad av anslagsposten med 70 milj.kr.
Utskottet har ingen erinran mot detta medelsförslag. 1 motion U230 (c)
föreslås att medel från denna post skall kunna användas i Eritrea, Somalia,
Sudan och Västsahara. Med tanke på situationen i dessa områden och länder
ställer sig utskottet emellertid tveksamt till detta förslag. För Västra Sahara
och Eritrea utgår medel från katastrofanslaget. Samma gäller Somalia och
Sudan som också erhåller stöd via svenska enskilda organisationer.
Utskottet avstyrker därför yrkande 29 i motion U230 (c).
Särskilda insatser i skuldtyngda länder
U-ländernas samlade privata och offentliga skulder uppgår till cirka 1 200
miljarder dollar. Det helt övervägande delen faller på u-länder i Latinamerika
och Asien. De allra fattigaste länderna, dvs. främst de afrikanska staterna
söder om Sahara, svarar endast för en tiondel av upplåningen. Samtidigt är
situationen för dessa betydligt mer betungade eftersom upplåningen motsvarar
och i flera fall t.o.m. överstiger deras BNP. För Asien och Latinamerika
ligger skuldbeloppens andel av BNP omkring 50-60 procent.
Räntor och amorteringar på skuldbeloppen har medfört att nettokapitalflödet
från i-länder till u-länder sjunkit. Afrika har med denna utveckling
ökat sitt biståndsberoende.
En yttre orsak till u-ländernas skuldsituation är både att det under en
period var lätt att få krediter och att lånen alltför ofta inte resulterat i
långsiktigt räntabla investeringar. Brister i den ekonomiska politiken,
sjunkande priser på de egna råvarorna, stigande oljepriser är några av de
bakomliggande orsakerna. Situationen har byggts upp under lång tid och det
kommer också att ta lång tid att avveckla den. Två vägar erbjuder sig i
princip: en ned- eller avskrivning av skulderna från i-ländernas sida eller
hjälp till u-länderna att stärka sin produktionsförmåga så att en avbetalning
kan äga rum. I praktiken måste det bli fråga om en kombination av olika
åtgärder, avpassade för varje lands situation. En total avskrivning av
u-ländernas samlade skulder anses helt orealistisk. Å andra sidan är det för
de hårdast skuldsatta länderna inte heller realistiskt att tänka sig att de inom
överskådlig framtid av egen kraft skulle klara sin skuldbörda.
En rad u-länder har under senare år måst acceptera att i samarbete med
Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken genomföra strukturanpassningsprogram.
En liberalisering av handeln, mer marknadsanpassade
valutakurser, en minskning av budgetunderskotten, högre jordbrukspriser
som incitament till större produktion, effektivisering av statliga företag
är några av de centrala inslagen i denna reformpolitik.
De hårda men nödvändiga åtgärder som vidtas inom ramen för dessa
återhämtningsprogram kan inte genomföras utan att i-länderna deltar med
stödåtgärder av olika slag. Enligt utskottets mening har Världsbanken en
viktig uppgift härvidlag. Som utskottet tidigare framhållit finns det anledning
till kritik mot Världsbankens verksamhet. Det är utskottets uppfattning att
Världsbanken ser sitt sociala ansvar och sitt ansvar för miljön på ett annat sätt
än tidigare. En betydande del av Världsbankens utlåning till Afrika (ca 40
procent) går till ändamål som hänger samman med IMFs anpassningsprogram
och består av stöd för löpande import av olika slag. Större delen
används emellertid för projekt som i många fall är inriktade på befolkningens
grundläggande behov såsom hälsovård, vattenförsörjning, transporter, energi
och utbildning.
Det är fel att tro att de sämst ställda grupperna enbart har nackdel av
strukturanpassningsprogrammen. Stigande jordbrukspriser gynnar lantbruksbefolkningen
som i de flesta u-länder är den helt övervägande
majoriteten. Det är också viktigt att komma ihåg att det yttersta syftet med
reformpolitiken är att stödja en bärkraftig ekonomisk tillväxt som kan
komma alla till godo.
Världsbankens program för ett tjugotal av de fattigaste och mest skuldtyngda
länderna i Afrika söder om Sahara (Special Program of Assistance for
the Debt-Distressed Low-lncome Countries in Sub-Saharan Africa, SPA)
inleddes år 1988. Det omfattar flera komponenter, av vilka Sverige
medverkar i några. Som framgår av propositionen har Sverige inom ramen
för SPA deltagit i en samordnad finansieringsaktion till länder i Afrika och
hittills bidragit med 375 milj.kr. Av dessa är 105 milj.kr. avsedda för att
underlätta återbetalning av vissa skulder som Världsbanken tidigare lämnat
på marknadsmässiga villkor till några länder som i dag endast lånar på
betydligt mjukare villkor (IDA-krediter). Vidare har Sverige utfäst 150
milj.kr. till IMF under vart och ett av de fyra budgetåren 1987/88-1990/91.
Dessa belopp kommer att gå till IMFs särskilda fond för strukturanpassning
(Enhanced Structural Adjustment Facility, ESAF) och användas för krediter
till mycket låg ränta till fattiga länder huvudsakligen i Afrika.
Av de 1 730 milj.kr. som riksdagen hittills anslagit för skuldlättnadsåtgärder
av olika slag har knappt 500 milj .kr. använts för återbetalning av skulder
till svenska staten (genom EKN), cirka 625 milj.kr. för återhämtningsprogram,
främst i form av obundet varubistånd till enskilda länder (varav 375
inom Världsbankens SPA-program), 300 milj.kr. till IMFs ESAF-program
och slutligen 10 milj.kr. till köp av andrahandsfordringar på Bolivia. Av
innevarande års anslag är cirka 300 milj.kr. ännu outnyttjade.
Endast en mindre del av de av Sverige tillskjutna medlen har således
använts för skuldlättnadsoperationer i ordets egentliga mening, såsom
nedskrivning av lån eller uppmjukning av lånevillkor. Huvuddelen av
1988/89:UU 18
116
anslaget har använts för stöd till olika återhämtningsprogram i de svenska 1988/89:UU18
programländerna i samarbete med andra givare. För nästa budgetår föreslår
regeringen en påfyllnad av anslaget med 640 milj.kr. Eftersom utbetalningarna
från denna anslagspost även framdeles kommer att samordnas med bidrag
från andra givare kan regeringen inte närmare ange användningen av det
föreslagna beloppet. Fortsatt stöd till SPA-programmet förutses dock.
I motion U230 (c) anförs att de för skuldlättnadsåtgärder anvisade medlen
skall användas så att u-ländernas skuldbörda löses på ett socialt acceptabelt
sätt. Ett liknande syfte har yrkande 1 i motion U 226 (vpk) vari det heter att
de av riksdagen antagna biståndspolitiska målen skall ligga till grund för
Sveriges agerande på detta område. I motion U228 (vpk) anförs att
IMF-villkoren bör ändras så att de blir socialt acceptabla, motverkar
kapitalflykt, stimulerar produktiva investeringar och en hållbar utveckling.
Utskottet delar dessa synpunkter och anser att de redan fått internationellt
gehör. Det yttersta syftet med skuldlättnadsåtgärderna är att minska
skuldbördan och de ytterst allvarliga ekonomiska konsekvenserna av den.
En förstärkning av produktionsförutsättningarna i u-länderna kommer enligt
utskottets mening i längden även de sämst ställda grupperna till del och är
dessutom ett sätt att motverka kapitalflykt. Självfallet måste anpassningen
ske i socialt acceptabla former. Det är angeläget att en anpassning av
produktionsstrukturen inte på ett blint sätt slår mot den offentliga sektorns
sociala service, mot hälsovård och undervisning. Utskottet har, som nämnts,
uppfattningen att Världsbanken numera agerar med dessa mål för ögonen.
Sverige bör trots det tillsammans med andra givare verka för att IMFs och
Världsbankens program tar ökad hänsyn till de sämst ställda gruppernas
villkor.
De svenska bidragen från anslagsposten för skuldlättnader går huvudsakligen
till olika stödprogram i anslutning till strukturanpassningsåtgärderna.
Ett syfte är just att minska de sociala påfrestningarna av anpassningsprogrammen.
Skuldoperationerna bör också ses i förbindelse med det övriga
svenska biståndet som har en mycket stark inriktning på just de fattigaste
afrikanska länderna och på de fattiga i dessa länder. Det är en viktig uppgift
för biståndet att se till att de negativa konsekvenserna av reformpolitiken blir
så små som möjligt.
Utskottet instämmer därför sammanfattningsvis i kravet på att strukturanpassningsåtgärderna
inte får leda till en varaktig försämring av den sociala
standarden i u-länderna även om det på kort sikt kan bli oundvikligt med
omställningar som också innebär en påfrestning för de svaga i samhället.
Detta är en uppfattning som Sverige i flera år har drivit i Världsbanken, inte
utan framgång. Om den ekonomiska krisen inte övervinns är det å andra
sidan inte möjligt att åstadkomma några varaktiga sociala framsteg. Det är
också viktigt att klarlägga vad som är orsak och verkan i krisförloppet. Det är
den ekonomiska krisen i sig - inte ansträngningarna för återhämtning - som
lett till de största påfrestningarna på de fattiga och på de sociala sektorerna.
Om någon form av strukturanpassningsprogram inte sätts in kommer de
afrikanska ländernas ekonomier i alla händelser förr eller senare att behöva
anpassa sig till den ekonomiska verkligheten, med idag svårbedömbara
följder.
Med vad som sålunda anförts om inriktningen av biståndet till skuldtyngda 1988/89:UU18
länder får utskottet anse yrkande 1 i motion U226 (vpk) och yrkande 21 i
motion U230 (c) besvarade. Yrkande 2 i motion U228 (vpk) avstyrks med
hänsyn till de långtgående krav på förändring av IMFs program som framförs
däri.
I motion U226 (vpk) föreslås att Sverige skall verka för en allmän avskrivning
av lånen till de fattigaste u-länderna, särskilt i Afrika och att en arbetsgrupp
skall tillsättas för att snabbutreda en svensk modell för att lösa skuldkrisen. I
motionstexten heter det bl.a. att tillväxtfixeringen måste ersättas av en
politik för hållbar utveckling, att IMFs strukturanpassningsprogram måste
demokratiseras, att en rättsinstans måste pröva om givna lån är legitima, att
u-ländernas handelsvillkor bör förbättras och att biståndsflödet måste öka.
Motionärerna förespråkar också ett nytt mått på utveckling, U5MR, som
skulle användas i skuldlättnadssammanhang. Detta mått som avspeglar
barnadödligheten under 5 års ålder har nämnts av Unicef som en bättre
måttstock än BNP på den sociala situationen i ett samhälle.
Skuldkrisen har väldiga proportioner. Det är inte möjligt för Sverige att
ensamt utarbeta och få gehör för en svensk modell för dess lösande. I stället
arbetar vi tillsammans med andra länder för att finna lösningar, särskilt med
inriktning på de fattigaste länderna i Afrika. Sverige var ett av de första
länder som kunde erbjuda kapital för denna typ av samordnade aktioner.
Enligt utskottets mening måste vi fortsätta att arbeta på detta sätt.
Åtgärderna bör anpassas efter förhållandena i varje enskilt land och
ländergrupp och det måste, som tidigare påpekats, röra sig om en kombination
av olika biståndsinslag.
En allomfattande skuldavskrivning, ens i fråga om de fattigaste länderna,
är inte en realistisk tanke redan av det skälet att det rör sig om så många olika
kategorier av lån, långivare och låntagare. Världsbankens och de andra
internationella biståndsorganens lån kan inte skrivas av utan måste betalas
om banken skall kunna fortsätta sin verksamhet. En betydande del av
u-ländernas skulder har lämnats av kommersiella långivare i i-länderna. Ren
avskrivning har hittills endast ägt rum i fråga om ett antal biståndskrediter.
Utvecklingen tycks ändå gå mot större förståelse för att en nedskrivning av
skulderna är nödvändig, särskilt i de fattigaste länderna. Enbart omförhandlingar
av den typ som fram till nu skett i Parisklubben innebär endast att
problemen skjuts framåt i tiden. De nya mjukare villkor som långivarländerna
kommit överens om inom ramen förför Parisklubben, de s.k. Torontovillkoren,
är ett tydligt steg i denna riktning.
På amerikansk sida har aktualiserats tankar som går ut på att utnyttja
marknadens mekanismer för en nedskrivning även av kommersiella skulder.
Till detta tänkande har bidragit det faktum att den av förre amerikanske
finansministern Baker lanserade strategin att skuldkrisen skulle mötas av
ökad utlåning till produktiva investeringar inte har haft den framgång många
hoppats.
Det av motionärerna föreslagna måttet U5MR är intressant som försök att
ge underlag för en mer rättvisande bild av ett samhälles sociala utveckling än
enkla BNP-siffror. I utvecklingsdebatten och i biståndsorganisationernas 1988/89:UU18
praktiska arbete används också vid sidan av BNP en rad sociala indikatorer
för att mäta utveckling, exempelvis levnadslängd, läskunnighet, hälsotillstånd
m.m. Utskottet anser att mått av typen U5MR bör vara ett av flera i
utvecklingsarbetet men tror inte att det finns förutsättningar för att det skall
kunna ersätta BNP och andra ekonomiska mått i skuldkrissammanhang.
Av ovan anförda skäl avstyrks yrkandena 2, 3 och 4 i motion U226 (vpk).
Vänsterpartiet kommunisterna föreslår också att det belopp på 640 milj.kr.
som regeringen förslagit för skuldlättnadsåtgärder nästa budgetår i sin helhet
skall användas för skuldavskrivningar, så fördelat, att 300 milj.kr. disponeras
av SIDA för avskrivning av programländernas skulder och 340 milj.kr.
används av UD för avskrivning av frontstaternas skulder och de länders
skulder som är utsatta för USAs handelsembargo (Vietnam, Nicaragua
m.fl). Om dessa båda förslag inte bifalls bör riksdagen besluta att inga
skuldlättnadsmedel får användas för IMFs och Världsbankens strukturanpassningsprogram.
Därutöver föreslår motionärerna att ytterligare 764,4
milj.kr. anvisas för avskrivning av u-landskulder.
Även miljöpartiet motsätter sig i motion U219 att medel avsätts för
skuldlättnadsåtgärder och vill att beloppet i stället överförs till anslaget
Särskilda miljöinsatser. Moderata samlingspartiet föreslår i motion U218 ett
med 200 milj.kr. reducerat anslag och centerpartiet i motion U230 ett med
100 milj.kr. reducerat anslag.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående om inriktningen av
det svenska biståndet för skuldlättnad tillstyrker utskottet regeringens
förslag om en medelsanvisning på 640 milj.kr. budgetåret 1989/90.
Följaktligen avstyrks yrkande 20 i motion U218 (m), yrkande 4 i motion
U219 (mp), yrkandena 35, 36 och 37 i motion U229 (vpk) och yrkande 22 i
motion U230 (c).
Likaledes avstyrks yrkande 38 i motion U229 (vpk) vari föreslås att
ytterligare 764,4 milj.kr. skall avsättas för avskrivning av skulder.
I motion U 210 (vpk) föreslås vidare att handläggningen av frågor rörande
stöd till skuldtyngda länder skall återföras till utrikesdepartementet från
finansdepartementet.
Utskottet har inte anledning att rikta några invändningar mot den
genomförda omorganisationen av regeringskansliets arbete med skuldfrågor.
Utskottet vill dock erinra om att ansvaret för användningen av
biståndsmedel för skuldlättnader ligger kvar i utrikesdepartementet liksom
handläggningen av Världsbankens insatser i de fattigare länderna. Omorganisationen
innebär sjävfallet ingen förändring i den svenska inställningen till
Världsbanken och dess verksamhet. Det svenska biståndet på detta område 1988/89:UU18
bör, liksom hittills, i helt övervägande grad gå till de fattigaste u-länderna,
särskilt i Afrika söder om Sahara.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion U210 (vpk).
Anslaget Andra biståndsprogram (C3)
I yrkande 32 i motion U218 (m) föreslås att 600 milj.kr. från innevarande års
reservationer skall överföras till nästa budgetårs biståndsanslag, varigenom
medelstilldelningen till anslaget C 3 endast skulle behöva uppgå till 847,3
milj.kr.
Utskottet kan inte godkänna en sådan överföring av medel från ett års
biståndsram till nästa och avstyrker därför yrkandena 31 och 32 i motion
U218 (m). Utskottet föreslår således att riksdagen anvisar 1 647 334 000 kr.
till anslaget C 3 budgetåret 1989/90.
6. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA C 4)
Propositionen (s. 133-134)
SIDA redovisar i sin anslagsframställning hur ökade ambitioner och nya
riktlinjer inom det bilaterala utvecklingssamarbetet ställer stora krav på
myndigheten samtidigt som mottagarländernas strukturella problem kräver
nya åtgärder och stor flexibilitet i biståndsgenomförandet. Dessa förhållanden
ställer stora krav på SIDAs organisation och kapacitet. Regeringen är
därför beredd att delvis tillmötesgå SIDAs framställning genom att tillföra
SIDA medel för tjänster för insatser inom särskilt prioriterade områden som
biståndet till södra Afrika, miljö- och kvinnoinsatser samt främjande av
demokrati och mänskliga rättigheter.
Utskottet
Såväl folkpartiet som vänsterpartiet kommunisterna anser att SIDAs administrativa
kapacitet måste förstärkas. Ökningen av SIDAs myndighetsanslag i
årets budget är enligt motion U202 (fp) otillräckligt bl.a. eftersom nya
biståndsformer föreslås i årets budget, t.ex. miljöbiståndet som är mer
administrativt krävande än det betalningsbalansstöd som SIDA tagit upp i sin
anslagsframställning. Folkpartiet vill anslå ytterligare 10 milj.kr. till SIDA
utöver regeringens förslag. Vänsterpartiet kommunisterna anser i motion
U229 att biståndsorganen skall vara undantagna från generella besparingar i
den statliga förvaltningen. Växande biståndsanslag skall motsvaras av
erforderliga personalförstärkningar, anser både (vpk) och (fp). Annars blir
resultatet en ökad användning av konsulter, vilket oftare är dyrare, eller att
biståndsmedel kanaliseras vidare utan erforderlig beredning eller kontroll.
Utskottet har tidigare haft anledning diskutera sambandet mellan ökad
biståndsvolym och nödvändig administrativ kapacitet och har förståelse för
synpunkterna som framförs av motionärerna. Som sägs i inledningen av detta
betänkande ställer en kvalitativ och kvantitativ ökning av den operativa
verksamheten onekligen ökade krav på de administrativa resurserna. Det är
dock inte korrekt som framförs i motion U229 att SIDAs personalresurser
skärs ned. Budgetpropositionens förslag bör t.ex möjliggöra för SIDA att
anställa 4-5 nya handläggare. Även tidigare har medel anvisats för att
möjliggöra förstärkningar vid SIDA.
Utskottet har i detta betänkande föreslagit en höjning av anslaget för
miljöinsatser. Därvid har föreslagits att en del av höjningen skall utnyttjas till
att förstärka den administrativa kapaciteten på miljö- och naturresursområdet
inom utrikesförvaltningen och SIDA.
Kravet på en höjning av SIDAs administrativa resurser som framförts i
motion U202 torde genom det ovan beskrivna förslaget till förstärkning på
miljö- och naturresursområdet delvis kunna anses vara tillgodosett. Utskottet
är därmed inte berett att tillstyrka ytterligare en höjning av SIDAs
myndighetsanslag.
Det är utskottets uppfattning att administrativ kapacitet inte bara är en
fråga om antalet tjänstemän utan också om metodik och arbetssätt. Denna
fråga undersöks för närvarande såväl i regeringskansliet som på biståndsmyndigheterna.
I den nyligen tillsatta utredningen med uppgift att göra en
översyn av organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet tas även
frågan upp om biståndsmyndigheternas roll och kapacitet. Innan denna
utredning slutfört sitt arbete vill inte utskottet ta närmare ställning till de
generella frågor som väckts i motionerna.
Med det ovan anförda torde yrkande 46 i motion U202 (fp) få anses
besvarat. Yrkandena 40 och 41 i motion U229 (vpk) avstyrks däremot.
7. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)
Propositionen (s. 134-136)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under avsnitt C 5 i propositionen.
8. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC C 6)
Propositionen (s. 137-138)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under avsnitt C 6 i propositionen.
9. Nordiska Afrikainstitutet (C 7)
Propositionen (s. 138-139)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under avsnitt C 7 i propositionen.
1988/89:UU18
121
10. Beredningen för internationellt teknisktekonomiskt
samarbete (BITS C 8)
1988/89:UU18
Propositionen (s. 139-140)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under avsnitt C 8 i propositionen.
11. Information (C 9)
Från anslaget bestrids kostnader för att sprida upplysning i Sverige om
situationen i u-länderna och om det svenska biståndet i dessa länder. Cirka
två tredjedelar av anslaget går till folkrörelsernas och andra enskilda
organisationers u-landsinformation och en tredjedel till SIDAs egen informationsverksamhet
.
En väsentlig del av det statliga bidraget till enskilda organisationers
informationsverksamhet utgår i form av s.k. generella informationsbidrag.
Utöver de ursprungliga mottagarna av dessa bidrag - studieförbund och
löntagarorganisationer - har under årens lopp nya organisationer tillförts
gruppen. Riksdagen konstaterade våren 1987 att det var svårt att ytterligare
öka kretsen av mottagare av generella informationsbidrag, bl.a. därför att en
sådan ökning skulle minska det finansiella utrymmet för den andra bidragskategorin,
bidrag efter ansökan. Det fanns enligt riksdagens mening också
skäl att se över det generella bidragssystemet i dess helhet. Riksdagen gav
därför regeringen i uppdrag att göra en översyn av den statligt finansierade
informationen om u-länder och utvecklingssamarbete. Regeringen tillkallade
i december 1987 en särskild utredare för att genomföra denna översyn.
Betänkandet ”U-lands- och biståndsinformation” (SOU 1988:19) överlämnades
till regeringen i april 1988. Av de drygt hundra myndigheter,
intresseorganisationer, enskilda organisationer, svenska ambassader och
delegationer som inbjöds inkomma med synpunkter på utredningen har 55
remissinstanser inkommit med svar. En remissammanställning finns tillgänglig
på UD.
Regeringen lägger stor vikt vid information om u-länder och internationellt
utvecklingssamarbete. Utredningen som genomförts på detta område
understryker enligt propositionen betydelsen av informations- och opinionsarbete
i det nuvarande biståndssamarbetet för att möjliggöra ett fortsatt stort
och ändamålsenligt bistånd.
De mål för u-lands- och biståndsinformation som riksdagen beslutade om
år 1979 är enligt vad som står i propositionen väl förankrade. Regeringen
delar därför utredningens uppfattning att dessa mål bör styra även det
framtida informationsarbetet. Regeringen anser vidare att de principer om
saklighet, allsidig belysning och profilering som riksdagen beslutade om år
1979 bör gälla även i framtiden. Principerna innebär att all statligt finansierad
u-landsinformation bör präglas av saklighet och att SIDA och de övriga
biståndsmyndigheterna bör sträva efter en allsidig belysning, medan folkrörelserna
måste ha rätt att profilera sitt informationsutbud utifrån sina egna
politiska och religiösa värderingar.
Regeringen anser att systemet med generella bidrag bör behållas eftersom
det innebär stora administrativa och planeringsmässiga fördelar såväl för 1988/89:UU18
SIDA som för de berörda organisationerna.
Samtliga beslut om bidrag till enskilda organisationers informationsinsatser
bör enligt regeringen även i fortsättningen fattas av SIDA. Utifrån de
beslutade kriterierna avgör SIDA om det är generella bidrag eller bidrag
efter ansökan som skall tillämpas för en viss organisation.
Regeringen delar utredarens uppfattning att informationsanslaget inom
biståndsramen ej bör finansiera internationell information av mer allmänt
slag samt att det behövs en tydligare definition av vad som skall anses utgöra
bidragsberättigad u-landsinformation. Enligt propositionen bör u-landsinformation
innefatta bred information om u-länderna och utvecklingssamarbetet.
SIDA bör utifrån detta synsätt utforma mer detaljerade anvisningar
för vilken verksamhet som får finansieras från statliga informationsmedel.
Regeringen anser vidare att en viss avgränsning och arbetsfördelning
mellan biståndsinformation och u-landsinformation är önskvärd. I dag har
SIDA lagt viss tyngdpunkt på information om svenskt bistånd, medan
organisationerna vid sidan av sin biståndsinformation lagt stor vikt vid
information om situationen i u-länderna. Detta är enligt regeringens mening
en lämplig rollfördelning. SIDA och de övriga biståndsmyndigheterna bör ha
som huvuduppgift att informera om de insatser som görs på biståndsområdet.
Detta innebär givetvis inte att biståndsmyndigheterna är förhindrade att ge
u-landsinformation.
Regeringen delar utredarens uppfattning att en god redovisning bör ske av
och från organisationernas informationsprojekt.
Regeringen delar vidare den uppfattning som framförs i bl.a. SIDAs
remissvar att de organisationer och myndigheter som bedriver biståndsverksamhet
också bör ansvara för information om denna verksamhet. Detta
innebär att UD, SAREC, BITS och SWEDFUND bör avsätta såväl medel
som personella resurser för dessa aktiviteter. För Sandö U-centrum och
Nordiska Afrikainstitutet är informationen också en viktig arbetsuppgift.
För att åstadkomma ett så heltäckande och effektivt informationsutbud
som möjligt bör enligt propositionen SIDA, folkrörelser, enskilda organisationer
och andra aktörer på informationsområdet utbyta erfarenheter och
fortlöpande samråda om sina informationsverksamheter.
Däremot anser inte regeringen att Beredningen för u-landsinformation
bör finnas kvar (med nuvarande arbetsuppgifter och mandat).
Utskottet
Moderata samlingspartiet kräver i motion U218 att en parlamentarisk
arbetsgrupp tillsätts för att analysera frågor om information om det svenska
biståndet varvid ansvarsfördelningen mellan biståndsadministration och
information bör studeras närmare. Den utredning med syfte att göra en
översyn av den statligt finansierade informationen om u-länder och utvecklingssamarbete
som avlämnades i april 1988 ”U-lands- och biståndsinformation”
(SOU 1988:19) har enligt (m) misslyckats. Regeringen har enligt (m)
inte förmått frigöra sig från traditionellt tänkande för att skapa förutsättningar
för en information som kan medverka till en dynamisk utveckling. SIDA 123
har inte alltid lyckats så väl i sina ansträngningar att informera om det
svenska biståndet. Kritik har framförts över bristande öppenhet, över att 1988/89:UU18
information kommer sent och tenderar att bli defensiv och att informationen
präglas av SIDAs värderingar. Det finns således skäl att ifrågasätta om det
centrala ämbetsverket också skall ha ansvar för informationen, anser
moderata samlingspartiet vidare. I motionen anförs vidare det danska
”Institutet för Mellemfoikeligt Samvirke” som en möjlig förebild för
information om biståndsarbetet.
Vänsterpartiet kommunisterna yrkar i motion U229 att informationsanslaget
höjs med 4,65 milj.kr. utöver regeringens förslag dvs. till 35 milj.kr. och
att höjningen används för bidrag till organisationernas u-landsinformation,
speciellt solidaritetsrörelsen.
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motion U218 om
utredningen rörande biståndsinformation (SOU 1988:19). I stället tillstyrker
utskottet utredningens slutsatser om att de mål och principer som formulerades
år 1979 bör gälla även i framtiden och att systemet med generella bidrag
bör behållas. Utskottet delar även i övrigt utredningens slutsatser om
möjligheten för organisationer att erhålla bidrag efter ansökan, kravet på
god redovisning samt att SIDA även i fortsättningen bör vara den myndighet
som skall ha ansvaret för bidragens fördelning.
En arbetsfördelning avseende bistånds och u-Iandsinformation finns redan
eftersom SIDA lagt tyngdpunkten i sin information på biståndet medan
organisationerna lagt stor vikt vid information om situationen i u-länderna.
Av de anslagsmedel som finns går ca en tredjedel till SIDAs egen
informationsverksamhet och resten till den informationsverksamhet som
bedrivs av folkrörelser och enskilda organisationer.
Utredningen tar även upp frågan som nämns i motion U218 om möjligheten
för bidragsmottagare att få informationsbidrag från olika anslag inom
biståndsbudgeten. Utskottet delar utredningens och regeringens slutsats att
bidragen i så stor utsträckning som möjligt prövas vid ett tillfälle och
finansieras från ett anslag.
Med det ovan anförda avstyrks yrkande 21 i motion U218 (m).
Vad gäller yrkandet i motion U229 (vpk) om ökade anslag för organisationernas
u-landsinformation får utskottet konstatera att svenska solidaritetsrörelser,
bl.a. Isolera Sydafrikakommittén (ISAK), får informationsbidrag efter
ansökan. I sina överväganden till denna fråga i betänkandet ”U-lands- och
biståndsinformation” betonar regeringen att SIDA borde kunna finna
administrativa rutiner som möjliggör ökad planeringstrygghet för organisationer
vars verksamhet är av den arten att det är särskilt motiverat. Därmed
finns enligt utskottets uppfattning även i framtiden möjlighet för solidaritetsorganisationer
att få informationsbidrag efter ansökan för enstaka projekt
men även för mer kontinuerlig information.
Det av regeringen föreslagna beloppet för information omfattar en ökning
på 1,7 milj.kr. för nästa budgetår. Denna höjning är rimlig enligt utskottets
uppfattning.
Med det anförda avstyrker utskottet yrkande 42 i motion U229 (vpk).
12. Biståndsramen
1988/89:UU18
Utskottets ställningstagande i det föregående leder till en biståndsram på
11 660,9 milj. kr. I konsekvens härmed avstyrks yrkande 29 i motion U202
(fp) vari föreslås en biståndsram på 11 860,9 milj. kr. och yrkande 1 i motion
U229 (vpk) vari föreslås en biståndsram på 12 826,9 milj. kr. Därmed
tillstyrker utskottet vad som förordas i propositionen under rubriken
Biståndslagen m.m.
Hemställan
Utskottet hemställer
Biståndsanslagens storlek
1. beträffande biståndets framtida storlek
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1988/89:U202 och yrkande 2 i
motion 1988/89:U229,
2. beträffande utbetalningsmålet
att riksdagen avslår yrkande 5 i motion 1988/89:U218,
3. beträffande Biståndsanslagen m.m.
att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen under
rubriken Biståndsanslagen m.m.,
4. beträffande det multilaterala biståndets andel
att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1988/89: U230,
Allmänna riktlinjer för biståndet
5. beträffande självtillit som biståndsmål
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1988/89:U219,
6. beträffande biståndets roll m.m.
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:U218, yrkande 2 i
motion 1988/89:U225 och yrkande 2 i motion 1988/89:U230 besvarade
med vad utskottet anfört,
7. beträffande inriktningen av den svenska miljöpolitiken
att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 9 i motion
1988/89:U218 samt yrkande 5 i motion 1988/89:U230 besvarade med
vad utskottet anfört,
8. beträffande införande av miljökonsekvensanalyser och förstärkt
miljökompetens
att riksdagen förklarar yrkandena 3 och 4 i motion 1988/89:U209
besvarade med vad utskottet anfört,
9. beträffande bistånd till naturvårdande insatser
att riksdagen förklarar yrkande 20 i motion 1988/89:U202, ifrågavarande
del av yrkande 1 och yrkande 2 i motion 1988/89:U209
besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande samordning i internationella sammanhang
att riksdagen förklarar yrkande 21 i motion 1988/89:U202 besvarat
med vad utskottet anfört,
11. beträffande lokala ökenbekämpningsprojekt
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:U225 besvarat med
vad utskottet anfört,
12. beträffande tropiska skogar
att riksdagen förklarar återstående del av yrkande 1 i motion
1988/89:U209, yrkande 1 i motion 1988/89:U211 samt motionerna
1988/89:11220, 1988/89:0236 och 1988/89:11237 besvarade med vad
utskottet anfört,
13. beträffande nya och förnybara energikällor
att riksdagen förklarar motion 1988/89:11206 och yrkande 8 i motion
1988/89:11230 besvarade med vad utskottet anfört,
14. beträffande internationell miljökonferens om förbränning av
fossila bränslen
att riksdagen förklarar ifrågavarande del av yrkande 9 i motion
1988/89:11218 besvarad med vad utskottet anfört,
15. beträffande demokratimålet
att riksdagen förklarar yrkandena 5 och 7 i motion 1988/89:11202,
yrkande 14 i motion 1988/89:11218, yrkande 16 i motion 1988/89:11230,
yrkande 9 i motion 1988/89:11541 och yrkande 16 i motion 1988/
89:11543 besvarade med vad utskottet anfört,
16. beträffande särskilt anslag för demokratibistånd
att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1988/89:11218 och yrkande 17 i
motion 1988/89:11230,
17. beträffande strategi för demokratiutveckling
att riksdagen förklarar yrkande 6 i motion 1988/89:11218 besvarat med
vad utskottet anfört,
18. beträffande demokratimålets plats i det biståndspolitiska beslutsunderlaget
att
riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1988/89: U202 besvarat med
vad utskottet anfört,
19. beträffande oberoende rapporter om demokrati och mänskliga
rättigheter
att riksdagen avslår yrkande 9 i motion 1988/89:11202,
20. beträffande institut för mänskliga rättigheter
att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1988/89:11218,
21. beträffande bistånd genom politiska partier
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1988/89:11202,
22. beträffande demokratimålet i det multilaterala biståndet
att riksdagen förklarar yrkande 8 i motion 1988/89:11541 och yrkandena
6 och 15 i motion 1988/89:11543 besvarade med vad utskottet
anfört,
23. beträffande stöd till familjeplanering m.m.
att riksdagen förklarar yrkande 23 i motion 1988/89:11202 och motion
1988/89:11215 besvarade med vad utskottet anfört,
24. beträffande insatser mot aids
att riksdagen förklarar yrkande 24 i motion 1988/89:11202 och motion
1988/89:11227 besvarade med vad utskottet anfört,
25. beträffande barnens roll i utvecklingssamarbetet
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:11230,
26. beträffande bistånd till handikappade
att riksdagen förklarar motion 1988/89:11208 besvarad med vad
utskottet anfört,
27. beträffande bistånd för bostadsbyggande
att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1988/89:U230 besvarat
med vad utskottet anfört,
28. beträffande bistånd för kvinnor
att riksdagen förklarar yrkandena 25, 26 och 27 i motion 1988/
89:U202, yrkande 13 i motion 1988/89:U218 och yrkande 18 i motion
1988/89:U230 besvarade med vad utskottet anfört,
29. beträffande enskilt ägande m.m.
att riksdagen förklarar yrkande 22 i motion 1988/89:U202, yrkande 11
i motion 1988/89:U218 och yrkandena 9 och 19 i motion 1988/89:U230
besvarade med vad utskottet anfört,
30. beträffande obundet bistånd m.m.
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1988/89:U202 besvarat med
vad utskottet anfört,
31. beträffande bindning av biståndet
att riksdagen avslår motion 1988/89:U205,
32. beträffande bindning av importstödet
att riksdagen avslår yrkande 12 i motion 1988/89:U218,
33. beträffande samarbete med nya länder
att riksdagen förklarar yrkande 17 i motion 1988/89:U218 besvarat
med vad utskottet anfört,
34. beträffande programlandssamarbete med Uganda m.fl. länder
att riksdagen avslår yrkandena 12, 13, 15, 16, 38 och 39 i motion
1988/89:11202,
35. beträffande programlandssamarbete med Kampuchea
att riksdagen avslår yrkandena 17 och 18 i motion 1988/89:11229,
36. beträffande avbrytande av bistånd
att riksdagen förklarar yrkande 11 i motion 1988/89:U202 och yrkande
22 i motion 1988/89:11218 besvarade med vad utskottet anfört,
37. beträffande biståndets effektivitet
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1988/89:11218 besvarat med
vad utskottet anfört,
38. beträffande biståndspolitisk utredning
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1988/89:U217, yrkandena 3
och 4 i motion 1988/89:11218, yrkande 8 i motion 1988/89:11219 och
yrkande 1 i motion 1988/89:11230,
39. beträffande översyn av det multilaterala biståndet
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av yrkande 28 i motion 1988/89:11202,
40. beträffande departement för u-landsfrågor
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1988/89:11217,
41. beträffande nordiskt biståndssamarbete
att riksdagen avslår yrkande 15 i motion 1988/89:11230,
Multilateralt bistånd
42. beträffande FN-biståndets effektivitet
att riksdagen förklarar yrkande 19 i motion 1988/89:11218 besvarat
med vad utskottet anfört,
43. beträffande bidrag till UNDP 1988/89UU18
att riksdagen med avslag på yrkande 30 i motion 1988/89:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
44. beträffande bidrag till UNFPA
att riksdagen med avslag på yrkande 31 i motion 1988/89:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
45. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med avslag på yrkande 33 i motion 1988/89:U202,
yrkande 3 i motion 1988/89:U229 och yrkande 4 i motion 1988/
89:U230 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
46. beträffande bidrag till UNRWA
att riksdagen med avslag på yrkande 34 i motion 1988/89:U202 och
yrkande 4 i motion 1988/89:U229 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
47. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med avslag på yrkande 35 i motion 1988/89:U202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
48. beträffande bidrag till Internationella familjeplaneringsfederationen
(IPPF)
att riksdagen med avslag på yrkande 5 i motion 1988/89:U229
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
49. beträffande bidrag till UNCTADIGATTs internationella handelscentrum
(ITC)
att riksdagen med avslag på yrkande 6 i motion 1988/89:U229
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
50. beträffande Världsbanksfinansiering av kraftprojekt i Amazonas
att
riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:U211 och yrkandena
1, 2, 3, 4 och 5 i motion 1988/89:U222 samt förklarar yrkande 2 i
motion 1988/89:11211 besvarat med vad utskottet anfört,
51. beträffande Världsbankens och IMF:s verksamhet
att riksdagen avslår yrkandena 1, 3 och 4 i motion 1988/89:11228 samt
förklarar yrkande 7 i motion 1988/89:11230 besvarat med vad utskottet
anfört,
52. beträffande bidrag till IDA
att riksdagen med avslag på yrkande 32 i motion 1988/89:11202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
53. beträffande bidrag till övrigt samarbete med utvecklingsbanker
att riksdagen med avslag på yrkande 7 i motion 1988/89:11229
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
54. beträffande utträde ur IFC
att utskottet avslår yrkande 8 i motion 1988/89:11229,
55. beträffande bidrag till WFP
att riksdagen med avslag på yrkande 13 i motion 1988/89:U230
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
56. beträffande upphandling av spannmål till världsmarknadspriser
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av yrkande 4 i motion 1988/89:11202, motion 128
1988/89:U212 samt yrkande 9 i motion 1988/89:U229, 1988/89:UU18
57. beträffande medel för deltagande i UNTAG m.m.
att riksdagen med besvarande av yrkande 26 i motion 1988/89:U230
och motion 1988/89:U221 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
58. beträffande nordiska kreditfonden
att riksdagen med avslag på yrkande 10 i motion 1988/89:U229
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
59. beträffande FNs kvinnofond UNIFEM
att riksdagen förklarar motion 1988/89:U207 besvarad med vad
utskottet anfört,
60. beträffande medicinsk utbildning i Malmö
att riksdagen avslår motion 1988/89:U213,
61. att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete
som förordas i propositionen,
62. att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som angivits under
avsnitt C 1 i propositionen,
63. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser,
åtaganden och utbetalningar som härutöver föreslås under avsnitt C1 i
propositionen,
64. beträffande Bidrag till internationella biståndsprogram
att riksdagen med avslag på yrkande 2 i motion 1988/89:U533 och med
ändring av budgetpropositionens förslag till Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 3 333 505 000 kr.
Utvecklingssamarbete genom SIDA (C2)
65. beträffande inriktningen av biståndet till Angola
att riksdagen avslår yrkandena 2 och 3 i motion 1988/89:U233 och
förklarar yrkande 33 i motion 1988/89:U218 besvarat med vad
utskottet anfört,
66. beträffande medelsram för Angola
att riksdagen med avslag på yrkande 11 i motion 1988/89:U229
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
67. beträffande avbrytande av biståndet till Angola
att riksdagen avslår yrkande 1 i motion 1988/89:U233,
68. beträffande inriktningen av biståndet till Etiopien
att riksdagen förklarar yrkandena 18 och 19 i motion 1988/89:U202
och yrkande 34 i motion 1988/89:U218 besvarade med vad utskottet
anfört,
69. beträffande medelsram för Etiopien
att riksdagen med avslag på yrkande 12 i motion 1988/89:U229
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
70. beträffande framtida bistånd till Etiopien
att riksdagen avslår yrkande 7 i motion 1988/89:U219,
71. beträffande avvecklingsplan för biståndet till Kenya
att riksdagen avslår yrkande 13 i motion 1988/89:U229,
72. beträffande redovisning av biståndsinsatser i Mozambique 129
att riksdagen förklarar yrkande 35 i motion 1988/89:U218 besvarat
med vad utskottet anfört,
9 Riksdagen 1988/89. 9sami. Nr 18
73. beträffande medelsram för Tanzania 1988/89:UU18
att riksdagen med avslag på yrkande 26 i motion 1988/89:U218
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
74. beträffande Uri-kraftverket i Indien
att riksdagen med avslag på yrkande 5 i motion 1988/89:U219 och
yrkandena 14 och 15 i motion 1988/89:U229 bemyndigar regeringen
att överskrida planeringsramen för Indien med högst 400 milj.kr.,
75. beträffande medelsram för Laos
att riksdagen med avslag på yrkande 37 i motion 1988/89:11202
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
76. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med avslag på yrkande 36 i motion 1988/89:11202,
yrkande 23 i motion 1988/89:11218 och yrkande 16 i motion 1988/
89:11229 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
77. beträffande avvecklingsplan för avbrytande av biståndet till
Vietnam
att riksdagen avslår yrkande 17 i motion 1988/89:11202,
78. beträffande vitbok om biståndet till Vietnam
att riksdagen avslår yrkande 24 i motion 1988/89:11218,
79. beträffande medelsramen för Nicaragua
att riksdagen med avslag på yrkande 27 i motion 1988/89:11218,
yrkande 20 i motion 1988/89:11229 samt yrkande 28 i motion 1988/
89:U230 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
80. beträffande medelsram för regionala insatser i Afrika
att riksdagen med avslag på yrkande 25 i motion 1988/89:U230
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
81. beträffande nordiskt samarbete med SADCC
att riksdagen avslår yrkandena 1, 2 och 3 i motion 1988/89:11231,
82. beträffande inriktningen av biståndet till södra Afrika
att riksdagen förklarar yrkande 18 i motion 1988/89:U218 besvarat
med vad utskottet anfört,
83. beträffande medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika
att riksdagen med avslag på yrkande 41 i motion 1988/89:11202 och
yrkande 26 i motion 1988/89:11229 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
84. beträffande stöd till familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden
att
riksdagen avslår motion 1988/89:11214,
85. beträffande medelsram för regionala insatser i Centralamerika
att riksdagen med avslag på yrkande 28 i motion 1988/89:11218
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
86. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika
att riksdagen med avslag på yrkande 23 i motion 1988/89:11229
godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
87. beträffande inriktningen av det humanitära biståndet i Latinamerika
att
riksdagen förklarar yrkandena 21 och 22 i motion 1988/89:11229
besvarade med vad utskottet anfört, 130
88. beträffande inrättande av anslagspost för humanitärt bistånd till 1988/89:UU18
Asien
att riksdagen avslår yrkande 40 i motion 1988/89:U202,
89. beträffande inriktningen av katastrofbiståndet
att riksdagen avslår yrkande 16 i motion 1988/89:U218,
90. beträffande humanitärt bistånd till Afghanistan
att riksdagen förklarar yrkandena 27 i motion 1988/89:U230 samt
yrkandena 9, 11,12, 13 och 14 i motion 1988/89:U547 besvarade med
vad utskottet anfört,
91. beträffande belopp för humanitärt bistånd i Afghanistan
att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1988/89:11547,
92. beträffande katastrofbistånd till Eritrea
att riksdagen förklarar yrkande 24 i motion 1988/89:11229 besvarat
med vad utskottet anfört,
93. beträffande humanitärt bistånd till palestinska folket
att riksdagen avslår yrkande 27 i motion 1988/89:11229, yrkande 14 i
motion 1988/89:11230 och motion 1988/89:11234,
94. beträffande humanitärt bistånd till Polisario
att riksdagen avslår yrkande 14 i motion 1988/89:11202 och yrkande 25
i motion 1988/89:11229,
95. beträffande medels ram för bistånd genom enskilda organisationer
att
riksdagen med avslag på yrkande 42 i motion 1988/89:11202,
motion 1988/89:11216, yrkande 1 i motion 1988/89:11219, yrkande 15 i
motion 1988/89:11218, yrkande 28 i motion 1988/89:11229 samt
yrkande 20 i motion 1988/89:11230 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
96. beträffande framtida storlek av anslagsposten för enskilda
organisationer
att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1988/89:11202,
97. beträffande befrielse från egeninsats
att riksdagen avslår motion 1988/89:U224,
98. beträffande kanal för bistånd till Filippinerna
att riksdagen avslår yrkande 34 i motion 1988/89:11229,
99. beträffande bistånd via enskilda organisationer till Afghanistan
att riksdagen avslår yrkande 8 i motion 1988/89:11547,
100. beträffande Appropriate Technology Sweden
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:11204, 1988/89:11223 samt
1988/89:U232,
101. beträffande särskilda miljöinsatser
att riksdagen med avslag på yrkande 2 i motion 1988/89:11219, yrkande
29 i motion 1988/89:11229, yrkande 6 i motion 1988/89:11230 samt med
ändring av budgetpropositionens förslag bifaller yrkande 10 i motion
1988/89:11218 och som medelsram för Särskilda miljöinsatser för
budgetåret 1989/90 godkänner ett belopp på 225 000 000 kr.,
102. beträffande särskilt miljöbistånd till Vietnam, Laos, Kampuchea
och Cuba
att riksdagen avslår yrkandena 19 och 31 i motion 1988/89:11229, 131
103. beträffande bistånd via miljörörelser i u-länder 1988/89:UU18
att riksdagen förklarar yrkande 30 i motion 1988/89:U229 besvarat
med vad utskottet anfört,
104. beträffande medelsram för Särskilda program
att riksdagen med avslag på yrkande 43 i motion 1988/89:U202 och
yrkande 3 i motion 1988/89:U219 bifaller budgetpropositionens
medelsförslag,
105. beträffande inflytande av medelsfördelningen inom anslaget
särskilda program
att riksdagen avslår yrkande 25 i motion 1988/89:U218,
106. beträffande medel till UNESCO för mänskliga rättigheter
att riksdagen avslår yrkande 43 i motion 1988/89:11229,
107. beträffande rekrytering och utbildning av fältpersonal
att utskottet avslår yrkande 32 i motion 1988/89:11229,
108. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete
genom SIDA som förordas i budgetpropositionen,
109. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som förordats under avsnittet C 2 i budgetpropositionen,
110. beträffande bidrag till Utvecklingsarbete genom SIDA
att riksdagen med avslag på yrkande 30 i motion 1988/89:11218 och
yrkande 39 i motion 1988/89:11229 och med ändring av budgetpropositionens
förslag till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 6 190 000 000 kr.,
Andra biståndsprogram
111. beträffande medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete
att riksdagen med avslag på yrkande 44 i motion 1988/89:11202 och
yrkande 29 i motion 1988/89:11218 godkänner budgetpropositionens
medelsförslag,
112. beträffande medel för u-landsanpassad teknik
att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1988/89:11230,
113. beträffande BITS-kurser i Malmö
att riksdagen avslår motion 1988/89:11235,
114. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med avslag på yrkandena 3 och 45 i motion 1988/
89:11202, yrkande 24 i motion 1988/89:11230 och yrkande 33 i motion
1988/89:11229 godkänner budgetpropositionens medelsförslag,
115. beträffande regler för BITS arbete
att riksdagen avslår yrkande 23 i motion 1988/89:11230,
116. beträffande statligt u-landshandelsbolag
att riksdagen avslår yrkande 3 i motion 1988/89:11217,
117. beträffande projektbistånd till Somalia m.fl. länder
att riksdagen avslår yrkande 29 i motion 1988/89:11230,
118. beträffande inriktningen av biståndet för skuldlättnader
att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1988/89:11226 och yrkande
21 i motion 1988/89:11230 besvarade med vad utskottet anfört,
119. beträffande ändring av IMF-villkor
att riksdagen avslår yrkande 2 i motion 1988/89:11228, 132
120. beträffande avskrivning av skulder m.m.
att riksdagen avslår yrkandena 2, 3 och 4 i motion 1988/89:11226,
121. beträffande medelsram för insatser i skuldtyngda länder
att riksdagen med avslag på yrkande 20 i motion 1988/89:U218,
yrkande 4 i motion 1988/89:11219, yrkandena 35, 36 och 37 i motion
1988/89:11229 och yrkande 22 i motion 1988/89:11230 godkänner
budgetpropositionens medelsförslag,
122. beträffande ytterligare medel för avskrivning av skulder
att riksdagen avslår yrkande 38 i motion 1988/89:11229,
123. beträffande departementsansvaret för skuldfrågor
att riksdagen avslår motion 1988/89:11210,
124. att riksdagen godkänner de riktlinjer och bidrag som förordas i
propositionen under rubriken Andra biståndsprogram,
125. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och
åtaganden som föreslås i propositionen under rubriken Andra biståndsprogram,
126. att riksdagen med avslag på yrkandena 31 och 32 i motion
1988/89:U218 till Andra biståndsprogram för budgetåret 1989/
90 anvisar ett reservationsanslag på 1 647 334 000 kr.
Övriga biståndsanslag
127. beträffande SIDAs myndighetsanslag
att riksdagen med besvarande av yrkande 46 i motion 1988/89:11202 till
Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag på 222 041 000 kr.,
128. beträffande förstärkning av SIDA
att riksdagen avslår yrkandena 40 och 41 i motion 1988/89:11229,
129. beträffande Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)
att riksdagen för budgetåret 1989/90 till Styrelsen för u-landsutbildning
i Sandö (Sandö U-centrum) anvisar ett förslagsanslag på 21 830 000
kr.,
130. beträffande Styrelsen för u-landsförskning (SAREC)
att riksdagen för budgetåret 1989/90 till Styrelsen för u-landsforskning
(SAREC) anvisar ett förslagsanslag på 11 140 000 kr.,
131. beträffande Nordiska Afrikainstitutet
att riksdagen för budgetåret 1989/90 till Nordiska Afrikainstitutet
anvisar ett förslagsanslag på 4 439 000 kr.,
132. att riksdagen till Beredningen för internationellt teknisktekonomiskt
samarbete (BITS) för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 6 708 000 kr.,
133. beträffande parlamentarisk arbetsgrupp för information
att riksdagen avslår yrkande 21 i motion 1988/89:U218,
134. beträffande medelsram för information
att riksdagen med avslag på yrkande 42 i motion 1988/89:U229 till
Information för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
30 350 000 kr.,
1988/89 :UU18
133
135. beträffande Biståndsramen
att riksdagen med avslag på yrkande 29 i motion 1988/89 :U202 och
yrkande 1 i motion 1988/89:U229 godkänner vad som förordas i
propositionen under rubriken Biståndsramen.
Stockholm den 23 mars 1989
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s),
Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Ingemar Eliasson (fp), Maj
Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel
Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk), Anneli Hulthén (s) och
Marianne Samuelsson (mp).
Reservationer
1.Biståndets framtida storlek (mom. 1)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”volymmål för biståndet.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nu dags att formulera en nya långsiktig
ambition för utvecklingssamarbetet. Målet bör vara att nå upp till biståndsanslag
som motsvarar 2 procent av BNP. Även med en sådan andel kommer
biståndet endast att bli ett marginellt bidrag till lösningen av u-ländernas
problem. Som ett första steg för att uppnå det nya målet föreslår utskottet att
årets biståndsram ökar med 200 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag. Därmed bifaller utskottet yrkande 1 i motion U202 (fp). Yrkande 2 i
motion U229 (vpk) avstyrks med hänsyn till att det ur ekonomisk synpunkt är
mycket svårt att redan till år 1995 nå upp till ett tvåprocentsmål.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande biståndets framtida storlek
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89:U202 och med
avslag på yrkande 2 i motion 1988/89:U229 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Biståndets framtida storlek (mom. 1)
Bertil Måbrink (vpk) anser
1988/89:UU 18
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”volymmål för biståndet.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den krisartade utvecklingen särskilt i de fattigaste
134
u-länderna nu gör det nödvändigt att sätta upp ett nytt mål för en ökning av 1988/89:UU18
biståndet. Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att biståndsanslagen år
1995 bör uppgå till 2 procent av BNP. Därmed bifaller utskottet yrkande 2 i
motion U229 (vpk). Yrkande 1 i motion U202 (fp) avstyrks med hänsyn till
den lägre ambitionsgrad som anges däri.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande biståndets framtida storlek
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1988/89: U229 och med
anledning av yrkande 1 i motion 1988/89:U202 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utbetalningsmålet (mom. 2)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion U218 (m).” bort ha följande lydelse:
Det svenska enprocentsmålet och den metodik som används för överförande
av bistånd till programländerna leder enligt utskottets mening till att
kvantitetsaspekter uppmärksammas mer än kvalitetsaspekter när det borde
vara tvärtom.
Enprocentsmålet är ett anslagsmål som i praktiken också fungerar som ett
utbetalningsmål. Detta kan i biståndsarbetet leda till att kostnadskrävande
åtgärder vidtas i stället för lösningar som ligger i linje med vad som från
lokala utgångspunkter vore mer naturligt. Biståndsinsatserna blir därmed
långsiktigt mindre effektiva än om man valt lösningar som innebär hjälp till
självhjälp.
Utskottet instämmer i RRVs bedömning när man i rapporten ”Lär sig
SIDA” påtalar att utbetalningsmålet de facto har blivit ett dominerande mål
för verksamheten. Utskottet instämmer också i den av SIDA påtalade
paradoxen att ett bra och långsiktigt bistånd inte behöver kosta särskilt
mycket pengar.
Utskottet anser att det stela och på en viss utbetalningstakt inriktade
landramstänkandet bör överges till förmån för ett mer ämnes- och projektinriktat
bistånd, med noga övervägda och väl definierade insatser. Medelstilldelningen
bör vara en följd av en bedömning av vilka projekt som med
framgång kan genomföras under en given tidsperiod. Utskottet är övertygat
om att en sådan metodik ger ett för mottagaren effektivare bistånd än den
nuvarande metoden med landprogrammering medger.
Utskottet bifaller därmed yrkande 5 i motion U218 (m).
dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utbetalningsmål
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1988/89:U218 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
135
4. Det multilaterala biståndets andel (mom. 4)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Om därtill”
och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att den multilaterala andelen av biståndet bör
öka successivt till en betydligt större andel. Skälen härtill är flera. Det
multilaterala biståndet är kanske det främsta uttrycket för vårt stöd till FNs
verksamhet. Det är angeläget att detta stöd inte tunnas ut. Det är vidare så att
många av de allvarligaste problemen som utvecklingsländerna och med dem
hela världen står inför bara kan lösas med samfällda åtgärder på bred front.
Dit hör inte minst hotet mot vår miljö men också flera andra av de inom
utvecklingssamarbetet centrala frågorna.
Utskottet förordar därför en gradvis ökning av det multilaterala biståndets
andel av biståndsramen. Den närmare inriktningen och takten i denna
ökning bör övervägas av den bl.a. i motion U230 (c) föreslagna biståndspolitiska
utredningen.
Därmed tillstyrker utskottet yrkande 12 i motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande det multilaterala biståndets andel
att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1988/89:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Självtillit som biståndsmål (mom. 5)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "I debatten
heter” och på s. 37 slutar med ”U219 (mp) avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:
Under en alltför lång period har många u-länder varit helt eller delvis
beroende av i-länderna. I-länderna har via sitt kolonialvälde tagit åt sig av
godbitarna från de fattiga länderna vilket bidragit till att deras fattigdom ökat
och deras självtillit sjunkit.
Genom att man i varje projekt utgår från att stärka självtilliten hos
mottagaren tvingas man ta större hänsyn till de lokala förutsättningarna.
Detta anser utskottet vara helt nödvändigt om den verkligt fattiga befolkningen
skall få möjlighet att ta sig ur sin situation. Exempel på detta är när
biståndet ges till kvinnor som genom sitt stora ansvar på så många
samhällsområden får en dynamisk effekt på utvecklingen. Självtilliten
innebär inte att kontakterna med andra länder skall brytas men att ett
minskat beroende av världsmarknaden blir möjligt. Vårt bistånd skall
inriktas på ökad självtillit och självförsörjning genom
småskaliga projekt (vari det är möjligt för deltagarna att arbeta aktivt
med eget inflytande och ansvar)
- ekologisk balans - förbättrat kunnande, större hänsyn till de lokala
förutsättningarna.
1988/89:UU18
136
Med vad ovan anförts tillstyrks förslaget i yrkande 6 i motion U219 (mp) 1988/89:UU18
att göra självtillit till ett sjätte biståndsmål.
dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande själv tillit som biståndsmål
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1988/89:U219 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Särskilt anslag för demokratibistånd (mom. 16)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets hemställan som på s. 46 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 47 slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det finns goda skäl för ett sådant förslag. Det svenska
utvecklingssamarbetet är i dag alltför statiskt. Möjligheterna att förmedla
tillfälligt bistånd i snabbt uppdykande situationer är enligt utskottets mening
alltför små. Ett sådant behov kan uppstå när diktaturen bryts i ett u-land och
ett demokratiskt uppbyggnadsarbete vidtar. Det är då viktigt att Sverige har
möjligheter att ge ekonomiskt stöd till detta arbete.
Utskottet är av uppfattningen att snabbt insatta demokratistödjande
insatser kan få avgörande betydelse för ett land som befinner sig i ett kritiskt
skede av sin utveckling. Det är också viktigt att Sverige gentemot omvärlden
markerar den vikt vi fäster vid en demokratisk utveckling i u-länderna. Ett
särskilt anslag för detta ändamål skulle bli just en sådan markering. Utskottet
ansluter sig därmed till de synpunkter som framförs i motionerna U202 (fp),
U218 (m) och U230 (c) och medelsförslaget i yrkande 7 i motion U218 (m).
Motsvarande medelsförslag i motionerna U202 (fp) och U230 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande storleken av anslaget för demokratibistånd
att riksdagen med bifall till yrkande 7 i motion 1988/89:U218 och med
avslag på yrkande 17 i motion 1988/89:U230 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Särskilt anslag för demokratibistånd (mom. 16)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets hemställan som på s. 46 börjar med "Utskottet
behandlade” och på s. 47 slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det finns goda skäl för ett sådant förslag. Det svenska
utvecklingssamarbetet är i dag alltför statiskt. Möjligheterna att förmedla
tillfälligt bistånd i snabbt uppdykande situationer är enligt utskottets mening
alltför små. Ett sådant behov kan uppstå när diktaturen bryts i ett u-land och
ett demokratiskt uppbyggnadsarbete vidtar. Det är då viktigt att Sverige har
möjligheter att ge ekonomiskt stöd till detta arbete.
Utskottet är av uppfattningen att snabbt insatta demokratistödjande
insatser kan få avgörande betydelse för ett land som befinner sig i ett kritiskt
skede av sin utveckling. Det är också viktigt att Sverige gentemot omvärlden 1988/89:UU18
markerar den vikt vi fäster vid en demokratisk utveckling i u-länderna. Ett
särskilt anslag för detta ändamål skulle bli just en sådan markering. Utskottet
ansluter sig därmed till de synpunkter som framförs i motionerna U202 (fp),
U218 (m) och U230 (c) och tillstyrker därmed medelsförslaget i yrkande 17 i
motion U230 (c). Motsvarande medelsförslag i motionerna U202 (fp) och
U218 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande särskilt anslag för demokratibistånd
att riksdagen med bifall till yrkande 17 i motion 1988/89:U230 och med
avslag på yrkande 7 i motion 1988/89:U218 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Särskilt anslag för demokratibistånd (motiveringen)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser att den del av
utskottets hemställan som på s. 46 börjar med ”Utskottet behandlade” och
på s. 47 slutar med ”avstyrks därmed.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns goda skäl för ett sådant förslag. Det svenska
utvecklingssamarbetet är i dag alltför statiskt. Möjligheterna att förmedla
tillfälligt bistånd i snabbt uppdykande situationer är enligt utskottets mening
alltför små. Ett sådant behov kan uppstå när diktaturen bryts i ett u-land och
ett demokratiskt uppbyggnadsarbete vidtar. Det är då viktigt att Sverige har
möjligheter att ge ekonomiskt stöd till detta arbete.
Utskottet är av uppfattningen att snabbt insatta demokratistödjande
insatser kan få avgörande betydelse för ett land som befinner sig i ett kritiskt
skede av sin utveckling. Det är också viktigt att Sverige gentemot omvärlden
markerar den vikt vi fäster vid en demokratisk utveckling i u-länderna. Ett
särskilt anslag för detta ändamål skulle bli just en sådan markering. Utskottet
ansluter sig därmed till de synpunkter som framförs i motionerna U202 (fp),
U218 (m) och U230 (c), men anser att det inför nästa budgetår är mest
ändamålsenligt att i enlighet med förslaget i motion U202 (fp) förstärka
delposten för demokratibistånd under Särskilda program.
9. Oberoende rapporter om demokrati och mänskliga
rättigheter (mom. 19)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Liksom
tidigare” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Regeringen följer genom sina utlandsmyndigheter situationen vad beträffar
mänskliga rättigheter och demokratiutveckling i mottagarländerna.
Enligt utskottets mening finns det därutöver behov av en oberoende och
fristående bedömning hur de länder vi har biståndssamarbete med respekterar
mänskliga rättigheter. En sådan fristående bedömning skulle bli en viktig
grundval för beslut om utformningen och inriktningen av vårt utvecklingssamarbete.
Utskottet anser att regeringen bör initiera sådana oberoende bedömningar
och tillstyrker därmed yrkande 19 i motion U202 (fp).
dels att utskottets hemställan i moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande oberoende rapporter om demokrati och mänskliga
rättigheter
att riksdagen med bifall till yrkande 9 i motion 1988/89:U202 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Institut för mänskliga rättigheter (mom. 20)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Utskottet
finner det” och slutar med ”hänvisning till det anförda”, bort ha följande
lydelse:
Trots det biståndspolitiska målet om demokratisk utveckling är det enligt
utskottets mening svårt att finna element i det svenska biståndet som på ett
märkbart sätt varit ägnade att stimulera en demokratisk utveckling. Bistånd
har gått till regimer på ett sådant sätt att det kunnat uppfattas som stöd för
regimer mot inhemsk opposition.
Det är enligt utskottets mening besvärande att konstatera att man i dag inte
kan finna några egentliga insatser för pluralism, demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter i de länder som är mottagare av svenskt bistånd. Dessa
förhållanden förstärker enligt utskottets mening kravet på att en strategi för
demokratisk utveckling bör läggas till grund för det svenska utvecklingssamarbetet.
I andra länder finns särskilda institut som bedriver forskning om och nära
följer utvecklingen av mänskliga rättigheter i olika länder. Utskottet anser
att ett liknande institut för svenskt vidkommande skulle kunna vara en stor
tillgång när det gäller att utarbeta fristående och opartiska rapporter om
situationen för mänskliga rättigheter och utveckling av demokratin i de
u-länder med vilka vi samarbetar. Institutets rön skulle kunna vara till nytta
för båda parter i biståndsdialogen.
Utskottet ansluter sig därmed till förslaget i motion U218 (m) och föreslår
att riksdagen anvisar 5 milj.kr. till upprättande av ett sådant institut.
dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande Institut för mänskliga rättigheter
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1988/89:U218 till ett
Institut för mänskliga rättigheter för budgetåret 1989/90 anvisar ett
anslag på 5 000 000 kr.,
11. Bistånd genom politiska partier (mom. 21)
Margaretha af Ugglas (m), Ingemar Eliasson (fp), Alf Wennerfors och Inger
Koch (båda m) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Vid ett par”
och slutar med ”anförda motiveringar.” bort ha följande lydelse:
I förbundsrepubliken Tyskland finns sedan lång tid ett system som gör det
möjligt för de politiska partierna att få statligt stöd för bidrag till organisatio
-
1988/89:UU18
139
ner i u-länderna som bidrar i den demokratiska processen. Utskottet anser 1988/89:UU18
att ett liknande system för Sveriges del vore väl värt att pröva. I många
u-länder är den politiska strukturen svag och de demokratiska traditionerna
mer eller mindre obefintliga. I ett begynnande skede av en demokratiserings
process
kan nära samarbete med och stöd från demokratiska rörelser i
i-länder vara av stort värde. Rätt utformat kan ett system för bidrag till
organisationer i u-länder via svenska politiska organisationer vara ett
verksamt bidrag till demokratiseringsprocessen. Utskottet ansluter sig
därmed till förslaget i motion U202 (fp).
dels att utskottets hemställan i moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande bistånd genom politiska partier
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1988/89:U202 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Barnens roll i utvecklingssamarbetet (mom. 25)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Enligt
utskottets mening är” och slutar med ”varför det avstyrks.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar denna uppfattning. I regeringens biståndsproposition har
barnen inte fått en tillräckligt central plats trots att nära hälften av jordens
befolkning är barn under 15 år. Varje dag dör 80 000 barn i u-länderna. 90 %
av dessa dödsfall hade, såsom framhålls i motion U230 (c), kunnat förhindras
med enkla metoder såsom rent vatten, bättre hygien, bra mat, tak över
huvudet och kläder på kroppen.
Barns och ungdomars möjlighet till hälsa och utbildning är avgörande för
varje lands framtid. Stora landvinningar har gjorts på hälsovårdsområdet och
inom undervisningen. Dessa riskerar nu att raseras. Ett allvarligt tecken är
att barnadödligheten enligt Unicefs beräkningar har ökat igen i flera länder.
Risken för bakslag är stor både när det gäller barnadödlighet och alfabetisering
på många håll i världen.
Utskottet anser mot denna bakgrund att omsorgen om barnens utveckling
och hälsa måste bli ett högt prioriterat område inom svensk biståndspolitik
och barnens situation tillmätas stor betydelse i beskrivningen av tillståndet i
u-länderna.
I linje härmed kommer utskottet att senare i detta betänkande behandla
frågan om en ytterligare höjning av bidraget till Unicef.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 3 i motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande barnens roll i utvecklingssamarbetet
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
140
13. Bindning av importstödet (mom. 32) 1988/89:UU18
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Under senare år” och
slutar med ”12 i motionen”, bort ha följande lydelse:
Detta ligger i linje med grundreglerna för frihandeln. Principen förutsätter
dock att alla länder tillämpar den mer eller mindre fullt ut. Så är för
närvarande inte fallet. Flertalet industriländer har valt att i större eller
mindre utsträckning binda biståndet till upphandling i det egna landet.
Utskottet beklagar denna utveckling vilken försatt Sverige i en relativt sett
ofördelaktig situation. En följd härav är att återflödet av det svenska
biståndet är mindre än många andra länders.
Importstöd är en biståndsform som innebär att Sverige ställer likvida
medel i konvertibel valuta till förfogande för mottagarländerna. Importstödet
används för att finansiera import, ofta från Sveriges viktigaste konkurrentländer.
Utskottet anser att importstödets andel av det totala biståndet
bör minska. I väntan på att så sker bör en större andel av det bindas till
uppköp i Sverige. Med det stora och konkurrenskraftiga utbud den svenska
industrin har finns det ingen anledning att förmoda att det kontantstöd som
importstödet ofta innebär inte skulle kunna göras lika användbart för
mottagarländerna om det bestod av svenska varor.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 12 i motion U218 (m),
yrkande 2 i motion U202 (fp) och motion U205 (m).
dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande bindning av importstödet
att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1988/89:U218 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Programlandssamarbete med Uganda m.fl. länder
(mom. 34)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Utskottet
anser dock” och på s. 57 slutar med ”för sådant samarbete.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det även fortsättningsvis bör upprätthållas en viss
skillnad mellan programländer och länder med vilka vi har ett långsiktigt
samarbete å ena sidan och övriga biståndsmottagarländer å den andra.
Samtidigt är det naturligt att kretsen av samarbetsländer ibland förändras, så
att nya länder kommer till och att samarbetet med andra avslutas utan att den
nödvändiga långsiktigheten hamnar i fara. Med större flexibilitet i valet av
programländer ökar möjligheten att gå in med bistånd i länder och under
tidsperioder då det bäst behövs. På så sätt minskar också risken för att
Sverige blir en alltför dominerande biståndsgivare i ett och samma land eller
att reservationerna blir orimligt stora.
Överväganden av detta slag föranleder utskottet att föreslå att programlandssamarbete
inleds med Uganda och Filippinerna och att förberedelser
för reguljärt biståndssamarbete övervägs vad beträffar Nepal. Vad gäller 1988/89:UU18
Somalia och Sudan bör ett vidgat biståndssamarbete övervägas inte minst
mot bakgrund av den svåra flyktingsituationen dessa båda länder brottas
med.
Därmed ansluter sig utskottet till förslagen i yrkandena 12, 13, 15, 16, 38
och 39 i motion U202 (fp). Yrkande 17 i motion U218 (m) får anses besvarad
med det anförda, medan yrkanden om biståndssamarbete med Kampuchea i
motion U229 (vpk) avstyrks med hänvisning till situationen i landet.
dels att utskottets hemställan i moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande programlandssamarbete med Uganda m.fl. länder
att riksdagen med bifall till yrkandena 12,13,15,16,38 och 39 i motion
1988/89:U202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
15. Programlandssamarbete med Kampuchea (mom. 35)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Det sagda”
och på s. 57 slutar med ”sådant samarbete.” bort ha följande lydelse:
Kretsen av samarbetsländer bör emellertid inte vara en gång för alla given.
Kampuchea är ett av de länder som drabbats hårdast av utvecklingen. Landet
sargades svårt under Vietnamkriget och fick därefter under Pol Pots
skräckvälde utstå fruktansvärda prövningar. Sverige har huvudsakligen i
samarbete med FN försökt bidra till landets återuppbyggnad. Enligt
utskottets mening är de hittillsvarande insatserna långt ifrån tillräckliga. Det
finns starka skäl som talar för att ett programlandssamarbete upptas med
Kampuchea, detta så mycket mer som landet efter år 1990 uppenbarligen
kommer att stå inför ett nytt skede av sin historia. Utskottet föreslår därför i
anslutning till motion U229 (vpk) att Kampuchea upptas som programland
och att en landram på 50 milj.kr. anvisas för budgetåret 1989/90.
Därmed tillstyrks yrkandena 17 och 18 i motion U229 (vpk). Yrkandena
12, 13, 15, 16, 38 och 39 i motion U202 och yrkande 17 i motion U218
avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande programlandssamarbete med Kampuchea
att riksdagen med bifall till yrkandena 17 och 18 i motion 1988/
89:U229 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
16. Biståndspolitisk utredning (mom. 38)
Pär Granstedt (c), Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch
(alla m) och Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ”Med hänsyn
till” och på s. 61 slutar med ”för utredningen.” bort ha följande lydelse:
Under senare år har det svenska utvecklingssamarbetet således underkastats
utredningar och översyner på ett flertal delområden. Parallellt härmed
har emellertid situationen i u-länderna som grupp förändrats. Många
u-länder har genomgått en snabb ekonomisk utveckling och är nu på väg att
inta sin plats i det ekonomiska samarbetet.
I andra u-länder, inte minst de med vilka Sverige har biståndssamarbete,
har utvecklingen närmast varit den motsatta. Fattigdomen har ökat, och
krisen har fördjupats. Denna negativa utveckling har delvis haft yttre orsaker
men delvis också förorsakats av att det i dessa länder förts en kortsiktig och
verklighetsfrämmande ekonomisk politik.
I flera viktiga hänseenden har förutsättningarna för det svenska utvecklingssamarbetet
härigenom ändrats. På initiativ av riksdagen har ett nytt
biståndspolitiskt mål om miljö och hushållning med naturresurser tillkommit.
Det är viktigt att säkerställa att detta får fullt genomslag i det praktiska
arbetet. I riksdagen har det under många år framförts att tiden kan vara inne
att ompröva den traditionella landprogrammeringen och överväga ett mer
projektinriktat bistånd, baserat på bedömningar av vilka problem i uländerna
det är mest angeläget att angripa. Enligt utskottets mening är det
därför motiverat att regeringen tillsätter en parlamentarisk biståndspolitisk
utredning med uppgift att genomföra en snabb, förutsättningslös och
grundlig omprövning av svenskt utvecklingssamarbetes inriktning och arbetsmetoder.
Riksrevisionsverkets granskningsrapport "Lär sig SIDA”
innehåller värdefulla synpunkter som delvis torde kunna läggas till grund för
utredningen.
Därmed tillstyrker utskottet yrkandena 3 och 4 i motion U218 (m) och
yrkande 1 i motion U230 (c). Yrkande 28 i motion U202 (fp), yrkande 8 i
motion U219 (mp) och yrkande 1 i motion U217 (vpk) avstyrks med hänsyn
till den annorlunda inriktning den däri föreslagna utredningen tänks få.
dels att utskottets hemställan i moment 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande biståndspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 4 i motion 1988/89.U218
och yrkande 1 i motion 1988/89:U230 samt med avslag på yrkande 1 i
motion 1988/89:U217, yrkande 8 i motion 1988/89:U219 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Biståndspolitisk utredning (mom. 38)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ”Med hänsyn
till” och på s. 61 slutar med ”för utredningen”, bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nu åter är tid för en genomgripande översyn av
biståndets inriktning och innehåll och föreslår därför i anslutning till motion
U217 (vpk) att en parlamentarisk utredning tillsätts med bred förankring i
folkrörelserna, solidaritetsrörelserna och organisationer som Röda korset
och Rädda barnen. Utgångspunkten för utredningen skall vara en ökning av
biståndet till 2 % av BNI fram till år 1995.
1988/89:UU18
dels att utskottets hemställan i moment 38 bort ha följande lydelse:
143
38. beträffande biståndspolitisk utredning 1988/89:UU18
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89:U217, med
anledning av yrkande 8 i motion 1988/89:U219 samt med avslag på
yrkandena 3 och 4 i motion 1988/89:U218 och yrkande 1 i motion
1988/89:U230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Biståndspolitisk utredning (mom. 38)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ”Med hänsyn
till” och på s. 61 slutar med ”grund för utredningen.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att det med tanke på de stora och långsiktiga behoven i
u-länderna och de ökande problem som en mångårig miljöförstöring fört
med sig är nödvändigt att öka biståndets omfattning framöver. I enlighet med
förslaget i yrkande 8 i motion U 219 (mp) förordar utskottet ett en
parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att planera det svenska
biståndets fortsatta utveckling utöver enprocentsmålet.
dels att utskottets hemställan i moment 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande biståndspolitisk utredning
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1988/89:U219, med
anledning av yrkande 1 i motion 1988/89:U217 och med avslag på
yrkandena 3 och 4 i motion 1988/89:U218 och yrkande 1 i motion
1988/89:U230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
19. Departement för u-landsfrågor (mom. 40)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Liksom
tidigare” och slutar med ”till det anförda.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns flera goda skäl för detta förslag. I många
u-länder ökar fattigdomen. Klyftorna mellan allt rikare länder och allt
fattigare har ökat. Det blir alltmer uppenbart att de krafter och värderingar
som styr relationerna mellan den rika och den fattiga världen inte av sig själva
kommer att leda till en gradvis förbättring av villkoren för de fattiga länderna
i Afrika och Centralamerika och på andra håll i världen.
Samtidigt ökar ofrånkomligen beroendet mellan u-länder och i-länder.
Den accelererande miljöförstöringen, ofta förorsakad av överkonsumtion i
i-länderna och armod i u-länderna, talar sitt tydliga språk. Det är inte längre
möjligt att handla som om i-länder och u-länder kunde utvecklas oberoende
av varandra.
Överväganden som dessa har lett utskottet till slutsatsen att det är
ofrånkomligt att utarbeta en samlad syn på u-ländernas och i-ländernas
överlevnadsproblem och en mer genomtänkt plan för hur förbindelserna
mellan fattiga och rika länder kan förändras. Detta är en stor framtidsuppgift.
Enligt utskottets mening kan Sverige som ett första steg bidra härtill
genom att utforma en konsekvent, sammanhållen och på rättvisa och 1988/89:UU18
solidaritet utformad u-landspolitik. Den i motion U229 (vpk) föreslagna
u-landspolitiska utredningen är ett led häri. Samma parti föreslår i motion
U226 (vpk) en samlad strategi för lösningen av u-ländernas skuldproblem.
Ledningen av detta arbete bör enligt utskottets mening för svenskt
vidkommande anförtros ett särskilt departement för u-landsfrågor. Dit
skulle föras de bistånds- och handelsfrågor som i dag utrikesdepartementet
handlägger men också de frågor av betydelse för våra relationer till
u-länderna som i dag hanteras av ett flertal andra departement, bland dem
finans-, industri-, jordbruks- och miljödepartementen.
Med vad här anförts om ett u-landsdepartement tillstyrker utskottet
yrkande 2 i motion U217 (vpk).
dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande departement för u-landsfrågor
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1988/89:U217 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20.Nordiskt biståndssamarbete (mom. 41)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”yrkandet avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser emellertid att betydligt mer kan göras av det nordiska
samarbetet på biståndsområdet. Utredningen ”Internationella samarbetsfrågor
i Nordiska rådet” har framlagt ett antal förslag som utskottet vill ställa
sig bakom, nämligen
- ett särskilt ministerråd för biståndsfrågor bör upprättas
- ministerrådet skall lägga fram förslag om samarbetsprojekt i vilka den
miljömässiga, sociala och kulturella dimensionen i biståndet prioriteras
- utbildning och rekrytering av biståndspersonal bör samordnas
- gemensamma insatser bör göras för de fattigaste och mest skuldtyngda
länderna.
Utskottet är av uppfattningen att regeringen bör verka för den angivna
förstärkningen av det nordiska samarbetet på biståndsområdet och bifaller
därmed yrkande 15 i motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande nordiskt biståndssamarbete
att riksdagen bifaller yrkande 15 i motion 1988/89:U230,
21. Bidrag till UNDP, UNFPA, Unicef, UNRWA och
UNHCR (mom. 43,44,45,46,47,48)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Bl.a. mot
denna bakgrund” och slutar med ”avstyrks härmed.” bort ha följande
lydelse: ^45
10 Riksdagen 1988189. 9sami. Nr 18
Många av FNs fackorgan står inför växande krav på insatser inom områden 1988/89:UU 18
som också prioriteras i svensk biståndspolitik. Sverige kan även här bidra
ytterligare, såväl till att öka deras nu hårt ansträngda resurser som att
därigenom påverka andra stater till ökade insatser. Det gäller bl.a. UNHCRs
arbete för flyktingar och hemlösa, UNRWAs arbete för Palestinaflyktingar,
Unicefs insatser för barnen samt UNFPAs insatser på befolkningsområdet.
Utskottet anser att anslagen till UNDP bör öka med 20 milj.kr., till
UNHCR med 15 milj.kr., till Unicef med 10 milj.kr. samt till UNFPA med
15 milj.kr. jämfört med regeringens förslag.
Med det anförda ansluter sig utskottet till medelsförslagen i motion U202
(fp). Yrkandena 3, 4, 5 och 6 i motion U229 (vpk) och yrkande 4 i motion
U230 (c) avstyrks med hänvisning till de annorlunda medelsförslag som
framförs däri.
dels att utskottets hemställan i momenten 43, 44, 45, 46 och 47 bort ha
följande lydelser:
43. beträffande bidrag till UNDP
att riksdagen med bifall till yrkande 30 i motion 1988/89:U202 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. beträffande bidrag till UNFPA
att riksdagen med bifall till yrkande 31 i motion 1988/89:U202 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med bifall till yrkande 33 i motion 1988/89:U202 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 3 i
motion 1988/89:U229 och yrkande 4 i motion 1988/890:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. beträffande bidrag till UNRWA
att riksdagen med bifall till yrkande 34 i motion 1988/89:U202 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och på yrkande 4 i
motion 1988/89:U229 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
47. beträffande bidrag till UNHCR
att riksdagen med bifall till yrkande 35 i motion 1988/89:U202 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Bidrag till Unicef, UNRWA, IPPF och ITC
(mom. 45,46,48,49)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del i utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Bl.a. mot denna
bakgrund” och slutar med ”avstyrks härmed.” bort ha följande lydelse:
Anslaget till FNs barnfond Unicef bör ökas kraftigt med anledning av
skuldkrisens verkningar, som slår särskilt hårt mot barnen. Utskottet stöder
yrkandet i motion U229 (vpk) om en ökning med 30 milj.kr. utöver vad
regeringen föreslår, till 320 milj.kr. 1988/89:UU18
UNRWAs insatser för palestinier, flyktingar och invånare i de ockuperade
områdena är mer nödvändiga än någonsin på grund av den israeliska
krigsmaktens brutala framfart. Utskottet anser det befogat med en fördubbling
av det svenska bidraget - till 20 milj.kr. - till UNRWAs särskilda
program på Västbanken och i Gazaområdet.
Utskottet anser att en höjning av det svenska bidraget till Internationella
familjeplaneringsfederationen IPPF med 25 milj.kr. till 100 milj.kr. är
motiverad.
Råvaruprogrammet, som UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum
(ITC) driver, är särskilt viktigt för u-länderna efter det stora fallet för
råvarupriserna. För att öka biståndet för diversifiering och förädling av
u-ländernas råvaror anser utskottet att 5 milj.kr. utöver regeringens förslag
bör anslås, dvs. 25 milj.kr.
Utskottet tillstyrker härmed yrkandena 3,4,5 och 6 i motion U229.
dels att utskottets hemställan i momenten 45, 46, 48 och 49 bort ha följande
lydelse:
45. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89:U229 med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 33 i motion
1988/89:U202 och yrkande 4 i motion 1988/89:U230 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. beträffande bidrag till UNRWA
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89:U229 samt med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 34 i motion
1988/89:U202 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
48. beträffande bidrag till Internationella familjeplaneringsfederationen
IPPF
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1988/89:U229samt med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. beträffande bidrag till UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum
ITC
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1988/89:U229 samt med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Bidrag till Unicef (mom. 45)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Bl.a. mot
denna bakgrund” och slutar med ”avstyrks härmed.” bort ha följande
lydelse:
Sverige kan också göra mer vad gäller barnens situation. Barnen är
framtiden, därför måste omsorgen om barnens utveckling vara en central del
av Sveriges utvecklingspolitik. Unicef arbetar för att öka medvetenheten om
barnens behov i de fattiga länderna och skapa politiskt engagemang samt
folkligt deltagande till stöd för förbättringar av barnens situation. Utskottet
anser att Sverige bör öka insatserna till Unicef med 20 milj.kr. till 310
milj.kr.
Utskottet tillstyrker därvid yrkande 4 i motion U230.
dels att utskottets hemställan i moment 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande bidrag till Unicef
att riksdagen med bifalltill yrkande 4 i motion 1988/89:U230 med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 33 i motion
1988/89:U202 och yrkande 3 i motion 1988/89:U229 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Världsbanksfinansiering av kraftprojekt i Amazonas
(mom. 50)
Pär Granstedt (c), Birgitta Hambraeus (c), Bertil Måbrink (vpk) och
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Utskottet
utgår ifrån” och slutar med ”får anses besvarade.” bort ha följande lydelse:
Fakta är att Världsbanken hittills har medverkat i projekt som direkt eller
indirekt kommit att medföra en hittills aldrig skådad förödelse av regnskog.
Detta gäller inte minst i brasilianska Amazonas och på de indonesiska
regnskogsöarna. Kritik från olika miljöorganisationer och framför allt från
amerikanska politiker har inneburit att Världsbanken försökt anlägga en
miljöprofil. Utskottet fruktar dock att det världsbankslån på drygt tre
miljarder svenska kronor som nu planeras till den brasilianska kraftutbyggnaden
i Amazonas kan leda till ytterligare hänsynslös avverkning av
ovärderlig regnskog där hela ekosystem går under och ytterligare flera av
jordens lungor försvinner. Det finns enligt utskottets uppfattning andra
vägar än de vi hittills har bevittnat att förse Brasilien med elkraft.
Utskottet anser att Sverige skall markera sitt missnöje med vad som
händer med regnskogarna genom att verka för att det införs ett moratorium
för alla nya projekt i Amazonas. När lånet kommer upp i Världsbanken för
beslut anser utskottet att den svenska representanten skall rösta emot lånet
om inte den grundläggande miljöhänsynen beaktas.
Enligt utskottets uppfattning bör därtill Sverige kräva nya riktlinjer för
Världsbanken och bara bevilja stöd till ekologiskt långsiktiga projekt. Nya
Världsbankslån kommer säkerligen att bli aktuella också i fortsättningen och
där regnskogarna i Brasilien, Malaysia och Indonesien kommer att finnas
med som exploateringsprojekt. Det är viktigt enligt utskottets uppfattning
att Sverige i de sammanhangen agerar till skydd för miljön och minoritetsgruppers
rättigheter.
Med det anförda ansluter sig utskottet till vad som framförs i yrkandena 2
och 3 i motion U211 (vpk) och yrkandena 1-5 i motion U222 (mp).
1988/89:UU18
dels att utskottets hemställan i moment 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande Världsbanksfinansiering av kraftprojekt i Amazonas
148
att riksdagen med bifall till yrkandena 2 och 3 i motion 1988/89:U211 1988/89:UU18
och till yrkandena 1, 2, 3, 4 och 5 i motion 1988/89:U222 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Världsbankens och IMFs verksamhet (mom. 51)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med ”Frågan om
Världsbankens” och på s. 75 slutar med ”får anses besvarade.” bort ha
följande lydelse:
Allt fler kräver att Världsbanken och IMF reformeras. Utskottet ansluter
sig till detta krav. Brundtlandkommissionen menade att det visserligen var
lovande att banken började lägga om sina projekt så att större hänsyn tas till
miljön. Men det räcker inte, skrev kommissionen. Världsbanken måste
omforma sin inre struktur och sitt arbetssätt för att skaffa sig kapacitet för att
genomföra det.
Vad som enligt utskottets uppfattning måste göras är att USAs dominans
måste brytas i Världsbanken och IMF. Röstreglerna måste demokratiseras.
Dessutom måste struktur, direktiv, framgångsmetoder och rekrytering
ändras. Världsbanken kan enligt utskottets uppfattning decentraliseras, t.ex.
genom regionala rådgivargrupper.
Världsbanken måste överge Reaganomics. Tillväxt måste ersättas med
hållbar utveckling inifrån ländernas reella förutsättningar. Världsbanken och
IMF måste enligt vad utskottet anser öppna sig för insyn. Samma offentlighetsregler
bör gälla här som i FN-systemet i stort. Parlamenten måste få
möjlighet att utöva sin kontroll.
Dessutom anser utskottet att Världsbankens strukturanpassningsprogram
måste svara mot gräsrötternas krav på riktiga strukturförändringar så att
dessa blir socialt acceptabla. Programmen måste motverka kapitalflykt och
stimulera produktiva investeringar och en hållbar utveckling. Med det ovan
anförda bifaller utskottet yrkandena 1, 3 och 4 i motion U228.
dels att utskottets hemställan i moment 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande Världsbankens och IMFs verksamhet
att riksdagen med bifall till yrkandena 1, 3 och 4 i motion 1988/
89:U228 och med besvarande av yrkande 7 i motion 1988/89:U230 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Bidrag till IDA (mom. 52)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”U202 (fp).” bort ha följande lydelse:
Såväl IDA som UNDP har fått minskade resurser under 1980-talet. Det
slår hårt mot de två tyngsta multilaterala biståndsorganen, vilka är inriktade
på att stödja de fattigaste u-länderna, särskilt i Afrika söder om Sahara.
Enligt utskottets uppfattning bör det vara Sveriges målsättning att söka få till
stånd ökade resurser till detta arbete. Under tiden bör Sverige ta ett särskilt
ansvar för att tillse att dessa biståndsorgan, bl.a. genom extra svenska bidrag,
har mö jlighet att fortsätta sin verksamhet på en rimlig nivå. Förhoppningsvis
tillfälliga extrainsatser från svensk sida bör kunna ha en internationell
opinionsbildande verkan. Utskottet anser att anslaget till IDA därför bör öka
med ytterligare 45 milj. kr. jämfört med regeringens förslag. Med det ovan
anförda tillstyrker utskottet yrkande 32 i motion U202.
dels att utskottets hemställan i moment 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande bidrag till IDA
att riksdagen med bifall till yrkande 32 i motion 1988/89:U202 samt
med avslag på budgetpropositionens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Bidrag till övrigt samarbete med utvecklingsbanker
(mom. 53)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till förslaget i motion U229 och motsätter sig att
ytterligare 25 milj.kr. satsas på de verksamheter som Världsbanksgruppen
bedriver i Afrika. Till dess att Världsbanksgruppen ändrar sin politik och tar
hänsyn till de ekologiska, ekonomiska och sociala konsekvenserna av sin
verksamhet måste vi enligt utskottets uppfattning strikt begränsa de svenska
medel som går till gruppen. Utskottet tillstyrker därför yrkande 7 i motion
U229.
dels att utskottets hemställan i moment 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande bidrag till övrigt samarbete med utvecklingsbanker
att riksdagen med bifall till yrkande 7 i motion 1988/89:U229 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Utträde ur IFC (mom. 54)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Vad gäller
kravet” och slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige bör utträda ur Internationella finansieringsbolaget
(IFC). Inga fler bidrag till IFC bör göras när den femte och sista
inbetalningen till den senaste kapitalhöjningen gjorts 1989/90.
Utskottet tillstyrker härmed yrkande 8 i motion U229.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande utträde ur IFC
att riksdagen med bifall till yrkande 8 i motion 1988/89:U229 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89.-UU18
150
29. Bidrag till WFP (mom. 55)
1988/89:UU18
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 77 slutar med ”avstyrks härmed.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppskattning för WFPs roll och verksamhet som
uttrycks i motion U230 (c). Sverige måste enligt utskottets uppfattning arbeta
för att en större del av världens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå
genom WFP. Situationen i världen motiverar en ökning av livsmedelsbiståndet.
Utskottet anser därför att 125 milj.kr. anslås till WFP, en ökning med
10 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Härmed tillstyrker utskottet
yrkande 13 i motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande bidrag till WFP
att riksdagen med bifall till yrkande 13 i motion 1988/89:U230 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Nordiska kreditfonden (mom. 58)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 78 som börjar med "Riksdagen
har beslutat” och slutar på s. 79 med ”U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
I motion U229 föreslås avslag på regeringens begäran om 62 milj.kr. till
Nordiska investeringsbankens (NIBs) utvecklingsfond.
Utskottet motsätter sig deltagandet i en nordisk kreditfond och delar
därför den uppfattning som framförs i motion U229. Inga svenska biståndspengar
skall gå till denna fond om den inte ändrar sina stadgar så att de
överensstämmer med de svenska biståndspolitiska målen.
Utskottet avstyrker därför propositionens förslag om medel för detta
ändamål.
dels att utskottets hemställan under moment 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande nordiska kreditfonden
att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1988/89:U229 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Bidrag till internationella biståndsprogram (mom. 64)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar
med ”U533 (mp).” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill dock anföra följande: Regnskogarna som representerar
omistliga naturvärden, skövlas i en allt snabbare takt. Bevarandet av
regnskogarna är inte enbart en angelägenhet för de länder som har regnskog
utan är i högsta grad en internationell angelägenhet. Utskottet anser därför
att Sverige skall satsa 1 000 milj.kr. till skydd av regnskogarna. Det är
utskottets uppfattning att Sverige, med dess stora internationella miljöinsat- 1988/89:UU18
ser, kan uppmuntra andra länder till liknande satsningar och främja det
internationella samarbetet.
Härmed ansluter sig utskottet till medelsförslaget i motion U533 (mp).
dels att utskottets hemställan i punkt 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande bidrag till internationella biståndsprogram
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1988/89:U533 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag till Bidrag till internationella
biståndsprogram budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
av 4 333 505 000 kr.,
32. Medelsram för Angola (mom. 66)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 82 som börjar med ”De
betydande” och slutar med "U233 (m).” bort ha följande lydelse:
Angolas situation är ytterligt svår, med exempelvis 700 000 internflyktingar.
Särskilt utsatta är kvinnor och barn. Sydafrika och dess marionettgrupp
UNITA har orsakat Angola svåra materiella skador. För att reparera detta
och få till stånd en utveckling krävs stora internationella biståndsinsatser.
Utskottet anser det därför vara motiverat med en ökning av landramen med
ytterligare 30 milj.kr.
Yrkande 11 i motion U229 tillstyrks därför.
dels att utskottets hemställan i moment 66 bort ha följande lydelse:
66. beträffande medelsram för Angola
att riksdagen med bifall till yrkande lii motion 1988/89 :U229 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Medelsram för Etiopien (mom. 69)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del i utskottets yttrande på s. 83 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med "U219 (mp).” bort ha följande lydelse:
I Etiopien pågår ett omfattande mark- och miljöarbete som innebär att
bl.a. den omfattande markerosionen successivt minskas. Skadorna är så
omfattande att stora insatser måste till. Detta klarar inte Etiopien med egna
resurser varför internationella insatser är nödvändiga.
Utskottet anser det väl motiverat med en ökning av landramen av
ytterligare 20 milj.kr.
Yrkande 12 i motion U229 tillstyrks därför.
dels att utskottets hemställan i moment 69 bort ha följande lydelse:
69. beträffande medelsram för Etiopien
att riksdagen med bifall till yrkande 12 i motion 1988/89:U229 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
34. Framtida bistånd till Etiopien (mom. 70)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 83 som börjar med ”Det är
vidare” och slutar med ”U219 (mp).” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett oförändrat medelsanslag till Etiopien för närvarande
kan godtas med viss tvekan. Utskottet vill dock avisera krav på
nedskärningar kommande år om inte tydliga tecken på beredskap till rimliga
fredsuppgörelser i Eritrea och Tigray kan skönjas hos den etiopiska
regeringen. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 7 i motion U219 (mp).
dels att utskottets hemställan i moment 70 bort ha följande lydelse:
70. beträffande framtida bistånd till Etiopien
att riksdagen med bifall till yrkande 7 i motion 1988/89:U219 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Avvecklingsplan för biståndet till Kenya (mom. 71)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Kenya har”
och slutar med ”U229 vpk." bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets uppfattning starka skäl som talar för att
biståndet till Kenya bör omprövas och att detta land inte bör vara
programland.
I Kenya har de inre förhållandena under en följd av år försämrats. Kritiker
av regimen förföljs och hålls häktade under lång tid utan rättegång. I
anslutning till vad som föreslås i motion U229 föreslår utskottet att riksdagen
begär av regeringen ett förslag av denna innebörd.
dels att utskottets hemställan i moment 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande avvecklingsplan för biståndet till Kenya
att riksdagen med bifall till yrkande 13 i motion 1988/89:U229 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Medelsram för Tanzania (mom. 73)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (samtliga m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med ”1 Tanzania”
och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Tanzania har sedan biståndssamarbetet
inleddes erhållit bistånd för sammanlagt cirka fem miljarder
kronor. Landet har utvecklat en biståndsanspassning som leder till att
önskade långsiktiga effekter till stor del uteblir. Yrkande 26 i motion U218
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 73 bort ha följande lydelse:
73. beträffande medelsram för Tanzania
att riksdagen med bifall till yrkande 26 i motion 1988/89:U218 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
1988/89:
37. Uri-kraftverket i Indien (mom. 74)
1988/89:UU18
Bertil Måbrink (vpk) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med ”Utskottet
får” och på s. 86 slutar med ”vattenkraftprojektet Uri.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att regeringen ej bör bemyndigas att överskrida planeringsramen
för Indien med 400 milj. kr. Detta med anledning av att någon
miljöanalys av vattenkraftsbygget i norra Indien, det så kallade Uriprojektet,
ej gjorts. Den information som utskottet fått om projektet har
varit mycket knapphändig för att inte säga obefintlig. Att med utgångspunkt
från denna information bygga fast oss i ett biståndsbidrag som visserligen
gynnar svensk industri men där effekterna på miljön inte klarlagts är helt
oacceptabelt. Innan riksdagen beslutar om ett projekt bör vi vara klara över
om det av riksdagen beslutade miljömålet har uppfyllts. Någon prövning av
miljömålet har ännu ej skett. Detta torde vara särskilt viktigt när nu
riksdagen har att ta ställning till att åter binda upp sig för ett storskaligt
projekt.
Utskottet tillstyrker därmed yrkande 5 i motion U219 (mp) och
yrkandena 14 och 15 i motion U229 (vpk). Utskottet föreslår därmed att
riksdagen inte bemyndigar regeringen att överskrida planeringsramen för
Indien med högst 400 milj.kr.
dels att utskottets hemställan i moment 74 bort ha följande lydelse:
74. beträffande Uri-kraftverket i Indien
att riksdagen med bifall till yrkande 5 i motion 1988/89:U219 och
yrkandena 14 och 15 i motion 1988/89:U229 avslår regeringens
begäran att överskrida planeringsramen för Indien med högst
400 milj.kr.
38. Medelsram för Laos (mom. 75)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”U202 (fp).” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar denna uppfattning. Det finns mot bakgrund av de skäl som
framförs i motion U202 anledning att inta en mer avvaktande hållning än vad
regeringen gör vad avser biståndet till Laos. Utskottet tillstyrker därför att
landramen för Laos kvarstår på 70 milj.kr. för budgetåret 1989/90.
dels att utskottets hemställan i moment 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande medelsram för Laos
att riksdagen med bifall till yrkande 37 i motion 1988/89:U202 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
154
39. Medelsram för Vietnam (mom. 76) 1988/89:UU18
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med ”Yrkandena
avseende” och slutar med ”U218 (m).” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att biståndet till Vietnam skall avvecklas. Utgångspunkten
härför är att Vietnam allvarligt brutit och alltjämt bryter mot de krav som
utgör grunden för svenskt biståndssamarbete. Ockupationen av Kampuchea
är ett brott mot en av grunderna i svensk biståndspolitik. Vietnam inleder nu
ett tillbakadragande av sina trupper ur Kampuchea. Sverige bör enligt
utskottets uppfattning ej sätta upp någon ny landram för budgetåret 1989/90.
Den ingående reservationen bör användas för att utveckla de svenska
biståndsåtagandena i Vietnam. Inte förrän de vietnamesiska trupperna helt
dragit sig tillbaka från Kampuchea bör fortsatt bistånd övervägas. Med det
ovan anförda tillstyrker utskottet yrkande 23 i motion U218. Yrkande 36 i
motion U202 (fp) avstyrks i konsekvens härmed.
dels att utskottets hemställan under moment 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande medels ram för Vietnam
att riksdagen med bifall till yrkande 23 i motion 1988/89:U218 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag, på yrkande 36 i
motion 1988/89:U202 och på yrkande 16 i motion 1988/89:U229 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Medelsram och avvecklingsplan för biståndet till Vietnam
(mom. 76 och 77)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med ”Yrkandena
avseende” och slutar med ”U202 (fp) avstyrks därför.” bort ha följade
lydelse:
Svenskt biståndssamarbete med Vietnam har nu pågått i mer än tio år
sedan krigsslutet. Landets ekonomiska och politiska oberoende får mot
bakgrund av de gångna årens erfarenheter anses ligga utanför våra möjligheter
att påverka. Något hopp om att en utveckling i demokratisk riktning
skulle påbörjas eller att Sverige skulle kunna inspirera en sådan finns
knappast. Enligt utskottets uppfattning måste vi se mycket allvarligt på de
kränkningar av de mänskliga rättigheterna som förekommer. Den vietnamesiska
invasionen av Kampuchea var ett klart brott mot folkrätten. Det finns
därför skäl att från rent biståndspolitiska utgångspunker ifrågasätta ett
förnyat biståndssamarbete med Vietnam, även om vi bör se till att de projekt
som vi medverkat till kan överleva.
Någon ny ram behöver enligt utskottets uppfattning inte sättas upp efter
1990. Då får prövas hur eventuella återstående insatser skall avslutas.
Utskottet anser att en plan skall utarbetas för hur en avveckling av biståndet
till Vietnam skall ske enligt dessa riktlinjer och i biståndspolitiskt ordnade
former. Landramen bör nu sänkas med 100 milj.kr. till 200 milj.kr. Med det
ovan anförda tillstyrker utskottet yrkandena 17 och 36 i motion U202 (fp).
Yrkande 23 i motion U218 avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 76 bort ha följande lydelse
76. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med bifall till yrkande 36 i motion 1988/89:U202, med
avslag på budgetpropostionens medelsförslag, yrkande 23 i motion
1988/89:U218 samt yrkande 16 i motion 1988/89:U229 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan i moment 77 bort ha följande lydelse:
77. beträffande avvecklingsplan för avbrytande av biståndet till
Vietnam
att riksdagen med bifall till yrkande 17 i motion 1988/89:U202 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Medelsram för Vietnam (mom. 77)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med ”Yrkandena
avseende” och slutar med ”U229 (vpk) avstyrks därför.” bort ha följande
lydelse:
Vietnam tillhör ett av världens allra fattigaste länder. Under årtionden har
detta land utsatts för anfallskrig med obeskrivlig förstöring av Vietnam som
resultat.
Utskottet anser det motiverat med en ökning av landramen för Vietnam
med ytterligare 100 milj.kr.
Utskottet kan konstatera att Vietnam förmår använda biståndsresurserna
på ett effektivt sätt.
dels att utskottets hemställan under moment 76 bort ha följande lydelse:
76. beträffande medelsram för Vietnam
att riksdagen med bifall till yrkande 16 i motion 1988/89:U229, med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 36 i motion
1988/89:U202 och yrkande 23 i motion 1988/89.U218 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Medelsram för Nicaragua (mom. 79)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”Nicaragua
har” och slutar med ”U230 (c).” bort ha följande lydelse:
Nicaragua har en BNP per capita som ligger över genomsnittet för SIDAs
programländer. Utskottet finner det motiverat att en större del av utvecklingssamarbetet
kanaliseras genom BITS som ett stöd för en fredlig och
demokratisk utveckling i enlighet med fredsplanen i hela Centralamerika.
Utskottet anser att landramen till Nicaragua fastställs till 150 milj.kr. Det
kan efter orkanen Joans härjningar dessutom vara motiverat att ge Nicaragua
katastrofbistånd. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 27 i motion U218.
Yrkande 20 i motion U229 och yrkande 28 i motion U230 avstyrks.
1988/89:UU18
dels att utskottets hemställan under moment 79 bort ha följande lydelse:
156
79. beträffande medelsram för Nicaragua
att riksdagen med bifall till yrkande 27 i motion 1988/89:U218, med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 20 i motion
1988/89:U229 och yrkande 28 i motion 1988/89:U230 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Medelsram för Nicaragua (mom. 79)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”Nicaragua
har” och slutar med ”U230 (c).” bort ha följande lydelse:
En del av biståndsinsatserna till Nicaragua går till att återställa landet efter
den katastrof en orkan orsakade under 1988. Utskottet anser därför att
20 milj.kr. av anslaget till Nicaragua bör täckas med katastrofbistånd.
Yrkande 28 i motion U230 tillstyrks därför av utskottet. Yrkande 27 i
motion U218 och yrkande 20 i motion U229 avstyrks eftersom de har andra
medelskrav.
dels att utskottets hemställan i moment 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande medelsramen för Nicaragua
att riksdagen med bifall på yrkande 28 i motion 1988/89:U230, med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 27 i motion
1988/89:218 och yrkande 20 i motion 1988/89:U229 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Medelsram för Nicaragua (mom. 79)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”Nicaragua
har” och slutar med ”U230 (c).” bort ha följande lydelse
Nicaragua befinner sig i ett utomordentligt svårt läge. Contras militära
operationer som pågått under många år har tillfogat landet oerhörda skador.
USAs handelsembargo har försvårat Nicaraguas ekonomiska situation.
Orkanen Joans härjningar har ytterligare förvärrat den redan tidigare
svåra situationen i Nicaragua.
För att kunna häva fattigdom och underutveckling i landet krävs enorma
resurser som Nicaragua inte har. Utskottet anser det väl motiverat att
landramen höjs med ytterligare 30 milj.kr.
dels att utskottets hemställan i moment 79 bort ha följande lydelse:
79. beträffande medelsramen för Nicaragua
att riksdagen med bifall till yrkande 20 i motion 1988/89:U229, med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på
yrkande 27 i motion 1988/89:U218 och yrkande 28 i motion 1988/
89:U230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
1988/89:UU 18
157
45. Medelsram för regionala insatser i Afrika (mom. 80) 1988/89:UU18
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”avstyrks därför.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är angeläget att öka stödet till frontstaterna.
Hoppet om ett fritt Namibia och en fredligare utveckling i Angola gör att
behovet av resurser kan komma att öka. Utskottet anser därför att de
regionala insatserna genom SADCC bör ökas med 35 milj.kr. jämfört med
regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan i moment 80 bort ha följande lydelse:
80. beträffande medelsram för regionala insatser i Afrika
att riksdagen med avslag på yrkande 25 i motion 1988/89:U230 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som medelsram
för regionalt bistånd i Afrika för budgetåret 1988/89 godkänner ett
belopp av 270 milj.kr.,
46. Medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika
(mom. 83)
Pär Granstedt (c), Ingemar Eliasson (fp), Birgitta Hambraeus (c), och
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”U202 (fp).” bort ha följande lydelse:
Situationen i Sydafrika har successivt skärpts de senaste åren. Behoven av
och motiven för ett än högre bistånd till frontstaterna såväl bilateralt som
genom samarbetsorganisationen SADCC kommer att öka än mer de
kommande åren. Utskottet anser att den av regeringen föreslagna höjningen
av humanitärt bistånd till Södra Afrika är mycket begränsad. I stället anser
utskottet i enlighet med motion U202 att en höjning med 25 milj.kr. till
375 milj.kr. är motiverad. Utskottet tillstyrker därför yrkande 41 i motion
U202. Yrkande 26 i motion U229 avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika
att riksdagen med bifall till yrkande 41 i motion 1988/89:U202, med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag och på yrkande 26 i
motion 1988/89:U229 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
47. Medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika
(mom. 83)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”En
omfördelning” och på s. 92 slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande
lydelse:
Mycket mer återstår dock att göra. Kvinnoårtiondet bidrog till att öppna
våra ögon för den växande fattigdomen i u-länderna och för den centrala roll 1988/89:UU18
kvinnorna har inom jordbruket. Trots denna insikt har ingen förändring till
det bättre för kvinnorna ägt rum. Kvinnorna får inte på långt när lika stor del
som männen av bistånds- och utvecklingsprojekt. Utskottet anser därför att
stöd bör ges till projekt direkt inriktade på familjeförsörjande kvinnohushåll
på landsbygden i Södra Afrika. Härmed tillstyrker utskottet motion U214
och yrkande 26 i motion U229.
dels att utskottets hemställan i moment 83 bort ha följande lydelse:
83. beträffande medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika
att riksdagen med bifall till yrkande 26 i motion 1988/89:U229, med
avslag på budgetpropositionens förslag och på yrkande 41 i motion
1988/89:U202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
48. Stöd till familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden
(mom. 84)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del i utskottets yttrande på s. 91 som börjar med ”En
omfördelning” och på s. 92 slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande
lydelse:
Mycket mer återstår dock att göra. Kvinnoårtiondet bidrog till att öppna
våra ögon för den växande fattigdomen i u-länderna och för den centrala roll
kvinnorna har inom jordbruket. Trots denna insikt har ingen förändring till
det bättre för kvinnorna ägt rum. Kvinnorna får inte på långt när lika stor del
som männen av bistånds- och utvecklingsprojekt. Utskottet anser därför att
stöd bör ges till projekt direkt inriktade på familjeförsörjande kvinnohushåll
på landsbygden i södra Afrika. Härmed tillstyrker utskottet motion U214 och
yrkande 26 i motion U229.
dels att utskottets hemställan i moment 84 bort ha följande lydelse:
84. beträffande stöd till familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden
att
riksdagen med bifall till motion 1988/89:U214 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Medelsram för regionala insatser i Centralamerika
(mom. 85)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del i utskottets yttrande på s. 93 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”avstyrks härmed.” bort ha följande lydelse:
Det är utskottets uppfattning att Sverige måste verka för ett stöd för en
freds- och försoningsprocess i hela Centralamerika. President Arias fredsinitiativ
måste få reella möjligheter att verka. Ramen för regionala insatser i
Centralamerika bör därför höjas till 85 milj.kr. i enlighet med yrkande 28 i
motion U218.
159
dels att utskottets hemställan i moment 85 bort ha följande lydelse: 1988/89:UU18
85. beträffande medelsram för regionala insatser i Centralamerika
att riksdagen med bifall till yrkande 28 i motion 1988/89:U218 och
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika
(mom. 86)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 93 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”anslaget, avstyrks.” bort ha följande lydelse:
När de chilenska flyktingarna börjar återvända är det enligt utskottets
uppfattning viktigt att de får stöd till att starta kooperativ inom exempelvis
hantverk, fiske och jordbruk och på så sätt göra en insats i kampen mot
arbetslösheten och fattigdomen. Mot denna bakgrund finnér utskottet det
befogat med en höjning av anslaget med 10 milj.kr. till 200 milj.kr.
Yrkande 23 i motion U229 tillstyrks medan yrkandena 21 och 22 i samma
motion besvaras.
dels att utskottets hemställan i moment 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika
att riksdagen med bifall till yrkande 23 i motion 1988/89:U229 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Inrättande av anslagspost för humanitärt bistånd till Asien
(mom. 88)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yrkande på s. 94 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”U202 (fp).” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som framförs i motion U202 och förordar att
en ny anslagspost inrättas för humanitär hjälp bl.a. till Afghanistan och de av
Israel ockuperade områdena. Utskottet anser att 45 milj.kr. bör avsättas för
detta ändamål.
dels att utskottets hemställan i moment 88 bort ha följande lydelse:
88. beträffande inrättande av anslagspost för humanitärt bistånd till
Asien
att riksdagen med avslag på yrkande 40 i motion 1988/89:U202 som sin
mening ger regeringen till känna att en ny anslagspost för humanitärt
bistånd till Asien bör inrättas och att till denna anslås 45 milj.kr.,
52. Inriktningen av katastrofbiståndet (mom. 89)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del i utskottets yttrande på s. 95 som börjar med ”Det är” och på
s. 96 slutar med ”U218 (m).” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U218. Anslaget för 1988/89: UU18
katastrofhjälp bör användas i direkta nödsituationer. Anslaget bör därför
enligt utskottets uppfattning endast undantagsvis bindas upp genom långvariga
insatser. Katastrofhjälp bör inte användas så att den fungerar som
tilläggsanslag till landramen. Om programländerna drabbas av katastrofer
anser utskottet att medel inom landramen bör omdisponeras. Plötsliga
katastrofer medför att det reguljära biståndsarbetet i allmänhet måste
uppskjutas, vilket gör det naturligt att omdisponera medel till katastrofbistånd.
Utskottet tillstyrker därmed yrkande 16 i motion U218.
dels att utskottets hemställan i moment 89 bort ha följande lydelse:
89. beträffande inriktningen av katastrofbiståndet
att riksdagen med bifall till yrkande 16 i motion 1988/89:U218 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Humanitärt bistånd till palestinska folket (mom. 93)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 98 som börjar med
”Regeringen följer” och slutar med ”U234.” bort ha följande lydelse:
Mycket återstår dock att göra för att hjälpa de mer än två miljoner
palestinier som är flyktingar. Utskottet anser att det skulle främja fredssträvandena
i detta område om Sverige gav utvecklingsbistånd till palestinierna
på Västbanken och Gaza. Lämpliga projekt vore förbättrade jordbruksmetoder
för frukt- och grönsaksodling för såväl inhemsk marknad som export.
Insatser bör tillkomma för att vidareutveckla hantverk och för områdena
lämplig småindustri. Ett gemensamt syfte skall enligt utskott.ets uppfattning
vara att skapa arbetsintensiv produktion.
dels att utskottets hemställan under moment 93 bort ha följande lydelse:
93. beträffande humanitärt bistånd till palestinska folket
att riksdagen med bifall till yrkande 14 i motion 1988/89:U230,
yrkande 27 i motion 1988/89:U229 och motion 1988/89:U234 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
54. Humanitärt bistånd till palestinska folket (mom. 93)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med ”Regeringen
följer” och slutar med ”U234 .” bort ha följande lydelse:
De demonstrationer som sedan lång tid pågår på den ockuperade
Västbanken i Gaza är sedda i hela sitt perspektiv och enligt utskottets
uppfattning självklara reaktioner på en långvarig och olaglig ockupation. En
viktig del i denna kamp utgörs av folkliga rörelser, vilka på ett konstruktivt
och utvecklande sätt bygger upp den palestinska sociala infrastrukturen som
raserats av den israeliska ockupationen. Det handlar om hälsovård, jordbruk,
daghem osv. Utskottet anser det ligga i Sveriges intresse att stödja ett
sådant arbete, eftersom det är en del av uppbyggandet av ett helt folks rätt
och värdighet. I och med bildandet av den palestinska staten är det enligt
11 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 18
utskottets mening än mer angeläget att Sverige engagerar sig i detta 1988/89:UU18
uppbyggnadsarbete. Utskottet stödjer därför förslaget i motion U229 att
Palestinas regering för återuppbyggnad på Västbanken och Gaza skall
erhålla ökat bistånd ur anslaget katastrofer.
dels att utskottets hemställan i moment 93 bort haft följande lydelse:
93. beträffande humanitärt bistånd till palestinska folket
att riksdagen med bifall till yrkande 27 i motion 1988/89:11229 yrkande
14 i motion 1988/89:U230 och motion 1988/89:U234 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
55. Humanitärt bistånd till Polisario (mom. 94)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) och Bertil Måbrink
(vpk) anser
dels att den del i utskottets yttrande på s. 99 som börjar med ”Frågan om" och
slutar med "U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Polisarios kamp för frihet åt Västra Sahara har nu pågått under mycket
lång tid. Stora delar av den västsahariska befolkningen tvingades på
1970-talet fly undan de marockanska ockupanterna. Polisarios sätt att
organisera verksamheten i de algeriska flyktinglägren imponerar. Sverige
har också under en längre tid lämnat bistånd till de västsahariska flyktingarna.
Enligt utskottets mening finns det nu skäl att kanalisera ett ökat bistånd
också direkt via Polisario som visar sig kunna väl motsvara ett sådant
förtroende. Utskottet tillstyrker yrkande 14 i motion U202 och yrkande 25 i
motion U229.
dels att utskottets hemställan i moment 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande humanitärt bistånd till Polisario
att riksdagen med bifall till yrkande 14 i motion 1988/89:U202 och
yrkande 25 i motion 1988/89:U229 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
56. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
(mom. 95)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med "Detta
kommer" och på s. 100 slutar med "i propositionen." bort ha följande
lydelse:
Stödet till de enskilda organisationernas biståndsarbete bör därför enligt
utskottets uppfattning öka. Det bistånd som ges via kyrkor, mission och
hjälporganisationer ger ofta en mer direkt kontakt mellan givare och
mottagare eftersom ideella organisationer ofta har lättare att nå ut till de
människor som verkligen behöver hjälp. Organisationerna når beundransvärda
resultat med blygsamma insatser. De utför ett effektivt och målinriktat
arbete. De förvaltar väl sina anslag och insamlade medel. De medverkar
också till att upprätthålla biståndsviljan och kunskaper om behovet av ökad
hjälp. Utskottet anser därför att en ännu större del av biståndet bör 162
kanaliseras via de enskilda organisationerna. Utskottet anser att 150 milj.kr.
utöver regeringens förslag bör anslås till bistånd genom enskilda organisationer.
dels att utskottets hemställan i moment 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande medeIsram för bistånd genom enskilda organisationer
att
riksdagen med med avslag på yrkande 42 i motion 1988/89:U202,
motion 1988/89:U216, yrkande 1 i motion 1988/89:U219, yrkande 15 i
motion 1988/89:U218, yrkande 28 i motion 1988/89:U229, yrkande 20 i
motion 1988/89:U230 samt på budgetpropositionens medelsförslag
som medelsram för budgetåret 1989/90 godkänner ett belopp av
725 milj.kr.,
57. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
(mom. 95)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med "Detta
kommer” och på s. 100 slutar med ”i propositionen.” bort ha följande
lydelse:
Stödet till de enskilda organisationernas biståndsarbete bör därför enligt
utskottets uppfattning öka. Det bistånd som ges via kyrkor, mission och
hjälporganisationer ger ofta en mer direkt kontakt mellan givare och
mottagare eftersom ideella organisationer ofta har lättare att nå ut till de
människor som verkligen behöver hjälp. Organisationerna når beundransvärda
resultat med blygsamma insatser. De utför ett effektivt och målinriktat
arbete. De förvaltar väl sina anslag och insamlade medel. De medverkar
också till att upprätthålla biståndsviljan och kunskaper om behovet av ökad
hjälp. Utskottet anser att ytterligare 50 milj.kr. jämfört med regeringens
förslag bör anslås till bistånd genom enskilda organisationer.
dels att utskottets hemställan i moment 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
att
riksdagen med bifall till yrkande 42 i motion 1988/89:U202, genom
ändring av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på
motion 1988/89:U216, yrkande 15 i motion 1988/89:U218, yrkande 1 i
motion 1988/89:U219, yrkande 28 i motion 1988/89:U229 samt
yrkande 20 i motion 1988/89:U230 som medelsram för budgetåret
1989/90 godkänner ett belopp av 625 milj.kr.,
58. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
(mom. 95)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med ”Detta
kommer” och på s. 100 slutar med ”i propositionen.” bort ha följande
lydelse:
1988/89:
Stödet till de enskilda organisationernas biståndsarbete bör därför enligt
utskottets uppfattning öka. Det bistånd som ges via kyrkor, mission och
hjälporganisationer ger ofta en mer direkt kontakt mellan givare och
mottagare eftersom ideella organisationer ofta har lättare att nå ut till de
människor som verkligen behöver hjälp. Organisationerna når beundransvärda
resultat med blygsamma insatser. De utför ett effektivt och målinriktat
arbete. De förvaltar väl sina anslag och insamlade medel. De medverkar
också till att upprätthålla biståndsviljan och kunskaper om behovet av ökad
hjälp.
Ytterligare medel, 100 milj. kr. jämfört med regeringens förslag, bör enligt
utskottets uppfattning anslås till Folkrörelser och enskilda organisationer till
biståndsinsatser och för därmed sammanhängande administration.
dels att utskottets hemställan i moment 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
att
riksdagen med avslag på yrkande 42 i motion 1988/89:U202,
motion 1988/89:U216, yrkande 1 i motion 1988/89:U219, yrkande 15 i
motion 1988/89:U218, yrkande 28 i motion 1988/89:U229 yrkande,
yrkande 20 i motion 1988/89:U230 samt på budgetpropositionens
medelsförslag som medelsram för budgetåret 1989/90 godkänner ett
belopp av 675 milj.kr.,
59. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
(mom. 95)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "Storleken
av" och slutar med "i propositionen." bort ha följande lydelse:
Snarare bör anslaget minska eftersom organisationerna synes ha svårigheter
att klara administration av mer bistånd. Utskottet förespråkar därför att
det anslag på 550 milj.kr. som SIDA har begärt skall beviljas, vilket innebär
en minskning med 25 milj.kr. jämfört med regeringens förslag. Utskottet
tillstyrker därmed yrkande 28 i motion U229 medan övriga yrkanden om
högre medelsramar avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
att
riksdagen med bifall till yrkande 28 i motion 1988/89:U229, med
ändring av budgetpropositionens medelsförslag samt med avslag på
yrkande 42 i motion 1988/89:U202, motion 1988/89:U216, yrkande 15 i
motion 1988/89:U218, yrkande 1 i motion 1988/89:U219samt yrkande
20 i motion 1988/89:U230som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
1988/89:UU18
164
60. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
(mom. 95)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "Mot
denna bakgrund” och slutar med "i propositionen.” bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser dock att stödet till frivilligorganisationerna ytterligare bör
ökas. Sverige har förmånen att ha många frivilligorganisationer som skaffat
sig en lång och gedigen biståndserfarenhet. Dessa organisationers engagemang
och stora kontaktyta i utvecklingsländerna måste naturligtvis tas till
vara och understödjas. Utskottet tillstyrker yrkande 1 i motion U219 om ett
anslag till enskilda organisationer på 775 milj.kr.
dels att utskottets hemställan under moment 95 bort ha följande lydelse:
95. beträffande medelsram för bistånd genom enskilda organisationer
att
riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion 1988/89:U219, med
ändring av budgetpropositionens medelsförslag och avslag på yrkande
42 i motion 1988/89:U202, motion 1988/89:U216, yrkande 15 i motion
1988/89:U218, yrkande 28 i motion 1988/89:U229 och yrkande 20 i
motion 1988/89:U230 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
61. Framtida storlek av anslagsposten för enskilda
organisationer (mom. 96)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”Utskottet
får” och slutar med ”U202 .” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i detta. Särskilt när biståndet inriktas på de fattigaste
människorna och på landsbygdsutveckling är det naturligt att låta en växande
andel av biståndet kanaliseras via enskilda organisationer. Det kan också
vara ett sätt att utnyttja ett ökat u-landsbistånd utan en alltför kraftig ökning
av SIDAs organisation. Enligt utskottets uppfattning bör en långsiktig
utfästelse nu ges om fortsatt växande anslag till en miljard om fem år. Det
skulle öka organisationernas möjligheter att planera för nya insatser och
vidga sin biståndsförmedlande kapacitet. Yrkande 10 i motion U202
tillstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande framtida storlek av anslagsposten för enskilda
organisationer
att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1988/89:U202 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89:UU18
165
62. Föreningen för Appropriate Technology Sweden 1988/89:UU18
(mom. 100)
Pär Granstedt, Birgitta Hambraeus (båda c) och Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Mångå
enskilda” och slutar med "samt U232." bort ha följande lydelse:
I motion 230 (c) föreslås ett särskilt anslag för stöd till anpassad teknik.
Utskottet som stöder detta förslag konstaterar att det är naturligt att utnyttja
detta anslag till att ge stöd åt föreningen Appropriate Technology Sweden.
Föreningens verksamhet synes ligga helt i linje med syftet med ett sådant
anslag, nämligen att stödja utvecklingen av en småskalig, lokalt förankrad
teknik med utnyttjande av förnybara resurser. Vad utskottet här anfört bör
med anledning av motionerna U204. U223 och U232 ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan i moment 100 bort ha följande lydelse:
100. beträffande Appropriate Technology Sweden
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:U204. 1988/89:U223
och 1988/89:U232 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
63. Särskilt miljöbistånd till Vietnam, Laos, Kampuchea och
Cuba (mom. 102)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets betänkande på s. 102 som börjar med "Detta
har” och på s. 103 slutar med ”U229 (vpk)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att medel skall anslås ur Särskilda miljöinsatser för ett
särskilt biståndsprogram för att reparera skadorna efter USAs miljökrig i
Indokina.
Även Cuba bör enligt utskottets uppfattning erhålla särskilt miljöbistånd
från detta anslag. Härmed tillstyrker utskottet yrkandena 19 och 31 i motion
U229.
dels att utskottets hemställan i moment 102 borde haft följande lydelse:
102. beträffande särskilt miljöbistånd till Vietnam, Laos, Kampuchea
och Cuba
att riksdagen med bifall till yrkandena 19 och 31 i motion 1988/
89:U229 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
64. Medelsram för särskilda program (mom. 104)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med "Utskottet
får” och på s. 106 slutar med "U219." bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till det förslag om en höjning av anslaget som föreslås
i motion U202. I länder där demokratin fortfarande är ung är stöd till
organisationer och politiska föreningar särskilt angeläget. De demokratiska 1988/89:UU18
institutionerna är i allmänhet ännu bräckliga, folkrörelsetraditionerna är ofta
mycket begränsade och partierna svaga. Även begränsade insatser under
demokratins känsliga barndom kan därför vara av stort värde. Bistånd via
svenska stiftelser som föreslås av folkpartiet kan här få stor betydelse. Men
även andra demokratistödjande insatser bör enligt utskottet komma i fråga.
Anslagsposten Särskilda program kan numera användas i detta syfte.
Utskottet anser att anslaget bör höjas med 20 milj.kr. enligt vad som föreslås
i yrkande 43 i motion U202.
dels att utskottets hemställan i moment 104 bort ha följande lydelse:
104. beträffande medelsram för Särskilda program
att riksdagen med bifall till yrkande 43 i motion 1988/89:U202, med
ändring av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på
yrkande 3 i motion 1988/89:U219 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
65. Medelsram för Särskilda program (mom. 104)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Utskottet
får” och på s. 106 slutar med ”U219 .” bort ha följande lydelse:
Kvinnors situation i biståndsländerna måste ges särskild uppmärksamhet.
Med tanke på demokratimålet och på behovet av jordbruksutveckling är det
avgörande att kvinnor nås av mer bistånd. Utskottet anser att den biståndsdel
som riktar sig till kvinnorna bör öka kraftigt. Vid planeringen av dessa
insatser skall frivilligorganisationernas erfarenhet av kvinnobistånd tas till
vara. Utskottet tillstyrker därmed yrkande 3 i motion U219 medan yrkande
43 i motion U202 avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 104 bort ha följande lydelse:
104. beträffande medelsram för Särskilda program
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89:U219, ändring
av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på yrkande 43 i
motion 1988/89:U202 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
66. Inflytande över medelsfördelningen inom anslaget
särskilda program (mom. 105)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (samtliga m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med ”Anslagsposten
Särskilda program” och slutar med ”U218 (m).” bort ha följande
lydelse:
Under anslagsposten Särskilda program sammanförs frågor som energi,
hälsovård, aids-bekämpning befolkningsfrågor, kvinnofrågor, kultur- och
massmedia, främjande av demokratisk utveckling och mänskliga rättigheter
samt insatsförberedelse och resultatvärdering. Regeringen avser att senare
besluta om fördelningen, vilket innebär att riksdagen inte får något reellt 167
inflytande. Detta finner utskottet oacceptabelt. Utskottet anser att riksda- 1988/89:UU18
gens inflytande över biståndsmedlens inriktning inte får gå förlorad.
Yrkande 25 i motion 1988/89:U218 tillstyrks härmed.
dels att utskottets hemställan i moment 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande inflytande över medelsfördelningen inom anslaget
Särskilda program
att riksdagen med bifall till yrkande 25 i motion 1988/89:U218 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
67. Medel till UNESCO för mänskliga rättigheter (mom. 106)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets betänkande på s. 107 som börjar med "Det är
emellertid” och slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande lydelse: Utskottet
anser att 20 milj.kr. bör anslås till UNESCOs arbete för de mänskliga
rättigheterna. Yrkande 43 i motion U229 tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under moment 106 bort ha följande lydelse:
106. beträffande medel till UNESCO för mänskliga rättigheter
att riksdagen med bifall till yrkande 43 i motion 1988/89:U229 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Rekrytering och utbildning av fältpersonal (morn. 107)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 107 som börjar med
”Utskottet delar" och slutar med "U229 (vpk)." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motion U229:s oro över att SIDAs resursbas minskas och
ersätts med personal som är anställd av konsultföretag och som kontrakteras
av SIDA. Utskottet kan därför inte godkänna att ytterligare öka detta anslag
med 7 milj. kr. för utbildning av sådan personal. Utskottet tillstyrker därmed
yrkande 32 i motion U229.
dels att utskottets hemställan i moment 107 bort ha följande lydelse:
107. beträffande rekrytering och utbildning av fältpersonal
att riksdagen med bifall till yrkande 32 i motion 1988/89:U229 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Bidrag till utvecklingssamarbete genom SIDA (mom. 110)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 107 som börjar med
”Utskottet har” och på s. 108 slutar med "U229 (vpk)." bort ha följande
lydelse:
Utskottet har därutöver tillstyrkt de förändringar av landramsbelopp och
andra anslagsposter under anslaget C2 som föreslagits i motion U218 (m).
Därmed bör anslaget för utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåret
1989/90 uppgå till 5 880 000 000 kr. 168
dels att utskottets hemställan under moment 110 bort ha följande lydelse:
110. beträffande bidrag till Utvecklingssamarbete genom SIDA
att riksdagen med bifall till yrkande 30 i motion 1988/89:U218, med
ändring av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på
yrkande 39 i motion 1988/89:U229 till Utvecklingssamarbete genom
SIDA för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
5 880 000 000 kr.,
70. Bidrag till Utvecklingssamarbete genom SIDA
(mom. 110)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Utskottet
har” och på s. 108 slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Utskottet har därutöver tillstyrkt de förändringar av landramsbelopp och
andra anslagsposter under anslaget C2, vilka föreslås i motion U229 (vpk).
Därmed bör anslaget för utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåret
1989/90 uppgå till 6 151 000 000 kr.
dels att utskottets hemställan i moment 110 bort ha följande lydelse:
110. beträffande bidrag till Utvecklingssamarbete genom SIDA
att riksdagen med bifall till yrkande 39 i motion 1988/89:U229, med
ändring av budgetpropositionens medelsförslag och med avslag på
yrkande 30 i motion 1988/89:U218 till Utvecklingssamarbete genom
SIDA för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
6 151 000 000 kr.,
71. Medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete
(mom. lil)
Margaretha af Ugglas. Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med ”Utskottet
anser" och slutar med ”motion U218 (m)". bort ha följande lydelse:
Det tekniskt-ekonomiska samarbete som BITS administrerar är ett
utomordentligt värdefullt inslag i utvecklingssamarbetet som visat sig röna
stor efterfrågan från u-länderna. Utskottet anser i likhet med förslaget i
motion U218 (m) att det är motiverat med en ytterligare påfyllnad av
anslagsposten och föreslår en höjning med 40 milj. kr. i förhållande till
regeringens förslag. Detta belopp kan lämpligen tas från anslagsposten för
projektbistånd och användas av BITS bl.a. för sådant bistånd i medelinkomstländer.
Utskottet tillstyrker därmed yrkande 29 i motion U218. Motsvarande
yrkande i motion U202 (fp) avstyrks med hänvisning till det avvikande
belopp som föreslås däri.
dels att utskottets hemställan i moment lil bort ha följande lydelse:
111. beträffande medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete
att riksdagen med bifall till yrkande 29 i motion 1988/89:U218 och med
1988/89:
avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 44 i 1988/89:UU18
motion 1988/89:U202 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
72. Medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete (mom.
lil)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”U218 (m).” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den positiva bedömning av BITS verksamhet som görs i
motion U202 (fp) och föreslår i enlighet med förslaget däri att anslagsposten i
fråga höjs med ytterligare 20 milj. kr. utöver regeringens förslag.
Därmed tillstyrks yrkande 44 i motion U202 (fp). Motsvarande medelsförslag
i motion U218 (m) avstyrks med hänvisning till att däri anges ett annat
belopp.
dels att utskottets hemställan i moment lil bort ha följande lydelse:
111. beträffande medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete
att riksdagen med bifall till yrkande 44 i motion 1988/89:U202 och med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag och yrkande 29 i
motion 1988/89:U218 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
73. Medel för u-landsanpassad teknik (morn. 112)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med ”Utskottet
vill dock” och slutar med ”avstyrks därför”, bort ha följande lydelse:
BITS är väl ägnat att ge stöd åt program och projekt som syftar till att
utarbeta teknik som är särskilt användbar i u-landsmiljön. Utskottet föreslår
därför i enlighet med synpunkterna i motion U230 (c) att ett belopp på 50
milj.kr. av de till BITS föreslagna medlen används för utveckling av
u-landsanpassad teknik.
Därmed tillstyrker utskottet yrkande 10 i motion 230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 112 bort ha följande lydelse:
112. beträffande medel för u-landsanpassad teknik
att riksdagen med bifall till yrkande 10 i motion 1988/89:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74.Obundet bistånd och u-krediter (mom. 114)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 114 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Ett svenskt u-kreditsystem har nu med varierande uppläggning och under
olika beteckning varit i bruk under en längre tid. Utskottet anser sig efter
denna tid kunna göra den samlade bedömningen att de till u-krediter
anslagna biståndsmedlen hade kunnat användas på ett bättre sätt till andra
angelägna behov i u-länderna. Det finns flera skäl till denna ståndpunkt. Ett
är att det rör sig om ett bistånd som i sin helhet är bundet till uppköp i
Sverige.
Utskottet har tidigare i detta betänkande anslutit sig till principen att
bistånd bör vara obundet. U-krediterna strider mot denna princip och bör
redan av det skälet omprövas.
Det är enligt utskottets uppfattning vidare tveksamt om det alltid är
u-länderna som drar fördel av subventionselementet i u-krediterna. Det kan
med lika stort fog antas att det är de svenska exportörerna som tillgodogör sig
gåvodelen i krediten genom att i motsvarande mån höja priset. Någon
närmare utredning av denna fråga har inte gjorts.
Utskottet föreslår därför att systemet med u-krediter omprövas till förmån
för ett obundet gåvobistånd. I enlighet med denna uppfattning föreslår
utskottet vidare att anslagsposten nästa budgetår begränsas till 300 milj.kr.
För detta förslag talar också att anslagsposten för u-krediter under senare år
inte ens tillnärmelsevis har kunnat förbrukas.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena 3 och 45 i motion U202.
Motsvarande yrkanden i motionerna U229 (vpk) och U230 (c) avstyrks med
hänvisning till de avvikande medelsförslag som framförs däri.
dels att utskottets hemställan i moment 114 bort ha följande lydelse:
114. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 45 i motion 1988/89:U202
och med avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 33 i
motion 1988/89:U229 och yrkande 24 i motion 1988/89:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Medelsram för u-krediter (mom. 114)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 114 börjar med "Samtidigt är
det" och slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Utskottet motsätter sig inte ett u-kreditsystem men anser att det kommit
att expandera i alltför snabb takt under senare år, vilket tar sig uttryck i att
stora reservationer tidvis samlats under anslagsposten. U-krediterna är en
stödform som inte motsvarar önskemålet att biståndet främst skall gynna de
fattigaste. Dessutom är det en form av bundet bistånd. Därför är det
angeläget att det inte upptar en alltför stor del av det svenska biståndet.
Samtidigt finns det biståndsprojekt som är mer ägnade för u-kreditfinansiering
än för vanligt gåvobistånd. Dit hör det planerade vattenkraftprojektet
Uri i Indien. Detta bör enligt utskottets mening finansieras genom u-krediter
men inte genom inteckning av kommande års landramar. Med hänvisning
härtill är utskottet berett att tillstyrka en medelsanvisning på 280 milj.kr. till
u-krediter budgetåret 1989/90. Därmed tillstyrks yrkande 24 i motion U230
(c), medan däremot motsvarande yrkande i motionerna U202 (fp) och U229
(vpk) som har annorlunda medelsförslag avstyrks.
1988/89:UU18
171
dels att utskottets hemställan i moment 114 bort ha följande lydelse: 1988/89UU18
114. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med bifall till yrkande 24 i motion 1988/89:U230 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkandena 3 och
45 i motion 1988/89:U202 och yrkande 33 i motion 1988/89:U229 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Medelsram för u-krediter (mom. 114)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 114 börjar med ”Samtidigt är
det” och slutar med ”U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Detta är inte det som från början var avsikten med det svenska
utvecklingssamarbetet. Biståndet skall i första hand gå till de fattigaste
länderna och till de fattigaste grupperna. Detta skall ske i form av
gåvobistånd. Det är bra att handel och annat ekonomiskt samarbete mellan
i-länder och u-länder främjas men det skall inte göras med hjälp av
biståndsmedel.
U-kreditsystemet har således på två sätt medfört ett tvivelaktigt utnyttjande
av knappa biståndsresurser. Det tenderar att gå till medelinkomstländer
och det tenderar att gå till projekt som inte gynnar dem som biståndet i första
hand är avsett för. Utskottet ansluter sig därmed till förslaget i motion U229
(vpk) att inga nya medel skall anvisas till u-kreditsystemet. Motionerna U202
(fp) och U230 (c) avstyrks i motsvarande delar.
dels att utskottets hemställan i moment 114 bort ha följande lydelse:
114. beträffande medelsram för u-krediter
att riksdagen med bifall till yrkande 33 i motion 1988/89:U229 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 3 och 45 i
motion 1988/89:U202 och yrkande 24 i motion 1988/89:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. Regler för BITS arbete (mom. 115)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 114 börjar med ”BITS har”
och slutar med ”U230 (c) avstyrks.” bort ha följande lydelse:
BITS har efter hand fått allt viktigare uppgifter på biståndsområdet och
förfogar över allt större belopp för tekniskt samarbete och för u-krediter.
Detta gör enligt utskottets mening att BITS arbete bör organiseras efter
ungefär samma riktlinjer som SIDAs, vilket innebär att styrelsen bör få en
bred parlamentarisk sammansättning och att regler bör införas som sätter en
övre beloppsgräns för beslutsrätten.
Därmed tillstyrker utskottet yrkande 23 i motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 115 bort ha följande lydelse:
115. beträffande regler för BITS arbete
att riksdagen med bifall till yrkande 23 i motion 1988/89:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
78. Statligt u-landshandelsbolag (mom. 116)
Bertil Måbrink (vpk) anser
1988/89:UU18
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 114 börjar med ”Enligt
utskottets mening” och på s. 115 slutar med ”U217 (vpk) avstyrks.” bort ha
följande lydelse:
Det är nu dags att ta ytterligare ett steg. Handel och ekonomiskt samarbete
med u-länderna bör främjas, men det bör inte ske genom olika kreditformer
som i första hand gynnar företag i Sverige och kanske företag i u-länderna,
utan i andra former som tar hänsyn till u-landssituationen i sin helhet.
Handelsvillkoren för u-länderna, särskilt de fattigaste, är ojämlika och
orättvisa. De uppställs av i-länderna och de stora företagen i den industrialiserade
världen. Vinsterna av handeln går ofta tillbaka till dessa stora företag,
utan att komma de mest behövande i u-länderna till del.
Utskottet anser därför att det är motiverat att det i Sverige i enlighet med
förslaget i motion U217 (fp) upprättas ett eller flera bolag för u-landshandel
vars syfte är att bedriva handel på rättvisa villkor och på ett sådant sätt att
lokal initiativförmåga och produktion uppmuntras.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 3 i motion U217 (vpk).
dels att utskottets hemställan i moment 116 bort ha följande lydelse:
116. beträffande statligt u-landshandelsbolag
att riksdagen med bifall till yrkande 3 i motion 1988/89:U217 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Projektbistånd
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 115 börjar med ”Med tanke
på” och slutar med "U230 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner förslaget väl motiverat och tillstyrker yrkande 29 i motion
U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 117 bort ha följande lydelse:
117. beträffande projektbistånd till Somalia m.fl. länder
att riksdagen med bifall till yrkande 29 i motion 1988/89:U230 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
80. Ändring av IMF-villkor (morn. 119)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels den del av utskottets yttrande som på s. 116 börjar med "De hårda" och
på s. 118 slutar med "som framförs däri.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i huvudsak de synpunkter på IMF-programmen som
framförs i motion U228 (vpk). Den internationella kritiken mot IMFs och
Världsbankens standardiserade, okänsliga och på kortsiktiga vinster inriktade
strukturanpassningsprogram växer och måste enligt utskottets mening nu
tas på allvar. Det är oacceptabelt att dessa program i första hand går ut över
de svagaste i samhället, över dem vi med vårt bistånd i första hand vill främja.
Det är oacceptabelt att inflytandet i IMF och Världsbanken nästan uteslutande
utövas av dem som själva inte på något sätt behöver beröras av de hårda
åtstramningar som nu påtvingas u-länderna. Det är oacceptabelt att de som
under lång tid förmått u-länderna att ta på sig stora skulder, ofta för att
upprätthålla en import som i-länderna tjänat mest på själva, nu också skall
bestämma villkoren för lånens återbetalning.
Enligt utskottets mening bör regeringen ta initiativ i IMF för en ändring av
villkoren vid förhandlingar med skuldsatta länder så att strukturanpassningsprogrammen
blir socialt acceptabla.
Utskottet tillstyrker därmed förslaget i motion U228 (vpk) i denna del,
dels att utskottets hemställan i moment 119 bort ha följande lydelse:
119. beträffande ändring av IMF-villkor
att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1988/89:U228 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
81. Avskrivning av skulder m.m. (mom. 120)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 118 börjar med ”Skuldkrisen
har” och på s. 119 slutar med ”U226 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Skuldkrisen är u-ländernas värsta gissel. Den leder till brist på framtidstro
och tvingar fram hårda anpassningsprogram. Utsikterna att lånen inom
rimlig tid och på rimliga villkor skall kunna betalas av är för de allra flesta
u-länder ytterst små.
Det kan inte göras gällande att situationen är självförvållad. U-länderna
har tvingats in i lånekarusellen bl.a. av i-ländernas kreditinstitut och
projektförsäljare och av den orättvisa prissättningen på import- och exportvaror.
Till stor del har högkonjunkturen i den rika världen kunnat
upprätthållas tack vare att u-länderna lånat till sin import och subventionerat
sin export med låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Tanken på en successiv nedskrivning och slutligen en avskrivning, särskilt
av de fattigaste ländernas skulder, får inte längre avvisas som orimlig. Enligt
utskottets mening finns det ingen annan väg ut ur krisen. Utskottet ansluter
sig därför till förslagen i motion U226 (vpk), nämligen att Sverige skall verka
för en allmän nedskrivning av lånen till de fattigaste länderna och att en
arbetsgrupp skall ges i uppdrag att utreda en modell för en lösning av
skuldkrisen. En låneavskrivning och en radikal förändring av IMFs strukturanpassningskrav
bör vara inslag i gruppens utredningsarbete.
Det behövs enligt utskottets mening också ett bättre mått på den
ekonomiska och sociala situationen i de skuldtyngda länderna än BNP.
Unicef har föreslagit ett sådant mått, U5MR, vilket avspeglar barnadödligheten
före fem års ålder. Utskottet anser att detta mått bör komma till
användning vid bedömningen av situationen i de skuldsatta länderna.
Utskottet tillstyrker med det anförda yrkandena 2, 3 och 4 i motion U226
(vpk).
1988/89:UU18
174
dels att utskottets hemställan i moment 120 bort ha följande lydelse: 1988/89:UU18
120. beträffande avskrivning av skulder m.m.
att riksdagen med bifall till yrkandena 2, 3 och 4 i motion 1988/
89:U226 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
82. Medelsram för insatser i skuldtyngda länder (mom. 121)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”motion U230 (c).” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige bör delta aktivt i de
internationellt samordnade aktionerna till förmån för skuldtyngda u-länder
som nu förhandlas fram och att det behövs väl tilltagna medel för detta
ändamål. Med tanke på att anslagsposten vuxit så kraftigt sedan den tillkom
för några år sedan och att ca 300 milj.kr. av innevarande års anslag är
outnyttjade, anser utskottet det tillräckligt med en anslagspåfyllnad på 440
milj.kr. budgetåret 1989/90. Därmed tillstyrks yrkande 20 i motion U218 (m)
och avstyrks motsvarande yrkanden i motionerna U219 (mp), yrkandena 35,
36 och 37 i motion U229 (vpk) och yrkande 22 i motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande medelsram för insatser i skuldtyngda länder
att riksdagen med bifall till yrkande 20 i motion 1988/89:U218 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 4 i
motion 1988/89:U219, yrkandena 35, 36 och 37 i motion 1988/89:U229
och yrkande 22 i motion 1988/89:U230 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
83. Medelsram för insatser i skuldtyngda länder (mom. 121)
Pär Granstedt och Birgitta Hambraeus (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”motion U230 (c).” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning att Sverige bör delta aktivt i de
internationellt samordnade aktionerna till förmån för skuldtyngda u-länder
och att det behövs särskilda medel härför. Det är emellertid enligt utskottets
mening inte acceptabelt att de skuldtyngda u-länderna påtvingas hårda och
inför sociala realiteter okänsliga strukturanpassningsprogram för att svälta
sig ur krisen. I-länderna och deras bankväsen har medverkat till att framkalla
skuldsituationen och det är rimligt att i-länderna bär sin del av ansvaret.
Sverige måste enligt utskottets mening utforma en strategi för skuldlättnadsåtgärder
som inte leder till en socialt oacceptabel situation. I avvaktan på att
en sådan strategi framläggs anser utskottet det till fyllest med en medelspåfyllnad
på 540 milj.kr. budgetåret 1989/90. Det är viktigt att också detta
bistånd prövas mot de biståndspolitiska målen. Därmed tillstyrks yrkande 22
i motion U230 (c). Motsvarande yrkanden i motionerna U218 (m), U219
(mp) och U229 (vpk) avstyrks.
dels att utskottets hemställan i moment 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande medelsram för insatser i skuldtyngda länder
att riksdagen med bifall till yrkande 22 i motion 1988/89:U230 samt
med avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 20 i
motion 1988/89:U218, yrkande 4 i motion 1988/89:U219 och yrkandena
35, 36 och 37 i motion 1988/89:U229 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
84. Medelsram för insatser i skuldtyngda länder (mom. 121)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med ”Med
hänvisning till” och slutar med ”U230 (c).” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i liket med förslaget i motion U 229 (vpk) att de medel som
regeringen föreslår för skuldlättnadsåtgärder i sin helhet skall användas för
avskrivning av lån. Budgetpropositionen föreslår 640 milj.kr. för nästa
budgetår. Utskottet anser att 300 milj.kr. därav bör disponeras av SIDA för
avskrivning av programländernas skulder och återstående 340 milj.kr.
användas av UD för avskrivning av i första hand de skulder som frontstaterna
i södra Afrika, Vietnam och Nicaragua innehar. Ingen del av dessa belopp
skall enligt utskottets mening få sättas in i IMFs strukturanpassningsprogram.
Därmed tillstyrker utskottet yrkandena 35, 36 och 37 i motion U229
(vpk) och avstyrker yrkande 20 i motion U218 (m), yrkande 4 imotion U219
(mp) och yrkande 22 i motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande medelsram för insatser i skuldtyngda länder
att riksdagen med bifall till yrkandena 35, 36 och 37 i motion
1988/89:229, med avslag på budgetpropositionens medelsförslag och
på yrkande 20 i motion 1988/89:U218, yrkande 4 i motion 1988/89:U219
och yrkande 22 i motion 1988/89:U230 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
85. Medelsram för insatser i skuldtyngda länder (mom. 121)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 116 börjar med ”De hårda”
och på s. 119 slutar med ”motion U230 (c).” bort ha följande lydelse:
I regeringens budgetproposition föreslås att anslagsposten för insatser i
skuldtyngda u-länder fylls på med ytterligare 640 milj.kr. för budgetåret
1989/90. Under de år denna anslagspost funnits till har medlen använts för
betalningar av varierande slag. Ofta har det rört sig om återbetalningar av
gamla svenska kommersiella, statsgaranterade lån. Biståndsmedel har då
använts till att fylla på den svenska statskassan med. I andra fall har ett rent
betalningsbalansstöd utgått till våra programländer. Det har i de fallen rört
sig om en användning av skuldlättnadsmedelen som inte skilt sig från vanligt
landramsbistånd. Trots att ett stort belopp av innevarande års anslag är
1988/89:UU18
176
outnyttjat förelår regeringen en påfyllnad utan att närmare ange vad de nya 1988/89:UU18
pengarna skall användas till.
Utskottet ställer sig mot denna bakgrund tveksamt till regeringens förslag.
I enlighet med vad som föreslås i motion U219 (mp) är det enligt utskottets
mening långt bättre för u-länderna själva om medlen i stället används för
reguljärt bistånd. Utskottet föreslår därför att 640 milj.kr. i stället tillförs
anslagsposten för miljöinsatser samt satsas på kvinnorelaterade åtgärder och
frivilligorganisationer. Därmed tillstyrker utskottet yrkande 4 i motion U219
(mp). I konsekvens med detta beslut avstyrker utskottet yrkande 20 i motion
U218(m), yrkandena 35, 36, och 37 i motion U229 (vpk) och yrkande 22 i
motion U230 (c).
dels att utskottets hemställan i moment 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande medelsram för insatser i skuldtyngda länder
att riksdagen med bifall till yrkande 4 i motion 1988/89:U219 samt med
avslag på budgetpropositionens medelsförslag, yrkande 20 i motion
I988/89:U218, yrkandena 35, 36 och 37 i motion 1988/89:U229 och
yrkande 22 i motion 1988/89:U230 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
86. Ytterligare medel för avskrivning av skulder (mom. 122)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med ”Likaledes
avstyrks” och slutar med ”av skulder.” bort ha följande lydelse:
Skuldkrisen har som nämnts enorma proportioner. Utskottet har tagit del
av förslaget i motion U229 (vpk) om kraftfulla insatser till förmån för en
avskrivning av u-ländernas skulder. Under sin behandling av denna fråga har
utskottet kommit fram till att ytterligare medel, utöver de i motionen
föreslagna, bör tillskjutas för detta ändamål. Utskottet föreslår därför med
anledning av motion U229 (vpk) att 1 139,4 milj. kr. anvisas till avskrivning
av de fattigaste u-ländernas skulder.
dels att utskottets hemställan i moment 122 bort ha följande lydelse:
122. beträffande ytterligare medel för avskrivning av skulder
att riksdagen med anledning av yrkande 38 i motion 1988/89: U229 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
87. Departementsansvaretför skuldfrågor (mom. 123)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 119 börjar med ”Utskottet
har inte” och på s. 120 slutar med ”motion U210 (vpk).” bort ha följande
lydelse:
Utskottet ställer sig mycket frågande inför den i budgetpropositionen
aviserade överflyttningen av skuldärenden till finansdepartementet. Uländernas
skuldkris är enligt utskottets mening i hög grad en utrikespolitisk
och en biståndspolitisk fråga. Sverige var ett av de länder som tidigt avsatte
12 Riksdagen 1988189. 9 sami. Nr 18
särskilda medel för skuldlättnadsåtgärder. Dessa medel ingår i biståndsansla- 1988/89:UU 18
get. Det gjordes från regeringens sida en viss poäng av att Sverige just genom
att kunna bidra med biståndsmedel fick tyngd och betydelse i diskussionerna
med andra biståndsgivare om åtgärder för att lindra skuldbördan. Det har
också flera gånger av riksdag och regering uttalats att vårt bistånd på
skuldområdet skall rikta sig till de fattigaste länderna och vara ett komplement
till vårt övriga bistånd. Enligt utskottets mening bör därför det fulla
ansvaret för Sveriges uppträdande i frågan om u-ländernas skulder ligga kvar
på utrikesdepartementet.
Härtill kommer att utrikesdepartementet, dess biståndsavdelning och
SIDA är bättre skickade att hantera skuldfrågan än finansdepartementet
som varken har sakkunskap, fältorganisation eller praktiskt kunnande i
biståndsfrågor och inte heller kan förväntas ha samma förståelse som
biståndsorganisationen för de skuldsatta folkens situation. Enligt utskottets
mening får inte den misstanken uppkomma att den svenska regeringen i sin
syn på u-ländernas skuldproblem mer företräder långivaren än låntagaren.
Med vad som här anförts tillstyrker utskottet motion U210 (vpk).
dels att utskottets hemställan i moment 123 bort ha följande lydelse:
123. beträffande departementsansvaret för skuldfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:U210 som sin mening ger
regeringen tillkänna vad utskottet anfört,
88. Anslaget för Andra biståndsprogram
(mom. 126)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 120 börjar med ”Utskottet
kan inte” och slutar med "budgetåret 1989/90.” bort ha följande lydelse: Med
tanke på att stora outnyttjade anslagsbelopp samlats under biståndsanslagen
finner utskottet det motiverat att det reservationsbelopp som föreslås i
motion U218 (m) överförs till C 3-anslaget nästa budgetår. Yrkandena 31 och
32 i motion U218 (m) tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan i moment 126 bort ha följande lydelse:
126. beträffande anslaget för Andra biståndsprogram
att riksdagen med bifall till yrkandena 31 och 32 i motion 1988/89:U218
och med ändring av budgetpropositionens förslag som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Förstärkning av SIDA (mom. 128)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del under utskottets yttrande på s. 121 som börjar med
"Utskottet har” och slutar med "avstyrks däremot." bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den oro som framförs i motion U229 över vad som i
budgetpropositionen kallas för "förskjutning av myndighetens roll i utvecklingssamarbetet
mot mer analys, planering, styrning och uppföljning, samt
mindre direkt inblandning i genomförande av projekt och program”, dvs. 1988/89:UU18
mindre personal på fältet. Det blir alltmer av utkontraktering till företag och
internationella organisationer, fler konsulter. Det blir mindre av projekt och
mer importstöd. Utskottet delar inte regeringens uppfattning att det är bra
bistånd att som i Uganda satsa 70 milj.kr. i bistånd utan att haen enda svensk
biståndsarbetare på plats. Man låter alltså bl.a. Världsbanken administrera
dessa 70 milj.kr. Det är heller ingen besparing på administrationen, eftersom
de multilaterala institutionerna har högre sådana omkostnader än SIDA.
Utskottet motsätter sig regeringens nedskärning av SIDAs och övriga
biståndsorgans förvaltningsanslag efter 4-procentsmallen. Biståndsanslaget
skiljer sig från andra budgetposter genom att det får öka varje år - och skall
göra det i takt med BNI. När volymen bistånd växer, måste även den
personal, som skall förvandla pengarna till bistånd, få utökas. Annars
sjunker kvaliteten på biståndet.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion U229 yrkandena 40
och 41 att SIDA och andra biståndsorgan skall vara undantagna från
generella nedskärningar av förvaltningskostnaderna och att växande biståndsanslag
skall motsvaras av erforderliga personalförstärkningar.
dels att utskottets hemställan i moment 128 bort ha följande lydelse:
128. beträffande förstärkning av SIDA
att riksdagen med bifall till yrkandena 40 och 41 i motion 1988/
89:U229 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
90. Parlamentarisk arbetsgrupp för information (mom. 133)
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 124 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”U218 (m).” bort ha följande lydelse:
SIDA har inte alltid lyckats så väl i sina ansträngningar att informera om
det svenska biståndet. Kritik har framförts över bristande öppenhet, över att
information kommer sent och tenderar att bli defensiv och att informationen
präglas av SIDAs värderingar. Utskottet anser att det finns skäl att
ifrågasätta om det centrala ämbetsverket också skall ha ansvar för informationen.
De åtgärder rörande informationsarbetet med anledning av utredningen
som överlämnades under våren 1988 är enligt utskottets uppfattning
otillräckliga. Regeringen och SIDA väljer att göra minsta möjliga förändring.
Trots uppenbara brister i informationen och trots att anslagen rörande
informationen utformats så att organisationer kan få medel för likartad
verksamhet via flera olika anslagsposter, föreslås inga förändringar av
betydelse.
Utskottet anser att det kan finnas skäl att studera hur det danska
”Institutet för Mellemfolkligt Samvirke” fungerar.
Utskottet anser att frågan bör studeras ytterligare. En parlamentarisk
arbetsgrupp bör tillsättas för att analysera och lägga förslag om frågan att
dela på ansvaret för biståndsadministration och information. Utskottet
tillstyrker därmed yrkande 21 i motion U218.
dels att utskottets hemställan i moment 133 bort ha följande lydelse: 1988/89:UU18
133. beträffande parlamentarisk arbetsgrupp för information
att riksdagen med bifall till yrkande 21 i motion 1988/89:U218 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
91. Medelsram för information (mom. 134)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del i utskottets yttrande på s. 124 som börjar med "Vad gäller"
och slutar med "U229 (vpk).” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att organisationerna, särskilt solidaritetsrörelsen, bör få
ökade anslag för sin u-landsinformation. Informationsanslaget bör därför
höjas med 4,65 milj.kr. jämfört med regeringens förslag, dvs. till 35 milj.kr.
Utskottet tillstyrker därmed yrkande 42 i motion U229 (vpk).
dels att utskottets hemställan i moment 134 bort ha följande lydelse:
134. beträffande medelsram för information
att riksdagen med bifall till yrkande 42 i motion 1988/89:U229 och med
ändring av budgetpropositionens medelsförslag till Information för
budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 35 000 000 000
kr.,
92. Biståndsramen (mom. 135)
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 126 börjar med "Utskottets
ställningstagande" och slutar med "Biståndsanslagen m.m." bort ha följande
lydelse:
Utskottet har i det föregående behandlat det svenska utvecklingssamarbetets
inriktning och omfattning. Utskottets medelsförslag för de olika
samarbetsområdena har lett till ett förutsett medelsbehov nästkommande
budgetår som övberstiger regeringens förslag med 200 milj.kr. Utskottet
föreslår därför i enlighet med yrkande 29 i motion U202 (fp) att biståndsramen
för budgetåret 1989/90 skall uppgå till 11 860.9 milj.kr.
dels att utskottets hemställan i moment 135 bort ha följande lydelse:
135. beträffande Biståndsramen
att riksdagen med bifall till yrkande 29 i motion !988/89:U202, med
ändring av budgetpropositionens anslagsförslag och med avslag på
yrkande 1 i motion 1988/89:U229 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
93. Biståndsramen (mom. 136)
Bertil Måbrink (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 125 börjar med "Utskottets
ställningstagande" och slutar med "Biståndsramen m.m". bort ha följande
lydelse:
Utskottets ställningstaganden i det föregående har lett till ett medelsbehov
under de olika biståndsanslagen som svarar mot en biståndsram på sammanlagt
12 826,9 milj .kr. Utskottet föreslår att riksdagen i enlighet med yrkande
1 i motion U229 (vpk) fastställer denna ram för utvecklingssamarbetet
budgetåret 1989/90.
dels att utskottets hemställan i moment 135 bort ha följande lydelse:
135. beträffande Biståndsramen
att riksdagen med bifall till yrkande 1 i motion I988/89:U229, med
ändring av budgetpropositionens anslagsförslag och med avslag på
yrkande 29 i motion 1988/89:U202 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Framtida medel för aids-insatser
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (fp) anför:
Aids-epidemin är en ny och utomordentligt allvarlig belastning på redan hårt
drabbade u-länder. Rapporter om HIV-smittans snabba utbredning i Afrika
antyder att en katastrof redan är ett faktum. Det finns t.ex. uppgifter om att
antalet fall fördubblas väsentligt snabbare än i USA och Europa.-
Aids-epidemin kommer med all sannolikhet att bli en väldig utmaning för
världens biståndsgivare. Risken är uppenbar att ökningen av antalet aidsfall
kommer att knäcka en redan starkt underutvecklad sjukvård.
Den rivstart som Sverige redan genomfört förtjänar uppskattning. Sverige
har engagerat sig på en rad olika sätt: genom WHO, genom bilaterala
insatser och genom nordiskt samarbete. Allt talar för att detta bistånd
kommer att behöva mångdubblas i omfattning. En inriktning bör vara att det
avdelas en miljard kronor för internationella aidsinsatser inom den närmaste
femårsperioden.
2. Handläggning av kvinnofrågor vid biståndskontoren
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anför:
SIDAs handlingsprogram för kvinnoinriktat bistånd håller nu på att omsättas
i praktisk handling. Det är enligt vår mening angeläget att detta handlingsprogram
genomsyrar SIDAs verksamhet i varje led. En konkret landinriktad
handlingsplan bör nu skyndsamt göras upp för varje biståndskontor.
Systemet med särskilda kvinnohandläggare bör byggas ut ytterligare så att
det vid varje biståndskontor finns en person vars enda eller huvudsakliga
arbetsuppgift skall vara att leda och samordna den kvinnoinriktade biståndsverksamheten.
Vi välkomnar det steg som redan tagits av SIDA i detta syfte, men är
övertygade om att ytterligare praktiska åtgärder kan vidtas. Det får inte vara
så att bristande resurser eller bristande planering på svensk sida är ett hinder
för ett bistånd som tar särskild hänsyn till u-landskvinnornas situation och
särskilda behov.
1988/89: UU18
181
3. Miljöanslaget
Bertil Måbrink (vpk) och Marianne Samuelsson (mp) anför:
Ett enigt utskott föreslår att miljöanslaget ökas med 100 milj.kr. mer än vad
budgetpropositionen föreslagit, alltså totalt 225 milj.kr. Vi har anslutit oss till
detta trots att vi anslagit betydligt högre belopp, 500 milj.kr. (vpk) och 465
milj.kr. (mp). Vi anser att det är en betydelsefull markering som ett enigt
utskott nu gjort när det gäller miljövårdssatsningar bl.a. i våra programländer.
Vi har i stället fört över våra högre miljövårdsanslag till regnskogarnas
bevarande (mp) och till skuldavskrivningar (vpk).
4. Kostnad för livsmedelsbistånd
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anför:
Vi konstaterar att utskottet uttalar att biståndsmedel inte längre skall få
användas för att täcka den merkostnad som uppstår när svenskt spannmål
som är avsett som livsmedelshjälp köps upp till svenska regleringspriser i
stället för till det lägre världsmarknadspriset. Detta uttalande, som gäller de
spannmålsköp i Sverige som kan komma att ske från och med nästa budgetår,
hälsar vi med stor tillfredsställelse. Det ligger i linje med de invändningar
som folkpartiet under en följd av år haft mot att biståndsmedel i praktiken
används som ett direkt stöd åt den svenska jordbruksnäringen.
5. Analys av biståndet till Vietnam
Margaretha af Ugglas, Alf Wennerfors och Inger Koch (alla m) anför:
Då Vietnam under många år varit det främsta mottagarlandet för svenskt
bistånd, samtidigt som biståndet dit varit mycket omdiskuterat, anser vi att
en bredare analys av det svenska biståndet är önskvärd. En sådan analys kan
också ha ett betydande värde om en regional konfliktlösning kommer till
stånd i Sydostasien.
6. SIDAs myndighetanslag
Ingemar Eliasson och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) anför:
Utskottet föreslår att en del av det påslag på anslagsposten för bilateralt
miljösamarbete skall få användas för en förstärkning av utrikesförvaltningens
och SIDAs administrativa resurser på miljöbiståndsområdet. Vi uppfattar
detta uttalande som ett erkännande av principen att det inte är försvarligt
att låta anslagen för personalresurser förbli oförändade samtidigt som
biståndsanslagen gradvis växer i enlighet med vårt enprocentsåtagande och
ständigt nya kvalitetskrav ställs på biståndsorganisationen. Därmed har
utskottet delvis gått yrkande 46 i motion U202 (fp) till mötes.
1988/89:UU18
182
Reservationer
1988/89:UU18
1. Biståndets framtida storlek (fp) | 134 |
2. Biståndets framtida storlek (vpk) | 134 |
3. Utbetalningsmålet (m) | 135 |
4. Det multilaterala biståndets andel (c) | 136 |
5. Självtillit som biståndsmål (mp) | 136 |
6. Särskilt anslag för demokratibistånd (m) | 137 |
7. Särskilt anslag för demokratibistånd (c) | 137 |
8. Särskilt anslag för demokratibistånd (fp) | 138 |
9. Oberoende rapporter om demokrati och mänskliga rättigheter (fp) | 138 |
10. Institut för mänskliga rättigheter (m) | 139 |
11. Bistånd genom politiska partier (fp) | 139 |
12. Barnens roll i utvecklingssamarbetet (c) | 140 |
13. Bindning av importstödet (m) | 141 |
14. | 141 |
15. Programlandssamarbete med Kampuchea (vpk) | 142 |
16. Biståndspolitisk utredning(m, c) | 142 |
17. Biståndspolitisk utredning (vpk) | 143 |
18. Biståndspolitisk utredning (mp) | 144 |
19. Departement för u-landsfrågor (vpk) | 144 |
20. Nordiskt biståndssamarbete (c) | 145 |
21. Bidrag till UNDP, UNFPA, Unicef, UNRWA och UNHCR (fp) | 145 |
22. Bidrag till Unicef, UNRWA, IPPFoch ITC (vpk) | 146 |
23. Bidrag till Unicef (c) | 147 |
24. Världsbanksfinansiering av kraftprojekt i Amazonas (c, vpk, mp) | 148 |
25. Världsbankens och IMFs verksamhet (vpk) | 149 |
26. Bidrag till IDA (fp) | 149 |
27. Bidrag till övrigt samarbete med utvecklingsbanker (vpk) | 150 |
28. Utträde ur IFC (vpk) | 150 |
29. Bidrag till WFP (c) | 151 |
30. Nordiska kreditfonden (vpk) | 151 |
31. Bidrag till internationella biståndsprogram (mp) | 151 |
32. Medelsram för Angola (vpk) | 152 |
33. Medelsram för Etiopien (vpk) | 152 |
34. Framtida bistånd till Etiopien (mp) | 153 |
35. Avvecklingsplan för biståndet till Kenya (vpk) | 153 |
36. Medelsram förTanzania (m) | 153 |
37. Uri-kraftverket i Indien (vpk, mp) | 154 |
38. Medelsram för Laos (fp) | 154 |
39. Medelsram för Vietnam (m) | 155 |
40. Medelsram och avvecklingsplan för biståndet till Vietnam (fp) ... | 155 |
41. Medelsram för Vietnam (vpk) | 156 |
42. Medelsram för Nicaragua (m) | 156 |
43. Medelsram för Nicaragua (c) | 157 |
44. Medelsram för Nicaragua (vpk) | 157 |
45. Medelsram för regionala insatser i Afrika (c) | 158 |
46. Medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika (fp, c) | 158 |
47. Medelsram för humanitärt bistånd till södra Afrika (vpk) 158 1988/89:UU18
48. Stöd till familjeförsörjande kvinnohushåll på landsbygden (vpk) 159
49. Medelsram för regionala insatser i Centralamerika (m) 159
50. Medelsram för humanitärt bistånd i Latinamerika (vpk) 160
51. Inrättande av anslagspost för humanitärt bistånd till Asien (fp) .. . 160
52. Inriktning av katastrofbiståndet (m) 160
53. Humanitärt bistånd till palestinska folket (c) 161
54. Humanitärt bistånd till palestinska folket (vpk) 161
55. Humanitärt bistånd till Polisario (fp) 162
56. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer (m) 162
57. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer (fp) 163
58. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer (c) 163
59. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer (vpk) 164
60. Medelsram för bistånd genom enskilda organisationer (mp) 165
61. Framtida storlek av anslagsposten för enskilda organisationer (fp) 165
62. Föreningen för Appropriate Technology Sweden (c, mp) 166
63. Särskilt miljöbistånd till Vietnam, Laos, Kampuchea och Cuba
(vpk) 166
64. Medelsram för Särskilda program (fp) 166
65. Medelsram för Särskilda program (mp) 167
66. Inflytande över medelsfördelningen inom anslaget Särskilda program
(m) 167
67. Medel tillUNESCO för mänskliga rättigheter (vpk) 168
68. Rekrytering och utbildning av fältpersonal (vpk) 168
69. Bidrag till utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2) (m) 168
70. Bidrag till utvecklingssamarbete genom SIDA (C 2) (vpk) 169
71. Medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete (m) 169
72. Medelsram för tekniskt-ekonomiskt samarbete (fp) 170
73. Medel för u-landsanpassad teknik (c, mp) 170
74. Obundet bistånd och u-krediter (fp) 170
75. Medelsram för u-krediter (c) 171
76. Medelsram för u-krediter (vpk) 172
77. Regler för BITS arbete (c) 172
78. Statligt u-landshandelsbolag (vpk) 173
79. Projektbistånd till Somalia m.fl. länder (c) 173
80. Ändring av IMF-villkor (vpk) 173
81. Avskrivning av skulder (vpk) 174
82. Medelsram för insatser för skuldtyngda länder (m) 175
83. Medelsram för insatser för skuldtyngda länder (c) 175
84. Medelsram för insatser i skuldtyngda länder (vpk) 176
85. Medelsram för insatser för skuldtyngda länder (mp) 176
86. Ytterligare medel för avskrivning av skulder (vpk) 177
87. Departementsansvaret för skuldfrågor (vpk) 177
88. Anslaget för Andra biståndsprogram (m) 178
89. Förstärkning av SIDA (vpk) 178
90. Parlamentarisk arbetsgrupp för information (m) 179
91. Medelsram för information (vpk) 180
184
92. Biståndsramen (fp) 180 1988/89:UU18
93. Biståndsramen (vpk) 180
Särskilda yttranden
1. Framtida medel för aids-insatser (fp) 181
2. Handläggning av kvinnofrågor vid biståndskontoren (fp) 181
3. Miljöanslaget (vpk, mp) 182
4. Kostnad för livsmedelsbistånd (fp) 182
5. Analys av biståndet till Vietnam (m) 182
6. SIDAs myndighetsanslag (fp) 182
i
185
Översikt av utskottets behandling av motionerna
1988/89:UU18
Bilaga
Motion 1988/89 Utskottets Reservation
hemställan nr
moment
U202:l | 1 | 1 |
2 | 30 |
|
3 | 114 | 74 |
4 | 56 |
|
5 | 15 |
|
6 | 21 | 11 |
7 | 15 |
|
8 | 18 |
|
9 | 19 |
|
10 | 96 |
|
11 | 36 |
|
12 | 34 | 14 |
13 | 34 | 14 |
14 | 94 | 55 |
15 | 34 | 14 |
16 | 34 | 14 |
17 | 77 | 40 |
18 | 68 |
|
19 | 68 |
|
20 | 9 |
|
21 | 10 |
|
22 | 29 |
|
23 | 23 |
|
24 | 24 |
|
25 | 28 |
|
26 | 28 |
|
27 | 28 |
|
28 | 39 |
|
29 | 135 | 92 |
30 | 43 | 21 |
31 | 44 | 21 |
32 | 52 | 26 |
33 | 45 | 21 |
34 | 46 | 21 |
35 | 47 | 21 |
36 | 76 | 40 |
37 | 75 | 38 |
38 | 34 | 14 |
39 | 34 | 14 |
40 | 88 | 51 |
41 | 83 | 46 |
42 | 95 | 58 |
43 | 104 | 64 |
44 | lil | 72 |
45 | 114 | 74 |
46 | 127 |
|
U204 | 100 | 62 |
U205 | 31 |
|
U206 | 13 |
|
U207 | 59 |
|
U208 | 26 |
|
U209:l | 9,12 |
|
2 | 9 |
|
3 | 8 |
|
4 | 8 |
|
U210 | 123 | 87 |
U211:1 | 12 |
|
2 | 50 | 24 |
3 | 50 | 24 |
U212 | 56 |
|
Motion 1988/89 Utskottets
hemställan
moment
Reservation
nr
1988/89:UU18
U213 | 60 |
|
U214 | 84 | 48 |
U215 | 23 | |
U216 | 95 |
|
U217:l | 38 | 17 |
2 | 40 | 19 |
3 | 116 | 78 |
U218:1 | 6 | |
2 | 37 |
|
3 | 38 | 16 |
4 | 38 | 16 |
5 | 2 | 3 |
6 | 17 |
|
7 | 16 | 7 |
8 | 20 | 10 |
9 | 7,14 |
|
10 | 101 |
|
11 | 29 |
|
12 | 32 | 13 |
13 | 28 |
|
14 | 15 |
|
15 | 95 | 56 |
16 | 89 | 52 |
17 | 33 |
|
18 | 82 |
|
19 | 42 |
|
20 | 121 | 82 |
21 | 133 | 90 |
22 | 36 | |
23 | 76 | 39 |
24 | 78 | |
25 | 105 | 66 |
26 | 73 | 36 |
27 | 79 | 42 |
28 | 85 | 49 |
29 | lil | 71 |
30 | 110 | 69 |
31 | 126 | 88 |
32 | 126 | 88 |
33 | 65 | |
34 | 68 |
|
35 | 72 |
|
U219:l | 95 | 60 |
2 | 101 | |
3 | 104 | 65 |
4 | 121 | 85 |
5 | 74 | 37 |
6 | 5 | 5 |
7 | 70 | 34 |
8 | 38 | 18 |
U220 | 12 | |
U221 | 57 |
|
U222:1 | 50 | 24 |
2 | 50 | 24 |
3 | 50 | 24 |
4 | 50 | 24 |
5 | 50 | 24 |
U223 | 100 | 62 |
U224 | 97 | |
U225:1 | 11 |
|
2 | 6 |
|
U226:1 | 118 |
|
2 | 120 | 81 |
Motion 1988/89
Utskottets
hemställan
moment
Reservation
nr
1988/89:UU18
3 | 120 |
4 | 120 |
| 24 |
:1 | 51 |
2 | 119 |
3 | 51 |
4 | 51 |
:1 | 135 |
2 | 1 |
3 | 45 |
4 | 46 |
5 | 48 |
6 | 49 |
7 | 53 |
8 | 54 |
9 | 56 |
10 | 58 |
11 | 66 |
12 | 69 |
13 | 71 |
14 | 74 |
15 | 74 |
16 | 77 |
17 | 35 |
18 | 35 |
19 | 102 |
20 | 79 |
21 | 87 |
22 | 87 |
23 | 86 |
24 | 92 |
25 | 94 |
26 | 83 |
27 | 93 |
28 | 95 |
29 | 101 |
30 | 103 |
31 | 102 |
32 | 107 |
33 | 114 |
34 | 98 |
35 | 121 |
36 | 121 |
37 | 121 |
38 | 122 |
39 | 110 |
40 | 128 |
41 | 128 |
42 | 134 |
43 | 106 |
:1 | 38 |
2 | 6 |
3 | 25 |
4 | 45 |
5 | 7 |
6 | 101 |
7 | 51 |
8 | 13 |
9 | 29 |
10 | 112 |
11 | 27 |
12 | 4 |
13 | 55 |
188
81
81
25
80
25
25
93
22
22
22
22
27
28
30
32
33
35
41
15
15
63
44
50
47
54
59
63
68
76
84
84
84
86
70
89
89
91
67
16
12
23
73
4
29
Motion 1988/89
Utskottets
hemställan
moment
Reservation
nr
1988/89:UU18
14 93 53
15 41 20
16 15
17 16 7
18 28
19 29
20 95 57
21 118
22 121 83
23 115 77
24 114 75
25 80 45
26 57
27 90
28 79 43
29 117 79
U231:1 81
2 81
3 81
U232 100 62
U233:1 67
2 65
3 65
U234 93
U235 113
U236 12
U237 12
U533:2 64 31
U541:8 22
9 15
U543:6 22
15 22
16 15
U547:8 99
9 90
10 91
11 90
12 90
13 90
14 90
189
Innehållsförteckning
1988/89:UU18
Sammanfattning av betänkandet 1
Regeringens hemställan 3
Motionsförteckning 4
U-ländernas ekonomiska utveckling 17
1. Anslagsutveckling 19
Propositionen 19
Utskottet 21
2. Allmänna riktlinjer för utvecklingssamarbetet 22
Propositionen 22
Motionssammanfattningar och utskottsöverväganden 34
3. Bidrag till internationella biståndsprogram (Cl) 62
Propositionen 62
Utskottet 71
4. Utvecklingssamarbete genom SIDA (C2) 80
4.1 Samarbete med enskilda länder 81
4.2 Regionalt och humanitärt bistånd i Afrika 90
4.3 Regionalt och humanitärt bistånd i Latinamerika och Asien 93
4.4 Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m.m 94
Katastrofpostens användning 95
Katastrofbistånd till vissa ändamål (Afghanistan, Etiopien,
Palestinska folket, Polisario) 96
4.5 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organistioner 99
4.6 Särskilda miljöinsatser 102
4.7 Särskilda program 104
5. Andra biståndsprogram (C3) 108
Tekniskt samarbete och u-krediter 112
Projektbistånd 115
Särskilda insatser i skuldtyngda länder 115
6. SIDAs myndighetsanslag (C4) 120
7. Styrelsen för u-landsutbildning (C5) 121
8. Styrelsen för u-landsforskning SAREC (C6) 121
9. Nordiska Afrikainstitutet (C7) 121
10. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(C8) 121
11. Information (C9) 122
12. Biståndsramen 125
Hemställan 125
Reservationer 134
Särskilda yttranden 181
Sammanställning av motionsyrkanden 186
190