Internationella frågor om makars förmögenhetsförhållanden

Betänkande 1989/90:LU32

Lagutskottets betänkande
1989/90:LU32

Internationella frågor om makars
förmögenhetsförhållanden

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1989/90:87, vari framläggs förslag
till en ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden.
Den nya lagen ersätter en lag från år 1912 och
innebär att mannens medborgarskap vid äktenskapets ingående inte
längre skall vara avgörande för vilket lands lag som skall tillämpas på
makarnas förmögenhetsförhållanden. I stället skall makarnas hemvist
under äktenskapet bli styrande. Till skillnad från 1912 års lag innehåller
den nya lagen vidare regler om när svensk domstol skall vara
behörig att pröva sådana tvister mellan makar som har internationell
anknytning.

Vidare behandlas två under allmänna motionstiden år 1990 väckta
motioner (vpk resp. mp) om underhållsplikt i vissa fell mot utländsk
make.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till
motionerna. Ett särskilt yttrande (mp) beträffande underhållsplikt mot
utländsk make har avlämnats.

Propositionen

1 proposition 1989/90:87 föreslår regeringen (Justitiedepartementet)
efter hörande av lagrådet att riksdagen antar ett i propositionen framlagt
förslag till lag om vissa internationella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden.

Lagförslaget har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionerna

1989/90:L407 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med hänvisning till
vad som anförs i motion 1989/90:Sföl4 — yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag innebärande ekonomisk medansvarighet
i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90

LU32

1 Riksdagen 1989/90. 8 sami. Nr 32

1989/90:L426 av Kent Lundgren och Anita Stenberg (mp) vari — med
hänvisning till vad som anförs i motion 1989/90:Sf645 — yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen i enlighet
med motionen vad gäller underhållsplikt för utländska medborgare
som lurats till Sverige på falska äktenskaps- eller sambopremisser.

Utskottet

Reglerna i äktenskapsbalken är i princip tillämpliga endast på rättsförhållanden
mellan makar som är svenska medborgare. Ar den ena eller
båda makarna utländska medborgare får frågan om vilken lag som
skall tillämpas avgöras enligt internationellt privaträttsliga normer.
Sådana normer kan medföra att svensk domstol har att tillämpa
främmande stats äktenskapsrätt i ett äktenskapsmål mellan två utländska
medborgare eller mellan en svensk och en utländsk medborgare,
som anhängiggjorts här i landet. Bestämmelser om tillämplig lag
beträffande rättsverkningar av äktenskap mellan medborgare i olika
länder har sedan år 1912 funnits i en särskild lag, lagen (1912:69) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.
Lagstiftningen föranleddes av att Sverige år 1912 ratificerade en
i Haag år 1905 avslutad konvention angående konflikter mellan olika
lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Enligt 1912 års lag
fick regeringen rätt att under förutsättning av ömsesidighet förordna
att i fråga om tillämpning av främmande stats lag de bestämmelser som
meddelats i 1912 års lag och som var upptagna i Haagkonventionen
skulle tillämpas här i landet.

Haagkonventionen och 1912 års lag bygger i huvudsak på principen
att det är medborgarskapet och inte var makarna bor som är avgörande
för vilket lands lag som skall tillämpas. Beträffande makars förmögenhetsförhållanden
stadgas sålunda att äktenskapets rättsverkningar i
brist på avtal mellan makarna skall bestämmas av lagen i den stat som
mannen tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående. Vidare gäller att
frågan huruvida makar får upprätta avtal om förmögenhetsförhållandena
under äktenskapet eller ändra eller upphäva redan ingångna avtal
skall avgöras enligt lagen i makarnas hemland. Den rättsliga giltigheten
av sådana avtal eller vilken verkan avtalen kan ha skall däremot
bedömas enligt lagen i den stat som mannen tillhörde då äktenskapet
ingicks. Har avtalet slutits under äktenskapet tillämpas dock lagen i
makarnas hemland vid avtalets ingående.

Sedan vissa stater tillträtt Haagkonventionen förordnade regeringen
genom kungörelser år 1912 och år 1929 med stöd av det ovannämnda
bemyndigandet i 1912 års lag att bestämmelserna i lagen och konventionen
skulle tillämpas i Sverige. Konventionen har sedermera sagts
upp av Sverige. Eftersom ömsesidighetskravet i 1912 års lag i och med
Sveriges frånträde inte längre är uppfyllt har regeringen år 1977
upphävt de båda nämnda kungörelserna om tillämpningen av Haagkonventionen.
Något upphävande av 1912 års lag har däremot inte
kommit till stånd. Lagen är emellertid inte längre direkt tillämplig i

1989/90:LU32

något tall. Det har dock. ansetts att lagen än så länge ger uttryck för
allmänna internationellt privaträttsliga grundsatser på området och
därför fortfarande i viss mån är vägledande för rättstillämpningen (se
NJA 1970 s. 420 och prop. 1973:158 s. 24).

Beträffande medborgare i de nordiska länderna finns särskilda bestämmelser
om bl.a. makars förmögenhetsförhållanden i förordningen
(1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
adoption och förmynderskap. Till skillnad från 1912 års lag
bygger den nämnda förordningen på principen att rättsförhållandena
mellan makar skall bedömas enligt lagen i makarnas hemland.

I propositionen föreslås att 1912 års lag ersätts av en ny lag om vissa
internationella rättsförhållanden rörande makars förmögenhetsförhållanden.
Den nya lagen innebär att nationalitetsprincipen överges vid
val av tillämplig lag och i stället skall makarnas hemvist bli styrande.
Enligt den föreslagna lagstiftningen skall sålunda lagen i den stat där
makarna tog hemvist när de gifte sig tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden
såvida de inte träffat avtal om annat. Om makarna efter
giftermålet flyttar och stadigvarande bosätter sig i ett annat land skall i
stället den statens lag tillämpas. För att lagen i det nya bosättningslandet
skall bli tillämplig krävs dock antingen att makarna är medborgare
eller tidigare haft hemvist i det landet eller att de efter flyttningen
stadigvarande bott där i minst två år. Också i detta fall har makarna
möjlighet att träffa avtal om vilken lag som skall tillämpas. De möjligheter
som makarna får att träffa avtal om tillämplig lag är så till vida
begränsade att åtminstone en av makarna vid avtalstillfället måste vara
medborgare i eller ha hemvist i det land vars lag de vill göra tillämplig.
Regeringens förslag innebär vidare att svensk rätt skall tillämpas i
vissa fall trots att lagvalsreglerna pekar ut en utländsk lag. På begäran
av en make eller dödsbodelägare skall sålunda svensk lag i princip
tillämpas beträffande förfarandet vid bodelning. Vidare skall äktenskapsbalkens
bestämmelser om förfogande över makarnas gemensamma
bostad och bohag liksom reglerna om makes rätt att överta sådan
egendom alltid tillämpas när bostaden och bohaget finns i Sverige.
Särskilda regler till skydd för tredje man ställs också upp i lagförslaget.

Till skillnad från 1912 års lag innehåller den nya lagen även
bestämmelser om svensk domstols behörighet att pröva frågor med
internationell anknytning rörande makars förmögenhetsförhållanden.
Svensk domstol skall enligt förslaget vara behörig om frågan har
samband med ett äktenskapsmål i Sverige. Detsamma gäller om svaranden
har hemvist här i landet eller när käranden bor här och svensk lag
skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden. Svensk domstol
skall vidare alltid vara behörig när frågan rör egendom som finns i
Sverige eller när svaranden i en uppkommen fråga godtar att saken
prövas här.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Utskottet vill erinra om att ett betydande antal människor under
senare decennier invandrat till Sverige. För närvarande bor här i
Sverige omkring 650 000 människor som är födda utomlands. Det
totala antalet personer med invandrarbakgrund i den meningen att de

1989/90:LU32

1* Riksdagen 1989/90. 8 sami. Nr 32

själva eller deras föräldrar eller deras får- eller morföräldrar kommit
till Sverige under efterkrigstiden uppgår till drygt en miljon människor.
Den invandring som skett har med åren haft skiftande karaktär.
Fram till mitten av 1970-talet dominerade invandringen av arbetskraft
från europeiska länder, och nordbor utgjorde ett markant inslag i
denna invandring. Arbetskraftsinvandringen från länder utanför Norden
upphörde därefter i stort sett och följdes av en invandring av
anhöriga till dem som tidigare kommit till Sverige, s.k. anknytningsinvandring.
I början av 1980-talet fick Sverige därjämte en starkt ökad
flyktinginvandring från främst utomeuropeiska länder. En betydande
del av de människor som invandrat till Sverige lever i hushållsgemenskap
med infödda svenskar. Av propositionen framgår sålunda att av
de utomlands födda personer som var samboende vid folkräkningstillfället
1980 hade 40 % av männen och 47 % av kvinnorna en i Sverige
född partner. Även om det stora flertalet invandrare är väl integrerade
i det svenska samhället genom att de bott här lång tid väljer många av
dem att behålla sitt utländska medborgarskap. Ungefär hälften av
samtliga utländska medborgare i Sverige hade vid årsskiftet 1981-1982
varit här i mer än tio år.

Med den ökade rörligheten över gränserna är det uppenbart att de
bestämmelser som reglerar vilket lands lag som skall tillämpas på
familjerätts!iga förhållanden där den ene av parterna eller båda har
anknytning till något annat land än Sverige har fatt allt större betydelse.
När det gäller de ekonomiska verkningarna av äktenskap mellan
andra än nordbor finns som ovan redovisats sådana regler i 1912 års
lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.
Som ovan nämnts bygger lagen på principen att mannens
nationalitet vid äktenskapets ingående skall vara styrande vid valet av
vilken lag som skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden
och vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Den speglar
således ett synsätt på relationen mellan makarna som var förhärskande
i början på 1900-talet. Synen på förhållandet mellan mannen och
kvinnan i ett äktenskap har emellertid radikalt förändrats sedan dess,
och principerna bakom 1912 års lag är inte förenliga med strävandena
mot jämställdhet mellan makarna. Också från andra utgångspunkter är
den nuvarande ordningen otillfredsställande. När parterna bott länge i
Sverige och kanske inte har några som helst förbindelser med det land
varifrån mannen ursprungligen kommit ter det sig föga rimligt att det
landets äktenskapslagstiftning skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden.
För makarna själva kommer det vidare ofta som en
överraskning att de svenska reglerna inte är tillämpliga. I linje med det
sagda har utskottet då frågor rörande 1912 års lag tidigare behandlats i
riksdagen med anledning av motioner (se senast LU 1988/89:22) framhållit
att de principer på vilka 1912 års lag bygger inte är förenliga
med en modern syn på äktenskapet och strävandena mot jämställdhet
mellan makar samt att tillämpningen av de internationella normer
som lagen är uttryck för kan leda till oskäliga och för vår rättsuppfattning
främmande resultat i de enskilda fallen. Med hänsyn till att ett
betydande antal människor här i Sverige lever i äktenskap där någon

1989/90: LU3 2

av makarna eller båda är utländska medborgare har utskottet vidare
understrukit vikten av att riksdagen snarast möjligt föreläggs förslag till
en ny lagstiftning på den internationella äktenskapsrättens område.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det är tillfredsställande
att 1912 års lag nu föreslås bli ersatt av en mera tidsenlig
lagstiftning som innebär att makars förmögenhetsförhållanden i fortsättningen
skall bedömas enligt lagen i den stat där makarna har sitt
hemvist. Utskottet ser det som en ytterligare fördel att det genom den
nya lagen uppnås överensstämmelse med den principiella ordning som
sedan länge gällt för medborgare i de nordiska länderna. En följd av
den nya lagen blir därmed att valet av tillämplig lag i fråga om
invandrade makars förmögenhetsförhållanden kommer att styras efter
enhetliga principer. Också i andra avseenden innebär förslaget förbättringar
av nuvarande ordning. Genom bestämmelserna i den nya lagen
om att svensk rätt alltid skall tillämpas i vissa fall skapas ett skydd mot
en tillämpning av utländska regler vilka inte är förenliga med tankarna
bakom vår rättsordning på området. Av betydelse är vidare att
lagvalsreglerna föreslagits bli dispositiva. Makarna får härigenom möjlighet
att genom avtal bestämma att något annat lands lag än den som
lagvalsreglerna utpekar skall gälla i deras ekonomiska relationer. Utskottet
vill även peka på att den föreslagna lagen innebär att det skapas
klarhet om i vilka fall svensk domstol är behörig att pröva frågor
rörande makars förmögenhetsförhållanden som har internationell anknytning.

Den i propositionen föreslagna lagstiftningen berör främst de äktenskap
här i landet som har internationell anknytning. I viss mån får
förslaget även konsekvenser för dem som utvandrat. För makar med
svenskt medborgarskap som varit bosatta utomlands under längre tid
än två år får den nya lagstiftningen den följden att deras förmögenhetsförhållanden
kommer att bedömas enligt lagen i den stat där de har
sitt nuvarande hemvist och alltså inte längre enligt svensk rätt. Det
finns emellertid anledning att understryka att detta gäller endast när
frågor av denna art aktualiseras i Sverige. Om spörsmålen tas upp i
deras nya hemland eller i något annat land blir lagvalsreglerna i det
landet avgörande för vilket lands lag som skall tillämpas. Om makarna
vill att de ekonomiska förhållandena i deras äktenskap även i fortsättningen
skall bedömas enligt svensk rätt ger som ovan berörts den nya
lagstiftningen dem möjlighet att träffa avtal härom. Avtalsmöjligheten i
förening med gällande bestämmelser om svensk domstols behörighet
att ta upp äktenskapsmål mellan svenska medborgare och de nya
reglerna om svensk domsrätt i frågor om makars förmögenhetsförhållanden
ger garantier för att makarna alltid kan få förmögenhetsförhållandena
bedömda i Sverige enligt svenska regler. För många utlandssvenskar
kan denna ordning bli av stor betydelse när det gäller att
undvika inte önskvärda konsekvenser av övergången från nationalitetsprincipen
till hemvistprincipen i de svenska internationellt privaträttsliga
reglerna på äktenskapsrättens område. Också för här i landet
bosatta personer kan det emellertid i åtskilliga fall finnas anledning att

1989/90:LU32

överväga huruvida avtalsmöjligheten bör utnyttjas, exempelvis inför ett
förestående äktenskap med en person från ett annat land eller inför en
flyttning utomlands.

Med hänsyn till att de nya reglerna således kommer att beröra ett
stort antal människor vill utskottet understryka vikten av att allmänheten
får en tillfredsställande information om lagstiftningens innebörd.
Särskilt angeläget är att informationen når såväl invandrarna här i
landet som de svenska medborgare som har för avsikt att flytta utomlands
eller redan är bosatta utanför landet.

Utöver det anförda föranleder förslaget i propositionen inte några
uttalanden från utskottets sida, och utskottet tillstyrker att den föreslagna
lagstiftningen genomförs.

I motionerna L407 av Lars Werner m.fl. (vpk) och L426 av Kent
Lundgren och Anita Stenberg (båda mp) tas upp en fråga om makes
ekonomiska ansvar gentemot den andra maken vid s.k. anknytningsinvandring.
Motiveringen till yrkandet i motion L407 finns i motion
Sf614, vari föreslås att utländska medborgare som gifter sig med
svenska medborgare eller med personer som eljest har rätt att vistas
här i landet omedelbart skall få permanent uppehållstillstånd. Motionärerna
framhåller att de nuvarande reglerna om uppehållstillstånd,
som innebär att sådant tillstånd ges den invandrade maken först efter
två år, tillkommit för att förhindra invandring genom skenäktenskap.
Enligt motionärerna har emellertid dessa bestämmelser flera nackdelar.
De medför bl.a. rättsosäkerhet för dem som kommer till Sverige
och möjliggör för svenska män att föra med sig utländska kvinnor hit
under en prövotid och sedan tvinga dem att återvända till hemlandet.
Motionärerna är medvetna om att den av dem föreslagna lagändringen
kan leda till en ökad invandring genom skenäktenskap men anser att
det problemet kan lösas genom att svenska medborgare åläggs ett
ekonomiskt ansvar gentemot sin utländske make när hon eller han
lämnar Sverige efter en skilsmässa. Motionärerna yrkar att vad som
anförts om ekonomiskt medansvar skall ges regeringen till känna.

I motion L426 begärs förslag till lagstiftning om underhållsplikt mot
utländska medborgare som lurats till Sverige på falska äktenskapseller
sambopremisser. Motiveringen till yrkandet finns i motion Sf645
vari framförs önskemål om ökade möjligheter till permanent uppehållstillstånd
vid anknytningsinvandring. Enligt motionärerna bör en
liberalisering av reglerna kombineras med vissa restriktioner i syfte att
förhindra att främst utländska kvinnor lockas hit under falska förespeglingar
om äktenskap m.m. och sedan tvingas återvända till sitt
hemland före tvåårstidens utgång. Motionärerna anser att svenska
medborgare som för hit en utländsk partner för äktenskap eller
samboförhållande bör åläggas ett ekonomiskt ansvar för partnerns och
dennas barns försörjning. Underhållsplikten bör gälla under de närmaste
fem åren efter ankomsten till Sverige och skall inte påverkas av
om äktenskapet eller samboförhållandet upplöses eller ej. Inte heller
skall partnerns eventuella återflyttning till hemlandet ha någon inverkan
på underhållsplikten. Enligt motionärerna bör samma förfarande

1989/90: LU32

som tillämpas vid bidragsförskott kunna användas, vilket innebär att
underhållet skall betalas ut från försäkringskasan och sedan återkrävas
från den underhållsskyldige.

Som påpekas av motionärerna finns det ett samband mellan utlänningslagstiftningens
regler om anknytningsinvandring och det påtalade
förhållandet att utländska medborgare och främst då kvinnor förs hit
för kortvariga förbindelser under kanske förnedrande former med här
i landet bosatta personer. Det ankommer inte på lagutskottet att
bedöma spörsmål om förutsättningarna för anknytningsinvandring och
andra frågor på invandrarpolitikens område. Med utgångspunkt i de
intressen som utskottet har att bevaka vill utskottet emellertid understryka
att det självfallet inte kan godtas att utländska medborgare
lockas hit under förespeglingar om äktenskap eller samboförhållande
när avsikten från den andra partens sida varit att förbindelsen skulle
upphöra inom kort tid. Enligt utskottets mening är det också otillfredsställande
att, som antyds i motionerna, avsaknaden av permanent
uppehållstillstånd för den ena parten kan utnyttjas av den andra för att
skaffa sig ett övertag i deras inbördes relation som inte står i överensstämmelse
med vår syn på jämställdheten mellan mannen och kvinnan
vid samlevnad. Uppenbart är att ett sådant övertag bl.a. kan leda till att
den utländske maken inte har möjligheter att hävda sina ekonomiska
rättigheter vid en bodelning med anledning av skilsmässa. I likhet med
motionärerna anser utskottet således att det finns ett behov av åtgärder
som syftar till att stärka den utländske medborgarens ställning i de
angivna Eallen. Enligt utskottets mening bör emellertid problemet
främst lösas på annat sätt än genom införandet av någon form av
familjerättslig underhållsskyldighet. Med hänsyn härtill anser utskottet,
som förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen, att motionerna
inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker
följaktligen bifall till motionerna L407 och L426.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande propositionen

att riksdagen antar det i proposition 1989/90:87 framlagda förslaget
till lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden,

2. beträffande underhållsskyldighet mot utländsk make

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:L407 och 1989/90:L426.

Stockholm den 26 april 1990
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

1989/90:LU32

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp),
Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Gunnar Thollander (s), Lena
Boström (s), Ewy Möller (m), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson
(vpk), Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Maj-Inger Klingvall
(s), Gunilla Andersson (s), Charlotte Cederschiöld (m), Lola Björkquist
(fp) och Sven-Åke Nygårds (s).

Särskilt yttrande

Underhållsskyldighet mot utländsk make (mom. 2)

Elisabet Franzén (mp) anför:

Det är tillfredsställande att utskottet instämmer i den verklighets- och
problembeskrivning som motionärerna ger i motion L426. Det är
också tillfredsställande att utskottet anser "att det finns ett behov av
åtgärder som syftar till att stärka den utländske medborgarens ställning

i de angivna fallen" och att man förutsätter att "regeringen noga följer
utvecklingen".

Det känns dock viktigt att påpeka att en lösning inte får innebära att
anknytningsinvandringen i sig försvåras, exempelvis genom att den
svenska gränsen stängs för denna typ av invandring. Från miljöpartiet
de grönas sida förutsätter vi att ett framtida förslag till lösning kommer
att innehålla en förstärkning av rättigheterna och skyddet för den
invandrade parten i enlighet med motionens syfte.

1989/90: LU32

I proposition 1989/90:87 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om vissa internationella frågor rörande makars
förmögenhetsförhållanden

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag är tillämplig på frågor om makars förmögenhetsförhållanden
som har anknytning till en främmande stat.

Lagen gäller dock inte i den mån något annat följer av en annan lag.

Svensk domstols behörighet

2 § En fråga om makars förmögenhetsförhållanden får tas upp av svensk
domstol,

1. om frågan har samband med ett äktenskapsmål i Sverige,

2. om svaranden har hemvist i Sverige,

3. om käranden har hemvist i Sverige och svensk lag enligt 3 eller 4 § är
tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden,

4. om frågan rör egendom i Sverige, eller

5. om svaranden i en uppkommen fråga har godtagit att saken prövas i
Sverige eller har gått i svaromål i saken utan invändning om domstolens
behörighet.

Särskilda bestämmelser om svensk domstols behörighet i frågor om
bodelning med anledning av en makes död finns i lagen (1937:81) om
internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. En sådan fråga får tas
upp av svensk domstol även i fall som anges i första stycket 2, 3 och 5.

Tillämplig lag

3 § Har makar eller blivande makar skriftligen avtalat att en viss stats lag
skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden, skall det gälla om

1. avtalet avser lagen i en stat där någon av dem hade hemvist eller var
medborgare när avtalet ingicks, och

2. något annat inte följer av 5 — 12 §§ .

Är den ena maken död, får den efterlevande maken ingå ett avtal enligt
första stycket med den avlidnes arvingar och universella testamentstagare.

4 § Har tillämplig lag inte bestämts genom avtal, gäller lagen i den stat
där makarna tog hemvist när de gifte sig.

Om båda makarna senare har tagit hemvist i en annan stat och varit
bosatta där i minst två år, tillämpas i stället den statens lag. Har båda
makarna tidigare under äktenskapet haft hemvist i den staten eller är båda
makarna medborgare i den staten, tillämpas dock den statens lag så snart
de har tagit hemvist i staten.

1989/90: LU32

Bilaga

5§ En rättshandling mellan makar avseende deras förmögenhetsförhållanden
är giltig, om den stämmer överens med den lag som är tillämplig på
makarnas förmögenhetsförhållanden när rättshandlingen företas. Företas
rättshandlingen före äktenskapet, är den giltig, om den stämmer överens
med den lag som blir tillämplig när makarna ingår äktenskap.

Rättshandlingen skall vidare anses giltig till formen, om den uppfyller
formkraven enligt lagen i den stat där den företas eller där makarna då har
hemvist.

Äktenskapsförord mellan makar som har hemvist i Sverige när rättshandlingen
företas blir dock gällande här i landet endast om registrering
sker enligt bestämmelserna i äktenskapsbalken. Gåva mellan makar som
har hemvist i Sverige när gåvan ges blir gällande mot givarens borgenärer
endast om vad som föreskrivs för sådan giltighet i 8 kap. 1 § äktenskapsbalken
har iakttagits.

Särskilda bestämmelser om bodelning m. m.

6 § På begäran av en make eller en dödsbodelägare skall svensk lag
tillämpas beträffande förfarandet vid bodelning, även om utländsk lag är
tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Bestämmelserna i
svensk lag om förfarandet vid bodelning får tillämpas också när den
utländska lagen föreskriver en annan form för delning eller avräkning
beträffande makars egendom.

En bodelning enligt 9 kap. 1 § andra stycket äktenskapsbalken får dock
förrättas bara om den tillämpliga utländska lagen på motsvarande sätt
tillåter makarna att förrätta bodelning under äktenskapet när de är ense.

7 § Vid en bodelning skall makarnas samtliga tillgångar och skulder i
Sverige och utomlands beaktas, om inte något annat följer av den lag som
är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Vid lottläggningen
bör en make i första hand tilldelas egendom som tillhör honom eller henne
utomlands.

Finns det egendom i ett främmande land och kan det antas att bodelningen
inte kommer att gälla i det landet, får bodelningen begränsas till alt
gälla en viss del av makarnas egendom. En sådan begränsning får dock inte
göras, om någon av makarna med rimliga skäl motsätter sig det.

8 § Har det i en främmande stat meddelats ett slutligt beslut om legal
separation och har makarna inte återupptagit sammanlevnaden, skall
egendom som makarna har förvärvat efter separationen inte ingå i en
bodelning där svensk lag är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden.
Vid en sådan bodelning skall täckning för skulder beräknas med
hänsyn till förhållandena vid separationen.

9 § Äktenskapsbalkens bestämmelser om förfogande över makars gemensamma
bostad och bohag och om en makes rätt att vid bodelning

1989/90: LU32

Bilaga

överta sådan egendom skall alltid tillämpas, om bostaden och bohaget
finns i Sverige.

10 § Vid en bodelning som görs i Sverige får jämkning ske enligt 12 kap.
äktenskapsbalken, även om en utländsk lag är tillämplig på makarnas
förmögenhetsförhållanden.

Övriga bestämmelser

11 § Inskränkningar som en utländsk lag innehåller i en makes rätt att
förfoga över sådan fast egendom eller tomträtt som tillhör denne make och
finns i Sverige kan inte göras gällande mot tredje man i vidare mån än vad
som följer av svensk lag.

Detsamma gäller inskränkningar i en makes rätt att förfoga över sin
övriga egendom eller att skuldsätta sig, om tredje man och maken befann
sig i Sverige när rättshandlingen företogs och tredje man inte kände till
eller borde ha känt till inskränkningen.

12 § Begränsningar som en utländsk lag innehåller i en makes skyldighet
att med sin egendom svara för sina skulder kan inte göras gällande i
Sverige, om skulden hänför sig till en rättshandling varigenom en make har
förfogat över sin fasta egendom eller tomträtt och egendomen finns här i
landet.

Detsamma gäller om skulden hänför sig till en rättshandling varigenom
en make har förfogat över annan egendom eller skuldsatt sig, om tredje
man och maken befann sig i Sverige när rättshandlingen företogs och
tredje man inte kände till eller borde ha känt till inskränkningen.

13 § Om det inte finns någon behörig domstol när svensk domsrätt
föreligger enligt denna lag, skall frågan tas upp av Stockholms tingsrätt.

14 § Vid tillämpningen av denna lag skall den som är bosatt i en viss stat
anses ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet
och omständigheterna i övrigt får anses stadigvarande.

15 § En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas, om det skulle
vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen
att tillämpa bestämmelsen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990, då lagen (1912:69) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar skall
upphöra att gälla.

2. Vid tillämpning av 1 § andra stycket skall med annan lag likställas
förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskap, adoption och förmynderskap.

3. Bestämmelserna i 2 § medför inte att svensk domstols behörighet i en
fråga som väckts vid domstolen före ikraftträdandet går förlorad.

4. Har talan i ett mål eller ärende som avser makars förmögenhetsförhål -

1989/90: LU32

Bilaga

landen väckts vid domstol före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser.

5. Har en för bodelning avgörande tidpunkt inträtt före ikraftträdandet,
tillämpas äldre bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden vid
bodelningen. Detta gäller dock inte frågor om bodelningens form eller
frågor som avses i 6 §.

6. En giltig rättshandling rörande makars förmögenhetsförhållanden
som företogs före ikraftträdandet förlorar inte sin giltighet genom den nya
lagen.

1989/90: LU32

Bilaga

gotab 96569, Stockholm 1990