Instansordningen enligt yrkestrafiklagstiftningen, m.m. (Betänkande 1988/89:TU4 Trafikutskottet)

Trafikutskottets betänkande
1988/89 :TU4

Instansordningen enligt yrkestrafiklagstiftningen, 1988/89

m.m. TU4

Sammanfattning

I propositionen föreslås bl.a. att instansordningen för beslut enligt yrkestrafiklagen
som huvudregel skall vara länsstyrelsen-kammarrätten-regeringsrätten
i stället för som nu länsstyrelsen-transportrådet-regeringen. Förslaget
skall ses mot bakgrund av bl.a. att Europadomstolen för de mänskliga
rättigheterna hösten 1987 avgjorde ett mål mot Sverige angående yrkestrafiktillstånd
(”fallet Pudas”). Beslut om beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av sådana tillstånd skall dock enligt propositionen
alltjämt få överklagas hos transportrådet och regeringen.

I en fp-motion yrkas avslag på den sålunda föreslagna undantagsregeln.
Utskottet tillstyrker emellertid samtliga lagförslag i propositionen och
avstyrker fp-motionen.

Lagförslagen i övrigt avser främst instansordningen enligt lagen om
transportförmedling och lagen om biluthyrning. För närvarande får beslut
enligt dessa lagar överklagas hos transportrådet och regeringen. Enligt
propositionen bör instansordningen i fortsättningen vara länsstyrelsenkammarrätten-regeringsrätten.

Till betänkandet är fogat en gemensam m- och fp-reservation samt två
särskilda yttranden av m- och fp-ledamöterna resp. vpk-ledamoten.

Propositionen

I proposition 1988/89:26 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet)
riksdagen att anta inom kommunikationsdepartementet upprättade
förslag till

1. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),

2. lag om ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt
att driva viss linjetrafik,

3. lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling,

4. lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning.

Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

1 Riksdagen 1988189.15 sami. Nr 4

Motionen

1988/89 :TU4

1988/89:T3 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på
propositionen i denna del beslutar att beslut rörande ansökningar om
tillstånd till linjetrafik och beslut rörande omprövningen av sådana tillstånd
skall få överklagas hos kammarrätten.

Bakgrund

Riksdagen antog i april innevarande år en ny yrkestrafiklag (prop. 1987/
88:78, TU 15, rskr. 166). Den nya lagen avser sådan yrkesmässig trafik som
innebär att främst personbilar, lastbilar och bussar jämte förare mot
betalning ställs till allmänhetens förfogande för transport av personer eller
gods. Yrkesmässig trafik kan enligt lagen drivas som linjetrafik, taxitrafik,
beställningstrafik med buss och godstrafik. Lagen träder i kraft den 1 januari
1989 och innebär främst en fortsatt avreglering av den yrkesmässiga trafiken.
Behovsprövningen, som tidigare avskaffats för godstransporterna, slopas
även för persontransporterna. Taxitrafik och beställningstrafik med bussar
kommer härigenom att kunna bedrivas i en i princip fri konkurrens. För taxis
vidkommande träder dock reformen i kraft först den 1 juli 1990. För
linjetrafiken innebär den nya lagen en förenklad reglering. Konkurrensskyddet
för trafikhuvudmännens linjetrafik och för SJ:s persontrafik på järnväg
bevaras emellertid i princip, eftersom behovsprövningen av linjetrafiken
ersätts av en s.k. skadlighetsprövning.

Kravet på trafiktillstånd - som gäller för all yrkesmässig trafik och som
förutsätter en prövning av sökandenas lämplighet - ligger fast och lämplighetskraven
skärps.

I samband med den nya yrkestrafiklagen antog riksdagen också vissa
följdändringar i annan lagstiftning på yrkestrafikområdet. Det gällde bl.a.
lagen (1979:561) om biluthyrning. Ändringen innebär i huvudsak att
behovsprövningen för bussuthyrningsrörelser avvecklas. Tillstånd krävs
emellertid även i fortsättningen för bil- och bussuthyrningsrörelser och
lämplighetskraven skärps.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna avgjorde hösten 1987 ett
mål mot Sverige angående yrkestrafiktillstånd (”fallet Pudas”). Domstolen
fann att återkallelse av ett sådant tillstånd - i det aktuella fallet tillstånd till
linjetrafik för persontransporter - angick tillståndshavarens civila rättigheter
och skyldigheter. Härav följde enligt domstolens bedömning att återkallelsefrågan
enligt artikel 6 i den Europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måste kunna
prövas av domstol.

I proposition 1987/88:78 erinrade föredragande departementschefen om
denna domstolsbedömning och framhöll att det finns skäl som talar för att
beslut som rör yrkestrafiktillstånd i fortsättningen skall kunna överklagas till
kammarrätten. Han ansåg dock att den frågan borde övervägas ytterligare. I
avvaktan på sådana överväganden lämnades i propositionen inte några
förslag om hur instansordningen i yrkestrafiklagstiftningen slutligen bör
utformas.

I den proposition som utskottet nu har att behandla erinrar föredraganden

om att den nya lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
trädde i kraft den 1 juni 1988. Genom lagen öppnas möjlighet till prövning i
regeringsrätten av sådana beslut av regeringen och andra myndigheter som i
enlighet med Europadomstolens tolkning av artikel 6 måste kunna prövas av
domstol. Den nya lagen är tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1991.
Avsikten är att det småningom direkt i de författningar som reglerar
tillståndsförfaranden m.m. skall föras in bestämmelserom domstolsprövning
som tillgodoser Europadomstolens krav.

Vidare erinras i propositionen om att riksdagen år 1984 antog riktlinjer för
regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr.
250). Enligt dessa riktlinjer är utgångspunkten att överklagande normalt inte
skall kunna ske till regeringen annat än när det behövs en politisk styrning av
praxis. I fall där prövningens huvudsakliga funktion är att tillgodose ett
rättsskyddsbehov bör regeringen vara besvärsinstans endast om det inte går
att ordna en tillräckligt kvalificerad överprövning på en lägre nivå. Regeringen
bör alltså enligt riktlinjerna helst inte pröva överklaganden av beslut, om
en politisk styrning inte behövs eller är önskvärd.

Mot bakgrund av det sagda finner föredraganden starka skäl tala för att
instansordningen i yrkestrafiklagstiftningen nu anpassas till Europakonventionens
krav och till de nämnda riktlinjerna för regeringens befattning med
besvärsärenden.

Propositionens förslag i huvuddrag

Propositionen innehåller förslag till ändringar i den nya yrkestrafiklagen
(1988:263), i lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva
viss linjetrafik, i lagen (1979:560) om transportförmedling samt i lagen
(1979:561) om biluthyrning.

Förslagen till ändringar i den nya yrkestrafiklagen innebär i huvudsak att
instansordningen för beslut enligt den lagen skall vara länsstyrelsenkammarrätten-regeringsrätten
i stället för som nu länsstyrelsen-transportrådet-regeringen.
Beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och
om omprövning av sådana tillstånd enligt lagens 8 resp. 11 §§ - som
förutsätter en prövning av trafikens eventuella ekonomiska skadlighet för
järnvägstrafik och trafik i huvudmannaregi - skall dock alltjämt få överklagas
hos transportrådet, i fall då rådet inte självt utgör första instans, och hos
regeringen. (Transportrådet är enligt nuvarande ordning tillståndsmyndighet
för linjetrafik som rör mer än ett län och föreslås få den rollen även efter
den nya yrkestrafiklagens ikraftträdande.) Undantagen från den föreslagna
nya huvudregeln i fråga om instansordningen skall enligt föredraganden ses
mot bakgrund av att skadlighetsprövningen enligt den nya yrkestrafiklagen
har starka trafikpolitiska inslag. Undantagen bör enligt propositionen gälla
tills vidare. När den nya lagen har varit i kraft under några år och praxis
hunnit stabiliseras, kan på nytt övervägas - framhåller föredraganden - om
regeringen kan befrias även från dessa tillståndsärenden.

Lagen om ändring i lagen om rätt att driva viss linjetrafik, som riksdagen
antog i samband med den nya yrkestrafiklagen, föreslås ändras så att
transportrådets beslut om rätt för en trafikhuvudman att utan tillstånd få

1988/89:TU4

driva länsgränsöverskridande linjetrafik skall få överklagas hos kammarrätten.

Lagarna om transportförmedling och om biluthyrning föreslås ändras så
att instansordningen blir länsstyrelsen-kammarrätten-regeringsrätten. För
närvarande får beslut enligt dessa lagar överklagas hos transportrådet och
regeringen.

Bestämmelserna om åtgärder i anledning av en tillståndshavares dödsfall
eller konkurs flyttas enligt propositionens förslag till yrkestrafiklagen samt
lagarna om transportförmedling och biluthyrning från resp. tillämpningsföreskrifter.

Slutligen föreslås vissa förtydliganden i övergångsbestämmelserna till den
nya yrkestrafiklagen.

Lagarna om ändring i yrkestrafiklagen, lagen om biluthyrning och lagen
om transportförmedling föreslås träda i kraft den 1 januari 1989. I fråga om
tillstånd till taxitrafik bör dock enligt propositionen gällande ordning bestå
till den 1 juli 1990. Ändringen i lagen om ändring i lagen om rätt att driva viss
linjetrafik föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Utskottet

I motion T3 (fp) yrkas att riksdagen med avslag på propositionen i denna del
beslutar att beslut rörande ansökningar om tillstånd till linjetrafik och beslut
rörande omprövningen av sådana tillstånd skall få överklagas hos kammarrätten.
Motionärerna säger sig ha noterat att propositionen håller möjligheten
öppen att framöver införa en rätt att till kammarrätten överklaga sådana
beslut. Någon nödvändig och principiellt grundad motsättning mellan
trafikpolitiken och en instansordning innefattande kammarrätten finns
uppenbarligen inte enligt regeringens mening, framhåller motionärerna.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna huvudregeln att instansordningen
för beslut enligt yrkestrafiklagen skall vara länsstyrelsenkammarrätten-regeringsrätten.

Vad gäller de av regeringen föreslagna undantagen från huvudregeln delar
utskottet föredragandens uppfattning att beslut i frågor om beviljande av
tillstånd till linjetrafik och om omprövning i vissa fall av sådana tillstånd
rymmer starka trafikpolitiska inslag. Vid sådan tillståndsprövning skall ju -som framgår av redogörelsen ovan - beaktas om linjetrafiken kan medföra
ekonomisk skada för järnvägstrafik eller för trafik i huvudmannaregi. I likhet
med föredraganden finner utskottet det därför för sin del lämpligt att
regeringen, åtminstone till dess praxis på grundval av den nya yrkestrafiklagen
hunnit stabilisera sig, behålls som slutinstans för ifrågavarande beslut.

Med det sagda avstyrker utskottet motionen och tillstyrker propositionen i
motsvarande del.

De i propositionen framlagda lagförslagen har inte heller i övrigt givit
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. De tillstyrks följaktligen.

1988/89:TU4

Hemställan

1988/89:TU4

Utskottet hemställer

1. beträffande tillstånd till linjetrafik

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:T3 antar det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263) såvitt avser 23 §,

2. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget, i de
delar det ej omfattas av vad utskottet där hemställt, samt de genom
propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen
(1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik, lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling
och lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning.

Stockholm den 22 november 1988
På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s), Olle
Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Anna Wohlin-Andersson (c), Sven-Gösta
Signell (s), Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i
Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Elving Andersson (c), Viola Claesson
(vpk), Roy Ottosson (mp), Jarl Lander (s), Yngve Wernersson (s) och
Anneli Hulthén (s).

Reservation

Tillstånd till linjetrafik (mom. 1)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i
Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

Från rättssäkerhetssynpunkt framstår det enligt utskottets mening som
betänkligt att undanta beslut om tillstånd till linjetrafik och om omprövning
av sådana tillstånd från den domstolsprövning av beslut i övrigt enligt
yrkestrafiklagstiftningen som regeringen nu vill säkerställa. Utskottet kan
därför inte tillstyrka regeringens förslag i denna del. Utformningen av
ifrågavarande lagrum - 23 § i förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen
(1988:263) - i övrigt har emellertid inte givit utskottet anledning till erinran.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionen och förordar att 23 § får den
lydelse som framgår av utskottets hemställan.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande tillstånd till linjetrafik
att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med
bifall till motion 1988/89:T3 antar 23 § i det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
med följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

23 §

Tillståndsmyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
kammarrätten, om inte något annat
anges i andra stycket. Beslut om
varning får inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor om
beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd enligt
11 § får överklagas hos transportrådet.
Transportrådets beslut i
sådana frågor får överklagas hos
regeringen.

Tillståndsmyndighetens beslut enligt
denna lag får överklagas hos
kammarrätten. Beslut om varning
får inte överklagas.

Särskilda yttranden

1. Tillstånd till linjetrafik och propositionen i övrigt (mom. 1
och 2)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i
Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anför:

Propositionen innehåller inte några förslag om yrkestrafiklagstiftningens
materiella innehåll. Vi har därför inte kunnat väcka några motioner som rör
sådana frågor. Vi vidhåller dock vår inställning att den avreglering av
yrkestrafiken varom riksdagen beslutade i våras inte är tillräckligt långtgående.
Enligt vår mening bör sålunda även linjetrafiken kunna bedrivas i en i
princip fri konkurrens. Bestämmelserna i 8 och 11 §§ i den nya yrkestrafiklagen
om skadlighetsprövning i samband med beslut om beviljande av tillstånd
till linjetrafik och vid omprövning av sådana tillstånd bör därför utgå.

Vi vidhåller också vår inställning att lämplighetsprövningen enligt yrkestrafiklagstiftningen
inte bör omfatta juridiska personer. Sådan prövning bör
vidare enligt vår mening endast omfatta faktorer av betydelse för passagerarnas
säkerhet och för trafiksäkerheten.

1988/89:TU4

2. Tillstånd till linjetrafik och propositionen i övrigt (mom. 1
och 2)

Viola Claesson (vpk) anför:

Vpk har avstått från att väcka någon motion med anledning av förevarande
proposition. Skälet är att propositionen inte innehåller några förslag om
yrkestrafiklagstiftningens materiella innehåll. I den frågan vidhåller vi vår
inställning att yrkestrafiken inte bör avregleras. Vi har dock ingen erinran
mot att lämplighetskraven skärps.

1988/89 :TU4

Propositionens lagförslag
1 Förslag till

Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)

Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263)
dels att nuvarande 23 och 24§§ skall betecknas 24 och 25 §§ samt nuvarande
punkt 7 i övergångsbestämmelserna skall betecknas punkt 9,
dels att 4, 13 och 18 §§ samt punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna
skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 23 § skall sättas närmast före 24 §,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 §, och närmast före
23 § en ny rubrik samt i övergångsbestämmelserna två nya punkter, 7 och
8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Frågor om trafiktillstånd prövas Frågor om trafiktillstånd prövas
av regeringen eller den myndighet av länsstyrelsen i det län där sökan som

regeringen bestämmer. den är kyrkobokförd elter, om sö kanden

är en juridisk person, där
företagets ledning finns. Frågor om
tillstånd till linjetrafik som berör flera
län skall dock prövas av transportrådet.

13§

Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet
gäller under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av
tillståndsmyndigheten. I fråga om denne skall 6§ första stycket tillämpas.

Om en föreståndare inte har anmälts
till tillståndsmyndigheten
inom två månader från dödsfallet
eller konkursbeslutet, upphör tillståndet.
Detsamma gäller om föreståndaren
inte godkänns och en annan
föreståndare inte anmäls inom
den tid som tillståndsmyndigheten
bestämmer. Godkänns inte heller
den andre föreståndaren, upphör
tillståndet att gälla tre veckor efter
det att beslutet härom har vunnit
laga kraft.

18 §

Frågor om återkallelse av trafik- Frågor om återkallelse av trafiktillstånd
eller om varning prövas av tillstånd eller om varning prövas av

regeringen eller den myndighet som den myndighet som har meddelat regeringen

bestämmer. tillståndet.

1988/89:TU4

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 §

överklagande

Tillstdndsmyndighetens beslut
enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten, om inte något annat
anges i andra stycket. Beslut om
varning får dock inte överklagas.

3. Om det i ett trafiktillstånd som
har meddelats enligt den äldre
lagen har föreskrivits att tillståndet
gäller endast under viss tid eller,
när det gäller tillstånd till beställningstrafik
för persontransporter
med lättare fordon, viss näringsverksamhet
eller vissa transporter,
skall föreskriften fortfarande gälla.
Även övriga villkor och begränsningar
som har föreskrivits i ett tillstånd
till beställningstrafik för persontransporter
med lättare fordon
skall fortfarande gälla, dock längst
till utgången av juni 1990. / fråga
om tillstånd till linjetrafik som gäller
vid ikraftträdandet skall villkor
som är ägnade att motverka sådan
skada som avses i 8 § fortfarande
gälla.

4. I fråga om tillstånd till taxitrafik gäller, utöver vad som föreskrivs i
den nya lagen, följande bestämmelser fram till utgången av juni 1990.

a) Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt
är lämplig. Taxa får föreskrivas.

b) Tillståndshavaren är skyldig att på de villkor som gäller för trafiken
transportera personer och resgods (trafikeringsplikt).

c) Ett tillstånd får överlåtas på någon annan endast om det finns synnerliga
skäl.

d) Bestämmelsen i a) första meningen skall tillämpas även när antalet
fordon i trafiken utökas och när ett tillstånd överlåts. När ett tillstånd överlåts
skall även bestämmelserna i den nya lagen om trafiktillstånd tillämpas.

e) Tillståndshavare som bryter mot föreskrift om taxa eller trafikeringsplikt
skall dömas till böter.

f) I stället för vad som föreskrivs i
4§ skall frågor om trafiktillstånd
prövas av länsstyrelsen i det län där
trafikområdet skall finnas.

g) I stället för vad som föreskrivs i
23 § första stycket första meningen

1988/89: TU4

Bilaga

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gäller att länsstyrelsens beslut får
överklagas hos transportrådet och
transportrådets beslut hos regeringen.

7. Härföre den nya lagens ikraftträdande
en ansökan om trafiktillstånd
gjorts hos en länsstyrelse som
enligt yrkestrafikförordningen
(1979:871) är behörig att pröva ansökningen,
skall ansökningen prövas
av den länsstyrelsen även om
den inte är behörig enligt den nya
lagen.

8. Ärenden som avser överklagande
av länsstyrelsens beslut och som
inte har avgjorts före ikraftträdandet
skall, om överklagandet enligt
den nya lagen skall prövas av kammarrätten,
vid ikraftträdandet överlämnas
dit. Överklaganden av beslut
som transportrådet har meddelat
före ikraftträdandet skall även
därefter prövas av regeringen.

1988/89:TU4

Bilaga

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:266) om ändring i lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik
dels att 2 § skall ha följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny
Nuvarande lydelse

Om det finns särskilda skäl, får
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer besluta att
en trafikhuvudman får utan tillstånd
driva linjetrafik på bestämda
linjer som sträcker sig från det län
där huvudmannaskapet gäller in i
ett angränsande län.

paragraf, 8 §, av följande lydelse.
Föreslagen lydelse

2§

Om det finns särskilda skäl, får
transportrådet besluta att en trafikhuvudman
får utan tillstånd driva
linjetrafik på bestämda linjer som
sträcker sig från det län där huvudmannaskapet
gäller in i ett angränsande
län.

8§

Transportrådets beslut enligt 2§
får överklagas hos kammarrätten.

1988/89:TU4

Bilaga

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:560) om transportförmedling dels

att 2 kap. 4 och 6 §§, 3 kap. 3§ samt rubriken till 5 kap. skall ha
följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2 §, av följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

2 kap.
4§

Frågan om tillstånd till transportförmedling
prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
utser.

Om tillståndshavaren dör övergår
tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs
övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller under högst ett år
räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

För verksamheten skall det finnas
en godkänd föreståndare. I fråga
om denne skall 2 § tillämpas.

Frågan om återkallelse av tillstånd
till transportförmedling eller
om varning prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
utser.

Frågan om tillstånd till transportförmedling
prövas av länsstyrelsen
i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en
juridisk person, där företagets ledning
finns.

6§

För verksamheten skall det finnas
en föreståndare som har godkänts
av tillståndsmyndigheten. I
fråga om denne skall 2 § tillämpas.

3 kap.

3§

Frågan om återkallelse av tillstånd
till transportförmedling eller
om varning prövas av den länsstyrelse
som har meddelat tillståndet.

1988/89 :TU4

Bilaga

Nuvarande lydelse

5 kap. Bemyndiganden

Föreslagen lydelse

5 kap. Övrigt

1988/89:TU4

Bilaga

2§

Länsstyrelsens beslut enligt denna
lag får överklagas hos kammarrätten.
Beslut om varning får inte
överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Ärenden som avser överklagande
av länsstyrelsens beslut enligt denna lag och som inte har avgjorts
före ikraftträdandet skall vid ikraftträdandet överlämnas till kammarrätten.
Överklaganden av beslut som transportrådet har meddelat före ikraftträdandet
skall även därefter prövas av regeringen.

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979: 561) om biluthyrning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:561) om biluthyrning
dels att 2 kap. 4 och 6 §§, 3 kap. 3 § samt rubriken till 5 kap. skall ha
följande lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4§

Frågan om tillstånd till uthyrningsrörelse
prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
utser.

Om tillståndshavaren dör övergår
tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs,
övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller under högst ett år
räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten
skall det finnas en godkänd föreståndare.
1 fråga om denne skall 2§
tillämpas.

Frågan om återkallelse av tillstånd
till uthyrningsrörelse eller om
varning prövas av regeringen eller
den myndighet som regeringen utser.

Frågan om tillstånd till uthyrningsrörelse
prövas av länsstyrelsen
i det län där sökanden är kyrkobokförd
eller, om sökanden är en juridisk
person, där företagets ledning
finns.

6§

Om tillståndshavaren dör, övergår
tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren
försätts i konkurs,
övergår tillståndet på konkursboet.
Tillståndet gäller under högst ett år
räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.
För verksamheten
skall det finnas en föreståndare som
har godkänts av tillståndsmyndigheten.
I fråga om denne skall 2§
första stycket tillämpas.

Om en föreståndare inte har anmälts
inom två månader från dödsfallet
eller konkursbeslutet, upphör
tillståndet. Detsamma gäller om föreståndaren
inte godkänns och en
annan föreståndare inte anmäls
inom den tid som tillståndsmyndigheten
bestämmer. Godkänns inte
heller den andre föreståndaren, upphör
tillståndet att gälla tre veckor
efter det att beslutet härom har vunnit
laga kraft.

3 kap.

3§

Frågan om återkallelse av tillstånd
till uthyrningsrörelse eller
varning prövas av den länsstyrelse
som har meddelat tillståndet.

1988/89:TU4

Bilaga

Nuvarande lydelse

5 kap. Bemyndiganden

Föreslagen lydelse

5 kap. Övrigt

1988/89:TU4

Bilaga

2§

Länsstyrelsens beslut enligt denna
lag får överklagas hos kammarrätten.
Beslut om varning får inte
överklagas.

gotab Stockholm 198B 16186