Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
Betänkande 1993/94:JoU2
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU02
Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
Innehåll
1993/94 JoU2
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse (1992/93:255) om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Vidare behandlas 26 motionsyrkanden väckta dels med anledning av skrivelsen, dels under den allmänna motionstiden 1993. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar utan erinran vad regeringen anfört i skrivelsen. De avsnitt i skrivelsen som inte särskilt berörs har inte ansetts påkalla några närmare kommentarer från utskottets sida. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats två reservationer (s, nyd) och en meningsyttring (v).
Skrivelsen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har genom skrivelse 1992/93:255 berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG.
Motioner
Motioner med anledning av skrivelsen
1992/93:Jo110 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om de miljökrav Sverige bör ta upp i sitt samarbete med EG.
1992/93:Jo111 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny redogörelse för den svenska strategin inför det svenska miljöarbetet inom EES och EG.
1992/93:Jo112 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anpassningen till EES-avtalet med det snaraste genomförs,
2. att riksdagen hos regeringen begär redogörelse för hur anpassningen till EES-avtalet i praktiken genomförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av dess bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett nej till medlemskap i folkomröstningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare reglering av asbest,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydliga krav på åtgärder från samhällets sida då kvalitetsnormer ej uppfylls,
6. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag till implementering av det i EES-avtalet ingående EG-direktivet om skydd för grundvatten,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till reglering som garanterar allmänhetens inflytande i enlighet med EG:s direktiv 85/337,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redogörelse för hur myndigheter på olika nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet inom miljöskyddslagens område,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av miljöskyddslagens omprövningsregler med innebörd att omprövning skall ske vart fjärde år,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av system för miljörevision i Sverige,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medborgarnas klagorätt,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskild redovisning av hur medborgarnas inflytande och delaktighet i beslutsprocesser på miljöområdet skall förbättras,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reglering av bioteknik,
14. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av inställningen till Euratomfördraget och dess betydelse för medlemsförhandlingarna,
15. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av konkreta förslag som lämnats till EG/EU på miljöpolitiska åtgärder,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksdagens behov av att ta del av regeringens analys av miljöutvecklingen inom EG,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivt svenskt arbete för internationell koldioxidbeskattning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att aktivt hävda substitutionsprincipen,
19. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta tillsynsarbetet,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida utformningen av trafiksystemen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en internationell arbetsgrupp för miljöutveckling i östra Europa.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inför ett eventuellt medlemskap i EG bör redovisas.
1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att högsta tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna inom EES men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare regler,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lyfta upp diskussionen om miljökrav på industrin till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv.
Yttrande
Utrikesutskottet har avgett yttrande över skrivelsen.
Utfrågning
Miljöministern har inför utskottet lämnat information om det fortsatta förhandlingsarbetet på miljöområdet inför ett eventuellt EG-medlemskap.
Utskottet
Inledning
I samband med att riksdagen hösten 1992 godkände EES-avtalet framhölls bl.a. att samarbetet inom EES innebär att Sverige får en viktig plattform för de offensiva insatser på miljöområdet som ter sig alltmer nödvändiga. EES kommer med sina uppemot 380 miljoner invånare att utgöra en viktig faktor inte bara i det regionala utan även i det globala miljöarbetet. De förutsättningar som EES-avtalet ger för att aktivt verka för att miljöfrågorna skall få en ökad tyngd inom EG och i institutionerna på EES-området måste utnyttjas av regeringen. Utgångspunkten för regeringens agerande bör vara att den gemensamma miljöpolitiken skall präglas av den höga ambitionsnivå och offensiva inriktning som miljöproblemen kräver och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Inom avtalets ram bör Sverige aktivt bidra till att den tillväxt som kommer att bli följden av EFTA-ländernas anknytning till den inre marknaden också leder till en miljömässigt hållbar utveckling. En offensiv svensk miljöpolitik är således av stor betydelse för att ge miljöfrågorna ökad tyngd i EG och i EES-avtalet. Enligt riksdagen borde regeringens strategi för detta arbete redovisas senast under våren 1993 (1992/93:EU1, rskr. 18).
Den svenska miljöstrategin m.m.
Skrivelsen
Regeringens utgångspunkt för det svenska arbetet inom EES/EG är att högsta tillämpade ambitionsnivå kommer att gälla på miljöområdet och att därmed inga normer kommer att sänkas. Enligt EES-avtalet skall åtgärder som vidtas på miljöområdet syfta till att bevara, skydda och förbättra miljön till skydd av människors hälsa och säkerställa ett klokt och rationellt utnyttjande av naturresurserna. Sverige bör inom EG verka för att gemensamma bindande regler införs på miljöområdet som i största möjliga utsträckning är av minimikaraktär och ligger på högsta möjliga skyddsnivå. Harmoniserade regler kommer dock med nödvändighet att minska Sveriges möjligheter att ha särlösningar inom varurelaterade områden. Samtidigt kommer länder med lägre miljöambition att tvingas leva upp till de fastställda normerna. Enskilda medlemsländer har även vissa möjligheter att införa längre gående krav när det gäller bl.a. miljö, hälsoskydd och arbetsmiljö (den s.k. miljögarantin). Genom EES kommer Sverige att få möjlighet att påverka gemenskapens miljöpolitik. För att kunna påverka arbetet måste Sverige delta i EG:s expertgrupper. Det svenska arbetet i dessa grupper skall ges hög prioritet. Kontakter skall utvecklas på alla nivåer med EG-kommissionen och medlemsstaterna. Sverige skall aktivt söka stöd hos likasinnade stater och följa arbetet inom EG-parlamentet. Regeringen framhåller även betydelsen av det i EES-sammanhang viktiga nordiska samarbetet. Svenska miljöorganisationer bör stimuleras att verka i ett europeiskt perspektiv. När det gäller öppenhet i miljöarbetet kommer regeringen regelbundet att redovisa hur miljöfrågorna drivs inom bl.a. EES i samband med budgetpropositionen. Motsvarande redovisning skall i största möjliga utsträckning lämnas även när det gäller förhandlingsarbetet inför ett EG-medlemskap.
Frågor som berör Euratomfördraget tas inte upp i denna strategi. Dessa frågor redovisades för riksdagens EG-delegation i särskild ordning den 28 april 1993.
När det gäller försurningen framhåller regeringen att Sverige bör verka för att EG utformar en politik med målsättningen att komma till rätta med föroreningsproblemen. Skärpta europeiska utsläppsnormer kan på ett påtagligt sätt minska försurningen av våra marker. EG kan spela en viktig roll genom att skärpa de utsläppsregler som finns exempelvis för förbränningsanläggningar.
Sverige bör på kemikalieområdet verka för att EG går vidare och skärper reglerna där det behövs av hälso- och miljöskäl. De grundläggande principerna om företagens ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom EG. Enligt regeringen är möjligheterna att finna gemensamma lösningar för klassificering och märkning av kemikalier goda.
I skrivelsen framhålls vidare betydelsen av att de miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och globalt kan samordnas. Sverige deltar aktivt i detta arbete, bl.a. inom EG:s CORINE-projekt. EG:s europeiska miljöbyrå (EEA) bör inrättas så snart som möjligt. Ökad uppmärksamhet bör ägnas åt efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet och införandet av sanktionsmöjligheter.
Aktiva insatser krävs för att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Enligt regeringen måste klimatpolitiken utformas från ett internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater. Det är önskvärt att en energi/koldioxidskatt införs i EG och att denna ligger på en ambitionsnivå som är likvärdig med den svenska beskattningen.
Bevarandet av den biologiska mångfalden är ett huvudsyfte med miljöarbetet och ges därför hög prioritet. Enligt regeringen är det särskilt viktigt att utveckla sektorernas ansvar för biologisk mångfald. Utvecklingen av sammanhängande europeiska skyddade områden är av stor betydelse. Gemensamma europeiska insatser behövs för att främja utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk. På jordbruksområdet bör Sverige fortsätta att upprätthålla de höga svenska kraven, t.ex. om förprövning och användning av bekämpningsmedel, och därmed bidra till en högre europeisk ambitionsnivå.
Stora insatser behövs i Central- och Östeuropa för att främja en utveckling som går mot en acceptabel miljönivå. Det är viktigt att EG spelar en aktiv roll. EG:s arbete inom regionala aktiviteter, som Östersjöarbetet, bör därför främjas och stärkas. Sverige bör verka för att EG utvecklas till en dynamisk internationell kraft på miljöområdet.
Motionerna
I motion Jo110 (v) framförs en rad synpunkter på de miljökrav som Sverige bör ta upp i sitt samarbete med EG. Enligt motionärerna är det en självklar rätt för varje EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma. Regeringens skrivelse är alltför oklar på denna punkt. Sverige måste driva krav på miljökonsekvenser av EG:s beslut samt att EG:s kontakter och handel med tredje världen baseras på miljöhänsyn. När det gäller försurningsproblemen framhålls att de åtgärder som hittills vidtagits är långt ifrån tillräckliga. Utsläppen av försurande ämnen måste drastiskt minska. Sverige bör ställa krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot länder som inte följer beslutade miljömål och miljölagstiftning. Verksamheten vid det europeiska "naturvårdsverket" (EEA) bör inledas snarast möjligt. Vidare skall EG vara pådrivande i det internationella miljöarbetet.
I motion Jo111 (s) begärs en ny redogörelse för den svenska strategin inför det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Enligt motionärerna måste frihandelssystemet miljöanpassas. The Task Force Report (EG:s miljöministrar varnar för en "smutsig" tillväxt såvida kraftfulla motåtgärder ej vidtas) bör vara en viktig utgångspunkt för svensk och nordisk strategi i samarbetet med EG. Vidare konstateras att det offentliga ansvaret för en rad miljöfrågor är mer utsträckt i Sverige. Regeringen bör presentera en analys av problem och möjliga lösningar. Redovisningen bör även innehålla riktlinjer för kontakter med andra berörda länders regeringar och miljöansvariga. Miljörörelsen bör bistås då det gäller kontakter med dess motsvarigheter i andra länder. Ytterligare kraftiga utsläppsminskningar är nödvändiga för att komma ner i försurningsnivåer som naturen tål. Det är angeläget att skärpa kraven på utsläpp från förbränningsanläggningar och trafik. Sverige måste agera för skärpta bestämmelser i EG när det gäller kväveoxidutsläpp och för utvecklandet av ekonomiska styrmedel. Motionärerna vill i förhandlingarbetet särskilt betona hävdandet av de strängare regler för vissa kemikalier som Sverige uppnått i EES, gränsvärdet för kadmium i handelsgödsel, nationella förbud mot vissa bekämpningsmedel, Sveriges regler för klassificering och märkning av kemikalier samt den nationella rätten att hävda substitutionsprincipen. I motionen framhålls vidare att EG:s miljöpolitiska ambitioner möter svårigheter i enskilda medlemsländer. Kontroll- och sanktionssystemen bör göras så verkningsfulla att försummelser inte premieras. Sverige bör vid ett medlemskap lägga särskild vikt vid att en ambitiös ståndpunkt i koldioxidfrågan kan arbetas fram. Energianvändningens starka samband med miljöstörningarna gör strategin för energipolitiken betydelsefull. Det är angeläget att med kraft driva på för att få fram en gemensam energi/koldioxidskatt inom EG och då särskilt på elproduktion. Vad gäller transporterna är problemet från miljösynpunkt inte endast vilka miljöregler som kommer att gälla utan även vilken trafikpolitik som kommer att föras. Den inre marknaden förutsätter att transportarbetet ökar. Även med strängare utsläppsregler finns det risk för att föroreningarna ökar. Sverige bör arbeta för att principerna i EG:s femte miljöhandlingsprogram om åtgärder för att minska trafikens miljöproblem förverkligas i EG-rätten. Regeringen måste precisera sina ambitioner beträffande utsläpp, gränsvärden, skattemetoder etc. Utvecklingen inom jordbrukspolitiken har en nyckelroll i miljöpolitiken. EG:s gemensamma jordbrukspolitik premierar delvis kemikalieanvändning. Sverige anvisar en väg till ett mer miljöanpassat jordbruk. Borttagande av prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel samt återinförande av exportbidrag avviker från denna svenska väg och ger fel signaler till EG. Detta främjar inte heller bevarandet av den biologiska mångfalden. För svensk miljövård är satsningarna i Östeuropa av stor betydelse. Regeringen bör därför precisera även hur detta miljöarbete skall föras inom EES samt vilka effekter ett eventuellt EG-medlemskap skulle ha på vårt nuvarande miljöengagemang i Östeuropa. Krav på en samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inför ett eventuellt medlemskap i EG framförs även i den fristående motionen Jo630 (s) yrkande 8.
Enligt motion Jo669 (nyd) bör Sverige verka för att högsta tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna inom EES men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare regler (yrkande 1). Diskussionen om miljökrav på industrin bör lyftas upp till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv (yrkande 2).
I motion Jo112 (-) yrkas att anpassningen till EES-avtalet med det snaraste genomförs och att regeringen redogör för hur den hittillsvarande anpassningen till EES-avtalet i praktiken genomförts (yrkandena 1 och 2). Regeringen bör enligt motionären även redovisa sin bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett nej till medlemskap i folkomröstningen (yrkande 3). Vidare krävs ytterligare reglering av asbest. Import måste vara utesluten, och Sverige bör verka för att det inom EG tillåtna krysotil förbjuds (yrkande 4). I yrkande 8 begärs en redogörelse för hur myndigheter på olika nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet inom miljöskyddslagens område. Riksdagen bör hos regeringen begära en redovisning av inställningen till Euratomfördraget och dess betydelse för medlemsförhandlingarna (yrkande 14). I motionen (yrkande 15) begärs vidare en redovisning av konkreta förslag som lämnats till EG/EU beträffande miljöpolitiska åtgärder. Vidare framhålls riksdagens behov av att ta del av regeringens analys av miljöutvecklingen inom EG (yrkande 16). Det är viktigt att Sverige aktivt arbetar för att en koldioxidbeskattning kommer till stånd i EG-länderna (yrkande 17). Enligt motionären är det nödvändigt att substitutionsprincipen hävdas genom ett mer aktivt svenskt agerande för ett regelverk på EG-nivå (yrkande 18). Enligt yrkande 20 bör den framtida utformningen av trafiksystemen inriktas på järnvägar, kombitrafik och närsjöfart. För att främja miljöutvecklingen i östra Europa bör en internationell arbetsgrupp med bred kompetens inom forskning, näringsliv och tillsynsverksamhet tillsättas (yrkande 21).
Utskottets överväganden
Utrikesutskottet har avgett yttrande över skrivelsen jämte vissa motioner. Yttrandet bifogas till detta betänkande. I yttrandet anför utrikesutskottet sammanfattningsvis följande. Utgångspunkten i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG är att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Sverige skall inte behöva sänka sina befintliga miljökrav på de områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för att förverkliga den inre marknaden. Vad gäller tillämpningen av substitutionsprincipen hänvisas till det svenska anförandet i Bryssel den 1 februari 1993, vari framhölls att försiktighetsprincipen enligt svensk uppfattning måste tillämpas i förverkligandet av målet om en hållbar utveckling. Utskottet anser att en förutsättning för framgångsrikt miljöarbete är en öppenhet i beslutsfattandet. Detta är viktigt när det gäller det nordiska samarbetet i EES-sammanhang liksom inför ett EG-medlemskap och när det gäller att stimulera svenska miljöorganisationer att samverka europeiskt. När det gäller miljöfrågor av särskild betydelse såsom försurningsproblemet, avfall, kemikalier, bilavgaser, mark- och vattenanvändning bör Sverige verka för att reglerna skärps. Utskottet instämmer i regeringens syn på vikten av att medverka till att de miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och globalt samordnas. Utskottet anser det angeläget att EG:s europeiska miljöbyrå (EEA) snarast inrättas. Vidare bör ökad uppmärksamhet ägnas efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet och frågor rörande sanktioner. Klimatpolitiken och bevarandet av den biologiska mångfalden måste utformas från ett internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater.
De grundläggande principerna om företagens ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom EG. Det är angeläget att EG spelar en aktiv roll när det gäller insatser i Central- och Östeuropa liksom inom Östersjöarbetet som bör främjas och stärkas.
Utskottet ställer sig bakom den miljöstrategi som regeringen redovisar i skrivelsen 1992/93:255. Utskottet kan följaktligen inte tillstyrka motionerna 1992/93:Jo110 (v), 1992/93:Jo111 (s) och 1992/93:Jo112 (-) i vilka bl.a. yrkas att regeringen bör avlämna en ny redogörelse till riksdagen. Utskottet anser att motionerna 1992/93:Jo630 (s) yrkande 8 och 1992/93:Jo669 (nyd) yrkandena 1 och 2 kan besvaras med vad som ovan anförts. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet, vad avser de delar som berör utrikesutskottets ansvarsområde, att riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger skrivelsen till handlingarna.
Jordbruksutskottet vill för egen del anföra följande. Sverige är en del av Europa och många av miljöproblemen är gemensamma för flera länder. Gränsöverskridande miljöfarliga utsläpp och internationell handel medför att flera miljöpolitiska åtgärder kräver internationell samverkan för att bli effektiva. Ett omfattande fortsatt europeiskt samarbete är därför en naturlig del av Sveriges miljöpolitik. Utgångspunkten för det svenska arbetet inom EES/EG är att högsta tillämpade ambitionsnivå kommer att gälla på miljöområdet och att därmed inga normer kommer att sänkas. Genom den allt närmare knytningen till EG kommer miljöarbetet därmed att ändra karaktär och inriktas mer på gemensamma regler snarare än nationella särlösningar. Utskottet anser i likhet med regeringen att detta får vägas mot det förhållandet att tillräckligt stränga gemensamma regler av bindande karaktär är mer verkningsfulla än strikta åtgärder genomförda endast i något eller ett fåtal länder. Samarbetet inom EES och med EG innebär således att man kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal västeuropeiska länder. Utskottet ansluter sig även till regeringens ståndpunkt att Sverige inte skall behöva sänka sina miljökrav inom de områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för att förverkliga den inre marknaden. EG bör i största möjliga utsträckning förmås att skärpa sitt regelverk på detta område. Utskottet vill dessutom erinra om att många gemensamma miljöregler är av minimikaraktär, vilket lämnar stor frihet för de enskilda länderna att införa strängare krav. Genom det fortsatta integrationsarbetet kommer Sveriges möjligheter att påverka gemenskapens miljöpolitik att öka. Som regeringen framhåller måste Sverige aktivt delta i EG:s expertgrupper och därför prioritera arbetet i dessa grupper. Kontakter bör även utvecklas på alla nivåer med EG-kommissionen, de enskilda medlemsstaterna och EG-parlamentet.
EG-kommissionen har utarbetat ett miljöhandlingsprogram (A European Community Program of Policy and Action in Relation to the Environment and Sustainable Development). Detta femte program, vars allmänna inriktning EG:s miljöministrar har ställt sig bakom, innehåller en strategi för en hållbar utveckling. Större vikt läggs vid det förebyggande miljöarbetet och vid ett delat ansvar mellan olika aktörer. Vidare skall stor vikt läggas vid ekonomiska styrmedel, utbildning och information. De miljömål som sätts upp i programmet är inte legalt bindande men utgör ambitionsnivåer för det framtida miljöarbetet.
Som framhålls i skrivelsen bör Sverige verka för att EG utformar en politik med målsättningen att komma till rätta med föroreningsproblemen. Skärpta europeiska utsläppsnormer, bl.a. för förbränningsanläggningar, är en förutsättning för att vi på ett påtagligt sätt skall kunna minska försurningen av våra marker. EG kan medverka till att en övergripande politik på försurningsområdet utvecklas utifrån vad naturen tål och att längre gående och bindande överenskommelser träffas även inom andra internationella organisationer. När det gäller kemikaliekontrollen anser utskottet i likhet med regeringen att Sverige bör verka för att EG går vidare och skärper reglerna där det behövs av hälso- och miljöskäl. Det redan etablerade samarbetet på detta område måste utvecklas ytterligare, exempelvis när det gäller gemensamma lösningar för bl.a. klassificering och märkning av kemikalier. Som framhålls i skrivelsen bör de grundläggande principerna om företagens ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom EG. I detta sammanhang kan nämnas att EG har inrättat en kemikaliebyrå (European Chemicals Bureau) som skall ha tekniska, vetenskapliga och uppföljande arbetsuppgifter som följer av EG:s direktiv på kemikalieområdet.
De miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och globalt måste samordnas. Som framgår av skrivelsen deltar Sverige aktivt i detta arbete, bl.a. inom EG:s CORINE-projekt. Utskottet delar regeringens uppfattning att ett viktigt instrument i EG:s miljöarbete blir den europeiska miljöbyrå (EEA) som bör inrättas så snart som möjligt. Det finns åtskilliga brister i efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet. På grund av effekterna härav på konkurrenssituationen inom den inre marknaden och för upprätthållandet av PPP-principen skall enligt det femte miljöhandlingsprogrammet en omfattande översyn av medlemsländernas sanktionssystem på detta område genomföras under innevarande år. Genom den s.k. Maastricht-överenskommelsen införs dessutom genom en ändring av art. 171 i Romfördraget en möjlighet för domstolen att bötfälla ett land som inte vidtagit erforderliga åtgärder för att rätta sig efter domstolens utslag.
Aktiva insatser krävs för att minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser om den pågående klimatförändringen skall kunna motverkas. Riksdagen ställde sig våren 1993 bakom regeringens förslag när det gäller åtgärder mot klimatpåverkan (prop. 1992/93:179, JoU19, rskr. 361). Därvid framhölls bl.a. att Sverige bör verka för att få till stånd en kostnadseffektiv europeisk strategi för att begränsa koldioxidutsläppen innefattande bl.a. miniminivåer för en koldioxidskatt. Utskottet delar således regeringens åsikt när det gäller införandet av en energi/koldioxidskatt i EG och att denna bör ligga på en ambitionsnivå som är likvärdig med den svenska beskattningen. Arbetet med EG:s strategi på klimatområdet och de planer som finns på införandet av en koldioxidskatt bör följas och stödjas från svensk sida. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om den av regeringen tillsatta utredning (dir. 1993:34) som har till uppgift att se över möjligheterna och formerna för ett gemensamt genomförande av klimatkonventionen och vissa andra internationella miljökonventioner. Utredningen skall särskilt uppmärksamma utvecklingen inom EG och EES-avtalets område samt ett EG-medlemskaps betydelse i detta sammanhang. Utredningsuppdraget avslutas i april 1994.
Sverige arbetar för att miljöhänsyn skall tas vid alla beslut. Detta gäller bl.a. ett område som transporter. Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 skall medborgarna och näringslivet i landets olika delar erbjudas en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning, till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader. Bland delmålen finns ett särskilt miljömål; transportsystemet skall utvecklas så att god miljö och en långsiktigt god hushållning med naturresurser främjas. Våren 1993 behandlade riksdagen frågan om investeringar i trafikens infrastruktur (prop. 1992/93:176, TU35, rskr. 446). Investeringarna syftar bl.a. till en omläggning av trafiksystemen till miljövänliga transporter såsom järnväg och kollektivtrafik. I EG:s femte miljöhandlingsprogram redovisas bl.a. huvudpunkterna i EG:s miljöstrategi för transportsektorn. Den fysiska planeringen skall förbättras så att behovet av transporter reduceras samtidigt som utvecklingen av alternativ till vägtransporter stimuleras. Vidare framhålls förbättrad samordning när det gäller investeringar i infrastruktur på transportområdet samt hänsynen till miljökostnader vid beskattning och investeringar. Konkurrenskraften skall förbättras när det gäller miljövänliga transportmedel och transportsätt (kombitrafik) och kollektivtrafiken skall utvecklas. Slutligen betonas behovet av förbättrad teknik när det gäller fordon och bränslen. När det gäller EG:s nuvarande regler om begränsning av avgasutsläpp från motordrivna fordon (personbilar och lätta lastbilar) gäller sedan den 1 januari 1993 för personbilar och lätta lastbilar normer som i stor utsträckning överensstämmer med svensk lagstiftning (direktiv 91/441). Kraven för de lätta lastbilarna är dock lindrigare än för personbilarna. Förslag om nya normer för fordon med en totalvikt under 2,5 ton förbereds för närvarande. Ett beslut kan eventuellt tas av ministerrådet före årets utgång. De nya reglerna skall därvid träda i kraft år 1996. Skärpta avgasreningskrav för lätta lastbilar antogs av ministerrådet i juni 1993 (direktiv 93/59) och träder i kraft år 1994. Nu gällande direktiv (88/77) om avgasrening för dieseldrivna fordon med en totalvikt över 3,5 ton innebär mycket måttliga reningskrav, särskilt beträffande koloxid och kolväten. Genom ett nytt direktiv (91/542) skärptes kraven till en nivå som motsvarar de i Sverige fr.o.m. 1993 års modeller gällande normerna. Direktivet, som fullt ut träder i kraft år 1996, har kompletterats med krav avseende partikelutsläpp. Förslag till reviderade utsläppsgränser skall föreläggas ministerrådet senast år 1996. De nya utsläppsnormerna skall kunna träda i kraft år 1999. Slutligen innehåller direktiven bestämmelser om utformningen av skattelättnader i medlemsstaterna för att stimulera introduktionen av mer miljövänliga fordon. Högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle sänks fr.o.m. den 1 oktober 1994 till 0,2 % och till 0,05 % den 1 oktober 1996. Som framgår av redovisningen ovan pågår en fortlöpande revidering av EG:s regler på detta område. För att möta den ökade transportvolymen som kan bli följden av den inre marknaden anser utskottet i likhet med regeringen att det är angeläget att detta arbete fortsätter och kompletteras med regler om tillverkaransvar (saknas i dag). Sverige bör även arbeta för att EG:s direktiv skall ge utrymme för effektiva ekonomiska styrmedel för att påskynda introduktionen av renare fordon och bränslen. Härigenom främjas utvecklingen av ett miljöanpassat internationellt transportsystem.
Som framhålls i skrivelsen är den biologiska mångfalden ett huvudsyfte med miljöarbetet, och det bör därför prioriteras högt. Gemensamma europeiska insatser behövs för att främja utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk. Sverige bör här slå vakt om det svenska intresset av miljöanpassad verksamhet på dessa områden. Ett fortsatt upprätthållande av de höga svenska kraven, t.ex. om förprövning och användning av bekämpningsmedel, kan bidra till en högre europeisk ambitionsnivå. I likhet med regeringen anser utskottet att en tillämpning av sektorsansvaret inom de areella näringarna är av avgörande betydelse för våra möjligheter att leva upp till nationella mål och internationella åtaganden på miljö- och naturvårdsområdet. En sådan integration av miljöhänsyn är en prioriterad svensk miljöstrategi. Denna syn stämmer väl överens med EG:s femte miljöhandlingsprogram som präglas av ambitionen att miljö skall integreras med andra sektorer.
För Sverige är utvecklingen i Central- och Östeuropa av stor betydelse inte minst på miljöområdet. Där behövs stora insatser för att främja en utveckling som går mot en acceptabel miljönivå. Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det gäller betydelsen av att EG spelar en aktiv roll i detta arbete. Vidare bör EG:s arbete inom regionala aktiviteter, som Östersjöarbetet, främjas och stärkas. Det ligger således i svenskt intresse att EG utvecklas till en dynamisk kraft på miljöområdet.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att det föreligger en betydande samstämmighet mellan å ena sidan den av riksdag och regering eftersträvade ambitionsnivån när det gäller miljön och det fortsatta europeiska integrationsarbetet och å andra sidan de krav som förs fram i motionerna Jo110, Jo111, Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 samt Jo630 yrkande 8. Enligt utskottets mening tillgodoser den nu redovisade strategin för hur det svenska miljöarbetet skall bedrivas utifrån de nya förutsättningar som skapas genom EES-avtalet och vid ett svenskt medlemskap i EG i allt väsentligt syftet med berörda yrkanden. Utskottet föreslår därför att motionerna Jo110, Jo111, Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 samt Jo630 yrkande 8 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Som framgår av redovisningen ovan har miljöpolitiken en viktig roll i Sveriges arbete inom EES ram och inför ett medlemskap i EG. Sverige skall verka för att gemensamma bindande regler på miljöområdet införs som i största möjliga utsträckning är av minimikaraktär men ligger på en så hög skyddsnivå som möjligt. Som utskottet framhållit i samband med riksdagens godkännande av EES-avtalet (1992/93:JoU1y) är det just med syfte att snedvridande effekter inte skall uppkomma som tekniken med minimikrav används. Saknades minimiregler skulle nämligen företag i länder med låga nationella miljökrav kunna dra fördelar av det i konkurrenshänseende. Samtidigt utesluts inte längre gående nationella regler. En förutsättning för sådana nationella åtgärder är att de utformas så att den inre marknadens funktion inte äventyras. I de fall konflikter kan komma att uppstå mellan miljöhänsyn och exempelvis handelsintressen måste rimliga balanserade lösningar sökas som inte går utöver långsiktiga miljömål. Det bör även framhållas att höga miljökrav inte generellt sett behöver uppfattas som en konkurrensnackdel. Enligt en rapport, redovisad av expertgruppen för offentliga studier (ESO), är miljöregleringar inte en avgörande, negativ faktor vid industrilokaliseringar. Sådana bestämmelser kan till och med ha en positiv inverkan genom att de kan ge en konkurrensfördel (se Ds 1992:12). Vidare bör uppmärksammas att samarbetet inom EES och med EG innebär att man kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal västeuropeiska länder. Enligt utskottets bedömning är syftet med motion Jo669 yrkandena 1 och 2 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Som framgår av skrivelsen har regeringen för avsikt att regelbundet redovisa hur miljöfrågorna drivs inom bl.a. EES i samband med budgetpropositionen. Samma gäller i största möjliga utsträckning beträffande förhandlingsarbetet inför ett EG-medlemskap. En särskild utredning (M 1993:02) har tillkallats för att belysa miljökonsekvenserna för Sverige av olika former för deltagande i den västeuropeiska integrationen. Utredningen skall redovisa konsekvenserna av ett medlemskap i EG/EU respektive konsekvenserna av att stå utanför (dir. 1993:13). Utredningsuppdraget skall enligt vad utskottet erfarit vara slutfört i januari 1994. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo112 yrkandena 1, 2, 3, 15 och 16. Motionen avstyrks således i berörda delar.
Hösten 1992 behandlade riksdagen vissa förslag om införlivandet i svensk lagstiftning av vissa EG-direktiv på miljöområdet (1992/93:JoU10, rskr. 139). Bl.a. infördes i miljöskyddslagen (1969:387) ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i fråga om miljöfarlig verksamhet meddela de föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt som på grund av Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt EES-avtalet inte får åsidosättas.
EES-avtalet kommer att medföra ett ökat inslag av generella föreskrifter för att minska miljöpåverkan från industrier och andra verksamheter. Berörda myndigheters arbete måste således inriktas mot att i ökad utsträckning utarbeta sådana föreskrifter. Härigenom främjas anpassningen till EES-avtalet inom berörda områden. Som framgår av regeringens skrivelse måste bakgrundsdokument också utarbetas och utgöra underlag för Sveriges fortsatta arbete och ställningstagande. Även dessa dokument utvecklas i samråd med berörda myndigheter och departement. Som utskottet redovisat påbörjades integrationsarbetet för mindre än ett år sedan. Med hänsyn härtill finner utskottet inte anledning att i detta sammanhang tillmötesgå de krav på en redogörelse för hur myndigheter på olika nivåer följer upp anpassningen till EES-avtalet inom miljöskyddslagens område som framförs i motion Jo112 yrkande 8. Motionen avstyrks i berörd del.
Regeringens inställning till Euratomfördraget och dess betydelse för medlemsförhandlingarna har redovisats för riksdagens EG-delegation i särskild ordning den 28 april 1993. Enligt vad utskottet erfarit har Sverige och EG sedan dess enats om ett deklarationsförslag som skall bifogas anslutningsfördraget. Deklarationsförslaget innebär bl.a. att Sverige inte skall behöva tillämpa Euratomfördraget annorlunda än någon annan medlemsstat, och kärnkraften skall kunna avvecklas oavsett fördraget. Som medlem får länderna ha den policy de själva bestämmer när det gäller omhändertagande och slutförvar av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion Jo112 yrkande 14.
Som framgår av skrivelsen behåller Sverige sina mer långtgående begränsningar av och förbud mot farliga kemikalier som t.ex. asbest. År 1995 skall situationen ses över. Utskottet finner mot bakgrund härav inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo112 yrkande 4. Motionen avstyrks i berörd del.
Utskottet är inte heller berett att i detta sammanhang förorda inrättandet av en internationell arbetsgrupp för miljöutveckling i östra Europa i enlighet med vad som föreslås i motion Jo112 yrkande 21. Motionen avstyrks i berörd del.
Övriga frågor
Motionen
I motion Jo112 (-) yrkande 5 framförs krav på åtgärder från samhällets sida då kvalitetsnormer ej uppfylls. EG-direktiven innehåller krav på medlemsländerna att vidta åtgärder i de fall man inte uppfyller normerna. Enligt motionären bör riksdagen hos regeringen begära ett nytt förslag till implementering av det i EES-avtalet ingående EG-direktivet om skydd för grundvatten (yrkande 6). Regeringen bör enligt yrkande 7 även lämna ett förslag till reglering som garanterar allmänhetens inflytande i enlighet med EG:s direktiv 85/337 (miljökonsekvensbeskrivning). Vidare framförs krav om förändringar i miljöskyddslagens omprövningsregler med innebörd att omprövning skall ske vart fjärde år (yrkande 9). Sverige bör i likhet med EG införa ett system för frivillig miljörevision (yrkande 10). I yrkande 11 framhålls behovet av utökad klagorätt för landets medborgare när det gäller miljöförhållanden och vidare begärs en särskild redovisning av hur medborgarnas inflytande och delaktighet i beslutsprocesser på miljöområdet skall förbättras (yrkande 12). Biotekniken bör enligt motionären bli föremål för en särskild reglering (yrkande 13). Riksdagen bör hos regeringen begära en översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta tillsynsarbetet (yrkande 19).
Utskottets överväganden
När det gäller vissa i motion Jo112 framförda krav på
förändringar i miljöskyddslagstiftningen vill utskottet anföra
följande. Miljöskyddskommittén avlämnade under våren 1993 sitt
huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27). Beträffande
miljökvalitetsnormer finns enligt kommittén skäl att utforma
bestämmelser i miljöbalken om sådana normer, framför allt med
hänvisning till framtida skärpta EG-bestämmelser. För områden i
landet där kvalitetsnormerna överskrids skall ansvariga
myndigheter sörja för att åtgärdsplaner tas fram. Vidare
konstaterar kommittén att omprövningsreglerna bör anpassas till
EG:s direktiv med krav på kortare omprövningstid ("när tio år
eller den kortare tid som följer av Sveriges internationella
förpliktelser har förflutit"). När det gäller talerätten
framhåller kommittén att det inte är möjligt eller ens lämpligt
att utvidga talerätten till alla och envar. Däremot bör
övervägas att låta ideella organisationer delta i prövningen av
miljöärenden i större utsträckning än vad som är fallet i dag.
Talerätt grundad på föreskrifter meddelade av regeringen skulle
kunna tillförsäkras sådana ideella organisationer som
tillvaratar miljövårdsintressen. Kommittén föreslår en särskild
reglering av biotekniken i den nya miljöbalken. Som utskottet
erinrat om ovan behandlade riksdagen hösten 1992 införlivandet
av vissa EG-direktiv på miljöområdet i svensk lagstiftning
(1992/93:JoU10). När det gäller skydd av grundvatten framhöll
utskottet därvid bl.a. följande. Av Naturvårdsverkets allmänna
råd (90:15) framgår att den svenska ambitionen när det gäller
skydd av grundvatten är att tillförsel till grundvattnet av
farliga ämnen inte skall förekomma. EG-direktivets regler om
tillståndsgivning m.m. har motsvarigheter i miljöskyddslagen.
Däremot saknar direktivets detaljregler om otillåtna utsläpp
samt omprövningsregler motsvarighet i relevant svensk
lagstiftning. De förbud och andra restriktioner som krävs på
detta område torde dock kunna meddelas med stöd av det nya
bemyndigandet i miljöskyddslagen.
I avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen av Miljöskyddskommitténs förslag anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo112 yrkandena 5, 6, 9, 11 och 13. Motionen avstyrks därför i berörda delar.
Med anledning av de i motion Jo112 framförda synpunkterna beträffande miljökonsekvensbeskrivningar och allmänhetens inflytande i miljöskyddsarbetet vill utskottet anföra följande. I samband med riksdagens ovan nämnda behandling av införlivandet av vissa EG-direktiv på miljöområdet konstaterade utskottet bl.a. att EG-direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar i de flesta fall har motsvarigheter i svensk lagstiftning. Avsikten med nu aktuella lagförslag är enbart att införa kompletterande bestämmelser med anledning av direktivet. Ett syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är att få till stånd en offentlig redovisning av den inverkan en åsyftad verksamhet eller åtgärd får på miljön och ge allmänheten möjligheter att yttra sig. I flertalet av berörda svenska lagar finns bestämmelser om offentliggörande. Där så inte är fallet har krav på offentliggörande införts i de för verksamheten berörda förordningarna och i den särskilda förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Utskottet konstaterade avslutningsvis att bestämmelserna i aktuellt direktiv om offentliggörande m.m. i allt väsentligt var uppfyllda. Utskottet, som vidhåller sin uppfattning, vill i detta sammanhang även erinra om det betänkande som avlämnats av Utredningen om statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80). Utredningen framhåller bl.a. att berörda intresseorganisationer i stående beredningsorgan inom regeringskansliet bör få information om och beredas tillfälle att lämna synpunkter på hur en svensk ståndpunkt skall utformas i de frågor som kommer upp i EG-arbetet. Härigenom tillgodoses behovet av att vartefter beslutsprocessen fortskrider inom EG nationellt förankra EG:s olika beredningsfaser. Detta skulle enligt utredningen kunna ske t.ex. genom ett remissförfarande, hearing med berörda myndigheter och intresseorganisationer m.m. Det bör även uppmärksammas att Miljöskyddskommittén föreslagit att ett generellt krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs i den nya miljöbalken. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Jo112 yrkandena 7 och 12.
I samband med riksdagens behandling av den s.k. kretsloppspropositionen uttalade utskottet sitt stöd för regeringens förslag till riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället. När det gäller frågan om miljörevision framhölls det positiva i att industrins intresseorganisationer påbörjat detta arbete och bl.a. antagit principer för hur näringslivet bör agera för att bidra till en god miljö. Arbetet omfattar utveckling av metoder för livscykelanalyser, miljörevision, materialbalanser och miljövarudeklarationer. Utskottet konstaterade också att en stor del av de tillverkande företagen alltjämt behöver stimuleras för att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete (1992/93:JoU14). Upplysningsvis kan nämnas att EG-kommissionen till ministerrådet lämnat ett förslag till minimiregler för ett frivilligt miljörevisionssystem (EKO-revision). Med det anförda och i avvaktan på den fortsatta beredningen av Miljöskyddskommitténs förslag avstyrker utskottet motion Jo112 yrkande 10.
När det gäller avvägningen mellan kostnader och hälso- och miljöhänsyn framhåller Miljöskyddskommittén att det klart måste framgå att all miljöfarlig verksamhet skall bedömas mot människors hälsa och miljö och att, vid en sådan prövning, hälsan och miljön helt skall stå i centrum. De övergripande reglerna (ny miljöbalk) skall alltså ge miljöhänsynen ökad tyngd och ställa strängare aktsamhetskrav än den nuvarande miljöskyddslagen. Utbytesprincipen bör därför enligt kommittén införas i miljöbalken som en central aktsamhetsregel. Den får karaktären av en rambestämmelse (som skall kunna läggas till grund för generella föreskrifter) för tillståndsprövning och för beslut hos tillståndsmyndigheterna. I avvaktan på den fortsatta beredningen av kommitténs förslag är utskottet inte berett att tillmötesgå det i motion Jo112 yrkande 19 framförda kravet på en översyn av substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta tillsynsarbetet. Motionen avstyrks i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
att riksdagen lämnar skrivelsen utan erinran samt avslår motionerna 1992/93:Jo110, 1992/93:Jo111, 1992/93:Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 samt 1992/93:Jo630 yrkande 8,
res. 1 (s) men. (v)
2. beträffande av Sverige tillämpade miljökrav
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkandena 1 och 2,
res. 2 (nyd)
3. beträffande Sveriges anpassning till EES-avtalet m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 1, 2, 3, 15 och 16,
4. beträffande en uppföljning av myndigheters anpassning till EES-avtalet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 8,
5. beträffande Euratomfördraget
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 14,
6. beträffande ytterligare reglering av asbest
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 4,
7. beträffande en arbetsgrupp för miljöutvecklingen i Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 21,
8. beträffande förändringar i miljöskyddslagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 5, 6, 9, 11 och 13,
9. beträffande allmänhetens inflytande i beslutsprocessen på miljöområdet m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkandena 7 och 12,
10. beträffande miljörevision
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 10,
11. beträffande en översyn av substitutionsprincipens tillämpning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo112 yrkande 19.
Stockholm den 28 oktober 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Mona Saint Cyr (m), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s), Lennart Fremling (fp), Björn Ericson (s), Carl-Olov Persson (kds) och Christer Windén (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG (mom. 1)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin, Lena Klevenås och Björn Ericson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Jordbruksutskottet vill" och på s. 12 slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Jordbruksutskottet konstaterar för egen del att det föreligger en grundläggande samstämmighet mellan riksdagen och regeringen när det gäller den eftersträvade ambitionsnivån i miljöarbetet och det fortsatta europeiska integrationsarbetet. Som riksdagen tidigare framhållit bör utgångspunkten för regeringens agerande vara att den gemensamma miljöpolitiken skall präglas av den höga ambitionsnivån och offensiva inriktning som miljöproblemen kräver och som kännetecknar den svenska miljöpolitiken. Den strategi för detta arbete som regeringen på riksdagens begäran nu redovisat är dock alltför fragmentarisk och förenklad för att tillgodose riksdagens och allmänhetens behov av information. Regeringens skrivelse kan således inte anses uppfylla de krav som uttalades av riksdagen i samband med godkännandet av EES-avtalet. Regeringens skrivelse borde närmare ha redogjort för regeringens syn på bl.a. följande frågor: en analys av skillnaderna mellan offentligt ansvar för miljöfrågor i Sverige och EG, kontroll, sanktioner och konkurrensförhållanden, Sveriges syn på företagsansvar, substitutionsprincip, omvänd bevisbörda och försiktighetsprincip, sambandet med arbetsmiljöfrågorna, arbetet med EG:s femte miljöhandlingsprogram, betydelsen av den svenska politiken när det gäller användning av ekonomiska styrmedel, sambandet mellan energi och miljö, sambandet mellan jordbruk och miljö samt jordbruk och biologisk mångfald, riktlinjer för kontakter med andra länders regeringar och miljöansvariga, stöd till miljögruppers kontakter med andra länder, miljöarbetet gentemot Östeuropa.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär en ny redogörelse över inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG i enlighet med motionerna Jo111 och Jo630 yrkande 8. Utskottet anser att motionerna Jo110 och Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 därmed är besvarade.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Jo111 och 1992/93:Jo630 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Jo110 och 1992/93:Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Av Sverige tillämpade miljökrav (mom. 2)
Christer Windén (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Som framgår av redovisningen" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Som framgår -- -- -- (=utskottet) -- -- -- långsiktiga miljömål. Enligt utskottets mening vore det dock olyckligt om Sverige ensidigt skärper miljölagstiftningen och inför miljöskyddsavgifter m.m. på ett sådant sätt att svenska företag utsätts för oacceptabelt höga kostnader i förhållande till sina konkurrenter inom EG. En skillnad i produktionskostnaderna kan ge upphov till att företag flyttar sin tillverkning eller väljer att investera i länder eller områden där det blir ekonomiskt mest fördelaktigt. Följden blir att man exporterar nedsmutsningen till annat land i Europa men importerar varorna. Detta kan totalt sett leda till en försämring av miljön. Samtidigt har man förlorat ett antal arbetstillfällen. Det måste således finnas en ekonomisk realism i den svenska miljöpolitiken där högre miljökrav accepteras under förutsättning att de implementeras samtidigt i hela konkurrensområdet. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo669 yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande av Sverige tillämpade miljökrav
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets mening borde regeringens skrivelse ha utarbetats efter det att regeringens egen utredning (M 1993:2) om miljökonsekvenserna av svenskt deltagande i EG avgett sitt utlåtande. Det hade gett ett bättre underlag för diskussion. Nu ger skrivelsen inte en tydlig bild av vad Sverige kommer att kräva i förhandlingarna med EG; vad som är förhandlingsbart resp. odiskutabelt. Vänsterpartiet anser att följande borde beaktas och tas upp i skrivelsen:
Sverige skall driva hårdare krav på en minskning av utsläppen av försurade ämnen.
Sverige måste hävda en tydlig och självklar rätt för varje EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma.
Sverige skall i medlemsförhandlingarna driva krav på miljökonsekvensbeskrivningar i samband med EG:s beslut.
Sverige bör kräva att det planerade och beslutade europeiska "naturvårdsverket" förverkligas.
Sverige bör ställa krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot länder som inte följer miljölagstiftning och beslutade miljömål.
Sverige bör kräva att EG:s kontakter och handel med tredje världen baseras på miljöhänsyn.
Sverige bör också kräva att EG skall vara pådrivande i det internationella miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1 borde ha hemställt:
1. beträffande inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo110 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1992/93:Jo111, 1992/93:Jo112 yrkandena 17, 18 och 20 samt 1992/93:Jo630 yrkande 8,
Utrikesutskottets yttrande
1993/94:UU2y
Bilaga
Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har genom beslut den 11 oktober 1993 berett utrikesutskottet tillfälle att senast den 21 oktober 1993 yttra sig över regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG, jämte motioner, i de delar som berör utrikesutskottets beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande över
dels regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG,
dels motioner som väckts med anledning av regeringens skrivelse 1992/93:255
1992/93:Jo110 av Jan Jennehag m.fl. (v), 1992/93:Jo111 av Margareta Winberg m.fl. (s) och 1992/93:Jo112 av Annika Åhnberg (-),
dels motioner som väckts under den allmänna motionstiden med anknytning till föreliggande ärende
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkande 8 och 1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd) yrkandena 1 och 2.
Regeringens skrivelse
I regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG redovisas regeringens miljöstrategi. Redovisningen innehåller en beskrivning och bedömning av förhållandena inom EG och EES ur miljösynvinkel. I skrivelsen anförs att utgångspunkterna för den svenska miljöstrategin bl.a. inriktas på gemensamma regler snarare än nationella särlösningar vid ett medlemskap i EG. Samarbetet inom EES och med EG innebär att man kan få till stånd bindande åtaganden för ett stort antal västeuropeiska länder. Sverige bör verka för att gemensamma bindande regler införs på miljöområdet som i största möjliga utsträckning är av minimikaraktär och ligger på en så hög nivå som möjligt. I skrivelsen anförs vidare att det svenska arbetet inom EG:s expertgrupper skall ges hög prioritet. Sverige skall aktivt söka stöd hos likasinnade stater. Det nordiska samarbetet bör inriktas på att ta fram underlag för frågor som skall drivas inom EES/EG.
Motionerna
I motion 1992/93:Jo110 (v) anförs att den allmänna meningen i regeringens skrivelse är acceptabel men att det finns frågetecken när det gäller konkretiseringen och prioriteringen i inriktningen av det svenska miljöarbetet. Klimatfrågan, Östeuropas och tredje världens miljöproblem är rapsodiskt behandlade. I motionen sägs bl.a. att det måste finnas en tydlig och självklar rätt för varje EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma. Sverige bör i sina medlemskapsförhandlingar driva sina egna krav på miljökonsekvenser av EG:s beslut. Vidare bör Sverige ställa krav som gör det möjligt att införa sanktioner mot länder som inte följer beslutade miljömål och gällande miljölagstiftning. Krav bör också ställas på att EG:s kontakter och handel med tredje världen baseras på miljöhänsyn. Sverige bör kräva att EG skall vara pådrivande i det internationella miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.
Enligt motion 1992/93:Jo111 (s) är regeringens skrivelse från parlamentarisk synpunkt otillfredsställande eftersom regeringen inte redovisar de konkreta förhandlingspositionerna. Motionärerna anser att en redogörelse om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG bör innehålla regeringens syn på bl.a. frågor som gäller analys av skillnaderna mellan offentligt ansvar för miljöfrågor i Sverige och EG, Sveriges syn på företagsansvar, substitutionsprincip och försiktighetsprincip samt EG:s femte miljöhandlingsprogram. I motionen efterlyses också en redogörelse för regeringens riktlinjer i kontakterna med andra länders regeringar och miljöansvariga liksom hur miljöarbetet gentemot Östeuropa skall föras inom EES och vilka effekter ett eventuellt EG-medlemskap skulle ha på vårt nuvarande miljöengagemang i Östeuropa.
Motion 1992/93:Jo112 (-) tar upp en rad frågor i anknytning till regeringens skrivelse. Motionären anför bl.a. vikten av att Sverige genomför anpassningen till miljödirektiven i EES-avtalet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur EES-avtalet har följts upp i det svenska regelsystemet och i praktiken. Substitutionsprincipen måste hävdas genom ett aktivt svenskt agerande. Motionären efterlyser regeringens bedömning av konsekvenserna på miljöområdet av ett nej i folkomröstningen till medlemskap i EG. Vidare pekar motionären på behovet av en redogörelse för frågor som berör Euratomfördraget. Av särskilt intresse är att analysera hur fördraget har behandlats vid tidigare medlemskapsförhandlingar med länder som inte har satsat och inte har för avsikt att satsa på kärnkraft. Riksdagen bör hos regeringen begära redovisning av konkreta förslag som lämnats till EG/EU beträffande miljöpolitiska åtgärder.
I motion 1992/93:Jo630 (s) som väckts under den allmänna motionstiden anförs i yrkande 8 att regeringen bör redovisa en samlad strategi för ett offensivt miljöarbete inför ett eventuellt medlemskap i EG.
I motion 1992/93:Jo669 (nyd) som väckts under den allmänna motionstiden anförs i yrkande 1 att Sverige bör verka för att högsta tillämpade miljökrav skall vara bindande för länderna inom EES men att Sverige inte ensidigt skall tillämpa strängare regler. I yrkande 2 anförs att Sverige bör lyfta upp diskussionen om miljökrav på industrin till EG-nivå så att Sverige inte ensidigt ställer krav på svenska företag som försämrar deras konkurrenskraft i ett europeiskt perspektiv.
Utskottet
Frågorna i regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG har tidigare berörts av utskottet i betänkandet 1992/93:UU20 (s. 27 ff.). Utskottet framhöll då bl.a. att utgångspunkten i förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG är att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn tagits på allvar ansåg utskottet bekräftat när EG i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem förväntades komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett ökat miljömedvetande inom gemenskapen. Utskottet framhöll vidare att ett svenskt medlemskap i EG i stor utsträckning kommer att grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för EES-avtalet, såsom t.ex. på kemikalie- och bilavgasområdet. Utskottet konstaterade i detta sammanhang att endast ett begränsat antal områden tillkommer, bl.a. regler om kvaliteten på badvatten, skydd av utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet och strålskyddsfrågor.
I betänkandet 1992/93:UU20 anförde utskottet också att Sverige inte skall behöva sänka sina befintliga miljökrav på de områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för att förverkliga den inre marknaden. Utskottet ansåg att ambitionen bör vara, att den typ av förhandlingslösning som uppnåtts i EES-avtalet på bl.a. kemikalieområdet borde kunna uppnås även i avtalet med EG. Utskottet konstaterade att regeringen gjort uttalanden av denna innebörd vid flera tillfällen. Vad gällde tillämpningen av substitutionsprincipen hänvisade utskottet till det svenska anförandet i Bryssel den 1 februari 1993, vari framhölls att försiktighetsprincipen enligt svensk uppfattning måste tillämpas i förverkligandet av målet om en hållbar utveckling.
Utskottet vidhåller dessa synpunkter.
Utskottet anser att en förutsättning för framgångsrikt miljöarbete är en öppenhet i beslutsfattandet. Detta är viktigt när det gäller det nordiska samarbetet i EES-sammanhang liksom inför ett EG-medlemskap och när det gäller att stimulera svenska miljöorganisationer att samverka europeiskt.
Utskottet noterar att regeringen regelbundet avser att redovisa hur miljöfrågorna drivs inom EES, bl.a. i samband med budgetpropositionen och att förhandlingsarbetet inför ett svenskt EG-medlemskap skall redovisas på samma sätt i största möjliga utsträckning. EG-förhandlingsarbetet följs i detalj av Riksdagens EG-delegation.
När det gäller miljöfrågor av särskild betydelse såsom försurningsproblemet, avfall, kemikalier, bilavgaser, mark- och vattenanvändning bör Sverige verka för att reglerna skärps. Utskottet instämmer i regeringens syn på vikten av att medverka till att de miljöövervakningssystem som byggs upp nationellt, regionalt och globalt samordnas. Utskottet anser det angeläget att EG:s europeiska miljöbyrå (EEA) snarast inrättas. Vidare bör ökad uppmärksamhet ägnas efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet och frågor rörande sanktioner. Klimatpolitiken och bevarandet av den biologiska mångfalden måste utformas från ett internationellt perspektiv och i samarbete med andra stater. De grundläggande principer om företagens ansvar, den omvända bevisbördan och substitutionsprincipen i svensk lagstiftning bör tillsammans med försiktighetsprincipen bli vägledande även inom EG.
För att främja en utveckling som går mot en acceptabel miljönivå i Central- och Östeuropa behövs stora insatser. Det är angeläget att EG spelar en aktiv roll i detta arbete liksom inom Östersjöarbetet som bör främjas och stärkas.
Utskottet ställer sig bakom den miljöstrategi som regeringen redovisar i skrivelsen 1992/93:255. Utskottet kan följaktligen inte tillstyrka motionerna 1992/93:Jo110 (v), 1992/93:Jo111 (s) och 1992/93:Jo112 (-) i vilka bl.a. yrkas att regeringen bör avlämna en ny redogörelse till riksdagen. Utskottet anser att motionerna 1992/93:Jo630 (s) yrkande 8 och 1992/93:Jo669 (nyd) yrkandena 1 och 2 kan besvaras med vad som ovan anförts.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet, vad avser de delar som berör utrikesutskottets ansvarsområde, att riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger skrivelsen till handlingarna.
Stockholm den 21 oktober 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s), Peeter Luksep (m), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Håkan Holmberg (fp) och Lena Boström (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Pierre Schori, Maj Britt Theorin, Nils T Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson, Berndt Ekholm och Lena Boström (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet ställer sig bakom" och slutar med "skrivelsen till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Regeringens skrivelse 1992/93:255 om inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG kan enligt utskottets uppfattning ändå inte anses uppfylla de krav som uttalades av riksdagen i samband med godkännandet av EES-avtalet. Regeringens skrivelse borde närmare ha redogjort för regeringens syn på bl.a. följande frågor: en analys av skillnaderna mellan offentligt ansvar för miljöfrågor i Sverige och EG, kontroll, sanktioner och konkurrensförhållanden, Sveriges syn på företagsansvar, substitutionsprincip, omvänd bevisbörda och försiktighetsprincip, sambandet med arbetsmiljöfrågorna, arbetet med EG:s femte miljöhandlingsprogram, betydelsen av den svenska politiken när det gäller användning av ekonomiska styrmedel, sambandet mellan energi och miljö, sambandet mellan jordbruk och miljö samt jordbruk och biologisk mångfald, riktlinjer för kontakter med andra länders regeringar och miljöansvariga, stöd till miljögruppers kontakter med andra länder, miljöarbetet gentemot Östeuropa.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen begär en ny redogörelse över inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG i enlighet med motionerna 1992/93:Jo111 (s) och 1992/93:Jo630 (s) yrkande 8. Utskottet anser att motionerna 1992/93:Jo110 (v) och 1992/93:Jo112 (-) är besvarade. Utskottet kan inte tillstyrka motion 1992/93:Jo669 (nyd) yrkandena 1 och 2.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bertil Måbrink anför:
Regeringens skrivelse borde ha utarbetats efter det att regeringens egen utredning (M 1993:2) om miljökonsekvenserna av svenskt deltagande i EG avgett sitt utlåtande. Det hade gett ett bättre underlag för diskussion. Nu ger skrivelsen inte en tydlig bild av vad Sverige kommer att kräva i förhandlingarna med EG; vad som är förhandlingsbart resp. odiskutabelt. Vänsterpartiet anser att följande borde beaktas och tas upp i skrivelsen:
Sverige skall driva hårdare krav på en minskning av utsläppen av försurande ämnen.
Sverige måste hävda en tydlig och självklar rätt för varje EG-land att införa strängare miljökrav än de gemensamma.
Sverige skall i medlemsförhandlingarna driva krav på miljökonsekvensbeskrivningar i samband med EG:s beslut.
Sverige bör kräva att det planerade och beslutade europeiska "naturvårdsverket" förverkligas.
Sverige bör ställa krav på hårdare sanktionsmöjligheter mot länder som inte följer miljölagstiftning och beslutade miljömål.
Sverige bör kräva att EG:s kontakter och handel med tredje världen baseras på miljöhänsyn.
Sverige bör också kräva att EG skall vara pådrivande i det internationella miljöarbetet -- framför allt mot Japan och USA.
Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till motion 1992/93:Jo110 (v).