Inriktningen av den ekonomiska politiken
Betänkande 1993/94:FiU1
Finansutskottets betänkande
1993/94:FIU01
Inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1993/94:25)
Innehåll
1993/94 FiU1
Sammanfattning
I detta betänkande tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till indexreglering av vissa punktskatter.
Reservationer lämnas från Socialdemokraterna och Ny demokrati samt meningsyttring från Vänsterpartiet.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Den ekonomiska återhämtningen inom OECD-omådet går alltjämt trögt. Bland de tre stora industriländerna är det endast Förenta staterna som uppvisar en stabil ökning av produktionen medan Japans ekonomi i år stagnerar och Tyskland är inne i en recession. Under de kommande två åren väntas produktionen åter börja öka inom OECD-området men tillväxten blir svag särskilt i Europa. Ett villkor för att Västeuropa skall komma ur den nuvarande recessionen är bl.a. att en handelskonflikt mellan Förenta staterna och EG-länderna på grund av oenighet i GATT-förhandlingarna kan undvikas. En fortsatt nedgång i räntorna i Västeuropa är en avgörande förutsättning för att förväntningarna på en blygsam tillväxt år 1994 i Västeuropa skall infrias.
För den svenska ekonomin gäller att botten i lågkonjunkturen nu bör ha passerats. Under nästa år ökar enligt föreliggande prognos exporten, industriproduktionen och industriinvesteringarna kraftigt. Tillväxten bedöms uppgå till 2 % och fortsätta att öka till 3 % år 1995. En omsvängning till en tillväxt som endast ligger någon procentenhet över den som rådde under andra hälften av 1980-talet är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma en förbättring på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bedöms fortsätta att öka under år 1994. Under år 1995 förbättras läget på arbetsmarknaden endast marginellt.
För att under de kommande åren åstadkomma en markant förbättring av läget på arbetsmarknaden och förhindra att den nuvarande höga arbetslösheten skall bli bestående krävs åtgärder som leder till ett växande näringsliv. Utskottet understryker därför i betänkandet att inriktningen av den ekonomiska politiken måste utformas på ett sådant sätt att sysselsättningen ökar i den privata sektorn. Villkoren för privat företagande måste vara goda. Detta kräver en låg inflation liksom goda villkor i övrigt för både befintliga och nya företag. Det är mot denna bakgrund som utskottet ställer sig bakom den inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen. De av regeringen föreslagna åtgärderna inom skatteområdet avseende företagen och förändringarna inom arbetsrättslagstiftningen har som syfte att underlätta en expansion i näringslivet.
Reservationer lämnas av Socialdemokraterna och Ny demokrati. Meningsyttring avges av Vänsterpartiet.
Indexering av vissa punktskatter
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag att höja vissa punktskatter år 1994 och att därefter utan riksdagens medverkan höja dem årligen i en takt som motsvarar den allmänna prisuppgången det närmast föregående året. Beslutet gäller t.o.m. år 1998. De skatter som berörs är bensinskatten, dieseloljeskatten, allmänna energiskatten, koldioxidskatten, dryckesskatten och tobaksskatten.
Socialdemokraterna godtar höjningarna av dryckes- och tobaksskatten men avstyrker i reservationer att övriga punktskatter höjs år 1994. Däremot accepteras principen om indexuppräkning under efterföljande år.
Ny demokrati avstyrker i sina reservationer indexuppräkningen av punktskatterna. För bensinskatten förordas en sänkning av skatten med 77 öre/liter.
Övriga frågor
I övrigt avstyrks ett antal socialdemokratiska motionsyrkanden om internationellt samarbete för tillväxt och arbete, sänkt mervärdesskatt, ändrad kapitalbeskattning, ändrade placeringsregler för AP-fonden och finansieringen av sjukförsäkringen. Socialdemokraterna reserverar sig på alla punkter.
Även motionsyrkanden från Ny demokrati om sänkt tjänstemoms och byggmoms avstyrks. Yrkandena vidhålls i reservationer från Ny demokrati.
Finansutskottet anser -- med anledning av en motion från Ny demokrati om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten -- att regeringen i budgetpropositionen skall redovisa vilka åtgärder som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas insatser. Detta bör som skatteutskottet föreslår ges regeringen till känna. Regeringen förutsätts därvid ta hänsyn till vad som anförs i de motioner som skatteutskottet åberopar i sitt yttrande.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1993/94:25 om inriktningen av den ekonomiska politiken,
dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1993/94:Fi7 av John Andersson (-),
1993/94:Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1993/94:Fi9 av Karin Israelsson (c),
1993/94:Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--8 och 11,
1993/94:Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd),
1993/94:Fi12 av Peter Kling (nyd) och
1993/94:Fi13 av Bo G Jenevall (nyd).
Regeringens lagförslag
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett skatteutskottet, justitieutskottet och socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över de förslag i propositionen jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU1y återfinns i bilaga 2 till detta betänkande. Övriga utskott har avstått från att yttra sig i ärendet.
Propositionens förslag
I proposition 25 föreslår regeringen (Finansdepartementet) -- efter föredragning av statsråden Anne Wibble och Bo Lundgren --
dels att riksdagen godkänner riktlinjerna för den ekonomiska politiken (avsnitt 6),
dels att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
2. lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
3. lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och an- vändning av vissa oljeprodukter,
4. lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
5. lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
6. lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt.
Motionsyrkandena
1993/94:Fi7 av John Andersson (-) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en differentiering av bensin- och dieseloljeskatten.
1993/94:Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i motionen anförts skall vara vägledande för den ekonomiska politikens allmänna inriktning,
3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett samlat förslag till sysselsättningsskapande åtgärder i form av sänkt matmoms, återställda nivåer i ersättning åt arbetslösa, program för byggsektorn, en kommunakut, ny utformning av generellt anställningsstöd samt energi- och miljörelaterade skatter enligt vad i motionen anförts.
1993/94:Fi9 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt index för dryckes- och tobaksskatten.
1993/94:Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår riktlinjerna för den ekonomiska politiken i proposition 1993/94:25,
2. att riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen och Riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om penningpolitiken,
4. att riksdagen i vad avser höjning av uttaget av vissa punktskatter för år 1994 avslår regeringens förslag om andra skatter än tobaksskatten och dryckesskatten,
5. att riksdagen beslutar ge AP-fonden en utökad ram på 10 miljarder kronor för aktieplacering i små och medelstora företag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjukförsäkringen,
7. att riksdagen beslutar att mervärdesskatten under tiden den 1 mars 1994--den 31 december 1994 utgår med 20 % av beskattningsvärdet, dock med 7 % av beskattningsvärdet för hotelltjänster och persontransporter samt 16 % på restaurangtjänster och sådana livsmedel som i dag har en mervärdesskatt på 21 %,
8. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % även efter 1994,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att Sverige i internationella organ verkar pådrivande i arbetet att få till stånd ett samarbete för tillväxt och arbete.
1993/94:Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1993/94:25 antar i motionen föreslagna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av tjänstemomsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkning av byggmomsen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot den svarta sektorn,
5. att riksdagen avslår föreslagna indexeringsregler i lagar om allmän energiskatt, om bensinskatt, om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter, om koldioxidskatt, om tobaksskatt och dryckesskatt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om användningen av indexeringar utreds,
7. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar sänka bensinskatten i enlighet med vad som förordas i motionen.
1993/94:Fi12 av Peter Kling (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omedelbara åtgärder krävs för att gynna utvecklingen av miljövänliga drivmedel.
1993/94:Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen hemställer om förslag till åtgärder för att öka efterfrågan inom byggbranschen.
Propositionen
Tre år av ekonomisk stagnation är nu på väg att brytas. En stabilisering av den europeiska konjunkturen väntas inträffa före årsskiftet, men en tydligare uppgång väntar inte förrän under nästa år. Allt fler tecken på en återhämtning såväl för den internationella som den svenska ekonomin kan nu skönjas. Därmed är också grunden lagd för en stark ekonomisk utveckling under andra hälften av 1990-talet. Vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full sysselsättning och sanerade statsfinanser är emellertid lång. I propositionen understryks att ingen uppgift nu är viktigare än att snabbt skapa förutsättningar för fler jobb i ett växande näringsliv.
Regeringens strategi bygger dels på att sanera statens finanser, dels på att förbättra förutsättningarna för företagande. Båda dessa beståndsdelar ses som avgörande för om vi skall få ner arbetslösheten och öka antalet jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.
Med saneringen av statsfinanserna skapas utrymme för räntesänkningar. Hushållens skuldbörda minskar och investeringar som ger nya jobb uppmuntras. De av regering och riksdag redan beslutade budgetförstärkningarna har bidragit till att den korta räntan kunnat sjunka med 4 procentenheter sedan november förra året. Nu måste dessa beslut ytterligare specificeras.
I propositionen anförs att en av de viktigaste förändringarna rör arbetslöshetsförsäkringen. Den höga arbetslösheten orsakar ett snabbt stigande underskott i Arbetsmarknadsfonden. Med det förslag om höjda egna avgifter som regeringen senare kommer att förelägga riksdagen förstärks den fortsatta finansieringen av stöd till dem som är arbetslösa. Arbetlöshetsförsäkringen kommer med regeringens förslag att bli obligatorisk och således omfatta alla som står till arbetsmarknadens förfogande.
Regeringen avser också att föreslå minskade subventioner till tandvård, läkemedel, sjukvård och sjukresor. Ett förslag om reformerad tandvårdsersättning kommer att läggas fram under hösten. Vidare föreslår regeringen i nu föreliggande proposition en indexering av olika miljö- och punktskatter, som på lång sikt beräknas ge en förstärkning av statsfinanserna med ca 7,4 miljarder kronor.
På området företagandets villkor har redan mycket gjorts sedan regeringsskiftet. Skatter på produktion och sysselsättning har sänkts. Regeringen har lagt fram förslag om sänkt skatt för egenföretagarna, så att de inte missgynnas jämfört med aktiebolagen. En kvittningsrätt införs för att stimulera nyföretagare. Bolagsskatten sänks till 28 % och periodiseringsfonder införs. Dessutom avskaffas dubbelbeskattningen på aktier för att förbättra företagens försörjning med riskkapital. Sänkningen finansieras bl.a. inom ramen för företagsbeskattningen.
För att bl.a. göra det lättare för företagen att nyanställa, ersätta övertidsuttag med nya jobb och underlätta för de mindre företagen har regeringen föreslagit förändringar i arbetsrätten. Nyanställningar underlättas av att visstids- och provanställning förlängs till tolv månader. Den fackliga vetorätten mot entreprenader slopas, stridsåtgärder mot enmans- eller familjeföretag förbjuds. Arbetsgivare ges rätt att undanta två personer i varje turordningskrets från turordningsreglerna vid uppsägning.
Fastän ekonomin alltjämt präglas av stora obalanser, så finns ljuspunkter. Exporten ökar och industrins produktion och investeringar likaså. Hushåll och företag ser något mer optimiskt på framtiden än de gjorde tidigare. Det finns också ett exceptionellt stort bruk av övertid inom industrin, vilket brukar föregå en konjunkturuppgång. Den övertid som tas ut motsvarar ca 50 000 jobb. För att uppmuntra arbetsgivarna att snabbt omvandla övertiden i fler jobb och förmå dem att tidigarelägga nyanställningar föreslås i propositionen ett generellt anställningsstöd, GAS. Arbetsgivare som nyanställer får en sänkning av arbetsgivaravgiften med 15 procentenheter för de nyanställda. Reglerna gäller fram till utgången av år 1994.
Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG fortskrider planenligt med sikte på inträde den 1 januari 1995. Med medlemskapet ökar Sveriges förmåga att dra till sig investeringar och nya jobb.
Genom en fortsatt förtroendeskapande ekonomisk politik kan förutsättningar skapas för en stabilisering av statsskulden och lägre räntor samtidigt som kronan stärks. På detta vis minskar risken för en tudelning av ekonomin. Ekonomin kan expandera utan att obalanser mellan olika sektorer förstärks.
Sammanfattningsvis framhålls i propositionen att saneringen av de offentliga finanserna och bättre villkor för företagande lägger grunden för nya jobb i Sverige. Nya jobb i näringslivet bidrar till att vi samtidigt löser våra två största balansproblem: arbetslösheten och underskottet i de offentliga finanserna.
Partimotionerna
Socialdemokraternas partimotion Fi10
I motion Fi10 (s) framhålls att massarbetslösheten nu är en realitet i Sverige. Den totala arbetslösheten väntas nästa år uppgå till 15 %. Långtidsarbetslösheten har stigit till 136 000 personer och har blivit vårt lands största sociala problem. Regeringen har, menar motionärerna, förlorat kontrollen över statsbudgetens utveckling. Mot denna bakgrund måste den ekonomiska politiken läggas om. För att värna sysselsättning och välfärd måste insatserna att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god tillväxt.
Kortfristigt måste ekonomin stimuleras så att produktion och investeringar kan öka i hela ekonomin. Motionärerna framhåller att riskerna är mindre att stimulera ekonomin än risken att passivt se på hur allt fler blir arbetslösa och hur utgiftskvoten fortsätter att öka.
På längre sikt måste de statsfinansiella obalanserna brytas. Det måste ske genom ökad tillväxt och produktion, vilket den kortsiktiga stimulansen skall bidra till. Därutöver måste de offentliga inkomsterna och utgifterna långsiktigt anpassas så att Sverige inte fastnar i permanent stora budgetunderskott och ständigt växande statsskuld.
Socialdemokraternas förslag till åtgärder
I det program som presenteras i motionen föreslås följande åtgärder:
Sänkt ränta
Penningpolitiken måste mobiliseras i kampen mot den ekonomiska tillbakagången. Med stora överskott i bytesbalansen finns utrymme för en djärvare penningpolitik och lägre räntor.
Stärk hushållens köpkraft
Kräftgången i den privata konsumtionen måste brytas genom olika finanspolitiska stimulanser. I motionen förordas en tillfällig momssänkning med 5 procentenheter under nästa år. Motionärerna säger nej till höjd skatt på arbete genom en försämring av grundavdraget. Vidare anser motionärerna att indragningen från bostadssektorn bör rivas upp. Vissa punktskatter bör inte höjas den 1 januari 1994. Ökade subventioner för sparandet genom det individuella pensionssparandet bör inte genomföras. Det gäller även sänkningen av avkastningsskatten på pensionssparandet. Kapitalinkomstskatten och värdet på ränteavdragen bör förbli 30 %.
Stimulera investeringar
De senaste två årens kraftiga ras i investeringarna måste hejdas. Näringslivet bör därför under år 1994 ges möjlighet att göra extra förmånliga avskrivningar för maskiner. Ett ROT-program för lägenheter i flerfamiljshus bör startas. Väginvesteringarna bör öka.
En ny näringspolitik
Enligt motionärerna måste nu staten aktivt understödja en utveckling av näringar som har stor tillväxtpotential. Ett nationellt program för kompetensutveckling bör antas av riksdagen. En särskild satsning bör genomföras på de små och medelstora företagen och deras möjligheter att hävda sig på Europamarknaden. Ett särskilt FoU-program behövs för dessa företag. De svenska naturtillgångarna får inte säljas ut. Vattenfall får inte privatiseras.
En aktiv arbetsmarknadspolitik
Riksdagen måste under hösten fatta beslut om en handlingsplan för ökad sysselsättning. Underhållsinvesteringar i vägnätet bör påskyndas. 20 000 ungdomar och 20 000 långtidsarbetslösa bör beviljas ett rekryteringsstöd i näringslivet. Ytterligare 10 000 elever bör tas in vid högskolan under nästa år. Uppsägningstiderna i kommunerna bör förlängas. I kommunerna anordas det 10 000 nya beredskapsarbeten.
Nej till försämrad arbetsrätt
Regeringens förslag till försämringar i arbetsrätten avvisas.
Stärk Arbetsmarknadsfonden
Finansieringen av Arbetsmarknadsfonden måste förstärkas nu genom att höja egenavgiften i sjukförsäkringen i januari 1994 till 1,9 %. Detta frigör ett utrymme motsvarande 6,1 miljarder kronor för år 1994. Arbetsgivaravgiften för sjukförsäkringen kan därmed sänkas med 1,03 procentenheter och arbetsmarknadsavgiften höjas med motsvarande tal. Dessutom vill motionärerna höja statsskatten för höginkomsttagarna över brytpunkten med 5 % vilket motsvarar ca 4 miljarder kronor. Denna inkomstförstärkning skall tillföras Arbetsmarknadsfonden.
En långsiktig plan för sunda statsfinanser måste läggas fast. Huvuddrag i en sådan plan är följande:
Minskad arbetslöshet leder till minskade underskott Enhetliga ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet Ny finansiering av sjukförsäkringen Ny finansiering av a-kassan Balans mellan skatt på arbete och kapital Ett samlat program mot ekonomisk brottslighet och bättre skatteindrivning Minskade utgifter för försvaret, jordbruksstödet, administrationen och flyktingmottagandet Nej till ökade statsutgifter, t.ex. vårdnadsbidrag
Bekämpa arbetslösheten i Europa
Arbetslösheten är sedan 15--20 år tillbaka det allvarligaste ekonomiska och sociala problemet i Europa. Av de arbetslösa är andelen långtidsarbetslösa i Europa nu 60--70 %, om man sätter gränsen vid sex månaders arbetslöshet.
Detta är ohållbart. Det är nödvändigt att nu formulera en ny ekonomisk politik, som kan avvärja de ekonomiska, sociala och politiska hot som en permanent arbetslöshet innebär. En sådan ny politik måste baseras på en noggrann och korrekt analys av orsakerna till den europeiska sysselsättningskrisen. I propositionen understryks att Sverige bör gå i spetsen för en samlad Europastrategi för arbete och rättvis fördelning. Regeringen bör därför ta initiativ i olika organ för en sådan politik.
Ny demokratis partimotion Fi11
I motion Fi11 (nyd) anförs att av propositionen framgår att Sveriges grundläggande problem lämnas olösta. Svenska politiker fortsätter att ge väljarna löften som de inte kan hålla. Sverige har nämligen problem av en storleksordning som aldrig tidigare skådats. Den skuld som byggts upp har sådana astronomiska proportioner att den endast kan betalas av kommande släktled, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Den galopperande statsskulden är ett problem som hittills inte behandlats med vederbörligt allvar. Trots världens högsta skatter kan svenska folket inom ett par år befinna sig i ett läge där över hälften av statsskatten går åt till att täcka räntekostnader.
Det finns som motionärerna ser det tre förslag i riksdagen till lösning av den ekonomiska krisen.
Socialdemokraternas, som är att snabbt återgå till den ordning och det skattetryck som skapade århundradets kris i Sverige.
Regeringens, som är en något långsammare väg tillbaka till högskattesamhället. En annan likhet med (s) är politikerstyrningen av privatlivet och värnandet om den speciella politiska sektorn.
Ny demokratis, som är
a) att bromsa genom att skära i alla offentliga utgifter, utom de som garanterar medborgarna till liv, hälsa och egendom,
b) att gasa genom att sänka skatterna och sänka välfärdens pris genom fri konkurrens och privatiseringar.
Konkret innebär Ny demokratis motion följande.
Ny demokratis förslag till åtgärder
Sänkt bensinskatt
Bensinskatten gav netto 1,2 miljarder på 7 månader, dvs. drygt 2 miljarder per år. Att ta bort den ger alltså
100>2 mdkr/år
Sänkt moms på tjänster och byggverksamhet
Tjänstemomsen är 17,3 miljarder. En sänkning från 25 till 12 % kostar, exkl. positiva, dynamiska effekter
100>8,5 mdkr/år
Byggmomsen för nästa år beräknas ha fallit ned till 8 miljarder. En sänkning till 12 % kostar alltså
100>4 mdkr/år
Egnahems-ROT
50 000 kr egnahems-ROT, dvs. deklarationsavdrag för verifierad repararation, kostar netto ca 5 %, dvs. 2 500 kr per full reparation -- för låginkomsttagare. 30 % K-skatt ställs mot arbetsgivaravgifter, löneskatter m.m. För höginkomsttagare (50 % marginalskatt) blir nettot 11 000 kr per full reparation. Vid 400 000 reparationer à 50 000 kr skapas ca 30 000 jobb. Effekten för stat och kommun blir ett minus på
100>0,5 mdkr
Direktavskrivningar för investeringar
Direktavskrivningar senarelägger bolagsskatten men tidigarelägger investeringarna. Kostnad
100>5 mdkr/år
Utökning av exportgarantier
Exportkreditgarantier utökas med 10 miljarder vilket antas kosta 15 %, dvs. 100>1,5 mdkr/år
S u m m a k o s t n a d e r 100>21,5 mdkr/år
Finansering av de föreslagna åtgärderna
Organisations-, press- och partistöd via stat och kommun är ca 15 miljarder per år. 25 % omedelbar nedskärning ger
100>3,75 mdkr/år
Behovsprövade barnbidrag (successiv sänkning från inkomster på 320 till 500 tkr per år) ger
100>3 mdkr/år
Slopade flerbarnstillägg ger
100>1,25 mdkr/år
Slopade subventioner för hemspråksundervisning ger ca
100>1 mdkr/år
Skärpt föräldraförsäkring ger 100>1,5 mdkr/år
U-hjälp dras temporärt ner till 0,5 % av BNI, vilket ger 100>6,5 mdkr/år
Modernisering och rationalisering av flyktingpolitiken måste rimligen ge minst 5 mdkr inom ca 2 år. Antag år 1 100>3 mdkr/år
S u m m a i n t ä k t e r 100>20 mdkr/år
Moms på dagspress. Ta bort momsbefrielsen för dagspressen 100>1,5 mdkr/år
Utöver här nämnda ökade intäkter för staten kommer staten att få ytterligare budgetförstärkningar genom
Intäkter för staten genom minskad arbetslöshet. En arbetslös person kostar samhället ca 200 tkr/år mer än en arbetande person. 100 000 nya jobb betyder alltså ca 100>20 mdkr/år
Åtgärder mot ekonomisk brottslighet. Krigsförklaringen mot den svarta marknaden, den ekonomiska brottsligheten och bidragsfusket som snabbt borde ge 100>10-tals mdkr/år
Regeringen föreslår i propositionen indexeringsregler för allmän energiskatt, bensinskatt, dieseloljeskatt, koldioxidskatt, tobaksskatt och dryckesskatt. Som motionärerna ser det är detta ett sätt att höja skatten i framtiden utan att få obehaglig uppmärksamhet. I motionen avvisas den föreslagna indexregleringen.
Ny demokrati föreslår i motionen att transfereringssystemen -- till största delen socialförsäkringar -- samordnas och får samma golv (miniersättning) och tak (maxersättning), samt däremellan en procentsats som, liksom golvet och taket, fastställs en gång per år. Beräkningsgrunden för basbeloppet bör ändras.
Vad gäller arbetsmarknadspolitiken vill Ny demokrati göra långtgående förändringar i arbetsrätten. Bl.a. bör enligt motionärerna LAS inte gälla för företag med färre än 25 anställda. Förslaget i propositionen att införa ett tillfälligt generellt anställningsstöd (GAS) avvisas i motionen.
Vänsterpartiets partimotion Fi8
I motion Fi8 (v) anförs att det allt överskuggande problemet i svensk ekonomi i dag är arbetslösheten. Enligt regeringens egna gissningar kommer den öppna arbetslösheten 1995 att ligga kvar på den för Sverige hittills okända nivån 8 %. Fyra år med en mycket hög arbetslöshetsnivå kommer då att ha gått. Vi vet av erfarenhet från andra länder att vi får en stor grupp av främst unga människor som inte känner sig behövda, som aldrig haft ett fast jobb och som har litet hopp om att någonsin få ett. Målet att snabbt öka kapacitetsutnyttjandet i ekonomin och därmed sänka arbetslösheten måste nu överordnas allt annat. Vänsterpartiet anser att fler jobb måste skapas -- på kort sikt genom att stimulera inhemsk efterfrågan. I motionen föreslås att matmomsen sänks till 15 %, att ersättningsnivåerna för arbetslösa återställs, att ett program för att stimulera byggsektorn tas fram samt att ett program för att stödja ekonomiskt trängda kommuner upprättas.
På längre sikt måste en återgång till den fulla sysselsättningen åstadkommas längs tre olika huvudvägar:
genom att omfördela arbetstiden, genom att ställa om produktions- och konsumtionsmönstret i en ekologiskt hållbar riktning, genom förbättrad kommunal service.
I motionen understryks att svenska folket inte i genomsnitt lever över sina tillgångar. Tvärtom produceras i år mer än vad som förbrukas av varor och tjänster. Problemet är i stället att produktionsresultatet är orättvist fördelat. Allt fler lever nära gränsen för personlig konkurs, samtidigt som allt fler blir mycket rika. Det privata sparandeöverskottet blir i år ungefär lika stort som det offentliga sparandeunderskottet. I grunden handlar det således om en fördelningsfråga: pengar bör flyttas från passivt sparande till att bli investeringar och effektiv efterfrågan på hemmamarknaden. Det kan genomföras genom höjd skatt för dem som tjänar mer än 200 000 kr om året, sänkt matmoms till 15 %.
I motionen krävs att ersättningsnivåerna för arbetslösa snarast bör återställas till de nivåer som gällde före de nu genomförda sänkningarna.
Vänsterpartiet har sedan lång tid tillbaka hävdat att den skattereform som genomfördes 1990 och 1991 var orättvis och gav stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det är därför, enligt motionärerna, dags att riva upp reformen nu, inte för att gå tillbaka till 1980-talets skattesystem, utan för att återställa progressiviteten i skatteskalan till en rimlig nivå.
Konkret föreslår motionärerna en höjd statsskatt -- 5 % ökad skatt på inkomster mellan ca 200 000 och 250 000 kr om året och 10 % skattehöjning för inkomster därutöver. Dessutom bör grundavdraget för höginkomsttagare slopas.
Det är motionärernas uppfattning att regeringen överdriver faran av ökad inflation. Det är nu möjligt, menar man, att föra en mer aktivt räntesänkande politik än den som regering och riksbank bedriver. Staten bör bl.a. mer aktivt använda sitt ägande i banksystemet för att minska gapet mellan utlåne- och inlåneräntor.
Vänsterpartiet har inga invändningar mot de i propositionen föreslagna höjningarna av tobaks- och alkoholskatten, men anser att dessa skatter bör kunna öka mer än inflationen.
Angående förslaget att höja vissa energiskatter framhåller motionärerna att höjda skatter på hushållens konsumtion, vid en tidpunkt då arbetslöshetens huvudorsak är en starkt fallande inhemsk efterfrågan, kan vara riskabelt som isolerad åtgärd. Vänsterpartiet kan ändå godta dessa höjningar, om dessa ges en riktig miljö- och fördelningsprofil och om de kombineras med åtgärder som stimulerar sysselsättningen.
När det gäller bensinskatten har Vänsterpartiet sedan länge förordat en differentiering.
Som en ljuspunkt i regeringens proposition ses i motionen förslaget att ge ett stöd till företag som nyanställer. Regeringens förslag medför dock, menar motionärerna, ett antal administrativa problem. Bland annat medger inte dagens statistik en effektiv kontroll och dessutom innebär säsongsarbeten problem. För att undvika detta vill Vänsterpartiet införa en minimitid om sex månader i anställningstid för nyrekryterade i förslaget.
Sammanfattningsvis vill Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med ett samlat förslag till sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med vad som anförs i motionen. I samband med detta bör regeringen också återkomma med förslag till energi- och miljörelaterade skatter.
I propositionen skriver regeringen att en bra barnomsorg, en skola med hög kvalitet och en effektiv sjuk- och äldreomsorg främjar näringslivet. Motionärerna konstaterar att detta är sant, men det kan inte förenas med det ekonomiska utrymme som regeringen vill ge kommunerna. Ett absolut minimum är att den kommunala konsumtionen ökar med 1 % både 1994 och 1995. Man bör anslå 5 miljarder kronor till en kommunakut i enlighet med tidigare förslag från Vänsterpartiet.
I motionen understryks att statsskulden blivit förfärande stor. Den överstiger nu 100 000 kr per invånare. Med Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken blir det offentliga underskottet i finansiellt sparande ca 170 miljarder, dvs. ca 20 000 kr per invånare 1994. Merparten av underskottet försvinner på sikt om vi kan återvända till full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. Resten av underskottet kan klaras genom skattehöjningar och besparingar.
Som exempel på viktigare besparingar nämns i motionen minskade militärutgifter, minskad statlig administration, sänkt tak i sjukersättningen m.m. som exempel på besparingar.
Utskottet
Internationell utveckling
Som anförs i propositionen är en bedömning av den svenska ekonomins utveckling de närmast kommande åren avhängig av främst tre faktorer. För det första styrkan och snabbheten i exportuppgången, för det andra utvecklingen av den privata konsumtionen och för det tredje förtroendet i omvärlden för de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtas för att eliminera den offentliga sektorns underskott. Styrkan och snabbheten i exportuppgången beror i sin tur på hur näringslivet kan utnyttja de konkurrensfördelar som svensk ekonomi erhållit genom deprecieringen av kronan och den mycket gynnsamma produktivitetsutvecklingen. En avgörande faktor blir utvecklingen av den internationella ekonomin.
Som framgår av Finansdepartementets bedömning av utvecklingen i OECD-området (tabell 1) kännetecknas den internationella ekonomin av att de dominerande OECD-länderna befinner sig i helt olika faser av konjunkturcykeln. Återhämtningen i de anglosaxiska länderna fortsätter -- tillväxten väntas i år enligt denna bedömning uppgå till nära 3 % i Förenta staterna och till 1,5 % i Storbritannien -- samtidigt som recessionen i de kontinentaleuropeiska länderna har tilltagit och Japans ekonomi stagnerar. I Tyskland minskar BNP i år med 2,5 % och i Japan förväntas nolltillväxt. Den internationella konjunkturen har sålunda försvagats i år, men väntas successivt förstärkas under 1994 och 1995. En viss återhämtning sker då i Kontinentaleuropa och Japan samtidigt som uppgången fortsätter i de anglosaxiska länderna. BNP-tillväxten i OECD antas nu bli under 1 % år 1993, för att sedan gradvis öka till 2 % år 1994 och till knappt 3 % år 1995.
Bland de tre stora industriländerna är det endast Förenta staterna som uppvisar en fortsatt ökning av den ekonomiska aktiviteten. I Japan däremot är det ekonomiska läget bekymmersamt. För första gången på 20 år stagnerar nu den japanska ekonomin.
Tabell 1. Internationell utveckling Årlig procentuell förändring
___________________________________________________________________ 1993 1994 1995 ___________________________________________________________________ BNP Förenta Staterna 2,8 (3,0) 3 (3,5) 3,5 Japan 0 (0,5) 1,8 (3,0) 3 Tyskland* -2,5 (-1,8) 0,3 (1,0) 1,3 Frankrike -1 (0,3) 0,7 (2,0) 1,8 Storbritannien 1,5 (1,3) 2,5 (2,5) 2,8 Norden** -0,3 (0,5) 2,0 (2,0) 2,5 OECD Europa -0,8 (0,0) 1,3 (1,8) 2,0 OECD Totalt 0,8 (1,3) 2,0 (2,8) 2,8
KPI Förenta Staterna 3,0 (3,0) 3,5 (3,5) 4 Japan 1,0 (1,5) 1,3 (2,0) 2 Tyskland* 4,0 (3,8) 3,0 (3,0) 2,5 Frankrike 2,8 (2,8) 2,0 (3,0) 2,0 Storbritannien 2,0 (3,8) 3,8 (4,0) 4,0 Norden** 2,0 (2,5) 2,5 (2,5) 2,8 OECD Europa 3,3 (4,0) 3,3 (3,5) 3,5 OECD Totalt 3,0 (3,0) 3,5 (3,3)
Arbetslöshet OECD Europa 11,5 (11,4) 12,0 (11,9) 12,3 OECD Totalt 8,5 (8,5) 8,5 (8,6) 8,5 ___________________________________________________________________
Uppgifterna inom parentes anger motsvarande prognoser i kompletteringsprop. 1992/93:150. * Avser de västra delstaterna. ** Exkl. Sverige.
Nödvändigt för en positiv ekonomisk utveckling i Sverige under de närmast kommande åren är att den recession som i dag präglar Europa upphör och ersätts med en tillväxt som åtminstone motsvarar den som gällde under andra hälften av 1980-talet. En tillväxt på 2 % är emellertid inte tillräcklig för att hejda en ökning av arbetslösheten i Västeuropa (jfr tabell 1).
En utveckling med en tillväxt som ligger klart över 2 % i Västeuropa förutsätter dock en positiv utveckling i Tyskland. I Finansdepartementets prognos förutses en fortsatt svag utveckling i västra Tyskland under återstoden av 1993. En mycket långsam återhämtning kan inledas under loppet av 1994. Den privata konsumtionen kommer att hållas tillbaka av fallande disponibelinkomster till följd av de budgetförstärkande åtgärder som beslutats, en stigande arbetslöshet och låga löneökningar. Budgetkonsolideringen sker dels via höjd inkomstskatt och höjda indirekta skatter, dels via minskade transfereringar till hushållen. Den försämrade konkurrenskraften till följd av stigande enhetsarbetskostnader och den reala apprecieringen av D-marken verkar också i kontraktiv riktning. Vidare tillkommer att det ännu inte finns några tecken på en självbärande konjunkturuppgång i de östra delstaterna. De återhållande effekterna motverkas till viss del av att penningpolitiken nu kan komma att genomgå vissa lättnader. Bakom den prognos som redovisas i tabell 1 ligger emellertid ett antagande om att betydande lättnader i penningpolitiken kommer att äga rum. Med Bundesbanks starka orientering mot prisstabiliseringsmålet blir det ett absolut krav för att lättnader i penningpolitiken skall kunna genomföras att inflationen hålls tillbaka och utvecklas i den riktning som anges i tabell 1.
Utskottet vill när det gäller här redovisade prognoser understryka att osäkerheten i bedömningarna förefaller vara väsentligt större i denna lågkonjunktur i jämförelse med motsvarande prognoser under 1970-talet och 1980-talet. Det framgår inte minst av de återkommande och kraftiga revideringar som praktiskt taget samtliga etablerade konjunkturbedömare tvingats genomföra. Så t.ex. förutsåg OECD i december 1992 en tillväxt för år 1993 på drygt 1 % i det tidigare Västtyskland och i Japan på nära 2,5 %. I juni reviderades dessa prognoser ned till --2 % resp. 1 %. Som framgår av tabell 1 måste även OECD:s juniprognos nu ses som alltför optimistisk. Flera faktorer medverkar till att det är svårt att få en bild av hur den internationella ekonomiska utvecklingen ser ut i ett konjunkturperspektiv. I Europa var det främst effekterna av återföreningen av de båda tyska staterna, sammanbrottet av ERM-systemet, finanskrisen och den utdragna saneringen av hushållens och företagens skulder som missbedömdes av konjunkturbedömarna.
När det gäller de nu föreliggande prognoserna framhålls i propositionen just de osäkerhetsfaktorer som nämns ovan. Sålunda anförs i propositionen att osäkerhetsmomenten i den internationella prognosen utgörs av den ökade flexibilitet som de nya fluktuationsbanden inom ERM medför. Detta kan underlätta en återhämtning i den europeiska konjunkturen, men det är osäkert i vilken grad det ökade handlingsutrymmet kommer att utnyttjas. Vidare anförs att det fortfarande råder osäkerhet om i vilken utsträckning företag och hushåll hunnit anpassa sin skuldsättning till de nya förutsättningar som råder. Bedömningarna bygger också på antagandet att hushållens sparande faller under prognosperioden, trots att arbetslösheten stiger. Anpassningen har i denna konjunkturcykel haft stor påverkan på konsumtion och investeringar. De stora budgetunderskotten i många europeiska länder innebär därtill osäkerhet om utformningen av konsolideringsåtgärder under de närmaste åren. Osäkerheten kvarstår även vad gäller GATT-förhandlingarna, där en överenskommelse ännu inte har kunnat nås.
Ett villkor för att utvecklingen i Västeuropa inte skall bli sämre än vad som här antagits är att en handelskonflikt mellan Förenta staterna och EG-länderna på grund av oenighet i GATT-förhandlingarna kan undvikas. En avgörande förutsättning för bedömningen av den internationella utvecklingen är att räntorna i Västeuropa fortsätter att falla.
Tabell 2. Prognosförutsättningar
______________________________________________________________________ 1992 1993 1994 1995 ______________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD 1,6 0,8 2,1 2,8 Konsumentprisökning i OECD 3,0 2,7 3,0 3,5 Råoljepris (dollar per fat) 19,3 18,0 18,75 20,0 Dollarkurs (i kr.) 5,82 7,73 8,02 8,02 Ecu-index* 101,7 123,0 122,5 117,5 ______________________________________________________________________
* ECU-index antas vara 125 den 31 december 1993, 120 den 31 december 1994 samt 115 den 31 december 1995.
Utvecklingen i Sverige
I den längsta och djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden fortsätter nedgången i den svenska bruttonationalprodukten också i år. Minskningen i år har beräknats till nära 3 %. Den totala minskningen i BNP mellan åren 1990 och 1993 har varit 6 %. Den öppna arbetslösheten beräknas nu uppgå till drygt 8 %.
Tabell 3. Försörjningsbalans
_________________________________________________________________________ Mdkr Procentuell volymförändring ________ ________________________________ 1992 1993 1994 1995 _________________________________________________________________________
BNP 1 436,5 -2,8 (-1,7) 1,9 (1,2) 2,9 Import 375,9 -3,1 (-1,6) 2,7 (3,5) 5,5 Tillgång 1 812,4 -2,9 (-1,7) 2,1 (1,9) 3,6
Privat konsumtion 772,3 -5,0 (-3,5) 0,0 (-0,2) 2,5 Offentlig konsumtion 401,0 -2,8 (-1,0) -1,3 (-1,4) -1,0 Stat 116,9 -1,5 (-0,5) -1,0 (-1,0) -1,0 Kommuner 284,1 -3,4 (-1,2) -1,5 (-1,5) -1,0
Bruttoinvesteringar 243,8 -11,6 (-8,9) -8,6 (-5,7) 4,4 Lagerinvesteringar -5,3 -0,4 (-0,2) 0,4 ( 0,4) 0,4 Export 400,6 5,6 ( 4,7) 10,4 ( 9,0) 6,5 Användning 1 812,4 -2,9 (-1,7) 2,1 ( 1,9) 3,6 Inhemsk användning 1 411,8 -6,1 (-4,1) -1,4 (-1,1) 2,2 _________________________________________________________________________
Uppgifterna inom parentes anger prognoserna i prop. 1992/93:150.
Som framgår av tabell 3 förutses i propositionen en vändning uppåt under år 1994. Tillväxten bedöms uppgå till 2 % och fortsätta att öka till 3 % år 1995. Omsvängningen till en tillväxt som ligger klart över den som rådde under andra hälften av 1980-talet är emellertid inte tillräcklig för att åstadkomma en förbättring på arbetsmarknaden. Arbetslösheten fortsätter att öka under år 1994, och under år 1995 förbättras läget på arbetsmarknaden endast marginellt (jfr tabell 4).
Försörjningsbalansprognosen visar dock att recessionens botten nu bör ha passerats. År 1994 ökar exporten, industriproduktionen och industriinvesteringarna kraftigt.
Tabell 4. Nyckeltal Årlig procentuell förändring
________________________________________________________________________ 1992 1993 1994 1995 ________________________________________________________________________
Timlön, kostnad 3,6 3 1/4 3,5 4 1/4 KPI, dec-dec 1,9 4,4 2,4 3,0 KPI, genomsnitt 2,3 4,6 2,6 2,9 Disponibel inkomst 3,1 -2,9 2,0 1,4 Sparkvot (nivå) 8,1 10,1 11,4 10,4
Industriproduktion -3 1,5 9,0 6,0 Industriinvesteringar -15,3 2,0 11,0 17,0 Relativ enhetsarbetskostnad -1,6 -26,3 -2,7 2,5
Arbetslöshet (nivå) 5,3 8,0 8,4 7,9 Handelsbalans (mdkr) 34,5 58,9 89,2 101,2 Bytesbalans (mdkr) -29,7 0,0 46,0 66,1 Bytesbalans (% av BNP) -2,1 0,0 3,1 4,3 ________________________________________________________________________
Nyckelvariablerna i det utvecklingsscenario som beskrivs i försörjningsbalansprognosen är utvecklingen av utrikeshandeln och konsumtionsutvecklingen.
Exporten
Som framgått av föregående avsnitt om den internationella utvecklingen har tillväxtprognoserna för Sveriges viktigaste handelspartners reviderats ned, vilket innebär att marknadstillväxten för svensk export i år blir väsentligt lägre än vad som tidigare antagits (jfr tabell 5). I försörjningsbalansprognosen har emellertid exportprognosen reviderats upp för såväl år 1993 som för åren 1994 och 1995. Den gynnsamma konkurrenssituationen för den svenska ekonomin (jfr tabell 4) har förstärkts ytterligare genom det fortsatta fallet i kronkursen och den positiva produktivitetsutvecklingen i industrin.
Tabell 5. Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av bearbetade varor
Procentuell förändring
_____________________________________________________________________ 1992 1993 1994 1995 _____________________________________________________________________
Marknadstillväxt 3,9 1,7 4,9 5,7 Realativpris -0,7 -14,0 -1,9 -1,9 Exportvolym -0,5 7,6 13,2 7,4 Marknadsandel -4,2 5,8 7,9 1,7 _____________________________________________________________________
Anm: Marknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor.
Den påtagliga förbättring av exportutsikterna som anges i den nu aktuella bedömningen utgör den främsta förklaringen till att nedgången i den svenska ekonomin nu väntas upphöra och att tillväxten åter tar fart. Exportuppgången bör dra med sig industriinvesteringarna (jfr tabell 4). Statistiska centralbyråns (SCB) senaste redovisning av industrins investeringsplaner stöder denna bedömning.
Det kan nämnas att Finansdepartementets exportprognos för år 1994 klart överstiger Konjunkturinstitutets bedömning från slutet av september. Som framhålls i propositionen är det med tanke på svensk exports stora konkurrensförbättring möjligt att även den prognos som här redovisats underskattar exportmöjligheterna. Konkurrensförbättringen genom deprecieringen kan sägas vara av samma storleksordning som den svenska industrin erhöll genom devalveringarna åren 1981 och 1982. Men utgångspunkten för en snabb exportuppgång är annorlunda. Den snabbt stigande arbetslösheten innebär att en överflyttning av arbetskraft från den skyddade sektorn till den konkurrensutsatta kan ske utan att 1980-talets problem med alltmer överhettad och inflationsdrivande arbetsmarknad behöver återuppstå.
Den positiva utvecklingen av utrikeshandeln leder till att handelsbalansen successivt förstärks. År 1995 beräknas överskottet överstiga 100 miljarder kronor. Även bytesbalansen kommer åren 1994 och 1995 att uppvisa betydande överskott.
Privat och offentlig konsumtion
I år beräknas den inhemska efterfrågan falla med drygt 6 %.
Den främsta förklaringen till denna utveckling är minskningen av den privata konsumtionen men även att den offentliga konsumtionen har gått ned kraftigt.
Besparingar och rationaliseringar av den offentliga verksamheten har medfört att den offentliga konsumtionen minskat i volym med drygt 3,5 % första halvåret i år jämfört med motsvarande period förra året. Särskilt kraftig har nedgången varit i den kommunala sektorn (4 %). Denna betydande nedgång förutsågs inte i kompletteringspropositionen. Fortsatta besparingskrav både inom stat och kommun förutses leda till att den offentliga konsumtionen kommer att minska under hela prognosperioden, dock inte lika kraftigt som under de senaste tolv månaderna. För helåret 1993 beräknas den kommunala konsumtionen gå ned med ca 3,5 % och den statliga konsumtionen med 1,5 % år 1994 och 1 % år 1995.
Den privata konsumtionen minskade förra året trots en relativt kraftig höjning av hushållens köpkraft. Ser man tillbaka ytterligare ett år steg hushållens realt disponibla inkomster under åren 1991 och 1992 med sammanlagt 8 %, trots att sysselsättningen sjönk och arbetslösheten steg. Inkomstökningen saknade således grund i den reala ekonomiska utvecklingen. Det var huvudsakligen sänkta skatter och ökade transfereringar som låg bakom den kraftiga inkomstökningen, vilket avspeglas i försämrade finanser för den offentliga sektorn. Förklaringen till minskningen i konsumtionen är i stället den exceptionellt stora höjningen av hushållens sparkvot. Av tabell 6 framgår vilka faktorer som blir bestämmande för hur den privata konsumtionen kan tänkas utvecklas fram t.o.m. år 1995.
Tabell 6. Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande
________________________________________________________________________ Mdkr Procentuell förändring ___________ ________________________ 1992 1992 1993 1994 1995 ________________________________________________________________________ Löpande priser
Löner 643,9 0,5 -2,6 3,0 5,0 Inkomstöverföringar från offentlig sektor 346,9 9,5 7,7 4,6 2,3 Övriga inkomster, netto 134,9 10,1 6,1 10,9 14,0 Direkta skatter, avgifter m.m. 285,7 0,3 0,3 4,5 6,5
Disponibel inkomst 840,0 5,7 2,1 4,5 4,9 Privat konsumtion 772,3 0,6 0,3 2,5 6,1 Sparkvot, nivå i % 8,1 9,6 11,4 10,4
1985 års priser: Disponibel inkomst 3,1 -3,3 2,0 1,4 Privat konsumtion -1,9 -5,0 0,0 2,5 ________________________________________________________________________
Sammantaget tyder utvecklingen på att merparten av hushållens finansiella anpassning nu bör vara avslutad. Finansdepartementet gör den bedömningen att sannolikheten för att hushållen skall drabbas av nya negativa överraskningar är mindre än tidigare. Nedgången i den privata konsumtionen förväntas upphöra nästa år. Konsumtionen förutsätts därefter successivt öka under prognosperioden. Fallet i såväl detaljhandelns omsättning som försäljningen av personbilar visar klara tecken på att ha avstannat. Hushållens förväntningar, så som de mäts i SCB:s undersökning av hushållens inköpsplaner, har också blivit allt ljusare under loppet av 1993. Det finns dock en betydande osäkerhet i bedömningen. Konsumtionsuppgången antas komma till stånd trots att hushållen sannolikt känner en fortsatt oro för att de dåliga offentliga finanserna kommer att påverka den framtida utvecklingen av de disponibla inkomsterna negativt.
Läget på arbetsmarknaden
Situationen på arbetsmarknaden kommer enligt prognosen att fortsätta att försämras under år 1994. Trots omfattande satsningar på arbetsmarknadspolitiska åtgärder väntas den öppna arbetslösheten i år uppgå till drygt 8 % i genomsnitt. Under åren 1994 och 1995 tar produktionen successivt fart, men en fortsatt hög produktivitetsutveckling i kombination med en ökad medelarbetstid motverkar en snabb nedgång av arbetslösheten.
Utvecklingen på arbetsmarknaden följer denna gång inte det vanliga konjunkturmönstret. Till skillnad från lågkonjunkturen vid 1980-talets början då antalet sysselsatta inte anpassades till produktionsutvecklingen, s.k. labour hoarding, drar företagen i dag ned sysselsättningen i takt med att produktionen minskar. Under perioden januari--augusti i år har sysselsättningen minskat med 243 000 personer, eller knappt 6 %, jämfört med samma period 1992. Nedgången berör numera samtliga branscher. De antalsmässigt största neddragningarna har skett inom industrin, privata tjänstesektorn och kommunerna. Industrin är den sektor där personalinskränkningarna pågått längst.
Av SCB:s senaste redovisning av arbetsmarknadsläget framgår att antalet arbetslösa i oktober uppgick till 363 000 personer, vilket är 116 000 personer fler än ett år tidigare. Arbetslösheten är högre bland männen än bland kvinnorna. Medan 10 % av männen i arbetskraften var arbetslösa i oktober var motsvarande andel för kvinnorna 7 %. Värst drabbade är män i åldern 20--24 år, vars arbetslöshetstal uppgick till nära 25 % i oktober. Antalet arbetslösa med en sammanhängande arbetslöshetstid om minst sex månader, dvs. långtidsarbetslösa, uppgick i oktober till 125 000. Det innebär att mer än en tredjedel av alla arbetslösa är långtidsarbetslösa. Hälften av dessa är under 35 år.
SCB framhåller att läget på arbetsmarknaden är svårbedömt. Den ljusning i sysselsättningen som kunde skönjas tidigare under hösten bekräftas inte av SCB:s arbetskraftsundersökningar i oktober. Antalet sysselsatta minskade mellan september och oktober med 40 000 personer. Å andra sidan har arbetslösheten sjunkit långsamt under hösten. I oktober var antalet arbetslösa 8,5 % av arbetskraften, vilket är i stort sett oförändrat jämfört med september.
Budgetutvecklingen
Av propositionens redovisning av budgetutvecklingen framgår att i den reviderade finansplanen i april i år räknade regeringen med att underskottet i statsbudgeten för budgetåret 1992/93 skulle bli 190,1 miljarder kronor och det totala statliga lånebehovet 233,9 miljarder kronor. Det faktiska utfallet kan nu beräknas till 187,5 resp. 208,4 miljarder kronor.
För budgetåret 1993/94 beräknades i juni underskottet i statsbudgeten till ca 206 miljarder kronor. Statens lånebehov beräknades våren 1993 till ca 255 miljarder kronor. Lånebehov och budgetsaldo beräknas nu till 268 resp. 211 miljarder kronor. Skillnaden beror i huvudsak på att utgifter för stöd till Gota Bank, vilka tidigare antagits belasta budgetåret 1992/93, nu beräknas falla på det innevarande budgetåret. Den svagare ekonomiska utvecklingen jämte beslut om bl.a. fredsstyrkor ökar lånebehovet medan de lägre räntorna sänker det.
Osäkerhetsfaktorer i bedömningarna av den svenska ekonomins utveckling
I den socialdemokratiska motionen Fi10 riktas kritik mot den försörjningsbalansprognos som redovisas i propositionen. Inledningsvis konstateras att man under åren 1992 och 1993 tvingats till osedvanligt kraftiga nedrevideringar av prognoserna.
I avsnittet om den internationella utvecklingen angavs orsakerna till att prognosen för den ekonomiska utvecklingen inom OECD-området successivt har nedreviderats. Bland de faktorer som nämndes ha bidragit till osäkerheten i bedömningarna var den våldsamma turbulensen på valutamarknaderna under förra året och i år i samband med ERM-systemets sammanbrott, hushållens skuldanpassning och de snabbt växande underskotten i finansieringen av den offentliga sektorn. Sverige och Finland tillhör de länder som drabbades särskilt hårt av dessa störningar. Riksbankens försök att försvara den fasta växelkursen med höjningar av marginalräntan upp till 500 % är exempel på åtgärder som inte kunde beaktas i de prognoser som redovisades under år 1992. I anslutning till valutakrisen blev hushållen än mer medvetna om det stora och växande budgetunderskottets betydelse för den egna ekonomin. Osäkerheten hos hushållen om vilka åtgärder som kommer att vidtas för att minska budgetunderskottet tillsammans med den pågående skuldsaneringen bidrar till att det har varit och alltjämt är svårt att få ett grepp om hushållens förändrade konsumtionsbeteende. Detta speglas i prognoserna av de successiva kraftiga upprevideringarna av hushållens sparkvot.
I motion Fi10 (s) citeras en professor i nationalekonomi som lär ha beskrivit regeringens konsumtionsprognos på följande sätt:
Prognosen tycks delvis bygga på ett cirkelresonemang: konsumtionen ska sluta minska för att hushållens disponibla inkomster ökar, inkomsterna ökar för att produktionen stiger och produktionen stiger för att konsumtionen slutar minska.
Bl.a. utifrån denna ytterst säregna uppfattning om hur Finansdepartementet gör prognoser drar motionärerna slutsatsen att regeringen utformar sin ekonomiska politik med utgångspunkt från en felaktig analys av hur ekonomin fungerar.
Utskottet vill framhålla att den bedömning som innebär att fallet i den privata konsumtionen skall bromsas under år 1994 och att den därefter åter börjar öka år 1995 delas av Konjunkturinstitutet, bankekonomerna m.fl. etablerade konjunkturbedömare.
Faktorer såsom minskad skuldsättning och ökad finansiell förmögenhet, låg inflationstakt och sjunkande realräntor talar för en ökad konsumtionsbenägenhet. Men osäkerheten är stor. I motsatt riktning verkar framför allt osäkerheten bland hushållen om arbetslöshetssituationen och om förändringar i socialförsäkringssystemet och andra bidragssystem. Det kan här tilläggas att förändringarna i hushållens sammanlagda reala disponibla inkomster inte har bidragit till att förklara den betydande minskning som ägt rum av den privata konsumtionen. Under perioden 1992 och 1993 har hushållen sammanlagt, trots en kraftig nedgång i BNP, erhållit en väsentlig ökning av sina reala inkomster.
Avslutningsvis bör här erinras om att en viktig förutsättning för den nu aktuella försörjningsbalansprognosen är att såväl de internationella som de svenska räntorna fortsätter att gå ned. Ett annat antagande bakom prognosen är att en appreciering av den svenska kronan kommer att äga rum.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Den extremt djupa recession som drabbat Sverige efter överhettningen på 1980-talet är på väg att brytas. Även om nu tecken kan skönjas på en återhämtning av ekonomin är vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full sysselsättning och sanerade statsfinanser lång. Den allra viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken är att nu snabbt vidta åtgärder för att skapa arbete för fler i ett växande näringsliv.
I motion Fi10 (s) ges målet att skapa full sysselsättning högsta prioritet. För att värna sysselsättning och välfärd måste insatser för att få i gång tillväxten överordnas andra ambitioner och krav. En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för att uppnå en god tillväxt. Men hotet mot en framtida inflation får inte, sägs det i motionen, styra den ekonomiska politiken. En fortsatt utslagning av produktionskapacitet kan på längre sikt öka inflationsbenägenheten i ekonomin. På kort sikt måste efterfrågan stimuleras och långsiktigt måste de statsfinansiella obalanserna brytas så att Sverige inte hamnar i en skuldfälla med galopperande statsskuldsräntor.
De medel som enligt motion Fi10 (s) bör utnyttjas för en generell stimulans av efterfrågan är en tidsbegränsad sänkning av mervärdesskatten och utökade möjligheter till avskrivningar på maskininvesteringar under år 1994. Därtill kommer att motionärerna motsätter sig åtgärder som minskar hushållens konsumtionsbenägenhet. Här nämns en försämring av grundavdraget, indragningar från bostadssektorn och en ökning av sparsubventionerna. Motionärerna framhåller att också penningpolitiken måste mobiliseras mot den ekonomiska tillbakagången. En räntesänkning är nödvändig. Någon inhemsk inflation att bekämpa med en stram penningpolitik finns inte, menar motionärerna. Här angivna generella åtgärder för att stimulera efterfrågan måste få samverka med olika selektiva åtgärder. Det gäller bl.a. åtgärder inom det arbetsmarknadspolitiska området. I motion Fi10 (s) stöds principen om ett anställningsstöd (GAS) men med en annan utformning än den som redovisas i propositionen. Vidare ställs krav på en aktiv näringspolitik och att ett ROT-program upprättas för flerfamiljshus och kommunernas vägnät. Dessa åtgärder skulle sammantaget enligt motionärerna innebära att tillväxten år 1994 fördubblas i jämförelse med regeringens prognos samtidigt som arbetslösheten skulle gå ned med 2 procentenheter.
Utöver den positiva effekt som en nedgång i arbetslösheten får på statsfinanserna vill motionärerna, bl.a. genom en reformering av socialförsäkringssystemet och lägre utgifter för försvaret, jordbruket och flyktingmottagandet, minska utgifterna i statsbudgeten. Med undantag för tobaks- och alkoholskatten avvisas förslaget till höjningar av vissa punktskatter.
Utskottet vill med anledning av motion Fi10 (s) anföra följande.
Av avsnittet om den svenska ekonomins utveckling framgår att en ekonomisk återhämtning nu kan skönjas. Det mest oroande inslaget i de redovisade prognoserna är emellertid att arbetsmarknaden reagerar trögt på de tecken på en uppgång som nu kommer från olika sektorer av ekonomin. Orderingången ökar och då inte endast bara till exportindustrin utan också från hemmamarknaden. Industriproduktionen stiger och antalet lediga platser blir fler samtidigt som konkurserna nu påtagligt minskar. För att under de kommande åren åstadkomma en markant förbättring av läget på arbetsmarknaden och därigenom förhindra att den nuvarande höga arbetslösheten förvandlas till en helt oacceptabel ökning av långtidsarbetslösheten krävs åtgärder som leder till ett växande näringsliv.
I propositionen framhålls betydelsen av att sysselsättningsökningen skall ske i den privata sektorn. Utskottet vill därför understryka att det är nödvändigt att inriktningen av den ekonomiska politiken utformas på ett sådant sätt att detta också blir fallet. En nödvändig förutsättning för att sysselsättningen skall öka i den privata sektorn är dock goda villkor för privat företagande. Utskottet anser därför att det är oroande att Socialdemokraterna, som tidigare klart har understrukit vikten av att stabilisera prisnivån, inte längre ger prisstabiliseringsmålet hög prioritet. I det inledande avsnittet i motion Fi10 (s) anges en föga förpliktande inriktning av inflationsbekämpningen. "En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid ett viktigt medel för god tillväxt", heter det i motionen. Längre fram i motionen framhålls att "någon inhemsk inflation att bekämpa med en stram penningpolitik finns således inte. Därmed ökar handlingsfriheten i penningpolitiken".
Utskottet delar inte denna syn på inflationen som framförs i motionen. Som anförs i propositionen krävs, för att näringslivet skall växa, en trovärdig låg inflation liksom goda villkor i övrigt för både befintliga och nya företag. Produktionen inom industrin har ökat med ca 13 % sedan årsskiftet och exporten med ca 6 % sedan bottennivån andra kvartalet 1992. Det gynnsamma kostnadsläget gör det möjligt för svenska företag att öka produktionen och ta marknadsandelar både på export- och hemmamarknaderna. Utskottet vill understryka att denna utveckling inte får omintetgöras genom att inflationsförväntningarna återigen tillåts att växa sig starka. I motion Fi10 (s) ställs krav på att stimulera inhemsk efterfrågan genom åtgärder som i betydande grad försvagar statsbudgetens inkomster. Samtidigt avvisas den inkomstförstärkning av budgeten genom höjning av vissa punktskatter år 1994 som föreslås i propositionen.
Sådana ställningstaganden bör inte, som utskottet ser det, utgöra huvudinriktningen av den politik som nu skall föra Sverige ur krisen. Den efterfrågestimulerande politik som de socialdemokratiska regeringarna förde i mitten av 1970-talet och under 1980-talet gav kortsiktigt positiva effekter på arbetsmarknaden men fick som resultat, via överhettning på arbetsmarknaden och hög inflation, att den svenska industrins konkurrenskraft kontinuerligt försämrades. Följden blev att industrisektorn inte kunde expandera på samma sätt som övriga sektorer i ekonomin och att bytesbalansen visade stora och växande underskott. På litet längre sikt visade det sig att en sådan utveckling var ohållbar. Slutresultatet av inflationspolitiken blev en förfärande hög arbetslöshet.
Den utveckling som Sverige genomgick under 1980-talet får inte upprepas. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att industrisektorn och hela näringslivet växer och att dessa delar av den svenska ekonomin tillåts ta en växande andel av de samlade resurserna i anspråk. Tidsbegränsade generella eller differentierade momssänkningar bör inte utnyttjas som kortsiktiga konjunkturstimulanser. Den nu påbörjade återhämtningen måste vara exportledd och kännetecknas av hög kapitalbildning. Tillväxten bör sålunda inte, som under 1980-talet, baseras på en lånefinansierad konsumtion. Detta innebär att det är utbudsinriktade och inte efterfrågestimulerande åtgärder som nu behöver vidtas.
I motion Fi10 (s) och även i motion Fi11 (nyd) föreslås att företagen skall få göra direktavskrivningar för investeringar. Enligt Socialdemokraterna bör direktavskrivningar endast kunna göras under år 1994 och avse maskininvesteringar.
Förslaget om direktavskrivningar skulle emellertid leda till att budgeten utsätts för ytterligare påfrestningar med en minskning av skatteintäkterna av storleksordningen 7--9 miljarder kronor. Enligt utskottets mening finns det anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning direktavskrivningar kan bidra till ett tidigareläggande av investeringar. Redan planerade investeringar ges samma skattekredit som eventuellt tillkommande investeringar. Gjorda beräkningar tyder på att stimulanseffekten blir begränsad och att den tidigarelagda investeringsvolymen inte ens kommer att motsvara skattekrediten. Den räntehöjning som kan bli följden av en temporär ökning av budgetunderskottet kan medföra att investeringsbenägenheten minskar. Det finns också anledning att befara att sysselsättningsökningen skulle bli begränsad eftersom maskininvesteringar har ett mycket stort importinnehåll. Som utskottet ser det bör det av regeringen föreslagna generella anställningsstödet vara en bättre åtgärd för att under år 1994 förbättra läget på arbetsmarknaden.
Vad gäller penningpolitikens utformning anförs i motion Fi10 (s) att det är angeläget att den pågående räntenedgången kan fortsätta och att detta kan ske i snabbare takt än hittills. Det finns inte någon inhemsk inflation att bekämpa samtidigt som ett växande bytesbalansöverskott bör utnyttjas till att föra en djärvare penningpolitik.
Utskottet har tidigare i betänkandet redogjort för varför, i motsats till vad motionärerna hävdar, prisstabilisering även i nuvarande konjunkturläge måste vara ett centralt mål för den ekonomiska politiken.
När det gäller ränteutvecklingen har en omfattande nedgång av de svenska räntorna ägt rum sedan den svenska kronan tilläts flyta den 19 november 1992. Sedan årsskiftet har räntan på sexmånaders statsskuldväxlar fallit med drygt 2 procentenheter och den tioåriga statsobligationsräntan med nära 2,5 procentenheter. Riksbanken har sedan kronan tilläts flyta sänkt marginalräntan från 12,5 % till 8 %. Riksbanken har följt en försiktig strategi med en successiv sänkning av räntan som följts upp med noggranna avläsningar av terminsräntor, långa räntor och växelkurs.
I motionen framhålls att en snabbare tillväxt är den viktigaste förutsättningen för lägre räntor. Utskottet kan dela den uppfattningen om motionärerna med "snabbare tillväxt" avser en återhämtning av ekonomin som inte innebär att inflationsförväntningarna åter snabbt växer sig starka. Den i motion Fi10 (s) valda inriktningen av den ekonomiska politiken uppfyller emellertid inte det senare villkoret. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att den svenska ränteutvecklingen är starkt beroende av vad som händer i vår omvärld. Av utskottets redovisning av prognoserna för den ekonomiska utvecklingen t.o.m. år 1995 framgår att en viktig förutsättning i prognosarbetet har varit ett antagande om en betydande räntenedgång i bl.a. Tyskland.
Utskottet konstaterar att principerna bakom förslaget om ett tidsbegränsat generellt anställningsstöd (GAS) godtas i motion Fi10 (s). Förslaget är under beredning i arbetsmarknadsutskottet.
Motionärerna motsätter sig en reformering av arbetsrätten. Utskottet delar emellertid den uppfattning som förs fram i propositionen att de delar av regelverket inom arbetsrätten som utgör hinder för en ökad sysselsättning måste ändras. En sådan ändring är inte minst viktig för att nedbringa den oroande mycket höga ungdomsarbetslösheten.
I motion Fi10 (s) presenteras en bedömning av effekterna på ekonomin av de åtgärder som föreslås i motionen. De föreslagna åtgärderna väntas få, som utskottet ser det, anmärkningsvärda positiva effekter. Genom främst den föreslagna momssänkningen med 5 procentenheter skall den privata konsumtionen öka med 3,2 % år 1994, vilket kan jämföras med regeringens bedömning att den privata konsumtionen blir oförändrad vid nuvarande momsnivå. Bruttoinvesteringarna förutses falla med 1,5 % i jämförelse med regeringens prognos på 8,6 %. Det innebär att industriinvesteringarna bl.a. genom förslaget om direktavskrivningar skulle öka med nära 20 % i stället för de drygt 10 % som anges i propositionen. Arbetslösheten antas omedelbart vända nedåt och bli 2 procentenheter lägre än vad som förutses i propositionen.
Den bakomliggande analysen till motionens försörjningsbalansprognos redovisas mycket knapphändigt. Uppenbarligen förutser motionärerna i denna bedömning att hushållen ändrar sitt nuvarande konsumtionsbeteende och i betydande utsträckning minskar sitt sparande, samtidigt som importläckaget när hushållen ökar sin konsumtion blir begränsat. Den bedömning av den ekonomiska utvecklingen som redovisas i motion Fi10 (s) är enligt utskottets mening föga realistisk.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om orsakerna till att den privata konsumtionen har fallit så kraftigt under de två senaste åren. Förklaringen är inte en nedgång i hushållens köpkraft. Inkomsttillskottet utnyttjades i stället till en sanering av hushållens skulder, som blev ett resultat av 1980-talets överhettning, och även till ett ökat sparande.
Det finns en betydande risk att de åtgärder som nu föreslås i motion Fi10 (s) endast kommer att leda till en begränsad ökning av den inhemska efterfrågan. Större delen av efterfrågeökningen kan komma att riktas mot import. Det gäller såväl konsumtions- som investeringsvaror. Slutresultatet kan i stället bli en betydande ökning av budgetunderskottet som i sin tur leder till att den nu påbörjade återhämtningen av ekonomin uteblir.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3.
I likhet med Socialdemokraterna hävdar Vänsterpartiet i motion Fi8 (v) att den inhemska efterfrågan måste stimuleras. Däremot skiljer man sig i vissa avseenden åt när det gäller val av medel. I motion Fi8 (v) förordas sänkt matmoms till 15 %, att ersättningsnivåerna för arbetslösa återställs, att åtgärder för att stimulera byggsektorn genomförs och att i dag trängda kommuner får stöd av staten. Motionärerna framhåller att dessa åtgärder är nödvändiga för att vända den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden. På längre sikt krävs bl.a. en omfördelning av arbetstiden och en förbättrad kommunal service.
I övrigt ges hög prioritet åt de fördelningspolitiska frågorna. Det stora budgetunderskottet innebär inte, sägs det i motionen, att vi lever över våra tillgångar. Underskottet motsvaras av ett privat sparandeöverskott som måste aktiveras till investeringar och effektiv efterfrågan på hemmamarknaden. För att åstadkomma detta föreslås höjd skatt för dem som tjänar över 200 000 kr och som nämnts en sänkning av matmomsen. Skattereformen måste rivas upp och progressiviteten bör återställas i skattesystemet. Vänsterpartiet tillstyrker GAS men kräver därutöver sex timmars arbetsdag.
I motion Fi8 (v) hävdas att merparten av budgetunderskottet försvinner om vi återgår till full sysselsättning. Med en riktig fördelnings- och miljöprofil kan motionärerna emellertid godkänna den föreslagna indexregleringen av vissa punktskatter.
Enligt motionärerna överdriver regeringen inflationsfaran. En aktiv räntesänkande politik förordas som innebär att staten använder sitt ägande i banksystemet för att minska gapet mellan utlåne- och inlåneräntor.
Utskottets syn på Vänsterpartiets förslag till ekonomisk politik är följande.
I motion Fi8 (v) är tyngdpunkten i den föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken på samma sätt som i motion Fi10 (s) lagd på efterfrågestimulerande åtgärder. Även de aspekter motionärerna lägger på inflationen och utformningen av penningpolitiken är desamma som i den socialdemokratiska motionen. Den kritik som utskottet riktat mot åtgärdsförslagen i Fi10 (s) är därför också till stor del giltig för motion Fi8 (v).
Utskottet konstaterar att Vänsterpartiet i denna motion liksom i tidigare motioner lägger stor vikt vid fördelningsfrågorna. Givetvis kan frågor som rör fördelningen av våra sammanlagda inkomster vara viktiga frågor att analysera. Men det helt överskuggande fördelningsproblemet är den höga arbetslösheten. Därför måste de åtgärder som nu vidtas främst bidra till att öka tillväxten. Det är utskottets uppfattning att den inriktning av politiken som Vänsterpartiet förordar inte bidrar till en uthållig tillväxt. De flesta analyser som gjorts av sambandet mellan tillväxt och sysselsättning visar att tillväxten måste ligga väsentligt över den som rådde under 1980-talet. Om den ekonomiska politiken inte lyckas åstadkomma detta är risken stor att arbetslösheten permanentas på den helt oacceptabla nivå som råder i dag.
I motionen hävdas att "vi inte lever över våra tillgångar". Detta är riktigt i den meningen att budgetunderskottet motsvaras av ett privat sparande inom landet. Bytesbalansen visar i dag ett överskott och det kommer att öka kraftigt åren framöver. Men samtidigt kommer ränteutgifterna att öka på grund av de stora budgetunderskotten och successivt tränga ut andra verksamheter som annars borde och kunde ha finansierats över statsbudgeten. Det är en betydande skuld som vi för över på kommande generationer.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi8 (v) trots att utskottet med tillfredsställelse kan konstatera att förslaget om indexreglering av vissa punktskatter och införandet av tillfälligt anställningsstöd biträds i motionen.
I motion Fi11 (nyd) föreslås en blandning av efterfråge- och utbudsstimulerande åtgärder. För att öka inhemsk efterfrågan föreslås en sänkning av bensinskatten, en sänkning av tjänstemomsen och en sänkning av byggmomsen. Byggandet bör därutöver stimuleras genom ett införande av ROT-stöd till egnahemsägare. Investeringarna bör stimuleras genom att direktavskrivningar tillåts. Exporten bör ges ytterligare stimulans genom att exportgarantierna utökas med 10 miljarder kronor.
På besparingssidan föreslås en minskning av transfereringarna till hushållen genom vissa neddragningar av barnbidragen och inom ramen för föräldraförsäkringen. För att stärka budgeten upprepar Ny demokrati sina tidigare besparingsförslag, såsom neddragningar av bl.a. u-hjälpen, flyktingpolitiken och organisations-, press- och partistödet. I motionen avvisas förslaget att indexreglera vissa punktskatter och ett tidsbegränsat införande av GAS. Motionärerna anser även att det är viktigt att arbetsmarknadslagstiftningen ändras på en mängd punkter. Bl.a. föreslås en förlängning av provanställningstiden och en betydande liberalisering av arbetsrätten.
Som utskottet ser det är den kritik, som utskottet tidigare i betänkandet har riktat mot förslagen till efterfrågestimulerande åtgärder, synen på inflationen och penningpolitiken, också giltig för de förslag som förs fram i motion Fi11 (nyd).
Utöver förslagen om en differentierad sänkning av mervärdesskatten och direktavskrivningar för investeringar vill Ny demokrati stimulera exportsektorn genom en höjning av exportgarantierna med 10 miljarder kronor.
Enligt utskottets mening finns det i dag inte något skäl till ytterligare stimulans av exporten. Den kraftiga deprecieringen av den svenska kronan som inträffat sedan kronan började flyta -- kronan har deprecierats med drygt 20 % mot ecu-korgen och med ca 25 % mot den amerikanska dollarn -- och den kraftiga produktivitetsförbättringen har förbättrat förutsättningarna för exportsektorn så mycket att en höjning nu av exportgarantierna inte kan motiveras.
När det gäller besparingsförslagen i motion Fi11 (nyd) överensstämmer dessa i stort med de förslag som Ny demokrati förde fram i anslutning till förra vårens kompletteringsproposition. De stora besparingarna hänförs till organisations-, press- och partistödet, barnbidragen och allra främst u-hjälpen. Utskottet kunde inte då ställa sig bakom dessa förslag och finner inte anledning att nu ändra sitt ställningstagande. Avslagsmotiveringarna är sålunda i dessa avseenden desamma som redovisades i utskottets betänkande 1992/93:FiU30.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det åtgärdspaket som föreslås i motion Fi11 (nyd) innebär en ökad budgetbelastning på drygt 20 miljarder kronor. Som framgått av vad utskottet anfört kan utskottet inte godta vare sig inriktningen eller finansieringen av de föreslagna åtgärderna. Utskottet avstyrker därför motion Fi11 (nyd) yrkande 1.
Utskottet ser det som en central uppgift för den ekonomiska politiken att förbättra företagandets villkor och därigenom påskynda ett genomförande av företagens investeringsplaner. Det innebär att utskottet ställer sig bakom det åtgärdsprogram som förordas i propositionen. Propositionens förslag till inriktningen av den ekonomiska politiken kan sammanfattas på följande sätt.
Avgörande för en ökad tillväxt och därigenom en ökad sysselsättning i hela landet är att saneringsprogrammet fullföljs.
För att underlätta utvecklingen av inte minst de mindre och medelstora företagen föreslås betydande förändringar av skatterna. Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag får enligt förslagen förutsättningar som motsvarar vad som gäller för aktiebolag.
Nyföretagande underlättas genom att den som vill bli företagare, men som under den första osäkra tiden inte vill lämna sitt gamla jobb, under en femårsperiod kan kvitta eventuella underskott mot tjänsteinkomsterna.
Dubbelbeskattningen på utdelning slopas och dubbelbeskattningen på innehållna vinster lindras. Därigenom förbättras soliditeten, liksom förutsättningarna för riskkapitalanskaffning.
Skattebelastningen för bolag sänks.
Förslagen som avses träda i kraft den 1 januari 1994 finansieras genom att beskattningen av utlandstraktamenten likställs med beskattningen av inhemska traktamenten och genom en höjning av arbetsgivaravgiften med 0,2 procentenheter.
Samtidigt som företagande och expansion underlättas genom skatteförändringar måste hinder för sysselsättning undanröjas.
Möjligheten att anställa personal för viss tid vid tillfälliga höga arbetsbelastningar förbättras. Tiden för tillfälliga anställningar och provanställningar förlängs. Vid omstruktureringar på grund av arbetsbrist får arbetsgivaren rätt att undanta två personer från turordningsreglerna. Dessa åtgärder leder till att den långsiktiga kostnad som företaget tar på sig vid nyanställning sänks, och därmed ökar benägenheten att anställa.
För att tidigarelägga den ökning av sysselsättningen som kommer att ske under de närmaste åren införs ett särskilt, tidsbegränsat generellt anställningsstöd (GAS).
Internationellt samarbete för tillväxt och arbete
I motion Fi10 (s) framhålls att utsikterna framöver tyder på att Europa håller på att frysa fast i långtidsarbetslöshet. Detta är ohållbart. Det är nödvändigt att nu formulera en ny ekonomisk politik som kan avvärja de ekonomiska, sociala och politiska hot som en permanent arbetslöshet innebär. En sådan ny politik måste baseras på en noggrann och korrekt analys av orsakerna till den europeiska sysselsättningskrisen. Motionärerna vill att Sverige skall gå i spetsen för en samlad Europastrategi för arbete och rättvis fördelning. Därför bör regeringen ta initiativ i olika internationella organ för en sådan politik.
Utskottet har självfallet samma uppfattning som motionärerna att Sverige aktivt måste delta i Europasamarbetet för att bekämpa arbetslösheten. Regeringen har också engagerat sig i detta arbete. I april 1993 hölls ett första gemensamt möte mellan finans- och ekonomiministrarna i EG och EFTA. Det förelåg betydande samstämmighet om att den höga arbetslösheten och den låga tillväxten måste angripas inom ramen för en strategi, där sunda offentliga finanser och låg inflation sätter ramar för åtgärder på kort sikt. Ett nytt gemensamt ekonomi- och finansministermöte kommer att äga rum i december år 1993. Någon särskild uppmaning till regeringen att ta initiativ i ärendet erfordras således inte.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi10 (s) yrkande 11.
Sänkt mervärdesskatt
Som redovisats tidigare i anslutning till behandlingen av inriktningen av den ekonomiska politiken föreslår Socialdemokraterna i motion Fi10 att mervärdesskatten skall sänkas generellt med 5 procentenheter under perioden den 1 mars--den 31 december 1994. Syftet är att tillfälligt stimulera efterfrågan. Motionärerna beräknar inkomstbortfallet för staten till följd härav till 23,6 miljarder kronor. I samma syfte föreslås i motion Fi11 (nyd) att den s.k. tjänstemomsen och byggmomsen skall sänkas till 12 %. I en motion Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) föreslås att byggmomsen avskaffas helt.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena i sitt yttrande (SkU1y) till finansutskottet med hänvisning till de negativa samhällsekonomiska effekter som förslagen kan befaras få. Företrädarna för Socialdemokraterna och Ny demokrati tillstyrker i avvikande meningar sina respektive motioner.
Finansutskottet har i det föregående behandlat partiernas förslag till inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet har i samband därmed avstyrkt den inriktning av politiken som förordas i motionen från Socialdemokraterna främst med hänvisning till de effekter som en sänkning av mervärdesskatten skulle få. Likaså avstyrker utskottet förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken från Ny demokrati, där förslaget om sänkt tjänste- och byggmoms utgör väsentliga inslag. Utskottet kan inte som framgått tidigare acceptera de förslag till finansieringsåtgärder som läggs fram i motion Fi11 (nyd). Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi10 (s) yrkande 7 och Fi11 (nyd) yrkandena 2 och 3. Utskottet anser att ett första krav för att kunna pröva om en skatt bör sänkas eller avskaffas är att förslaget finansieras. Motion Fi13 (nyd) bör därför avstyrkas.
Ändrad kapitalbeskattning
I motion Fi10 (s) anförs att skattereformens grundläggande principer bör återupprättas, dvs. man bör eftersträva en likvärdig beskattning av arbete och kapital. Skatten på kapitalinkomster bör därför vara 30 % även efter 1994.
Skatteutskottet upprepar i sitt yttrande vad utskottet tidigare anfört om samma motionsyrkanden att skatteuttaget fortfarande är högt och att det medför snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster.
Finansutskottet delar nu liksom i maj 1993 skatteutskottets uppfattning vad gäller kapitalbeskattningen. Finansutskottet ser således inte anledning att tillstyrka motion Fi10 (s) yrkande 8.
AP-fondens placeringsrätt
Allmänna pensionsfonden (AP-fonden) bör enligt motion Fi10 (s) ges rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i små och medelstora företag i syfte att underlätta deras kapitalförsörjning.
Finansutskottet avstyrkte så sent som i maj 1993 samma yrkande på inrådan av näringsutskottet. Näringsutskottet intog vid sin behandling av samma yrkande tidigare under våren 1993 en principiellt avvisande hållning och anförde att statens roll bör vara att främja det enskilda företagandet genom att skapa stabila spelregler. De bästa förutsättningarna för en väl fungerande ekonomi uppnås genom ett enskilt ägt och decentraliserat näringsliv.
Finansutskottet ser inte att några skäl framförts som bör föranleda riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande. Motion Fi10 (s) yrkande 5 avstyrks därför av utskottet.
Finansieringen av sjukförsäkringen
Socialdemokraterna diskuterar i sin motion Fi10 vissa grundläggande principer för finansieringen av sjukförsäkringen, vilka man anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna. Försäkringen bör enligt motionärerna finansieras fullt ut med egenavgifter. Uttaget skall vara relaterat till inkomsten, men oberoende av hälsorisker för den enskilde. Vidare bör avgiften enligt motionärerna utformas på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt.
Finansutskottet behandlade samma yrkanden i sitt betänkande med anledning av kompletteringspropositionen våren 1993 (1992/93:FiU30). Utskottet instämde därvid i socialförsäkringsutskottets ställningstagande (1992/93:SfU4y) att avstyrka motsvarande motionsyrkanden. Socialförsäkringsutskottet hänvisade till att man borde avvakta förslagen från den beredning som regeringen tillsatt, med uppdraget att lämna förslag till en ny ordning för försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada, innan en närmare prövning av utformningen av försäkringarna görs. Också utformningen av avgiftsuttaget behandlade finansutskottet i ovannämnda betänkande.
Finansutskottet ser inte anledning för riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande i dessa frågor och avstyrker därför motion Fi10 (s) yrkande 6.
Indexering av vissa punktskatter
I propositionen föreslås att vissa skatter som i dag tas ut som en styckeskatt skall anpassas till allmänna prisutvecklingen genom att de årligen omräknas utan riksdagens medverkan med den faktiska prisutvecklingen under det närmast föregående året. De punktskatter som enligt regeringen bör omfattas av indexeringen är den allmänna energiskatten, bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten.
Som motiv för förslaget anförs i propositionen att i ett makroperspektiv innebär den bristande realvärdesäkringen att skattekvoten -- skatterna uttryckta som andel av BNP -- sjunker över tiden. I rådande statsfinansiella läge och med de krav detta ställer på en sanering av finanserna bör punktskatterna värdesäkras. Åtgärden föreslås begränsas till den femårsperiod som det av regeringen och riksdagen beslutade saneringsprogrammet omfattar, dvs. perioden 1994--1998.
I propositionen anförs att det av praktiska skäl är lämpligt att ett skattebelopp fastställs för år 1994 och att den "automatiska" uppräkningen för åren därefter görs från denna nivå. Den årliga uppräkningen skall baseras på den faktiska KPI-förändringen under tolvmånadersperioden från oktober till oktober åren närmast före beskattningsåret. Enligt propositionen skall skattebeloppen för år 1994 bestämmas genom att nuvarande skattesatser räknas upp med 4 % utom för dieseloljeskatten, eftersom denna skatt infördes först den 1 oktober 1993. Höjningen motsvarar den uppskattade inflationen under år 1993.
I motion Fi10 (s) avvisas förslaget att höja vissa av punktskatterna år 1994. Det är enligt motionärerna inte motiverat att i nuvarande efterfrågeläge höja dessa skatter. Förslaget att av hälsoskäl höja tobaks- och dryckesskatterna godtas dock. Motionärerna framhåller att hushållens disponibla inkomster med deras förslag ökar under år 1994 med 1,4 miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag.
I motion Fi11 (nyd) yrkas avslag på förslaget att indexera punktskatterna. Även förslaget att höja skatterna för år 1994 avvisas. Det är enligt motionärerna fel att höja punkt- och energiskatterna. Det är sannolikt så att skatterna bör sänkas för att kunna harmoniera med de villkor som gäller inom EG. Skatterna är viktiga för svenska företags möjligheter att kunna konkurrera med företagen i övriga Europa. Motionärerna kräver en utredning som ser över indexeringen av utgifterna, främst transfereringssystemen, och hur man anpassar dessa till inkomsterna. I ett särskilt yrkande förordas att bensinskatten sänks med 77 öre per liter, dvs. till den nivå skatten hade för ett år sedan.
I motion Fi7 av John Andersson (-) tas indexeringen av bensin- och dieseloljeskatten upp. Motionären anser att en höjning av bensinskatten slår mycket hårt mot invånarna i Norrlands inland och glesbygd där kollektivtrafiken är minst utbyggd. Han yrkar därför avslag på regeringens förslag att höja bensinskatten. I stället förordar han att bensinskatten differentieras med hänsyn till regioner med stora avstånd med dåligt utbyggd kollektivtrafik och gles befolkning.
Utskottet behandlar först frågan om bensinskattens nivå år 1994 och differentiering. Därefter återkommer utskottet till övriga punktskatter och förslaget om indexering av dessa.
Drivmedelsskatter år 1994
Som framgått av vad utskottet redovisat föreslår Ny demokrati i motion Fi11 att bensinskatten sänks med 77 öre per liter till den nivå skatten hade för ett år sedan. Socialdemokraterna anser att skattesatsen bör vara oförändrad år 1994 jämfört med år 1993 medan regeringen föreslår en uppräkning för år 1994 som motsvarar 4 %, dvs. en ökning med 13 öre per liter för oblyad bensin och 15 öre per liter för blyad bensin. För dieseloljeskatten föreslås ingen höjning år 1994 eftersom den infördes den 1 oktober 1993.
De nu framlagda förslagen om anpassning av vissa punktskatter, inkl. bensinskatten, till den allmänna prisutvecklingen utgör en viktig del av det saneringsprogram för de offentliga finanserna 1994--1998 som riksdagen beslutade våren 1993. De beräknades svara för en väsentlig del av de 81 miljarder som saneringsprogrammet omfattade. I princip ställde sig även Ny demokrati bakom saneringsprogrammet i våras. Utskottet anser det viktigt att saneringsprogrammet fullföljs nu när konkreta förslag föreläggs riksdagen. Motionerna Fi7 (-) yrkandena 1 och 2, Fi10 (s) yrkande 4 i denna del samt Fi11 (nyd) yrkande 7 avstyrks därför av utskottet.
Regional differentiering av drivmedelsskatten
Skatteutskottet avstyrker förslaget i motion Fi7 (-) att differentiera drivmedelsskatten med hänvisning till utskottets tidigare ställningstagande.
Finansutskottet anser att frågan om en regional differentiering av bensinskatten är behäftad med en del problem. Det finns sannolikt bättre och mer ändamålsenliga sätt att komma till rätta med de regionala skillnader som föreligger. Utskottet vill i sammanhanget uppmärksamma att bensinskattehöjningen den 1 januari 1993 åtföljdes av en höjning av avdragsbeloppet för bilresor till 13 kr per mil för resor i tjänsten och resor till och från arbetet. Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Fi7 (-) yrkande 3.
Energiskatt på blandbränslen
För att stimulera en övergång från att utnyttja fossila bränslen till att använda biobränslen förordar Peter Kling (nyd) i motion Fi12 att vissa bränsleblandningar innehållande vegetabiliska fetter, oljor eller estrar av dessa skall undantas från den nyligen införda dieseloljeskatten.
Den lagändring som trädde i kraft den 1 augusti 1993 innebär att blandningar mellan mineralolja och vegatabilisk olja i fortsättningen skall beskattas till den del som utgör mineralolja. Den vegetabiliska oljan är skattefri. De bränsleblandningar som förekommer på marknaden uppfyller inte miljökraven i miljöklass 1 eller 2, vilket medför att skatten på mineraloljan i bränsleblandningen kommer att tas ut enligt miljöklass 3.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att man är medveten om de problem som beskattningen medför för utvecklingen av miljöbränslen. Frågan om miljöklassning av blandbränslen kommer att prövas med förtur av den utredare som skall se över miljöklassystemet. Skatteutskottet anser i likhet med motionären att frågan är brådskande men finner ändå att förslag i frågan bör avvaktas innan riksdagen tar ställning till hur reglerna lämpligen bör utformas.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi12 (nyd).
Höjning av övriga punktskatter år 1994
Enligt förslaget i propositionen höjs skattesatserna år 1994 från nuvarande nivå med ca 4 % som motsvarar den uppskattade inflationstakten under den senaste tolvmånadersperioden fram t.o.m. år 1993. Riksdagen skall således enligt förslaget fastställa nya skattesatser för år 1994 som sedan skall utgöra grunden för uppräkningen år 1995 och framåt. Någon uppräkning för år 1994 föreslås inte för dieseloljeskatten eftersom denna skatt infördes den 1 oktober 1993.
Socialdemokraterna godtar i motion Fi10 höjningen av skatten för drycker och tobak av hälsoskäl, men avstyrker höjningarna i övrigt. Ny demokrati avstyrker alla höjningar av punktskatterna. Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag om uppräkning av skattesatserna för år 1994 och avstyrker motionerna i dessa delar.
Finansutskottet anser i likhet med vad utskottet anfört om bensinskatten att det är angeläget att det av riksdagen beslutade saneringsprogrammet för de offentliga finanserna fullföljs. Socialdemokraternas ställningstagande innebär att statsinkomsterna minskar med 1,3 miljarder kronor, vilket utskottet inte kan acceptera. Propositionens förslag i denna del tillstyrks därför av utskottet medan motionerna Fi10 (s) yrkande 4 i denna del och Fi11 (nyd) yrkande 5 i denna del avstyrks.
Indexering av vissa punktskatter 1995--1998
Som framgått tidigare kommer enligt propositionens förslag de skattesatser som riksdagen fastställer för år 1994 för allmänna energiskatten, bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten att räknas upp, utan riksdagens medverkan, med förändringen av konsumentprisindex under en närmast föregående tolvmånadersperiod.
Någon uttrycklig invändning mot detta förslag riktas inte i den socialdemokratiska motionen Fi10 medan däremot Ny demokrati i motion Fi11 avvisar principen att indexreglera skatter. De senare anser att frågan om användningen av indexeringar över huvud taget bör utredas.
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande i uppfattningen att de aktuella styckeskatterna bör indexregleras för att automatiskt följa penningvärdet, i likhet med vad som gäller i fråga om de indirekta skatter som beräknas med hänsyn till varornas värde. Skatteutskottet tillstyrker propositionen i dessa delar och avstyrker motion Fi11 yrkandena 5 och 6.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker motion Fi11 (nyd) yrkandena 5 i denna del och 6.
Val av index för indexuppräkning
I en motion Fi9 av Karin Israelsson (c) hävdas att det finns motiv för att skapa ett särskilt index så att lönerörelser och andra sociala kostnader som pensioner inte påverkas av höjningar av dryckes- och tobaksskatten.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande att Statistiska centralbyrån (SCB) redan har de uppgifter som behövs för ett sådant index och att något ställningstagande från riksdagens sida inte erfordras för att ta fram ett sådant index om det efterfrågas.
Finansutskottet instämmer i vad skatteutskottet anför. I propositionen förs ett resonemang kring påståendet att man inte bör knyta indexeringen till KPI-utvecklingen eftersom en förändring av punktskatterna i sin tur återverkar på KPI. För att undvika spridningseffekter borde punktskatterna i princip i stället indexeras med prisutvecklingen rensat för den del som beror på de punktskatter som är indexerade. I propositionen dras emellertid den slutsatsen att eftersom indexeringen är tidsbegränsad till perioden 1994--1998 och spridningseffekten är liten bör indexeringen ändå av praktiska skäl kopplas till KPI-förändringen. Utskottet delar denna uppfattning.
Det motionären synes önska är att ett annat index än nuvarande konsumentprisindex skulle användas för beräkning av basbeloppsanknutna förmåner. Att använda ett annat index skulle dock strida mot principen att förmånstagarna skall kompenseras för försämringar av det reella värdet av olika förmåner. I praktiken har priserna för alkoholhaltiga drycker och tobak höjts i ungefär samma takt som konsumentpriserna, varför motionärens förslag inte skulle innebära någon större förändring. Hur olika avtalsslutande parter reglerar löner och andra avtalsbundna förmåner är en fråga som det inte ankommer på riksdagen att besluta om.
Motion Fi9 (c) avstyrks därmed av utskottet.
Ekonomisk brottslighet m.m.
Liksom flera gånger tidigare detta år kräver Ny demokrati i en motion, Fi11, att åtgärder måste vidtas mot det som man kallar den svarta marknaden, ekobrotten och bidragsfusket. Riksdagen bör därför anvisa 100 miljoner kronor för att förstärka den polisiära kontrollen och lika mycket för att förstärka det som man kallar den informativa mjukvaran. Därmed avses information och pedagogiska insatser för att bekämpa den svarta sektorn, skatte- och bidragsfusket i lagens, demokratins och moralens namn. En sådan insats bedöms ge åtskilliga miljarder i budgetförstärkning.
Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande att det råder bred enighet om att samhällets insatser mot skatte- och bidragsfusk och mot den ekonomiska brottsligheten måste förstärkas. Skatteutskottet redogör bl.a. för de förslag som behandlades i kompletteringspropositionen i våras (prop. 1992/93:150, bet. FiU30, rskr. 447). I propositionen aviserades förstärkningar av skattekontrollen. Socialdemokraterna föreslog i sin motion också förstärkningar av dessa resurser. Anslagsfrågorna för såväl tilläggsbudgeten innevarande år som budgetförslaget för 1994/95 bereds för närvarande inom regeringskansliet. Skatteutskottet utgår från att regeringen i detta sammanhang tar hänsyn till vad som anförts i de ovannämnda motionerna. Regeringen bör också redovisa vilka åtgärder i övrigt som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas insatser. Skatteutskottet hänvisar i sammanhanget till Riksdagens revisorers granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten samt till vissa förslag till ändringar av skattereglerna som nyligen lagts fram i propositioner.
Vad skatteutskottet anför med anledning av motion Fi11 (nyd) yrkande 4 anser skatteutskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Vid finansutskottets behandling (1992/93:FiU30) av likalydande yrkanden våren 1993 överlämnade justitieutskottet ett yttrande (1992/93:JuU4y) där man utförligt redogjorde för de insatser som gjorts och planerades av Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren mot den ekonomiska brottsligheten. Även justitieutskottet utgick ifrån att regeringen i budgetpropositionen kommer att redovisa sina förslag till åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten för riksdagen. Även lagutskottet redovisade i ett yttrande (1992/93:LU7y) de åtgärder som kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter vidtagit. Med hänvisning till det pågående arbetet avstyrkte dessa utskott de då aktuella motionsyrkandena.
Riksdagen beslutade så sent som den 10 november 1993 på förslag av socialförsäkringsutskottet (1993/94:SfU2) att göra ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen skyndsamt bör låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Kartläggningen skall avse såväl svenska som utländska medborgare. Först när kartläggningen är gjord, anför socialförsäkringsutskottet, kan man bedöma om åtgärder behövs för att komma till rätta med ett bidragsfusk.
Den 25 november 1993 presenterade en arbetsgrupp inom regeringskansliet åtgärder för att komma till rätta med de skadeverkningar som uppstår vid konkursmissbruk och ekonomisk brottslighet. Gruppen framhåller att företagande och konkurrens måste ske på lika villkor. Missbruk av konkursinstitutet och aktiviteter på "företagandets bakgård" sätter en fungerande marknadsekonomi ur spel skriver gruppen i sin rapport "Företagande och konkurrens på likvärdiga villkor". Arbetsgruppen lämnar ett antal konkreta förslag och rekommendationer. Bl.a. föreslås ändrade regler vid konkursförvaltares försäljning av konkursboets egendom till den före detta ägaren genom obligatoriskt anbuds- eller auktionsförfarande. Vidare lämnas rekommendationen att statens förmånsrätt för skatter och avgifter vid konkurs skall avskaffas. Gruppen förordar även att åklagarväsendet tillförs utökade resurser.
Finansutskottet kan således för sin del konstatera att på flera av de områden som motionärerna tar upp pågår ett omfattande arbete och förslag kommer senare att föreläggas riksdagen. Genom olika uttalanden har riksdagen markerat att det råder bred enighet om att samhället på olika sätt måste vidta åtgärder för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten, skatte- och bidragsfusket. Finansutskottet har ingen annan mening än vad här angivna utskott har anfört.
Finansutskottet anser, i likhet med skatteutskottet, att riksdagen med anledning av motion Fi11 (nyd) yrkande 4 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet ovan anfört om att regeringen i budgetpropositionen skall redovisa vilka åtgärder som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas insatser. Regeringen förutsätts därvid ta hänsyn till vad som anförs i de motioner som skatteutskottet åberopar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi8, 1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 samt 1993/94:Fi11 yrkande 1 godkänner vad som förordats i proposition 1993/94:25 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (s) res. 2 (nyd) men. (v) - delvis
2. beträffande internationellt samarbete för tillväxt och arbete att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi10 yrkande 11, res. 3 (s)
3. beträffande sänkt mervärdesskatt att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fi10 yrkande 7, 1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:Fi13, res. 4 (s) res. 5 (nyd)
4. beträffande ändrad kapitalbeskattning att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi10 yrkande 8, res. 6 (s)
5. beträffande AP-fondens placeringsrätt att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi10 yrkande 5, res. 7 (s)
6. beträffande finansieringen av sjukförsäkringen att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi10 yrkande 6, res. 8 (s)
7. beträffande drivmedelsskatter år 1994 att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi7 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del samt 1993/94:Fi11 yrkande 7 godkänner vad som förordats i proposition 1993/94:25 i denna del, res. 9 (s) res. 10 (nyd)
8. beträffande regional differentiering av drivmedelsskatten att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi7 yrkande 3,
men. (v) - delvis
9. beträffande energiskatt på blandbränslen att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi12, res. 11 (nyd)
10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994 att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del och 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del godkänner vad som förordats i proposition 1993/94:25 i denna del, res. 12 (s) res. 13 (nyd)
11. beträffande indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del och yrkande 6 godkänner vad som förordats i proposition 1993/94:25 i denna del, res. 14 (nyd)
12. beträffande val av index för indexuppräkning att riksdagen avslår motion 1993/94:Fi9,
13. beträffande ekonomisk brottslighet m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Fi11 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 7 och 11 antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,
dels lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt,
res. 15 (s) - villk. 9 res. 16 (nyd) - villk. 10 och 14
15. beträffande lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 10 och 11 antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
dels lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt, res. 17 (nyd) - villk. 13 och 14
16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt i mom. 10 och 11 antar de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
dels lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt. res. 18 (s) - villk. 12 res. 19 (nyd) - villk. 13 och 14
Stockholm den 2 december 1993
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson (c)
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Göran Persson (s), Bengt Wittbom (m), Roland Sundgren (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Lisbet Calner (s), Tom Heyman (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Stefan Attefall (kds), Ian Wachtmeister (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s) och Lennart Hedquist (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "I motion" och på s. 22 slutar med "etablerade konjunkturbedömare" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Av avsnittet" och på s. 26 slutar med "och 3" bort ha följande lydelse:
Trots att den ekonomiska situationen har förvärrats sedan i april, då regeringen i kompletteringspropositionen bekräftade att "den enda vägens" politik ligger fast, innehåller regeringens ekonomisk-politiska höstproposition inga åtgärder som kan vända den ekonomiska kräftgången. Hoppet står uteslutande till effekterna av kronans fall i november förra året, alltså en direkt följd av det som statsministern kallade "ett misslyckande".
Det allvarliga med regeringens proposition är, som utskottet ser det, att den än en gång visar att man bortser ifrån de grundläggande, depressiva sambanden i ekonomin. Det framgår både av analysen av ekonomins funktionssätt och av de åtgärder som man föreslår.
I propositionen uttalas att bekämpningen av arbetslösheten måste ges högsta prioritet. Trots detta ser regeringen som sin främsta uppgift att hålla tillbaka eventuellt väntande inflationsförväntningar och vad man uppfattar som långsiktiga problem.
Propositionens analys av vad som är ekonomins problem och som i dag saknar verklighetsanknytning har bl.a. tagit sig uttryck i att man ensidigt har inriktat sin finanspolitik på utgiftsnedskärningar. Åtgärderna har dämpat efterfrågan i ekonomin, vilket lett till lägre produktion, som i sin tur lett till lägre sysselsättning och högre arbetslöshet. Utgiftskvoten har ökat och slutresultatet har blivit sämre statsfinanser, dvs. just det som den vidtagna åtgärden skulle motverka.
I propositionen föreslås att vissa punktskatter skall höjas under år 1994. Att i nuvarande svaga konjunkturläge minska hushållens köpkraft visar att en bristfällig analys vägleder regeringen.
Sedan den fasta växelkursen övergavs den 19 november 1992 har penningpolitiken varit inriktad på att förhindra ett alltför kraftigt fall i kronans kurs. Utskottet kan konstatera att trots övergången från fast till rörlig växelkurs bestäms räntepolitiken liksom tidigare av hänsyn till växelkursen. Någon omorientering i riktning mot att i ökad utsträckning ta penningpolitiken i anspråk för att tillgodose inhemska ekonomisk-politiska mål, såsom tillväxt och sysselsättning, har inte ägt rum.
För att värna växelkursen har Riksbanken valt en inriktning av penningpolitiken som betonat inflationsbekämpningen. Genom denna inriktning har man hoppats att inflationsförväntningarna skall kunna nedbringas, vilket antas leda till lägre långa räntor och en starkare krona. Denna inriktning av politiken har inneburit att Riksbanken har varit försiktig med att sänka marginalräntan. Den har endast sänkts långsamt och i små steg, ofta i kölvattnet av tyska räntesänkningar.
Den försiktiga penningpolitiken har utformats i enlighet med de riktlinjer som den borgerliga riksdagsmajoriteten beslutat. Kampen mot inflationen skall enligt de borgerliga vara bestämmande för penningpolitikens inriktning.
Utskottet kan nu konstatera att denna politik misslyckats. Trots den mycket försiktiga räntepolitiken har kronans kurs i det närmaste kollapsat. Kronan har sjunkit med närmare 30 procent. Ingen annan valuta i Västeuropa har fallit så mycket. Den svenska ekonomin har sålunda fått avstå den extra stimulans som en djärvare penningpolitik hade kunnat ge under det senaste året utan att få någon förstärkning av kronan i utbyte.
De nominella räntorna har likväl gått ner betydligt; den femåriga villaräntan är t.ex. nu nere under 10 %. Eftersom inflationen kommer att vara mycket låg är realräntan likafullt mycket hög.
Utskottets slutsats av värderingen av regeringens ekonomiska politik är att det krävs en radikal omläggning av politiken. Förra året försvann 178 000 jobb från arbetsmarknaden. I år räknar regeringen med att ytterligare 235 000 arbetstillfällen kommer att försvinna. Därmed har på bara två år 413 000 jobb försvunnit. Sedan år 1990 beräknas en halv miljon människor ha förlorat sina arbeten. Sysselsättningen är nu nere i nivåer som Sverige hade för 20 år sedan. Den kraftiga nedgången i privat konsumtion, det fallande byggandet och den krympande verksamheten i kommuner och landsting innebär att det nu är uppenbart att risken är stor för att uppgången i exporten och industriinvesteringarna inte på något sätt räcker för att kompensera nedgången i den inhemska ekonomin. Sverige skulle i sådant fall riskera att arbetslösheten biter sig fast på västeuropeisk nivå eller t.o.m. ökar ytterligare.
I motion Fi10 (s) anges de allmänna krav som måste ställas på inriktningen av den ekonomiska politiken.
Kortfristigt måste ekonomin stimuleras så att produktion och investeringar kan öka i hela ekonomin. De närmaste åren avgör om Sverige kan undvika att gå samma väg som Finland och få en tudelad ekonomi med permanent massarbetslöshet som följd.
Långsiktigt måste de statsfinansiella obalanserna brytas så att Sverige inte hamnar i en skuldfälla med galopperande statsskuldräntor. Det måste ske genom ökad tillväxt och produktion, vilket den kortsiktiga stimulansen skall bidra till. Men det räcker inte. De offentliga utgifterna och inkomsterna måste anpassas så att statens finanser saneras. I annat fall hotas välfärden och tryggheten.
Fördelningspolitiskt måste åtgärderna utformas så att de står i samklang med kraven på rättvisa och solidaritet. Krisens bördor skall fördelas rättvist. Endast på så sätt är det möjligt att få en bred uppslutning kring de uppoffringar som oundgängligen kommer att krävas för att sanera statsfinanserna.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna uppläggning av den ekonomiska politiken bör bilda utgångspunkt för den politik som skall föra Sverige ut ur krisen.
Konkret innebär en sådan inriktning av den ekonomiska politiken följande.
Utskottet anser att den privata konsumtionen temporärt bör stimuleras under år 1994 genom olika finanspolitiska åtgärder. Det bör ske på bred front och samordnas med en politik för lägre räntor, investeringsstimulanser, nya arbetsmarknadspolitiska insatser och klara besked om de sociala trygghetssystemens framtid. Tillsammans kan dessa enskildheter verksamt bidra till att stärka den inhemska efterfrågan.
Finanspolitikens uppläggning
Mervärdesskatten sänks tillfälligt med 5 procentenheter under 1994. Det stärker hushållens realt disponibla inkomster med ca 23,6 miljarder kronor under nästa år. Sänkningen genomförs fr.o.m. den 1 mars 1994.
Utskottet avvisar åtgärder som nu minskar hushållens disponibla inkomster. Beslutet att ytterligare höja skatten på arbete genom en försämring av grundavdraget bör inte genomföras nu. En försämring av grundavdraget är direkt åtstramande på hushållens ekonomi i ett läge när efterfrågan tvärtom behöver stimuleras. Den beslutade indragningen med 3 miljarder kronor från bostadssektorn bör rivas upp. Utskottet avvisar regeringens förslag att vissa punktskatter som bensinskatten, den allmänna energiskatten, dieseloljeskatten och den allmänna koldioxidskatten höjs från och med 1 januari 1994. Sådana skattehöjningar är inte motiverade i nuvarande efterfrågeläge. Utskottet biträder dock regeringens förslag att av hälsoskäl höja tobaks- och spritskatterna. Förslaget i denna del innebär att hushållens reala disponibla inkomster under år 1994 ökar med ca 1,3 miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag. Det rekordhöga sparandet behöver inte ytterligare subventioneras. Beslutet om ett skatteavdrag för individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag bör därför inte genomföras och riksdagens beslut bör rivas upp. Dessutom bör inte heller sänkningen av avkastningsskatten på pensionssparande genomföras. Beslutet att sänka kapitalinkomstskatten och begränsa ränteavdraget till 25 % måste också rivas upp.
Inte bara den privata konsumtionen utan även investeringarna måste stimuleras för att få i gång den inhemska ekonomin.
Utskottet anser mot denna bakgrund att företagen under 1994 bör få möjlighet att göra direktavskrivningar på sina maskininvesteringar. Åtgärden bör inte bara omfatta industrin utan även det övriga näringslivet. Eftersom denna utökade avskrivningsmöjlighet påverkar företagens skatteinbetalningar först under år 1995 uppstår inte några effekter på statsbudgeten under nästa år. För att begränsa den statsfinansiella kostnaden under 1995 föreslår utskottet emellertid att 70 % av investeringen får skrivas av omedelbart.
Kommunerna måste enligt utskottets uppfattning få ett finansiellt stöd för att kunna behålla den personal som man annars planerar att säga upp.
Penningpolitikens utformning
Utskottet vill inledningsvis framhålla att inflationstrycket i den svenska ekonomin är mycket lågt. Trots den kraftiga försvagningen av kronans kurs och de därmed följande stegringarna av importpriserna har prisnivån legat i det närmaste helt stilla under det senaste halvåret. Någon inhemsk inflation att bekämpa med en stram penningpolitik finns således inte. Därmed ökar handlingsfriheten i penningpolitiken. Denna möjlighet bör nu tas till vara.
Sverige går nu mot en period med stora överskott i bytesbalansen. Också detta kommer att ge ett ökat handlingsutrymme för penningpolitiken. Det är viktigt att detta utrymme utnyttjas till att föra en djärvare penningpolitik.
Trots räntenedgången fortsätter alltjämt räntorna att vara så höga att de utgör en hämsko på den ekonomiska aktiviteten. Med hänsyn till omfattningen av den ekonomiska krisen anser utskottet att det är ytterst angeläget att räntenedgången kan fortsätta och att detta kan ske i snabbare takt än hittills.
Mycket tyder på att den hittills förda ekonomiska politiken har försvårat räntesänkningarna. Den kraftiga nedgången i den inhemska ekonomin står i strid med vad marknaden anser behövas för att räntorna skall kunna sänkas. Många framträdande utländska Sverigeanalytiker anser att snabbare tillväxt är den viktigaste förutsättningen för lägre räntor. Regeringens politik, som sänkt produktionen, har således i själva verket förhindrat en kraftfull sänkning av räntorna.
Det är uppenbart att också det parlamentariska läget och det faktum att regeringen gjort sig beroende av Ny demokrati verkar starkt uppdrivande på räntorna. Detta förhållande undergräver ytterligare det internationella förtroendet för Sveriges ekonomiska politik. En bred och hållfast parlamentarisk bas för den ekonomiska politiken är en viktig del av vår politik för lägre räntor.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Det är utskottets bestämda uppfattning att riksdagen före årsskiftet måste fatta beslut om en handlingsplan för ökad sysselsättning. En sådan handlingsplan bör omfatta ett ROT-program och ett särskilt stöd till byggnadsarbetare som är eller riskerar att bli arbetslösa. Underhållsinvesteringar i vägnätet bör påskyndas. 20 000 ungdomar och 20 000 långtidsarbetslösa bör beviljas ett rekryteringsstöd i näringslivet. Ytterligare 10 000 elever bör tas in vid högskolan under nästa år. Uppsägningstiderna i kommunerna bör förlängas. I kommunerna bör 10 000 nya beredskapsarbeten skapas.
Regeringens förslag till försämringar i arbetsrätten måste avvisas. Utskottet ser detta som en återvändsgränd som inte skapar några nya jobb, utan bara ökar motsättningarna i samhället.
I detta sammanhang vill utskottet framhålla att regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring bör avvisas. I stället bör finansieringen av Arbetsmarknadsfonden stärkas genom att egenavgiften i sjukförsäkringen höjs från den 1 januari 1994. Dessutom bör skatten för höginkomsttagare höjas över brytpunkten för att på så sätt förstärka finansieringen av Arbetsmarknadsfonden.
Näringspolitiska åtgärder
Näringspolitiken måste som utskottet ser det åter få spela en aktiv roll för att bidra till en uthållig och miljövänlig tillväxt. Staten bör aktivt understödja en utveckling av näringar som har stor tillväxtpotential. Ett nationellt program för kompetensutveckling bör antas av riksdagen. En särskild satsning bör genomföras på de små och medelstora företagen och deras möjligheter att hävda sig på Europamarknaden. Ett särskilt FoU-program behövs för dessa företag. De svenska naturtillgångarna får inte säljas ut.
Budgeteffekter och effekter på den realekonomiska utvecklingen av utskottets förslag till åtgärder
Utskottets uppfattning är att risken är liten för att en budgetförsvagning genom här föreslagna åtgärder skulle öka inflationsförväntningarna och att försvagningen skulle leda till högre räntor. De temporära efterfrågestimulerande åtgärder som utskottet föreslår upphör med automatik utan att nya beslut behöver fattas och leder inte till någon långsiktig budgetförsvagning. Tvärtom ingår bland förslagen bestående budgetförstärkningar som ligger kvar efter det att den tillfälliga stimulansen upphört. Storleksordningen av den kortsiktiga försvagningen av de offentliga finanserna framgår av följande tabell.
Effekter på konsoliderad statsbudget 1994 __________________________________________________________________
Budgetförstärkningar 16,1 mdkr
Budgetförsvagningar - 46,3 mdkr
Ökade skatteinkomster pga ökad sysselsättning och minskade statsutgifter pga fler sysselsatta 25,7 mdkr _________
Saldo ca - 4,5 mdkr __________________________________________________________________
De realekonomiska effekterna av utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken bör bli betydande. En jämförelse av utfallet för år 1994 mellan regeringens uppläggning av den ekonomiska politiken och den politik som utskottet förordar framgår av följande sammanställning. Försörjningsbalans
Mdkr Procentuell volymförändring ____________________________________________________________________ Med rege- Med ut- ringens skottets politik politik ____________________________________________________________________
1992 1994 1994 ____________________________________________________________________
BNP 1 436,5 1,9 3,9 Import 375,9 2,7 6 Tillgång 1 812,4 2,1 4,5
Privat konsumtion 772,3 0 3,2 Offentlig konsumtion 401 -1,3 -0,3 Bruttoinvesteringar 243,8 -8,6 -1,5 Lagerinvesteringar -5 0,4 0,6
Export 400,6 10,4 10,4 Inhemsk användning 1 411,8 -1,4 2 Nettoexport 3,2 2 Bytesbalans (mdkr) 46 32 ____________________________________________________________________
Utskottets förslag till åtgärder kan sammantaget beräknas öka sysselsättningen med omkring 110 000 personer. En sådan förbättring av arbetsmarknadsläget leder också till att arbetskraftsutbudet ökar med ca 20 000 personer. Den öppna arbetslösheten minskar därför redan nästa år från 8,4 % som bygger på regeringens bedömning av arbetsmarknaden, till 6,4 % med utskottets förslag till omläggning av politiken.
Budgetpolitiken och saneringen av statens finanser
Den uppkomna situationen med svåra statsfinansiella obalanser är på längre sikt ohållbar. En sanering måste ske genom ökad tillväxt och produktion, vilket den kortsiktiga stimulansen skall bidra till. Som utskottet ser det måste därutöver de offentliga inkomsterna och utgifterna långsiktigt anpassas så att Sverige inte fastnar i permanent stora budgetunderskott och ständigt växande statsskuld.
Vad gäller en långsiktig plan för sunda statsfinanser hänvisar utskottet till den i motion 1992/93:Fi92 (s) redovisade planen. Huvuddragen är följande: Minskad arbetslöshet leder till minskade underskott Enhetliga ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet Ny finansiering av sjukförsäkringen Ny finansiering av a-kassan Balans mellan skatt på arbete och kapital Ett samlat program mot ekonomisk brottslighet och bättre skatteindrivning Minskade utgifter för försvaret, jordbruksstödet, administrationen och flyktingmottagandet Nej till ökade statsutgifter, t.ex. vårdnadsbidrag
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "I motion Fi8 (v) är" och slutar med "i motionen" bort ha följande lydelse:
I motion Fi8 (v) är tyngdpunkten i den föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken lagd på efterfrågestimulerande åtgärder. Utskottet har i denna mening samma uppfattning som motionärerna. Det gäller även i stort de synpunkter som motionärerna för fram som gäller synen på inflationen och utformningen av penningpolitiken.
Utskottet kan emellertid på flera punkter inte dela motionärernas förslag till den konkreta utformningen av de åtgärder som nu måste vidtas för att föra Sverige ur krisen. Det gäller t.ex. förslaget att genomföra en differentierad sänkning av mervärdesskatten och utformningen av stödet till kommunerna.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi8 (v).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Som utskottet" och på s. 29 slutar med "anställningsstöd (GAS)" bort ha följande lydelse:
I motion Fi11 (nyd) föreslås efterfrågestimulanser för att öka både den privata konsumtionen och investeringarna. Denna inriktning av politiken ligger i linje med den som utskottet förordar. Utskottet konstaterar dock att den ej ligger i linje med den inriktning av politiken som motionärerna de facto genomdrivit genom sina konkreta ställningstaganden i riksdagen. Även om motionärernas förslag till den allmänna inriktningen av politiken är rimlig gäller detta inte de konkreta åtgärdsförslagen i motionen. Som utskottet ser det bör inte en differentierad momssänkning genomföras.
Ej heller finns det någon anledning att i dag genomföra en höjning av exportgarantierna.
Besparingsförslagen i motion Fi11 (nyd) är i stort desamma som framfördes i anslutning till förra vårens kompletteringsproposition. Utskottet kan inte ställa sig bakom dessa förslag.
De förslag till ändringar i arbetsrätten som motionärerna föreslår avvisas bestämt av utskottet.
Mot här angiven bakgrund avstyrker utskottet motion Fi11 (nyd) yrkande 1.
Med hänvisning till den utformning av den ekonomiska politiken som utskottet här förordat tillstyrker utskottet motion Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3. Det innebär att utskottet föreslår att riksdagen avslår de riktlinjer för den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna 1993/94:Fi8 samt 1993/94:Fi11 yrkande 1 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Den extremt" och slutar med "växande näringsliv" bort ha följande lydelse:
Det är i dag två problem som helt borde dominera politikernas överväganden vid ett fastläggande av riktlinjerna för den ekonomiska politiken, nämligen den mycket stora statsskulden och den närmast ofattbara tillväxten av densamma, och arbetsmarknadens utveckling mot massarbetslöshet.
Utskottet känner oro för att regeringen och även de socialistiska oppositionspartierna inte vill ta det ansvar som krävs för att utan dröjsmål sätta in kraftfulla åtgärder för att föra Sverige ur den svåraste kris som vi upplevt sedan 1930-talet.
Arbetslösheten stiger och är högre än någonsin i modern tid. Ungdomsarbetslösheten är skrämmande. Den ligger nu mer än dubbelt så högt som den genomsnittliga arbetslösheten. Näringslivet som bokstavligen bär Sverige på sina axlar har under de tre senaste åren förlorat 200 000 arbetstillfällen. Följande sammanställning visar hur arbetslösheten fördelar sig mellan olika åldersgrupper.
___________________________________________________________________
Ålder Antal Arbetslösa Arbetande ___________________________________________________________________
18 114 000 14,2 % 13 % (inkl.arb.markn. insatser) 19 113 000 14,2 % 32 % (inkl.arb.markn. insatser) 20-24 581 000 17,1 % 55 % 25-34 1 126 000 11,3 % 78 % 35-44 1 204 000 5,9 % 80 % 45-54 1 167 000 4,2 % 82 % 55-59 420 000 3,9 % 62 % 60-64 415 000 2,8 % 21 % ___________________________________________________________________
Problemen med den växande statsskulden beskrivs väl i propositionen.
De offentliga utgifterna har under en lång period trendmässigt vuxit snabbare än BNP.
Den offentliga sektorns totala utgifter beräknas i år uppgå till drygt 1 000 miljarder kronor, motsvarande 74,5 % av BNP. Detta är den högsta utgiftsandelen av samtliga OECD-länder. Mer än en femtedel av utgifterna finansieras med upplåning.
Upplåningen medför en växande statsskuld. I propositionen understryks att räntekostnaderna för denna successivt kommer att tränga undan angelägna utgifter för t.ex. vård, omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna saneras. Det stora upplåningsbehovet bidrar även till att driva upp räntenivån, vilket är samhällsekonomiskt skadligt. Som utskottet ser det är de offentliga underskotten utan jämförelse det värsta hotet mot vår välfärd och innebär en oetisk övervältring av räntebördan på kommande generationer.
Utskottet kan inte se att regeringen anvisar några åtgärder som inom rimlig tid bidrar till lösning av här beskrivna problem. De skatteförslag som läggs fram i propositionen kan allmänt ge vissa positiva effekter på ekonomins framtida tillväxtförmåga men ger inga synbara effekter på arbetsmarknaden. Detta framgår också av regeringens egna prognoser.
De åtgärder som föreslås inom arbetsrättslagstiftningen stöds av utskottet -- men är inte tillräckligt långtgående. Förslaget att införa ett tidsbegränsat rekryteringsstöd ser utskottet som en närmast meningslös åtgärd. Stödet kommer med stor sannolikhet att främst gå till företag som även utan detta stöd skulle öka sin personal.
Regeringens uppläggningar av penningpolitiken är enligt utskottet obegriplig. De penningpolitiska medlen utnyttjas inte offensivt. I propositionen hävdas att penningpolitikens främsta uppgift måste vara att se till att inflationsförväntningarna inte åter växer sig starka. Denna uppgift har ålagts penningpolitiken i ett läge när inflationen är mycket låg och utnyttjandet av våra resurser är så dåligt att hundratusentals ungdomar som vill göra en insats i samhällsbyggandet står utanför arbetsmarknaden. Med det låga efterfrågetrycket är risken för inflation liten.
Utskottet finner det svårt att förstå regeringens passivitet i den ekonomiska politiken när Sveriges ekonomiska situation kräver att kraftfulla insatser krävs. Regeringen tycks sätta all sin tilltro till att en ökad export skall lösa alla våra problem.
Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom den av regeringen valda inriktningen av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag till riktlinjer.
I motion Fi11 (nyd) understryks vikten av att ekonomin snabbt återvänder till ett högt kapacitetsutnyttjande. Det kan ske bl.a. genom efterfrågestimulerande åtgärder. Ett sådant åtgärdspaket måste utformas så att de offentliga finanserna inte ytterligare försämras. Samtidigt måste omedelbara insatser göras för att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad. Sverige kan inte leva med ett regelverk som sätter upp hinder för främst ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.
Utskottet biträder det förslag till uppläggning av den ekonomiska politiken som föreslås i motion Fi11 (nyd).
Konkret innebär utskottets ställningstagande att följande åtgärder omedelbart måste genomföras.
För att få fart på ekonomin föreslår utskottet en halvering av tjänste- och byggmomsen. Det mest förödande med vad som kallades århundradets skattereform var att man plötsligt beskattade tjänster med 25 % i stället för 0 %. Tjänster är nästan bara arbete. Tjänstemomsen är alltså ännu en löneskatt. Som väntat ökade den svarta sektorn drastiskt, samtidigt som privatiseringen av den offentliga sektorn i praktiken omöjliggjordes. Momsbelagda privata företag skulle konkurrera med landstingens och kommunernas i praktiken momsbefriade verksamheter. Om tjänstemomsen sänks från 25 till 12 % och därmed hamnar på samma etablerade nivå som den s.k. turistmomsen, kommer de dynamiska effekterna sannolikt att bli mycket stora.
För att häva krisen på byggmarknaden måste även byggmomsen halveras. Denna åtgärd skall kombineras med en s.k. egnahems-ROT. Vidare kan höjda exportkreditgarantier till Östeuropa minska arbetslösheten i Sverige, inte minst inom byggsektorn. I Östeuropa finns en byggmarknad. Sverige har inom detta område ett kunnande, folk och utrustning.
Erfarenheterna från lågkonjunkturen i början av 1980-talet visar att det tar lång tid att få i gång investeringsverksamheten i företagen efter det att lågkonjunkturen vänt. Vid inledningen av år 1983 visade alla indikatorer entydigt att efterfrågan snabbt skulle öka. Men det dröjde ytterligare några år innan investeringsverksamheten tog verklig fart. Dessa erfarenheter pekar på att investeringsstimulanser bör ges nu. En möjlighet för företagen att göra direktavskrivningar som senarelägger bolagsskatten men tidigarelägger investeringarna bör skyndsamt utredas. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med förslag.
Utskottets förslag till åtgärder måste finansieras i sin helhet. För en fullständig beskrivning av hur här föreslagna åtgärder bör finansieras hänvisar utskottet till den redovisning av Ny demokratis partimotion som återfinns tidigare i betänkandet (se s. 9--11). De viktigaste besparingarna avser en nedskärning av organisations-, press- och partistödet, barnbidragen (behovsprövade barnbidrag bör här införas) och u-hjälpen. Utskottet vill framhålla att denna nedskärning av de offentliga utgifterna på drygt 20 miljarder får en begränsad återhållande effekt på hushållens köpkraft. Så t.ex. påverkar den inhemska efterfrågan över huvud taget inte en minskning av u-hjälpen.
Utskottet har tidigare i betänkandet framhållit att den kanske viktigaste uppgiften för riksdagen är att se till att åtgärder vidtas för att minska den höga och växande ungdomsarbetslösheten.
Som utskottet ser det måste politiker, arbetsgivare och fackföreningar hjälpas åt att snabbt införa lärlingssystem. Länder med låg ungdomsarbetslöshet har lärlingssystem, ungdomslöner och en arbetsmarknadspolitik som syftar till att ge ungdomar meningsfull sysselsättning. Om ungdomar får direkt utbildning i företagen, lär de sig bokstavligen för livet. Följande åtgärder måste nu genomföras.
Givetvis måste tiden för provanställning förlängas. Minst 18 månader. Annars ger det inte avsedd effekt. Utbildning -- kvalificerad utbildning -- är nödvändig, om Sverige skall klara sig i konkurrensen. Dessutom är utbildning motiverande för ungdomarna. Lärlingssystem införs i samverkan med politiker/arbetsmarknadsparter. Provanställningstiden förlängs till 18 månader. Allmän värnplikt, innefattande militärtjänst, bistånds- och katastrofbrigader utreds. Arbetsrätten och LAS liberaliseras väsentligt och görs om så att små och medelstora företag kan växa och frodas. LAS skall över huvud taget inte gälla för företag med färre än 25 anställda. Turordning måste till minst 20 % vara företagets sak att avgöra.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Utskottet vill" och på s. 26 slutar med "och 3" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottets syn" och på s. 29 slutar med "anställningsstöd (GAS)" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionerna Fi10 (s) och Fi8 (v) anföra följande.
I motionerna från de båda socialistiska partierna ställs krav på efterfrågestimulerande åtgärder. Vidare kritiseras uppläggningen av penningpolitiken. Gapet mellan utlåne- och inlåningsräntor måste minska heter det i Vänsterpartiets motion. Dessa allmänna kritiska synpunkter på den förda politiken kan utskottet dela.
Med undantag för förslaget i motion Fi10 (s) om möjligheter för företagen att göra direktavskrivningar vid investeringar kan utskottet emellertid inte se att förslagen i dessa båda motioner nämnvärt skulle bidra till att föra Sverige ur krisen. En tillfällig momssänkning med 5 procentenheter eller en sänkning av matmomsen skulle endast få marginella effekter på inhemsk efterfrågan. En ofinansierad momssänkning skulle via ett ökat budgetunderskott kunna leda till en försvagning av kronan. Införandet av ett rekryteringsstöd (GAS), förslag till åtgärder inom näringspolitiken som för tankarna till 1960- och 1970-talets industripolitik och en förnyad satsning på den offentliga sektorn ser utskottet som ett återfall till den tidigare förda socialdemokratiska politiken.
Utskottet avvisar en sådan uppläggning av den ekonomiska politiken och avstyrker därför motionerna Fi10 (s) yrkandena 1, 2 och 3 samt Fi8 (v).
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet förordar kan sammanfattas på följande sätt.
En minskning av statens (skattebetalarnas) utgifter skall genomföras genom kraftiga nedskärningar i organisationsstöd, partistöd, presstöd, u-hjälp, flyktingpolitik och byråkrati samt en ändrad familjepolitik och samtidigt måste
ersättningsnivåerna och maxbeloppen i föräldraförsäkringen skäras ned till samma procenttal (80 %) resp. maxbelopp (5,5 basbelopp) som i arbetslöshetsersättningen,
barnbidragen behovsprövas,
flerbarnstilläggen tas bort,
hemspråksundervisningen inte subventioneras.
Detta ger utrymme för att:
sänka bensinskatten,
halvera tjänste- och byggmomsen och skapa en fri och konkurrenskraftig tjänstesektor med många nya jobb, ge varje bostadsinnehavare rätt att göra avdrag med 50 000 kr/år i deklarationerna för varierade reparationer (s.k. egnahems-ROT), snarast låta utreda möjligheten att införa någon form av direktavskrivningar. En sådan möjlighet skulle underlätta för investeringarna att snabbt komma igång. (Industriförbundet räknar med att enbart de industriella investeringarna måste ligga på minst 70 miljarder per år för att Sverige skall komma ur krisen.),
öka exportkreditgarantierna till Östeuropa så att svenska företag kan genomföra investeringar även där. Garantierna skall specialdesignas för små och medelstora företag. förklara krig mot svarta marknaden, eko-brott och fusk!
Utskottet vill framhålla att dessa åtgärder finansierar varandra. Dessutom finns enorma dynamiska effekter genom att den ekonomiska aktiviteten höjs.
Utöver dessa åtgärder måste de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som utskottet föreslagit omedelbart genomföras.
Med hänvisning till vad här anförts tillstyrker utskottet motion Fi11 (nyd) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna 1993/94:Fi8 samt 1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi11 yrkande 1 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Internationellt samarbete för tillväxt och arbete (mom. 2)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet har" och på s. 30 slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av yrkande 11 i motion Fi10 (s) anföra följande.
Europas problem är djupt rotade och det finns ingen snabb och enkel lösning på den arbetslöshet som Europa drabbats av. Den ekonomiska, sociala och politiska situationen är så svår att det inte räcker med en försiktig svängning -- det behövs en kraftig gir.
Det finns emellertid större utrymme för gemensamma aktioner för en tillväxt och sysselsättning än många tycks tro. Mer än 90 % av alla investeringar och konsumtion täcks av produktion inom Europa. Detta visar att de gemensamma möjligheterna är mycket större än för varje land i sig.
En effektiv arbetsmarknadspolitik är som oljan i maskineriet, men den är inte någon motor i sig. Motorn i en marknadsekonomi är investeringar i den privata sektorn. Det är dags att stimulera efterfrågan så att det leder till nya investeringar och arbeten. För detta krävs en ny politik som ger incitament till investeringar både hos hushållen och företagen. Under resten av 1990-talet måste den nuvarande arbetslösheten i Europa ner till hälften.
Det är nödvändigt att Sverige medverkar i en omläggning av den ekonomiska politiken som nu pågår internationellt. Riksdagen bör därför uttryckligen uppdra åt regeringen att understödja initiativ i olika internationella organisationer, främst inom OECD, som syftar till att stärka internationella insatser för tillväxt och bekämpa arbetslösheten. Sverige bör vara initiativtagare, och därför måste den ekonomiska politiken i Sverige nu ha tillväxt och sysselsättning som övergripande mål.
Vad utskottet här anfört om Sveriges deltagande i en politik mot arbetslöshet i Europa bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets yttrande under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande internationellt samarbete för tillväxt och arbete att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Den låga efterfrågan i den svenska ekonomin och den därav följande vikande produktionen får omedelbara och bestående konsekvenser för sysselsättningen. Arbetslösheten väntas fortsätta att öka även nästa år enligt regeringens prognoser. Fallande produktion, låg sysselsättning och hög arbetslöshet leder till stora underskott i de offentliga finanserna. Inkomsterna viker och utgifterna ökar till följd av läget på arbetsmarknaden.
För att vända denna utveckling krävs ökad efterfrågan som kan bidra till att dra upp produktionen och sysselsättningen. Det är inte tillräckligt att exportefterfrågan ökar. Även den inhemska efterfrågan måste vända och växa. Det krävs därför aktiva åtgärder för att vända utvecklingen. Ett verksamt sätt som förordas i motion Fi10 (s) är att tillfälligt sänka mervärdesskatten generellt. Utskottet anser det mot bakgrund av det mycket svaga efterfrågeläget motiverat att tillstyrka en sådan åtgärd. Att begränsa momssänkningen till vissa sektorer, som tjänste- och byggsektorn, som förordas i motionerna från Ny demokrati skulle få snedvridande konkurrenseffekter. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi10 (s) yrkande 7 och avstyrker motionerna Fi11 (nyd) yrkandena 2 och 3 samt Fi13 (nyd).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sänkt mervärdesskatt att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt 1993/94:Fi13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att under tiden den 1 mars 1994--den 31 december 1994 sänka mervärdesskatten generellt med 5 procentenheter,
5. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:
I det konjunkturella och strukturella läge som Sverige befinner sig måste åtgärder vidtas för att dels stimulera efterfrågan och produktionen, dels sanera den offentliga sektorns finanser. Saneringen bör ske genom att minska de offentliga utgifterna och sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen. Stimulansen bör ske genom väl avvägda sänkningar av skatterna. En finansierad kraftig sänkning av tjänste- och byggmomsen skulle, som föreslås i motion Fi11 (nyd), ge en kraftfull injektion i två branscher som är väsentliga för Sverige och för sysselsättningen. Till skillnad från en generell ofinansierad skattesänkning ger en sådan åtgärd inte särskilt stort läckage i form av ökad import. Tjänstesektorn är arbetskraftsintensiv, vilket innebär att tjänstemomsen kan jämställas med en löneskatt. En sänkning av denna skulle få klara stimulanseffekter som skulle påverka sysselsättningen. Dessutom skulle den expansion av den svarta sektorn som inleddes i och med skattereformen då tjänstemomsen infördes kunna hejdas något.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi11 (nyd) yrkandena 2 och 3.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande sänkt mervärdesskatt att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkandena 2 och 3 samt med anledning av motion 1993/94:Fi13 och med avslag på motion 1993/94:Fi10 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Ändrad kapitalbeskattning (mom. 4)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg, och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och regeringen om den ekonomiska politiken hösten 1992 innebar att kapitalskatten skulle uppgå till 30 % och att denna nivå skulle omfatta även aktievinster. Det finns som utskottet ser det goda skäl för att behålla denna beskattningsnivå tills vidare. Det bidrar till att skapa en likformighet mellan arbets- och kapitalinkomster som var det ursprungliga syftet med skattereformen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi10 (s) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande ändrad kapitalbeskattning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 8 hos regeringen hemställer om förslag att skattesatsen för fysiska personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30 % efter år 1994,
7. AP-fondens placeringsrätt (mom. 5)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Finansutskottet avstyrkte" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som sägs i motion Fi10 (s) om att det är angeläget att åtgärder vidtas för att underlätta de små och medelstora företagens kapitalförsörjning. En lämplig åtgärd vore, som föreslås i motion Fi10 (s), att utvidga AP-fondens rätt att placera medel på aktiemarknaden med ytterligare 10 miljarder kronor främst i små och medelstora företag.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande AP-fondens placeringsrätt att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Finansieringen av sjukförsäkringen (mom. 6)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Finansutskottet behandlade" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att lägga fast vissa grundläggande principer för finansiering av sjukförsäkringen. Försäkringen bör finansieras med egenavgifter som den enskilde betalar. Uttaget bör relateras till inkomsten oberoende av hälsorisker för den enskilde. Avgiften bör utformas på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Den nya finansieringen bör byggas upp under ett antal år och anpassas såväl till statsfinansiella behov som till den ekonomiska tillväxten.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi10 (s) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande finansieringen av sjukförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "De nu" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Det är som utskottet ser det fel att i nuvarande efterfrågeläge höja drivmedelsskatterna ytterligare. Propositionens förslag till höjning av skattesatsen för bensin år 1994 bör därför avslås av riksdagen.
Vad utskottet anfört innebär att motion Fi10 yrkande 4 i denna del bör bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande drivmedelsskatter år 1994 att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi7 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del samt med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motion 1993/94:Fi11 yrkande 7 godkänner vad utskottet förordat om drivmedelsskatter år 1994,
10. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "De nu" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Bensinskatten höjdes kraftigt år 1993, vilket ledde till kraftigt höjda kostnader för dem som måste använda bil. Många andra minskade utnyttjandet av bilen, vilket fick till följd att inkomsteffekten för staten blev liten. Utskottet ser inte något skäl att upprepa denna manöver nu och återigen höja skatten. I stället bör som föreslås i motion Fi11 (nyd) den förra höjningen av bensinskatten tas tillbaka. Åtgärden bör finansieras med minskningar av statsutgifterna.
Utskottet tillstyrker således motion Fi11 (nyd) yrkande 7 och avstyrker därmed propositionens förslag liksom motionerna Fi7 (-) yrkandena 1 och 2 samt Fi10 yrkande 4 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande drivmedelsskatter år 1994 att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 7 samt med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna 1993/94:Fi7 yrkandena 1 och 2 samt 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
11. Energiskatt på blandbränslen (mom. 9)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "Fi12 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Riksdagen har i flera sammanhang uttalat att det är angeläget att vi minskar användningen av fossila bränslen och i stället övergår till biobränslen. I regeringsförklaringen 1991 sades bl.a. "arbetet med att ersätta fossilbränslen med biobränslen (skall) påskyndas. Målet är att nya miljövänliga drivmedel skall gynnas särskilt". Det finns därför som utskottet ser det goda skäl att göra undantag för skatteplikten när det gäller bränsleblandningar innehållande vegetabiliska fetter, oljor eller estrar av dessa.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi12 (nyd) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande energiskatt på blandbränslen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi10 (s) att i nuvarande efterfrågeläge bör inte punktskatterna höjas år 1994. Förslaget att höja allmänna energiskatten och koldioxidskatten bör således avslås av riksdagen i denna del.
Av hälsoskäl bör dock dryckes- och tobaksskatterna höjas i takt med konsumentpriserna. Utskottet har ingen erinran mot propositionens förslag i denna del och avstyrker således motion Fi11 (nyd) yrkande 5 i denna del.
Vad utskottet nu anfört innebär att motion Fi10 (s) yrkande 4 i denna del bör bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994 att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del och med avslag på motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del dels avslår de i proposition 1993/94:25 i denna del framlagda förslagen att höja den allmänna energiskatten och koldioxidskatten, dels godkänner vad som förordats i proposition 1993/94:25 i denna del om höjning av dryckes- och tobaksskatterna,
13. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Energi- och miljöbeskattningen måste ses i ett vidare perspektiv än det statsfinansiella eller det nationella. En ökad belastning på företagen när det gäller energi- och miljöskatter riskerar att leda till att företagen flyttar ut produktionen från Sverige till andra länder i Europa där beskattningen och miljökraven är lägre. Eftersom miljöföroreningar inte låter sig hejdas av nationella gränser blir konsekvensen att vi likväl drabbas i Sverige samtidigt som effekten av skattehöjningen på statsinkomsterna blir negativ. Det krävs enligt utskottets mening närmare analyser av hur punktskatterna bör utformas med hänsyn till reglerna och beskattningen inom EU. Propositionens förslag i dessa delar avstyrks av utskottet. Därmed tillgodoses motion Fi11 (nyd) yrkande 5 i denna del.
Utskottet ser inte heller skäl att i nuvarande efterfrågeläge höja skatten på alkoholhaltiga drycker och tobak. Propositionens förslag avstyrks således.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande höjning av övriga punktskatter år 1994 att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del samt med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motion 1993/94:Fi10 yrkande 4 i denna del godkänner vad utskottet anfört,
14. Indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 (mom. 11)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "och 6" bort ha följande lydelse:
Sverige har ett av världens högsta skatte- och utgiftstryck. Huvuddelen av utgifterna växer dessutom med automatik. Utskottet anser inte att lösningen på Sveriges problem ligger i att också indexreglera inkomsterna på det sätt regeringen föreslår. I stället bör en noggrann genomgång göras av vad som kan göras för att hejda utgifternas tillväxt. Utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion Fi11 (nyd) om att frågan om användningen av indexeringar utreds.
Utskottet har också betänkligheter mot principen att höja skatter utan riksdagens medverkan. Propositionens förslag i denna del bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi11 yrkande 5 i denna del och yrkande 6 samt med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del godkänner vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,
15. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter
att riksdagen
dels antar det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt med den ändringen att 2 § erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservanternas förslag
2 §
Skatten för år 1994 tas Skatten för år 1994 tas ut, om inte annat sägs i ut, om inte annat sägs i andra stycket, med 3 kronor 27 andra stycket, med 3 kronor 14 öre per liter för blyfri öre per liter för blyfri bensin, varmed avses bensin bensin, varmed avses bensin med en blyhalt om högst med en blyhalt om högst 0,013 gram per liter vid 0,013 gram per liter vid 15°C och med 3 kronor 80 15°C och med 3 kronor 65 öre per liter för annan öre per liter för annan bensin. bensin.
För metanol tas skatten För metanol tas skatten för år 1994 ut med 83 för år 1994 ut med 80 öre per liter. Ingår öre per liter. Ingår metanol eller etanol i en metanol eller etanol i en blandning som avses i 1 § blandning som avses i 1 § första stycket a) eller c) första stycket a) eller c) tas skatten för år 1994 tas skatten för år 1994 ut för den inblandade ut för den inblandade alkoholen med 83 öre per alkoholen med 80 öre per liter och för blandningen i liter och för blandningen i övrigt på det sätt övrigt på det sätt som framgår av första som framgår av första stycket. stycket.
För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.
16. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 10 och 14
Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande lagstiftningen om drivmedelsskatter att riksdagen
dels avslår det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt med de ändringarna att 2 § erhåller följande som Reservantens förslag betecknade lydelse samt att förslaget till ny paragraf, 2 a §, utgår:
Regeringens förslag Reservantens förslag
2 §
Skatten för år 1994 tas Skatt tas ut, om inte annat ut, om inte annat sägs i sägs i andra stycket, med 2 andra stycket, med 3 kronor 27 kronor 37 öre per liter öre per liter för blyfri för blyfri bensin, varmed bensin, varmed avses bensin avses bensin med en blyhalt om med en blyhalt om högst högst 0,013 gram per liter 0,013 gram per liter vid vid 15°C och med 2 kronor 15°C och med 3 kronor 80 68 öre per liter för öre per liter för annan annan bensin. bensin.
För metanol tas skatten För metanol tas skatten ut för år 1994 ut med 83 med 80 öre per liter. öre per liter. Ingår Ingår metanol eller etanol metanol eller etanol i en i en blandning som avses i 1 blandning som avses i 1 § § första stycket a) första stycket a) eller c) eller c) tas skatten ut för tas skatten för år 1994 den inblandade alkoholen med ut för den inblandade 80 öre per liter och för alkoholen med 83 öre per blandningen i övrigt på liter och för blandningen i det sätt som framgår av övrigt på det sätt första stycket. som framgår av första stycket.
För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.
Skatt tas inte ut för smörjolja som är inblandad i bensin.
17. Lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter (mom. 15)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 13 och 14
Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter att riksdagen avslår de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,
dels lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,
18. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Yvonne Sandberg-Fries, Arne Kjörnsberg och Sonia Karlsson (alla s) anser att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt att riksdagen
dels antar det i proposition 1993/94:25 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt med de ändringarna att 14 § skall ha följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse samt att förslagen till ändringar i bilaga 1 såvitt avser skattebeloppen avslås:
Regeringens förslag Reservanternas förslag
14 §
Skatten för år 1994 tas Skatten för år 1994 tas ut per kilowattimme med ut per kilowattimme med
a) 0 öre för elektrisk a) 0 öre för elektrisk kraft som förbrukas i kraft som förbrukas i industriell verksamhet i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig vid yrkesmässig växthusodling, växthusodling,
b) 3,6 öre för annan b) 3,5 öre för annan elektrisk kraft än som elektrisk kraft än som avses under a) och som avses under a) och som förbrukas i kommuner som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna anges i bilaga 2 till denna lag, lag,
c) 6,6 öre för elektrisk c) 6,3 öre för elektrisk kraft som förbrukas för kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i vattenförsörjning i andra kommuner än de som andra kommuner än de som anges i bilaga 2 till denna anges i bilaga 2 till denna lag, lag,
d) 8,8 öre för elektrisk d) 8,5 öre för elektrisk kraft som förbrukas i kraft som förbrukas i övriga fall. övriga fall.
För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 16 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt med de ändringarna att 2 § erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse samt att förslagen till ändringar i bilagan såvitt avser skattebeloppen avslås:
Regeringens förslag Reservanternas förslag
2 §
Koldioxidskatten för år Koldioxidskatten för år 1994 tas ut, om inte annat 1994 tas ut, om inte annat följer av andra stycket, följer av andra stycket, för bränslen som avses i för bränslen som avses i 1 § första stycket med i 1 § första stycket med i bilagan angivet belopp för bilagan angivet belopp för vikt- eller volymenhet. För vikt- eller volymenhet. För varuslag som är varuslag som är skattepliktiga enligt 1 § skattepliktiga enligt 1 § andra stycket tas skatt ut med andra stycket tas skatt ut med 77 öre per liter. För 74 öre per liter. För tiden efter utgången av tiden efter utgången av år 1994 och fram till och år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. omräknas enligt 2 a §. Därefter skall skatten tas Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. vid utgången av år 1998.
För skattepliktiga bränsleblandningar skall skatt dock inte tas ut för den del av bränslet som består av vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana fetter eller oljor. För blandningen i övrigt tas skatten ut med belopp som gäller för oljeprodukter.
19. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16) Under förutsättning av bifall till reservationerna 13 och 14
Ian Wachtmeister (nyd) anser att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt att riksdagen avslår de i proposition 1993/94:25 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,
dels lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Resultatet av den förda politiken
Det allt överskuggande problemet i svensk ekonomi är i dag arbetslösheten. Enligt regeringens egna gissningar kommer den öppna arbetslösheten år 1995 att ligga kvar på den för Sverige hittills okända nivån 8 %. Fyra år med en mycket hög arbetslöshetsnivå kommer då att ha gått. Vi vet av erfarenhet från andra länder att vi får en stor grupp av främst unga människor som inte känner sig behövda, som aldrig haft ett fast jobb och som har litet hopp om att någonsin få ett. Hundratusentals ungdomar som vill delta i arbetslivet har i dag ingen möjlighet att komma in på arbetsmarknaden.
Samtidigt med denna förfärande utveckling på arbetsmarknaden har obalansen i statsfinanserna blivit allt svårare att hantera. Det bör dock framhållas att bytesbalansen nu starkt förbättras. Hushållens och företagens finansiella sparande är större än det offentliga underskottet. Denna skeva fördelning av sparandet får oacceptabla fördelningseffekter. Därtill kommer att räntekostnaderna hotar att tränga undan angelägna utgifter inom områden som exempelvis vård, omsorg, utbildning och kultur.
Propositionens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
I propositionen föreslås åtgärder som regeringen anser nödvändiga för att ekonomin på längre sikt skall ges möjligheter att växa. Förslagen omfattar åtgärder inom skatteområdet (inkomst- och företagsbeskattningen) och inom den arbetsrättsliga lagstiftningen.
Vänsterpartiet anser att regeringens skatteförslag är oacceptabla. Det främsta resultatet av dessa förslag är att inkomster och förmögenheter blir än mer ojämnt fördelade samtidigt som staten går miste om betydande skatteintäkter. Vänsterpartiet avvisar därför de skattepolitiska förslagen med något undantag. Förslaget att indexera vissa punktskatter behandlas längre fram i denna meningsyttring.
Det kanske mest anmärkningsvärda med propositionen är dess koncentration på strukturpolitiken. Med ett undantag -- ett tidsbegränsat generellt anställningsstöd (GAS) -- är åtgärderna inriktade mot strukturproblem i ekonomin. Kraftfulla åtgärder för att åstadkomma en omedelbar förbättring av arbetsmarknadsläget saknas nästan helt. Enligt propositionen är penningpolitikens främsta uppgift att hindra att inflationen ånyo tar fart. Den passivitet som regeringen nu visar i detta krisläge, som den svenska ekonomin inte upplevt på flera decennier, kan leda till att arbetslösheten permanentas på hög europeisk nivå. Att, som regeringen gör, begära stöd för en politik som nästan uteslutande litar till att de förbättrade exportutsikterna skall föra Sverige ur krisen borde riksdagen inte acceptera.
Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Av betänkandets recit (se s. 11--13) framgår vilka riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas av Vänsterpartiet.
Riktlinjerna kan sammanfattas på följande sätt.
Mer jobb måste skapas. På kort sikt kan detta åstadkommas genom att stimulera inhemsk efterfrågan. Åtgärder måste omedelbart vidtas som gör det möjligt för kommunerna att sluta minska sin personal. Matmomsen bör sänkas till 15 %, ersättningsnivåerna för arbetslöshetsförsäkringen återställas och program för att stimulera byggsektorn behövs.
På längre sikt måste en återgång till den fulla sysselsättningen åstadkommas längs tre olika huvudvägar:
genom att omfördela arbetstiden, genom att ställa om produktions- och konsumtionsmönstret i en ekologiskt hållbar riktning, genom förbättrad kommunal service.
Vänsterpartiet har sedan lång tid tillbaka hävdat att den skattereform som genomfördes åren 1990 och 1991 var orättvis och gav stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det är därför dags att skärpa progressiviteten i skatteskalan till en rimlig nivå.
Konkret bör detta åstadkommas genom en höjd statsskatt -- 5 procentenheter i ökad skatt på inkomster mellan ca 200 000 och 250 000 kr om året och 10 procentenheters skattehöjning för inkomster därutöver. Dessutom bör grundavdraget för dem som betalar statsskatt slopas.
En ljuspunkt i regeringens proposition är förslaget att ge ett stöd till företag som nyanställer. Regeringens förslag medför dock ett antal administrativa problem. Bland annat medger inte dagens statistik en effektiv kontroll och dessutom innebär säsongsarbeten problem. För att undvika detta vill Vänsterpartiet införa en minimitid om sex månader i anställningstid för nyrekryterade i förslaget.
Kommunerna måste ges utrymme att erbjuda en god vård och omsorg till alla som behöver detta. Det innebär att den kommunala konsumtionen måste öka såväl under år 1994 som under år 1995. Medel till en kommunakut bör anslås i enlighet med tidigare förslag från Vänsterpartiet.
Statsskulden och det offentliga underskottssparandet har blivit förfärande stort. Merparten av underskottet försvinner på sikt om vi kan återvända till full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. Resten av underskottet måste klaras genom skattehöjningar och besparingar.
Som exempel på viktigare besparingar kan nämnas minskade militärutgifter, minskad statlig administration, sänkt tak i sjukersättningen m.m.
Indexering av vissa punktskatter
Regeringen föreslår att man långsiktigt realvärdesäkrar tobaks- och alkoholskatter. Vänsterpartiet accepterar de nu aktuella höjningarna trots att de har en viss negativ effekt på efterfrågan. På sikt anser vi att dessa skatter bör kunna öka mer än inflationen.
Regeringen föreslår också att man långsiktigt realsäkrar vissa energi- och miljörelaterade skatter. Men om miljöskulden skall minskas och avvecklingen av kärnkraften skall klaras krävs mer. Det som hänt på senare tid med stillastående reaktorer visar på ett akut behov av investeringar i förnybara energikällor. För detta krävs att priset på miljön inte bara följer inflationen, utan ökar snabbare än priserna i genomsnitt. Dock måste man noga beakta skatternas effekt på olika energislag samt på inkomstfördelningen. Vidare är det viktigt att skattehöjningarna placeras in i rätt konjunkturläge.
När det gäller drivmedelsskatterna för år 1994 kan Vänsterpartiet acceptera regeringsförslagen till höjningar om detta sker i kombination med åtgärder som minskar arbetslösheten, kompenserar den negativa effekten på efterfrågan och om dessa skatter differentieras i enlighet med vad som anförs i motion Fi8 (v).
Vänsterpartiet avser vid behandlingen av detta betänkande i kammaren föreslå att riksdagen tar ställning till ett yrkande om drivmedelsskatterna med här angiven innebörd.
Med hänvisning till vad jag här har redovisat anser jag att utskottets hemställan borde ha haft följande lydelse under mom. 1 och mom. 8.
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:25 i denna del och motionerna 1993/94:Fi10 yrkandena 1--3 samt 1993/94:Fi11 yrkande 1 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi8 och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. beträffande regional differentiering av drivmedelsskatten att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi7 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regional differentiering av drivmedelsskatten,
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt
5 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt
Skatteutskottets yttrande Bilaga 2
1993/94:SkU1y
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Till finansutskottet
Skatteutskottet har fått tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:25 om inriktningen av den ekonomiska politiken jämte motioner, såvitt gäller utskottets beredningsområde. Med anledning därav får utskottet anföra följande.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen dels godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i avsnitt 6, dels genomför en indexering av vissa punktskatter.
Riktlinjer m.m.
Riktlinjerna i avsnitt 6 innebär att den ekonomiska politiken skall ta sikte på att fullfölja det program för att sanera de offentliga utgifterna som riksdagen antog i våras och att skapa allmänt bättre förutsättningar för ekonomisk utveckling och sysselsättning. I saneringsprogrammet för de offentliga finanserna 1994--1998 ingår en budgetförstärkning om ca 7,4 miljarder kronor inom punktskatteområdet. Den realvärdesäkring av vissa punktskatter som regeringen nu föreslår innebär att det första steget i saneringsprogrammet uppfylls på skatteområdet. I riktlinjerna i avsnitt 6 hänvisas också till ett antal förslag i andra propositioner som regeringen lägger fram i höst för att stimulera tillväxt och sysselsättning i hela landet. På skatteområdet innebär dessa förslag betydande förändringar av företagsbeskattningen i syfte bl.a. att underlätta utvecklingen inte minst av de mindre och medelstora företagen. Ändringarna i skattereglerna på detta område skall underlätta nyföretagande och expansion. Reformen medför ett varaktigt inkomstbortfall på 3,3 miljarder kronor. Ett utrymme för detta ändamål har reserverats inom ramen för statsbudgeten för innevarande budgetår motsvarande 1,7 miljarder kronor. Enligt proposition 90 sker finansieringen i övrigt inom ramen för företagsbeskattningen genom att beskattningen av utlandstraktamenten likställs med beskattningen av inhemska traktamenten (prop. 90) och genom en höjning av arbetsgivaravgifterna med 0,2 procentenheter. Bland andra skatteförslag i höst kan nämnas att regeringen fullföljer riksdagens beslut i våras om att slopa grundavdraget vid den statliga inkomstskatten genom att i proposition 90 föreslå de lagstiftningsåtgärder som behövs. -- I den aktuella propositionen lämnas också en översiktlig redogörelse för de åtgärder som har genomförts och planeras på skatteområdet under regeringsperioden och för bakgrunden till den förda skattepolitiken (avsnitt 7).
I tre motioner yrkas att riksdagen avslår riktlinjerna i propositionen och i stället antar riktlinjerna i respektive motioner. Så yrkas i motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) att riksdagen avslår popositionen i denna del (yrkande 1) och antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som anges i motionen (yrkande 2). På skatteområdet innebär motionärernas riktlinjer bl.a. en tillfällig sänkning av momsen under 1994 med 5 procentenheter, en höjning av statsskatten för höginkomsttagare över brytpunkten med 5 procentenheter, ett oförändrat grundavdrag, nej till höjda punktskatter 1994 (såvitt avser andra skatter än på tobak och alkohol), nej till ökade subventioner för sparande och nej till lättnader i aktiebeskattningen. Motionärerna anser att beslutet om skatteavdrag för individuellt pensionssparande utan försäkringsinslag bör rivas upp liksom också riksdagens beslut om att sänka avkastningsskatten på pensionssparandet och skatten på kapitalinkomster. Samtidigt bör värdet av det minskade ränteavdraget återställas. Förslagen grundar sig bl.a. på fördelningspolitiska skäl och avser att stimulera konjunkturen genom ökat utrymme för konsumtion. Av konjunkturpolitiska skäl föreslår motionärerna också att direktavskrivning skall medges för maskininvesteringar under 1994.
I motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen med avslag på propositionen antar de i motionen föreslagna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (yrkande 1). När det gäller skattefrågorna accepterar motionärerna inte den föreslagna utformningen av indexeringen av punktskatterna. De begär förslag från regeringen om sänkt bensinskatt, sänkt tjänstemoms och byggmoms, ett s.k. ROT-avdrag för reparation av bostäder och andra skattelättnader i form av direktavskrivningar av investeringar. Motionen grundar sig på uppfattningen att det är angeläget att snarast begränsa skattetrycket för att få fart på ekonomin. Åtgärderna bör enligt motionärerna finansieras genom minskningar av de offentliga utgifterna.
I motion Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas också avslag på riktlinjerna i propositionen (yrkande 1) och godkännande av motionen i motsvarande delar (yrkandena 2 och 3). Motionärerna vill bl.a. skärpa skatten på inkomster över 200 000 kr och sänka matmomsen till 15 %. De anser också att bensinskatten och andra punktskatter bör differentieras. Syftet med motionen är bl.a. att skapa ökad sysselsättning och den grundas också på fördelningspolitiska och regional- och miljöpolitiska skäl.
Enligt utskottets uppfattning råder det en bred enighet om att den höga arbetslösheten och de stora underskotten i statsfinanserna utgör de allvarligaste symptomen på den ekonomiska krisen i Sverige. Regeringen har därför sett som sin viktigaste uppgift att snabbt skapa förutsättningar för fler jobb i ett växande näringsliv. Nya jobb i näringslivet bidrar till att samtidigt lösa våra största balansproblem: arbetslösheten och underskottet i de offentliga finanserna. Den ekonomiska politiken måste även i fortsättningen inriktas på att fullfölja saneringen av de offentliga utgifterna och att skapa allmänt bättre förutsättningar för ekonomisk utveckling och sysselsättning. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att en sådan politik kan bryta den nuvarande stagnationen och skapa en grund för en positiv utveckling av välstånd i landet.
Med hänsyn till det offentliga underskottets storlek finns det inte utrymme för allmänna finanspolitiska stimulanser. De skattelättnader som föreslås i motionerna skulle innebära en avsevärd försvagning av statsfinanserna. Regeringens analys av den ekonomiska situationen innebär också att motionärernas förslag inte kan antas medföra de avsedda konjunkturpolitiska fördelarna. Man riskerar i stället tilltron till statsmakternas förmåga att angripa de verkliga problemen och att allvarligt förvärra den nuvarande situationen.
I propositionen framhålls att vägen tillbaka till uthållig tillväxt, full sysselsättning och sanerade statsfinanser är lång. Allt fler tecken på en återhämtning kan dock skönjas, och åren av ekonomisk stagnation är nu på väg att brytas. Skatteutskottet har inte någon annan bedömning av dessa frågor än regeringen. Enligt utskottets uppfattning har den förda politiken lagt grunden för en positiv ekonomisk utveckling. Utskottet kan i detta läge inte ställa sig bakom att försämra förutsättningarna genom sådana ofinansierade skattelättnader som föreslås i motionerna.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom de skärpningar av marginalskatterna som förordas i motionerna Fi8 och Fi10. I stället bör enligt utskottets uppfattning ansträngningarna inriktas på att minska skattetrycket här i landet och begränsa de svåra skadeverkningar som de alltför höga marginalskatterna och stora skattekilarna har medfört för hela vår ekonomi. Beträffande de fördelningspolitiska frågorna vill utskottet framhålla att man i första hand bör säkerställa en ekonomisk utveckling som innebär att det även i framtiden finns ett välstånd att fördela. I övrigt hänvisar utskottet till tidigare ställningstaganden till dessa frågor.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens riktlinjer såvitt avser skattefrågor. Utskottet avstyrker motionerna i motsvarande delar men återkommer i det följande till vissa konkreta yrkanden.
Indexering av punktskatter
Propositionen innebär att skattesatserna för vissa punktskatter indexregleras under perioden 1995--1998. Förslaget gäller energiskatten, bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. Även skattesatserna för 1994 anpassas till förändringarna i penningvärdet genom en uppräkning med ca 4 %. Skatten på dieselolja, som gäller fr.o.m. den 1 oktober 1993, behålls dock oförändrad under 1994.
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas avslag på de föreslagna skattehöjningarna för 1994 på annat än tobak och drycker (yrkande 4). Motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) innebär avslag på indexregleringen i sin helhet (yrkande 5) och att frågan om användningen av indexeringar av beskattningen skall utredas (yrkande 6). När det gäller bensinskatten innebär denna motion att skatten i stället skall sänkas med 77 öre per liter (yrkande 7). I motion Fi7 av John Andersson (-) yrkas avslag på propositionen i vad avser skatterna på bensin och dieselolja m.m. (yrkandena 1 och 2) och att riksdagen begär förslag från regeringen om en regional differentiering av dessa skatter.
Av vad utskottet nyss har anfört om riktlinjerna för skattepolitiken framgår att det är viktigt att man fullföljer saneringsprogrammet genom att anpassa de aktuella punktskatterna till utvecklingen av penningvärdet. Utskottet instämmer i uppfattningen att de aktuella skattesatserna, som anges med vissa belopp per mängd, bör indexregleras för att automatiskt följa penningvärdet, i likhet med vad som gäller i fråga om de indirekta skatter som beräknas med hänsyn till varornas värde. Utskottet har inte heller något att erinra mot den föreslagna uppräkningen för 1994. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i dessa delar och avstyrker motionerna Fi10 yrkande 4, Fi11 yrkandena 5--7 och Fi7 yrkandena 1 och 2. Utskottet avstyrker också yrkande 3 i motion Fi7 med hänvisning till tidigare ställningstaganden mot en regionalpolitisk differentiering av drivmedelsbeskattningen (1992/93:SkU34).
I motion Fi9 av Karin Israelsson (c) yrkas ett tillkännagivande om att ett särskilt index behövs så att lönerörelser, pensioner m.m. inte påverkas av höjningar av dryckesskatten och tobaksskatten.
Utskottet har vid tidigare års prövning av motsvarande yrkanden konstaterat att Statistiska centralbyrån redan har de uppgifter som behövs för ett sådant särskilt index (1986/87:4 s. 10). Något särskilt ställningstagande från riksdagens sida erfordras alltså inte för att ett index av denna karaktär skall kunna tillhandahållas om det efterfrågas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.
Mervärdesskatt
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas en tillfällig nedsättning av momsen med 5 procentenheter under tiden 1 mars--31 december 1994. Vidare yrkas i motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) förslag från regeringen om sänkning av tjänstemomsen och byggmomsen till 12 % (yrkandena 2 och 3) och i motion Fi13 av Bo G Jenevall (nyd) förslag från regeringen om att stimulera byggbranschen med 0-moms under en begränsad tid.
Utskottet har nyss anfört att de ofinansierade skattelättnader som föreslås i motionerna skulle leda till ett avsevärt skattebortfall och att förslagen även i övrigt kan befaras få negativa samhällsekonomiska effekter. Det anförda gäller inte minst i fråga om motionärernas förslag på momsområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa yrkanden.
Energiskatt på blandbränslen
I motion Fi12 av Peter Kling (nyd) krävs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om omedelbara åtgärder för att gynna utvecklingen av miljövänliga drivmedel.
Bakgrunden till motionen är en lagändring som har trätt i kraft den 1 augusti 1993. De nya reglerna innebär att blandningar mellan mineralolja och vegetabilisk olja i fortsättningen skall beskattas till den del som utgör mineralolja. Den vegetabiliska oljan är skattefri. De bränsleblandningar som förekommer på marknaden uppfyller inte miljökraven i miljöklass 1 eller 2, vilket medför att skatten på mineraloljan i bränsleblandningen kommer att tas ut enligt miljöklass 3.
Utskottet är medvetet om de problem som beskattningen medför för utvecklingen av blandbränslen. I sitt betänkande 1992/93:SkU34 framhöll utskottet att den nuvarande lösningen är provisorisk och att frågan förutsättningslöst bör kunna omprövas i den pågående utredningen om en teknisk översyn av energibeskattningen (dir. 1992:80). Regeringen beslutade den 30 september 1993 att den utredare som skall se över miljöklassystemet skall avhandla frågan om miljöklassning av blandbränslen med förtur. Utskottet anser i likhet med motionären att frågan är brådskande. Utskottet finner ändå att resultatet av utredarens överväganden och regeringens förslag bör avvaktas innan riksdagen på nytt tar ställning till hur reglerna lämpligen bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.
Kapitalinkomster
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att skattesatsen för kapitalinkomster skall vara 30 % även efter 1994.
Utskottet har vid sin tidigare prövning av motsvarande yrkanden från motionärernas sida framhållit att skatteuttaget fortfarande är högt och medför snedvridande effekter, särskilt som beskattningen drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster. I motionen anförs inte något nytt som bör föranleda att riksdagen nu omprövar denna fråga. Utskottet avstyrker alltså motionen i denna del.
Pensionssparande m.m.
I motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att lagstiftningen om det individuella pensionssparandet utan försäkringsinslag upphävs (yrkande 10) och att riksdagen beslutar om en återgång till 15 % i avkastningsskatt på privata pensionsförsäkringar (yrkande 9).
Enligt utskottets mening bör finansutskottet med eget yttrande överlämna motionen i dessa delar till skatteutskottet för att prövas i samband med behandlingen av proposition 85 som bl.a. rör det individuella pensionssparandet.
Svarta sektorn
I motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen ger till känna att man nu måste starta ett krig mot den svarta marknaden, eko-brotten och bidragsfusket.
Utskottet vill framhålla att det råder bred enighet om att samhällets insatser mot skatte- och bidragsfusk och mot den ekonomiska brottsligheten måste förstärkas. I kompletteringspropositionen våren 1993 aviserade regeringen att Riksskatteverket kommer att få förstärkta resurser för skattekontrollen med 20 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 och därefter med omkring 200 miljoner kronor per år under en femårsperiod fram till år 1998. I detta sammanhang föreslog Socialdemokraterna 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Anslagsfrågorna bereds nu vidare inom regeringskansliet. Som framgår av statsrådet Bo Lundgrens svar den 11 november på en interpellation om en effektivare skatteindrivning m.m. avser regeringen att i januari lägga fram dels förslag till resurstillskott för åtgärder 1993/94 på tilläggsbudget, dels förslag i budgetpropositionen om hur stora insatser som skall göras 1994/95 och vilken inriktning dessa skall ha. Utskottet utgår från att regeringen i detta sammanhang tar hänsyn till vad som har anförts i de ovannämnda motionerna. Regeringen bör också redovisa vilka åtgärder i övrigt som bör genomföras för att skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas insatser. I sammanhanget bör nämnas att riksdagens revisorer genomför en bred granskning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten i syfte bl.a. att få till stånd en bättre samordning mellan skattemyndigheterna och polis och åklagare. -- Att även detaljutformningen av skattereglerna behöver ändras framgår bl.a. av regeringens förslag till förbättringar av företrädaransvaret enligt 48 a § mervärdesskattelagen (prop. 50).
Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion Fi11 yrkande 4 som sin mening bör ge regeringen till känna vad som här har anförts.
Stockholm den 18 november 1993
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Jan Fransson (s), Ivar Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Martin Nilsson (s) och Lars Biörck (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Barbro Glansén (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Lars Hedfors, Jan Fransson, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Martin Nilsson (alla s) anför:
Riktlinjer m.m.
Vi har gång på gång varnat för att regeringens politik för Sverige allt djupare in i en ekonomisk depression, bl.a. när dessa frågor diskuterades i riksdagen i våras (1992/93:SkU5y). Som vi framhöll då medför regeringens politik att arbetslösheten växer, de offentliga finanserna försvagas och framtidstron sviktar. Sverige har hamnat i en ond cirkel med ökande arbetslöshet, inkomstbortfall, allt sämre offentliga finanser, allt lägre efterfrågan. Problemen förvärras, och de åtgärder som regeringen sätter in sänker aktiviteten ytterligare och ökar arbetslösheten.
Statens finanser har försämrats dramatiskt vilket har lett till att angelägna utgifter på olika välfärdsområden har trängts ut. Redan utsatta grupper har drabbats, och klyftorna i samhället har vidgats. Den växande arbetslösheten har lett till en ökad utslagning och stora problem som hotar att bli bestående.
Som vi anförde i våras innebär regeringens skattepolitik allvarliga brott mot viktiga principer i skattereformen. Denna politik försämrar ekonomins funktionssätt och undergräver statsfinanserna och innebär en systematisk överföring av inkomster och förmögenhet till kapitalägare och till företagare och andra med höga inkomster.
Trots våra varningar fortsätter regeringen sin politik, på sin "enda väg". Regeringens politik ligger fast -- trots att verkligheten för 100 000-tals svenskar förvärras och försvåras. Den proposition som regeringen nu lägger fram visar att regeringen inte ser sambandet mellan sin egen politik och den ekonomiska krisen.
Som framhålls i motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har regeringens misslyckanden i den ekonomiska politiken lett till att Sverige och många svenskar befinner sig i ett utomordentligt allvarligt läge. De ljuspunkter som finns i ekonomin -- den ökande exporten och industriproduktionen -- förmår inte att kompensera den kraftiga nedgången i vår ekonomi. Hushållens konsumtion hålls tillbaka till följd av åtstramningspolitiken, arbetslösheten och en allmän osäkerhet inför framtiden.
Vi socialdemokrater erbjuder en ny politik för att ta Sverige ur den ekonomiska krisen. Vi är fast övertygade om att det går att bryta utvecklingen mot en permanent massarbetslöshet, gigantiska underskott och urholkad välfärd. För att detta skall lyckas måste krisens bördor fördelas rättvist. I annat fall kommer Välfärdssverige att sakta men säkert brytas ned och motsättningarna att öka.
Vi vill samla hela nationen kring en ny politik för ökad tillväxt, fler jobb och sunda statsfinanser. På kort sikt måste ekonomin stimuleras så att produktion och investeringar kan öka i hela ekonomin. På längre sikt måste de statsfinansiella obalanserna brytas, genom ökad tillväxt och produktion och genom en anpassning av de offentliga inkomsterna och utgifterna. Vi kräver en ny ekonomisk politik i samklang med kraven på rättvisa och solidaritet. Krisens bördor skall fördelas rättvist. Endast på så sätt är det möjligt att få en bred uppslutning kring de uppoffringar som oundgängligen kommer att krävas för att förbättra statsfinanserna.
Det program som redovisas i motionen innebär bl.a. att man nu skall stärka hushållens köpkraft. Kräftgången i den privata konsumtionen måste brytas genom olika finanspolitiska stimulanser. I detta syfte föreslår vi ett paket av finans- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Paketet bidrar till en kraftig förstärkning av hushållens köpkraft och syftar till att minska hushållssparandet. Åtgärderna väntas ge en betydande stimulans åt den inhemska efterfrågan.
Våra förslag på skatteområdet innebär att vi vill säkerställa finansieringen av välfärden och förbättra ekonomins funktionssätt genom att återupprätta skattereformens grundläggande principer: likvärdig beskattning av arbete och kapital, breda skattebaser, likformiga skatter och låga skattesatser. Vi säger nej till höjd skatt på arbete genom en försämring av grundavdraget, nej till att punktskatterna höjs den 1 januari 1994 på annat än tobak och alkohol, nej till ökade subventioner av sparandet och nej till nya skattelättnader och subventioner för företagen och kapitalägarna. Förslagen syftar bl.a. till att återställa en bättre balans mellan skatt på arbete och kapital. Vi vill också öka den inhemska efterfrågan genom en tillfällig momssänkning under nästa år.
De senaste två årens kraftiga ras i investeringarna måste hejdas. De åtgärder som vi föreslår på skatteområdet innebär också att näringslivet under 1994 får möjlighet att göra extra avskrivningar för maskiner.
Vi anser att den politik som presenteras i motionen leder till att den nuvarande stagnationen kan brytas och att man kommer ur krisen utan att behöva bryta ned välfärden för stora delar av vår befolkning. Med det anförda avstyrker vi riktlinjerna i propositionen och tillstyrker motion Fi10 yrkandena 1 och 2.
Kapitalinkomster
Skatten på kapitalinkomster har enligt ett tidigare förslag från regeringen sänkts från 30 till 25 % fr.o.m. 1995. Vi vidhåller vår uppfattning att denna skattelättnad inte kan godtas och yrkar att skatteuttaget återställs till sin tidigare nivå. Motion Fi10 i denna del (yrkande 8) bör alltså bifallas.
Indexering av punktskatter
Av vad vi anfört angående riktlinjerna för den ekonomiska politiken framgår att vi med hänsyn till den ekonomiska situationen i dag inte kan ställa oss bakom en allmän höjning av punktskatterna under 1994. Vi tillstyrker således motion Fi10 i denna del (yrkande 4) och avstyrker propositionen i motsvarande del.
Mervärdesskatt
Enligt motion Fi10 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) har hushållen ökat sitt sparande i så hög grad att detta blivit en av orsakerna till stagnationen i den svenska ekonomin. Som framgår av vad vi anfört under rubriken Riktlinjer m.m. instämmer vi i motionärernas uppfattning att man bör stimulera hushållens alltför låga efterfrågan på varor och tjänster och öka köpkraften genom att tillfälligt sätta ned momsen med 5 procentenheter under 1994. Vi yrkar alltså bifall till motion Fi10 yrkande 7.
2. Peter Kling (nyd) anför:
Riktlinjer m.m.
Regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken lämnar de grundläggande problemen i vår ekonomi olösta. Som framhålls i motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) måste man skära kraftigt i en rad utgifter och begränsa skattetrycket. I stället föreslår regeringen att man höjer skatter och avgifter, och summan blir att man är på väg tillbaka till de världsrekordnivåer som en gång utlöste den svenska krisen. Ny demokrati kan inte godta detta utan föreslår en rad besparingar som ger utrymme för att sänka skatterna.
Våra politik på skatteområdet innebär inga nya egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen inga indexeringar av punktskatterna sänkt bensinskatt halverad tjänste- och byggmoms 50 000 kr/år i s.k. ROT-avdrag för bostadsinnehavare direktavskrivningar på investeringar för företagarna krig mot den svarta marknaden, eko-brott och fusk.
Dessa åtgärder ingår i Ny demokratis riktlinjer för den ekonomiska politiken. Vi återkommer i annat sammanhang till frågorna om arbetslöshetsförsäkringen (prop. 80) och till direktavskrivningarna (prop. 50). Frågorna om punktskatterna och bensinskatten behandlas under nästa rubrik. När det gäller kriget mot den svarta marknaden har skatteutskottet beaktat vår motion, och jag nöjer mig tills vidare med vad utskottet har anfört i denna fråga.
I det konjunkturella och strukturella läge som Sverige befinner sig i måste man både gasa och bromsa. Detta har Ny demokrati länge understrukit. Bromsningen sker genom minskningar av offentliga utgifter och sänkningar i socialförsäkringssystemen. Men hur gasar man? Om vi utgår från att det är arbetslösheten som är Sveriges största problem, så gasar man givetvis på det sätt som ger mest jobb. Meningsfulla, riktiga jobb. Om tjänstemomsen sänks från 25 till 12 % och därmed hamnar på samma etablerade nivå som den s.k. turistmomsen blir de dynamiska effekterna sannolikt mycket stora.
Ny demokrati yrkar alltså att riksdagen med bifall till motion Fi11 yrkandena 1--3 och med avslag på propositionen antar de i motionen föreslagna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i motionen om sänkning av tjänstemomsen och byggmomsen.
Indexering av punktskatter
Motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) innebär avslag på regeringens förslag om indexering av vissa punktskatter, dvs. energiskatten, bensinskatten, dieseloljeskatten, koldioxidskatten, tobaksskatten och dryckesskatten. En indexering innebär att man släpper kontrollen, och detta har skett i alltför stor utsträckning i fråga om statens inkomster och utgifter. Enligt Ny demokratis mening bör man i stället begränsa användningen av index, och en utredning bör tillsättas i detta syfte (yrkande 6 i motionen).
I avvaktan på utredningens resultat bör punktskatterna behandlas precis som tidigare, och de skattehöjningar som regeringen nu föreslår bör avvisas (yrkande 5 i motionen). När det gäller bensinskatten framhålls i motionen att den skattehöjning som Socialdemokraterna och regeringspartierna gemensamt genomdrev förra hösten var illa nog. Den gav mycket liten utdelning för staten men däremot stort besvär och höjda kostnader för dem som måste använda bil. Denna skattehöjning bör nu tas tillbaka genom en sänkning av bensinskatten med ca 77 öre/liter (yrkande 7 i motionen).
Vid behandlingen av dessa frågor i skatteutskottet har Ny demokrati inte fått tillräckligt gehör för sin uppfattning. Vi vidhåller våra krav till alla delar men anser att frågorna nu bör diskuteras vidare inom finansutskottet.
Mervärdesskatt
Som framgår av motion Fi11 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkandena 2 och 3 anser vi att tjänstemomsen och byggmomsen bör sänkas. Jag hänvisar till vad jag har anfört i dessa frågor under rubriken Riktlinjer m.m.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Barbro Glansén anför:
I motion Fi8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkar Vänsterpartiet att riktlinjerna i propositionen avslås och att synpunkterna i motionen skall vara vägledande för den ekonomiska politikens inriktning. På skatteområdet innehåller motionen förslag till omedelbara ändringar och åtgärder på längre sikt. Åtgärderna är angelägna av fördelningspolitiska skäl och kommer att bidra till att lösa de stora svårigheter som i dag sprider sig till allt större grupper.
Vi anser att motionen bör bifallas men har inte fått någon förståelse för detta i skatteutskottet. Våra förslag bör nu diskuteras vidare i finansutskottet. Hit hör framför allt bensinskatten och en sänkning av mervärdesskatten där det även finns delvis likartade förslag från andra partier.
Innehåll
Sammanfattning1 Inledning3 Propositionens förslag3 Motionsyrkandena4 Propositionen5 Partimotionerna7 Socialdemokraternas partimotion Fi107 Ny demokratis partimotion Fi119 Vänsterpartiets partimotion Fi811 Utskottet13 Internationell utveckling13 Utvecklingen i Sverige16 Exporten18 Privat och offentlig konsumtion19 Läget på arbetsmarknaden20 Budgetutvecklingen21 Osäkerhetsfaktorer i bedömningarna av den svenska ekonomins utveckling21 Inriktningen av den ekonomiska politiken22 Internationellt samarbete för tillväxt och arbete29 Sänkt mervärdesskatt30 Ändrad kapitalbeskattning30 AP-fondens placeringsrätt31 Finansieringen av sjukförsäkringen31 Indexering av vissa punktskatter32 Drivmedelsskatter år 199433 Regional differentiering av drivmedelsskatten33 Energiskatt på blandbränslen33 Höjning av övriga punktskatter år 199434 Indexering av vissa punktskatter 1995--199834 Val av index för indexuppräkning35 Ekonomisk brottslighet m.m.35 Hemställan37
Reservationer 1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (s)40 2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (nyd)47 3. Internationellt samarbete för tillväxt och arbete (mom. 2) (s)51 4. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3) (s)52 5. Sänkt mervärdesskatt (mom. 3) (nyd)53 6. Ändrad kapitalbeskattning (mom. 4) (s)54 7. AP-fondens placeringsrätt (mom. 5) (s)54 8. Finansieringen av sjukförsäkringen (mom. 6) (s)55 9. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7) (s)55 10. Drivmedelsskatter år 1994 (mom. 7) (nyd)56 11. Energiskatt på blandbränslen (mom. 9) (nyd)56 12. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10) (s)57 13. Höjning av övriga punktskatter år 1994 (mom. 10) (nyd)57 14. Indexering av vissa punktskatter åren 1995--1998 (mom. 11) (nyd)58 15. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14) (s)58 16. Lagstiftningen om drivmedelsskatter (mom. 14) (nyd)59 17. Lagstiftningen om tobaks- och dryckesskatter (mom. 15) (nyd)60 18. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16) (s)60 19. Lagstiftningen om allmän energiskatt och koldioxidskatt (mom. 16) (nyd)62
Meningsyttring av suppleant (v) (mom. 1 och 8)63
Bilagor 1. Regeringens lagförslag66 2. Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU1y82
Tabeller
Tabell 1. Internationell utveckling14 Tabell 2. Prognosförutsättningar16 Tabell 3. Försörjningsbalans17 Tabell 4. Nyckeltal17 Tabell 5. Världsmarknadstillväxt, relativpris, marknadsandel och export av bearbetade varor18 Tabell 6. Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande19