Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor (vilande grundlagsbeslut)
Betänkande 1994/95:KU5
Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU05
Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor (vilande grundlagsbeslut)
Innehåll
1994/95 KU5
Sammanfattning
I detta betänkande anmäler utskottet för slutligt beslut ett vilande beslut rörande förslag till lag om ändring i regeringsformen. Utskottet tillstyrker att riksdagen slutligt antar förslaget.
Bakgrund
Grundlag stiftas enligt 8 kap. 15 § regeringsformen genom två likalydande riksdagsbeslut. Det andra beslutet får enligt paragrafen inte fattas förrän det efter det första beslutet har hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda riksdagen har samlats.
Enligt 3 kap. 16 § riksdagsordningen skall konstitutionsutskottet till kammaren för slutligt beslut anmäla vilande beslut i ärende angående grundlag. Till anmälan skall utskottet foga ett yttrande i ärendet (4 kap. 8 § riksdagsordningen).
Vilande beslut
Den 14 april 1994 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246) att som vilande anta förslag till lag om ändring i regeringsformen, bilaga 1.
Utskottet
Förslagets innebörd i korthet
I bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om rätt till ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande införs en närmare precisering av det egendomsskydd som anges i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). I bestämmelsen om egendomsskyddet görs ett uttryckligt förbehåll för allemansrätten. Vidare skall som en ny grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen föras in ett skydd för närings- och yrkesfriheten och en bestämmelse som garanterar alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten rätt att kostnadsfritt få grundläggande utbildning i allmän skola. I bestämmelsen om rätt till grundläggande utbildning föreskrivs även att det allmänna skall svara för att det finns högre utbildning.
I anslutning till en antagen särskild lag om inkorporering av Europakonventionen tas en ny bestämmelse in i regeringsformen som föreskriver att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.
För information om bakgrunden och den närmare innebörden av förslaget hänvisar utskottet till det angivna utskottsbetänkandet. Förslaget har också redovisats i den inför 1994 års val utgivna sammanställningen Vilande grundlagsförslag.
Utskottets anmälan och yttrande
Under föregående riksmöte har riksdagen som vilande antagit det förslag till lag om ändring i regeringsformen som angetts i det föregående. Genom detta betänkande anmäls nu det vilande beslutet till kammaren för slutligt beslut. Med hänvisning till vad utskottet anförde vid ärendets första behandling tillstyrker utskottet att riksdagen slutligt antar förslaget.
Ny översättning till svenska av Europakonventionen
I propositionen i detta ärende anförs att den svenska översättning av Europakonventionen som gjordes i samband med att Sverige ratificerade konventionen i vissa hänseenden är bristfällig och att någon senare översättning inte har gjorts. Bristerna anges bl.a. gälla att de ändringar av konventionen som skett genom vissa av tilläggsprotokollen inte har arbetats in i texten. Konventionens gällande lydelse är därför inte lättöverskådlig. Enligt regeringens bedömning bör därför konventionen, med den lydelse som den fått genom vissa av tilläggsprotokollen, liksom protokollen i övrigt, nyöversättas till svenska. Det anges att ett arbete med en ny översättning har initierats i regeringskansliet.
Det nämnda översättningsarbetet har nu avslutats. Den nya översättningen har tagits in som bilaga 2 i detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen slutligt antar det i bilaga 1 intagna förslaget till lag om ändring i regeringsformen.
Stockholm den 27 oktober 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Ola Karlsson (m).
Särskilda yttranden
1. Egendomsskyddet m.m.
Kenneth Kvist (v) anför:
Vid den föregående behandlingen i utskottet avgav ledamoten från Vänsterpartiet, Bengt Hurtig, en meningsyttring vari han framförde kritik mot regeringens förslag beträffande egendomsskyddet samt närings- och yrkesfriheten. På där anförda skäl menade han att riksdagen borde avslå regeringens förslag till lag om ändring i regeringsformen såvitt avser dels 2 kap. 18 § första och andra styckena samt 2 kap. 22 § första stycket 9 (egendomsskyddet), dels 2 kap. 20 § och 22 § andra stycket 9 (närings- och yrkesfriheten).
Riksdagen följde emellertid utskottets hemställan och antog som vilande de nu angivna lagförslagen tillsammans med övriga förslag till ändringar i regeringsformen. Dessa övriga ändringar avsåg allemansrätten, rätten till utbildning och Europakonventionens konstitutionella ställning. Mot dessa förslag hade vi från Vänsterpartiet inga invändningar.
Vänsterpartiet vidhåller sin tidigare inställning. Jag hänvisar till de skäl som anfördes i meningsyttringen.
Enligt min mening finns det inget sakligt samband mellan den föreslagna förstärkningen av egendomsskyddet samt närings- och yrkesfriheten å ena sidan och allemansrätten, rätten till utbildning och Europakonventionens konstitutionella ställning å den andra sidan. När ärendet i dessa båda delar nu anmäls till kammaren för slutligt beslut borde det ha varit möjligt för Vänsterpartiet att fullfölja sin inställning med yrkande att riksdagen förkastar förslaget i de delar som var föremål för avslagsyrkande i meningsyttringen. Utskottsmajoriteten har emellertid inte tillåtit detta. Enligt majoriteten måste de olika paragraferna ses som en enhet och då i sin helhet antingen antas eller förkastas. Konsekvensen blir därmed att en riksdagsmajoritet i fall som detta kan binda upp en framtida riksdag på ett olyckligt sätt. Då -- trots de delar vi är kritiska mot -- övriga delar av förslagen är positiva väljer jag att framföra Vänsterpartiets uppfattning genom detta särskilda yttrande. Till frågan om egendomsskyddet finns det därför anledning att återkomma.
2. Egendomsskyddet m.m.
Peter Eriksson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna deltog inte i den tidigare behandlingen av ärendet. Partiet är positivt till inkorporeringen av Europakonventionen men starkt kritiskt mot förslaget till ändring i 2 kap. 18 § andra stycket andra meningen regeringsformen. Enligt det förslaget skall ersättning tillförsäkras om "pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras". På ett avgörande sätt försvåras härigenom möjligheterna att avkräva de areella näringarna ett naturvårdsansvar som är rimligt i förhållande till ägande och ekonomiska resurser. Möjligheterna att uppnå de övergripande målen om artbevarande och biologisk mångfald minskar också. Vi delar alltså den kritik som anfördes i flera motioner då ärendet först behandlades.
Jag anser att förslaget om förstärkning av egendomsskyddet saknar samband med Europakonventionen och ärendet i övrigt. När ärendet nu anmäls till kammaren för slutligt beslut borde det ha varit möjligt att lägga fram en reservation med ett yrkande att riksdagen förkastar förslaget i denna del. Utskottsmajoriteten har emellertid inte tillåtit detta. Enligt majoriteten måste lagförslaget i sin helhet antingen antas eller förkastas. Konsekvensen blir därmed att en riksdagsmajoritet i fall som detta kan binda upp en framtida riksdag på ett olyckligt sätt.
3. Egendomsskyddet m.m.
Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Ola Karlsson (m) anför:
I de särskilda yttrandena här ovan anförs att det inte finns något sakligt samband mellan vissa av de grundlagsförslag som förs fram i detta ärende.
Riksdagen har redan i samband med den första behandlingen av ärendet genom vanlig lag beslutat att inkorporera Europakonventionen i svensk rätt. Ett av de förslag som riksdagen nu slutligt skall ta ställning till gäller en bestämmelse i 2 kap. regeringsformen som föreskriver att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. Övriga förslag avser bestämmelser i samma kapitel om egendomsskydd, allemansrätt, närings- och yrkesfrihet samt rätten till utbildning. Frågan gäller alltså vilket samband de nu nämnda föreslagna grundlagsbestämmelserna har med varandra.
Vi vill då först erinra om vad utskottet anförde i början av sin bedömning vid den föregående behandlingen av frågan om egendomsskyddet (bet. 1993/94:KU24 s. 28).
Utskottet konstaterade att såväl den civilrättsliga som den straffrättsliga lagstiftningen i vårt land ger ett starkt skydd för den enskildes egendom. Genom att Europakonventionen föreslås bli inkorporerad i svensk rätt kommer enligt utskottet vår lagstiftning dessutom att få en speciell regel om att den enskildes egendom skall lämnas okränkt (art. 1 i det första tilläggsprotokollet). Utskottet kunde vidare konstatera att konventionen inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om att ersättning skall utgå vid angrepp på egendom. Utskottet pekade härefter på att konventionsorganen i sin verksamhet tar intryck av den nationella regleringen av fri- och rättigheter på grundlagsnivå. Om det införs en regel i vår regeringsform beträffande egendomsskyddet som slår fast de principer som konventionsbestämmelsen vill skydda, torde man enligt utskottet kunna utgå från att denna regel kommer att beaktas av konventionsorganen vid prövningen av eventuella mål mot Sverige i framtiden. Utskottets slutsats blev därför att en sådan regel i regeringsformen kommer att innebära en precisering av det skydd som Europakonventionen ställer upp för medborgarnas rätt till sin egendom.
Den föreslagna bestämmelsen om egendomsskydd i regeringsformen leder således till att den mera allmänt hållna föreskriften i Europakonventionen om den enskildes egendom får en tydligare innebörd. Grundlagsbestämmelsen om egendomsskyddet har alltså ett samband med Europakonventionen och den föreslagna grundlagsbestämmelsen om konventionens konstitutionella ställning.
I sammanhanget vill vi peka på att bestämmelsen om allemansrätten, som inte har varit föremål för delade meningar, i paragrafens tredje stycke har utformats som ett undantag från vad som föreskrivs om egendomsskyddet i första och andra styckena. Tredje stycket har därmed en nära anknytning till paragrafen i övrigt.
Närings- och yrkesfriheten åtnjuter visserligen inte något särskilt skydd enligt Europakonventionen. I några avgöranden har dock en redan etablerad näringsverksamhet ansetts vara omfattad av skyddet för äganderätten enligt artikel 1 i det första tilläggsprotokollet (jfr avsnitt 3.6.1 i Fri- och rättighetskommitténs betänkande Fri- och rättighetsfrågor del A /SOU 1993:40/).
Slutligen bör framhållas att bestämmelserna i konventionen och 2 kap. regeringsformen kompletterar varandra. Konventionen och grundlagen utgör därför tillsammans det fri- och rättighetsskydd som finns i vårt land.
Det nu anförda ger enligt vår mening vid handen att lagförslagen i detta ärende är sakligt förbundna med varandra.
Förslag till Lag om ändring i regeringsformen
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen1
dels att nuvarande 2 kap. 20 § skall betecknas 2 kap. 22 §, dels att 2 kap. 18 och 22 §§ samt 8 kap. 18 § skall ha följande lydelse, dels att det i regeringsformen skall införas tre nya paragrafer, 2 kap. 20, 21 och 23 §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
18 §
Varje medborgare vilkens Varje medborgares egendom
egendom tages i anspråk är tryggad genom att ingen
genom expropriation eller kan tvingas avstå sin
annat sådant förfogande egendom till det allmänna
skall vara tillförsäkrad eller till någon enskild
ersättning för genom expropriation eller
förlusten enligt grunder annat sådant förfogande
som bestämmes i lag. eller tåla att det
allmänna inskränker
användningen av mark eller
byggnad utom när det
krävs för att tillgodose
angelägna allmänna
intressen.
Den som genom expropriation
eller annat sådant
förfogande tvingas avstå
sin egendom skall vara
tillförsäkrad
ersättning för
förlusten. Sådan
ersättning skall också
vara tillförsäkrad den
för vilken det allmänna
inskränker användningen
av mark eller byggnad på
sådant sätt att
pågående
markanvändning inom
berörd del av fastigheten
avsevärt försvåras
eller skada uppkommer som
är betydande i
förhållande till
värdet på denna del av
fastigheten. Ersättningen
skall bestämmas enligt
grunder som anges i lag.
Alla skall ha tillgång till
naturen enligt
allemansrätten oberoende av
vad som föreskrivits ovan.
20 §
Begränsningar i rätten
att driva näring eller
utöva yrke får
införas endast för att
skydda angelägna
allmänna intressen och
aldrig i syfte enbart att
ekonomiskt gynna vissa
personer eller företag.
Samernas rätt att bedriva
renskötsel regleras i lag.
1 Regeringsformen omtryckt
1991:1503.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §
Alla barn som omfattas av den
allmänna skolplikten har
rätt att kostnadsfritt
erhålla grundläggande
utbildning i allmän skola.
Det allmänna skall svara
också för att högre
utbildning finns.
22 §
Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om 1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra trossamfund eller annan sammanslutning (2 § andra meningen), 2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling (3 § andra stycket), 3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk påverkan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§), 4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med anledning av brott eller misstanke om brott (9 § första och tredje styckena), 5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv rättsverkan av brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §), 6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första stycket), 7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller etniskt ursprung eller på grund av kön (15 och 16 §§), 8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),
9. rätt till ersättning 9. skydd mot expropriation
vid expropriation eller annat eller annat sådant
sådant förfogande (18 förfogande samt mot
§). inskränkningar i
användningen av mark eller
byggnader (18 §),
10. rätt till utbildning
(21 §).
Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är
utlänning här i riket
likställd med svensk medborgare även i fråga om
1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet,
föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),
2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första
meningen),
3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses
i 4 och 5 §§,
mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
intrång i
förtrolig meddelelse (6 §),
4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan
anledning än brott
eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),
6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),
7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket
tredje
meningen),
8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina
verk (19 §),
9. rätt att driva näring
eller utöva yrke (20 §).
På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket
tillämpas
12 § tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte
stycket.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Lag eller annan föreskrift
får ej meddelas i strid med
Sveriges åtaganden på
grund av den europeiska
konventionen angående skydd
för de mänskliga
rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
8 kap.
18 §
För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd, vari ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten. Yttrande från lagrådet inhämtas av regeringen eller, enligt vad som närmare angives i riksdagsordningen, av riksdagsutskott.
Yttrande av lagrådet bör Yttrande av lagrådet bör inhämtas innan riksdagen inhämtas innan riksdagen beslutar grundlag om beslutar grundlag om tryckfriheten, eller om tryckfriheten, eller om motsvarande frihet att yttra motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television sig i ljudradio, television och vissa liknande och vissa liknande överföringar, filmer, överföringar, filmer, videogram och andra videogram och andra upptagningar av rörliga upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar, bilder samt ljudupptagningar, lag om begränsning av lag om begränsning av rätten att taga del av rätten att taga del av allmänna handlingar, lag allmänna handlingar, lag som avses i 2 kap. 3 § som avses i 2 kap. 3 § andra stycket, 12 § andra stycket, 12 § första stycket, 17--19 första stycket, 17--19 §§ eller 20 § andra §§ eller 22 § andra stycket eller lag som stycket eller lag som ändrar eller upphäver ändrar eller upphäver sådan lag, lag om kommunal sådan lag, lag om kommunal beskattning, lag som avses i 2 beskattning, lag som avses i 2 eller 3 § eller lag som eller 3 § eller lag som avses i 11 kap., om lagen avses i 11 kap., om lagen är viktig för enskilda är viktig för enskilda eller från allmän eller från allmän synpunkt. Vad nu har sagts synpunkt. Vad nu har sagts gäller dock icke, om gäller dock icke, om lagrådets hörande skulle lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av sakna betydelse på grund av frågans beskaffenhet eller frågans beskaffenhet eller skulle fördröja skulle fördröja lagstiftningsfrågans lagstiftningsfrågans behandling så att behandling så att avsevärt men skulle avsevärt men skulle uppkomma. Föreslår uppkomma. Föreslår regeringen riksdagen att regeringen riksdagen att stifta lag i något av de stifta lag i något av de ämnen som avses i första ämnen som avses i första meningen och har lagrådets meningen och har lagrådets yttrande dessförinnan inte yttrande dessförinnan inte inhämtats, skall regeringen inhämtats, skall regeringen samtidigt för riksdagen samtidigt för riksdagen redovisa skälen härtill. redovisa skälen härtill. Att lagrådet icke har Att lagrådet icke har hörts över ett hörts över ett lagförslag utgör aldrig lagförslag utgör aldrig hinder mot lagens hinder mot lagens tillämpning. tillämpning.
Lagrådets granskning skall avse 1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt, 2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra, 3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav, 4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas tillgodose angivna syften, 5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om lagrådets sammansättning och tjänstgöring meddelas i lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna*
Bilaga 2
Undertecknade regeringar, som är medlemmar av Europarådet,
som beaktar den allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som antagits av Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1948,
som beaktar att denna förklaring syftar till att trygga ett universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de rättigheter som där angetts,
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen att fullfölja detta syfte är att bevara och utveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
som bekräftar sin djupa tro på de grundläggande friheterna som utgör själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst bevaras, å ena sidan, genom verklig politisk demokrati samt, å den andra, genom en gemensam grundsyn på och respekt för de mänskliga rättigheterna, på vilka de förlitar sig,
samt såsom regeringar i europeiska stater vilka besjälas av samma anda och äger ett gemensamt arv i sina politiska traditioner, sina ideal, sin frihet och sin grundläggande rättsuppfattning och är beslutna att vidta de första åtgärderna ägnade att åstadkomma en kollektiv garanti för vissa av de rättigheter som angetts i den allmänna förklaringen,
har kommit överens om följande.
*Konventionen trädde i kraft den 3 september 1953. Artiklarna har den lydelse de erhållit genom de ändringar och tillägg som gjorts genom protokoll nr 3, som trädde i kraft den 21 september 1970, protokoll nr 5, som trädde i kraft den 20 december 1971, och protokoll nr 8, som trädde i kraft den 1 januari 1990.
Artikel 1
De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter som anges i avdelning I i denna konvention.
Avdelning I
Artikel 2
1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall avsiktligen berövas livet utom för att verkställa domstols dom i de fall då han dömts för brott som enligt lag är belagt med sådant straff.
2. Ingen skall anses ha berövats livet i strid med denna artikel, när detta är en följd av våld som var absolut nödvändigt
a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning,
b) för att verkställa en laglig arrestering eller för att hindra någon som lagligen är berövad friheten att undkomma,
c) för att i laglig ordning stävja upplopp eller uppror.
Artikel 3
Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Artikel 4
1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom.
2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.
3. Med "tvångsarbete eller annat påtvingat arbete" enligt denna artikel förstås inte
a) arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 i denna konvention eller som är villkorligt frigiven från sådant frihetsberövande,
b) tjänstgöring av militär art eller, i länder där samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas, tjänstgöring som i dessa fall utkrävs i stället för militär värnpliktstjänstgöring,
c) tjänstgöring som utkrävs när nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd,
d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna.
Artikel 5
1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskriver:
a) när någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom av behörig domstol,
b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten, antingen därför att han underlåtit att uppfylla en domstols lagligen meddelade föreläggande eller i syfte att säkerställa ett fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet,
c) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att ställas inför behörig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha begått ett brott, eller när det skäligen anses nödvändigt att hindra honom från att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta,
d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför behörig rättslig myndighet,
e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra spridning av smittosam sjukdom eller därför att han är psykiskt sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller lösdrivare,
f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att förhindra att han obehörigen reser in i landet eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning eller utlämning.
2. Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom.
3. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad friheten i enlighet med vad som sagts under punkt 1 c skall utan dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning får krävas att garantier ställs för att den som friges inställer sig till rättegången.
4. Var och en som berövas friheten genom arrestering eller på annat sätt skall ha rätt att påfordra att domstol snabbt prövar lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom, om frihetsberövandet inte är lagligt.
5. Var och en som arresterats eller på annat vis berövats friheten i strid med bestämmelserna i denna artikel skall ha rätt till skadestånd.
Artikel 6
1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från förhandlingen eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse.
2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.
3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande minimirättigheter:
a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen mot honom,
b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar,
c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar,
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom,
e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller talar det språk som begagnas i domstolen.
Artikel 7
1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks.
2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som då den begicks var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper som erkänns av civiliserade stater.
Artikel 8
1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Artikel 9
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Artikel 10
1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag.
2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
Artikel 11
1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.
Artikel 12
Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet.
Artikel 13
Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig myndighet.
Artikel 14
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt.
Artikel 15
1. Under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens existens får en hög fördragsslutande part vidta åtgärder som innebär avvikelser från dess skyldigheter enligt denna konvention i den utsträckning som det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till situationens krav, under förutsättning att dessa åtgärder inte strider mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.
2. Inga inskränkningar får med stöd av denna bestämmelse göras i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 punkterna 1 och 7.
3. En hög fördragsslutande part som begagnar sig av rätten att göra avvikelser från denna konvention skall hålla Europarådets generalsekreterare fullt underrättad om de åtgärder som vidtagits i sådant hänseende och om skälen för dessa. Den höga fördragsslutande parten skall också underrätta Europarådets generalsekreterare om när dessa åtgärder har upphört att gälla och konventionens bestämmelser åter blivit fullt tillämpliga.
Artikel 16
Ingenting i artiklarna 10, 11 och 14 får anses hindra de höga fördragsslutande parterna från att införa inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet.
Artikel 17
Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att inskränka dem i större utsträckning än vad som medgetts där.
Artikel 18
De inskränkningar som medgetts enligt denna konvention beträffande de där upptagna fri- och rättigheterna får inte tillämpas annat än i de syften för vilka de medgetts.
Avdelning II
Artikel 19
För att säkerställa att de förpliktelser fullgörs som de höga fördragsslutande parterna åtagit sig genom denna konvention skall det upprättas
1. en europeisk kommission för de mänskliga rättigheterna, här nedan kallad "kommissionen",
2. en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, här nedan kallad "domstolen".
Avdelning III
Artikel 20
1. Kommissionen skall bestå av samma antal ledamöter som de höga fördragsslutande parterna. Mer än en av ledamöterna får inte vara medborgare i en och samma stat.
2. Kommissionen skall sammanträda i plenum. Den kan dock upprätta kamrar, som var och en skall bestå av minst sju ledamöter. Kamrarna får pröva sådana klagomål som anförts enligt artikel 25 i denna konvention vilka kan behandlas med ledning av vedertagen rättspraxis eller som inte angår någon viktig fråga rörande tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Med förbehåll för denna inskränkning samt för bestämmelserna i punkt 5 i denna artikel skall kamrarna utöva alla de befogenheter som kommissionen tilldelats i konventionen.
Den ledamot av kommissionen som valts med avseende på den höga fördragsslutande part, mot vilken klagomål anförts, skall ha rätt att ingå i den kammare till vilken klagomålet har hänskjutits.
3. Kommissionen får tillsätta kommittéer, var och en bestående av minst tre ledamöter, med befogenhet att enhälligt avvisa eller avskriva ett klagomål som anförts enligt artikel 25, när ett sådant beslut kan fattas utan vidare prövning.
4. En kammare eller en kommitté kan när som helst hänskjuta en fråga till kommissionen i plenum, som även kan besluta att ett klagomål som överlämnats till en kammare eller en kommitté skall återföras till kommissionen i plenum.
5. Endast i plenum kan kommissionen utöva följande befogenheter:
a) prövning av klagomål som anförts enligt artikel 24,
b) hänskjutande av ett mål till domstolen enligt artikel 48 a,
c) fastställande av arbetsordning enligt artikel 36.
Artikel 21
1. Ledamöterna av kommissionen väljs av ministerkommittén med absolut majoritet av avgivna röster från en namnlista, som upprättats av den parlamentariska församlingens presidium; varje grupp representanter för de höga fördragsslutande parterna i den parlamentariska församlingen skall föreslå tre kandidater, av vilka minst två skall vara av samma nationalitet som gruppen.
2. I tillämpliga delar skall samma förfarande iakttas vid utnämning av nya ledamöter av kommissionen om andra stater senare tillträder konventionen och när ledigblivna platser skall besättas.
3. Kandidaterna skall vara moraliskt oförvitliga och antingen uppfylla de kvalifikationer som erfordras för utnämning till högre domarbefattningar eller vara personer med erkänd kompetens inom nationell eller internationell rätt.
Artikel 22
1. Kommissionens ledamöter skall väljas för en tid av sex år. De får återväljas. Dock skall mandattiden vara tre år för sju av de ledamöter som utsetts vid det första valet.
2. De ledamöter vilkas mandattid löper ut med utgången av den inledande treårsperioden skall utses genom lottdragning av Europarådets generalsekreterare omedelbart efter det att det första valet har förrättats.
3. I syfte att säkerställa att såvitt möjligt halva antalet av kommissionens ledamöter förnyas vart tredje år får ministerkommittén, innan ett val därefter genomförs, besluta att mandattiden för en eller flera av de ledamöter som skall väljas skall omfatta en annan period än sex år, vilken dock inte får överstiga nio år eller understiga tre år.
4. I sådana fall där fråga är om mer än en mandattid och ministerkommittén tillämpar föregående punkt, skall fördelningen av mandattider verkställas genom lottdragning av generalsekreteraren omedelbart efter det att valet ägt rum.
5. En ledamot av kommissionen, som utsetts att efterträda en ledamot vars mandattid inte gått ut, skall inneha uppdraget under återstoden av företrädarens mandattid.
6. Kommissionens ledamöter innehar sina uppdrag till dess att de blir ersatta. Efter det att så skett skall de fullfölja handläggningen av mål med vilka de redan tagit befattning.
Artikel 23
Kommissionens ledamöter skall tjänstgöra i sin personliga egenskap. Under sin mandattid får de inte åta sig uppdrag som är oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet såsom ledamöter av kommissionen eller med de krav som ämbetet ställer.
Artikel 24
En hög fördragsslutande part får genom Europarådets generalsekreterare till kommissionen hänskjuta en fråga om konventionsbrott begånget av en annan hög fördragsslutande part.
Artikel 25
1. Kommissionen får ta emot klagomål ställda till Europarådets generalsekreterare från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda personer, som påstår sig av någon av de höga fördragsslutande parterna ha utsatts för en kränkning av någon av de i denna konvention angivna rättigheterna, under förutsättning att den höga fördragsslutande part mot vilken klagomålet riktas har förklarat sig erkänna kommissionens behörighet att ta emot sådana klagomål. De höga fördragsslutande parter som avgett en sådan förklaring förbinder sig att inte på något sätt förhindra ett effektivt utövande av denna klagorätt.
2. En sådan förklaring får avges för en viss bestämd tid.
3. Förklaringen skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare, som skall överlämna kopior av den till de höga fördragsslutande parterna samt offentliggöra förklaringen.
4. Kommissionen får utöva de befogenheter som anges i denna artikel endast om minst sex höga fördragsslutande parter är bundna av förklaringar som avgetts i överensstämmelse med punkterna 1--3.
Artikel 26
Ett mål får anhängiggöras vid kommissionen först sedan alla inhemska rättsmedel uttömts i enlighet med den internationella rättens allmänt erkända regler och senast sex månader från den dag då det slutliga beslutet meddelades.
Artikel 27
1. Kommissionen får inte ta upp ett klagomål enligt artikel 25 till behandling som
a) är anonymt eller
b) i det väsentliga innefattar samma omständigheter som redan prövats av kommissionen eller redan hänskjutits till internationell undersökning eller reglering i annan form och som inte innehåller nya relevanta upplysningar.
2. Kommissionen skall avvisa varje klagomål anfört enligt artikel 25, som kommissionen anser vara oförenligt med bestämmelserna i denna konvention eller uppenbart ogrundat eller utgöra ett missbruk av rätten att klaga.
3. Kommissionen skall avvisa varje klagomål som den inte anser sig behörig att pröva enligt artikel 26.
Artikel 28
1. När ett klagomål upptas till behandling skall kommissionen
a) tillsammans med parternas företrädare granska klagomålet för att klarlägga de faktiska omständigheterna i målet samt, om detta anses nödvändigt, göra en utredning; de berörda staterna skall, efter samråd med kommissionen, på alla sätt underlätta ett effektivt genomförande av utredningen,
b) samtidigt ställa sig till parternas förfogande i syfte att nå en förlikning grundad på respekten för de mänskliga rättigheterna såsom de definieras i denna konvention.
2. Om kommissionen lyckas nå en förlikning skall den upprätta en rapport som skall sändas till de berörda staterna, till ministerkommittén och till Europarådets generalsekreterare för offentliggörande. Rapporten skall endast innehålla en kortfattad redogörelse för de faktiska omständigheterna och för den lösning som nåtts.
Artikel 29
Efter det att kommissionen har upptagit ett klagomål till behandling enligt artikel 25 får den likväl, med en majoritet av två tredjedelar av dess ledamöter, besluta att avvisa detta, om kommissionen vid sin prövning finner att någon av de i artikel 27 angivna grunderna för att inte uppta ett klagomål till behandling föreligger.
I sådant fall skall beslutet delges parterna.
Artikel 30
1. Kommissionen kan på varje stadium av förfarandet besluta att avskriva ett mål om de faktiska omständigheterna leder till slutsatsen att
a) klaganden inte har för avsikt att fullfölja sitt klagomål eller
b) frågan har lösts eller
c) det på någon annan av kommissionen fastställd grund inte längre är befogat att fortsätta prövningen av klagomålet.
Kommissionen skall dock fortsätta prövningen av ett klagomål om respekten för de mänskliga rättigheterna, sådana de definierats i denna konvention, så kräver.
2. När kommissionen beslutar att avskriva ett mål som den har tagit upp till behandling, skall den utarbeta en rapport, vilken skall innehålla en redogörelse för de faktiska omständigheterna, avskrivningsbeslutet samt skälen härtill. Rapporten skall överlämnas till parterna samt till ministerkommittén för kännedom. Kommissionen får offentliggöra den.
3. Kommissionen får besluta att återuppta ett klagomål till behandling om den anser att omständigheterna föranleder en sådan åtgärd.
Artikel 31
1. Om behandlingen av ett klagomål inte har slutförts enligt artiklarna 28 punkt 2, 29 eller 30, skall kommissionen utarbeta en rapport om de faktiska omständigheterna samt ange om dessa enligt kommissionens mening innebär att den ifrågavarande staten brutit mot sina förpliktelser enligt konventionen. Varje ledamots enskilda mening på denna punkt får anges i rapporten.
2. Rapporten skall överlämnas till ministerkommittén. Den skall även delges de berörda staterna, som inte får offentliggöra den.
3. I samband med att rapporten överlämnas till ministerkommittén får kommissionen lägga fram de förslag som den anser lämpliga.
Artikel 32
1. Om målet inte inom tre månader från dagen för rapportens överlämnande till ministerkommittén hänskjutits till domstolen enligt artikel 48 i denna konvention, skall ministerkommittén med en majoritet av två tredjedelar av de ledamöter som är berättigade att sitta i kommittén fastställa om ett konventionsbrott förevarit.
2. Om så är fallet skall ministerkommittén föreskriva en frist, inom vilken den berörda höga fördragsslutande parten skall vidta de åtgärder som krävs till följd av ministerkommitténs beslut.
3. Om den höga fördragsslutande parten inte har vidtagit tillfredsställande åtgärder inom den föreskrivna fristen, skall ministerkommittén, med sådan röstövervikt som anges i punkt 1 ovan, besluta vilken verkan dess ursprungliga beslut skall få samt publicera rapporten.
4. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att betrakta varje beslut som ministerkommittén fattar med tillämpning av vad som anges i punkterna 1--3 som bindande för dem.
Artikel 33
Kommissionen skall sammanträda inom stängda dörrar.
Artikel 34
Med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 20 punkt 3 och 29 skall kommissionen fatta sina beslut med en majoritet av närvarande och röstande ledamöter.
Artikel 35
Kommissionen sammanträder när omständigheterna kräver detta. Den sammankallas av Europarådets generalsekreterare.
Artikel 36
Kommissionen fastställer sin arbetsordning.
Artikel 37
Kommissionens sekretariat skall tillhandahållas av Europarådets generalsekreterare.
Avdelning IV
Artikel 38
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna skall vara sammansatt av domare till samma antal som Europarådets medlemmar. Mer än en av ledamöterna får inte vara medborgare i en och samma stat.
Artikel 39
1. Domstolens ledamöter väljs av den parlamentariska församlingen med majoriteten av antalet avgivna röster, från en lista över personer som nominerats av Europarådets medlemmar; varje medlem skall nominera tre kandidater, av vilka minst två skall vara medborgare i den stat som nominerar.
2. I tillämpliga delar skall samma ordning iakttas vid utnämning av nya ledamöter av domstolen om nya medlemmar vinner inträde i Europarådet och när ledigblivna platser skall besättas.
3. Kandidaterna skall vara moraliskt oförvitliga och skall antingen uppfylla de villkor som erfordras för utnämning till högre domarbefattningar eller vara rättslärda med erkänd kompetens.
Artikel 40
1. Domstolens ledamöter väljs för en tid av nio år. De får återväljas. Av de ledamöter som utses vid det första valet skall dock fyra ledamöters mandattid upphöra efter tre år och ytterligare fyra ledamöters mandattid efter sex år.
2. De ledamöter, vilkas mandattid skall upphöra efter de inledande perioderna om tre och sex år, skall utses genom lottdragning, verkställd av generalsekreteraren omedelbart efter det att det första valet förrättats.
3. I syfte att säkerställa att såvitt möjligt en tredjedel av domstolens ledamöter förnyas vart tredje år får den parlamentariska församlingen, innan ett senare val genomförs, besluta att mandattiden för en eller flera av de ledamöter som skall väljas skall omfatta en annan period än nio år, vilken dock inte får överstiga tolv år eller understiga sex år.
4. I sådana fall där fråga är om mer än en mandattid och den parlamentariska församlingen tillämpar föregående punkt, skall fördelningen av mandattider verkställas genom lottdragning av generalsekreteraren omedelbart efter det att valet ägt rum.
5. En ledamot av domstolen, som utsetts att efterträda en ledamot vars mandattid inte gått ut, skall inneha uppdraget under återstoden av företrädarens mandattid.
6. Domstolens ledamöter innehar sitt uppdrag intill dess att de blir ersatta. Efter det att så skett skall de fullfölja handläggningen av mål med vilka de redan tagit befattning.
7. Domstolens ledamöter skall tjänstgöra i sin personliga egenskap. Under sin mandattid får de inte åta sig uppdrag som är oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet såsom ledamöter av domstolen eller med de krav som ämbetet ställer.
Artikel 41
Domstolen väljer ordförande och en eller två vice ordförande för en period av tre år. Dessa får omväljas.
Artikel 42
Domstolens ledamöter skall för varje tjänstgöringsdag erhålla en ersättning som fastställs av ministerkommittén.
Artikel 43
Vid handläggningen av mål som hänskjutits till domstolen skall denna utgöras av en avdelning sammansatt av nio ledamöter. Självskriven ledamot av avdelningen skall vara den domare som är medborgare i den stat som är part i målet eller, i avsaknad av en sådan domare, den person som staten utser att sitta som domare; de övriga ledamöterna utses genom lottdragning av presidenten innan handläggningen av målet påbörjas.
Artikel 44
Endast de höga fördragsslutande parterna och kommissionen får hänskjuta ett mål till domstolen.
Artikel 45
Domstolen har jurisdiktion i alla tvister rörande tolkningen och tillämpningen av denna konvention, som de höga fördragsslutande parterna eller kommissionen hänskjuter till domstolen i enlighet med bestämmelserna i artikel 48.
Artikel 46
1. Var och en av de höga fördragsslutande parterna får när som helst förklara sig erkänna domstolens jurisdiktion i alla frågor angående tolkningen och tillämpningen av denna konvention som tvingande för parten utan särskild överenskommelse.
2. Förklaringar som avses ovan får avges helt utan villkor eller under förutsättning av ömsesidighet i förhållande till flera eller vissa andra höga fördragsslutande parter eller för viss tid.
3. Förklaringarna skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare, som skall överlämna kopior av dem till de höga fördragsslutande parterna.
Artikel 47
Mål får behandlas av domstolen först efter det att kommissionen fastställt att en förlikning inte kunnat uppnås och den i artikel 32 föreskrivna fristen av tre månader har löpt ut.
Artikel 48
Under förutsättning att den berörda höga fördragsslutande parten, om det endast finns en sådan, eller de berörda höga fördragsslutande parterna, om det finns flera, är obligatoriskt underkastade domstolens jurisdiktion eller, om så inte är fallet, med samtycke av den berörda höga fördragsslutande parten, om det endast finns en sådan, eller av de berörda höga fördragsslutande parterna, om det finns flera, kan ett mål hänskjutas till domstolen av
a) kommissionen,
b) en hög fördragsslutande part vars medborgare påstås ha blivit utsatt för ett konventionsbrott,
c) en hög fördragsslutande part som hänskjutit målet till kommissionen,
d) en hög fördragsslutande part mot vilken klagomålet riktats.
Artikel 49
Om en tvist uppkommer rörande domstolens behörighet skall frågan avgöras genom beslut av domstolen.
Artikel 50
Om domstolen finner att ett beslut eller en åtgärd av en rättslig myndighet eller annan myndighet hos någon hög fördragsslutande part helt eller delvis står i strid med de förpliktelser som följer av denna konvention, och om denna parts inhemska rätt medger att gottgörelse endast till en del lämnas för beslutets eller åtgärdens verkningar, skall domstolens dom, om så anses nödvändigt, innehålla beslut om skälig gottgörelse till den förfördelade parten.
Artikel 51
1. Skäl skall anges för domstolens dom.
2. Om domen i dess helhet eller till någon del inte ger uttryck för ledamöternas enhälliga uppfattning, har varje ledamot rätt att avge sin särskilda mening.
Artikel 52
Domstolens dom är slutgiltig.
Artikel 53
De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter domstolens dom i alla de mål där de är parter.
Artikel 54
Domstolens dom skall överlämnas till ministerkommittén, som övervakar dess verkställande.
Artikel 55
Domstolen fastställer sin arbetsordning och sitt rättegångsförfarande.
Artikel 56
1. Val av ledamöter till domstolen skall äga rum första gången sedan de förklaringar av de höga fördragsslutande parterna som nämnts i artikel 46 uppgår till ett antal av åtta.
2. Inget mål kan hänskjutas till domstolen före detta val.
Avdelning V
Artikel 57
På anmodan av Europarådets generalsekreterare skall varje hög fördragsslutande part tillhandahålla upplysningar om det sätt på vilket dess inhemska lagstiftning säkerställer en effektiv tillämpning av bestämmelserna i denna konvention.
Artikel 58
Kommissionens och domstolens utgifter skall bekostas av Europarådet.
Artikel 59
Kommissionens och domstolens ledamöter har under utövandet av sitt ämbete rätt till de privilegier och den immunitet som anges i artikel 40 i Europarådets stadga och i de avtal som ingåtts i enlighet med den artikeln.
Artikel 60
Ingenting i denna konvention får tolkas som en begränsning av eller en avvikelse från någon av de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som kan vara skyddade i de höga fördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention i vilken de är parter.
Artikel 61
Ingenting i denna konvention skall inskränka de befogenheter som tillerkänts ministerkommittén genom Europarådets stadga.
Artikel 62
Om det inte finns en särskild överenskommelse, avstår de höga fördragsslutande parterna från att begagna sig av de fördrag, konventioner eller förklaringar som gäller mellan dem för att hänskjuta en tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention till reglering i annan ordning än vad som föreskrivs i konventionen.
Artikel 63
1. En stat får när den ratificerar, eller när som helst senare, genom en notifikation ställd till Europarådets generalsekreterare, förklara att denna konvention skall tillämpas på alla eller något av de territorier för vilkas internationella förbindelser staten i fråga svarar.
2. Konventionen skall tillämpas på det eller de territorier som anges i notifikationen från den trettionde dagen efter det att Europarådets generalsekreterare mottagit notifikationen.
3. Inom de nämnda territorierna skall dock konventionens bestämmelser tillämpas med hänsyn till vad de lokala förhållandena kräver.
4. En stat, som avgett förklaring enligt punkt 1 ovan, kan när som helst därefter förklara att staten beträffande ett eller flera av de med förklaringen avsedda territorierna erkänner kommissionens behörighet att ta emot klagomål från enskilda personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda personer i enlighet med artikel 25 i denna konvention.
Artikel 64
1. Vid undertecknandet av denna konvention eller vid deponering av sitt ratifikationsinstrument kan en stat göra förbehåll med avseende på någon särskild bestämmelse i konventionen, i den mån en lag som då gäller inom statens territorium inte överensstämmer med bestämmelsen. Förbehåll av allmän karaktär tillåts inte enligt denna artikel.
2. Varje förbehåll som görs enligt denna artikel skall innehålla en kort redogörelse för lagen i fråga.
Artikel 65
1. En hög fördragsslutande part får inte säga upp denna konvention förrän efter utgången av fem år från dagen för dess ikraftträdande för parten och med iakttagande av en uppsägningstid om sex månader samt genom en notifikation, ställd till Europarådets generalsekreterare, som skall underrätta de övriga höga fördragsslutande parterna om detta.
2. En uppsägning får inte till följd att den ifrågavarande höga fördragsslutande parten blir löst från sina förpliktelser enligt denna konvention såvitt avser åtgärder som skulle kunna utgöra en kränkning av dessa förpliktelser och som kan ha utförts av parten före den dag då uppsägningen blev gällande.
3. En hög fördragsslutande part som upphör att vara medlem av Europarådet upphör på samma villkor att vara part i denna konvention.
4. Konventionen får sägas upp enligt bestämmelserna under punkterna 1--3 beträffande varje territorium för vilket den förklarats tillämplig enligt artikel 63.
Artikel 66
1. Denna konvention står öppen för undertecknande av medlemmarna i Europarådet. Den skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
2. Konventionen träder i kraft när tio ratifikationsinstrument har deponerats.
3. För en stat som undertecknat och som senare ratificerar konventionen träder den i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
4. Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla medlemmar i Europarådet om konventionens ikraftträdande och om namnen på de höga fördragsslutande parter som har ratificerat den samt om senare deponering av ratifikationsinstrument.
Upprättad i Rom den 4 november 1950 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar, som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall sända bestyrkta kopior till var och en av de stater som undertecknat konventionen.
Tilläggsprotokoll till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna*
Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad "konventionen"),
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.
Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.
Artikel 2
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Artikel 3
De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att anordna fria och hemliga val med skäliga tidsintervaller under förhållanden som tillförsäkrar folket rätten att fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den lagstiftande församlingen.
*Protokollet trädde i kraft den 18 maj 1954.
Artikel 4
En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll eller när som helst därefter till Europarådets generalsekreterare överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den höga fördragsslutande parten förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet inom de territorier, som anges i förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den höga fördragsslutande parten svarar.
En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt föregående stycke får när som helst avge en ny förklaring, som ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra inom ett visst territorium.
En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall anses ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i konventionen.
Artikel 5
Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1, 2, 3 och 4 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.
Artikel 6
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar av Europarådet som undertecknat konventionen; det skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av konventionen. Protokollet träder i kraft när tio ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om namnen på dem som har ratificerat protokollet.
Upprättat i Paris den 20 mars 1952 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall sända en bestyrkt kopia till varje regering som undertecknat protokollet.
Protokoll nr 2 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende behörighet för den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att avge rådgivande yttranden*
Europarådets medlemsstater, som har undertecknat detta protokoll,
som beaktar bestämmelserna i den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad "konventionen") och särskilt artikel 19, genom vilken upprättas, bland andra organ, en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad "domstolen"), och
som anser det lämpligt att ge domstolen behörighet att på vissa villkor avge rådgivande yttranden,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
1. På begäran av ministerkommittén får domstolen avge rådgivande yttranden om rättsliga frågor avseende tolkningen av konventionen och protokollen till denna.
2. Dessa yttranden får inte avse frågor om innehållet i eller omfattningen av de rättigheter och friheter som upptagits i avdelning I i konventionen och i protokollen till denna och inte heller någon annan fråga till vilken kommissionen, domstolen eller ministerkommittén kan ha att ta ställning till följd av ett sådant förfarande som kan komma att inledas enligt konventionen.
3. Ministerkommitténs beslut att begära ett rådgivande yttrande av domstolen fattas med en majoritet av två tredjedelar av de ledamöter som är berättigade att sitta med i kommittén.
*Protokollet trädde i kraft den 21 september 1970.
Artikel 2
Domstolen avgör om en begäran från ministerkommittén om ett rådgivande yttrande faller inom domstolens rådgivande behörighet, sådan denna fastställts i artikel 1 i detta protokoll.
Artikel 3
1. Domstolen skall handlägga en begäran om ett rådgivande yttrande vid sammanträde i plenum.
2. Skäl skall anges för domstolens yttrande.
3. Om ett yttrande i dess helhet eller delvis inte ger uttryck för ledamöternas enhälliga uppfattning har varje ledamot rätt att avge sin särskilda mening.
4. Domstolens rådgivande yttrande skall överlämnas till ministerkommittén.
Artikel 4
De befogenheter som artikel 55 i konventionen tillerkänner domstolen innefattar också fastställandet av de regler och det förfarande som domstolen finner påkallade för detta protokolls syfte.
Artikel 5
1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet som undertecknat konventionen; de kan tillträda detsamma genom
a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller godkännande eller
b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller godkännande, åtföljt av ratifikation eller godkännande.
Ratifikations- och godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
2. Detta protokoll träder i kraft när samtliga konventionsstater tillträtt det enligt bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel.
3. Från och med detta protokolls ikraftträdande skall artiklarna 1--4 anses utgöra en integrerande del av konventionen.
4. Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets medlemsstater om
a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller godkännande,
b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller godkännande,
c) deponering av ratifikations- eller godkännandeinstrument,
d) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt punkt 2 i denna artikel.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 6 maj 1963 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall sända en bestyrkt kopia till varje stat som undertecknat protokollet.
Protokoll nr 4 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende erkännande av vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan finns i konventionen och i dess första tilläggsprotokoll*
Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad "konventionen"), och i artiklarna 1--3 i det första tilläggsprotokollet, som undertecknades i Paris den 20 mars 1952,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Ingen får berövas friheten enbart på grund av oförmåga att uppfylla en avtalad förpliktelse.
Artikel 2
1. Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort.
2. Var och en är fri att lämna varje land, inbegripet sitt eget.
3. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga av hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att skydda hälsa eller moral eller annans fri- och rättigheter.
4. De rättigheter som anges i punkt 1 får inom vissa bestämda områden också bli föremål för inskränkningar som är angivna i lag och som är försvarliga av hänsyn till det allmännas intresse i ett demokratiskt samhälle.
*Protokollet trädde i kraft den 2 maj 1968.
Artikel 3
1. Ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i, vare sig genom individuella eller genom kollektiva åtgärder.
2. Ingen får förvägras rätten att resa in i den stat som han är medborgare i.
Artikel 4
Kollektiv utvisning av utlänningar är förbjuden.
Artikel 5
1. En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll, eller när som helst därefter, till Europarådets generalsekreterare överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet inom de territorier som anges i förklaringen och för vilkas internationella förbindelser parten svarar.
2. En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt föregående punkt får när som helst avge ny förklaring, som ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra inom ett visst territorium.
3. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i konventionen.
4. En stats territorium på vilket detta protokoll är tillämpligt till följd av denna stats ratifikation eller godkännande av protokollet, liksom varje territorium på vilket protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat avgiven förklaring i enlighet med denna artikel, skall anses som skilda territorier såvitt avser de hänvisningar till en stats territorium som görs i artiklarna 2 och 3.
Artikel 6
1. Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1--5 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.
2. Rätten för enskilda personer att anföra klagomål, som erkänts genom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i konventionen, eller en förklaring om godtagande av domstolens tvingande jurisdiktion, avgiven enligt artikel 46 i konventionen, har emellertid verkan såvitt avser detta protokoll endast i den utsträckning som den berörda höga fördragsslutande parten förklarat sig erkänna denna rätt eller godta denna jurisdiktion beträffande artiklarna 1--4 i detta protokoll eller någon av dessa.
Artikel 7
1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar av Europarådet som undertecknat konventionen; det skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av konventionen. Protokollet träder i kraft när fem ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
2. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om namnen på dem som har ratificerat protokollet.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 16 september 1963 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall sända en bestyrkt kopia till varje stat som undertecknat protokollet.
Protokoll nr 6 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende avskaffande av dödsstraffet*
Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll till den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad "konventionen"),
som beaktar att den utveckling som skett i flera av Europarådets medlemsstater kännetecknas av en allmän tendens till avskaffande av dödsstraffet,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett sådant straff eller avrättas.
Artikel 2
En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som begåtts under krigstid eller under överhängande krigshot; ett sådant straff skall tillämpas endast i de fall som anges i lagen och i enlighet med dess föreskrifter. Staten skall underrätta Europarådets generalsekreterare om de ifrågavarande föreskrifterna i lagen.
Artikel 3
Avvikelser enligt artikel 15 i konventionen får inte ske från bestämmelserna i detta protokoll.
Artikel 4
Förbehåll enligt artikel 64 i konventionen får inte göras beträffande bestämmelserna i detta protokoll.
*Protokollet trädde i kraft den 1 mars 1985.
Artikel 5
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i förklaringen, återkallas genom en underrättelse ställd till generalsekreteraren. Återkallelsen gäller från den första dagen i den månad som följer efter den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.
Artikel 6
Mellan de stater som är parter i konventionen skall artiklarna 1--5 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.
Artikel 7
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om den inte samtidigt eller tidigare har ratificerat konventionen. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
Artikel 8
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter den dag då fem av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft den första dagen i den månad som följer efter den dag då ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet deponerades.
Artikel 9
Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets medlemsstater om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 5 och 8,
d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 28 april 1983 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje medlemsstat i Europarådet.
Protokoll nr 7 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna*
Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll,
som är fast beslutna att vidta ytterligare åtgärder för att gemensamt säkerställa vissa rättigheter och friheter genom konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (här nedan kallad "konventionen"),
har kommit överens om följande.
Artikel 1
1. En utlänning som lagligen är bosatt på en stats territorium får inte utvisas därifrån utom efter ett i laga ordning fattat beslut och skall tillåtas att
a) framlägga skäl som talar mot utvisningen,
b) få sin sak omprövad och
c) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande myndighet eller inför en eller flera av denna myndighet utsedda personer.
2. En utlänning kan utvisas innan han utövar sina rättigheter enligt punkt 1 a, b och c i denna artikel, när utvisningen är nödvändig i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av hänsyn till den nationella säkerheten.
Artikel 2
1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha rätt att få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre domstol. Utövandet av denna rätt, inbegripet grunderna för dess utövande, skall regleras i lag.
2. Undantag från denna rätt får göras i fråga om mindre grova gärningar, enligt föreskrift i lag, eller i de fall då vederbörande har dömts i första instans av den högsta domstolen eller har dömts efter det att en frikännande dom har överklagats.
*Protokollet trädde i kraft den 1 november 1988.
Artikel 3
Har en lagakraftvunnen dom, varigenom någon dömts för brottslig gärning, senare upphävts, eller har nåd beviljats, på grund av en ny eller nyuppdagad omständighet, som styrkt att domen var felaktig, skall den som undergått straff till följd av domen gottgöras i enlighet med den berörda statens lag eller praxis, om det inte visas att det helt eller delvis berott på honom själv att den tidigare ej kända omständigheten inte blivit uppdagad i tid.
Artikel 4
1. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.
2. Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder mot att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel har begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan ha påverkat utgången i målet.
3. Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av artikel 15 i konventionen.
Artikel 5
Makar skall vara likställda i fråga om rättigheter och ansvar av privaträttslig natur inbördes samt i förhållande till sina barn, i fråga om äktenskapet, under äktenskapet och i händelse av dess upplösning. Denna artikel skall inte hindra staterna att vidta sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse.
Artikel 6
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka territorier detta protokoll skall vara tillämpligt samt ange i vilken utsträckning den åtar sig att tillämpa protokollets bestämmelser på detta territorium eller dessa territorier.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse ställd till generalsekreteraren. Återkallelsen eller ändringen gäller från den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.
4. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i konventionen.
5. En stats territorium, på vilket detta protokoll är tillämpligt till följd av denna stats ratifikation, godtagande eller godkännande, liksom varje territorium, på vilket protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat avgiven förklaring med stöd av denna artikel, får betraktas som särskilda territorier när det gäller hänvisningen i artikel 1 till en stats territorium.
Artikel 7
1. Mellan de stater som är parter i konventionen skall bestämmelserna i artiklarna 1--6 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.
2. Rätten för enskilda personer att anföra klagomål, som erkänts genom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i konventionen, eller en förklaring om godtagande av domstolens tvingande jurisdiktion, avgiven enligt artikel 46 i konventionen, har emellertid verkan såvitt avser detta protokoll endast om den berörda staten förklarat sig erkänna denna rätt eller godta denna jurisdiktion beträffande artiklarna 1--5 i detta protokoll.
Artikel 8
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat i Europarådet får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll utan tidigare eller samtidig ratifikation av konventionen. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
Artikel 9
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter den dag då sju av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med bestämmelserna i artikel 8.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke till att vara bunden av protokollet träder detta i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period på två månader efter dagen för deponeringen av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
Artikel 10
Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla Europarådets medlemsstater om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 6 och 9,
d) andra åtgärder, notifikationer eller förklaringar som rör detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 22 november 1984 på engelska och franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje medlemsstat i Europarådet.