Inkomstskatten för år 1989, m.m. (Betänkande 1988/89:SkU4 Skatteutskottet)

Skatteutskottets betänkande

1988/89 :SkU4

Inkomstskatten för år 1989, m.m.

1988/89

SkU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1988/89:46 om inkomstskatten
för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och
kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. samt de motioner som
väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag till statlig inkomstskatteskala
för år 1989 och avstyrker m-, fp-, c-, vpk- och mp-yrkanden som framställts
med anledning av förslaget.

Utskottet tillstyrker vidare propositionens förslag om ändrade regler för
debitering av preliminär B-skatt, om kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar
och om förlängning av bestämmelsen om avdrag för ökade levnadskostnader
vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen. Också de motionsyrkanden
som väckts med anledning av dessa förslag avstyrks av utskottet.

När det gäller propositionens förslag beträffande folkpensionärerna
tillstyrker utskottet förslaget om ändrade regler för jämkning av extra avdrag
vid förmögenhetsinnehav och hemställer dessutom, med anledning av
motionsyrkanden som framställts i denna del, att riksdagen beslutar att
förmögenhet upp till 400 000 kr. som nedlagts i boende skall undantas vid
förmögenhetsprövningen. Däremot avstyrker utskottet förslaget att folkpensionärernas
extra avdrag skall avtrappas med en enhetlig procentsats som
avpassats så att avdraget är helt borta vid 85 000 kr.

Förslaget att löneinkomst skall undantas vid inkomstprövningen av
kommunalt bostadstillägg tillstyrks av utskottet och motionsyrkanden om att
även rörelse- och jordbruksinkomst skall vara undantagna avstyrks. Också
när det gäller förmögenhetsprövningen av kommunalt bostadstillägg hemställer
utskottet, med anledning av motioner i denna del, att riksdagen
beslutar att förmögenhet upptill 400 000 kr. som nedlagts i boende skall
undantas vid förmögenhetsprövningen.

Slutligen tillstyrker utskottet en redaktionell ändring i 19 § kommunalskattelagen
men uppskjuter den författningsmässiga regleringen till betänkandet
1988/89:SkU13 Skattebefrielse för vissa intäkter av kottplockning m.m.

Vid detta betänkande har fogats 21 reservationer och 2 särskilda yttranden.

1 Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr 4

Propositionen

1988/89:SkU4

Regeringen (finansdepartementet) lägger i propositionen fram förslag om
den statliga inkomstskatten för år 1989 och om en del ändringar i uppbördslagen
för att förbättra skatteuppbörden.

Förslaget innebär att grundbeloppet i den statliga skatteskalan sänks
från 20 till 5 % för beskattningsbara inkomster mellan 70 000 kr och 75 000
kr och från 20 till 17% för inkomster över 75000 kr. Den högsta marginalskattesatsen
sänks från 75% till 72% vid en kommunal utdebitering av 30
kr.

Reglerna om avtrappning av det extra avdraget för folkpensionärer, som
har inkomster utöver grundpensionerna och/eller förmögenhet, föreslås
ändrade i syfte att dels motverka att extra avdrag medges i höga inkomstskikt,
dels mildra de höga marginaleffekter som kan uppkomma i vissa
fall. Inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget till pensionärer
med låg pension föreslås ändrad så att tillägget inte reduceras för
ålderspensionärer som förutom sin pension har förvärvsinkomster.

Fortsatt giltighet föreslås t. o. m. 1991 års taxering av den tidsbegränsade
bestämmelse som gör det möjligt för skattskyldiga som arbetar inom
byggnads- och anläggningsbranschen att få avdrag för ökade levnadskostnader
med schablonbelopp även efter två års arbete på samma plats.

Vidare föreslås en redaktionell ändring i reglerna om skattefrihet för
bostadsbidrag.

Uttaget av preliminär B-skatt föreslås i vissa fall sänkt från 120 till 110%
av den slutliga skatten året före inkomståret. En förutsättning för sänkt
uttag är att den slutliga skatten understiger den preliminära B-skatt som
för samma inkomstår har fastställts på annat sätt än genom jämkning.
Uttaget skall dock inte få bestämmas till lägre belopp än som motsvarar
den preliminära B-skatt som senast fastställts för året före inkomståret.

På fyllnadsinbetalning som görs under tiden den 19 januari —den 30
april föreslås att kvarskatteavgift skall utgå med två procent på den del av
fyllnadsinbetalningen som överstiger 20000 kr. På belopp som inte är
betalt den 30 april eller — i vissa fall när självdeklaration lämnas efter den
30 april — den 30 juni föreslås att kvarskatteavgift skall utgå med 10
procent.

De nya bestämmelserna om uttag av preliminär B-skatt föreslås gälla
första gången för inkomståret 1989. Bestämmelserna om kvarskatteavgift
föreslås gälla fr. o. m. den årliga debiteringen år 1989 i fråga om juridiska
personer men först fr. o. m. den årliga debiteringen år 1990 i fråga om
fysiska personer och dödsbon.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till

1988/89: SkU4

Lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 19 §, punkt 3 av anvisningarna till 33 § och
punkt 2 av anvisningarna till 50 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats
genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som
avses i 35 § 3—4 morn.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp
för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt
annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av
sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i
arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning
till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst
av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning,
vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan
försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig
inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den
mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 morn., så ock ersättning
som utgår på grund av trafikförsäkring eller, med nedan angivet undantag,
annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och
avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till
den del ersättningen utgår under de första trettio dagarna av den tid den
skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för
insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6
kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driftbyggnad på
jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § 1 morn., byggnad
som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av
markanläggning som får dras genom årliga värdeminskningsavdrag. dels i
den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller
skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av
fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar

' Senaste lydelse 1988:132.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse; vinstandel,

återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund
av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre
belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör
ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens
räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag,
återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersättning enligt
6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen
eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare
i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda,
och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för
kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör
ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag som utgår av kommunala
och landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förord- bostadsbidrag som avses i lagen
ningen (1987:818) om bostadsbi- (1988:786) om bostadsbidrag;
drag till barnfamiljer eller förordningen
(1987:870) om bostadsbidrag
till vissa hushåll utan barn;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skattskyldige
själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte

1988/89:SkU4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

överstiger 5000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras till rörelse
som den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och
2 morn., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna i 37 § 8 mom. c) och d) taxeringslagen
(1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige
under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till lantbrukare, yrkesfiskare,
renskötare m. fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna
till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 33 §

3.2 Har skattskyldig i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga verksamhetsorten,
äger han rätt att åtnjuta avdrag icke blott för kostnaden för
själva resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som den
skattskyldige kan hava fått vidkännas på den grund, att han vistats utom
sin vanliga verksamhetsort, såsom för hotellrum, ökad kostnad för föda
osv. Därest i tjänst, som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
32 §, anvisats särskild ersättning för kostnaderna, får avdrag dock icke äga
rum. Hava jämlikt 25 § första stycket 3) taxeringslagen traktamentsersättningar
och andra ersättningar icke upptagits såsom intäkt, må ej heller de
emot ersättningarna svarande kostnaderna avdragas.

1 första stycket avsedd ökning i I första stycket avsedd ökning i
levnadskostnaden skall, där den levnadskostnaden skall, där den

skattskyldige icke visar större ökning,
anses hava uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i enlighet
med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala ökning
i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för varje kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för ett
dygn. Har resan varit förenad med
övernattning skall den anses hava
varat det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har resan
ägt rum utan samband med över -

skattskyldige inte visar större ökning,
anses ha uppgått till ett belopp
motsvarande den ersättning
som av arbetsgivaren utgivits för
kostnadens täckande (traktamente),
dock högst till belopp som i enlighet
med vad nedan i detta stycke
sägs motsvarar största normala ökning
i levnadskostnaden. Riksskatteverket
fastställer för vaije kalenderår
ett belopp (normalbelopp)
motsvarande största normala
ökning i levnadskostnaden för ett
dygn. Har resan varit förenad med
övernattning skall den anses ha varat
det antal dygn som motsvarar
antalet övernattningar. Har resan
ägt rum utan samband med över -

2 Senaste lydelse 1986:1244.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

nattning skall såsom största normala
ökning i levnadskostnaden räknas:
fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tiondels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i
följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden räknas
sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984 —1989 års taxeringar skall
för skattskyldig som vid arbete
inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats
förlagd till en och samma
ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år
för tid därefter såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den
del av normalbeloppet som avser
kost vid förrättning som pågått
längre tid än 15 dygn ökat med faktisk
kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen
i en och samma tjänst
varit större än avdrag som beräknats
i enlighet med vad nu sagts,
skall utredningen avse hans samtliga
förrättningar i nämnda tjänst
under beskattningsåret; dock att i
fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med det
sextonde dygnet i följd på en och
samma ort eller under förrättning å
utrikes ort levnadskostnadsökningen
må beräknas för varje förrättning
för sig.

nattning skall såsom största normala
ökning i levnadskostnaden räknas:
fyra tiondels normalbelopp,
när förrättningen varat mer än tio
timmar i följd, samt två tinodels
normalbelopp, när förrättningen eljest
varat mer än fyra timmar i
följd. Omfattar vistelse på en och
samma ort längre tid än 15 dygn i
följd, skall från och med det sextonde
dygnet såsom största normala
ökning i levnadskostnaden räknas
sex tiondelar av normalbeloppet.
Vid 1984— /991 års taxeringar skall
för skattskyldig som vid arbete
inom byggnads- och anläggningsbranschen
fortlöpande haft sin arbetsplats
förlagd till en och samma
ort utanför den vanliga verksamhetsorten
under längre tid än två år
för tid därefter såsom största normala
ökning i levnadskostnaden
anses ett belopp motsvarande den
del av normalbeloppet som avser
kost vid förrättning som pågått
längre tid än 15 dygn ökat med faktisk
kostnad för logi på arbetsorten.
Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen
i en och samma tjänst
varit större än avdrag som beräknats
i enlighet med vad nu sagts,
skall utredningen avse hans samtliga
förrättningar i nämnda tjänst
under beskattningsåret; dock att i
fråga om avdrag för ökning i levnadskostnaden
från och med detsextonde
dygnet i följd på en och
samma ort eller under förrättning
på utrikes ort levnadskostnadsökningen
får beräknas för varje förrättning
för sig.

Avdrag för ökade levnadskostnader är däremot icke medgivet enbart på
den grund, att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den, där
han har sin bostad. Har den skattskyldige bosatt sig på annan ort än den,
där han har tjänst eller anställning, eller antagit arbete, som skall utföras
på annan ort än den, där han är bosatt, är avdrag i regel icke medgivet.
Avdrag medgives dock för det fall, att anställningen avser endast en
kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller det av annan
anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige skall avflytta
till den ort, där arbetet skall utföras.

Oavsett vad i nästföregående stycke sägs äger skattskyldig, som på grund
av sitt arbete bosatt sig på annan ort än den där hans familj är bosatt,
därest det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet att an -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

skaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig omständighet icke skäligen
kan ifrågasättas, att familjen skall avflytta till den skattskyldiges
bostadsort, åtnjuta avdrag för den ökning i levnadskostnaden som föranledes
av den skilda bosättningen. Om båda makarna äro berättigade till
sådant avdrag, skall, där makarna ej överenskommit om annan fördelning,
det sammanlagda avdraget tillkomma dem med hälften var. Vad här sagts
skall, såvitt avser makar, icke äga tillämpning i fall som i 52 § 2 mom. sägs.

till 50 §

2.3 Vid bedömningen av om skattskyldigs inkomst till icke obetydlig del
utgjorts av folkpension iakttages följande. Som folkpension räknas icke
barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en icke obetydlig
del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6000
kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som
folkpension behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer närmare
föreskrifter för avdragsberäkningen enligt nedan angivna grunder.

Avdraget skall i första hand bestämmas med hänsyn till storleken av den
skattskyldiges taxerade inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Överstiger denna inkomst inte visst högsta belopp, skall avdraget
beräknas till vad som behövs för att den skattskyldige inte skall
påföras någon statligt beskattningsbar inkomst. Detta högsta inkomstbelopp
motsvarar taxerad inkomst för skattskyldig som under beskattningsåret
inte haft annan inkomst än ålderspension enligt 6 kap. 2 § första
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott enligt
2 § lagen om pensionstillskott. För gift skattskyldig, som uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift vars make uppbär folkpension,
beräknas det högsta inkomstbeloppet med utgångspunkt från en pension
utgörande 78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas
det med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av basbeloppet.
Sistnämnda beräkningsgrund gäller också om gift skattskyldig under
viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer
gift vars make uppbär folkpension och under återstoden av året
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar
folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxera- Om skattskyldigs statligt taxerade
inkomst överstiger det högsta in- de inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet
enligt föregående komstbeloppet enligt föregående

stycke, reduceras avdraget med be- stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande 66 2/3 procent av lopp motsvarande en prosentsats

taxerad inkomst mellan det belopp som beräknas på följande sätt. Det

vid vilket högsta extra avdrag utgår högsta avdraget enligt föregående

och ett belopp som är 3 basenheter stycke divideras med skillnaden

större, med 40 procent av taxerad mellan 85 000 kronor och det högsta

inkomst inom ett därpå följande in- inkomstbelopp som avses i föregå komstskikt

av 1,5 basenheters bredd ende stycke, allt beräknat med ul och

med 331/3 procent av taxerad gångspunkt från en pension utgö inkomst

därutöver. rande 96 procent av basbeloppet.

Den uträknade kvoten multipliceras
sedan med 100.

3 Senaste lydelse 1986:1244.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

Det avdrag som beräknas med
hänsyn till skattskyldigs statligt
taxerade inkomst jämkas, om värdet
av skattepliktig förmögenhet
överstiger 90000 kronor. Om förmögenhetsvärdet
överstiger

150000 kronor, skall avdrag inte
medges. Fastighet, som avses i 24 §
2 morn., samt sådan bostadsbyggnad
med tillhörande tomt på jordbruksfastighet,
som används som
bostad av den skattskyldige, skall
inräknas i förmögenhetsvärdet med
belopp som motsvar 1/10 av skillnaden
mellan fastighetens respektive
bostadsbyggnadens och tomtens
taxeringsvärde året före taxeringsåret
och lånat kapital, som nedlagts
i fastigheten respektive i bostadsbyggnaden
och tomten i den mån
skillnaden inte överstiger 250000
kronor. Är skillnaden större beräknas
värdet till 25000 kronor jämte
den del av skillnaden som överstiger
250000 kronor. Vid beräkning
av hur stort lånat kapital som lagts
ner i bostadsbyggnaden och tomten,
skall på dessa anses belöpa så
stor del av låneskulderna i förvärvskällan
som byggnadens och
tomtmarkens taxeringsvärde utgör
av det sammanlagda värdet av tillgångarna
i förvärvskällan inklusive
byggnaden och tomtmarken. Har
den skattskyldige eller hans make
flera sådana fastigheter, som avses
här, gäller bestämmelserna endast
för en fastighet och då i första hand
för fastighet som utgör stadigvaran -

Det avdrag som beräknas med
hänsyn till skattskyldigs statligt
taxerade inkomst jämkas med belopp
motsvarande 10 procent av värdet
av skattepliktig förmögenhet
överstigande 100000 kronor. Fastighet,
som avses i 24 § 2 morn.,
samt sådan bostadsbyggnad med
tillhörande tomt på jordbruksfastighet,
som används som bostad av
den skattskyldige, skall inräknas i
förmögenhetsvärdet med belopp
som motsvarar 1/10 av skillnaden
mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens
och tomtens taxeringsvärde
året före taxeringsåret
och lånat kapital, som nedlagts i
fastigheten respektive i bostadsbyggnaden
och tomten i den mån
skillnaden inte överstiger 250000
kronor. Är skillnaden större beräknas
värdet till 25000 kronor jämte
den del av skillnaden som överstiger
250000 kronor. Vid beräkning
av hur stort lånat kapital som lagts
ner i bostadsbyggnaden och tomten,
skall på dessa anses belöpa så
stor del av låneskulderna i förvärvskällan
som byggnadens och
tomtmarkens taxeringsvärde utgör
av det sammanlagda värdet av tillgångarna
i förvärvskällan inklusive
byggnaden och tomtmarken. Har
den skattskyldige eller hans make
flera sådana fastigheter, som avses
här, gäller bestämmelserna endast
för en fastighet och då i första hand
för fastighet som utgör stadigvarande
bostad för den skattskyldige.

de bostad för den skattskyldige.

Här ovan angivna grunder för avdragsberäkningen får frångås, när särskilda
omständigheter föranleda det.

Vid beräkning av avdrag för gift skattskyldig iakttages bestämmelserna i
52 § 1 mom. sista stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången
vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser i 19 § skall dock tillämpas vid
1989 års taxering.

2 Förslag till

1988/89:SkU4

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

1 morn.2 För fysiska personer 1 mom. För fysiska personer

och dödsbon beräknas grundbelopp och dödsbon beräknas grundbelopp

och tilläggsbelopp enligt följande. och tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt: samt:

när beskattningsbar inkomst inte när beskattningsbar inkomst inte

överstiger 7 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

5 procent av den beskattningsba- 5 procent av den beskattningsbara
inkomsten; ra inkomsten;

när beskattningsbar inkomst när beskattningsbar inkomst

överstiger 7 basenheter: överstiger 7,5 basenheter:

grundbeloppet för 7 basenheter grundbeloppet för 7,5 basenheter

och 20 procent av återstoden. och /7 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör:

när underlaget för tilläggsbelopp enligt 3 mom. inte överstiger 19 basenheter: 14

procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:

tilläggsbeloppet för 19 basenheter och 25 procent av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången
vid 1990 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2 Senaste lydelse 1986:508.

3 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'
dels att 14 § skall upphöra att gälla,

dels att 13 § skall delas in i moment, 1 och 2 morn., och ha följande
lydelse,

dels att 27 § 3 och 4 morn., 69 § 1 mom. samt 85 § 2 mom. skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse
13 §2

Nuvarande lydelse

Preliminär B-skatt, skall om inte
annat sägs nedan eller föranleds av
särskilda omständigheter, utgå med
belopp motsvarande 120 procent
av den slutliga skatt, som har påförts
den skattskyldige året före inkomståret,
till den del sistnämnda
skatt avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skattetillägg
eller förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1956:623) eller sådan i
denna lag inte omnämnd skatt eller
avgift, vilken har påförts enligt bestämmelse
i annan författning. Vid
beräkning av preliminär B-skatt
skall, om möjligt, hänsyn tagas till
preliminär A-skatt som den skattskyldige
kan ha att betala på grund
av förordnande enligt 3 § 3 mom.
andra stycket.

Har skattskyldig inte påförts slutlig
skatt enligt den årliga taxeringen
året före inkomståret, men kan han

1 mom. Preliminär B-skatt
skall tas ut med belopp motsvarande
120 procent av den slutliga skatt
som har påförts den skattskyldige
året före inkomståret. Understiger
den slutliga skatten den ursprungligen
debiterade B-skatten tas preliminär
B-skatt ut med 110 procent.

Preliminär B-skatt enligt första
stycket får inte tas ut med lägre belopp
än som motsvarar den preliminära
B-skatt som har debiterats för
året före inkomståret.

Bestämmelserna i första och andra
styckena gäller inte när preliminär
B-skatt skall beräknas med ledning
av preliminär taxering enligt 2
mom. eller när annars särskilda
omständigheter föreligger.

1 den slutliga skatt som avses i
första stycket skall inte inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1956:623) eller
sådan i denna lag inte omnämnd
skatt eller avgift, vilken har påförts
enligt bestämmelse i annan författning.

Vid beräkning av preliminär Bskatt
skall, om möjligt, hänsyn tas
till preliminär A-skatt som den
skattskyldige kan ha att betala på
grund av förordnande enligt 3 § 3
mom. andra stycket.

2 mom. Har skattskyldig inte
påförts slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året före inkomståret,

' Lagen omtryckt 1972:75.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:771
14 § 1974:771.

2 Senaste lydelse 1982:1209.

1988/89:SkU4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

antagas bli påförd sådan skatt enligt
den årliga taxeringen året efter
inkomståret, skall preliminär Bskatt
beräknas med ledning av särskild
taxering till statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt och
statlig förmögenhetsskatt (preliminär
taxering).

men kan han antagas bli påförd sådan
skatt enligt den årliga taxeringen
året efter inkomståret, skall preliminär
B-skatt beräknas med ledning
av särskild taxering till statlig
inkomstskatt, kommunal inkomstskatt
och statlig förmögenhetsskatt
(preliminär taxering).

Preliminär B-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär
taxering, om det med sannolikhet kan antagas, att vid årlig taxering året
efter inkomståret till statlig eller kommunal inkomstskatt taxerad inkomst
kommer att avvika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen
året före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda inkomst, dock
minst 2 000 kronor.

Preliminär B-skatt får beräknas
på grundval av preliminär taxering
även i annat fall än som sägs i andra
eller tredje stycket, om särskilda
omständigheter föranleder det. Sådana
omständigheter kan föreligga
exempelvis när det är fråga om nedsatt
skatteförmåga eller om mer betydande
skillnad mellan annars utgående
preliminär skatt och påräknelig
slutlig skatt.

Preliminär B-skatt får beräknas
på grundval av preliminär taxering
även i annat fall än som sägs i första
eller andra stycket, om särskilda
omständigheter föranleder det. Sådana
omständigheter kan föreligga
exempelvis när det är fråga om nedsatt
skatteförmåga eller om mer betydande
skillnad mellan annars utgående
preliminär skatt och påräknelig
slutlig skatt.

27 §

3 morn.3 Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära
skatt, som skall gottskrivas honom
enligt 2 morn., skall den skattskyldige
betala en avgift (kvarskatteavgift)
med åtta procent av det
överskjutande beloppet, om detta
uppgår till högst femtusen kronor,
och i annat fall med tio procent. Om
särskild beräkning i vissa fall föreskrivs
i 4 mom.

Avgiftsbelopp som understiger
femtio kronor påförs ej. Vid bestämmande
av procenttalet för avgiften
och vid beräkning av avgiften
gäller

alt i den slutliga skatten inte inräknas
skattetillägg eller försenings -

3 mom. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära
skatt som han har betalat senast
den 18 januari året efter inkomståret
och den preliminära skatt som
skall gottskrivas honom enligt 2
mom. 1 eller 2, skall den skattskyldige
betala en avgift (kvarskatteavgift)
på det överskjutande
beloppet. Kvarskalteavgift utgår
med två procent på det överskjutande
beloppet till den del det har täckts
av preliminär skatt som har betalats
senast den 30 april äret efter inkomståret
och med tio procent på
resterande del. Om särskild beräkning
i vissa fall föreskrivs i 4 mom.

Avgift, i förekommande fall efter
avdrag för ö-skatteränta, påförs inte
om beloppet understiger femtio kronor.
Vid beräkningen av avgiften
gäller

att i den slutliga skatten inte inräknas
skattetillägg eller försenings -

3 Senaste lydelse 1985:404.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89: SkU4

avgift enligt taxeringslagen
(1956:623);

att i den preliminära skatten inte
inräknas sådan preliminär skatt
som avses i 2 mom. 3 och som har
betalats efter den 30 april året efter
inkomståret;

att det belopp, som avgiften skall
beräknas på, avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

avgift enligt taxeringslagen
(1956:623);

att avgift inte skall beräknas på
överskjutande belopp till den del det
uppgår till högst 20000 kronor och
har betalats senast den 30 april året
efter inkomståret;

att belopp, som avgiften skall beräknas
på, avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften
bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid
den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande
skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.

4 mom. Har skattskyldig, som
har fått anstånd med självdeklarationen
till någon dag efter den 30
april taxeringsåret, betalat in preliminär
skatt för inkomståret efter
den 30 april men senast den 30 juni
taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften
beräknas på den del av det
överskjutande beloppet enligt 3
mom. som täcks av den inbetalade
skatten. Avgiften skall utgå med tvä
procent på belopp upp t. o. m. 20 000
kronor och med fyra procent på resterande
del.

För överskjutande belopp som
inte täcks av inbetalning under tiden
den 1 maj—den 30 juni gäller
bestämmelserna i 3 mom.

Har skattskyldig, som på grund av omständighet som utgör laga förfall
inte har fullgjort sin deklarationsskyldighet senast den 30 april taxeringsåret,
betalat in preliminär skatt för inkomståret efter den 30 april men
senast den 30 juni taxeringsåret, skall länsskattemyndigheten på ansökan
av den skattskyldige beräkna kvarskatteavgiften på sätt som anges i första
stycket. Ansökan skall ha kommit in till länsskattemyndigheten före utgången
av året efter det då kvarskatteavgiften påfördes.

4 morn.4 Har skattskyldig, som
har fått anstånd med självdeklarationen
till någon -dag efter den 30
april taxeringsåret, betalat in preliminär
skatt för inkomståret efter
den 30 april men senast den 30 juni
taxeringsåret, skall kvarskatteavgiften
beräknas efter två procent på
den del av det överskjutande beloppet
enligt 3 mom. som täcks av den
inbetalade skatten. Avgiften i övrigt
skall beräknas som om betalningen
hade gjorts senast den 30 april taxeringsåret.
1 övrigt gäller bestämmelserna
i 3 mom.

69 §

1 morn.5 Om preliminär skatt,
som har inbetalats eller som, utan
att så har skett, skall gottskrivas
skattskyldig på grund av att arbetsgivaren
gjort skatteavdrag, överstiger
den slutliga skatten skall ränta

1 mom. Om preliminär skatt,
som har inbetalats eller som, utan
att så har skett, skall gottskrivas
skattskyldig på grund av att arbetsgivaren
gjort skatteavdrag, överstiger
den slutliga skatten skall ränta

4 Senaste lydelse 1986:1288. 12

5 Senaste lydelse 1985:407.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89 :SkU4

(ö-skatteränta) beräknas på det
överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen
gäller bestämmelserna
i 27 § 3 mom. andra och tredje
styckena i tillämpliga delar.

(ö-skatteränta) beräknas på det
överskjutande beloppet.

Vid ränteberäkningen gäller
att i den slutliga skatten inte inräknas
skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen
(1956:623);

att i den preliminära skatten inte
inräknas sådan preliminär skatt
som avses i 27§ 2 mom. 3 och som
har betalats efter den 30 april året
efter inkomståret;

att det belopp som räntan skall
beräknas på, avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.

Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader. Har preliminär
skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3,
betalats efter den 18 januari året
efter inkomståret men senast den
30 april samma år, skall dock ränta
på sådan skatt utgå för en tid av sex
månader.

Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger
20000 kronor enligt en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken
fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och
på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.

Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i
förekommande fall avrundas uppåt.

Ränta, i förekommande fall efter
avdrag för kvarskatteavgift, betalas
inte ut om beloppet understiger femtio
kronor. Öretal som uppkommer
vid ränteberäkningen bortfaller.

Ändras debitering eller tillgodoräkning
av preliminär skatt eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny
beräkning av ränta. Räntan bestäms
därvid till belopp som skulle
ha utgått, om beräkningen gjorts vid
den årliga debiteringen av motsvarande
slutliga skatt.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på öskatteränta.

85 §

2 mom.b Har skattskyldig påförts kvarskatteavgift och beror skillnaden
mellan den slutliga och den preliminära skatten på förhållande, som den
skattskyldige inte har kunnat råda över, får länsskattemyndigheten i det

6 Senaste lydelse 1986:1288.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

län, där avgiften har påförts, efter ansökan av den skattskyldige besluta att
avgiften skall utgå med endast fem procent.

Vid beslut om nedsättning enligt Vid beslut om nedsättning enligt

första stycket skall bortses från den första stycket skall bortses från den

del av avgiften som har beräknats del av avgiften som har beräknats

efter två procent enligt 27 § 4 mom. efter två eller fyra procent enligt

27 § 3 eller 4 mom.

Ansökan skall ha kommit in till länsskattemyndigheten före utgången av
året efter det då avgiften påfördes.

(Se vidare anvisningarna.)

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. De nya föreskrifterna i 13 § 1 och 2 mom. tillämpas första gången för
uppbördsåret 1989/90.

3. De nya föreskrifterna i 27 § 3 och 4 morn., 69 § 1 mom. samt 85 § 2
mom. tillämpas i fråga om skattskyldiga som avses i 10 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt första gången vid den årliga debiteringen
år 1990 och i fråga om övriga skattskyldiga första gången vid den
årliga debiteringen år 1989.

1988/89: SkU4

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:889) om ändring i
taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 22 § 3 mom. och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen (1988:889) om ändring i taxeringslagen
(1956:623)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

3 mom. Skattskyldig, som uppburit folkpension, är med undantag som
anges i andra stycket skyldig att utan anmaning avlämna självdeklaration
endast om hans bruttointäkt av en eller flera förvärvskällor under året
varit större än belopp motsvarande intäkten för skattskyldig, som under
beskattningsåret inte haft annan intäkt än ålderspension enligt 6 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring och pensionstillskott
enligt 2 § lagen (1969:205) om pensionstillskott. Förgift skattskyldig, som
uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make uppbär
folkpension, beräknas intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande
78,5 procent av basbeloppet. För övriga skattskyldiga beräknas
intäkten med utgångspunkt från en pension utgörande 96 procent av
basbeloppet. Sistnämnda beräkningsgrund gäller också för gift skattskyldig
som under viss del av beskattningsåret uppburit folkpension med belopp
som tillkommer gift vars make uppbär folkpension, och under återstoden
av året uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift vars make
saknar folkpension. Med folkpension avses folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension
och hustrutillägg. Som folkpension räknas inte barnpension
eller vårdbidrag.

Bestämmelserna i första stycket
gäller inte om den skattskyldiges
make är skyldig att utan anmaning
avlämna självdeklaration eller om
den skattskyldige har varit bosatt i
riket endast en del av beskattningsåret.
Bestämmelsen gäller inte heller
i fråga om ogift skattskyldig om
hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar
överstiger 90000 kronor
och i fråga om gift skattskyldig om
makarnas gemensamma skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstiger
180000 kronor.

Bestämmelserna i första stycket
gäller inte om den skattskyldiges
make är skyldig att utan anmaning
avlämna självdeklaration eller om
den skattskyldige har varit bosatt i
riket endast en del av beskattningsåret.
Bestämmelsen gäller inte heller
i fråga om ogift skattskyldig om
hans skattepliktiga förmögenhetstillgångar
överstiger 100000 kronor
och i fråga om gift skattskyldig om
makarnas gemensamma skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstiger
200000 kronor.

1988/89:SkU4

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

Nuvarande lydelse

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1990 och tillämpas första
gången vid 1991 års taxering.

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft, såvitt
gäller bestämmelserna i 22 § 3
mom. andra stycket den 1 januari
1989 med tillämpning första gången
vid 1990 års taxering, och i övrigt
den 1 januari 1990 med tilllämpning
första gången vid 1991
års taxering.

1988/89 :SkU4

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:883) om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:883) om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension1 dels

att 5 § och punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
skall ha följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 3, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Med årsinkomst avses i denna lag
den inkomst, för år räknat, som någon
kan antas komma att få under
den närmaste tiden. Såsom inkomst
räknas inte allmänt barnbidrag,
folkpension, tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring till den del pensionen
föranlett minskning av pensionstillskott
enligt 3§ lagen (1969:205)
om pensionstillskott eller av barntillägg
enligt 9 kap. 1 § sista stycket
lagen om allmän försäkring i detta
lagrums lydelse vid utgången av år
1989, livränta som avses i 17 kap.
2 § nyssnämnda lag i vad den enligt
samma lagrum avdragits från pension
eller understöd som någon på
grund av släktskap eller svågerlag
kan vara föranledd att utge. Som
inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag
enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa eller utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning.
Vid inkomstberäkningen
skall för den som uppbär folkpension
i form av halv eller två tredjedelar
av hel förtidspension bortses
från ett belopp som motsvarar skillnaden
mellan

1 Lagen omtryckt 1976: 1014.

Föreslagen lydelse

Med årsinkomst avses i denna lag
den inkomst, för år räknat, som någon
kan antas komma att få under
den närmaste tiden. Såsom inkomst
räknas inte allmänt barnbidrag,
folkpension, tilläggspension
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring till den del pensionen
föranlett minskning av pensionstillskott
enligt 3§ lagen (1969:205)
om pensionstillskott eller av barntillägg
enligt 9 kap. 1 § sista stycket
lagen om allmän försäkring i detta
lagrums lydelse vid utgången av år
1989, livränta som avses i 17 kap.
2 § nyssnämnda lag i vad den enligt
samma lagrum avdragits från pension
eller understöd som någon på
grund av släktskap eller svågerlag
kan vara föranledd att utge. Som
inkomst räknas inte heller vuxenstudiebidrag
enligt studiestödslagen
(1973:349) eller lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd
för arbetslösa eller utbildningsbidrag
vid arbetsmarknadsutbildning.
För den som uppbär folkpension
i form av ålderspension
skall som inkomst inte räknas sådan
intäkt av tjänst som avses i 32 §
1 mom. a) kommunalskattelagen
(1928:370). Vid inkomstberäkningen
skall för den som uppbär
folkpension i form av halv eller två
tredjedelar av hel förtidspension
bortses från ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan

1988/89:SkU4

2 Riksdagen 1988/89. 6samt. Nr 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:SkU4

a) ett för den försäkrade beräk- a) ett för den försäkrade beräknat
belopp av hel förtidspension nät belopp av hel förtidspension

jämte däremot svarande pensions- jämte däremot svarande pensionstillskott,
beloppet i förekommande tillskott, beloppet i förekommande

fall beräknat med beaktande av be- fall beräknat med beaktande av bestämmelserna
i 17 kap. 2 § lagen stämmelsema i 17 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring och om allmän försäkring och

b) den utgående förtidspensio- b) den utgående förtidspensionen
jämte pensionstillskott. nen jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögenhets avkastning skall denna höjas med tio
procent av det belopp, varmed förmögenheten överstiger för den som är
gift sextiotusen kronor, och för annan sjuttiofemtusen kronor. Vid beräkning
av förmögenhet skall värdet av fastighet, som avses i 24 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) och som bebos av den pensionsberättigade,
tas upp till en fjärdedel av fastighetens taxeringsvärde. Detsamma
skall gälla vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet, där den pensionsberättigade
är bosatt.

Värdet av naturaförmåner skall uppskattas efter regler, som fastställas
av regeringen.

I fråga om makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas utgöra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet
beräknas utgöra hälften av deras sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas för envar pensionsberättigad till närmast hela
tiotal kronor.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1. Denna lag träder i kraft, i frå januari

1990. ga om 5 § första stycket fjärde me ningen

den 1 juli 1989, och i övrigt
den 1 januari 1990.

3. Den nya föreskriften i 5 § första
stycket fjärde meningen tillämpas
inte i fråga om hustrutillägg eller
kommunalt bostadstillägg som
avser tid före den 1 juli 1989.

Motionerna

1988/89:Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande en genomgripande skattereform,

2. att riksdagen beslutar anta skatteskalor för statlig inkomstskatt 1989 i
enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen avslår förslaget i propositionen om avtrappning av det
extra avdraget för pensionärer på grund av inkomster utöver pensioner,

4. att riksdagen beslutar att extra avdrag för pensionärer ej skall avtrappas
till följd av förmögenhetsinnehav,

5. att riksdagen beslutar att kommunalt bostadstillägg ej skall avtrappas till
följd av förmögenhetsinnehav,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för
extra avdrag för pensionärer vad avser inkomst av förvärvsarbete i enlighet
med vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen beslutar att kommunalt bostadstillägg inte skall reduceras
till följd av inkomst av rörelse och jordbruksfastighet i enlighet med vad som
anförs i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdrag för ökade
levnadskostnader i enlighet med vad som anförs i motionen,

9. att riksdagen beslutar att preliminär B-skatt, om preliminär självdeklaration
inte avlämnats, skall motsvara den slutliga skatten för föregående
inkomst,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om avgift på fyllnadsinbetalningar.

1988/89:Sk20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett ”tjänsteavdrag” för pensionärer om 10 000
kr. i enlighet med motionens förslag,

2. att riksdagen besiutar att pensionärs förmögenhet som härrör från
egnahem eller fritidshus inte skall påverka beräkningen av extra avdrag för
pensionär,

3. att riksdagen beslutar att pensionärs förmögenhet som härrör från
egnahem eller fritidshus inte skall påverka beräkningen av KBT,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring av 50 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL, vad gäller avtrappningen på grund av inkomst.

1988/89:Sk21 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositions förslag till skatteskala för 1989,

2. att riksdagen beslutar att skattesatsen för inkomster i intervallet
80 000-85 000 kr. sätts så att den kan beräknas till 35 %,

3. att riksdagen beslutar om en skattereduktion för 1989 enligt motionens
förslag.

1988/89:Sk22 av Martin Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att reduktionen av folkpensionärernas extra
avdrag på grund av förmögenhet avskaffas fr.o.m. 1989 års taxering,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära översyn av och förslag
till ändrade regler för kommunalt bostadstillägg, KBT, för folkpensionärer i
syfte att begränsa marginaleffekterna.

1988/89:SkU4

1988/89:Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt att grundbeloppet sänks med 4 procentenheter för alla beskattningsbara
inkomster som överstiger 7 basenheter,

2. att riksdagen beslutar återinföra det automatiska inflationsskyddet,

3. att riksdagen avslår förslaget om ny avtrappning av extra avdraget på
grund av inkomster utöver pensioner,

4. att riksdagen beslutar avskaffa avtrappningen av extra avdraget mot
förmögenhet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett särskilt förvärvsavdrag
för pensionärer enligt vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen beslutar om undantag från tvåårsregeln utan begränsning
till byggnads- och anläggningsbranschen enligt vad som anförs i motionen,

7. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att uttag
av preliminär B-skatt görs med 110 % enligt vad som anförs i motionen,

8. att riksdagen avslår förslagen om nya och höjda avgifter på fyllnadsinbetalningar
enligt vad som anförs i motionen,

9. att riksdagen beslutar att lägsta kvarskatteavgift höjs från 50 till 100 kr.

1988/89:Sk24 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen till känna att den mest angelägna reformen
på skatteområdet är en väsentlig höjning av grundavdraget,

2. att riksdagen ger regeringen till känna att en höjning av folkpensionen är
den för pensionärerna mest angelägna reformen i nuläget,

3. att riksdagen ger regeringen till känna att skatteskalorna för inkomster
över 85 000 kr. skall vara oförändrade,

4. att riksdagen beslutar att kvarskatteavgifter skall uttas enligt föreliggande
förslag, dock att den avräkning som förs på underlaget för kvarskatteavgift
19 januari-30 april skall vara 10 000 kr.

1988/89: Sk25 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om avgift på fyllnadsinbetalningen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att den 10-procentiga
avgift som i dag uttas på fyllnadsinbetalningar som fullgörs under tiden 1 maj
efter aktuellt inkomstår till 18 april året därpå, ersätts med ett system som är
anpassat till det allmänna ränteläget och som medger avdragsrätt vid
inkomstbeskattningen.

1988/89:Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar införa en skattereduktion om 1 000 kr. till alla
skattebetalare i enlighet med det i motionen anförda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande finansieringen av skatteförslaget,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktning och målsättning för det fortsatta reformarbetet
på skattepolitikens område,

4. att riksdagen beträffande beskattningen av pensionärer som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en
avsevärt höjd grundpension,

1988/89:SkU4

5. att riksdagen beslutar att godta regeringens förslag om ändrade
avtrappningsregler för pensionärer under förutsättning av en skattereduktion
på 1 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar att - förutom arbetsinkomst - även inkomst av
jordbruk och rörelse skall undantas från att reducera KBT för folkpensionärer,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att helt slopa beaktande av förmögenhet vid avtrappning
av det extra avdraget för pensionärer.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet och socialförsäkringsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig
över propositionen och motionerna. Yttrandena (1988/89:FiUly och 1988/
89:SfU2y) har fogats som bilaga 1 och 2 till betänkandet.

Skrivelser m.m.

Med anledning av propositionen har skrivelser inkommit till utskottet från
Statspensionärernas Riksförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Pensionärsförbund.

Vidare har representanter för Svenska Revisorssamfundet vid uppvaktning
inför utskottet framfört synpunkter på frågan om avgift på fyllnadsinbetalningar.

Utskottet

Inledning

I propositionen lägger regeringen fram förslag om ändringar i inkomstbeskattningen
i syfte att nedbringa marginaleffekterna i skattesystemet. Regeringen
föreslår dels en sänkning av den statliga inkomstskatten för 1989, dels
olika åtgärder i fråga om de särskilda skattereglerna för folkpensionärer.
Härvid föreslås även ändringar i reglerna om kommunalt bostadstillägg.
Bakom dessa förslag ligger bl.a. de samhällsekonomiska överväganden som
redovisas i proposition 1988/89:47 om ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.

I propositionen lägger regeringen vidare fram förslag om ändringar i
uppbördslagen för att förbättra skatteuppbörden. Också vissa andra ändringar
föreslås.

På skatteområdet arbetar för närvarande tre parlamentariska kommittéer
med större utredningar. Kommittén (Fi 1987:07) med uppdrag att göra en
översyn av inkomstskattesystemet (RINK) ser över de delar av inkomstskattesystemet
som inte har direkt samband med företagsbeskattningen. Syftet
med översynen är att åstadkomma ett mer rättvist och enkelt skattesystem
som i förhållande till dagens innebär lägre skattesatser för den statliga
inkomstskatten, en bredare skattebas genom minskade avdragsmöjligheter
och en mer enhetlig kapitalbeskattning som stimulerar till ökat sparande och
minskad skuldsättning. En särskild fråga som kommittén har att behandla är

1988/89:SkU4

de marginaleffekter som reglerna om extra avdrag för folkpensionärer ger )988/89:SkU4
upphov till. Syftet är att marginaleffekterna skall minskas och reglerna
förenklas. Kommittén beräknas avge sitt slutbetänkande 1989.

En annan kommitté (Fi 1985:06) har i uppdrag att göra en översyn av
företagsbeskattningen (URF). Slutligen arbetar en kommitté (Fi 1987:06)
med att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning
(KIS).

Inkomstskatten för 1989 års inkomster, m.m.

Vid 1989 års taxering (1988 års inkomster) uppgår grundavdraget till 10 000
kr. Statlig inkomstskatt utgår med grundbelopp och tilläggsbelopp enligt
följande.

Grundbelopp

Beskattningsbar inkomst Skatt
0-70 000 100 + 5 %

70 000- 3 600 + 20 %

Tilläggsbelopp

Underlag Skatt

140 000-190 000 0 + 14 %

190 000- 7 000 + 25 %

1 propositionen föreslår regeringen att den övre gränsen för 5 % grundbelopp
flyttas upp till 75 000 kr. och att grundbelopp över denna nivå skall tas ut med
17 % i stället för som nu 20 %.

I motion Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vill motionärerna att alla beloppsgränser
i skatteskalan räknas upp med 6 %. De föreslår att grundbeloppet
sänks med en halv procentenhet upp till 74 200 kr. (efter uppräkning) och
därefter med 4 procentenheter upp till den nivå där tilläggsbelopp börjar utgå
(148 400 kr. efter uppräkning). Tilläggsbeloppet vill motionärerna sänka
med 5 procentenheter. I motion Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vill man
att inflationskyddet skall vara automatiskt. När det gäller skattesatserna
föreslår motionärerna att grundbeloppet sänks med 4 procentenheter över 74
200 kr. I motion Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) föreslår motionärerna en
skattereduktion på 1 000 kr. för alla skattskyldiga och vill att denna finasieras
bl.a. genom att skatten på olja höjs med 300 kr. per m3.

Vpk godtar i sin partimotion - Sk21 av Lars Werner m.fl.- regeringens
förslag om en uppflyttning av den övre gränsen för 5 % grundbelopp men
motsätter sig av fördelningspolitiska skäl att skatten sänks för skattskyldiga
med en taxerad inkomst över 85 000 kr. I stället föreslås en skattereduktion
som är 500 kr. upp till en taxerad inkomst på 65 000 kr. och stiger till

2 000 kr. vid en taxerad inkomst på 85 000 kr. Om den taxerade inkomsten

överstiger 180 000 kr. avtrappas skattereduktionen och upphör helt vid
inkomster över 300 000 kr. Också i motion Sk24 av Gösta Lyngå m.fl. (mp)
ställer sig motionärerna av fördelningspolitiska skäl avvisande till regeringens
förslag om skattesänkningar för skattskyldiga med taxerad inkomst över 22

85 000 kr. och vill att ett tillkännagivande om att skatteskalorna skall vara
oförändrade över denna nivå.

Utskottet delar finansutskottets bedömning att ett centralt problem i den
svenska ekonomin för närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i
Sverige än i omvärlden. Utskottet anser också att en justering av inkomstskatteskalan,
som innebär att marginalskatten sänks, skulle kunna underlätta
för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser om
löneökningar på en nivå som är relativt låg men som likväl ger en real ökning
av inkomsterna efter skatt. En sådan justering bör enligt utskottet ges en
utformning som är anpassad till det förändringsarbete i syfte att få till stånd
ett enklare och mer rättvist skattesystem som utskottet redovisat inledningsvis.

När det gäller de motioner som väckts innebär förslagen om skattereduktion
inte att marginalskatten sänks i de inkomstlägen där detta framstår som
mest angeläget och är därför av mindre stabiliseringspolitiskt värde. Dessa
förslag ligger enligt utskottets mening inte heller i linje med det pågående
förändringsarbetet.

Även m-förslaget står i viss motsatsställning till detta arbete. Genom att
förslaget förutsätter att en ny skiktgräns införs i skalan för grundbelopp blir
skattereglerna mer komplicerade och svåröverskådliga. Dessutom öppnas på
nytt en möjlighet till låga taxeringar trots höga inkomster genom en
avveckling av den avdragsbegränsning som införts för de fall då underskottsavdrag
ger mycket stora skattelättnader.

Som framhålls i finansutskottets yttrande finns det i det rådande konjunkturläget
en mycket stor risk för att den inhemska efterfrågan skall komma att
utvecklas alltför kraftigt under år 1989, med överhettning och stegrad
kostnadsökningstakt som följd. Det finns därför såvitt avser nästa års
inkomster inte anledning att tillstyrka en större marginalskattesänkning än
den som föreslås i propositionen. En större sänkning skulle dels öka
inkomstbortfallet för staten och driva upp efterfrågan, dels medföra en risk
för att de fördelningspolitiska effekterna blev sådana att kompensationskrav
växte sig starka och drev upp lönekostnadsökningarna.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna
Skl9 yrkande 2, Sk21 yrkandena 1 och 3, Sk23 yrkande 1, Sk24
yrkande 3 och Sk26 yrkande 1. Även motion Sk21 yrkande 2 och motion Sk26
yrkande 2 avstyrks.

Enligt utskottet medför ett automatiskt verkande inflationsskydd med
nödvändighet att lagreglerna blir än mer komplicerade och svåröverskådliga.
Erfarenheten visar dessutom att ett sådant inflationsskydd inte kan ersätta
justeringar i annan ordning och att det utgör ett hinder för en effektiv
stabiliseringspolitik. Utskottet avstyrker därför även motion Sk23 yrkande
2.

I tre motioner framställs yrkanden om skattepolitikens allmänna inriktning. I
Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vill motionärerna att riksdagen uttalar sig för en
genomgripande skattereform med högst 35 % marginalskatt för den helt
övervägande delen av inkomsttagarna år 1991 och med inriktning därefter på
en marginalskatt om ca 30 % för de flesta. I motion Sk26 av Olof Johansson

1988/89 :SkU4

m.fl. (c) begärs ett uttalande för fortsatta marginalskattesänkningar kombinerade
med fördelningspolitiska skatteåtgärder. Slutligen vill Gösta Lyngå
m.fl. (mp) i motion Sk24 att riksdagen uttalar sig för en väsentlig höjning av
grundavdraget.

Som framgår av inledningen till detta betänkande görs för närvarande
inom RINK en översyn av inkomstskattesystemet i syfte att få till stånd ett
rättvisare och enklare skattesystem. I avvaktan på resultatet av detta
utredningsarbete är utskottet inte berett att ta ställning i frågor som gäller
skattesystemets framtida utformning. Utskottet avstyrker därför även motionerna
Skl9 yrkande 1, Sk24 yrkande 1 och Sk26 yrkande 3.

Marginaleffekterna för folkpensionärer

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss inkomst, m.m.

I propositionen föreslås att folkpensionärernas extra avdrag skall avtrappas
med en enhetlig procentsats som är så avpassad att avdraget för ensamstående
faller bort helt om den taxerade inkomsten överstiger 85 000 kr. Samma
procentsats föreslås tillämpas för gift pensionär. För 1989 (antaget basbelopp
27 900 kr.) innebär förslaget, jämfört med nu gällande regler, att avdraget
för en ensamstående pensionär kommer att vara helt avtrappat vid 85 000 kr.
i stället för vid 97 400 kr. och att avdraget för gift pensionär kommer att vara
avtrappat vid 72 700 kr. i stället för vid 78 200 kr.

I fyra partimotioner - Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk23 av Bengt
Westerberg m.fl. (fp), Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk20 av Lars
Werner m.fl. (vpk) - ställer sig motionärerna avvisande till förslaget bl.a.
med hänvisning till att det innebär skatteskärpningar i vissa inkomstskikt.

I m-motionen vill man att problemet med folkpensionärernas marginaleffekter
i stället löses genom att avtrappningen för inkomst av arbete slopas.
Motionärerna begär att förslag med denna inriktning snarast föreläggs
riksdagen.

I fp-motionen förklarar motionärerna att den skatteskärpning som förslaget
innebär i vissa inkomstnivåer inte kan accepteras och att en bättre
lösning, t.ex. i samband med en stor skattereform, bör avvaktas. De föreslår
att ett särskilt förvärvsavdrag för pensionärer på 10 000 kr. införs för att
uppmuntra till förvärvsarbete.

I c-motionen förklarar motionärerna att förslaget kan godtas, men endast
om det kombineras med den skattereduktion på 1 000 kr. för alla skattskyldiga
som motionärerna lagt fram förslag om. På längre sikt vill motionärerna
att problemet löses genom höjda folkpensioner.

Motionärerna bakom vpk-motionen anser att förslaget är fördelningspolitiskt
tvivelaktigt bl.a. med hänsyn till den skattesänkning för skattskyldiga
med högre inkomster som samtidigt föreslås och vill att problemen med
marginaleffekterna för folkpensionärer, när det gäller inkomst av tjänst, i
stället motverkas genom ett tjänsteavdrag för folkpensionärer på 10 000 kr.

Miljöpartiet tar i sin motion - Sk24 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) - inte
ställning mot förslaget men vill att problemen i första hand löses genom att
folkpensionen höjs.

1988/89:SkU4

Enligt utskottet framgår det av de beräkningar som redovisas i propositionen
att avtrappningen av det extra avdraget och avtrappningen av det
kommunala bostadstillägget tillsammans med marginalskattesatsen på 50 %
vid beskattningsbara inkomster över 70 000 kr. ger upphov till en marginaleffekt
som överstiger 100 %. En inkomstökning för denna grupp leder således
till ett sänkt netto efter skatt och kommunalt bostadstillägg. Enligt utskottet
är marginaleffekter som dessa inte rimliga, och det finns enligt utskottet
mening starka skäl att söka få till stånd en ändring. Ett viktigt steg är härvid
förslaget att löneinkomst skall undantas vid inkomstprövningen av kommunalt
bostadstillägg. Härigenom uppnås en reduktion av marginaleffekten vid
sådan inkomst med 33 %.

När det gäller förslaget om att det extra avdraget skall vara avtrappat vid
en taxerad inkomst på 85 000 kr. innebär detta enligt utskottet inte någon
minskning av den marginaleffekt som avtrappningen av det extra avdraget
ger upphov till. Syftet är inte heller detta utan i stället att avtrappningen skall
vara avslutad innan marginalskatten kommer upp i 50 %. Härigenom
undviks att den sammantagna marginaleffekten överstiger 100 %. En
nackdel med detta förslag är emellertid enligt utskottet att det leder till
skatteskärpningar, som i vissa inkomstlägen uppgår till hela 1 300 kr. Enligt
utskottet är fördelarna med förslaget inte så stora att en skatteskärpning av
denna storlek kan accepteras. Utskottet avstyrker därför propositionen och
tillstyrker motion Skl9 yrkande 3, Sk20 yrkande 4, Sk23 yrkande 3 och Sk26
yrkande 5.

Utskottet kan emellertid för närvarande inte heller godta de förslag
motionärerna lagt fram. Ett särskilt förvärvsavdrag på 10 000 kr. innebär
enligt utskottets mening inte någon egentlig lösning på problemen med
folkpensionärernas marginaleffekter. När det gäller förslagen om att avtrappningen
för inkomst skall slopas helt och om att problemen skall lösas
genom höjning av folkpensionen vill utskottet erinra om att det ingår i
RINK:s uppdrag att se över reglerna om extra avdrag för folkpensionärer i
syfte att minska marginaleffekterna och få till stånd förenklingar. Enligt
utskottet bör resultatet av RINK:s översyn nu avvaktas. Utskottet avstyrker
med det anförda motionerna Skl9 yrkande 6, Sk20 yrkande 1, Sk23 yrkande
5, Sk24 yrkande 2 och Sk26 yrkande 4.

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss förmögenhet

Folkpensionärer med förmögenhet över 150 000 kr. medges inte extra
avdrag. Överstiger förmögenheten 90 000 kr. jämkas avdraget enligt
följande.

Förmögenhet Avdraget jämkas med

90 000-	10 %
98 000-	20 %
105 000-	30 %
112 000-	40 %
119 000-	50 %
126 000-	60 %
133 000-	70 %
139 000-	80 %
145 000-	90 %

1988/89:SkU4

Vid förmögenhetsberäkningen tas villa eller bostadsbyggnad med tomt på
jordbruksfastighet upp till 10 % av skillnaden mellan taxeringsvärdet och
lånat kapital i den mån skillnaden inte överstiger 250 000 kr.

I propositionen föreslås att avdraget forsättningsvis skall jämkas med ett
belopp som motsvarar 10 % av den del av förmögenheten som överstiger 100

000 kr.

I motionerna Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk23 av Bengt Westerberg m.fl.
(fp), Sk26 av Olof Johansson m.fl. (c) och Sk22 av Martin Olsson (c)
framställs yrkanden om att jämkningen på grund av förmögenhetsinnehav
skall slopas, och i motion Sk20 av Lars Werner m.fl. (vpk) vill motionärerna
att förmögenhet som härrör från egnahem eller fritidshus skall undantas helt
vid förmögenhetsberäkningen.

Utskottet anser också att det är befogat att lindra de marginaleffekter som i
dag kan träffa en folkpensionärs förmögenhet. Enligt utskottets mening bör
man t.o.m. gå något längre än vad regeringen föreslagit. Särskilt stötande är
det enligt utskottet när förmögenhetsprövningen drabbar en folkpensionärs
förmögenhet i form av eget boende eller fritidshus på ett sådant sätt att det
inte längre är möjligt för pensionären att behålla bostaden eller fritidshuset. I
avvaktan på resultatet av RINK:s översyn bör därför enligt utskottet
förmögenhet som är bunden i boende och som understiger 400 000 kr. vara
undantagen när det extra avdraget jämkas. Av principiella skäl bör därvid
även boende i form av andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag
undantas. De nya bestämmelserna bör enligt utskottets mening gälla redan
fr.om. den 1 januari 1989.

Enligt utskottets mening bör beslut härom fattas redan i detta ärende och
utskottet föreslår därför att riksdagen, med anledning av motionerna Skl9
yrkande 4, Sk20 yrkande 2, Sk22 yrkande 1, Sk23 yrkande 4 och Sk26
yrkande 7, beslutar om erforderliga ändringar i kommunalskattelagen.

Kommunalt bostadstillägg

Kommunalt bostadstillägg utgår till ålderspensionärer med låg pension.
Tillägget minskas med 33 1/3 % av den del av årsinkomsten som överstiger

1 000 kr. för ensamstående och 750 kr. för gift. Som inkomst räknas inte
folkpension, pensionstillskott eller mot pensionstillskott svarande ATP.

I propositionen föreslås att löneinkomster skall vara undantagna vid
inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg.

I motionerna Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) och Sk26 av Olof Johansson m.fl.
(c) vill motionärerna att även arbetsinkomster av rörelse eller jordbruksfastighet
skall undantas.

Enligt utskottet gör avtrappningen av det extra avdraget och inkomstprövningen
av det kommunala bostadstillägget att det ekonomiska incitamentet
till förvärvsarbete försvinner nästan helt. Samtidigt råder i det nuvarande
konjunkturläget brist på arbetskraft. Det finns också skäl som talar för att
bristen på arbetskraft blir ett återkommande problem, eftersom utbudet av
arbetskraft av demografiska och andra skäl kommer att växa långsammare i
framtiden. Enligt utskottet finns det mot denna bakgrund anledning att söka
reducera det hinder för förvärvsarbete som inkomstprövningen av det

1988/89:SkU4

kommunala bostadstillägget utgör. När det gäller inkomst av rörelse och
jordbruksfastighet finns det emellertid skäl att förhålla sig avvaktande. Här
kan nämligen inte arbetsinkomsterna avskiljas lika enkelt som vid inkomst av
tjänst. Dessutom erlägger ålderspensionärer inte socialavgifter. Ett visst
incitament till förvärvsarbete finns således redan för pensionärer med sådan
inkomst. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker
motionerna Skl9 yrkande 7 och Sk26 yrkande 6.

Kommunalt bostadstillägg minskas också vid förmögenhetsinnehav. Detta
åstadkoms genom att avkastningen på förmögenhet höjs med 10 % av den del
av förmögenheten som överstiger 75 000 kr. för ensamstående och 60 000 kr.
för gift folkpensionär. Härvid tas villa eller jordbruksfastighet som bebos av
den berättigade upp till en fjärdedel av taxeringsvärdet.

I motion Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m) vill motionärerna att förmögenhetsprövningen
slopas helt och i motion Sk20 av Lars Werner m.fl. (vpk) att
mindre förmögenheter i egnahem och fritidshus skall undantas vid förmögenhetsberäkningen.
I motion Sk22 vill Martin Olsson (c) ha ändrade regler för
kommunalt bostadstillägg i syfte att begränsa marginaleffekterna.

Som utskottet framhållit under rubriken Folkpensionärernas extra avdrag
vid viss förmögenhet anser utskottet att det är särskilt stötande när
marginaleffekterna träffar mindre förmögenheter som är bundna i boende.
Enligt utskottets mening bör i fråga om det kommunala bostadstilläget vidtas
samma förändringar som utskottet föreslår när det gäller det extra avdraget.
Då de nya bestämmelserna av praktiska skäl inte kan börja tillämpas redan
den 1 januari 1989 bör ikraftträdandet i stället bestämmas till den 1 juli 1989.
Utskottet föreslår därför att riksdagen, med anledning av motionerna Skl9
yrkande 5, Sk20 yrkande 3 och Sk22 yrkande 2, beslutar erforderliga
ändringar i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension.

Avdrag för ökade levnadskostnader

Avdrag för ökade levnadskostnader med belopp motsvarande uppburet
traktamente medges normalt inte under längre tid än två år vid arbete på en
och samma plats utom den vanliga verksamhetsorten (tvåårsregeln). Genom
riksdagsbeslut i december 1983 bestämdes att skattskyldiga inom byggnadsoch
anläggningsbranschen, som fortlöpande haft sin arbetsplats förlagd till
en och samma ort utanför den vanliga verksamhetsorten under längre tid än
två år, också därefter skulle vara berättigade till avdrag efter likartade
principer. Undantaget motiverades med att dessa skattskyldiga bor och
arbetar under speciella förhållanden som oftast gör det omöjligt för dem att i
praktiken ordna permanent bostad åt sig och familjen på arbetsorten. Med
hänsyn till pågående överväganden rörande beskattningen av traktamenten
m.m. bestämdes att reglerna endast skulle tillämpas vid 1984 och 1985 års
taxering. Lagstiftningen har härefter fortlöpande förlängts och skall enligt
riksdagsbeslut hösten 1986 gälla t.o.m. 1989 års taxering.

I propositionen föreslår finansministern att bestämmelsen förlängs att
gälla t.o.m. 1991 års taxering.

I motionerna Skl9 och Sk23 godtas förlängningen men begärs att

1988/89: Sk U4

bestämmelsen skall gälla utan begränsning till viss yrkeskategori.

Det är enligt utskottet så gott som uteslutande inom byggnads- och
anläggningsbranschen som anställningsförhållandena och arbetsbetingelserna
i övrigt är sådana att de motiverar en särreglering i fråga om avdrag vid
arbete utom bostadsorten. En utvidgning i enlighet med motionärernas
yrkanden skulle också medföra att det uppstod en risk för missbruk. Härtill
kommer att lagstiftningen utgör ett provisorium i avvaktan på en mer
omfattande reformering av skattebestämmelserna på detta område. Enligt
utskottet finns det vid dessa förhållanden inte anledning att utvidga
tillämpningsområdet. Däremot bör bestämmelsen förlängas att gälla t.o.m.
1991 års taxering. Utskottet avstyrker motion Skl9 yrkande 8 och motion
Sk23 yrkande 6 samt tillstyrker propositionen.

Uttaget av preliminär B-skatt

Preliminär B-skatt debiteras normalt med 120 % av den slutliga skatt som
påförts året före inkomståret.

I propositionen föreslås att preliminär B-skatt i vissa fall skall debiteras
med 110 % av den slutliga skatt som påförts året före inkomståret.
Förutsättningen är att den preliminära B-skatt som avräknas mot den
ifrågavarande slutliga skatten ursprungligen debiterats med ett belopp som
överstiger den slutliga skatten. Preliminär B-skatt får dock inte fastställas till
lägre belopp än som svarar mot den preliminära B-skatt som senast fastställts
för året före inkomståret.

I motion Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) anser motionärerna att ett
110-procentigt uttag bör utgöra huvudregel, och i motion Skl9 av Carl Bildt
m.fl. (m) vill motionärerna i stället att uttaget av preliminär B-skatt skall
motsvara den slutliga skatten föregående år.

Enligt utskottet leder den nuvarande schablonregeln i allmänhet till ett
gott resultat. Det finns därför inte något skäl för en generell sänkning av
uttaget. Den regel som föreslås i propositionen innebär enligt utskottet en
lämplig anpassning i de enskilda fall då huvudregeln visat sig ge ett för högt
uttag. Utskottet tillstyrker därför propositionen och avstyrker motionerna
Skl9 yrkande 9 och Sk23 yrkande 7.

Avgift på fyllnadsinbetalningar

På skattebelopp som inbetalas efter den 30 april taxeringsåret utgår
kvarskatteavgift. Avgiften är 8 % upp till 5 000 kr. och därefter 10 %. Har
skattskyldig anstånd med deklarationen till efter den 30 april är kvarskatteavgiften
i stället 2 % på de inbetalningar som görs mellan den 1 maj och den 30
juni. Denna senare regel gäller också för den som deklarerat efter den 30
april med laga förfall. Kvarskatteavgift under 50 kr. påförs inte.

I propositionen föreslås en avgift på 2 % på fyllnadsinbetalningar av
preliminär skatt som görs under tiden den 19 januari - den 30 april
taxeringsåret. När underlaget för den nya avgiften bestäms skall ett belopp
på 20 000 kr. räknas av. Vidare föreslås att den nuvarande avgiften på 2 %
vid vissa fyllnadsinbetalningar mellan den 1 maj och den 30 juni skall utgöra 4
% på den del av underlaget som överstiger 20 000 kr. Beträffande den

1988/89:SkU4

kvarskatteavgift sorn normalt utgår vid fyllnadsinbetalningar efter den 30
april föreslås att avgiften fortsättningsvis skall utgå med 10 % oavsett
beloppets storlek.

I motionerna Skl9 av Carl Bildt m.fl. (m), Sk25 av Stig Bertilsson (m) och
Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) motsätter sig motionärerna att avgiften
införs och även i övrigt de förändringar som föreslås. I motion Sk24 av Gösta
Lyngå m.fl. (mp) vill motionärerna att det avgiftsfria utrymmet görs mindre
och sätts till 10 000 kr.

Enligt utskottet är en grundtanke bakom dagens uppbördssystem att den
preliminära skatten skall bringas att överensstämma med den slutliga skatten
i så nära anslutning till inkomståret som möjligt. En förutsättning för att
allmänhetens förtroende och respekt för skattesystemet skall kunna bibehållas
är enligt utskottet att principen tillämpas lika för alla. Som framgår av
finansministerns redovisning i propositionen står de B-skattepliktiga emellertid
för stora skatteinbetalningar efter inkomstårets utgång. Det förekommer
också att A-skattepliktiga skjuter upp en stor del av preliminärskatteinbetalningen
till den 30 april taxeringsåret. Eftersom en mer aktiv bevakning
från myndigheternas sida för att komma till rätta med dessa förhållanden
medför praktiska problem är enligt utskottet en ordning som i stället ger den
skattskyldige ett ekonomiskt incitament att föredra. Det förslag som läggs
fram i propositionen är härvid enligt utskottet väl avvägt. Det ger ett
incitament att betala in preliminärskatt vid det sista inbetalningstillfället
under uppbördsåret och lämnar genom ett fribelopp om 20 000 kr. ett
tillräckligt friutrymme vid bedömningen av den slutliga skattens storlek.
Förslaget om en enhetlig kvarskatteavgift på 10 % innebär en förenkling och
utgör enligt utskottet en markering av att preliminär inkomstskatt bör betalas
i anslutning till inkomståret. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionen
och avstyrker motionerna Skl9 yrkande 10, Sk23 yrkande 8, Sk24
yrkande 4 och Sk25 yrkande 1.

I motion Sk25 av Stig Bertilsson (m) vill motionären att bestämmelserna om
kvarskatteavgift ersätts med ett räntesystem. Enligt motionären drabbas en
skattskyldig som gör en fyllnadsinbetalning kort tid efter den 30 april av en
icke avdragsgill avgift som, om den ställs i relation till förseningen, motsvarar
en ränta på ockemivå.

Enligt utskottet är kvarskatteavgiften avsedd att förmå de skattskyldiga att
göra en fyllnadsinbetalning av skatt senast den 30 april taxeringsåret. Detta
uppnås genom att avgiften, som i övrigt är att se som en kreditavgift, inte tas
ut förrän efter den 30 april och då med fullt belopp. Den tröskeleffekt
motionären kritiserar är således avsedd och syftar till att bringa den
preliminära skatten till överensstämmelse med den slutliga i så nära
anslutning till inkomståret som möjligt. Ett system med kvarskatteavgift har
dessutom i förhållande till ett räntesystem den fördelen att det är enklare att
tillämpa. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sk25 yrkande 2.

I motion Sk23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) föreslås att gränsen för
avgiftsbelopp som inte påförs skall höjas till 100 kr.

En höjning av gränsen för avgiftsbelopp som inte påförs skulle enligt
utskottet inte medföra några administrativa fördelar, och utskottet avstyrker
därför motion Sk23 yrkande 9.

1988/89:SkU4

19 § kommunalskattelagen

I propositionen föreslås slutligen en redaktionell ändring i 19 § kommunalskattelagen
med anledning av att tidigare regler om bostadsbidrag ersatts av
lagen (1988:78) om bostadsbidrag. Utskottet tillstyrker ändringen.

De olika förslag om ändring i 19 § kommunalskattelagen som riksdagen
behandlar under hösten samordnas av utskottet i betänkandet 1988/
89:SkU13 Skattebefrielse för vissa intäkter av kottplockning, m.m. Den
författningsmässiga regleringen av den nu aktuella ändringen görs därför i
det betänkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår
motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2, 1988/89:Sk21 yrkandena 1-3,
1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2, 1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/
89:Sk26 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 1, 1988/
89:Sk24 yrkande 1 och 1988/89:Sk26 yrkande 3,

3. beträffande enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 3,
1988/89:Sk20 yrkande 4, 1988/89:Sk23 yrkande 3 och 1988/89:Sk26
yrkande 5 avslår proposition 1988/89:46 i denna del,

4. beträffande slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen avslår motion 1988/89:Skl9 yrkande 6,

5. beträffande förvärvsavdrag för folkpensionärer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk20 yrkande 1 och 1988/
89:Sk23 yrkande 5,

6. beträffande höjd folkpension

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sk24 yrkande 2 och 1988/
89:Sk26 yrkande 4,

7. beträffande extra avdrag för folkpensionärer med förmögehet
att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del,

8. beträffande extra avdrag för folkpensionärer med förmögenhet i
boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 4,
1988/89:Sk20 yrkande 2, 1988/89:Sk22 yrkande 1, 1988/89:Sk23
yrkande 4 och 1988/89:Sk26 yrkande 7 beslutar att förmögenhet upp
till 400 000 kr. som nedlagts i boende skall undantas vid jämkning av
extra avdrag,

9. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med
löneinkomst

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del,

1988/89 :SkU4

10. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med
rörelse- eller jordbruksinkomst

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 7 och 1988/
89:Sk26 yrkande 6,

11. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med
förmögenhet i boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 5,
1988/89:Sk20 yrkande 3 och 1988/89:Sk22 yrkande 2 beslutar att
förmögenhet upp till 400 000 kr. som nedlagts i boende inte skall läggas
till grund för den särskilda höjning av avkastningen på förmögenhet
som görs vid inkomstprövningen av kommunalt bostadstillägg,

12. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår
motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 8 och 1988/89:Sk23 yrkande 6,

13. beträffande uttaget av preliminär B-skatt

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår
motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 9 och 1988/89:Sk23 yrkande 7,

14. beträffande avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.

att riksdagen med avslag på 1988/89:Skl9 yrkande 10, 1988/89:Sk23
yrkande 8, 1988/89:Sk24 yrkande 4 och 1988/89:Sk25 yrkande 1
bifaller proposition 1988/89:46 i denna del,

15. beträffande ett räntesystern

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk25 yrkande 2,

16. beträffande kvarskatteavgift under 100 kr.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk23 yrkande 9,

17. beträffande 19 § kommunalskattelagen

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:46 i denna del beslutar
den ändring i 19 § kommunalskattelagen som föreslås i propositionen,

18. beträffande lagförslagen

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar
de vid proposition 1988/89:46 fogade förslagen till

a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den
ändringen att 19 § utgår och att punkt 2 av anvisningarna till 50 § och
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom
utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Anvisningar
till 50 §

2. Vid bedömningen av pensionstillskott.

Regeringen eller angivna grunder.

Avdraget skall saknar folkpension.

Om skattskyldigs statligt taxerade Om skattskyldigs statligt taxerade

inkomst överstiger det högsta in- inkomst överstiger det högsta inkomstbeloppet
enligt föregående komstbeloppet enligt föregående

stycke, reduceras avdraget med be- stycke, reduceras avdraget med belopp
motsvarande en procentsats lopp motsvarande 66 213 procent av

1988/89 :SkU4

Regeringens förslag

som beräknas pä följande sätt. Det
högsta avdraget enligt föregående
stycke divideras med skillnaden mellan
85 000 kronor och det högsta
inkomstbelopp som avses i föregående
stycke, allt beräknat med utgångspunkt
frän en pension utgörande 96
procent av basbeloppet. Den uträknade
kvoten multipliceras sedan med
100.

Det avdrag som beräknas med
hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas med belopp
motsvarande 10 procent av värdet av
skattepliktig förmögenhet överstigande
100 000 kronor. Fastighet,
som avses i 24 § 2 mom., samt sådan
bostadsbyggnad med tillhörande
tomt på jordbruksfastighet, som används
som bostad av den skattskyldige,
skall inräknas i förmögenhetsvärdet
med belopp som motsvarar
1H0 av skillnaden mellan fastighetens
respektive bostadsbyggnadens
och tomtens taxeringsvärde året före
taxeringsåret och lånat kapital, som
nedlagts i fastigheten respektive i
bostadsbyggnaden och tomten i den
män skillnaden inte överstiger 250
000 kronor. Är skillnaden större beräknas
värdet till 25 000 kronor jämte
den del av skillnaden som överstiger
250 000 kronor. Vid beräkning av
hur stort lånat kapital som lagts ner i
bostadsbyggnaden och tomten, skall
på dessa anses belöpa så stor del av
låneskulderna i förvärvskällan som
byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av det sammanlagda
värdet av tillgångarna i förvärvskällan
inklusive byggnaden och
tomtmarken. Har den skattskyldige
eller hans make flera sådana fastigheter,
som avses här, gäller bestämmelserna
endast för en fastighet
och då i första hand för fastighet som
utgör stadigvarande bostad för den
skattskyldige.

Här ovan föranleda det.

Vid beräkning i 52 § 1

Utskottets förslag

taxerad inkomst mellan det belopp
vid vilket högsta extra avdrag utgår
och ett belopp som är 3 basenheter
större, med 40 procent av taxerad
inkomst inom ett därpå följande inkomstskikt
av 1,5 basenheters bredd
och med 33 113 procent av taxerad
inkomst därutöver.

Det avdrag som beräknas med
hänsyn till skattskyldigs statligt taxerade
inkomst jämkas med belopp
motsvarande 10 procent av värdet av
skattepliktig förmögenhet överstigande
100 000 kronor. Fastighet,
som avses i 24 § 2 mom., samt sådan
bostadsbyggnad med tillhörande
tomt på jordbruksfastighet, som används
som bostad av den skattskyldige,
skall inräknas i förmögenhetsvärdet
endast till den del skillnaden
mellan fastighetens respektive bostadsbyggnadens
och tomtens taxeringsvärde
året före taxeringsåret
och lånat kapital, som nedlagts i
fastigheten respektive i bostadsbyggnaden
och tomten överstiger
400 000 kronor. Vid beräkning av
hur stort lånat kapital som lagts ner i
bostadsbyggnaden och tomten, skall
på dessa anses belöpa så stor del av
låneskulderna i förvärvskällan som
byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde
utgör av det sammanlagda
värdet av tillgångarna i förvärvskällan
inklusive byggnaden och
tomtmarken. Värdet av andel i bostadsförening
eller bostadsaktiebolag
skall inräknas i förmögenhetsvärdet
endast till den del skillnaden mellan
värdet enligt 4 § tolfte stycket lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
och lånat kapital, som nedlagts i
andelen, överstiger 400 000 kronor.
Har den skattskyldige eller hans make
flera sådana fastigheter eller andelar,
som avses här, gäller bestämmelserna
endast för en av dessa och
då i första hand för den som utgör
stadigvarande bostad för den skattskyldige.

mom. sista stycket.

1988/89:SkU4

Regeringens förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1989 och tillämpas första
gången vid 1990 års taxering. Äldre
bestämmelser i 19 § kommunalskattelagen
skall dock tillämpas vid 1989
års taxering.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1
januari 1989 och tillämpas första
gången vid 1990 års taxering.

b) lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

c) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

d) lag om ändring i lagen (1988:889) om ändring i taxeringslagen

(1956:623),

e) lag om ändring i lagen (1988:883) om ändring i lagen (1962:392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension med
den ändringen att 5 § och punkterna 1 och 3 av ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 §

Med årsinkomst jämte pensionstillskott.

Vid uppskattning av förmögen- Vid uppskattning av förmögen -

hetsavkastning skall denna höjas
med tio procent av det belopp, varmed
förmögenheten överstiger för
den som är gift sextiotusen kronor,
och för annan sjuttiofemtusen kronor.
Vid beräkning av förmögenhet
skall värdet av fastighet, som avses i
24 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370), tas upp till en fjärdedel
av fastighetens taxeringsvärde, till
den del detta överstiger 400 000 kronor.
Detsamma skall gälla vid beräkning
av värdet av jordbruksfastighet.
Värdet av andel i bostadsrättsförening,
bostadsförening eller bostadsaktiebolag,
tas upp till en fjärdedel
av värdet enligt 4 § tolfte stycket lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
till den del detta överstiger 400
000 kronor. Har den pensionsberättigade
eller hans make flera sådana
fastigheter eller andelar, som avses
här, gäller bestämmelserna endast för
en av dessa och då i första hand för
den som utgör stadigvarande bostad
för den berättigade.

1988/89:SkU4

3 Riksdagen 1988189. 6 sami. Nr4

Regeringens förslag Utskottets förslag

Värdet av av regeringen.

I fråga sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas tiotal kronor.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 5 § första stycket fjärde meningen
den 1 juli 1989, och i övrigt den 1
januari 1990.

3. Den nya föreskriften i 5 § första
stycket fjärde meningen tillämpas
inte i fråga om hustrutillägg eller
kommunalt bostadstillägg som avser
tid före den 1 juli 1989.

Stockholm den 6 december 1988
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten
Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s),
Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Gerd Engman (s), Sverre Palm (s),
Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars
Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp) och Kjell Nordström (s).

Reservationer

1. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

För att de enskilda människorna själva skall få disponera en större del av
sin inkomst och för att minska ekonomiska snedvridningar bör en genomgripande
marginalskattereform genomföras fram till 1991. Utgångspunkten
skall vara att det totala skattetrycket sänks. Målet bör vara att den helt
övervägande delen av inkomsttagarna 1991 har en marginalskatt på högst
35 %, och högre marginalskatt än 50 % bör då inte förekomma.

Marginalskattereformen måste inledas redan 1989. Den rådande konjunktursituationen
med brist på arbetskraft gör ett snabbt genomförande av
reformen, som leder till ökat arbetsutbud, särskilt angeläget. Den statliga
inkomstskatten bör därför 1989 tas ut enligt följande skala (ej underskottsavdrag).

1. Denna lag träder i kraft, i fråga
om 5 § första stycket fjärde meningen
och 5 § andra stycket den 1 juli

1989, och i övrigt den 1 januari

1990.

3. De nya föreskrifterna i 5 § första
stycket fjärde meningen och 5 §
andra stycket tillämpas inte i fråga
om hustrutillägg eller kommunalt
bostadstillägg som avser tid före den
1 juli 1989.

1988/89:SkU4

Skatteskala för 1989

1988/89:SkU4

Beskattningsbar inkomst

Skatteuttag

0- 74 200

4,5 %
16 %
30 %
40 %

74 200-148 400
148 400-201 400
201 400-

Skatteskalan har inflationskyddats mellan åren 1988 och 1989 genom att
skiktgränserna räknats upp med 6 %. Sänkningen i det lägsta skiktet får
samma effekt som en sänkning av kommunalskatten med 50 öre. Den har
särskilt stor betydelse för deltidsarbetande, många småföretagare och
jordbrukare samt inte minst för pensionärer.

Sänkningen bör i första hand göras i skalan för det s.k. tilläggsbeloppet.
Härigenom undviks att den nuvarande avdragsbegränsningen skärps ytterligare.
Om även de fortsatta skattesänkningarna görs på detta sätt avskaffas
avdragsbegränsningen.

Genom att en kraftig skattesänkning genomförs måste, som finansutskottet
framhåller i sitt yttrande, i rådande konjunkturläge finanspolitiken i
1989/90 års statsbudget ges en stram inriktning. Denna stramare finanspolitik
bör åstadkommas genom att de offentliga utgifternas ökningstakt hålls lägre
än ekonomins långsiktiga tillväxttakt. Härigenom sjunker skatternas andel
av den svenska ekonomin och ökar de enskildas ekonomiska rörelsefrihet.

Förutsättningen för en varaktig skattereform är att inflationen inte tillåts
höja skattetrycket. Endast vid fullgott inflationsskydd kommer skatteuttag
och skattesatser att vara oförändrade vid oförändrad real nivå. Förändringar
i det reala skattetrycket bör komma till stånd endast genom politiska beslut
och inte som en konsekvens av inflationstakten. Ett fullt inflationsskydd bör
därför återinföras.

Med det anförda avstyrks propositionen och tillstyrks motion Skl9 samt
yrkandet i motion Sk23 om inflationsskydd i skatteskalorna.

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2 och
1988/89:Sk23 yrkande 2, med avslag på proposition 1988/89:46 i denna
del och med anledning av motionerna 1988/89:Sk21 yrkandena 1-3,
1988/89:Sk23 yrkande 1, 1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/89:Sk26
yrkandena 1 och 2

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att 10 § 1
mom. erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade
lydelse,

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1988/89:SkU4

10 §

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7,5 basenheter:

5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7,5 basenheter:
grundbeloppet för 7,5 basenheter
och 17 procent av återstoden.

Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger 19
basenheter:

14 procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:tilläggsbeloppet

för 19 basenheter
och 25 procent av återstoden.

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7 basenheter:

4,5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst

överstiger 7 men inte 14 basenheter:
grundbeloppet för 7 basenheter
och 16 procent av återstoden;

när beskattningsbar inkomst

överstiger 14 basenheter:
grundbeloppet för 14 basenheter
och 20 procent av återstoden.
Tilläggsbeloppet utgör:
när underlaget för tilläggsbelopp
enligt 3 mom. inte överstiger 19
basenheter:

10 procent av den del av underlaget
som överstiger 14 basenheter;

när underlaget överstiger 19 basenheter:tilläggsbeloppet

för 19 basenheter
och 20 procent av återstoden.

b) antar följande
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

2 mom. Basenheten fastställes av
regeringen varje är före utgången av
september månad och utgör för varje
taxeringsår ett belopp som motsvarar
10 000 kronor multiplicerat med årets
jämförelsetal. Basenheten avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

Jämförelsetalet för taxeringsåret är
det tal som anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i augusti månad
två år före taxeringsåret och
augusti månad år 1987.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering. Vid den taxeringen är basenheten 10 600 kronor.

Nuvarande lydelse

10 §

2 mom. En basenhet är 10 000
kronor.

2. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

1988/89:SkU4

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Det övergripande målet för svensk skattepolitik måste vara att få till stånd
lägre skattesatser och en inflationsskyddad skatteskala. Avsaknaden av
inflationsskydd i dagens skatteskala gör att marginalskatten varje år skärps
för stora grupper skattskyldiga, som på grund av inflationens verkan kommer
upp i i ett skikt med högre skattesats.

Regeringen föreslår inte något inflationsskydd i skatteskalan. Inte heller
görs någon allmän justering av skiktgränserna med hänsyn till den väntade
inflationsutvecklingen 1988-1989. Endast den lägsta skiktgränsen justeras
med hänsyn till inflationen.

Genom att inte justera övriga skiktgränser låter regeringen inflationen
höja marginalskatten för stora inkomstgrupper. Cirka 250 000 inkomsttagare
med en taxerad inkomst strax under brytpunkten (150 000 kr. 1988) kommer
vid en löneökning på 7 % att få sin marginalskatt höjd från 50 % till 61 %,
inräknat den av regeringen föreslagna marginalskattesänkningen på 3
procentenheter. En liknande effekt uppkommer för 50 000 inkomsttagare
med en taxerad inkomst strax under 200 000 kr.

Dessa konsekvenser av regeringens förslag torde göra det mycket svårt för
arbetsmarknadens parter att på det sätt regeringen önskar ta-hänsyn till
skatteförändringen vid avtalsförhandlingarna.

Regeringens förslag kan inte godtas. I stället bör de förslag som läggs fram i
fp-motionen Sk23 genomföras. Ett automatiskt inflationsskydd bör således
införas och marginalskatten sänkas med 4 procentenheter över skiktgränsen
74 200 kr. (efter uppräkning).

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2,
med anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2,1988/89:Sk21
yrkandena 1-3,1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkandena 1
och 2 och med avslag på proposition 1988/89:46 i denna del

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

10 §

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7,5 basenheter:

1 mom. För fysiska personer och
dödsbon beräknas grundbelopp och
tilläggsbelopp enligt följande.

Grundbeloppet utgör 100 kronor
samt:

när beskattningsbar inkomst inte
överstiger 7 basenheter:

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

1988/89:SkU4

5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7,5 basenheter:
grundbeloppet för 7,5 basenheter
och 17 procent av återstoden.

5 procent av den beskattningsbara
inkomsten;

när beskattningsbar inkomst
överstiger 7 basenheter:
grundbeloppet för 7 basenheter
och 16 procent av återstoden.

b) antar följande

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

2 mom. Basenheten fastställes av
regeringen varje år före utgången av
september månad och utgör för varje
taxeringsår ett belopp som motsvarar
10 000 kronor multiplicerat med årets
jämförelsetal. Basenheten avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

Jämförelsetalet för taxeringsåret är
det tal som anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i augusti månad
två år före taxeringsåret och
augusti månad år 1987.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering. Vid den taxeringen är basenheten 10 600 kronor.

3. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Vi har föreslagit att marginalskatterna bör sänkas med 3 procentenheter i
alla skikt över 70 000 kr.

En isolerad sänkning av marginalskattesatserna, så som regeringen
föreslår, innebär att höginkomsttagarna får stora skattesänkningar, medan
låginkomsttagarna inte får några skattesänkningar alls. Härigenom skapas
inflationsdrivande spänningar i ekonomin som tillsammmans med den
bristande rättvisan i förslaget gör att lönerörelsen försvåras. Utformningen
av inflationsskyddet i skatteskalan och andra långsiktiga huvudfrågor måste
enligt vår mening lösas inom ramen för de sittande skatteutredningarna.

Skattepolitik och lönerörelse har inte kunnat samordnas under hösten

1988. Detta leder till att lönerörelsen nu riskerar att hamna på nivåer som

2 mom. En basenhet är 10 000
kronor.

inte är samhällsekonomiskt försvarbara. Samtidigt är det nödvändigt att
vidta sådana åtgärder att låginkomsttagarna får bättre villkor. Deltidslöner
står i relation till heltidslöner, vilket gör det nödvändigt att alla, både heltidsoch
deltidsarbetande får del av en skattesänkning. Så som situationen nu
utvecklats, är det nödvändigt att föreslå sådana fördelningspolitiskt motiverade
åtgärder, som inte påverkar relationerna mellan olika löntagargrupper.
Detta för att undvika nya kompensationskrav. Den fördelningspolitiska
insatsen bör ske genom en skattereduktion. Skattereduktionen utformas så
att den nuvarande grundavgiften om 100 kr. slopas och en särskild skattereduktion
om 900 kr. införs. Detta kostar 6,5 miljarder kronor.

Förlaget innebär att inkomstskatten minskar med 1 000 kr. utöver regeringens
förlag för alla som nu betalar så mycket eller mer i inkomstskatt.
Detta innebär att, till skillnad från regeringens förslag, alla skattebetalare får
en skattesänkning.

Skattereduktionen bör finansieras dels genom en ytterligare höjd oljeskatt
med 300 kr. per m3 olja (3,6 miljarder kronor), genom en motsvarande höjd
kolskatt (0,8 miljarder kronor), genom införandet av en uranskatt (2
miljarder kronor), samt genom lika beskattning av värme och el vid
kondenskraftproduktion (1 miljard kronor).

Av det anförda framgår att c-motionen Sk26 bör bifallas.

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk26 yrkandena 1 och 2
och med anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och
motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2, 1988/89:Sk21 yrkandena 1-3,
1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2 och 1988/89:Sk24 yrkande 3

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att i 10 § 1
mom. orden ”100 kronor samt” utgår.

b) antar följande

Förslag till
Lag om särskild skattereduktion

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Skattereduktion enligt denna lag medges fysisk person som har varit
bosatt eller vistats här i riket under någon del av inkomståret. Med inkomstår
förstås det kalenderår som närmast har föregått taxeringsåret.

2 § Skattereduktionen uppgår till 900 kronor.

3 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag gäller 2 § 4 mom. femte och
sjätte styckena uppbördslagen (1953:272). Skattereduktion enligt denna lag
skall tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
uppbördslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

c) som sin mening ger regeringen till känna vad som i reservationen
anförs beträffande finansieringen av skattereduktion.

1988/89:SkU4

4. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

1988/89:SkU4

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

Under 1980-talet har skatteskalorna lagts om i tre omgångar. Konsekvensen
av detta har varit att höginkomsttagare gynnats. Detta gäller i synnerhet
höginkomsttagare utan eller med små underskottsavdrag. Det finns dessutom
tecken som tyder på att höginkomstttagarna kompenserat sig för
avdragsbegränsningarna genom att sänka sina relativa underskottsavdrag.
Någon motsvarande effekt kan inte noteras i normala inkomstlägen.
Skatteomläggningarna förutsatte att höginkomsttagare skulle visa återhållsamhet
med lönekrav. Någon större sådan återhållsamhet har dessa emellertid
inte visat, och detta har förstärkt tendenserna till ökade inkomstklyftor.

Det är föga troligt att höginkomsttagarna verkligen håller igen sina
lönekrav som en följd av den nu föreslagna marginalskattesänkningen. I
stället kan det konstateras att skattelättnaderna för höginkomsttagare leder
till att grupper med låg eller normal inkomst begär större löneökningar för att
inte komma i en sämre situation gentemot höginkomsttagarna. Det måste
därför anses som tveksamt om regeringens förslag ens uppfyller sin egen
målsättning att skapa förutsättningar för lägre lönekrav. Framför allt så är
regeringsförslaget inte acceptabelt ur fördelningssynpunkt.

I vpk-motionen föreslås en skattereduktion. Den uppgår som mest till
2 000 kr. och avtrappas vid inkomster över 180 000 kr. Några exempel på
reduktionens effekt ges i följande tabell.

Inkomst	Skattereduktion	Marginalskatt
	i kr. enl. vpk	vpk	nu	prop.
-65 000 kr	500	35 %	35 %	35 %
70 000 kr	1 000	35 %	35 %	35 %
80 000 kr	1 000	35 %	50 %	35 %
85 000 kr	2 000	50 %	50 %	47 %
150 000 kr	2 000	50 %	50 %	47 %
180 000 kr	2 000	64 %	64 %	61 %
225 000 kr	1 000	75 %	75 %	72 %
250 000 kr	500	75 %	75 %	72 %
300 000 kr	0	75 %	75 %	72 %

Skattereduktionen är positiv för låg- och normalinkomsttagare. Den
påverkar inte underskottsavdragen för normalinkomsttagare som bor i egna
hem och skapar ett utrymme för förbättrad realinkomst vid lägre löneökning.
Vpk menar dock att åtgärder mot inflation främst bör sökas på andra
områden än lönebildningens.

I vpk-motionen föreslås också att det lägsta gränsbeloppet i skatteskalan
justeras upp med 5 000 kr. Även denna ändring bör göras.

Med det anförda tillstyrker jag motion Sk21.

dels vid mom. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk21 yrkandena 1,2 och 3
och med avslag på motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2,1988/89:Sk23
yrkandena 1 och 2,1988/89:Sk24 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkandena
1 och 2

a) antar det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den ändringen att i 10 § 1
mom. andra stycket siffran ”17” ersätts med siffran ”20”.

b) antar följande

Förslag till
Lag om särskild skattereduktion
Härigenom föreskrivs följande.

2 § Skattereduktionen bestäms med hänsyn till den skattskyldiges taxerade
inkomst enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och utgör:

när den taxerade inkomsten inte överstiger 65 000 kr:

500 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 65 000 kronor men inte 85 000
kronor:

500 kronor plus tre fyrtiondedelar av den del av den taxerade inkomsten
som överstiger 65 000 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 85 000 kronor men inte 180 000
kronor:

2 000 kronor;

när den taxerade inkomsten överstiger 180 000 kronor:

2 000 kronor minus en sextiondedel av den del av den taxerade inkomsten
som överstiger 180 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

5. Inkomstskatten för 1989, m.m. (mom. 1)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Skillnaderna i ekonomisk standard mellan människor i vårt land är
fortfarande stora. Varje reform på skatteområdet bör därför ha som
målsättning att fördela resurserna på ett rättvist sätt. En skattesänkning som
väsentligen kommer höginkomsttagarna till del bör helt avvisas. Därför skall
skatteskalorna för inkomster över 85 000 kr. vara oförändrade.

Jag till styrker mp-motionen Sk24.

1988/89 :SkU4

dels vid morn. 1 hemställt:

1. beträffande inkomstskatten för 1989, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk24 yrkande 3, med
anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 2, 1988/89:Sk21
yrkandena 1-3, 1988/89:Sk23 yrkandena 1 och 2, och 1988/89:Sk26
yrkandena 1 och 2 och med avslag på proposition 1988/89:46 i denna
del beslutar ge regeringen till känna att skatteskalorna för inkomster
över 85 000 kr. skall vara oförändrade.

6. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Skattepolitikens inriktning bör vara att ge enskilda människor möjlighet
att själva disponera över en större del av sina inkomster. Härigenom minskar
deras beroende av den offentliga sektorn och ökar deras möjlighet att
förbättra sin situation genom egna insatser. En sådan skattepolitik är också
ett medel för att uppnå ekonomisk tillväxt, låg inflationstakt och arbete åt
alla som vill arbeta. Alla tjänar på att dessa mål uppnås, främst de med låga
inkomster och i små ekonomiska omständigheter.

En genomgripande marginalskattereform måste genomföras så snabbt
som möjligt. Målet bör vara att helt slopa den statliga inkomstskatten, utom
vid höga inkomster. Detta innebär att de allra flesta inkomsttagarna får en
marginalskatt på cirka 30 %.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels vid mom. 2 hemställt:

2. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Skl9 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1988/89:Sk24 yrkande 1 och 1988/89:Sk26
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
reservationen anförs beträffande en genomgripande skattereform.

7. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) har

dels anfört följande:

Enligt vår mening måste skattepolitiken utformas som ett offensivt medel
att nå centrala ekonomisk-politiska mål. Skatterna skall stimulera arbete,
hushållning och en god miljö. Därför skall skatten på arbete minska, skatten
på ändliga naturresurser öka och avgifter på miljöstörande verksamhet
införas. Hushållssparande skall stimuleras. Skatterna får inte bidra till
kompensationstänkande i andra delar av ekonomin. Därför måste de
nödvändiga marginalskattesänkningarna kombineras med en fördelningspolitisk
linje som vinner allmän respekt. Först då kan skattepolitiken
medverka till en stabil kostnadsutveckling i Sverige.

Skatterna skall skapa goda förutsättningar för den grundläggande samhällsservicen
och rättvisa villkor för människorna i landets olika delar.

1988/89:SkU4

Därför måste också den kommunala skatteutjämningen förstärkas.

Skattepolitiken skall utformas så att den ger långsiktigt stabila och
förutsebara villkor. Därför är det angeläget dels att nå breda majoriteter för
de skattepolitiska lösningarna, dels att konsekvent genomföra ett långsiktigt
program. De nu sittande skatteutredningarna bör arbeta med detta syfte.

En viktig målsättning är att för 1990 och 1991 genomföra skatteomläggningar
med ungefär samma inriktning som den vi förordar för 1989. Det
innebär fortsatta marginalskattesänkningar kombinerade med fördelningspolitiska
skatteåtgärder. De fördelningspolitiska insatserna för 1990 och
1991 bör enligt vår mening vara bl.a. kraftigt förstärkt kommunal skatteutjämning
och differentiering av momsen i form av sänkt skatt på vardagsmat.
Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels vid mom. 2 hemställt:

1. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk26 yrkande 3 och med
anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 1 och 1988/89:Sk24
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som i
reservationen anförs om inriktning och målsättning för det fortsatta
reformarbetet.

8. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

En reform av stort värde både ur fördelningssynpunkt och ur administrativ
synpunkt vore att höja grundavdraget väsentligt och samtidigt låta det ersätta
en serie smärre avdrag som nu komplicerar arbetet såväl för den som
upprättar sin självdeklaration som för skattemyndigheten.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels vid mom. 2 hemställt:

1. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk24 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 1 och 1988/89:Sk26
yrkande 3 beslutar ge regeringen till känna att den mest angelägna
reformen på skatteområdet är en väsentlig höjning av grundavdraget.

9. Enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer
(mom. 3)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Torsten Karlsson, Anita Johansson, Bruno
Poromaa, Gerd Engman, Sverre Palm och Kjell Nordström (alla s) har

dels anfört följande:

En ensamstående folkpensionärs extra avdrag är 1988 helt avtrappat först
vid en statligt taxerad inkomst på 85 400 kr. En folkpensionär med en
inkomst på 85 000 kr. är således skattebefriad för en del av sin inkomst.
Någon motsvarande skattebefrielse gäller inte för övriga skattskyldiga.

1988/89:SkU4

Den 1 januari 1989 höjs pensionerna kraftigt. Härigenom kommer den
högsta nivån med skattebefrielse att skjutas upp ytterligare. Med ett antaget
basbelopp på 27 900 kr. kommer pensionärer med en statligt taxerad
inkomst på upp till 97 400 kr. att få del av skattebefrielsen. För en
förvärvsarbetande som har en inkomst på denna nivå måste det framstå som
stötande att en folkpensionär med lika hög inkomst är delvis skattebefriad.
Vid kommande pensionshöjningar kommer nivån att stiga ytterligare.

En följd av att skattebefrielsen på detta sätt fortgår upp i en relativt hög
nivå är att avtrappningen av det extra avdraget alltjämt fortgår upp till den
nivå där marginalskattesatsen är 50 % (47 % enligt propositionens förslag
till skatteskalor för 1989). Härvid kommer den sammantagna marginaleffekten,
som framgår av redovisningen i propositionen, under vissa
förutsättningar att överstiga 100 %.

Det är mot den angivna bakgrunden som förslaget om en enhetlig
avtrappning av folkpensionärernas extra avdrag skall ses. Genom förslaget
undviks att skattebefrielsen i framtiden fortgår upp i nivåer där övriga
skattskyldiga måste börja reagera och elimineras den orimliga marginaleffekt
som uppträder när avtrappningen sammanfaller med det högre
marginalskatteuttaget i skalan förgrundbelopp. Om förslaget inte genomförs
kommer de angivna problemen att kvarstå och förvärras.

En följd av förslaget är att folkpensionärer i vissa inkomstnivåer drabbas
av en viss skatteskärpning. Genom att förslaget kombineras med andra
åtgärder som innebär förbättringar för folkpensionärerna och genomförs
samtidigt som den kraftiga höjningen av pensionerna den 1 januari 1989
torde, som framgår av finansutskottets yttrande, inte någon pensionär få det
sämre.

Med det anförda tillstyrks propositionen och avstyrks motionerna.

dels vid mom. 3 hemställt:

3. beträffande enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen bifaller proposition 1988/89:46 i denna del och avslår
motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 3, 1988/89:Sk20 yrkande 4, 1988/
89:Sk23 yrkande 3 och 1988/89:Sk26 yrkande 5.

10. Slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionär
(mom. 4)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

I propositionen föreslår regeringen bl.a. att kommunalt bostadstillägg till
folkpensionär inte skall avtrappas till följd av inkomst av tjänst. Det innebär
att marginaleffekterna på inkomster av förvärvsarbete minskar med drygt 30
procentenheter från nivåer på i dag drygt 90 %. Syftet med förslaget är att
möjliggöra för fler pensionärer att fortsätta att arbeta även efter pensionsåldern.

Med återstående marginaleffekter på 60-65 % kommer intresset för
förvärvsarbete efter pensionsåldern ändå att vara förhållandevis litet. För att

1988/89:SkU4

erhålla mer påtagliga stimulanser för pensionärer att förvärvsarbeta bör
marginaleffekten inte överstiga den som gäller för andra inkomsttagare.
Detta mål uppnås om det extra avdraget inte avtrappas för inkomst av
förvärvsarbete. Regeringen bör därför snarast lägga förslag i denna riktning.
Eventuellt kan vissa beloppsmässiga gränser övervägas.

dels vid mom. 4 hemställt:

4. beträffande slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:Skl9 yrkande 6 hos
regeringen begär förslag om ändring av reglerna för extra avdrag för
pensionärer vad avser inkomst av förvärvsarbete i enlighet med vad
som anförs i reservationen.

11. Förvärvsavdrag för folkpensionärer (moni. 5)

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag att förvärvsinkomst inte skall reducera kommunalt
bostadstillägg bör kombineras med ett särskilt förvärvsavdrag för pensionärer
på 10 000 kr. så att även de pensionärer som inte har kommunalt
bostadstillägg får en stimulans till förvärvsarbete.

Riksdagen bör därför, som yrkas i fp-motionen sk23, hos regeringen
begära förslag om ett särskilt förvärvsavdrag för folkpensionärer i enlighet
med det anförda.

dels vid mom. 5 hemställt:

5. beträffande förvärvsavdrag för folkpensionärer

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sk23 yrkande 5 och med
anledning av motion 1988/89:Sk20 yrkande 1 hos regeringen begär
förslag om ett särskilt förvärvsavdrag för pensionärer i enlighet med
vad som anförs i reservationen.

12. Förvärvsavdrag för folkpensionärer (mom. 5)

Lars Bäckström (vpk) har

dels anfört följande:

Problemet med de höga marginaleffekterna vid inkomst av tjänst borde
kunna motverkas med en metod som påminner om den s.k. ”kottmetoden”,
dvs. att införa en skattefri zon för pensionärernas inkomster upp till
10 000 kr. Detta ”tjänsteavdrag” löser inte alla problem, men kan fungera
under en övergångsperiod i avvaktan på en total reformering av skattesystemet.
Ett tjänsteavdrag för pensionärer skulle också medverka till att vissa
pensionärer kunde öka sin verksamhet på arbetsmarknaden.

dels vid mom. 5 hemställt:

5. beträffande förvärvsavdrag för folkpensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk20 yrkande 1 och med
anledning av motion 1988/89:Sk23 yrkande 5 antar följande

1988/89:SkU4

Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att i 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
införas ett nytt moment, 3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

3 mom. Skattskyldig som uppbär
folkpension i form av ålderspension
är berättigad till tjänsteavdrag med
10 000 kr., dock högst med ett belopp
som motsvarar den skattskyldiges
intäkt av tjänst, som avses i 32 § 1
mom. a).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

13. Höjd folkpension (mom. 6)

Görel Thurdin (c), Rolf Kenneryd (c) och Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Idag är marginaleffekterna för personer med låg pension orimliga. För att
eliminera de negativa effekterna är det nödvändigt att avsevärt höja
grundpensionen så att även folkpensionärer kan betala skatt enligt den
normala skatteskalan och ändå ha en skälig levnadsstandard.

De problemställningar som uppkommer berör både inkomstskatteutredningen
och pensionsberedningen. Dessa utredningar bör därför vid sitt
arbete beakta vad som anförts.

dels vid mom. 6 hemställt:

6. beträffande höjd folkpension
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sk26 yrkande 4 och
1988/89:Sk24 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
som i reservationen anförs om behovet av en avsevärt höjd grundpension.

14. Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med
rörelse- eller jordbruksinkomst (mom. 10)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland
(m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp) och Rolf Kenneryd (c) har

dels anfört följande:

Propositionens förslag, att inte längre räkna effekterna av en extrainkomst
vid beräkningen av kommunalt bostadstillägg, är ett steg i rätt riktning.
Genom denna åtgärd blir kommunalt bostadstillägg en generell del i ett
grundtrygghetssystem. Går man vidare på denna väg och samordnar de olika
förmånssystemen för pensionärer skapas ett mera heltäckande grundtrygghetssystem.
Detta tillhör det område som bör prövas inom ramen för
pensionsberedningens arbete.

1988/89: SkU4

Förslaget att extra arbetsinkomst inte skall påverka kommunalt bostadstillägg
syftar till att möjliggöra för pensionärer att göra insatser i arbetslivet. Vi
tillstyrker detta förslag, men anser att det bör utvidgas till att gälla även
inkomster av jordbruk eller rörelse. Även pensionärer som är småföretagare
bör stimuleras att i viss utsträckning fortsätta sin verksamhet efter uppnådd
pensionsålder. Många pensionärer önskar ta itu med nya uppgifter, t.ex. av
servicekaraktär, eller fortsätta en yrkesbana i egen regi. Deras roll blir
egenföretagarens i skattesammanhang.

Vi tillstyrker motionerna Skl9 och Sk26.

dels vid mom. 10 hemställt:

10. beträffande kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med
rörelse- eller jordbruksinkomst

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 7 och
1988/89:Sk26 yrkande 6 beslutar att efter 5 § första stycket fjärde
meningen i förslaget till lag om ändring i lagen (1988:883) om ändring i
lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension infoga meningen ”Inte heller skall för sådan folkpensionär
som inkomst räknas inkomst av rörelse eller jorbruksfastighet, om
den pensionsberättigade varit verksam i förvärvskällan i mer än ringa
omfattning.”.

15. Avdrag för ökade levnadskostnader (mom. 12)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

De skäl som ansetts motivera en utvidgning av den s.k. tvåårsregeln i fråga
om skattskyldiga vilka arbetar inom byggnads- och anläggningsbranschen
kan med fog göras gällande också i fråga om andra yrkeskategorier. För att
tillgodose kravet på rättvisa och likfomighet bör därför utvidgningen av
tvåårsregeln gälla utan begränsning till vissa yrkeskategorier.

dels vid mom. 12 hemställt:

12. beträffande avdrag för ökade levnadskostnader
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 8 och
1988/89:Sk23 yrkande 6 och med anledning av proposition 1988/89:46 i
denna del beslutar att i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 33 § i
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) orden
”vid arbete inom byggnads- och anläggningsbranschen” skall utgå,

16. Uttaget av preliminär B-skatt (mom. 13)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

De nuvarande reglerna om B-skatteuttag bidrar till att försämra likviditeten
för främst små och medelstora företag särskilt under tider med sänkt
inflationstakt.

1988/89:SkU4

Vi noterar att regeringen i viss mån tagit intryck av de invändningar som
rests bl.a. från moderat sida mot beslutet att debitera preliminär B-skatt med
120 %. Vi vidhåller emellertid vår tidigare ståndpunkt, som innebär att
preliminär B-skatt, om preliminär självdeklaration inte avlämnats, skall
motsvara den slutliga skatten för föregående inkomstår.

dels vid mom. 13 hemställt:

13. beträffande uttaget av preliminär B-skatt
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Skl9 yrkande 9 och med
anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och motion 1988/
89:Sk23 yrkande 7 beslutar att 13 § 1 mom. första till tredje stycket i
förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ersätts med
meningen ”Preliminär B-skatt skall tas ut med ett belopp som
motsvarar den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före
inkomståret försåvitt den preliminära B-skatten inte skall beräknas
med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller särskilda skäl
föreligger.”.

17. Uttaget av preliminär B-skatt (mom. 13)

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) har

dels anfört följande:

Riksskatteverket har nu undersökt hur väl ett uttag på 120 % skapar en
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Med hänsyn till denna
kartläggning av de faktiska förhållandena föreslår riksskatteverket att
uttaget av preliminär B-skatt begränsas till 110 % för fysiska personer och
dödsbon. För juridiska personer utom dödsbon anser riksskattevkerket att
uttaget även fortsättningsvis bör vara 120 %.

Regeringen håller emellertid fast vid ett uttag av preliminär B-skatt på
120 % även för fysiska personer och dödsbon som huvudregel och den enda
förändring som föreslås är en ganska krånglig komplettering av denna
schablonregel för att undvika för stort överuttag.

I fråga om fysiska personer och dödsbon är riksskatteverkets förslag väl
avvägt. Preliminär B-skatt bör alltså tas ut med 110 % för fysiska personer
och dödsbon. I motsats till riksskatteverket anser vi att detsamma bör gälla
för juridiska personer. Det prognosticerade underuttaget torde hänga
samman med att många juridiska personer gör preliminär deklaration och
därför inte i praktiken taxeras enligt schablonen 120 %. Om schablonen i
stället sätts till 110 % kan därför faktiskt en bättre överensstämmelse mellan
preliminär skatt och slutlig skatt uppnås.

Med det anförda tillstyrker vi motion Sk23.

dels vid mom. 13 hemställt:

13. beträffande uttaget av preliminär B-skatt
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk23 yrkande 7 och med
anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och motion 1988/
89:Skl9 yrkande 9 beslutar att 13 § 1 mom. första till tredje stycket i
förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ersätts med
meningen ”Preliminär B-skatt skall tas ut med ett belopp som

1988/89 :SkU4

motsvarar 110 % av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige
året före inkomståret försåvitt den preliminära B-skatten inte skall
beräknas med ledning av preliminär taxering enligt 2 mom. eller
särskilda skäl föreligger.”.

18. Avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. (mom. 14)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

Regeringens förslag innebär i realiteten en skatteskärpning för framför allt
de inkomsttagare - löntagare eller företagare - för vilka det är svårt eller
omöjligt att överblicka sin ekonomiska situation och därmed skatteuttaget
vid deklarationstidpunkten. Med dagens krångliga skattesystem är detta en
för stor börda att lägga på den skattskyldige. Det är därför orimligt att
kvarskatteavgift tas ut innan skyldighet att avlämna deklaration föreligger.

dels vid mom. 14 hemställt:

14. beträffande avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 10,
1988/89:Sk23 yrkande 8 och 1988/89:Sk25 yrkande 1 avslår proposition
1988/89:46 i denna del och motion 1988/89:24 yrkande 4.

19. Avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. (mom. 14)

Gösta Lyngå (mp) har

dels anfört följande:

Vi hälsar med tillfredsställelse de nya reglerna, som bekämpar metoder
varigenom vissa näringsidkare kan erhålla räntefria lån från staten genom att
betala in för låg preliminär skatt. Vi menar dock att man bör följa
riksskatteverkets förslag om en avgiftsfri marginal om 10 000 kr. snarare än
propositionens 20 000 kr. Om en näringsidkare har svårt att med den
noggrannheten förutse fjolårets vinst före den 18 januari händer ju endast det
att han får en tvåprocentig avgift på det belopp han betalar före den 30 april,
en ganska rimlig räntefot för det lån han i verkligheten haft.

dels vid mom. 14 hemställt:

14. beträffande avgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sk24 yrkande 4, med
anledning av proposition 1988/89:46 i denna del och med avslag på
motionerna 1988/89:Skl9 yrkande 10, 1988/89:Sk23 yrkande 8 och
1988/89: Sk25 yrkande 1 antar det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) med den ändringen att i
27 § 3 mom. andra stycket och i 4 mom. första stycket siffran ”20 000”
ersätts med siffran ”10 000”.

1988/89 :SkU4

4 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 4

20. Ett räntesystem (mom. 15)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har

dels anfört följande:

Reglerna om kvarskatteavgift är nödvändiga för att åstadkomma en
koncentration av fyllnadsinbetalningarna till tiden efter deklarationstillfället.
Som anförts i motion Sk25 är de emellertid otillfredställande stela och
kan ge orimliga effekter. Ett företag som betalar 500 000 kr. den 12 maj i
stället för den 30 april påförs en kvarskatteavgift om 50 000 kr., vilket
motsvarar en ränta som överstiger 600 %. Detta kan inte anses överensstämma
med den allmänna rättsuppfattningen. Enligt utskottet bör regeringen
snarast utreda och lägga fram förslag om ändrade regler som överensstämmer
med allmänt accepterade och gällande normer för förseningsavgift och
förseningsränta.

dels vid mom. 15 hemställt:

15. beträffande ett räntesystem

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk25 yrkande 2 begär
förslag om ändrade regler för kvarskatteavgift i enlighet med vad som i
reservationen anförs.

21. Kvarskatteavgift under 100 kr (mom. 16)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) har

dels anfört följande:

Riksskatteverket har föreslagit att den lägsta kvarskatteavgiften skall
höjas från 50 till 100 kr. Regeringen avvisar detta förslag med en kortfattad
skrivning att det inte skulle skapa några nämnvärda administrativa fördelar
eller andra förenklingar.

Vi anser för vår del att riksskatteverket är bättre ägnat att göra dessa
bedömningar och föreslår alltså att kvarskatteavgift som understiger 100 kr.
inte skall påföras.

dels vid mom. 16 hemställt:

16. beträffande kvarskatteavgift under 100 kr.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk23 yrkande 9 beslutar att
i 27 § 3 mom. andra stycket förslaget till lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272) ordet ”femtio” skall bytas ut mot orden ”ett hundra”.

Särskilda yttranden

1. Skattepolitikens inriktning (mom. 2)

Kjell Johansson och Britta Bjelle (båda fp) anför:

Sverige har under de senaste decennierna distanserats av åtskilliga andra
industriländer och har under många år haft en mycket svag tillväxt. En av de
viktigaste orsakerna till denna utveckling är det svenska skattesystemet och
då särskilt de stora s.k. skattekilarna, dvs. förhållandet mellan den ersättning
en uppdragsgivare måste betala för en extra arbetsinsats och den del av

1988/89:SkU4

ersättningen som uppdragstagaren får behålla för egen del. Om inte 1988/89:SkU4
skattesystemet reformeras så att skattekilarna minskas har Sverige små
möjligheter att öka tillväxttakten. En sänkning av marginalskatterna måste
därför genomföras.

Skattepolitiken bör följa de riktlinjer som fastställts på folkpartiets
landsmöte 1987 och som lagts fram i två partimotioner, Sk432 och Sk445,
under den allmänna motionstiden våren 1988 (behandlade i SkU 1987/

88:25).

Målet för skattepolitiken bör således vara en kraftig sänkning av marginalskatterna.
Taket bör sättas till 50 %. Alla inkomsttagare bör således alltid få
behålla minst hälften av en extrainkomst eller en inkomstökning.

Vidare bör skatteskalan inflationsskyddas i syfte att förhindra att inflationen
automatiskt skärper skatteuttaget.

Det svenska skattesystemet missgynnar sparande och gynnar skuldsättning.
Bl.a. för att komma till rätta med detta bör de nuvarande inkomstslagen
kapital, annan schablontaxerad fastighet (egnahem) och tillfällig förvärvsverksamhet
slås samman till ett inkomstslag. För detta bör skattesatsen
vara densamma som den marginalskattesats som gäller för flertalet heltidsarbetande.
Härigenom uppnås att sparande stimuleras, och att underskottsavdragen
begränsas varvid det blir mindre lönsamt att låna.

Folkpartiet återkommer under den allmänna motionstiden med yrkanden
om skattepolitikens allmänna inriktning.

2. Folkpensionärer med förmögenhet (mom. 7,8 och 11)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland
(m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp) och Rolf Kenneryd (c)
anför:

Nuvarande regler har fått till följd att folkpensionärer med låg eller ingen
ATP och som dessutom har vissa besparingar drabbas av en kraftig
marginalskatteeffekt på bl.a. ränteinkomster. Detta blir resultatet därför att
folkpensionärernas extra avdrag och det kommunala bostadstillägget reduceras
med hänsyn till både ökande inkomst och förmögenhet. Som framgår
av det exempel som redovisas i propositionen kan marginalskatten på en
ränteinkomst för en pensionär med låg pension vida överstiga 100 %.

Vi anser att förmögenhetsprövningen bör avskaffas helt och har också i
detta ärende framställt yrkanden härom. Inför möjligheten att utöver
regeringens förslag få till stånd ytterligare en minskning av förmögenhetsprövningens
skadeverkningar har vi valt att nu begränsa vårt yrkande till att
avse förmögenhet nedlagd i boende, trots att det är förenat med problem att
på detta sätt göra skillnad mellan tillgångar av olika slag.

Vi anser således alltjämt att förmögenhetsprövningen bör avskaffas och
kommer under den allmänna motionstiden att framställa de yrkanden som är
påkallade.

Finansutskottets yttrande
1988/89:FiUly

Inkomstskatten för år 1989, extra avdrag för
folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och
kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m.
(prop. 1988/89:46)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 8 november 1988 beslutat bereda finansutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:46 om inkomstskatten för år
1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift
på fyllnadsinbetalningar, m.m. jämte motionerna 1988/89:Skl9-Sk26.

Frågor inom finansutskottets ansvarsområde

Finansutskottet tar i detta yttrande upp några av de samhällsekonomiska
utgångspunkterna och effekterna av förslagen till inkomstskatter för år 1989,
folkpensionärernas extra avdrag, uppbörd av B-skatt och kvarskatteavgift på
fyllnadsinbetalningar. Utskottet gör också vissa beräkningar av de statsfinansiella
effekterna av förslagen i propositionen och i motionerna.

Samhällsekonomisk bakgrund

Den svenska ekonomin har utvecklats betydligt starkare än vad som kunde
förutses i våras. I finansplanen beräknades den samlade produktionstillväxten
i Sverige, BNP, öka med 1,7 % år 1988. I den reviderade finansplanen
justerades prognosen upp till 2,2 % och enligt den bedömning som konjunkturinstitutet
gjorde i sin oktoberrapport beräknas ökningen bli 2,8 %.

Orsaken till att tillväxten blivit betydligt starkare än väntat beror främst på
utvecklingen av den internationella konjunkturen. BNP-tillväxten i OECDområdet
beräknas bli ca 4 % mellan 1987 och 1988. Uppsvinget i konjunkturen
har lett till en kraftig expansion av världshandeln. Den ökar med ca 8 %
och har förstärkts av efterfrågans inriktning på investeringsvaror. En viss
utjämning tycks ha skett av obalanserna mellan de tre stora industriländerna
framför allt räknat i reala termer och genom att underskottet i USA:s
handels- och bytesbalans minskat oväntat snabbt under första halvåret i år. I
Västtyskland tenderar dock överskottet snarast att öka återigen. Trots att
efterfrågan vuxit kraftigt har löneökningstakten hittills endast accelererat
måttligt även i de länder där kapacitetsutnyttjandet är högst som t.ex. i USA.
Även ökningen av konsumentpriserna har varit måttlig. För år 1988 beräknas
ökningstakten inom OECD-området bli ca 3 3/4 % och för år 1989 förutses
enligt konjunkturinstitutet en uppgång på ca 4 1/4%.

För Sveriges del har den reala utrikesbalansen trots den gynnsamma
internationella konjunkturen fortsatt att försämras första halvåret i år.
Tillväxten i BNP har varit för svag i förhållande till ökningen av den
inhemska efterfrågan. Trots en kraftig sysselsättningsökning, som bidragit
till att pressa ned arbetslösheten ytterligare, har tillgången på produktionsresurser
utgjort en påtaglig restriktion för tillväxten under år 1988. Det finns
därför en påtaglig risk att efterfrågan dels i högre grad riktas mot utlandet och
bidrar till att försämra bytesbalansen, dels driver upp priserna.

Den totala inhemska efterfrågan väntas öka med 3,5 % år 1988 att jämföra
med en produktionstillväxt på 2,8 %. Det innebär att importen väntas öka
med drygt 5,5 %. Produktivitetstillväxten antas bli fortsatt svag och sysselsättningsökningen
räknat i antal arbetstimmar beräknas uppgå till 2 % under
år 1988. För år 1989 torde ökningen till följd av utbudsbegränsningar enligt
konjunkturinstitutets bedömning inte kunna bli mer än hälften så stor.

Under år 1988 förutses lönenivån stiga med 7,5 %. Den ligger dock
betydligt över genomsnittet för våra största konkurrentländer. Samtidigt är
som nämnts produktivitetstillväxten låg. Det innebär att lönekostnadsutvecklingen
blir hög och därmed ett hot mot näringslivets konkurrensförmåga.

Det saknas i dagsläget underlag för prognoser över löneutvecklingen år

1989. I konjunkturinstitutets höstrapport och i proposition 1988/89:47 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. görs en schablonmässig framskrivning
av löneökningarna med 7 %. Konsumentpriserna beräknas under
denna förutsättning stiga med knappt 6 %. I propositionen understryks dock
att denna utveckling, om den realiseras, inte är förenlig med den ekonomiska
politikens långsiktiga mål. Politiken måste därför ges en sådan inriktning att
inflationstendenser i all möjlig utsträckning hålls tillbaka.

Den privata konsumtionen beräknas i år och nästa år öka väsentligt
långsammare än under de närmast föregående åren. De senaste årens
nedgång av sparkvoten skulle därmed avstanna, men hushållssparande! blir
alltjämt negativt.

Den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken för närvarande
är att begränsa inflationen. Pris- och löneökningarna är högre i Sverige än
i våra konkurrentländer. Sparandet är för lågt och det finns tendenser till
överhettning på arbetsmarknaden. Det framstår därför som särskilt angeläget
att åtgärder vidtas som kan bidra till att öka arbetskraftsutbudet, ta bort
flaskhalsar i ekonomin, förbättra rörligheten samt att dämpa kostnadsutvecklingen.
Genom att förändra skattesystemet kan sparande och arbetsutbud
stimuleras och rörligheten på arbetsmarknaden ökas.

Utskottet kommer att i ett särskilt betänkande 1988/89:FiU10 behandla de
åtgärder som bör vidtas samtidigt med dem på skatteområdet för att
stimulera utbudssidan i ekonomin.

Inkomstskatten för år 1989

I propositionen föreslås en justering av inkomstskatteskalan som innebär att
skatteuttaget sänks med 3 procentenheter i alla inkomstintervall, utom det
första där den statliga skatten utgår med 5 %. Det första intervallets övre
gräns föreslås däremot bli höjt från 70 000 kr. till 75 000 kr. Det innebär att i

1988/89:SkU4

Bilaga 1

det utvidgade skiktet sänks skatteuttaget från 20 % till 5 %. Sänkningarna av
skattesatserna ger en skattesänkning i inkomstskikten över 100 000 kr. på
mellan 3,4 % och 4,6 %. Med hjälp av tabell 2 i propositionen kan beräknas
att vid antaganden om genomsnittliga underskottsavdrag, en löneökning på
7 % och en genomsnittlig prisökning på 6 % - vilket motsvarar antagandena
i proposition 1988/89:46 - får inkomsttagarna i intervallet 70 000-300 000 kr.
en real inkomstökning efter skatt på upp till 1,5 % till följd av skattesänkningen.
Av tabellen framgår också som ett beräkningsalternativ att om löneoch
prisökningen skulle bli lägre, t.ex. 4 resp. 3 %, så får dels flera
inkomsttagare del av realinkomstökningen, dvs. även de med inkomster
under 70 000 kr., dels blir det reala utfallet för samtliga större - över 2 % i
intervallet 130 000-150 000 kr.

Det statliga inkomstbortfallet i budgeten beräknar utskottet till 3,1
miljarder kronor för breddningen av det första inkomstintervallet och till 6,6
miljarder kronor för övriga justeringar i inkomstskatteskalan.

I motion Skl9 (m) anförs dels att inkomstskatteskalan bör inflationsjusteras,
vilket innebär att basenheten räknas upp med 6 %, dels att vissa
justeringar bör göras i hela inkomstskatteskalan som innebär större sänkningar
av skattesatsen än vad regeringen föreslår främst i de högsta
inkomstskikten. Tekniskt sett görs sänkningarna i skalan för det s.k.
tilläggsbeloppet. Därigenom påverkas inte värdet av underskottsavdragen.
Motionärernas förslag innebär att skatten sänks även i det första inkomstintervallet.
En inkomsttagare med 70 000 kr. i beskattningsbar inkomst får en
sänkning med 350 kr. medan en med 300 000 kr. får ca 12 800 kr. i lägre
skatt.

I motion Sk 19 (m) sägs vidare att studier som gjorts visar att en sänkning av
marginaleffekterna i skatte- och bidragssystemet kan beräknas ha en mycket
positiv effekt på utbudet av arbetskraft och därmed den ekonomiska
tillväxten. Den högre ekonomiska tillväxten leder till större statsinkomster.
Resultatet av de studier som gjorts visar att en sänkning av den storleksordning
som motionärerna förordar för år 1989 t.o.m. kan komma att ge
överskott för statskassan. Det kan emellertid ta tid innan dessa effekter slår
igenom fullt ut. Därför kan sänkningarna av marginalskatter mötas med vissa
besparingar. Motionärerna avser att återkomma med förslag till sådana
åtgärder i januari vid behandlingen av budgetpropositionen.

I motion Sk23 (fp) föreslås dels att inkomstskatteskalan inflationsjusteras,
dels att skattesatsen i intervallen över 7 basenheter sänks med 4 procentenheter.
Skattesänkningen i kronor räknat blir därmed för inkomsttagare med
100 000 kr., 200 000 kr. resp. 300 000 kr. i årsinkomst ca 1 100 kr., 6 300 kr.
resp. 11 600 kr. Motionärerna hänvisar till motiveringen i den med anledning
av proposition 1988/89:47 väckta motionen Fill (fp). I denna sägs att
effekterna på den inhemska efterfrågan av dessa och andra förslag som
motionärerna för fram sammantaget innebär en viss dämpning. Den
påspädning av efterfrågan som sänkningen av inkomstskatten innebär
uppvägs nämligen, enligt motionärerna, av den redan beslutade höjningen av
oljeskatten och av de av motionärerna föreslagna sparfrämjande åtgärderna
samt av motionärernas förslag om reducerade bostadssubventioner. Motionärerna
för också fram ett förslag om ett förvärvsavdrag för pensionärer som

1988/89:SkU4

Bilaga 1

förutses få omedelbara effekter på arbetsutbudet.

I motion Sk26 (c) accepteras regeringens förslag till justering av inkomstskatten
men, säger motionärerna, en isolerad sänkning av marginalskatterna,
så som föreslås i propositionen, innebär att höginkomsttagarna får de
största skattesänkningarna medan låginkomsttagare, deltidsarbetande och
många småföretagare inte får någon sänkning alls. Detta skapar inflationsdrivande
spänningar i ekonomin. Lönerörelsen försvåras såväl av inflationshotet
som av den bristande rättvisan. Det är därför enligt motionärerna
nödvändigt att även låginkomsttagarna får bättre villkor. Motionärerna
föreslår därför att en särskild skattereduktion om 1 000 kr. lika för alla
skattebetalare införs. Kostnaden härför bör enligt motionärerna finansieras
genom höjd oljeskatt, höjd kolskatt, genom införandet av en uranskatt samt
genom lika beskattning av värme och el vid kondenskraftproduktion.

Genom åtgärderna åstadkoms enligt motionärerna en viss finanspolitisk
åtstramning i förhållande till regeringens förslag. Behovet att finansiera
marginalskattesänkningen måste slutligt bedömas när man kan se vilka
konkreta effekter som uppstår av bl.a. skatteomläggningen. Om t.ex. löner
och priser fortsätter att stiga snabbare än i omvärlden kan en ytterligare
finansiering av skattereformen bli nödvändig, sägs det i motion Sk26 (c).

I motion Sk20 (vpk) accepteras propositionens förslag till breddning av det
första intervallet i inkomstskatteskalan till 75 000 kr. Övriga justeringar av
inkomstskatteskalan avvisas av fördelningspolitiska skäl. Motionärerna
delar inte uppfattningen att sänkta marginalskatter skulle verka återhållande
på löneökningarna. Det är inte troligt att höginkomsttagarna accepterar låga
löneökningar. Därmed kan omfattande marginalskattesänkningar leda till
kompensatoriska löneökningskrav och därmed motverkar åtgärden sina
syften. Motionärerna föreslår i stället att en skattereduktion införs som är
500 kr. upp till 65 000 kr., ökar till 2 000 kr. mellan 65 000 kr. och 85 000 kr. i
inkomst och utgår med 2 000 kr. till 180 000 kr. och trappas av däröver så att
den är helt reducerad vid 300 000 kr.

I motion Sk24 (mp) avstyrks den föreslagna marginalskattesänkningen.
Breddningen av det första skatteintervallet accepteras och därutöver krävs
att grundavdraget skall höjas väsentligt.

Utskottet redovisar i följande tabell de totala kostnaderna för propositionens
och motionernas förslag.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

Tabell 1. Beräknade kostnader för förslag i proposition 1988/89:46 samt i motioner

Miljarder kronor

Åtgärd	Propo- sition	Motionerna
	(m)	(fp)	(c)	(vpk)	(mp)
Breddning av inkomstskikt	3,1	.		3,1	3,1	3,1
Justering av skatteskala	6,6	11,7	9,6	6,6	-	-
Indexreglering av skatteskala	-	4,7	4,8	-	-	-
Skattereduktion och slopande
av grundbelopp	-	-	. -	6,3	8,5
Grundavdrag	-	-		-
Extra avdrag för pensionärer'	0,2	0,6	o'ö	0,2	0*6	0*2
Av motionärerna föreslagen finansiering (motionärer-nas beräkning)
- Höjd oljeskatt	-	-	-	-3,6	-	-
- Höjd kolskatt	-	-	-	-0,8	-	-
- Uranskatt	-	-	-	-2,0	-	-
- Lika beskattning av värme och el vid kondenskraft-
produktion	-	-	-	- 1,0	-	-
SUMMA	9,9	17,0	15,0	8,8	12,2	3,3

1 Kostnaden härför drabbar i första hand kommunerna. Den kostnad som anges i
tabellen avser såväl statens som kommunernas kostnader.

I propositionen föreslås inte någon finansiering av inkomstskattesänkningen.
Utskottet konstaterar att det inte heller i någon av de väckta motionerna
framförs något krav på finansiering av de av regeringen framlagda förslagen
till justering av inkomstskatterna i de fall förslagen accepteras av motionärerna.
Inte heller har någon finansiering föreslagits för de alternativ till
marginalskattesänkningar som läggs fram i andra motioner. I motion Skl9
(m) hänvisas till den bedömning man kommer att göra när budgetpropositionen
läggs fram. I motion Fill (fp) hänvisas vad gäller finansiering bl.a. till
den höjning av oljeskatten som riksdagen beslutade om i våras. Vidare
hänvisas till förslag om sparstimulerande åtgärder vars konkreta innehåll
riksdagen torde få ta ställning till längre fram. Det är således inte några
förslag som kan förväntas innebära någon ytterligare dämpning av efterfrågan
för år 1989.1 motion Sk26 (c) har dock, som nämnts, finansieringsvägar
angetts för det förslag om en särskild skattereduktion som framläggs. Enligt
motionärerna innebär finansieringen också en viss finanspolitisk åtstramning.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i såväl propositionen som i
flera av motionerna att det centrala problemet för den svenska ekonomin för
närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden.
En justering av inkomstskatteskalan innebärande marginalskattesänkningar
skulle kunna underlätta för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser
om löneökningar på en relativt låg nivå, som likväl ger en real
ökning av inkomsterna efter skatt och hänsyn tagen till inflationen.

Om marginalskattesänkningen skulle finansieras genom höjningar av
andra skatter, skulle det påverka prisnivån och därmed driva på kostnadsutvecklingen
ytterligare samtidigt som det reala utbytet för löntagarna av
inkomstskattesänkningen skulle falla bort. Utskottet anser därför med stöd

1988/89:SkU4

Bilaga 1

av vad som anförs i propositionen och i flera motioner att skatteutskottet i
dagsläget bör avstå från att ange finansieringsvägar för de föreslagna
marginalskattesänkningarna.

Det finns dock som utskottet ser det en mycket stor risk för att den
inhemska efterfrågan skall komma att utvecklas alltför kraftigt under år 1989
med överhettningstendenser som följd, vilket i sin tur kan driva upp
kostnaderna ytterligare. Utskottet anser därför att finanspolitiken i 1989/90
års statsbudget måste ges en stram inriktning.

Behovet av ytterligare åtstramningsåtgärder får bedömas sedan effekterna
av avtalsförhandlingarna kan överblickas. Skulle lönerna även nästa år stiga
snabbt trots marginalskattesänkningen kommer köpkraften att växa alltför
kraftigt, vilket allvarligt skulle skada den samhällsekonomiska balansen. I ett
sådant läge måste en verkningsfull åtstramning av den ekonomiska politiken
vidtas.

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek finns det som utskottet ser
det inte anledning att förorda en större marginalskattesänkning än den som
föreslås i propositionen. En sådan skulle dels öka inkomstbortfallet för staten
och driva upp efterfrågan, dels riskera att de fördelningspolitiska effekterna
blev sådana att risk för kompensationskrav från andra grupper, som inte
berörs i lika hög grad av marginalskatte justeringarna, växte sig starka och
drev upp lönekostnadsökningarna. Utskottet finner mot denna bakgrund
propositionens förslag väl avvägt mellan de förslag som innebär större
marginalskattesänkningar och de som innebär ett generellt avdrag eller en
skattereduktion. Denna senare typ av åtgärder ger svagare incitament till
ökade arbetsinsatser och ökat sparande.

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter propositionens
förslag och avstyrker de motioner som yrkar avslag på denna (Sk21 (vpk)
yrkande 1) eller yrkar på en alternativ utformning av skatterna för 1989 (Skl9
(m) yrkande 2, Sk21 (vpk) yrkande 3, Sk23 (fp) yrkande 1, Sk24 (mp)
yrkandena 1 och 3 samt Sk26 (c) yrkandena 1 och 2). Yrkande 2 i motion Sk21
(vpk) torde vara tillgodosett med utskottets ställningstagande.

I motion Sk23 (fp) yrkas att det automatiska inflationsskyddet av skatteskalan
återinförs.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att skatteskalan måste anpassas
till inflationsutvecklingen. Detta kan ske antingen genom att basenheten
räknas upp med den beräknade inflationsutvecklingen eller genom att
skatteskalan justeras på annat sätt. Utskottet anser att den utvidgning av
första skatteskiktet i skalan som föreslås i propositionen kan accepteras som
en inflationsanpassning för år 1989.

Frågor om den framtida inkomstbeskattningen utreds för närvarande i en
parlamentarisk kommitté (RINK, Fi 1987:07). Finansutskottet anser mot
denna bakgrund att yrkande 2 i motion Sk23 (fp) bör avstyrkas av
skatteutskottet.

Även de frågor om skattepolitikens allmänna inriktning på längre sikt som
tas upp i motionerna Sk 19 (m) och Sk26 (c) är föremål för överväganden i de
arbetande skatteutredningarna. Förutom den nämnda utredningen arbetar
en kommitté med företagsbeskattningen (Fi 1985:06) och en med den

1988/89:SkU4

Bilaga 1

indirekta beskattningens omfattning och utformning (Fi 1987:06). Utskottet
ser därför inte skäl för riksdagen att nu vidta några åtgärder med anledning av
vad som anförs i motion Skl9 (m) yrkande 1 eller i motion Sk26 (c) yrkande

Extra avdrag för folkpensionärer, m.m.

I propositionen föreslås att det extra avdraget för pensionärer skall trappas
av med en enhetlig procentsats som är så avpassad att avdraget för
ensamstående faller bort helt om den taxerade inkomsten överstiger 85 000
kr. i stället för som nu i tre olika skikt, där avdraget är helt borta vid en
taxerad inkomst överstigande 85 400 kr. år 1988. För gift pensionär sker
avtrappningen med samma procentsats som för ensamstående.

I propositionen föreslås även att om förmögenhet överstiger 100 000 kr.
skall det extra avdraget för folkpensionärer avtrappas med 10 % av
överskjutande förmögenhetsvärde i stället för att som nu börja reduceras
resp. helt falla bort vid förmögenheter överstigande 90 000 kr. resp. 150 000
kr.

Vidare föreslås att inkomstprövningen av det kommunala bostadstillägget
(KBT) till ålderspensionärer med låg pension förändras så, att det inte
reduceras för pensionärer som vid sidan av sin pension har arbetsinkomster.

I motionerna Skl9 (m) och Sk23 (fp) avslås förslagen till ändrade
avtrappningsregler för de extra avdragen med hänvisning till att avdragen i
vissa inkomstintervall blir mindre i förhållande till nuvarande regler.
Förslagen innebär inte heller någon hållbar lösning på frågan om pensionärernas
marginaleffekter. Vidare anser motionärerna att förmögenhetsinnehav
inte bör påverka storleken av det extra avdraget. Vid fastställande av
KBT bör bortses från inkomster av förvärvsarbete och inkomster av rörelse.

I motion Sk26 (c) accepteras förslagen om de extra avdragen under
förutsättning att en skattereduktion om 1 000 kr. införs. Förmögenhetsinnehav
bör enligt motionärerna inte påverka det extra avdragets storlek. KBT
bör fastställas utan hänsynstagande till förvärvsinkomster, inkomster av
jordbruk och rörelse.

Även i motion Sk20 (vpk) yrkas avslag på reglerna för extra avdrag med
hänvisning till att de i vissa intervall leder till skattehöjningar. Vidare bör
förmögenhet i form av egna hem eller fritidshus inte få påverka extra
avdragets storlek eller storleken på KBT.

I motion Sk24 (mp) accepteras förslagen vad gäller folkpensionärernas
extra avdrag. Dessutom anförs att folkpensionen bör höjas.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

En utgångspunkt för pensionärernas extra avdrag är att en ålderspensionär
med minimiförmånerna folkpension och pensionstillskott skall få ett så stort
extra avdrag att förmånerna blir helt befriade från skatt. En annan
utgångspunkt har varit att ålderspensionärer, som har inkomster som
väsentligt överstiger minimiförmånerna, inte skall beskattas väsentligt
lindrigare än andra förvärvsarbetande i yrkesverksam ålder med samma
inkomster. Dessa två utgångspunkter gör med nödvändighet att avtrappningen
ger betydande marginaleffekter. Det har dessutom av bl.a. tekniska skäl

1988/89 :SkU4

Bilaga 1

ansetts önskvärt med en enhetlig avtrappningsprocent. Skulle avtrappningen
utsträckas till högre inkomstskikt tillkommer inkomstskatteskalans växande
marginaleffekter. Det ter sig därför som lämpligt att avtrappningen inte
utsträcks längre än till den övre gränsen i det lägsta inkomstskatteintervallet
där den statliga skatten är endast 5 %. I skiktet närmast däröver stiger den till
20 % (enligt 1988 års skatteskala) eller till 17 % (enligt förslag i propositionen
för 1989). Genom att den övre gränsen i det första intervallet nu enligt
propositionen föreslås höjd till 7,5 basenheter, dvs. 75 000 kr., kan
avtrappningen utsträckas till en taxerad inkomst på 85 000 kr. vid ett
grundavdrag på 10 000 kr. Avtrappningsprocenten skulle därmed vid ett
basbelopp på 27 900 kr. för år 1989 bli 67 %.

Det leder dess värre till att avdraget blir lägre i vissa intervall jämfört med
nuvarande regler beroende på att man hittills har haft tre olika avtrappningssatser.
Eftersom jämkningen av det extra avdraget på grund av förmögenhetsinnehav
enligt propositionen skall justeras samtidigt och avtrappningen
av de kommunala bostadstilläggen (KBT) avskaffas för arbetsinkomster
samt basbeloppet räknas upp, torde inte någon pensionär få det sämre år
1989 än år 1988. De sammantagna effekterna av förslagen innebär flera
fördelar. De mycket höga marginaleffekterna på förmögenhetsavkastningen
justeras så att de inte längre kommer att kunna uppgå till 100 % i något
inkomst- eller förmögenhetsskikt vid en förmögenhetsavkastning av minst
9 %. Vidare kommer den pensionär som kan och så önskar att kunna öka
sina arbetsinkomster utan att det kommunala bostadstillägget minskar. Det
innebär en sänkning av marginaleffekten med 33 %. Utskottet anser att det
är värdefullt att pensionärer som gör en viktig samhällsinsats kan få en rimlig
nettoersättning.

Mot bakgrund av förslagens samlade effekter tillstyrker utskottet propositionens
förslag till avtrappning av de extra avdragen. Utskottet avstyrker
således från sin utgångspunkt motionerna Skl9 (m) yrkande 3, Sk23 (fp)
yrkande 3 samt Sk20 (vpk) yrkande 4.

Att såsom föreslås i motionerna Sk 19 (m), Sk23 (fp) och Sk26 (c) helt
bortse från förmögenhetsinnehav vid fastställande av det extra avdraget torde
vid stora förmögenhetsinnehav te sig orättfärdigt. Utskottet anser därför att
skatteutskottet bör avstyrka motionerna Skl9 (m) yrkande 4, Sk23 (fp)
yrkande 4 samt Sk26 (c) yrkande 7.

Förslaget att undanta förmögenhet som härrör från egna hem eller
fritidshus vid beräkning av det extra avdraget har enligt utskottet vissa
fördelningspolitiska fördelar. Utskottet saknar emellertid underlag för att
bedöma de samlade effekterna av detta förslag och överlåter därför till
skatteutskottet att ta ställning i denna fråga.

Utskottet har också svårt att se att arbetsutbudet skulle öka nämnvärt om
de kommunala bostadstilläggen (KBT) inte heller skulle påverkas av
inkomster av jordbruk och rörelse. I vart fall torde sambandet mellan
arbetsinsats och ekonomiskt utfall vara svagare i dessa förvärvskällor än vid
rena arbetsinkomster. Finansutskottet anser sig därför från sina utgångspunkter
inte ha tillräckligt underlag för att tillstyrka motionerna Skl9 (m)
yrkande 7 och Sk26 (c) yrkande 6.

I motionerna Sk24 (mp) och Sk26 (c) tas frågan om folkpensionens storlek

1988/89 :SkU4

Bilaga 1

upp. Det är en stor och betydelsefull fråga. Den bör prövas samlat med
övriga frågor av budgetpolitisk vikt i anslutning till budgetprövningen av
förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Motionsyrkandena Sk26 (c)
yrkande 4 och Sk24 (mp) yrkande 2 om att nu pröva dessa frågor bör därför
avstyrkas av skatteutskottet.

Uttaget av preliminär B-skatt

I propositionen föreslås att uttaget av preliminär B-skatt som regel fortfarande
skall motsvara 120 % av den slutliga skatten året före inkomståret. Om
den slutliga skatten understiger den preliminära B-skatt som för samma
inkomstår har debiterats enligt bestämmelserna i 13 § uppbördslagen
(UBL), skall preliminär B-skatt tas ut med belopp som svarar mot 110 % av
den slutliga skatten. Preliminär B-skatt får dock inte fastställas till lägre
belopp än som svarar mot den preliminära B-skatt som senast fastställts för
året före inkomståret.

I motion Sk 19 (m) föreslås att om inte preliminär självdeklaration lämnas
skall den preliminära B-skatten motsvara den slutliga skatten för föregående
års inkomst.

I motion Sk23 (fp) föreslås att det generella uppräkningstalet bestäms till
110 % i stället för 120 % som nu tillämpas.

Uppbörden av B-skatt framgår av följande tabell.

Tabell 2. Uttag av preliminär B-skatt

Fysiska personer Inkomstår	Preliminär B-skatt	Slutlig skatt	Under- uttag	Uttagsandel (%)
1982	9 500	12 000	3 500	79,2
1983	11 926	14 726	2 800	81,0
1984	12 843	15 493	2 650	82,9
1985	14 442	17 683	3 241	81,7
1986P	14 967	18 443	3 476	81,2
1987P	16 100	20 311	4 211	79,3

Juridiska personer

Verksamhets- år	Preliminär B-skatt	Slutlig skatt	Under- uttag	Uttagsandel (%)
1983	8 240	12 782	4 542	64,5
1984	10 276	15 482	5 206	66,4
1985	10 165	17 791	7 626	57,1
1986P	12 841	26 667	13 826	48,2
1987P	16 100	29 277	13 177	55,0

P = RRV:s prognos.

Av tabellen framgår att uttaget av preliminär B-skatt för fysiska personer de
senaste åren varierat mellan 79 och 83 % av den slutliga skatten. För
juridiska personer har uttaget varit endast 48-66 %.

Utskottet anser att av såväl statsfinansiella skäl som rättviseskäl bör det
preliminära uttaget av skatt så långt möjligt överensstämma med det slutliga
uttaget av skatt. Utskottet ser därför inte skäl att ändra den generella regeln
om 120 % uppräkning av den slutliga skatten året före inkomståret. Om den

1988/89:SkU4

Bilaga 1

slutliga skatten visar sig understiga den preliminära beräknad efter denna
regel bör, som föreslås i propositionen, uppräkningen motsvara 110 % av
den slutliga skatten. Det bör dock vara möjligt att i enskilda fall kunna göra
avvikelser från huvudregeln om man därigenom kan åstadkomma en bättre
överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt. Utskottet tillstyrker
därmed från sina utgångspunkter propositionens förslag och avstyrker
motionerna Skl9 (m) yrkande 9 och Sk23 (fp) yrkande 7.

Avgift på fyllnadsinbetalningar

I propositionen föreslås att en kvarskatteavgift om 2 % skall tas ut på
fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt som görs under tiden den 19 januari
- 30 april året efter inkomståret. Vid bestämmande av underlaget för
beräkning av den nya avgiften skall ett belopp på 20 000 kr. räknas av. Den
nuvarande avgiften på fyllnadsinbetalningar som görs mellan den 1 maj och
den 30 juni året efter inkomståret, bl.a. om anstånd getts med självdeklarationen,
höjs från 2 till 4 % på den del som överstiger 20 000 kr. På belopp
som betalas efter den 30 april - eller i vissa fall den 30 juni - föreslås att
kvarskatteavgift skall utgå med 10 % oavsett beloppets storlek.

Förslaget avstyrks i motionerna Skl9 (m), Sk23 (fp) och Sk25 av Stig
Bertilsson (m). Som motiv anförs bl.a. att det är orimligt att ta ut avgift innan
skyldighet föreligger att lämna deklaration.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att ekonomiska
incitament bör införas för att åstadkomma en bättre överensstämmelse
mellan preliminär och slutlig debitering av skatt, dvs. för att minska
omfattningen av fyllnads- och kvarskatteinbetalningar. Det är rimligt att
skatteinbetalningar som görs efter inkomstårets utgång beläggs med en avgift
som motsvarar kreditkostnaden. Eftersom det kan vara svårt för den
skattskyldige att redan i januari exakt beräkna sin slutliga skatt bör viss
toleransgräns införas innan avgift utgår. Det fribelopp om 20 000 kr. som
föreslås i propositionen ter sig därför som rimligt. Utskottet tillstyrker
således att de föreslagna avgifterna införs på fyllnadsinbetalningar som
överstiger 20 000 kr. Utskottet anser därför att skatteutskottet bör avstyrka
motionerna Skl9 (m) yrkande 10, Sk23 (fp) yrkande 8, Sk24 (mp) yrkande 4
och Sk25 (m).

Stockholm den 22 november 1988
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson
(s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Filip Fridolfsson
(m), Hans Petersson (vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia
Karlsson (s), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback
(fp)-

1988/89: SkU4

Bilaga 1

Avvikande meningar

1. Samhällsekonomisk bakgrund

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Den svenska” och
slutar med ”arbetsmarknaden ökas” bort ha följande lydelse:

I finansplanen utgick regeringen i sitt huvudalternativ från att lönestegringen
skulle stanna vid 4 % under 1988. I den reviderade finansplanen
höjde regeringen prognosen till 6 %. Utskottet konstaterar nu att regeringen
återigen tvingats ändra sig och revidera upp prognosen för 1988 till 7,5 %.
Än en gång har det således visat sig att regeringen varit alltför optimistisk och
felbedömt lönekostnadsutvecklingen, medan den prognos som gjordes i
motionerna 1987/88:Fi223 (m) och Fi232 (fp) i januari visat sig bli i allt
väsentligt korrekt.

Regeringen förutspår lönekostnadsökningar såväl 1989 som 1990 på 7 %.
Med hänsyn till betydande flaskhalsproblem i ekonomin och i frånvaro av
omläggning av den ekonomiska politiken, främst ny skattepolitik, kan
löneökningarna under åtminstone 1989 komma att bli ännu större.

Trots det försämrade kostnadsläget har exporten utvecklats bättre än
väntat. Den främsta förklaringen är den oväntade styrka som världsekonomin
uppvisat under 1988. Trots den högre exportsiffran förlorar emellertid
Sverige andelar på världsmarknaden. Därmed fortsätter den negativa trend
för exporten som inleddes under andra halvåret 1984, efter det att de
omedelbara devalveringseffekterna ebbat ut. För närvarande torde emellertid
inte försämringen av kostnadsläget utgöra den viktigaste hämskon för
exportutvecklingen. Snarare är det restriktioner på ekonomins utbudssida,
bl.a. bristen på arbetskraft, som betyder mest, vilket ytterligare understryker
behovet av tillräckligt kraftfulla marginalskattesänkningar för 1989.

Förutom en snabb ökning av den privata konsumtionen, beroende på ett
för dåligt hushållssparande, ökar den inhemska efterfrågan också till följd av
bl.a. en alltför snabb expansion i kommunsektorn. Enligt regeringens
bedömning fortsätter den kommunala verksamheten att växa nästan dubbelt
så snabbt som vad riksdagen fastställt som önskvärt.

En fortsatt hög inhemsk efterfrågan ligger bakom den stora importökningen
under 1988. Regeringen räknar också med att importen ökar snabbare än
exporten såväl 1989 som 1990. Därmed ökar underskottet i bytesbalansen
successivt till 18 miljarder 1990. Att inte underskottet växer snabbare beror
på förväntad gynnsam utveckling för de svenska exportpriserna i förhållande
till importpriserna. De senaste årens lägre råoljepriser och prisvinster för
svenskt näringsliv på exportmarknaden kan dock inte väntas bestå. Med
tanke på att den reala handelsbalansen sedan flera år genomgår en
fortlöpande försämring, är det inte osannolikt att bytesbalansen kommer att
försvagas mera än vad regeringen anger, vid oförändrad ekonomisk politik.

Enligt regeringens bedömning stiger BNP med 2,8 % 1988, vilket är lågt i
förhållande till tillväxttakten i OECD-området. Under 1989 och 1990
förutses en successiv dämpning av tillväxten ner mot drygt 1 %. Detta

1988/89:SkU4

Bilaga 1

belyser tillväxthindrens negativa inverkan på möjligheterna att uppnå en
högre eller i vart fall en lika hög tillväxt som i andra viktiga industriländer.
Den låga siffran visar också att svensk ekonomi står inför nya kostnadsproblem.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att den svenska ekonomins
balansproblem fortsätter att förstärkas. Möjligheten ter sig mycket avlägsen
att - i enlighet med den under hösten 1987 fastlagda ekonomiska politiken på
medellång sikt - fram till början av 1990-talet arbeta upp överskott i
bytesbalansen, som skulle kunna användas för amorteringar av utlandsskulden.
Med nuvarande inriktning av den ekonomiska politiken är risken i
stället påtaglig att bytesbalansunderskottet accelererar, tillväxten stagnerar
och arbetslösheten ökar i början av 1990-talet.

För att vända utvecklingen och undvika den försvagning som ekonomin
annars går mot förordar utskottet en politik som innebär en fast växelkurs,
fullständigt slopande av valutaregleringen, begränsning av de offentliga
utgifternas ökningstakt, sänkning av skattetrycket genom en långtgående
marginalskattereform, avreglering av både den offentliga sektorn och det
privata näringslivet, utförsäljning av statliga företag och åtgärder som leder
till ett ökat hushållssparande.

2. Samhällsekonomisk bakgrund

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under avsnittet Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med
”Den mest” och slutar med ”arbetsmarknaden ökas” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den ekonomiska politiken måste inriktas på att främja
resurshushållning och förbättra miljön. Miljöhänsyn måste byggas in i det
ekonomiska systemet. Det är också nödvändigt att få ned löne- och
kostnadsökningstakten. Inkomstskatterna bör sänkas för alla skattebetalare
så att incitament skapas för låga löneökningar. Det totala skattetrycket måste
sänkas. För att begränsa den inhemska efterfrågan bör kraftiga sparstimulanser
införas för hushållen i form av personliga investeringskonton. Genom en
stramare finanspolitik skapas möjligheter för att sänka räntan. Produktivitetsutvecklingen
måste förbättras för att vi skall få en långsiktig ekonomisk
tillväxt i Sverige. Flaskhalsarna i produktionen måste elimineras, men de
rörlighetsstimulerande åtgärderna måste ha en regionalpolitisk profil. De
kvarvarande delarna av valutaregleringen bör avvecklas efter hand för att
åstadkomma en lägre ränta och därmed stimulera investeringarna.

3. Samhällsekonomisk bakgrund

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Under år 1988” och slutar
med ”i ekonomin” bort ha följande lydelse:

Skattepolitiken för närmast påföljande år bör enligt utskottets mening
presenteras i samband med att budgetpropositionen läggs i januari. I januari

1988/89:SkU4

Bilaga 1

1988 saknades sådana förslag från regeringen. Man avstod medvetet från att
lägga fram förslag om skatteskalorna för 1989, därför att man på så sätt kunde
föra en ”friare” debatt under valrörelsen.

Alla partier utom regeringspartiet lade fram skatteförslag. Från vänsterpartiet
kommunisterna lades ett förslag med låginkomstprofil som också
finansierades i den beräkning av den ekonomiska utvecklingen som gjordes i
motionen.

Man kan nu se hur en stor del av de borgerliga partiernas skatteförslag -som hårt kritiserats av regeringen - nu genomförs av socialdemokraterna. De
skatteskalor som föreslås ger mest i skattelättnad åt dem som har de högsta
inkomsterna. Som skäl för denna politik anges att man vill lägga en grund för
ett löneavtal på låg nivå eftersom prisutvecklingen är oroande. Socialdemokraterna
hävdar att denna pris- och löneutveckling är det centrala problemet
inom den svenska ekonomin. Utskottet anser att frågor som miljöförstöringen,
utslitning och utslagning av de arbetande, transnationaliseringen av
ekonomin, den offentliga sektorns utarmning och de regionala problemen är
av större vikt för den framtida ekonomiska utvecklingen. I detta sammanhang
finns det alla skäl att närmare studera sambandet lön-pris-profit på ett
mera djupgående sätt än vad som sker i såväl de borgerligas som regeringens
ekonomiska politik.

Dessutom är, enligt utskottets uppfattning, prisökningarna i första hand en
följd av en total avsaknad av regionalpolitik och av företagens vinstjakt/
prissättning. Denna högprispolitik har givit rekordvinster inom industrin.
Överskott av kapital satsas i spekulation och i lånekarusellen. Den vanlige
inkomsttagaren pressas genom att priserna för mat och bostad ökar mest.
Många hushåll med svag ekonomi har lockats att lånefinansiera viss
konsumtion. För dessa är framtiden redan intecknad genom amorteringar
och räntebetalningar. Tvärt emot regeringens ekonomisk-politiska strategi
skulle stora skattesänkningar för de högst avlönade innebära att låg- och
medelinkomsttagare tvingades försöka kompensera sig via bättre löneavtal,
särskilt som de stora bolagsvinsterna lämnas helt orörda. Utskottet anser
därför det nödvändigt att skattepolitiken ses ur ett fördelningspolitiskt
perspektiv. Skatterna på arbetsinkomster bör minska och ersättas med
beskattning i produktionsledet.

4. Samhällsekonomisk bakgrund

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Samhällsekonomisk bakgrund som börjar med ”Den privata” och slutar med
”alltjämt negativt” bort ha följande lydelse:

Det är också angeläget att hushållssparande okar och att sparvillkoren
görs förmånligare. Ett ökat sparande bidrar till att konsumtionen och
resursförbrukningen minskar.

5. Inkomstskatten för år 1989

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar

1988/89:SkU4

Bilaga 1

med ”Det finns” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Det är som utskottet ser det inte ändamålsenligt att genom särskilda
skattehöjningar strama åt ekonomin. Bakom dagens överhettningsproblem
ligger inte främst en för stor konsumtionsökning utan en för liten produktionstillväxt,
vilket i sin tur sammanhänger med restriktioner på ekonomins
utbudssida, framför allt det hårda skattetrycket.

Däremot anser utskottet att finanspolitiken i 1989/90 års statsbudget måste
ges en stram inriktning genom att de offentliga utgifternas ökningstakt hålls
tillbaka så att de växer långsammare än ekonomins långsiktiga tillväxttakt.

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek förordar utskottet en större
sänkning än den som föreslås i propositionen. En sådan skulle dels i större
utsträckning underlätta den kommande avtalsrörelsen, dels minska flaskhalsproblemen
på arbetsmarknaden och därigenom bl.a. dämpa löneglidningen,
dels medge en högre tillväxttakt i ekonomin. Utskottet förordar mot
denna bakgrund att det förslag som framförs i motion Skl9 (m) genomförs.

Utskottet tillstyrker således från sina utgångspunkter förslagen i motion
Skl9 (m) och avstyrker propositionens förslag och de motioner som yrkar på
en alternativ utformning av skatterna för 1989 [Sk21 (vpk) yrkande 3, Sk23
(fp) yrkande 1, Sk24 (mp) yrkandena 1 och 3 samt Sk26 (c) yrkandena 1 och
2]-

6. Inkomstskatten för år 1989

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar
med ”1 propositionen föreslås inte” och slutar med ”utskottets ställningstagande”
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att någon finansiering av förslaget till sänkt inkomstskatt
inte föreslås i propositionen. I själva verket finns inte ens någon
beräkning i propositionen av hur stort bortfallet av statsinkomster blir.
Utskottet finner detta anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av den kritik
regeringen så sent som i våras riktat mot förslag från oppositionen som
påståtts vara ofinansierade.

Utskottet har därför gjort egna beräkningar över effekterna på statsbudgeten
av förslagen i propositionen resp. de olika motionerna. Dessa redovisas
ovan i tabell 1.

Utskottet kan inte bedöma huruvida de i tabellen beräknade bortfallen av
statsinkomster kommer att skapa underskott i budgeten eller inte, eftersom
regeringen inte har redovisat några uppgifter för vare sig förväntade
statsinkomster eller statsutgifter. Utskottet konstaterar emellertid att den
budgetprognos (nr 1) som riksrevisionsverket avgivit redovisar ett överskott
för budgetåret 1988/89 på drygt 5 miljarder kronor, vilket kan väntas bli ännu
större i senare prognoser.

Utskottet ser inget egenvärde i stora budgetöverskott. Politiken bör i
stället inriktas på att den nödvändiga ökningen av det totala sparandet i
samhället sker i den privata sektorn, dvs. företagen och hushållen. Utskottet
konstaterar att den förda ekonomiska politiken inneburit en kraftig överfö -

1988/89:SkU4

Bilaga 1

5 Riksdagen 1988189. 6 sami. Nr 4

ring av sparandet från den privata sektorn till den offentliga sektorn, vilket
utskottet inte anser önskvärt.

Sammanfattningsvis anser utskottet att statsbudgetens utveckling såvitt nu
kan bedömas inte föranleder några krav på finansiering av de framlagda
förslagen. Utskottet återkommer till denna fråga med en mer fullständig
analys när regeringens budgetförslag presenterats.

Utskottet vill emellertid betona att det framför allt är den samhällsekonomiska
utvecklingen som är kritisk. En stramare finanspolitik borde ha satts in
tidigt i år. T.ex. skulle de förslag som lagts fram i motion Fi232 (fp) från
januari resp. motion Fi28 (fp) från april ha medfört att dagens överhettningsproblem
skulle varit betydligt mindre. Nuläget kännetecknas av att den
inhemska efterfrågan är betydligt större än produktionen, vilket visar sig i
stigande priser och stigande underskott i affärerna med utlandet.

Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringens proposition inte alls
tar upp och diskuterar problemet med den samhällsekonomiska balansen. I
motion Sk23 (fp) hänvisas till partimotion Fill (fp), och utskottet instämmer
i den analys som där görs.

En marginalskattesänkning med 4 procentenheter för alla heltidsarbetande
i kombination med återinfört inflationsskydd innebär oförändrade eller
sänkta marginalskatter för alla inkomsttagare. Regeringens proposition
däremot leder till höjda marginalskatter för väsentliga grupper, totalt
ungefär 300 000 personer, på grund av avsaknaden av inflationsskydd. Enligt
utskottets mening innebär därför förslagen i motion Sk23 (fp) till skattesänkning
väsentligt bättre förutsättningar för avtal på låg nominell nivå än
propositionens förslag.

Utskottet konstaterar också att motion Fill (fp) innehåller ytterligare
förslag som leder till en bättre balans mellan produktion och efterfrågan i
ekonomin. Produktionen kan förväntas öka på grund av stimulanserna för
förvärvsarbete för personer över 65 år. Efterfrågan kan förväntas dämpas
något på grund av förslagen om stimulanser till hushållens sparande och de
andra åtgärder som föreslås i motion Fill (fp). Sammantaget leder detta till
en bättre samhällsekonomisk balans redan under år 1989.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Sk23 (fp) yrkande 1.

7. Inkomstskatten för år 1989

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år
1989 som börjar med ”Utskottet anser i likhet med vad” och slutar med
”föreslagna marginalskattesänkningarna” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i såväl propositionen som i
flera av motionerna att det centrala problemet för den svenska ekonomin för
närvarande är att pris- och löneökningarna är högre i Sverige än i omvärlden.
En justering av inkomstskatteskalan innebärande marginalskattesänkningar
tillsammans med generell skattereduktion för alla skulle kunna underlätta
för parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelser om löneök -

1988/89:SkU4

Bilaga 1

ningar på en relativt låg nivå, som likväl ger en real ökning av inkomsterna
efter skatt och med hänsyn tagen till inflationen.

Om den föreslagna marginalskattesänkningen i sin helhet skulle finansieras
genom höjningar av andra skatter, skulle det påverka prisnivån och
därmed driva på kostnadsutvecklingen ytterligare samtidigt som det reala
utbytet för löntagarna av inkomstskattesänkningen skulle falla bort. Utskottet
anser därför med stöd av vad som anförs i propositionen och i flera
motioner att skatteutskottet i dagsläget bör avstå från att ange finansieringsvägar
för de föreslagna marginalskattesänkningarna.

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år
1989 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”utskottets ställningstagande”
bort ha följande lydelse:

Vad gäller marginalskattesänkningens storlek finns det som utskottet ser
det inte anledning att förorda en större marginalskattesänkning än den som
föreslås i propositionen. För att motverka de negativa fördelningspolitiska
effekterna av förslaget, främst i de lägsta inkomstskikten, bör emellertid en
generell skattereduktion om 1 000 kr. införas på det sätt som föreslås i
motion Sk26 (c). Därigenom minskar de fördelningspolitiska spänningarna
och risken för kraftiga kompensatoriska löneökningskrav.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionen att den generella
skattereduktionen bör finansieras på följande sätt: Oljeskatten bör höjas
med ytterligare 300 kr./m3 olja (3,6 miljarder kronor) och en motsvarande
höjning av kolskatten (0,8 miljarder kronor). Vidare bör en uranskatt införas
(2 miljarder kronor) och en likvärdig beskattning av värme och el vid
kondenskraftproduktion genomföras (1 miljard kronor).

Genom förslagen åstadkoms en viss finanspolitisk åtstramning samtidigt
som inkomstskatten sänks och förnyelsen av vårt energisystem främjas.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet från sina utgångspunkter
tillstyrker motion Sk26 (c) yrkandena 1 och 2.

8. Inkomstskatten för år 1989

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”1 propositionen föreslås inte”
och slutar med ”utskottets ställningstagande” bort ha följande lydelse:

I propositionen anges att syftet med skatteförslaget är att bromsa höga
löneökningar och stärka industrins konkurrenskraft.

Kännetecknande för alla omläggningar av skatteskalan under 1980-talet
har varit att höginkomsttagare har gynnats. Skatteomläggningarna förutsatte
att höginkomsttagare skulle visa återhållsamhet med lönekrav. Någon större
sådan återhållsamhet har dessa emellertid inte visat, och därmed har
tendenserna till ökade inkomstklyftor förstärkts.

Samtidigt som omläggningen av skatteskalorna har gynnat höginkomsttagarna
har det under 1980-talet skett en mycket snabb förmögenhetstillväxt i
företagssektorn och bland de hushåll som har kunnat göra placeringar på
finans- och kapitalmarknaden. Detta har medfört att inkomst- och förmögenhetsklyftan
har vuxit under 1980-talet.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

Utskottet anser att regeringen i sin strävan att dämpa inflationen alltför
ensidigt betonar lönebildningens roll.

Utskottet anser att skattepolitiken måste ses i ett fördelningsperspektiv.
Hela skattesystemet är dock föremål för utredningar, som förväntas lägga
fram förslag under våren 1989. Det kan därför finnas skäl att avvakta med
större skattepolitiska förändringar under hösten 1988.

En enkel reform och beslut om en skattereduktion för 1989 bör dock kunna
tas. Genom en skattereduktion i enlighet med förslag i motion Sk21 (vpk)
tillgodoses några av de intentioner som regeringen redovisar i sin proposition,
bl.a. angående visst utrymme för lägre löneökningskrav. Samtidigt är
motionärernas förslag fördelningspolitiskt positivt för låg- och normalinkomsttagare.
Förslaget påverkar inte heller underskottsavdragen för normalinkomsttagare
som bor i egna hem, och förslaget ger fullständig
handlingsfrihet för skattepolitiken under kommande år.

Utskottet tillstyrker därför från sina utgångspunkter motion Sk21 (vpk)
yrkandena 1, 2 och 3.

9. Inkomstskatten för år 1989

Carl Frick (mp) anser

De centrala problemen i svensk ekonomi är de som har att göra med vår
levnadsstils inflytande på miljö och framtid. De åtgärder som nu beslutas har
långsiktiga konsekvenser för våra livsförutsättningar. Det är därför av
avgörande strategisk betydelse för de kommande generationernas möjligheter
att få goda och drägliga liv att vi nu anpassar vår ekonomiska politik till
vad natur och människor tål.

Att då som regeringen föreslå åtgärder som får till följd att konsumtionen i
landet ökar motverkar det som vi borde arbeta för.

Marginalskattesänkningar som i första hand gynnar höginkomsttagare kan
komma att medföra omfattande kompensationskrav från dem som inte
gynnas, och då drivs inflationsspiralen ännu ett steg vidare.

Målet för finanspolitiken måste vara att försöka dämpa den totala
materiella förbrukningen som drabbar naturen. Dämpningen måste göras på
ett socialt acceptabelt sätt så att utsatta grupper inte kommer ännu mera i
kläm. Utsatta grupper är också de som oftast drabbas av dålig arbetsmiljö
och dålig yttre miljö.

dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år
1989 som börjar med ”Behovet av” och slutar med ”utskottets ställningstagande”
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att marginalskatten inte skall sänkas för höginkomsttagare
för närvarande. Ur fördelningssynpunkt måste det vara riktigare att se till att
höja grundavdraget så att deltidsarbetande och låginkomsttagare kan
gynnas.

1988/89:FiUly

Bilaga 1

Däremot godtar utskottet den utvidgning av det första intervallet som
föreslås i propositionen. Därigenom ges också inkomsttagare med mellan
70 000 och 75 000 kr. en viss skattesänkning.

Utskottet tillstyrker således motionerna Sk24 (mp) yrkandena 1 och 3 samt
Sk21 (vpk) yrkande 2. Det innebär att utskottet avstyrker motionerna Skl9
(m) yrkande 2, Sk21 (vpk) yrkandena 1 och 3, Sk23 (fp) yrkande 1 samt Sk26
(c) yrkandena 1 och 2.

10. Automatiskt inflationsskydd

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Utskottet anser” och
slutar med ”av skatteutskottet” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att skatteskalan måste anpassas
till inflationsutvecklingen. En sådan anpassning måste omfatta hela skatteskalan
eftersom många inkomsttagare annars får höjd marginalskatt. I
enlighet med vad som föreslås i motion Sk23 (fp) bör sålunda det automatiska
inflationsskyddet återinföras. Finansutskottet anser därför att yrkande 2 i
denna motion bör biträdas av skatteutskottet.

11. Skattepolitikens allmänna inriktning

Rune Rydén, Filip Fridolfsson och Inger René (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar
med ”Även de frågor” och som slutar med ”yrkande 3” bort ha följande
lydelse:

De frågor om skattepolitikens allmänna inriktning på längre sikt som tas
upp i motionerna Skl9 (m) och Sk26 (c) är visserligen föremål för
överväganden i de arbetande skatteutredningarna. Utskottet anser emellertid
det vara angeläget för riksdagen att redan nu ange riktlinjerna för en
sådan skattereform. De förslag som framförs i motion Sk26 (c) är dock inte
tillräckligt långtgående. Mot denna bakgrund förordar finansutskottet att
yrkande 1 i motion Skl9 (m) tillstyrks av skatteutskottet.

12. Skattepolitikens allmänna inriktning

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar
med ”Även de frågor” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

I motion Sk23 (fp) hävdas att en rejäl skattereform med kraftigt sänkta
marginalskatter är nödvändig. Ambitionen bör därvid vara att marginalskatten
för de flesta heltidsarbetande inte skall överstiga 40 % och i inget
inkomstläge vara högre än 50 %.

Finansutskottet vill föreslå skatteutskottet att med anledning av vad som
anförs i motionerna Sk 19 (m) yrkande 1 och Sk26 (c) yrkande 3 utforma
riktlinjer för de kommande årens skattepolitik i enlighet med vad utskottet
här anfört.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

6 Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr 4

13. Skattepolitikens allmänna inriktning

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under avsnittet Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även
de frågor” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets mening bör skattepolitiken under de närmaste åren
ges en sådan allmän inriktning att arbete och hushållning stimuleras. I
enlighet härmed bör skatten på arbete lindras, skatten på ändliga naturresurser
skärpas och avgifter införas på miljöförstörande verksamhet. Skattesystemet
bör också bidra till att stimulera hushållssparande. Centern anser att
regeringen motarbetat aktiva insatser på det sparpolitiska området.

För att motverka kompensationstänkande bör nödvändiga marginalskattesänkningar
kombineras med fördelningspolitiska insatser som kan bidra till
att åtgärderna vinner allmän tilltro och respekt. Det är som utskottet ser det
också angeläget att man kan upprätthålla en grundläggande samhällsservice
och rättvisa villkor för människor i landets olika delar. För att åstadkomma
regional utjämning bör skattepolitiken kompletteras med en förstärkt
kommunal skatteutjämning.

Enligt utskottets mening bör den nu sittande inkomstskatteutredningen
arbeta med detta syfte. Finansutskottet vill i enlighet härmed föreslå
skatteutskottet att med anledning av vad som anförs i motionerna Skl9 (m)
yrkande 1 och Sk26 (c) yrkande 3 biträda det i den sistnämnda motionen
framförda förslaget till inriktning och mål för det fortsatta reformarbetet på
det skattepolitiska området.

14. Skattepolitikens allmänna inriktning

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Inkomstskatten för år 1989 som börjar med ”Även de frågor” och slutar med
”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte dela den allmänna inriktning av skattepolitiken på längre
sikt som föreslås i motionerna Skl9 (m) och Sk26 (c). Skattepolitikens
allmänna inriktning måste vara sådan att den gynnar hushållning med både
allmänna och förnybara resurser. Vidare måste skattepolitiken ses som ett
viktigt fördelningspolitiskt instrument för att se till att inte de sämst ställda i
samhället får det sämre.

Utskottet avstyrker därför motionerna Skl9 (m) yrkande 1 och Sk26 (c)
yrkande 3.

15. Extra avdrag för folkpensionärer

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med ”En utgångspunkt”
och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att skatten höjs för ett stort antal pensionärer.
Höjningen sker i flera inkomstskikt och blir i vissa inkomstlägen nära

1988/89SkU4

Bilaga 1

1 300 kr. En skattehöjning för dessa grupper kan emellertid inte accepteras
av utskottet.

Propositionens förslag innebär inte heller någon varaktig lösning på frågan
om pensionärernas orimliga marginaleffekter, vilket framgår av motion Skl9
(m). Om några år skulle marginaleffekterna återigen ligga kring eller strax
över 100 %. Det kan inte accepteras.

Utskottet är väl medvetet om svårigheterna att konstruera en avtrappning
som löser problemen med det nuvarande systemet. Frågan om pensionärernas
marginaleffekter måste lösas i ett sammanhang utan skattehöjningar för
stora grupper av pensionärer. Den bör behandlas i den nu arbetande
inkomstskatteutredningen. I avvaktan härpå får nuvarande system vara
kvar. Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna
Skl9 (m) yrkande 3 och Sk23 (fp) yrkande 3.

16. Extra avdrag för folkpensionärer

Gunnar Björk och Gunilla André (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under avsnittet Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med
”Det leder” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Förslaget innebär om man ser det isolerat att skatten höjs i några intervall,
men tillsammans med en generell skattereduktion, som föreslås i motion
Sk26 (c), kan resultatet ändå accepteras av utskottet. Om dessutom innehav
av förmögenhet inte längre beaktas vid fastställande av extra avdrag blir
marginaleffekterna av kapitalavkastning betydligt rimligare än för närvarande.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet från sina utgångspunkter
tillstyrker motion Sk26 (c) yrkande 5.

17. Extra avdrag för folkpensionärer

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Extra avdrag för folkpensionärer som börjar med ”En utgångspunkt” och
slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag innebär att skatten höjs för ett stort antal pensionärer.
Eftersom deras möjligheter att kompensera sig på annat sätt är mycket
små anser utskottet att förslaget inte bör genomföras. De kommer inte heller
att få del av de omfattande marginalskattesänkningar som föreslås i
propositionen. Utskottet ställer sig därför mycket tveksamt till förslagens
fördelningspolitiska effekter.

Hela inkomstskattesystemet är föremål för en total översyn vari också
ingår att lösa problemet med beskattningen av pensionärer. Det förefaller
därför olämpligt att gå in och ändra på avtrappningsregler och liknande innan
detta arbete är avslutat. Ett enklare sätt att tillfälligt lösa marginalproblemet
vore att införa ett tjänsteavdrag på t.ex. 10 000 kr.

Utskottet avstyrker således från sina utgångspunkter propositionens
förslag i denna del, vilket innebär att skatteutskottet bör tillstyrka motion
Sk20 (vpk) yrkandena 1 och 4.

1988/89: SkU4

Bilaga 1

18. Förmögenhetsinnehav och extra avdrag

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att
den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer
som börjar med ”Att såsom” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande
lydelse:

I motionerna Skl9 (m), Sk23 (fp) och Sk26 (c) yrkas att förmögenhetsinnehav
inte skall påverka storleken av det extra avdraget. I motion Sk20 (vpk)
krävs att förmögenhet som härrör från innehav av eget hem eller fritidshus
inte skall påverka det extra avdragets storlek.

De nuvarande reglerna om avtrappning av det extra avdraget vid
förmögenhetsinnehav leder som framgår av propositionen till orimliga
marginaleffekter på kapitalavkastning. Propositionens förslag till förändringen
innebär inte särskilt långtgående förbättringar. Det enda rimliga
enligt utskottets uppfattning är att avskaffa avtrappningen gentemot förmögenheten.
Därigenom likställs pensionärer med andra inkomsttagare vad
avser skatten på sparbelopp.

Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna Skl9
(m) yrkande 4, Sk22 (c) yrkande 1, Sk23 (fp) yrkande 4 och Sk26 (c) yrkande

19. Kommunalt bostadstillägg

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m), Gunilla André (c), Inger René (m) och Margareta Jonback (fp) anser att
den del av utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer
som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker propositionens förslag att de kommunala bostadstillläggen
(KBT) inte skall reduceras för ålderspensionärer som har arbetsinkomster.
Avsikten är att uppmuntra även personer över 65 år till fortsatt
förvärvsarbete genom att marginaleffekten minskas från över 90 % till
60 %.

Utskottet ser emellertid inte något skäl till att undanta äldre egenföretagare,
hantverkare eller jordbrukare från möjligheten att göra fortsatta
arbetsinsatser med rimliga ersättningar utan konfiskatoriska marginaleffekter.
Inkomster av rörelse och jordbruk bör således jämställas med inkomst av
tjänst vid fastställande av KBT. Utskottet anser också att förmögenhetsinnehavet
inte skall få ha någon inverkan på KBT.

Utskottet anser således att skatteutskottet bör tillstyrka motionerna Skl9
(m) yrkandena 5 och 7, Sk22 (c) yrkande 2 och Sk26 (c) yrkande 6.

20. Folkpensionens storlek

Gunnar Björk (c), Carl Frick (mp) och Gunilla André (c) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Extra avdrag för pensionärer som börjar

1988/89:SkU4

Bilaga 1

med ”1 motionerna Sk24” och slutar med ”av skatteutskottet” bort ha
följande lydelse:

I motionerna Sk24 (mp) och Sk26 (c) tas frågan om folkpensionernas
storlek upp. Detta är en fråga som är väl så viktig som frågan om
pensionärernas extra avdrag. Enligt utskottet är värdet av folkpensionerna
och pensionstillskotten alltför låga. Många pensionärer tvingas trots att de är
gamla och slitna att ta ett deltidsarbete för att få ekonomin att gå ihop.
Utskottet anser därför att skatteutskottet med bifall till motion Sk24 yrkande
4 och med anledning av motion Sk26 (c) yrkande 7 skall föreslå riksdagen att
som sin mening ge regeringen till känna vad finansutskottet här anfört om
behovet av att höja folkpensionen.

21. Uttaget av preliminär B-skatt

Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Gunilla André (c)
och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Uttaget av preliminär B-skatt som börjar med ”Uppbörden av B-skatt” och
slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Utskottet får för sin del anföra följande. Den uppmjukning som regeringen
föreslår i fråga om tillämpningen av reglerna för debitering av preliminär
B-skatt är visserligen ett steg i rätt riktning. Förslaget är emellertid krångligt
och inte tillräckligt långtgående. Enligt utskottets mening bör man i stället
återgå till tidigare gällande principer, vilka innebar att preliminär B-skatt
togs ut med ett belopp motsvarande den slutliga skatten för föregående år
såvida inte den skattskyldige själv hade avlämnat preliminär självdeklaration.
Finansutskottet vill med hänsyn härtill föreslå skatteutskottet att på
denna punkt avstyrka propositionens förslag samt biträda den mening som
kommer till uttryck i motion Skl9 (m) yrkande 9.

22. Uttaget av preliminär B-skatt

Anne Wibble och Margareta Jonback (båda fp) anser att den del av
utskottets yttrande under avsnittet Uttaget av preliminär B-skatt som börjar
med ”Uppbörden av B-skatt” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande
lydelse:

Riksskatteverket (RSV) har undersökt hur väl uppbörden av preliminär
B-skatt stämmer överens med den slutligt debiterade skatten. Som en följd
härav har verket föreslagit att uttaget av preliminär B-skatt skall begränsas
till 110 % för fysiska personer och dödsbon. För övriga juridiska personer bör
enligt RSV:s mening uttaget vara oförändrat 120 %.

Finansutskottet finner för sin del att RSV:s förslag i fråga om fysiska
personer och dödsbon är väl avvägt. Preliminär B-skatt bör således enligt
schablonregeln tas ut med 110 % för fysiska personer och dödsbon. För
övriga juridiska personer har man visserligen kunnat konstatera ett underuttag
av preliminär B-skatt. Enligt utskottets mening torde emellertid detta
hänga samman med att många juridiska personer upprättar preliminära
deklarationer och därför i praktiken inte taxeras enligt schablonen 120 %.

1988/89:SkU4

Bilaga 1

Om schablonen sätts till 110 % även för denna kategori skattskyldiga torde
man emellertid automatiskt uppnå en bättre överensstämmelse mellan
preliminär och slutlig skatt, och ett mindre antal skulle begära jämkning av
det debiterade beloppet. Av denna anledning vill utskottet i motsats till RSV
och regeringen föreslå att preliminär B-skatt för såväl fysiska som juridiska
personer debiteras med ett belopp som motsvarar 110 % av den slutliga
skatten året före inkomståret. Utskottet tillstyrker därmed från sina utgångspunkter
motion Sk23 (fp) yrkande 7 och avstyrker propositionen i motsvarande
del.

23. Avgift på fyllnadsinbetalningar

Anne Wibble (fp), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson (m), Inger René (m)
och Margareta Jonback (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Avgift på fyllnadsinbetalningar som börjar med ”Utskottet anser”
och slutar med ”och Sk25 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för egen del framhålla följande. Såsom påpekas i några
motioner framstår det som orimligt och för det allmänna rättsmedvetandet
direkt stötande att ta ut en kvarskatteavgift redan innan det föreligger
skyldighet att avlämna självdeklaration. Många skattskyldiga kan på ett så
tidigt stadium ha svårt att överblicka vilken slutlig skatt de skall erlägga, inte
minst eftersom de då ännu inte erhållit alla kontrolluppgifter för deklarationen.
Enligt utskottets mening bör de som på ett korrekt sätt och vid
föreskriven tidpunkt fullgör sin deklarationsskyldighet alltid kunna göra en
fyllnadsinbetalning utan att påföras särskild avgift. För fysiska personer bör
därför inte heller i fortsättningen några kvarskatteavgifter utgå före den 30
april året efter inkomståret.

Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet för sin del inte är
berett att biträda propositionens förslag i denna del utan tillstyrker Sk 19 (m)
yrkande 10 och Sk23 (fp) yrkande 8 och Sk25 (m).

1988/89: SkU4

Bilaga 1

Innehåll 1988/89:SkU4

Bilaga 1

Frågor inom finansutskottets ansvarsområde 1

Samhällsekonomisk bakgrund 1

Inkomstskatten för år 1989 2

Justering av inkomstskatteskalan 2

Automatiska inflationsskyddet 6

Skattepolitikens allmänna inriktning 6

Extra avdrag för folkpensionärer, m.m 7

Extra avdrag 7

Förmögenhetsinnehav vid fastställande av det extra avdraget ... 8

De kommunala bostadstilläggen 8

Folkpensionens storlek 8

Uttaget av preliminär B-skatt 9

Avgift på fyllnadsinbetalningar 10

Avvikande meningar

1. Samhällsekonomisk bakgrund (m, fp) 11

2. Samhällsekonomisk bakgrund (c) 12

3. Samhällsekonomisk bakgrund (vpk) 12

4. Samhällsekonomisk bakgrund (mp) 13

5. Inkomstskatten för år 1989 (m) 13

6. Inkomstskatten för år 1989 (fp) 14

7. Inkomstskatten för år 1989 (c) 15

8. Inkomstskatten för år 1989 (vpk) 16

9. Inkomstskatten för år 1989 (mp) 17

10. Automatiskt inflationsskydd(m, fp) 18

11. Skattepolitikens allmänna inriktning (m) 18

12. Skattepolitikens allmänna inriktning (fp) 18

13. Skattepolitikens allmänna inriktning (c) 19

14. Skattepolitikens allmänna inriktning (mp) 19

15. Extra avdrag för folkpensionärer (m, fp) 19

16. Extra avdrag för folkpensionärer (c) 20

17. Extra avdrag för folkpensionärer (vpk) 20

18. Förmögenhetsinnehav och extra avdrag (m, fp, c) 21

19. Kommunalt bostadstillägg (m, fp, c) 21

20. Folkpensionens storlek (c, mp) 21

21. Uttaget av preliminär B-skatt (m, c) 22

22. Uttaget av preliminär B-skatt (fp) 22

23. Avgift på fyllnadsinbetalningar (m, fp) 23

Socialförsäkringsutskottets yttrande
1988/89 :SfU2y

Inkomstunderlag vid beräkning av kommunalt
bostadstillägg (KBT), m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 8 november 1988 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över lagförslag 5 i proposition 1988/89:46 om inkomstskatten
för år 1989, extra avdrag för folkpensionärer, uppbörd av B-skatt och
kvarskatteavgift på fyllnadsinbetalningar, m.m. jämte eventuella motioner i
denna del. Lagförslag 5 innehåller förslag till lag om ändring i lagen
(1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

De motioner som rör lagförslag 5 är motionerna 1988/89:Skl9 (yrkandena
5 och 7) av Carl Bildt m.fl. (m), 1988/89:Sk20 (yrkande 3) av Lars Werner
m.fl. (vpk), 1988/89:Sk22 (yrkande 2) av Martin Olsson (c), 1988/89:Sk26
(yrkande 7) av Olof Johansson m.fl. (c). I den sistnämnda motionen
(yrkande 4) liksom i motion 1988/89:Sk24 (yrkande 2) av Gösta Lyngå m.fl.
(mp) framställs andra yrkanden som rör pensioner.

I propositionen läggs fram förslag om den statliga inkomstskatten för år
1989, m.m. Bl.a. föreslås en förändring av inkomstprövningen för kommunalt
bostadstillägg (KBT) i syfte att mildra marginaleffekterna av förvärvsarbete
för ålderspensionärer.

Bestämmelser om KBT finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension, HKL. KBT, som är inkomstprövat,
utges som tilläggsförmån till den som uppbär folkpension i form av
ålderspension, förtidspension eller änkepension. KBT utges enligt grunder
som den enskilda kommunen bestämmer, dock lägst med belopp som
beräknat per månad svarar mot den del av den månatliga bostadskostnad
som enligt föreskrifter som regeringen meddelar skall täckas av bostadstillägg
för att statsbidrag skall lämnas. Statsbidrag utgår under förutsättning att
kommunen täcker minst 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden
som överstiger 80 kr. men inte 1 500 kr. för ogift pensionär och 1 650 kr. för
makar. Kommunerna får statsbidrag med 25 % av sina bidragsberättigade
kostnader för KBT.

Bestämmelser om inkomstprövningen finns i 4 och 5 §§ HKL och i
riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1979:5) om inkomstberäkning
m.m. Enligt 4 § HKL skall bostadstillägget minskas med en tredjedel av den
del av den pensionsberättigades årsinkomst som överstiger 750 kr. för den
som är gift och 1 000 kr. för annan pensionär.

Till inkomst i HKL:s mening räknas t.ex. tilläggspension (ATP), tjänste -

1988/89:SkU4

Bilaga 2

pension, arbetsinkomst samt avkastning av kapital och fastighet. Vissa
inkomster räknas inte som inkomst i detta avseende, så t.ex. folkpension,
ATP till den del den föranlett minskning av pensionstillskott, livränta som
enligt lagen (1962:321) om allmän försäkring föranlett minskning av pension
och periodiskt understöd från nära anhörig (5 § HKL). I riksförsäkringsverkets
föreskrifter anges fler undantag, t.ex. bostadsbidrag från kommun och
hemsjuk vårdsbidrag till vårdbehövande.

Förutom inkomster av pension och förvärvsarbete skall enligt HKL
avkastning av förmögenhet beaktas vid beräkning av den försäkrades
årsinkomst. Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter skall vid beräkning av
förmögenhet och avkastning därav beaktas tillgångar i form av aktier och
obligationer, banktillgodohavanden, kontanter och övriga kapitaltillgångar
utom kontanter avsedda för hushåll och löpande utgifter, fordringar,
bostadsrättslägenhet, andelar i ekonomiska föreningar, fastigheter samt
övrig egendom av större värde utom invalidbil och andra hjälpmedel för
handikappade. Vid beräkning av förmögenhetsvärdet av fastighet som avses
i 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370), KL, och som den pensionsberättigade
bor i, skall värdet tas upp till en fjärdedel av fastighetens
taxeringsvärde. Detsamma gäller vid beräkning av värdet av jordbruksfastighet
där den pensionsberättigade är bosatt. För en- och tvåfamiljsfastighet
som den pensionsberättigade bor i beräknas avkastningen enligt den s.k.
schablonmetoden vid taxering till statlig inkomstskatt. Från denna summa
får vissa avdrag göras. För jordbruks- och övriga fastigheter beräknas
avkastningen till 5 % av fastighetens taxeringsvärde. Om en jordbruksfastighet
är utarrenderad och arrendet överstiger den beräknade avkastningen
skall i stället arrendeinkomsten anses som avkastning av fastigheten.
Gemensamt vid beräkning av avkastning för alla fastigheter är enligt
riksförsäkringsverkets föreskrifter att underskott som uppkommer vid
avdrag för skuldränta inte får dras av från övriga inkomster. Enligt
riksförsäkringsverkets nämnda föreskrifter beräknas 5 % av värdet av
förmögenheten som avkastning. Förmögenhetsavkastningen höjs enligt
HKL med 10 % av det belopp som - efter avdrag för skulder - överstiger
120 000 kr. för makar gemensamt och 75 000 kr. för ogift pensionär.

Reglerna innebär att KBT - liksom det s.k. extra avdraget vid beskattningen
av pensionärer - utgår fullt ut till ålderspensionärer med pensionstillskott
eller med så låg ATP att denna inte överstiger vad som kan utgå i
pensionstillskott. Vid högre pensionsförmåner eller sidoinkomster av annat
slag trappas såväl KBT som det extra avdraget av efter hand som inkomsten
stiger.

I juni 1987 uppbar ca 31 % av de försäkrade med ålderspension KBT. Hela
antalet ålderspensionärer var drygt 1 500 000 och av dem uppbar knappt
468 000 KBT. Vidare hade andelen folkpensionärer (inkl. även förtids- och
änkepensionärer) med KBT under tiden juni 1977-juni 1987 sjunkit från
46,3 % till 29,5 %. Det kan vidare nämnas att det huvudsakligen är
ensamstående pensionärer som har KBT. Den största gruppen utgörs av
ensamstående kvinnor. KBT-mottagarna kan också indelas i åldersgrupper.
I juli 1987 var antalet KBT-mottagare i åldern 65-69 år ca 65 000, i åldern

1988/89: SkU4

Bilaga 2

70-74 år ca 97 000, i åldern 75-79 år ca 135 000 och i åldern över 80 år ca
171 000.

I propositionen föreslås att även vissa tjänsteinkomster skall undantas från
inkomstprövningen för KBT. Det gäller sådana intäkter av tjänst som avses i
32 § 1 mom. a KL, dvs. avlöning, arvode, traktamente, sportler och annan
förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten. Syftet med
förslaget är att minska marginaleffekterna på inkomster av pensionärers
förvärvsarbete.

I motionerna Skl9 yrkande 7 av Carl Bildt m.fl. och Sk26 yrkande 6 av
Olof Johansson m.fl. begärs att riksdagen beslutar att även inkomst av
jordbruksfastighet och av rörelse skall undantas från inkomstunderlaget vid
KBT-prövning.

Regeringens förslag i denna del motiveras med bristen på arbetskraft på
stora delar av arbetsmarknaden till följd av en allmänt förbättrad ekonomi
och en kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. Enligt utskottets mening är
det i första hand bristen på arbetstagare som behöver avhjälpas. Behovet av
åtgärder gör sig inte på samma sätt gällande i fråga om egenföretagare. Till
detta kommer svårigheten att hitta regler som är lika enkla att tillämpa vid
beräkningen av egenföretagares inkomst. I sammanhanget kan också
påpekas att ett visst incitament för egenföretagare att fortsätta förvärvsarbeta
efter uppnådd pensionsålder ligger i att de då inte längre behöver erlägga
socialavgifter. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringsförslaget
i denna del bör bifallas och motionerna Skl9 yrkande 7 och Sk26 yrkande
6 avstyrkas.

I motion Skl9 yrkande 5 begär Carl Bildt m.fl. att riksdagen beslutar att
förmögenhetsinnehav med hänsyn till marginaleffekterna inte skall leda till
att KBT trappas av. I motion Sk20 yrkande 3 begär Lars Werner m.fl. att en
pensionärs förmögenhet till den del den härrör från egnahem eller fritidshus
inte skall påverka beräkningen av KBT. Martin Olsson begär i motion Sk22
yrkande 2 ett tillkännagivande till regeringen om att en översyn och förslag
till ändrade regler för KBT behövs i syfte att begränsa marginaleffekterna för
främst pensionärer med låga eller genomsnittliga inkomster och med vissa
besparingar. Motionären syftar närmast på en översyn av avtrappningsreglerna,
särskilt i den del avtrappningen påverkas av besparingar.

Utskottet vill till en början framhålla att det skulle föra långt från de
ursprungliga avsikterna bakom KBT om man vid prövningen av en persons
rätt till förmånen bortsåg från allt förmögenhetsinnehav. Det är emellertid
uppenbart att nuvarande regler innebär att ett sparande inför ålderdomen för
den övervägande delen pensionärer eller blivande pensionärer kan få direkt
negativa konsekvenser. Detta är olyckligt inte bara för den enskilde spararen
utan också för samhället som på andra sätt försöker uppmuntra ett ökat
sparande. Utskottet hyser också viss förståelse för de svårigheter som
orsakas av att förmögenhet i form av egen bostad eller ett enkelt fritidshus
kan medföra reduktion eller bortfall av KBT. Dessa problem accentueras av
stigande taxeringsvärden på fastigheter i attraktiva områden. Att utan vidare
avskaffa hänsynstagandet till förmögenhet i form av egen bostad eller

1988/89:SkU4

Bilaga 2

1988/89 :SkU4

Bilaga 2

Utöver de motionsyrkanden som nu har behandlats och som har anknytning
till regeringens förslag till ändring i HKL har väckts två mera allmänna
yrkanden som rör pensioner. Dessa frågor hör till utskottets beredningsom råde.

I motion Sk24 yrkande 2 av Gösta Lyngå m.fl. begärs ett tillkännagivande
att en höjning av folkpensionen är den för pensionärerna mest angelägna
reformen i nuläget. I motion Sk26 yrkande 4 av Olof Johansson m.fl. begärs
beträffande beskattningen av pensionärer ett tillkännagivande att en avsevärt
höjd grundpension är nödvändig för att långsiktigt kunna lösa frågan om
marginaleffekterna för personer med låg pension samt att sittande skatteutredningar
bör arbeta med detta syfte.

Utskottet kan konstatera att varje höjning av folkpensionens grundbelopp
innebär en avsevärd framtida merkostnad på grund av det stora antalet
pensionärer. Med nu gällande basbelopp skulle en höjning med enbart en
procentenhet kosta ca 500 000 000 kr.Vad avser marginaleffekter vill
utskottet betona att - om man vill behålla nuvarande principiella skattefrihet
för de ålderspensionärer som endast uppbär grundpension och pensionstillskott
- varje höjning av dessa förmåner medför att avtrappningen av det
extra avdraget och KBT måste förskjutas uppåt i inkomstklasserna om inte
ännu kraftigare marginaleffekter skall uppstå. Desto svårare blir det också
att förklara skillnaderna mot vad som i skattehänseende gäller för förvärvsarbetande
utan pension i inkomstlägen inom extraavdragsskalan. Utskottet vill
hänvisa till att dessa frågor ligger inom ramen för både pensionsberedningens
(S 1984:03) och utredningens (Fi 1987:07) om reformerad inkomstbeskattning
uppdrag, och utskottet föreslår att skatteutskottet avstyrker bifall till
motionerna Sk24 yrkande 2 och Sk26 yrkande 4.

Stockholm den 22 november 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

fritidsfastighet vid beviljande av KBT skulle emellertid kunna leda till andra
nu inte förutsebara effekter.

Med hänsyn till det anförda kan det enligt utskottets mening finnas skäl för
en översyn av reglerna i detta avseende. Utskottet föreslår därför att
skatteutskottet hemställer att riksdagen med anledning av motion Sk22
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
behovet av en översyn av KBT-reglerna. Härigenom tillgodoses i viss mån
motionerna Sk 19 yrkande 5 och Sk20 yrkande 3.1 de delar dessa motioner
inte blir tillgodosedda, föreslår utskottet att skatteutskottet avstyrker bifall
till dem.

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),
Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans
Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson
(vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s) och Arne Mellqvist
(s).

Avvikande meningar

1. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit
Gennser (m), Hans Dau (m). Barbro Sandberg (fp) och Rune Backlund (c)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”yrkande 6 avstyrkas.” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag i denna del motiveras med bristen på arbetskraft på
stora delar av arbetsmarknaden till följd av en allmänt förbättrad ekonomi
och en kraftigt ökad efterfrågan på arbetskraft. I propositionen talas om
åtgärder som behövs för att öka de ekonomiska incitamenten för pensionärer
att förvärvsarbeta. Utskottet instämmer i denna bedömning men anser inte
att det bör vara avgörande för betydelsen av en förvärvsinkomst i KBThänseende
om förvärvsarbetet utförs till följd av anställning eller i egenverksamhet.
Samma regler bör givetvis gälla för tjänsteinkomster och för
inkomster av jordbruksfastighet eller rörelse. Utskottet anser därför att
skatteutskottet bör hemställa att riksdagen bifaller propositionen i denna del
med den ändring som föranleds av bifall till motionerna Skl9 yrkande 7 och
Sk26 yrkande 6.

2. Gullan Lindblad, Margit Gennser och Hans Dau (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”till
dem.” bort ha följande lydelse:

Det förslag om begränsning av marginaleffekter för pensionärer som
regeringen lägger fram är enligt utskottets uppfattning inte tillräckligt
långtgående. Utskottet anser att förmögenhetsinnehav inte alls bör beaktas
vid prövning av en pensionärs rätt till KBT och föreslår att skatteutskottet
tillstyrker bifall till motion Skl9 yrkande 5. Härigenom blir också motionerna
Sk20 yrkande 3 och Sk22 yrkande 2 tillgodosedda.

3. Margö Ingvardsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”till dem.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att det skulle föra för långt från de
ursprungliga avsikterna bakom KBT om man vid prövningen av en persons
rätt till förmånen bortsåg från allt förmögenhetsinnehav. Motion Skl9
yrkande 5 bör därför avslås. Däremot är inte de effekter på rätten till KBT
som uppstår vid smärre förmögenheter i form av egnahem eller fritidshus
godtagbara. Utskottet anser därför att vid bedömning av en pensionärs rätt
till KBT skall bortses från förmögenhet som härrör från egnahem eller
fritidshus och föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall till motion Sk20
yrkande 3. Eri översyn av marginaleffekterna i övrigt vad avser KBT bör

1988/89:SkU4

Bilaga 2

också genomföras i enlighet med vad utskottsmajoriteten anfört med
anledning av motion Sk22 yrkande 2.

4. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med ”Utskottet vill” och slutar med ”till dem.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att det skulle föra för långt från de
ursprungliga avsikterna bakom KBT om man vid prövningen av en persons
rätt till förmånen bortsåg från allt förmögenhetsinnehav. Däremot är inte de
effekter på rätten till KBT som uppstår vid smärre förmögenheter i form av
egnahem eller fritidshus godtagbara. Utskottet anser därför att vid bedömning
av en pensionärs rätt till KBT skall bortses från förmögenhet som härrör
från egnahem eller fritidshus och föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall
till motion Sk20 yrkande 3. Motionerna Skl9 yrkande 5 och Sk22 yrkande 2
bör däremot avslås.

5. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med
”yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Sk26 är förhållandena orimliga vad gäller
marginaleffekter för personer med låg pension. För att långsiktigt kunna lösa
detta problem är det enligt utskottets mening nödvändigt att avsevärt höja
grundpensionen så att alla folkpensionärer kan ha en skälig levnadsstandard
med tillämpning av åtminstone i huvudsak den ordinarie skatteskalan.
Sittande skatteutredningar, i första hand utredningen (Fi 1987:07) om
reformerad inkomstbeskattning, bör därför arbeta med detta syfte. Utskottet
föreslår att skatteutskottet tillstyrker bifall till motion Sk26 yrkande 4.
Härigenom tillgodoses också i viss mån syftet med motion Sk24 yrkande 2.

6. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med ”Utskottet kan” och slutar med ”yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Sk24 får den förbättring av reglerna för KBT som
föreslås i propositionen inte vara en ursäkt för att permanenta de låga
folkpensionerna. Enligt utskottets uppfattning är en höjning av folkpensionen,
som ger större frihet åt pensionärerna i valet mellan att fortsätta
förvärvsarbeta efter pensionen och att låta bli, den för pensionärerna mest
angelägna reformen i nuläget. Utskottet föreslår därför skatteutskottet att
tillstyrka bifall till motion Sk24 yrkande 2. Härigenom tillgodoses också i viss
mån syftet med motion Sk26 yrkande 4.

1988/89:SkU4

Bilaga 2

Särskilt yttrande

Margö Ingvardsson (vpk) anför:

1988/89:SkU4

Bilaga 2

I motionerna Sk24 och Sk26 framhålls betydelsen av en avsevärt höjd
grundpension. En på sikt höjd grundpension är också enligt min mening
nödvändig för att tillförsäkra alla folkpensionärer en skälig levnadsstandard.
Detta har också i andra sammanhang framhållits av vänsterpartiet kommunisterna.
Jag har för dagen inte något yrkande men vänsterpartiet kommunisterna
avser att senare återkomma i frågan.

1988/89:SkU4

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 19

Yttranden från andra utskott 21

Skrivelser m.m 21

Utskottet 21

Inledning 21

Inkomstskatten för 1989 års inkomster, m.m 22

Marginaleffekterna för folkpensionärer 24

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss inkomst, m. m. ... 24

Folkpensionärernas extra avdrag vid viss förmögenhet 25

Kommunalt bostadstillägg 26

Avdrag för ökade levnadskostnader 27

Uttaget av preliminär B-skatt 28

Avgift på fyllnadsinbetalningar 28

19 § kommunalskattelagen 30

Hemställan 30

Reservationer 34

Inkomstskatten för 1989, m.m 34

Skattepolitikens inriktning 42

Enhetlig avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer 43

Slopad avtrappning av extra avdrag för folkpensionärer 44

Förvärvsavdrag för folkpensionärer 45

Höjd folkpension 46

Kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer med rörelse eller

jordbruksinkomst 46

Avdrag för ökade levnadskostnader 47

Uttaget av preliminär B-skatt 47

Avgift på fyllnadsinbetalningar 49

Ett räntesystem 50

Kvarskatteavgift under 100 kr 50

Särskilda yttranden

Skattepolitikens inriktning 50

Folkpensionärer med förmögenhet 51

Bilagal Finansutskottets yttrande 1988/89:FiUly 52

Bilaga 2 Socialförsäkringsutskottets yttrande 1988/89: SfU2y 76

gotab Stockholm 19S8 16324