Information och resultatstyrning
Betänkande 1995/96:FiU7
Finansutskottets betänkande
1995/96:FIU07
Riksdagens revisorers förslag angående information och resultatstyrning
Innehåll
1995/96 FiU7
Sammanfattning
Utskottet ställer sig i betänkandet i huvudsak bakom de förslag som riksdagens revisorer lägger fram i sin rapport om informationsstyrning. I sin granskning har revisorerna gjort en nära koppling till det pågående arbetet med att förändra styrformerna för den statliga förvaltningen, den s.k. mål- och resultatstyrningen. Revisorernas slutsatser och rekommendationer när det gäller informationsstyrningen tar sikte på såväl riksdagens som regeringens och myndigheternas roller. Således behandlas riksdagens arbete med mål- och resultatstyrning, informativa medel i samband med regeringens styrning av myndigheterna och myndigheternas arbete med informativa styrmetoder.
Revisorerna har i denna granskning liksom i flera andra granskningsärenden uppmärksammat att statsmakternas styrning av olika verksamheter fungerar mindre tillfredsställande. Revisorerna förordar med hänsyn därtill att främst regeringens förslag till riksdagen bättre analyseras från styrningssynpunkt. Enligt revisorerna bör riksdagen också ha en aktivare roll än för närvarande. Om inte riksdagen tar aktivare del i mål- och resultatstyrningen finns det betydande risker för att omläggningen av styrsystemet inte kommer att, som tänkt var, innebära en starkare politisk styrning från riksdagens sida utan tvärtom en minskad sådan.
Utskottet avstyrker i betänkandet en motion vari föreslås att revisorerna skall ges i uppdrag att återkomma med förslag där den omfattande statsvetenskapliga och nationalekonomiska forskningen om politiska implementeringsproblem beaktas.
Riksdagens revisorers förslag
I förslag 1994/95:RR14 föreslår Riksdagens revisorer
1. att riksdagen
dels godkänner vad revisorerna anfört under avsnitt 7.1 om bättre beslutsunderlag och förbättrad resultatinformation från regeringen och som sin mening ger regeringen detta till känna,
dels godkänner vad revisorerna i övrigt anfört under avsnitt 7.1 om riksdagens roll i mål- och resultatstyrning,
2. att riksdagen godkänner vad revisorerna anfört under avsnitt 7.2 och som sin mening ger regeringen detta till känna,
3. att riksdagen godkänner vad revisorerna anfört under avsnitt 7.3 och som sin mening ger regeringen detta till känna.
Motionsyrkandet
1995/96:Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen ger riksdagsrevisorerna i uppdrag att återkomma med förslag där den omfattande statsvetenskapliga och nationalekonomiska forskningen om politiska implementeringsproblem beaktas.
Allmän bakgrund
Olika styrmedel
Riksdagens revisorer redovisar i rapporten vissa allmänna utgångspunkter för styrningen av den statliga verksamheten. I rapporten sägs att de statliga myndigheterna utgör regeringens viktigaste instrument för att åstadkomma politiska förändringar. Genom myndigheterna verkställs de politiska besluten. Statsmakterna och de statliga myndigheterna har till sitt förfogande ett antal styrinstrument för att uppnå syftet med sin verksamhet. Man brukar i den förvaltningspolitiska litteraturen i regel skilja mellan tre olika kategorier av styrmedel, nämligen administrativa (rättsregler), ekonomiska (skatter, subventioner, bidrag etc.) och informativa. Med informativa styrmedel avses i detta sammanhang försök till påverkan genom t.ex. information, kunskapsförmedling och attitydpåverkan.
Mål- och resultatstyrning
I 1988 års kompletteringsproposition presenterades ett omfattande program för att förändra styrformerna i den statliga verksamheten. Syftet var att genom ökad grad av resultatstyrning åstadkomma en starkare politisk styrning och en effektivare resurshushållning. Detta skulle förverkligas genom att riksdag och regering skulle ange mål för olika verksamheter kombinerat med ett delegerat ansvar till de verksamhetsansvariga om hur verksamheten skulle utformas. Utöver att ställa upp mål för olika verksamheter skulle riksdag och regering ställa mer preciserade krav på resultat och genom återrapportering kontrollera att målen uppfyllts. Regeringen har under senare år successivt rapporterat till riksdagen hur arbetet med mål- och resultatstyrningen har fortskridit. Riksrevisionsverket har i uppdrag att granska myndigheternas resultatredovisningar.
Riksdagens syn på mål- och resultatstyrning
I samband med riksdagens behandling av budgetpropositionen våren 1994 gav finansutskottet senast sin syn på hur mål- och resultatstyrningen borde utvecklas sett ur riksdagens perspektiv (1993/94:FiU10). En förutsättning för en mål- och ramstyrning av myndigheterna är en väl fungerande återrapportering av resultatet av verksamheterna till statsmakterna. Myndigheternas årsredovisningar utgör ett viktigt underlag för utskottens uppföljande och utvärderande verksamhet. Finansutskottet pekade bl.a. på att riksdagens intresse främst är fokuserat på effekter, utfall och måluppfyllelse och mindre på redovisningar av prestationer eller produktivitet. På utskottets förslag begärde riksdagen att regeringen i kompletteringspropositionen skulle redovisa vilka åtgärder den avsåg att vidta för att förbättra resultatanalysen och därmed bättre tillgodose riksdagens behov av ett fördjupat beslutsunderlag.
Regeringen återkom i frågan i kompletteringspropositionen våren 1994 och uttalade att de ursprungliga målen för resultatstyrningen borde ligga fast som utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Vidare pekades på betydelsen av att formulera mål. Resultatstyrningen måste enligt propositionen bygga på en tydlig rollfördelning mellan riksdag, regering och myndigheter. Riksdagens roll är att mot bakgrund av de uppnådda resultaten fatta beslut om statens utgifter, målen för statsfinansierad verksamhet och de ekonomiska ramarna för de olika verksamheterna.
Riksrevisionsverkets iakttagelser i den årliga rapporten 1995
Riksrevisionsverket (RRV) skall till regeringen redovisa en samlad bedömning av såväl behov av nya som gjorda insatser för förbättringar av ekonomi- och resultatstyrning i statsförvaltningen. Rapporten skall innehålla slutsatser av iakttagelser och rekommendationer om hur brister kan åtgärdas. Avsikten är att rapporten skall kunna utgöra ett underlag för regeringen i den ordinarie budgetprocessen.
I systemet med mål- och resultatstyrning är regleringsbreven ett viktigt styrinstrument i förhållandet mellan riksdag, regering och myndigheter. I regleringsbreven anger regeringen vad myndigheterna skall utföra. Detta uttrycks i form av övergripande mål för verksamheten (beslutade av riksdagen eller regeringen), verksamhetsmål (fastställda av regeringen eller av myndigheten själv) samt eventuella särskilda uppdrag. Myndigheterna skall löpande återrapportera resultatet av verksamheten till regeringen och därigenom visa hur myndigheten uppfyllt kraven i regleringsbrevet. Myndigheternas årsredovisningar spelar också en viktig roll i detta sammanhang. För riksdagen är resultatredovisningsdelen i årsredovisningen av särskilt intresse.
RRV har sedan 1991 systematiskt följt upp regleringsbreven och i synnerhet formuleringen av verksamhetsmålen. Av RRV:s årliga rapport 1995 framgår att regleringsbreven successivt har förbättrats men att vissa problem fortfarande kvarstår.
I rapporten finns också en sammanfattande bedömning av resultatredovisningen i årsredovisningarna. Av den framgår att det krävs ytterligare insatser för att resultatredovisningen skall utvecklas till relevant och fullgott underlag i budgetprocessen. Hos många myndigheter finns en tveksamhet som bl.a. kan antas bero på att myndigheten är osäker på i vilken utsträckning resultatredovisningen används för faktiska beslut. Det framgår också att många myndigheter har svårigheter att redovisa verksamheten i form av prestationer och framför allt att redovisa kostnader och kvalitet knutna till prestationerna.
Hearing med företrädare för Finansdepartementet och Riksrevi- sionsverket
Utskottet anordnade den 20 februari 1996 en utfrågning om utvecklingen av mål- och resultatstyrningen i den statliga verksamheten med företrädare för Finansdepartementet och RRV. Verket redovisade och kommenterade de iakttagelser man gjort i samband med den årliga granskningen av regleringsbreven och årsredovisningarna.
Revisorernas slutsatser och förslag
Riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen (avsnitt 7.1)
I sin granskning av informationsstyrningen har revisorerna gjort en nära koppling till det pågående arbetet med att förändra styrformerna för den statliga förvaltningen, den s.k. mål- och resultatstyrningen. Revisorernas slutsatser och rekommendationer när det gäller informationsstyrningen tar sikte på såväl riksdagens som regeringens och myndigheternas roller. Således behandlas riksdagens arbete med mål- och resultatstyrning, informativa medel i samband med regeringens styrning av myndigheterna och myndigheternas arbete med informativa styrmetoder.
Revisorerna har i denna granskning liksom i flera andra granskningsärenden uppmärksammat att statsmakternas styrning av olika verksamheter fungerar mindre tillfredsställande. Mot denna bakgrund är det enligt revisorerna anmärkningsvärt att styrningsfrågor sällan diskuteras i anslutning till att beslut fattas. Revisorerna förordar med hänsyn därtill att främst regeringens förslag till riksdagen bättre analyseras från styrningssynpunkt. Enligt revisorerna bör riksdagen också ha en aktivare roll än för närvarande. Om inte riksdagen tar aktivare del i mål- och resultatstyrningen finns det betydande risker för att omläggningen av styrsystemet inte kommer att, som tänkt var, innebära en starkare politisk styrning från riksdagens sida utan tvärtom en minskad sådan.
Styrningen av förvaltningen är en svår uppgift, som enligt revisorernas mening måste ägnas mera tid och uppmärksamhet dn i dag. Riksdagens roll är härvid väsentlig. Styrning via information är en mycket viktig del av mål- och resultatstyrningen. Utskotten skulle kunna medverka genom att aktivt följa upp hur de av riksdagen fastställda målen fullföljs av regeringen i bl.a. regleringsbreven.
Enligt revisorerna är det viktigt att arbetet med att utveckla utskottens uppföljningsarbete fortsätter och om möjligt ges en fastare förankring i utskottsorganisationen. Det kan bl.a. ske genom att frågorna i ökad utsträckning av ledamöterna lyfts fram i utskottets arbete. Det arbete med utbildning och metodutveckling som nu bedrivs inom utskottsorganisationen bör fullföljas.
Informativa medel i regeringens styrning av myndigheterna (avsnitt 7.2)
Den myndighetsstudie som genomförts på revisorernas initiativ visar att det från statsmaktsnivå inte finns någon dokumenterad syn på information och kommunikation som medel att uppnå målen för olika verksamheter. Enligt revisorernas uppfattning bör mål- och resultatdialogen vara en viktig form för att utveckla en sådan syn. Det bör ske i ett samspel mellan berörda departement och myndigheter. Det är främst i denna dialog som det förutsätts att de övergripande målsättningarna skall föras ut och regeringen redovisa vad riksdagen beslutat och vad regeringen kräver av myndigheterna. I dialogen skall också regelbundet diskuteras hur myndigheterna uppfyller statsmakternas krav på måluppfyllelse och resultat. Revisorerna anser att dialogen bör dokumenteras. Det bör kunna bidra till att stärka genomslaget för resultatstyrningen och lyfta fram behovet av att analysera myndigheternas verksamhet ur ett styrningsperspektiv.
Mot bakgrund av att de informativa styrmedlen kan förväntas bli allt viktigare och att inslaget av kunskapsproduktion och kunskapsförmedling ökar på många statliga myndigheter är det enligt revisorerna angeläget att statsmakterna i detta sammanhang också utformar en policy för denna typ av styrning. Vilka är för- och nackdelarna med informationsstyrning i ett mål- och resultatstyrt system? Hur påverkas effekterna och effektiviteten i förhållande till andra styrmedelstyper? Även frågan om självfinansiering av sådan information som har påverkanssyfte bör givetvis prövas i anslutning till den förestående översynen av det regelverk som styr myndigheterna. I den undersökning som genomförts av myndigheternas bruk av informativa medel pekas på en rad övergripande utvecklingsfrågor. Kunskaperna på området är i många fall bristfälliga och kompetensen kan behöva förstärkas. Det finns också, understryks i rapporten, ett behov av kunskapsutveckling, metodutveckling och utbildning. Regeringen bör se till att utbildningen i resultatstyrning för departementen och myndigheterna breddas till att omfatta även frågor om informationsstyrning.
Som ett led i dialogen mellan departementen och myndigheterna bör vidare prövas behovet av särskilda utbildningspaket, seminarier etc. som tar upp informationens och kommunikationens roll i utvecklingen av resp. myndighets verksamhet.
Revisorerna anser sammanfattningsvis i avsnittet 7.2 Informativa medel i regeringens styrning av myndigheterna följande:
- att mål- och resultatdialogen mellan departementsledningar och myndighetsledningar bör utvecklas vidare och dokumenteras bättre. I det sammanhanget bör också uppmärksammas hur information och kommunikation bättre kan utnyttjas för att både förbättra underlaget för statsmakternas beslut och stärka genomslaget för dessa beslut inom olika verksamheter,
- att regeringen vid översynen av verksförordningen och av myndighetsinstruktionerna bör pröva informationsstyrningens roll. Detta gäller både i samband med regeringens styrning av myndigheterna liksom dess roll i samband med myndigheternas styrning av sin verksamhet,
- att regeringen i det fortsatta arbetet med att utveckla och stärka mål- och resultatstyrningen överväger vad revisorerna anfört om behovet av kunskapsutveckling, metodutveckling och utbildning inom området information och kommunikation.
Utveckling av informationsarbetet hos myndigheterna (avsnitt 7.3)
I den särskilda undersökningen av fyra utvalda myndigheter har den praktiska användningen av informativa påverkansmetoder studerats. Ambitionen har varit att presentera en översiktlig bild av informationsarbetet, inte minst i anslutning till den ökade frihet vid genomförandet av olika samhällsprogram som myndigheterna numera har.
Undersökningen visar att informationsstyrningen hos myndigheterna totalt sett är omfattande men svår att uppskatta såväl i fråga om volymer som kostnader och effekter. Ett genomgående drag är att informationsinsatserna i hög grad är målgruppsanpassade och praktiskt orienterade. Samtidigt betraktas informationsarbetet som en strategisk resurs inom myndigheterna med ansvaret förlagt högt upp i organisationen. Ändå är det svårt att se att myndigheterna har någon uttalad strategi för sitt informationsarbete. Man har i regel inte någon uttalad syn på hur man upplever sina grundläggande informa tionsuppgifter. Ej heller finns enligt undersökningen de informationsteoretiska grundvalarna för insatserna dokumenterade. Uppföljning och utvärdering förekommer endast i begränsad utsträckning.
Den bild av informationsarbetet på myndigheterna som framträder ur undersökningsresultaten är enligt revisorernas mening således splittrad. Revisorerna ser det som en viktig uppgift för myndigheternas ledningar att ta sig an frågan hur informationsinstrumentet bör användas för styrningen av den verksamhet som respektive förvaltningsmyndighet har fått ansvaret för. Bland de frågor som i detta sammanhang bör övervägas av ledningarna kan nämnas:
- Vilken roll skall informationsarbetet ha mot bakgrund av de mål och uppgifter som statsmakterna lagt fast samt de målgrupper som är aktuella?
- Hur skall informationsarbetet mot denna bakgrund organiseras och genomföras? Vilka resurser och vilken kompetens krävs?
- Hur skall informationsinsatserna följas upp och utvärderas mot bakgrund av de krav på resultatåterföring som riksdag och regering ställer upp?
- Vilket behov av vägledning och stöd från regeringen och dess stabsorgan har myndigheterna i sitt arbete med att utveckla sitt bruk av informativa medel?
Motionen
I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att riksdagsrevisorernas förslag är otillräckliga som diskussionsunderlag om mål-, resultat- och informationsstyrningens effektivitet. Det finns enligt motionärerna andra och djupare orsaker till varför t. ex. informationsstyrningen inte fungerar som självständigt styrmedel av statliga myndigheter. Motionärerna hänvisar till att det inom den statsvetenskapliga forskningen finns åtskilliga undersökningar om s.k. implementeringsproblem. Som exempel nämns att myndigheternas personal, ämbetsmanna- och yrkestraditioner spelar en stor roll för de politiska instansernas möjligheter att genomdriva beslut. I myndigheter utvecklas traditioner, värderings- och kulturmönster som måste beaktas när det gäller möjligheterna att genomföra politiken.
Motionärerna nämner bl.a. att i nationalekonomisk forskning har det under senare år utvecklats en speciell skola - public-choice - som bl. a. ägnat intresse åt att studera de målsättningar och intressen som styr offentliga organisationers verksamhet. I myndigheter utvecklas t. ex. egna målsättningar och strävanden som inte behöver överensstämma med de politiska institutionernas önskemål, dvs. målsättningar som mer har att göra med att stärka den egna organisationen eller maximera den egna myndighetens nyttofunktion.
Motionärerna anser att revisorerna beträffande utvärdering av styrnings- och genomförandeformerna inte i tillräcklig utsträckning har beaktat den omfattande forskning som finns på området. Revisorerna bör därför återkomma med förslag där man beaktar de politiska implementeringsproblem som den nationalekonomiska och statsvetenskapliga forskningen uppmärksammat.
Utskottet
Riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen
Som framgått av vad som redovisats har revisorerna i denna granskning liksom i flera andra granskningsärenden uppmärksammat att statsmakternas styrning av olika verksamheter fungerar mindre tillfredsställande. Revisorerna anser det anmärkningsvärt att styrningsfrågor sällan diskuteras i anslutning till att beslut tas och förordar att riksdagen skall analysera regeringens förslag bättre från styrningssynpunkt. Om inte riksdagen tar en aktivare del i mål- och resultatstyrningen finns det betydande risker för att styrsystemet inte kommer, som tänkt var, att innebära en starkare politisk styrning från riksdagens sida utan tvärtom en minskad sådan.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. Som framgått av redovisningen tidigare har det redan skett en förskjutning i riksdagen mot ett ökat intresse för dessa frågor under senare år. Riksdagen har beslutat om en dndrad hantering av budgetförslaget fr.o.m. hösten 1996. Riksdagen har därvid ställt krav på en redovisning av budgeten i sammanhängande verksamhetsområden. Den s.k. ELMA- gruppen, som revisorerna refererar till i sin rapport, redovisar att vissa förändringar övervägs i utformningen av budgetpropositionen med anledning av dessa krav. I inledningen till varje avsnitt i budgetpropositionen bör de mål och den inriktning som gäller för verksamhetsområdet klargöras. Området skall analyseras med avseende på effekter och uppnådda resultat. Regeringens slutsatser om effektiviteten i styrningen och eventuella förändringar i styrinstrumenten bör också redovisas. Därmed tydliggörs sambandet mellan övergripande politiska bedömningar och enskilda krav och åtgärder som redovisas på myndighets- eller anslagsnivå.
Vidare gör flertalet utskott i samband med behandlingen av regeringens årliga skrivelse med redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser en genomgång av hur de av riksdagen fastställda målen fullföljs av regeringen i bl.a. regleringsbreven. Genom att utnyttja myndigheternas årsredovisningar, fördjupade anslagsframställningar och RRV:s årliga utlåtanden har utskotten ett underlag för att bedöma hur målen och resultaten uppnås på verksamhetsnivå. Vissa utskott har även anlitat Riksdagens revisorers kansli för att göra bedömningar av myndigheternas årsredovisningar. Sedan något år tillbaka har utskotten tillgång till särskilda medel för att utnyttja externa resurser för uppföljning och utvärderingar inom utskottets verksamhetsområde. Olika utbildnings- och metodutvecklingsaktiviteter bedrivs även inom utskottsorganisationen. Talmanskonferensen har också beslutat, för att kunna ge en samlad bild av riksdagens aktiviteter inom området, att utskotten till den 8 mars 1996 skall lämna en redovisning över sina förslag till uppföljnings- och utvärderingsaktiviteter av verksamheten inom sina respektive utgiftsområden. Utskottet delar revisorernas uppfattning att riksdagen och utskotten måste inta en aktiv roll i mål- och resultatstyrningen för att de avsedda politiska effekterna skall kunna uppnås. Det är därför viktigt att arbetet med att utveckla utskottens uppföljningsarbete fortsätter. Riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen kan som Riksdagens revisorer sammanfattningsvis framhåller stärkas genom
- att regeringens förslag till riksdagen bättre analyseras från styrningssynpunkt,
- att utvecklingsarbetet med formuleringar av övergripande mål och verksamhetsmål drivs vidare av regeringen,
- att arbetet med att utveckla utskottens uppföljningsarbete fullföljs och ges en fastare politisk förankring,
- att riksdagen ställer krav på regeringen att de fastställda målen förs ut till myndigheterna liksom att styrsignalerna uppfattas och får genomslag i verksamheten,
- att riksdagen ställer krav på regeringen på förbättrad återrapportering av resultat av olika verksamheter.
Utskottet ser mot bakgrund av de aktiviteter som här redovisats inte någon anledning för riksdagen att göra ett allmänt uttalande av det slag revisorerna föreslår om betydelsen av detta arbete.
Som ofta konstaterats i dessa sammanhang är en förutsättning för en god mål- och resultatstyrning att hela kedjan fungerar, att riksdag, regering och myndigheter aktivt deltar i processen. Det är viktigt att dialogen mellan regeringen och myndigheterna fördjupas för att myndigheternas verksamhetsmål skall få en relevant utformning. För att undanröja den osäkerhet som kan finnas hos myndigheterna om i vilken utsträckning resultatredovisningen används för faktiska beslut bör tydligt klargöras hur regeringskansliet och även riksdagen använder informationen i sitt arbete. Det är betydelsefullt att regeringen löpande redovisar för riksdagen hur styrningen fungerar och vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förbättra resultatanalysen för att denna skall kunna utgöra ett relevant beslutsunderlag för riksdagen. Vad utskottet anfört i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Forskning kring politiska implementeringsproblem
Revisorerna redovisar i sitt förslag under rubriken Tre exempel på misslyckad styrning några exempel på områden där statsmakternas uttalade mål inte har fått genomslag i verksamheten. Det gäller kriminalpolitiken, polisens verksamhet och sjuk- och hälsovårdens inriktning. Trots att riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat att verksamheten skall bedrivas på ett visst sätt har detta inte gett något märkbart resultat. Tvärtom har gamla mönster bestått och verksamhetens inriktning har varit densamma som tidigare. Revisorerna uttalar sig inte om huruvida informationsstyrningen eller andra former av styrning varit orsaken till att de avsedda effekterna uteblivit.
I motion Fi1 av Johan Lönnroth m.fl. (v) påtalas detta och nämns exempel på likartade förhållanden på det utbildningspolitiska området. Där tycks gamla strukturer överleva trots att statsmakterna på olika sätt eftersträvat en ändrad inriktning av verksamheten.
Utskottet delar motionärernas slutsatser att informationsstyrning knappast är tillräcklig som metod för att genomföra politiska beslut. Informationsstyrningen måste kompletteras med ekonomiska och administrativa styrmedel för att önskade mål skall kunna uppnås. Det kan också vara så som motionärerna nämner att politiska beslut ibland är otydliga och orealistiska. Ansvaret för problemen i genomförandefasen faller därmed tillbaka på riksdag och regering. Utskottet konstaterar att politiska beslut även med tydliga mål kan vara svåra att genomföra vilket bl.a. belyses i exemplen som redovisas i motionen och i revisorernas rapport. Utskottet sätter värde på de utredningar revisorerna gjort och anser att revisorerna pekat på påtagliga brister i nuvarande styrning av den statliga verksamheten. Utskottet ser dock inte anledning att som motionärerna föreslår ge revisorerna ett särskilt uppdrag att återkomma med förslag där den omfattande statsvetenskapliga och nationalekonomiska forskningen om politiska implementeringsproblem beaktas. Utskottet avstyrker därför motion Fi1 (v).
Informationsstyrning av myndigheterna och myndigheternas informationsarbete
Regeringen har de senaste åren utvecklat framför allt de finansiella styrinstrumenten. Den administrativa styrningen har också stramats upp. Detta arbete har löpande redovisats för riksdagen. Mot bakgrund av den statsfinansiella utvecklingen har den ekonomiska styrningen varit en högt prioriterad uppgift. Revisorerna pekar i sin rapport framför allt på hur informationsstyrningen fungerar i mål- och resultatstyrt system. Deras iakttagelser är intressanta, och de förslag de för fram är enligt utskottets mening väl värda att pröva. Revisorerna påpekar själva att den undersökning de gjort inte i sig kan sägas utgöra tillräcklig grund för att dra generella slutsatser om statsmakternas styrning av myndigheterna eller om myndigheternas operativa arbete med informationsstyrning. Utskottet anser mot den bakgrunden att det får ankomma på regeringen att pröva i vilken utsträckning de förslag revisorerna för fram kan utnyttjas i det fortsatta arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen. Vad utskottet anfört med anledning av revisorernas förslag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen
att riksdagen med anledning av förslag 1994/95:RR14 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande forskning kring politiska implementeringsproblem
att riksdagen avslår motion 1995/96:Fi1,
3. beträffande informationsstyrning av myndigheterna och myndigheternas informationsarbete
att riksdagen med anledning av förslag 1994/95:RR14 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 5 mars 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds), Per Bill (m) och Karin Pilsäter (fp).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Riksdagens revisorers förslag 1 Motionsyrkandet 2 Allmän bakgrund 2 Olika styrmedel 2 Mål- och resultatstyrning 2 Riksdagens syn på mål- och resultatstyrning 2 Riksrevisionsverkets iakttagelser i den årliga rapporten 1995 3 Hearing med företrädare för Finansdepartementet och Riksrevi- sionsverket 4 Revisorernas slutsatser och förslag 4 Riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen (avsnitt 7.1) 4 Informativa medel i regeringens styrning av myndigheterna (avsnitt 7.2) 5 Utveckling av informationsarbetet hos myndigheterna (avsnitt 7.3) 6 Motionen 6 Utskottet 7 Riksdagens roll i mål- och resultatstyrningen 7 Forskning kring politiska implementeringsproblem 9 Informationsstyrning av myndigheterna och myndigheternas informationsarbete 9 Hemställan 10 Gotab, Stockholm 1996