Indirekta skatter
Betänkande 1993/94:SkU34
Skatteutskottets betänkande
1993/94:SKU34
Indirekta skatter
Innehåll
1993/94 SkU34
Sammanfattning
I betänkandet lägger utskottet fram förslag om ändrade regler på flera olika områden.
Kraftvärmeverken har sedan energiöverenskommelsen år 1991 fått ett särskilt avdrag som syftar till att kompensera dessa verk för den konkurrenssnedvridning som de nuvarande skattereglerna ger upphov till. Krisuppgörelsen hösten 1992 innebar att detta avdrag skulle slopas, och efter ytterligare beslut under hösten 1993 gäller för närvarande att avdraget halveras den 1 juli 1994 och slopas helt den 1 januari 1995. Utskottet föreslår att kraftvärmeverken får behålla det halva avdraget även efter den 1 januari 1995 i avvaktan på att mer långsiktiga regler kan utarbetas.
Kraftvärme- och fjärrvärmeverken erhåller viss kompensation för skatten på det bränsle som använts för leverans av värme till industriföretag. Härigenom blir dessa leveranser beskattade på samma sätt som om värmen producerats inom ett industriföretag. En förutsättning för kompensationen är att skatt faktiskt tagits ut. För att göra det mer lönsamt för verken att använda biobränslen för dessa leveranser föreslår utskottet att kompensationen skall utgå oberoende av om verket använt ett fossilt bränsle eller ett skattefritt biobränsle. Kompensationen föreslås uppgå till 9 öre per kWh levererad värme. För att inte ytterligare stimulera till användning av råtallolja, som används som råvara inom den kemiska industrin, undantas dock värme som producerats med denna olja från kompensationen. Dessa regler föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
I vissa näringar som metallurgisk industri och cement- och kalkindustrin används kol och olja som råvara. Omläggningen av industrins energiskatter den 1 januari 1993 innebar stora förändringar för dessa näringar, och det fanns ett behov att närmare utreda i vilken utsträckning insatt olja och kol var att betrakta som en råvara. Särskilda övergångsregler gäller därför under år 1993 och 1994. Utskottet konstaterar att utredningen ännu inte är klar och begär ett tillkännagivande om att dessa övergångsregler bör gälla också under år 1995.
Beslutet att lägga om industrins energiskatter omfattar även växthusnäringen, men i denna del träder reglerna i kraft först den 1 januari 1995. Samtidigt står det klart att ett eventuellt svenskt inträde i EU detta datum kommer att innebära stora påfrestningar för näringen. Med anledning av ett flertal yrkanden om skattelättnader för växthusnäringen föreslår utskottet att växthusnäringen får ytterligare ett års uppskov med övergången till industribeskattning.
Med anledning av motionsyrkanden föreslår utskottet slutligen att vindkraften får en särskild miljöbonus som motsvarar skatten på den el som levereras till hushållen, för närvarande 8,8 öre per kWh. Eftersom elkraft inte beskattas hos producenten utan hos den som distribuerar elkraften tillförs bonusen distributören som ett avdrag för vindkraftsproducerad el. Avsikten är att bonusen skall slussas vidare till producenten genom det system för prissättning som gäller på detta område. De nya reglerna skall träda i kraft den i juli 1994.
I betänkandet behandlar utskottet vidare allmänna motioner om energiskatter, vägtrafikskatter, alkohol- och tobaksskatt, reklamskatt etc. Utskottet avstyrker motionerna.
Vid betänkandet har fogats tio reservationer, två särskilda yttranden och en meningsyttring.
Motionerna
1993/94:Sk350 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensneutralitet för småföretag.
1993/94:Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattningen av tobak samt spritdrycker, vin och öl,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införselreglerna för spritdrycker, vin och öl,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat skatteuttag på miljöskadlig produktion och konsumtion,
40. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd skatt på industrins energikonsumtion enligt vad i motionen anförts,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjda trafikskatter -- främst bensin,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalt differentierad bensinskatt,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatten och prisutvecklingen för fossila bränslen,
44. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöklassning av bensin enligt vad i motionen anförts,
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning kring skatteväxling från fordonsskatt till drivmedelsskatt,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljöklassning av fordon,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning och breddning av reklamskatten till etermedia.
1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reklamskatt på TV- och radiosänd reklam.
1993/94:Sk604 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m,fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa lagen om hundregister.
1993/94:Sk605 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reklamskatt ej skall utgå för efternamnsuppgifter i telefonkatalogen för privata hushåll.
1993/94:Sk607 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänna riktlinjer och branschspecifika förslag rörande utredningsarbetet med skatteväxling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utredningsarbetet med skatteväxling skall påskyndas.
1993/94:Sk608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentierad skatt på förpackningar.
1993/94:Sk609 av Stefan Attefall och Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och skatteväxling för att minska miljöbelastningen.
1993/94:Sk610 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatterabatt på el för Vansbro kommun.
1993/94:Sk613 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lyxskatten.
1993/94:Sk616 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av svenska ölskatter till EU-nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska ölskatters anpassning till en nivå som ligger nära våra grannländers.
1993/94:Sk617 av Rune Backlund och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av lagen om allmän energiskatt att de nu uppkomna hindren för en fortsatt snabb utbyggnad av småskalig vindkraft undanröjs.
1993/94:Sk620 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att vindkraftproducerad el skall få en "miljöbonus" enligt de principer som redovisats i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med konkret förslag till hur en "miljöbonus" skall utformas.
1993/94:Sk623 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av hundskatten.
1993/94:Sk624 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av skattebelastningen på bilar och bilskrotningspremiens storlek och utformning.
1993/94:Sk630 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att all kraftproduktion från vindkraftverk med en installerad effekt under 500 kW befrias från energiskatt.
1993/94:Sk634 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se över tillämpning och kontroll av reklamskatten.
1993/94:Sk635 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om justering av svensk ölbeskattning till en nivå motsvarande Danmarks.
1993/94:Sk637 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklamskatten.
1993/94:Sk640 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av skattesystemet för dieselolja.
1993/94:Sk641 av John Andersson och Bertil Måbrink (-, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattebefrielse för "miljöbensin".
1993/94:Sk646 av Bengt Kindbom och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel och skatteväxling.
1993/94:Sk647 av Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av bensin- och dieselskattesystemet i syfte att kompensera glesbygdsbefolkningen för längre avstånd och därmed dyrare transportkostnader.
1993/94:Sk648 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett förslag för att skattebefria tvåtaktsbränsle som uppfyller bestämda miljökrav.
1993/94:Sk649 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar att etanol skall befrias från skatt när den används tillsammans med bensin och diesel i blandbränslen.
1993/94:Sk651 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa reklamskatt i radio och TV.
1993/94:So272 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen beslutar att sänka skatten på alkoholhaltiga drycker så att marknaden kan anpassas till EU.
1993/94:So406 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avgift på varje cigarettpaket för information om tobakens skadeverkningar, med skolungdom som målgrupp.
1993/94:T223 av Jan Erik Ågren och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopad skatt på låginblandade biobränslen.
1993/94:Jo210 av Ingbritt Irhammar och Lennart Brunander (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lättnader i energibeskattningen för växthusnäringen i enlighet med arbetsgruppens förslag (Ds 1993:73).
1993/94:Jo217 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av lättnader i växthusnäringens energibeskattning.
1993/94:Jo227 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen beslutar att energiskatten för trädgårdsnäringen maximeras till 0,6 % av saluvärdet.
1993/94:Jo233 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av miljöavgifter.
1993/94:Jo689 av Karin Pilsäter och Siw Persson (fp) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till internationellt införande av skatt på bl.a. koldioxidutsläpp,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljödifferentierad skatt på bensin och andra fordonsbränslen.
1993/94:N245 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av satsningar på anläggningar för produktion av fordonsbränsle ur skogsråvara.
1993/94:N417 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för ökad konkurrensneutralitet mellan miljövänliga och miljöskadliga bränslen.
1993/94:N420 av Kenneth Lantz och Ulf Björklund (kds) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av beskattningen av miljöbränsle.
1993/94:N424 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta de kvaliteter av bensin som är mer miljöbelastande bli dyrare i förhållande till de mindre skadliga kvaliteterna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra fossila bränslen för dieselfordon dyrare i förhållande till förnyelsebara,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bränsle med låginblandning av exempelvis rapsolja skall bli helt befriat från koldioxidskatt för denna del.
1993/94:N425 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
5. att riksdagen beslutar att skattesystemet successivt görs om så att investeringar som minskar industrins energikonsumtion gynnas.
1993/94:N431 av Marianne Jönsson och Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att en miljöbonus skall utgå till all vindproducerad el.
1993/94:N432 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad användning av ekonomiska styrmedel i energipolitiken.
1993/94:N433 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas, såvitt nu är i fråga
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidareutveckling av de ekonomiska styrmedlen i energipolitiken.
Utskottet
Skatteväxling m.m.
I proposition 1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling redovisar regeringen arbetet med genomförande av de beslut som fattats vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED. En av grundtankarna är att ekonomiska och ekologiska frågor skall integreras, och ett sätt att öka integrationen är genom skatteväxling, dvs. att man inom ramen för det totala skatteuttaget gör förändringar, så att skattesystemet inriktas mot ett ökat inslag av miljörelaterade skatter. De intäkter som de miljörelaterade skatterna ger kan skapa utrymme för angelägna skattesänkningar, samtidigt som de bidrar till samhällsekonomisk effektivitet på så sätt att de korrigerar brister i den samhällsekonomiska prissättningen. Hänsyn måste härvid tas till andra angelägna mål som exempelvis en bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket inte höjs vid eventuella förändringar. Enligt regeringens bedömning finns det anledning att utreda förutsättningarna för en skatteväxling som innebär ytterligare miljörelatering inom skattesystemet.
I motion N432 yrkande 3 av Margareta Winberg m.fl. (s) framhåller motionärerna behovet av en ökad användning av ekonomiska styrmedel i energipolitiken för att förbättra möjligheterna att avveckla kärnkraften. I motionerna Sk352 yrkande 39 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och Sk607 yrkande 1 och 3 av Jan Jennehag m.fl. (v) begär motionärerna ett tillkännagivande om att en miljöinriktad skatteväxling med ökade skatter på energi och sådan konsumtion som påverkar miljön i negativ riktning bör genomföras. Detta innebär enligt motionärerna bl.a. höjda skatter på koldioxid, kväve och svavel liksom avgifter på klorerade organiska ämnen, arsenik och krom, förpackningar och avfall som bränns eller deponeras. Enligt motionärerna bör utredningsarbetet bedrivas skyndsamt. Också i motionerna Sk609 av Stefan Attefall och Dan Ericsson i Kolmården (kds) och Sk646 av Bengt Kindbom och Stina Gustavsson (c) anför motionärerna att en överflyttning av skattebelastningen från arbete till miljöbelastande utsläpp, begränsade naturresurser och energi är önskvärd. Även i motion N433 yrkande 2 av Lennart Brunander m.fl. (c) anför motionärerna att miljöskatterna bör utvecklas ytterligare och begär ett tillkännagivande härom.
Regeringen har den 10 mars 1994 beslutat tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv analysera de miljöstyrande inslagen i nuvarande skattelagstiftning och mot bakgrund av denna analys undersöka förutsättningarna för en ökad miljörelatering av det svenska skattesystemet, bl.a. genom analys av relevanta förslag på området (dir. 1994:11).
Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheterna till en ökad miljöstyrning inom skattesystemet nu analyseras och att hänsyn därvid kan tas till andra viktiga mål som t.ex. behovet att bibehålla industrins internationella konkurrenskraft. Den kommitté med parlamentariska inslag som regeringen beslutat tillsätta kommer att ha vida befogenheter att ta upp frågor som är av betydelse vid en analys av dessa frågor. Utskottet ser inte någon anledning att nu söka påverka inriktningen av kommitténs arbete utan avstyrker de aktuella motionsyrkandena.
I motion Jo689 yrkande 2 av Karin Pilsäter och Siw Persson (fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att Sverige -- bl.a. mot bakgrund av vad som sägs i Riodokumenten om vikten av en fri handel för att främja en global utveckling -- bör ta initiativ till ett internationellt samarbete för införande av skatt på bl.a. koldioxidutsläpp så att de godstransporter som den ökande handeln leder till får bära sina miljökostnader.
Vid FN:s konferens om miljö- och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro i juni 1992 gjorde de industrialiserade länderna ett gemensamt åtagande om att till år 2000 försöka stabilisera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Regeringen har tillsatt en utredare med uppgift att lämna förslag om hur Sverige kan samarbeta med andra nationer för att uppfylla de åtaganden som gjorts i bl.a. klimatkonventionen. Också andra åtgärder vidtas, och utskottet vill i denna del hänvisa till Finansplanens bilaga 1.4 och redovisningen i proposition 1993/94:111 Med sikte på en hållbar utveckling. Regeringen har också i proposition 1992/93:179 Åtgärder mot klimatpåverkan m.m. klargjort att Sverige internationellt bör verka för att ekonomiska styrmedel, i första hand likformiga koldioxidskatter och energiskatter för alla samhällssektorer, införs gemensamt.
Enligt utskottets uppfattning bedriver Sverige redan i dag ett aktivt internationellt arbete för att få till stånd en gemensam beskattning av koldioxidutsläpp. Utskottet ser därför inte någon anledning till ett tillkännagivande i frågan utan avstyrker motionsyrkandet.
Energibeskattning
I detta sammanhang föreslår utskottet justeringar av de regler som gäller för kraftvärmeverken, för värmeleveranser till industrin och för kolanvändning inom bl.a. cement- och kalkindustrin.
Kraftvärme
I energiöverenskommelsen våren 1991 mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet konstaterades att det ur teoretisk synpunkt är rimligast att bränslen beskattas i förhållande till de utsläpp som de ger upphov till och oberoende av det ändamål som energin används för och att ett sådant system skulle gynna användningen av kraftvärmeteknik och förnybara bränslen. En sådan teoretiskt riktigare beskattning skulle emellertid också leda till en kraftig höjning av kostnaden för elkraft eftersom det bränsle som används i elproduktion då måste beskattas. I avvaktan på en internationell samordning som möjliggör en sådan beskattning borde, enligt överenskommelsen, andra styrmedel användas för att gynna biobränslen och kraftvärmeteknik. 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, SkU26) innebar därför bl.a. att kraftvärmeverkens konkurrenskraft förstärktes genom att de befriades från den allmänna energiskatten på den del av bränslet som används för värmeproduktion.
I det krispaket som regeringen lade fram under hösten 1992 i syfte att stabilisera den svenska ekonomin föreslogs bl.a. att kraftvärmeverkens skattebefrielse skulle avskaffas i två etapper med början den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:50, FiU1, SkU3y). Vid riksdagsbehandlingen konstaterades att ett ställningstagande till förslaget kräver ytterligare underlag och ikraftträdandet sköts därför till den 1 januari 1994 så att frågan skulle kunna utredas och resultatet redovisas i god tid före ikraftträdandet. Regeringen tillsatte våren 1993 en interdepartemental arbetsgrupp, Kraftvärmegruppen, med uppgift att analysera energibeskattningens betydelse för utbyggnad och drift av kraftvärmeverk och fjärrvärmeverk och för bränslevalet i dessa verk. Arbetsgruppen avlämnade under hösten 1993 en delrapport där konsekvenserna av en slopad skattebefrielse redovisades. Med hänsyn till att arbetgruppen inom kort skulle avlämna en slutrapport med förslag till åtgärder som främjar kraftvärmeproduktion och användning av biobränslen beslutade riksdagen på förslag av utskottet att skjuta ikraftträdandet till den 1 juli 1994 (1993/94:SkU18).
Kraftvärmegruppen har under våren 1994 lagt fram rapporten Förändrad kraftvärmebeskattning (Ds 1994:28). Gruppen föreslår att koldioxidskatt skall tas ut för bränslen som används i kraftvärme- och fjärrvärmeverk oberoende av vad som produceras och således även vid produktion av elkraft. Gruppen anger två olika nivåer för denna bränslebeskattning; 8 öre resp. 33 öre per kg koldioxid. Den lägre nivån på 8 öre motsvarar vad som i dag gäller för tillverkningsindustrin. Med denna modell kommer skattenivån för bränslen som används för värmeproduktion att sänkas och detta gör att biobränslen förlorar i konkurrenskraft. För att kompensera detta föreslås ett produktionsbidrag på 4 öre per kWh biobränsle. Finansieringsbehovet för dessa åtgärder beräknas till 1 600 miljoner kronor, vilket täcks genom en särskild värmeenergiskatt vid leveranser till den s.k. övrigsektorn, som har en högre energiskattenivå. Den högre bränslebeskattningen på 33 öre per kg bedöms som finansiellt neutral men skall enligt förslaget kombineras med ett produktionsbidrag för elkraft som motsvarar den allmänna energiskatten på el. Kostnaden för detta bidrag beräknas till 600 miljoner kronor och finansieras med en höjning av den allmänna energiskatten med 0,7 öre per kWh. I rapporten redovisas ingående för- och nackdelar med respektive modell och analyseras modellernas effekt på biobränslenas konkurrenskraft och på förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av kraftvärme och fjärrvärme. Rapporten har remissbehandlats.
Enligt vad utskottet erfarit har de överväganden som nu görs inom regeringskansliet med anledning av remissutfallet lett till att de modeller som arbetsgruppen redovisat inte utan betydande förändringar kan ligga till grund för ett förslag till riksdagen.
Utskottet anser att ett förslag till riksdagen om en långsiktig och hållbar lösning för kraftvärmeverken och fjärrvärmeverken kräver ytterligare överväganden, och utskottet utgår ifrån att frågan nu kommer att utredas vidare. Målsättningen bör nu liksom tidigare vara att få till stånd energiskatter som tydligt och varaktigt främjar en effektiv och miljövänlig energianvändning och produktion.
Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund anledning att nu ta upp frågan om kraftvärmeverkens befrielse från allmän energiskatt på bränsle. Enligt de beslut som riksdagen fattat kommer befrielsen att halveras den 1 juli 1994 för att upphöra helt den 1 januari 1995.
Kraftvärmegruppen har framhållit att en slopad befrielse för kraftvärmeverken medför att den elkraft som produceras i dessa verk förlorar i konkurrenskraft jämfört elkraften i befintliga kondenskraftverk. Även om den slopade befrielsen innebär ett incitament till användning av biobränslen i kraftvärmeverken, förstärks framförallt incitamentet att gå över till annan teknik. Av gruppens rapport framgår att de statsfinansiella effekterna av ett återinförande av den allmänna energiskatten på bränsle för värmeproduktion i kraftvärmeverk bedöms som begränsade och att det är troligt att statens intäkter minskar på sikt.
Utskottet gör bedömningen att den beslutade halveringen av kraftvärmeverkens befrielse den 1 juli 1994 bör få träda i kraft.
När det gäller beslutet att helt slopa befrielsen den 1 januari 1995 finns det enligt utskottets mening, bl.a. mot bakgrund av den bedömning som kraftvärmegruppen gjort, anledning att skjuta ytterligare på denna åtgärd. Enligt utskottets mening bör frågan tas upp på nytt i samband med att ett förslag om mer långsiktiga regler läggs fram.
Enligt utskottets bedömning är det osäkert om en helt slopad befrielse skulle ge ökade skatteintäkter. Ett uppskov med denna åtgärd kräver därför inte någon särskild finansiering.
Utskottets förslag föranleder ändring i övergångsbestämmelserna till lagarna (1992:879, 880 och 1478) om ändring om lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt och lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
Industrileveranser
För att den lägre skattenivå som gäller för industrins bränsleanvändning inte skall leda till att värmeverkens konkurrensvillkor försämras gäller samma skattenivå för verkens leverans av värme till industrin. Detta uppnås genom att värmeverken efter ansökan kompenseras för den allmänna energiskatten och för 75 % av koldioxidskatten på bränsle som använts för sådan produktion. För att lämna ett så stort utrymme som möjligt för biobränsle anses i första hand skattepliktiga bränslen använda för industrileverans.
En ytterligare ökning av utrymmet för användning av biobränslen i värmeverk kan uppnås om kompensation lämnas också när skattefria biobränslen används. Detta skulle också innebära en förenkling genom att kompensationen inte längre behöver grunda sig på den faktiska skattebelastningen utan kan kopplas direkt till mängden levererad värme. En sådan schabloniserad kompensation bör enligt utskottets mening bestämmas till en nivå som gör att åtgärden blir statsfinansiellt neutral.
I det följande kommer utskottet att föreslå åtgärder också beträffande växthusnäringen och vindkraften. Dessa åtgärder medför en utgiftsökning på sammanlagt ca 6 miljoner kronor.
Med hänsynstagande även till den tillkommande utgiften på 6 miljoner kronor bedömer utskottet att en kompensation på 9 öre per kWh levererad värme är statsfinansiellt neutral.
En schablonisering av kompensationen till kraftvärme- och fjärrvärmeverken aktualiserar frågan om kompensationen bör omfatta råtallolja. Råtalloljan är en biprodukt inom skogsindustrin och används inom råtalloljeindustrin vid framställning av kemiska produkter. Råtalloljan är också ett skattefritt biobränsle och har därför gynnats av de höga skatterna på fossila bränslen. Detta har lett till höjda kostnader för råtalloljeindustrin och frågan om kompensation till denna industri har därför varit aktuell i riksdagen vid ett flertal tillfällen. Sänkningen av industrins energiskatter har numera gjort det mindre lönsamt för skogsindustrin att själv använda oljan som bränsle, men det har visat sig att oljan i stället efterfrågas av fjärrvärmeverken för produktion av värme för annat ändamål än leverans till industri.
Enligt utskottets mening finns det skäl för att söka undvika att stimulera till användning av råtalloljan som ett bränsle. Den schabloniserade kompensationen bör därför inte utgå för den del av värmeleveransen som kan anses hänförlig till råtallolja. Här finns möjlighet att välja olika lösningar när det gäller verk med blandade värmeleveranser. För att få största möjliga genomslag bör enligt utskottets mening i dessa fall råtalloljan i första hand anses använd för leverans av värme till industrin.
Utskottet föreslår att de redovisade förändringarna genomförs med verkan fr.o.m. den 1 juli 1994.
Utskottets förslag föranleder ändring i 28 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt.
Cement- och kalkindustrin
I vissa industrier används kol eller olja som en råvara i tillverkningsprocessen. Detta är fallet inom den metallurgiska industrin och i cement- och kalkindustrin. Till den del kolet eller oljan kan anses använt för annat ändamål än energialstring är det befriat från energiskatter. Omläggningen av industrins energiskatter innebar trots detta stora förändringar för dessa industrier och det fanns -- särskilt när det gäller cement- och kalkindustrin -- ett behov av en utredning som gör det möjligt att bättre fastställa när kolet eller oljan skall betraktas som råvara och när det skall betraktas som bränsle. Särskilda övergångsbestämmelser som syftar till oförändrade regler för dessa näringar gäller därför under år 1993 och 1994. Dels finns en särskild bestämmelse om avdrag för koldioxidskatt på bränsle som använts i metallurgiska processer, dels ett tak för uttaget av koldioxidskatt vid 1,2 % av produkternas försäljningsvärde.
Energiskatteutredningen (Fi 1992:15) har i uppdrag att särskilt belysa bl.a. denna fråga och beräknas avge sitt slutbetänkande senare i år.
Med hänsyn till att ett förslag till nya regler tidigast kan komma att föreläggas riksdagen under hösten 1994, och då det är viktigt att de industrier som berörs får rimlig tid och möjlighet att planera, anser utskottet att övergångsregleringen bör förlängas så att den gäller även under år 1995.
Då finansieringen av denna åtgärd kräver ytterligare överväganden bör regeringen återkomma med ett förslag i saken.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Industrins energiskatter
Riksdagens beslut våren 1992 om ändrade regler för industrins energiskatter innebar att de särskilda nedsättningsregler som gällde för viss energiintensiv industri slopades och ersattes med en sänkning av energiskatterna för hela tillverknings- och gruvindustrin till en nivå som närmar sig vad som beräknas gälla för industrin inom EU och Nordamerika. Omläggningen genomfördes den 1 januari 1993. För att möjligöra en noggrannare bedömning av de regler som bör gälla för användningen av kol och olja som råvara i metallurgisk industri och i cement- och kalkindustri kvarstår dock vissa övergångsregler under år 1993 och 1994.
I motion Sk352 yrkande 40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställer motionärerna att industrins energiskatter återställs den 1 juli 1994. Enligt motionärerna skall den allmänna energiskatten på el återställas till tidigare nivå och den allmänna energiskatten på bränsle återinföras och utgå med hälften av den skattesats som gäller i övrigt. Vidare skall taket för den energiintensiva industrins skatter vid 1,2 % av försäljningsvärdet återinföras med möjlighet för regeringen att medge ytterligare nedsättning. I motion N425 yrkande 5 av Rolf Nilsson m.fl. (v) begär motionärerna ett tillkännagivande om att skattesystemet successivt bör göras om så att investeringar som minskar industrins energikonsumtion gynnas.
Utskottet anser att omläggningen av industrins energiskatter till en ren koldioxidbeskattning har stora miljöfördelar genom att företag med hög energikonsumtion får en energibeskattning som är helt beroende av företagets energiförbrukning. Samtidigt innebär beskattningen en rimlig avvägning mellan kravet på en hög beskattning av fossila bränslen och den hänsyn som måste tas till företag som möter konkurrens från andra länder med en lägre beskattning av sådana bränslen. Utskottet avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.
Växthusnäringen
Också för växthusnäringen gällde särskilda nedsättningsregler när riksdagen våren 1992 fattade besslut om ändrade regler för industrins energiskatter. Enligt dessa reducerades den allmänna energiskatten på el och bränsle och koldioxidskatten på bränsle med 85 % om energin använts för uppvärmning av växthus. Riksdagens beslut innebar att växthusnäringen befriades från allmän energiskatt på el för uppvärmning och andra ändamål fr.o.m. den 1 januari 1993 och att övergången till industribeskattning i övrigt skall genomföras den 1 januari 1995. Efter detta datum kommer befrielsen från allmän energiskatt på bränsle att gälla även för bränsle som använts för annat ändamål än uppvärmning och koldioxidskatten att sättas ner till en fjärdedel av den allmänna nivån. För växthusnäringen innebär omläggningen också att nedsättningen av energiskatt inte längre erhålls vid inköpet, utan återbetalning sker kalenderårsvis och efter ansökan hos beskattningsmyndigheten. Belopp under 5 000 kr per kalenderår återbetalas inte. Överstiger energiskatten 10 000 kr per kvartal medges kvartalsvis återbetalning (prop. 1991/92:150 bilaga I:5, FiU30).
Våren 1993 uttalade jordbruksutskottet vid riksdagens behandling av propositionen om vissa frågor rörande jordbruket och trädgårdsnäringen att energibeskattningen, även med hänsyn till effekten av 1992 års energipolitiska beslut, kommer att utgöra en betydande del av ett trädgårdsföretags kostnader och att frågan om ytterligare skattelättnader skyndsamt borde utredas. Ett i ärendet väckt motionsyrkande om nedsättning av skatten till 0,6 % av produkternas saluvärde borde härvid prövas (prop. 1992/93:183, JoU20).
En arbetsgrupp inom Jordbruksdepartementet har härefter prövat frågan om ytterligare skattelättnader för växthusnäringen och redovisat sina förslag i betänkandet Växthusnäringens energibeskattning (Ds 1993:73). Arbetsgruppen konstaterar att energiskatterna i Sverige uppgår till mellan 2 och 3 % av saluvärdet och att andelen i våra viktigaste konkurrentländer är betydligt lägre. Gruppen föreslår att beslutet att slopa den allmänna energiskatten på bränsle fr.o.m. den 1 januari 1995 får träda i kraft redan den 1 juli 1993 och att skatten återbetalas retroaktivt. När det gäller den nedsättning av koldioxidskatten med 75 % som skall gälla efter den 1 januari 1995 redovisar gruppen olika alternativ. Kostnaden för att bibehålla nedsättningen vid 85 % beräknas till 12 miljoner kronor, och kostnaden för ett tak vid 0,6 % av produktionsvärdet till 22,5 miljoner kronor. De sistnämnda alternativet svarar enligt arbetsgruppen mot en nedsättning med 95 %.
Arbetsgruppen har också behandlat övergången från det nuvarande administrativa förfarandet med nedsättning av energiskatterna vid fakturering till ett system med återbetalning efter ansökan hos beskattningsmyndigheten. Enligt arbetsgruppen medför omläggningen i denna del risker för säsongsmässigt relaterade likviditets- och kreditsvårigheter för näringen och ger dessutom upphov till en merkostnad första året på 3,8 miljoner kronor. Mot bakgrund av de lägre producentpriser som kan förväntas vid ett svenskt inträde i EU anser arbetsgruppen att det är mindre lämpligt att nu genomföra denna omläggning.
I den nyligen avlämnade propositionen 1993/94:157 Stöd till ekologisk odling och trädgårdsnäringen, m.m. tar regeringen upp frågan om ytterligare skattenedsättningar för växthusnäringen. I propositionen anförs att skatterna inom EU är lägre och att det finns ett behov av att öka trädgårdsnäringens konkurrenskraft inför ett medlemskap i EU. Enligt regeringens uppfattning stärks den långsiktiga konkurrenskraften bäst genom ytterligare åtgärder för en förbättrad energihushållning. En nedsättning av energiskatterna skulle enligt regeringen få motsatt effekt, och man föreslår därför i stället ett direkt stöd på 4 miljoner kronor som omfattar hela trädgårdsnäringen. Ungefär en tredjedel av de företag som bedriver yrkesmässig trädgårdsproduktion har produktion i växthus.
I en med anledning av proposition 1993/94:157 väckt motion Jo27 yrkande 3 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas bl.a. att det nuvarande förfarandet med omedelbar nedsättning av energiskatterna skall bibehållas. Jordbruksutskottet har avstyrkt yrkandet med hänvisning till skatteutskottets pågående behandling av dessa frågor (1993/94:JoU22).
I tre motioner som väckts under den allmänna motionstiden framställs yrkanden om skattelättnader för växthusnäringen. I motion Jo210 yrkande 1 av Ingbritt Irhammar och Lennart Brunander (c) begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör lägga fram förslag om lättnader i energibeskattningen för växthusnäringen i enlighet med arbetsgruppens förslag. I motion Jo217 yrkande 1 av Ulf Björklund (kds) anför motionären att energikostnaden som andel av försäljningsvärdet är högre i Sverige än i konkurrentländerna och begär ett tillkännagivande om att det är viktigt att snabbt få fram beslut om lättnader i växthusnäringens energibeskattning. I motion Jo227 yrkande 1 av Margareta Winberg m.fl. (s) begär motionärerna ett beslut om att energiskatten för trädgårdsnäringen begränsas till 0,6 % av produktionsvärdet.
Enligt utskottets mening har 1992 års trädgårdsnäringsutredning konstaterat att problemet för svensk odling är att anpassningen till EU:s lägre producentpriser vid ett inträde kommer att ske snabbare än utjämningen för de dominerande kostnaderna. Tullskyddet upphör samma dag som Sverige blir medlem i EU och man kan förvänta sig att konkurrensen blir särskilt stor i början eftersom många exportörer antagligen anstränger sig att ta marknadsandelar. Detta är också bakgrunden till beslutet om det s.k. 25-miljonersprogrammet med stödåtgärder för näringen som riksdagen fattade våren 1993.
För växthusnäringen innebär övergången till industribeskattning en skärpning av skatteuttaget med netto 2,5 miljoner kronor. Samtidigt medför systemet med återbetalning av erlagd skatt ett krav på en ökning av likviditeten med närmare 25 miljoner kronor. Detta inverkar negativt på möjligheterna att genomföra de investeringar som är nödvändiga om näringen skall kunna anpassa sig till konkurrensförhållandena inom EU. Kravet på ökad likviditet leder också till att näringen får en högre kostnadsnivå.
Utskottet delar den av regeringen framförda uppfattningen att en långsiktigt hållbar förstärkning av växthusnäringens konkurrenskraft bäst vinns genom ytterligare åtgärder för en förbättrad energihushållning inom näringen och att en ytterligare nedsättning av energiskatterna kan få motsatt effekt genom att den minskar incitamentet till energihushållning och användning av förnybara energislag. Utskottet ser därför positivt på förslaget om särskilda bidrag för att höja aktiviteten vad gäller sådana åtgärder i stället för skattebefrielser.
Detta innebär emellertid inte att utskottet är främmande för tanken på olika justeringar av skattereglerna. Särskilt det administrativa systemet med återbetalning av energiskatten i efterhand har kritiserats dels därför att det ställer ökade kapitalkrav på näringen, dels därför att de beloppsgränser som uppställts för rätt till återbetalning inte tar rimlig hänsyn till behovet att kunna driva verksamhet i liten skala. Utskottet anser också att det är olyckligt att den skärpning i olika hänseenden som övergången till industribeskattning medför sammanfaller med den tidpunkt då näringen kan beräknas bli utsatt för en ny konkurrenssituation.
Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att växthusnäringens övergång till industribeskattning skjuts upp ett år. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av de nu aktuella motionerna skjuter upp ikraftträdandet av de nya reglerna för växthusnäringen från den 1 januari 1995 till den 1 januari 1996. De regler som har gällt under 1993 och 1994 kommer således att gälla också under år 1995.
Det finns enligt utskottets mening anledning att framhålla att anståndet med övergången till industribeskattning kan ge möjlighet att ytterligare överväga behovet av åtgärder för att stärka växthusnäringens konkurrenskraft.
Merutgiften för denna åtgärd har utskottet beaktat när nivån för den generella kompensationen för kraftvärme- och fjärrvärmeverkens leverans till industrin bestämdes till 9 öre per kWh.
Utskottets förslag i denna del föranleder ändringar i övergångsbestämmelserna till lagarna (1992:879--881) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1990:582) om koldioxidskatt och lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt.
Stora förbrukare
Den som är registerad som skattskyldig till allmän energiskatt redovisar skatten på bränsle i den takt som det förbrukas eller försäljs. Bränslelagret belastas således inte med någon skatt. Möjligheten att registera sig som skattskyldig är förbehållen den som "i större omfattning" återförsäljer, förbrukar eller lagerhåller skattepliktigt bränsle. Gränsen går vid ett lager på 500 m3 respektive en årsomsättning på 5 000 m3 flytande bränsle. En lägre omsättningsgräns på 150 m3 gäller för den som exporterar bränsle eller har rätt att återfå skatten därför att bränslet används för annat ändamål än energialstring.
I motion Sk350 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att de stora företagens möjlighet att lagerhålla olja etc. skattefritt utgör en brist i den eftersträvade konkurrensneutraliteten.
Möjligheten att inköpa och lagerhålla bränslen skattefritt utnyttjas i första hand av de företag som producerar, importerar och försäljer bränslen. En beskattning redan vid gränsen skulle göra det kostsamt för dessa företag att lagerhålla bränslen i Sverige och bör därför undvikas. Hur gränsen kring denna grupp företag skall dras kan diskuteras men det är ofrånkomligt att någon form av generell regel måste tillämpas. Utskottet ser inte något skäl att överväga en ändring i de principer som gäller här och avstyrker motionsyrkandet.
Nedsatt elskatt i norra Sverige
Gränsen för den lägre elskatten i norra Sverige drogs 1981, och i underlaget ingick bl.a. mätningar av årsmedeltemperaturen under normalperioden 1931--1960. Elskatten är 3,6 öre per kWh i norra Sverige och 8,8 öre per kWh i övriga delar av landet.
I motion Sk610 av Leo Persson m.fl. (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att elskatten i Vansbro kommun bör sättas ner till vad som gäller i övriga kommuner i norra Sverige.
Utskottet är inte berett att tillstyrka en ändrad gränsdragning i denna del men förutsätter att regeringen följer frågan och vid behov lägger fram de förslag till förändringar som kan anses påkallade. Utskottet avstyrker motionen.
Vindkraft
Den allmänna energiskatten på el tas inte bara ut när elkraft under yrkesmässiga förhållanden levereras till förbrukare utan också när en producent själv förbrukar sin elkraft. Av administrativa skäl har emellertid egenförbrukning hos mindre producenter undantagits från skatt. Undantaget gäller om elkraften framställts av en producent som inte ägnar sig åt yrkesmässig distribution och som förfogar över en generatoreffekt som är mindre än 100 kW, eller vid vindkraft mindre än 500 kW. Beslutet om en högre effektgräns för vindkraftverk fr.o.m. den 1 januari 1992 har sin grund i att vindkraftverken har en lägre tillgänglighet än vattenkraftverken.
Undantaget för elkraft som framställts i mindre verk förutsätter att producenten själv förbrukar kraften. Skatterättsnämnden har i ett sent förhandsbesked funnit att skattefriheten inte gäller om elkraften transiteras från kraftverket till dess ägare via ett nät som används för yrkesmässig distribution. Beskedet har överklagats till Regeringsrätten.
I motion Sk617 av Rune Backlund och Gunhild Bolander (c) yrkar motionärerna att undantaget för mindre kraftverk skall gälla också för kraft som transiterats till kraftverkets ägare via ett distributionsnät. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma med ett förslag med detta innehåll. I motion Sk630 av Roland Larsson (c) framhåller motionären att problemen med gränsdragningen kring undantaget för småskalig produktion bäst löses genom en generell skattefrihet för vindkraftverk under 500 kW, och de begär ett tillkännagivande med detta innehåll. I motionerna Sk620 yrkande 1 och 2 av Elving Andersson m.fl. (c) och N431 av Marianne Jönsson och Birger Andersson (c) anförs att vindkraften är värd en generell miljöbonus och att denna bör uppgå till 8,8 öre per kWh. Enligt motionärerna bör riksdagen fatta ett beslut i frågan.
Utskottet vill inledningvis framhålla att det undantag som i dag gäller för små kraftverk är motiverat av administrativa skäl och således inte avsett att utgöra en allmän stimulans för de mindre kraftverken. Den särskilda effektgränsen för vindkraftverk motiveras med den lägre tillgänglighet som gäller för dessa.
Ett särskilt investeringsstöd för vindkraften infördes i samband med energiöverenskommelsen. Stödet utgick inledningsvis med 25 % av investeringskostnaden. Hösten 1992 beslutades en höjning till 35 % av investeringskostnaden.
Utskottet har senast behandlat yrkanden om en stödjande skattebefrielse för vindkraften i betänkandet Sänkt skatt på dieselolja (1992/93:SkU34). Utskottet anförde då att det är viktigt att vindkraftproduktion kan komma till stånd där förutsättningar finns och att utskottet inte är främmande för tanken på ett produktionsstöd. Utskottet förutsatte att regeringen uppmärksammar denna fråga.
Vindkraftverkens situation påverkas av den omläggning som föreslås i propositionen Handel med el i konkurrens (prop. 1993/94:162). Förslaget innebär att överföringen av el via nätet renodlas och hålls separat från produktion, försäljning etc. Särskilda nätverksföretag skall tillhandahålla nätet som en marknad för köp och leverans av elkraft. Konsumenterna skall kunna sluta avtal med valfri leverantör. Dagens bestämmelser om skyldighet för en innehavare av en områdeskoncession att köpa el från mindre anläggningar bygger på ett elpris som baseras på köparens alternativkostnad för el. I det nya systemet föreslås en liknande skyldighet för innehavare av leveranskoncession. Reglerna för hur priset beräknas kommer att baseras på köparens genomsnittliga försäljningspriser till hushåll med avdrag för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal. Systemet med leveranskoncessioner utgör en övergångslösning och skall utvärderas efter tre år.
Enligt utskottets mening finns det goda skäl att lämna en miljöbonus till vindkraften, och utskottet vill med hänsyn bl.a. till de problem som uppkommit vid gränsdragningen kring det nuvarande undantaget inte heller motsätta sig att stödet får formen av en bonus som utgår via skattesystemet.
Den elkraft som produceras i ett vindkraftverk beskattas inte vid leverans till nätet utan först när den levereras av distributören till en förbrukare. Eftersom det inte är möjligt att på ett praktiskt rimligt sätt urskilja leveransen av just denna elkraft till viss förbrukare kan någon generell skattebefrielse för elkraft som producerats i ett vindkraftverk i praktiken inte tillskapas. I dessa fall måste bonusen lämnas i form av ett avdrag som tillfaller distributören eftersom denne är skattskyldig för elkraften. Genom systemet med en skyldighet för koncessionsinnehavare att köpa elkraft från mindre kraftverk och de regler som gäller för prissättningen i dessa fall kan bonusen slussas tillbaka till producenten. Detta bör vara möjligt både i nuvarande system och i det system som föreslås i propositionen om handel med el i konkurrens. Utskottet förutsätter att så sker och att miljöbonusen utgår utöver det pris som följer av reglerna i övrigt.
Miljöbonus bör också lämnas när distributören själv producerat vindkraften. De regler som utskottet föreslår har utformats i enlighet härmed.
Den bonus som lämnas bör knytas till den generella skattesats för elkraft som gäller för hushåll i allmänhet och kommer på så sätt att följa skattesatsen när denna förändras på grund av den nyligen beslutade indexeringen. Under år 1994 uppgår denna skattesats till 8,8 öre per kWh.
I de specialfall då vindkraftverkets ägare själv förbrukar kraften föreligger redan i dag skattefrihet om verket har en generatoreffekt som är mindre än 500 kW. Denna effektgräns bör slopas. Utskottet är medvetet om att skatteuttaget är lägre i norra Sverige och om att vissa förbrukare inte erlägger full elskatt. Fördelen av en skattebefrielse för egenförbrukning kommer därför att variera något.
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att vindkraftsproducerad el får en miljöbonus som motsvarar skatten på el till hushåll. Miljöbonusen bör träda i kraft den 1 juli 1994.
Merutgiften för denna åtgärd har utskottet beaktat när nivån för den generella kompensationen för kraftvärme- och fjärrvärmeverkens leveranser till industrin bestämdes till 9 öre per kWh.
Med utskottets förslag tillgodoses i allt väsentligt de nu aktuella motionerna.
Vägtrafikområdet
Skatteuttaget
Grunden för den beskattning som gäller på vägtrafikområdet är riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 (prop. 1987/88:50, bet. TU13). En viktig del i detta beslut är principen om trafikens kostnadsansvar. De avgifter som tas ut skall täcka de totala samhällsekonomiska kostnader som trafiken ger upphov till. De rörliga avgifterna skall i princip svara mot mellanskillnaden mellan marginalkostnaderna och trafikens totala samhällsekonomiska kostnader. Vidare skall skatter och avgifter som inte är trafikpolitiskt motiverade utformas likformigt för olika transportalternativ. Enligt det trafikpolitiska beslutet skall transportsystemet utformas så att en god miljö och hushållningen med naturresurser främjas.
I proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. redovisade regeringen en sektorstrategi för transportområdet. Strategin omfattar ökad användning av biobränsle och ekonomiska styrmedel, energieffektivisering, förbättrad kollektivtrafik samhällsplanering samt forskning, utveckling och demonstration. Enligt regeringens bedömning borde trafikens totala kostnader få spela en större roll än tidigare, och målet att begränsa utsläppen av koldioxid borde få en mer självständig betydelse för de rörliga kostnaderna.
Regeringen har härefter beslutat tillkalla Trafik- och klimatkommittén (K 1993:01) med uppdrag att lämna ett samlat förslag till åtgärder för att reducera utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser från alla trafikslag. Hänsyn skall härvid tas till gällande miljömål och till Sveriges eventuella medlemskap i EG. Enligt direktiven bör kommittén analysera redan lämnade förslag till åtgärder inom vägtrafiken, sjöfarten, luftfarten, järnvägstrafiken och den lokala och regionala kollektivtrafiken samt överväga huruvida och i så fall på vilket sätt dessa skulle kunna förverkligas. I uppdraget ingår också att utreda förutsättningarna för att införa miljözoner i vissa tätorter för fordon med nollutsläpp. Den långsiktiga strategi för hur koldioxidutsläppen från trafiken skall reduceras som regeringen redovisat i proposition 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. bör enligt direktiven utgöra en utgångspunkt för uppdraget (dir. 1993:40). Kommittén beräknas avge sitt betänkande den 1 juni 1994.
I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna att trafikskatterna och då främst skatten på bensin bör höjas under 90-talet (yrkande 41) och att priset på fossila bränslen bör stiga i sådan takt att marknadsutrymmet för annan teknik ökar (yrkande 43). I motion N424 yrkande 5 av Tuve Skånberg (kds) begär motionären ett tillkännagivande om att fossila bränslen för dieselfordon bör göras dyrare än förnyelsebara bränslen (tkg).
Enligt utskottets mening bör utgångspunkten för beskattningen på vägtrafikområdet alltjämt vara de överväganden som ligger till grund för riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 och den strategi för ett förbättrat kostnadsansvar som regeringen redovisat. Enligt utskottets mening bör Trafik- och klimatkommitténs arbete nu avvaktas och utskottet avstyrker de aktuella motionerna.
Sänkt skatt på nya bilar
I motion Sk624 av Jan Sandberg (m) anför motionären att en sänkning av skatten på nya bilar alternativt en höjning av bilskrotningspremien skulle ge en ökad nybilsförsäljning och därmed en bättre miljö, ökad trafiksäkerhet och tryggare arbeten. En översyn av skattebelastningen på bilar bör därför genomföras.
Som framgått anser utskottet att de principer som kommit till uttryck i det trafikpolitiska beslutet bör utgöra grunden för beskattningen på detta område. Utskottet ser inte något skäl att frångå dessa ställningstaganden och tillstyrka skattesänkningar eller ofinansierade höjningar av bilskrotningspremien i syfte att stimulera till en ökad bilförsäljning. Utskottet avstyrker därför motionen.
Miljöklasserna för nya fordon
Riksdagen antog våren 1991 bestämmelser om en miljöklassning av nya fordon. Bestämmelserna gäller såväl personbilar som tunga fordon och tillämpas fr.o.m. 1993 års modell. Miljöklass 3 är avsedd för fordon som uppfyller avgaslagens grundläggande krav, och miljöklass 1 och 2 är avsedda för fordon som uppfyller högre krav.
Riksdagens beslut innebar också att försäljningsskatten på nya fordon knöts till fordonets miljöklass. För personbilar innebar detta att försäljningsskatten för bilar i miljöklass 1 sattes ner med 4 000 kr och att försäljningsskatten för bilar i miljöklass 3 höjdes med 2 000 kr. Dessa skatteregler tillämpas fr.o.m. 1993 års modell. Personbilar av äldre modell hänförs vid beskattningen till miljöklass 3 (prop. 1990/91:156, SkU25).
Systemet med miljöklasser för nya bilar är för närvarande föremål för översyn av utredningen (M 1993:08) om vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m. (dir. 1993:64). Utredningen beräknas avge sitt betänkande senare i år.
I motion Sk352 yrkande 46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna ett tillkännagivande om att även fordonsskatten bör knytas till ett fordons miljöklass för att på detta sätt ytterligare stimulera till produktion och val av mer miljövänliga fordon.
Enligt utskottets mening ger redan försäljningsskatten goda möjligheter att öka eller minska det ekonomiska incitamentet till inköp av fordon i miljöklass 1 och 2. Försäljningsskatten tas också ut när fordonet introduceras på marknaden och är därför mer lämplig för denna miljöstyrning. Enligt utskottets mening finns det inte i dagsläget någon anledning att överväga att koppla även fordonsskatten till miljöklasserna. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt
I motion Sk352 yrkande 45 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna ett tillkännagivande om att en utredning bör tillsättas för att klarlägga möjligheterna att omvandla fordonsskatten till drivmedelsskatt.
Utskottet har vid sin tidgare behandling av liknande yrkanden (1992/93:SkU34) framhållit att fordonsskatten gör det möjligt att ha en löpande beskattning som är anpassad efter fordonets individuella egenskaper och därför är av intresse bl.a. ur miljösynpunkt. I dag tas fordonsskatten ut efter fordonskategori, drivmedel och tjänstevikt bl.a. för att utjämna skillnaden i bränslebeskattning mellan bensindrivna och dieseldrivna fordon. För de största lastbilarna kan skatten variera från 790 kr till mer än 23 575 kr per år. Viss regional utjämning åstadkoms också genom att fordonsskatten för personbilar är reducerad i norra Sverige.
Riksskatteverket har i rapporten 1993:10 Försäljningsskatten i ett EG-perspektiv även föreslagit vissa tekniska ändringar beträffande fordonsskatten. Förslaget bereds för närvarande inom Finansdepartementet.
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att överväga att slopa fordonsskatten. När det gäller metoden att genom förändringar inom ramen för ett givet skatteuttag söka åstadkomma en mer ändamålsenlig miljöstyrning vill utskottet erinra om att regeringen nyligen beslutat tillsätta en utredning med uppdrag att åstadkomma en ökad miljörelatering av skattesystemet (dir. 1994:11). Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Dieseloljeskatten
Sedan den 1 oktober tas dieseloljeskatt ut för olja som används i personbilar, bussar och lastbilar. Skatten uppgår till 1:30 kr per liter.
Oljeprodukter som är avsedda för annat ändamål t.ex. för uppvärmning eller för användning i motorredskap beläggs inte med dieseloljeskatt. För att förhindra att obeskattad olja används i personbilar m.m. märks oljan genom tillsats av vissa ämnen. Negativa hälsoeffekter har påtalats i samband med yrkesmässig användning av den märkta oljan.
Regeringen har den 9 december 1993 belutat tillsätta Utredningen om märkningssystemet för vissa oljeprodukter samt kartläggning av den utveckling som sker inom området (dir. 1993:138). Utredningen gör bl.a. en fördjupad studie av hälsoriskerna med det nuvarande märkningssystemet. Enligt direktiven är en grundförutsättning att den lågbeskattade oljan måste märkas på något sätt och att märkningen skall kunna användas jämsides med de system som används i våra grannländer och med den märkning som skall gälla inom EU. Utredaren skall i sammanhanget också bedöma effekterna av en begränsning av rätten att använda lågbeskattad olja. Denna fråga övervägs för närvarande av Energiskatteutredningen (dir. 1992:80) bl.a. därför att man inom EU har en avvikande utformning på detta område.
I motion Sk640 av Ulla Orring (fp) anför motionären att den högre skatten på olja som är avsedd för personbilar, lastbilar etc. ger upphov till ett flertal problem och begär ett tillkännagivande om att möjligheten att införa en lika hög skatt om 40 öre per liter på all olja som kan användas för detta ändamål bör studeras närmare.
Enligt utskottets mening är motivet för dieselskatten att även den tunga dieseldrivna trafiken skall bära det trafikpolitiska kostnadsansvar som i dag tas ut av övrig trafik via bensinskatten. Någon möjlighet att reducera dieselskatten till 40 öre per liter med hänvisning till att skatteinkomsterna härigenom skulle bli oförändrade finns det därför inte. Utskottet anser att resultatet av den utredning som tillsatts i syfte att bedöma de problem som uppkommit kring märkningssystemet nu bör avvaktas. Med det anförda anstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen fattat beslut om kompensation för dieseloljeskatten till dem som av hälsoskäl väljer att använda den ofärgade och därmed dieselbeskattade oljan i motorredskap, traktorer etc. (prop. 1993/94:119, SkU26). Regeringen har i proposition 1993/94:231 föreslagit att möjligheten till kompensation utvidgas även till dem som använder den beskattade oljan för uppvärmningsändamål.
Regional differentiering av drivmedelsskatterna
I motion Sk352 yrkande 42 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna ett tillkännagivande om att en utredning bör tillsättas med uppgift att lägga fram ett förslag om en differentierad bensinskatt som i första hand bör vara utformat så att skatten i storstadsregionerna höjs. I motion Sk647 av Stefan Attefall och Jan Erik Ågren (kds) begär motionärerna ett tillkännagivande om en differentiering av bensin- och dieselskatterna i avsikt att kompensera glesbygdsbefolkningen för längre avstånd och därmed dyrare transportkostnader.
Utskottet har vid sin tidigare behandling av yrkanden om en regional differentiering av drivmedelsskatterna pekat på att denna fråga utretts av bl.a. Vägtrafikskatteutredningen som behandlat frågan i betänkandet Slopad fordonsskatt och höjd bensinskatt (Ds B 1980:13). En differentierad bensinskatt skulle enligt utredningen medföra betydande kontrollproblem, konkurrensrubbningar och ökade administrativa kostnader. Utredningen förordade därför ett direkt bidrag till fordonsägarna.
Enigt utskottets mening är en regional differentiering av drivmedelsskatterna behäftad med flera svårlösta problem. Det finns enligt utskottets mening bättre och mer ändamålsenliga sätt att komma till rätta med de regionala skillnader som föreligger. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Låginblandning av biobränslen
I motion N424 yrkande 6 av Tuve Skånberg (kds) begär motionären ett tillkännagivande om att skattefriheten för rapsolja som inblandas i fossila bränslen skall återinföras.
En grundläggande princip i lagarna om allmän energiskatt, koldioxidskatt, dieselskatt och bensinskatt är att beskattningen bara skall träffa fossila bränslen och således inte biobränslen av olika typer. Denna princip har som en följd av den tekniska uppbyggnaden av dessa lagar inte kommit till fullt utförande när det gäller olika typer av bränsleblandningar. Energiskatteutredningen ser därför bl.a. över de regler som gäller för bränsleblandningar (dir. 1992:80).
Under våren 1993 uppmärksammade utskottet ett stigande intresse för import av bränsleblandningar. Intresset hade sin grund i att det var möjligt att ta in mineralolja skattefritt om denna var uppblandad med viss mängd vegetabilisk olja. På grund av den akuta situationen tvingades utskottet lägga om reglerna för bränsleblandningar i denna del. Omläggningen innebar att den angivna principen om beskattning av fossila bränslen och skattefrihet för biobränslen fr.o.m. den 1 augusti 1993 genomfördes också i fråga om bränsleblandningar. Med hänsyn till att lagstiftningen kom till i en akut situation uttalade utskottet att det förslag som utskottet då lade fram inte behövde ses som en slutlig lösning på problemet, och utskottet utgick ifrån att reglerna förutsättningslöst skulle prövas av Energiskatteutredningen.
Med anledning av de ändrade reglerna för bränsleblandningar har Scafi Miljö AB i en skrivelse till regeringen begärt nedsättning av den energiskatt som fr.o.m. den 1 augusti 1993 tas ut på mineraloljan i de blandningar som företaget saluför. Scafi Miljö AB har bl.a. hänvisat till att blandningen på grund av sina goda miljöegenskaper bör hänföras till miljöklass 1 även om den inte uppfyller de krav som uppställts. Regeringen har den 30 september 1993 beslutat överlämna skrivelsen till Utredningen (M 1993:08) om vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar m.m. (dir. 1993:64) och uppdragit åt utredningen att behandla frågan om miljöklasser för dieselbränslen med förtur.
Av det anförda framgår att principen om skattefrihet för vegetabiliska oljor som ingår i bränsleblandningar redan genomförts och att olika frågor om ytterligare förbättringar av dessa regler för närvarande är föremål för utredning. Någon anledning till ett tillkännagivande med det innehåll som motionären har begärt finns det därför inte, utan utskottet avstyrker motionen.
I flera motioner framställs yrkanden om en fullständig skattebefrielse vid inblandad biobaserad etanol och metanol. Sådana yrkanden framställs i motionerna T223 yrkande 6 av Jan Erik Ågren och Rose-Marie Frebran (kds), Sk649 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) och N420 yrkande 1 av Kenneth Lantz och Ulf Björklund (kds). I motion N245 yrkande 4 av Bengt Hurtig m.fl. (v) begär motionärerna även att möjligheten till subventionerad upphandling studeras.
Den skatt som tas ut på alkoholer vid inblandning i bensin uppgår till 80 öre per liter vilket kan jämföras med skatten på blyfri bensin som är 3:91 kr per liter. Ren etanol är dock helt skattefri. Skattebefrielsen för ren etanol har tillkommit för att göra det möjligt att bedriva en tillräckligt omfattande försöksverksamhet med bussar som körs på ren etanol. Härutöver utgår också visst stöd till denna verksamhet.
Enligt utskottets mening har motoralkoholerna redan i dag en gynnad ställning dels genom att någon koldioxidskatt inte tas ut, dels genom att denna bensinskatt endast är 80 öre per liter. Ett problem i sammanhanget är också att det förekommer fossilbaserad alkohol och att denna i praktiken inte kan skiljas från biobränsleproducerad alkohol.
Utskottet erinrar om Trafik- och klimatkommitténs (K 1993:01) arbete och är inte berett att nu tillstyrka någon ändring i beskattningen eller förorda speciella stödköp, utan avstyrker de nu aktuella motionsyrkandena.
Miljöklassning av drivmedel
I motion Sk352 yrkande 44 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna att bensinen miljöklassas fr.o.m. den 1 juli 1994. I motion Jo689 yrkande 3 av Karin Pilsäter och Siw Persson (fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att skatterna på bensin och andra drivmedel bör miljödifferentieras. I motion N424 yrkande 2 av Tuve Skånberg (kds) begär motionären ett tillkännagivande om att skatten på miljöskadliga bensinkvaliteter bör höjas.
Naturvårdsverket har haft i uppdrag att utreda frågan om miljöklassning av bensin och har redovisat sina förslag till regeringen. Frågan om en miljöklassning av bensinen är således redan föremål för överväganden inom regeringskansliet. Det finns därför enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen att nu göra några tillkännagivanden eller begära förslag i saken. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Motorsågsbensin
I motion N417 yrkande 1 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c) begär motionärerna ett tillkännagivande om att åtgärder bör vidtas för att förbättra de miljövänliga bränslenas, t.ex. miljövänlig motorsågsbensin, konkurrenssituation. I motion Sk641 av John Andersson och Bertil Måbrink (-, v) begär motionärerna en skattebefrielse för miljöbensin för motorsågar och andra arbetsredskap. I motion Sk648 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c) hemställer motionärerna att riksdagen begär ett förslag som innebär en skattebefrielse för tvåtaktsbränsle som uppfyller särskilda miljökrav.
Utskottet vill liksom vid sin tidigare behandling (jfr 1991/92:SkU22) av liknande yrkanden framhålla att utskottet ser positivt på det arbete som bedrivs för att få fram en motorsågsbensin som reducerar de hälsorisker som skogsarbetare upplever på grund av motorsågens avgaser. Utskottet är dock inte övertygat om att en skattebefrielse är den bästa metoden för att säkerställa användningen av det nya bränslet. En skattebefrielse skulle inte få en avgörande betydelse i sammanhanget men ge upphov till administrativa och kontrollmässiga problem. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena.
Övriga punktskatter
Reklamskatten
Reklamskatt betalas för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet. Med annons menas ett särskilt utrymme i en trycksak för återgivning av text eller bild. Reklamskatt betalas också för reklam som är avsedd att spridas i annan form än annons. Med reklam avses ett meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning av vara, fastighet eller tjänst. Skattesatsen är 4 % för annons i allmän nyhetstidning och i alla övriga fall 11 %. Reklamskatt tas inte ut för reklam i radio eller TV.
Reklamskatteutredningen har gjort en omfattande översyn av reklamskatten i syfte bl.a. att komma till rätta med de tillämpningsproblem och konkurrensneutralitetsproblem som den tekniska utvecklingen på medieområdet lett till. Ett annat syfte har varit att förenkla administrationen av reklamskatten. Utredningen har lämnat betänkandet (SOU 1988:17) Reklamskatt. Betänkandet har remissbehandlats.
Den koncessionsavgift som tas ut av TV 4 för ensamrätten att sända reklam i ett rikstäckande markbundet nät tas delvis ut som en progressiv avgift på intäkterna av sända annonser. Avgiften går från 20 % till 50 % av annonsintäkterna. Avgiften för de tillstånd att sända privat reklamfinansierad radio som gäller sedan den 1 april 1993 har bestämts genom ett auktionsförfarande. Dessa tillstånd löper ut år 2000.
I motion Sk353 yrkande 25 av Lars Hedfors m.fl. (s) begärs förslag om en breddning av reklamskatten till radio och TV och till kabelföretag som vidarebefordrar satellitsändningar. Enligt motionärerna bör dock ideellt bedriven föreningsradio/TV inte drabbas. Ett yrkande med samma inriktning framställs i motion Sk651 av Berit Löfstedt m.fl. (s). I motion Sk634 av Hans Karlsson m.fl. (s) pekar motionärerna på de problem som gränsdragningen mot olika former av reklamblad ger upphov till och begär en översyn av tillämpningen och kontrollen av reklamskatten. I motion Sk352 yrkande 47 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs en snabbutredning med syfte att bredda reklamskatten till radio- och TV-området och höja den så att intäkterna ökar med 500 miljoner kronor. I motion Sk637 av Karin Falkmer (m) framhåller motionären reklamskattens snedvridande effekt på konkurrensen och föreslår att den slopas eller ändras.
Utskottet är medvetet om att reklamskatten i sin nuvarande utformning har stora brister och att skattefriheten inom radio- och TV-området ger upphov till konkurrenssnedvridningar. På detta område kompliceras bilden också av utvecklingen av nya reklamfinansierade radio- och TV-kanaler med koncessions- och tillståndsavgifter som i högre eller mindre grad är kopplade till reklamintäkterna. Möjligheterna att utvidga reklamskatten till radio- och TV-området för att på det sättet uppnå konkurrensneutralitet är också begränsade eftersom det är svårt att beskatta från Sverige helt fristående radio- och TV-företag som sänder via satellit. När det gäller den del av reklamskatten som avser reklamtrycksaker kräver denna gränskontroller och kan därför inte vara kvar i sin nuvarande form vid ett eventuellt inträde i EU. Möjligheterna att ändra reglerna så att skatten på reklamtrycksaker kan bibehållas utan gränskontroller är enligt utskottets bedömning små.
Enligt utskottets mening talar starka skäl för att reklamskatten måste slopas och att detta bör ske i anslutning till ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. Det är emellertid inte möjligt att avskaffa reklamskatten utan någon form av finansiering, och detta gör att frågan måste övervägas ytterligare. Utskottet anser att regeringens ställningstagande i dessa frågor bör avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandena.
I motion Sk605 av Ulla Orring (fp) begär motionären att privata hushåll undantas från reklamskatt på efternamnsuppgifter i telefonkatalogen.
Utskottet har förståelse för de synpunkter som ligger till grund för detta yrkande men är -- eftersom detta är en fråga om hur Telia AB tar ut sina avgifter -- inte berett att tillstyrka att det införs ett särskilt undantag för dessa uppgifter. Utskottet anser att regeringens ställningstagande bör avvaktas även i denna del. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.
Hundskatten
I motionerna Sk604 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m, fp) och Sk623 av Lennart Fremling (fp) begär motionärerna ett tillkännagivande om att lagen om hundskatt bör slopas. Enligt motionärerna bör kommunerna själva få bestämma om de vill registrera hundar och ta in skatt för dessa.
Enligt vad utskottet erfarit har det -- efter ett avgörande i Regeringsrätten den 30 januari 1994 beträffande Örkelljunga kommun -- numera klargjorts att kommunerna har möjlighet att själva bestämma om de vill ta ut hundskatt eller ej. Skyldigheten att föra hundskatteregister kvarstår dock. Erfarenheten visar emellertid att någon registrering inte kommer till stånd i de kommuner som beslutar att inte ta ut hundskatt.
Enligt utskottets mening bör frågan om hundskattens framtida utformning nu prövas i ljuset av det rättsläge som uppkommit med anledning av Regeringsrättens avgörande, och utskottet utgår ifrån att de önskemål från olika håll om en möjlighet för kommunerna att själva få bestämma om registreringen och skatten därvid tas upp till behandling. Utskottet ser emellertid inte någon anledning till ett ställningstagande i denna fråga utan anser att den bör kunna prövas fritt och avstyrker därför de nu aktuella motionsyrkandena.
Förpackningsskatten
Skatten på vissa dryckesförpackningar avskaffades den 1 maj 1993 i anslutning till att det infördes ett producentansvar vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av material eller energiutvinning från förpackningar. Enligt vad som uttalades i ärendet kunde skatten medföra att återtagningssystemet för aluminiumburkar äventyrades. Sett i ett EG-perspektiv kunde skatten inte heller behållas i sin dåvarande utformning (prop. 1992/93:166, SkU25).
I motion Sk608 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att EU:s regler inte hindrar att punktskatter används som styrmedel för att gynna miljövänliga förpackningar och om att en ökad differentiering av skatten på förpackningar nu bör genomföras.
Enligt utskottets mening innebär det producentansvar som numera införts en kraftfull styrning mot miljövänliga förpackningar. Utskottet ser inte något skäl att nu återinföra skatten på dryckesförpackningar och avstyrker därför motionsyrkandena.
Särskild varuskatt
I motion Sk613 av Sten Söderberg (-) begär motionären att den särskilda varuskatten på kosmetika etc. återinförs.
Utskottet är inte berett att tillstyrka att denna skatt återinförs.
Bekämpningsmedel
Hanteringen av bekämpningsmedel regleras i förordningen om bekämpningsmedel och ansvaret för kontroll, spridning etc. ligger på Kemikalieinspektionen, Statens jordbruksverk och Statens naturvårdsverk. Det är förbjudet att importera, sälja, överlåta eller använda bekämpningsmedel som inte är godkänt, och ett bekämpningsmedel får godkännas enbart om det är godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs som skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet och liknande som orsakas av växter, djur eller mikroorganismer. Spridning av bekämpningsmedel skall ske så att människor inte skadas eller vållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Sedan den 1 juli 1984 tas en särskild bekämpningsmedelsavgift ut för att av hälso- och miljöskäl minska användningen av bekämpningsmedel. Avgiften uppgår för närvarande till 8 kr per kg verksam beståndsdel.
Riksdagen beslutade år 1988 att användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket skulle halveras till år 1990 med utgångspunkt i den genomsnittliga användningen 1981--1985. Användningen skall halveras ytterligare en gång till strax efter mitten av 1990-talet (prop. 1989/90:147, JoU25).
Under perioden 1981--1985 användes 13 500 ton bekämpningsmedel, varav en tredjedel i jordbruket. En halvering av användningen inom jordbruket uppnåddes år 1990, och minskningen fram till år 1993 var 65 %. Störst mängd bekämpningsmedel används i dag inom industrin och då i första hand för impregnering av virke med ämnen som krom och arsenik. De försålda kvantiteterna krom och arsenik har minskat de senaste tre åren. Användningen av kreosot har legat still men det pågår en utveckling mot en ny olja med mindre farlig sammansättning. Det fortsatta arbetet inriktas bl.a. på att utarbeta avvecklingsplaner för vissa hälso- och miljömässigt belastade bekämpningsmedel, t.ex. vissa medel som används vid odling av potatis (prop. 1993/94:111, bil. 2).
I motion Jo233 yrkande 12 i denna del av Margareta Winberg m.fl. (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att miljöavgiften på bekämpningsmedel bör höjas från 8 kr per kg verksam beståndsdel till 30 kr per dos, vilket skulle innebära att avgiften närmar sig den nivå som gällde för de år 1992 avskaffade prisregleringsavgifterna på bekämpningsmedel.
Enligt utskottets mening har det program för en bättre kontroll över användningen av bekämpningsmedel som nu genomförs visat sig framgångsrikt, och utskottet ser inte någon anledning att nu tillstyrka en höjning av de avgifter som utgår. Utskottet avstyrker motionsyrkandet i denna del.
Handelsgödsel
Enligt riksdagens beslut skall kväveläckaget från jordbruket halveras mellan åren 1985 och 1995 och fosforläckaget minska väsentligt. Användningen av handelsgödsel hade år 1992 reducerats med 20 % jämfört med 1986. Enligt Jordbruksverkets bedömning kommer åtgärderna för att minska näringsläckaget, bl.a. bestämmelser om djurtäthet, grönmark i kombination med en minskad intensitet i odlingen och omställning av jordbruksareal, att leda till en i det närmaste halvering av kväveförlusterna.
Kadmium är en av de tungmetaller som förekommer i miljön och som kan förorsaka olika störningar på det levande, bl.a. genetiska skador och njurskador hos människan. Tillförseln av kadmium till jordbruksmark sker huvudsakligen genom nedfall via luften och genom användning av handelsgödsel. För att minska kadmiumhalterna i handelsgödsel har ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel införts fr.o.m. den 1 januari 1993. Gränsvärdet ligger på 100 g kadmium per ton fosfor och kommer framför allt att eliminera riskerna för att Sverige blir ett dumpingland för gödselmedel med höga kadmiumhalter.
En särskild avgift tas ut på handelsgödsel. Avgiften utgick fram till den 1 januari 1994 med 60 öre per kg kväve och med 1:20 kr per kg fosfor. För att få till stånd en ytterligare styrning mot minskad kadmiumhalt har riksdagen under hösten 1993 fattat beslut om en avgift även på kadmium i handelsgödsel. Kadmiumavgiften uppgår till 30 kr per g kadmium i gödselmedel till den del kadmiuminnehållet överstiger 50 g per ton fosfor. Samtidigt har avgiften på fosfor avskaffats. Anledningen är att den utredning om miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel som redovisades av Jordbruksverket i december 1992 visat att fosforavgiften haft liten effekt på fosforförlusterna. Fosfor utlakas huvudsakligen genom erosion och ytavrinning från marken och påverkas i mindre utsträckning av fosforgödslingen. För att minska fosforförlusterna torde enligt vad som konstaterades andra åtgärder, t.ex. vinterbevuxen mark och förbättrad stallgödselhantering, vara mer effektiva (prop. 1993/94:3, JoU6).
I motion Jo233 yrkande 12 i denna del av Margareta Winberg m.fl. (s) begär motionärerna ett tillkännagivande om att miljöavgifter bör tas ut på kadmium med 30 kr per g kadmium till den del kadmiuminnehållet överstiger 5 g och att avgiften på kväve bör höjas till 2 kr per kg och avgiften på fosfor återinföras och bestämmas till 2 kr per kg.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av en avgift på kadmium och om slopande av avgiften på fosfor i handelsgödsel. Härvid avslogs ett yrkande med liknande innehåll med hänvisning till att en utvärdering av avgiften bör ske år 1995 bl.a. för att bedöma avgiftens effektivitet och för att överväga om avgiften kan höjas för att styra kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. Utskottet ser inte någon anledning att nu frångå riksdagens ställningstagande i denna fråga och avstyrker därför motionsyrkandet.
Alkohol och tobak
I motion Sk352 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna ett tillkännagivande om att det är viktigt att Sverige bibehåller ett högt skatteuttag på tobak och alkohol och detta oavsett hur Sveriges relationer med EU utvecklas (yrkande 37) och om att det är viktigt att regeringen i förhandlingarna med EU utverkar särlösningar som gör det möjligt att bibehålla Sveriges alkoholpolitik och då särskilt vad gäller resandeinförseln av sprit, vin och öl (yrkande 38). I motion Sk616 av Margit Gennser (m) anför motionären att EU:s regler gör det nödvändigt att justera skatten på öl så att också den blir helt proportionell mot alkoholhalten (yrkande 1) och att skatten på öl bör anpassas till vad som gäller i våra grannländer (yrkande 2). I motion Sk635 av Mikael Odenberg (m) begärs en anpassning av skatterna till vad som gäller inom EU. I motion So272 yrkande 2 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begär motionärerna att skatten på alkoholhaltiga drycker sänks så att marknaden kan anpassas till EU.
Sveriges förhandlingar med EU har numera avslutats och har resulterat i att Sverige får möjligheter att under en övergångsperiod tillämpa särskilda restriktioner när det gäller införsel av alkoholhaltiga drycker. Det finns därför inte någon anledning att göra tillkännagivanden om inriktningen av Sveriges förhandlingar med EU på detta område. När det gäller nivån på skatteuttaget för alkohol och tobak erinrar utskottet om att riksdagen så sent som i december 1993 fattat beslut om en höjning och indexering av dessa skatter.
Den alkoholpolitiska kommissionen har i uppdrag att utvärdera den hittills förda alkoholpolitiken och lägga fram förslag till en strategi för framtiden -- bl.a. i ett EU-perspektiv. Kommissionen har nyligen avlämnat sitt betänkande.
Utskottet anser att regeringens ställningstagande till de förslag som kommissionen lagt fram nu bör avvaktas och avstyrker därför de aktuella motionsyrkandena.
Avgift för information om tobak
I motion So406 yrkande 2 av Tuve Skånberg (kds) anförs att en avgift bör införas på varje cigarettpaket för information om tobakens skadeverkningar.
Utskottet anser inte att det finns skäl att införa en särskild avgift på tobak med detta syfte.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skatteväxling att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 39, 1993/94:Sk607 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk609, 1993/94:Sk646, 1993/94:N432 yrkande 3 och 1993/94:N433 yrkande 2, men. (v) - delvis
2. beträffande internationellt samarbete att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo689 yrkande 2, men. (v) - delvis
3. beträffande kraftvärme att riksdagen beslutar att kraftvärmeverkens halva befrielse från allmän energiskatt skall gälla även efter 1994 års utgång, res. 1 (s) - delvis
4. beträffande industrileveranser att riksdagen beslutar att kompensationen till kraftvärmeverken och fjärrvärmeverken för skatten på bränsle som använts för värmeleveranser till industrin skall utgå med 9 öre per kWh och utan hänsyn till den faktiska skatten fr.o.m. den 1 juli 1994, res. 1 (s) - delvis
5. beträffande råtallolja att riksdagen beslutar att kompensationen för värmeleveranser till industrin inte skall utgå för värme som producerats med råtallolja, res. 1 (s) - delvis
6. beträffande cement- och kalkindustrin att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i denna del, res. 1 (s) - delvis
7. beträffande industrins energiskatter att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 40 och 1993/94:N425 yrkande 5, men. (v) - delvis
8. beträffande växthusnäringen att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo210 yrkande 1, 1993/94:Jo217 yrkande 1 och 1993/94:Jo227 yrkande 1 beslutar skjuta upp växthusnäringens industribeskattning ett år,
9. beträffande stora förbrukare att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk350,
10. beträffande nedsatt elskatt i norra Sverige att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk610,
11. beträffande vindkraft att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk617, 1993/94:Sk620 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk630 och 1993/94:N431 beslutar om en miljöbonus för vindkraften fr.o.m. den 1 juli 1994, res. 2 (s) - delvis
12. beträffande trafikområdet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkandena 41 och 43 och 1993/94:N424 yrkande 5, men. (v) - delvis
13. beträffande sänkt skatt på nya bilar att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk624, res. 3 (nyd)
14. beträffande miljöklasser för nya fordon att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk352 yrkande 46, men. (v) - delvis
15. beträffande växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk352 yrkande 45, men. (v) - delvis
16. beträffande dieseloljeskatten att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk640,
17. beträffande regional differentiering att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk647 och 1993/94:Sk352 yrkande 42, men. (v) - delvis
18. beträffande inblandning av rapsolja att riksdagen avslår motion 1993/94:N424 yrkande 6,
19. beträffande inblandning av alkoholer att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk649, 1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och 1993/94:N420 yrkande 1, res. 4 (nyd) men. (v) - delvis
20. beträffande miljöklassning av drivmedel att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 44, 1993/94:Jo689 yrkande 3 och 1993/94:N424 yrkande 2, men. (v) - delvis
21. beträffande motorsågsbensin att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk641, 1993/94:Sk648 och 1993/94:N417 yrkande 1, men. (v) - delvis
22. beträffande reklamskatten att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47, 1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634, 1993/94:Sk637 och 1993/94:Sk651, res. 5 (s) res. 6 (nyd) men. (v) - delvis
23. beträffande reklamskatt på efternamnsuppgifter att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk605, res. 7 (nyd)
24. beträffande hundskatten att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk604 och 1993/94:Sk623,
25. beträffande förpackningsskatten att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk608, men. (v) - delvis
26. beträffande särskild varuskatt att riksdagen avslår motion 1993/94:Sk613,
27. beträffande bekämpningsmedel att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna del, res. 8 (s)
28. beträffande handelsgödsel att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna del, res. 9 (s)
29. beträffande alkohol och tobak att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Sk352 yrkandena 37 och 38, 1993/94:Sk616 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och 1993/94:So272 yrkande 2, res. 10 (nyd) men. (v) - delvis
30. beträffande avgift för information om tobak att riksdagen avslår motion 1993/94:So406 yrkande 2,
31. beträffande lagförslag att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar följande förslag till
1. Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att 2, 25 och 28 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 §1 Skatt utgår inte 2 § Skatt utgår inte för elektrisk kraft, som för elektrisk kraft, som
a) framställs inom landet a) framställs inom landet av producent, som förfogar av producent, som förfogar över en installerad över en installerad generatoreffekt av mindre generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt eller än 100 kilowatt och som såvitt avser inte yrkesmässigt vindkraftproduktion mindre distribuerar elektrisk kraft, än 500 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft, b) till lägre effekt än b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller levereras av producent eller distributör till någon, distributör till någon, som inte står i som inte står i intressegemenskap med intressegemenskap med producenten eller producenten eller distributören, distributören,
c) framställs och c) framställs och förbrukas på fartyg förbrukas på fartyg eller annat transportmedel, eller annat transportmedel,
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
d) nyttiggörs inom d) nyttiggörs inom rörelse för produktion rörelse för produktion eller distribution av eller distribution av elektrisk kraft eller elektrisk kraft eller bortgår till följd av bortgår till följd av förluster vid förluster vid överföring, överföring, transformering eller transformering eller omformning hos producent eller omformning hos producent eller distributör, eller distributör,
e) framställs i ett e) framställs i ett reservkraftsaggregat. reservkraftsaggregat, eller
f) framställs inom landet i
ett vindkraftverk av en
producent som inte
yrkesmässigt distribuerar
elektrisk kraft.
25 §2 I deklaration som -- -- -- första stycket f) lagen (1961:372) om bensinskatt.
Avdrag enligt första stycket -- -- -- kraft som betalningen avser.
Avdrag får även göras -- -- -- första stycket f) lagen om bensinskatt.
Den som yrkesmässigt
distribuerar elektrisk kraft
som inom landet producerats i
ett vindkraftverk får
göra avdrag med ett belopp
som svarar mot den skatt som
tas ut enligt 14 § d).
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
28 §3 Har den som inte är skattskyldig förbrukat bränsle vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av denne kompensation för den skatt som belastat bränslet.
Har skatt tagits ut för Har värme levererats för bränsle eller elektrisk tillverkningsprocessen i kraft som förbrukats för industriell verksamhet eller produktion av sådan för värme som levererats för växthusuppvärmning vid tillverkningsprocessen i yrkesmässig industriell verksamhet eller växthusodling medger för beskattningsmyndigheten efter växthusuppvärmning vid ansökan av den som yrkesmässig producerat värmen växthusodling medger kompensation med 9 öre per beskattningsmyndigheten efter kWh levererad värme. ansökan av den som Leverans av värme som producerat värmen producerats med råtallolja återbetalning av eller berättigar inte till kompensation för den skatt kompensation. som belastat bränslet eller den elektriska kraften.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Senaste lydelse 1992:879. 2 Senaste lydelse 1992:1482. 3 Senaste lydelse 1993:474.
2. Lag om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:582) om koldioxidskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3 §1 I fråga om 3 § I fråga om
bränslen som avses i 1 § bränslen som avses i 1 §
första stycket tillämpas första stycket tillämpas
2 a §, 6--8 §§, 10 2 a §, 6--8 §§, 10
§ andra stycket, 24 §, § andra stycket, 24 §,
25 § tredje stycket och 25 § tredje stycket, 26 och
26--28, 30--33 §§ lagen 27 §§, 28 § första
(1957:262) om allmän stycket och 30--33 §§
energiskatt. lagen (1957:262) om allmän
energiskatt.
Avdrag, återbetalning och Avdrag, återbetalning och
kompensation enligt 24 § kompensation enligt 24 §
tredje stycket eller 28 § tredje stycket eller 28 §
lagen om allmän energiskatt första stycket lagen om
medges dock beträffande allmän energiskatt medges
koldioxidskatt endast med tre dock beträffande
fjärdedelar av skatten koldioxidskatt endast med tre
på de bränslen som avses fjärdedelar av skatten
i 1 § första stycket. på de bränslen som avses
i 1 § första stycket.
I fråga om varuslag -- --
-- enligt 1 § andra stycket
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Senaste lydelse 1992:1483.
3. Lag om ändring i lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt
Härigenom föreskrivs att punkt 41 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4. Den nya lydelsen av 24 § 4. Den nya lydelsen av 24 § tredje stycket samt de nya tredje stycket samt de nya lydelserna av lydelserna av bestämmelserna i 28--31 bestämmelserna i 28--31 §§ tillämpas dock, §§ tillämpas dock, såvitt avser såvitt avser växthusuppvärmning vid växthusuppvärmning vid yrkesmässig yrkesmässig växthusodling, först växthusodling, först från och med den 1 januari från och med den 1 januari 1995. 1996.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Bestämmelserna i 24 § Bestämmelserna i 24 § första stycket h) och 25 första stycket h) och 25 § fjärde stycket i sina § fjärde stycket i sina äldre lydelser skall äldre lydelser skall gälla till den 1 juli 1994. gälla till den 1 juli 1994. Under perioden den 1 juli--den Från och med den 1 juli 31 december 1994 får avdrag 1994 får avdrag enligt den enligt den äldre lydelsen äldre lydelsen av 24 § av 24 § första stycket första stycket h) och 25 h) och 25 § fjärde § fjärde stycket stycket göras för göras för hälften av hälften av den energiskatt den energiskatt på på bränsle som bränsle som förbrukats förbrukats för för produktion av värme produktion av värme vid vid samtidig produktion av samtidig produktion av värme och skattepliktig värme och skattepliktig elektrisk kraft i en elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning. kraftvärmeanläggning.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994. 1 Senaste lydelse 1993:1374.
4. Lag om ändring i lagen (1992:1478) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt
Härigenom föreskrivs att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna1 till lagen (1992:1478) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Denna lag -- -- -- -- -- --
1993.
Bestämmelsen i 7 § 1 Bestämmelsen i 7 § 1 mom. första stycket h) i mom. första stycket h) i sin äldre lydelse skall sin äldre lydelse skall dock gälla till den 1 juli dock gälla till den 1 juli 1994. Under perioden den 1 1994. Från och med den 1 juli--den 31 december 1994 juli 1994 får avdrag enligt får avdrag enligt den den äldre lydelsen av 7 äldre lydelsen av 7 § 1 § 1 mom. första stycket mom. första stycket h) h) göras för hälften göras för hälften av av den bensinskatt på den bensinskatt på bensin bensin som förbrukats som förbrukats för för produktion av värme produktion av värme vid vid samtidig produktion av samtidig produktion av värme och skattepliktig värme och skattepliktig elektrisk kraft i en elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning. kraftvärmeanläggning.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994. 1 Senaste lydelse 1993:1373.
5. Lag om ändring i lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt
Härigenom föreskrivs att punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2.1 De nya bestämmelserna 2. De nya bestämmelserna i i 3 och 5 §§ 3 och 5 §§ tillämpas tillämpas dock, såvitt dock, såvitt avser avser växthusuppvärmning växthusuppvärmning vid vid yrkesmässig yrkesmässig växthusodling, först växthusodling, först från och med den 1 januari från och med den 1 januari 1995. Beträffande 3 § 1996. Beträffande 3 § första och tredje styckena första och tredje styckena gäller i övrigt att den gäller i övrigt att den rätt till avdrag som rätt till avdrag som föreligger under åren föreligger enligt andra 1993 och 1994 enligt andra stycket av stycket av övergångsbestämmelserna övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1478) om till lagen (1992:1478) om ändring i lagen (1961:372) ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt och punkt 4 om bensinskatt och punkt 4 andra stycket av andra stycket av övergångsbestämmelserna övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om till lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt inte om allmän energiskatt inte skall ha någon motsvarande skall ha någon motsvarande tillämpning i fråga om tillämpning i fråga om koldioxidskatt. koldioxidskatt.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994. 1 Senaste lydelse 1992:1483.
6. Lag om ändring i lagen (1992:881) om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:881) om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag
dels att punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:881) om dels ändring i lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt, dels upphävande av samma lag skall ha följande lydelse,
dels att det till lagen skall fogas en ny punkt 5 av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4. Bestämmelserna i 5 § 4. Bestämmelserna i 5 § skall dock gälla till skall dock gälla till utgången av år 1999. utgången av år 2000.
5. Bestämmelserna i 1 §
skall dock gälla till
utgången av år 1995.
Denna lag träder i kraft den 15 juni 1994.
res. 1 (s) - delvis res. 2 (s) - delvis
Stockholm den 21 april 1994
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Ivar Franzén (c), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Gunnar Nilsson (s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Sverre Palm (s), Carl Fredrik Graf (m), Karl Hagström (s), Karin Pilsäter (fp) och Kaj Larsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja samt cement- och kalkindustri (mom. 3--6 och mom. 31 i motsvarande del)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Utskottens möjlighet att ta initiativ bör enligt vår mening användas sparsamt eftersom det finns brister i den demokratiska prövningen i dessa ärenden. Ett förslag till utskottsinitiativ blir normalt offentligt först efter det att utskottet fattat sitt beslut, och riksdagsledamöterna och allmänheten har därför inte någon möjlighet att informera sig om och föra en debatt kring ett sådant förslag. Riksdagsledamöterna kan inte heller motionera i ett initiativärende. Förslagen i utskottsinitiativet borde, om de nu nödvändigtvis skulle aktualiseras under våren, ha tagits upp i en särskild proposition eller i kompletteringspropositionen. Att så inte skett tyder på en betydande handlingsförlamning i regeringen.
Kraftvärmeverken och den särskilda befrielsen för dessa har utretts av en särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet i syfte att finna en lösning på det konkurrensproblem som den nuvarande beskattningen ger upphov till. Utgångspunkten för arbetet har varit att bränsleskatterna skall tas ut även om bränslet använts för elproduktion. Trots att det rör sig om ett uppdrag har man inom regeringskansliet inte kunnat ena sig om ett förslag, utan man har lagt fram två alternativa förslag. Dessa har kritiserats sönder av remissinstanserna, och följden är att regeringen inte kan lägga fram något förslag till riksdagen.
I likhet med utskottet anser vi att beslutet om en halv befrielse fr.o.m. den 1 juli 1994 bör stå kvar. Detta kräver inte någon åtgärd från riksdagens sida. Vi erinrar om att beslutet fattats för att stärka statsbudgeten och samtidigt gynna biobränsleanvändningen. Inkomstförstärkningen kan beräknas till 100 miljoner kronor. Som utskottet anfört bör frågan om en mer långsiktig lösning för kraftvärmen utredas vidare. I dessa delar är vi således ense med utskottets majoritet.
Det initiativ som regeringspartierna nu föreslår gäller i stället beslutet att helt slopa kraftvärmeverkens befrielse den 1 januari 1995. Ordningen med ett halvt avdrag skall enligt förslaget få gälla i avvaktan på mer långsiktiga regler.
Under krisuppgörelsen beräknades övergången till helt slopad skattebefrielse inbringa totalt 200 miljoner kronor. Trots detta föreslår regeringspartierna inte någon finansiering, utan de hänvisar till att beslutet enligt den bedömning som nu görs ändå inte skulle ha givit några inkomster. Grunden skulle vara att en helt slopad befrielse missgynnar kraftvärmetekniken i så hög grad att annan teknik väljs.
Vi anser att underlaget för det förslag som utskottet lägger fram är bristfälligt och kan inte dela utskottets bedömning att åtgärden kan genomföras utan någon som helst finansiering. Enligt vår mening finns det inte något som hindrar att den aktuella frågan tas upp i en proposition under hösten 1994, då en betydligt bättre grund för att fatta ett riktigt beslut kommer att föreligga. Flera utredningar på energiskatteområdet kommer då att ha redovisat resultatet av sitt arbete.
Problemet med biobränslenas situation vid kraft- och fjärrvärmeverkens leveranser till industrin har varit aktuellt alltsedan omläggningen av industrins energiskatter beslutades. Trots detta väljer regeringspartierna att gå fram med ett utskottsinitiativ i stället för att lägga fram en proposition. Inte heller här finns någon utredning om effekterna av det förslag som läggs fram.
Även om det framstår som klart att förslaget gynnar användning av biobränslen behöver förslaget inte vara problemfritt. Detta framgår också av det undantag som utskottet föreslår för råtalloljan. Undantaget är för övrigt ett slag i luften, eftersom man inom branschen numera träffat en överenskommelse om att inte använda råtalloljan som bränsle. Det kan ifrågasättas om skattereglerna på detta område bör belastas med denna typ av markeringar. Det är vidare svårt att bedöma om den nivå som utskottet föreslår för kompensationen verkligen är statsfinansiellt neutral i nuläget.
Inte heller i denna fråga finns det enligt vår mening anledning att nu fatta beslut. I stället bör resultatet av utredningen om mer långsiktiga regler för kraftvärmeverken avvaktas.
När det slutligen gäller utskottets förslag om ett tillkännagivande beträffande den metallurgiska industrin och cement- och kalkindustrin framgår det med all önskvärd tydlighet att det inte finns något behov av åtgärder i dagsläget. Kostnaden för denna åtgärd kan beräknas till 160 miljoner kronor och frånvaron av en finansiering har gjort att utskottet tvingats begränsa sig till ett tillkännagivande i saken. Värdet av detta tillkännagivande är tveksamt så länge det inte finns ett beslut eller lämnas ett besked om hur ett sådant beslut skall finansieras. Vi anser att man hade bort avvakta till hösten 1994 även i denna del.
Sammanfattningsvis har underlaget för de förslag som utskottet lägger fram stora brister, och någon närmare redovisning för miljöeffekterna har inte lämnats. Även om vi i sak inte har någon egentlig invändning mot de lösningar som föreslås anser vi att det är oansvarigt att på detta sätt -- och utan finansiering -- driva igenom förslag som man inte kan ena sig kring inom regeringen. När det gäller ställningstagandet till utskottets förslag anser vi att det finns tid för regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor under hösten 1994. Vi ser därför inte något skäl att nu tillstyrka utskottets förslag utan avstyrker dessa.
dels vid momenten 3--6 och moment 31 i motsvarande del hemställt
3. beträffande kraftvärme 4. beträffande industrileveranser 5. beträffande råtallolja 6. beträffande cement- och kalkindustrin 31. beträffande lagförslag i motsvarande del att riksdagen avslår utskottets hemställan beträffande kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och kalkindustri och som en följd härav ändrar utskottets lagtext på så sätt att förslagen om ändring i 28 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 3 § lagen (1990:582) om koldioxidskatt, punkt 4 andra stycket av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:879) om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt, övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1478) om ändring i lagen (1961:372) om bensinskatt, punkt 2 andra meningen av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt utgår.
2. Vindkraft (mom. 11 och mom. 31 i motsvarande del)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Vindkraften får i dag ett stöd som uppgår till 35 % av investeringskostnaden, och utskottet har vid sin senaste behandling uttalat sig positivt när det gäller ett löpande produktionsstöd. Vidare finns det i dag en skyldighet för distributörer på elmarknaden att köpa vindkraftsproducerad el till ett pris som motsvarar priset på annan kraft. De förslag som läggs fram i propositionen om handel med el i konkurrens innebär att denna skyldighet skall finnas kvar. Dessutom föreslås att principerna för beräkning av priset ändras på ett sätt som ger en förbättring av priset för denna elkraft.
Det kan enligt vår mening ifrågasättas om det är lämpligt att låta ett stöd till vindkraftsproducerad el få formen av ett skatteavdrag. Stöd bör ges via budgeten så att utgiften kan prövas mot andra angelägna utgifter. Vidare innebär lösningen med ett avdrag i detta fall en onödig komplikation eftersom avdraget inte kan ges till producenten utan måste lämnas till distributören för att därefter slussas till producenten via de prissättningsregler som gäller här. Ett ytterligare skäl att avvakta med beslutet är att gränsdragningen mellan skattefri egenproduktion och yrkesmässig distribution för närvarande är föremål för Regeringsrättens prövning.
Över huvud taget är det enligt vår mening olämpligt att nu fatta beslut om ett stöd för vindkraften. De förslag som läggs fram i propositionen om handel med el i konkurrens innebär i sig en ny stimulans för vindkraftsproducerad el, och det är ännu inte helt klart hur stark denna kommer att bli. I detta läge finns det enligt vår mening inte anledning att härutöver fatta beslut om ett särskilt stöd, utan frågan bör tas upp när effekten av dessa förslag kan bedömas.
Vi anser att riksdagen bör avslå utskottets förslag liksom nu aktuella motionsyrkanden.
dels vid moment 11 och moment 31 i motsvarande del hemställt 11. beträffande vindkraft 31. beträffande lagförslag i motsvarande del att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Sk617, 1993/94:Sk620 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk630 och 1993/94:N431 avslår utskottets hemställan beträffande vindkraft och som en följd härav ändrar utskottets lagtext på så sätt att förslagen om ändring i 2 och 25 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt utgår.
3. Sänkt skatt på nya bilar (mom. 13)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
För varje ny bil som ersätter en gammal minskar utsläppen av de skadliga ämnena kväveoxid (NO), kolväten (HC) och koloxid (CO) med mer än 90 % vid normal drift. Trafiksäkerheten vinner på att vi får en större andel nya bilar på våra vägar. Nyare bilar är säkrare vid olyckor. Har de dessutom luftkudde blir skillnaden än mer påtaglig. Allt talar för att alla skulle tjäna på att nybilsförsäljningen får ny fart. Och det går att få till stånd en sådan utveckling.
Ett sätt är att höja bilskrotningspremien. Höjningen kan göras temporär. En finansiering via bilskrotningsavgiften bör undvikas eftersom detta kan motverka den ökning av bilförsäljningen som är önskvärd.
Regeringen bör få i uppdrag att utreda saken och skyndsamt återkomma med ett förslag om en höjd bilskrotningspremie.
dels vid moment 13 hemställt 13. beträffande sänkt skatt på nya bilar att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk624 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
4. Inblandning av alkoholer (mom. 19)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Fördelen med biobaserad etanol och metanol som ersättning för diesel och bensin är att detta minskar koldioxidutsläppen. Om den nuvarande bensinskatten på etanol och metanol på 80 öre per liter tas bort så skulle det vara möjligt för svenskproducerad biobränslebaserad etanol och metanol att konkurrera på drivmedelsmarknaden.
En sådan åtgärd ligger också i linje med EU:s målsättning om en maximal skatt på biobränslen om 10 % av skattesatsen för fossila bränslen.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag i enlighet med det anförda.
dels vid moment 19 hemställt
19. beträffande inblandning av alkoholer att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk649, 1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och 1993/94:N420 yrkande 1 hos regeringen begär ett förslag i enlighet med vad som ovan anförts.
5. Reklamskatten (mom. 22)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Genom den nya marksända TV-kanalen och utbyggnaden av kabelnäten för TV-sändningar har den till svensk publik riktade TV-reklamen redan fått en betydande omfattning. Numera finns också radiostationer som finansieras genom reklaminslag.
Reklaminslag i radio och TV är undantagna från reklamskatt, medan reklam i tidningar och tidskrifter samt på biografer beskattas. Denna bristande likformighet kommer att bli alltmer besvärande i takt med att TV- och radioreklamen växer i omfattning. Enligt vår mening bör reklamskatt därför också tas ut för radio- och TV-sänd reklam.
Att TV-reklam hittills inte beskattats har bl.a. motiverats med svårigheterna att beskatta utländska satellitsändningar. Motsvarande problem finns emellertid även när det gäller tidningar och tidskrifter. Enligt vår mening bör detta problem kunna lösas genom att rätten till inkoppling till kabelnät villkoras till att det programansvariga företaget redovisar och inbetalar reklamskatt för sändningar som är särskilt riktade till svensk publik.
Den undre gränsen för skattskyldighet bör sättas så att ideellt bedriven föreningsradio/TV med begränsade reklamintäkter inte berörs av beskattningen.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om reklamskatt på TV- och radiosänd reklam i enlighet med det anförda.
Annonstidningar och annonsblad är numera vanligt förekommande. Det handlar dels om tidningar i någon form, där annonsvolymen är så omfattande att den klassas som annonstidning, dels annons- eller reklamblad, som enskilda affärsmän eller affärskedjor ger ut. Dessa former för marknadsföring av varor och tjänster ökar kraftigt i omfattning.
När merparten av annonserandet ägde rum i dags-, vecko- eller månadstidningar som till övervägande del innehöll redaktionellt material, var det mycket lättare att kontrollera vilka som sålde annonser och därmed var skyldiga att betala reklamskatt. Tidningarna var ofta kända och fanns på många platser i samhället. I en situation med en växande flora av tidningar och blad som övervägande innehåller annonser och som kanske också utges oregelbundet och enbart till hushållen, blir det med nuvarande ordning svårt att tro att staten får in skatt i full omfattning.
Det är viktigt att upprätta en hög betalningsmoral även på detta område. Förutsättningarna för detta är att anmälningsförfarandet fungerar och att det finns en kontrollverksamhet som gör att skattelagstiftningen efterlevs.
Riksdagen bör vidare som sin mening ge regeringen till känna att rutiner och system för tillämpning och kontroll på detta område bör ses över och att regeringen vid behov bör återkomma med förslag till lagändringar.
dels vid moment 22 hemställt 22. beträffande reklamskatten att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Sk353 yrkande 25 och 1993/94:Sk634, med anledning av motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47 och 1993/94:Sk651 och med avslag på motion 1993/94:Sk637 dels hos regeringen begär förslag om reklamskatt på TV- och radioreklam enligt ovan, dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts om behovet av att se över tillämpning och kontroll.
6. Reklamskatten (mom. 22)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Reklamskatten snedvrider konkurrensen genom att tryckt reklam beskattas medan reklam i TV och radio är obeskattad. Skattebelastningen är också högre för trycksaker än för pressen och olika inom pressen. Reklamskattens negativa påverkan på mediemarknaden ökar genom TV-reklamens starka expansion, tillkomsten av radioreklam samt slopad gränskontroll.
Reklamskattelagen är dessutom svårtolkad, oöverskådlig och svår att följa i praktiken. Lagen är så komplicerad att den öppnar för godtycke, och den är i praktiken omöjlig att övervaka på ett rimligt sätt.
Reklamskatten har enligt min mening så stora nackdelar att det nu framstår som klart att den bör avskaffas.
dels vid moment 22 hemställt 22. beträffande reklamskatten att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk637 och med avslag på motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47, 1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634 och 1993/94:Sk651 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del.
7. Reklamskatt på efternamnsuppgifter (mom. 23)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Ett särskilt orimligt inslag i den nuvarande lagen om reklamskatt är att den som måste betala extra för att få uppgiften om sitt telefonnummer införd också under makens namn skall drabbas av reklamskatt.
Reklamskatt bör inte utgå för efternamnsuppgifter. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 23 hemställt 23. beträffande reklamskatt på efternamnsuppgifter att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk605 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts i denna del.
8. Bekämpningsmedel (mom. 27)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Prisregleringsavgifterna på bekämpningsmedel har haft en viktig miljöfunktion, och det är förvånande att regeringen avskaffat dem utan någon motsvarande höjning av miljöavgiften.
Vi anser att miljöavgiften på bekämpningsmedel bör höjas till 30 kr per dos.
Detta skulle bidra till en minskad användning av bekämpningsmedel och samtidigt ge en förstärkning av statens finanser. Tillsammans med de avgifter som vi föreslår på handelsgödsel ger avgiften en inkomst på 400 miljoner kronor.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad vi anfört om en höjning av avgiften på bekämpningsmedel.
dels vid moment 27 hemställt 27. beträffande bekämpningsmedel att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
9. Handelsgödsel (mom. 28)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) har
dels anfört följande:
Kadmium kan hos människan ansamlas i njurarna och kan även ge genetiska skador. Det är därför viktigt att minska kadmiumbelastningen på människor och miljö. Större delen av vårt intag av kadmium sker via födan.
Vi anser att en avgift på kadmium som börjar utgå vid 50 g per ton fosfor riskerar att bli verkningslös. Genomsnittshalten i dag ligger på mellan 60 och 70 g/ton fosfor, och i den handelsgödsel som såldes av kooperationen under år 1992 var genomsnittshalten 40 g/ton. Avgiften bör i stället börja utgå vid 5 g per ton fosfor.
Prisregleringsavgiften på fosfor avskaffades redan 1992 och den sammanlagda avgiften har därmed sänkts från 3,63 kr/kg till 1,20 kr/kg. När avgiften var som högst uppgick den till 4,99 kr/kg. För närvarande har både Finland och Norge högre fosforavgifter än Sverige. Höga avgifter på fosfor, insatser för rådgivning m.m. har mer än halverat fosforanvändningen sedan år 1980. Det finns enligt vår mening anledning att fortsätta denna prispolitik och vi anser att avgiften på fosfor bör återinföras och bestämmas till 2 kr per kg.
Avgiften på kväve bör höjas till 2 kr per kg.
Vad vi anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 28 hemställt 28. beträffande handelsgödsel att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo233 yrkande 12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
10. Alkohol och tobak (mom. 29)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Den totala skatteinkomsten på starksprit, vin och öl låg 1993 på ca 14 miljarder kronor. Denna skatt bör sänkas av två skäl:
För det första att vi med stormsteg närmar oss EU och därför bör anpassa oss till denna marknad. Detta medför i sin tur att vi kan konkurrera med utlandet och behålla försäljningen av spritdrycker inom landet och därigenom får behålla skatteintäkterna inom landet.
För det andra att den illegala marknaden av spritdrycker minskas genom en skattesänkning och staten då inte förlorar skatte- och momsinkomster. Nya undersökningar visar att det s.k. mörkertalet ligger närmare 50 % av den totala konsumtionen. Vad som också kan nämnas är att hembränd alkohol kan vara direkt farlig. Likaså har den ryska maffian kommit in i den svenska marknaden främst då genom att handla illegalt med alkohol. Detta medför troligen att prostitution, narkotikahandel, illegal vapenhandel samt grova våldsbrott kommer att öka eftersom den beryktade ryska maffian inte skyr några som helst medel.
Sverige bör på sikt anpassa alkoholskatterna till EU. Annars finns det stor risk för att gränshandeln ökar lavinartat när vi är med i EU. Detta skedde ju i Danmark där det förekom en stor import av danskt öl från Tyskland. Denna import av öl skadade förvisso inte de danska ölproducenterna men den danska statskassan led svårt. Detta har den danska regeringen insett och anpassat skatten på öl till samma nivå som Tyskland.
Ny demokrati anser att man i förebyggande syfte, innan man inför försäljning av vin och starköl i livsmedelsbutiker m.fl. försäljningsställen samt innan man sänker skatten radikalt, måste starta en intensiv, målriktad utbildning av ungdomar i skolorna om alkohol, dess skador och kostnader orsakade av skadorna, samt driva en upplysningskampanj i samtliga massmedia med samma inriktning, dvs. att få medborgarna medvetna om alkoholens verkningar och de kostnader som uppkommer genom missbruk. Staten bör även satsa stora resurser på att utbilda människor verksamma inom sjukvården, socialvården och andra instanser som tar hand om de personer som redan råkar vara alkoholister eller är på väg att bli det så att de kan få adekvat vård resp. hjälp att komma ur sitt alkoholberoende.
Genom utbildning undviker man många problem, onödiga åtgärder och undersökningar av befintliga skador hos personer i alkoholistens omgivning samtidigt som man kan eliminera mänskligt lidande. En sådan satsning gjordes i den kanadensiska delstaten Quebec före ett frisläppande av alkoholförsäljningen (från ca 750 till nästan 12 000 försäljningsställen) med ett mycket gott resultat. Antalet alkoholister ökade inte utan tvärtom minskade liksom förbrytelser som kan sättas i samband med alkoholmissbruk.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels vid moment 29 hemställt 29. beträffande alkohol och tobak att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk616 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och 1993/94:So272 yrkande 2 och med avslag på motion 1993/94:Sk352 yrkandena 37 och 38 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Särskilda yttranden
1. Industrins energiskatter (mom. 7)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Vi har tidigare motsatt oss den omläggning av industrins energiskatter som genomförts den 1 januari 1993 och som innebär att de särskilda reglerna om nedsätttning för konkurrensutsatt och energiintensiv industri ersatts med slopad energiskatt och lägre koldioxidskatt för hela tillverkningsindustrin. Vi anser att en så kraftig och generell nedsättning av industrins energiskatter är alltför kostsam och riskerar miljömålen för energibeskattningen.
Vi har inte ändrat vår ståndpunkt i denna fråga men har i dagsläget inte något yrkande i denna del.
2. Förpackningsskatten (mom. 25)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Sverre Palm, Karl Hagström och Kaj Larsson (alla s) anför:
Med hänsyn till att det nyligen införts ett system med producentansvar för förpackningar anser vi att förpackningsskatten för närvarande har förlorat sin betydelse som ett verkningsfullt instrument i miljöpolitiken. När skatten avskaffades motsatte vi oss detta därför att förslaget inte var finansierat, och vi begärde att regeringen skulle återkomma med ett nytt finansierat förslag om skattens avskaffande.
Vi anser inte att det för närvarande finns anledning att överväga att återinföra en skatt på förpackningar. Vi har därför inte något yrkande i denna del.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Skatteväxling (mom. 1)
En skatteväxling bör genomföras som innebär höjd skatt på energi och sådan produktion och konsumtion som påverkar miljön negativt. Detta innebär bl.a. ökade skatter på koldioxid, kväve och svavel liksom andra åtgärder som avgifter på klorerade organiska ämnen, på arsenik och krom, förpackningar och sådant avfall som bränns eller deponeras. Inkomsterna bör användas för att sänka skatten på arbete. Detta kan ske genom att arbetsgivaravgifterna sänks eller genom sänkt moms på tjänsteproduktion.
I motion Sk607 redovisas riktlinjer och branschspecifika förslag som bör beaktas av den kommission som regeringen beslutat tillsätta. Med hänsyn till läget på arbetsmarknaden och då en skatteväxling kan bidra till nya arbeten är det viktigt att kommissionens arbete påskyndas.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
Internationellt samarbete (mom. 2)
Med en ökad global handel följer ökade godstransporter. Det är viktigt att dessa transporter får bära sina miljökostnader. Sverige bör därför ta initiativ till ett internationellt införande av en koldioxidskatt.
Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och kalkindustri (mom. 3--6)
Jag ansluter mig i denna del till hemställan i Socialdemokraternas reservation 1.
Industrins energiskatter (mom. 7)
Vänsterpartiet gick emot de kraftiga skattesänkningarna på industrins energiförbrukning. En uthållig industripolitik kan inte bygga på att industrin skall stimuleras med låga priser på el eller andra energikällor. Det är riktigt att de svenska energiskatterna för industrin var höga men detta kompenserades av att de svenska elpriserna var och är mycket låga vid en internationell jämförelse.
Miljöskäl och resurshushållningsskäl talar för ett återställande av industrins energiskatter. Genom devalveringen har exportindustrins konkurrenskraft förstärkts med mellan 15 och 25 %. Till detta kommer sänkta arbetsgivaravgifter och återhållsamma löneavtal.
Beslut bör nu fattas om ett återställande av energiskatteuttaget för industrin. En delvis återställd skattebelastning på industrin från den 1 juli 1993, dvs. under budgetåret 1994/95, kan beräknas ge skatteinkomster på 3 miljarder kronor. Detta bör ske genom att industrin åter får erlägga full skatt på elektrisk kraft, samt genom ett delvis återinförande av den allmänna energiskatten på övriga bränslen. Industrins energiskatt för övriga bränslen bör sättas så att den motsvarar hälften av den allmänna nivån. Det generella taket för industrins energiskatter fastställs till 1,2 % av försäljningsvärdet med möjlighet för regeringen att medge ytterligare nedsättning.
Nettointäkten för den återinförda skatten på el kan beräknas till 2 620 miljoner kronor. Inkomsten från den delvis återinförda allmänna energiskatten på övriga bränslen kan beräknas till 410 miljoner kronor. Summa 3 030 miljoner kronor.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till återställd energibeskattning för industriell produktion och om höjd skatt på elektrisk kraft.
Trafikområdet (mom. 12)
En rad forskningsresultat visar att vägtrafiken inte betalar de externa kostnader som den orsakar i form av trängseleffekter, olyckskostnader, slitage på infrastrukturen samt övriga miljökostnader.
Utan att exakt låsa sig för med hur mycket, och hur snabbt skatterna på trafiken bör höjas, kan Vänsterpartiet konstatera att trafikskatterna och då främst skatten på bensin bör höjas under 1990-talet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är också viktigt att priset på fossila bränslen utvecklas i en sådan takt att investeringar i annan miljövänlig teknik kan vinna ett ökat marknadsutrymme. Principen om en indexering av de miljörelaterade skatterna, bl.a. koldioxidskatten och bensinskatten, är därför riktig. På sikt finns det skäl att bruka skatteinstrumentet så att prisnivån för fossila bränslen ökar relativt andra bränslen. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
Miljöklasser för nya fordon (mom. 14)
För att stimulera till produktion och val av mer miljövänliga fordon bör inte bara försäljningsskatten utan också fordonsskatten eller en eventuell registreringsavgift differentieras efter fordonets miljöklass. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt (mom. 15)
Ny teknik och nyare fordon är avsevärt mer miljöanpassade än äldre fordon. En förnyelse av fordonsparken kommer därför att få en positiv miljöeffekt. Ett styrinstrument som kan utnyttjas i detta syfte är en överflyttning från fordonsskatt till drivmedelsskatt. Således en skatteväxling där skatteuttaget minskas eller slopas på fordonet, och där detta kompenseras genom ett ökat skatteuttag på drivmedelssidan. En utredning i syfte att klarlägga möjligheterna för en sådan övergång i skatteuttaget bör tillsättas. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
Regional differentiering (mom. 17)
Kostnaderna varierar mycket med avseende på tiden och rummet. Att köra en mil med bil i rusningstrafik i Stockholm genererar mycket högre externa kostnader än att köra samma mil i glesbygd. Därför är det angeläget att precisera skattebelastningen på vägtrafiken så långt det går i tid och rum.
Den moderna datatekniken ger också dessa möjligheter. Vänsterpartiet föreslår i sin motion att en utredning tillsätts med uppgift att föreslå utformningen av en regionalt differentierad bensinskatt. I första hand bör denna differentiering utformas så att bensinskatten ökar i de tre storstadsregionerna. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
Inblandning av alkoholer (mom. 19)
Framställning av fordonsbränslen ur skogsråvara öppnar möjligheter för bättre balans i koldioxidcykeln, minskade utsläpp av NOX, mutagena kolväten och ämnen som genererar fotooxidanter. Forskning på detta område har gjort det möjligt att redan nu bygga fullskaleanläggningar för produktion av fordonsbränsle. Restprodukten kan användas som energiråvara i stor skala t.ex. för att ersätta kol och olja i processindustrin eller i kraftvärmeverk. Enbart i Norrbottens län finns 5 miljoner ton biomassa som kan användas i sådan energiproduktion. I full skala skulle denna energiproduktion kunna ge ett väsentligt tillskott av nya arbetstillfällen.
Tiden har nu kommit att göra större satsningar och prova detta system i större skala. Staten har ett ansvar att medverka i sådana satsningar. För att stimulera efterfrågan på etanol eller alkoholderivat för inblandning i fordonsbränsle bör regeringen utreda om den del som blandas in i bensinen kan ha lägre bensinskatt eller stödjas genom subventionerad upphandling.
Miljöklassning av drivmedel (mom. 20)
Naturvårdsverket fick 1992 i uppdrag av regeringen att redovisa förslag till miljöklassning av bensin. Naturvårdsverket har också redovisat ett sådant förslag. Det innebär att bensin som ger mindre utsläpp av kolväten, kväveoxider, svavelföreningar, cancerframkallande ämnen och bly får en skattelättnad på 10 till 12 öre litern. De minskade inkomsterna förutsätts finansieras genom en allmän höjning av bensinskatten med 7 öre litern.
Förslaget har varit ute på remiss, men har inte föranlett förslag från regeringens sida. Enligt uppgifter beror detta på att regeringen vill avvakta utvecklingen inom EU.
Detta är inte tillfredsställande. En miljöklassning av diesel är redan genomförd. Oljeföretag, bl.a. OK Petroleum, har tagit fram en produkt som svarar mot miljöklassningens krav. Riksdagen bör därför med det snaraste begära förslag från regeringen om att införa en miljöklassning av bensin, så att systemet kan träda i kraft den 1 juli 1994, eller senast under 1994.
Motorsågsbensin (mom. 21)
Eftersom den vanliga bensinen orsakade hälsobesvär hos skogsarbetare när den användes till motorsågar och röjsågar framtogs i slutet av 1980-talet en speciell, mindre hälsovådlig motorsågsbensin. Behovet av specialbensin för skogsbruket kan i dag beräknas till ca 15 000 m3 per år, varav huvuddelen -- ca 11 000 m3 -- används inom det privata skogsbruket. Den ringa kvantiteten innebär tillsammans med speciella tillverkningskrav att specialbensinen blir dyrare att tillverka än vanlig motorbensin. Transport, lagring och försäljning vid bensinstationerna kräver dessutom speciella arrangemang som innebär ytterligare kostnader. Det här innebär att den s.k. miljöbensinen för motorsågar i stort sett kostar dubbelt så mycket per liter som den vanliga bensinen.
Med tanke på de arbetsmiljö- och hälsoproblem som är förenade med en användning av vanlig bensin i skogsbruket är det högst önskvärt att till motorsågar och röjsågar använda den specialgjorda bensinen. Då får självfallet inte priset bli en hämsko som hindrar en användning. Stortinget i Norge har beslutat att från den 1 januari 1993 befria specialbensin av den typ som det här är fråga om från både bensin- och CO2-avgift.
En sådan avgifts- och skattebefrielse bör också vara möjlig i Sverige. Vad som kan diskuteras är om befrielsen endast skall avse den användning som sker i skogsbruket eller om även användning i andra sammanhang skall komma i fråga. Det senare är väl en fråga som regeringen får överväga i samband med ett förslag om skattebefrielse för bensinen.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Reklamskatten (mom. 22)
Reklamskatt tas ut för trycksaker och för reklam i pressen men utgår inte på reklam i TV. Där betalar företaget i stället en koncessionsavgift för rätten till markbundna sändningar med reklam. I övrigt utgår inte någon skatt på reklam i etermedia.
Vänsterpartiet anser att reklamskatten kan höjas och breddas t.ex. även till radio- och TV-kanaler med rätt att sända reklam. En snabbutredning för detta syfte bör tillsättas. I direktiven skall ingå att lägga förslag så att intäkterna ökar med minst 500 miljoner kronor. Detta torde vara möjligt bl.a. genom att bredda reklamskatten till nya media. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.
Förpackningsskatten (mom. 25)
Det producentansvar som genomförts för förpackningar bör enligt min mening ses som en grundläggande åtgärd. För att komma till rätta med de miljöproblem som förpackningarna orsakar krävs ytterligare åtgärder.
Förpackningsutredningen har i delbetänkandet (SOU 1990:85) Översyn av skatten på dryckesförpackningar lagt fram ett förslag om en differentierad skatt på dryckesförpackningar som bygger på att dessa rangordnas ur miljösynpunkt. Enligt min mening finns det inte någon anledning att låta frågan om en differentierad skatt på förpackningar falla som en följd av att det införs ett producentansvar.
En differentierad skatt på dryckesförpackningar har en viktig uppgift att fylla som ett komplement till ett allmänt producentansvar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bekämpningsmedel (mom. 27)
Jag biträder Socialdemokraternas reservation.
Handelsgödsel (mom. 28)
Jag biträder Socialdemokraternas reservation.
Alkohol och tobak (mom. 29)
Folkhälsoskäl talar för en kraftig beskattning av dessa produkter. Tobaksskatten har också höjts kraftigt. Med anledning av proposition 1993/94:25 beslöt riksdagen att indexera såväl tobaks- som alkoholskatten. En förstärkning av statskassan med 0,29 miljarder kronor för tobaksskatten och 0,48 miljarder kronor för alkoholskatten.
För framtida budgetår kan Vänsterpartiet överväga att genomföra ytterligare höjningar av såväl alkohol- som tobaksskatten. Ett eventuellt medlemskap i EU kan dock komma att hota möjligheterna att bibehålla ett tillräckligt högt skatteuttag. Detta hot gäller särskilt alkoholområdet. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att Sverige bibehåller ett högt skatteuttag på alkohol och tobak. Denna grundinställning gäller oavsett Sveriges relationer till EU.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Yrkanden
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1, 2, 7, 12, 14, 15, 17, 19, 20, 21, 22, 25 och 29 bort hemställa.
1. beträffande skatteväxling att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 39, 1993/94:Sk607 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk609, 1993/94:Sk646, 1993/94:N432 yrkande 3 och 1993/94:N433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande internationellt samarbete att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo689 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande industrins energiskatter att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 40 och 1993/94:N425 yrkande 5 hos regeringen begär ett förslag i enlighet med vad ovan anförts,
12. beträffande trafikområdet att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sk352 yrkandena 41 och 43 och med anledning av motion 1993/94:N424 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
14. beträffande miljöklasser för nya fordon att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352 yrkande 46 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
15. beträffande växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352 yrkande 45 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
17. beträffande regional differentiering att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 42 och 1993/94:Sk647 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
19. beträffande inblandning av alkoholer att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk649, 1993/94:T223 yrkande 6, 1993/94:N245 yrkande 4 och 1993/94:N420 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. beträffande miljöklassning av drivmedel att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 44, 1993/94:Jo689 yrkande 3 och 1993/94:N424 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
21. beträffande motorsågsbensin att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk641, 1993/94:Sk648 och 1993/94:N417 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. beträffande reklamskatten att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Sk352 yrkande 47, 1993/94:Sk353 yrkande 25, 1993/94:Sk634 och 1993/94:Sk651 och med avslag på motion 1993/94:Sk637 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. beträffande förpackningsskatten att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk608 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
29. beträffande alkohol och tobak att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Sk352 yrkandena 37 och 38 och med avslag på motionerna 1993/94:Sk616 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Sk635 och 1993/94:So272 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 2 Utskottet 7 Skatteväxling m.m. 7 Energibeskattning 8 Kraftvärme 8 Industrileveranser 10 Cement- och kalkindustrin 11 Industrins energiskatter 12 Växthusnäringen 13 Stora förbrukare 15 Nedsatt elskatt i norra Sverige 16 Vindkraft 16 Vägtrafikområdet 18 Skatteuttaget 18 Sänkt skatt på nya bilar 18 Miljöklasserna för nya fordon 20 Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt 20 Dieseloljeskatten 21 Regional differentiering av drivmedelsskatterna 22 Låginblandning av biobränslen 22 Miljöklassning av drivmedel 24 Motorsågsbensin 24 Övriga punktskatter 24 Reklamskatten 24 Hundskatten 26 Förpackningsskatten 26 Särskild varuskatt 27 Bekämpningsmedel 27 Handelsgödsel 28 Alkohol och tobak 29 Avgift för information om tobak 29 Hemställan 30 Reservationer 37 1. Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja samt cement- och kalkindustri (mom. 3--6 och mom. 31 i motsvarande del) (s) 37 2. Vindkraft (mom. 11 och mom. 31 i motsvarande del) (s) 40 3. Sänkt skatt på nya bilar (mom. 13) (nyd) 41 4. Inblandning av alkoholer (mom. 19) (nyd) 41 5. Reklamskatten (mom. 22) (s) 42 6. Reklamskatten (mom. 22) (nyd) 43 7. Reklamskatt på efternamnsuppgifter (mom. 23) (nyd) 43 8. Bekämpningsmedel (mom. 27) (s) 44 9. Handelsgödsel (mom. 28) (s) 44 10. Alkohol och tobak (mom. 29) (nyd) 45 Särskilda yttranden 46 1. Industrins energiskatter (mom. 7) (s) 46 2. Förpackningsskatten (mom. 25) (s) 46 Meningsyttring av suppleant 47 Skatteväxling (mom. 1) 47 Internationellt samarbete (mom. 2) 47 Kraftvärme, industrileveranser, råtallolja och cement- och kalkindustri (mom. 3--6) 47 Industrins energiskatter (mom. 7) 47 Trafikområdet (mom. 12) 48 Miljöklasser för nya fordon (mom. 14) 48 Växling från fordonsskatt till drivmedelsskatt (mom. 15) 49 Regional differentiering (mom. 17) 49 Inblandning av alkoholer (mom. 19) 49 Miljöklassning av drivmedel (mom. 20) 49 Motorsågsbensin (mom. 21) 50 Reklamskatten (mom. 22) 50 Förpackningsskatten (mom. 25) 51 Bekämpningsmedel (mom. 27) 51 Handelsgödsel (mom. 28) 51 Alkohol och tobak (mom. 29) 51 Yrkanden 51