Immaterialrättsliga frågor

Fru talman! Betänkandet som vi i dag debatterar behandlar motionsyrkanden i olika immaterialrättsli- ga frågor från allmänna motionstiden 2002. Som vi nyss hörde är immaterialrätt den sammanfattande beteckningen för ett antal olika regler som skyddar intellektuella prestationer. Det här betänkandet har fyra reservationer av vilka vi kristdemokrater står bakom två och det är om dessa jag ska nämna lite grann. Jag börjar med reservationen om den ersättning för upphovsrätt som har med kopiering att göra. Konstnärer har i dag laglig rätt till viss upphovsrätts- lig ersättning vid fotokopiering av deras verk. Staten och Kommunförbundet betalar årligen en klump- summa för rätten att fotokopiera konstverk för i hu- vudsak undervisningssyfte. Resurserna betalas till företaget Bonus Presskopia som på uppdrag av ett antal medlemsorganisationer bevakar rättsinnehavar- nas ekonomiska intressen. Därefter fördelas resurser- na av Bonus till medlemsorganisationerna som i sin tur och efter egna regler fördelar resurserna till konst- närerna. Eftersom det rör sig om förhållandevis små resurser fördelas de oftast inte till varje enskild konstnär som fått ett verk kopierat utan i stället i form av stipendier. Medlemsorganisationerna i Bonus representerar olika konstnärsgrupper, till exempel bildkonstnärer, fotografer, tecknare, tonsättare och författare. Fru talman! Så långt är allt gott och väl. Men här finns det problem, och de uppstår i och med att Bonus Presskopia tillåter bara en medlemsorganisation för varje konstform. De mindre konstnärsorganisationer- na får alltså inte ansluta sig till Bonus. Givetvis bör statens kopieringsersättning gå till alla de konstnärs- organisationer som ställer sina medlemmars verk till förfogande för kopiering. Det borde vara självklart att alla konstnärer på samma villkor får del av den upp- hovsrättsliga ersättningen. Så är det emellertid inte i dag. Därför vill vi kristdemokrater att en utvärdering görs av det rådande fördelningssystemet. Utskottsmajoriteten avstyrker vårt yrkande med hänvisning till att man förutsätter att det vi tar upp kommer att övervägas inom ramen för ett arbete som enligt uppgift pågår i Regeringskansliet och som går ut på att genomföra direktivet om upphovsrätt i in- formationssamhället. På samma sätt resonerade man för ett år sedan men inget har hänt. Under tiden som ingenting händer kommer även fortsättningsvis många konstnärer och andra utövare att gå miste om rättmätig upphovsrättslig ersättning. Jag går så över till vår andra reservation, den om arenarätten. Den som går till exempel på ett idrottsevenemang och betalar sin entrébiljett kan samtidigt ta med sig sin videokamera. Tekniskt är det möjligt att koppla kameran till mobiltelefon och att sända över bilderna till en webbsida. Teoretiskt kan alltså vem som helst direktsända idrottsevenemanget på en hemsida. I dag finns det ingen materialrätt som förhindrar detta. Den som däremot gör samma sak i samband med en tea- terföreställning begår ett brott mot upphovsrätten. I svensk lagstiftning existerar inte någon ägande- rätt eller upphovsrätt beträffande sändningsrätter för föreningar eller sammanslutningar, till exempel id- rottsklubbar. När Fotbollförbundet säljer TV- rättigheter är det faktiskt bara ett slags skenbar rättig- het som man säljer. Vad det egentligen handlar om är den rätt som tillkommer ägaren till en idrottsanlägg- ning eller arrangören vid ett evenemang att ta ut en högre inträdesavgift för ett sändande TV-bolag. Först när ett TV-bolag gjort en upptagning inträder upp- hovsrätten, och då är det TV-bolaget som får den. Det finns alltså ingen generell äganderätt beträffande händelseförlopp eller dagshändelser. I dag finns det ingen skyddslagstiftning för arran- görer av idrottsevenemang, ej heller för evenemang med imitatörer, akrobater och cirkus- eller varietéar- tister. Arrangören har visserligen rätten till arenan där evenemanget sker men informationen kring det som sker under evenemanget är inte skyddat i upphovs- rättslig mening. Vi menar att behovet av skydd för rättigheter som äganderätten och rätten till de egna evenemangen bör utredas. Så kallade arenarättigheter finns i vissa andra länder. Det kan vara befogat att utreda möjligheterna att införa liknande rättigheter i Sverige. Utskottsmajoriteten hävdar, något förvånande, att det inte finns några bärande skäl för att man ska överväga införandet av ett nytt immaterialrättsligt skydd i enlighet med vad jag här har framfört. Vidare förvånar majoriteten när den bekänner sig till de an- taganden som gjordes av 1986 års lagstiftning på området och som går ut på att det är möjligt för artis- ter och andra utövare som saknar upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer sker. Det är möjligt att det fanns fog för dylikt resone- rande för 17 år sedan, då till exempel Internet inte fanns. Men hur ska någon i dag via ett kontrakt kunna skaffa sig garantier för att obehöriga upptagningar av de egna prestationerna inte sker när vem som helst medelst en enkel videokamera kan direktsända eve- nemang på en hemsida? Där skulle jag gärna vilja ha ett besked av majoritetens företrädare. Fru talman! Vi kristdemokrater står naturligtvis bakom våra båda reservationer men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 4.

Fru talman och övriga åhörare! Jag vill beträffan- de betänkande LU16 lyfta ett par frågor angående STIM:s verksamhet - dels statens representation, dels viss ersättningsfråga. I år är det 80 år sedan STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, bildades. STIM är därmed en erfaren ekonomisk förening, och dessutom välskött. STIM:s uppdrag är att bevaka kompositörers och författares verk, både svenska och utländska, och att se till att upphovsmännens ersättningar betalas in och fördelas till rättighetshavarna. Upphovsrättsorganisationen är finansiellt stark, och man är kunnig i att hantera de rättighetslagar som man omfattas av. Det som vi i Centerpartiet ifrågasätter är regering- ens inblandning i STIM:s styrelse. Varför försvarar regeringen så ihärdigt att av nio ledamöter i styrelsen ska regeringen utse tre - detta inklusive ordföranden? Centerpartiet anser att regeringens styrelseplatser i STIM ska slopas. Jag frågar regeringens representanter: Varför? Av vilken anledning ska en tredjedel av styrelsen ha en koppling till regeringen? Är det för att regeringen ska vara med och styra vilka verk som ska framställas offentligt, eller tilltror man inte STIM:s medlemmar att själva utse hela styrelsen? Det finns absolut ingen anledning till att staten ska vara med och styra upphovsmännens verksamhet. Vi har ju en lagstiftning som reglerar detta. Jag yrkar bifall till reservation 3. Den andra frågan gäller STIM och dess ersätt- ningssystem. Vi i Centerpartiet har föreslagit en för- ändring av upphovsrättslagen som innebär att i ideella organisationer och studieförbunds verksamhet ska framförande av upphovsrättsligt skyddade verk kunna undantas - det vill säga göras fria från avgifter. Detta tycker vi är viktigt för att inte försvåra och fördyra för de kulturarbetare som ofta arbetar i studieförbunden och i ideella organisationer. De här människorna är ofta lokala eldsjälar. De har ett stort engagemang när det gäller att föra både musikaliska verk och författa- res verk vidare till den breda allmänheten - dessutom många gånger till grupper i samhället och på orter i Sverige där kulturutbudet är av mindre omfattning. Jag som tillhör Centerpartiet, ett folkrörelseparti - som även regeringspartiet påstår sig vara - vill rikta en uppmaning till regeringen om att den borde arbeta för att underlätta för de ideella organisationerna, inte försvåra. Som upphovsrättslagen nu är utformad bromsar den till viss del studieförbundens medverkan vid olika arrangemang. Studieförbunden arbetar dessutom i sin verksam- het utifrån de kulturpolitiska mål som riksdagen har fastställt. Jag vill därför uppmana regeringens repre- sentanter, socialdemokraterna, att närmare granska effekterna vad gäller både styrelserepresentation och nuvarande avgiftssystem.

Fru talman! Immaterialrätten är ett komplicerat område där olika intressen vägs mot varandra. Det framkommer också i de motioner som vi sett från den allmänna motionstiden. Å ena sidan har vi uppfinnare och konstnärer som naturligtvis har ett starkt intresse av att kunna försörja sig. Självfallet måste det också finnas en sporre för uppfinnare att komma med nya uppfinningar. Det är ju därför som patenträtten finns. Å andra sidan finns det andra intressenter. Det finns ju ett allmänt intresse av att läkemedelsforsk- ningen fungerar och av att läkemedel har rimliga priser. Det finns också ett intresse hos den enskilde av att till någorlunda rimliga kostnader till exempel få kopiera noter att använda för enskilt bruk. Det är därför jag tycker att man måste vara för- siktig i dessa sammanhang. Varje förslag rubbar ba- lansen mellan å ena sidan uppfinnaren och konstnä- rerna och å andra sidan det allmänna intresset, bruka- rens och den enskildes intresse. Därmed inte sagt att man aldrig kan överväga några förändringar. Men man får vara medveten om att varje förändring riske- rar att rubba balansen. Det kan få positiva konsekven- ser för den man gynnar men desto mer negativa för den andra parten. Det som är viktigt i dessa sammanhang är den in- ternationella lagstiftning som redan finns och som är på gång. Ansökan om patent är vad som gäller för industriella uppfinningar, till exempel ett läkemedel. Då ansöker man stat för stat. Får man inte patent i en stat kan man inte utnyttja skyddet i den staten utan bara i de stater där man har lyckats få skyddet. Man kan inte heller ansöka om världspatent. Där- emot finns det ett väldigt intressant EU-arbete som pågår som skulle kunna möjliggöra gemensam ansö- kan och gemensam prövning av patent så att man skulle kunna få patent i hela EU-området. Det är helt avgörande för de uppfinnare och företag som är be- rörda. Det också med den motiveringen som jag vill be- svara de flesta av motionsyrkandena. Väldigt mycket positivt pågår på EU-nivå som går helt i linje med motionärernas önskemål. Det kommer dessutom att få mycket större effekt eftersom det kommer att täcka hela EU-området. Jag tänkte nu gå in lite på det första området. Jag vill dela upp det i två områden. Det första området gäller uppfinnaren och konstnären, och det andra området gäller det allmänna intresset, brukaren och den enskilde. Givetvis finns det motionsyrkanden som vill förskjuta balansen och å ena sidan stärka uppfinnaren eller å andra sidan stärka den enskilde. Jag börjar med uppfinnaren och konstnären. Det finns motioner om patentintrångsförsäkring. Det handlar om andra företag som till exempel försöker utnyttja någonting som man har upptäckt för eget kommersiellt syfte. Detta är förbjudet. Man försöker kringgå patent. Det är väldigt goda intentioner i mo- tionen. Det handlar om att försöka skydda ofta små företag eller en enskild uppfinnare. Det finns väldigt starka regler för att komma till rätta med detta. Mycket av det hänger ihop med EU. Det är sådant vi redan har genomfört genom EU- lagstiftning och sådant som är på gång. Man kan till exempel få betala vite om man gör intrång. Ska- destånd utgår till den drabbade. Man har höjt straffen från sex månaders till två års fängelse för intrång. Till och med förberedelse och planering av intrång är straffbart. Man har också förstärkt mönsterskyddet. Det var tidigare lite lättare att kunna använda ett mönster i ett annat sammanhang och därmed kringgå patentet. EU-lagstiftningen är också väldigt stark. Ytterligare förstärkningar planeras och kommer att diskuteras i EU under våren. Ett annat motionsyrkande handlar om enklare skydd. Om det inte är någon större uppfinning utan en smärre teknisk uppfinning kan man få en lite lägre tröskel på skyddet, men det kan å andra sidan gå igenom lite snabbare. På samma sätt håller EU på med ett arbete. Det ska vara snabbt, enkelt, lägre skyddsvillor och också lägre kostnader för den som ansöker om patent. Datorrelaterade uppfinningar är väldigt intressan- ta. Utvecklingen går snabbt på det området. Det gör att behovet av skydd är extra starkt. Här finns också regler för detta. Men det är väldigt tvetydiga regler. Trots att man till exempel inte kan ta patent på dator- program beviljas tusentals sådana patent både i Sve- rige och i andra EU-länder. Här borde man se över vad det egentligen är som gäller. Samtidigt som man försöker underlätta att få patent ska inte det leda till att man förhindrar andra att utveckla nya program. När det gäller brukaren och den enskilde talas det här väldigt mycket om till exempel ersättning för kopiering. I dag är det inte några extrema kostnader det handlar om. Framför allt är det viktigt att komma ihåg att om man helt tar bort ersättningen för konstnä- rer i så kallade ideella sammanhang drabbas de av det. Många konstnärer har redan i dag en mycket dålig ekonomi. Här får man återigen göra en avväg- ning. Tasso Stafilidis från Vänsterpartiet kommer under sitt anförande att utveckla ämnet vidare. Det har klagats en del på den statliga representa- tionen i Stim. Jag ser det snarare som någonting posi- tivt att två ledamöter och ordförande är utsedda av regeringen. Det gör jag av två skäl, dels för att man får insyn, dels för att man får balans mellan de intres- sen jag tidigare talat om, det vill säga den enskilde brukarens och konstnärens. Det får inte bli en obalans som leder att det kanske blir svårare för ideella körer till exempel. Där ser jag en poäng. Det gäller också insynen ur demokratisk synpunkt. Avslutningsvis till frågan om arenarätt. Frågan som kommit upp är relevant om man till exempel filmar ett idrottsevenemang och lägger ut det på In- ternet. Det pågår ett arbete inom EU med det direktiv som finns om upphovsrätt i informationssamhället. Vi förutsätter naturligtvis att den frågan kommer upp där. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det mest avgörande ändå är TV-sändningar. Där har man avtalsvägen och kontraktsvägen i dag möjligheter. Det finns heller inget starkt tryck för att förändra de regler som finns. Men naturligtvis måste vi ändå ta upp frågan när vi nu bereder EU-direktivet om upp- hovsrätt i informationssamhället.

Fru talman! Jag vill börja med att korrigera mitt yrkande. Jag yrkar naturligtvis bifall till reservation 3 och ingenting annat. Den fråga jag har till Hillevi Larsson kretsar just kring det sista hon var inne på, arenarätten och möj- ligheterna för idrottsarrangemang att skydda sina immateriella tillgångar. Om jag till exempel skulle gå på en biopremiär och se Sagan om ringen är det förbjudet för mig att ta med mig videokameran och mobiltelefon och sända det live ut på nätet. Jag får inte ens ha med mig vi- deokameran för att filma det och sedan lägga ut det på nätet. Det är förstås något som är mycket viktigt för filproducenten i det här fallet. På samma sätt är det om jag går på teater. Där får jag inte heller ta med mig en videokamera för att filma pjäsen eller filma föreställningen på olika sätt. Det är förbjudet. Där har vi ett immaterialrättsligt skydd. För mig är det en uppenbar lucka i lagstift- ningen att inte också arrangörer av idrottsarrange- mang har samma immaterialrättsliga skyddslagstift- ning. Jag har därför en fråga till Hillevi Larsson, och jag vill gärna få ett svar utan hänvisning till arbete som pågår i EU eller i andra beredningar. Vad är socialdemokraternas åsikt i den här frågan? Är det någon principiell skillnad mellan ett operabesök och att gå på en fotbollsmatch i just det immaterialrättsli- ga avseendet?

Fru talman! Det finns en väsentlig skillnad. Det är att matcherna vanligtvis inte går i repris. Det gör däremot teaterföreställningen. Det är en unik upple- velse varje gång man ser en ny match. Det blir en helt annan utgång vid varje tillfälle. Däremot spelas pjä- sen upp gång på gång ungefär likadant. Lyckas man då komma över en videoupptagning eller se en pjäs på datorn behöver man inte gå och titta på den sedan. Idrottsarrangemang däremot är vanligtvis olika från gång till gång. Därmed inte sagt att frågan är oviktig. Precis som jag sade får man överväga om det finns ett tillräckligt starkt behov att på det här sättet skydda även idrotts- evenemang. Men jag vill ändå understryka att det inte är många som sitter och tittar på datorskärmen en hel match eller en hel föreställning. De allra flesta före- drar fortfarande att se på TV-skärmen och att se på bio, till exempel.

Herr talman! Min replik handlar om samma sak som Henrik von Sydow var inne på här. Jag ställde en fråga i mitt anförande. Hur ska någon i dag via ett avtal kunna skaffa sig garantier för att obehöriga upptagningar av de egna prestationerna inte sker? Det är det som lagstiftningen kom fram till år 1996 som lagutskottet har lutat sig mot under flera år nu. Det vore intressant att höra hur regeringspartiets företrädare kan tänka sig hur idrottsmän ska kunna avtala sig till skydd för att deras prestationer inte ska bli föremål för obehöriga upptagningar mot den bak- grund som jag skissar på i mitt anförande, det vill säga att vem som helst kan ta med sig en videokame- ra till ett evenemang och direktsända till en hemsida. Hur i all sin dar tänker sig Hillevi Larsson att man ska kunna avtala bort detta?

Fru talman! Jag tror först och främst att många id- rottsmän bara blir glada om man filmar deras presta- tioner. De som inte tillhör den absoluta eliten blir naturligtvis bara glada att se att deras prestationer sprids och att möjligheterna därmed för dem ökar i framtiden. Däremot finns det naturligtvis också undantag från detta. Det gäller när det är kommersiella intres- sen inblandade, det vill säga idrottsutövare som har möjlighet att få pengar för att sälja rättigheterna till upptagningar till exempel. Detta är inte oväsentligt i sammanhanget. Men precis som jag sade tidigare så finns det skillnader mellan till exempel en teaterföreställning och ett idrottsevenemang. Det är ju när idrottsevene- manget är som absolut mest färskt som det är av in- tresse, och detta leder inte till att folk inte går på nästa idrottsevenemang. Tvärtom kan det få motsatt effekt. Man kan teckna avtal, och på samma sätt som det är förbjudet att göra videoupptagningar på en teater- föreställning så borde man kunna avtala om samma regler. Om inte det är möjligt att avtala om så kanske det är någonting som man borde diskutera. Man bor- de kunna teckna mer långtgående avtal Jag vill ändå avsluta med att säga att vi inte på något sätt har stängt dörren i frågan. Tvärtom så kan det vara av intresse att ta upp frågan i samband med EU-direktivet. Dessutom tror jag att det skulle kunna leda till ett betydligt starkare skydd för den enskilda idrottsutövaren med tanke på hur internationell id- rottsvärlden är. Får man ett gemensamt EU-skydd så smäller det högre än ett speciellt svenskt skydd.

Fru talman! Jag tror först och främst att många id- rottsmän bara blir glada om man filmar deras presta- tioner. De som inte tillhör den absoluta eliten blir naturligtvis bara glada att se att deras prestationer sprids och att möjligheterna därmed för dem ökar i framtiden. Däremot finns det naturligtvis också undantag från detta. Det gäller när det är kommersiella intres- sen inblandade, det vill säga idrottsutövare som har möjlighet att få pengar för att sälja rättigheterna till upptagningar till exempel. Detta är inte oväsentligt i sammanhanget. Men precis som jag sade tidigare så finns det skillnader mellan till exempel en teaterföreställning och ett idrottsevenemang. Det är ju när idrottsevene- manget är som absolut mest färskt som det är av in- tresse, och detta leder inte till att folk inte går på nästa idrottsevenemang. Tvärtom kan det få motsatt effekt. Man kan teckna avtal, och på samma sätt som det är förbjudet att göra videoupptagningar på en teater- föreställning så borde man kunna avtala om samma regler. Om inte det är möjligt att avtala om så kanske det är någonting som man borde diskutera. Man bor- de kunna teckna mer långtgående avtal Jag vill ändå avsluta med att säga att vi inte på något sätt har stängt dörren i frågan. Tvärtom så kan det vara av intresse att ta upp frågan i samband med EU-direktivet. Dessutom tror jag att det skulle kunna leda till ett betydligt starkare skydd för den enskilda idrottsutövaren med tanke på hur internationell id- rottsvärlden är. Får man ett gemensamt EU-skydd så smäller det högre än ett speciellt svenskt skydd.

Fru talman! Vi har redan konstaterat att det är skillnad på teaterföreställning och bioförevisning gentemot exempelvis ett idrottsevenemang. Jag kan också konstatera att Hillevi Larsson inte hade något svar att ge på frågan om hur man avtals- vägen ska kunna skaffa sig garantier mot obehöriga upptagningar av idrottsmäns och idrottskvinnors prestationer. Sedan spelar det ingen roll om idrotts- män är glada eller inte för att en viss direktsändning någon gång sker via videokamera - utan här är det principen vi talar om. Jag kan underförstått tycka mig spåra i Hillevi Larssons anförande att hon egentligen är inne på samma linje. Därmed menar jag att det finns bärande skäl till att stödja Kristdemokraternas reservation i det här fallet. Det har hänt mycket sedan man i 1986 års lagstiftning konstaterade att det i allmänhet går att skaffa sig garantier kontraktsvägen mot obehöriga upptagningar. Det går inte i dag. Jag skulle önska att Hillevi Larsson erkände att det inte går i dag att kon- traktsvägen skaffa sig garantier för att det icke sker obehöriga upptagningar av idrottsmäns prestationer på ett idrottsevenemang.

Fru talman! Jag kan kontra med att säga att i praktiken går det inte heller när det gäller en teaterfö- reställning eller en konsert. Hur ska man kunna ga- rantera att ingen filmar under föreställningen? Man kan ju till och med ha en dold kamera med sig och sedan lägga ut det hela på nätet. Det är ju fullt möjligt att till och med komma in på friskolor och filma utan att någon märker att man har en kamera, så givetvis kan man aldrig helt gardera sig mot att detta kan hända. Däremot skulle man kunna avtala att det inte är tillåtet att det händer. Men det är svårt att komma undan att det händer. Det finns folk som olagligen filmar även i teatersammanhang, men på samma sätt som man kan avtala att en annan TV-kanal inte får vara där och filma och sedan sända kan man natur- ligtvis avtala att det hela inte heller får lägga ut på nätet. Det är självfallet fullt möjligt för arrangörerna att själva bestämma reglerna för åskådarna som kommer dit. Men vi måste först överväga hur stort behovet är av att införa en sådan bestämmelse, med tanke på att trycket inte är speciellt starkt i frågan. Det finns ju möjlighet att genom avtal förhandla sig fram i dag, och det är därför trycket inte är så starkt. Men jag vill ändå inte stänga dörren helt, utan vi får diskutera detta i samband med det direktiv om upphovsrätt från EU som nu finns.

Fru talman! Jag reagerar på att ni från Socialde- mokraternas sida, Hillevi Larsson, försvarar och hål- ler fast vid att regeringen ska kunna utse tre ledamö- ter i STIM:s styrelse varav ordföranden är en. Hillevi Larsson säger att ni vill ha insyn. Det är ju fullt möjligt att erhålla insyn på andra sätt! Det kan man göra om man har en adjungerad ledamotsplats i styrelsen. Men att som regeringen försvara att behålla tre styrelseledamöters platser kan jag inte beteckna som annat än att ambitionerna är att vara med och styra. Det är ju någonting som vi reagerar mot från Centerpartiet just med hänvisning till den balans som också Hillevi Larsson tidigare nämnde. Det är balan- sen mellan olika intressen - mellan konstnärerna och den enskilde. Jag vill återigen uppmana det socialdemokratiska partiet att verkligen se över detta och att skaffa sig insyn i STIM:s styrelse på annat sätt än att som i dag ha en tredjedel av styrelseplatserna. Det kan ju inte vara annat än att också ha makt över verksamheten. Insyn kan man skaffa sig på ett annat sätt.

Fru talman! Jag vill understryka att det här är re- presentationen för svenska folket. Det är det allmän- nas representation. Det är den svenska riksdagen, utsedd av folket, som utser statsminister som i sin tur utser regering, det vill säga att den grundläggande makten ligger hos folkets företrädare. Jag tycker att det enbart är positivt att detta kom- mer fram även i STIM:s styrelse. Det är viktigt att STIM:s styrelse inte enbart blir partsintresse. Det missgynnar ju den enskilde. Det är alla ideella körer- na och de enskilda som kopierar som drabbas om det blir ett partsintresse för tonsättare och konstnärer av andra slag. Det är viktigt att komma ihåg att det inte är någon majoritet, utan tre av nio. Det innebär alltså inte totalt inflytande. Däremot tycker jag att det är bra att det blir ett visst inflytande så att balansen inte väger över åt andra hållet. I många motionsyrkanden tas just problemet upp att man är orolig för att den enskilde drabbas med dagens system. Hur blir det då inte om man helt tar bort den offentliga insynen och inflytan- det som garant för att det blir en bra balans mellan brukaren och i det här fallet konstnären?

Fru talman! Mitt svar på Hillevi Larsson inlägg är detta: För att öka demokratin kan man utse ledamö- terna på annat sätt än att regeringen gör det. Det skulle verkligen bredda insynen och även ge andra möjligheter. Så länge som regeringen bibehåller makten att utse ledamöter så är den ändå koncentre- rad till ett fåtal som verkligen kan bestämma vilka som ska sitta med. Om man vill ha ett ökat folkligt inflytande tycker jag att man bör utse representanter- na på ett annat sätt än man gör i dag.

Fru talman! Det är ju det styrelseskicket vi har i Sverige i dag. Vi har en riksdag som i sin tur utser statsminister som i sin tur utser regering. Denna re- gering är ju fortfarande ändå beroende av riksdagens förtroende. Riksdagen kan ju avsätta statsministern och därmed hela regeringen. Jag vill därför under- stryka att detta kommer ytterst från folket. Vi har ju den regering som vi har utifrån vad folket har röstat fram. Representanterna i styrelsen representerar där- igenom valresultatet och folkets vilja och samtidigt naturligtvis ytterst riksdagen. Jag tycker att detta är ett demokratiskt system och jag har svårt att tänka mig något alternativt system. Det som vi beslutar i dag om vilken balans det ska vara mellan konstnärerna och brukarna är ju dessut- om det som regeringen sedan kommer att företräda. Riksdagen är ju högsta beslutande organ över reger- ingen och ger uppdrag till den att utföra. Regeringen utser i sin tur tre ledamöter som givetvis ställer sig bakom det som vi här i dag och andra gånger som vi diskuterar de här frågorna kommer fram till. Jag tycker alltså att det är mycket demokratiskt från den utgångspunkten. Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, för det glömde jag att göra i mitt inledningsanförande.

Fru talman! Immaterialrätten handlar om den in- tellektuella äganderätten och skyddet för idéer och uppfinningar. Det handlar om företags, uppfinnares, författares, konstnärers och andra människors och institutioners rätt att skörda frukterna av en intellek- tuell prestation genom att få ensamrätt i form av upp- hovsrätt, patent, mönsterskydd eller vad det vara månde. Immaterialrätten säkerställer därigenom rätten till den möjliga framtida ekonomiska vinst som är drivkraften för uppfinnares och företags arbete med innovationer och utveckling. Idérikedom och nyskapande är nyckeln till ekonomiskt framåt- skridande och välstånd. Ett tydligt och enkelt immaterialrättsligt regelverk och en effektiv administration är också en viktig konkurrensfaktor för vårt näringsliv. I det samman- hanget vill jag passa på att välkomna att det mångåri- ga arbetet med att få till stånd ett gemenskapspatent inom EU nu verkar vara nära att komma i mål. Fru talman! I dagens alltmer gränslösa ekonomi lägger man bäst grunden för effektiva, ändamålsenli- ga och administrativt enkla skydd för immaterialrätter genom ett aktivt arbete på den internationella arenan, inte minst inom EU:s institutioner. Det oklokaste vi skulle kunna göra vore att vända ryggen åt det arbete som pågår inom EU och andra internationella organ och i stället åstadkomma hemmabyggen utan motsva- righet i andra länders immaterialrätt. Vi anser att många av de frågor som tas upp mo- tionsvägen i detta betänkande är mycket angelägna. Men av de skäl som jag nyss redovisade anser vi att de bäst hanteras inom ramen för internationella över- enskommelser genom framtagande av EG- förordningar, direktiv och andra internationella över- enskommelser. Vi följer detta arbete mycket noga. Vi förväntar oss att Sverige är en pådrivande kraft inom EU och andra organ för att få till stånd ett effektivare, enklare och mer ändamålsenligt immaterialrättsligt regelverk. Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om en fråga som däremot är en helt svensk angelägenhet. Det är styrelsesammansättningen i STIM. I dag utser regeringen både ordförande och två övriga ledamöter i STIM. Detta är en ordning som har funnits under mycket lång tid. STIM har ju funnits i närmare 80 år. Man kan fråga sig varför regeringen nödvändigtvis ska utse företrädare just i detta organ. Vi har tidigare hört regeringssidans företrädare tala om att det är lämpligt att regeringen är representerad på grund av att man på det sättet åstadkommer en sammanjämk- ning mellan olika partsintressen. Men i själva verket ska STIM inte vara en sammanjämkning mellan olika partsintressen. STIM ska vara en partsföreträdare för upphovsmännen och bevaka upphovsmännens intres- sen och rättigheter. Det är ett arbete som STIM för övrigt fullgör på ett mycket effektivt och, såvitt jag kan se, mycket ändamålsenligt sätt. Jag blir väldigt förvånad över att det är ett argument för att man ska behålla en statlig inblandning i denna organisation som faktiskt är en av många partsintressen på det immaterialrättsliga området. Redan 1995 föreslog Kulturutredningen att staten i framtiden inte skulle utse ledamöter och ordförande i STIM:s styrelse. Man ansåg detta av de skäl jag nyss har redovisat. Man pekade också på de negativa kulturpolitiska effekter det kan få med en alltför när- gången statlig inblandning i organisationer av detta slag. Jag tycker att det finns en stor brist på argument från regeringssidan för varför man vill behålla den nuvarande ordningen. Men det handlar kanske om att man vill försvara en inarbetad tradition, och man är kanske också en smula förtjust i att se statliga repre- sentanter i diverse organisationer som ska vara fristå- ende. Fru talman! Med anledning av detta vill jag för Folkpartiets räkning ställa mig bakom reservation nr 3 som handlar om statens engagemang i STIM. Jag yrkar alltså bifall till den reservationen och i övrigt till majoritetens förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag konstaterar att Martin Andreasson från Folkpartiet tycker att STIM fungerar alldeles utmärkt trots de här tre representanterna från staten. Han säger att detta skulle få negativa konsekvenser. Det intressanta är att han samtidigt säger att denna ordning har funnits under väldigt lång tid. Det har uppenbarligen inte fått negativa konsekvenser. Det är kanske till och med så att på grund av den här repre- sentationen får man en bra balans som leder till att STIM gör ett bra arbete. Därför ser jag ännu mindre anledning att ändra ordningen. Jag tycker att det fun- gerar bra, och det gör Martin Andreasson också. Sedan tror jag att det är nyttigt för STIM att bli påmind om att brukaren är mycket svag i många avseenden. Det är viktigt för enskilda att kunna utöva eller ta del av verksamheter i undervisningssyfte i skolor och ideella sammanhang. Det gäller till exem- pel skolundervisningen där läraren har rätt att spela in TV-debatter och visa för eleverna dagen efter. Det är ett undantag som är väldigt viktigt ur undervisnings- synpunkt. Skolorna skulle inte ha råd med detta an- nars. Det är väldigt viktigt att påminna tonsättarna, och i det här fallet andra som har intressen i detta, om att det finns undantag där de ändå inte har några kommersiella intressen. Jag tror inte att behovet att förändra den ordning som gäller är så jättestort. Det fungerar bra som det är.

Fru talman! I mitt tycke känns det lite grann som om Hillevi Larsson försöker uppfinna nya argument för att rädda ett tidigare resonemang. Det jag sade var att STIM på ett effektivt sätt fullgör sin roll att vara partsföreträdare för upphovsmännen. I och med att STIM ska fylla den uppgiften, att bevaka en viss parts intressen på det immaterialrättsliga området, tycker jag att det är betänkligt att staten utser såväl ordfö- rande som två övriga ledamöter i just den styrelsen. Jag vill ställa en fråga till Hillevi Larsson. Om det nu är så angeläget av någon sorts allmänna balansskäl att staten ska vara representerad i just den immaterial- rättsliga organisationen, vad ska man dra för slutsat- ser av det? Kommer regeringen nu eller nästa år att föreslå att regeringen ska börja utse ledamöter i stort antal andra immaterialrättsliga organ som ska företrä- da olika partsintressen? Kulturutredningen pekar också på att STIM är, och bör vara, ett partsintresse som ska få sina önske- mål vägda mot andras i rättstillämpningen utifrån den lagstiftning vi har. Just på grund av att STIM är ett partsintresse får det kulturpolitiskt olyckliga konse- kvenser när staten engagerar sig så djupt i detta or- gan. Jag tycker fortfarande att regeringssidans resone- mang till stöd för den nuvarande ordningen är något svajigt, för att uttrycka det försiktigt.

Fru talman! Nej, vi kommer inte att införa en statlig representation om det inte föreligger särskilda behov. Det får naturligtvis prövas från fall till. Förut- sättningarna är ju olika på olika områden. Det är väldigt viktigt att sprida kulturen till ideella organisa- tioner, skolor och så vidare. Man kan till och med tänka sig att sprida den till sjukhus. Därför finns det skäl i det här fallet. Men det allra viktigaste för oss är att det fungerar alldeles utmärkt som det är i dag. Det är inte en majo- ritet från det offentliga utan tre ledamöter av nio. De andra sex kan bestämma över huvudet på det tre. Däremot finns de hela tiden med för att ge synpunkter under processen. Om det inte hade fungerat bra hade vi självklart föreslagit att ordningen skulle ändras, men eftersom det fungerar så bra som det gör i dag vill vi inte förändra den.

Fru talman! Nu kommer det fram ytterligare ar- gument. Jag tycker fortfarande att det känns som om man försöker komma på nya argument under debat- tens gång. Det nya argumentet skulle vara att STIM har en särställning eftersom det handlar om kultur. Men, fru talman, STIM är ju bara en av många orga- nisationer som bevakar immaterialrättsliga intressen på kulturområdet. STIM är definitivt inte det enda organ som har betydelse för att bevaka upphovsrätten för människor som ägnar sig åt olika former av konstnärligt skapande - det må vara musik, litteratur, film eller vilka andra konstformer som tänkas kan. Det resonemang som Hillevi Larsson nu för fram, att dagens ordning i STIM ska försvaras med just kulturpolitiska argument, tycker jag snarast borde peka fram emot att staten ska börja blanda sig i också de andra immaterialrättsliga organen på kulturområ- det. Nej, i mina öron går resonemanget från regerings- sidan inte ihop. Jag tycker fortfarande att försvaret för dagens ordning känns som att man på ett oreflekterat sätt bara vill ställa sig bakom det rådande systemet därför att det är det som vi har, kort och gott i något slags invand konservatism. Bakom det anar jag en förtjusning i att se statliga representanter i olika orga- nisationer på immaterialrättens område. Fru talman! Detta är inte ett argument som vi från Folkpartiet kan ställa oss bakom. Självklart står jag bakom reservation nr 3.

Fru talman! Jag tänker försöka att inte upprepa de saker som har sagts tidigare från talarstolen och som jag instämmer i. De handlar till exempel om vikten av hela detta ärende som handlar om immaterialrätt och om det upphovsrättsskydd som upphovsrättsinneha- vare ska ha. Detta betänkande är viktigt, och det är betydelse- fulla frågor som tas upp. Det pågår mycket arbete just nu. Den stora frågan är upphovsrätten i informations- samhället, där ett EG-direktiv just nu är ute på remiss. De skrivningar och den promemoria som Justitiede- partementet har sammanställt med utgångspunkt i direktivet håller nu på att remissbehandlas. Det kom- mer att bli intressant att se vilka av de frågor som i dag debatteras som kommer att lyftas fram i de olika remissinlagor som är på gång. Vänsterpartiet har inte heller reserverat sig till förmån för något av yttrandena. Vi har däremot avgi- vit ett särskilt yttrande där vi vill påvisa att det finns en problematik som vi nu i och för sig förutsätter kommer att finnas med i detta beredningsarbete, och det handlar om datorrelaterade uppfinningar. Dator- mjukvaran är ett känsligt område som det i dag finns oklara regler för och där vi ser att små företag blir hindrade i sina nya lösningar. Det gäller framför allt när nya uppfinningar i redan befintliga program för- hindras av att ett större företag har tagit patent sådana uppfinningar. Fru talman! Jag tänker ändå beröra de reservatio- ner som finns. Det finns en orsak till att Vänsterparti- et inte har ställt sig bakom de krav som reservanterna har lyft upp utan i stället har valt att stödja utskottets förslag och ställa sig bakom dess betänkande. Jag vill först och främst gå in på de frågor som handlar om ersättningen till STIM och den reserva- tion som avgivits av Centerpartiet. Visst finns det en behjärtansvärd bakgrund till att Centerpartiet vill att studieförbund och ideella organisationer inte ska bli ekonomiskt betungade när man till exempel framför musik vid konserter, i elevuppspel och i sådana situa- tioner. Detta kan jag förstå, men vi ska också se till den praktiska verkligheten. Jag hade precis före debatten kontakt med STIM för att få de allra senaste uppgifterna om vad som gäller, för att få veta om det har skett några föränd- ringar sedan vi förra gången talade om det här ären- det. Jag har alltså fått de uppgifter som gäller, och jag kan inte påstå att de visar att det finns skäl för att man skulle göra några förändringar med hänvisning till de krav som Centerpartiet ställer. Det kan till exempel handla om en konsert som ges gratis av en ideell organisation eller av vilken annan som helst. Kostnaden om max 100 personer kommer till konserten utan att betala entré blir, fru talman, 113 kr. Om man tar inträde ska man tillämpa en procenttariff med minimi- och maximiavgifter. Hela tiden utgår man från att den som en gång har komponerat ett verk faktiskt ska få ersättning för det som denne en gång har skapat. Jag tycker inte att de tariffer som tillämpas är oskäliga. Tvärtom blir man väldigt förvånad över deras skälighet. Man kan i snitt räkna med att det till de flesta av den typ av konserter som Viviann Gerdin hänvisar till inte kommer mer än kanske 100 perso- ner. Kommer det 300 personer rör sig kostnaden om 900 kr. För studieförbunden finns det särskilda avtal till vilka faktiskt alla studieförbund är anknutna. Man har ett ramavtal med speciella tariffer som faktiskt gör det ännu billigare för studieförbunden. Vad sedan gäller den diskussion som har tagit längst tid i debatten här, nämligen statens engage- mang i STIM:s styrelse, står det väldigt tydligt i ut- skottets ställningstagande att utskottet anser att den marknadsdominans som följer med STIM:s verksam- het på området motiverar offentlig insyn med en fortlöpande och tillförlitlig granskning av verksam- heten. Det faktum att STIM också tillämpar internatio- nella konventionsförpliktelser har enligt oss i utskot- tets majoritet inte gjort en statlig insyn i verksamhe- ten genom styrelserepresentationen mindre motive- rad. Min fråga till er som har yrkat bifall till reserva- tion 3 är därför: Vilka är de negativa kulturpolitiska effekter som ni skriver om i er reservation? Vi har inte hört en enda av er moderater, centerpartister och folkpartister som har lyft fram den här frågan klargö- ra vilka dessa negativa effekter är. Jag har inte riktigt förstått det. Det är inte ett självändamål att utse statliga repre- sentanter i en styrelse. Den fråga som Martin Andre- asson ställde var varför sådana ska utses i just detta organ. Svaret är: därför att det är endast detta organ som har uppgiften att se till tonsättares intresse. Det finns ingen annan sådan organisation. Inom bild- konstområdet, inom teaterområdet, inom litteraturom- rådet och så vidare finns det flera olika organisatio- ner. STIM är den definitivt största organisationen, som omsätter allra mest pengar av de upphovsrättsor- ganisationer som finns inom konstnärsområdet. Enligt min mening finns det därför i dag faktiskt en motivering för att staten ska fortsätta att utse re- presentanter. Dessa representanter utgör heller abso- lut inte något hinder. Tvärtom har det inte förekom- mit någon kritik från styrelsen som har visat på att de statliga representanterna skulle lägga sig i, i större omfattning än vad andra gör. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot- tets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag vill kommentera det som Tasso Stafilidis sade här tidigare om att avgifterna till STIM inte skulle vara betungande. Man kan till och med ordna en konsert med upp till hundra personer, och totalkostnaden skulle vara 113 kr, och det låter ju väldigt bra. Men kärnan i det hela är att det är gratis. Det är ju inte alla som har goda givare som ställer sig bakom det hela. Det finns fortfarande väldigt många små ideella organisationer runtom i landet och studieför- bund som, för att klara att genomföra ett kulturarran- gemang, på något sätt måste finansiera annons, loka- ler och kanske också till exempel något fika. Det är just där som problemet uppstår: Man kan känna sig tvingad att ta inträde för att klara av att genomföra det här. Det finns en paragraf som hänvisar till upphovs- rättslagen § 21 som säger att inträdet ska vara avgifts- fritt, och det är just det som är problemet. Har man då inte några som kan stå bakom och skänka medel för att undvika inträde blir situationen en helt annan. Med anledning av det har vi en avvikande åsikt i förhållande till utskottet. Jag vet inte vad Tasso Stafi- lidis har för synpunkt, men det måste kunna vara möjligt också för den som inte har någon som kan finansiera det här att kunna ha ett kulturarrangemang och helt öppet kunna ta ett litet inträde.

Fru talman! Det här är detaljer som jag egentligen inte tycker att vi i riksdagen ska lägga oss i såvida de inte är oskäliga. Centerpartiet säger nu ändå att det är oskäligt och att det förhindrar för små organisationer. Hade det varit så att även jag och Vänsterpartiet hade haft den åsikten så hade vi ju så klart agerat till för- mån för dessa små organisationer. Men om man har en avgift som ligger under 60 kr betalar man 3:40 kr per besökare. Då kan det vara upp till 2 000 männi- skor som kommer och besöker arrangemanget. När Viviann Gerdin talar om oskäliga avgifter och att man ska ta in en liten entréavgift undrar jag var nivån på det som Viviann Gerdin ifrågasätter ligger. Var ligger nivån på den mindre avgift som man vill ta in? Rör det sig om att man ska ta in stora entréavgifter så kan jag över huvud taget inte se varför det skulle finnas lättnader för organisationer som tar in stora avgifter i entré men inte vill betala till upphovsrättsinnehavar- na.

Fru talman! Till Tasso Stafilidis skulle jag verkli- gen vilja säga att det är de små detaljerna som är kryddan i tillvaron. Det kan vi verkligen märka när vi diskuterar avgifter till STIM. Utöver att vi har pratat om avgifterna är det också så att det medför en byrå- krati. När jag nu hör att det är 3:40 kr per besökare som ska redovisas in tycker jag att det finns ännu starkare skäl till att verkligen ifrågasätta om man ska hålla på med allt det merarbete som det skapar för den som har ansvaret för att inbetala och redovisa och för STIM som ska kontrollera det här. Jag tycker fortfarande att det är en angelägen fråga att de här avgifterna ska tas bort för dessa arrangemang som sker helt utan vinstsyfte. Vi är också fullständigt övertygade om att det är enda vägen att verkligen kunna leva upp till de kulturpolitiska mål som riksda- gen har fastslagit.

Fru talman! Självklart, Viviann Gerdin och Cen- terpartiet - det här är ju en avvägning. Majoriteten i utskottet har gjort den avvägningen att vi tycker att även upphovsrättsinnehavarna, de som har skrivit den musik som framförs, ska ha del av de intäkter som eventuellt tas in och att de ska ha en liten del av ka- kan så att säga när deras verk framförs. Det är den avvägningen som vi har gjort. Det handlar ju inte om att det inte sker i vinstsyfte. Det som det handlar om är att när man gör ett arrangemang och när man an- vänder någon annans verk, något som någon annan har skrivit, så ska det finnas en skälig ersättning för det. Då har man kommit fram till den här summan som väldigt skälig. 113 kr för en entréfri tillställning för upp till hundra personer tycker inte jag är speciellt mycket. Men för upphovsrättsinnehavarna, framför allt de små upphovsrättsinnehavarna, innebär det att de med sin redan ekonomiskt dåliga ställning faktiskt får ett litet tillskott till kassan. När man sedan talar om Ben- ny Andersson och sådana personer, som får flera hundra tusen kronor i ersättning, kan jag förstå att man tycker att de ändå får så mycket. Men det hand- lar också om att det är små upphovsrättsinnehavare som får ersättningen till del när deras verk spelas, till exempel av en ideell organisation. Och som sagt: Studieförbund kommer undan ännu bättre eftersom de har ett brett ramavtal. Jag tycker därför inte att det finns något skäl att i dag göra någon ändring i enlig- het med det som Viviann Gerdin har föreslagit.

Fru talman! Tasso Stafilidis försvarar statens en- gagemang i STIM med att säga att STIM är den enda organisationen på tonsättarnas område, vilket ger den en särställning. Av det skälet är det berättigat att staten genom regeringen utser en viss andel av styrel- sen. Men här tycker jag att Tasso Stafilidis är ute på hal is, därför att det finns ju i själva verket ganska många olika organisationer på upphovsrättens område som inom sina respektive sektorer är helt marknads- dominerande. Det kan gälla olika saker: olika upp- hovsrättsfrågor för författare, bildkonstnärer, fotogra- fer och vad det nu vara månde. Med det resonemang som Tasso Stafilidis nu för fram skulle det öppna för ett mycket stort antal statliga representanter i diverse upphovsrättsliga organ. Därför vill jag fråga Tasso Stafilidis om han står kvar vid det här resonemanget. Jag tycker att det känns ganska sökt att peka på STIM:s ensamställning inom sin sektor som det bärande argumentet till var- för staten skulle engagera sig just i STIM. Tasso Stafilidis frågar vidare vilka negativa kul- turpolitiska konsekvenser det finns av att staten utser ordföranden och två andra ledamöter i STIM. Ja, fru talman, det beror kanske på vilken kulturpolitik man står för. För mig som liberal är det självklart att det är en viktig del av vår kulturpolitiska vision att det ska finnas en tydlig rågång mellan staten och de friståen- de organisationerna och intressena på kulturlivets område. Det gagnar inte kulturpolitiken att staten sätter sig i ledarsätet för en organisation som ska vara ett partsintresse för vissa på upphovsrättens område. Men med den kulturpolitik som Vänsterpartiet har kanske det tvärtom är en fördel att staten engagerar sig på detta sätt.

Fru talman! Det var ett otroligt märkligt argument som Martin Andreasson valde att kasta in i avslut- ningen av sin replik, och det var definitivt inget svar på vilka de kulturpolitiska negativa effekterna är, som ni hänvisar till. Visa på en enda punkt att det har funnits negativa kulturpolitiska effekter med att staten har utsett tre representanter, alltså en tredjedel av representanterna i STIM:s styrelse. Man kan inte komma ifrån, vilket jag tycker att Martin Andreasson försöker göra, en sak. Jag talar om tonsättarnas upphovsrättsorganisation, som är STIM. Jag tog andra organisationer som exempel för att visa att inom andra områden finns det flera olika organisationer. De omsätter en pytteliten del jämfört med de pengar som STIM omsätter. Musikindustrin är en av de stora industrierna i Sverige, och därför tycker jag inte att det är konstigt att man har en de- mokratisk insyn i den. Jag har inte kunnat se en enda punkt där vare sig Folkpartiet eller något annat parti bland reservanterna kunnat peka på att det skulle ge negativa effekter att staten utsett representanter. Tvärtom har de represen- tanterna hela tiden arbetat utifrån de internationella konventioner som Sverige har skrivit på och utifrån att rättighetsinnehavarna får den ersättning som de har rätt till när deras verk har spelats upp, redovisning skickats in och arrangörer betalat in de ersättningar som ska gå till upphovsrättsinnehavarna.

Fru talman! Jag blir mer och mer övertygad om att skiljaktigheterna i den här frågan handlar om vilken kulturpolitisk grundsyn man har. Samma resonemang som Tasso Stafilidis för fram för att försvara statens engagemang i STIM kan tillämpas på andra områden, både på upphovsrättens område och för den delen även på andra områden - vad vet jag. Det handlar om ifall man vill att det ska vara en viktig princip att staten inte engagerar sig i och rent av sätter sig i ledarsätet för en organisation som har till uppgift att vara en partsföreträdare på det upp- hovsrättsliga området. STIM fullgör en mycket viktig uppgift genom att vara partsföreträdare. STIM är just en partsföreträda- re, och därför blir det en märklig sammanblandning mellan allmänintresset och partsintressena när staten genom sitt ordförandeskap i STIM, och genom sin styrelserepresentation i övrigt, skapar en koppling mellan stat och fristående part. Det är en koppling som i mitt tycke är olycklig. Fru talman! Jag blir alltså mer och mer övertygad om att skiljaktigheterna i den här frågan handlar om grundläggande kulturpolitiska värderingar. De hand- lar om vilken roll man anser att staten och andra par- ter ska ha på kulturens område.

Fru talman! Det är intressant att höra att Martin Andreasson väljer att gå in på kulturpolitiken. Det ska jag också gärna göra, men först vill jag förklara att jag inte alls tycker att min argumentation skulle leda till att jag förespråkade statlig representation inom andra upphovsrättsorganisationer. De andra organisationerna ser nämligen inte ut som STIM. Ingen av de andra organisationerna omsätter lika stora summor som STIM. Det tycker jag är argument nog. Dessutom tycker jag att den kom- mersiella marknad som i dag finns inom musikindu- strin kräver en demokratisk insyn. Vad menar Folkpartiet och Martin Andreasson att representanterna och ordföranden i STIM håller på med? Menar han att man hänvisar till Göran Persson och skrämmer med att om de inte gör på ett visst sätt så kommer Göran Persson och äter upp dem? Eller vad är det ni menar? Jag fattar det inte. Låt mig snabbt gå över till kulturpolitiken. Den är mycket intressant. Om Folkpartiet menar att det här är en fråga som rör kulturpolitiken innebär det att Folkpartiet sällar sig till den kulturpolitiska uppfatt- ning som Moderaterna har med förslag om privata fonder som ska stå för kulturutbudet. Man ska alltså inte ha offentlig finansiering av kulturen i Sverige. Moderaterna förelog även att man skulle skära ned kulturbudgeten med nästan en miljard kronor. Martin Andreassons partikamrater i kulturutskottet ställde sig inte bakom det förslaget, men om han vill hävda att det finns en kulturpolitisk strategi bakom detta tror jag att han har fel. Däremot tror jag att Martin Andreasson har rätt när han talar om värnandet av det allmänna i kultur- politiken. Och just det motiverar att vi har tre repre- sentanter i STIM:s styrelse.

Fru talman! Från debatten om STIM ska vi gå över till betänkandet Med tvång och god vilja - vad gör Statens institutionsstyrelse? I det betänkandet behandlas Riksdagens revisorers förslag angående Statens institutionsstyrelse, SIS, samt några motions- yrkanden. Vi har i utskottet varit eniga med revisorernas uppfattning att SIS övergripande ansvar för behand- ling bör förtydligas. Revisorernas rapport visar på stora brister i SIS verksamhet. Det kan bland annat bero på att målgruppen har stora problem, men också på ett antal andra faktorer som SIS inte har hanterat på rätt sätt. Institutionerna är i hög grad självständiga enheter, och SIS har helt delegerat behandlingens innehåll och utformning till institutionscheferna. SIS har alltså inte tagit ställning till vilka metoder som bör användas, och inte heller implementerat den forskning som finns på området. Då ska man veta att en klient på en LVM-institution under en femmånadersperiod, som är den vanliga behandlingstiden, kostar över en halv miljon kronor. Det är alltså inte fråga om några små summor, men man vet inte vilken nytta de har gjort eftersom man inte vet vilka metoder som har använts. De är därmed inte beprövade. Revisorerna framhåller därför vikten av en tydligare styrning av behandling- en på basis av forskning. Det finns också stora brister i uppföljningen av vårdens resultat, och målen går inte att följa upp. Det behövs alltså nya mål som kan följas upp. En tredje- del av alla intagna saknar behandlingsplaner, och de granskade planerna har många brister. Eftervård i form av bostad, arbete, sysselsättning med mera saknas i stora delar av landet. Här är det viktigt och nödvändigt med ett samarbete med re- spektive socialnämnd. Inte heller det är i dag tillfyl- lest. Om inte eftervården fungerar går mycket av den vård som getts på institutionerna till spillo, och många av klienterna kommer snart att fortsätta med missbruk och kriminalitet. I dag är eftervården på många ställen i landet nästan obefintlig. Sjukskriv- ning är heller inte bra att ta till. Jobb fungerar mycket bättre och ger en struktur på vardagen. Revisorerna föreslår i rapporten att regeringen får i uppdrag att se över utformningen av lagen om vård av missbrukare, LVM, i vissa fall. Vi i Folkpartiet var tveksamma till en översyn av LVM med den inrikt- ning som revisorerna föreslår, eftersom det skulle vara liktydigt med fortsatt ambitionssänkning inom missbrukarvården. Förslaget saknar hållbar grund i granskningens re- sultat. I stället finns det tankar från tidigare debatt där det ifrågasätts om tvångsvård alls skulle få förekom- ma vid allvarligt alkohol- och narkotikamissbruk. Det är bra att vi fått gehör på denna punkt. I stället begär vi en bredare översyn av missbru- karvårdens organisation och villkor. Översynen skulle bland annat leda fram till en ändrad kostnadsfördel- ning så att kommunerna inte av ekonomiska skäl vidtar otillräckliga eller för sena åtgärder. Staten bör införa riktade bidrag till kommunerna för sådan miss- brukarvård och kvalificerad social ungdomsvård som kräver institutionsplacering. I annat fall kan några få klienter omkullkasta hela budgeten i socialnämnden i en liten kommun. Fru talman! Folkpartiet begär också ett tillkänna- givande om förutsättningar för LVM-vård, där sådan är nödvändig, för att förebygga fosterskador till följd av alkohol eller narkotika. Det är viktigt att utreda vad som behöver göras för att tvångsvård av miss- brukande gravida kvinnor ska kunna ske för att före- bygga fosterskador. I dag används inte tvångsvård av gravida kvinnor i nämnvärd utsträckning. I Norge finns en möjlighet till tvångsvård i lagen, och enligt forskare där har det en skyddande och förebyggande effekt. Jag har egen erfarenhet av ett flertal fall där möj- ligheten att tvångsvårda den gravt missbrukande gravida mamman både skulle ha gett henne själv stöd, men framför allt skulle det ha gett hennes väntade barn en helt annan start i livet. Jag har också varit i kontakt med familjesociala avdelningen vid Hud- dinge sjukhus, som handhar gravida missbrukare, och de är av samma uppfattning. Det finns en mängd saker som det är bra att revi- sorerna har lyft fram. Bland annat påpekar de att SiS har en dubbel roll när det gäller tillsyn, drift och ut- veckling av verksamheten vid institutionerna. Det är alltså en förkrossande kritik mot SiS, som vi dock ska säga har en mycket svår uppgift med en mycket svår behandlingsgrupp. Det gäller blandmiss- bruk, som kräver speciella behandlingsmetoder. Många har dubbeldiagnos, alltså utöver missbruket även psykisk sjukdom vilket kräver speciell behand- ling. Vi hoppas nu att de åtgärder som SiS vidtar efter revisionens kritik ger snabb förbättring. Vi måste också från socialutskottet följa verksam- heten. Det är en för viktig och kostsam verksamhet för att förfelas på det sätt som skett. Jag yrkar bifall till vår reservation 1 under punkt 2. I övrigt står jag bakom det mesta i betänkan- det.

av andre vice talmannen därefter till och med 11 §