Idrott
Betänkande 1993/94:KrU11
Kulturutskottets betänkande
1993/94:KRU11
Idrott
Innehåll
1993/94 KrU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas förslag i budgetpropositionen om statens stöd till idrotten och motioner med anknytning till denna del av propositionen.
I tre motioner yrkas att riksdagen skall uttala sig om idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse i samhället och om inriktningen av samhällsstödet till idrotten. Yrkandena avstyrks med hänvisning bl.a. till att det i dessa frågor inte råder något motsatsförhållande mellan vad som anförs i motionerna och i propositionen samt till att regeringen avser att lämna dels en proposition om bl.a. en ny lotterilag under våren, dels en proposition med förslag till principer för statens framtida bidragsgivning till de ideella organisationerna före sommaren. En motion om statliga åtgärder för att en större andel av idrottsresorna skall företas med allmänna kommunikationsmedel avstyrks.
Utskottet uppehåller sig liksom förra året ingående vid frågan om jämställdhet inom idrotten. En inom Riksidrottsförbundet gjord rapport om jämställdhetsarbetet redovisas. Utskottet uttalar sig om uppgifterna i rapporten och behandlar möjligheten att använda ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet. Med hänvisning bl.a. till vad utskottet anför härom och till att det av propositionen framgår att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om jämställdhet inom idrotten avstyrks yrkanden i tre motioner om uttalanden i denna fråga. Vidare avstyrks yrkande i en motion om tillsättande av en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil.
Utskottet uppehåller sig med anledning av en motion även ingående vid frågan om forskning om dopning och idrottsanorexi. Utskottet finner av vad utskottet redovisat om de insatser som gjorts, görs eller planeras av regeringen och andra statliga organ att det inte är påkallat med något riksdagens initiativ för att ytterligare statliga insatser skall komma till stånd. Då det gäller idrottsrörelsens egna insatser utgår utskottet, som finner att vad som framkommit om idrottsanorexi är oroväckande, ifrån att Riksidrottsförbundet analyserar resultatet av det arbete som i olika avseenden nedlagts på området och vidtar de åtgärder som för idrottsrörelsens del bedöms som motiverade. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till idrotten med 512 173 000 kr.
Till betänkandet har fogats en reservation.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1993/94:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) under huvudavsnittet I. Övriga ändamål punkt I 5. Stöd till idrotten föreslagit riksdagen att till Stöd till idrotten för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på 512 173 000 kr.
Motionerna
1993/94:Kr508 av Sigge Godin och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av stödet till idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställd idrott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappidrottens villkor.
1993/94:Kr514 av Elisabeth Persson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en idrottsutredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens ekonomiska villkor.
1993/94:Kr516 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsresor.
1993/94:Kr519 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens villkor.
1993/94:A813 av Christer Lindblom m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet inom idrotten.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att utvärdera statens stöd till idrotten och vidta åtgärder för likvärdigt stöd till kvinnoidrott,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att öka forskning om missbruk, dopningsmedel och anorexi inom idrotten och befria idrotten från dessa avarter.
Utskottet
Inledning
Utskottet har ett flertal gånger framhållit att idrottsrörelsen, som är vårt lands största folkrörelse, har stor betydelse för ett mycket stort antal människor. Den erbjuder glädje, gemenskap och en hälsosam och meningsfull fritidssysselsättning. Framför allt är idrottsrörelsen en ungdomsrörelse. För många barn och ungdomar är idrottsföreningarnas verksamhet, näst efter hemmet och skolan, den viktigaste uppfostringsmiljön. De attityder och värderingar som förmedlas via idrottsrörelsen präglar i stor utsträckning barns och ungdomars personliga utveckling.
Det är mot denna bakgrund som staten anvisar anslag som används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna. Vidare lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område.
Målen för idrottsrörelsen och inriktningen i stort av dess verksamhet läggs fast vid riksidrottsmötena (RIM) som hålls vartannat år. Av beslut som fattats vid dessa vill utskottet inledningsvis redovisa följande.
Vid RIM år 1989 antogs handlingsprogrammet Idrottspolitisk offensiv. I programmet, som avses ligga till grund för idrottsrörelsens utveckling av verksamheten under 1990-talet, behandlas bl.a. frågor om idrottens mål och inriktning, förenings- och ledarutveckling, förhållandet mellan elit- och motionsidrott, rörelsens insatser för bl.a. handikappade och invandrare, jämställdhetsarbete, finansiering samt forskning och utveckling.
RIM beslöt år 1991 om en prioritering mellan verksamhetsområdena inom idrottsrörelsen som innebar att verksamheten under två år skulle inriktas mot att stärka idrottens trovärdighet, att förbättra idrottens förutsättningar och att stärka idrottens internationella agerande.
Av RF:s anslagsframställning för budgetåret 1994/95 kan utläsas bl.a. följande om de prioriterade uppgifterna. Idrottens trovärdighet skall utvecklas bl.a. genom att ännu mer kraft än tidigare läggs ned för att öka kvinnors och ungdomars delaktighet i idrottsrörelsens beslutande organ, genom att kampen mot dopning inom idrotten fortsätts med oförändrad kraft, genom att utbildning ges till idrottsrörelsen i frågor som rör ekonomi och obeståndsjuridik, genom att arbete görs tillsammans med bl.a. polis och supporterklubbar för att förhindra bråk och kravaller i samband med idrottsevenemang samt genom att friskvården förbättras. För att stärka idrottens internationella agerande avser RF att verka för ett samlat Idrottseuropa där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på demokratiska grunder. RF avser vidare att verka för en bred samverkan mellan olika europeiska idrottsorganisationer för att därigenom slå vakt om den europeiska idrottens ställning i världen samt att samverka med övriga Norden i denna fråga.
Vid RIM år 1993 antogs Verksamhetsinriktning och ekonomisk plan för åren 1994--1996, i vilken huvudrubrikerna är individen i idrotten, anläggningstillgänglighet, idrottens finansiering och internationellt agerande. Under avsnittet individen i idrotten behandlas frågor som avser ungdomar och kvinnor, invandrare, prestationsutveckling och motionsidrott samt det ideella ledarskapet. Under anläggningstillgänglighet berörs frågan om de kommunala nedskärningarna på området. Idrottens finansiering handlar om idrottens egeninsatser, om intäkter från spel och lotterier och om skatter och avgifter. Inom området internationellt agerande vill RF prioritera ett stärkt internationellt inflytande, EG-utvecklingen och internationellt erfarenhetsutbyte.
Inom RF bedrivs ett särskilt arbete för jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten. Till grund för detta arbete ligger i huvudsak en särskild jämställdhetsplan antagen vid RIM år 1989 -- Idrottens jämställdhetsplan inför 90-talet. Frågan om jämställdhet behandlades vid RIM år 1993. Utöver vad som tidigare nämnts behandlades vid RIM år 1993 även bl.a. frågan om idrottens finansiering och ekonomiska bidragsmodeller samt ett program inför 2000-talet. Utskottet berör i det följande frågan om jämställdhet och idrottens finansiering.
Vissa allmänna idrottsfrågor, m.m.
Utskottet behandlar i detta avsnitt motionsyrkanden om uttalanden om idrottsrörelsens villkor och sociala betydelse, om inriktningen av samhällsstödet till idrotten och om idrottsresor.
Motionärerna bakom motion Kr519 (s) tar upp frågor om idrottens betydelse för samhället och dess villkor (yrkande 1 delvis). Idrotten ger lust, glädje och gemenskap. Den förbrödrar och i dagens samhälle med en tilltagande främlingsfientlighet har idrotten en viktig uppgift som motverkande kraft. Idrotten är vår största ungdomsverksamhet. Verksamheten bärs upp av de ideellt arbetande ledarna. Undersökningar visar att idrotten av olika skäl fått svårare att nå olika grupper och att flickor i tonåren i allt högre grad lämnar den organiserade idrottsrörelsen. Det finns anledning för idrottsrörelsen att ta dessa tendenser på allvar och finna sådana verksamhetsformer som gör idrotten attraktiv för alla. Motionärerna framhåller vidare idrottens betydelse som en viktig form av rehabiliterande hälsovård. Även elitidrottens underhållningsvärde för människor framhålls. Motionärerna konstaterar att de redovisade förhållandena utgör några av skälen till att samhället på olika sätt medverkar till att skapa förutsättningar för idrott och motion. I frågan om finansiering av idrottsrörelsens verksamhet framhåller motionärerna att det är nödvändigt att rörelsen ges goda villkor för att på egen hand skaffa sig egna inkomster bl.a. genom att ges möjligheter till inkomster från spelmarknaden. De understryker dock samtidigt att den grundläggande principen bör vara att idrotten, liksom andra väsentliga företeelser i samhället som får statsstöd, får sina anslag granskade och beslutade i Sveriges riksdag. Motionärerna vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att medel motsvarande de 55 miljoner kronor som under innevarande budgetår tillförs idrottsrörelsen från AB Tipstjänst inte finns med i det nu föreliggande budgetförslaget.
Även i motion Kr514 (v) framhålls idrottens betydelse (yrkande 3). Idrotten är angelägen ur både individ- och samhällssynvinkel. Stat, kommun och idrottsrörelsen har ett gemensamt ansvar för att medborgarna har möjlighet att delta i olika idrottsaktiviteter. Motionärerna framhåller vidare att de ideella ledarna gör ett enastående socialt arbete, inte minst bland barn och ungdom. Motionärerna påvisar vad gäller finansieringsfrågan att minskade idrottsanslag och kommunala nedskärningar kommer att drabba breddidrotten. De framhåller härvid dock att det framöver kan finnas en möjlighet för idrotten till förbättrad ekonomi genom ett ökat inflytande över spelmarknaden.
Utskottet finner att det föreligger en långtgående överensstämmelse mellan vad motionärerna anför och vad propositionen innehåller i motsvarande delar. Detta gäller såväl idrottsrörelsens insatser för ungdomars idrottande som de ideella ledarnas roll häri. Överensstämmelse föreligger även i bedömningen att det är av vikt att breddidrotten, med dess betydelse för friskvården, ges tillräckligt stöd. Betydelsen av elitidrotten och integrering av invandrare inom idrotten framhålls såväl i propositionen som i motion Kr519. Det kan framhållas att det av RF:s årsredovisning för verksamhetsåret 1992/93 och anslagsframställning för 1994/95 och av material som redovisats vid RIM år 1993 framgår att förbundet fortlöpande uppmärksammar de aspekter på rörelsens verksamhet som behandlas i motionerna. Vad gäller idrottens ekonomiska villkor kan konstateras att en bred enighet råder om att statens stöd till idrottsrörelsen är nödvändigt för att främst ungdoms- och breddidrotten skall ges goda förutsättningar. Samstämmighet råder också om vikten av att verksamheten samtidigt ges goda möjligheter till egenfinansiering. Det kan härvid nämnas att RIM år 1993 uppdrog åt Riksidrottsstyrelsen (RS) att utreda framtida bidragsmodeller och penningströmmar inom idrotten samt att regeringen avser att lämna dels en proposition om bl.a. en ny lotterilag under våren, dels en proposition med förslag till principer för statens framtida bidragsgivning till de ideella organisationerna före sommaren. Det framgår vidare av budgetpropositionen att regeringen avser att under våren återkomma till riksdagen med förslag till formerna för stöd till idrotten från AB Tipstjänst. Riksdagen får därför anledning att senare under våren återkomma vad gäller denna del av idrottsstödet. Utskottet vill dock i detta sammanhang understryka vikten av att det totala statsstödet till idrotten inte minskar under nästa budgetår.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att motionerna i nu aktuella delar inte påkallar någon riksdagens åtgärd (Kr519 yrkande 1 delvis och Kr514 yrkande 3).
Frågan om inriktningen av samhällsstödet till idrotten behandlas i två motioner. I det följande avsnittet behandlas inriktningen av stödet såvitt gäller jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten.
I motion Kr508 (fp) betonas att den omfattande ungdomsverksamheten och friskvården gör idrottsrörelsens samhällsnytta mest påtaglig och att det därför är angeläget att de ideellt arbetande ledarnas arbete, som är verksamhetens viktigaste resurs, stimuleras och underlättas (yrkande 1). Motionärerna anser att ungdomsverksamheten skall ges hög prioritet vid bidragsfördelningen och att det lokala aktivitetsstödet är en bra metod vid fördelning av medel till ungdomsverksamheten. I motionen framhålls vidare att det är viktigt att handikappidrotten ges samma förutsättningar som idrotten i övrigt och att det vid bidragsfördelning tas hänsyn till de särskilda behov som handikappidrotten har (yrkande 3).
Motionärerna bakom motion Kr519 (s) anför följande synpunkter i fråga om bidragsfördelningen (yrkande 1 delvis). Det är viktigt att intensifierade insatser görs för att fler människor skall ges möjlighet till motion samt för att handikappade skall aktiveras. Elitidrotten är av stort värde för att väcka och bredda intresset för motion och idrott. Det är viktigt att de som ägnar sig åt elitidrott ges goda förutsättningar för det. Fortsatta satsningar på ledarutbildning och ledarrekrytering är, med hänsyn till de ideellt arbetande ledarnas betydelse, viktiga. Det lokala aktivitetsstödet är av avgörande betydelse för den lokala idrotten och dess möjlighet att aktivera ungdomar. Det är angeläget att RF, inom angiven anslagsram, räknar upp satsningen på detta stöd. Vidare är det av stor betydelse för den svenska idrottsrörelsen att dess företrädare kan åta sig internationella förtroendeuppdrag och att den svenska idrottsrörelsen följer och utvärderar det europeiska integrationsarbetets konsekvenser för svensk idrott.
Utskottet gör bedömningen att de prioriteringar som motionärerna förordar inte står i något motsatsförhållande till varandra. Motionärernas prioriteringar överensstämmer också i allt väsentligt med dem som enligt propositionen har legat till grund för beräkningen av statens stöd till idrotten för nästa budgetår. Utskottet vill också framhålla att den tidigare nämnda aviserade propositionen om principerna för statens framtida bidragsgivning till de ideella organisationerna kommer att behandla inriktningen av statens stöd. Såvitt gäller handikappidrottens villkor kan härutöver särskilt nämnas att det av RF:s årsredovisning framgår att Handikappidrottsförbundet, av 63 specialidrottsförbund (SF), mottog det sjätte största bidraget budgetåret 1992/93. Utskottet har vidare inhämtat att handikappidrotten utöver bidrag från RF och från AB Tipstjänst för innevarande budgetår fått motta närmare 9 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden i enlighet med ett beslut av regeringen innebärande att handikappidrotten under åren 1992--1994 ur fonden skall få tillgodogöra sig 15 miljoner kronor fördelade på tre år.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte erfordras något uttalande av riksdagen med anledning av vad motionärerna anfört. Utskottet avstyrker således motionerna i här aktuella delar (Kr508 yrkandena 1 och 3 samt Kr519 yrkande 1 delvis).
I motion Kr516 (v) anförs att ett stort antal idrottsresor till och från träning och tävling för närvarande företas med bil. Resorna belastar enligt motionären vägnät och miljö samt bidrar till dålig trafiksäkerhet. Idrotten behöver billiga och säkra transporter, samtidigt som allmänna samfärdsmedel behöver passagerare. Det finns i dag inte något ekonomiskt och praktiskt attraktivt alternativ till bilen vid idrottsresor. Enda möjligheten att komma till rätta med problemet är att bidrag utgår till resorna med det villkoret att resorna inte sker med bil. Motionären föreslår mot denna bakgrund att regeringen tar initiativ till att snabbt ta fram en åtgärdsplan för hur idrottsresor med bil skall minskas. Företrädare för idrottsrörelsen, trafiksäkerhetsintressenter och trafikföretagen bör engageras i arbetet.
Utskottet har tidigare behandlat en motion med liknande innehåll och har därvid uttalat att initiativ av nu aktuellt slag i första hand bör komma från idrottsrörelsens egna organ eller från trafikföretagen (bet. 1991/92:KrU15). Denna bedömning är alltjämt hållbar. Utskottet ser med tillfredsställelse att RF och SAS träffat ett rabattavtal som avser idrottsföreningarnas resor. RF har upplyst att ett rabattavtal omfattande förbunds- och kursverksamheten tecknats med SJ och att förhandlingar fortsätter om ett rabattavtal omfattande även idrottsföreningarna. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion Kr516.
Jämställd idrott
Frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män inom idrotten har varit föremål för behandling såväl inom RF som i riksdagen i samband med prövningen av anslaget Stöd till idrotten.
RIM antog år 1989 en jämställdhetsplan inför 1990-talet samt handlingsprogrammet Idrottspolitisk offensiv. Utskottet har i tidigare betänkanden, 1990/91:KrU17 och 1992/93:KrU14, närmare redogjort för innehållet i jämställdhetsplanen och i handlingsprogrammet, det sistnämnda i den del det avser jämställdhetsarbetet. Utskottet hänvisar till framställningen i betänkandena. Avsikten är att resultatet av jämställdhetsarbetet skall utvärderas inför RIM år 1995.
RF beräknar i sin årsredovisning för verksamhetsåret 1992/93 att ca 45 % av de aktiva inom idrotten är kvinnor. Andelen kvinnor bland ledare och i idrottsrörelsens olika beslutande organ är dock avsevärt mindre. I en rapport till RIM år 1993 om RF:s jämställdhetsarbete åren 1989--1993 redovisas en utvärdering med resultat och analys av de delmål som ställs upp i jämställdhetsplanen. Utskottet vill sammanfatta det centrala innehållet i rapporten och vad utskottet i övrigt inhämtat på följande sätt.
Andelen kvinnor i SF:s styrelser uppgick år 1992 till 21 %. Motsvarande siffra år 1991 var 20 %. Bland de 14 SF som erhållit särskilda medel för utvecklingsprojekt de senaste åren, totalt 6,960 miljoner kr åren 1989/90--1992/93, uppgår andelen kvinnor i styrelserna år 1992 till 27 %. De centrala insatserna har framför allt utgjorts av specialriktad utbildning av olika kategorier idrottsledare, främst kvinnor. Vid en jämförelse med det jämställdhetsarbete som sker inom idrotten i övriga Europa framgår att andelen kvinnor i det högsta beslutande organet (motsvarande RS) i 20 länder bara är 18 %. I RS uppgår andelen kvinnor till 27 %, vilket placerar Sverige på sjunde plats totalt. Om man endast ser till de icke-statliga idrottsorganisationerna hamnar Sverige på tredje plats efter Schweiz och Norge. Vad gäller kvinnorepresentationen i valberedningarna hade år 1992 12 SF en jämn könsfördelning och 16 SF närmade sig målet lika antal kvinnor och män, medan 24 SF inte hade någon kvinna i sin valberedning. De centrala insatserna har bl.a. bestått i att tre pilotdistrikt erhållit särskilda medel för satsning på utbildning av valberedningar inom föreningslivet. Sedan augusti 1993 pågår på Bosön den största satsningen på kvinnliga tränare någonsin i Sverige. Deltagare i den första HTU-kursen -- Högre TränarUtbildning för kvinnor -- är 19 kvinnor från fyra specialidrotter. Avsikten är att de skall bli elittränare. De medvetna satsningar som gjorts på kvinnliga tränare i framför allt de 14 SF har gett positiva resultat. 58 % av 63 SF har dock inte gjort några särskilda satsningar på tränare vare sig utbildningsmässigt eller för att rekrytera fler kvinnor till tränarkåren.
Såvitt gäller det fortsatta jämställdhetsarbetet framgår av rapporten om jämställdhetsarbetet åren 1989--1993 följande. RF är medvetet om att idrottsrörelsen har mycket långt kvar tills en verkligt jämställd idrott är uppnådd. Totalt 12 SF har en egen handlingsplan för jämställdhet. Drygt 23 SF har fattat policybeslut för att öka kvinnors andel vid rekrytering. Däremot har fortfarande ca 22 SF inte antagit vare sig handlingsplan eller policybeslut. RF uppmanar till krafttag och fortsatt intensifierat arbete i enlighet med jämställdhetsplanen. Idrottens jämställdhetsarbete inriktas under de kommande två åren på följande. Intensifiera arbetet och styr ekonomiskt -- ansvaret för genomförandet av jämställdhetsplanen ligger på beslutsfattarna i RS, SF och distriktsförbunden. Samverkan med idrottens stödorgan, t.ex. SISU, är viktig. Uppgifter utifrån jämställdhetsplanens delmål skall årligen sammanställas och användas som ett kriterium vid fördelningen av det statliga bidraget till SF. Det statliga lokala aktivitetsstödets fördelning mellan idrott som utövas av flickor resp. pojkar skall följas upp och förslag till åtgärder ges. Fokusera inom följande områden -- forskning, utbildning och nätverk/idrottspolitiskt arbete.
Frågor om jämställd idrott behandlas i fyra motioner. Utskottet tar först upp till behandling tre motioner i vilka framhålls att jämställdhetsarbetet måste intensifieras och större krav ställas från staten vid fördelningen av stödet till idrotten. Utskottet behandlar därefter en motion i vilken hemställs om en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil.
I motion Kr508 (fp) framhålls att jämställdheten är en av idrottsrörelsens absolut viktigaste trovärdighetsfrågor. Enligt motionärerna finns det, trots de insatser som görs, fortfarande brister (yrkande 2). Alltför ofta är t.ex. antalet kvinnliga ledare oacceptabelt lågt vid större internationella tävlingar. Det återstår mycket att göra även när det gäller att åstadkomma likvärdiga villkor för flickors idrottsutövande. Motionärerna anför att jämställdhetsarbetet måste ges fortsatt hög prioritet och att snabba förbättringar är en av förutsättningarna för att idrottsrörelsen skall kunna behålla sin trovärdighet.
Motionärerna bakom motion A813 (fp) anför att den kvinnliga representationen i styrelserna för idrottsförbund och idrottsklubbar är liten (yrkande 7). Utpräglade mansidrotter prioriteras framför utpräglade kvinnoidrotter. Motionärerna anser att det offentliga stödet till idrotten bör vara förenat med krav på bättre jämställdhet inom idrotten.
I motion A815 (c) anförs att det offentliga stödet till idrotten måste fördelas rättvist (yrkande 45). Flickors idrottsutövande skall ske på lika villkor och med likvärdigt stöd. Trots påpekanden om att rättvisa måste komma till stånd sker förändringarna långsamt. Det är enligt motionärerna hög tid för en ordentlig översyn av hur offentliga medel används inom idrotten och av hur fördelningen av medel mellan kvinnors och mäns idrottsutövande sker.
Utskottet anser att förverkligandet av jämställdhetsmålen är ett viktigt inslag i arbetet på att stärka idrottens trovärdighet. Utskottet har redogjort för det arbete som pågår för att förverkliga dessa mål. Rapporten om RF:s jämställdhetsarbete åren 1989--1993 tyder emellertid på att det kommer att krävas mer kraftfulla insatser. Utskottet anser det angeläget att innehållet i rapporten föranleder de åtgärder som krävs för att de uppsatta målen skall uppnås. Som utskottet under våren 1993 framhöll måste jämställdhetsarbetet, för vilket RF har ett övergripande ansvar, föras fram på alla plan inom rörelsen (bet. 1992/93:KrU14). Utskottet uttalade även att ekonomiska styrmedel inte borde vara uteslutna.
Utskottet vill framhålla att en fortlöpande redovisning, med särskilt avseende på bidragsfördelningen mellan kvinnor och män, av anslagsdispositionen inom RF är ett värdefullt instrument för RF och omgivningen vid bedömningen av hur jämställdhetsarbetet utvecklas och främjas. Enligt vad som framgår av budgetpropositionen har RF på uppdrag av regeringen redovisat den könsmässiga fördelningen av bidraget till lokal ungdomsverksamhet avseende budgetåret 1992/93. Härav framgår att av deltagartillfällena utgjorde 40 % tillfällen för flickor och 60 % för pojkar, vilket motsvarar den könsmässiga fördelningen av medlemmarna i aktuell ålder. Utskottet har inhämtat att RS beslutat att, inför bidragsfördelningen till SF nästkommande budgetår, från SF inhämta uppgifter utifrån jämställdhetsplanens delmål och låta dessa som ett kriterium bland andra ligga till grund för bidragsfördelningen. Vidare har, som ovan nämnts, RIM år 1993 uppdragit åt RS att utreda framtida bidragsmodeller och penningströmmar inom idrotten och därvid bl.a. lämna förslag till fördelning av idrottens totala anslag, framtida fördelning av SF-anslaget och kommande regler för det lokala aktivitetsstödet. Utskottet anser sig kunna förutsätta att RS därvid kommer att uppmärksamma frågan om ekonomiska styrmedel för jämställdhetsarbetet.
Av propositionen kan utläsas att regeringen fortlöpande uppmärksammar frågan om jämställdhet inom idrotten. Mot bakgrund härav och med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående förutsätter utskottet att regeringen vid kommande överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar resultaten av insatserna på jämställdhetsområdet. Något initiativ från riksdagen i här aktuellt avseende är därför inte erforderligt. Utskottet avstyrker således motionerna i nu aktuella delar (Kr508 yrkande 2, A813 yrkande 7 och A815 yrkande 45).
Motionärerna bakom Kr514 (v) hemställer att en idrottsutredning med kvinnoprofil tillsätts (yrkande 2). De anför att kvinnoidrotter har låg status och uppmärksammas sällan. Det låga intresset för ökade resurser, uppmärksamhet, uppmuntran och stöd till flickors och kvinnors idrottsintressen och behov av fysisk aktivitet kan inte förklaras som annat än rester av ett traditionellt könsrollstänkande. Trots jämställdhetssatsningar från RF släpar idrottsvärlden efter det övriga samhället då det gäller att ge kvinnor makt och inflytande. Motionärerna framhåller att det är mer än 20 år sedan en idrottsutredning gjordes och att förhållandena sedan dess ändrats såväl i samhället som i idrotten. De anser därför att en idrottsutredning med tydlig kvinnoprofil bör tillsättas. Där kan det faktaunderlag som gäller flickor och idrott samlas och kvinnoidrottsforskningen finnas representerad. Utredningen bör vidare få direktiv att lägga fram förslag på budgeterings- och finansieringsprinciper som inte förfördelar kvinnor. I motionen anges att även fördelarna resp. nackdelarna med en organisation som hyser både elit- och motionsidrott bör behandlas i utredningen. Utöver detta bör ledarrekryteringen, kostnadsökningarna, den alltmer komplexa relationen mellan idrott och stat och kommun, det ökade kommersiella beroendet, förutsättningarna för ideellt arbete samt dopningsproblematiken behandlas.
Utskottet har flera gånger tidigare, senast under våren 1993 (bet. 1992/93:KrU14), behandlat motioner med yrkanden om tillsättande av idrottsutredningar. Utskottet har därvid uttalat att det måste ankomma på idrottsrörelsen att väcka frågan om tillsättandet av sådana utredningar. Denna bedömning är alltjämt hållbar. Med hänsyn härtill och till att RIM år 1993 uppmärksammade flertalet av de frågor som motionärerna tagit upp avstyrks motionen i nu berörd del (Kr514 yrkande 2).
Forskning om dopning och idrottsanorexi
Frågan om forskning om dopning och anorexi berörs i en motion.
Centrum för idrottsforskning (Cif), Centrum för prestationsutveckling (Cpu), Utvecklingscentra och Idrottens högskola är viktiga organ för svensk idrotts fortsatta utveckling. Cif, som lyder under Karolinska institutet och huvudsakligen finansieras av RF, lämnar bidrag till olika forskningsprojekt. Cpu är ett samarbetsprojekt mellan RF och Sveriges olympiska kommitté som skall främja elitidrotten i Sverige. Även Cpu finansieras till största delen av RF. Som en del i prestationsutvecklingsarbetet och en resurs för detta finns regionala utvecklingscentra. Syftet är att skapa en infrastruktur som stärker svensk idrotts ställning. Eftersom det är viktigt att en helhetssyn vad gäller forskning, utveckling och utbildning utvecklas och att ett program för det fortsatta arbetet utformas har RF inlett diskussioner om att ta fram en samlad policy i detta avseende.
Utskottet redovisar först vissa uppgifter om dopning. Enligt RF:s årsredovisning för verksamhetsåret 1992/93 uppskattar tullmyndigheterna att det smugglas in dopningspreparat som räcker till 100 000 missbrukare. Detta skall jämföras med att antalet elitidrottare i Sverige uppgår till ca 7 000. RF konstaterar i årsredovisningen att den stora förbrukningen av dopningspreparat sker utanför idrotten och har mot denna bakgrund projektanställt en person med uppgift att försöka få samhället att ta ansvar i frågan. Av RF:s rapport om antidopningsverksamheten 1992/93 kan utläsas bl.a. följande. Omkring 200 funktionärer har varit engagerade i olika kontrollgrupper organiserade genom distriktsförbunden. 2 300 tester har tagits och 56 personer har dömts av idrottens egna organ för olika slag av dopning, främst användning av anabola steroider. RF:s dopningskommission har etablerat ett samarbete med tullregionernas dopningshandläggare i 14 distrikt. Vidare har bl.a. intern information skett främst genom löpande utskick till testfunktionärer och förbundsläkare inom SF och distriktsförbund samt material i form av informationshäfte och affisch om biverkningar tagits fram. Dopningskommissionen har vidare medverkat vid en internationell antidopningsutbildning samt deltagit i internationella möten om dopning. På RF:s initiativ har under hösten 1993 öppnats en dopningsjour på Huddinge sjukhus. Jouren, som finansieras av Folkhälsoinstitutet, har till uppgift att svara på allmänhetens frågor rörande dopning.
Av budgetpropositionen framgår att regeringen genom Folkhälsoinstitutet följer dopningsproblematiken i olika avseenden (bil. 6 Socialdepartementet s. 87--88). Institutet har tagit initiativ till en samarbetsgrupp för informationsutbyte mellan företrädare för bl.a. Polisen, Tullen, skolan och RF. Institutet har också medverkat i en informationskampanj på flera håll i landet och tagit fram och förmedlat skriftlig information om vad dopning är och riskerna med denna. Regeringen avser att under våren tillkalla en särskild utredning med parlamentarisk medverkan i syfte att få till stånd en samlad översyn av omfattningen och följderna av missbruket med dopningsmedel.
Utskottet vill nämna att Socialdepartementet i oktober 1992 genomförde en hearing om anorexi och bulimi. Regeringen uppdrog därefter i november samma år åt Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet att bl.a. analysera och beskriva förekomsten av anorexi och bulimi i befolkningen. Till arbetet knöts en referensgrupp med representanter för bl.a. RF. Uppdraget slutfördes genom att rapporten Ett liv av vikt överlämnades till regeringen i augusti 1993. Av rapporten och en till den hörande enkätundersökning framgår bl.a. följande.
Bland hårt idrottande flickor tycks ätstörningar vara vanligare än bland flickor i allmänhet. I Norge hade enligt en aktuell undersökning i genomsnitt 18 % av de kvinnor som ägnade sig åt elitidrott allvarliga och ytterligare 22 % lindriga ätstörningar. Högsta andelen ätstörningar fanns inom idrotter där det fanns estetiska krav eller där vikten hade stor betydelse. Inom dessa idrotter hade cirka 25--35 % allvarliga ätstörningar. Den svenska enkätundersökningen, som gjordes på Folkhälsoinstitutets uppdrag, riktade sig till skolan, idrottsrörelsen och psykiatrin. Inom idrottsrörelsen ställdes frågorna till SF och idrottsgymnasier. Uppgiftslämnarna (82 % män) var tränare, idrottslärare, idrottsläkare och förbundskaptener. Inom förbunden kände 35 % till och 34 % misstänkte anorexi- och bulimifall. Inom idrottsgymnasierna var siffrorna 24 % respektive 42 %. Kvinnliga uppgiftslämnare (minoriteten bland uppgiftslämnarna) kände till/misstänkte fler anorexi/bulimifall än de manliga. Anorexi/bulimi fanns i alla idrottsgrenar. De flesta anorexi/bulimifall fanns i åldrarna 14--21 år. Idrottslärarna ansåg sig ha bäst kunskaper och förbundskaptenerna sämst. Hälften av uppgiftslämnarna uppgav att förebyggande verksamhet bedrivs inom idrottsrörelsen, företrädesvis genom undervisning. Lika många uppgav behov av information och utbildning. Av idrottsrörelsen, skolan och psykiatrin var idrottsrörelsen den som var minst kritisk till den information som spritts.
Regeringen anför i budgetpropositionen att den även fortsättningsvis kommer att följa utvecklingen när det gäller anorexi och bulimi (bil. 6 Socialdepartementet s. 94--95). Regeringen konstaterar att Folkhälsoinstitutet kommer att arbeta vidare med uppgiften att sprida kunskap och erfarenheter om ätstörningar och att Socialstyrelsen avser att följa utvecklingen när det gäller behandling av ätstörningar samt vårdens tillgänglighet och kvalitet.
RF har på olika sätt uppmärksammat problemet med ätstörningar bland idrottare. Förbundet anordnade år 1992 tillsammans med det numera nedlagda Idrottens forskningsråd en forskarkonferens på temat Kvinnor--kroppsuppfattning--ätbeteende, vilken resulterade i konferensrapporten Maten som fiende. RF finansierar delvis projektet Diagnostik och behandling av idrottsanorexi som bedrivs vid Anorexicenter vid Huddinge sjukhus. Utskottet har inhämtat att RF avvaktar resultat från projektet, som håller på att avslutas. RF avser att med resultatet som plattform bl.a. sprida information bland idrottslärare samt genomföra utbildning för SF. Någon kartläggning från RF:s sida av idrottsanorexi har inte gjorts och planeras inte. Det kan härvid nämnas att flera SF, såsom t.ex. skidförbundet, på egen hand arbetar med och informerar om idrottsanorexi.
I motion A815 (c) framhålls att missbruket inom idrotten fått stor uppmärksamhet och att detta i vid bemärkelse inrymmer såväl missbruk av anabola steroider och andra förbjudna medel som utvecklingen av anorexi (yrkande 46). Motionärerna framhåller att sådana avarter inte har med idrott att göra och att de måste bort. Enbart vetskapen om att sådant förekommer kan avskräcka många från att delta i idrottsaktiviteter. Kunskaperna om orsakerna är fortfarande dåliga, varför missförhållandena och missbruket måste utredas och åtgärdas. Det behövs forskningsinsatser på detta område.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionen om att det är angeläget att ytterligare insatser görs, inte minst på forskningsområdet, för att inom idrotten bekämpa dopning samt motverka anorexi. I det föregående har utskottet lämnat en redovisning för insatser som i detta syfte gjorts, görs eller planeras av regeringen och av andra statliga organ. Redovisningen visar enligt utskottets mening att det inte i detta sammanhang är påkallat med något riksdagens initiativ för att ytterligare statliga insatser skall komma till stånd.
Ett viktigt inslag i arbetet att stärka idrottens trovärdighet är att RF tar klart avstånd från och aktivt bekämpar sådana företeelser som motverkar idrottens syfte. Vad som anförs i motionen innebär därför att även frågan om idrottsrörelsens egna insatser på de angivna områdena aktualiseras.
Utskottet kan konstatera att RF tagit en rad initiativ på dopningsområdet, och utskottet utgår från att den utredning med parlamentarisk medverkan som regeringen avser att tillkalla i sitt arbete kommer att ta till vara den kompetens som finns inom idrottsrörelsen då det gäller dopningsbekämpning.
De uppgifter om förekomsten av anorexi som framkommit i rapporten Ett liv av vikt och den på Folkhälsoinstitutets uppdrag gjorda enkätundersökningen är enligt utskottets mening oroväckande. De måste tas på största allvar. Utskottet anser sig kunna utgå från att RF analyserar resultatet av det arbete som i olika avseenden nedlagts på området och vidtar de åtgärder som för idrottsrörelsens del bedöms som motiverade.
Med hänvisning till det anförda -- och med beaktande av angelägenheten att riksdagen värnar om idrottsrörelsens självständighet -- anser utskottet att motionen i nu aktuell del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd (A815 yrkande 46).
Anslagsfrågan
I propositionen föreslås en i förhållande till innevarande budgetår ökning av anslaget Stöd till idrotten med 1 000 000 kr till totalt 512 173 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande uttalanden om idrottens betydelse för samhället och om dess villkor
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr519 yrkande 1 i denna del och 1993/94:Kr514 yrkande 3,
2. beträffande inriktningen av det statliga stödet till idrotten
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr508 yrkandena 1 och 3 och 1993/94:Kr519 yrkande 1 i denna del,
3. beträffande idrottsresor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr516,
4. beträffande jämställd idrott
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr508 yrkande 2, 1993/94:A813 yrkande 7 och 1993/94:A815 yrkande 45,
5. beträffande tillsättande av en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr514 yrkande 2, res. (v)
6. beträffande forskning om dopning och idrottsanorexi
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 46,
7. beträffande medelsanvisningen till Stöd till idrotten att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Stöd till idrotten för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 512 173 000 kr.
Stockholm den 3 mars 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd Sahlström (s), Carl-Johan Wilson (fp), Björn Kaaling (s), Stina Eliasson (c), Alwa Wennerlund (kds) och Elisabeth Persson (v).
Reservation
Tillsättande av en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil (mom. 5)
Elisabeth Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 2)." bort ha följande lydelse:
Det är mer än tjugo år sedan en statlig utredning om idrott gjordes. Samhället och idrottens förutsättningar har på många sätt förändrats sedan dess. Utskottet anser att jämställdhetsarbetet går alltför sakta trots att RF är inne i ett ivrigt programskrivande. Det är utskottets uppfattning att en parlamentarisk idrottsutredning är angelägen av många skäl bl.a. för att hitta nya vägar för hur man skall kunna uppnå jämställdhet inom idrotten. Riksdagen bör därför med bifall till motion Kr514 yrkande 2 ge regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättande av en idrottsutredning.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande tillsättande av en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Kr514 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en idrottsutredning,