Hyresrätt m.m.

Hyresrätt m.m.

Fru talman! Det är härligt att vara i kammaren tillsammans med våra kära utskottskollegor denna kväll.

Vi är här för att debattera civilutskottets betänkande CU5. Det är ett motionsbetänkande med motioner från allmänna motionstiden på området hyresrätt med mera, och jag tror att vi kommer att få höra mycket om just det där "med mera" i den här debatten. Det återstår att se!

För Miljöpartiet är det en grundläggande premiss att det för ett hållbart samhällsbyggande behövs en mångfald. Det behövs en blandning av människor men också av bostadsutbud och upplåtelseformer. Central i bostadspolitiken borde frågan om ett tryggt hem för alla vara.

Vi behöver flera olika funktioner i samma område. Bostad, jobb och skola ska finnas runt samma hörn som handel och nöjen, och det ska finnas en närhet till lättillgängliga vardagsresor med cykel och kollektivtrafik, liksom till fots. På samma sätt vill vi se en mångfald i bostadsbeståndet: en blandning av hyresrätter, bostadsrätter, ägarlägenheter, radhus och villor.

Mångfalden är nyckeln till det hållbara samhället i alla dess olika perspektiv. Det handlar också om kollektiva hyresrätter, generationsboenden, byggemenskaper och gärna ännu fler nya, innovativa lösningar i fråga om upplåtelseformer. Vi vill premiera en mångfald eftersom det minskar risken för segregation och skapar ett mer levande samhälle. Olika boendeformer bör blandas och finnas tillgängliga i alla områden, och vi menar att det är särskilt viktigt att också värna hyresrätten.

Att vi har brist på bostäder i Sverige är ju ingenting nytt, och det är inte heller någonting som har uppstått de senaste åren - även om det låter så från högerns sida. Tvärtom byggdes det betydligt mer under Miljöpartiets tid i regering; det har inte byggts så mycket sedan miljonprogrammets dagar som under de senaste åren. Men vi kan ändå se att det byggs för lite, och det behöver vi se till att råda bot på.

Fru talman! Riksdagen har i samband med beslut om statens budget för 2022 beslutat att avveckla investeringsstödet till hyresbostäder och bostäder för studenter efter årsskiftet 2021/22. Att när byggandet av hyresrätter äntligen har kommit igång dra undan mattan för de hyresrätter som faktiskt var planerade att byggas men där ansökan ännu inte hade skickats in är inget annat än en katastrof. Jag tycker att det är oerhört ansvarslöst från de blåbrunas sida.

Det hade väl varit en sak om man hade haft en massa egna förslag och lösningar - om det hade radats upp initiativ efter initiativ för att se till att få fart också på hyresrättsbyggandet - men det ekar ju tomt på den punkten. Vi möts åter av de argument vi har mött under de senaste tio åren: Det där får någon annan lösa, någon annan gång, någon annanstans. Den där "någon annan" är väl marknaden, och vi har ju inte sett att marknaden har löst detta.

Fru talman! Vi har bostadsbrist i Sverige. En stor grupp människor står helt utanför bostadsmarknaden. För att denna grupp ska komma in på bostadsmarknaden behövs det fler lägenheter med rimliga hyror. Det ska inte krävas en tjock plånbok eller rika föräldrar för att kunna komma in på bostadsmarknaden. Karolina Skog har nyligen överlämnat sin utredning Sänk tröskeln till en god bostad till bostadsministern, och jag ser fram emot att förslag från den utredningen blir verklighet.

I det här betänkandet har vi från Miljöpartiet två reservationer. Den ena handlar om främjandet av ägarlägenheter med mera, och den andra handlar om frågan om hyrköpssystem. Det är reservation nummer 13.

Så sent som våren 2021, alltså för ett år sedan, riktade riksdagen ett andra tillkännagivande till regeringen om att utreda ett hyrköpssystem. Justitiedepartementet har under 2017 och 2020 tagit fram beredningsunderlag genom samrådsmöten med berörda myndigheter och organisationer, och vi kan konstatera att det inte finns önskemål från marknadens sida om att lagreglera denna modell för hyrköp.

Vi kan också konstatera att flera bostadsbolag, både privata och allmännyttiga, välvilligt arbetar med hyrköpsmodeller redan i dag inom nuvarande lagstiftning. Det är alltså möjligt. Eftersom det redan finns väl fungerande modeller för hyrköp är det enligt vår bedömning tveksamt om det faktiskt behövs en förändring av regelverket. Det kanske snarare är andra incitament som behövs.

I sammanhanget kan vi också konstatera att det nyligen har gjorts en utredning om förstagångsköpare på bostadsmarknaden. I det betänkandet finns det spännande förslag som kanske gör att fler får möjlighet att köpa sin bostad.

Jag vill yrka bifall till reservation 13 i den här delen av betänkandet.

Fru talman! Tidigare i debatten nämndes bostadsförsörjningslagen. Det var olika delar som debatterades. Jag skulle vilja att vi skärper den så att alla kommuner ser till att bidra till att olika grupper får en bostad. Jag tror också att det är den ambitionen som regeringen har med den här lagstiftningen. Det kan behövas både morötter och piskor i det arbetet.

För att de som står längst ifrån bostadsmarknaden ska komma in på den tror jag att vi behöver utveckla modellen med hyresgarantier så att fler kan få ett hyreskontrakt. Jag tror att vi behöver se betalningsförmåga snarare än inkomstnivå som utgångspunkt för att människor ska kunna efterfråga ett hyreskontrakt.

Vi behöver också se över bostadsbidraget, även om det inte är föremål för den här debatten. Också detta har det ganska nyligen kommit en utredning om, och jag hoppas att vi får se förslag på det här området ganska snart.

Vår tids samhällsbygge handlar inte minst om bostadsbyggandet och om att komma bort från den bostadsbrist vi har och utrota hemlösheten. Ett tryggt hem är en rättighet, och den rättigheten kommer jag och Miljöpartiet att fortsätta kämpa för.

Mångfalden är nyckeln till framtidens hållbara samhälle, och det gäller inte minst på bostadsområdet.

Fru talman! Hyresrätten är en viktig och helt avgörande del av vår bostadsmarknad. Genom sin flexibilitet, sin enkelhet, sin tillgänglighet och sin samhörighet är hyresrätten en bärande tanke i den generella bostadspolitiken. För den som inte vill, kan eller har tid att äga är hyresrätten lösningen på bostadsfrågan.

Men hyresrätten är satt under stark press. Skattesystemet är orättvist gentemot hyresgästen, marknaden utnyttjar hyresgästen och högern ser ned på hyresgästen.

Därför lyfter vi socialdemokrater ofta fram hyresrätten. Vi tycker inte på något sätt att den är bättre än någon annan boendeform, men den behöver stödet eftersom den är satt under press.

Hyresgästen har inga gigantiska stöd via ränteavdrag eller rotavdrag. Hyresgästerna är ofta i händerna på högerpolitiker i kommunerna som inte tvekar att sälja ut deras bostäder. Att då stå på hyresgästens sida är min skyldighet som socialdemokrat. Kampen för hyresrätten är en kamp för jämlikheten. Det är en kamp som drivs av solidaritet och friheten för människor att välja sitt boende.

Socialdemokraterna har aktivt drivit på under mandatperioden för att skapa bättre förutsättningar för hyresgästerna. Regeringen har genomfört många förbättringar trots starkt motstånd från en högermajoritet i den här salen.

För att bryta segregationen och för att skydda hyresrätten som boendeform har vi tagit krafttag mot den svarta hyresmarknaden. Vi har också infört regler för att ta tag i oseriösa hyresvärdar. Det är helt orimligt att kriminella eller oseriösa hyresvärdar tar ut ockerhyror och erbjuder vidriga boendevillkor.

En stor seger under den här mandatperioden är frågan om besittningsskydd vid förstörd lägenhet. Tidigare förlorade du rätten till ditt hem om lägenheten förstördes, oavsett om du bar skulden till det eller inte. Lägenheten kunde brinna ned. Du hade inte gjort någonting, men du stod på gatan.

Genom ihärdigt och riktigt långvarigt arbete har vi lyckats ändra denna lagstiftning. Hyresgästens skydd har stärkts, och svensk hyresmarknad är tack vare denna förändring tryggare i dag än vad den var före mandatperiodens början. När du är svagast måste samhället stå på din sida.

Fru talman! Det går inte att tala om hyresrätten i Sverige utan att nämna investeringsstödet. Eftersom bostaden är en i grundlagen fastställd rättighet måste vi ta gemensamt ansvar för att det byggs. Genom investeringsstödet har byggtakten nått historiska nivåer, och vi bygger för första gången på decennier över det prognostiserade behovet. Det behöver vi göra, för det har byggts alldeles för lite under alldeles för lång tid - till fastighetsägarnas fördel, såklart, men till vanligt folks nackdel. Därför väljer också de högerkonservativa, logiskt nog, att avskaffa stödet varje gång de får chansen. Intresset ljuger inte.

Att så är fallet gäller också i fråga om de förslag som vi inte har fått igenom i den här kammaren. Vi ville göra det lättare för hyresgästerna att hantera nödvändiga renoveringar. Det sa högern nej till. Vi ville stärka skyddet för den som hyr av en privatperson. Det sa högern nej till. Vi ville finansiera bostadsbyggandet. Det sa högern nej till.

Fru talman! Vad ser vi då för behov framöver för hyresgästerna? Förutom de förslag och behov som finns för alla i Sverige - att vi ska bryta segregationen, att vi ska ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och att vi ska genomföra den gröna omställningen och ligga i framkant med de nya jobben - finns det såklart specifika behov för Sveriges hyresgäster.

Den första frågan, som väldigt många av våra äldre hyresgäster i dag oroar sig för, är om pensionen kommer att höjas med 1 000 kronor skattefritt i sommar eller ej. Att dessa pensionärer och hyresgäster inte kan få svar från SD och M på om de kommer att rösta för pensionshöjningen är riktigt illa. Det skapar oro, och det avslöjar återigen dessa partiers verkliga intressen. Alla som värnar Sveriges pensionärer borde utan tvekan, som en ren självklarhet, kunna rösta för garantitillägget.

Den andra frågan är renoveringarna. Det finns i grunden två sorters renoveringar: konceptrenoveringar och totalrenoveringar. Båda formerna är problematiska, och problemen med dem har olika lösningar.

En sak är säker: De så kallade renovräkningarna måste givetvis upphöra. Hur det ska göras är en enormt stor utmaning eftersom vi inte ens kan få igenom en längre infasning av hyreshöjningarna i den här kammaren. Högern säger nej; de stoppar detta.

Samma partier avskaffade det renoveringsstöd som fanns för att sänka hyrorna när det renoverats. Det bidrog direkt till lägre hyror, men högern avskaffade det.

För att komma till rätta med konceptrenoveringarna måste vi antingen återinföra en förvärvslag eller se över hyresgästinflytandet. Det gäller givetvis också vid totalrenoveringar. Bergshamrafallet i Solna vittnar väldigt mycket om detta.

Den tredje frågan som måste hanteras är nyproduktionen. Ett investeringsstöd behöver givetvis återinföras, men fler finansiella instrument behöver komma till. För att vi ska klara att bygga i hela landet och för att landsbygden ska få glädjen av byggkranar och den framtidstro som de innebär måste vi gemensamt hjälpas åt att finansiera detta byggande. Högern har ju jublat över startlån till det ägda boendet - tänk om de kunde visa samma entusiasm för lån till det hyrda boendet.

Fru talman! En fjärde fråga, som är oerhört viktig, är att vi måste se över kriminella elements utnyttjande av hyreslägenheter. Det gäller såklart alla lägenheter, men nu handlar det om hyresrätter.

Segregationen måste brytas, och vi måste klara av att knäcka gängen. Då är det inte rimligt att kriminella kan bedriva illegal verksamhet helt öppet i trappuppgångar. Vi har sett att det i vissa fall är absurt svårt att vräka kriminella. Att se över detta måste vara en prioriterad fråga framöver.

Även om många här i kammaren, framför allt vissa partiledare, har ett orimligt högt tonläge när det gäller de eftersatta områdena och till och med uppmanar polisen att skjuta folk är det hyresgästerna som bor i de eftersatta områdena som betalar det högsta priset för det som sker. Det är deras bilar som brinner. Det är deras fönsterrutor som krossas. Allra viktigast: Det är deras barn som blir skjutna. Det är deras barn som dras in i kriminalitet. Därför måste vi bryta segregationen och knäcka gängen.

Fru talman! Jag ska avslutningsvis säga något om våra reservationer. Jag ber om ursäkt för att jag drar över min talartid lite.

I grund och botten borde inte de här reservationerna behövas, eftersom det bara är fråga om ett i raden i det tillkännagivandebingo som M och KD sysslar med i den här kammaren. Regeringen har tittat på frågorna och tillsammans med branschen kommit fram till att det redan finns förutsättningar för att både ägarlägenheter och hyrköp ska kunna genomföras.

Det här är alltså bara ytterligare ett bevis på vad som är högerns intresse. Det handlar om att äga. Det enda som högern lyckas enas om i de här betänkandena är att vi ska äga mer, det vill säga hyra mindre. Hyresgästen - persona non grata i högerns värld - göre sig icke besvär och ska helst försvinna eller vara en marginell företeelse i någon form av social housing.

Fru talman! Därmed är skiljelinjerna i svensk politik inför höstens val glasklara. För hyresgästen är det helt avgörande att landet fortsätter att styras av en socialdemokratiskt ledd regering. Jag står såklart bakom våra reservationer men väljer att yrka bifall endast till reservation 12 samt till förslaget i betänkandet i övrigt.

Fru talman! Som Cato den äldre sa: För övrigt anser jag att vinster i välfärden bör förbjudas.

(Applåder)

Fru talman! Närmare en och en halv miljon hushåll i Sverige bor i dag i hyresrätt. Hyresrätten är helt klart en viktig boendeform för en väl fungerande bostadsmarknad. För många utgör hyresrätten det första steget in på bostadsmarknaden. En hyresrätt lämpar sig väl genom att det inte krävs någon kontantinsats.

Exempelvis är unga personer ofta mer kortsiktiga i sitt boende. De flyttar oftare. Kanske tar de ett sabbatsår på en ort, studerar på en annan och börjar jobba på en tredje. Då lämpar det sig väl att hyra bostad.

Att hyra en bostad kan också lämpa sig väl senare i livet, till exempel när någon önskar provbo på annan ort eller på ålderns höst sälja villan till förmån för en mer tillgänglig lägenhet. En hyresrätt lämpar sig såklart också för många mellan ungdom och ålderdom. Valfrihet är något att värna.

På en väl fungerande hyresrättsmarknad går det snabbt och enkelt att flytta till och från en hyresrätt. Så fungerar det verkligen inte i dag. Dagens hyreslagstiftning skapar generellt sett en dåligt fungerande bostadsmarknad med utbredd segregation och stora skillnader i förutsättningar mellan olika åldersgrupper. Så har det varit alltför länge, och det måste åtgärdas.

Fru talman! I dag behandlar kammaren civilutskottets betänkande nummer 5 Hyresrätt m.m. Glädjande nog finns två förslag till tillkännagivanden som skulle kunna innebära några steg mot en bättre fungerande hyresmarknad. Vi moderater har tillsammans med Kristdemokraterna, Liberalerna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet återigen samlat oss i förslag, dels avseende ett främjande av ägarlägenheter, dels för ett införande av hyrköpssystem.

Fru talman! Ombildning från hyresrätt till bostadsrätt eller ägarlägenhet innebär en möjlighet för de boende att få större inflytande över sina bostäder. Det innebär också en möjlighet att relativt snabbt få fler ägda bostäder i områden som i dag domineras av hyresrätter och där marknadsförutsättningarna för nyproduktion av bostadsrätter eller ägarlägenheter är dåliga. Att möjliggöra större inslag av ägt boende i områden dominerade av hyresrätter innebär också att personer som bor där inte behöver flytta från området för att kunna inleda en boendekarriär, vilket främjar lokalsamhällets sociala sammansättning.

Vi moderater är positiva till ombildning från hyresrätt till bostadsrätt men vill också att det ska vara möjligt att ombilda till ägarlägenhet. Upplåtelseformen ägarlägenhet, som är mycket vanlig utomlands och som infördes i Sverige av alliansregeringen år 2009, skiljer sig från bostadsrätt genom att den som köper en ägarlägenhet äger lägenheten i sig som en egen fastighet, medan man vid köp av en bostadsrätt endast köper en andel i bostadsrättsföreningen med rätten att nyttja en särskild lägenhet. Om man äger en ägarlägenhet är man medlem i en samfällighetsförening i stället för en bostadsrättsförening, som i fallet med bostadsrätt. Samfällighetsföreningens ansvarsområde och inflytande är mindre än en bostadsrättsförenings, vilket ger större frihet för ägaren.

I dag är det endast möjligt att nyproducera ägarlägenheter, inte att ombilda till dem. Riksdagen tillkännagav dock för regeringen redan 2016 och sedan återigen förra året, 2021, att ombildning till ägarlägenheter bör möjliggöras. Detta arbete har fortfarande inte ens påbörjats ordentligt av regeringen. Vi anser att det bör ske omgående, men också att ombildning från bostadsrätt till ägarlägenhet ska möjliggöras. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag under punkt 9.

Fru talman! Vi moderater vill också möjliggöra och verka för hyrköp. Hyrköp är ett samlingsbegrepp för olika modeller som går ut på att ett hushåll initialt hyr en bostad med syftet att på sikt äga den. Hyrköp är en mycket utbredd och vanligt förekommande typ av affärsuppgörelse när det gäller köp eller hyra av lösöre, men den är fortfarande mycket ovanlig när det gäller uthyrning och försäljning av bostäder.

Det finns internationella exempel, såsom den finländska modellen Omaksi - ursäkta min finska. Men försök har också gjorts i liten skala i Sverige. Först 2016 och sedan återigen 2021 tillkännagav riksdagen för regeringen att den borde utreda möjligheten att främja ett hyrköpssystem, så att fler får möjlighet att äga sitt boende. Någon utredning har ännu inte tillsatts. Vi anser att det bör ske omgående. Därför vill jag även under punkt 10 yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det finns dock ett antal moderata förslag som utskottets majoritet tyvärr inte har ställt sig bakom. Kopplat till ägarlägenhetsfrågan har vi förslag om förenklad privat uthyrning. Vid köp av ägarlägenhet äger man som sagt den faktiska lägenheten. Det innebär ett ökat självbestämmande och att ingen annan kan neka uthyrning av bostaden. I de fall en privatperson hyr ut en enskild ägarlägenhet faller det under lagen om uthyrning av egen bostad. Det innebär bland annat att hyresvärden har rätt att säga upp hyresavtalet med tre månaders uppsägningstid och att det utökade besittningsskydd som finns vid näringsverksamhet inte träder i kraft. Hyr en privatperson ut fler ägarlägenheter än så anses det utgöra just näringsverksamhet, och det utvidgade besittningsskyddet träder in. För att stimulera byggandet av ägarlägenheter och samtidigt stimulera utbudet av snabbt tillgängliga hyresrätter för kortare kontrakt föreslår vi moderater att en privatperson ska kunna hyra ut upp till tre ägarlägenheter.

Fru talman! Självklart står vi moderater bakom alla våra förslag och reservationer, men för att bespara kammaren tid yrkar jag bifall endast till reservation 6.

Fru talman! Under påskhelgen fick vi alla uppleva dramatiska scener med upplopp, stenkastning mot polisen, brända polisbilar och attacker mot både enskilda poliser och allmänheten. Människors liv och hälsa sattes på spel. Det var en otroligt empatilös hop av människor som attackerade polisen i dessa områden och bidrog till en stämning som var väldigt hätsk och vars like vi tidigare inte sett i Sverige.

Det har varit en otrolig naivitet från regeringen. Genom den rättspolitik man fört i åratal har man försatt Sverige i den situation som vi ser i dag. Den är skapad av en hejdlös migrationspolitik, en splittring av det svenska samhället och en tafatthet från regeringen vad gäller att tag i de här frågorna.

Sverigedemokraterna har presenterat många förslag till åtgärder på detta område. Sverige har i dag 61 utsatta områden, och där behövs särskilda insatser för att åter skapa trygghet. Denna trygghet ska Sverigedemokraterna se till att skapa under nästa mandatperiod.

Vi behöver stötta alla fastighetsägare som tar ett stort ansvar för att se till att dessa områden inte förslummas och att bostadsmiljön är trevlig. De ser också till att skapa trygghet för dem som bor i dessa områden genom att installera magnetlås på dörrarna, okrossbart glas i entréerna och säkerhetsdörrar till lägenheterna. Trygghet skapas också genom den kameraövervakning som finns i det offentliga rummet men också i vissa trapphus.

Fastighetsägarna skapar också trygghet genom trygghetsvärdar och väktare och genom den dialog som ständigt förs för att göra förbättringar och ta bort hinder i form av buskage, mörka områden och annat som skapar otrygghet i dessa områden.

Efter att ha besökt dessa områden förstår jag att det finns en stor otrygghet. Det handlar om hur områdena är utformade, vilket också försvårar för blåljuspersonal att agera. Besöker man Husby torg förstår man att insynen där inte är särskilt bra, och det är klart att man blir orolig i områden som är utformade så att de skapar otrygghet.

Det behövs en nationell plan för att stötta kommunerna i deras arbete för att skapa trygghet i dessa områden - en nationell plan där de statliga, regionala och kommunala insatserna synkroniseras med fastighetsägarnas. En belysningsplan skapar bättre förutsättningar att få upplysta områden där man känner större trygghet och därför kan vistas ute i större omfattning. Ju fler människor som vistas utomhus, desto större trygghet.

Vi behöver också statliga medel till dessa områden så att de kan jobba med områdesplanering. Jag rekommenderar alla att läsa polisens rapporter från dessa utsatta områden. En av fem viktiga punkter handlar om områdesplanering för att blåljuspersonal ska kunna agera, för att reträttvägar inte ska stängas av och för att man inte ska kunna stå på viadukter och kasta sten.

Att ta bort ett antal hinder i dessa områden skulle underlätta för polisen att agera tryggare när saker och ting händer. Även människor i allmänhet skulle känna sig tryggare.

Det finns ett stort spindelnät av gångbanor, cykelbanor och liknande i dessa områden. Det gör att människor sprids ut och inte koncentreras till några få vägar. Det försvårar också insatserna vad gäller belysning. Därför behöver man se över hur man kan skapa förutsättningar för att människor ska kunna välja samma väg och därmed större trygghet.

Vi behöver också snabba på den BID-samverkan som behövs i dessa områden. Här samarbetar fastighetsägare, polis och andra aktörer i samhället för att skapa bättre förutsättningar och gemensamma planer i syfte att öka säkerheten och tryggheten i dessa otrygga områden.

Vi behöver också motverka trångboddhet genom att göra det juridiskt möjligt att kontraktskriva om ett maxantal boende i en lägenhet - detta för att dessa områden inte ska bli överbefolkade på ett sätt som skapar otrygghet.

Hyresvärdar och myndigheter ska ha kontrollerande verktyg för att motverka svartuthyrning. Ju fler svartuthyrda lägenheter, desto fler människor som inte vågar vittna om vad de sett eftersom deras kontrakt är olagliga.

Man kan göra många åtgärder för att åter skapa trygghet i dessa områden. Fastighetsägarna har en nyckelroll i detta sammanhang, och de behöver kunna agera mot hyresgäster som missköter sig. De behöver framför allt kunna agera mot hyresgäster som bedriver kriminell verksamhet i lokaler eller bostäder eller i närheten av lokaler och bostäder. Genom att säga upp deras hyreskontrakt kan vi bli av med de element som ställer till stora problem i utsatta områden.

Vi behöver också förstärka lagregleringen gällande skötsel av fastigheter så att åtgärder kan riktas mot oseriösa fastighetsägare som inte sköter sina fastigheter.

Vi behöver en trygghetsplanering i stadsbyggnadsprocessen så att det när det byggs nya bostäder i dessa områden skapas förutsättningar för trygga bostadsområden redan i början av byggprocessen. Man ska samarbeta med dem som vet vad som behövs för att skapa trygga bostadsområden, till exempel Polismyndigheten.

Vi behöver också införa skattefria underhållsfonder för att på sikt skapa förutsättningar för alla fastighetsägare att konstant kunna underhålla sina fastigheter.

Hyrköpssystem och ägarlägenheter skulle också innebära att hyresgäster får en möjlighet att trappa upp kvaliteten på sitt boende.

Det här var många av de förslag som Sverigedemokraterna lägger fram för att åter skapa trygghet i utsatta områden i Sverige.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Även om byggandet periodvis är lågt och ofta sker på andra ställen och för andra grupper än där behovet är störst är problemet att för första gången få tillgång till bostadsmarknaden det största hindret för många, framför allt för unga personer.

Åtta eller kanske nio av tio påstås vilja äga sin bostad. Det kan vara sant. Men därmed inte sagt att man skulle välja att göra det ens om det blev möjligt. Man ska också komma ihåg att fem av tio redan äger sin bostad. Resten bor i hyresrätt. Om jag räknar rätt skulle ungefär hälften av dem som bor i hyresrätt vilja äga i stället för att hyra.

Om fler skulle flytta från sin hyresrätt till nya och ägda bostäder skulle många hyresrätter bli tillgängliga. Med ett ökat ägande stärks alltså hyresrätten genom att fler äldre och billigare lägenheter blir tillgängliga för alla dem som i dag köar för en hyresrätt.

Hyresrätten har många fördelar jämfört med ägande. Allt underhåll och all skötsel utförs av fastighetsägaren. Man betalar sin hyra och är fri från ansvar - fri att flytta till större eller mindre eller kanske till och med någon annanstans. Men då måste man först komma in på hyresmarknaden, och det är där det stora hindret finns.

Många vill i debatten hävda att den ena eller andra upplåtelseformen är missgynnad vid en jämförelse, exempelvis ekonomiskt. Men det beror på vilka faktorer som vägs in.

Men helt klart saknas det hyresrätter för dem som har ställt sig i kö för en sådan, och det problemet måste vi bygga bort. Till viss del kan det också lösas genom ökad rörlighet och ett bättre utnyttjande av de lägenheter som redan finns.

Till följd av hyresregleringen finns det ett underutnyttjande av lägenheter, främst i attraktiva stadsdelar. Vi har några sådana, inte minst i den här staden, som står tomma och outnyttjade för att man inte vill göra sig av med dem.

Vi har från tid till annan gjort byggandet av hyresrätter beroende av subventioner. De har funnits, och nu finns de inte längre. Det är ett av problemen: Man kan inte räkna med dem från en mandatperiod till en annan. Det andra problemet är att de inte är träffsäkra nog att göra så att det byggs där behovet inte kan tillgodoses utan stöd och för de grupper som verkligen inte har någon annan möjlighet än att bo i en subventionerad hyresrätt, det vill säga subventionerna går till alla bostäder och inte till de grupper och platser där behovet av stöd är störst.

Centerpartiet beklagar att vi inte har kommit längre i diskussionen i Sverige om hur vi får en fungerande social bostadssektor, precis som man har i andra länder i vårt närområde. Jag välkomnar en utredning på området, men det räcker inte.

Centerpartiet beklagar förstås att riksdagen inte tog chansen som fanns förra sommaren att reformera hyresmarknaden i grunden. Vad som återstår av januariavtalets punkt 44 är en förhoppning om att denna regering inom kort lägger fram ett förslag som innebär att parterna snabbare kan komma överens om hyresnivåer med den tvistlösning som parterna har efterfrågat.

Liberalerna har påpassligt nog upprepat kravet på att förslaget om fri hyressättning i nyproduktion genomförs så som utredningen föreslagit. Man kan bara beklaga att partier som egentligen tycker att det vore bra av prestigeskäl inte ställer sig bakom förslaget i dag. Det finns därför anledning att ställa frågan till de partier som avser att bilda regering tillsammans och ta stöd av ett parti som uttryckligen motsätter sig alla reformer av hyresmarknaden, på vilket sätt de bostadspolitiska talespersonerna tänker forma sin bostadspolitik fram till valet. Kommer det att tryckas i valmaterialet att de vill se en friare hyressättning? Bygger politiken på en vilja att gå mot en ökad marknadsanpassning, eller ser man framför sig en fortsatt reglering också i det nyproducerade beståndet?

Jag passar på att yrka bifall till reservation 1, och jag ger därmed Moderaterna och Kristdemokraterna en möjlighet att rösta för friare hyressättning om de vill.

Åter till frågan om de höga trösklarna till bostadsmarknaden. Det finns en majoritet i utskottet som vill främja hyrköp. Som reservanterna inom S, MP och V påpekar finns det redan sådana modeller på marknaden. Men det finns ingen lagstiftning som understöder eller reglerar ett sådant utbud. Därmed sänds det också en signal från regeringens sida till dessa aktörer att det inte är en utveckling man önskar.

Det fanns redan en uttryckt vilja från riksdagen att regeringen ska främja hyrköp, genom ett tillkännagivande som riktades så sent som förra året. Därför har Centerpartiet valt att inte i egna motioner föreslå det i år, men det tycks finnas skäl att upprepa förslaget. Därför ser vi ingen anledning att nu ställa oss vid sidan av en sådan majoritet - om den kan bildas.

Vi tycker också att det finns skäl att ställa sig bakom reservationen om att privatpersoner ska kunna hyra ut upp till tre bostäder inom ramen för lagen om uthyrning av egen bostad, inte som i dag hyreslagen - som gör en sådan person till näringsidkare.

Det finns också en majoritet som vill att ägarlägenheter ska främjas. Många förknippar ägande med ett hus, till exempel ett fristående hus, en villa, ett kedjehus eller ett radhus. Ett sådant hus kan du disponera som du vill, söka lov att bygga ut, ändra invändigt och dessutom hyra ut till vem du vill så länge du vill. Men ägda bostäder kan också staplas på varandra, och då kallas de ägarlägenheter.

Även om man tror sig äga en bostadsrätt är det inte lika enkelt. Du äger inte bostaden, som Viktor Wärnick påpekade, utan bara rätten att bo i den under så lång tid som du själv bestämmer. Med ägarlägenheter är det annorlunda. Det var alliansregeringen som införde denna möjlighet 2009, det vill säga att erbjuda ett inslag som är vanligt i andra länder.

Var och en äger sin lägenhet och disponerar den fritt, medan trapphus, garage, soprum och annat som är gemensamt ägs samfällt. Lägenheten kan hyras ut eller pantsättas som vilken egendom som helst om man till exempel vill belåna den för att köpa ett sommarhus.

Fru talman! På längre sikt är det för de flesta förmånligt att äga sin bostad, trots att det på många andra sätt är mer förmånligt att hyra. Vi menar, precis som en majoritet här, att det vore ett värdefullt tillskott och en möjlighet för många som trivs i ett område att kunna göra sin bostadskarriär där utan att till exempel behöva flytta barnen från en skola de trivs i. Det skulle, om något, motverka boendesegregationen om man kunde omvandla befintliga hyresrättsfastigheter stegvis till ägarlägenheter. Det innebär att den utredning om ägarlägenheter som gjordes som en följd av vad alliansregeringen då ville, nämligen främja ägarlägenheter, nu bereds inom Regeringskansliet och genomförs.

Riksdagens tillkännagivande till den dåvarande S-ledda regeringen är inte nytt, och det har upprepats. Vi menar att en mångfald och en blandning av upplåtelseformer är ett viktigt sätt att främja integrationen och att bryta segregationen där hyresrätten är den dominerande upplåtelseformen och där intresset för att bygga nytt och blanda upplåtelseformer är lågt.

Under den här debatten brukar Centerpartiet ta upp behovet av förutsättningar att bygga med lönsamhet också på orter där fastighetsvärdena är låga och bostadsbolagens revisorer kräver en direktavskrivning av de nyproducerade hyresfastigheterna. De så kallade K3-reglerna är ett hinder för bostadsbyggande som vida överstiger vad som skulle kunna kompenseras ens med byggsubventioner.

När värdet på ett nyproducerat bostadshus halveras i samma ögonblick som den första hyresgästen sätter nyckeln i dörren krävs det att bostadsbolaget har en välfylld kassakista. Så ser det inte ut i många små kommuner där det finns ett bostadsbehov men få aktörer som vill investera, förutom det allmännyttiga bostadsbolaget. Det leder till byggstopp på landsbygden och svårigheter att få fram hyresrätter, till exempel när ett företag expanderar och behöver nyanställa.

Sådan är situationen i många inlandskommuner, där man som det verkar nu inte heller kommer att dra någon nytta av förenklade strandskyddsregler för att öka värdet på fastigheter. Att Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänstern, som har helt andra intressen i frågan, aviserar att de kommer att sätta stopp för ett enklare och mer tillåtande strandskydd kommer också att bidra till att hålla tillbaka bostadsbyggandet i många mindre kommuner.

Centerpartiet vill öka bostadsbyggandet, men vi ser inte enbart fler hyresrätter som lösningen. Den som vill och kan äga sitt boende ska ges bättre förutsättningar att göra det, så att unga, äldre och nya svenskar som av olika skäl inte kan eller vill äga sin bostad ska hamna längst fram i bostadskön, också i städer där bostadsmarknaden är het.

Bostadsmarknaden är ingen quickfix, men det börjar med att små steg tas, som att tillåta fri hyressättning i nyproducerade bostäder. Det är en reform som tyvärr stoppades genom en ohelig allians mellan näste talare och den på honom efterföljande. Det kommer att ta tid innan vi ges en ny möjlighet att reformera hyresmarknaden i grunden, men vi har inte gett upp. Som någon sade: Borgerlig politik genomförs bäst av borgerliga partier - utan inslag av populism.

Fru talman! Låt mig börja med att önska alla våra muslimska vänner ramadan mubarak. Jag har inte hunnit göra det sedan ramadan började. Det är en viktig månad för muslimer runt om i världen.

I dag ska vi diskutera hyresrätter med mera. Enligt en ny rapport från Hyresgästföreningen är Vänsterpartiet det parti som har högst förtroende inom bostadspolitiken bland Sveriges 2 miljoner röstberättigade hyresgäster. Jag blir förstås glad över att hyresgästerna så tydligt visar att de förstår att Vänsterpartiet kämpar för dem och deras rättigheter. Men jag är egentligen inte helt överraskad eftersom inget annat parti tar den kampen.

Under året som har gått har Vänsterpartiet bland annat stoppat införandet av marknadshyror i Sverige. Det spelar ingen roll hur många gånger Centerpartiet lyfter upp frågan. Det är bara att gå vidare. Svenska folket har talat.

Det här var en oerhört viktig insats som vi genomförde tillsammans med Sveriges samlade hyresgäster. Vi i Vänsterpartiet kommer att fortsätta att värna den svenska modellen för hyressättning med kollektivt förhandlade hyror. Den framtida utvecklingen av förhandlingssystemet ska hanteras av de förhandlande parterna, inte genom statliga ingrepp.

Vi i Vänsterpartiet kommer också att fortsätta säga nej till marknadshyror och ja till att stärka hyresgästers rättigheter.

Vi kommer aldrig att ställa oss bakom ett förslag om att införa fattigbostäder, så kallad social housing. Att skapa en separat bostadsmarknad för samhällets mest utsatta kommer aldrig att leda till något annat än mer boendesegregation. Att överge den generella bostadspolitiken är att frånsäga sig det politiska ansvaret, och när staten kapitulerar är det alltid samhällets mest utsatta som får betala priset.

Fru talman! Jag kan här och nu lova att Vänsterpartiet kommer att fortsätta slåss varenda dag för det som borde vara det mest grundläggande i en seriös bostadspolitik, nämligen allas rätt till en bostad.

Fru talman! Vänsterpartiet har många bra och viktiga förslag i dagens betänkande. Tillsammans kan förslagen bidra till en ny bostadspolitik där staten tar sin roll på allvar och där orden att bostaden är en social rättighet betyder något på riktigt.

De orättvisor som i dag missgynnar hyresrätten är en direkt konsekvens av statlig politik. Med vår politik kan orättvisorna utjämnas.

Det är inte en hållbar politik att fortsätta ösa 30-40 miljarder skattekronor varje år över bostadsrätts- och villaägarna samtidigt som i princip alla former av stöd till hyresrätten har försvunnit. Med nya lagar, regler, skatter och avdrag kan vi förändra de ekonomiska orättvisor som i dag finns mellan de olika upplåtelseformerna.

Med Vänsterpartiets förslag blir livet tryggare för hyresgäster. Allmännyttan kan än en gång växa sig större och starkare, och vi kan omgående stoppa alla försäljningar av allmännyttiga bostäder.

Med våra förslag vågar staten satsa stort på både renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbostadsbeståndet och på nybyggnation av hyresrätter med rimliga hyror. Vi vill bland annat återinföra investeringsstödet för byggande av hyresrätter, och vi vill ha ett statligt topplån som ersätter en större del av det egna kapitalet.

Med vår politik blir det äntligen dags för de enorma statliga subventionerna till de ägda upplåtelseformerna att ge plats för hyresrätten.

Fru talman! Vi befinner oss i ett akut klimatnödläge. Omställningspolitiken måste öka i takt. Runt om i landet kämpar kommunerna med bostadsbrist. Behovet av nya bostäder är stort samtidigt som många kommuner försöker minska den klimatpåverkan som byggande ger upphov till.

Klimatet kan inte vänta. Men för att samla den kraft som behövs måste samhället vara redo att gå före och visa vägen genom kollektiva lösningar.

Vänsterpartiet har därför föreslagit ett historiskt omfattande investeringsprogram för klimatet finansierat genom ett tioårigt moratorium för det finanspolitiska ramverket, vilket frigör pengar till viktiga områden för klimatomställningen inom samhällsbyggnadssektorn.

I det befintliga bostadsbeståndet är behoven av renovering och energieffektivisering enormt, inte minst i miljonprogrammet där 140 000 bostäder uppges vara i akut behov av renovering.

Med vårt investeringsprogram kan staten ta sitt ansvar. Satsningen ser till att nuvarande hyresgäster inte ensamma behöver stå för hela renoveringsnotan samtidigt som programmet inte minst gynnar samhället i stort.

Fru talman! I dagens viktiga betänkande om hyresrätt finns många punkter att diskutera. Jag har redan tagit upp några av dem, men jag skulle vilja ägna resten av min tid här i dag åt alla de barn som varje år vräks från sina hem - i Sverige, år 2022.

Men detta sagt vill jag passa på att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2. Vår reservation handlar om dessa avhysningar, ett ämne som alltför ofta hamnar i skuggan av andra viktiga bostadspolitiska frågor. Allt hänger naturligtvis samman, men nu är det hög tid att lyfta fram de vräkta barnen.

Under pandemin fortsatte antalet personer som vräks från sina hem att öka i det rika Sverige. I dag lever cirka 15 000 barn i hemlöshet, enligt Socialstyrelsen.

Bara under 2021 vräktes 572 barn, vilket är en ökning med 27 procent jämfört med föregående år. Varje vecka vräks 11 barn i Sverige. Det är snart 2 barn om dagen. Det är den högsta siffran på 10 år, trots pandemin och trots att Sverige sedan många år har en nollvision vad gäller vräkningar av barn.

Och nu är vi redan inne i nästa kris. Som en direkt eller indirekt följd av kriget i Ukraina skenar matpriser, bränslepriser och elkostnader. Enligt SBAB riskerar en genomsnittlig tvåbarnsfamilj att drabbas av ökade levnadsomkostnader på nästan 40 000 kronor i år. Till hösten sätter hyresförhandlingarna igång igen, och som vanligt kommer hyresvärdarna att kräva höga hyreshöjningar oavsett om bostadsbolagens siffror har fortsatt att peka uppåt eller inte.

Fru talman! Den 1 januari 2020 blev FN:s konvention om barnets rättigheter svensk lag. Det betyder att barnets rättigheter alltid ska stå i centrum när man gör bedömningar i ärenden där barn är inblandade. Det innebär att samhället har ett ansvar för att säkerställa att barn växer upp under trygga förhållanden. I det ingår inte att göra barn hemlösa. Ändå händer det.

För barnfamiljer berodde 87 procent av avhysningarna år 2020 på obetalda hyror. Enligt Kronofogden var den genomsnittliga hyresskulden vid vräkning av barn runt 25 000 kronor. I några fall var skulden så liten som 600 kronor. Oavsett vilket är det mycket små summor det handlar om i jämförelse med att ett barn rycks från sin trygga punkt och får men för livet.

Sanningen är att utifrån ett samhällsperspektiv är vräkningar mycket kostsamma. Varje vräkning som kan undvikas måste därför ses som en stor vinst.

Häromdagen skrev två juridiska experter från den stora och välrenommerade firman Familjens Jurist i en debattartikel i Svenska Dagbladet att Sverige låter pengarna gå före barnen. Kort och gott väljer svenska domstolar att följa praxis, som innebär att man sätter hyresvärdens ekonomiska intresse framför barns rätt till ett tryggt boende.

Vi har talat med författarna till artikeln, och det visar sig att det än en gång är hyresgäster som drabbas hårdast. De som bor i hyresrätt har inte lika bra skydd mot vräkningar som de som bor i äganderätter, och enligt juristerna leder detta till att de mest utsatta i samhället drabbas hårdast.

I Sverige tycker alltså domstolarna att hyresvärdarnas inkomster är viktigare än barnens rättigheter. Praxis går före barnets lagliga rätt till ett tryggt boende. Har det gått så långt att vårt samhälle inte kan bortse från pengar ens när det gäller barn? Den dagen pengar är mer värda än våra barn har också samhällets värdighet gått förlorad.

Fru talman! Vi måste skydda barn vid vräkning, inte hyresvärdar.

I betänkandet som vi diskuterar här i dag föreslås avslag på Vänsterpartiets reservation 2. Det vi faktiskt vill är att det inte ska vara möjligt att vräka barnfamiljer enbart på grund av uteblivna hyresbetalningar. Det är det reservationen säger. Vi vill att regeringen ska sätta barnens bästa i fokus. Vi vill att det inte ska vara möjligt att vräka en barnfamilj innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till. Det är rimligt. Men på detta föreslås alltså avslag. Varför?

Jag vill, precis som juristerna i den nämnda debattartikeln, vara väldigt tydlig med att jag inte ifrågasätter hyresvärdens rätt att få sina hyror betalda. Det jag ifrågasätter är att barn över huvud taget blir vräkta från sina hem när de enligt svensk lag och barnkonventionen har rätt till ett tryggt boende. Att slänga ut ett barn i ovisshet är helt oacceptabelt, och jag menar att det är regeringens uppgift att ta nödvändiga initiativ för att se till att det inte blir så.

Det är också regeringens uppgift att se till att lagar och rättspraxis en gång för alla ser till att barns rätt till ett tryggt hem premieras i alla lägen. Låt aldrig hyresvärdarnas intressen väga tyngre!

Fru talman! Avslutningsvis - avslaget på Vänsterpartiets reservation 2 motiveras med att regeringen ska ha vidtagit en rad åtgärder för att förhindra fortsatta vräkningar av barnfamiljer. Jag vill påstå att dessa åtgärder inte är tillräckliga. Annars hade inte dessa barn varit hemlösa. De fortsatta vräkningarna, som dessutom ökar, är i stället ett kvitto på att det som görs inte är tillräckligt.

Om det är lagarna som är hindret så låt oss ändra lagarna tillsammans. Det är ju här, i Sveriges riksdag, som vi ska göra just det: ändra lagar till det bättre. Det är vår skyldighet som folkvalda.

Med detta vill jag avsluta med att än en gång yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 2.

Fru talman! I detta betänkande föreslår utskottet två tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden om att främja ägarlägenheter och om hyrköp. Vi kristdemokrater står bakom båda dessa.

En ägarlägenhet är som ett radhus på höjden, där du köper din fastighet och blir lagfaren ägare. Det innebär låga fasta kostnader samt personlig frihet att hyra ut din bostad utan tillstånd eller att sälja till vem du vill. Så skriver till exempel JM på sin hemsida. Jag tror att denna form, tillsammans med ett hyrköpssystem, skulle kunna öka mångfalden på bostadsmarknaden och ge den enskilde större möjlighet att hitta den bostadsform som skulle passa.

Jag tror också att det skulle öka stabiliteten och tryggheten i befintliga områden där rena hyreslägenheter är i förkrossande majoritet. Ett område med bara hyreslägenheter hindrar, menar jag, den enskilde att göra en bostadskarriär inom sitt område. I stället blir man tvungen att flytta till ett annat område, till förlust för både den enskilde och bostadsområdet.

Som ni har hört härifrån talarstolen förut i dag föreslog utskottet faktiskt våren 2016 ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda ett hyrköpssystem för bostäder. Även våren 2021 behandlade utskottet motioner om att utreda och inrätta ett hyrköpssystem. Utskottet föreslog då ett tillkännagivande till regeringen om att den bör utreda ett hyrköpssystem.

Det står i också i betänkandet att regeringen har tagit fram beredningsunderlag genom samrådsmöten med berörda myndigheter och intresseorganisationer. Och sådana finns givetvis.

Den 9 april 2021 riktades också en fråga till Morgan Johansson om ägarlägenheter och hyrköpssystem. Han svarade då, i denna kammare, att han avsåg att verka för ett förslag som gör det möjligt att omvandla befintliga bostäder till ägarlägenheter samt att verka för att regeringen tillsätter en utredning om ett hyrköpssystem.

Jag blir därför väldigt förvånad när regeringspartiets företrädare helt plötsligt säger att detta inte är intressant för regeringen att arbeta med. Jag tycker att det är mycket märkligt att man från regeringspartiet har en politik i riksdagen och en annan i Regeringskansliet. I vårt betänkande står det nämligen att Socialdemokraterna säger att intresset för dessa frågor är så litet att man inte vill utreda detta. Man säger också att frågan om att omvandla hyreslägenheter i flerbostadshus till ägarlägenheter är komplex. Ja - det är därför man behöver utreda detta.

Min fråga är: Måste det i en fråga som regeringen själv i interpellationssvar säger sig vilja utreda ta sex år till dags dato innan något förslag över huvud taget kan börja tas fram? Jag är ganska övertygad om att vi kan komma att stå här igen vid nästa val och fundera på samma sak. Regeringens företrädare - i alla fall de på Regeringskansliet - och oppositionen är eniga, men inget händer. Min fråga blir då: Hur högt upp på dagordningen i Regeringskansliet är bostadsfrågorna?

Sju av tio vill äga sin egen bostad. En del av dessa kanske vill göra det i form av ägarlägenhet och genom hyrköp. När ska bostadsfrågorna upp på dagordningen på Regeringskansliet? Ska det ta sex år till innan man reagerar i en fråga som man faktiskt själv säger sig vilja utreda?

Det kanske är dags att ha en ren bostadsminister igen, när det finns så många frågor inom bostadsområdet som behöver hanteras. Bostadsmarknaden är dysfunktionell, och vi behöver fler bostäder - det är vi alla överens om. Då behöver vi också en regering som sätter fokus på bostadsfrågan.

Jag tycker att de två tillkännagivanden som vi återigen gör helt klart visar att man inte har fokus på bostadsfrågan. Då hade man utrett det man säger att man är intresserad av att göra. Om det inte är någon bra tanke, lägg undan den då! Men försök inte lura riksdagen att man fortfarande vill göra detta.

Jag står bakom de två tillkännagivandena i betänkandet och hoppas att riksdagen i slutänden gör likadant och att regeringen gör sitt jobb.

Fru talman! Jag tänker ställa en fråga kring det jag pratade om tidigare, vräkning av barn och den reservation som Vänsterpartiet har lagt fram. Som jag nämnde är 15 000 barn hemlösa. Det är snart två barn om dagen som förlorar sina hem och sin trygghet, i ett land där vi har barnkonventionen som lag.

För mig är det svårt att få ihop den kristna värdering som KD säger sig stå för med ett avslag på vår reservation. Det enda vi vill med reservationen är att barnfamiljer inte ska vräkas enbart på grund av uteblivna hyresbetalningar. Enligt statistiken och de rapporter som vi har sett vräks barn i vissa fall på grund av att föräldrarna inte kan betala en skuld på 600 kronor - i ett av världens rikaste länder. Vi lägger fram ett förslag, en reservation, där vi säger att vi vill stoppa detta tills regeringen kommer på något bättre sätt att hindra det. Men då väljer Kristdemokraterna att inte stödja det eller att avslå det. Skulle Larry kunna förklara för mig varför?

Fru talman! Momodou Malcolm Jallow och jag är överens om en sak: Det är inte barnens fel. Det är föräldrarnas fel om de inte lyckas hålla i pengarna så att de kan betala sin hyra. Men vi har också ett system i Sverige som innebär att vi har en socialtjänst som ska hjälpa till, söka upp de familjer som har ekonomiska bekymmer och hjälpa och stödja dem i ett tidigare skede så att de inte behöver bli vräkta.

Men om vi skulle ha ett system där den som inte betalar hyran inte heller blir vräkt därför att det finns en lag som säger att vi inte ska vräka barnfamiljer skulle vi ta bort ansvaret från föräldrarna. Jag vill lägga ansvaret på föräldrarna, som ska ha det tillsammans med kommunen. Det är kommunen som har ansvaret att se till så att alla människor där har tak över huvudet, inte bara barnfamiljer.

Men vi är överens om en sak, Momodou Malcolm och jag: Varje barnfamilj eller barn som vräks från en lägenhet är ett problem. Jag tror dock inte att lösningen är att vi sätter stopp eller förbjuder fastighetsägare att kräva in sin hyra. Det är faktiskt det man gör om man säger att en person som inte betalar sin hyra inte kan vräkas.

Men man kan öka trycket på kommunerna, som ska göra sitt jobb: uppsöka dessa familjer och se till att det finns en stödfunktion som gör att de kan byta lägenhet om hyran är för hög eller flytta till ett annat boende som kommunen ansvarar för, innan de vräks från sin hyreslägenhet.

Fru talman! Att vräkningarna av barn ökar i Sverige, ett av världens rikaste länder, borde göra ont i alla som har ett hjärta. Det handlade under förra året om hela 572 barn.

Larry Söder nämner socialtjänsten. Jo, det finns vissa institutioner som är uppbyggda för att hjälpa utsatta människor. Men trots de institutionerna var det 572 barn som blev vräkta och hemlösa förra året. Det innebär helt enkelt att det inte funkar.

Det hjälper inte att vi är överens om att barn inte ska vara hemlösa. Om vi är överens måste vi komma på ett sätt att sätta stopp för detta, och det är det som Vänsterpartiet har lagt fram ett förslag om. Kristdemokraterna valde att säga nej till det förslaget.

Att Kristdemokraterna i det läget väljer att tro på regeringens ord om att man gjort tillräckligt i stället för att bifalla vår reservation om att det inte ska vara möjligt att vräka en barnfamilj innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till känns märkligt för mig. Hur motiverar Larry Söder Kristdemokraternas avslag på detta förslag? Jag tror att alla väljare och barnfamiljer som tittar gärna vill förstå hur man kan säga nej till att sätta stopp för vräkningarna.

Vi kan inte hänvisa till socialtjänsten, för trots att socialtjänsten finns är dessa barn hemlösa. Vi kan inte hänvisa till regeringens arbete, satsningar eller åtgärder, för trots att de finns är de här barnen fortfarande hemlösa. Vad kan vi göra tillsammans, om vi nu är överens, för att se till att dessa barn ska bo i ett tryggt hem, precis som barnkonventionen säger?

Fru talman! Det blir konstigt för mig. Om man inser att ett system som socialtjänsten inte fungerar och att barn ändå vräks vill man införa ett förbud mot att vräka dem. För mig vore det mycket enklare och bättre att se till att den institution och den sociala del som man har ordnat, alltså socialtjänsten, fungerar bättre och utför det som vi som medborgare vill att den ska.

Socialtjänsten är den yttre gränsen. Det är socialtjänstens ansvar att se till att människor har mat för dagen och tak över huvudet, alldeles oavsett om man är ensamstående eller om man är en barnfamilj. Om en enskild kommun inte lyckas med detta förefaller det mig väldigt konstigt att säga: Då får fastighetsägaren inte vräka någon. Konsekvenserna för fastighetsägaren kan ju bli ganska långtgående om vi ska vara riktigt ärliga. Det måste ju vara kommunens ansvar att se till att man gör det jobb man enligt lag ska göra.

Vi kan ta varandra i hand på att se till att socialtjänsten gör ett bättre jobb och att kommunerna gör ett bättre jobb och att man bygger mer bostäder för att detta ska fungera. Men vi kan inte ta i hand på att förbjuda något. Det är som att sätta plåster på något som behöver sys. Vi behöver rätta till problemet i stället för att sätta ett plåster på det.

Men vi är överens om att varje barnfamilj som vräks är ett problem. Det är vårt problem som politiker. Det håller jag fullständigt med om, men jag tror att lösningen är att se till att de institutioner som finns - socialtjänsten i varje kommun - fungerar bättre och har möjlighet att hjälpa till. En del kommuner bygger faktiskt inte tillräckligt med bostäder för att kunna lösa den uppgiften, och där måste vi hjälpas åt i så fall.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5. Självklart står vi bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar vi inte bifall till de övriga.

Vi debatterar i kväll hyresrätten. Hyresrätten är liberal. Det har varit lite olika åsikter om vilka partier som står bakom den, men som vi har hört står vi alla bakom den som ett fullgott alternativ.

Liberalers främsta uppdrag är att ge människor mer frihet och möjligheter. Utan ett tryggt boende är det svårt att ha kontroll över sitt liv. Det handlar om valmöjligheter - att kunna bryta upp, flytta hemifrån, flytta ihop eller flytta isär, flytta för att plugga eller flytta till det nya jobbet. Bostadspolitiken, tak över huvudet, är viktig för oss liberaler. Den gör det möjligt för oss alla med livsavgörande val.

Fru talman! Tyvärr finns det många hinder på den svenska bostadsmarknaden som vi måste övervinna för att den ska bli mer liberal och mer flexibel. Hyresmarknaden är alldeles för ofri, och det finns för lite bostäder. Det saknas en kraftfull politik för dem som är svagast på bostadsmarknaden, och situationen i våra utsatta områden är allt annat än trygg. Det har påskhelgens upplopp lärt oss.

Det finns en grund för liberala reformer på den svenska bostadsmarknaden. Den statliga utredningen Fri hyressättning vid nyproduktion ger uppslag till ny lagstiftning som innebär en återgång till en mer välfungerande hyresmarknad. Även i utredningen Läge och kvalitet i hyressättningen finns förslag om hur lägenheters standard, kvalitet och läge också kan få ett större genomslag på marknaden. Regelförändringar som dessa kan göra att byggandet ökar och på sikt lösa de problem som vi ser på hyresmarknaden.

Privatpersoners upplåtelse av den egna bostaden är ett viktigt komplement till den vanliga bostadsmarknaden. Särskilt i tider och på orter där det råder bostadsbrist går det att öka utbudet av boendetillfällen inom sektorn i stället för att snabbt bygga nytt. Sådana boendemöjligheter är särskilt viktiga för unga som bor en kortare period på annan ort.

När en privatperson hyr ut en lägenhet faller det under privatuthyrningslagen. Det innebär att privatpersonen har rätt att säga upp hyresavtalet med tre månaders uppsägningstid. Det är en viktig trygghet för dem som hyr ut en källarvåning, en del av sitt hus eller av ett flerbostadshus och låter någon flytta in nära en själv. Men om en privatperson hyr ut flera lägenheter, två eller tre, anses det utgöra näringsverksamhet, och blir det mer komplext. Då väljer man givetvis att inte hyra ut mer.

För att stimulera utbudet av sådana bostäder, hade det varit bättre om privatpersoner skulle kunna hyra ut upp till tre lägenheter enligt privatuthyrningslagen.

Fru talman! Det förekommer fastighetsägare som inte ser att de behöver ta sitt samhällsansvar och låter sina hyresgäster leva under undermåliga förhållanden. Den typen av misskötsel måste stoppas tidigt, och processerna mot fastighetsägare som missköter sig måste gå snabbare.

Vi vill därför till att börja med se en skärpt miljölagstiftning och en utökad kontroll vid misstanke om misskötsel. Möjligheten att få ekonomisk kompensation eller rätt till ersättningsbostad för drabbade hyresgäster behöver också utökas. Regeringen behöver därför återkomma med förslag till regelförändringar som gör det möjligt för en kommun att hindra fastighetsägare som inte lever upp till lagens krav när det gäller fastighetsunderhåll från att förvärva fler fastigheter.

Vi menar också tydligt att kriminella inte har någon plats i de särskilt utsatta områdena. Efter påtryckningar från Liberalerna har regeringen förstärkt möjligheten att föreskriva vistelseförbud för den som har dömts till skyddstillsyn eller som villkorligt frigetts från ett fängelsestraff i områden där personen har sin kriminella bas. Om en sådan person utgör ett hot mot tryggheten i området bör hyresvärden ha rätt att säga upp personen från ett hyreskontrakt. Ett vistelseförbud bör också föranleda rätt till uppsägning för en hyresgäst som i sin lägenhet inrymmer eller tar emot personer med vistelseförbud. Detta ska då givetvis föregås av varningar.

En person som behöver vräkas på det här sättet måste erbjudas stöd av socialtjänsten med att hitta ett nytt boende. Det är en självklarhet.

Ägarlägenheter vill vi underlätta för. Genom ägarlägenhetsreformen har bostadsmarknaden tillförts ytterligare en boendeform för flerbostadshus. Det bidrar till mångfald i boendet och är alltså mer liberalt och ger ökad valfrihet och en möjlighet att finansiera ett förvärv av en ägarlägenhet.

Än så länge har förhållandevis få ägarlägenheter bildats. Det kan delvis förklaras med en viss osäkerhet bland marknadens aktörer kring den nya fastighetsformen. Samma långsamma utveckling skedde när bostadsrätten infördes. Inom bostadsbranschen ser vi emellertid att det finns en tilltro till ägarlägenheten som boendeform och att fler nybyggnationer planeras.

Fru talman! En omständighet som har begränsat ägarlägenhetens genomslag är att ägarlägenheter endast får bildas i nyproduktion. Detta har uppmärksammats av riksdagen, som genom ett tillkännagivande 2016 uppmanat regeringen att återkomma med förslag som gör det möjligt att omvandla hyreslägenheter i flerbostadshus till ägarlägenheter.

Det här är viktigt, och det behöver skyndsamt tas fram. Vi hör ju att vi har en bred majoritet för en bredd i bostadsbeståndet, och att ombilda till ägarlägenheter skulle ge mer mångfald framför allt i våra utsatta områden.

Fru talman! Många av våra grannländer har ett välfungerande system för den som vill hyra en hyrköpsbostad. Man har då möjligheten att spara ihop och köpa lägenheten under tiden som man hyr bostaden. Vi har hört att det inte finns något intresse hos regeringen att tillsätta en sådan utredning, men vi ser att flera aktörer nu går före och tar saken i egna händer. Det är fantastiskt att se att marknaden nu går före, men när bostadsaktörer gör detta behöver givetvis vi i politiken vara med och säkra upp kring dem som blir fastighetsägare och de konsumenter som hyrköper.

Att utreda detta är en självklarhet, och det förvånar mig att regeringen dröjer med att tillsätta en sådan utredning, som syftar till att göra det bättre för dem som köper en hyrköpsbostad. Varför är man inte intresserad av ett hyrköp som leder till att man äger? Man säger ju att ägandet är bra. Vi kommer därför att noga följa det här.

När vi i dagens debatt har hört de liberala och borgerliga företrädarna kan vi konstatera att det inte råder någon brist på förslag för bostadsmarknaden, men mer behöver göras för att alla ska få en god bostad.

Den socialdemokratiska bostadspolitiken har dock aldrig riktigt fungerat. Vi går tillbaka till 1966. Tage Erlander fick frågan: Herr Erlander, anta att ni träffar ett ungt par som ber er om råd - jag förmodar att det händer också i verkligheten - för de vill gifta sig. Men de har ingen bostad, och de är heller inte rika. Vilket råd ger ni dem?

Erlander svarade: De får ställa sig i bostadskön, givetvis.

Då som nu är bostadskön ungefär tio år. Det är i praktiken fortfarande socialdemokratins svar: Ställ dig i bostadskön!

One size fits all har aldrig fungerat. Bostadspolitiken, om något, behöver en liberal borgerlig regering.

Fru talman! Jag vill ställa samma fråga till Jakob Olofsgård som jag ställde till Larry Söder.

I dag lever cirka 15 000 barn i hemlöshet, enligt Socialstyrelsen. Under 2021 vräktes 572 barn, vilket är en ökning med 27 procent om man jämför med året innan. Varje vecka vräks 11 barn i Sverige; snart är det 2 barn om dagen som vräks från sina hem.

Det är den högsta siffran på tio år. Vi vet att pandemin har orsakat ganska mycket lidande. Det är många som har blivit av med arbete och inkomster. Det är svåra tider.

Därför skulle jag vilja höra med Jakob Olofsgård varför Liberalerna vill avslå Vänsterpartiets reservation om att det inte ska vara möjligt att vräka en barnfamilj innan det finns ett fullvärdigt alternativt boende för familjen att flytta till. När jag ställde samma fråga till Larry Söder hänvisade han till att socialtjänsten har en roll att fånga dessa människor, dessa utsatta barnfamiljer, och att kommunerna också måste bli bättre på att ta sitt ansvar.

Jag tycker absolut att det är viktigt. De här institutionerna ska göra det de ska. Men de har misslyckats, och då är det barnen som lider. Min fråga är: Har vi inte ett ansvar som politiker att skapa förutsättningar så att barn kan leva tryggt och ha ett hem i enlighet med barnkonventionen? Varför väljer i så fall Liberalerna att avslå vår reservation?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan, som han verkar ställa till alla som är efter honom på talarlistan.

Frihet och ansvar är liberala ledord. Som jag sa i mitt anförande ska det finnas frihet på bostadsmarknaden men också ett ansvar. I vänsterpolitiken - jag har sagt det förut - verkar man förlita sig på att det är någon annan som ska gå in och lösa mina problem.

Problemet blir då att om vi inte ser till att hjälpa, stötta och stödja, som jag sa i mitt anförande, så behöver socialtjänsten finnas där när det blir en vräkning. Om man inte lär sig att ta ansvar kommer det inte att fungera. Då blir det bara samma problematik om och om igen.

Vi behöver hjälpa föräldrarna till de här barnen att ta sitt ansvar. Om ledamoten tycker att socialtjänsten har misslyckats måste vi se till att socialtjänsten lyckas och ge dem medel, hjälp och resurser.

Någon annan finns inte, fru talman. Det är väldigt viktigt att ta ansvar i samhället, och om man inte förmår att ta ansvar behöver man efterfråga och få hjälp med den biten, annars kommer det att upprepas och inte fungera.

Fru talman! Jag skulle inte vilja leva i ett sådant samhälle som Jakob Olofsgård precis beskrev. Jag vill leva i ett samhälle där vi människor hjälper varandra, där de som kan hjälper dem som är svaga.

I det här landet arbetar de som kan arbeta, och de betalar skatt för att hjälpa dem som är arbetslösa. De som är friska går till arbetet och arbetar för att hjälpa dem som är sjuka. Den dagen jag som arbetar och nu är frisk blir sjuk kan jag förlita mig på att det finns ett system där andra människor som arbetar och är friska ska kunna stödja mig.

Det kallas solidaritet. Det kanske är någonting ledamoten kan googla. Det är ett sådant samhälle som jag vill leva i, där människor bryr sig om varandra.

Jag pratar om barn - barn som är utsatta. Det är inte deras fel. Vi lever i ett samhälle där fattigdomen ökar, ett samhälle som är utsatt på grund av pandemin, där människor förlorar sitt arbete och sin inkomst och kämpar för att överleva. Då står Liberalerna och säger att var och en får klara sig själv. Vi ska inte hjälpa varandra. Vad är det för typ av samhälle Liberalerna vill leva i? Det vill jag inte ha med att göra.

Hyresrätt m.m.

Jag kom till det här landet och fick möjlighet att gå i skolan och använda sjukvården tack vare alla andra som jobbade och betalade skatt så att jag fick den möjligheten. I dag när det är jag som kan sliter jag och jobbar och betalar skatt för att hjälpa andra så att de ska kunna göra samma resa som jag. Det kallas solidaritet, och det hoppas jag att Jakob Olofsgård och Liberalerna kan prova.

Fru talman! Jag vet inte hur jag ska tacka för någonting som jag inte är överens med Momodou Malcolm Jallow om över huvud taget.

Att lära sig att ta ansvar är oerhört viktigt. Socialliberalismen går ut på att hjälpa varandra och att stötta varandra. Det kan man också googla på.

Att det handlar om barn är aldrig bra. Men det är också föräldrar som vräks. Det är fel att hela tiden syfta på barnen, som ledamoten gör här. Jag har inga förslag om hur man ska hjälpa, stötta och få föräldrarna att lösa det problem som gjorde att de inte hade råd att bo kvar.

Vilka förslag ger då Vänsterpartiet i fråga om detta och att lösa de olika problem som ligger bakom att människor till slut inte har råd att bo kvar?

Det finns många hyresvärdar i dag som är väldigt generösa och hjälper och stöttar familjer som bor i deras hyresfastigheter. Men det finns också en gräns då man inte klarar av att ekonomiskt lösa detta.

Så det är inte så att alla får klara sig själva. Men alla måste klara att ta sitt ansvar. Jag tror också att ledamoten vill ta sitt ansvar i vårt samhälle.

I detta anförande instämde Ola Johansson (C).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 april.)

Familjerätt