Huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen m.m.
Betänkande 1990/91:SfU15
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91:SFU15
Huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen m.m.
Innehåll
1990/91
SfU15
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1990/91:135 om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m. samt två med anledning av propositionen väckta motioner. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Propositionen
I proposition 1990/91:135 om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor, 2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.
Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen och av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter.
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motionerna
1990/91:Sf43 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett överförande av huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen till den av oss föreslagna allmänna obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.
1990/91:Sf44 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnaderna för den enskilde i samband med sjukresor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högkostnadsskydd för sjukresorna.
Utskottet
Yttrande
Nuvarande regelsystem för ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, för resekostnader vid sjukresa har i princip gällt sedan år 1976. Frågan om att överföra det ekonomiska och administrativa ansvaret för utgivande av kostnadsersättningar för sjukresorna från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen har länge varit föremål för utredning och diskussion. Frågan har berörts i de senaste årens överenskommelser mellan staten och sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen. Först i december 1990 nådde emellertid parterna en överenskommelse om en överflyttning av huvudmannaskapet för sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen, och övertagandet skall ske fr.o.m. år 1992. Överenskommelsen omfattar även ett överförande av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter från rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen från samma tidpunkt.
Enligt 2kap. 6§ AFL lämnas ersättning till den försäkrade för resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling eller sjukhusvård under förutsättning att vården erhållits med anledning av sjukdom. Vidare lämnas ersättning för resekostnader i samband med tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad, tandvård, besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företagshälsovård och studerandehälsovård samt konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem. Resekostnadsersättningen utges enligt grunder som regeringen fastställer. De närmare föreskrifterna har meddelats i förordningen (1987:82) om ersättning vid sjukresa.
Vidare gäller att, om en arbetsgivare för sjömän jämlikt sjömanslagen (1973:282) haft att vid en sjömans sjukdom vidkännas kostnad för resor för läkarvård eller annan behandling, han har rätt att erhålla gottgörelse för denna kostnad hos försäkringskassan.
Ersättning för resekostnader lämnas enligt återbäringsprincipen. Det innebär att den försäkrade svarar för hela resekostnaden och därefter ansöker hos försäkringskassan om ersättning för resan. Kassan prövar ersättningsanspråken och betalar ut ersättning till den försäkrade.
Sammanfattningsvis gäller att den försäkrade betalar en fast avgift (karensbelopp) för varje enkel resa. De resekostnader som överstiger denna avgift utgör i allmänhet sjukreseersättningen från försäkringen. För resa med allmänna färdmedel är karensbeloppet för närvarande 15kr., för resa med privatbil 20kr. och för resa med taxi 30kr. Vid samåkning i taxi eller privatbil utgör karensbeloppet 15kr. per vårdtagare. Den 1 juli 1990 infördes dessutom ett s.k. återbäringstak för sjukresor med taxi med syftet att begränsa försäkringens ersättning i fall av särskilt höga taxitaxor.
Ersättningen till den försäkrade beräknas -- med vissa begränsningar för resa med taxi eller flyg -- efter det faktiska färdsätt som använts. Vid sjukresa med taxi eller flyg lämnas ersättning bara om annat och billigare färdsätt inte kunnat användas med hänsyn till den försäkrades tillstånd, resans längd eller andra omständigheter. Kan ersättning därvid inte beräknas för en sådan resa får ersättning ändå lämnas enligt vad som anses skäligt. För sjukresa med privatbil beräknas ersättningen till 1kr. per kilometer.
Särskilda ersättningsregler finns för övernattning i samband med sjukresa samt vid resa för besök i öppen vård med anledning av barns sjukdom eller för besök hos sjukt barn som vårdas på sjukhus. Från sjukförsäkringen enligt AFL utges också ersättning för resekostnad i samband med rådgivning som lämnas i födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering. Detta följer av lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. Bestämmelserna i förordningen om ersättning vid sjukresa skall tillämpas i dessa fall.
Till ledning för tillämpningen av förordningens bestämmelser har riksförsäkringsverket utfärdat allmänna råd.
I propositionen föreslås att huvudmannaskapet för administrationen av ersättning som utges från sjukförsäkringen enligt AFL för sjukresor förs över från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 och att sjukvårdshuvudmännens skyldighet att utge sjukreseersättning till de försäkrade regleras i en särskild lag om resekostnadsersättning vid sjukresor.
Skälen till förslaget är att sjukförsäkringens utgifter för sjukresor har ökat snabbare än den allmänna kostnadsutvecklingen under senare år. De medel som står till buds för att bromsa denna utveckling -- utan att påtagligt försämra sjukreseförmånen för de försäkrade -- är enligt propositionen i första hand en mer aktiv planering och samordning av sjukresorna. Eftersom det råder varierande förhållanden i landet med avseende på t.ex. kommunikationsnätets utformning och hälso- och sjukvårdens organisation, bedöms det inte möjligt för försäkringskassorna att inom ramen för ett enhetligt och detaljerat ersättningssystem åstadkomma en sådan planering och samordning av sjukresorna som skulle krävas för att bromsa kostnadsutvecklingen. En överflyttning av ansvaret för sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen skulle däremot skapa förutsättningar för ett effektivare resursutnyttjande av de samhällssubventionerade transporterna av äldre, sjuka och handikappade. Detta gäller under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen samtidigt ges möjlighet att i viss utsträckning utforma regelsystem som bättre än det nuvarande kan anpassas till de lokala förhållandena. Huvudmannaskapsförändringen bedöms dessutom skapa större förutsättningar att hålla tillbaka de offentliga utgifterna genom att ersättningen för dessa transporter, bl.a. vad gäller taxitransporter, kan fastställas genom avtal med trafikföretag i resp. län. Sjukvårdshuvudmännen har möjligheter att samordna patienternas besökstider vid de olika vårdmottagningarna med tillgängliga transporter till och från dessa mottagningar. En sjukreseadministration i sjukvårdshuvudmännens regi skapar också förutsättningar för en samordning av samtliga förekommande samhällssubventionerade transporter, särskilt resorna inom den kommunala färdtjänsten.
I propositionen föreslås att det bemyndigande som finns i AFL för regeringen att bestämma grunder för ersättningar från sjukförsäkringen för resor i samband med läkarvård och andra vårdinsatser som anges i lagrummet behålls. I anslutning härtill klargörs att regeringen i grunderna kan föreskriva ett maximum för den resekostnad som den försäkrade skall svara för samt ett lägsta belopp som skall tillämpas vid beräkningen av ersättning vid sjukresa med privatbil. I övrigt slopas med några undantag den statliga regleringen av hur ersättningen skall beräknas i individuella fall. Grunderna för beräkning av resekostnadsersättning skall i stället i huvudsak bestämmas av resp. sjukvårdshuvudman.
Vidare föreslås att en särskild bestämmelse införs i AFL för att klargöra att ersättning för resekostnad skall utges vid besök för sjukvårdande behandling som sker inom ramen för de särskilda omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda.
Möjligheten för arbetsgivare för sjömän att få gottgörelse från försäkringskassa för kostnad för reseersättning som utgetts enligt sjömanslagen (1973:282) föreslås bli slopad.
För finansiering av sjukvårdshuvudmännens kostnader för sjukresor skall en schablonmässig ersättning utgå från sjukförsäkringen. Storleken på och fördelningen av denna ersättning skall fastställas årsvis efter överläggningar mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Den nu träffade överenskommelsen är att betrakta som en principöverenskommelse om de olika huvudvillkoren för att överföra huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992. Storleken av det totala ersättningsbelopp som skall utges från sjukförsäkringen för år 1992 skall fastställas senast den 1 oktober 1991 genom en särskild överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Denna överenskommelse kommer därefter att redovisas för riksdagen. Parterna har enats om storleken på ersättningen för administrativa merkostnader som bedöms uppkomma för sjukvårdshuvudmännen genom det nya åtagandet. För år 1992 utgör ersättningsbeloppet för samtliga sådana kostnader 100 milj.kr., varav 20 milj.kr. avser ett engångsbelopp för olika initialkostnader i anslutning till genomförandet och 80 milj.kr. avser övrig administration. Ersättningsbeloppet på 80 milj.kr. skall i den överenskommelse för år 1992 som förutsätts bli träffad före den 1 oktober 1991 läggas samman med beloppet för resekostnadsersättning vid fördelningen på resp. sjukvårdshuvudman. För det nya åtagandet att svara för akuta ambulansflygningar med helikopter eller flygplan skall sjukvårdshuvudmännen erhålla ersättning med 16 milj.kr. avseende år 1992. -- För tiden efter år 1992 skall parterna efter förhandlingar fastställa ersättningsbeloppet senast den 1 oktober året före det år ersättningen avser.
Regeringens förslag har föranlett två motioner.
Sten Svensson m.fl. hänvisar i motion Sf43 till det förslag om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som motionärerna anser skall ersätta den nuvarande landstingsskatten. Enligt motionärerna cementeras det s.k. Dagmarsystemet ytterligare av den föreslagna förändringen av huvudmannaskapet för sjukresor, och motionärerna kan inte acceptera ett system som så uppenbart strider mot principen att det är den enskilde patienten som skall påverka vården och dess utformning genom eget val. De begär ett tillkännagivande om ett överförande av huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen till den föreslagna allmänna sjukvårdsförsäkringen.
Sigge Godin m.fl. tillstyrker i motion Sf44 förslaget om ett ändrat huvudmannaskap men begär tillkännagivanden i två avseenden. Motionärerna pekar på den parlamentariska kommitté (merkostnadskommittén) som har till uppgift att överväga och lämna förslag till de förändringar i förmånssystemet inom socialförsäkringen som är påkallade för att uppnå bättre rättvisa mellan olika grupper av försäkrade som har betydande kostnader för läkemedel, förbrukningsartiklar, vård och annan behandling samt resor till följd av sjukdom eller handikapp, och motionärerna anser det olyckligt att samordning inte sker med kommitténs förslag som planeras föreligga vid kommande halvårsskifte. De anser att sjukresor bör omfattas av ett högkostnadsskydd men avstår med hänsyn till merkostnadskommitténs arbete från att lägga fram förslag om detta. I stället föreslår de att kostnaderna för varje sjukresa skall belasta den enskilde i samma omfattning som för närvarande, vilket inte framgår av propositionen. Motionärerna begär tillkännagivanden om vad som anförts om kostnaderna för den enskilde i samband med sjukresor (yrkande1) och om ett högkostnadsskydd för sjukresorna (yrkande2).
Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU7 avstyrkt bifall till motionsyrkanden om införande av en sådan allmän obligatorisk sjukförsäkring som motionärerna i motion Sf43 hänvisar till. Utskottet delar den bedömning som gjorts i propositionen om fördelarna med att föra över det ekonomiska och administrativa ansvaret för att utge kostnadsersättningar för sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen. Utskottet avstyrker med detta bifall till motion Sf43 och tillstyrker bifall till propositionen.
Vad avser yrkandena i motion Sf44 vill utskottet framhålla följande. Av redogörelsen i propositionen framgår att frågan om ett överförande av huvudmannaskapet för sjukresor till sjukvårdshuvudmännen diskuterats länge och att parterna först nu lyckats nå en överenskommelse. Det är enligt utskottets mening viktigt att denna åtgärd nu kommer till stånd, och tid behövs för parterna att förbereda förändringen. Att avvakta merkostnadskommitténs förslag samt sedvanlig remissbehandling och övrig beredning av detta skulle enligt utskottets uppfattning medföra alltför lång tidsutdräkt. Av propositionen framgår att sjukvårdshuvudmännen skall få utfärda lokalt anpassade föreskrifter men att regeringen i grunderna för ersättningen skall kunna föreskriva bl.a. den högsta resekostnad som den försäkrade skall svara för. Utskottet utgår från att regeringen därvid kommer att beakta behovet av att begränsa den enskildes kostnader. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf44.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m. att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Sf43 dels antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om resekostnadsersättning vid sjukresor, 2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 3. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 4. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m., dels lägger propositionen till handlingarna i den del däri redogörs för ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för övertagandet av huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen och av ansvaret för luftburna akuta sjuktransporter, res. 1 (m)
2. beträffande den enskildes kostnader för sjukresor att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf44. res. 2 (fp)
Stockholm den 18 april 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Christina Pettersson (s), Arne Mellqvist (s), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c).
Reservationer
1. Ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m. (mom.1)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet har" och slutar med "till propositionen." bort ha följande lydelse:
I motion Sf43 hänvisas till det förslag om en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring som moderata samlingspartiet anser skall ersätta den nuvarande landstingsskatten. Utskottet anser att sjukreseersättningen bör ingå i en sådan försäkring. En sådan förändring av huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen som föreslås i propositionen skulle enligt utskottets uppfattning cementera det s.k. Dagmarsystemet ytterligare. Utskottet anser därför att förändringen inte bör genomföras.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf43 och med avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den enskildes kostnader för sjukresor (mom.2)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Vad avser" och på s. 6 slutar med "motion Sf44." bort ha följande lydelse:
En parlamentarisk kommitté (merkostnadskommittén) utreder för närvarande det samlade förmånssystemet för försäkrade med betydande kostnader för sjukdom och handikapp. Bland utredningens uppgifter ingår också att överväga ett högkostnadsskydd för sjukresor. I avvaktan på att ett sådant högkostnadsskydd genomförs måste enligt utskottets uppfattning tillses att kostnaderna för den enskilde i samband med sjukresor inte ökar.
Det anförda bör med bifall till motion Sf44 ges regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande den enskildes kostnader för sjukresor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga