Hornborgasjön (Betänkande 1988/89:JoU5 Jordbruksutskottet)

Jordbruksutskottets betänkande

1988/89:JoU5

Hornborgasjön

1988/89

JoU5

Sammanfattning

Ett enhälligt utskott föreslår att regeringens uttalanden om restaureringen av
Hornborgasjön lämnas utan erinran. Enligt propositionen bör restaureringen
utföras enligt statens naturvårdsverks nya förslag, dvs. utan vallar och
med en lägre vattenståndshöjning än enligt naturvårdsverkets äldre förslag.

Dock saknas det enligt utskottets mening skäl att i detta sammanhang
återkalla tidigare ingiven ansökan till vattendomstolen. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av motioner (m, fp, c, vpk) gör ett uttalande härom
till regeringen.

Utskottet finner att en motion (mp) tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
En motion (m) avstyrks.

Propositionen

I proposition 1987/88:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1988/89, m.m. (kompletteringspropositionen), Bilaga 7, har
regeringen (miljö- och energidepartementet) berett riksdagen tillfälle att ta
del av vad som anförts om restaureringen av Hornborgasjön.

Motioner

Motioner väckta under riksmötet 1987/88

1987/88:Jo70 av Bengt Kindbom m.fl. (c, m, vpk) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
medgivande till återkallelse av ansökan om restaurering av Hornborgasjön.

1987/88:Jo71 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen med avslag på
propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen har anförts om principerna för det fortsatta arbetet med
restaureringen av Hornborgasjön.

1987/88:Jo72 av Olle Grahn och Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om medgivande till återkallelse av ansökan om restaurering av
Hornborgasjön. 1

1 Riksdagen 1988189.16 sami. Nr5

Motion väckt under riksmötet 1988/89

1988/89:Jol av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om restaurering av Hornborgasjön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare
vattennivåhöjningar bör övervägas om sjön växer igen snabbare än vad som
förutsätts i propositionen.

Ärendets beredning

Utskottet har besökt Hornborgasjön för att på ort och ställe informera sig om
konsekvenserna av olika restaureringsalternativ m.m. Inför utskottets besök
har representanter för naturvårdsverket vid en särskild föredragning informerat
om planeringen av restaureringsarbetet. I samband med besöket har
utskottet även sammanträtt med Hornborgasjöns samverkanskommitté
under ordförandeskap av landshövdingen i Skaraborgs län. Utskottet har
inhämtat kompletterande upplysningar vid hearings med professorn i
limnologi Sven Björk, Lunds universitet, och med docenten i zoologi Olof
Persson, Göteborgs universitet.

Chefen för statens naturvårdsverk samt representanter för Svenska
naturskyddsföreningen och Sveriges ornitologiska förening har vid en
särskild hearing redovisat sin syn på Hornborgasjöns restaurering.

I ärendet har inkommit ett antal skriftliga inlagor från olika intressenter,
organisationer, enskilda vetenskapsmän samt internationella organisationer,
bl.a. från den internationella våtmarkskonventionens sekretariat.

Bakgrund

Under anslaget B 10 Hornborgasjön har under fjortonde huvudtiteln i
statsbudgeten anvisats ett reservationsanslag av 6,1 milj. kr. för budgetåret
1987/88 och 3,8 milj. kr. för budgetåret 1988/89. Över anslaget anvisas
medel för att bekosta en restaurering av Hornborgasjön. Statens naturvårdsverk
är huvudman för restaureringsarbetet.

Av propositionen framgår att naturvårdsverket i skrivelse till regeringen
den 15 april 1988 hemställt att få återkalla en till Vänersborgs tingsrätt,
vattendomstolen, ingiven ansökan om restaurering av Hornborgasjön.
Samtidigt har verket redovisat ett förslag till ny ansökan hos vattendomstolen
om restaurering av Hornborgasjön med anledning av ett uppdrag som verket
erhöll av regeringen den 15 maj 1986.

Bakgrunden till naturvårdsverkets skrivelse till regeringen är följande.

År 1965 fick dåvarande statens naturvårdsnämnd, sedermera statens
naturvårdsverk. Kungl. Maj:ts uppdrag att göra en utredning rörande
säkerställande från naturvårdssynpunkt av Hornborgasjöns framtid.

I november 1973 redovisade naturvårdsverket en utredning om Hornborgasjöns
restaurering. Utredningen omfattar såväl limnologiska och ornitologiska
bedömningar som en teknisk-hydrologisk utredning i vilken också ingår
en markskadevärdering och en jordbruksekonomisk bedömning. Inom
ramen för utredningens arbete har en omfattande försöksverksamhet

1988/89:JoU5

bedrivits för att prova olika restaureringsmetoder och maskinutrustningar.
Arbetet har bl.a. omfattat vegetationsröjning och bottenbehandling.

Mot bakgrund av försöksverksamheten och de limnologiska undersökningarna
bedömde naturvårdsverket det vara möjligt att återställa sjön till ett
läge, som motsvarar förhållandena under perioden 1877-1904, då sjön hade
sin höjdpunkt som fågelsjö. Principen för en restaurering av Hornborgasjön
förutsattes vara en vattenståndshöjning kombinerad med vegetationsbekämpning
och bottenbehandling. På regeringens uppdrag genomförde
naturvårdsverket år 1976 viss kompletterande utredning i ärendet. I utredningarna
redovisades två restaureringsalternativ - ett huvudalternativ som
skulle innebära en totalrestaurering och ett alternativ som innebar en
begränsad restaurering med anläggande av en vall tvärs över sjön. Naturvårdsverket
förordade en total restaurering utan tvärvall över sjön. En total
restaurering av Hornborgasjön skulle enligt verkets förslag innebära en
höjning av vattenståndet med upp till 2 m. Med en sådan höjning skulle man
garantera sjöns fortbestånd som fungerande sjösystem och fågelsjö för lång
tid. För att begränsa markskadorna vid vattenståndshöjningen föreslogs att
invallningar av vissa områden skulle övervägas ytterligare.

I proposition 1976/77:100 bil. 13 s. 146-147 lämnade regeringen en
kortfattad redogörelse för det dittills genomförda utredningsarbetet. Regeringen
var med hänsyn till behovet av vissa ytterligare utredningar inte
beredd att då ta ställning till vilket restaureringsalternativ som var lämpligast.

I motioner till 1976/77 års riksdag framställdes krav på en fullständig
restaurering av Hornborgasjön i enlighet med naturvårdsverkets huvudförslag.

I skrivelse den 1 juni 1977 anmälde riksdagens talman riksdagens beslut
med anledning av motionerna om restaurering av Hornborgasjön m.m. (JoU
1976/77:36, rskr. 1976/77:377). Riksdagens beslut innebar bl.a. att riksdagen
med anledning av motionerna 1976/77:291, 1976/77:521 yrkande 6 och
1976/77:524 som sin mening gav regeringen till känna vad jordbruksutskottet
anfört i fråga om en fullständig restaurering av Hornborgasjön. I sitt
betänkande framhöll utskottet bl.a. att åtgärder borde vidtas med inriktning
på att åstadkomma en fullständig restaurering av Hornborgasjön i överensstämmelse
med det huvudförslag sorn redovisats av statens naturvårdsverk
samt att det fortsatta utredningsarbetet därför borde begränsas till att
omfatta endast detta restaureringsalternativ. Tekniska frågor i samband med
vallar och andra med företaget förenade villkor förutsattes av utskottet
komma att behandlas i samband med den vattenrättsliga prövningen, varför
utskottet inte närmare gick in på dessa frågor.

I beslut den 30 juni 1977 uppdrog regeringen åt naturvårdsverket att
genomföra de ytterligare utredningar som erfordrades för att ansökan om
restaurering skulle kunna ges in till vattendomstolen.

Naturvårdsverket redovisade den 10 juli 1980 för regeringen ett förslag till
ansökan hos vattendomstolen om restaurering av sjön. Enligt förslaget skulle
restaureringen av sjön ske dels genom en höjning av sjöns vattenstånd, dels
genom olika andra åtgärder. För den ansökta regleringen, som omfattade
såväl dämning för genomförandet av vattenståndshöjningen som viss regle -

1988/89 :JoU5

1* Riksdagen 1988189.16sami. Nr 5

ring av vattnets avrinning ur sjön, avsågs en ny dammbyggnad uppföras vid 1988/89:JoU5

sjöns utlopp i Flian. Regleringen innebar att medelvattenståndet i Hornbor gasjön

under året skulle höjas med 1,3 m i Vallsjön och 1,7 m i Yttersjön och

under vegetationsperioden (20 april—19 oktober) med 1,3 resp. 1,9 m. Övriga

restaureringsåtgärder innefattade röjning av övervattenvegetation, mark och

bottenbehandling m.m. För att motverka skador vid vattenståndshöj ningen

kunde enligt förslaget behövas omfattande invallningar med en

sammanlagd sträcka av ca 25 km. Om dessa invallningar utförs, beräknades

den skadade arealen åker och äng kunna begränsas till ca 335 ha. Dämnings skador

på inägojord skulle företrädesvis uppkomma på Ytterbergsmaden

samt vid Bjurum och Dagsnäs. Kostnaderna för restaureringen beräknades

till ca 56 milj. kr. i prisnivån januari 1980. Härtill skulle komma kostnader för

restaureringsföretagets drift, underhåll och förnyelse.

I beslut den 30 oktober 1980 uppdrog regeringen åt naturvårdsverket att
hos vattendomstolen ansöka om restaurering enligt verkets förslag. Ansökan
inlämnades i enlighet därmed.

Regeringen förordnade den 23 juli 1981 enligt 4 kap. 17 § andra stycket
vattenlagen (1918:523) att tillåtlighetsfrågan skulle prövas av regeringen.

Vattendomstolen hänsköt den 11 februari 1982 ärendet till regeringen med
eget yttrande. Vattendomstolen fann efter att ha inhämtat yttranden från ett
stort antal myndigheter att det inte förelåg något hinder mot företaget enligt
vattenlagens tillåtlighetsregler.

Regeringen medgav den 16 september 1982 enligt 4 kap. 18 § andra stycket
vattenlagen att tillstånd fick lämnas till den begärda restaureringen av
Hornborgasjön. Restaureringsåtgärder och de skadeförebyggande invallningarna
skulle utföras huvudsakligen i enlighet med vad som tillstyrkts av
vattendomstolen. Det skulle ankomma på domstolen att meddela dels
vattenhushållningsbestämmelser för regleringen, dels de ytterligare föreskrifter
som bör gälla för företaget. Samtidigt uppdrog regeringen åt
lantbruksstyrelsen att medverka till att ersättningsmark kunde erbjudas
övriga jordbruksföretag som drabbas av mera betydande intrång i rörelsen
till följd av restaureringen.

I proposition 1983/84:100 bil. 11 s. 118 och i proposition 1984/85:100 bil. 11
s. 102 redovisade regeringen för riksdagen på grund av vad naturvårdsverket
anfört i sina anslagsframställningar att planerna för restaureringen nu i första
hand skulle komma att fortsätta enligt ett alternativ som innebär en lägre
vattenståndshöjning än vad som angetts i den ursprungliga ansökan samt att
ansökan hos vattendomstolen skulle komma att kompletteras i enlighet
härmed.

Naturvårdsverket begärde den 20 december 1985 regeringens medgivande
att få återkalla den ursprungliga ansökningen och att i stället få ansöka om en
restaurering av Hornborgasjön i enlighet med ett den 16 december 1985
dagtecknat förslag. Naturvårdsverket anförde därvid bl.a. följande. Genom
fortlöpande utredningar har det tekniska underlaget beträffande de skadeförebyggande
invallningarna successivt utvidgats. I samband med dessa

undersökningar har det visat sig att riskerna för läckage vid invallningarna i
vissa fall är betydande. De geologiska förutsättningarna är allmänt sett
ogynnsamma för invallningar till skydd för markerna. Riskerna har ansetts
kunna begränsas om vattenståndshöjningen reduceras. Med en reducerad
vattenståndshöjning blir skadorna på mark mindre. Enligt verkets bedömning
ges därmed möjlighet att undvara vallarna mot sjön. På detta sätt erhålls
betydande naturvärden och restaureringen blir mera komplett. Nyttan och
värdet av företaget blir väsentligt högre. Naturvårdsverket har också genom
de ytterligare utredningar som utförts under senare tid funnit att totalkostnaderna
för invallningarna inte kan anses stå i rimlig relation till nyttan av
dessa.

Enligt naturvårdsverkets nya förslag till restaurering och reglering skall en
dammbyggnad utföras i Flian vid sjöns utlopp. Medelvattenståndet i sjön
skall höjas till +119,8 m, dvs. ca 0,5 m lägre än det tidigare restaureringsförslaget,
och åtgärderna utföras utan skadeförebyggande invallningar. Förslaget
har remissbehandlats.

Regeringen uppdrog den 15 maj 1986 åt naturvårdsverket att hos
vattendomstolen ansöka om restaurering i enlighet med det av naturvårdsverket
senast upprättade förslaget. Naturvårdsverket skall enligt uppdraget
vid det fortsatta arbetet med ansökningen samråda med lantbruksstyrelsen
om skadeförebyggande åtgärder till skydd för jordbruket. Regeringen har
med stöd av 11 kap. 3 § vattenlagen (1983:291) förbehållit sig prövningen av
det nya företagets tillåtlighet.

Naturvårdsverket föreslår i sin framställning den 15 april 1988 att
prövningen av det nya förslaget skall ske med utgångspunkt i den vattenrättsliga
situation som råder i dag och att det gamla målet avskrivs.

Det gamla företaget baserades på en rad förutsättningar som efter hand
har kommit att ändras. De viktigaste ändringarna har enligt naturvårdsverkets
bedömning varit följande.

Invallning av Hornborgamaden har till följd av ogynnsamma geologiska
förutsättningar bedömts medföra icke obetydliga risker för ett misslyckande
eller otillfredsställande funktion. Naturvårdsverket är i dag inte berett att ta
dessa risker. Det gamla företaget bör således redan av detta skäl ändras så att
invallning av Hornborgamaden (på ömse sidor om Hornborgaån) inte
kommer till stånd. Ogynnsamma geologiska förutsättningar väntas medföra
vissa problem även för övriga invallningar. Naturvårdsverket har till följd av
senare års erfarenheter om hur våtmarker fungerar dessutom ändrat
uppfattning beträffande naturvårdskonsekvenserna av det gamla företaget.
Verket anser bl.a. att tillkomsten av större arealer strandområden och grunt
vatten medför en större naturvårdsnytta än det gamla företaget skulle ha
gett. Samtidigt bedömer verket att varaktigheten av restaureringen blir fullt
tillfredsställande även med en mindre vattenståndshöjning. Utan vallar mot
sjön blir den obrutna zoneringen från sjöområde via madmark och till högre
liggande betesmarker av mycket stort värde för fågellivet. Även i detta
avseende har verket ändrat uppfattning, och vallarna mot sjön kan i en
naturvårdsinriktad restaurering därför inte längre accepteras.

I motsats till förhållandena under 1970-talet disponerar lantbruksnämnden
numera förhållandevis stora arealer, ca 250 ha åkermark och ca 300 ha

1988/89: JoU5

skogsmark, som kan nyttjas som ersättningsmark.

Relationen mellan invallningskostnader och värden av undanröjda skador
har enligt vad naturvårdsverket funnit förändrats från ungefär 1:1 till i dag ca
6:1. Härtill har bidragit tidigare underskattning av de tekniska svårigheterna,
underskattning av invallningskostnaderna och en avsevärd kostnadsstegring
vad gäller anläggning och drift av vallarna. I genomsnitt synes den totala
kostnaden för varje skyddad hektar åkermark komma att ligga kring 100 000
kr. Invallningarna framstår därmed som en mycket dålig investering.

Det gamla företagets invallningar skulle enligt naturvårdsverkets framställning
ha omfattat 22 km vallar, 24 km diken och ledningar och 10
pumpstationer med en installerad elektrisk effekt om ca 300 kW. Naturvårdsverket
har funnit att ansvaret för drift och underhåll av dessa anläggningar
skulle bli ytterst betungande för staten. Om invallning skall ske har verket
den uppfattningen att det vore bättre för alla parter om markägaren själv
byggde och skötte anläggningarna. Om det gamla företaget skulle aktualiseras
kommer ett genomförande under alla omständigheter att ta lång tid.
Företaget behöver revideras och en kompletterande ansökan utan invallning
av Hornborgamaden och med vissa ändrade vallägen och utformningar
måste nödvändigtvis upprättas och ges in till domstolen. Tillåtlighetsprövning
av det ändrade företaget förestår sedan. Från det att ett beslut om
återgång till det gamla företaget föreligger, uppskattar naturvårdsverket att
det skulle ta åtta år innan företaget är genomfört.

Enligt propositionen torde det gamla företaget med sitt tillåtlighetsbeslut i
dag i praktiken ha huvudsakligen ett historiskt intresse. Naturvårdsverket
beräknar att detta företag inkl. kapitaliserade drift- och underhållskostnader
blir ca 70 milj. kr. dyrare att genomföra än det nya företaget.

Mot bakgrund av den lämnade redovisningen anför föredragande statsrådet
att det finns starka skäl från såväl naturvårdssynpunkt som samhällsekonomisk
synpunkt för att restaureringen bör utföras enligt det nya alternativet,
dvs. utan vallar och med lägre vattenståndshöjning.

Granskning från andra riksdagsorgans sida

Konstitutionsutskottet granskade under våren 1988 regeringens handläggning
av frågan om Hornborgasjöns restaurering står i överensstämmelse med
riksdagens beslut den 1 juni 1977 (vilket refererats i bakgrundsredogörelsen).
Utskottet erinrar i sitt granskningsbetänkande (1987/88:40, s. 62-63)
om att regeringen under en följd av år i budgetpropositionerna redovisat
läget när det gäller planerna för restaureringen av Hornborgasjön. I samband
därmed och framför allt genom förevarande proposition har de ändrade
planerna redovisats. KU anser att regeringen genom dessa anmälningar får
anses ha uppfyllt vad som kan ankomma på den ur beredningssynpunkt. När
det gäller ärendets handläggning i övrigt framhåller utskottet att den ändrade
inriktningen av restaureringsarbetet inneburit en lång tidsutdräkt som
medfört betydande osäkerhet för berörda parter. I övrigt har den företagna
granskningen inte gett anledning till något uttalande från konstitutionsutskottets
sida.

Riksdagens revisorer har tagit upp frågan om Hornborgasjöns restaurering

1988/89:JoU5

med anledning av en anmälan om förhållandena vid restaureringen. Avsikten
är att frågan skall slutbehandlas av revisorerna under hösten 1988.

Utskottet

Utskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition 1987/88:150
(kompletteringspropositionen) bilaga 7 om Hornborgasjöns restaurering
samt motioner som väckts med anledning av propositionen i berörd del.

Hornborgasjön anses vara Sveriges äldsta fågelsjö, drygt 1 000 år äldre än
övriga större fågelsjöar i södra och mellersta Sverige. Den har med endast
smärre variationer existerat som en mycket grund, vegetationsrik silurslättsjö
under ca 6 000 år. Till området kom också på ett tidigt stadium människor
för att livnära sig på sjöns rika fågelliv. Lämningar finns som visar att här
fanns boplatser redan för 9 500 år sedan. Då var den nuvarande sjön ännu en
vik av Vänern.

Under 1800-talet och under de första decennierna av 1900-talet företogs ett
antal sänkningsföretag i sjön i syfte att utvinna bördig jordbruksmark. I
mitten av 1930-talet var sjön till stor del torrlagd. Efter hand kom de negativa
konsekvenserna av sjösänkningen att väga över. Den torrlagda jordbruksmarkens
kvalitet försämrades, kostnaderna för att vidmakthålla sjösänkningen
steg; förutsättningarna för sjöns fågelliv blev sämre.

Som framgår av propositionen och av den inledningsvis lämnade bakgrundsredogörelsen
i detta betänkande fick statens naturvårdsnämnd,
sedermera statens naturvårdsverk, år 1965 regeringens uppdrag att utreda
hur Hornborgasjöns framtid skulle säkerställas från naturvårdssynpunkt. I
propositionen redovisas utförligt de olika faserna i den utveckling som lett
fram till regeringens ståndpunktstagande.

Naturvårdsverkets utredning resulterade, sedan riksdagen våren 1977
uttalat sig för en fullständig restaurering av Hornborgasjön, i ett regeringsbeslut
hösten 1982. Enligt beslutet fick tillstånd lämnas till den begärda
restaureringen av sjön. Restaureringen innefattade dels en höjning av sjöns
medelvattenstånd (i Vallsjön) med 1,3 m, dels röjning av övervattensvegetation,
mark- och bottenbehandling m.m., dels även omfattande invallningar
på en sammanlagd sträcka av ca 25 km för att motverka skador på
jordbruksmark vid vattenståndshöjningen. Det skulle enligt regeringsbeslutet
ankomma på vattendomstolen att meddela nödvändiga föreskrifter som
bör gälla för företaget. Samtidigt uppdrog regeringen åt lantbruksstyrelsen
att medverka till att ersättningsmark kunde erbjudas de jordbruksföretag
som skulle drabbas av mera betydande intrång i rörelsen till följd av
restaureringen.

I januari 1984 redovisade regeringen i budgetpropositionen att planerna
för restaureringen så till vida ändrats som att de i första hand skulle komma
att fortsätta enligt ett alternativ som innebar en ca 50 cm lägre vattenståndshöjning
än vad som angetts i den ursprungliga ansökan. I maj 1986 uppdrog
regeringen åt naturvårdsverket att hos vattendomstolen ansöka om restaurering
i enlighet med det av naturvårdsverket senast upprättade förslaget. Efter
ytterligare undersökningar av bl.a. det nya företagets inverkan på jordbruket
återkom naturvårdsverket den 15 april 1988 med begäran om regeringens

1988/89:JoU5

medgivande att återkalla den tidigare framställningen.

Föredragande statsrådet framhåller i propositionen att, med hänsyn till
den ingående analys av konsekvenserna som naturvårdsverket har gjort, det
finns starka skäl från såväl naturvårdssynpunkt som samhällsekonomisk
synpunkt att restaureringen bör utföras enligt det nya alternativet, dvs. utan
vallar och med en lägre vattenståndshöjning. Det nya restaureringsalternativet
ryms enligt hans uppfattning i riksdagens beslut från år 1977 om en
fullständig restaurering av Hornborgasjön. Ett ställningstagande i enlighet
härmed står också i god överensstämmelse med inte minst Sveriges åtaganden
enligt den internationella våtmarkskonventionen. Den fortsatta prövningen
bör inte längre omfatta det gamla alternativet. Som en konsekvens
härav anser regeringen att den ansökan som nu behandlas av vattendomstolen
bör återkallas.

Som framgår av bakgrundsredogörelsen har regeringen förbehållit sig
prövningen av det nya företagets tillåtlighet enligt vattenlagen (1983:291).
Frågan om skadeförebyggande åtgärder behandlas i vattenmålet enligt
vattenlagens regler och kan avgöras av vattendomstolen men också av
regeringen vid tillåtlighetsprövningen.

Regeringens förslag i propositionen har kommenterats i fyra motioner.
Enligt motion 1987/88: Jo70 (c, m, vpk) bör det gamla förslaget inte återkallas
förrän det nya förslagets inverkan på jordbruket fått allsidig belysning. Ett
liknande yrkande återfinns i motion 1987/88:Jo72.

Enligt motion 1987/88:Jo71 bör riksdagen avslå propositionen och göra ett
uttalande om principerna för det fortsatta arbetet med restaureringen av
Hornborgasjön i form av ett tillkännagivande till regeringen. Motionären
anser att propositionens innehåll icke är av den beskaffenheten att det kan
bilda underlag för en ändring av 1977 års riksdagsbeslut. Ett eventuellt
ändrat riksdagsbeslut måste även nu bygga på ett samförstånd mellan de
berörda parterna i samma mån som kännetecknade 1977 års beslut. Så länge
dylika förutsättningar icke har uppnåtts måste intentionerna i 1977 års beslut
alltjämt gälla, anför motionären.

Enligt motion 1988/89:Jol (mp) är det nya förslaget till restaurering av
Hornborgasjön bättre ur naturvårdssynpunkt än det gamla förslaget som
naturvårdsverket ingav till vattendomstolen år 1981. Riksdagen bör i ett
tillkännagivande till regeringen framhålla de fördelar som erhålls genom att
inga invallningar företas, nämligen att naturliga våtmarker kring sjön
minskar närsaltläckaget, m.m. (yrkande 1). Motionärerna erinrar samtidigt
om att farhågor redovisats för att det nya förslaget innebär en så låg
vattenståndshöjning att risk föreligger att sjön snabbt växer igen. Ytterligare
vattenhöjningar bör därför övervägas om sjön växer igen snabbare än vad
som förutsätts i propositionen (yrkande 2).

Utskottets överväganden

1965 års utredningsuppdrag om säkerställande från naturvårdssynpunkt av
Hornborgasjöns framtid utgick från en dubbel målsättning: att återställa sjön

1988/89:JoU5

som fågelsjö och att få fram en sjö som kunde leva vidare av egen kraft.

1977 års riksdagsbeslut bekräftade denna dubbla målsättning. Genom att
höja vattennivån upp till 2 meter räknade man från limnologisk synpunkt
med att sjöns fortbestånd skulle säkras. Därigenom skulle sjön återställas till
ett läge som skulle motsvara förhållandena under perioden 1877-1904, då
sjön hade sin maximala utveckling som fågelsjö. Dock skulle det bli
nödvändigt att företa omfattande invallningar för att begränsa den markareal
som sätts under vatten och för att därigenom minska markskadeersättningarna.

Fortsatta undersökningar av markförhållandena har emellertid givit vid
handen att vallarna på flera ställen inte skulle hålla och att det för
bibehållande av förutsättningarna för en god fågelsjö är angeläget att
strandängarna inte torrläggs helt. Statens naturvårdsverk har därför utarbetat
det nu föreliggande ”nya förslaget”, med lägre vattenhöjning och utan
invallning. Naturvårdsverket har således ytterligare prioriterat ett av de
ursprungliga och viktigaste målen för restaureringen, nämligen att återställa
sjön som fågelsjö. Jämfört med det gamla förslaget kan det nya förslaget få
vissa konsekvenser för sjöns fortlevnad på mycket lång sikt. Naturvårdsverket
bedömer dock att sjöns fortbestånd säkras för flera generationer
framöver även enligt det nya förslaget.

Som framgår av redovisningen ovan har utskottet erhållit en omfattande
information om bl.a. konsekvenserna av olika restaureringsalternativ rörande
Hornborgasjön. Särskilda föredragningar har anordnats i utskottet med
företrädare för olika intressen med anknytning till Hornborgasjön och med
vetenskapsmän med skilda inriktningar. I inkomna skrivelser har förebringats
ingående dokumentation. Genom utskottets studiebesök vid sjön och de
samtal som fördes därvid har utskottet erhållit en värdefull bild av
restaureringsproblematiken.

Utskottet konstaterar att det synes råda full enighet kring målet att
Hornborgasjöns framtid skall säkerställas från naturvårdssynpunkt. Om
sättet för restaureringen, om vilka naturvårdsaspekter som därvid skall
prioriteras samt om vilka ekonomiska intressen som skall ges företräde råder
emellertid delade meningar. Utskottet noterar i detta sammanhang att
chefen för naturvårdsverket betonat vikten av att det råder ett gott
förhållande mellan naturvårdens representanter och de markägare och andra
som berörs av restaureringen av sjön. Han har även deklarerat att naturvårdsverket
med hänsyn därtill tänker inta en generös hållning till markägarna
vid de kommande förhandlingarna inför vattendomstolen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det, med hänsyn till den
ingående analys av konsekvenserna som naturvårdsverket har gjort, finns
starka skäl från såväl naturvårdssynpunkt som samhällsekonomisk synpunkt
att restaureringen bör utföras enligt det nya alternativet, dvs. utan vallar och
med en lägre vattenståndshöjning. Som föredragande statsrådet framhåller
står ett ställningstagande i enlighet härmed också i god överensstämmelse
inte minst med Sveriges åtaganden enligt den internationella våtmarkskonventionen.
Våtmarkskonventionens sekretariat har även, efter att ha studerat
förslaget, i en särskild skrivelse till naturvårdsverket anslutit sig till detta.

Utskottet finner det vidare angeläget att den betydande osäkerhet som

1988/89:JoU5

under flera år rått om omfattningen av restaureringsarbetena bringas att
upphöra. Enligt den bedömning som naturvårdsverkets företrädare redovisat
inför utskottet bör restaureringsarbetet kunna vara genomfört inom en
period av fem år från det att ansökan om restaurering enligt det nya förslaget
lämnats in till vattendomstolen.

Som framgår av propositionen har regeringen förbehållit sig prövningen av
det nya företagets tillåtlighet enligt vattenlagen (1983:291). Frågan om
skadeförebyggande åtgärder såsom eventuellt byggande av skyddsvallar
behandlas i vattenmålet enligt vattenlagens regler och kan avgöras av
vattendomstolen men också av regeringen i tillåtlighetsprövningen.

Enligt motion Jol (mp) bör ytterligare vattennivåhöjningar övervägas om
sjön växer igen snabbare än vad som förutsetts i propositionen (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av detta yrkande framhålla att den dammbyggnad
som enligt natun ärdsverkets förslag skall byggas i Flian vid sjöns utlopp
avses dimensionerad för ett vattenstånd som är betydligt högre än det
planerade. När det gäller beredskapen i övrigt för en eventuell större höjning
av vattenståndet än den nu avsedda får utskottet erinra om att vattendomstolen
enligt vattenlagen får ompröva villkoren för ett tillstånd för att tillgodose
allmänna intressen. Domstolen får därvid föreskriva ändrade eller nya
villkor. Omprövningen får inte ske förrän efter utgången av en tid som
domstolen bestämmer vid meddelandet av tillståndet, minst tio år och högst
trettio år från det tillståndsdomen vinner laga kraft. Omprövning för att
tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga ändringar i
vattenförhållandena får dock ske redan före utgången av den bestämda tiden
(VL 15:3). Vad utskottet anfört är ägnat att tillgodose motionens syfte i
berörd del. Något särskilt uttalande i frågan från riksdagens sida erfordras
alltså icke.

Enligt utskottets mening saknas skäl att i detta sammanhang återkalla
tidigare ingiven ansökan till vattendomstolen. Riksdagen bör som sin mening
ge regeringen till känna vad utskottet anfört härom. Därigenom tillgodoses
motionerna Jo70 och Jo72.

I övrigt bör riksdagen lämna utan erinran vad som anförs i propositionen.
Det innebär att motion Jol yrkande 1 icke påkallar någon riksdagens vidare
åtgärd.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker motion Jo71.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande omprövning

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jol yrkande 2,

2. beträffande återkallelse av tidigare ansökan

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört med anledning av motionerna 1987/88:Jo70 och 1987/88:Jo72,

3. beträffande regeringens förslag i övrigt

att riksdagen med avslag på motion 1987/88:Jo71 lämnar utan erinran
vad som anförs i propositionen,

1988/89:JoU5

4. att riksdagen avslår motion 1988/89:Jol yrkande 1.

Stockholm den 24 november 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s) Sven Eric Lorentzon
(m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam (fp), Jan Fransson (s), Margareta
Winberg (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m). Lennart Brunander (c),
Annika Åhnberg (vpk) Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Ove Karlsson
(s), Berndt Ekholm (s), Anders Castberger (fp) och Thor Mattisson (m).

1988/89:JoU5

gotab Stockholm 1988 16213