1. Godkännande av den reviderade europeiska patentkonventionen m.m.

Harmoniserad patenträtt (Betänkande 2006/07:NU12 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande

2006/07:NU12

Harmoniserad patenträtt

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2006/07:56 vari föreslås att riksdagen ska godkänna två konventioner på patenträttens område, nämligen dels den reviderade europeiska patentkonventionen, dels patenträttskonventionen. I propositionen lämnas också förslag till de ändringar av patentlagen (1967:837) som är motiverade av ett svenskt tillträde till de båda konventionerna.

Därutöver föreslås ändringar i patentlagen som är föranledda av ändringar i konventionen om patentsamarbete. I övrigt innebär framlagda ändringsförslag i patentlagen bl.a. att det införs en möjlighet för patenthavare att genom en administrativ prövning vid Patent- och registreringsverket begränsa ett patent eller få det upphävt i sin helhet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2007. Ändringarna föranledda av den reviderade europeiska patentkonventionen föreslås dock träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner konventionerna och antar regeringens lagförslag.

Vid riksdagens beslut om att godkänna den reviderade europeiska patentkonventionen och anta de därav föranledda ändringarna i patentlagen (förslagspunkt 1 i utskottets förslag till riksdagsbeslut) ska 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen tillämpas, dvs. beslutet måste fattas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Godkännande av den reviderade europeiska patentkonventionen m.m.
	Riksdagen – godkänner revisionsakten avseende konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen), undertecknad i München den 29 november 2000, – antar regeringens förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) såvitt avser 1, 1 d, 2, 6, 82, 85, 87 och 92 §§. Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:56 punkterna 1 och 3 i denna del.

2.

Patenträttskonventionen och förslagen i övrigt

Riksdagen dels godkänner – patenträttskonventionen, dels antar regeringens förslag till – lag om ändring i patentlagen (1967:837) i den mån lagförslaget inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, – lag om ändring i lagen (2004:161) om ändring i lagen (2000:1158) om ändring i patentlagen (1967:837), – lag om ändring i lagen (2006:625) om ändring i patentlagen (1967:837). Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:56 punkterna 2, 3 i denna del, 4 och 5.

Stockholm den 15 maj 2007

På näringsutskottets vägnar

Karin Pilsäter

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Karin Pilsäter (fp), Thomas Östros (s), Bertil Kjellberg (m), Alf Eriksson (s), Krister Örnfjäder (s), Maria Plass (m), Berit Högman (s), Mikael Oscarsson (kd), Marie Weibull Kornias (m), Kent Persson (v), Karin Åström (s), Per Bolund (mp), Staffan Anger (m), Eva-Lena Jansson (s), Åke Sandström (c), Liselott Hagberg (fp) och Anne-Marie Pålsson (m).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen ska godkänna den reviderade europeiska patentkonventionen och patenträttskonventionen samt anta förslag till ändringar i patentlagen (1967:837). Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. Ingen motion har väckts med anledning av propositionen. Regeringens förslag har föregåtts av följande beredning.

Genom beslut i februari 2002 gav regeringen en särskild utredare (chefsjuristen Per Holmstrand) i uppdrag att bl.a. ta fram ett underlag för en bedömning av om Sverige bör tillträda den reviderade europeiska patentkonventionen och patenträttskonventionen. I uppdraget (dir. 2002:32) ingick även att utarbeta förslag till de lagändringar som behövs för att konventionerna ska kunna tillträdas samt förslag till de lagändringar som kan behövas med anledning av de ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete och dess tillämpningsföreskrifter. Inom ramen för uppdraget att föreslå ändringar med anledning av den reviderade europeiska patentkonventionen skulle utredningen överväga införandet av en nationell administrativ ordning för begränsning av patent.

I juli 2003 överlämnade utredningen betänkandet Harmoniserad patenträtt (SOU 2003:66). Betänkandet har remissbehandlats. Betänkandet i de delar som redovisats ovan ligger till grund för förslagen i propositionen. Förslagen har granskats av Lagrådet.

Utskottets överväganden

Harmoniserad patenträtt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner den reviderade europeiska patentkonventionen och patenträttskonventionen samt antar regeringens lagförslag.

Bakgrund

Inledning

Den som har gjort en uppfinning kan under vissa förutsättningar få patent på uppfinningen. Det innebär att uppfinnaren får ensamrätt att under viss tid utnyttja uppfinningen yrkesmässigt. Patent hör till det slags privata förmögenhetsrätter som benämns immateriella. Sådana immateriella rättigheter är nationella, dvs. det skydd som exempelvis svensk rätt ger omfattar endast Sverige. Ensamrätten är med andra ord territoriellt begränsad. Trots den nationella begränsningen är föremålen för immaterialrätten internationella på så sätt att de kan användas över hela världen. När det gäller viktiga uppfinningar söker man därför ofta patentskydd för många marknader.

Internationellt samarbete

Uppfinningars internationella karaktär har resulterat i ett flertal internationella konventioner och avtal där Sverige är part. Redan år 1883 tillkom Pariskonventionen för internationellt rättsskydd som administreras av FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO), med säte i Genève. En annan konvention, som trädde i kraft år 1978, är konventionen om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT). Den ger möjlighet för en uppfinnare att ansöka om patent samtidigt i flera av de anslutna länderna genom att ge in en s.k. internationell patentansökan.

Ytterligare en annan konvention är den europeiska patentkonventionen (European Patent Convention, EPC) som trädde i kraft år 1977. Denna konvention har lett till inrättandet av ett europeiskt patentverk (EPO) med säte i München. EPO prövar europeiska patentansökningar enligt konventionen och kan bevilja europeiska patent som omfattar de konventionsländer som sökanden angett (designerat). För att ett europeiskt patent ska få giltighet i Sverige krävs att sökanden inom tre månader från EPO:s kungörande av beslutet att bevilja patent till Patent- och registreringsverket (PRV) dels ger in en svensk översättning av den text med vilken patentet meddelats, dels betalar en särskild avgift.

Av stor betydelse för det internationella patentsamarbetet är också avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights, TRIPs-avtalet). Avtalet innehåller bl.a. bestämmelser om under vilka förutsättningar patent ska meddelas.

Under en mängd år har inom WIPO arbete lagts ned på att åstadkomma en harmonisering av såväl formell som materiell patenträtt på global nivå. Det grundläggande syftet har varit att få till stånd en harmoniseringskonvention, som skulle komplettera Pariskonventionen. På grund av skilda synsätt i flera grundläggande frågor har emellertid hittills endast en konvention, patenträttskonventionen (Patent Law Treaty, PLT), som behandlar de formella delarna av patenträtten kunnat avslutas i juni 2000.

Svenska förhållanden

Från svenska utgångspunkter gäller följande. De svenska bestämmelserna om patent finns i patentlagen (1967:837). En nationell, svensk patentansökan prövas av PRV och kan leda till svenskt patent. En internationell patentansökan nyhetsgranskas av något av de patentverk som har sådan kompetens – däribland PRV – och kan, om ansökan omfattar Sverige och fullföljs hit, leda till svenskt patent. Den slutliga prövningen av en internationell ansökan görs av respektive lands behöriga myndighet. Slutligen finns alternativet med en europeisk patentansökan som uteslutande prövas av EPO och som kan leda till europeiskt patent för bl.a. Sverige om ansökan fullföljs hit. Dessa tre möjligheter kan delvis kombineras. Vilket ansökningsförfarande uppfinnaren väljer är framför allt beroende av vilka länder som är aktuella för patentskydd i det enskilda fallet, vägt mot kostnader för exempelvis ombud och översättningar. Kostnaderna för patenteringen måste självklart stå i rimlig proportion till det ekonomiska utbyte man förväntar sig av den patenterade produkten.

Den svenska lagstiftningen om patentskydd gäller, oavsett om patentet meddelats av PRV, EPO, eller haft sitt ursprung i en internationell patentansökan, endast i Sverige. Önskas skydd utomlands måste patent sökas också för det landet. Trots det internationella patentsamarbete som finns är såväl domstolar som administrativa myndigheter i respektive land oberoende av varandra. En skyddsform som med någon rimlig mening kan kallas "världspatent" finns alltså inte.

Vad som nu redovisats om svenska förhållanden torde i huvudsak i tillämpliga delar gälla även för många andra motsvarande länder.

Närmare om den europeiska patentkonventionen

Den europeiska patentkonventionen (EPC) omfattar samtliga medlemsstater i EU. Utöver EU-staterna är Liechtenstein, Monaco, Schweiz, Turkiet och Island anslutna till EPC.

Ett av syftena med EPC är att centralisera och göra utfärdandet av patent billigare. Systemet innebär att det europeiska patentverket (EPO) meddelar samtliga patent genom ett samordnat ansöknings- och prövningsförfarande. Härigenom kan patent uppnås i alla de till konventionen anslutna länder som sökanden önskar.

Ett europeiskt patent är alltså inte ett odelbart patent utan kan sägas bestå av ett knippe nationella patent, vars omfattning beror på antalet av sökanden designerade länder. I varje sådant land får patentet samma rättsställning som om det vore meddelat av den nationella patentmyndigheten och med rättsverkningar enligt den nationella lagstiftningen.

För att ett europeiskt patent ska få giltighet i Sverige krävs att sökanden inom tre månader från EPO:s kungörande av beslutet att bevilja patent till PRV ger in en svensk översättning av den text med vilken patent meddelats. Inom samma tid måste sökanden betala en särskild avgift. Rätten för en konventionsstat att kräva översättning av patentskriften i de fall patentet meddelats på annat än konventionslandets språk framgår av artikel 65 i EPC. Under EPC har träffats en frivillig överenskommelse om tillämpningen av artikeln som syftar till att minska kraven på översättning och patenthavarnas kostnader för sådana. Överenskommelsen, som kallas Londonöverenskommelsen, har ännu inte trätt i kraft. För att så ska ske krävs att minst åtta stater – och bland dem Storbritannien, Tyskland och Frankrike – tillträder den. Våren 2006 beslutade riksdagen att godkänna Londonöverenskommelsen och antog därav föranledda ändringar i patentlagen (prop. 2005/06:189, bet. 2005/06:LU32). Lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Hösten 2000 höll EPC-staterna en diplomatkonferens för revidering av den europeiska patentkonventionen. Den revisionsakt som antogs innebär att ett stort antal artiklar ändrats och att EPC fått ett flertal nya artiklar. (Konventionen med de genom revisionsakten antagna ändringarna kallas i fortsättningen "EPC 2000".)

Reformeringen av konventionen har bl.a. inneburit att systemet blivit mer användarvänligt och rättssäkert. Genom revisionen har EPC anpassats till reglerna i patenträttskonventionen (Patent Law Treaty, PLT) som innebär en avreglering och harmonisering av bestämmelser om formalia vid patentansökningar. Andra viktiga reformer som gynnar användarna är införandet av ett nytt resningsinstitut (artikel 112 a) och en ny möjlighet till patentbegränsning (artiklarna 105 a–105 c). Genom det nya resningsinstitutet har införts möjlighet att få ett beslut av EPO undanröjt på extraordinär väg, om beslutet föregåtts av ett allvarligt procedurfel eller om en brottslig gärning av visst slag kan antas ha inverkat på utgången av beslutet. Den nya möjligheten till resning innebär ökad rättssäkerhet för sökandena och tredje man. Syftet med den nya möjligheten till patentbegränsning är att patenthavarna på ett snabbt och enkelt sätt ska kunna begränsa patentets skyddsomfång i förhållande till teknik som var känd vid tidpunkten för ansökan men som inte uppmärksammades under beviljande- eller invändningsförfarandena. På detta sätt kan patenthavarna undvika att dras in i kostsamma och tidsödande domstolsprocesser om ogiltighet. Detta är till fördel inte bara för patenthavarna utan också för tredje man och för samhället i stort.

Ett annat av syftena bakom EPC 2000 var även att göra konventionen mer flexibel och anpassningsbar till ändringar i andra internationella patenträttsliga konventioner och EG-lagstiftning på området. Detta har åstadkommits genom en delvis ny struktur för normgivningen med en ökad behörighet för den europeiska patentorganisationens högsta beslutande organ, förvaltningsrådet.

EPC 2000 träder i kraft senast den 13 december 2007.

Närmare om patenträttskonventionen

Patenträttskonventionen (Patent Law Treaty, PLT) har en mer begränsad räckvidd än vad namnet kan ge sken av. Konventionen syftar till avreglering och harmonisering av nationella lagbestämmelser om formaliakrav för patentansökningar och patent. Det är sålunda inte fråga om någon harmonisering av materiell patenträtt.

Syftet med PLT har varit att lägga fast normer för global harmonisering av formaliabestämmelser samt att främja förenklade rutiner och ökad regeltransparens och därmed större rättssäkerhet. De som söker patent i länder som tillträtt PLT ska kunna räkna med att mötas av väl synliga, i stort sett likformiga rättsföreskrifter. Godtyckliga och omotiverat betungande myndighetskrav ska inte behöva tålas. På detta sätt undviker de företag som ansöker om patent i olika delar av världen mycket extraarbete vilket leder till minskade kostnader. PLT innebär att fördragsstaterna inte får uppställa andra formella krav för att patent ska kunna beviljas än de som uppställs i konventionen och de som är tillåtna enligt PCT.

Alla stater som tillhör Pariskonventionen eller WIPO har rätt att ansluta sig till PLT. Också vissa internationella organisationer har rätt att ingå som fördragsslutande parter. Diplomatkonferensen för antagandet av PLT avslutades under våren 2000 med att slutakten undertecknades av 104 stater – däribland Sverige – och tre organisationer. Själva konventionen undertecknades samtidigt av 53 stater och den europeiska patentorganisationen.

Även EPC har anpassats till PLT och detta var ett av syftena med den revidering som skedde år 2000 (EPC 2000).

Konventionen trädde i kraft den 28 april 2005.

Närmare om konventionen om patentsamarbete

Konventionen om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT) antogs vid en diplomatisk konferens i Washington år 1970. Till konventionen, som trädde i kraft år 1978, är i dag mer än 130 stater i alla världsdelar anslutna, däribland Sverige. Konventionen förvaltas av WIPO.

Under senare år har PTC:s generalförsamling beslutat ändra konventionen vid ett tillfälle och tillämpningsföreskrifterna vid ett flertal tillfällen. I mars 2000 beslutades ändringar i tillämpningsföreskrifterna, som trädde i kraft den 1 mars 2001. En av dessa ändringar syftar till en förenkling av formaliakrav i de fall den som gör en internationell patentansökan är en annan än uppfinnaren. Innebörden är att det inte rutinmässigt ska ställas krav på sökanden att han eller hon styrker sin rätt till uppfinningen i vidare mån än genom en ensidig deklaration eller förklaring om rättsövergången. I oktober 2001 beslutades ändringar i både PCT och dess tillämpningsföreskrifter. Ändringarna, som trädde i kraft den 1 april 2002, avsåg bland annat tidsfristen för att fullfölja en internationell ansökan nationellt.

I den mån lagstiftningen i en konventionsstat inte överensstämmer med PCT eller dess tillämpningsföreskrifter efter ikraftträdandet av de ovan nämnda ändringarna kan enligt särskilda övergångsbestämmelser den statens patentmyndighet anmäla detta till WIPO:s internationella byrå, med effekt att den ändrade versionen inte blir gällande för staten förrän nödvändiga nationella lagändringar gjorts. Sverige har gjort en sådan anmälan såvitt avser ändringarna både från år 2000 och från år 2001.

Propositionen

Den reviderade europeiska patentkonventionen

Vad gäller frågan om Sveriges tillträde till den reviderade europeiska patentkonventionen (EPC 2000) anför regeringen att Sverige i snart 20 år har varit anslutet till EPC och till följd av det medlem i den europeiska patentorganisationen. Om Sverige inte har anslutit sig till EPC 2000 när denna träder i kraft senast den 13 december 2007, upphör Sverige automatiskt att vara part till konventionen och förlorar sitt medlemskap i den europeiska patentorganisationen.

Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna EPC 2000. Om Sverige skulle ställa sig utanför EPC skulle detta, anför regeringen, få konsekvenser för vårt medlemskap i EU. Konventionen har en mycket central roll i gemenskapens patentpolicy och lagstiftning på patentområdet, vilket bl.a. framgår av att en anslutning till EPC har uppställts som ett krav för stater som vill ansluta sig till EU. Medlemskapet i den europeiska patentorganisationen utgör också en viktig plattform för Sveriges övriga internationella arbete på patentområdet. En fortsatt anslutning till EPC har också stor betydelse för Sverige som ett innovationsinriktat land och för svenska företag. Revideringen av konventionen, EPC 2000, innehåller förbättringar av konventionen som gör systemet mer användarvänligt och rättssäkert.

Till följd av ett svenskt tillträde till EPC 2000 föreslår regeringen vissa ändringar i patentlagen till följd av det nya resningsinstitutet i artikel 112 a i EPC 2000 samt ändringar som rör undantag från möjligheten till patent för vissa medicinska förfaranden, patent för nya medicinska indikatorer och patentskyddets omfattning.

Patenträttskonventionen

Regeringen föreslår vidare att riksdagen ska godkänna patenträttskonventionen (PLT). Konventionen har tillkommit i syftet att harmonisera patentbestämmelser, förenkla rutiner, öka regeltransparensen och förbättra rättssäkerheten. Allt detta har skett med målsättningen att underlätta för enskilda och företag som behöver skydda sina uppfinningar på en internationell marknad. Enligt regeringen är det uppenbart att denna globala harmonisering har stora positiva effekter för många svenska företag. PLT har redan fått genomslag i den internationella och den europeiska patenträtten på så sätt att de ändringar som gjorts i EPC 2000 och i PCT för anpassning till PLT innebär att PLT under alla förhållanden kommer att få inverkan på svensk rätt. Det framstår, anför regeringen, som uteslutet att Sverige, som ett innovationsinriktat land, skulle ställa sig utanför detta samarbete för harmonisering på patentområdet.

Till följd av ett svenskt tillträde till PLT föreslår regeringen vissa lagändringar i patentlagen som rör frågor om ingivningsdag, rätt till fortsatt handläggning, återställande av förlorade rättigheter och frågor om prioritetsrätt.

Konventionen om patentsamarbete och förslagen i övrigt

Regeringen anför att konventionen om patentsamarbete (PCT) och tillämpningsföreskrifterna ändrats vid ett flertal tillfällen. Det är dock bara några av ändringarna av tillämpningsföreskrifterna som är sådana att de kräver ändringar i svensk rätt. I propositionen föreslår regeringen de ändringar i patentlagen som behövs för att anpassa lagen till de ändringar som skett av konventionens tillämpningsföreskrifter.

Därutöver föreslår regeringen att det införs en ny möjlighet för patenthavare att genom en administrativ prövning vid PRV begränsa ett patent eller få det upphävt i sin helhet. Med stöd av de föreslagna bestämmelserna kan en patenthavare rätta till ett patent som bedöms vara ogiltigt till viss del och på så sätt undvika en ogiltighetstalan vid domstol. Det föreslås också utvidgade möjligheter att begränsa ett patent inom ramen för en domstolsprövning av patentets giltighet.

Vidare föreslås ändringar i patentlagen som möjliggör för en innehavare av en gemenskapens växtförädlarrätt att få tvångslicens att utnyttja en bioteknisk uppfinning som skyddas av patent. Därutöver behandlas i propositionen vissa frågor som Patent- och registreringsverket tidigare tagit upp i en framställning till Justitiedepartementet.

Samtliga lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2007, med undantag för ändringar som är föranledda av ändringar i den europeiska patentkonventionen vilka föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottets ställningstaganden

Konventionerna och lagförslagen m.m.

Utskottet anser att det är en självklarhet att Sverige, såsom ett innovationsinriktat land, ska tillträda konventionerna och att riksdagen ska godkänna dem. Den harmonisering som konventionerna innebär är till fördel för företag och enskilda som vill skydda uppfinningar på en internationell marknad. Harmoniserade regelverk gör att användarna kan lägga ned mindre resurser på att informera sig om olika regelverks innehåll och minskar riskerna för rättsförluster. Det blir alltså enklare och billigare att skydda uppfinningar. Enligt utskottets mening utgör detta ett förstärkt incitament för företag och enskilda att investera i forskning och utveckling av nya tekniska lösningar och att skydda sina uppfinningar i fler länder. I förlängningen bidrar därför harmoniserade patentbestämmelser till ökad tillväxt och sysselsättning.

Utskottet har inte något att erinra mot de föreslagna ändringarna i patentlagen, och utskottet föreslår därför att riksdagen antar lagförslagen.

Under beredningen av ärendet har utskottet noterat att kommissionen i april 2007 lämnat ett meddelande (KOM/2007/165) om förbättring av patentsystemet i Europa. Meddelandet innehåller dels ett avsnitt om ett gemenskapspatent och ett med detta samordnat domstolssystem för patenttvister, dels ett avsnitt om andra stödjande åtgärder på patentområdet som inte kräver lagstiftning.

Utan att på något sätt föregripa resultatet av det fortsatta arbetet vill utskottet för sin del ta tillfället i akt och framhålla behovet av ett väl fungerande patentsystem på europeisk nivå. Det är allmänt omvittnat att det existerande europeiska patentsystemet dras med problem i form av höga kostnader – särskilt översättningskostnader – och avsaknad av en enhetlig rättstillämpning. Utan ett gemenskapspatent är det, såsom mer än väl framgått av den inledande redovisningen, i dag inte möjligt att genom en patentansökan få ett patent som gäller i hela unionen. Dessutom saknas en gemensam domstolslösning. Utskottet välkomnar att arbetet inom EU nu återupptas i denna, inte minst för svenska innovatörer, viktiga fråga.

Ordningen för riksdagens beslut

I ärendet har regeringen aktualiserat frågan om ett svenskt tillträde till EPC 2000 innebär en sådan överlåtelse av rättsskipnings- eller förvaltningsuppgift som enligt 10 kap. 5 § regeringsformen förutsätter beslut i särskild ordning. Nämnda lagrum innebär att riksdagen genom beslut kan överlåta rättsskipnings- eller förvaltningsuppgift som inte direkt grundar sig på regeringsformen till bl.a. internationell inrättning. Om uppgiften som ska överlåtas innefattar myndighetsutövning, ska riksdagens förordnande ske genom beslut, varom minst tre fjärdedelar förenar sig, eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Med anledning härav vill utskottet anföra följande.

Redan Sveriges tillträde till EPC år 1978 innebar att befogenhet att handlägga patentansökningar och bevilja patent med rättsverkan för Sverige i viss omfattning överläts till EPO. Genom EPC 2000 får EPO befogenhet att begränsa ett europeiskt patent eller upphäva ett sådant patent med verkan för de konventionsstater i vilka patentet gäller. Enligt utskottets mening innebär detta en ytterligare överlåtelse av beslutanderätt i frågor som tidigare delvis har handlagts nationellt, antingen av svensk domstol eller av PRV (jfr 52 och 54 §§ patentlagen). Överlåtelsen av beslutanderätt till EPO innebär bl.a. att Högsta domstolen respektive Regeringsrätten inte längre kommer att vara slutinstans eller resningsinstans i fråga om samtliga beslut om begränsning eller upphävande av patent.

Den högsta domsmakten grundar sig direkt på regeringsformen och kan därför inte överlåtas. Detta har dock inte ansetts hindra att – såsom i detta fall – vissa måltyper helt dras undan från svensk domstols prövning eller att Högsta domstolens och Regeringsrättens befogenhet att bevilja resning och återställande av försutten tid faller bort i de ärenden som omfattas av överlåtelsen (jfr prop. 1984/85:61, s. 17 f. och Holmberg m.fl. Grundlagarna, s. 464 f.).

Utskottet anser i likhet med regeringen att riksdagens beslut om godkännande av EPC 2000 och antagandet av de därav föranledda ändringarna i patentlagen bör fattas i den särskilda ordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § fjärde stycket regeringsformen. Beslutet (förslagspunkt 1 i utskottets förslag till riksdagsbeslut) måste således fattas med minst tre fjärdedels majoritet av de röstande.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2006/07:56 Harmoniserad patenträtt:

1.	Regeringen föreslår att riksdagen godkänner revisionsakten avseende konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen), undertecknad i München den 29 november 200 (avsnitt 5.1).
2.	Regeringen föreslår att riksdagen godkänner patenträttskonventionen (avsnitt 6.4).
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837).
4.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:161) om ändring i lagen (2000:1158) om ändring i patentlagen (1967:837).
5.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:625) om ändring i patentlagen (1967:837).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:161) om ändring i lagen (2000:1158) om ändring i patentlagen (1967:837)

3. Förslag till lag om ändring i lagen (2006:625) om ändring i patentlagen (1967:837)