Handikappolitik
Betänkande 1997/98:SoU6
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU06
Handikappolitik
Innehåll
1997/98 SoU6
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik och 41 motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet behandlas också 11 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996 om olika handikappfrågor. I skrivelsen redovisar regeringen åtgärder som vidtagits inom handikappområdet under de senaste två åren, förslag som nyligen förelagts riksdagen för dess prövning och pågående utredningsarbete.Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Motionsyrkandena avstyrks. Till betänkandet har fogats 20 reservationer och ett särskilt yttrande.
Skrivelsen I skrivelsen redovisar regeringen åtgärder som vidtagits inom handikappområdet under de senaste två åren, förslag som nyligen förelagts riksdagen för dess prövning och pågående utredningsarbete. Skrivelsen innehåller inte en fullständig redovisning av insatserna på handikappområdet utan begränsar sig till några områden där förändringar nu är aktuella eller nyligen har genomförts. Regeringen konstaterar att det finns ett starkt stöd för de övergripande målen för och den allmänna inriktningen av handikappolitiken. Under de närmaste åren kommer frågor om tillgänglighet inom olika verksamhetsområden att i större utsträckning prioriteras.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de psykiskt funktionshindrade, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av handikappolitiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadstillägg till funktionshindrade, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de funktionshindrade och den nya tekniken, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handledning för att kunna använda IT, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för anpassningsbidrag av bil, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av den förlängda sjuklöneperioden. 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de grupper som har osynliga handikapp. 1996/97:So52 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om behovet av lagstiftning om undanröjande av enkelt åtgärdade hinder i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens skrivelse om handikappolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgänglighet i vardagsmiljön. 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med snabba och konkreta åtgärder göra samhället tillgängligt för alla, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag enligt FN:s standardregel, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgängligheten i den bebyggda miljön och att åtgärder för att öka denna skall vara klara före år 2005, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett handlingsprogram när det gäller funktionshindrade och kulturen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikappinstitutets förslag till IT-program, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teletjänster, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan och behovet av ytterligare utredningsuppgifter för Kunskapslyftskommittén, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslösheten bland funktionshindrade, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ett bevarat lönebidragssystem, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Samhall, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om diskriminering i arbetslivet, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Världsbanken och Internationella valutafonden, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja det bilaterala biståndet till funktionshindrade i världen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integrering av funktionshindrade i biståndspolitiken, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sverige och EU för att öka det ekonomiska stödet till funktionshindrade i världen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara handikapporganisationernas kunskap genom samverkan med SHIA, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handikappanpassning av EU:s byggnader. 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa handikappreformen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktpersoner för personer med psykiska sjukdomar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. handikappguider, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta eget förvärvsarbete, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt antidiskrimineringslag, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om processrätt för Handikappombudsmannen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 1996/97:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten, 1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationstekniken och de funktionshindrade, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de funktionshindrade och den europeiska unionen. 1996/97:So411 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner då det gäller funktionshindrade. 1996/97:So419 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Bemötandeutredningen får tilläggsdirektiv som handlar om funktionshindrades bemötande i den offentliga sektorn enligt vad i motionen anförts om förmynderi och diskriminering. 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av IT-arbetet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning om funktionshinder. 1996/97:So429 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att synliggöra handikappaspekter i offentliga material. 1996/97:T74 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering av funktionshindrade i trafiken.
Utskottet
Mål och strategi inom handikappområdet I skrivelsen redovisas att målen för handikappolitiken är - att uppnå jämlikhet i levnadsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet för personer med funktionshinder, - att ge förutsättningar för ökad självständighet och självbestämmande för personer med funktionshinder, - att ge förutsättningar för funktionshindrade personer att skapa sig ett värdigt liv i gemenskap med andra, - att främja internationellt samarbetet på handikappområdet. De handikappolitiska målen överensstämmer i hög grad med innehållet i FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet och med den resolution (97/C 12/01) av den 20 december 1996 om lika möjligheter för människor med funktionshinder, som utfärdats av EU:s ministerråd (EGT nr C 12, 13.1.1997, s. 1), anförs det. I skrivelsen redovisas regeringens samlade strategi där huvudinriktningen är att ge staten, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter. Personer med funktionshinder skall så långt möjligt kunna delta i samhällslivet på motsvarande sätt som de som inte har något funktionshinder. De åtgärder som regeringen vidtagit, föreslår och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällsområde. För att målen skall kunna uppnås fordras att individuella service- och stödinsatser kombineras med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhällsmiljön som helhet. Åtgärderna inom handikappområdet måste, enligt regeringens mening, nu i större utsträckning inriktas på att åstadkomma bättre tillgänglighet i verksamheter och miljöer. Det gäller den fysiska tillgängligheten, dvs. anpassade bostäder, utemiljöer, kollektivtrafik m.m., men också tillgång till tolk, information, service och andra insatser som krävs för att personer med funktionshinder skall kunna delta i samhällslivet på samma villkor som andra. I skrivelsen framhålls att handikapporganisationernas medverkan i det handikappolitiska arbetet har haft en avgörande betydelse för dagens handikappolitik och för de förbättringar som har uppnåtts. Regeringen avser att fortsätta det samarbete med organisationerna som redan pågår och att vidareutveckla det, bl.a. genom utökade kontakter mellan statssekreterargruppen för handikappfrågor och organisationerna. Regeringen avser också att pröva frågan om ett nationellt samordningsorgan. I FN:s standardregler sägs bl.a. att staterna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller liknande organ inrättas för att säkerställa att handikappfrågorna samordnas. Handikapporganisationerna föreslås få ett betydande inflytande i en sådan kommitté. Ett samordningsorgan av denna karaktär finns inte i Sverige i dag. Statssekreterargruppen kan inte sägas ha detta uppdrag, och inte heller Handikappombudsmannen passar helt in på beskrivningen. Regeringen avser därför att uppdra åt den särskilde utredare som avses tillkallas för att utvärdera Handikappombudsmannen att även överväga frågan om ett nationellt samordningsorgan. I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikapppolitiken (yrkande 1) och om inriktningen av handikappolitiken (yrkande 3). Motionärerna avvisar samtliga de försämringar som den socialdemokratiska regeringen föreslagit och drivit igenom och som drabbat de funktionshindrade sedan hösten 1994. De har svårt att förstå varför de personer som har störst behov av den offentliga sektorn i den socialdemokratiska politiken alltid skall bära den största bördan. De anser att utrymme för att värna omsorgen om framför allt äldre och funktionshindrade kan skapas t.ex. genom att bibehålla karensdagar och 75-procentsnivå i sjukförsäkringen, kombinerat med skattesänkningar riktade mot särskilt låg- och medelinkomsttagare. På sikt är den enda förutsättningen för en välfärd värd namnet att skapa balans i den svenska ekonomin, anförs det. Motionärerna anser att människor som har ett funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd även i tider av ekonomisk kris. Stödet till den enskilde skall vara anpassat till den funktionshindrades särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall ha möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att välja vårdpersonal och omsorgsform. Motionärerna anser att kommunaliseringen av assistansersättningen är ett sätt att bakvägen minska valfriheten och likforma stödet. De understryker också att medmänniskors personliga engagemang gör den funktionshindrades liv rikare och ökar tryggheten. Frivilligt socialt arbete med handikappade skall därför stödjas och uppmuntras. Slutligen anför de att alla funktionshindrade skall ges möjlighet till eget boende anpassat till de egna behoven. I motion 1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om regeringens skrivelse om handikappolitik (yrkande 1). Motionärernas utgångspunkt är ett samhälle för alla, där alla medborgare behandlas med samma respekt. Människor med handikapp skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare, vilket innebär att alla skall ha möjlighet till arbete, utbildning och en varierande och rik fritid. Den totala handikappomsorgen måste utformas så generell som möjligt utan onödig behovsprövning och detaljstyrning. Om tillgängligheten för de handikappade kan ökas genom en god samhällsplanering blir detta kostnads- effektivare jämfört med olika särlösningar. De generella lösningarna skall enligt motionärerna främst gälla tillgängligheten till bostadsmiljön, transport/kollektivtrafik och till arbetslivet. I Handikapputredningens slutbetänkande finns förslag i denna riktning, anförs det. Förslagen berör åtta stora samhällsområden som samhällsinformation, bostäder och miljö, kommuner för alla, kultur och medier, resor, tele, näringsverksamhet och arbetsliv. Motionärerna konstaterar att ansvaret för lagar som rör handikappområdet ligger på olika departement, och det kan finnas risk för att de olika frågorna prioriteras olika inom departementen. Därför bör regeringen ta ett helhetsgrepp och utarbeta en plan för genomförandet av lagförslagen och övriga förslag i Handikapputredningens slutbetänkande. I motion 1996/97:So429 av Anders Ygeman m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om möjligheten att synliggöra handikappaspekter i offentliga material. Motionärerna anför att alla frågor har en handikappaspekt och att om denna aspekt beaktas från början blir det naturligt att söka generella lösningar i stället för individuella. T.ex. byggs då tillgängliga bostäder för alla i stället för specialbostäder för några, kollektivtrafiken anpassas i stället för färdtjänsten. Ekonomiskt blir det sannolikt billigare att genomföra en generell anpassning än att i varje särskild situation göra speciallösningar, anförs det. För att underlätta att hitta generella lösningar är det viktigt att människor med funktionsnedsättningar blir synliga i offentlig statistik, i statliga utredningar, i propositioner m.m. Enligt motionärernas mening bör regeringen utfärda direktiv till alla statliga utredningar att alltid beakta vilka konsekvenser deras förslag kommer att få för människor med funktionsnedsättningar. En förebild kan vara direktiven om att statliga utredningar skall belysa jämställdhets- och EU-aspekter, heter det. Regeringen bör vidare uppdra åt Statistiska centralbyrån och andra statistikproducenter att ta med funktionsnedsättning som en variabel på samma sätt som ålder, kön, nationalitet etc.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens uppfattning att handikappolitiken skall bygga på principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet. De handikappolitiska reformer som genomförts under senare år har varit inriktade på förbättringar av det individuella stödet till personer med funktionshinder. Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet nu bör inriktas mot att ge statliga myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter. I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som viktiga samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med handikapporganisationerna utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan dessa och statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta den särskilde utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. Utskottet anser att motion So53 (c) yrkande 1 därmed är tillgodosedd. Motionen avstyrks därför. Även motion So50 (m) yrkandena 1 och 3 avstyrks. Utskottet delar inställningen i motion So429 (s) att handikappaspekterna bör beaktas på ett tidigt stadium. Därmed blir det naturligt att söka generella lösningar i stället för individuella. Att statliga utredningar alltid skall redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för människor med funktionshinder är dock, enligt utskottets mening, att gå för långt med tanke på de många olika funktionshinder som finns och de olika aspekter de aktualiserar. Däremot är det viktigt att handikapperspektivet finns med när olika förslag övervägs. Motionen avstyrks därmed.
Tillgänglighet i vardagsmiljön I skrivelsen redovisas att regeringen i proposition 1994/95:230 om kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen m.m. uttalade att arbetet med att förbättra tillgängligheten måste ske i hela plan- och byggprocessen - från den översiktliga planeringen, via detaljplanering till bygglov, samråd och kontrollplan. Regeringen pekade också på socialtjänstens ansvar i denna process, från det strukturinriktade översiktliga planeringsarbetet till den individuella bostadsanpassningen. Plan- och byggutredningen har låtit utföra en analys av tillgängligheten, vilken visar att bristande tillgänglighet ofta beror på olämpligt utformade detaljer i bygget som t.ex. felplacerade toaletter och dörröppnare liksom förekomst av svårforcerade trösklar. I den yttre miljön kan det röra sig om trottoarkanter som inte är avfasade, fel färgsättning och belysning eller otydlig skyltning. Om sådana brister rättades till skulle tillgängligheten för personer med rörelsehinder och nedsatt orienteringsförmåga bli betydligt bättre. Utredningen föreslog att det skulle införas krav på att sådana hinder för tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga som är enkla att åtgärda skall vara åtgärdade före år 2000 i befintliga publika lokaler och på befintliga allmänna platser. Regeringen tog dock inte i den nämnda propositionen ställning till Plan- och byggutredningens förslag i denna del. Boverket har därefter på regeringens uppdrag närmare analyserat konse- kvenserna av Plan- och byggutredningens förslag vad gäller insatser för att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i befintliga publika lokaler. Av Boverkets rapport Tillgängligheten i den offentliga miljön (1996:8) framgår att genomförandet av Plan- och byggutredningens förslag skulle innebära betydande kostnader framför allt för den kommunala sektorn. Boverket föreslår bl.a. att det bör göras en inventering av de hinder för framkomlighet som finns i publika lokaler och på allmänna platser. Därefter bör en kartläggning av de åtgärder som skulle behövas för att få dessa platser tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga göras. Den bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande Bostadspolitik 2000 - från produktions- till boendepolitik (SOU 1996:156) anfört att kunskapen hos beslutsfattare, arkitekter, byggherrar m.fl. är otillräcklig när det gäller tillgänglighetsfrågor. Utredningen föreslår särskilda satsningar för att öka kunskaperna och informationen om dessa. I skrivelsen anförs att regeringen har för avsikt att uppdra åt Boverket att samordna arbetet med att utforma ett program för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna. Arbetet föreslås utformas som ett treårigt pilotprojekt där kommuner inbjuds att medverka. Arbetet med programmet skall ske i samråd med Handikappinstitutet, handikapporganisationer och andra berörda. Goda exempel på hur det kostnadseffektivt går att förbättra tillgängligheten bör redovisas. En del av tillgänglighetsprogrammet bör även inriktas på att hitta former för en integrerad anpassning av trafiksystem och bebyggelse, anförs det. Syftet bör var att få till stånd ett fungerande nätverk i kommunerna där varje del av resandet som en person med funktionshinder gör är anpassad från hemmet över hållplats och färdmedel fram till och in i den byggnad/det evenemang resan avser. Detta kräver enligt skrivelsen ett väl utvecklat samarbete mellan olika myndigheter och berörda. Vidare understryks i skrivelsen att insatser bör göras för att öka informationen till handikapporganisationernas medlemmar, kommuner, byggbransch, arkitekter och andra som arbetar med plan- och byggfrågor om vilka brister i tillgängligheten som finns och hur dessa skall kunna undvikas och avhjälpas. Slutligen redovisar regeringen att den planerar att avsätta särskilda medel ur Allmänna arvsfonden för den del av programmet som avser medverkan av handikapporganisationerna. I socialtjänstlagens 5 § fastställs att till socialnämndens uppgifter bl.a. hör att medverka i samhällsplaneringen och att i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. I regeringens proposition 1996/97:124 om ändring i socialtjänstlagen konstaterades att grundtankarna bakom 1980 års socialtjänstreform fortfarande står sig och att de utvecklingstendenser som i dag kan skönjas inte motiverade något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i 1980 års socialtjänstlag. Det konstaterades samtidigt att svårast att leva upp till utan tvekan hade varit ambitionen att socialtjänsten i avgörande moment skulle kunna påverka samhällsplaneringen. I övrigt kunde konstateras att socialtjänsten under de 15 år som lagstiftningen varit i kraft tydligt har förändrats i den riktning som varit avsedd. I motion 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder (yrkande 2). Motionärerna anser att både program och information/utbildning som föreslås i skrivelsen är viktiga åtgärder. Men det behövs också en lagstiftning och en fastställd tidsram annars riskerar genomförandet att dra ut på tiden på ett oacceptabelt sätt. Förslag till lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder i enlighet med lagrådsremissen på proposition 1994/95:230 bör föras fram av regeringen, anför motionärerna. I motion 1996/97:So52 av Per Lager m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna om behovet av lagstiftning om undanröjande av enkelt åtgärdade hinder i enlighet med vad som anförts i motionen. Plan- och byggutredningens förslag om krav på att lätt åtgärdade hinder i publika lokaler och på befintliga allmänna platser skulle åtgärdas före år 2000 har tidigare skrinlagts för att alltför stora kostnader för kommunerna befarades, anför motionärerna. Upp till hälften av alla kommuner saknar i dag särskilda handikappolitiska program. Regeringen inser behovet av åtgärder men är inte beredd att gå längre än att få i gång ett utvecklingsarbete, s.k. pilotprojekt, i några kommuner. I likhet med flera handikapporganisationer anser motionärerna att det inte finns anledning att dröja längre. Förändringar sker i långsam takt, bl.a. på grund av att nybyggnationen är låg. Detta gör att det krävs en lagstiftning som i första hand inriktas på enkelt åtgärdade hinder och en tidsram. Med den nu ganska omfattande ombyggnadsverksamheten skulle då anpassningsåtgärderna bli en självklar del i arbetet. Motionärerna understryker att de ser allergisaneringsåtgärder som en av anpassningsåtgärderna. Även i motion 1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om tillgänglighet i vardagsmiljön (yrkande 2). De handikappade och deras organisationer har en god samlad kunskap om vilka åtgärder som behöver göras för att öka tillgängligheten i vardagsmiljön. Ytterligare projekt skulle sannolikt inte leda längre än till tidigare kända kunskaper, anför motionärerna. Pilotprojekt i kommunerna skulle snarare riskera att försena arbetet. Motionärerna anför att det nu krävs förändringar i plan- och bygglagstiftningen som gör det möjligt att undanröja hinder i vardagsmiljön. Detta bör ges regeringen till känna. I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering (yrkande 4). Motionärerna anser att handikappanpassningen i alltför hög grad enbart handlat om tekniska och ekonomiska frågor. Detta perspektiv måste vidgas. Samhällsplaneringen måste också omfatta ett socialt perspektiv. Motionärerna anser att socialtjänstens möjligheter att påverka planeringsarbetet bör förstärkas och tydliggöras. Socialtjänstlagen bör innehålla tydligare bestämmelser om socialtjänstens roll i den kommunala planeringen. Härigenom kan i ett tidigt skede adekvata åtgärder vidtas för att skapa och bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga för alla. I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att med snabba och konkreta åtgärder göra samhället tillgängligt för alla (yrkande 1), dels om tillgängligheten i den bebyggda miljön och att åtgärder för att öka denna skall vara klara före år 2005 (yrkande 3). Motionärerna anför att frågorna om tillgängligheten i den byggda miljön är utredd i två omgångar, dels i Plan- och byggutredningen, dels i den rapport som Boverket levererade i juni 1996 om insatser för att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i befintliga publika lokaler. Enligt riksdagsbeslutet skulle regeringen utan tidsutdräkt återkomma till riksdagen med förslag. De förslag som nu läggs fram innehåller få konkreta åtgärder. Motionärerna anför att kommunerna nu måste åläggas att genomföra inventeringar och åtgärdsplaner när det gäller tillgängligheten i publika lokaler och på allmän plats. Enkla åtgärder bör vara genomförda till år 2005. Stimulansåtgärder för detta bör tillkomma. I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade (yrkande 3). Regeringen vill tillsätta en utredning som arbetar med att ta fram ett tillgänglighetsprogram. Motionärerna anser att det inte i första hand är fler utredningar som behövs utan att det aktiva arbetet med att avhjälpa mindre hinder i offentlig miljö nu bör intensifieras. Det finns varierande grad av hinder på platser där allmänheten vistas. Enkla ingrepp bör åtgärdas snabbt. I fall där stora ombyggnader krävs för en handikappanpassning är det rimligt med en längre övergångsperiod. Detta bör, enligt motionärerna, läggas in i de långsiktiga budgetarna och finansieras enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Varje ansvarig myndighet, landsting och kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt och på vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall lösas. I samma motion begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om s.k. handikappguider (yrkande 6). Motionärerna anser att en informationsbas bör skapas med information om tillgänglighet som kan ge vägledning i allt från handikappanpassade offentliga institutioner till tidningar på kassett.
Utskottets bedömning Utskottet anser att ytterligare insatser behövs för att förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med funktionshinder. Boverkets rapport visar dock att en lagstiftning med krav på att enklare hinder skall åtgärdas före år 2005 skulle innebära betydande kostnader för den kommunala sektorn. Andra vägar måste nu sökas för att påskynda utvecklingen i kommunerna att öka tillgängligheten. Ett utvecklingsarbete där kommuner inbjuds att delta och utforma program i samarbete med handikapporganisationerna på orten, berörda myndigheter och andra intressenter kan ge ny kunskap. Goda exempel måste spridas om hur man på ett kostnadseffektivt sätt kan förbättra tillgängligheten i den offentliga miljön och i publika lokaler m.m. Även insatser för att öka informationen till handikapporganisationernas medlemmar, kommuner, byggnadsbranschen, arkitekter och andra som arbetar med plan- och byggfrågor om vilka brister i tillgängligheten som finns och hur dessa kan undvikas och avhjälpas är värdefulla. Utskottet vill också understryka att kommunala tillgänglighetsprogram bör upprättas och ingå i varje kommuns översiktsplan. Lokala åtgärdsprogram är utöver lagstiftningen den effektivaste metoden att komma vidare för att undanröja många praktiska och fysiska hinder. Skulle dessa åtgärder inte visa sig tillräckliga är utskottet inte främmande för att överväga lagstiftning på området. Utskottet avstyrker med det ovan sagda motionerna So51 (kd) yrkande 2, So52 (mp) och So54 (v) yrkandena 1 och 3. Även motionerna So53 (c) yrkande 2 och So55 (fp) yrkandena 3 och 6 avstyrks. Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att samhällsplaneringen även måste omfatta ett socialt perspektiv. Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser om detta. Det ankommer på kommunerna att tillämpa dessa. Detta lyfts också fram i den föreslagna projektverksamheten. Något initiativ med anledning av motion So426 (c) yrkande 4 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Tillgång till teletjänster I skrivelsen redovisas att funktionshindrade personers behov av telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses genom statlig upphandling, genom tillståndsvillkor samt genom fortsatt stöd till forskningsinsatser. Regeringen har i proposition 1996/97:61 Översyn av telelagen m.m. som överlämnades till riksdagen den 12 mars 1997 föreslagit att funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses genom statlig upphandling, genom tillståndsvillkor och genom fortsatt stöd till forskningsinsatser. Regeringen framhåller att bakgrunden till ställningstagandet är att fler skäl har kunnat framföras mot ett införande av ansvars- och finansieringsprincipen på teleområdet. Ett system där operatörernas kostnader för tillhandahållna tjänster anpassade för personer med funktionshinder skall beräknas och kostnaderna sedan skall fördelas mellan operatörerna och deras abonnenter innebär att en kontrollapparat måste inrättas. Det kan också bli problem med att avgränsa tjänsterna så att de personer som verkligen behöver dem också får dem. Problem kan vidare uppstå om krav på ett allmänt tillhandahållande av tjänster knyts till en viss teknik. Vidare hänvisas till att Europeiska kommissionen i sitt dokument om samhällsomfattande tjänster (KOM(96)73) har angett att finansieringen av funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer i första hand bör vara en socialpolitisk fråga för respektive land. Trafikutskottet har behandlat propositionen i betänkande 1996/97:TU5 lik- som tre motionsyrkanden med krav på att ansvars- och finansieringsprincipen skall gälla också inom telekommunikationsområdet. Utskottet delade uppfattningen i motionerna att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen har många fördelar vid uppbyggnaden av ett samhälle som är anpassat för alla. Samtidigt erinrade utskottet om att den nuvarande ordningen hittills i huvudsak fungerat väl för att tillgodose funktionshindrade personers behov. Utskottet hade därmed ingen erinran mot att ett upphandlingsförfarande även fortsättningsvis tillämpas för att tillförsäkra funktionshindrade personer tillgång till effektiva telekommunikationer. Det förtydligande av de telepolitiska målen som föreslogs i propositionen om att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor innebär, enligt trafikutskottets mening, att funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer kommer att beaktas särskilt. Utskottet framhöll vidare att Post- och telestyrelsen har en viktig uppgift att noga följa utvecklingen inom området. Trafikutskottet avstyrkte de aktuella motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet (rskr. 201). I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teletjänster (yrkande 9). Motionärerna anser att teletjänster är ett problem som måste beaktas. Ansvars- och finansieringsprincipen måste gälla dessa tjänster. Producenten skall ha ett ansvar för att produktionen är tillgänglig. Principen kan sedan kompletteras med stödjande insatser från samhällets sida.
Utskottets bedömning Riksdagen har nyligen beslutat att funktionshindrade personers behov av telekommunikationer skall tillgodoses genom statlig upphandling, genom tillståndsvillkor och fortsatt stöd till forskningsinsatser. Utskottet har samma inställning. Motion So54 (v) yrkande 9 avstyrks.
IT-program för äldre och personer med funktionshinder I skrivelsen redovisas att Handikappinstitutet på uppdrag av regeringen har utarbetat ett förslag till program för att främja funktionshindrades och äldres användning av informationsteknik (IT). Förslaget bereds nu i Regeringskansliet. Handikappinstitutet överlämnade i april 1997 IT för funktionshindrade och äldre - Förslag till handlingsprogram för åren 1998-2002 till regeringen. Åtgärdsprogrammet, som utarbetats i samråd med handikapporganisationerna och berörda myndigheter, består av 15 prioriterade åtgärder som föreslås genomföras under en femårsperiod med start år 1998. Förslagen innebär att ny kunskap om IT för funktionshindrade och äldre måste byggas upp genom forskning och praktiska erfarenheter. Produkter och tjänster måste utvecklas och ställas till förfogande. Allmänna produkter och tjänster måste utformas så att de passar även funktionshindrade och äldre, detta skall vara grunden för all IT- användning. Utveckling av särskilda hjälpmedel och tjänster krävs när de allmänna produkterna och tjänsterna inte är tillräckliga. Principer för tillhandahållande av produkter och tjänster måste fastställas och system för försörjning fortsätta att utvecklas. Det yttersta syftet med programmet är att funktionshindrade och äldre blir mer delaktiga i samhället. Programmets förverkligande förutsätter att brukarna är delaktiga i dess genomförande. En stor del av de föreslagna åtgärderna bör enligt förslaget kunna finansieras inom ramen för ordinarie verksamhet och i enlighet med ansvars- och finansieringsprincipen. För vissa åtgärder krävs dock särskilda medel. I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om de funktionshindrade och den nya tekniken (yrkande 5), dels om handledning för att kunna använda IT (yrkande 6). Motionärerna anser det glädjande att regeringen tar upp de stora möjligheter som IT innebär för de funktionshindrade. IT-utvecklingen har gått med nästan ofattbar snabbhet. Genom de olika mjukvaruprogram som finns på dataområdet har särskilt unga funktionshindrade getts möjlighet till ett rikare fritidsliv samtidigt som nya arbetsmöjligheter har öppnat sig. Motionärerna nämner särskilt Internet Relay Chat och JAVA-baserade program. På Internet blir människor accepterade och respekterade som just människor och inte som någon med eller utan ett funktionshinder. Motionärerna anser att detta på sikt kommer att leda till ändrade attityder, vilket innebär att funktionshinder i mycket stor utsträckning utgörs av den miljö den funktionshindrade befinner sig i. Motionärerna anser det centralt att forskningen och utvecklingen på IT-området intensifieras med bl.a. de funktionshindrade i allmänhet och de synskadade i synnerhet som särskilt prioriterad grupp. Det är viktigt att de funktionshindrade själva också finns med i utvecklingen av nya program och ny teknik. Motionärerna anser det angeläget att regeringens beredning av Handikappinstitutets förslag angående funktionshindrades och äldre personers användning av IT snarast leder till en proposition som riksdagen kan ta ställning till. Samma resonemang förs i motion 1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m) där det begärs ett tillkännagivande till regeringen om informationstekniken och de funktionshindrade (yrkande 5). I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikapp- institutets förslag till IT-program (yrkande 8). Motionärerna anser att det program som Handikappinstitutet presenterar skall genomföras. Det berör många områden, skola, arbetsliv, kultur, fritid och boende. Det beskriver de tekniska baskraven, som text, användandet av bilder, tal och ljud och framför allt vägarna till en tillgänglighet. I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av IT- arbetet (yrkande 9). I IT-propositionen (1995/96:125) aviserade regeringen att Handikappinstitutet i samråd med berörda myndigheter och organisationer skulle få i uppdrag att utveckla ett program för funktionshindrades möjligheter att utnyttja den nya tekniken. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av hur detta arbete utvecklas.
Utskottets bedömning Utskottet anser att beredningen i Regeringskansliet av Handikappinstitutets förslag till program bör avvaktas. Utskottet förutsätter att resultatet på lämpligt sätt kommer att redovisas för riksdagen. Motionerna So50 (m) yrkandena 5 och 6, So54 (v) yrkande 8, So401 (m) yrkande 5 och So426 (c) yrkande 9 avstyrks.
Vård och omsorg I skrivelsen hänvisas till att regeringen när det gäller vård och omsorg om personer med funktionshinder nyligen föreslagit eller avser att föreslå riksdagen att vidta förändringar som syftar till att stärka funktionshindrades situation och underlätta för kommunerna att ge den service och det stöd de behöver. I den ekonomiska vårpropositionen föreslog regeringen ett resurs- tillskott till den kommunala sektorn. Regeringen avser att återkomma med förslag om utjämning av kostnadsskillnader mellan kommunerna för verksamhet enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Regeringen föreslog vidare ändringar i socialtjänstlagen för att underlätta för personer med funktionshinder att flytta i de fall de är beroende av kommunens service och stöd. Frågan om hur personer med funktionshinder bemöts utreds för närvarande. I motion 1996/97:So411 av Urban Ahlin m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner då det gäller funktionshindrade. Handikappreformen innebar att verksamheter överfördes från landsting till kommuner. Kommunaliseringen har, enligt motionärernas uppfattning, i vissa fall lett till en snedfördelning av kostnaderna mellan kommuner inom ett landsting. De kommuner som inom sin kommuns gränser hade det gamla institutionsboendet har fortfarande en betydligt högre andel funktionshindrade. För att förhindra denna snedfördelning har kommunerna getts möjlighet att lämna bidrag till varandra för att utjämna dessa kostnadsskillnader. Dessa avtal är dock tidsbegränsade. Motionärerna anser att det behövs ett nationellt utjämningssystem för att inte ekonomiskt tyngda vårdkommuner drastiskt skall tvingas försämra vården. Detta system skulle kunna infogas i det existerande nationella statsbidrags- och kostnadsutjämningssystemet. Regeringen bör därför ge den statliga utredningen som handhar kostnadsutjämningen i uppdrag att undersöka möjligheterna att utöka kostnadsutjämningen med faktorer som utjämnar dessa kostnadsskillnader. I motion So419 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Bemötandeutredningen får tilläggsdirektiv som handlar om funktionshindrades bemötande i den offentliga sektorn enligt vad i motionen anförts om förmynderi och diskriminering. Motionärerna anför att personer med funktionshinder allt starkare börjar att ge uttryck för irritation över de negativa attityder de möter hos företrädare för samhällsmaskineriet. Många uppfattar att de inte blir tagna på allvar, att andra ?vet bättre? vad de behöver, kort sagt att de helt enkelt inte uppfattas som vuxna, självständiga individer. Funktionshindrade blir helt enkelt utsatta för diskriminering i ovan beskrivna situationer. Bemötandet av människor med funktionshinder bör därför utredas. I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti (yrkande 7). Moderaterna har under ett flertal år föreslagit att en hjälpmedelsgaranti införs. Motionärerna konstaterar att landstingen i dag i princip har monopol på hjälpmedel. Frånvaron av konkurrens är kostnadsdrivande. De oroas också av kösituation vid många hjälpmedelscentraler, då väntan på hjälpmedel riskerar att försvåra en invaliditet. Den kan också ge depressioner och arbetsoförmåga. Motionärerna vill öppna hjälpmedelsmarknaden och införa en hjälpmedelsgaranti. Rätten till hjälpmedel skall ges av hjälpmedelscentralernas konsulenter, precis som i dag. Men även läkare skall kunna utfärda intyg för hjälpmedel, speciellt om det är fråga om funktionshinder som har grund i ålderdom. Den som inte anser sig kunna vänta i kön vid hjälpmedelscentralen skall kunna vända sig till andra organisationer som tillhandahåller hjälpmedel. Reformen innebär ökad konkurrens som ger kostnadseffektivitet samtidigt som den tekniska utvecklingen påskyndas. Garantin ger också handikapporganisationerna en starkare ställning såväl ekonomiskt som rent organisationsmässigt, anförs det. Den praktiska utformningen av garantin bör bli föremål för utredning anser motionärerna. Också i motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti (yrkande 5). Motionärerna anser att avgifter på hjälpmedel skall undvikas eller hållas på en låg nivå. Ingen skall av ekonomiska skäl behöva avstå från ett hjälpmedel som han eller hon har behov av. Motionärerna understryker att det är viktigt med hög kvalitet i hjälpmedelsförskrivningen, men att ökad kvalitet inte räcker. Många gånger kan väntetiden för den som är i behov av hjälpmedel vara oacceptabelt lång. Vårdgarantin bör därför utökas till att omfatta tekniska hjälpmedel som är medicinskt motiverade. Den som är i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader. I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs också tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om regler för anpassningsbidrag av bil (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att personer med funktionshinder som är beroende av bilanpassning numera inte får anpassningsbidrag för sådan utrustning som bilen levereras med från bilfabriken. Trots att det blir ett högre pris på bilen. Exempel på sådan utrustning kan vara automatisk växellåda, servostyrning, elektriska fönsterhissar. Motionärerna ser detta som utslag av ren byråkrati och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lösning av detta problem. I motion 1996/97:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten (yrkande 8). Motionärerna framhåller att alla människor har lika värde men att vi har olika utgångslägen. Vissa människor behöver mer för att få lika mycket som andra. Normaliseringen får inte missbrukas så att personer med funktionshinder i själva verket får en sämre livssituation än andra. Därför måste stödet till personer med funktionshinder vara organiserat så att det är lätt tillgängligt. Ansvaret mellan landsting och kommuner skall vara klart så att den enskilde inte bollas mellan olika instanser. I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning om funktionshinder (yrkande 11). Personal inom vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har ofta kontakter med handikappade. Motionärerna anser det viktigt att dessa personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika funktionshinder. Staten bör inom sina verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning. Detta bör ges regeringen till känna. I direktiven till den särskilda utredaren av bemötande av personer med funktionshinder (dir. 1997:24) anförs bl.a. att han skall se över hur kraven på bl.a. valfrihet, inflytande och information för funktionshindrade personer respekteras inom olika områden, framför allt inom hälso- och sjukvården, service och omsorg, socialförsäkringssystemet, habilitering och rehabilitering samt hjälpmedelsförsörjningen. Vidare skall han beskriva funktionshindrade personers erfarenheter av hur de möts och behandlas vid kontakter med myndigheter och andra offentliga organ. Utredaren skall föreslå åtgärder som kan bidra till att avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet av personer med funktionshinder. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 1998. Utskottet har tidigare behandlat flera av de frågor motionärerna tar upp senast i betänkande 1996/97:SoU1. Bl.a. konstaterade utskottet där att Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att införa en hjälpmedelsgaranti och föreslagit en tvåårig försöksverksamhet för att få ett bättre beslutsunderlag innan slutlig ställning tas till om en garanti bör införas. Försöksverksamheten i Skåne syftar till att eliminera köer och förkorta väntetider till högst fyra veckor för att få komma till behovsbedömning/utprovning av hjälpmedel samt att studera de praktiska, ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av detta. Styrelsen har fått regeringens tillstånd att utnyttja medel under anslaget Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet (B 1) för att bedriva försöksverksamheten. Utskottet ansåg att den föreslagna försöksverksamheten borde avvaktas innan slutlig ställning togs i frågan. Utskottet diskuterade även bilstödet och ansåg inte att det för närvarande var aktuellt med någon ändring av reglerna för stödet. Riksdagen följde utskottet (rskr. 124). Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande om utbildning i handikappfrågor i betänkande 1993/94:SoU27 med anledning av proposition 1993/94:SoU27 om inrättande av Handikappombudsmannen. Av propositionen framgick att Handikappombudsmannen skall arbeta för att öka insikten om gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt aktivt förmå myndigheter och andra i samhällslivet att beakta funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt verka för att flytta fram positionerna för personer med funktionshinder. Ombudsmannen skall även ha en allmänt informerande och rådgivande roll. Utskottet konstaterade att Handikappombudsmannen skall arbeta för att öka insikten om gällande regler och de värderingar dessa bygger på och aktivt verka för att myndigheter och andra beaktar funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Utskottet pekade också på den viktiga opinionsbildande roll handikapprörelsen har för att öka kunskapen i samhället om hur det är att leva med funktionshinder. Utskottet ansåg att det aktuella motionsyrkandet därmed i viss mån var tillgodosett och fann ingen anledning till något initiativ med anledning av yrkandet. Riksdagen följde utskottet (rskr. 397). Handikappombudsmannen redovisar i sin rapport till regeringen 1996 att överläggningar har hållits med 25 myndigheter under år 1996. Överläggningarna har gällt såväl övergripande frågor som åtgärdande av konkreta hinder mot delaktighet och jämlikhet. Av rapporten framgår att efter överläggningarna har flera myndigheter sett över sin personalutbildning. AMS, Folkhälsoinstitutet, Skolverket och Riksförsäkringsverket kommer att ha med handikappfrågor i introduktionsutbildningen för nyanställda. Ytterligare några myndigheter har genomfört utbildningar i handikappkunskap.
Utskottets bedömning Utskottet delar uppfattningen i motion So411 (s) att det behövs ett utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och vill betona nödvändigheten av att ett sådant kostnadsutjämningssystem införs i samband med att avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet. Motionen är tillgodosedd och avstyrks därmed. Även motion So419 (v) är tillgodosedd. Motionärerna vill ha till stånd en granskning av hur funktionshindrade personer bemöts i den offentliga sektorn. Sedan motionen avlämnats har regeringen tillkallat en särskild utredare att utreda bemötandet av funktionshindrade (dir. 1997:24). Utredaren skall bl.a. beskriva funktionshindrade personers erfarenheter av hur de möts och behandlas vid kontakter med myndigheter och andra offentliga organ. Motionen avstyrks därmed. Vad gäller frågan om en hjälpmedelsgaranti anser utskottet att den nu pågående projektverksamheten i Skåne bör fullföljas innan slutlig ställning tas i frågan. Skåneprojektet kommer att avlämna en delrapport till Socialstyrelsen i november 1997. En slutrapport beräknas till sommaren 1998. Motionerna So50 (m) yrkande 7 och So55 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed. Utskottet anser inte att det för närvarande finns skäl att ändra reglerna för anpassningsbidrag vid bilstöd. Motion So50 (m) yrkande 8 avstyrks därmed. I motion So294 (v) yrkande 8 hemställs att stödet till de funktionshindrade skall vara lättillgängligt och att ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting skall vara klar. Utskottet förutsätter att huvudmännen tar sitt ansvar och organiserar sin verksamhet så att största möjliga klarhet råder om vart den enskilde skall vända sig för att få hjälp och stöd. Motionsyrkandet avstyrks. Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att det är angeläget att personalgrupper som arbetar med personer med funktionshinder får en grund- och vidareutbildning om olika funktionshinder. Det är i första hand en fråga för respektive huvudman att tillse att personalen fortlöpande får den utbildning den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete. Handikappombudsmannen har också aktualiserat dessa frågor och arbetar med att öka insikten om gällande regler och värderingar. Överläggningar som Handikappombudsmannen genomfört har påverkat personalutbildningen i flera statliga myndigheter. Något initiativ med anledning av motionen behövs inte. Motion So426 (c) yrkande 11 avstyrks.
Elever med funktionshinder I skrivelsen redovisas att studiesituationen för vuxenstuderande med funktionshinder skall ses över. De hinder som kan finnas skall kartläggas och analyseras. Regeringen avser att uppdra åt Kunskapslyftskommittén att utreda frågan. Regeringen gav den 4 september 1997 Statens institut för handikappfrågor i skolan (SHI) i uppdrag att i samråd med Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet göra en analys av vilken kompetens lärare behöver inom olika teckenspråksutbildningar för barn och vuxna. Vidare skall en kartläggning göras av dels behovet av utbildning i teckenspråk för andra personalkategorier än lärare, dels behovet av tolkar för döva, dövblinda och vuxendöva. SIH skall samråda med Högskoleverket och med andra berörda myndigheter och handikapporganisationer vid genomförandet av uppdraget. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 mars 1998. I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan och behovet av ytterligare utredningsuppgifter för Kunskapslyftskommittén (yrkande 10). Motionärerna konstaterar att regeringen överlämnat frågan om synskadades läromedel till Kunskapslyftskommittén. Motionärerna vill också lyfta fram de dövas svårigheter vid studier inom framför allt den kommunala vuxenutbildningen då det gäller tolkservice. Eftersom inga regler finns som reglerar kommunens skyldigheter att tillhandahålla tolkservice förekommer det att en skola vägrar att betala för tolk för en döv studerande. Även denna fråga bör därför överlämnas till Kunskapslyftskommittén för fortsatt utredning och handläggning, anför motionärerna.
Utskottets bedömning Enligt skrivelsen skall studiesituationen för vuxenstuderande med funktionshinder ses över. Direktiven bereds för närvarande i Regeringskansliet. Vidare konstaterar utskottet att regeringen nyss uppdragit år Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) att utreda dels vilken kompetens lärare behöver inom olika teckenspråksutbildningar, dels kartlägga behovet av utbildning för andra personalkategorier och dels kartlägga behovet av tolkar för döva, dövblinda och vuxendöva. Motion So54 (v) yrkande 10 är därmed tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.
Arbetsmarknad och arbetsliv m.m. I skrivelsen redovisas att nästan varannan person med funktionshinder i åldern 16-64 år är utan arbete. Regeringen understryker den stora betydelse som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandikappade har. Regeringen beslöt därför i juni 1996 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade - anställning med lönebidrag, offentligt skyddat arbete (OSA) och arbete inom Samhallkoncernen (dir. 1996:56). Utredningen som antagit namnet LOSAM- utredningen har i januari 1997 avlämnat ett delbetänkande Aktivt lönebidrag - Ett effektivare stöd för arbetshandikappade (SOU 1997:5). I april avlämnades slutbetänkandet Samhall - en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:64). I 1997 års ekonomiska vårproposition 1996/97:150 gjorde regeringen mot bakgrund av delbetänkandet om lönebidragen bedömningen att den nuvarande utformningen av lönebidraget i huvudsak bör bestå. Lönebidraget skall vara flexibelt och bestämmas med hänsyn till den enskildes arbetsförmåga och funktionsnedsättningen. Bidragsnivån får inte överstiga 80 %. Dock skall det, liksom tidigare, finnas en möjlighet att jämka bidraget uppåt om det är nödvändigt för att en person som har en mycket begränsad arbetsförmåga till följd av ett svårt funktionshinder skall kunna beredas lämpligt arbete. Regeringen föreslog även att en allmännyttig organisation fr.o.m. den 1 juli 1997 vid nyanställning av en arbetshandikappad sökande eller i samband med en förlängning av ett beslut om lönebidrag efter de första fyra anställningsåren skall kunna beviljas bidrag med upp till 90 % av den bidragsgrundande lönekostnaden för den anställde. Vissa villkor avseende rehabilitering och arbetsmiljön måste vara uppfyllda för att högre bidrag skall utgå. Den genomsnittliga bidragsnivån som lämnas till andra arbetsgivare än allmännyttiga organisationer föreslogs få uppgå till högst 60 % av den bidragsgrundande lönekostnaden för den anställde. Arbetsmarknadsutskottet behandlade propositionens förslag i sitt betänkande 1996/97:AU7y. Utskottet konstaterade, i likhet med regeringen, att intentionerna vid införandet av det flexibla lönebidraget inte till fullo kunnat fullföljas. Utskottet gjorde bedömningen att med de förslag som presenterades i propositionen fanns goda förutsättningar för att regeringens intentioner bättre skulle kunna uppfyllas och att det flexibla lönebidraget i sig inrymmer betydande fördelar. De arbetshandikappade har en mycket svår ställning på arbetsmarknaden med hög arbetslöshet. Lönebidraget är för många i denna grupp avgörande för att de över huvud taget skall kunna komma i fråga för ett arbete. Utskottet ställde sig också positivt till förslaget att bidrag skall kunna beviljas med upp till 90 % för allmännyttiga organisationer och att det högre bidraget skall förenas med krav på lämpliga arbetsuppgifter och goda arbetsförhållanden. Utskottet påpekade särskilt att syftet med förslaget var att få en långsiktig lösning för såväl den enskilde individen som för de allmännyttiga organisationer som omfattas av dispensen om högre bidrag. Varken den enskilde eller den allmännyttiga organisationen skulle behöva känna otrygghet vid omprövningen, anförde utskottet. Om förutsättningarna inte ändrats borde därför den högre ersättningen regelmässigt gälla även i fortsättningen. Med anledning av några motioner om Samhalls verksamhet anförde utskottet att regeringen under hösten 1997 hade för avsikt att överväga LOSAM-utredningens förslag i slutbetänkandet angående Samhall. Utskottet ville inte föregripa regeringens ställningstagande och avstyrkte därmed de aktuella motionerna. I den nu aktuella skrivelsen redovisas även den försöksverksamhet med särskilt introduktions- och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet (SISUS) och verksamheten Unga Handikappade som Arbetsmarknadsverket bedriver. SISUS är en försöksverksamhet som innebär att den funktionshindrade under sin första tid på arbetsplatsen får stöd av en stödperson, en s.k. job coach. Modellen är ursprungligen amerikansk men har sedan 1993 utvecklats och anpassats till svenska förhållanden av AMS. Regeringen gör bedömningen att det krävs ytterligare utveckling av SISUS-verksamheten innan modellen kan upphöra att vara försöksverksamhet och i stället etableras som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Försöksverksamheten förlängs därmed till utgången av år 1997. I skrivelsen redovisas vidare att regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda och föreslå hur en lagstiftning som förbjuder diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder bör vara utformad. Av direktiven (dir. 1997:8) framgår att den särskilda utredaren även bör överväga hur förbudsreglerna bör förhålla sig till motsvarande bestämmelser i jämställdhetslagen, lagen mot etnisk diskriminering och en eventuell lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet på grund av homosexualitet eller sexuell läggning. Utredaren skall även utreda och lämna förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos Handikappombudsmannen samt utreda om det finns behov av en nämnd mot diskriminering av personer med funktionshinder motsvarande Jämställdhetsnämnden eller Nämnden mot etnisk diskriminering eller om eventuella uppgifter för en sådan nämnd kan utföras av redan befintliga myndigheter eller domstolar. Utredarens arbete skall redovisas senast den 1 oktober 1997. Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1996/97:SfU12 proposition 1996/97:63 med bl.a. ett förslag från regeringen om ett utökat särskilt högriskskydd i sjuklönesystemet. Socialförsäkringsutskottet konstaterade att det nuvarande högriskskyddet tillförsäkrar personer med en medicinskt väldokumenterad sjukdom, som kan antas ge upphov till frekventa sjukfall, ett skydd. En sådan sjukdom kan t.ex. vara allergiska besvär eller väl dokumenterade ryggbesvär. Genom förslaget i propositionen om ett utökat högriskskydd tillskapas ett skydd för personer med sjukdomar, t.ex. reumatism eller cancer, som enligt den medicinska vetenskapen medför en uppenbar risk för en eller flera längre sjukperioder. Högriskskyddet innebär att försäkringskassan efter ansökan skall kunna besluta om ersättning från den allmänna sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön som utges till den sökande. En arbetsgivare som har haft kostnader för sjuklön för en arbetstagare som omfattas av ett högriskskydd kan efter ansökan få ersättning från försäkringskassan. Socialförsäkringsutskottet ansåg att med den föreslagna utformningen av högriskskyddet borde en arbetsgivares eventuella tvekan att anställa en person med en sådan sjukdom påtagligt minska. Riksdagen följde utskottet (rskr. 273). Det utökade högriskskyddet träder i kraft den 1 januari 1998. I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts dels om arbetslösheten bland funktionshindrade (yrkande 11), dels vikten av ett bevarat lönebidragssystem (yrkande 12), dels om Samhall (yrkande 13) och dels om diskriminering i arbetslivet (yrkande 14). De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden har alltid varit svår, än värre har det blivit i massarbetslöshetens spår, anför motionärerna. Åtgärder som lönebidrag och anställningar inom Samhall är därför av mycket stor betydelse. Trots att arbetslösheten mångdubblats under 1990-talet ligger dock åtgärderna för arbetshandikappade i stort sett still. Motionärerna anser att antalet lönebidragsanställningar måste öka och att bidragstaket måste slopas. Ett särskilt rekryteringsstöd bör införas under högst tolv månader med 90 % som högsta bidragsnivå. Under den tiden kan den anställde introduceras i arbetet och rätt lönebidragsnivå fastställas. Vidare anser motionärerna att om höga krav på övergångar från Samhall skall ställas bör också tillgången på lönebidrag säkras. En fast kvot eller ett särskilt samhallönebidrag bör införas, så att Samhall kan arbeta långsiktigt och målmedvetet med att erbjuda anställda arbete utanför företaget. Slutligen välkomnar motionärerna arbetet med en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Lagstiftningen måste dock vara av en sådan kvalitet att den kan användas vid uppenbar diskriminering. I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om åtgärder för att underlätta eget förvärvsarbete (yrkande 7), dels om lag mot diskriminering i arbetslivet (yrkande 9) och dels om processrätt för Handikappombudsmannen (yrkande 10). Regeringen konstaterar i skrivelsen att villkoren för de funktionshindrade på arbetsmarknaden bör belysas bättre och har därför tillkallat en särskild utredare. Motionärerna anser att detta inte är tillräckligt. De anser att inkomst genom arbete skall vara den huvudsakliga utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Det är, enligt deras mening, samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i Samhall om alternativet annars är förtidspension. Samhall skall inriktas mot att ge arbetsmöjligheter till de svårast funktionshindrade. Ett sätt att bidra till detta är att hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan finan-sieras genom arbetsmarknadsanslagen. Ett annat sätt är att på bred front underlätta förvärvsarbete för funktionshindrade med hjälp av handledare, ?job coach?. Motionärerna anser att system med stöd på arbetsplatsen lämpligen bör kunna utvecklas genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidrag. Slutligen anser motionärerna att det behövs en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Denna lagstiftning skall gälla vid anställningar. Samma regler behövs också vid startande av småföretag. Banker och andra långivare får inte med hänvisning till individens funktionsnedsättning försvåra för enskilda att starta eller driva företag. Motionärerna ställer sig i huvudsak bakom Handikappombudsmannens förslag till lagstiftning som använt jämställdhetslagen som modell. Slutligen anförs att Handikappombudsmannen måste ges möjlighet att väcka talan om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder. I motion 1996/97:So401av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering (yrkande 4). Motionärerna anför att regeringen vid ett par tillfällen de senaste åren dragit ner anslagen till den yrkesinriktade rehabiliteringen, något som moderaterna motsatt sig. Uppgifter från bl.a. Riksrevisionsverket har pekat på att medlen inte utnyttjas så effektivt som borde vara fallet. Detta borde dock ha lett till åtgärder för att förbättra rehabiliteringsverksamheten, inte att minska den. En utebliven rehabilitering kan snabbt leda till ett permanent funktionshinder som kostar såväl mänskligt lidande som ekonomiska resurser i socialförsäkringen. Motionärerna anför att det är väsentligt att inte överge arbetslinjen, utan i stället se till att upphandlingen av rehabiliteringstjänster förbättras och effektiviseras. I motion 1996/97So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av den förlängda sjukperioden (yrkande 9). Motionärerna anser att den förlängda sjukperioden omedelbart bör avskaffas. Argumenten anser de vara kända, men i detta sammanhang vill de understryka att den förlängda sjukperioden slår särskilt hårt mot just funktionshindrade. Arbetslösheten bland funktionshindrade är väsentligt mycket högre än bland andra grupper. Den förlängda sjukperioden kommer att göra arbetsgivarna än mindre benägna att anställa funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vid ett flertal tillfällen gett uttryck för denna oro. Regeringen säger att den tittar över sjuklöneperioden. Motionärerna anser att den skall avskaffas så snart som möjligt, dock senast vid årsskiftet 1997/98.
Utskottets bedömning Utskottet anser att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandikappade behövs för att motverka den höga arbetslösheten bland personer med funktionshinder. Riksdagen beslutade i våras att det flexibla lönebidraget skall bestå och att bidragsnivån inte bör överstiga 80 %. Det skall dock finnas möjlighet att i vissa fall jämka bidraget uppåt. Vidare skall det vara möjligt att under vissa omständigheter bevilja 90-procentiga bidrag vid anställning i allmännyttiga organisationer. Vad gäller Samhalls verksamhet konstaterar utskottet att LOSAM-utredningen avlämnat ett betänkande och att detta för närvarande bereds i Regeringskansliet. Utskottet vill inte föregripa regeringens överväganden i frågan. Motionerna So54 (v) yrkandena 11 -13 och So55 (fp) yrkande 7 avstyrks därmed. Rehabiliteringsverksamheten är ett viktigt instrument för att underlätta för personer med funktionshinder att erhålla ett arbete. Utskottet är dock inte berett att nu föreslå en ändring av volymen av rehabiliteringsinsatser. Motion So401 (m) yrkande 4 avstyrks därmed. Utskottet anser att det behövs en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att utreda och föreslå hur en sådan lagstiftning bör vara utformad. Utredaren skall även lämna förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos Handikappombudsmannen. Motionerna So54 (v) yrkande 14 och So55 (fp) yrkandena 9 och 10 är därmed tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks. Vad gäller den förlängda sjukperioden har utskottet erfarit att regeringen avser att återkomma till riksdagen. Motion So50 (m) yrkande 9 är därmed i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därmed.
Antidiskrimineringslag I fyra motionsyrkanden tas frågan om en antidiskrimineringslag upp. I motion 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag (yrkande 1). Motionärerna anför att om målet om ett samhälle som har plats för alla verkligen skall kunna realiseras så måste det i botten finnas en antidiskrimineringslag som bildar ett ?golv?. Motionärerna framhåller att det med god vilja går att komma långt och att det ofta kan vara små justeringar som leder till stora förbättringar, speciellt om det blir flera småförändringar som samverkar. Samtidigt understryker motionärerna att det ändå krävs en lagstiftning som tydligt pekar ut färdriktningen och hastigheten. Sverige kan hämta erfarenheter från länder som t.ex. USA och Storbritannien. I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag enligt FN:s standardregel (yrkande 2). Motionärerna anser att när samhällsklimatet i besparingstider blir allt tuffare så måste det till en lagstiftning till skydd för de funktionshindrade. En diskrimineringslag skall gälla samfärdsel, ekonomi, arbete, tillgång till varor och tjänster, till ny teknik och teknikutveckling, till bostäder, offentliga miljöer och till deltagande i arvoderad verksamhet så som ideella eller fritidspolitiska uppdrag. Lagstiftningen bör innehålla regler om sanktioner mot kränkningar av principen om icke diskriminering. I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt antidiskrimineringslag (yrkande 8). Motionärerna anser att det behövs en lagstiftning som förbjuder diskriminering av människor med funktionshinder. Diskriminering på grund av handikapp skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk tillhörighet, anser motionärerna. I motion 1996/97:T74 av Lars Bäckström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering av funktionshindrade i trafiken (yrkande 2). Motionärerna anför att lagen om handikappanpassad kollektivtrafik har funnit sedan 1978. Trots detta har ytterst litet hänt på detta område. Motionärerna anser att det nu måste införas en mer tvingande antidiskrimineringslag. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag till förändringar som skall förhindra diskriminering av funktionshindrade.
Utskottets bedömning Utskottet har inhämtat att regeringen för närvarande överväger att föreslå riksdagen att vidga diskrimineringsförbudet i brottsbalken till att omfatta även funktionshindrade. Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av frågan. Motionerna So51 (kd) yrkande 1, So54 (v) yrkande 2, So55 (fp) yrkande 8 och T74 (v) yrkande 2 avstyrks därmed.
Tillgång till kultur och information I skrivelsen redovisas att regeringen har gett Statens kulturråd i uppdrag att kartlägga dagens situation för funktionshindrade på kulturområdet. Kartläggningen skall så långt möjligt omfatta såväl myndigheter och institutioner som övriga organisationer med statligt verksamhetsstöd inom kulturområdet och avse handikappaspekter på utbud, tillgänglighet, möjligheter till aktivt deltagande och information. Utifrån kartläggningen skall Statens kulturråd utarbeta ett handlingsprogram för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. I handlingsprogrammet skall mål på kortare och längre sikt presenteras och konkreta åtgärder föreslås. Arbetet, som skall avrapporteras till regeringen i mars 1998, skall ske i nära samarbete med handikapporganisationer, kulturinstitutioner, studieförbund, folkhögskolor, folkrörelser och berörda myndigheter. I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett handlingsprogram när det gäller funktionshindrade och kulturen (yrkande 7). Kultur skall kunna erbjudas alla, anför motionärerna. Kulturinstitutionerna skall ha ett särskilt ansvar för detta och söka vägar för att nå fram till alla grupper i samhället och då särskilt till de grupper som i dag inte är delaktiga i kulturutbudet. Motionärerna anser att ett handlingsprogram för ökat deltagande i kulturlivet, ett handlingsprogram som främst berör funktionshindrade, är en ytterst viktig fråga. Det handlar både om fysisk, innehållsmässig och teknisk tillgänglighet.
Utskottets bedömning Regeringen har uppdragit åt Statens kulturråd att utarbeta ett handlingsprogram för attt främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Arbetet skall ske i nära samarbete med handikapporganisationer, kulturinstitutioner, stu-dieförbund, folkhögskolor, folkrörelser och berörda myndigheter. Motion So54 (v) yrkande 7 är därmed tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.
Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv I skrivelsen anförs att Sverige har verkat aktivt såväl inom FN som genom det bilaterala utvecklingsarbetet för att förbättra situationen för personer med funktionshinder. Regeringen anser att detta arbete bör intensifieras och få fortsatt stöd. Sverige har nyligen medverkat till att FN:s sociala utvecklingskommission antagit en resolution med syfte att stärka det politiska stödet för och de finansiella resurserna till handikappaktiviteter. Resolutionen ger starkt stöd för det arbete som FN:s särskilde rapportör utför. I resolutionen rekommenderas FN:s Ekonomiska och sociala råd att förlänga den särskilde rapportörens mandat för ytterligare tre år (1998-2000). Regeringen avser att stödja den särskilde rapportörens arbete och aktivt verka för att handikappfrågornas ställning stärks inom hela FN-systemet, dvs. inom FN- sekretariatet och i t.ex. UNDP, UNICEF, UNESCO, WHO och ILO. Sida har under ca 15 år verkat för att i sin biståndsverksamhet integrera insatser till förmån för funktionshindrade personer. För närvarande gör Sida en översyn av biståndet inom handikappområdet. Två viktiga utgångspunkter i detta arbete är integration och koncentration. Syftet är att med begränsade administrativa och ekonomiska resurser, integrera arbetet inom handikappområdet i biståndet i stort och begränsa antalet mottagarländer. I skrivelsen betonas att handikappolitiken också i fortsättningen skall vara en nationell angelägenhet i vårt land och en del av välfärdspolitiken. Arbetet med handikappfrågorna inom EU bör därför inriktas på erfarenhets- och informationsutbyte mellan medlemsländerna och på frågor som rör införlivandet av handikappaspekter i gemenskapens egna politikområden. Den svenska Helioskommittén skall i fortsättningen fungera som en samrådsgrupp för handikappfrågor inom Europasamarbetet, anförs det. Enligt regeringens bedömning har den svenska Helioskommittén varit ett bra instrument för erfarenhetsutbyte och information mellan berörda departement, myndigheter, handikapporganisationer m.fl. En samsyn på handikappfrågornas hantering på gemenskapsnivå håller på att växa fram. Regeringen har beslutat att förlänga kommitténs arbete t.o.m. den 30 juni 1998. Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse (SHIA) har för närvarande 14 handikapporganisationer som huvudmän/med-lemsförbund. Huvudmännen genomför - med stöd av stiftelsens styrelse, kansli och fältpersonal - biståndsinsatser i u-länder. Styrelsen och kansliet är också länken mellan huvudmännen och Sida. Ändamålet för stiftelsen är enligt stadgarna ?att stödja organisationer av handikappade i utvecklingsländerna och medverka i utvecklingsinsatser för handikappade i dessa länder?. Stöd ges genom programverksamhet och opinionsbildning. I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels om Världsbanken och Internationella valutafonden (yrkande 15), dels om att höja det bilaterala biståndet till funktionshindrade i världen (yrkande 16), dels om integrering av funktionshindrade i biståndspolitiken (yrkande 17), dels om Sverige och EU för att öka det ekonomiska stödet till funktionshindrade i världen (yrkande 18), dels om att ta till vara handikapporganisationernas kunskap genom samverkan med SHIA (yrkande 19) och dels om en handikappanpassning av EU:s byggnader (yrkande 20). Motionärerna anser att Sverige har ett inte oväsentligt inflytande på i första hand Världsbanken och att det är viktigt att Sverige utnyttjar detta för att verka för de funktionshindrade i Världsbanken och Internationella valutafonden. Av det svenska bilaterala biståndet uppgår stödet till de funktionshindrade ännu inte till 1 % av det totala bilaterala biståndet. Motionärerna anser det självklart att stödet till de funktionshindrade borde integreras i biståndspolitiken i dess helhet i stället för att utgöra ett eget isolerat delområde. Sverige borde även verka för detta synsätt inom EU. En särskilt viktig del av biståndet till de funktionshindrade utgör organisationsstödet, inte minst stödet till SHIA. De funktionshindrade behöver stöd för att kunna organisera sig. Avslutningsvis vill motionärerna peka på att EU:s byggnader i mycket ringa grad är handikapp-anpassade. Detta är en principiellt viktig fråga då det handlar om möjligheten för de funktionshindrade att ta del av och kunna följa demokratiska processer. Ytterst handlar det om de funktionshindrades demokratiska rättigheter. I motion 1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande till regeringen om de funktionshindrade och den europeiska unionen (yrkande 6). Motionärerna anför att Sverige har mycket att lära andra EU-länder om t.ex. rehabilitering och arbetsmarknad för funktionshindrade. Samtidigt har Sverige mycket att lära av de andra medlemsländerna, t.ex. om handikappanpassning och hjälpmedel. Motionärerna anser det centralt att arbeta för att skapa gemensamma miniminivåer för att ge den fria rörligheten inom unionen en reell innebörd även för de funktionshindrade. Även projekt vars syfte är att underlätta och förbättra för funktionshindrade att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden bör vara ett prioriterat område för den svenska regeringen i samarbetet med EU.
Utskottets bedömning Utskottet anser att Sverige även i fortsättningen bör bedriva ett aktivt arbete i internationella organ för att förbättra situationen för personer med funktionshinder. I skrivelsen redovisas det omfattande arbete som pågår inom olika FN-organ, inom EU och i bilaterala sammanhang. Inom Sida pågår arbete för att integrera insatser för funktionshindrade som en naturlig del i biståndsverksamheten. Sida samarbetar också med SHIA. Inom EU inriktas arbetet bl.a. på att införliva handikappaspekterna i gemenskapens egna politikområden. Den svenska Helioskommittén har fått förlängd arbetsperiod för att fungera som en samrådsgrupp för handikappfrågor inom Europasamarbetet. Något initiativ med anledning av motionerna So54 (v) yrkandena 15-20 och So401 (m) yrkande 6 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Övriga frågor
Återställ handikappreformen I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa handikappreformen (yrkande 1). Motionärerna anser att den mest akuta uppgiften för handikappolitiken är att återställa handikappreformen så som den ursprungligen var konstruerad. Rätten till personlig assistent måste återupprättas. Den personliga assistenten bör snarare användas mer i arbetslivet och i studieverksamhet. Assistentens insatser i skolarbetet eller på dagis skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring hans eller hennes person fungerar så bra att övriga krafter kan användas till att satsa på skolarbetet eller i den pedagogiska leken. Riksförsäkringsverket (RFV) fick i december 1996 i uppdrag av regeringen att i samråd med Socialstyrelsen och i kontakt med Svenska Kommunförbundet utforma ett system för uppföljning av den statliga assistansersättning som gör det möjligt att fortlöpande kartlägga och analysera eventuella förskjutningar i ansvars- och kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. RFV redovisade uppdraget till regeringen i maj 1997. Av redovisningen framgår att nybeviljade assistansersättningar har medfört en insats-ökning med 160 % mätt i förändringen av antalet kommunala insatstimmar före beviljad statlig assistansersättning och antalet beviljade timmar i form av assistansersättning. Nybeviljade ärenden under år 1996 uppgick till 1 274. En kartläggning av hälften av ärendena visade att det genomsnittliga antalet beviljade assistanstimmar i genomsnitt uppgick till 66,5 timmar per vecka. (Eftersom bortfallet var stort bör tolkningar av resultatet göras med försiktighet.) Det genomsnittliga antalet timmar per vecka var för samtliga löpande ärenden 68,5 timmar i januari 1996 och 70,9 timmar i december 1996. Resultatet visar att de kraftigaste minskningarna har skett för insatserna anhörigvård, avlösarservice, hemsjukvårdsbidrag, hemtjänst och ledsagarservice. Dessa former av insatser har tydligast kommit att ersättas av assistansersättningen, anför RFV. Insatserna elevassistans/resursperson och daglig verksamhet är de som minst synes ha påverkats av beslut att bevilja assistansersättningen. RFV tolkar svaren så att kommunerna även efter LASS- beslut bekostar en stor del av dessa insatser, vilket även rimmar med den lagstiftning som gäller. Statistik från RFV visar att 7 343 personer hade assistansersättning i juli 1997. Den genomsnittliga tiden per vecka var 73,3 timmar. I januari 1997 hade 7 102 personer assistansersättning för genomsnittligt 71,3 timmar per vecka. Under första halvåret 1997 har således det genomsnittliga antalet timmar per vecka fortsatt att öka samtidigt som personkretsen ockå har ökat. Socialministern har tillkallat en samrådsgrupp med representanter från handikapprörelsen och Socialdepartementet med uppgift att följa utvecklingen av den personliga assistansen. Gruppen hade sitt första möte den 31 augusti 1997.
Utskottets bedömning Utvecklingen på detta område följs noga av såväl regeringen som den av socialministern tillkallade samrådsgruppen. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen om det genom gruppens arbete eller av andra skäl skulle visa sig nödvändigt. Motion So55 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Psykiskt funktionshindrade I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om psykiskt funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför att regeringen har underlåtit att utreda en möjlig utökning av kretsen inom LSS omfattande också de psykiskt funktionshindrade, vilket riksdagen tidigare har begärt. Motionärerna anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen i detta ärende. I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om kontaktpersoner för personer med psykiska sjukdomar (yrkande 4). Motionärerna anser att personliga ombud/kontaktpersoner skall erbjudas alla med svåra psykiska sjukdomar. Det underlättar ett självständigt liv. I proposition 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor föreslog dåvarande regeringen en försöksverksamhet med personligt ombud. Regeringen anförde att det behövs ett utvecklat och personligt stöd till personer med långvarig och allvarlig psykisk störning. Stödet borde kunna utformas på olika sätt. En möjlighet är att inrätta funktionen personliga ombud med ett klart definierat ansvar för att individens behov uppmärksammas och för att insatserna samordnas. Det personliga stöd som psykiskt störda har behov av är oftast av professionell karaktär, anförde regeringen. Funktionen borde därför baseras på expertkunskap för att den enskilde skulle kunna få ett kvalificerat stöd. Regeringen ansåg att funktionen personligt ombud för långvarigt och allvarligt psykiskt störda borde prövas i en försöksverksamhet under tre år. Utskottet behandlade propositionens förslag i betänkande 1993/94:SoU28. Utskottet instämde i den dåvarande regeringens förslag om en treårig försöksverksamhet med personliga ombud för personer med långvarig och allvarlig psykisk störning. Utskottet ansåg att olika modeller borde prövas i försöksverksamheten, t.ex. att den bedrivs av en kommun, ett landsting eller i stiftelseform av brukarorganisation. Utskottet instämde också i den dåvarande regeringens avsikt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp LSS med avseende på de psykiskt störda. Uppföljningen avsågs kunna utgöra underlag för bedömningen av om LSS är ändamålsenlig i stödet till de psykiskt störda. Socialstyrelsen avlämnade i våras Handikappreformen - Slutrapport 1997 (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:4). Styrelsen konstaterade i rapporten att personer med psykiska funktionshinder i princip står utanför LSS. Utvärderingen visar att endast ca 1 300 personer med psykiska funktionshinder har fått beslut om någon LSS-insats. Socialstyrelsen anser att många psykiskt funktionshindrade sannolikt skulle kunna beviljas insats enligt LSS i stället för beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen eller insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen. Styrelsen anser också att det finns brister i samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten, som försämrar förutsättningarna för adekvata beslut och insatser för psykiskt funktionshindrade i kommunerna. Kommunernas handläggare behöver bättre kunskaper om psykiska funktionshinder och deras konsekvenser för att rätt kunna bedöma behovet av insatser enligt LSS. Vidare anser styrelsen att gruppen psykiskt funktionshindrade har särskilda behov av kontaktman eller någon form av personligt ombud som företräder deras intressen i kontakter med myndigheterna. Socialstyrelsen har även givit ut rapporten Är vi på rätt väg? Årsrapport för psykiatrireformen 1997 (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:6). I denna rapport redovisas att försöken med personliga ombud visar på en möjlig väg för bättre samordning av vårdinsatser, starkare företrädarskap och en social kontakt som kan ha stor betydelse. Även om iakttagelserna ännu är osäkra finns det enligt Socialstyrelsen skäl att börja överväga en gemensam form för kontaktskapande, i vilken personligt ombud, personlig assistans enligt LSS, kontaktperson etc. inkluderas. Socialstyrelsen konstaterar vidare att endast 65 % av kommunerna har genomfört en inventering för att beskriva vilka psykiskt funktionshindrade som finns inom kommunen och för att få kunskap om vilka behov de har och planera insatser för dem i samverkan med psykiatrin. Styrelsen gör bedömningen att det finns ett fortsatt stort behov av att utveckla samverkan mellan socialtjänsten och psykiatrin och att samverkansproblem även finns med försäkringskassan, arbetsmarknadsmyndigheten och primärvården. Socialstyrelsen kommer att avlämna en slutrapport under år 1998.
Utskottets bedömning Psykiatrireformen har inneburit att de psykiskt funktionshindrades behov har synliggjorts i landsting och kommuner liksom i samhället i övrigt. Reformen har dock varit i kraft relativt kort tid, varför det ännu är svårt att uttala sig om resultatet. Socialstyrelsen har i sin bedömning av utvecklingen konstaterat att ytterligare minst två år kommer att krävas innan en tydlig bild av reformens effekter kan avläsas. Även handikappreformen har varit i kraft relativt kort tid, varför även denna reform behöver ges mer tid att utvecklas. Som tidigare nämnts har socialministern tillsatt en särskild samverkansgrupp med representanter från handikapprörelsen och Socialdepartementet för att följa utvecklingen av den personliga assistansen. Regeringen har även aviserat att den vid behov återkommer till riksdagen med förslag angående frågan om personlig assistans. Utskottet anser att Socialstyrelsens slutrapport och regeringens överväganden med anledning av denna bör avvaktas innan ställning tas till frågan om de psykiskt funktionshindrades möjligheter till insatser enligt LSS. Motion So50 (m) yrkande 2 avstyrks därmed. Även frågan om personligt ombud eller kontaktperson för personer med psykiska funktionshinder bör avvakta till Socialstyrelsens slutrapport och regeringens överväganden föreligger. Motion So55 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Osynliga handikapp I motion 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de grupper som har osynliga handikapp (yrkande 4). Motionärerna konstaterar att en grupp som saknas i regeringens skrivelse är de med osynliga eller dolda handikapp. När lagen om stöd och service kom till förbisågs t.ex. personer med MBD/DAMP. Att skapa ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor, ett samhälle där alla får plats, är en oerhört viktig uppgift. De människor som är psykiskt funktionshindrade har det ibland värre än de med fysiska funktionshinder. Ofta kan de inte ens formulera sina behov eller ge uttryck för att de behöver hjälp. Det är, enligt motionärerna, en prioriterad uppgift att lyfta fram dessa människors behov. I skrivelsen redovisas inte insatserna för olika grupper av funktionshindrade specifikt. Under avsnittet om elever med funktionshinder redovisas dock att det finns oroande signaler om att elever med behov av särskilt stöd inte får den utbildning de har rätt till. Det resurstillskott regeringen föreslagit i den ekonomiska vårpropositionen bör därför bl.a. leda till att förstärkta resurser ges till elever med behov av särskilt stöd, anförs det. Vidare redovisas att Handikappombudsmannen har analyserat samtliga Skolverkets tillsynsbeslut och i sin rapport till regeringen 1996 konstaterat dels att en fjärdedel av Skolverkets tillsynsbeslut under perioden 1992-juli 1996 gällde elever med s.k. dolda funktionsnedsättningar, dels att den vanligaste orsaken till Skolverkets kritik mot huvudmännen var bristfälliga åtgärdsprogram eller att skolan inte ens upprättat ett åtgärdsprogram. I skrivelsen framhålls att Skolverket i regleringsbrevet för år 1997 har fått i uppdrag att vidta särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder avseende elever som har behov av särskilt stöd. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt utvärderingsinsatser när det gäller elever med synliga eller dolda funktionshinder eller med studiesvårigheter i vuxenutbildningen. Av skrivelse 1996/97:125 Redovisning för fördelning av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1995/96 framgår att Allmänna arvsfonden stött ett flertal projekt med inriktning på barn med osynliga handikapp. Bl.a. har Göteborgs universitet, barnneuropsykiatriska kliniken erhållit stöd för ett treårigt projekt med inriktning på barn och ungdomar med DAMP/MBD, autism, dyslexi och ätstörningar. Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter (FMLS) har fått stöd för att utveckla arbetet kring dyslexi och datorer, för en dyslexikampanj och för utvecklingsverksamhet. Linköpings universitet, institutionen för pedagogik och psykologi har fått stöd för ett treårigt projekt med försöksverksamheten inom handikappområdet läs- och skrivsvårigheter. Östersunds kommun har inrättat ett läspedagogiskt centrum med stöd från fonden. Länsbiblioteket i Västerbotten har ett dyslexi-projekt som stöds av fonden. Riksföreningen Autism (RFA) har fått stöd till föräldrautbildning och till inrättande av ett centrum med vetenskapligt bibliotek och databas för att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker och föräldrar. Tvärvetenskapliga Sällskapet i Barnneuropsykologi har fått stöd för en informationsdag för allmänheten om barn och ungdomar med neuropsykologiska funktionsstörningar, som MBD/DAMP och autism.
Utskottets bedömning Kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MBD/DAMP m.fl. har ökat under senare år, även om mycket arbete återstår. Allmänna arvsfonden har stött flera projekt med inriktning på att öka kunskapen och stödet till barn med dessa funktionshinder. Utskottet vill också peka på att de extra resurser som tillfördes kommunerna enligt riksdagsbeslutet med anledning av den ekonomiska vårpropositionen bl.a. är avsedda för ökade insatser för elever med behov av särskilt stöd. Skolan är skyldig att ge det stöd som eleven behöver för att klara undervisningen och skolgången. Den nya tekniken ger nya möjligheter för elever med funktionshinder att uttrycka sig både skriftligt och muntligt. Av regleringsbrevet till Skolverket för år 1997 framgår att verket skall vidta särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder avseende elever som har behov av särskilt stöd. Utskottet anser att motion So51 (kd) yrkande 4 i huvudsak är tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.
Bostadstillägg I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om bostadstillägg till funktionshindrade (yrkande 4). Motionärerna anför att många fysiskt funktionshindrade har en relativt stor bostadsyta och särskilda anpassningar i bostaden. Detta kan krävas för att den funktionshindrade skall kunna förflytta sig i bostaden med en rullstol, för att få utrymme för särskilda lyftanordningar eller för att en personlig assistent skall kunna övernatta i bostaden. I allmänhet uppstår därmed en högre hyreskostnad än vad som anses skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer. Motionärerna anser att det statliga bostadstilläggssystemet är så oflexibelt att det inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och förutsättningar. Speciellt svårt blir det år 1998 när staten fullt ut tar över bostadstillägget för pensionärer. Alltför många funktionshindrade kommer då att bli beroende av socialbidrag eller tvungna att flytta från en handikappanpassad bostad. Motionärerna anser att bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen funktionshindrad medborgare skall behöva leva med den ständiga oron och pressen att vara utlämnad till socialbidrag för att klara av att betala sin hyra. Regeringen tillkallade våren 1996 en särskild utredare för att göra en översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (dir. 1996:52). Utredaren avlämnade i juni 1997 betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85). I betänkandet föreslås bl.a. en samordning av bostadsbidraget till barnfamiljer m.fl. och bostadstillägget till pensionärer (BTP). Utredaren anser det angeläget att samordna systemen med hänsyn till att det finns många pensionärshushåll, främst bland förtidspensionärerna, som är berättigade till bostadsstöd från båda systemen. En samordning medför enligt utredaren att inkomstunderlaget i båda fallen kan baseras på samma tidsperiod, samma hushållsmedlemmars inkomster och samma inkomster. Bostadsbidragssystemet och BTP-systemet skiljer sig i dag i dessa tre avseenden. Genom en samordning underlättas också administrationen, anförs det. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av den särskilde utredarens förslag rörande bostadsbidragen. Motion So50 (m) yrkande 4 avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande handikappolitiken att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkandena 1 och 3 och 1996/97:So53 yrkande 1, res. 1 (m) 2. beträffande handikappaspekterna i utredningar att riksdagen avslår motion 1996/97:So429, 3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So51 yrkande 2, 1996/97: So52, 1996/97:So53 yrkande 2, 1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 och 1996/97:So55 yrkandena 3 och 6, res. 2 (m, fp) res. 3 (v, mp, kd) 4. beträffande samhällsplaneringen att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 4, 5. beträffande tillgång till teletjänster att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 9, 6. beträffande IT-program att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6, 1996/97:So54 yrkande 8, 1996/97:So401 yrkande 5 och 1996/97: So426 yrkande 9, res. 4 (m) res. 5 (v) 7. beträffande kostnadsutjämning mellan kommuner att riksdagen avslår motion 1996/97:So411, 8. beträffande bemötandet av personer med funktionshinder att riksdagen avslår motion 1996/97:So419, 9. beträffande hjälpmedelsgaranti att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkande 7 och 1996/97: So55 yrkande 5, res. 6 (m, fp, mp) 10. beträffande bilstödet att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 8, res. 7 (m, mp) 11. beträffande lättillgängligt stöd att riksdagen avslår motion 1996/97:So294 yrkande 8, 12. beträffande personalutbildning att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 11, 13. beträffande elever med funktionshinder att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 10, 14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkandena 11-13 och 1996/97:So55 yrkande 7, res. 8 (fp) res. 9 (v) 15. beträffande rehabilitering att riksdagen avslår motion 1996/97:So401 yrkande 4, res. 10 (m) 16. beträffande diskriminering i arbetslivet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkande 14 och 1996/97:So55 yrkandena 9 och 10, res. 11 (fp, v) 17. beträffande den förlängda sjukperioden att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 9, res. 12 (m) 18. beträffande antidiskrimineringslag att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So51 yrkande 1, 1996/97: So54 yrkande 2, 1996/97:So55 yrkande 8 och 1996/97:T74 yrkande 2, res. 13 (fp, v, mp, kd) 19. beträffande tillgång till kultur och information att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 7, 20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkandena 15-20 och 1996/97:So401 yrkande 6, res. 14 (m) res. 15 (v) 21. beträffande handikappreformen att riksdagen avslår motion 1996/97:So55 yrkande 1, res. 16 (m, fp, mp, kd) 22. beträffande psykiskt funktionshindrade och LSS att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 2, res. 17 (m, mp) 23. beträffande kontaktperson för psykiskt funktionshindrade att riksdagen avslår motion 1996/97:So55 yrkande 4, res. 18 (fp) 24. beträffande osynliga handikapp att riksdagen avslår motion 1996/97:So51 yrkande 4, res. 19 (kd) 25. beträffande bostadstillägg att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 4, res. 20 (m, mp) 26. beträffande skrivelsen 1996/97:120 att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Stockholm den 18 september 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd).
Reservationer
1. Handikappolitiken (mom. 1) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utskottet delar regeringens? och slutar med ?yrkandena 1 och 3 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet avvisar samtliga de försämringar som den socialdemokratiska regeringen föreslagit och drivit igenom och som drabbat de funktionshindrade. Människor som har ett funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd även i tider av ekonomisk kris. Det går att skapa ett utrymme för att värna omsorgen om framför allt äldre och funktionshindrade, t.ex. genom att bibehålla karensdagar och 75-procentsnivå i sjukförsäkringen, kombinerat med skattesänkningar riktade mot särskilt låg- och medelinkomsttagare. Utskottet anser att stödet till funktionshindrade skall vara anpassat till den enskildes särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall ha möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att välja vårdpersonal och omsorgsform. En kommunalisering av assistansersättningen är ett sätt att bakvägen minska valfriheten för den enskilde och likforma stödet. Detta avvisar utskottet. Utskottet vill understryka att medmänniskors personliga engagemang gör de funktionshindrades liv rikare och ökar deras trygghet. Frivilligt socialt arbete skall därför stödjas och uppmuntras. Slutligen vill utskottet anföra att alla funktionshindrade skall ges möjlighet till eget boende anpassat till de egna behoven. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkandena 1 och 3 och med avslag på motion So53 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande handikappolitiken att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkandena 1 och 3 och med avslag på motion 1996/97:So53 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 11 slutar med ?3 och 6 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det nu inte behövs fler utredningar utan att arbetet måste inriktas mot att aktivt avhjälpa mindre hinder i offentlig miljö. Enkla ingrepp bör åtgärdas snabbt. I de fall där mer omfattande ombyggnader krävs för handikappanpassning är det rimligt med en längre övergångsperiod. Dessa ombyggnader bör läggas in i de långsiktiga budgetarna och finansieras enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Varje ansvarig myndighet, landsting och kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt och på vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall lösas. Vidare anser utskottet att en informationsbas bör skapas med information om tillgänglighet som kan ge vägledning i allt från handikappanpassade offentliga institutioner till tidningar på kassett. Vad utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkandena 3 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So51 (kd) yrkande 2, So52 (mp), So53 (c) yrkande 2 och So54 (v) yrkandena 1 och 3 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkandena 3 och 6 och med avslag på motionerna 1996/97:So51 yrkande 2, 1996/97: So52, 1996/97:So53 yrkande 2 och 1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 11 slutar med ?yrkandena 3 och 6 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Det är bra med informations- och utbildningsinsatser om behovet av att öka tillgängligheten till offentliga miljöer. Utskottet anser dock att detta är otillräckligt. Det behövs en lagstiftning om att enkelt åtgärdade hinder skall genomföras inom en fastställd tidsram. Genomförandet får inte dra ut på tiden på ett oacceptabelt sätt. Med en lagstiftning skulle anpassningsåtgärderna bli en självklar del i arbetet med den nu ganska omfattande ombyggnadsverksamheten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagstiftning. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (kd) yrkande 2, So52 (mp), So53 (c) yrkande 2 och med avslag på motionerna So54 (v) yrkandena 1 och 3 och So55 (fp) yrkandena 3 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So51 yrkande 2, 1996/97:So52, 1996/97:So53 yrkande 2 och och med avslag på motionerna 1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 och 1996/97:So55 yrkandena 3 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. IT-program (mom. 6) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks.? bort ha följande lydelse: IT utvecklingen har öppnat nya möjligheter för funktionshindrade till ett rikare fritidsliv samtidigt som nya arbetsmöjligheter har öppnat sig. På Internet deltar alla på samma villkor. Utskottet anser det centralt att forskning och utveckling på IT-området intensifieras med bl.a. de funktionshindrade i allmänhet och de synskadade i synnerhet som särskilt prioriterad grupp. Det är viktigt att de funktionshindrade själva finns med i utvecklingen av nya program och ny teknik. Regeringens beredning av Handikappinstitutets förslag till IT-program för funktionshindrade och äldre bör snarast leda till en proposition som riksdagen kan ta ställning till. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So50 (m) yrkandena 5 och 6 och So401 (m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So54 (v) yrkande 8 och So426 (c) yrkande 9 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande IT-program att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6 och 1996/97:So401 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1996/97:So54 yrkande 8 och 1996/97:So426 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. IT-program (mom. 6) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det IT-program som Handikappinstitutet presenterat snarast skall genomföras. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So54 (v) yrkande 8 och med avslag på motionerna So50 (m) yrkandena 5 och 6, So401 (m) yrkande 5 och So426 (c) yrkande 9. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande IT-program att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So54 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6, 1996/97:401 yrkande 5 och 1996/97:So426 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 9) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?5 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas. Samtidigt bör hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Komplicerade hjälpmedel skall erbjudas inom tre månader. Den som inte anser sig kunna vänta i kön till hjälpmedelscentralerna skall kunna vända sig till andra organisationer som tillhandahåller hjälpmedel. En ökad konkurrens kommer att leda till höjd kvalitet och kortare köer till hjälpmedlen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So50 (m) yrkande 7 och So55 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande hjälpmedelsgaranti att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So50 yrkande 7 och 1996/97:So55 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Bilstödet (mom. 10) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet anser inte? och slutar med ?8 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: I dag får personer med funktionshinder inte anpassningsbidrag för sådan utrustning som bilen levereras med från bilfabriken, såsom t.ex. automatisk växellåda, servostyrning och elektriska fönsterhissar. Detta trots att den funktionshindrade ofta tvingas välja en större och därmed dyrare bilmodell för att få den nödvändiga utrustningen. Detta är ren byråkrati. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lösning av detta problem. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande bilstödet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 23 slutar med ?7 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att inkomst genom eget arbete skall vara den huvudsakliga utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Det är samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i Samhall om alternativet annars är förtidspension. Samhall skall ge arbetsmöjligheter till dem med svårast funktionshinder. Ett sätt att bidra till detta är att hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan finansieras genom arbetsmarknadsanslagen. Utskottet anser vidare att s.k. job coach, handledare för personer med funktionshinder, nu måste införas som en reguljär åtgärd och utnyttjas på bred front för att underlätta för funktionshindrade att få arbete. Ett system med denna form av stöd på arbetsplatsen bör kunna utvecklas genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidragen. Vad utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkande 7 bör riksdagen ge regeringen till känna. Motion So54 (v) yrkandena 11-13 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m. att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 7 och med avslag på motion 1996/97:So54 yrkandena 11-13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 23 slutar med ?7 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden har alltid varit svår, än värre har det blivit i massarbetslöshetens spår. Åtgärder som lönebidrag och anställningar inom Samhall är därför av stor betydelse. Utskottet anser att antalet lönebidragsanställningar måste öka och bidragstaket tas bort. Ett särskilt lönebidrag med 90 % som högsta bidragsnivå bör införas under högst tolv månader. Under denna tid kan den nyanställde introduceras i arbetet och möjlighet ges att fastställa rätt lönebidragsnivå. Utskottet anser vidare att om höga krav på övergångar från Samhall till arbete på öppna marknaden skall ställas måste tillgången till lönebidrag säkras. En fast kvot eller ett särskilt samhallönebidrag bör införas. Detta skulle ge Samhall möjlighet att arbeta långsiktigt och målmedvetet med att erbjuda anställda arbete utanför Samhall. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med bifall till motion So54 (v) yrkandena 11-13 och med anledning av motion So55 (fp) yrkande 7. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So54 yrkandena 11-13 och med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Rehabilitering (mom. 15) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Rehabiliteringsverksamheten är? och slutar med ?4 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Det är väsentligt att inte överge arbetslinjen för personer med funktionshinder. Regeringen har vid ett par tillfällen de senaste åren dragit ner anslagen till den yrkesinriktade rehabiliteringen. Den kritik RRV givit att medlen för yrkesinriktad rehabilitering inte utnyttjats effektivt borde inte leda till minskade anslag utan till åtgärder för att förbättra rehabiliteringsverksamheten, anser utskottet. En utebliven rehabilitering kan snabbt leda till ett permanent funktionshinder som kostar såväl mänskligt lidande som ekonomiska resurser i socialförsäkringen. Vad utskottet anfört med anledning av motion So401 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande rehabilitering att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So401 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Diskriminering i arbetslivet (mom. 16) Stig Sandström (v) och Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse: Det behövs en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Lagstiftningen måste kunna användas vid uppenbar diskriminering. Utskottet anser också att Handikappombudsmannen skall ges möjlighet att väcka talan om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So54 (v) yrkande 14 och So55 (fp) yrkandena 9 och 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande diskriminering i arbetslivet att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So54 yrkande 14 och 1996/97:So55 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Den förlängda sjukperioden (mom. 17) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser det olyckligt att Socialdemokraterna drivit igenom att arbetsgivarens ansvar för sjukperioden förlängs fr.o.m. den 1 januari 1998. Beslutet måste ändras. Det slår särskilt hårt mot personer med funktionshinder. Arbetslösheten bland funktionshindrade är väsentligt mycket högre än bland andra grupper. Den förlängda sjukperioden kommer att göra arbetsgivarna än mindre benägna att anställa funktionshindrade. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande den förlängda sjukperioden att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Antidiskrimineringslag (mom. 18) Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?2 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det behövs en lagstiftning som förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Diskriminering av personer med funktionshinder skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk tillhörighet. Lagstiftningen bör innehålla regler om sanktioner mot kränkning av principen om icke diskriminering. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (kd) yrkande 1, So54 (v) yrkande 2, So55 (fp) yrkande 8 och T74 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande antidiskrimineringslag att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So51 yrkande 1, 1996/97:So54 yrkande 2, 1996/97:So55 yrkande 8 och 1996/97:T74 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse: Sverige har mycket att lära andra EU-länder om t.ex. rehabilitering och arbetsmarknad. Samtidigt har Sverige mycket att lära av andra EU länder om t.ex. handikappanpassning och hjälpmedel. För att ge den fria rörligheten en reell innebörd även för funktionshindrade är det, enligt utskottets mening, av central betydelse att arbeta för att skapa gemensamma miniminivåer för tillgänglighet liksom för samhällets stödinsatser inom unionen. Även projekt vars syfte är att underlätta och förbättra för funktionshindrade att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden bör vara ett prioriterat område för den svenska regeringen i samarbetet med EU. Vad utskottet anfört med anledning av motion So401 (m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So54 (v) yrkandena 15-20 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So401 yrkande 6 och med avslag på motion 1996/97:So54 yrkandena 15-20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse: Sverige har ett inte oväsentligt inflytande på internationella organ till vilka Sverige är en stor bidragsgivare, i detta sammanhang i första hand Världsbanken. Utskottet anser det angeläget att Sverige utnyttjar detta inflytande till att verka för de funktionshindrades intressen i Världsbanken och i Internationella valutafonden. När det gäller det svenska bilaterala biståndet uppgår stödet till de funktionshindrade ännu inte till en procent av det totala bilaterala biståndet. Utskottet vill understryka att de funktionshindrade har samma krav och behov som alla andra människor och rimligen skall ha samma rättigheter. De mänskliga rättigheterna skall i lika hög grad gälla för de funktionshindrade som för alla andra människor. Av detta följer att stödet till de funktionshindrade bör finnas med på varje delområde inom den svenska biståndspolitiken. Stödet bör integreras i biståndspolitiken i dess helhet i stället för att utgöra ett eget isolerat delområde. Sverige bör även verka för detta synsätt inom EU. En särskilt viktig del av biståndet till de funktionshindrade är organisationsstödet, inte minst stödet till SHIA. Avslutningsvis vill utskottet anföra att EU:s byggnader bör handikappanpassas. Detta är en principiellt viktig fråga då det handlar om de funktionshindrades möjlighet att följa den demokratiska processen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So54 (v) yrkandena 15-20 och So401 (m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So54 yrkandena 15-20 och 1996/97:So401 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Handikappreformen (mom. 21) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utvecklingen på? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att handikappreformen skall återställas så som den ursprungligen var konstruerad. Rätten till personlig assistans bör återställas. Den personlige assistenten bör användas mer i arbetslivet och i studieverksamhet. Assistentens insatser i skolarbetet och inom barnomsorgen skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring hans eller hennes person fungerar så bra att alla krafter kan användas till att satsa på skolarbetet eller den pedagogiska leken. Vad utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande handikappreformen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Psykiskt funktionshindrade och LSS (mom. 22) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Psykiatrireformen har? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Socialstyrelsens slutrapport om handikappreformen visar att endast 1 300 personer med psykiska funktionshinder har fått beslut om någon insats enligt LSS. Utskottet anser att regeringen underlåtit att utreda möjligheten att utöka kretsen inom LSS så att den också omfattar psykiskt funktionshindrade. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen i detta ärende. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande psykiskt funktionshindrade och LSS att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Kontaktperson för Psykiskt funktionshindrade (mom. 22) Kerstin Heinemann (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Även frågan? och på s. 30 slutar med ?4 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Socialstyrelsen har i sin slutrapport om handikappreformen anfört att gruppen psykiskt funktionshindrade har särskilda behov av kontaktman eller någon form av personligt ombud som kan företräda den enskildes intressen i kontakter med myndigheterna. En kontaktperson kan också vara ett sätt att få en bättre samordning av vårdinsatserna. Utskottet anser att kontaktpersoner/ombud bör erbjudas alla personer med svåra psykiska sjukdomar. Detta underlättar ett självständigt liv. Vad utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande kontaktperson för psykiskt funktionshindrade att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Osynliga handikapp (mom. 23) Tuve Skånberg (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Kunskapen om? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion So51 (kd) att det är viktigt att skapa ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor, ett samhälle där alla får plats. När lagen om stöd och service kom till förbisågs människor med osynliga handikapp som t.ex. MBD och DAMP. Ofta kan dessa personer inte formulera sina behov eller ge uttryck för att de behöver hjälp. Utskottet anser att det bör vara en prioriterad uppgift att lyfta fram dessa människors behov. Vad utskottet anfört med anledning av motion So51 (kd) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande osynliga handikapp att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So51 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Bostadstillägg (mom. 24) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Många fysiskt funktionshindrade behöver ha en relativt stor bostadsyta för att få utrymme för att kunna förflytta sig i bostaden, för att få plats med särskilda lyftanordningar m.m. eller för att en personlig assistent skall kunna övernatta i bostaden. Härigenom uppstår ofta en högre hyreskostnad än vad som anses skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer. Utskottet anser att bestämmelserna om det statliga bostadstillägget är oflexibla och inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och förutsättningar. Bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen funktionshindrad medborgare skall behöva leva med den ständiga oron och pressen att vara utlämnad till socialbidrag för att klara att betala sin hyra. Med anledning av motion So50 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande bostadstillägg att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Personalutbildning Roland Larsson (c) anför: Många funktionshindrade upplever att de, vid kontakter med myndigheter, bemöts med bristande empati och bristande kunskaper om vad deras funktionshinder innebär. Detta gäller särskilt vid kontakter med försäkringskassans personal. I första hand är det en fråga för huvudmannen att tillse att personalen har den utbildning som den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete. Jag anser dock att de insatser som vidtagits för att få till stånd en förändring i förhållningssättet inte varit tillräckliga. Större uppmärksamhet måste ägnas åt denna fråga. Jag avstår dock från att framställa något yrkande i avvaktan på förslagen från den särskilda utredaren av frågor om bemötande av personer med funktionshinder.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Skrivelsen............................................1 Motionerna............................................1 Motioner väckta med anledning av propositionen 1 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 3 Utskottet.............................................4 Mål och strategi inom handikappområdet 4 Utskottets bedömning 7 Tillgänglighet i vardagsmiljön 7 Utskottets bedömning 10 Tillgång till teletjänster 11 Utskottets bedömning 12 IT-program för äldre och personer med funktionshinder 12 Utskottets bedömning 14 Vård och omsorg 14 Utskottets bedömning 17 Elever med funktionshinder 18 Utskottets bedömning 18 Arbetsmarknad och arbetsliv m.m. 19 Utskottets bedömning 22 Antidiskrimineringslag 23 Utskottets bedömning 24 Tillgång till kultur och information 24 Utskottets bedömning 24 Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv 25 Utskottets bedömning 26 Övriga frågor 27 Återställ handikappreformen 27 Utskottets bedömning 28 Psykiskt funktionshindrade 28 Utskottets bedömning 29 Osynliga handikapp 30 Utskottets bedömning 31 Bostadstillägg 31 Utskottets bedömning 32 Hemställan 32 Reservationer........................................34 1. Handikappolitiken (mom. 1) 34 2. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) 35 3. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) 35 4. IT-program (mom. 6) 36 5. IT-program (mom. 6) 36 6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 9) 37 7. Bilstödet (mom. 10) 37 8. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) 38 9. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) 38 10. Rehabilitering (mom. 15) 39 11. Diskriminering i arbetslivet (mom. 16) 39 12. Den förlängda sjukperioden (mom. 17) 40 13. Antidiskrimineringslag (mom. 18) 40 14. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) 41 15. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) 41 16. Handikappreformen (mom. 21) 42 17. Psykiskt funktionshindrade och LSS (mom. 22) 42 18. Kontaktperson för psykiskt funktionshindrade (mom. 23) 43 19. Osynliga handikapp (mom. 24) 43 20. Bostadstillägg (mom. 25) 44 Särskilt yttrande....................................44 Personalutbildning 44