Handikappfrågor
Betänkande 1997/98:SoU16
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU16
Handikappfrågor
Innehåll
1997/98 SoU16
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett sextiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997 om olika handikappfrågor. Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete pågår för att förhindra diskriminering och främja funktionshindrades deltagande i samhällslivet på likvärdiga villkor som andra. Ett enigt utskott anser dock med anledning av några motionsyrkanden att regeringen bör utreda formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet har fogats 17 reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barn med DAMP. 1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för en politik för de funktionshindrade, 20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en hjälpmedelsgaranti i enlighet med vad som anförts i motionen, 21. att riksdagen hos regeringen begär utredning om effekterna av Americans With Disabilities Act i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedel till funktionshindrade. 1997/98:So296 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett samlat åtgärdsprogram bör utarbetas för funktionsstörningen MBD/DAMP. 1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barn och ungdomar med neuropsykiatriska störningar över hela landet skall kunna tillförsäkras vård och behandling i fungerande vårdkedjor, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar av statsbudgeten, 30. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande insatser för funktionshindrade skall kunna genomföras. 1997/98:So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadstillägg till funktionshindrade, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag för funktionshindrade, 10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om diskrimineringslag i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So408 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i enlighet med vad i motionen anförts om ett förtydligande om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS. 1997/98:So410 av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta fram en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade. 1997/98:So411 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning och funktionshinder, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskrivning av IT-hjälpmedel, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning för förbättrad tillgänglighet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen känna vad i motionen anförts om utbildningssatsningar. 1997/98:So412 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade människor med utländsk bakgrund. 1997/98:So413 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla statliga utredningar bör innehålla redovisning av konsekvenser för funktionshindrade. 1997/98:So416 av Berit Oscarsson och Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilstödet. 1997/98:So419 av Torgny Danielsson och Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett förtydligande om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS. 1997/98:So421 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti samt "enklare" hjälpmedel för funktionshindrade. 1997/98:So422 av tredje vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. 1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag mot diskriminering av personer med funktionshinder, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen. 1997/98:So434 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av bilstödet med medverkan av sakkunniga från handikapprörelsen. 1997/98:So436 av Lena Sandlin och Anders Ygeman (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens ansvar för hjälpmedelsförsörjningen och avgiftsfinansiering av densamma, 2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag att granska dels finansieringen av, dels förutsättningarna för en samlad organisation för hjälpmedelsförsörjning. 1997/98:So438 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av att utjämna kostnader mellan olika kommuner. 1997/98:So439 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av bilstöd till familjer med handikappade barn. 1997/98:So442 av Barbro Hietala Nordlund (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikapporganisationernas svåra ekonomiska situation, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemet med de ändrade utbetalningsperioderna. 1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpt antidiskrimineringslag, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge Handikappombudsmannen processrätt, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hälsoekonomisk analys av bilstödet. 1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett medborgarperspektiv på handikappolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvars- och finansieringsprincipen skall fastställas i lag, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kommunernas ansvar för lag om stöd och service till vissa funktionshindrade skall skärpas enligt vad i motionen anförts om de 10 insatserna för funktionshindrade, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp tillgängligheten i utemiljön för personer med funktionshinder, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att verksamheter som vänder sig till allmänheten måste vara tillgängliga för personer med funktionshinder, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att offentliga telefoner måste anpassas till funktionshindrades förutsättningar, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att tidningar, TV-program, kulturutbud och samhällsinformation skall vara tillgängliga för funktionshindrade, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att undervisningen och den sociala miljön i skolan skall utformas så att de anpassas till funktionshindrade, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder och utbildningsinsatser, bl.a. genom kunskapslyftet, som ökar attraktionskraften hos funktionshindrade på arbetsmarknaden enligt vad i motionen anförts, 16. att riksdagen hos regeringen begär en utredning enligt vad i motionen anförts om hemtjänst för funktionshindrade, 17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler så att den funktionshindrade själv kan välja service inom hemtjänsten, 18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en huvudman enligt vad i motionen anförts om ett sammanförande av alla insatser för hjälpmedel till funktionshindrade, 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om rättigheter när det gäller handikapphjälpmedel, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett reviderat och förstärkt bilstöd till funktionshindrade, 21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur personer med bilstöd kan kompenseras för de stora bensinskattehöjningarna. 1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdra åt Skolverket och Socialstyrelsen att ta fram ett handlingsprogram för att hjälpa barn med ADHD. 1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskrivning av IT-hjälpmedel, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt stöd för anpassning av IT-produkter, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av en lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området. 1997/98:Bo508 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statliga utredningarnas förslag skall kompletteras med konsekvensbeskrivningar för människor med funktionshinder.
Utskottet
Utgångspunkter för handikappolitiken I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för en politik för de funktionshindrade (yrkande 19). På många sätt är Sverige ett bra land att leva i för funktionshindrade. Genom reformer som framför allt skedde under de borgerliga åren i början av 1980-talet och under perioden 1991-1994 har de funktionshindrade tillförsäkrats en god levnadsnivå, anför motionärerna. Men det finns många brister som bör åtgärdas och som det borde gå att uppnå politisk enighet om. Motionärerna understryker att det offentligas insatser för människors välfärd skall prioritera dem som har det svårast. Stödet till fysiskt och psykiskt funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassas till den funktionshindrades förutsättningar. Det skall ge de funktionshindrade valfrihet och goda möjligheter att påverka sin situation, t.ex. genom att de själva får besluta om att anställa vårdpersonal och välja omsorgsform. Genom förutseende planering bör den yttre och inre miljön anpassas till de funktionshindrade, anförs det vidare. I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om ett medborgarperspektiv i handikappolitiken (yrkande 1) och om att ansvars- och finansieringsprincipen skall fastställas i lag (yrkande 2). Motionärerna anser att handikappolitiken måste ha ett medborgarperspektiv. Detta betyder att människor med funktionshinder skall ingå i samhällsgemenskapen med samma rättigheter och möjligheter som människor som inte är funktionshindrade. Medborgarperspektivet innebär att handikappolitiken måste bygga både på generella och individinriktade åtgärder. Motionärerna hänvisar till Handikapputredningens formulering (SOU 1992:52):
Funktionshindrade medborgare och deras livsvillkor påverkas av de förändringar som sker i den generella välfärden. Vi vill i våra förslag stärka enskildas ställning genom både generella och individinriktade insatser och genom att fastslå att ansvaret för frågor som rör funktionshindrade skall ligga inom respektive samhällssektor. Vi menar att detta är en nödvändig färdriktning för fortsatt utveckling. Motionärerna anför vidare att ansvars- och finansieringsprincipen, dvs. att ansvaret för och finansieringen av handikappanpassningen skall ligga hos dem som erbjuder tjänster, varor och verksamheterna i fråga, måste fastslås i lag. Utskottet behandlade frågan om mål och strategi inom handikappområdet senast i betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitiken. Utskottet anförde då följande:
Utskottet delar regeringens uppfattning att handikappolitiken skall bygga på principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet. De handikappolitiska reformer som genomförts under senare år har varit inriktade på förbättringar av det individuella stödet till personer med funktionshinder. Utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet nu bör inriktas mot att ge statliga myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter. I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som viktiga samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med handikapporganisationerna utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan dessa och statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta den särskilde utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. De aktuella motionsyrkandena avstyrktes därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr. 7).
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att handikappolitiken skall bygga på principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet. De handikappreformer som genomförts under senare år har varit inriktade på förbättringar av det individuella stödet till personer med funktionshinder. Arbetet bör nu inriktas mot att ge statliga myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och verksamheter. Principen är att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällsområde och att handikapporganisationerna skall ingå som viktiga samverkanspartner i det pågående arbetet. Utskottet vill också peka på att den särskilde utredaren av Handikappombudsmannen har att pröva frågan om inrättandet av en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. Motionerna So240 (m) yrkande 19 och So444 (v) yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.
Antidiskrimineringslag I motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag för funktionshindrade (yrkande 7) samt en utredning om diskrimineringslag i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 10). Motionärerna anför att deras politik bygger på alla människors lika värde och att denna inställning kombinerad med de konstitutionella skydd alla medborgare i vårt land har borde vara tillräckligt för att garantera att ingen diskrimineras på grund av kön, ursprung, funktionshinder eller något annat skäl. Men samtidigt måste vi enligt motionärerna inse att många funktionshindrade fortfarande möts av fördomar. Även om motionärerna i andra sammanhang har varit avvisande till speciallagstiftning för olika grupper av människor anser de dock att någon form av antidiskrimineringslag för funktionshindrade bör övervägas. I dag kan t.ex. en funktionshindrad nekas att besöka en restaurang, och det helt lagligt. Det är också helt lagligt att förbigå en funktionshindrad i samband med anställning. Regeringen måste därför ges i uppdrag att studera hur en antidiskrimineringslag kan utformas, anförs det. I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om effekterna av Americans With Disabilities Act (ADA) (yrkande 21). Motionärerna anför att ADA har varit i kraft i sex år i USA. Lagen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Den ger funktionshindrade rätt att använda kollektiva färdmedel, vilket innebär att trafikmedlen måste anpassas. Federala, delstatliga och lokala myndigheter måste vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Funktionshindrade har också enligt lagen rätt att på lika villkor få tillgång till utbjudna varor, tjänster, lokaler och förmåner som erbjuds av privata näringsidkare. Det omfattar också allmänna utrymmen som restauranger och hotell. Förändringarna och de nya bestämmelserna har inte kostat de amerikanska skattebetalarna några större belopp. I stället har kostnaderna spritts bland de andra nyttjarna av en viss tjänst. Motionärerna anser att regeringen bör låta studera de amerikanska erfarenheterna och hur dessa kan användas i arbetet för att underlätta de funktionshindrades situation i Sverige. Samtidigt bör frågor om ansvar och finansiering ytterligare belysas. I motion So410 av Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (båda c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta fram en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna hänvisar till att det pågår ett arbete inom Arbetsmarknadsdepartementet med att få fram en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet och att det inom Justitiedepartementet pågår ett arbete för att ändra bestämmelsen om olaga diskriminering i brottsbalken, så att den också kommer att omfatta funktionshindrade. Dessa insatser är värdefulla. Motionärerna pekar på att bl.a. De Synskadades riksförbund föreslagit en lagstiftning om tillgänglighet som skulle ge den enskilde rätt att gå till domstol och få sin sak prövad om han eller hon anser sig diskriminerad på grund av funktionshindret. Det finns också förslag om en lagstiftning där redan befintliga lagar som t.ex. plan- och bygglagen, förvaltningslagen etc. förstärks med fler tvingande bestämmelser. Motionärerna anser att dessa båda alternativ bör utredas. I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en skärpt antidiskrimineringslag (yrkande 2) och om att ge Handikappombudsmannen processrätt (yrkande 4). Motionärerna anser att det behövs en lagstiftning som förbjuder diskriminering av människor med funktionshinder. Den bör gälla i arbetslivet, men också i andra sammanhang, anför de. Det händer t.ex. att restaurangägare nekar funktionshindrade att äta på restaurangen med hänvisning till att ?det skulle störa de andra gästerna?. Diskriminering av handikapp skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk tillhörighet. Handikappombudsmannen måste också ges möjlighet att väcka talan om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder i enlighet med Handikapputredningens förslag, anförs det. I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade (yrkande 4). Vidare begärs tillkännagivanden om att en diskrimineringslag skall ta upp dels tillgängligheten i utemiljön för personer med funktionshinder (yrkande 5), dels att verksamheter som vänder sig till allmänheten måste vara tillgängliga för personer med funktionshinder (yrkande 6), dels att offentliga telefoner måste anpassas till funktionshindrades förutsättningar (yrkande 7), dels att tidningar, TV-program, kulturutbud och samhällsinformation skall vara tillgängliga för funktionshindrade (yrkande 8) och dels att undervisningen och den sociala miljön i skolan skall utformas så att de anpassas till funktionshindrade (yrkande 9). Motionärerna hänvisar till den amerikanska lagstiftningen ADA och anser att Sverige behöver en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade. Lagen bör innehålla följande: Utemiljön måste vara tillgänglig och orienterbar för personer med funktionshinder. Verksamheter som vänder sig till allmänheten måste vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Offentliga telefoner måste anpassas efter funktionshindrades förutsättningar. Telefonservice måste finnas, som är anpassad för döva och hörselskadade. TV-program, tidningar, kulturutbud och samhällsinformation måste vara tillgängliga för döva/hörsel- och synskadade, utvecklingsstörda och personer med läs- och skrivsvårigheter. IT-utvecklingen måste styras så att den inte lämnar funktionshindrade utanför. Skolan måste utforma sin undervisning och sin sociala miljö så att ingen elev ställs utanför. Ansvaret och finansieringen skall ligga hos den som erbjuder tjänster, varor och verksamheterna i fråga, dvs. att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen skall gälla. Också i motion So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag mot diskriminering av personer med funktionshinder (yrkande 5). Sverige har ingen lag som förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Motionärerna anför att i allt kärvare tider med risk för att olika grupper hamnar i utsatta lägen är det nödvändigt att införa lagar mot diskriminering av personer med funktionshinder. I december 1997 överlämnades utredningen mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (FUDA) ett delbetänkande Förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder, SOU 1997:176. Utredningen föreslår en lag med förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Förbudet föreslås omfatta såväl direkt som indirekt diskriminering. Vidare föreslås en uttrycklig regel som ålägger arbetsgivare att utreda förekomsten av uppgivna trakasserier på grund av funktionshinder på arbetsplatsen samt en skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier. Utredningen föreslår att Handikappombudsmannen skall utöva tillsynen av den nya lagens efterlevnad. Ombudsmannen bör därför ges befogenheter att kalla arbetsgivare till överläggningar hos ombudsmannen och att förelägga arbetsgivare att lämna uppgifter som berör dennes förhållande till arbetstagare och arbetssökande. Handikappombudsmannen föreslås också få rätt att föra talan i mål enligt den nya lagen i Arbetsdomstolen på en arbetssökandes eller arbetstagares vägnar. Utredningen remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att avlämna en proposition till riksdagen i maj 1998 med förslag till förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Frågan om formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud av personer med funktionshinder bereds för närvarande av Regeringskansliet. I regeringens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik redovisades att regeringen avsåg att uppdra åt Boverket att samordna ett program för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna. Boverket kommer till den 1 februari 1998 att redovisa sin inventering av vidtagna och planerade tillgänglighetsskapande åtgärder i offentliga lokaler och på allmänna platser. Regeringen kommer därefter att utforma uppdraget till Boverket om ett treårigt pilotprojekt där kommunerna kommer att inbjudas att medverka. Arbetet med programmet skall ske i samråd med Handikappinstitutet, handikapporganisationer och andra berörda. Statens kulturråd har i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Arbetet sker i nära samarbete med handikapporganisationer, kulturinstitutioner, studieförbund, folkhögskolor, folkrörelser och berörda myndigheter. Förslag till utvecklingsinsatser kommer att överlämnas till Regeringskansliet den 1 mars 1998. I december 1995 presenterade Socialdepartementet en promemoria Samhälls- information för alla. Regeringskansliets publikationer och deras tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, Ds 1995:80. I denna föreslogs att personer med funktionsnedsättning skall erbjudas motsvarande servicenivå som andra och till samma kostnad som för andra. Kommittédirektiv, Statens offentliga utredningar (SOU), Departementsserien (Ds), Statsliggaren och Svensk författningssamling (SFS) skall därför finnas tillgängliga i anpassade versioner. I första hand skall dessa framställas med tanke på personer med synskador, dövblindhet, språkskador och utvecklingsstörning. Instruktion om detta har gått ut från Regeringskansliets förvaltningskontor till alla departement. Information har också gått till alla utredningar.
Utskottets bedömning Utskottet kan konstatera att ett omfattande arbete pågår för att förhindra diskriminering och främja funktionshindrades deltagande i samhällslivet på likvärdiga villkor. Regeringen har aviserat att den i maj 1998 avser att lägga fram en proposition med förslag till förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. I det betänkande som ligger till grund för propositionen föreslås bl.a. att Handikappombudsmannen skall ges rätt att föra talan i Arbetsdomstolen i mål enligt den nya lagen. Statens kulturråd kommer i dagarna att redovisa sitt förslag till utvecklingsinsatser inom kulturområdet för att främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Boverket redovisar också i dagarna sin inventering av vidtagna och planerade tillgänglighetsskapande åtgärder i offentliga lokaler och på allmänna platser. Redovisningen kommer enligt uppgift att ligga till grund för ett uppdrag från regeringen till Boverket att samordna ett program för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna. Regeringskansliet har vidare vidtagit åtgärder för att öka tillgängligheten till bl.a. kommittédirektiv, statliga utredningar, departementspromemorior, Statsligggaren och Svensk författningssamling. Dessa insatser har stor betydelse för att främja de funktionshindrades möjligheter till delaktighet och jämlikhet i samhällslivet. Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att också förhindra diskriminering av funktionshindrade i näringsverksamhet. I dagsläget är det t.ex. möjligt att utan påföljd neka en funktionshindrad att besöka en restaurang eller ett hotell. Utskottet anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att utreda formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So240 (m) yrkande 21, So403 (m) yrkandena 7 och 10, So410 (c) yrkande 2, So430 (kd) yrkande 5, So443 (fp) yrkandena 2 och 4 och So444 (v) yrkandena 4-9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Funktionshindrade på arbetsmarknaden I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder och utbildningsinsatser, bl.a. genom kunskapslyftet, som ökar attraktionskraften hos funktionshindrade på arbetsmarknaden (yrkande 11). Trots att funktionshindrade är hårdast drabbade av arbetslöshet har arbetsmarknadsinsatserna för dem försämrats, anför motionärerna. De anser att funktionshindrade i första hand skall erbjudas arbete på den reguljära arbetsmarknaden utifrån sin kunskap och kompetens. Ibland krävs dock olika arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Lönebidragen måste förbättras och Samhall ges förutsättningar att leva upp till de krav som ställs på företaget, anför motionärerna. De anser att särskilda utbildningsresurser skall anslås inom ramen för kunskapslyftet för att stärka funktionshindrades attraktionskraft på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutskottet har vid behandlingen av budgetpropositionen för 1998 bl.a. anfört följande angående insatser för de arbetshandikappade (1997/98:AU1 s. 114-115):
Det torde vara oomstritt att de arbetshandikappade har en mycket besvärlig situation på arbetsmarknaden, särskilt i tider av hög arbetslöshet bland befolkningen totalt. De arbetshandikappades utbildningsnivå är betydligt lägre än andra gruppers. Över hälften saknar gymnasieutbildning. Frekvensen av inskrivningar längre än två år är enligt AMS dubbelt så hög bland de arbetshandikappade som bland övriga sökande hos arbetsförmedlingarna. Statliga insatser är därför nödvändiga för att så långt som möjligt förhindra passivitet i form av arbetslöshet eller förtidspensioneringar. Utskottet delar motionärernas uppfattning att behovet av såväl subventionerade arbetsplatser för arbetshandikappade som andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort. Utskottet ser därför positivt på att regeringen anser att de arbetshandikappade även i fortsättningen skall prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Enligt utskottet är de arbetshandikappades situation väl känd för regeringen och några tillkännagivanden i enlighet med vad som yrkats av motionärerna är inte behövliga. De då aktuella motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 127). Kunskapslyftskommittén (U 1995:09) fick den 18 september 1997 tilläggsdirektiv om att utreda situationen för studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning. De hinder som föreligger för funktionshindrade att ta del av vuxenutbildningen skall kartläggas och analyseras. Kommittén skall analysera omfattningen av de samlade resurser som anvisas för att möjliggöra för funktionshindrade att delta i vuxenutbildningen samt analysera vilka åtgärder som kan ge funktionshindrade möjlighet att studera på villkor som är likvärdiga med övriga vuxenstuderandes. Om analysen påvisar ett behov av åtgärder bör kommittén lämna förslag på sådana. Kommittén skall också kartlägga och analysera ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde vad gäller utbildning för funktionshindrade vuxenstuderande och omvårdnad i anslutning till utbildningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1999.
Utskottets bedömning Utskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de arbetshandikappade har en mycket besvärlig situation på arbetsmarknaden. Det är därför positivt att regeringen anser att de arbetshandikappade även i fortsättningen skall prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är vidare mycket positivt att regeringen nu förbereder en proposition med förslag till förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utskottet konstaterar att Kunskapslyftskommittén fått tilläggsdirektiv om att utreda situationen för studerande med funktionshinder och ge förslag som behövs för att ge funktionshindrade möjlighet att studera på likvärdiga villkor med övriga vuxenstuderandes. Något initiativ med anledning av motion So444 (v) yrkande 11 behövs därmed inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kommunernas ansvar för lag om stöd och service till vissa funktionshindrade skall skärpas enligt vad i motionen anförts om de tio insatserna för funktionshindrade (yrkande 3). Motionärerna anser att rättighetslagarna LSS och LASS måste befästas och utvecklas. Kommunernas ansvar för de olika insatserna inom LSS måste skärpas. Rätten till hjälpmedel och tolk, både till talskadade och döva, måste garanteras i lag, där både tillgången till hjälpmedel och funktionshindrades rätt till information och valfrihet garanteras. I motion So408 av Eva Eriksson (fp) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i enlighet med vad i motionen anförts om ett förtydligande om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS. Motionären anför att Regeringsrätten i två domar (den 3 juli 1997, målnr 7206/96 och målnr 4799/96) har konstaterat att rehabiliterande och habiliterande insatser inte kan beviljas som råd och stöd enligt LSS. Detta innebär, enligt motionären, att insatsen råd och stöd saknar innehåll och att de som omfattades av den gamla omsorgslagen nu lever under en sämre situation än innan LSS trädde i kraft. Motionären anför att LSS skall uppfattas som en rättighetslag som träder i övriga lagars ställe när ett behov av insats inte kan tillgodoses enligt annan lagstiftning. Motionären anser att det råder ett behov av klargörande om riksdagens avsikt med insatsen råd och stöd enligt LSS genom ett förtydligande av lagtexten. Samma yrkande och motivering finns också i motion So419 av Torgny Danielsson och Sonja Fransson (båda s). Socialstyrelsen redovisar i rapporten Handikappreformen. Slutrapport 1997 att handikappfrågorna genom handikappreformen på ett påtagligt sätt har kommit i fokus i kommuner och landsting, men att mycket återstår innan reformens mål har förverkligats. Reformen behöver tid för att slå igenom, och de samlade effekterna blir troligen synliga först efter flera år. Reformens positiva effekter hittills gäller främst insatsen personlig assistans och stimulansbidragen för att utveckla habilitering och rehabilitering. Personkretsen för rättighetslagen LSS är hittills mindre än hälften av den förväntade. Styrelsen gör bedömningen att det finns brister i huvudmännens information och uppsökande verksamhet och att det kan vara en förklaring till att så få personer har ansökt om insatser. Det kan möjligen också vara så att insatser som grundas på SoL eller HSL har varit tillräckliga för den enskilde i högre grad än vad man räknade med. En återkommande uppföljning, t.ex. i Socialstyrelsens sociala rapport, bör göras för att noggrant följa utvecklingen av personkretsen, anser styrelsen. Socialstyrelsens utvärdering visar att utbyggnaden av tolktjänstverksamheten och utvecklingen av dess kvalitet inte har skett i den takt som avsågs i handikappreformen. Antalet nyutbildade tolkar har varit lågt under senare år. Ett problem har varit brist på utbildade lärare, såväl teckenspråkslärare som tolklärare. Enligt Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) kommer läsåren 1997/98 och 1998/99 att innebära ett trendbrott då sammanlagt ett nittiotal tolkar beräknas bli färdiga med sin tolkutbildning. Med anledning av Regeringsrättens domar har Socialstyrelsen gett ut ett meddelandeblad, nr 20/97, om att habiliteringsåtgärder inte är att betrakta som råd och stöd enligt LSS. I meddelandet redovisas att Regeringsrätten under sommaren 1997 har avkunnat fyra domar som rör rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. I samtliga fall har de enskilda begärt att få mer av en insats som de redan får, men som de bedömer som otillräcklig. De har således begärt att få utnyttja råd och stöd enligt LSS som ett kvantitativt komplement. Tre av domarna gäller huruvida undervisning i teckenspråk för föräldrar kan ingå i råd och stöd enligt LSS. En dom gäller frågan om logopedbehandling kan ingå i rådgivning och annat personligt stöd. Socialstyrelsen anför att det av propositionen (1992/93:159) framgår att personer som ingår i LSS personkrets och deras anhöriga med insatsen rådgivning och personligt stöd skall tillförsäkras rätten till expertstöd. Det rör sig om kvalificerade insatser från flera kompetensområden som behövs för att underlätta det dagliga livet. Exempel på yrkesgrupper som kan behövas för att erbjuda ett fullgott stöd är kurator, psykolog, dietist, talpedagog, sjukgymnast, logoped, arbetsterapeut, förskolekonsulent m.fl. yrkeskategorier. Insatserna kan vara av rådgivande och allmänt stödjande art och vara ett komplement till habilitering/rehabilitering, socialtjänst och undervisning. Avsikten med råd och stöd är enligt specialmotiveringen inte att ge sjukvårdande behandling/rehabilitering eller andra insatser som klart faller inom tillämpningsområdet för hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och inte heller att ge den typ av social service som socialtjänsten skall erbjuda eller pedagogiska insatser som hör till undervisning. Insatserna skall i stället ses som ett komplement till habilitering, rehabilitering och socialtjänst (s. 59-60 och 173-174 i propositionen). Regeringsrätten anser att gränsdragningen mellan LSS och hälso- och sjukvårdslagen är oklar. Vad som står skrivet i förarbetena om gränsdragning mellan hälso- och sjukvårdslagen och LSS är närmast motstridiga samt att Regeringsrättens domar från 1989 inte kommenterats, varför ingen klar ledning ges i frågan om LSS skulle innebära någon ändring. Regeringsrätten hänvisar också till införandet av 3 a § i HSL som tydliggör sjukvårdshuvudmannens ansvar för habilitering och rehabilitering. Regeringsrätten konstaterar att - den begärda teckenspråksundervisningen får anses ingå i den habilitering som landstingen har ansvar för - att logopedinsatserna i det aktuella fallet var att betrakta som habilitering - att habiliteringsåtgärder inte ryms inom 9 § i LSS. Socialstyrelsen konstaterar att Regeringsrätten motiverar sitt ställningstagande med lagtextens utformning. Dessutom hänvisas till införandet av 3 a § HSL. Styrelsen hänvisar till att den i slutrapporten om uppföljningen av handikappreformen i april 1997 föreslog en lagändring så att benämningen av insatsen råd och stöd ändras till särskilt expertstöd. I rapporten lämnades ytterligare två förslag. Det första är att landstingen i de fall de överlåtit ansvar för råd och stöd på kommunerna bör följa upp om och på vilket sätt enskilda får sina behov av expertstöd tillgodosedda. Det andra att det bör utredas närmare hur barns, familjers samt vuxnas samlade behov av expertstöd tillgodoses. Det minskade innehållet i rättigheten råd och stöd och förtydligandet av ansvar enligt 3 a § HSL har inte gjort förslagen mindre aktuella, anför styrelsen. Regeringen har i proposition 1997/98:162 Utbildning i teckenspråk för vissa föräldrar m.m. föreslagit att statligt stöd skall lämnas till en sammanhållen utbildning bestående av påbyggbara kurser och omfattande sammanlagt 240 timmar i teckenspråk för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk. Utbildningen föreslås börja genomföras successivt fr.o.m. den 1 januari 1998 i takt med att lärartillgången kan lösas. Utbildningen skall utformas i regional samverkan inom ramen för en ramkursplan som Statens skolverk skall fastställa. Deltagarna förutsätts ha erhållit introduktionsutbildning via landstingens habiliteringsverksamhet. Regeringen understryker i propositionen att det är önskvärt med en jämnare nivå på landstingens teckenspråksundervisning och att detta bör åstadkommas genom samverkan mellan landstingen. Regeringen föreslog vidare att en särskild kartläggning och analys bör genomföras av behoven av lärare i teckenspråk inom olika utbildningsformer. Kartläggningen bör också omfatta behovet av teckenspråkstolkar. Uppdraget är ett svar på det tillkännagivande som riksdagen gjort om behovet av en samlad översyn av utbildningarna för vuxna inom teckenspråksområdet (bet. 1996/97:KrU9, rskr. 229). Riksdagen ansåg att översynen förutsättningslöst borde pröva om och på vilket sätt den yrkesförberedande utbildningen i teckenspråk bör förändras och förbättras och vilka förändringar som behöver göras när det gäller utbildningen av teckenspråks/dövtolkar, teckenspråkslärare m.m. Vidare borde prövas i vilken utsträckning teckenspråksutbildningarna inom folkhögskolan och högskolan borde samordnas. Utbildningsutskottet tillstyrkte regeringens förslag. Riksdagen följde utskottet (1997/98:UbU4, rskr. 13). Regeringen har uppdragit åt Statens institut för handikappfrågor i skolan och Tolk- och översättarinstitutet att i samråd med berörda myndigheter och organisationer kartlägga och analysera behoven av lärare och andra kunniga i teckenspråk inom olika utbildningsformer samt att kartlägga behovet av teckenspråkstolkar. Uppdraget skall redovisas till regeringen den 1 mars 1998.
Utskottets bedömning Regeringsrätten har i tre domar gjort bedömningen att den begärda teckenspråksutbildningen får anses ingå i den habilitering som landstingen har ansvar för. I ett fall har Regeringsrätten gjort bedömningen att begärda logopedinsatser i det aktuella fallet var att betrakta som habilitering. Regeringsrätten har vidare gjort bedömningen att habiliteringsåtgärder inte ryms inom råd och stöd enligt LSS. Socialstyrelsen har bl.a. med anledning av dessa domar anfört att insatsen råd och stöd i lagen bör benämnas expertstöd. Socialstyrelsen har vidare i sin uppföljning konstaterat att handikappreformen behöver ytterligare tid för att slå igenom och bedömer att de samlade effekterna blir synliga först efter flera år. Styrelsen anser därför att återkommande uppföljningar bör göras. Utskottet delar uppfattningen att handikappreformen måste ges ytterligare tid för att utvecklas. Det är angeläget att utvecklingen noga följs och att regeringen överväger behovet av förtydliganden av lagstiftningen. Brist på teckenspråkstolkar och teckenspråkslärare har förelegat under lång tid. Flera insatser har dock gjorts för att komma till rätta med detta, bl.a. vid beslutet om handikappreformen. Riksdagen har nyligen beslutat om ytterligare utbildningsinsatser fr.o.m. januari 1998 för föräldrar med behov av utbildning i teckenspråk. Samtidigt aviserade regeringen att en särskild kartläggning och analys skall genomföras av behoven av lärare i teckenspråk inom olika utbildningsformer. Kartläggningen skall också omfatta behovet av teckenspråkstolkar. Utskottet anser dessa insatser mycket betydelsefulla för att kunna erbjuda ett bättre stöd till föräldrar med döva och hörselskadade barn. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna So408 (fp), So419 (s) och So444 (v) yrkande 3.
Hjälpmedel m.m. I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen begär förslag om en hjälpmedelsgaranti (yrkande 20). Motionärerna anför att köerna till hjälpmedelscentralerna växer och att landstingens monopol på hjälpmedel gör att en enskild funktionshindrad som har rätt till ett hjälpmedel kan få vänta länge innan han eller hon får det. Motionärerna vill därför införa en hjälpmedelsgaranti. En enskild som inte vill eller kan vänta på sitt hjälpmedel genom landstinget skall kunna ordna det själv och ersättas via försäkringskassan. Förslaget minskar trycket på landets hjälpmedelscentraler samtidigt som marknaden öppnas för konkurrens och en prispress som ger bättre hjälpmedel. Motionärerna anser att frågan om en gräns för ersättningens storlek bör utredas. Även i motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs en hjälpmedelsgaranti (yrkande 5). Motionärerna anför att en öppnad hjälpmedelsmarknad skulle öka möjligheterna för alla i behov av hjälpmedel att få dessa. Detta kommer att ge fler, bättre och billigare hjälpmedel, eftersom konkurrens ger kostnadseffektivitet samtidigt som den tekniska utvecklingen påskyndas. I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti (yrkande 8). Motionärerna anser att vårdgarantin skall utökas till att omfatta tekniska hjälpmedel, så att den som är i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader. Motionärerna anser att de stora problemen med hjälpmedelsförsörjningen till stor del beror på att både landsting och kommuner är inblandade och har ett gemensamt ansvar för hjälpmedelsfrågorna. Motionärerna anser att en ökad konkurrens på hjälpmedelsområdet skulle kunna vara ett sätt att höja kvaliteten och kapa köerna. Inom t.ex. hörselvården skulle man i högre utsträckning än i dag kunna upphandla tjänster från privata entreprenörer. Det är då viktigt att upphandla hela kedjan, dvs. utprovning-hörapparat-uppföljning, anförs det. I motion So421 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (båda fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti samt ?enklare? hjälpmedel för funktionshindrade. Motionärerna anför att LOKAH-utredningen föreslår att ?enklare? hjälpmedel lyfts bort från sjukvårdshuvudmännen. Den enskilde skall själv köpa sina egna hjälpmedel där de kan tänkas finnas tillgängliga. Ansvaret för marknadsföringen av hjälpmedel föreslås läggas på producenterna. Vilka ?enkla? hjälpmedel som ansvarsmässigt skall lyftas bort skall avgöras i en dialog mellan landsting och respektive kommun. Motionärerna understryker att de anser att tillhandahållandet av alla hjälpmedel även i fortsättningen skall vara ett ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen och att behovsprincipen skall bevaras. Fortsatt utveckling och forskning även av de ?enkla? hjälpmedlen skall stimuleras. I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs förslag dels om en huvudman enligt vad i motionen anförts om ett sammanförande av alla insatser för hjälpmedel till funktionshindrade (yrkande 18), dels till en lag om rättigheter när det gäller handikapphjälpmedel (yrkande 19). Det går inte att avgränsa samhällets ansvar för hjälpmedel till produkter särskilt avsedda för funktionshindrade. Det måste vara den enskildes behov som avgör vad som skall betraktas som hjälpmedel, anför motionärerna. De anser att hjälpmedelsförsörjningen präglas av en alltmer krånglig och svårgenomtränglig byråkrati. Ibland ligger ansvaret på landstingen, ibland på kommunen och ibland på staten. Det splittrade organisatoriska och finansiella ansvar som råder medför att många enskilda funktionshindrade faller mellan stolarna. Kommuner, landsting och andra organ lägger alltför stor kraft på att försöka vältra över kostnader på varandra. Nya tekniska landvinningar på hjälpmedelsområdet förhindras genom detta att snabbt komma ut på marknaden, anser motionärerna. De vill att Handikappinstitutets framtagna handlingsprogram på IT-området får ett snabbt genomförande. De kräver att kostnadsansvaret för hjälpmedel läggs på en huvudman och att rätten till hjälpmedel garanteras genom en rättighetslag. Även i motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande till regeringen om hjälpmedel till funktionshindrade (yrkande 11). Motionärerna anser att personer med funktionshinder skall ha rätt till tekniska hjälpmedel till samma kostnad oavsett var i landet de bor och att personer med funktionshinder inte skall ha extra kostnader till följd av sitt funktionshinder. De anser det viktigt att Handikappinstitutet ges nya resurser med tanke på den snabba utvecklingen inom IT-området. I motion So436 av Lena Sandelin och Anders Ygeman (båda s) begärs tillkännagivande om statens ansvar för hjälpmedelsförsörjningen och avgiftsfinansieringen av densamma (yrkande 1). Motionärerna yrkar också att en utredning tillsätts med uppdrag att granska dels finansieringen av, dels förutsättningarna för en samlad organisation för hjälpmedelsförsörjningen (yrkande 2). Motionärerna anför att Sverige, genom att ratificera FN:s standardregler rörande delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade, förbundit sig att tillse att varje medborgare med funktionshinder skall ha rätt till de hjälpmedel som behövs för att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor jämfört med övriga medborgare. Motionärerna oroas av de röster som hörs för att enklare vardagshjälpmedel kan avgiftsbeläggas för att minska den offentliga sektorns utgifter. Ytterligare avgifter riskerar att leda till minskad hjälpmedelsanvändning, då många funktionshindrade av privatekonomiska skäl skulle avstå från hjälpmedlen. På sikt kan detta bli dyrt för samhället genom att arbetsförmågan sänks och den psykosociala ohälsan ökar hos många. Motionärerna konstaterar att priserna på hjälpmedel stiger snabbt. Detta gäller i synnerhet datahjälpmedel eftersom det nästan alltid handlar om spetsteknik och små tillverkningsserier. Landstingens och kommunernas svåra ekonomiska läge begränsar möjligheterna att utnyttja den nya teknikens kapacitet till fullo. Motionärerna anser med anledning av det anförda att en utredning bör tillsättas för att se över finansiering samt en samlad organisation för hjälpmedelsförsörjning utifrån den nya tidens krav. I motion So438 av Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om behov av att utjämna kostnader mellan olika kommuner. Motionären konstaterar att den nuvarande skolorganisationen med långt decentraliserat ansvar missgynnar elever med särskilda behov. T.ex. får synskadade elever hålla till godo med de böcker som finns på punktskrift oavsett om läraren valt andra böcker i ämnet för den övriga klassen, och synskadade Pelle fick vänta nio veckor på att hans dator med specialanpassningar i skolan skulle bli reparerad. Motionären anser att det, oavsett i vilken kommun en person med funktionshinder bor, måste finnas resurser som gör det möjligt att möta dessa behov. Det är viktigt att det finns utjämning av kostnaderna så att även mindre kommuner klarar stora åtaganden. I två centermotioner tas frågan om IT-hjälpmedel upp. I motion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om förskrivning av IT-hjälpmedel (yrkande 8) och om lagstiftning för förbättrad tillgänglighet (yrkande 9). Informationstekniken har en stor potential för att öka funktionshindrades livskvalitet. Samtidigt som många grupper får nya möjligheter med tekniken riskerar vi dock att andra grupper ställs utanför samhället på grund av utvecklingen, anför motionärerna. Det är angeläget att se till att tekniken är tillgänglig för alla och blir ett medel för utveckling och inte ett hinder och att tekniken anpassas till de funktionshindrades behov. Motionärerna anser att en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel, vilket skulle kunna leda till en förändring av den policy som gäller i dag. De anser också att det är angeläget att tillsätta den utredning som Handikappinstitutet föreslagit för att utreda en ny lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området liksom för att utreda upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för läshandikappade personer. I en sådan utredning måste principen gälla att om utrustningen inte fungerar för funktionshindrade, så är det utrustningen det är fel på och inte den funktionshindrade personen, anför de. De vill vidare ha en förändring i lagen om offentlig upphandling så att det ställs krav på handikapptillgänglighet vid upphandlingen. Slutligen vill motionärerna att riksdagen uppmanar huvudmännen inom respektive område att se över den kompetens som finns inom området handikapp och IT, med syfte att förstärka den och öka användningen av IT. I motion T815 av Kerstin Warnebring m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om förskrivning av IT-hjälpmedel (yrkande 15), om särskilt stöd för anpassning av IT-produkter (yrkande 16) och om en utredning av en lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området (yrkande 17). Också dessa motionärer anser att en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel. Den anpassning av IT-produkterna som kan krävas är ofta mycket dyr, varför motionärerna anser att det finns skäl att utreda ett särskilt stöd för anpassning av IT-produkter liknande det stöd som finns för anpassning av t.ex. bilar. Motionärerna anser att det behövs en utredning om en ny lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området och att det bör övervägas om lagen om offentlig upphandling kan kompletteras med krav på handikapptillgänglighet vid upphandling. I motion So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 12). Motionärerna anför att barns och vuxnas behov av hjälpmedel för att kunna kompensera ett funktionshinder skiljer sig åt i flera avseenden. Barn behöver hjälpmedel för lek i syfte att träna olika funktioner eller lämplig anpassning av leksaker för att de skall kunna leka som andra barn. Barn utvecklas genom leken och det gäller också barn med funktionshinder. Motionärerna konstaterar att hjälpmedel för utveckling numera inte beviljas. De vill därför ha en komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen om att hänsyn skall tas till barns och ungdomars särskilda behov. Frågan om en hjälpmedelsgaranti har behandlats utförligt av utskottet i betänkande 1996/97:SoU1. För en bakgrundsbeskrivning hänvisas till detta. Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utrett de praktiska, ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti för funktionshindrade personer. Styrelsen redovisade i januari 1996 sina synpunkter till regeringen i rapporten Förutsättningar för en hjälpmedelsgaranti för funktionshindrade. Styrelsen pekade på att det finns praktiska problem och att det är svårt att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för en garanti utan tillgång till bättre statistik om t.ex. totala kostnader för hjälpmedelsförsörjningen. Styrelsen ansåg att en rad frågor borde studeras ytterligare innan slutlig ställning togs till en eventuell garanti. Socialstyrelsen föreslog därför en tvåårig försöksverksamhet i projektform för att närmare studera praktiska, ekonomiska och organisatoriska konsekvenser av att generellt eliminera köer och förkorta väntetider till maximalt fyra veckor för att få en behovsbedömning/utprovning av hjälpmedel utförd. Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att Socialstyrelsen fick använda medel från anslaget för att finansiera ifrågavarande försöksverksamhet. Socialstyrelsen fastställde projekttiden till den 1 april 1996-30 juni 1998. En slutrapport skall lämnas senast den 1 juni 1998. Utskottet tog också upp frågan i betänkande 1997/98:SoU6 och anförde då att den efter initiativ av Socialstyrelsen pågående projektverksamheten i Skåne borde fullföljas innan slutlig ställning togs i frågan. I samma betänkande behandlades också IT-frågor för personer med funktionshinder. Här redovisas att Handikappinstitutet i april 1997 överlämnade IT för funktionshindrade och äldre - Förslag till handlingsprogram för åren 1998-2002 till regeringen. Åtgärdsprogrammet, som utarbetats i samråd med handikapporganisationerna och berörda myndigheter, består av 15 prioriterade åtgärder som föreslås genomföras under en femårsperiod med start år 1998. Förslagen innebär att ny kunskap om IT för funktionshindrade och äldre måste byggas upp genom forskning och praktiska erfarenheter. Produkter och tjänster måste utvecklas och ställas till förfogande. Allmänna produkter och tjänster måste utformas så att de passar även funktionshindrade och äldre, detta skall vara grunden för all IT-användning. Utveckling av särskilda hjälpmedel och tjänster krävs när de allmänna produkterna och tjänsterna inte är tillräckliga. Principer för tillhandahållande av produkter och tjänster måste fastställas och system för försörjning fortsätta att utvecklas. Det yttersta syftet med programmet är att funktionshindrade och äldre blir mer delaktiga i samhället. Utskottet ansåg att beredningen i Regeringskansliet av Handikappinstitutets förslag till program borde avvaktas och förutsatte att resultatet på lämpligt sätt skulle komma att redovisas för riksdagen. De då aktuella motionerna avstyrktes därmed. Regeringen föreslog i proposition 1992/93:159 om handikappreformen också ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens ansvar för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade (3 a §). Tillägget innebar ett förtydligande av sjukvårdshuvudmännens ansvar. I specialmotiveringen anfördes att ansvaret att erbjuda hjälpmedel till funktionshindrade innebär att landstingen dels skall tillhandahålla och finansiera hjälpmedel - i första hand för att underlätta den dagliga livsföringen för funktionshindrade och deras vård och behandling - dels skall ha en organisation för att informera om, utröna behovet av och prova ut hjälpmedel. I propositionen anfördes vidare att med hjälpmedel för den dagliga livsföringen avses bl.a. hjälpmedel som behövs för att gå i skola och delta i fritids- och rekreationsverksamhet. Det hänvisades till att Hjälpmedelsutredningen (SOU 1989:39) framhållit att hjälpmedel som behövs för att en person med funktionshinder skall kunna ha en normal fritid kan anses ingå i huvudmännens nuvarande hjälpmedelsansvar. Handikappinstitutet stöder en försöksverksamhet med utveckling av fritidshjälpmedel. Försöksverksamheten pågår 1996-1998 i sju län. Försöket omfattar uppbyggnad av depåer med hjälpmedel man får prova eller hyra, nya ?prova-på?-aktiviteter, utveckling av nätverk mellan landsting, kommuner, organisationer, föreningar och fritidsanläggningar, ökad information och rådgivning samt utveckling av hjälpmedel. Allmänna arvsfonden har givit ett bidrag på 4,5 miljoner kronor per år varav 1 miljon kronor per år avsatts för utveckling av hjälpmedel. Målet för projektverksamheten är bra modeller och bra hjälpmedel för en fritid som är tillgänglig och attraktiv för alla.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning av försöksverksamheten i Skåne bör fullföljas innan ställning tas i frågan om införande av en s.k. hjälpmedelsgaranti liksom frågan om finansieringen av en sådan. Utskottet vill samtidigt understryka att enkla hjälpmedel för personer med funktionshinder även i fortsättningen måste tillhandahållas. Motionerna So240 (m) yrkande 20, So285 (v) yrkande 11, So403 (m) yrkande 5, So421 (fp), So436 (s), So438 (s), So443 (fp) yrkande 8, So444 (v) yrkandena 18 och 19 avstyrks därmed. Utskottet anser det angeläget att barn ges möjligheter att utvecklas efter sina förutsättningar. Den pågående försöksverksamheten via Handikappinstitutet är därför angelägen för att stimulera utvecklingen av bl.a. hjälpmedel för lek och fritid. Utskottet anser att utvärderingen av verksamheten bör avvaktas. Motion So430 (kd) yrkande 12 bör därför inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks. Vad gäller frågan om IT-hjälpmedel och tillgängligheten inom IT-området vill utskottet inte föregripa regeringens beredning av Handikappinstitutets förslag till program för funktionshindrade och äldre. Motionerna So411 (c) yrkandena 8 och 9 och T815 (c) yrkandena 15-17 avstyrks därmed.
Bilstödet I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett reviderat och förstärkt bilstöd till funktionshindrade (yrkande 20). Vidare bör riksdagen hos regeringen begära förslag till hur personer med bilstöd kan kompenseras för de stora bensinskattehöjningarna (yrkande 21). Motionärerna anför att bilpriserna stigit i en takt som lett till att grundbidraget kommit att bli kraftigt urholkat. För många funktionshindrade innebär de höga inköps- och driftskostnaderna att man inte har råd med bil. I de bidragsberättigade anpassningskostnaderna ingår inte längre t.ex. servostyrning och automatväxel eller extrakostnaden för behov av större bil som van eller buss. Motionärerna vill ha ett reviderat och förstärkt bilstöd. De anser vidare att regeringen bör utreda hur funktionshindrade med bilstöd kan kompenseras för den kraftigt höjda bensinskatten. I motion So434 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande till regeringen om en utredning av bilstödet med medverkan av sakkunniga från handikapprörelsen. Motionärerna anför att regeringen i budgeten signalerar om stora besparingar på bilstödet för handikappade för åren 1999 och 2000. Förändringen försvaras med att det skett en successiv minskning av efterfrågan på bilstödet. Handikapprörelsen tolkar å sin sida minskningen som en följd av att reglerna utformats så att de handikappade inte har råd att utnyttja stödet. Regeringen har för avsikt att göra en översyn av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet och då även pröva det framtida anslagsbehovet. Motionärerna anser det olyckligt att regeringen signalerar om nedskärningar av bilstödet innan den översyn som regeringen planerar har genomförts. De vill ha en mer heltäckande utredning om funktionshindrades möjligheter att åka med egen bil och anser det viktigt att representanter från handikapprörelsen får delta i utredningen som sakkunniga. I motion So416 av Berit Oscarsson och Sven-Erik Österberg (båda s) begärs ttillkännagivande om bilstödet. Motionärerna anför att Riksförsäkringsverket (RFV) förra året gav ut nya allmänna råd (1996:9). I dessa råd fastställs att s.k. basanpassningar inte längre skall ersättas. Till stöd för detta anger RFV ett par domar. Enligt motionärerna har RFV gjort en alltför långtgående tolkning av domarna. Domarna ger uttryck för att ersättning endast skall utgå om anpassningen medfört merkostnader. Domarna uttrycker inte att utrustning som levereras av billeverantören inte skall ersättas genom anpassningsbidraget anför motionärerna. De nya allmänna råden har inneburit att många funktionshindrade fått ökade kostnader. I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hälsoekonomisk analys av bilstödet (yrkande 10). Motionärerna anför att tillgången till en anpassad bil minskar beroendet av samhällsinsatser. De anser det därför rimligt att åldersgränsen på 50 år avskaffas i enlighet med förslaget i Rätten till ratten, SOU 1994:55. De kan dock inte bedöma hur mycket det kostar och anser därför att regeringen bör göra en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att ta bort åldersgränsen och hur mycket kostnaderna för annat samhällsstöd därmed skulle förändras. I motion So439 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (båda c) begärs tillkännagivande om utformningen av bilstödet till familjer med handikappade barn. Motionärerna anför att föräldrar till handikappade barn kan få stöd med 30 000 kr till inköp av en större bil för att få plats med rullstol och andra hjälpmedel. Stora bilar kostar mer i inköp och är dyrare i drift. Motionärerna anser att reglerna är villkorade på ett sådant sätt att det försvårar för många familjer. Reglerna bör förändras så att familjerna själva kan få ta ansvar för vilken bil de köper. Motionärerna reagerar på att försäkringskassan kräver tillbaka bilstödet om barnet avlider innan sju år gått. De anser att återbetalningsskyldigheten om barnet dör bör tas bort. I motion So422 av Christer Eirefelt (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Motionären anför att familjehemsföräldrar för närvarande inte har rätt att få bilstöd även om barnet vistas hos dem stadigvarande och bara vid enstaka tillfällen i det egna hemmet. Denna tolkning av gällande författning minskar drastiskt familjeföräldrarnas möjlighet att låta barnet ta del av aktiviteter som är självklara för andra barn, anför de. I budgetpropositionen 1997/98:1 redovisade regeringen att den avsåg att göra en översyn av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet. Även framtida anslagsnivåer skulle prövas. Enligt vad utskottet har inhämtat avser regeringen att återkomma med förslag till förändringar i samband med avlämnandet av budgetpropositionen för år 1999.
Utskottets bedömning Utskottet anser att regeringens översyn av bilstödet bör avvaktas och avstyrker därmed motionerna So416 (s), So422 (fp), So434 (mp), So439 (c), So444 (v) yrkandena 20 och 21. Även motion So 443 (fp) yrkande 10 avstyrks.
Hemtjänst I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om hemtjänsten för funktionshindrade (yrkande 16) och förslag till regler så att den funktionshindrade själv kan välja service inom hemtjänsten (yrkande 17). Hemtjänsten har utsatts för mycket stora försämringar i alla kommuner. De avgifter som tas ut av kommunerna för hemtjänsten är både höga och olika mellan kommunerna, anför motionärerna. De anser att en översyn bör göras. I en sådan översyn bör finnas förslag och ställningstagande till om hemtjänsten skall vara en funktionskompenserande insats inom handikappområdet och vara kostnadsfri för den enskilde. Av Socialstyrelsens rapport Handikappreformen. Slutrapport 1997 framgår att andelen personer som är 65 år och yngre och har hemtjänst har halverats de senaste åren. För dem som har många timmar har insatsen sannolikt ersatts av personlig assistans, men för dem som hade färre timmar saknas kunskap om i vilken mån de saknar stöd eller om anhöriga m.fl. har fyllt behoven, anförs det. Mellan åren 1989 och 1993 har antalet personer under 65 år med hemtjänst minskat från nära 26 000 till drygt 22 000 personer (16 %), sannolikt genom att behovsprövningen blivit mer restriktiv anför styrelsen. Mellan 1993 och 1994, då LSS trätt i kraft, minskade gruppen med ytterligare drygt 2 000 personer (10 %). Styrelsen anser att denna minskning sannolikt förklaras av att LSS tillkommit, eftersom en hög andel i denna grupp var beviljad många hemtjänsttimmar och det därför är rimligt att anta att många har beviljats personlig assistans. Ca 20 000 personer under 65 år hade hemtjänstinsatser under 1994, dvs. sedan LSS införts. Socialstyrelsen har nyligen redovisat rapporten Pensionärshushållens kostnader för äldreomsorg och sjukvård, Äldreuppdraget 97:8. Av rapporten framgår att medianavgiften för ensamstående som har hemtjänst är 350 kr och för kost och omsorg dygnet runt 2 500 kr. Den högsta avgiften har ökat med genomsnittligt sett ca 80 % mellan 1993 och 1997. Viktigast för majoriteten av hemtjänsttagare är nivån på den lägsta avgiften (?golvet?). Medianvärdet 1995 för pensionärer med lägst inkomst var 250 kr per månad, 25 % hade en avgift om 150 kr eller lägre och 25 % en avgift om 415 kr per månad eller högre. Frågan om avgifterna inom hemtjänsten utreds för närvarande. Bakgrunden är riksdagens beslut hösten 1996 att tillkännage behovet av en översyn av boendebegreppet i de särskilda boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras effekter (bet. 1996/97:SoU7, rskr. 4). Regeringen har därefter tillkallat en särskild utredare (dir. 1997:111). Denna skall vad gäller avgifterna bl.a. analysera frågan om möjligheter att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller avslag på begäran om jämkning samt kartlägga och redovisa situationen för olika individer/hushåll när det gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med bidrag och skatter ger upphov till marginaleffekter. Utredaren skall kartlägga i vad mån nivån på avgifter och förbehållsbelopp innebär att enskilda av kostnadsskäl avstår från olika slag av insatser. Hon skall kartlägga kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och i det sammanhanget redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner samt bedöma de ekonomiska konsekvenserna av eventuella förslag. Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast den 1 december 1998. Regeringen har aviserat en proposition om nationella mål för äldreomsorgen till mars 1998. Socialministern har med anledning av detta uttalat att de stora skillnaderna i kommunernas avgifter för de äldre (och funktionshindrade) måste minska och att en tänkbar lösning kan vara en riksnorm.
Utskottets bedömning Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag i frågan om avgifterna inom hemtjänsten. En utredning arbetar med frågan om boendebegreppet i de särskilda boendeformerna för äldre samt avgifterna för sådant boende och deras effekter. Enligt socialministern måste de stora skillnaderna i kommunernas avgifter för de äldre och handikappade minska. Regeringen har till senare i vår aviserat en proposition om nationella mål inom äldreomsorgen. Motion So444 (v) yrkandena 16 och 17 avstyrks.
Handikappanpassning som norm i statsbudget, utredningar m.m. I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om vikten av att handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar av statsbudgeten (yrkande 29). Motionärerna anser att statsbudgeten bör utformas så att det inom samtliga utgiftsområden framgår vad regeringen vill göra för att stärka funktionshindrades möjligheter till aktivt deltagande i samhällslivet. I motion So413 av Juan Fonseca (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla statliga utredningar bör innehålla redovisning av konsekvenser för funktionshindrade. Motionären anför att samtliga partier säger sig vilja stödja en politik för ökad delaktighet. Den allmänna välviljan kan dock inte rubba den faktiska verkligheten. Beslut om utbildning, arbetsmarknad, skatter, kultur, fysisk miljö, socialförsäkringar m.m. klubbas, utan att tillräckligt underlag tagits fram beträffande konsekvenser för personer med funktionshinder. Möjligen försöker man i efterhand rätta till vissa orimliga konsekvenser. Motionären anser att på samma sätt som jämställdhetsaspekter börjar tränga igenom i den politiska processen, genom ett generellt utredningsdirektiv, borde det vara en självklarhet att anlägga handikappaspekter på alla politiska frågor. Samma yrkande finns också i motion Bo508 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (båda s) (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att statliga utredningar sedan ett antal år har krav på sig att redovisa vilka konsekvenser deras förslag får ur ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom handikappaspekter finns på samhällets alla områden borde det vara givet att krav ställs på analys av konsekvenser för funktionshindrade av utredningarnas förslag. Behovet av särlösningar i efterhand skulle därmed kunna undvikas. Utskottet behandlade motioner med detta tema i betänkande 1997/98:SoU6 och anförde då bl.a.:
I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som viktiga samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med handikapporganisationerna utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan dessa och statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta den särskilde utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. - - - Utskottet delar inställningen i motion So429 (s) att handikappaspekterna bör beaktas på ett tidigt stadium. Därmed blir det naturligt att söka generella lösningar i stället för individuella. Att statliga utredningar alltid skall redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för människor med funktionshinder är dock, enligt utskottets mening, att gå för långt med tanke på de många olika funktionshinder som finns och de olika aspekter de aktualiserar. Däremot är det viktigt att handikappaspekterna finns med när olika förslag övervägs. Motionen avstyrks därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr. 7).
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens inställning att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällssektor och att handikapporganisationerna skall ingå som viktiga samverkansparter i ett sådant arbete. Utskottet har tidigare konstaterat att samarbetet med handikapporganisationerna nu utvecklas genom bl.a. utökade kontakter mellan organisationerna och statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens hantering av handikappfrågorna. Vidare har utredaren av Handikappombudsmannen i uppdrag att pröva frågan om inrättandet av en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. Något initiativ med anledning av motion So308 (mp) yrkande 29 behövs inte. Motionen avstyrks. Utskottet vidhåller också sin uppfattning att handikappaspekterna bör beaktas på ett tidigt stadium i allt utredningsarbete. Därmed blir det naturligt att söka generella lösningar i stället för individuella. Detta kan leda till både bättre och billigare lösningar. Utskottet anser dock att kravet att statliga utredningar alltid skall redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för människor med funktionshinder är att gå för långt med tanke på de många olika funktionshinder som finns och de olika aspekter de aktualiserar. Motionerna So413 (s) och Bo508 (s) yrkande 3 avstyrks därmed.
Funktionshinder och invandrare I motion So412 av Juan Fonseca (s) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om funktionshindrade människor med utländsk bakgrund. Motionären konstaterar att samhället och dess institutioner de senaste tre fyra åren har börjat att uppmärksamma funktionshindrade personer med utländsk bakgrund. De insatser som görs är bra men otillräckliga, anför motionären. Han anser att invandrade människor med funktionshinder skulle kunna vara en prioriterad målgrupp för Allmänna arvsfonden. Kontakter och samarbete mellan invandrar- och handikapporganisationerna bör uppmuntras. Samverkansmodeller mellan samhällsorgan och frivilligorganisationer på lokal nivå skulle kunna utvecklas. Insatser behövs för att öka kulturmedvetenheten bland personal som arbetar med funktionshindrade med utländsk bakgrund. I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade framhölls vikten av att kommuner och landsting i planeringen och utformningen av olika insatser beaktar de särskilda krav som kan ställas av funktionshindrade med invandrarbakgrund. I propositionen aviserades också att regeringen avsåg att senare besluta att ur Allmänna arvsfonden anvisa sammanlagt 10 miljoner kronor under två år till utvecklingsprojekt inom detta område. Allmänna arvsfonden har beviljat stöd till utvecklingsverksamhet med syfte att öka möjligheterna för funktionshindrade personer med invandrarbakgrund att bli delaktiga i samhälls- och föreningsgemenskap och att på så sätt själva kunna förbättra sin livssituation. Syftet har också varit att utveckla modeller för samverkan mellan handikapp- och invandrarorganisationer. Arvsfondsdelegationen har gett ut skriften Möte mellan två världar där i stort sett alla projekt som beviljats stöd presenteras. Skriften är avsedd att fungera som idéspridare och inspirera till ny verksamhet som kan förbättra situationen för invandrare med funktionshinder. Inom ramen för Socialstyrelsens invandrarprojekt 1995-2000 finns också en del om invandrare med funktionshinder. Styrelsen har gjort en delstudie med denna inriktning och kommer under år 1998 att redovisa denna i form av en rapport eller engångstidning riktad till handläggare. Också inom psykiatriuppföljningen kommer det att finnas med avsnitt om invandrare med psykiska störningar och de särskilda svårigheter dessa möter.
Utskottets bedömning Utskottet anser att det är angeläget att uppmärksamma de särskilda behov som funktionshindrade med invandrarbakgrund kan ha. Allmänna arvsfondens stöd till olika utvecklingsverksamheter har fyllt en viktig funktion genom att skapa nya kontaktytor mellan handikapporganisationer och invandrarorganisationer. Också Socialstyrelsens invandrarprojekt och arbetet inom ramen för psykiatrireformen är angeläget för att öka kunskapen om invandrare med funktionshinder. Något initiativ med anledning av motion So412 (s) behövs inte. Motionen avstyrks.
Socialtjänstens deltagande i kommunens planering I motion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering (yrkande 2). Motionärerna anser att socialtjänstens möjlighet att påverka planeringsarbetet bör förstärkas och tydliggöras. Socialtjänstlagen bör innehålla tydliga bestämmelser om socialtjänstens roll i den kommunala planeringen. Socialtjänstens kunskaper och erfarenheter om olika sociala förhållanden bör tas till vara på ett tidigt stadium i planeringsprocessen så att adekvata åtgärder kan vidtas för att skapa och bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga för alla. Regeringens total-översyn av socialtjänstlagen bör innehålla ett uppdrag om att föreslå tydliga regler som tillfredsställer detta behov, anför motionärerna. Enligt 5 § socialtjänstlagen (1980:620) hör till socialtjänstens uppgifter att medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. I 7 § sägs att socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen skall bygga på nämndens sociala erfarenheter och särskilt syfta till att påverka utformningen av nya och äldre bostadsområden i kommunen. Nämnden skall också verka för att offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir tillgängliga för alla. En liknande motion av samma motionär behandlades i betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av regeringens skrivelse om handikappolitiken. Utskottet anförde då följande:
Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att samhällsplaneringen även måste omfatta ett socialt perspektiv. Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser om detta. Det ankommer på kommunerna att tillämpa dessa. Detta lyfts också fram i den föreslagna projektverksamheten. Något initiativ med anledning av motion So426 (c) yrkande 4 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks. Riksdagen följde utskottet (rskr. 7). Den projektverksamhet som utskottet hänvisade till var det uppdrag regeringen avsåg att lägga till Boverket att samordna arbetet med att utforma ett program för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna. Arbetet med programmet skall ske i samråd med Handikappinstitutet, handikapporganisationer och andra berörda. Goda exempel på hur det kostnadseffektivt går att förbättra tillgängligheten bör redovisas. En del av tillgänglighetsprogrammet bör även inriktas på att hitta former för en integrerad anpassning av trafiksy-stem och bebyggelse. I detta sammanhang uttalade utskottet att ytterligare insatser behövs för att förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med funktionshinder och att den föreslagna projektverksamheten var värdefull. Utskottet underströk också att kommunala tillgänglighetsprogram bör upprättas och ingå i varje kommuns översiktsplan. Lokala åtgärdsprogram är utöver lagstiftning den effektivaste metoden att komma vidare för att undanröja många praktiska och fysiska hinder.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i denna fråga. Motion So411 (c) yrkande 2 får därmed anses tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Kunskaper om funktionshinder I motion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning och funktionshinder (yrkande 3) samt om utbildningssatsningar (yrkande 11). Personal inom vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har ofta kontakter med handikappade. Motionärerna anser det angeläget att dessa personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika funktionshinder. Staten bör inom sina verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning, anförs det. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser också att personalen måste få kunskap om vilka hjälpmedel som finns och hur de används. Riksdagen bör uppmana huvudmännen inom respektive område att se över den kompetens som finns inom området handikapp och IT, med sikte på att förstärka den och öka användningen av IT. I direktiven till den särskilde utredaren av bemötande av personer med funktionshinder (dir. 1997:24) anförs att han skall se över hur kraven på bl.a. valfrihet, inflytande och information för funktionshindrade personer respekteras inom olika områden, framför allt inom hälso- och sjukvården, service och omsorg, socialförsäkringssystemet, habilitering och rehabilitering samt hjälpmedelsförsörjning. Han skall beskriva funktionshindrade personers erfarenhet av hur de möts och behandlas vid kontakter med myndigheter och andra offentliga organ. Utredaren skall vidare beskriva pågående utvecklingsarbete i kommuner och landsting i frågor som rör kvalitet och bemötande och undersöka vilka utbildningssatsningar och kompetenshöjande åtgärder huvudmännen vidtar för att öka medvetenheten hos personalen om frågor som rör inflytande, självbestämmande m.m. Utredaren skall föreslå åtgärder som kan bidra till att avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet av personer med funktionshinder. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1998. I betänkande 1997/98:SoU6 behandlade utskottet en motion i samma ärende. Utskottet redovisade dels direktiven till den särskilde utredaren av bemötande av personer med funktionshinder, dels Handikappombudsmannens arbete för att öka insikten om gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt aktivt verka för att myndigheter och andra beaktar funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Utskottet delade uppfattningen i den då aktuella motionen att det är angeläget att personalgrupper som arbetar med personer med funktionshinder får en grund- och vidareutbildning om olika funktionshinder. Utskottet konstaterade att det i första hand är en fråga för respektive huvudman att tillse att personalen fortlöpande får den utbildning den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete. Handikappombudsmannen har också aktualiserat dessa frågor och arbetar med att öka insikten om gällande regler och värderingar. Överläggningar som Handikappombudsmannen genomfört har påverkat personalutbildningen i flera statliga myndigheter. Utskottet fann att något initiativ inte behövdes med anledning av motionen. Denna avstyrktes därmed.
Utskottets bedömning Det är angeläget att alla personalgrupper som arbetar med personer med funktionshinder får en grund- och vidareutbildning om olika funktionshinder. Det är i första hand en fråga för respektive huvudman att tillse att personalen ges den utbildning den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete. Handikappombudsmannen har tagit upp dessa frågor och arbetar också med att öka insikten om gällande regler och värderingar. Även utredningen om bemötande av personer med funktionshinder kommer att beröra utbildningsfrågorna. Något initiativ behövs inte med anledning av motion So411 (c) yrkandena 3 och 11. Motionsyrkandet avstyrks.
Samverkan runt funktionshindrade I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten (yrkande 10). Motionärerna anför att stödet till personer med funktionshinder skall vara organiserat så att det är lättillgängligt. Ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner skall vara klar, så att den enskilde inte bollas mellan olika instanser. I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande insatser för funktionshindrade skall kunna genomföras (yrkande 30). Motionärerna konstaterar att det kan vara så illa i dag att kommunen skall ansvara för en rullstol och landstinget för den andra. Även LSS är delad mellan olika huvudmän. Detta kan leda till att funktionshindrade riskerar att falla mellan stolarna. Motionärerna anser att en samordning av samtliga insatser måste prövas och utvärderas. De exemplifierar med hjälpmedel, avgifter, lönebidrag och andra AMS-åtgärder. Enligt 10 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade skall kommuner och landsting, om den enskilde så önskar, i samband med att insatser enligt lagen beviljas upprätta en plan i vilken beslutade och planerade insatser redovisas. I planen skall även redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen eller landstinget som man känner till. Planen skall fortlöpande och minst en gång om året omprövas. Berört landsting och berörd kommun skall underrätta varandra om upprättade planer. Planen är till för att klargöra den enskildes behov av insatser samt underlätta samordningen mellan de olika organ som individen får stöd av. Av 14 § framgår att kommunen skall verka för att insatserna som tas upp i planen samordnas. I Handikappreformen. Slutrapport 1997 understryker Socialstyrelsen att huvudmännen är skyldiga att samverka med andra och följaktligen också utveckla formella former för samverkan. Det gäller både mellan olika enheter och nivåer inom kommun och landsting och mellan olika huvudmän samt mellan huvudmän och intresseorganisationer. Socialstyrelsen anser att samverkansfrågorna generellt måste ges en mer central roll. Planeringen måste utgå från en helhetssyn, där samlade och långsiktiga lösningar bör eftersträvas i stället för kortsiktiga punktinsatser. Behovet av samverkan mellan berörda parter har betonats i lagstiftningen. Socialstyrelsen anser dock att reformen ännu inte tycks ha fått till effekt att samverkan nämnvärt förbättrats. Den enskildes möjligheter att få en individuell plan där insatser från olika instanser har samordnats är också dåligt tillgodosedd. Styrelsen betonar att alla stöd- och behandlingsinsatser, för att kunna hålla en hög kvalitet, måste koordineras i en individuell planering. Det gäller både individuell plan enligt LSS och de behandlings- och habiliteringsplaner som personen skall ha enligt HSL.
Utskottets bedömning Socialstyrelsen har i sin uppföljning av handikappreformen konstaterat att reformen behöver tid för att slå igenom. Styrelsen bedömer att de samlade effekterna blir synliga först efter flera år och anser att återkommande uppföljningar bör göras. Utskottet kan konstatera att lagstiftningen betonar behovet av samverkan och att den enskilde enligt LSS har rätt till en individuell handlingsplan där samtliga stöd- och behandlingsinsatser som görs av såväl kommun som landsting skall redovisas liksom insatser som vidtas av andra organ. Kommunen skall verka för att insatserna samordnas på ett för den enskilde så fördelaktigt sätt som möjligt. Kommunen bör aktivt söka kunskap om andra organs åtgärder för den enskilde så att dessa kan redovisas i planen. Utskottet utgår från att detta arbete nu kommer att utvecklas i kommunerna. Något initiativ med anledning av motionerna So285 (v) yrkande 10 och So308 (mp) yrkande 30 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Bostadstillägg till funktionshindrade I motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadstillägg till funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför att många gravt funktionshindrade har en relativt stor bostadsyta och särskilda anpassningar av bostaden. De kan ha behov av en större lägenhet än normalt för att kunna förflytta sig med rullstol eller för att utrymme krävs för att en personlig assistent skall kunna övernatta i bostaden. Det kan gälla behov av utrymme för särskilda lyftanordningar och andra anpassningar av bostaden. Motionärerna anför att det statliga bostadstilläggssystemet inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och förutsättningar. När staten 1998 fullt ut tar över bostadstillägget för pensionärer kommer alternativet för många funktionshindrade att vara att antingen leva på socialbidrag eller att flytta från en handikappanpassad och ändamålsenlig bostad. Motionärerna anser att slutsatsen måste bli att bostadstilläggssystemet skall konstrueras så att ingen funktionshindrad medborgare skall behöva leva med denna oro. Motionärerna har tagit upp denna fråga i en särskild anslagsmotion. I betänkande 1997/98:SoU1 behandlades en anslagsmotion med begäran om ett nytt anslag till bostadsstöd till funktionshindrade. I betänkandet redovisas att det den 1 januari 1995 infördes ett statligt bostadstillägg till pensionärer (BTP) vilket ersatte det tidigare kommunala bostadstillägget och särskilt kommunalt bostadstillägg för pensionärer. BTP utgör före inkomstavdrag 85 % av bostadskostnaden mellan 100 och 4 000 kr per månad. Storleken av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en övergångsperiod t.o.m. utgången av år 1998 kan en kommun komplettera BTP med ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna inryms ett särskilt bostadstillägg som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra. Utskottet motsatte sig förslaget till ett nytt anslag och konstaterade att det under en övergångsperiod fanns möjlighet för en kommun som så beslutar att komplettera det statliga bostadsbidraget.
Utskottets bedömning Utskottet konstaterar att ett nytt statligt bostadstillägg till pensionärer infördes den 1 januari 1995. I de nya reglerna inryms också ett särskilt bostadstillägg för att kompensera de pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra. Under en övergångsperiod fram till utgången av år 1998 finns också möjlighet för en kommun att besluta att komplettera det statliga bostadsbidraget. Utskottet har tidigare motsatt sig förslaget till ett nytt anslag på statsbudgeten för detta ändamål. Utskottet vidhåller sin uppfattning och avstyrker därmed motion So403 (m) yrkande 2.
MBD/DAMP m.m. I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdra åt Skolverket och Socialstyrelsen att ta fram ett handlingsprogram för att hjälpa barn med ADHD (yrkande 5). Behovet av tidig diagnos, behandling och habilitering av barn med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP) har under senare tid uppmärksammats både på grund av de problem beteendestörningen skapar för barnen och de problem barnen möter som vuxna om de inte får tidig hjälp, anför motionärerna. De anser att det är viktigt att lärare, förskolepersonal samt personal inom barn- och skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna diagnosgrupp. Det är viktigt att de behandlingsmetoder som finns utvärderas och att handlingsprogram utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa barn hjälp. Motionärerna anser att detta är en uppgift som bör uppdras åt Skolverket och Socialstyrelsen. I motion So296 av Kerstin Heinemann (fp) begärs tillkännagivande till regeringen om att ett samlat åtgärdsprogram bör utarbetas för funktionsstörningen MBD/DAMP. Motionären anför att enligt professor Gillberg i Göteborg lider 5-8 % av alla förstaklassare av funktionsstörningen MBD/DAMP. Barnen lider av koncentrationsstörningar, impulsivitet, lättretlighet och aggressivitet. Utan korrekt diagnos blir barnen ofta betraktade som bråkiga och ouppfostrade. En tidig diagnos är viktig liksom insatser i form av speciallärare och små klasser med tydlig struktur. Rätt insatta åtgärder kan förhindra problem senare i livet. Motionären anser att ett samlat nationellt åtgärdsprogram måste arbetas fram, ett program som behandlar hela problematiken vad gäller denna delvis okända funktionsstörning. I motion So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om barn med DAMP (yrkande 10). Motionärerna anför att DAMP är ett osynligt handikapp och kunskapen är fortfarande begränsad såväl hos många som arbetar med barn som hos allmänheten. Barn med DAMP måste mötas på ett adekvat sätt för att minimera skadorna. Anpassad pedagogik, respekt och förståelse är angeläget så att inte barnet förlorar sin självkänsla. Motionärerna anser att snabba åtgärder måste vidtas och att dessa barn måste få sin diagnos som är en förutsättning för ett adekvat omhändertagande i den egna familjen och i skolan. I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barn och ungdom med neuropsykiatriska störningar över hela landet skall kunna tillförsäkras vård och behandling i fungerande vårdkedjor (yrkande 7). Motionärerna anför att barn med neuropsykiatriska störningar i dag i bästa fall får en diagnos när de börjar skolan. Resurserna för stöd till deras familjer, dem själva, deras skola och fritidsliv är mycket ojämnt fördelade och prioriterade över landet. Motionärerna vill ha en utredning och anser att denna även bör utreda möjliga alternativa/komplementärmedicinska insatser. Utskottet behandlade en motion om bl.a. personer med MDB/DAMP i betänkande 1997/98:SoU6. För närmare information om de insatser som görs för denna grupp hänvisas till betänkandet. Utskottet konstaterade att kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MDB/DAMP m.fl. har ökat under senare år även om mycket arbete återstår. Allmänna arvsfonden har stött fler projekt med inriktning på att öka kunskapen och stödet till barn med dessa funktionshinder. Utskottet pekade också på de extra resurser som tillförts kommunerna för bl.a. skolan. Vidare framhölls att skolan är skyldig att ge det stöd som elever behöver för att klara undervisningen och skolgången och att den nya tekniken ger nya möjligheter för elever med funktionshinder att uttrycka sig både skriftligt och muntligt. Av regleringsbrevet till Skolverket för år 1997 framgår att verket skall vidta särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder avseende elever som har behov av särskilt stöd. Utskottet ansåg det aktuella motionsyrkandet i huvudsak tillgodosett och avstyrkte det. Av regleringsbrevet till Skolverket för år 1998 framgår att Skolverket i sin tillsyn särskilt skall fokusera på resursfördelningen avseende elever med behov av särskilt stöd. Under avsnittet om utveckling och forskning sägs att Skolverket skall prioritera insatser som syftar till att öka andelen elever som lämnar grundskolan och gymnasieskolan med fullständigt slutbetyg. Läs- och skrivkommittén avlämnade sitt slutbetänkande i september 1997 Att lämna skolan med rak rygg - om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter (SOU 1997:108). Kommittén har främst analyserat på vilket sätt skolans pedagogiska förhållningssätt ur ett generellt perspektiv kan förändras för att färre elever skall lämna skolan med läs- och skrivsvårigheter. Utredningen har bl.a. lagt fram förslag om ändringar i skollagen, läroplaner, grundskoleförordningen, kursplaner m.m. Betänkandet har remissbehandlats. Handikappombudsmannen har i sitt remissvar anfört att en generell pedagogisk insats är otillräcklig för att barn med dyslexi och DAMP skall få en chans att utvecklas optimalt. Handikappombudsmannen anser att de nationella reglerna bör skärpas i två avseenden, dels bör elever med dyslexi garanteras tillgång till hjälpmedel, dels bör rätten till vissa nödvändiga anpassningar slås fast, t.ex. förlängd tid och rätt till att använda kompensatoriska hjälpmedel på prov. Utredningen och remissvaren ligger till grund för den proposition som regeringen avser att avlämna i mars 1998 om kvaliteten i skolan. Vidare har en parlamentarisk sammansatt kommitté tillkallats för att lämna förslag till förnyelse av lärarutbildningen (dir. 1997:54). I utredningens uppdrag ingår att ange mål och principer för styrning av lärarutbildningen samt att lämna förslag om innehåll och omfattning av de olika lärarutbildningarna, liksom om organisatoriska frågor. Utredningen skall vidare behandla frågor om lärarutbildning för olika pedagogiska profiler samt lärarutbildningarnas dimensionering och rekrytering. I uppdraget ingår också att lämna ytterligare förslag rörande lärarnas fortbildning, vidareutbildning och lärarutbildningens forskningsanknytning. Behovet av specialpedagogisk kompetens bland lärarna skall vidare analyseras. Därvid skall utredningen särskilt uppmärksamma dimensioneringen av den framtida specialpedagogiska utbildningen för förskolan, skolan, vuxenutbildningen och specialskolan. Utredningen som hade fått tid till den 2 juni 1998 har nyligen fått förlängd tid. Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06) som har i uppdrag att utreda vården och stödet till barn och ungdomar med psykiska problem beräknas lämna sitt slutbetänkande den 15 mars 1998.
Utskottets bedömning Utskottet har tidigare konstaterat att kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MBD/DAMP m.fl. har ökat under senare år, även om mycket återstår att göra. De extra resurser som kommunerna tillförts och kommer att tillföras under de kommande åren är viktiga för att kunna förstärka insatserna i skolan. Det är angeläget att särskild uppmärksamhet riktas mot barn med särskilda behov. Skolverkets undersökningar visar att så inte alltid har varit fallet. Utskottet anser dock att regeringens beredning av frågan nu bör avvaktas. Motionerna So214 (kd) yrkande 10, So296 (fp), So308 (mp) yrkande 7 och So674 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed.
Handikapporganisationerna I motion So442 av Barbro Hietala Nordlund (s) begärs tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om handikapporganisationernas svåra ekonomiska situation (yrkande 1) och om problemet med de ändrade utbetalningsperioderna (yrkande 2). Motionären understryker att Handikapporganisationerna spelar en viktig roll för opinionsbildning och påverkan av samhället. Statens stöd till organisationerna har i kronor räknat legat kvar på samma nivå sedan budgetåret 1992/93. Samtidigt har antalet organisationer som skall dela på stödet ökat från 37 till 44 stycken. Under år 1997 förändrades också utbetalningsperioderna av anslaget från kvartalsvis i förskott till kvartalsvis i efterskott, vilket medfört ränteförluster för organisationerna. För att återställa det reella värdet av organisationsstödet behöver detta öka med närmare 20 miljoner kronor. I utskottets betänkande 1997/98:SoU1 behandlades frågan om bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer. I motioner begärdes anslagshöjningar och omprövning av utbetalningsperioden till organisationerna. Utskottet hade inget att erinra mot förslaget i propositionen till medelsanvisning och avvisade därmed de aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 115).
Utskottets bedömning Handikapporganisationerna har en viktig opinionsbildande roll och fyller en central funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Organisationerna har därför också sedan länge erhållit statligt stöd till en inte oväsentlig del av sin verksamhet. Regeringen har nyligen beslutat om fördelningen av bidragen till handikapporganisationerna för budgetåret 1998. Bidrag utgår till 44 handikapporganisationer med samma belopp som under budgetåret 1997 och kommer att utbetalas i mitten av varje kvartal. Utskottet har vidare erfarit att regeringen har för avsikt att se över bidragen till handikapporganisationerna. Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av ärendet. Motion So442 (s), som i huvudsak är tillgodosedd, bör därför inte föranleda något uttalande från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So240 yrkande 19 och 1997/98:So444 yrkandena 1 och 2, res. 1 (m) res. 2 (v) 2. beträffande antidiskrimineringslag att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So240 yrkande 21, 1997/98:So403 yrkandena 7 och 10, 1997/98:So410 yrkande 2, 1997/98:So430 yrkande 5, 1997/98:So443 yrkandena 2 och 4 och 1997/98:So444 yrkandena 4-9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 3. beträffande funktionshindrade på arbetsmarknaden att riksdagen avslår motion 1997/98:So444 yrkande 11, res. 3 (v) 4. beträffande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So408, 1997/98:So419 och 1997/98:So444 yrkande 3, res. 4 (m, fp, mp, kd) res. 5 (v) 5. beträffande hjälpmedelsgaranti att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So240 yrkande 20, 1997/98: So285 yrkande 11, 1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So421, 1997/98:So436, 1997/98:So438, 1997/98:So443 yrkande 8 och 1997/98:So444 yrkandena 18 och 19, res. 6 (m, fp) res. 7 (v) 6. beträffande komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen att riksdagen avslår motion 1997/98:So430 yrkande 12, res. 8 (kd) 7. beträffande IT-hjälpmedel att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So411 yrkandena 8 och 9 och 1997/98:T815 yrkandena 15-17, res. 9 (c) 8. beträffande bilstödet att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So434, 1997/98:So439, 1997/98:So443 yrkande 10 och 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21, res. 10 (fp) res. 11 (v) res. 12 (mp) 9. beträffande hemtjänsten att riksdagen avslår motion 1997/98:So444 yrkandena 16 och 17, res. 13 (v) 10. beträffande beaktande av handikappaspekter inom varje samhällssektor att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 29, 11. beträffande handikappaspekterna i utredningsarbete att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So413 och 1997/98:Bo508 yrkande 3, 12. beträffande funktionshinder och invandrare att riksdagen avslår motion 1997/98:So412, 13. beträffande socialtjänstens deltagande i kommunens planering att riksdagen avslår motion 1997/98:So411 yrkande 2, 14. beträffande kunskaper om funktionshinder att riksdagen avslår motion 1997/98:So411 yrkandena 3 och 11, res. 14 (c) 15. beträffande samverkan runt funktionshindrade att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So285 yrkande 10 och 1997/98:So308 yrkande 30, res. 15 (v, mp) 16. beträffande bostadstillägg till funktionshindrade att riksdagen avslår motion 1997/98:So403 yrkande 2, res. 16 (m) 17. beträffande MBD/DAMP m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So214 yrkande 10, 1997/98: So296, 1997/98:So308 yrkande 7 och 1997/98:So674 yrkande 5, res. 17 (m, fp, v, mp, kd) 18. beträffande handikapporganisationerna att riksdagen avslår motion 1997/98:So442.
Stockholm den 17 februari 1998
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Ingrid Burman (v).
Reservationer
1. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet vidhåller? och på s. 7 slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: På många sätt är Sverige ett bra land att leva i för funktionshindrade. Genom reformer som framför allt skedde under de borgerliga åren i början av 1980- talet och under perioden 1991-1994 har de funktionshindrade tillförsäkrats en god levnadsnivå. Det finns dock många brister som bör åtgärdas och som det borde gå att nå politisk enighet om. Utskottet vill understryka att det offentligas insatser för människors välfärd skall prioritera dem som har det svårast. Stödet till fysiskt och psykiskt funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassas till den funktionshindrades förutsättningar. Det skall ge de funktionshindrade valfrihet och goda möjligheter att påverka sin situation, t.ex. genom att de själva får besluta om att anställa vårdpersonal och välja omsorgsform. Genom förutseende planering bör den yttre och inre miljön anpassas till de funktionshindrade. Tekniska hjälpmedel och nya mediciner bör utnyttjas effektivt för att skapa nya förutsättningar för personer med funktionshinder. Vad utskottet anfört med bifall till motion So240 (m) yrkande 19 och med avslag på motion So444 (v) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So240 yrkande 19 och med avslag på motion 1997/98:So444 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet vidhåller? och på s. 7 slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Handikappolitiken måste ha ett medborgarperspektiv. Människor med funktionshinder skall ingå i samhällsgemenskapen med samma rättigheter och skyldigheter som människor som inte är funktionshindrade. Enligt utskottets mening innebär detta att handikappolitiken måste bygga både på generella och individuella åtgärder. Ansvaret för frågor som rör funktionshindrade skall ligga inom respektive samhällssektor. Ansvars- och finansieringsprincipen måste enligt utskottet fastställas. Detta innebär att finansieringen och handikappanpassningen skall ligga hos dem som erbjuder tjänster, varor eller verksamhet. Detta bör faststlås i lag. Vad utskottet anfört med bifall till motion So444 (v) yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion So240 (m) yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion 1997/98:So240 yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Funktionshindrade på arbetsmarknaden (mom. 3) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 12 slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse: Dagens höga arbetslöshet har tvingat fram många olika arbetsmarknadsåtgärder. Trots att de funktionshindrade är hårdast drabbade av arbetslöshet har arbetsmarknadsinsatserna för dem försämrats. Utskottet anser att allas rätt till arbete måste få reellt genomslag. I första hand skall personer med funktionshinder erbjudas arbete på den reguljära arbetsmarknaden utifrån sin kunskap och kompetens. Vidare måste lönebidragen förbättras och Samhall ges förutsättningar att leva upp till de krav som ställs på företaget. Utskottet anser också att medel till särskilda utbildningar måste anslås för att stärka funktionshindrades attraktionskraft på arbetsmarknaden. Detta kan ske inom ramen för kunskapslyftet. Vad utskottet anfört med anledning av motion So444 (v) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande funktionshindrade på arbetsmarknaden att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So444 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Regeringsrätten? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motionerna So408 (fp) och So419 (s) att Regeringsrättens domar om rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS innebär att dessa insatser saknar innehåll. Utskottet vill understryka att LSS är en rättighetslag som träder i övriga lagars ställe när ett behov av insats för en funktionshindrad som omfattas av lagen inte kan tillgodoses enligt annan lagstiftning. Utskottet anser att det behövs ett klargörande av riksdagens avsikt med insatsen Råd och stöd enligt LSS genom ett förtydligande av lagtexten. Vad utskottet anfört med bifall till motionerna So408 (fp) och So419 (s) och med anledning av motion So444 (v) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:So408 och 1997/98:So419 och med anledning av motion 1997/98:So444 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Regeringsrätten? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att rättigheterna enligt LSS och LASS måste befästas och utvecklas. Kommunernas ansvar för de olika insatserna inom LSS måste skärpas. Rätten till hjälpmedel och tolk, både till talskadade och döva, måste garanteras i lag. Även tillgången till hjälpmedel, rätt till information om hjälpmedel och valfrihet beträffande hjälpmedel måste garanteras. Vad utskottet anfört med bifall till motion So444 (v) yrkande 3 och med anledning av motionerna So408 (fp) och So419 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1997/98:So408 och 1997/98:So419 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?19 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas. Samtidigt bör hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Komplicerade hjälpmedel skall erbjudas inom tre månader. Den som inte anser sig kunna vänta i kön till hjälpmedelscentralerna skall kunna vända sig till andra organisationer som tillhandahåller hjälpmedel. En ökad konkurrens kommer enligt utskottet att leda till höjd kvalitet och kortare köer till hjälpmedel.Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So240 (m) yrkande 20, So403 (m) yrkande 5, So443 (fp) yrkande 8 och med avslag på motionerna So285 (v) yrkande 11, So421 (fp), So436 (s), So438 (s), So444 (v) yrkandena 18 och 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande hjälpmedelsgaranti att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So240 yrkande 20, 1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So443 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1997/98:So285 yrkande 11, 1997/98:So421, 1997/98:So436, 1997/98:So438 och 1997/98:So444 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?19 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Rätten till hjälpmedel skall garanteras utifrån den enskildes behov och efterfrågan. Utskottet anser därför att det behövs en rättighetslag avseende hjälpmedel och att hjälpmedelsansvaret skall sammanföras till en huvudman. Hjälpmedelsförsörjningen präglas i dag av en krånglig och svårgenomtränglig byråkrati. Ibland ligger ansvaret på landstinget, ibland på kommunen och ibland på staten. Det splittrade organisatoriska och finansiella ansvar som råder gör att många funktionshindrade faller mellan stolarna. Olika huvudmän ägnar alltför stor kraft åt att försäka vältra över kostnaderna på varandra. Medan detta pågår kommer nya tekniska landvinningar på hjälpmedelsområdet som förhindras att snabbt komma ut till brukarna. Utskottet anser det väsentligt att ny teknik snabbt kan tas till vara på ett effektivt sätt och komma brukarna till del. Personer med funktionshinder skall också ha rätt till tekniska hjälpmedel till samma kostnad oavsett var i landet de bor. De skall inte heller ha extra kostnader till följd av sitt funktionshinder. Slutligen anser motionärerna att Handikappinstitutet bör ges nya resurser med tanke på den snabba utvecklingen inom IT-området. Vad utskottet anfört med bifall till motionerna So285 (v) yrkande 11 och So444 (v) yrkandena 18 och 19 och med anledning av motionerna So240 (m) yrkande 20, So403 (m) yrkande 5, So421 (fp), So436 (s), So438 (s), So443 (fp) yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande hjälpmedelsgaranti att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:So285 yrkande 11 och 1997/98:So444 yrkandena 18 och 19 och med anledning av motionerna 1997/98:So240 yrkande 20, 1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So421, 1997/98:So436, 1997/98:So438 och 1997/98:So443 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (mom. 6) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse: I samband med införandet av handikappreformen beslutade riksdagen om ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens ansvar för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade. I propositionen anfördes att landstingen skulle tillhandahålla och finansiera hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Vidare framhölls att med detta avsågs hjälpmedel som behövs för att gå i skola och delta i fritids- och rekreationsverksamhet. Utskottet anser det angläget att barn ges möjligheter att utvecklas efter sina förutsättningar. Barn med funktionshinder behöver hjälpmedel för lek i syfte att träna olika funktioner liksom lämplig anpassning av leksaker för att de skall kunna leka som andra barn. Barn utvecklas genom leken och det gäller också barn med funktionshinder. Utskottet finner det därför oroande om hjälpmedel för utvecklingen inte längre beviljas. För att ytterligare förtydliga det beslut som riksdagen tog i samband med handikappreformen om att sjukvårdshuvudmännen skall ansvara för hjälpmedel till funktionshindrade bör 3 a § i hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med att hänsyn skall tas till barns och ungdomars särskilda behov. Detta bör med anledning av motion So430 (kd) yrkande 12 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So430 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. IT-hjälpmedel (mom. 7) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?17 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar inställningen i motionerna So411 och T815 att informationstekniken har en stor potential för att öka funktionshindrades livskvalitet. Det är därför angeläget att se till att tekniken är tillgänglig för alla och blir ett medel för utveckling och inte ett hinder. Tekniken måste anpassas till de funktionshindrades behov. Utskottet anser att en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel. Det bör även övervägas om det behövs ett särskilt stöd för anpassning av IT-produkter, då anpassningarna kan bli mycket dyra i enskilda fall. Utskottet anser det angeläget att utreda en lagreglering av tillgänglighet inom IT-området och därvid även utreda upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för läshandikappade personer. I en sådan utredning måste den principen gälla att om utrustningen inte fungerar för funktionshindrade, så är det utrustningen det är fel på och inte den funktionshindrade personen. Vidare bör övervägas om lagen om offentlig upphandling kan ändras så att det ställs krav på handikapptillgänglighet vid upphandling. Slutligen bör regeringen uppmana huvudmännen inom respektive område att se över den kompetens som finns inom området IT och handikapp. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So411 (c) yrkandena 8 och 9 och T815 (c) yrkandena 15-17 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande IT-hjälpmedel att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So411 yrkandena 8 och 9 och 1997/98:T815 yrkandena 15-17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Bilstödet (mom. 8) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Bilstödet är ett bra medel för att ge personer med funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i samhällslivet och en bättre livskvalitet. Tillgången till en anpassad bil minskar beroendet av samhällsinsatser. Det är därför rimligt att ta bort 50-årsgränsen för rätt till bilstöd även för den som inte yrkesarbetar. Kostnaden för detta är dock oklar. Utskottet anser därför att regeringen bör låta göra en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att ta bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras. Utskottet anser också att möjligheten till bilstöd även bör omfatta familjehemsföräldrar till ett handikappat barn om barnet vistas hos dem stadigvarande och endast vid enstaka tillfällen i det egna hemmet. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So443 (fp) yrkande 10 och So422 (fp) och med avslag på motionerna So 416 (s), So434 (mp), So439 (c) och So444 (v) yrkandena 20 och 21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande bilstödet att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So443 yrkande 10 och 1997/98:So422 och med avslag på motionerna 1997/98: So416, 1997/98:So434, 1997/98:So439 och 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Bilstödet (mom. 8) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att bilstödet måste revideras och förstärkas. Bilpriserna har stigit kraftigt under senare år samtidigt som grundbidraget legat kvar oförändrat. Detta har inneburit en kraftig urholkning av stödet. I de bidragsberättigade anpassningskostnaderna ingår inte heller längre ersättning för extra utrustning som t.ex. automatväxel och servostyrning. För många funktionshindrade innebär de höga inköps- och driftkostnaderna att man inte har råd med bil. Regeringen bör även utreda hur funktionshindrade med bilstöd kan kompenseras för den kraftigt höjda bensinskatten. Vad utskottet anfört med bifall till motion So444 (v) yrkandena 20 och 21 och med anledning av motionerna So416 (s), So422 (fp), So434 (mp), So439 (c) och So443 (fp) yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande bilstödet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21 och med anledning av motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So434, 1997/98:So439 och 1997/98:So443 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Bilstödet (mom. 8) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse: I budgetpropositionen preliminärberäknas anslaget till bilstöd för budgetåren 1999 och 2000 till en mycket låg nivå. Utskottet finner det mycket olyckligt att regeringen på detta sätt signalerar om stora besparingar på anslaget innan den översyn som regeringen planerar har genomförts. Utskottet anser att det behövs en mer heltäckande utredning om funktionshindrades möjligheter att åka med egen bil och att det är angeläget att representanter från handikapprörelsen får delta i utredningen som sakkunniga. Vad utskottet anfört med bifall till motion So434 (mp) och med anledning av motionerna So416 (s), So422 (fp), So439 (c), So443 (fp) yrkande 10 och So444 (v) yrkandena 20 och 21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande bilstödet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So434 och med anledning av motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So439, 1997/98:So443 yrkande 10 och 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Hemtjänsten (mom. 9) Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet vill inte? och slutar med ?17 avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion So444 att det behövs en utredning om hemtjänsten för funktionshindrade. Hemtjänsten har utsatts för stora försämringar i alla kommuner. De nedskärningar som skett innebär att funktionshindrade inte längre kan få hjälp med nödvändiga vardagssysslor som tvätt, städning och matlagning. De avgifter som tas ut för hemtjänsten är samtidigt både höga och olika mellan kommunerna. Utskottet anser att det behövs en översyn av hemtjänsten för funktionshindrade. I en sådan översyn bör det finns förslag och ställningstagande till om hemtjänsten skall vara en funktionskompenserande insats inom handikappområdet och vara kostnadsfri för den enskilde. Vad utskottet anfört med anledning av motion So444 (v) yrkandena 16 och 17 bör utskottet som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande hemtjänsten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So444 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Kunskaper om funktionshinder (mom. 14) Roland Larsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Det är? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse: Personal inom vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har ofta kontakter med handikappade. Utskottet anser det angeläget att dessa personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika funktionshinder och också får kunskap om vilka hjälpmedel som finns och hur de används. Staten bör inom sina verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning. Utskottet anser vidare att regeringen bör uppmana huvudmännen inom respektive område att se över den kompetens som finns inom området handikapp och IT med sikte att förstärka och öka IT-användningen. Vad utskottet anfört med anledning av motion So 411 (c) yrkandena 3 och 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande kunskaper om funktionshinder att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So411 yrkandena 3 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Samverkan runt funktionshindrade (mom. 15) Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Socialstyrelsen har? och på s. 30 slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att stödet till personer med funktionshinder skall vara lättillgängligt. Ansvaret mellan landsting och kommuner skall vara klart så att den enskilde inte bollas mellan olika instanser. Utskottet anser därför att det behövs en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande insatser för funktionshindrade skulle kunna genomföras. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So285 (v) yrkande 10 och So308 (mp) yrkande 30 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande samverkan runt funktionshindrade att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So285 yrkande 10 och 1997/98:So308 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Bostadstillägg till funktionshindrade (mom. 16) Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse: Många funktionshindrade behöver en relativt stor bostadsyta för att få utrymme för att kunna förflytta sig i bostaden, för att få plats med särskilda lyftanordningar m.m. eller för att en personlig assistent skall kunna övernatta i bostaden. Härigenom uppstår ofta en högre hyreskostnad än vad som anses skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer. Utskottet anser att bestämmelserna om det statliga bostadstillägget är oflexibla och inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och förutsättningar. Bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen funktionshindrad medborgare skall behöva leva med ständig oro och press att vara utlämnad till socialbidrag för att klara att betala sin hyra. Med anledning av motion So403 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande bostadstillägg till funktionshindrade att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So403 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. MBD/DAMP m.m. (mom. 17) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlsson (m), Barbro Westerholm (fp), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Ingrid Burman (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse: Kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MBD/DAMP, ADHD m.fl. är fortfarande otillräcklig. Lärare, förskolepersonal och personal inom barn- och skolhälsovården måste därför få en adekvat utbildning om denna dia- gnosgrupp. Det är angeläget att dessa barn får en tidig diagnos, så att behandling kan sättas in så tidigt som möjligt. Anpassad pedagogik, respekt och förståelse är angeläget så att inte barnet förlorar sin självkänsla. Utskottet anser att behandlingsmetoder måste utvärderas och handlingsprogram utvecklas. Dessa frågor bör utredas närmare. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So214 (kd) yrkande 10, So296 (fp), So308 (mp) yrkande 7 och So674 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande MBD/DAMP m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So214 yrkande 10, 1997/98:So296, 1997/98:So308 yrkande 7 och 1997/98:So674 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Antidiskrimineringslag Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anför: Många funktionshindrade möter ständigt diskriminering i olika former i samhällslivet. Detta gäller i arbetslivet, i skolmiljön och på fritiden genom att olika miljöer inte är tillgängliga för den som har ett funktionshinder. Det gäller också människors attityder till personer med funktionshinder. Vi tycker det är bra att ett enigt utskott föreslår att regeringen bör ges i uppdrag att utreda formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet. Vi förutsätter samtidigt att regeringen återkommer i frågan om tillgängligheten i utemiljön liksom tillgängligheten till verksamheter som vänder sig till allmänheten. Vi anser att offentliga telefoner måste anpassas till funktionshindrades förutsättningar och att tidningar, TV-program, kulturutbud och samhällsinformation skall vara tillgänglig för funktionshindrade samt att undervisningen och den sociala miljön i skolan skall utformas så att de anpassas till funktionshinder.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................5 Utgångspunkter för handikappolitiken 5 Utskottets bedömning 6 Antidiskrimineringslag 7 Utskottets bedömning 10 Funktionshindrade på arbetsmarknaden 10 Utskottets bedömning 11 Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 12 Utskottets bedömning 15 Hjälpmedel m.m. 15 Utskottets bedömning 20 Bilstödet 20 Utskottets bedömning 22 Hemtjänst 22 Utskottets bedömning 23 Handikappanpassning som norm i statsbudget, utredningar m.m. 23 Utskottets bedömning 24 Funktionshinder och invandrare 25 Utskottets bedömning 26 Socialtjänstens deltagande i kommunens planering 26 Utskottets bedömning 27 Kunskaper om funktionshinder 27 Utskottets bedömning 28 Samverkan runt funktionshindrade 28 Utskottets bedömning 29 Bostadstillägg till funktionshindrade 30 Utskottets bedömning 30 MBD/DAMP m.m. 31 Utskottets bedömning 33 Handikapporganisationerna 33 Utskottets bedömning 33 Hemställan 34 Reservationer........................................36 1. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) 36 2. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) 36 3. Funktionshindrade på arbetsmarknaden (mom. 3) 37 4. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) 37 5. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) 38 6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) 38 7. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) 39 8. Komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (mom. 6) 40 9. IT-hjälpmedel (mom. 7) 40 10. Bilstödet (mom. 8) 41 11. Bilstödet (mom. 8) 41 12. Bilstödet (mom. 8) 42 13. Hemtjänsten (mom. 9) 42 14. Kunskaper om funktionshinder (mom. 14) 43 15. Samverkan runt funktionshindrade (mom. 15) 43 16. Bostadstillägg till funktionshindrade (mom. 16) 44 17. MBD/DAMP m.m. (mom. 17) 44 Särskilt yttrande....................................45 Antidiskrimineringslag 45