Handel och tjänster på värdepappersmarknaden
Betänkande 1990/91:NU37
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU37
Handel och tjänster på värdepappersmarknaden
Innehåll
1990/91 NU37
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1990/91:142 om handel och tjänster på värdepappersmarknaden,
dels -- helt eller delvis -- de tre motioner som har väckts med anledning av denna proposition,
dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden år 1990.
Skrivelser i ärendet har inkommit från Föreningen Auktoriserade revisorer FAR och Sveriges advokatsamfund.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till nya lagar om handel med finansiella instrument och om värdepappersrörelse. Som ett led i den pågående förändringen av regelsystemet på värdepappersområdet skall dessa lagar ersätta bl.a. fondkommissionslagen (1979:748) och lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Härigenom kommer bestämmelser om den tidigare icke lagreglerade options- och teminshandeln att införas i lagstiftningen. Lagändringarna innebär vidare bl.a. att det nu rådande förbudet mot blankning upphävs. I en reservation (v, mp) krävs att detta förbud skall bibehållas. Samma reservanter anser också att det skall införas ett förbud mot s.k. oäkta blankning, dvs. att man säljer fondpapper som man inte förfogar över.
Propositionen
Huvudsakligt innehåll
I propositionen framläggs förslag till två nya lagar på värdepappersområdet, nämligen en lag om handel med finansiella instrument och en lag om värdepappersrörelse. Samtidigt skall tre lagar på området upphävas.
Den förstnämnda lagen innehåller bestämmelser om hur handeln på värdepappersmarknaden skall bedrivas. Genom lagen införs bestämmelser för den tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln. Betryggande säkerhet skall finnas för sådana optioner och terminer som blir föremål för clearingverksamhet. Alla aktörer skall ställa säkerhet. Endast om det är uppenbart att säkerhet inte erfordras bör kravet på säkerhet kunna efterges. Vidare upphävs blankningsförbudet för fondkommissionärer. I stället införs i lagen enhetliga regler för alla slag av förfoganden över finansiella instrument som tillhör annan. För sådana förfoganden uppställs krav på ett särskilt skriftligt avtal vari det förfogande som avses noggrant skall anges. Bestämmelserna föreslås gälla företag som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.
Lagen om värdepappersrörelse innehåller regler för företag som bedriver verksamhet på värdepappersmarknaden. Tillstånd skall krävas för företag som yrkesmässigt tillhandahåller vissa angivna tjänster med finansiella instrument, bl.a. kommissionshandel, handel för egen räkning och förmedling av kontakt mellan köpare och säljare m.m. Tillstånd får ges till aktiebolag, bankinstitut och utländskt företag (filial).
Företag som har fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse får inom ramen för tillståndet bedriva finansiell rådgivning och värdepappersförvaring samt ta emot medel med redovisningsskyldighet. Efter tillstånd av bankinspektionen får sådant företag också lämna kredit mot betryggande säkerhet och ta emot kunders medel på konto. Den fasta gränsen för handelslagrets storlek slopas. I stället får ett värdepappersinstitut som har tillstånd att handla för egen räkning eller att medverka vid emission förvärva finansiella instrument upp till risknivåer som är relaterade till institutets kapitalbas. För utländska företag som har fått tillstånd att bedriva värdepappersrörelse från filial här i landet skall gälla i allt väsentligt samma regler som för de svenska värdepappersbolagen.
Härutöver framläggs i propositionen förslag till följdändringar i ett stort antal lagar.
De nya lagarna och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Förslag
Regeringen föreslår -- efter föredragning av statsrådet Erik Åsbrink -- att riksdagen antar förslag till
1. lag om handel med finansiella instrument,
2. lag om värdepappersrörelse,
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
4. lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse,
6. lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel,
7. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
8. lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs,
9. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
10. lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),
11. lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m.,
12. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
13. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
14. lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper,
15. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,
16. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden,
17. lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m.,
19. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
20. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
21. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
22. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
23. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
24. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
25. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
26. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
27. lag om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.,
28. lag om ändring i insiderlagen (1990:1342),
29. lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer.
Lagförslagen finns på s. 5--51 i propositionen. Lagrådet har granskat lagförslagen och därvid lämnat dessa utan erinran.
Två resterande lagförslag -- (5) lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och (18) lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) -- avser ändringar i bestämmelser vilka också skall bli ändrade enligt förslag i proposition 1990/91:154 om rörelseregler för bank m.m. Utskottet behandlar de två nämnda lagändringarna jämte förslagen i proposition 1990/91:154 och hithörande motioner i betänkandet 1990/91:NU41, vilket avlämnas i anslutning till föreliggande betänkande.
Motionerna
De motioner som har väckts med anledning av propositionen och behandlas här är följande:
1990/91:N97 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktionerad sekretess för anställd i s.k. värdepappersbolag.
1990/91:N98 av Krister Skånberg (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. avslår proposition 1990/91:142, 2. -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att blankningsförbudet inte skall slopas, 3. -- vid avslag på yrkande 2 -- som sin mening ger regeringen till känna att blankning endast skall få förekomma på aktier med stor omsättning och med en typ av regler om lån av fondpapper enligt värdepappersmarknadskommitténs förslag, 4. beslutar att i lag förbjuda fondhandlarna att låna ut pengar och ta emot klientmedel med redovisningsskyldighet.
1990/91:N99 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär förslag [till lagändring] som ger fondkommissionär och clearingorganisation rätt att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för vilka säkerhetskraven inte blivit uppfyllda, 2. avslår regeringens förslag om upphävande av blankningsförbud för fondkommissionärer, 3. av regeringen begär förslag om förbud mot s.k. oäkta blankning, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intressekonflikt när fondkommissionär också bedriver egen handel.
Den motion från allmänna motionstiden år 1990 som behandlas här är
1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (10) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om auktorisation av fondkommissionärer.
Utskottet
Inledning
Den 1 februari i år trädde den nya insiderlagen (1990:1342) i kraft. Lagen innehåller betydligt strängare regler om förbud mot insiderhandel än vad som har gällt tidigare. Införandet av den nya lagen var det första steget i en planerad förändring av hela regelsystemet på värdepappersområdet. Till grund för denna förändring ligger främst värdepappersmarknadskommitténs arbete. Kommittén (Fi 1987:11), som tillkallades år 1987 med uppgift att göra en översyn av värdepappersmarknaden, avlämnade år 1989 sitt slutbetänkande (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden.
Förslag till ett andra steg i översynen av lagstiftningen på värdepappersmarknaden framläggs nu i proposition 1990/91:142. Regeringen föreslår att två nya lagar med bestämmelser om handeln med finansiella instrument resp. med näringsrättsliga regler för företag på värdepappersmarknaden skall införas den 1 juli 1991. Förslag till ett tredje steg med en ny lag om börs- och clearingverksamhet avses bli förelagt riksdagen hösten 1991.
Enligt regeringens förslag skall de två nu aktuella lagarna ersätta fondkommissionslagen (1979:748), lagen (1979:750) om rätt att förfoga över annan tillhöriga fondpapper och lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden. Härutöver föreslås i propositionen följdändringar i ett stort antal lagar.
Yrkande om avslag på propositionen
Tre motioner har väckts med anledning av propositionen. Utskottet behandlar inledningsvis ett yrkande i motion 1990/91:N98 (mp) om att propositionen i sin helhet skall avslås. Motionären har invändningar, vilka också följs upp genom separata yrkanden, emot delar av lagförslagen och begär att dessa skall kompletteras i enlighet med hans önskemål. Sålunda skulle det nuvarande förbudet mot blankning bibehållas. Vidare skulle värdepappersbolagen inte tillåtas att lämna kredit eller att ta emot medel från kunder. I avvaktan på att regeringen framlägger förslag om sådana kompletteringar borde riksdagen avslå propositionen, anförs det.
I det följande kommer utskottet att behandla motionärens olika förslag till kompletteringar i de framlagda lagförslagen. Utskottet finner inte något bärande motiv för att propositionen i sin helhet skall avslås och avstyrker sålunda den nu angivna delen av motion 1990/91:N98 (mp).
Lag om handel med finansiella instrument
Enligt en inledande bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden skall handel på denna marknad bedrivas så att allmänhetens förtroende upprätthålls och enskildas kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras. Denna bestämmelse överförs i princip oförändrad till den nya lagen om handel med finansiella instrument. Termen finansiella instrument används som samlingsbeteckning för alla instrument som förekommer på värdepappersmarknaden. Begreppet har i samband med den nyligen genomförda skattereformen också införts i skattelagstiftningen. Därvid har det dock en något vidare innebörd. Bestämmelser om den tidigare icke lagreglerade options- och terminshandeln föreslås bli införda i den nya lagen. Till lagen förs också regler som rör förfoganden över finansiella instrument som tillhör annan. Enligt fondkommissionslagen (23 § andra stycket) gäller förbud för ett fondkommissionsbolag att för egen räkning sälja fondpapper som bolaget har mottagit som lån, blankning, eller att medverka vid blankning för annans räkning. Motsvarande förbud gäller även (38 §) i banks fondkommissionsrörelse. Utmärkande för denna typ av blankning är att man säljer ett fondpapper som man förfogar över men inte äger, s.k. äkta blankning. En annan typ av blankning, som emellertid inte nämns i lagstiftningen, är när man säljer ett fondpapper som man vid försäljningen inte förfogar över, s.k. oäkta blankning. Utskottet återkommer i det följande till den senare typen av blankning.
Värdepappersmarknadskommittén föreslog att blankning skulle tillåtas under förutsättning att ett skriftligt avtal om lån av fondpapper har upprättats särskilt för detta ändamål. Blankning skulle vidare endast få ske av sådana fondpapper som bankinspektionen godkänt för blankning.
I propositionen (s. 100) erinras om att blankning internationellt är tillåten på flera betydande värdepappersmarknader. Enligt regeringen är omsättningen på Stockholms fondbörs, i motsats till vad som gällde då förbudet mot blankning infördes år 1980, numera tillräckligt stor för att blankning skall kunna tillåtas. Möjligheten till blankning skapar, anser regeringen, förutsättningar för en högre likviditet och en effektivare prissättning. Ju fler kunniga bedömare som vid varje tidpunkt kan uttrycka sin uppfattning om priset på ett värdepapper desto säkrare blir prissättningen, påpekas det. Mot den nämnda bakgrunden föreslås i propositionen att förbudet mot blankning skall upphävas. Samtidigt införs en enhetlig reglering av alla slag av förfoganden över sådana finansiella instrument som tillhör någon annan. Bestämmelserna gäller företag som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.
I motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp) krävs att förbudet mot blankning skall bibehållas. Med regeringens förslag, anförs det i sistnämnda motion, kommer riskerna för snabba kurssvängningar att öka på ett sätt som är särskilt skadligt för småsparare.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om handel med finansiella instrument. Enligt utskottets mening är skälen för det rådande förbudet mot blankning inte längre hållbara. Spekulativa inslag förekommer i all handel med värdepapper och är sålunda inte någonting specifikt för blankningsförsäljningar. Vidare gäller att det numera genom tillkomsten av options- och terminshandeln finns särskilda instrument på värdepappersmarknaden som ger ett positivt utfall i en vikande marknad. Utskottet avstyrker följaktligen de aktuella yrkandena i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp). Det bör noteras att en förutsättning för att blankning av den typ som här diskuteras skall kunna genomföras är att man förfogar över det fondpapper man säljer och att man med ägaren till fondpapperet skriftligen har upprättat ett avtal om detta förfogande.
Enligt lagförslaget skall bankinspektionen övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i lagen. Som tidigare nämnts gäller bestämmelserna om förfoganden över annan tillhöriga finansiella instrument sådana företag som står under bankinspektionens eller försäkringsinspektionens tillsyn.
Sedan den nu aktuella propositionen framlades har regeringen i proposition 1990/91:177 föreslagit att bankinspektionen och försäkringsinspektionen per den 1 juli 1991 skall slås samman till en förvaltningsmyndighet med namnet finansinspektionen. Med hänvisning till att bestämmelser som avser bankinspektionen eller försäkringsinspektionen förekommer i ett stort antal författningar föreslås att det i en särskild lag skall tas in en allmän föreskrift av innebörd att bestämmelser i lag eller annan författning som avser bankinspektionen eller försäkringsinspektionen skall avse finansinspektionen. Utskottet behandlar detta förslag jämte motioner i betänkandet 1990/91:N44, vilket avlämnas i anslutning till föreliggande betänkande. Om emellertid riksdagen beslutar om en sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen i enlighet med regeringens förslag bör i den nu aktuella lagen orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen", i olika böjningsformer eller i kombination, bytas ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991. För att de nya lagbestämmelserna skall hinna publiceras tillräckligt lång tid före ikraftträdandet föreslår utskottet att tidpunkten för detta flyttas till den 1 augusti 1991.
I propositionen föreslås inte någon reglering i lag av oäkta blankning. Värdepappersmarknadskommittén föreslog att ett förbud, med visst undantag, mot sådan blankning skulle införas i lagstiftningen. Regeringen erinrar om att utvecklingen, såväl i Sverige som internationellt, går emot datoriserade system för registrering av köp och försäljningar av fondpapper samt för hantering av betalning och leverans. Med hänvisning härtill och med hänsyn till att det inte anses ha framkommit några olägenheter av att denna form av blankning inte är reglerad i lag menar regeringen att det saknas skäl för att någon bestämmelse om oäkta blankning skall införas i lagstiftningen.
Regeringens uppfattning möter kritik i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp). I den förstnämnda motionen föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om förbud mot oäkta blankning. För den händelse att motionärens krav på att det nuvarande förbudet mot blankning skall bibehållas inte vinner riksdagens bifall, föreslås i sistnämnda motion att blankning skall få förekomma endast i fråga om sådana aktier som har stor omsättning och endast om ett särskilt avtal om lån av aktierna har träffats med ägaren till dessa i enlighet med värdepappersmarknadskommitténs förslag.
Det kännetecknande för oäkta blankning är, som tidigare nämnts, att man säljer något som man inte förfogar över. Sådana försäljningar är inte reglerade i gällande lagstiftning för värdepappersmarknaden. Den som utför en oäkta blankning riskerar för det fall leverans inte kan ske såväl straffrättsliga som civilrättsliga påföljder. Utskottet finner i likhet med regeringen inte motiv för att en lagreglering avseende oäkta blankning bör införas. De två nu berörda motionsyrkandena avstyrks alltså.
I den nya lagen införs, som har redovisats i det föregående, bestämmelser för handeln med optioner och terminer. Vid options- och terminshandel som blir föremål för clearingverksamhet skall betryggande säkerhet finnas. Clearingorganisationen skall se till att det ställs säkerhet för gjorda åtaganden och att sådan säkerhet vidmakthålls så länge åtagandet består.
Regeringen har inte tagit fasta på värdepappersmarknadskommitténs förslag att det i lag skulle införas en rätt för såväl en clearingorganisation som en fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för vilka säkerhetskraven inte har blivit uppfyllda. I stället skall det överlåtas till aktörerna på marknaden att i sina avtalsvillkor för handeln precisera säkerhetskraven och de påföljder som kan komma i fråga vid avtalsbrott.
Regeringen har med svaga argument avvikit från kommitténs förslag, anförs det i motion 1990/91:N99 (v). Där krävs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till en sådan lagstadgad rätt som kommittén har föreslagit.
Det framhålls i propositionen (s. 98) att det är förenat med stora svårigheter att i lag på ett entydigt sätt fastställa när en clearingorganisation eller en fondkommissionär skall ha rätt att tvångsvis avveckla ett kundkonto. Risk föreligger att en sådan lagregel blir för komplicerad. En naturlig följd av den precisering av säkerhetskraven som måste göras av aktörerna blir, anförs det, att det i avtalen anges när en kunds konto skall få avvecklas på grund av bristande säkerhet. Med hänsyn härtill anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att vissa aktörer skall ges en lagfäst rätt att tvångsavveckla ett kundkonto.
Utskottet instämmer i denna uppfattning. Med en effektiv tillsyn och kontroll av att gällande villkor uppfylls bör förutsättningar för en säker handel kunna skapas. Det nu berörda yrkandet i motion 1990/91:N99 (v) avstyrks med det sagda.
Lag om värdepappersrörelse
Enligt den nya lagen om värdepappersrörelse skall tillstånd krävas för företag som tillhandahåller vissa angivna tjänster på värdepappersmarknaden. Dessa tjänster är följande:
1. handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn, 2. förmedling av kontakt mellan köpare och säljare av finansiella instrument eller i annat fall medverkan vid transaktioner avseende sådana instrument, 3. handel med finansiella instrument för egen räkning, 4. förvaltning av annans finansiella instrument, 5. garantigivning eller annan medverkan vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instrument som är riktade till en öppen krets.
Som tidigare har nämnts baseras lagförslagen på värdepappersmarknadskommitténs arbete, vilket avslutades i oktober 1989. Huvuddragen i lagförslagen är desamma som i kommitténs förslag. Också kommittén föreslog sålunda att tillstånd även fortsättningsvis skulle krävas för värdepappersrörelse. I motion 1989/90:N346 (fp) från allmänna motionstiden år 1990 har detta förslag avvisats.
Regeringens förslag innebär att det i fortsättningen skall krävas särskilt tillstånd för var och en av de angivna tjänsterna. För närvarande gäller att flera av dessa tjänster får utövas inom ramen för ett tillstånd att bedriva fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen.
Enligt regeringen torde allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden inte kunna upprätthållas om inte staten ges möjlighet att ingripa mot en aktör som inte bedriver sin verksamhet på ett tillfredsställande sätt. Därför bör åtminstone sådana aktörer som bedriver yrkesmässig handel med värdepapper, förmedling eller annan liknande verksamhet stå under det allmännas tillsyn, anförs det i propositionen (s. 107).
Det klargörs sålunda i lagen (1 kap. 2 § 1) att endast sådan verksamhet som tillhandahålls yrkesmässigt skall beröras av tillståndsplikten. Om exempelvis en advokat vid enstaka tillfällen medverkar vid värdepappersaffärer, sägs det i specialmotiveringen (s. 152), så skall inte detta kräva tillstånd. För bedömningen av om lagen är tillämplig är det vidare av betydelse hur verksamheten marknadsförs. Om ett företag t.ex. i annonser erbjuder sina tjänster på värdepappersmarknaden är lagen tillämplig även om det sedan skulle leda till endast ett fåtal uppdrag.
Liksom hittills skall krävas att den berörda verksamheten drivs i aktiebolagsform eller av ett bankinstitut. Någon behovsprövning skall inte göras. Inte heller införs några ägarbegränsningar. I fortsättningen skall även utländska företag få bedriva värdepappersrörelse från filial här i landet. Tillstånd till värdepappersrörelse skall enligt förslaget lämnas av bankinspektionen. Företag som har fått sådant tillstånd skall också stå under tillsyn av inspektionen.
I förslaget till lag om värdepappersrörelse anges vissa sidoverksamheter som värdepappersbolag -- och även utländska värdepappersföretag -- får utöva inom ramen för sina tillstånd att driva värdepappersrörelse. Sålunda får de bedriva förvarings- och rådgivningsverksamhet. Vidare får de ta emot medel med redovisningsskyldighet; dessa medel skall genast avskiljas och sättas in på bank för kundens räkning. De får också, dock först efter tillstånd av bankinspektionen, ta emot medel på konto (dvs. utan att medlen avskiljs för kundens räkning) och lämna kredit mot säkerhet. Fondkommissionslagen ger motsvarande möjligheter för fondkommissionsbolag att utöva nu nämnda verksamheter.
I motion 1990/91:N98 (mp) riktas kritik emot förslaget att värdepappersbolag skall kunna få tillstånd dels att lämna kredit, dels att ta emot medel från kunder. Utlåningsverksamheten bör enligt motionären förbehållas bankerna. Han anser vidare att det föreligger stor risk för att värdepappersbolagen, om de ges möjlighet att ta emot medel från kunder, utnyttjar dessa medel för värdepappersaffärer i spekulativt syfte. I motionen görs ingen distinktion mellan att ta emot medel med redovisningsskyldighet och att ta emot medel på konto. I samband med utskottsbehandlingen har dock miljöpartiets företrädare klargjort att det är den senare möjligheten som motionärens kritik tar sikte på.
I fråga om kreditgivning förutsätts i propositionen (s. 121) att den skall underlätta och ske i samband med bolagens ordinarie verksamhet. Någon risk för att värdepappersbolag kommer att ägna sig åt allmän kreditgivning torde därför inte föreligga, anförs det. Regeringen anser vidare (s. 119) att mottagande av medel på konto kan ha särskild betydelse för fondkommissionsrörelse. Eftersom det samtidigt kan vara förenat med risker för kunder att låna ut medel till fondkommissionärer skall dessa, för att tillstånd att ta emot medel på konto skall ges, visa att de har kompetens, kapitalstyrka och tekniska resurser att kunna göra detta. Med åberopande av vad som sägs i förarbetena till fondkommissionslagen (prop. 1978/79:9 s. 144) betonas att inlåningen skall begränsas till vad som erfordras för att kommissionshandeln skall kunna underlättas.
Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget till lag om värdepappersrörelse. Av detta följer att den angivna delen av motion 1989/90:N346 (fp) avstyrks. I fråga om kreditgivning och mottagande av medel på konto vill utskottet erinra dels om att fondkommissionsbolagen redan nu enligt fondkommissionslagen har möjlighet att utöva sådana verksamheter, dels att det i fortsättningen kommer att krävas särskilt tillstånd för att de skall få bedrivas. Det här berörda yrkandet i motion 1990/91:N98 (mp) avstyrks alltså.
Liksom beträffande lagen om handel med finansiella instrument anser utskottet att lagen om värdepappersrörelse bör träda i kraft den 1 augusti 1991. Också i denna lag bör ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer bytas ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form under förutsättning att riksdagen beslutar om en sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen. Utskottet föreslår slutligen vissa smärre redaktionella ändringar i lagens 1 kap. 8--10 §§. Ändringarna framgår av bilaga 1.
I motion 1990/91:N97 (m) har sekretessbestämmelsen i den nya lagen om värdepappersrörelse tagits upp. Enligt denna bestämmelse (1 kap. 8§), som i princip har samma innebörd som en motsvarande bestämmelse (44 §) i fondkommissionslagen, får en styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag (eller utländskt värdepappersföretag) inte obehörigen röja vad han i den egenskapen har fått veta om en uppdragsgivares affärsförhållanden m.m. Han får inte heller utnyttja kunskapen i strid mot uppdragsgivarens intresse. Den som bryter mot bestämmelsen kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. För en banks fondkommissionsrörelse gäller föreskriften om tystnadsplikt i bankrörelselagen (1987:617; 1 kap. 6 §). Brott mot denna tystnadsplikt är emellertid inte straffsanktionerat.
I specialmotiveringen (s. 156) har denna skillnad i straffsanktion kommenterats. Det erinras om att lagrådet vid granskningen av förslaget till lag (1990:749) om valutareglering anmärkte att straffsanktion inte fanns för befattningshavare vid bank eller annat kreditinstitut som bryter mot tystnadsplikten vid behandlingen av ärende enligt valutaregleringslagen. Med anledning därav anförde regeringen i proposition 1989/90:135 (s. 163) att problematiken kring tystnadsplikten för tjänstemän vid kreditinstitut borde övervägas i ett större sammanhang, där även frågan om brott mot sekretessen i den allmänna bankverksamheten borde beaktas. I avvaktan på denna översyn, sägs det nu, bör olikheten i det straffrättsliga ansvaret bestå.
Enligt yrkandet i motion 1990/91:N97 (m) skall riksdagen göra ett uttalande till regeringen om översynen av sekretessen på området. Denna översyn bör, anser motionären, ha som mål att anställda i kreditinstitut och värdepappersbolag skall behandlas lika i nu aktuellt avseende. Han menar att straffsanktioneringen skall avskaffas och att i stället arbetsgivare och arbetstagare tillsammans skall reglera dessa frågor.
Med hänsyn till den aviserade översynen på området anser utskottet att motion 1990/91:N97 (m) inte bör ge anledning till något initiativ av riksdagen. Motionen avstyrks alltså.
Innan fondkommissionslagen trädde i kraft år 1980 hade fondkommissionsbolagen en obegränsad möjlighet att handla med värdepapper för egen räkning. För att minska riskerna för den intressekonflikt som kan bli följden av att handel för egen räkning bedrivs samtidigt som bolagen utför kommissionsuppdrag infördes i fondkommissionslagen regler om fondkommissionärers handelslager. Storleken på handelslagret fick högst vara 10 milj.kr. Gränsen har senare höjts vid olika tillfällen och är för närvarande 100 milj.kr. I den nya lagen om värdepappersrörelse har gränsen för handelslagrets storlek slopats. I stället begränsas värdepappersinstituten i sin rätt att förvärva och driva handel med finansiella instrument till vissa risknivåer relaterade till institutens kapitalbas.
Slopandet av begränsningen av handelslagrets storlek accentuerar, anförs det i motion 1990/91:N99 (v), den intressekonflikt som uppstår då en fondkommissionär ges möjlighet att bedriva handel för egen räkning. Denna konflikt bör undanröjas genom att fondkommissionären uteslutande ägnar sig åt att vara kommissionär, anser motionärerna och föreslår att riksdagen gör ett uttalande i saken.
Den risk för intressekonflikt som uppstår då en fondkommissionär också handlar för egen räkning är, sägs det i propositionen (s. 125), inget hinder för att reglerna om begränsning av handelslagrets storlek skall kunna avskaffas. Regeringen erinrar bl.a. om att det automatiska handelssystem (SAX; Stockholm automated exchange) som Stockholms fondbörs har introducerat under år 1990 möjliggör att en enskild kund kan kontrollera att han har fått den bästa kurs som gällde vid en viss tidpunkt. Regeringen framhåller att tillstånd för en kommissionär att handla för egen räkning kommer att lämnas först efter prövning i det enskilda fallet. I denna prövning bör kommissionärens förmåga att hantera den aktuella risken beaktas. Skulle det visa sig, fortsätter regeringen, att en kommissionär inte klarar av detta kan tillståndet för egen handel återkallas utan att kunderna i kommissionsrörelsen behöver bli lidande.
Utskottet noterar sålunda att den risk för intressekonflikt som har tagits upp i motion 1990/91:N99 (v) har behandlats i propositionen. Enligt utskottets mening bör en fondkommissionär även framöver ges möjlighet att bedriva handel för egen räkning. Därigenom kan kommissionshandeln underlättas, bl.a. genom att hanteringen av små värdepappersposter kan rationaliseras. I fortsättningen kommer det emellertid att krävas särskilt tillstånd för handel för egen räkning. Den angivna delen av motion 1990/91:N99 (v) avstyrks med hänvisning till det anförda.
Övriga lagförslag
Utöver förslagen till de två nu behandlade lagarna framläggs i propositionen förslag till följdändringar i 26 olika lagar. Utskottet behandlar av samordningsskäl två av dessa förslag -- beträffande lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket och bankrörelselagen (1987:617) -- i betänkandet 1990/91:NU41 om rörelseregler för bank, m.m. Övriga aktuella lagförslag tillstyrks av utskottet, dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 augusti 1991. Vidare bör redaktionella ändringar göras i två av lagförslagen. I lagen om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver bör i 1 § ordet "finansbolag" sättas in före ordet "värdepappersbolag". Vidare bör i 4 § lagen om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m. orden "en kommissionär" bytas ut mot orden "ett institut".
Utskottet tillstyrker slutligen regeringens förslag att kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer skall upphävas.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 1,
2. beträffande lag om handel med finansiella instrument att riksdagen med avslag på motion 1990/91:N98 yrkande 2 och motion 1990/91:N99 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget till lag om handel med finansiella instrument, dock med ändring dels att lagen träder i kraft den 1 augusti 1991, dels -- under förutsättning av bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen" i olika böjningsformer eller i kombination byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form, res. 1 (v, mp)
3. beträffande oäkta blankning att riksdagen avslår motion 1990/91:N98 yrkande 3 och motion 1990/91:N99 yrkande 3, res. 2 (v, mp)
4. beträffande säkerhet vid options- och terminshandel att riksdagen avslår motion 1990/91:N99 yrkande 1, res. 3 (v, mp)
5. beträffande lag om värdepappersrörelse att riksdagen med avslag på motion 1989/90:N346 yrkande 10 och motion 1990/91:N98 yrkande 4 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget till lag om värdepappersrörelse, dock med ändring dels enligt utskottets förslag i bilaga 1, dels -- under förutsättning av bifall till utskottets hemställan i 1990/91:NU44 moment 1 -- att ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form, res. 4 (mp)
6. beträffande sekretess för anställda i värdepappersbolag att riksdagen avslår motion 1990/91:N97,
7. beträffande fondkommissionärers handel för egen räkning att riksdagen avslår motion 1990/91:N99 yrkande 4, res. 5 (v)
8. beträffande övriga lagförslag att riksdagen -- med ändring i samtliga fall utom det sista av ikraftträdandetidpunkten till den 1 augusti 1991 -- antar de i proposition 1990/91:142 framlagda förslagen till a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), b) lag om ändring i lagen (1949:722) om pantlånerörelse, c) lag om ändring i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel, d) lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385), e) lag om ändring i lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, f) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), g) lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361), h) lag om ändring i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m., i) lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), j) lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande, k) lag om ändring i lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, l) lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden, m) lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, n) lag om ändring i lagen (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag, m.m., o) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618), p) lag om ändring i sparbankslagen (1987:619), q) lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620), r) lag om ändring i konkurslagen (1987:672), s) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, t) lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, u) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, v) lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver, dock med tillägg i 1 § av "finansbolag," före ordet "värdepappersbolag", x) lag om ändring i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m., dock med utbyte i 4 § av orden "en kommissionär" mot "ett institut", y) lag om ändring i insiderlagen (1990:1342), z) lag om upphävande av kungörelsen den 19 maj 1939 (nr 208) med vissa bestämmelser angående försäljning av svenska statens premieobligationer.
Stockholm den 29 maj 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Inga-Britt Johansson (s), Gunnar Hökmark (m), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Barbro Andersson (s), Christer Eirefelt (fp), Christina Raud (s) och Håkan Hansson (c).
Reservationer
1. Lag om handel med finansiella instrument (mom.2)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "detta förfogande" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om handel med finansiella instrument. Dock anser utskottet i enlighet med vad som sägs i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp) och i linje med vad Landsorganisationen i Sverige (LO) har anfört i sitt remissyttrande över värdepappersmarknadskommitténs förslag att förbudet mot blankning bör bibehållas. Skall förtroendet för värdepappersmarknadens funktion kunna upprätthållas är det, menar utskottet, väsentligt att verksamheten har stöd i allmänhetens rättsmedvetande och att lagstiftningen inte i onödan uppmuntrar till spekulativa beteenden.
Regeringen bör därför utarbeta förslag till kompletterande bestämmelser om förbud mot blankning, vilka bör föreläggas riksdagen under hösten 1991. I avvaktan härpå bör i en övergångsbestämmelse i den nya lagen anges att de nuvarande bestämmelserna i fondkommissionslagen om förbud mot blankning skall gälla tills vidare.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande lag om handel med finansiella instrument att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N98 yrkande 2 och motion 1990/91:N99 yrkande 2 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget till lag om handel med finansiella instrument, dock med ändring dels att lagen träder i kraft den 1 augusti 1991, dels -- under förutsättning av bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att orden "bankinspektionen" och "försäkringsinspektionen" i olika böjningsformer eller i kombination byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form, dels att övergångsbestämmelserna tillfogas en ny bestämmelse av följande lydelse:
4. I fråga om förbud mot blankning gäller tills vidare bestämmelserna i 23 § andra stycket och 38 § fondkommissionslagen (1979:748).
2. Oäkta blankning (mom. 3)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Det kännetecknande" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
I lagstiftningen finns för närvarande inte något uttryckligt förbud mot s.k. oäkta blankning, dvs. försäljning av fondpapper som man inte förfogar över. I linje med vad som anförs i motionerna 1990/91:N99 (v) och 1990/91:N98 (mp) anser utskottet att ett sådant förbud bör införas. Även värdepappersmarknadskommittén menade att det fanns motiv för att oäkta blankning explicit skulle förbjudas i lagstiftningen.
Regeringen bör sålunda enligt utskottets uppfattning utarbeta förslag till ett förbud mot oäkta blankning. Riksdagen bör i ett uttalande anmoda regeringen härtill. Därigenom skulle det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N99 (v) bli helt tillgodosett. Med ett sådant uttalande skulle även syftet med den angivna delen av motion 1990/91:N98 (mp) bli väsentligen tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande oäkta blankning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 3 och med anledning av motion 1990/91:N98 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Säkerhet vid options- och terminshandel (mom. 4)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.8 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "det sagda" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i värdepappersmarknadskommitténs uppfattning att det i lag bör införas en rätt för såväl en clearingorganisation som en fondkommissionär att omedelbart avsluta eller neutralisera de kundkonton för vilka säkerhetskraven inte har blivit uppfyllda. Enligt utskottets mening är det väsentligt att ett konto där säkerhetskravet inte längre är uppfyllt verkligen avvecklas eller neutraliseras snabbt om utvecklingen leder till allt större förluster. Regeringen bör i enlighet med vad som föreslås i motion 1990/91:N99 (v) utarbeta förslag till en sådan lagstadgad rätt som utskottet här har angivit.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande säkerhet vid options- och terminshandel att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Lag om värdepappersrörelse (mom. 5)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.10 som börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1990/91:N98 (mp) anser utskottet att värdepappersbolagen i den nya lagen inte bör ges möjlighet till kreditgivning och mottagande av medel på konto. Dessa verksamheter bör förbehållas banksektorn. Därigenom kommer kunderna hos värdepappersbolagen att inte utsättas för onödiga risker om bolagen t.ex. skulle råka i betalningssvårigheter. Ifrågavarande bestämmelser i förslaget till lag om värdepappersrörelse bör sålunda utgå. I övrigt tillstyrker utskottet det framlagda förslaget till lag om värdepappersrörelse. Av detta följer att det aktuella yrkandet i motion 1989/90:N346 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande lag om värdepappersrörelse att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N98 yrkande 4 och med avslag på motion 1989/90:N346 yrkande 10 antar det i proposition 1990/91:142 framlagda förslaget till lag om värdepappersrörelse med undantag för 3 kap. 6 och 7 §§ , dock med ändring dels enligt utskottets förslag i bilaga 1, dels enligt alternativt förslag i bilaga 2, dels -- under förutsättning av bifall till utskottets hemställan i betänkandet 1990/91:NU44 moment 1 -- att ordet "bankinspektionen" i olika böjningsformer byts ut mot ordet "finansinspektionen" i motsvarande form.
5. Fondkommissionärers handel för egen räkning (mom. 7)
Rolf L Nilson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.11 som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör en fondkommissionär ägna sig uteslutande åt rollen att vara kommissionär. Som sägs i motion 1990/91:N99 (v) uppstår det en självklar risk för intressekonflikt om fondkommissionären även ges möjlighet att bedriva handel för egen räkning. Risken blir än mer uppenbar i och med att den nuvarande begränsningen av handelslagrets storlek slopas.
Regeringen bör därför utarbeta förslag till ändring i den nya lagen om värdepappersrörelse med syfte att handel för egen räkning inte skall tillåtas för fondkommissionärer. Riksdagen bör med bifall till det aktuella yrkandet i nyssnämnda motion anmoda regeringen härtill.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande fondkommissionärers handel för egen räkning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N99 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om värdepappersrörelse
Bilaga 1
Regeringens förslag
Utskottets förslag
1 kap.
8 §
En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappersföretag, som i den egenskapen får kunskap om en uppdragsgivares affärsförhållanden eller personliga förhållanden, får inte obehörigen röja vad han har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.
En styrelseledamot eller befattningshavare hos ett värdepappersbolag eller ett utländskt värdepappersföretag, vilken i den egenskapen får kunskap om en uppdragsgivares affärsförhållanden eller personliga förhållanden, får inte obehörigen röja vad han har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppdragsgivarens intresse.
9 §
För ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 3 § 1 gäller bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande, om inte annat följer av denna lag.
För ett värdepappersinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 3 § 1 gäller bestämmelserna om handelskommission i lagen (1914:45) om kommission, om inte annat följer av denna lag.
10 §
Vad som föreskrivs om självinträde i 40--45 §§ lagen (1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresande gäller även när ett värdepappersinstitut som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 3 § 1 utför uppdrag avseende köp, försäljning eller byte av finansiella instrument genom avtal med ett företag som har sådant samband med värdepappersinstitutet som avses i 6 kap. 3 § andra stycket.
Vad som föreskrivs om självinträde i 40--45 §§ lagen (1914:45) om kommission gäller även när ett värdepappersinstitut som fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 3 § 1 utför uppdrag avseende köp, försäljning eller byte av finansiella instrument genom avtal med ett företag som har sådant samband med värdepappersinstitutet som avses i 6 kap. 3 § andra stycket.
Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med någon som äger tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av röstetalet i värdepappersinstitutet eller företag som har sådant samband med värdepappersinstitutet som sägs i 6 kap. 3 § andra stycket.
Vad som sägs i första stycket skall också tillämpas då avtalet ingås med någon som äger tio procent eller mer av aktiekapitalet eller andelarna eller av röstetalet i värdepappersinstitutet eller företag som har sådant samband med värdepappersinstitutet som avses i 6 kap. 3 § andra stycket.
[Övergångsbestämmelser]
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
I reservation 4 föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om värdepappersrörelse
Bilaga 2
Regeringens förslag
Alternativt förslag
3 kap.
4 §
Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får som ett led i rörelsen 1. lämna råd i finansiella frågor, 2. ta emot värdepapper för förvaring, 3. ta emot medel med redovisningsskyldighet.
För att underlätta värdepappersrörelsen får ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag, efter tillstånd av bankinspektionen, ta emot medel på konto och lämna kredit mot säkerhet.
När det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag utövar annan verksamhet än som anges i första och andra styckena, om den kan antas komma att underlätta rörelsen.
Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag får som ett led i rörelsen 1. lämna råd i finansiella frågor, 2. ta emot värdepapper för förvaring, 3. ta emot medel med redovisningsskyldighet.
När det finns särskilda skäl får bankinspektionen medge att ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag utövar annan verksamhet än som anges i första stycket, om den kan antas komma att underlätta rörelsen. 5 §
Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt 4 § första stycket 3 skall genast avskiljas och sättas in på räkning i bankinstitut.
Ett värdepappersbolag och ett utländskt värdepappersföretag som enligt 4 § andra stycket tar emot medel på konto skall träffa skriftlig överenskommelse om detta med kunden. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får meddela närmare föreskrifter om mottagande av medel på konto.
Medel som tas emot med redovisningsskyldighet enligt 4 § första stycket 3 skall genast avskiljas och sättas in på räkning i bankinstitut.
5 kap.
1 §
Ett värdepappersbolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 3 eller 5 eller som har bankinspektionens medgivande att ta emot medel på konto enligt 3 kap. 4 § andra stycket skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 2 §, som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets placeringar, beräknat enligt 3 § (kapitalkrav).
Ett värdepappersbolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt 1 kap. 3 § 3 eller 5 skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 2 §, som motsvarar åtta procent av värdet av bolagets placeringar, beräknat enligt 3 § (kapitalkrav).
[Övergångsbestämmelser]
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen1 Huvudsakligt innehåll1 Förslag2
Motionerna3
Utskottet4 Inledning4 Yrkande om avslag på propositionen5 Lag om handel med finansiella instrument5 Lag om värdepappersrörelse8 Övriga lagförslag12 Hemställan12
Reservationer 1. Lag om handel med finansiella instrument (v, mp)14 2. Oäkta blankning (v, mp)15 3. Säkerhet vid options- och terminshandel (v, mp)15 4. Lag om värdepappersrörelse (mp)16 5. Fondkommissionärers handel för egen räkning (v)16
Bilagor 1. Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om värdepappersrörelse18 2. I reservation 4 föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om värdepappersrörelse19