Handel med Baltikum samt Central- och Östeuropa
Betänkande 1990/91:NU36
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU36
Handel med Baltikum samt Central- och Östeuropa
Innehåll
1990/91 NU36
Ärendet
I detta betänkande behandlas tre motioner från allmänna motionstiden om handeln med länderna i Baltikum samt i Central- och Östeuropa.
Statssekreterare Michael Sohlman, utrikesdepartementets handelsavdelning, har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna att det är angeläget att Sverige har en hög beredskap att vid lämplig tidpunkt inrätta ett fristående handelskontor i var och en av de tre baltiska republikerna. Genom ett sådant tillkännagivande tillgodoses en motion (m) och i huvudsak också två yrkanden i andra motioner (m;c). Kravet i den ena av dessa (m) på ett uttalande om handelspolitisk målsättning avseende central- och östeuropeiska länder avstyrks; utskottet erinrar om bl.a. de förhandlingar om frihandelsavtal som förs mellan EFTA-länderna och fyra av länderna i denna region. Motionsyrkandet får stöd i en reservation (m, fp, c, mp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående handelspolitikens roll för att stödja de baltiska republikerna, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående Sveriges handelspolitiska målsättning vad avser handel med central- och östeuropeiska länder.
1990/91:N331 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) -- såvitt gäller yrkandet (6) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av handelskontor i de baltiska staterna.
1990/91:N369 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari -- med motivering i motion 1990/91:U531 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till handel över Östersjön.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Frihandelsavtal med vissa länder i Central- och Östeuropa
Sedan några år har flertalet länder i Central- och Östeuropa -- inkl. Sovjetunionen -- handels- och samarbetsavtal med EG. Förhandlingar om ett mera långtgående samarbete har nyligen inletts mellan å ena sidan vart och ett av länderna Polen, Tjeckoslovakien och Ungern och å andra sidan EG. Motsvarande förhandlingar förs mellan å ena sidan vart och ett av dessa tre länder samt Jugoslavien och å andra sidan EFTA-länderna. I det senare fallet sker verksamheten inom ramen för samarbetsdeklarationer som undertecknades vid EFTAs ministermöte i Göteborg i juni 1990.
Förhandlingarna med EG och med EFTA-länderna syftar till avtal om frihandel med industrivaror men också till samarbete på ett stort antal andra områden. I fråga om frihandelsavtalen föreligger viss parallellitet -- tidsmässigt och i någon mån innehållsmässigt -- mellan EGs och EFTA-ländernas agerande. Avsikten är att avtalen om möjligt skall kunna träda i kraft år 1992. I båda fallen förutsätts att avtalen skall vara asymmetriska; EG och EFTA-länderna avses i inledningsskedet i vissa fall göra större åtaganden än resp. motpart. EFTA-länderna är beredda att komplettera frihandelsavtalen med överenskommelser även på begränsade delar av jordbruksområdet.
Vissa utredningar
Östeuropautredningen
Med regeringens bemyndigande tillkallade utrikesminister Sten Andersson i juni 1990 en särskild utredare, ambassadör Torsten Örn, med uppgift att utreda den framtida svenska representationen i Östeuropa inkl. Sovjetunionen och de baltiska republikerna men exkl. dåvarande Tyska demokratiska republiken. Utredaren -- den s.k. Östeuropautredningen -- redovisade sitt arbete i ett betänkande i november 1990.
I fråga om den handelsfrämjande verksamheten uttalas i betänkandet att den långsiktiga utvecklingen bör gå mot separata, dvs. från resp. ambassad fristående, handelskontor i de flesta länderna i regionen.
I avsnittet om Sovjetunionen sägs beträffande de baltiska republikerna följande. För Estland har ett avdelningskontor till generalkonsulatet i Leningrad inrättats i Tallinn i december 1989. "Affärsgrupp Estland" inom Sveriges exportråd representeras sedan våren 1990 av en lokalanställd marknadskonsult. Inget förslag som går ut på en förstärkning av handelsrepresentationen läggs fram. För Lettland har ett motsvarande avdelningskontor satts upp i Riga ett halvår senare. Inte heller för Riga-kontoret föreslås åtgärder som specifikt avser handelsrepresentationen. Den mest angelägna åtgärden i Baltikum anser utredningen vara att åstadkomma en svensk närvaro i Litauen. Skilda överväganden har lett utredningen till slutsatsen att Sverige så snart som möjligt bör etablera ett informationskontor i Vilnius.
De tre nämnda myndigheterna bör, heter det vidare, struktureras på ett sådant sätt att de kan förändras i takt med ytterligare statsrättsliga förändringar i Baltikum. Utredaren finner att perestrojkan på det utrikesekonomiska området inte har nått så långt att exportfrämjandet kan överföras från handelsavdelningen vid ambassaden i Moskva till fristående handelskontor. Undantaget är Baltikum, sägs det. Utredaren hänvisar bl.a. till att det har varit motiverat för Exportrådet att skaffa en representant i Tallinn och att vissa arrangemang i Riga och Leningrad övervägs.
Beträffande andra länder i Central- och Östeuropa innehåller betänkandet bl.a. följande. I Polen har hittills en handelsavdelning vid ambassaden i Warszawa ombesörjt handelsfrågor. Denna avdelning föreslås omvandlad till ett fristående handelskontor i Exportrådets regi. I Tjeckoslovakien finns ett fristående handelskontor i Prag med filial i Bratislava. Några förslag som innebär större förändringar för den handelsfrämjande verksamheten föreslås inte liksom inte heller för Ungerns del; också i Budapest finns ett fristående handelskontor. I Rumänien svarar en marknadsassistent vid ambassaden i Bukarest för handelsfrämjandet. Utredningen föreslår nu att uppdragsverksamheten där på exportfrämjandets område avgiftsbeläggs -- Rumänien har varit unikt genom att avgifter inte har tagits ut -- och att en kvalificerad handelsassistent tillförs verksamheten. För handelsverksamheten i Bulgarien gäller en särlösning. En förste ambassadsekreterare vid ambassaden i Sofia rekryteras av Exportrådet och ägnar sig uteslutande åt exportfrämjande. Utredningen föreslår att denne ges ett ansvar för bevakningen av ekonomi och handel och även tar del i ambassadens övriga verksamhet i stället för att ha en renodlad exportfrämjandefunktion. Det betonas att denna "krympning" i fråga om handelsfrämjandet inte bör uppfattas som definitiv. För Jugoslaviens vidkommande sägs slutligen att splittringen mellan landets sex delrepubliker i hög grad komplicerar en effektiv och adekvat organisation av det svenska handelsfrämjandet. Utredningen anser dock att ett fristående handelskontor bör upprättas i Belgrad inom en relativt snar framtid.
Östeuropautredningens betänkande bereds för närvarande inom regeringskansliet. Den föreslagna förändringen av den handelsfrämjande organisationen i Warszawa har numera genomförts.
Rapport om svenska kontakter med Baltikum
Kommerskollegium har på uppdrag av utrikesdepartementets handelsavdelning kartlagt de svenska kontakterna med de tre baltiska republikerna på det ekonomiska området. En rapport härom publicerades i januari 1991. I denna betecknas omfattningen av kontakterna mellan Sverige och Baltikum under de två senaste åren som imponerande. De flesta kontakterna har hittills berört Estland, framkommer det; med Litauen har kontakterna varit minst utvecklade. I rapporten föreslås ett tjugotal åtgärder av konkret natur för att kontakterna med de baltiska republikerna skall underlättas. Förslagen omfattar handel, finansiering, utbildning och information. Ett av dem gäller beredskap för en handelspolitisk överenskommelse.
Betänkande av exportfrämjandeutredningen
I betänkandet (SOU 1991:3) Statens roll vid främjande av export har exportfrämjandeutredningen lagt fram förslag som rör verksamheten vid Sveriges exportråd. Utredningen anser sammanfattningsvis att den verksamhet som skall tillgodose det grundläggande behovet av information och rådgivning i exportfrågor även i fortsättningen bör finansieras med statliga medel och abonnentavgifter. I övrigt föreslår utredningen att statliga medel till Exportrådet för exportservice och aktioner skall riktas mot vissa tydligare definierade ändamål. Rådet skall i högre grad än hittills utvecklas till ett organ för hjälp till exportoerfarna -- framför allt små och medelstora -- företag att starta eller vidga export. Denna inriktning anses angelägen med hänsyn bl.a. till de problem som följer av storföretagens internationalisering och som föreligger inför en närmare anknytning till EG. Vid sidan härav bör staten kunna stöda exportaktioner mot svårbearbetade men lovande marknader eller beträffande vissa intressanta men svårlanserade produkter.
En klar gräns bör dras mellan statsfinansierad och företagsfinansierad verksamhet, anser utredningen, som föreslår viss omorganisation för att denna skiljelinje skall markeras. Den föreslagna begränsningen av statsfinansierade projekt kan enligt utredningens uppfattning möjliggöra en neddragning av statsanslaget till Exportrådet. Utredningen diskuterar härvidlag skilda alternativ.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition är att vänta i maj 1991.
Rapport om Sveriges handel med Östeuropa och Sovjetunionen
I rapporten (SIND 1990:6) Sveriges handel med Östeuropa och Sovjetunionen -- i ett svenskt och internationellt perspektiv har statens industriverk gett en bred översikt av villkoren för den svenska s.k. östhandeln. Av studien framgår bl.a. att Sverige relativt sett handlar mindre med Sovjetunionen än de övriga OECD-länderna gör. I stället har Sverige i större utsträckning koncentrerat sin handel till de två länder i området som har kommit längst i det politiska och ekonomiska förändringsarbetet, nämligen Polen och Ungern. Dessa två länder är de mest skuldtyngda av samtliga öststater.
Östeuropa och Sovjetunionen spelar tillsammans en relativt blygsam roll i världshandeln, en roll som dessutom har minskat under de senaste tjugo åren. År 1988 uppgick denna regions andel av världens samlade export till endast 8 %. Även för den svenska ekonomin har handeln med öststaterna varit av marginell betydelse. Av den svenska exporten gick 1988 endast ca 2 % till öststaterna; ca 4 % av vår import kom ifrån dessa länder.
Den svenska industrin förlorade marknadsandelar i Östeuropa och Sovjetunionen under 1970- och 1980-talen. Trots en viss återhämtning under senare delen av 1980-talet uppgick den svenska marknadsandelen i öst till endast 2 % år 1988 mot mer än dubbelt år 1970. Framför allt har den svenska verkstadsindustrin förlorat mark. Den har emellertid, detta till trots, en högre marknadsandel i öststaterna än svensk industri totalt.
Den senaste devalveringen hösten 1982 gav mindre genomslag på exporten till öst än på exporten till väst. Orsaken får främst sökas i det faktum att handeln med öststaterna inte har varit fri i västerländsk bemärkelse. Andra faktorer än pris och kvalitet har därför spelat en relativt sett större roll. Bilateral handel har varit regel. I takt med öststaternas försämrade ekonomiska möjligheter har kraven på motköp och utrymmet för politiska påtryckningar ökat. Framför allt har den exceptionellt långa högkonjunkturen under 1980-talet minskat de svenska företagens beroende av öststaterna, eftersom det har varit lätt att avsätta produkterna i väst.
Enligt utredningens uppfattning är det tvivelaktigt om den svenska handeln med öststaterna kan komma att påverkas mer än marginellt i det korta perspektivet mot bakgrund av den stora bristen på resurser. Däremot gynnas stora och kapitalstarka svenska företag, som förväntas komma att sluta samarbetsavtal med inhemska tillverkare och även i ökande utsträckning förlägga egen produktion till öststaterna. För att även mindre företag skall stimuleras till sådana insatser krävs, anser utredningen, stora informationsinsatser. Företagen måste vara införstådda med att denna nya -- och på sikt potentiellt stora -- marknad kan erbjuda både risker och möjligheter.
Debatt i riksdagen om utrikeshandelspolitiken
Vid riksdagens utrikeshandelspolitiska debatt den 12 april 1991 (RD 1990/91:93) uttalade statsrådet Anita Gradin att länderna i Central- och Östeuropa nu genomgår en nödvändig omställningsprocess mot marknadsekonomi som kommer att ta lång tid. Framstegen i de ekonomiska reformprogrammen är högst varierande, fortsatte hon. På kort sikt kommer importefterfrågan i dessa länder att vara låg, samtidigt som de utländska investeringarna är begränsade. På längre sikt är det dock sannolikt att investeringarna liksom handeln kommer att öka. Statsrådet hänvisade till de svenska insatserna genom det s.k. miljardprogrammet, som nu har börjat genomföras. Därutöver, framhöll hon, har ytterligare medel avsatts för den nya europeiska utvecklingsbanken liksom för finansiellt stöd till Tjeckoslovakien och Ungern inom ramen för G 24 (en grupp av 24 industrialiserade länder), där Sverige deltar aktivt. OECD-ländernas stödinsatser inom G 24 spelar en viktig roll vad gäller kompletterande finansiellt stöd till reformländerna utöver vad exempelvis Internationella valutafonden och Världsbanken kan ställa upp med. I detta sammanhang omnämndes att OECD har antagit ett särskilt program för östländer som tar snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati.
Statsrådet anförde vidare att åtgärder på det handelspolitiska området spelar en viktig roll för att underlätta förändringsprocessen. Hon hänvisade härvid till de investeringsskyddsavtal som Sverige har ingått med vissa länder i Central- och Östeuropa och till den nyligen införda möjligheten för exportkreditnämnden att lämna s.k. systemskiftesgarantier. Vidare orienterades om förhandlingarna om frihandelsavtal mellan EFTA-länderna och Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien (se i det föregående s.2).
I fråga om den exportfrämjande verksamheten generellt anförde statsrådet att statens stöd till de svenska företagens exportsatsningar i olika länder och regioner fortlöpande måste ses över så att det blir så effektivt som möjligt, vad gäller både kostnader och resultat. Hon sade sig räkna med att regeringen under våren kommer att lägga fram ett förslag med anledning av betänkandet Statens roll vid främjande av export (se i det föregående s. 4). Det blir då, fortsatte statsrådet, tillfälle att ingående debattera mål och motiv för det statliga stödet till Sveriges exportråd. Redan nu ville hon emellertid slå fast att det samarbete som äger rum mellan staten och näringslivet i Exportrådet är mycket värdefullt.
Utskottet
I anslutning till att utrikesutskottet behandlar frågor om samarbete med Baltikum samt Central- och Östeuropa (1990/91:UU16) tar näringsutskottet i detta betänkande upp några motioner som rör de handelspolitiska relationerna mellan Sverige och de nu nämnda områdena.
Mål för handelspolitiken avseende Central- och Östeuropa
Ett uttalande om Sveriges handelspolitiska mål när det gäller central- och östeuropeiska länder begärs i motion 1990/91:N253 (m). På varje sätt som är möjligt bör Sverige verka för att den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa snarast leder till marknadsekonomi, fri prisbildning och politisk pluralitet, anförs det.
I budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 5 s. 18--21) sägs att strävan att främja utvecklingen mot demokrati är grundläggande för Sveriges stöd till den djupgående samhällsomdaningen i de central- och östeuropeiska länderna. Demokratin stärker och skapar förutsättningar för en avveckling av den centralstyrda ekonomin och underlättar det internationella samarbetet. Ett motiv för de svenska insatserna är att de ekonomiska reformerna på sikt medverkar till att de central- och östeuropeiska länderna blir betydelsefulla handelspartner. Ökat handelsutbyte, anförs det, har en central roll i och för samarbetet på det ekonomiska området samtidigt som det främjar ökade kontakter också på andra områden. Strävan att föra in Central- och Östeuropa i såväl det globala som det europeiska ekonomiska samarbetet hör till målen i svensk politik, heter det vidare. En fast förankring i europeiskt ekonomiskt samarbete bidrar även till att Central- och Östeuropa knyts till den västeuropeiska demokratiska traditionen och till att ett marknadsekonomiskt synsätt vinner insteg.
I propositionen lämnas en redovisning av Sveriges insatser på olika plan för att reformprocessen i de nämnda länderna skall underlättas.
I internationella sammanhang deltar Sverige aktivt i de organ som på olika sätt stöder en utveckling mot ökad demokrati och marknadsorienterade ekonomiska system. OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) har inrättat ett centrum för samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Man har beslutat att i anslutning till detta upprätta ett samarbetsprogram för i första hand sådana länder som är i färd med att ta snabba steg mot marknadsekonomi och demokrati. Ett närmare samarbete har också inletts mellan GATT (Allmänna tull- och handelsavtalet) och länderna i Central- och Östeuropa. Som exempel härpå uppges att Sovjetunionen har erhållit observatörsstatus i GATT. Bland övriga internationella organ som stöder reformprocessen nämns Europarådet, ECE (FNs ekonomiska kommission för Europa), ESK (den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen), IMF (Internationella valutafonden), IBRD (Världsbanken) och den nya Europeiska utvecklingsbanken.
Vad gäller samarbete på det europeiska planet hänvisas till de inledda samtalen om frihandel mellan resp. Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien å ena sidan och EFTA-länderna å andra sidan (se i det föregående s. 2). Bidrag lämnas också till EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien.
Bilateralt stöd ges i många olika former. En lång rad svenska organisationer, företag och myndigheter är engagerade i insatserna. Huvudansvaret för handläggningen av det bilaterala stödet ligger på BITS (beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete). Regeringen erinrar om det av riksdagen beslutade programmet om 1miljard kronor för bidrag till länderna i Central- och Östeuropa. SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder) föreslås få en ökning av grundkapitalet, varav 50 milj.kr. avses för ett särskilt "fönster" för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan åtgärd, anförs det, bör ett ökat engagemang i området från näringslivets sida underlättas. Vidare erinras om åtgärder från svensk sida för att på olika sätt främja svenska investeringar. Sålunda ingår Sverige investeringsskyddsavtal med de länder med vilka sådana ännu inte har slutits, och investeringsskyddsgarantier tillhandahålls genom exportkreditnämnden. De senare har från den 1 januari 1991 utvidgats till att också omfatta systemskiftesrisker i Central- och Östeuropa. I propositionen lämnas vidare exempel på verksamhet som faller under andra departement. Industridepartementet ansvarar för kunskapsöverföring vad gäller närings- och regionalpolitik, småföretagsutveckling och arbetsmarknadsutbildning. På civildepartementets område arbetar riksrevisionsverket med kurser i revision. Statistiska centralbyrån kan göra insatser för utbildning på statistikområdet, som hittills har präglats av offentlig propaganda och därför nu belastas av svåra trovärdighetsproblem.
Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet sker för närvarande bilateralt. Sverige deltar aktivt i den samordning av biståndet till länderna i Central- och Östeuropa som -- under EG-kommissionens ledning -- genomförs inom den s.k. G24 (en grupp bestående av 24 industriländer).
Ett samarbete är i princip möjligt med samtliga länder i Central- och Östeuropa, sägs det. De flesta av de svenska insatserna kommer dock att genomföras i Sveriges närområde, dvs. Polen, de baltiska republikerna och västra delen av Ryska rådsrepubliken.
I fråga om det exportfrämjande arbetet sägs i propositionen (s. 205) -- efter samråd med Sveriges exportråd -- att ett separat handelskontor bör inrättas i Warszawa under budgetåret genom att nuvarande exportfrämjande verksamhet bryts ut från ambassaden. Utvecklingen på den sovjetiska marknaden anses däremot inte motivera att ett fristående handelskontor inrättas i Moskva eller att resurserna inom ambassadens ram förstärks. Organisationsförändringen i Warszawa har numera genomförts.
I det föregående (s. 2 f.) har uppgifter lämnats om fyra utredningsbetänkanden som berör Sveriges handel med länderna i Baltikum samt Central- och Östeuropa, däribland Östeuropautredningens och exportfrämjandeutredningens betänkanden. Dessa två senare bereds för närvarande inom regeringskansliet. Vidare har lämnats uppgifter (s. 2) om bl.a. de förhandlingar om frihandelsavtal som förs mellan å ena sidan vissa av länderna i Central- och Östeuropa, å andra sidan dels EG, dels EFTA-länderna.
Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att Sverige aktivt skall bidra till att utvecklingen i Central- och Östeuropa leder till stabila ekonomiska förhållanden med marknadsekonomin som grundval. Många insatser bör göras på det internationella planet eller i europeiska sammanhang -- t.ex. inom ramen för EFTA-samarbetet --, andra kan åstadkommas genom ett ensidigt agerande från Sveriges sida.
Med tillfredsställelse konstaterar utskottet att konkreta förhandlingar har kommit i gång med sikte på att handeln mellan EFTA-länderna och de berörda länderna i Central- och Östeuropa skall liberaliseras. Utskottet utgår från att regeringen i fortsättningen liksom hittills aktivt verkar för att uppgjorda mål i fråga om tidsplan och avtalens substantiella innehåll kommer att nås.
Den s.k. Östeuropautredningen har dragit upp riktlinjer för Sveriges handelsfrämjande verksamhet i Central- och Östeuropa. Den långsiktiga inriktningen bör enligt utredningens mening vara att det handelsfrämjande arbetet i flertalet länder i regionen skall drivas genom separata handelskontor. Utskottet konstaterar att förslagen i betänkandet är under övervägande. Något särskilt uttalande av riksdagen i denna fråga anser utskottet inte vara erforderligt.
Med hänvisning till vad nu har sagts avstyrker utskottet motion 1990/91:N253 (m) såvitt den gäller handelspolitisk målsättning avseende central- och östeuropeiska länder.
Handel med de baltiska republikerna
Beroende på utvecklingen bör Sverige ha beredskap att inrätta handelskontor i alla de tre baltiska huvudstäderna, heter det i motion 1990/91:N369 (m). Motionärerna påfordrar ett uttalande av riksdagen med denna innebörd. I motion 1990/91:N253 (m) begärs ett uttalande av riksdagen om handelspolitikens roll när det gäller stöd till de baltiska republikerna. Svensk handelspolitik bör, menar motionärerna, utformas så att den kan utgöra ett stöd för dessa länders frihet och nationella suveränitet.
I motion 1990/91:N331 (c) framförs önskemål om att riksdagen skall göra ett uttalande om att fristående handelskontor bör inrättas i Riga och Vilnius. Att ett sådant kontor kommer till stånd betecknas som en förutsättning för att handeln mellan Sverige och de tre republikerna i Baltikum skall kunna utvecklas. För svenska företag, främst i sydöstra Sverige, finns det goda möjligheter att etablera handelsförbindelser med företag i Polen och Baltikum, säger motionärerna.
I det föregående (s. 4 f.) har en redovisning lämnats för samarbetet med Central- och Östeuropa, främst på det ekonomiska området. De flesta av de svenska insatserna kommer, som nämnts, att genomföras i Sveriges närområde, däribland de baltiska republikerna.
Regeringens insatser i fråga om handeln med de baltiska republikerna är inriktade på att Sverige skall bistå dessa i den omställningsprocess som nu pågår på olika områden. Vad gäller handeln har de generella förhållandena emellertid inneburit begränsade möjligheter att rikta handeln till enbart vissa områden. Osäkerhet råder exempelvis om varifrån kontrollen över de handelpolitiskt viktiga instrumenten -- t.ex. beslut rörande tullar och licensgivning -- utövas; det rättsliga läget är ännu oklart.
Exempel på genomförda och planerade insatser som specifikt avser de baltiska länderna eller har särskild betydelse för dem är bl.a. följande.
I fråga om den diplomatiska verksamheten har s.k. avdelningskontor till generalkonsulatet i Leningrad inrättats både i Tallinn och i Riga. I september 1991 avses vartdera kontoret vara bemannat med tio--tolv personer. I Vilnius pågår ett arbete på att bygga upp ett informationskontor med ett något lägre antal anställda än vid avdelningskontoren. För den handelsfrämjande verksamheten har Sveriges exportråd sedan våren 1990 en representant vid avdelningskontoret i Tallinn. Ett nära samarbete sker med ett särskilt organ, Affärsgrupp Estland, som har inrättats vid Exportrådet. Från Exportrådet i Stockholm sker en aktiv bevakning av Baltikum i övrigt.
Tyngdpunkten i de svenska insatserna i de baltiska republikerna i fråga om handel och utveckling har legat på kunskapsöverföring. Genom föredrag i de baltiska republikerna men också vid besök i Sverige av företrädare för dessa områden har man från svenskt håll informerat om bl.a. uppbyggnaden av och villkoren för den internationella handeln. Även inom biståndsverksamheten har förekommit kursverksamhet rörande marknadsekonomins funktionssätt.
Möjligheterna att åstadkomma ett flöde av svenska investeringar till Baltikum diskuteras för närvarande. För att tillgodose näringslivets önskemål har exportkreditnämnden, som nämnts i det föregående (s. 6), förbättrat risktäckningen inom systemet för investeringsgarantier; utvecklingen i Central- och Östeuropa har lett till att sedan den 1januari 1991 även s.k. systemskiftesgarantier kan lämnas. En sådan garanti innebär ett slags försäkring mot de ekonomiska förluster som en svensk investerare kan drabbas av på grund av instabilitet eller brister i samhälls- och myndighetsfunktioner som har uppkommit i samband med politiska eller ekonomiska omvälvningar i värdlandet.
Sverige finansierar en studie av de baltiska ländernas ekonomier, den första i sitt slag. En rapport väntas inom kort.
Enligt vad utskottet har erfarit har Exportrådet under den senaste tiden intensifierat sina insatser för att främja handelsutbytet med de baltiska republikerna. Flertalet förfrågningar gäller Estland, varför arbetet hittills har koncentrerats dit. Ett uttryck härför är den representation som Exportrådet har vid avdelningskontoret i Tallinn. Planer finns på att en representant skall placeras i Riga, och det finns öppenhet för ett motsvarande arrangemang i Vilnius. Från Exportrådets sida betecknas det hittillsvarande arbetet som framgångsrikt. En del av arbetsinsatserna i Tallinn går ut på att finna legotillverkare för svenska företag; främjande av estnisk export anses vara en förutsättning för att export från Sverige till Estland skall komma i gång. Hittills har insatserna omfattat bl.a. trä-, verkstads- och tekobranscherna. Även branscher som rör infrastruktur har varit aktuella.
Den svenska gemenskapen med de baltiska republikerna bör, menar utskottet, komma till uttryck i ett ökat svenskt samarbete med dessa. Härvid är handeln av central betydelse. Möjligheterna till en utvidgad handel med de baltiska länderna har hittills begränsats av olika omständigheter, främst av ekonomisk och administrativ art. Utskottet finner att Sverige -- bland flera andra länder i västvärlden -- har ett ansvar att medverka till att den ekonomiska utvecklingen i de baltiska länderna vänds i en gynnsam riktning. Sverige bör därför aktivt verka för att åstadkomma ett vidgat och fördjupat utbyte på handelns område.
Enligt utskottets mening finns det skäl att anta att en handelsrepresentation i form av fristående handelskontor i var och en av de tre republikerna verkningsfullt skulle bidra till att målet om en utvidgad handel mellan Sverige och Baltikum kan uppnås på sikt. Härtill kommer att en svensk åtgärd i detta avseende även i övrigt skulle kunna stödja utvecklingen i de tre republikerna. En insats av detta slag kan också vara av ett långsiktigt intresse för Sverige. Det är därför angeläget att Sverige har en hög beredskap att vid lämplig tidpunkt inrätta ett fristående handelskontor i var och en av de baltiska länderna för att ett växande handelsutbyte mellan dessa regioner och Sverige skall underlättas. Riksdagen bör i ett uttalande ge regeringen detta till känna. Härigenom tillgodoses motion 1990/91:N369 (m) och i huvudsak också, såvitt här är i fråga, motionerna 1990/91:N253 (m) och 1990/91:N331 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande handelspolitisk målsättning avseende Central- och Östeuropa att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 6, res. (m, fp, c, mp)
2. beträffande fristående handelskontor i de baltiska republikerna att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N369 och med anledning av motion 1990/91:N253 yrkande 5 och motion 1990/91:N331 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 23 april 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Ivar Franzén (c) och Björn Kaaling (s).
Reservation
Handelspolitisk målsättning avseende Central- och Östeuropa (mom. 1)
Hadar Cars (fp), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Ivar Franzén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.8 med "Utskottet ansluter" och slutar på s.9 med "östeuropeiska länder" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som förs fram i motion 1990/91:N253 (m). På olika sätt skall Sverige verka för att den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa snarast leder till marknadsekonomi, fri prisbildning och politisk pluralism. Huvuddelen av dessa insatser bör genomföras i samverkan med övriga länder i G 24. Därutöver kan en del genomföras i samverkan med övriga EFTA-länder i enlighet med de deklarationer om samarbete med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern samt Jugoslavien som har undertecknats och som syftar till att frihandelsavtal skall uppnås.
Intill dess att sådana avtal har trätt i kraft, vilket avses kunna ske vid årsskiftet 1991-1992, bör Sverige tillåta fritt tillträde till den svenska marknaden för de central- och östeuropeiska länderna i minst samma utsträckning som dessa nationer får tillgång till EGs marknad. Som en del av svensk handelspolitik gentemot de central- och östeuropeiska nationerna skall möjligheterna för svenska företag att investera i dessa områden främjas. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
Med det nu sagda tillstyrker utskottet motion 1990/91:N253 (m) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande handelspolitisk målsättning avseende Central- och Östeuropa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N253 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.