Socialutskottets betänkande2001/02:SOU13

Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.

Sammanfattning

I   betänkandet   behandlas   regeringens  skrivelse
2001/02:87 Redogörelse för en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar
till hälso- och sjukvården för år 2002. De särskilda
ersättningar    som    utges    i    enlighet    med
överenskommelsen  uppgår till totalt 378,8  miljoner
kronor.  I  betänkandet   behandlas   också  ca  260
motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 2000
och  2001  angående  hälso- och sjukvård.  Utskottet
föreslår att skrivelsen  inte  skall föranleda någon
åtgärd av riksdagen.

Ett  enigt  utskott föreslår ett  tillkännagivande
till regeringen.  Riksdagen  bör  med  delvis bifall
till  ett  antal motionsyrkanden ge regeringen  till
känna    att   den    bör    utreda    och    bedöma
förutsättningarna  för  att dietister skall omfattas
av  legitimationsreglerna   i  lagen  (1998:531)  om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden, främst
med    hänvisning    till    utskottets     tidigare
ställningstaganden  och  mot  bakgrund  av  pågående
arbete på området.

I   betänkandet  finns  72  reservationer  (varav  7
gemensamma  från  m,  kd,  c och fp) och 5 särskilda
yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering
Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So202,
2001/02:So230,   2001/02:   So241,  2001/02:So264
yrkandena 1, 3 och 4, 2001/02:So303  yrkandena  1
och   2,   2001/02:So353   yrkandena   1  och  2,
2001/02:So358    yrkande    3    i   denna   del,
2001/02:So390,    2001/02:So482,    2001/02:So490
yrkandena  1  och  2,  2001/02:So503  yrkande  5,
2001/02:So550  yrkandena  1  och 2, 2001/02:So566
yrkandena  1,  810,  16  och 17,  2001/02:So581,
2001/02: So613 yrkande 5, 2001/02:So620 yrkandena
3,   6   och   7,   2001/02:So628   yrkande    1,
2001/02:Sf395 yrkande 15, 2001/02:T464 yrkande 3,
2001/02:N314  yrkande  3 och 2001/02:N319 yrkande
12.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)
Reservation 5 (fp)

2. Hälso- och sjukvårdspeng

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So229,
2001/02:So280,  2001/02:  So409 yrkandena 1 och 2
och   2001/02:So620   yrkande  4,   2001/02:So628
yrkande 3 i denna del och  2001/02:So637  yrkande
5.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (fp)

3. Mångfald bland vårdgivare

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So345
yrkande  2,  2001/02:So358  yrkandena  1  och  2,
2001/02:So620  yrkande 5, 2001/02:So628 yrkandena
12 och 13 och 2001/02:Sk288 yrkande 14.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (v)
Reservation 10 (fp)

4. Patientombudsman

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So264 yrkande
9.
Reservation 11 (v)

5. Hälsokonsekvensanalyser

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So303  yrkande
3.
Reservation 12 (c)

6. Patientavgifter för barnsjukvård

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So277 yrkande
1.

7. Kulturens roll i hälso- och sjukvård

Riksdagen avslår motion 2001/02:So421.
Reservation 13 (kd)

8. Vårdgaranti

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So43,
2001/02:So303 yrkande 11, 2001/02:So358 yrkande 3
i   denna   del,   2001/02:So566    yrkande    2,
2001/02:So620 yrkande 1 och 2001/02:So628 yrkande
3 i denna del.
Reservation 14 (m, kd, c, fp)

9. Tillgänglighet till vården i övrigt

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So303
yrkande 12 och 2001/02:So466.
Reservation 15 (c)

10. Förnyad medicinsk bedömning

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:So267,
2001/02:So303  yrkande  10,   2001/02:So457   och
2001/02:So628 yrkande 11.
Reservation 16 (m, kd, c, fp)
Reservation 17 (v)

11. Inrättande av en statlig
medicinalstyrelse

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So620 yrkande
11.
Reservation 18 (m)

12. National Institute of Health

Riksdagen avslår motion  2001/02:So620  yrkande
13.
Reservation 19 (m)

13. Riskanalyser

Riksdagen avslår motion 2001/02:So546.

14. Vård utomlands

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So620
yrkande 10 och 2001/02: U303 yrkande 6.
Reservation 20 (m)

15. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So212
yrkande     1,    2001/02:So303    yrkande    30,
2001/02:So386,   2001/02:So465   yrkandena   13,
2001/02:  So501  yrkande 6, 2001/02:So503 yrkande
1,  2001/02:So566  yrkandena   4,  5  och  7  och
2001/02:So628 yrkande 4 i denna del.
Reservation 21 (m, fp)
Reservation 22 (kd)
Reservation 23 (c)

16. Specialistkompetens

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:So560,
2001/02:Ub459 och 2001/02:Ub537.
Reservation 24 (v)

17. Praktikplats för psykologer

Riksdagen avslår motionerna  2001/02:So597  och
2001/02:So608.
Reservation 25 (mp)

18. Läkares allmäntjänstgöring

Riksdagen avslår motion 2001/02:So540.

19. Den psykiatriska vårdens organisation

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:So225
yrkandena  4  och 6, 2001/02:So223, 2001/02:So277
yrkande  2,  2001/02:So349,  2001/02:  So443  och
2001/02:So568 yrkandena 24 och 6.
Reservation 26 (m)

20. Vissa läkares befogenhet

Riksdagen   avslår   motionerna   2000/01:So225
yrkande  5,  2000/01:So312,   2001/02:So228   och
2001/02:So568 yrkande 5.
Reservation 27 (m)

21. Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk
vård

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So248
yrkandena 1 och 2 och 2001/02:So439.

22. Husläkarlagen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So628 yrkande 2
i denna del.
Reservation 28 (fp)

23. Felaktiga diagnoser

Riksdagen avslår motion 2001/02:So368.
Reservation 29 (kd)

24. Förlossningsvården

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:So257,
2001/02:So303    yrkande    13,    2001/02:So385,
2001/02:So501 yrkande 7 och 2001/02:So525 yrkande
1.
Reservation 30 (kd, c)
Reservation 31 (v)

25. Drift av akutsjukhus

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So303  yrkande
14.
Reservation 32 (m, kd, c, fp)

26. Läkemedelshantering

Riksdagen avslår  motionerna  2001/02:So407 och
2001/02:So441.

27. Patientutbildning

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So264  yrkande
8.
Reservation 33 (v)

28. Sponsorer i vården

Riksdagen avslår motion 2001/02:So529.
Reservation 34 (v)

29. Telemedicin

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So303 yrkande
28.
Reservation 35 (c)

30. Informationsförsörjning och
verksamhetsuppföljning

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So303  yrkande
18.
Reservation 36 (m, kd, c, fp)

31. Undervisning i IT-användning

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So620 yrkande
12.
Reservation 37 (m)

32. Regeringens skrivelse

Riksdagen  lägger  regeringens  skrivelse  till
handlingarna.

33. Fri etableringsrätt m.m.

Riksdagen avslår motion  2001/02:So303  yrkande
17, 2001/02:So423 och 2001/02:So628 yrkandena 2 i
denna del, 5 och 10.
Reservation 38 (kd, mp)
Reservation 39 (c)
Reservation 40 (fp)

34. Upphandling av hälso- och sjukvård

Riksdagen  avslår motionerna 2001/02:So392  och
2001/02:So503 yrkande 4.
Reservation 41 (kd, c)
Reservation 42 (v)

35. Längre avtalstider i upphandling

Riksdagen avslår  motion  2001/02:So303 yrkande
16
Reservation 43 (c)


36. Tillämpning av den s.k. 67-årsgränsen

Riksdagen avslår motion 2001/02:So219.
Reservation 44 (m, kd, c, fp)

37. Ersättningsetablering och avskaffande
av den s.k. 67-årsregeln

Riksdagen avslår motionerna  2001/02:So209  och
2001/02:So491.
Reservation 45 (m, kd, c, fp)

38. Tolk inom hälso- och sjukvården

Riksdagen  avslår  motion  2001/02:A226 yrkande
11.

39. Jämställdhetsperspektiv i vården

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So224,
2001/02:So331 yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:So369
yrkandena  1  och  2,  2001/02:So525  yrkande  2,
2001/02:So626 yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:So628
yrkande 18 samt 2001/02:A229 yrkande 26.
Reservation 46 (m)
Reservation 47 (v)
Reservation 48 (c)
Reservation 49 (fp)

40. Legitimation m.m. för dietister

Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad utskottet anfört. Riksdagen  bifaller
därmed    delvis     motionerna    2001/02:So238,
2001/02:So292,    2001/02:So293     yrkande    1,
2001/02:So306, 2001/02: So404 och 2001/02:So460.

41. Subventionering av speciallivsmedel

Riksdagen  avslår motion 2001/02:So293  yrkande
2.

42. Homo-, bi- och transsexuellas behov
inom hälso- och sjukvården

Riksdagen   avslår    motionerna   2001/02:L367
yrkande 12, 2001/02:L371  yrkandena  30  och  31,
2001/02:So509  yrkandena  1  och  2 samt 2001/02:
So548.
Reservation 50 (v, mp)
Reservation 51 (fp)
43. Ambulanshelikoptrar
Riksdagen avslår motion 2001/02:So442.

Reservation 52 (m)

44. Vård och behandling av olika
sjukdomar

Riksdagen    avslår   motionerna   2001/02:K284
yrkande 14, 2001/02:So206,  2001/02:So216 yrkande
1, 2001/02:So233, 2001/02:So355,  2001/02: So383,
2001/02:So399,    2001/02:So414    yrkande     1,
2001/02:So477,    2001/02:So537,   2001/02:So547,
2001/02:So555, 2001/02:So566 yrkande 11, 2001/02:
So568  yrkande  1, 2001/02:So579,  2001/02:So580,
2001/02:  So582,  2001/02:So602,   2001/02:So604,
2001/02:So612 yrkandena 2, 5 och 8, 2001/02:So625
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:So628 yrkande 8.
Reservation 53 (m)
Reservation 54 (kd)
Reservation 55 (c)
Reservation 56 (fp)
Reservation 57 (mp)

45. Cancerplan

Riksdagen avslår motion 2001/02:So467.
Reservation 58 (m, kd, c, fp)

46. Preventivmedel för män

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:A393  yrkande
10.
Reservation 59 (mp)

47. Organdonation

Riksdagen avslår motionerna  2001/02:So389  och
2001/02:So538.

48. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So303
yrkande  21,  2001/02:So398  yrkandena 1  och  3,
2001/02:So605,   2001/02:So623  yrkande   1   och
2001/02:N365 yrkande 4.
Reservation 60 (v)
Reservation 61 (c)
Reservation 62 (mp)

49. Alternativa behandlingsmetoder och
forskning

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So303
yrkandena 19, 20,  22  och  23 samt 2001/02:So626
yrkande 6.
Reservation 63 (c)

50. Auktorisation och kvalitetssäkring m.m.
inom allternativmedicinen

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So274
yrkande 1 samt 2001/02: So623 yrkandena 2 och 3.

51. Legitimation och förskrivningsrätt för
alternativmedicinare

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So398
yrkande 2 och 2001/02: So623 yrkande 5.
Reservation 64 (v)

52. Vård i livets slutskede

Riksdagen avslår motion  2001/02:So628  yrkande
17.

53. Etiska frågor

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:So463,
2001/02:So508, 2001/02:  So633  yrkandena 2 och 3
samt 2001/02:So635 yrkandena 2 samt 47.
Reservation 65 (mp)

54. Abortförebyggande arbete

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So210
yrkande    1,    2001/02:So232,    2001/02:So295,
2001/02:So305 yrkande 1, 2001/02:So338,  2001/02:
So370,     2001/02:So461,    2001/02:So524    och
2001/02:So612 yrkande 14.
Reservation 66 (kd)

55. Sena aborter

Riksdagen  avslår  motionerna 2001/02:So468 och
2001/02:So506 yrkande 2.

56. Frågan om när foster juridiskt sett
skall betraktas som barn

Riksdagen avslår motion  2001/02:So506  yrkande
1.

57. Registrering av aborter i
patientregistret

Riksdagen avslår motion 2001/02:So545.

58. Frågor om fosterdiagnostik

Riksdagen   avslår   motionerna  2001/02:So207,
2001/02:So323, 2001/02: So462 och 2001/02:So470.

59. Dödsfallsutredning

Riksdagen avslår motion 2001/02:So222.

60. Patientjournallagen

Riksdagen   avslår  motionerna   2001/02:So234,
2001/02:So303  yrkande   9,   2001/02:So334   och
2001/02:So345 yrkande 1.
Reservation 67 (v)
Reservation 68 (c)

61. Plastikkirurgi

Riksdagen avslår motion 2001/02:So400.
Reservation 69 (v)

62. Medicinska patent

Riksdagen avslår motion 2001/02:So406.
Reservation 70 (c, mp)

63. Smittskydd

Riksdagen   avslår   motionerna   2001/02:So509
yrkandena  4  och  7, 2001/02:So533, 2001/02:L363
och 2001/02:L371 yrkandena 41 och 42.

64. Lobotomiverksamheten i Sverige

Riksdagen avslår motion  2001/02:So314  yrkande
1.
Reservation 71 (v, kd)

65. Ersättning till lobotomerade

Riksdagen  avslår  motion 2001/02:So314 yrkande
2.
Reservation 72 (kd)

Stockholm den 18 april 2002.

På socialutskottets vägnar


Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i
beslutet: Ingrid Burman (v), Chris
Heister (m), Susanne Eberstein (s),
Margareta Israelsson (s), Conny Öhman
(s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Lars U
Granberg (s), Elisebeht Markström (s),
Rolf Olsson (v), Lars Gustafsson (kd),
Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth
Johansson (c), Kerstin Heinemann (fp),
Catherine Persson (s), Lars Elinderson
(m), Rosita Runegrund (kd) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp).

2001/02

SoU13


Redogörelse för ärendet


Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Den 11 december 2001 träffade företrädare för staten
och Landstingsförbundet en  överenskommelse om vissa
ersättningar till hälso- och sjukvården för år 2002.
Överenskommelsen  godkändes  av  regeringen  den  13
december  2001 och av Landstingsförbundets  styrelse
den 14 december 2001. De särskilda ersättningar till
hälso- och  sjukvården  som  utges  i  enlighet  med
överenskommelsen  uppgår  till totalt 378,8 miljoner
kronor.  Hälso-  och sjukvården  har  tillförts  och
kommer  att tillföras  extra  medel  under  perioden
20012004  dels genom den nationella handlingsplanen
för  utveckling  av  hälso-  och  sjukvården  (prop.
1999/2000:149), dels genom resurstillskottet för att
förbättra  vårdens tillgänglighet. Det är emellertid
angeläget  att  dessa  satsningar  också  stöds  med
nationella   insatser.   Mot   den   bakgrunden   är
inriktningen i  överenskommelsen  mellan  staten och
Landstingsförbundet   om   vissa  ersättningar  till
hälso- och sjukvården för år  2002 att stödja sådana
insatser.

Utskottets överväganden


Regeringens skrivelse

Den ekonomiska omfattningen av  överenskommelsen för
år 2002 (miljoner kronor)

1.  Att stärka patientens ställning           100

2.  Nationella informationssystem              18,8

2.1 Producentobunden läkemedelsinformation           6

2.2 STRAMA                                3

2.3 Infomedica                          9,8

3.  Rehabiliterings- och behandlingsinsatser  135

4.  Nationellt utvecklingsarbete                26

4.1Verksamhetsutveckling                           12

4.2 Prioriteringar                        2

4.3 Projektet Väntetider i vården         5

4.4 Särskilda medel för utvecklingsarbete   7

5.  Kunskapsbaserad hälso- och sjukvård            7

5.1 Kunskapsspridning                                5

5.2 Utbildningsinsatser                   2

6.  IT-utveckling i hälso- och sjukvården       10

7.  Bidrag inom hjälpmedelsområdet              51

7.1 Ersättning till Hjälpmedelsinstitutet          45,5

7.2 Metod och kunskapsutveckling          5,5

8.  Nationella kvalitetsregister               20

9.  Nationella informationsinsatser om organdonation
9

10.  Rett Center                                  2

Summa                                         378,8

I överenskommelsen anförs att det  i  2001  års överenskommelse
konstaterades   att   det   fortfarande   finns  ett
betydande  glapp mellan ambition och verklighet  när
det gäller patientens  inflytande  och delaktighet i
vården    och    att    ett   fortsatt   långsiktigt
utvecklingsarbete på lokal nivå är avgörande för att
åstadkomma verklig förändring. Parterna är mot denna
bakgrund  överens om att för  år  2002  avsätta  100
miljoner kronor för detta ändamål.

Landstingsförbundet  påbörjade  med  anledning  av
1999   års   överenskommelse   ett   arbete  med  en
rekommendation  för  att  tydliggöra  och   förenkla
patientens    möjlighet    att   välja   vårdgivare.
Landstingsförbundets styrelse  har nu beslutat om en
ny rekommendation till landstingen om valmöjligheter
i   vården.   Hittills  har  17  landsting   antagit
rekommendationen  i  sin helhet, medan 4 antagit den
med begränsning till den egna samverkansregionen med
ambitionen    att    under    år     2002    utvidga
valmöjligheterna till hela landet.
I   överenskommelsen   anförs   att   genom    den
vårdgaranti   som   gällt  sedan  år  1997  regleras
väntetid för besök och  behandling  inom  primärvård
och  specialistsjukvård. Parterna anser att  det  är
angeläget    att    landstingen    med    stöd    av
resurstillskottet     arbetar     för     att    öka
tillgängligheten i enlighet med det utvecklingsavtal
som    slöts    i   samband   med   den   nationella
handlingsplanen  för   utveckling   av   hälso-  och
sjukvården.  Parterna  anser  emellertid att  det  i
dagsläget  är  för  tidigt  att skärpa  nu  gällande
vårdgaranti. Landstingen har  till  den  31 december
2001   utarbetat  lokala  handlingsplaner.  Parterna
anser att  landstingen bör ha möjlighet att arbeta i
enlighet med  sina  planer  innan  en  skärpning  av
vårdgarantin aktualiseras.
Regeringen  anför  att den överenskommelse som har
träffats mellan staten  och  Landstingsförbundet  om
åtgärder  för  att  öka tillgängligheten inom hälso-
och  sjukvården  också  innebär  ett  åtagande  från
landstingen att fortsätta förbättra uppföljningen av
tillgängligheten.  Senast  vid  utgången  av år 2002
skall  rapporteringen  till  databasen Väntetider  i
Vården  vara  hundraprocentig  avseende   förväntade
väntetider.  Vid  utgången  av  år  2004  skall även
täckningsgraden för faktiska väntetider vara  hundra
procent.
Av överenskommelsen framgår att parterna har enats
om  att  avsätta  6  miljoner  för  producentobunden
läkemedelsinformation.
Ett  nätverk  benämnt STRAMA (Strategigrupper  för
rationell    antibiotikaanvändning    och    minskad
antibiotikaresistens)  har sedan år 1995 arbetat för
att   åstadkomma   en   rationell    användning   av
antibiotika  och därigenom begränsa utvecklingen  av
antibiotikaresistens  i landet. Parterna kom år 1999
överens  om  att under tre  år  fördela  3  miljoner
kronor årligen  till  STRAMA  med  början  år  2000.
Parterna är därför överens om att avsätta 3 miljoner
kronor för detta ändamål år 2002. Infomedica är  ett
producentobundet         multimediasystem        för
patientinformation. Systemet  finansieras  bl.a.  av
landstingen   och   Apoteket   AB.  För  att  stödja
Infomedicas fortsatta utveckling  är  parterna eniga
om att avsätta 9,8 miljoner kronor år 2002.
För  år  2001  enades parterna om att avsätta  235
miljoner kronor från sjukförsäkringen för medicinska
rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso-
och sjukvården. Enligt  riksdagens  beslut i samband
med   budgetpropositionen   för   år   2002   (prop.
2001/02:1, bet. 2001/02:SfU1, rskr. 2001/02:84)  har
100  miljoner  kronor av dessa medel avsatts för att
förstärka   socialförsäkringsadministrationen.   Mot
denna  bakgrund  är  parterna  överens  om  att  135
miljoner  kronor  skall  utgå  för  detta ändamål år
2002.  Medlen  skall liksom tidigare bl.a.  inriktas
mot rehabilitering  av  patienter  med smärta i rygg
och nacke.
Parterna är överens om att arbetet  med  stöd till
kunskaps- och verksamhetsutveckling inom hälso-  och
sjukvården   bör   fortsätta   och  vidareutvecklas.
Parterna är därför eniga om att  för år 2002 avsätta
26 miljoner kronor för detta ändamål.  Medlen  skall
bl.a.  användas  till  projektet Väntetider i Vården
samt   Socialstyrelsens  utvecklingsarbete   rörande
prioriteringar  i hälso- och sjukvården. Parterna är
också  överens  om   att   inom  denna  ram  studera
förutsättningarna  för  att  införa   en  nationellt
samordnad sjukvårdsupplysning.
Den  snabba kunskapsutvecklingen inom  hälso-  och
sjukvården  tillsammans  med  ett ökat vårdbehov och
begränsade ekonomiska resurser  accentuerar  behovet
av  att  säkra  att  vården baseras på vetenskapliga
metoder.  Statens  beredning   för   utvärdering  av
medicinsk   metodik  (SBU)  har  till  uppdrag   att
utvärdera befintlig  och  ny  medicinsk metodik samt
att förmedla resultaten till sjukvårdshuvudmännen. I
syfte att stödja arbetet med att få bättre genomslag
för nya forskningsresultat är parterna  eniga om att
för år 2002, liksom tidigare år, avsätta  5 miljoner
kronor  för  detta  ändamål.  Mot  bakgrund  av  att
utbildning  är  ett  av  de viktigaste redskapen för
förändring  är  parterna  vidare   överens   om  att
därutöver för år 2002 avsätta 2 miljoner kronor till
SBU   för   att   genomföra  utbildningsinsatser  om
evidensbaserad hälso-  och  sjukvård i den praktiska
vården.
Kvalitetsregister   är   en  viktig   källa   till
information om vårdens kvalitet.  I  dag finns drygt
50 kvalitetsregister inom hälso- och sjukvården  som
är,  eller  utvecklas  för  att  bli,  rikstäckande.
Uppbyggnaden   av   kvalitetsregister  har  tidigare
stötts     genom     denna    överenskommelse.     I
överenskommelsen för år  1999  lyftes finansieringen
och utvecklingen av de nationella kvalitetsregistren
ut   ur   överenskommelsen   och   överfördes   till
Socialstyrelsens  ramanslag.  För  att   sammantaget
förbättra de ekonomiska förutsättningarna  för såväl
drift, vidareutveckling och användning av etablerade
register,   som  för  stöd  och  utveckling  av  nya
register, är  parterna emellertid överens om att det
finns  starka  skäl   för   att   i   fortsättningen
landstingsgemensamt   stödja   registerutvecklingen.
Parterna är därför eniga om att  avsätta 20 miljoner
kronor för detta ändamål år 2002.
För   att   samspelet   mellan  olika  vårdnivåer,
vårdgivare och vårdenheter  skall  fungera  krävs en
ökad  och  bättre samverkande användning av IT  inom
hälso- och sjukvården.  Mot  den  bakgrunden har ett
nationellt organ för IT-strategiska  frågor i vården
bildats, Carelink. I överenskommelsen  för  år  2001
avsattes  10 miljoner kronor till Carelink. Parterna
är eniga om att avsätta samma summa år 2002.
Av överenskommelsen framgår vidare att 51 miljoner
kronor avsätts till bidrag inom hjälpmedelsområdet.
I överenskommelsen anförs att det råder stor brist
på organdonatorer  i  Sverige.  Under 1990-talet har
antalet avlidna donatorer minskat  med en tredjedel.
Parterna   anser  att  det  är  viktigt  att   genom
informationsinsatser  öka  människors  kunskap  inom
detta  område  och också att få dem att meddela sitt
ställningstagande till sina anhöriga.  Av erfarenhet
vet man att ökad  kunskap i detta ämne medför en mer
positiv inställning.   Parterna är därför överens om
att under maximalt tre år med början år 2002 avsätta
9   miljoner   kronor   årligen    för    nationella
informationsinsatser om organdonationer.
Parterna har i överenskommelsen anfört att  vården
för   patienter   med   Rett   syndrom  bedrivs  vid
länssjukhuset  i Östersund (Rett  Center).  För  att
underlätta en smidig övergång till självfinansiering
av verksamheten  enades  parterna i överenskommelsen
för år 2001 om att under en  övergångsperiod  på två
år utge ett omställningsbidrag till Rett Center  med
sammanlagt  4  miljoner  kronor.  För år 2001 utgick
ett omställningsbidrag med 2 miljoner kronor.  Samma
belopp avsätts år 2002.
Slutligen anförs i överenskommelsen  att  parterna
är  eniga  om att de centrala instanser som erhåller
ekonomisk ersättning  enligt  överenskommelsen skall
följa upp och redovisa användning och resultat av de
tilldelade medlen. I överenskommelsen  för  år  2001
enades  parterna  om  att  få  till  stånd en extern
utvärdering     av     i     vilken     utsträckning
överenskommelsens   huvudinriktning     att  stärka
patientens ställning  har haft genomslag  i  hälso-
och  sjukvården.   Socialstyrelsen  startade år 2001
ett treårigt projekt för att bl.a. följa  effekterna
av den nya lagstiftningen om patientens ställning  i
hälso-  och sjukvården.  Mot denna bakgrund samt mot
bakgrund   av   denna   överenskommelses  förändrade
inriktning  och  omfattning   fr.o.m.  år  2002  har
parterna enats om att det inte  är  meningsfullt att
genomföra den utvärdering som överenskoms år 2001.

Hälso- och sjukvårdens organisation,
finansiering m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse  om
en  redogörelse för en överenskommelse mellan
staten   och   Landstingsförbundet  om  vissa
ersättningar till  hälso-  och sjukvården för
år  2002  (den  s.k.  Dagmarskrivelsen)  till
handlingarna.
Riksdagen    bör    avslå    ett    hundratal
motionsyrkanden  om  hälso-  och  sjukvårdens
organisation,  finansiering  m.m.   Utskottet
anför bl.a. att även i framtiden skall hälso-
och sjukvården ges på lika villkor och  efter
behov,    styras    demokratiskt   och   vara
solidariskt finansierad.  Utskottet  hänvisar
vidare   till   de  resursförstärkningar  som
tillförts och kommer att tillföras hälso- och
sjukvården under  de  närmaste  åren.  Jämför
reservationerna 1, 6, 8, 1820, 26, 27 och 37
(m), 2, 9, 11, 17, 24, 31, 33 och 34 (v),  3,
13, 22 och 29 (kd), 4, 12, 15, 23 och 35 (c),
5, 7, 10 och 28 (fp), 25 (mp), 14, 16, 32 och
36 (m, kd, c, fp), 21 (m, fp) och 30 (kd, c).

Motioner


I  motion So358 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs  ett
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
mångfald och välfärd (yrkande 1). Motionärerna anför
att deras strategi kan sammanfattas enligt följande.
Gemensam finansiering av  tjänster  som  innebär  en
omfördelning av risker mellan individer eller syftar
till  lika  förutsättningar,  rätt  att välja mellan
olika  alternativ  för dem som utnyttjar  tjänsterna
och mångfald i utbudet  av tjänsterna. Vidare begärs
ett tillkännagivande om vad  i  motionen  anförs  om
fria  etableringar  och  konkurrens (yrkande 2). Med
valfrihet  uppstår  en  konkurrenssituation   mellan
vårdgivarna,  vilket gör att de i sin tur måste  bli
bättre för att  kunna attrahera patienter, heter det
i motionen. I yrkande  3 begärs ett tillkännagivande
om  nationell  vårdgaranti   och   en  obligatorisk,
gemensamt finansierad, hälsoförsäkring. Motionärerna
anför att patienter skall garanteras operation eller
behandling  senast  tre  månader  efter  att  läkare
beslutat  om sådan. Vårdgaranti ger  patienten  rätt
att välja vårdgivare, vilket betyder att om det egna
landstinget  inte  klarar av att ge vård inom utsatt
tid, skall man kunna  få  behandling  hos  ett annat
landsting  eller  hos  en  privat vårdgivare. Vidare
anför   motionärerna   att   de   vill   införa   en
obligatorisk hälsoförsäkring som omfattar  alla  och
som  finansieras gemensamt beroende på den enskildes
betalningsförmåga,  men  oavsett  hans  eller hennes
hälsotillstånd.  Försäkringen  innebär att  pengarna
följer  patienten  och  tillfaller   den  vårdgivare
patienten  väljer.  Även  i  motion So620  av  Chris
Heister m.fl. (m) yrkande 1 begärs  att en nationell
vårdgaranti införs. I yrkande 3 motion  So620 begärs
att   regeringen   skyndsamt   utreder   sjukvårdens
framtida   finansiering   och   kompetensförsörjning
särskilt utifrån en obligatorisk hälsoförsäkring som
omfattar alla. I yrkande 7 i motion So620 begärs ett
tillkännagivande  om  vad  i  motionen   anförs   om
förbättrad   samordning.   Motionärerna   anför  att
läkemedelsförsäkringen      liksom      delar     av
sjukförsäkringen,       förtidspensionerna       och
rehabiliteringen  bör samordnas med sjukvården, inom
ramen för en obligatorisk  hälsoförsäkring.  Även  i
motion  So202  av  Rolf Gunnarsson (m) begärs att en
allmän hälsoförsäkring  införs. I yrkande 4 i motion
So620  yrkas  att regeringen  beslutar  att  tillåta
försöksverksamhet  med  kundval  där pengarna följer
patienten. Motionärerna anför att  en  övergång till
ett annat finansierings- och producentsystem  är  en
stor    och    omfattande    förändring    och   att
försöksverksamhet därför bör tillåtas.

I  motion So620 av Chris Heister m.fl. (m)  begärs
ett tillkännagivande om alternativ i vården (yrkande
5). Motionärerna anför att fler privata alternativ i
vården  skapar  bättre  och  effektivare  vård  samt
bättre  arbetsmiljö  och  villkor  för personalen. I
yrkande 6 begärs ett tillkännagivande  om  vad som i
motionen anförs om primärvården. Motionärerna  anför
att verklig valfrihet bör införas genom att pengarna
följer patienten samt att remisstvång bör avskaffas.
Det  bör vara möjligt för läkare över pensionsåldern
liksom läkare med annan specialitet än allmänmedicin
att arbeta  i  primärvården.  Detta  bör  även gälla
annan     personal    med    patientansvar,    t.ex.
sjuksköterskor.  Vidare  begärs  i  yrkande  11  ett
tillkännagivande     om     tillsynsverksamhet    på
sjukvårdens område. Motionärerna  anför  att  det är
angeläget  att bryta ut Socialstyrelsens tillsynsdel
och göra den  till  en  självständig  och  oberoende
verksamhet.   Styrelsen  har  redan  kompetens  inom
området  hälso-   och  sjukvård,  samt  en  regional
organisation      som      lämpar       sig      för
kvalitetsuppföljning.  En  statlig medicinalstyrelse
bör    alltså    ansvara    för   godkännande    och
kvalitetskontroll på sjukvårdens  område.  Slutligen
begärs i yrkande 13 ett tillkännagivande om  vad som
i    motionen   anförs   om   medicinsk   forskning.
Motionärerna  anför  att  ökat stöd bör ges till den
bästa forskningen och att ett  svenskt  institut för
medicin  och  hälsa  bör  inrättas  efter amerikansk
förebild, National Institute of Health.
I motion Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande  om  att  inom primärvården  stärka
patientens  ställning  och  öka   möjligheterna  att
bedriva primärvård i nya former (yrkande 14).
I  motion  So229  av Carl-Axel Johansson  och  Ewa
Thalén Finné (m) anförs  att  regeringen  bör  få  i
uppdrag  att  utreda  införandet  av  en  hälso- och
sjukvårdspeng.   Hälso-  och  sjukvårdspengen  skall
finansieras solidariskt genom skatt.
I motion So280 av  Bertil  Persson  (m) begärs att
regeringen  lägger  fram förslag om en utredning  av
patientstyrda finansieringssystem inom sjukvården.
I  motion  So230 av Carl-Axel  Johansson  och  Ewa
Thalén  Finné (m)  begärs  ett  tillkännagivande  om
patientkostnad     avseende    medicinsk    service.
Motionären anför att  en  patient som söker vård hos
en  läkare med offentlig finansiering  inte  behöver
betala   ersättning   för   medicinsk   service.  Om
patienten däremot söker sig till en läkare  som inte
omfattas  av  den  offentliga  finansieringen  måste
patienten   betala   hela  kostnaden  för  medicinsk
service.  Enligt  motionärerna  bör  den  medicinska
servicen vara avgiftsfri oavsett om läkaren omfattas
av offentlig finansiering eller inte.
I motion So277 av  Berit  Adolfsson (m) begärs ett
tillkännagivande  om att utvärdera  reformen  Gratis
vård  av  barn  både  ur   barnens  och  sjukvårdens
synvinkel (yrkande 1). Motionären  anför  att  sedan
gratis    vård    infördes,    har   sjuka   barns
tillgänglighet    till    barnsjukvården     snarare
försämrats än förbättrats.
I  motion  So620 av Chris Heister m.fl. (m) begärs
ett  tillkännagivande   om   rätten  att  söka  vård
utomlands (yrkande 10). Motionärerna  hänvisar  till
flera    uppmärksammade   rättsfall   angående   EU-
medborgares  rätt  att söka sjukvård i andra länder.
Enligt motionärerna  skulle  en  fri  rörlighet över
gränserna för patienter som behöver vård  på  längre
sikt  bidra  till  att bryta upp monopolen i Sverige
och korta de ofta extrema  kötider för operation och
behandling som finns runt om i landet. Även i motion
U303  (m)  av  Bo  Lundgren  m.fl.  (m)  begärs  ett
tillkännagivande om rätten att  söka  sjukvård  i EU
(yrkande 6).
I  motion So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett  tillkännagivande   om  hälso-  och  sjukvårdens
inriktning  (yrkande  1).  Motionärerna   anför  att
hälso-   och   sjukvården   skall   vara  offentligt
finansierad, ges efter behov och i huvudsak drivas i
offentlig regi. Sjukvården bör inriktas mot ett ökat
patient-    och    personalinflytande    med   korta
beslutsvägar,  långtgående  och tydliga delegeringar
och möjlighet till reell patientpåverkan. Patientens
fysiska, psykiska och sociala  behov  skall  beaktas
och  vägas  samman.  Prioriteringar  inom hälso- och
sjukvården  bör ske utifrån den prioriteringsordning
som riksdagen  beslutat.  I  yrkande  3  begärs  ett
tillkännagivande  om  primärvårdens  inriktning  och
utformning.  Motionärerna  anför  att  primärvårdens
organisation måste bygga på teamet som arbetsmodell.
Enligt  motionärerna  är  det  viktigt att satsa  på
allmänmedicin   som  specialitet,  och   det   krävs
fortsatt utveckling  på  detta  kompetensområde. Det
kan  dock  även  finnas behov av tillgång  på  andra
specialiteter inom primärvårdens organisation, t.ex.
psykiatriker,  geriatriker,  pediatriker,  ortopeder
eller   gynekologer.    Detta    kan   lösas   genom
konsultationer.  Motionärerna  påpekar   vidare  att
många   patienter   kräver   stora   insatser   från
primärvården,   vilken  ofta  består  av  omvårdnad,
rehabilitering, läkemedelshantering, bedömningar och
rådgivning  som  många   gånger   utförs   av  andra
yrkeskategorier än läkare. Slutligen påpekas  att en
demokratisering  av vården borde stå mer i fokus  än
en   privatisering.   I   yrkande   4   begärs   ett
tillkännagivande  om  akutsjukvårdens inriktning och
utformning.   Motionärerna   anför   att   avancerad
akutsjukvård   ofta    kräver   omfattande   teknisk
utrustning  och  övervakning.   Denna  vårdform  bör
därför koncentreras till relativt  få  sjukhus.  Väl
utvecklade vårdkedjor med närsjukhus, primärvård och
välutrustad ambulanssjukvård krävs. Kontinuiteten  i
vården  är  viktig, liksom ett helhetsperspektiv där
patienten   ses    i    sitt   sociala   sammanhang.
Motionärerna  begär  vidare   att   regeringen   ger
Socialstyrelsen  i  uppdrag  att utforma ett program
för       patientutbildning       (yrkande       8).
Patientutbildningen    bör    omfatta    de    stora
folksjukdomarna, som t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar,
diabetes,  astma  och  ryggbesvär m.fl. I yrkande  9
begärs ett tillkännagivande  om  inrättandet  av  en
patientombudsman.  Motionärerna anför att en statlig
patientombudsman skulle  kunna  fungera  som en från
sjukvården  fristående  instans  dit  patienter  kan
vända sig med klagomål och få aktiv hjälp med att få
sitt ärende prövat i rätt instans.
I motion So345 av Gudrun Schyman m.fl.  (v) begärs
ett     tillkännagivande     en    utvärdering    av
konkurrensutsättning och privatisering  (yrkande 2).
Motionärerna anför att konsekvenserna av  den  redan
genomförda konkurrensutsättningen bör utvärderas  ur
ett  ekonomiskt  och  kvalitativt perspektiv utifrån
klienter och personal.
I motion So529 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs att
regeringen tillsätter en utredning om vad i motionen
anförs   om   regler   för   sponsring   i   vården.
Motionärerna anför att det finns  risker förknippade
med  en  renodlad  företagssponsring  och   att   en
nationell  reglering  bör  övervägas mot bakgrund av
att utgångspunkten i vården  skall  vara en god vård
på lika villkor för alla.
I  motion So546 av Peter Pedersen (v)  begärs  ett
tillkännagivande  om  vad  i  motionen anförs om att
föreslå   åtgärder   i   syfte   att  utveckla   ett
förebyggande risktänkande, bl.a. genom riskanalyser,
för  att  undanröja  risken  för  felbehandling  och
misstag inom vård och omsorg.
I motion So566 av Alf Svensson m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivande  om vad i motionen anförs om 20 000
nya vårdplatser under  en  tioårsperiod (yrkande 1).
Motionärerna  anför  att  antalet   vårdplatser   på
sjukhusen  har  reducerats  så  mycket  att det blir
störningar   i   patientflödet  och  flera  kliniker
påverkas. Minskningen  av  antalet  vårdplatser  har
inte  heller blivit kompenserad genom en motsvarande
utbyggnad  av hemtjänsten eller särskilda boenden. I
yrkande  2 begärs  ett  tillkännagivande  om  vad  i
motionen  anförs   om   behovet   av   en   utvidgad
vårdgaranti. Motionärerna anför att vårdgarantin  på
sikt   bör   omfatta   alla   medicinskt  motiverade
behandlingar  och  utfästa  operation   eller  annan
insats  inom  tre månader. Prioriteringsutredningens
slutsatser  skall  vara  utgångspunkt.  Motionärerna
begär vidare  i yrkande 8 att ett förtroendekontrakt
bör  upprättas  mellan   politiska  företrädare  och
vårdens  professioner.  Kontraktet  skall  bygga  på
ömsesidigt ansvarstagande  och respekt för varandras
arbetsuppgifter.  Ett liknande  yrkande  framförs  i
motion So503 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) (yrkande
5).  I  yrkande  9  i  motion   So566   begärs   ett
tillkännagivande  om  personer med nedsatt autonomi.
Motionärerna anför att  särskild  uppmärksamhet  och
hänsyn  skall  visas  personer med nedsatt autonomi,
t.ex. barn och äldre, demenshandikappade,  individer
med  utvecklingsstörning och talsvårigheter.  Vidare
begär  motionärerna  ett tillkännagivande om behovet
av en värdighetsgaranti  (yrkande  10). Motionärerna
anför  att  frågor om patientens delaktighet  i  sin
egen vård, personlig  integritet och respekt för den
enskilde liksom tid för  omvårdnad och tid för möten
mellan människor måste bli centrala delar i en sådan
värdighetsgaranti.   I   yrkande   16   begärs   ett
tillkännagivande om närhet till vården. Motionärerna
anför att det skall vara lätt  att  komma  i kontakt
med  vården  när  man  behöver  det  och  att de små
länsdelssjukhusen  bör  utvecklas.  Tillsammans  med
vårdcentraler, jourmottagningar och ambulanssjukvård
utgör   de   viktiga   delar  i  en  decentraliserad
närsjukvård.  Slutligen  begärs  i  yrkande  17  ett
tillkännagivande om närsjukvårdens  roll  som  bas i
sjukvården.  Motionärerna  anför  att  närsjukvården
måste karakteriseras av lättillgänglighet, kvalitet,
stor bredd i vårdutbudet och låga avgifter.
I motion So613 av Sven Brus m.fl. (kd)  begärs ett
tillkännagivande   om   tillgången  till  akut-  och
klinikvård  för personer över  65  år  (yrkande  5).
Motionärerna  anför  att  bristen  på  vårdplatser i
många fall tvingar landstingen att föra  över  äldre
svårt sjuka människor som är i behov av kvalificerad
vård till den kommunala omsorgen.
I  motion  So482  av  Chatrine  Pålsson m.fl. (kd)
begärs  ett  tillkännagivande om en prioritering  av
hälso-  och  sjukvården   inom   välfärdens  samlade
fördelning. Motionärerna anför att  välfärden  skall
byggas utifrån välfärdens mest angelägna behov.
I motion So490 av Chatrine Pålsson (kd) yrkas  att
riksdagen  skall begära att regeringen analyserar de
små och lokala  sjukhusens  roll  när det gäller att
tillgodose hälso- och sjukvård på lika  villkor samt
sjukhusens  roll för den övriga samhällsutvecklingen
vad  gäller utvecklings-  och  konkurrensmöjligheter
för olika  länsdelar  och  regioner (yrkandena 1 och
2).
I motion So241 av Yvonne Andersson (kd) begärs ett
tillkännagivande om att sälja  överskott  av svenska
vårdplatser  internationellt.  Motionären anför  att
det överallt i världen finns människor  som vill och
behöver  ha  utbildning och som vill ha och  behöver
vård. De har pengar  så att de kan betala utbildning
och  operation  och  kan   på   så   sätt   dela  de
investeringskostnader som Sverige gjort.
I  motion  So353  av Margareta Viklund (kd) begärs
ett  tillkännagivande  om  basen/utgångspunkten  för
planering  av  hälso-  och  sjukvården  (yrkande 1).
Motionären   anför   att   det   är  den  medicinska
utvecklingen  som  är den främsta förklaringen  till
att sjukvården kommer  att  kräva  en stadigt ökande
del av västvärldens ekonomi. Vidare begärs i yrkande
2  ett  tillkännagivande  om  tillsättande   av   en
parlamentariskt   sammansatt   utredning   för   att
undersöka  hur  den  nya medicinska utvecklingen kan
tillvaratas, hur de grundläggande  värderingarna  om
solidariskt finansierad vård kan utvecklas samtidigt
som sektorn kan växa som tjänstebransch samt hur nya
möjligheter    att    tillgodose   efterfrågan   och
egenfinansiering kan tillvaratas.
I motion So409 av Stefan  Attefall (kd) begärs att
regeringen lägger fram ett förslag  om  införande av
sjukvårdspeng (yrkande 1). Motionären anför  att  en
lösning  på sjukvårdens problem kan vara att upphäva
landstingens   monopol  och  införa  en  hälso-  och
sjukvårdspeng liknande  skolpengen.  Vidare begärs i
samma  motion ett tillkännagivande om valfrihet  och
patientmakt   (yrkande   2).  Motionären  anför  att
införande av en hälsopeng  innebär att makten lämnas
över från politiker till patienten.
I motion So421 av Annelie Enochson (kd) begärs ett
tillkännagivande  om  betydelsen   av   design   för
samhället  och i vårdplanering på alla nivåer. Genom
att  tillämpa   psykosocialt  stödjande  design  och
kunskap   om   folkhälsan    vid   utformningen   av
arbetsmiljön   och   boendet  optimeras   människans
välbefinnande.
I motion So303 av Agne  Hansson  m.fl.  (c) begärs
ett   tillkännagivande   om   mål   för  hälso-  och
sjukvården (yrkande 1). Motionärerna anför att målet
för hälso- och sjukvården skall vara  att  den skall
stärka  människors  trygghet genom att kunna erbjuda
hög kvalitet och vara  på  lika  villkor  samt gälla
alla  skeden i livet. Var och en skall erhålla  vård
och omsorg  efter behov. Vidare föreslås i yrkande 2
att regeringen  begär  förslag hos regeringen om ett
hälsojusterat BNP-mått.  Enligt motionärerna innebär
ekonomisk  tillväxt  inte med  automatik  förbättrad
social utveckling, om  stora grupper av befolkningen
inte    får   del   av   de   växande    resurserna.
Nationalräkenskaperna  bör därför inkludera positiva
respektive   negativa   effekter    på   folkhälsan.
Motionärerna  föreslår  vidare  att  riksdagen   hos
regeringen begär förslag om att utveckla metoder för
hälsokonsekvensanalyser, som motsvarar vad som redan
i  dag  görs  på  miljöområdet  (yrkande  3). Vidare
begärs   i   yrkande   11  ett  tillkännagivande  om
införande av en nationell  vårdgaranti. I ett första
steg  bör den ursprungliga vårdgarantin,  med  vissa
kompletteringar,  införas.  På sikt bör vårdgarantin
omfatta  alla  medicinskt motiverade  diagnoser  och
utfästa en behandling  inom  tre  månader. Patienten
skall  kunna  välja sjukhus i hela landet,  om  inte
vården kan ges  vid  närmaste  sjukhus  inom angiven
tid. I yrkande 12 begärs att regeringen lägger  fram
förslag  om införandet av en tillgänglighetsgaranti.
Motionärerna anför att tillgänglighetsgarantin skall
innebära att  ingen  skall  behöva vänta mer än fyra
dagar på ett besök hos läkare inom primärvården samt
att  patienter  snabbt skall kunna  få  kontakt  med
vården per telefon.  Motionärerna begär i yrkande 14
att riksdagen beslutar  upphäva den s.k. stopplagen.
Motionärerna anför att riksdagen  har beslutat om en
tillfällig  stopplag som innebär en  inskränkning  i
landstingens/regionernas  rätt att överlämna driften
av  akutsjukhus  till  den  som   avser   att  driva
verksamheten  med  syfte  att  skapa  vinst åt ägare
eller motsvarande intressent. Motionärerna anför att
beslut    i    sådana   frågor   skall   fattas   av
landsting/regioner.   I   yrkande   18   begärs  ett
tillkännagivande om bättre uppföljningssystem. Såväl
myndigheter som vårdgivare och sjukvårdshuvudmän  är
beroende  av  att  tillförlitlig  statistik  av  hög
kvalitet  finns  tillgänglig.  Socialstyrelsen  bör,
tillsammans  med  sjukvårdshuvudmännen, intensifiera
arbetet  med  nyckeltal   som   ger  möjlighet  till
jämförande analyser mellan sjukvårdens institutioner
i hela landet. Slutligen begärs ett tillkännagivande
om  gemensamma  nordiska insatser för  att  utveckla
telemedicinen (yrkande  28).  Motionärerna anför att
projektet  Nordunet  2,  vars mål  är  att  utveckla
telemedicinlösningar för primärvården  och  etablera
specialistnätverk,  bör  införlivas  i  den  svenska
sjukvårdspolitiken   och  stödjas  genom  nationella
satsningar.
I motion N314 av Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om att  den  sociala  ekonomin även
skall  kunna  appliceras  på  mindre  enheter   inom
skolor,  sjukhus  och  vårdinrättningar (yrkande 3).
Motionärerna anför att det  borde  finnas  en större
öppenhet för de möjligheter som den sociala ekonomin
innebär.

I motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, c, mp)
begärs  ett  tillkännagivande  om  påtagligt skärpta
krav  på  tillgänglighet i landstingets  primärvård.
Motionärerna  anför att socialutskottet i betänkande
2000/01:SoU5 Nationell  handlingsplan för utveckling
av  hälso- och sjukvården  uttalade,  såvitt  gällde
landstingens  primärvård,  att  mot  bakgrund av de
resurstillskott  som  aviseras  anser utskottet  det
naturligt  att regeringen och Landstingsförbundet  i
kommande förhandlingar  kommer  överens om påtagligt
skärpta  krav  på  tillgänglighet.  Emellertid  har
Socialdepartementet och Landstingsförbundet i den nu
godkända överenskommelsen skrivit att det inte skall
bli  fråga  om  några skärpningar  alls  vad  gäller
kraven på tillgängligheten i primärvården. Det finns
inga  skäl att ändra  den  bedömning  som  utskottet
gjorde    i    betänkandet    om    den   nationella
handlingsplanen   för   utveckling  av  hälso-   och
sjukvården. Att det i olika  landsting förekom eller
övervägdes  mer  eller mindre verkningsfulla  planer
vad  gäller  tillgängligheten   i  primärvården  var
välkänt  för utskottet och andra då  handlingsplanen
behandlades.   Motionärerna   hänvisar  i  sak  till
motionerna 2000/01:So3 (c) yrkande 7 och 2000/01:So9
(fp)  yrkande  3.  Enligt  motionärerna   måste  det
förutsättas att i vart fall samtliga de partier  som
stod  bakom  betänkande 2000/01:SoU5 nu upprepar det
tidigare ställningstagandet.

I  motion So628  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs  ett  tillkännagivande  om vad som i motionen
anförs  om  en  behovsstyrd  sjukvård  (yrkande  1).
Motionärerna  anför  att sjukvård  skall  ges  efter
behov  och vara gemensamt  finansierad,  dvs.  genom
skatt.  Patientens   viktiga  val  gäller  valet  av
vårdgivare och behandlingar, inte finansieringsform.
Motionärerna anför vidare  att  en  husläkarlag  bör
införas   (yrkande  2  delvis).  Utan  en  ordentlig
husläkarreform   kommer  allmänläkarbristen  och  de
långa  väntetiderna   i   primärvården   att  bestå.
Målsättningen  om en läkare per 1  500 invånare  bör
ha uppnåtts före  utgången  av 2005. Vidare begärs i
samma  motion  tillkännagivanden   om   valfrihet  i
mödrahälsovården  och barnhälsovården (yrkandena  12
och  13).  Motionärerna   anför  att  kostnaden  för
mödrahälsovård  med  en  mödravårdspeng   kan  följa
föräldrarna oavsett om de väljer en offentlig  eller
en    privat    mödravård.    Detsamma   bör   gälla
barnhälsovården. Motionärerna begär  i yrkande 3 ett
tillkännagivande   om   vårdgaranti   och  vårdpeng.
Motionärerna  anför att en vårdgaranti som  omfattar
alla  diagnoser   och   behandlingar  skall  införas
fr.o.m. den 1 januari 2002.  Patienten skall, om han
eller hon inte får behandling  inom  tre månader, ha
rätt   att  söka  annan  vårdgivare,  privat   eller
offentlig,   på  hemlandstingets  bekostnad.  Vidare
anförs att vårdpeng  betyder  en  rätt för patienter
att  välja  vårdgivare  då  ett behov av  behandling
eller operation fastställts.  Även i motion So637 av
Lars    Leijonborg    m.fl.    (fp)    begärs    ett
tillkännagivande om vårdpeng (yrkande 5).  I  motion
Sf395  av  Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begärs ett
tillkännagivande om sjukvårdsreformer (yrkande  15).
Motionärerna  hänvisar till förslag som framförts  i
motion So628.
I motion T464 av Yvonne Ångström och Kenth Skårvik
(fp)  begärs  ett  tillkännagivande  om  behovet  av
trafikmedicinska  enheter  vid  regionsjukhus  eller
motsvarande   och   kvalificerade   trafikmedicinska
centrum på de medicinska universiteten (yrkande 3).
I  motionerna So407 av Siw Wittgren-Ahl  och  Mona
Berglund  Nilsson  (s)  och So441 av Agneta Lundberg
och  Göran Norlander (s) behandlas  Socialstyrelsens
föreskrifter      angående      läkemedelshantering.
Motionärerna anför att Socialstyrelsens  regler  och
riktlinjer  för  delegation snarast bör ses över och
förändras.
I motion So390 av  Ann-Marie Fagerström (s) begärs
ett tillkännagivande om  vad  i  motionen  anförs om
ökat brukarinflytande i vården. Motionären anför att
patienters  och anhörigas erfarenheter bör tas  till
vara på ett bättre sätt än vad som sker i dag.
I  motion  So466  av  Carina  Moberg  och  Cinnika
Beiming  (s)  begärs  ett  tillkännagivande  om  ett
nationellt  mål   för  telefontillgängligheten  inom
hälso- och sjukvården.
I motion So581 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) begärs
ett  tillkännagivande  om  vikten  av  att  särskilt
uppmärksamma grupper som av kostnadsskäl avstår från
vård och läkemedel.

Flera   motioner  rör  frågor  om  den  psykiatriska
vårdens organisation.

I motion So568 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande  om  ökad  valfrihet  och rätt till
vård i tid (yrkande 2). Motionärerna anför att genom
deras   förslag   om  vårdgaranti  och  obligatorisk
hälsoförsäkring som  omfattar alla skulle patientens
ställning stärkas även  inom den psykiatriska vården
och   omsorgerna.   I   yrkande    3    begärs   ett
tillkännagivande  om  behovet  av resursförstärkning
till psykiatrin. Motionärerna anför att de upprepade
gånger    föreslagit   ett   stimulansbidrag    till
kommunerna  för  att initiera åtgärder som kan rätta
till    bristerna    i    arbetet    med    psykiskt
funktionshindrade. Vidare begärs  i  yrkande  4  ett
tillkännagivande  om  behovet av en samlad genomgång
av hinder för privat verksamhet inom psykiatrin m.m.
Motionärerna anför att  det finns många skillnader i
den   legala   och   ekonomiska    regleringen    av
offentliganställda läkare och övriga läkare samt att
det  finns  en  närmast systematisk diskriminering i
finansieringshänseende           av          privata
behandlingsalternativ.  I  yrkande  5   begärs   att
regeringen  lägger fram förslag till ändring i syfte
att så långt  som  möjligt  undvika särbehandling av
allmänt anställda läkare vad  beträffar psykiatriska
vårdintyg. Motionärerna anför att  befogenheter  som
tillkommer  läkare,  bl.a.  rätten att utfärda olika
intyg, så långt möjligt bör följa med viss kompetens
och inte uteslutande tillkomma  läkare  som  har  en
viss  arbetsgivare. Slutligen begärs i yrkande 6 ett
tillkännagivande  om rättssäkerheten i tvångsvården.
Motionärerna   anför    att    rättssäkerheten   kan
garanteras t.ex. genom bedömning av flera läkare och
prövning  i  domstol. Liknande yrkanden  framförs  i
motionerna 2000/01:So225  av Chris Heister m.fl. (m)
(yrkandena 46), 2000/01:So312  av  Patrik  Norinder
(m) och So228 av Carl-Axel Johansson (m).

I  motion  So248 av Cristina Husmark Pehrsson  och
Berit Adolfsson  (m)  begärs ett tillkännagivande om
nya regler vad avser patientens  fria  tillgång till
pensionsmedel   eller   sjukpenning   (yrkande   1).
Motionärerna    anför   att   den   egenavgift   som
patienterna  inom  rättspsykiatrin  har  att  betala
tidigare  drogs  direkt  av  försäkringskassan  från
patientens   sjukpenning   eller   pension.   Numera
faktureras  patienterna  själva  och vårdgivarna har
stora  problem med att få in pengarna.  Motionärerna
begär     också      tillkännagivanden     om     de
rättspsykiatriska   vårdgivarnas    rättighet    att
tvångsförvalta  patienternas  pengar (yrkande 2). De
rättspsykiatriska vårdgivarna bör  ges rättighet att
tvångsförvalta   patienternas   pengar   så    länge
tvångsvården  pågår.  Även  i  motion So439 av Göran
Norlander och Agneta Lundberg (s)  behandlas  frågan
om   rutiner   för  betalning  av  vårdavgifter  för
psykiatrisk tvångsvård.
I motion So277  av  Berit Adolfsson (m) begärs ett
tillkännagivande   om  att   utvärdera   barn-   och
ungdomspsykiatrins   organisation,   uppgifter   och
metoder (yrkande 2). Motionären  anför  att barn som
lever  i utsatta miljöer måste vänta orimligt  länge
på hjälp  och  att  väntetider på omkring ett år hör
till vanligheterna.
I motion So349 av Berit  Adolfsson  och Inger René
(m) begärs ett tillkännagivande om nödvändigheten av
att  förändra  psykiatrivården.  Motionärerna  anför
bl.a.   att   det   borde   vara   enklare  att   nå
psykiatrivården hos primärvården.
I motion So223 av Ulla-Britt Hagström  (kd) begärs
ett    tillkännagivande   om   en   uppföljning   av
akutpsykiatrins  villkor.  Motionären  anför  att en
kraftsamling   måste   till   för  att  rekommendera
landstingen att behålla och rekrytera  personal inom
akutpsykiatrisk behandling och vård.
I  motion  So368  av  Rosita  Runegrund och  Ester
Lindstedt-Staaf (kd) begärs ett tillkännagivande  om
vad  i  motionen anförs om psykiskt friska människor
som felaktigt  diagnostiserats  som  psykiskt sjuka.
Motionärerna anför att dessa personer måste kunna få
sin  sak  prövad  någonstans  och  föreslår  att  en
arbetsgrupp inrättas inom Socialstyrelsen för detta.
I  motion So443 av Kerstin Kristiansson  Karlstedt
och Hans Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om
vad i  motionen  anförs om tvångsomhändertagande för
psykisk vård. Motionärerna  anför lagens intentioner
tolkas   olika   av  dem  som  utfärdar   intyg   om
tvångsomhändertagande. Enligt motionärerna krävs det
vissa justeringar  i lagen om psykiatrisk tvångsvård
och tydligare anvisningar om lagens tillämpning samt
mer resurser till öppenvården och fler stödpersoner.

Några  motioner  handlar   om  rätten  till  förnyad
medicinsk bedömning, s.k. second opinion.

I  motion So267 av Marietta de  Pourbaix-Lundin  (m)
begärs   ett  tillkännagivande  om  behovet  av  att
utvidga  rätten   till   s.k.   second  opinion  för
patienter.   Motionären  anför  att  nya   kunskaper
tillkommer hela tiden och att nya behandlingsmetoder
ständigt utvecklas.  Även  i  motion  So628  av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) anförs att möjligheten till en
andra bedömning även skall gälla för fler allvarliga
diagnoser   än   som   är   fallet   med   nuvarande
lagstiftning (yrkande 11).

I motion So457 av Lena Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om  en översyn och uppföljning  av
rätten till second opinion. Motionärerna anför att
det gått en tid sedan rätten  till  second opinion
infördes och att det därför är dags för  en översyn.
Det   är  viktigt  att  få  en  uppföljning  av  hur
bestämmelserna  om  second  opinion  tillämpas och i
vilken omfattning den nyttjas.
I  motion So303 av Agne Hansson m.fl.  (c)  begärs
ett tillkännagivande om förslag till utvidgad second
opinion  (yrkande  10).  Motionärerna anför att alla
patienter bör ha rätt till en second opinion.

Flera motioner rör frågor om personalrekrytering och
utbildning.

I motion So620 av Chris Heister m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande  om IT i sjukvården  (yrkande  12).
Motionärerna anför  att undervisning i IT-användning
bör  ges  blivande läkare  och  sjuksköterskor  samt
övrig vårdpersonal  från  första  terminen och sedan
regelbundet under hela utbildningen,  inte-grerat  i
alla kurser.

I motion Ub459 av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande   om   vad  i  motionen  anförs  om
utbildning av rättspsykiatriker.  Motionärerna anför
att den rättspsykiatriska vården inom  några  år kan
hamna  i en mycket besvärlig situation eftersom  det
saknas   utbildade    rättspsykiatriker    i   sådan
omfattning  att  det kan bli svårigheter att utbilda
nya. Förberedelser bör därför vidtas omgående så att
utbildning av fler  rättspsykiatriker  kan påskyndas
mot  bakgrund  av  att  alltfler  dömda  har psykisk
sjukdom,    att    medelåldern    är    hög    bland
rättspsykiatrikerna  samt  att  nya uppgifter kommer
att åläggas dem.
I motion So566 av Alf Svensson  m.fl.  (kd) begärs
tillkännagivanden    om   personalrekrytering   till
vårdyrken (yrkande 4),  fler  utbildningsplatser för
vårdyrken (yrkande 5) och behovet  av fler händer i
vården (yrkande 7). Motionärerna anför  att  det på
vissa  håll  finns  stora  svårigheter att rekrytera
personal  och  att  fler  utbildningsplatser   måste
skapas  för  utbildning av läkare, sjuksköterska och
inom  omvårdnadsprogrammen.   Motionärerna   påpekar
också att antalet anställda minskat med 63 000  inom
den del av hälso- och sjukvården som landstingen har
ansvar för.
I  motion  So503  av  Chatrine  Pålsson m.fl. (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om   behovet  av  en  åtgärdsplan  för  att   minska
vårdpersonalens     sjukfrånvaro     (yrkande    1).
Motionärerna    anför    att   sjukfrånvaron   bland
vårdpersonalen  ökat  kraftigt  och  att  det  tycks
finnas ett strukturellt problem som är könsbaserat 
kvinnor har högre sjukfrånvaro än män.
I motion So303 av Agne  Hansson  m.fl.  (c) begärs
ett  tillkännagivande om personalförsörjningen  inom
vård och omsorg (yrkande 30). Motionärerna anför att
en strategi  bör  utformas för hur de kommande årens
personalförsörjning   inom  vård  och  omsorg  skall
tillgodoses.  Ett  liknande  yrkande,  som  särskilt
avser förhållandena  i storstäder, framförs i motion
So501  av  Agne  Hansson   m.fl.  (c)  (yrkande  6).
Vårdutbildningarna bör utökas  och  vårdyrkena måste
uppvärderas genom att arbetsmiljön och möjligheterna
till inflytande förbättras.
I motion So212 av Harald Nordlund (fp)  begärs ett
tillkännagivande  om  översyn  och  utvärdering   av
arbetsorganisationen  inom  vårdsektorn med avseende
på långtidssjukskrivningar (yrkande 1).
I  motion  So628  av  Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs ett tillkännagivande  om  bättre  villkor för
vårdpersonalen   (yrkande  4  delvis).  Motionärerna
anför att vårdsektorn  måste  bli  mer attraktiv för
att fler skall söka sig dit. Lönerna  måste  bli mer
konkurrenskraftiga,  arbetsvillkoren förbättras  och
karriärvägarna inom vårdyrkena utvecklas.
I motion So386 av Hillevi  Larsson  (s) begärs ett
tillkännagivande om att läkarnas arbetssituation och
arbetstider bör bli föremål för utredning  med syfte
att bättre reglera deras arbetsförhållanden  så  att
utbrändhet  förebyggs  och  vården  blir säkrare och
bättre för patienterna.
I  motion  So465 av Carina Moberg (s)  begärs  ett
tillkännagivande om att behovsbilden inom respektive
specialistområde  inom sjukgymnastiken undersöks och
tydliggörs (yrkande  1).  I  yrkande  2  begärs  ett
tillkännagivande  om  att skyndsamt utreda kostnaden
för       den       i       motionen      föreslagna
specialistutbildningen. Motionären anför att det bör
finnas   sjukgymnaster   med  specialisering,   dvs.
adekvat vidareutbildning och klinisk yrkeserfarenhet
från det aktuella verksamhetsområdet.  I  yrkande  3
begärs  ett  tillkännagivande  om  behovet av att de
hjälpsökande/patienterna lättare skall  kunna  hitta
rätt form av rehabilitering av rätt behandlare.
I  motion  So540  av Lena Sandlin-Hedman och Carin
Lundberg   (s)   begärs  ett   tillkännagivande   om
återinförande   av  solidarisk   AT-läkarförsörjning
enligt  riksdagens   tidigare  beslut.  Motionärerna
anför att problemen snabbt  ökat  när det gäller att
besätta AT-läkartjänsterna i glesbygdslänen  och att
det därför är dags att återgå till det AT-system med
solidarisk   läkarförsörjning   som  fungerade  från
systemets tillkomst 1969 fram till 1994.
I motion So560 av Karin Jeppsson  (s)  begärs  ett
tillkännagivande   om   behovet   av  inrättande  av
specialitet inom kunskapsområdet ortopedisk medicin.
Motionären anför att det finns ett  stort  behov  av
ytterligare    kunskaper   vad   gäller   ortopedisk
verksamhet för den  patientgrupp  som  har smärtor i
rörelseorganen  men  som  inte  skall behandlas  med
kirurgiska,   reumatologiska   eller    neurologiska
behandlingsmetoder.
I  motion  So597  av  Lisbeth Staaf-Igelström  (s)
begärs   ett   tillkännagivande    om   behovet   av
inrättandet    av    platser   för   den   praktiska
tjänstgöringen för psykologer.  Motionären anför att
beräkningar visar på ett möjligt  underskott år 2015
på mer än 1 000 psykologer jämfört  med  i  dag. Ett
nödvändigt antal praktikplatser måste tillskapas och
garanteras   inom  hela  landet  och  inom  samtliga
verksamhetsområden   för  psykologer.  Ett  liknande
yrkande  framförs i motion  So608  av  Kerstin-Maria
Stalin (mp).
I motion  Ub537 av Marianne Jönsson (s) begärs ett
tillkännagivande  om  behovet  av  åtgärder  för att
snabbt  öka  antalet specialistneurologer i Sverige.
Motionären anför  att regeringen snarast måste vidta
kraftfulla  åtgärder   genom   att  tillsammans  med
Landstingsförbundet         förstärka        antalet
utbildningsplatser  och ST-tjänster  för  neurologer
inom   landstingen   och    regionerna    samt   att
utbildningspengar öronmärks för dessa ändamål.

Ett par motioner rör frågan om hälso- och sjukvården
i Stockholmsregionen.

I  motion  N319  av  Margareta  Cederfelt m.fl.  (m)
begärs ett tillkännagivande om hälso-  och  sjukvård
(yrkande 12). Motionärerna anför att utvecklingen av
det  privata företagandet inom hälso- och sjukvården
i Stockholms  läns  landsting  har  skett  i positiv
anda.  Det  är  nu betydelsefullt att de hinder  som
hindrar den fortsatta  utvecklingen  av  hälso-  och
sjukvården i regionen undanröjs.

I motion So550 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om en utvecklad hälso- och sjukvård
för   hela   landet    också  i  Stockholmsregionen
(yrkande  1).  Motionärerna   anför  att  de  starkt
ifrågasätter  om landstinget i Stockholm  har  någon
möjlighet  att  långsiktigt   utveckla   hälso-  och
sjukvården  i  enlighet  med  de nationella mål  som
fastställts    av    riksdagen.    Vidare    påpekar
motionärerna   vikten   av   att   följa  nationella
handlingsplaner och välfärdsmål (yrkande 2).

Flera  motioner behandlar frågor om förlossningsvård
och förlossningsplatser.

I motion  So525  av Rolf Olsson m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande  om   en   nationell   översyn   av
förlossningsvården  (yrkande  1). Motionärerna anför
att  förlossningsvården  skall  erbjuda   geografisk
närhet,   trygghet   och   lyhördhet   för  kvinnans
önskemål.  I  motion  So385  av  Peter Pedersen  (v)
begärs ett tillkännagivande om att  regeringen skall
återkomma   till   riksdagen   med  lagförslag   som
garanterar       förlossning      på      fastställd
förlossningsavdelning  i god tid före förlossning. I
motion So303 av Agne Hansson  m.fl.  (c)  begärs ett
tillkännagivande om platsgaranti på BB (yrkande 13).
Platsgarantin  innebär  att  föräldrarna senast  två
månader  före beräknad nedkomst  vet  vilket  BB  de
skall åka till. Vidare begärs i motion So501 av Agne
Hansson m.fl.  (c) ett tillkännagivande om att klara
bristen på förlossningsplatser (yrkande 7). I motion
So257 av Lena Ek  och  Viviann Gerdin (c) begärs att
regeringen     mot     bakgrund      av     nedlagda
förlossningsavdelningar, långa transporter och brist
på förlossningsplatser låter utvärdera  kvaliteten i
svensk förlossningsvård.


Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet    behandlade   frågor   om   hälso-   och
sjukvårdens   finansiering   senast   i   betänkande
2000/01:SoU10.  Utskottet  vidhöll att det ansåg att
det  finns  starka  motiv  för  att   slå   vakt  om
skattefinansieringen av sjukvården och avstyrkte  de
aktuella  motionerna.  Även  frågor  om  vårdgaranti
behandlades  i  det  nämnda  betänkandet.  Utskottet
anförde   att   det  inte  var  berett  att  föreslå
införandet av en  vård- eller behandlingsgaranti och
avstyrkte de ifrågavarande motionerna.
I budgetpropositionen (prop. 2001/02:1, utg.om. 9)
anför regeringen bl.a. följande (s. 18).

Regeringen föreslår  att  målet  för  politikområdet hälso- och
sjukvårdspolitik  skall  ligga  fast  och således
vara  att  vårdens  kvalitet  och  tillgänglighet
skall förbättras. I arbetet med att  uppnå  detta
mål   är   det   viktigt   att  de  grundläggande
principerna  för  en allmän hälso-  och  sjukvård
upprätthålls. Hälso-  och sjukvården skall även i
framtiden ges på lika villkor  och  efter  behov,
styras    demokratiskt   och   vara   solidariskt
finansierad.    Dessutom   skall   människor   ha
möjlighet  att  påverka   och  vara  delaktiga  i
vården.

Genom   den   nationella  handlingsplanen   för
utveckling av hälso-  och  sjukvården  och de med
Landstingsförbundet  och  Svenska Kommunförbundet
överenskomna  utvecklingsinsatserna  inom  vården
och omsorgen, har  viktiga  steg  tagits  mot att
långsiktigt   förbättra  hälso-  och  sjukvårdens
möjligheter   att    uppnå   god   kvalitet   och
tillgänglighet. Hälso-  och  sjukvården  tillförs
ökade  resurser  om sammanlagt 9 miljarder kronor
fram till och med 2004. Arbetet med att följa upp
effekterna      av     resurstillskottet      och
sjukvårdshuvudmännens  åtgärder  med anledning av
utvecklingsavtalet  kommer  att  vara  en  viktig
uppgift    under   de   kommande   åren.   Enligt
regeringens bedömning har ytterligare ett viktigt
steg för att förbättra tillgängligheten och korta
köerna i vården  tagits  genom  det  tillskott på
1,25  miljarder  kronor  per  år  som i 2001  års
ekonomiska  vårproposition tillförts  hälso-  och
sjukvården  för  detta  ändamål.  Denna  satsning
kommer   att  bli   föremål   för   en   noggrann
uppföljning   i   syfte  att  säkra  att  avsedda
effekter  nås.  En  viktig  utgångspunkt  är  att
medlen skall utbetalas för utförd prestation.

  

Utskottet  ställde  sig  i  betänkande  2001/02:SoU5
Bildande  av  ett  familjemedicinskt  institut  m.m.
bakom regeringens förslag  att ett familjemedicinskt
institut bildas i syfte att  utveckla den primärvård
som  finansieras  av  landstingen   och  kommunerna.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:144).

I   betänkande   2000/01:SoU5   Nationell   handlingsplan   för
utveckling   av   hälso-   och   sjukvården  anförde
utskottet  under  rubriken  landstingens  primärvård
bl.a. följande.

Utskottet   delar   regeringens   bedömning   att
primärvården i varje  landsting  bör ha en tydlig
funktion   och  en  balans  mellan  uppdrag   och
resurser.      En       likformig      detaljerad
primärvårdsmodell att tillämpa  över  hela landet
bör inte skapas.

Utskottet   vill  betona  vikten  av  att  alla
yrkesgruppers kompetens  tas  till  vara.  Det är
nödvändigt    att   ett   fungerande   teamarbete
utvecklas. Fungerande samverkansformer krävs både
med öppen och sluten  specialistsjukvård  och med
den    kommunala    primärvården.    Hälso-   och
sjukvårdens  olika  delar måste således  samverka
med det gemensamma ansvaret att tillsammans skapa
bästa möjliga totala  insats  för  varje patient.
Utskottet   vill   än   en  gång  framhålla   ett
helhetsperspektiv där patienten sätts i centrum.
Utskottet delar regeringens bedömning att det i
dagens   primärvård   inte   finns   tillräckliga
förutsättningar för att den som  så  önskar skall
kunna etablera en långvarig relation med  en egen
vald    läkare.    Utskottet   ser   därför   med
tillfredsställelse på  att  regeringen  i avtalet
med      Landstingsförbundet      och     Svenska
Kommunförbundet   kommit  överens  om  att   alla
invånare som så önskar skall få tillgång till och
kunna välja en egen läkare.
När det härefter  gäller  frågan  om även andra
specialister   än  specialister  i  allmänmedicin
skall   kunna  fullgöra   funktionen   som   fast
läkarkontakt i primärvården instämmer utskottet i
regeringens   bedömning  att  en  lagändring  som
innebär att även  andra  specialister kan komma i
fråga  är mindre lämplig. Som  regeringen  anfört
utgör bristen på allmänmedicinsk kompetens ett av
svensk hälso- och sjukvårds stora problem och det
vore   därför    olyckligt    att   låta   dagens
bristsituation  av  allmänläkare   föranleda   en
lagändring   som   poängterar  behovet  av  andra
specialister. Utskottet  vill dock betona att det
givetvis är viktigt att primärvårdsinrättningarna
skaffar  sig den specialistkompetens  som  krävs.
Det bör därför framhållas att landstingen är fria
att inrätta  läkartjänster  vid vårdcentraler och
motsvarande    även   för   andra   läkare    med
specialistkompetens  eller  i  annan lämplig form
arrangera konsultstöd till primärvårdens läkare.
Vårdens tillgänglighet är av helt grundläggande
betydelse för att primärvården skall ha möjlighet
att fungera som bas i hälso- och  sjukvården.  Av
avtalet   om   utvecklingsinsatser   framgår  att
landstingen  skall  svara  för  att  det  oavsett
tidpunkt   på   dygnet  skall  vara  möjligt  för
invånarna att få  tillgång till adekvat kompetens
och  adekvata  insatser,   i   första  hand  inom
primärvården.  Utskottet  vill  understryka   att
avtalet  skall  följas  upp  på  såväl  lokal som
nationell nivå. En viktig del i denna uppföljning
är   enligt   utskottet   att   särskilt  studera
tillgänglighetens förändring.
Utskottet kan vidare konstatera  att det av den
s.k.    Dagmaröverenskommelsen   (Överenskommelse
mellan staten  och  landstingen  om  ersättningar
till  hälso- och sjukvården för år 2001)  framgår
att parterna  är  överens  om att den vårdgaranti
som infördes år 1997 med syfte  att  tillförsäkra
alla  patienter  snabb  kontakt med vården  skall
gälla  även under år 2001.  Vårdgarantin  innebär
att  primärvården   är  ansvarig  för  de  första
kontakterna och skall erbjuda hjälp, antingen per
telefon eller genom besök,  samma  dag som vården
kontaktas. Om den första kontakten inte  sker med
läkare  skall  tid  för läkarbesök kunna erbjudas
senast inom åtta dagar. Utskottet vill betona att
denna   tidsgräns   är  att   betrakta   som   en
maximigräns och att det  är angeläget att tid för
läkarbesök kan erbjudas betydligt snabbare.   
Utskottet vill framhålla att mot bakgrund av de
resurstillskott som aviseras  anser utskottet det
naturligt  att regeringen och Landstingsförbundet
i  kommande  förhandlingar   kommer   överens  om
påtagligt skärpta krav på tillgänglighet.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen  för  2002
att  1,25  miljarder  kronor skulle anvisas för vart
och ett av åren 20022004  för  ökad  tillgänglighet
inom    hälso-   och   sjukvården.   Finansutskottet
tillstyrkte   förslaget,   betänkande  2001/02:FiU3.
Riksdagen   följde  utskottet  (rskr.   2001/02:131,
2001/02:132,   2001/02:133   och   2001/02:134).  Av
överenskommelse den 3 oktober 2001 mellan staten och
Landstingsförbundet  framgår  att målsättningen  med
satsningen  är  att  successivt korta  väntetiderna.
Överenskommelsen   innebär    ett    åtagande   från
landstingen   att   förbättra   informationen   till
patienter om både väntetider och valmöjligheter till
vårdens  olika  delar.  Landstingen  får  medel  för
utförd prestation. Överenskommelsen  innebär  vidare
ett   åtagande   från   landstingen   att  fortsätta
uppföljningen   av   tillgängligheten.  Senast   vid
utgången av 2002 skall rapporteringen till databasen
Väntetider  i  vården  vara  100-procentig  avseende
förväntade väntetider. Vid  utgången  av  2004 skall
även  täckningsgraden  för faktiska väntetider  vara
100 %, anförs det i överenskommelsen.

Rätten till förnyad medicinsk bedömning, s.k. second
opinion, regleras i 3 a  § tredje stycket hälso- och
sjukvårdslagen. Bestämmelsen  trädde  i  kraft den 1
januari 1999. Av bestämmelsen följer att landstinget
skall  ge en patient med livshotande eller  särskilt
allvarlig  sjukdom  eller  skada  möjlighet att inom
eller  utom  det  egna  landstinget  få  en  förnyad
medicinsk   bedömning  i  det  fall  vetenskap   och
beprövad erfarenhet  inte ger entydig vägledning och
det  medicinska  ställningstagandet   kan   innebära
särskilda   risker  för  patienten  eller  har  stor
betydelse   för    dennes   framtida   livskvalitet.
Patienten skall erbjudas den behandling den förnyade
bedömningen kan föranleda.

I Socialstyrelsens Hälso-  och sjukvårdsrapport 2001
anförs sammanfattningsvis följande  angående  rätten
till förnyad medicinsk bedömning:

Socialstyrelsens      kartläggningar,      liksom
kontakterna   med   huvudmän   och  patient-  och
handikapporganisationer, tyder på  att  1999  års
lagstiftning      har     lett     till     många
informationsinsatser  från vårdgivarnas sida. Det
är dock oklart i vad mån patienterna nåtts av för
dem     relevant     information      och      om
patientinflytandet  i  vården  ökat.  Rätten till
förnyad medicinsk bedömning är åtminstone  delvis
okänd  för  stora  grupper av patienter, och även
hos vårdpersonal. Som  redovisas  nedan  kan  man
inte finna några tydliga positiva trender när det
gäller  människors  tillfredsställelse  med olika
aspekter   på  vården,  snarare  är  trenden  den
motsatta.

Det  är  möjligt   att   vikten  av  nödvändiga
implementeringsinsatser   inte    uppmärksammades
tillräckligt när man införde ny lagstiftning. Det
är också möjligt att man inte skall  förvänta sig
mätbara effekter av en ny lagstiftning  av  denna
karaktär, redan ett par år efter att den trätt  i
kraft.  Å  andra  sidan  kan  man  konstatera att
Sverige numera är det enda land i Norden som inte
har  en  särskild lag om patienträttigheter.  Det
betyder att de bestämmelser som har betydelse för
patientens ställning i vården är utspridda på ett
flertal   lagar.    Lagstiftningen    kan    vara
otillgänglig  och  svåröverskådlig för patienter,
vårdpersonal   och  allmänheten.   Erfarenheterna
tyder på att det  finns  ett  pedagogiskt värde i
att  samla  alla  relevanta  bestämmelser   i  en
särskild  patientlag, även om ambitionen inte  är
att tillförsäkra  patienten  några  nya  förmåner
eller rättigheter.

Socialministern  har  i  ett frågesvar den 9 januari
2002 anfört bl.a. följande.

I  propositionen om Patientens  ställning  (prop.
1997/98:189)   konstaterade  regeringen  att  det
finns behov av en  samlad  översyn  av hälso- och
sjukvårdslagstiftningen   i   syfte   att   bl.a.
åstadkomma   en   patientfokuserad   och   tydlig
reglering  av  patientens  ställning.  Regeringen
aviserade   i   samma  proposition  avsikten  att
tillsätta en utredning med uppgift att göra denna
översyn.

Även om någon sådan  utredning  ännu  inte  har
kommit  till  stånd  anser  jag  att  det  är  en
angelägen uppgift och min avsikt är att återkomma
till frågan om en översyn av lagstiftningen.
Jag  vill samtidigt påpeka att regeringen i den
ovan nämnda  propositionen  och  i  propositionen
Stärkt  patientinflytande (prop. 1998/99:4),  som
båda fick  stöd av riksdagen, lämnade förslag som
betydligt  stärkte   patientens   inflytande  och
delaktighet  i  hälso-  och sjukvården,  även  om
bestämmelserna inte har sammanförts i en särskild
patientlag.

Av  regleringsbrev  för  budgetåret   2002  avseende
Socialstyrelsen  framgår att Socialstyrelsen  senast
den 30 juni 2003 skall  redovisa effekterna av de av
vårdgivarna  vidtagna  åtgärderna   för  att  stärka
patientens ställning i hälso- och sjukvården.

Inom Socialdepartementet har nyligen  rapporten Vård
I  Tiden,  Strategier  och  åtgärder för att  bredda
användningen av telemedicin och distansöverbryggande
vård,    Ds    2002:3,   färdigställts.    Rapporten
remissbehandlas för närvarande.

Från Socialstyrelsen  har  inhämtats  att styrelsens
regionala       tillsynsenhet       granskat      de
avvikelserapporter som upprättats från  januari 1999
t.o.m.  mars  2001  vid  fem förlossningskliniker  i
Stockholmsområdet.

Utbildningsministern  har i  ett  frågesvar  den  21
november 2001 anfört följande.

Cristina Husmark Pehrsson  har  frågat  mig vilka
åtgärder    jag   avser   att   vidta   för   att
utbildningsplatserna   ska  motsvara  behoven  av
högskoleutbildad personal.
Bakgrunden  till  frågan   är  en  rapport  som
presenterats av Svenska Kommunförbundet, Aktuellt
om äldreomsorgen, där det bedöms  att  kommunerna
behöver  rekrytera ca 220 000 personer inom  vård
och omsorg fram till 2010.
Jag delar  frågeställarens  uppfattning  att en
god  tillgång  till  välutbildad  personal  är en
viktig  förutsättning  för  att  upprätthålla och
utveckla kvaliteten i vården såväl  för  de äldre
som för övriga vårdtagare.
Arbetsmarknadsstyrelsens  undersökningar   från
oktober  2000  visar  att  sjuksköterskor  är den
yrkesgrupp  som  uppvisar  störst brist bland 180
undersökta   yrken.  Utbildningssystemet   spelar
naturligtvis en  mycket viktig roll för att komma
till rätta med detta  problem,  men för att skapa
balans  i vårdsektorns personalförsörjning  måste
alla berörda samhällssektorer engageras. Bl.a. är
det  viktigt   att   arbetsgivarna   skapar  goda
arbetsvillkor   och   därigenom   gör  vårdyrkena
attraktiva.
Regeringen  tillsatte  1998  Kommissionen   för
rekrytering till vård och omsorg vars uppgift var
att  bl.a.  långsiktigt  kartlägga  och analysera
rekryteringsbehoven      inom      vård-      och
omsorgssektorn.  Kommissionen  lade  i  juni 1999
fram  sin  rapport Den ljusnande framtid är  vård
(Ds    1999:44)    och    framförde    där    att
sjuksköterskeutbildningen   behövde   utökas  med
1 000 nybörjarplatser senast hösten 2002.
När   staten   den  1  januari  2002  tar  över
huvudmannaskapet         för         landstingens
vårdhögskoleutbildningar och därmed får det fulla
ansvaret för dessa utbildningar,  innebär det att
regering  och riksdag på ett helt annat  sätt  än
tidigare   kan    styra    dimensioneringen    av
vårdutbildningarna.
Regeringen   har  redan  hösten  2001  fortsatt
landstingens påbörjade  utbyggnad  genom  att öka
antalet     permanenta     nybörjarplatser     på
sjuksköterskeutbildningen med 475 platser och som
en  engångssatsning  ökat antalet nybörjarplatser
inom specialistsjuksköterskeutbildningen  med 381
platser.    År    2003    sker   ytterligare   en
utbyggnadsfas med 446 permanenta  nybörjarplatser
på sjuksköterskeutbildningen. Detta  innebär  att
antalet  nybörjarplatser kommer att byggas ut med
1 200 platser,  vilket  således  är  mer  än  vad
kommissionen    föreslog   och   en   unikt   hög
utbyggnadstakt som  leder  till  en  30-procentig
ökning  av  sjuksköterskeutbildningen.  Därutöver
har   högskolorna   själva   möjlighet  att  inom
takbeloppet  göra  omprioriteringar   inom   sitt
utbildningsutbud.  För  att följa upp effekten av
utbyggnaden  av sjuksköterskeutbildningen  kommer
regeringen    i   årets    regleringsbrev    till
universitet   och    högskolor   att   fastställa
examensmål      för      antalet      examinerade
sjuksköterskor.
I   budgetpropositionen   för   2002   föreslår
regeringen  vidare  att 198 miljoner  kronor  ska
avsättas      från     20032004      som      en
kvalitetsförstärkning  för  att härigenom utjämna
den nationella obalans i resurstilldelningen  som
i dag råder inom vårdhögskoleutbildningarna.
En   förutsättning   för  en  fortsatt  kraftig
utbyggnad av vårdutbildningarna  är emellertid en
god  tillgång till platser inom klinisk  praktik.
Enligt   min   bedömning  är  det  angeläget  att
landstingen och  kommunerna  aktivt medverkar och
samverkar  med  högskolorna  genom   att   ställa
nödvändigt  antal praktikplatser till förfogande.
Därutöver måste organisationsformerna inom vården
utformas på ett  sådant  sätt  att vårdpersonalen
stimuleras  att  vidareutbilda  sig   och  därmed
stärka    kvaliteten   i   vården,   liksom   att
vårdarbetet  görs  så  attraktivt  att personalen
stannar kvar i sina respektive vårdyrken.

Socialstyrelsen   har   ansvar  för  ett  nationellt
planeringsstöd     för     specialistläkare     samt
sjuksköterskor.

Av  regleringsbrev  för budgetåret  2002  avseende
Socialstyrelsen framgår  att  Socialstyrelsen skall,
med  anledning av sin uppgift, fortlöpande  ta  fram
underlag  för  bedömningen av hälso- och sjukvårdens
behov  av  läkare  och  sjuksköterskor  och  årligen
senast  den 31  januari  rapportera  de  bedömningar
myndigheten  gör  av  den  aktuella  situationen.  I
rapporten   skall   även  redovisas  de  bedömningar
Socialstyrelsen   gör   beträffande   den   framtida
utvecklingen. Vidare framgår av regleringsbrevet att
Socialstyrelsen  skall  redovisa  effekterna  av  de
förändringar  rörande  patientnämndernas  verksamhet
som  trädde i kraft den 1  januari  1999.  Uppdraget
skall redovisas senast den 30 april 2002.
I budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1,
utg.omr.  16, volym 8 s. 106) anförde regeringen att
den delade Vårdkommissionens bedömning av behovet av
en utökning  av  dimensioneringen  av utbildning för
sjuksköterskor  och  läkare  samt att den  beräknade
ökningen  av antalet examinerade  läkare  efter  den
planerade expansionen åren 2001 och 2002 uppgår till
200.
Utbildningsutskottet      föreslog,     betänkande
1999/2000:UbU1, att riksdagen  skulle  godkänna  vad
regeringen  förordat  angående  utbyggnaden  av  den
högre  utbildningen  åren  2001  och 2002. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:94).
I  årets  budgetproposition  (prop.   2001/2002:1,
utg.omr.   16,  volym  8,  s.  97)  anför regeringen
följande.

Staten   har   redan  under  2001  fortsatt   den
utbyggnad   som   landstingen    påbörjat   under
19982000.  Hösten  2001  ökade  antagningen   på
sjuksköterskeutbildningen         med         475
nybörjarplatser.      Vidare      gjordes      en
engångssatsning     hösten     2001    med    381
nybörjarplatser  inom  specialistutbildning   för
sjuksköterskor.   Genom  statens  övertagande  av
huvudmannaskapet kommer  en  gemensam  ersättning
för platser inom vård fr.o.m. 2002 att tillämpas.
Denna  utgår  med 71 382 kronor per helårsstudent
och  helårsprestation,   vilket  även  inkluderar
ersättning för klinisk praktik.

För 2002 avser regeringen  att  fastställa  mål
för   antalet   examinerade  sjuksköterskor.  Med
utgångspunkt i den nu beslutade utbyggnaden anser
regeringen  att examinationen  bör  öka  från  ca
2 900 år 2000  till  ca  4 100 år 2006. Målet för
antalet examinerade sjuksköterskor under perioden
20012004    skall    vara   13 400    och    som
planeringsförutsättning    gäller   att   antalet
examinerade  skall  vara  16 100  under  perioden
20052008. Målet för de universitet och högskolor
som   ger  sjuksköterskeutbildning   kommer   att
fastställas i regleringsbrev för 2002.
Från 2003 planeras ytterligare utökning med 446
helårsstudenter på sjuksköterskeutbildningen.

Utskottet   behandlade  i  betänkande  2000/01:SoU10
frågan  om  läkarnas  allmäntjänstgöring.  Utskottet
anförde att det  i  15  §  första stycket hälso- och
sjukvårdslagen stadgas att det  i  landstingen skall
finnas möjligheter för läkares allmäntjänstgöring  i
sådan   omfattning   att   alla  läkare  som  avlagt
läkarexamen och läkare med utländsk  utbildning  som
föreskrivits  allmäntjänstgöring  ges  möjlighet att
fullgöra    praktisk   tjänstgöring   för   att   få
legitimation  som  läkare. Utskottet var inte berett
att föreslå någon ändring  när  det  gäller läkarnas
allmäntjänstgöring. Motion avstyrktes. (Ej res.)

Nationella folkhälsokommittén har i sitt  slutbetänkande  Hälsa
på lika villkor  nationella mål för folkhälsan (SOU
2000:91)  behandlat kulturens betydelse i vården (s.
8790).

Utredningen     om    socialförsäkringsformer    vid
institutionsvistelse  har  i  betänkandet Pension på
institution (SOU 2000:112) anfört  att  rätten  till
sjukpenning   vid  rättspsykiatrisk  vård  inte  kan
ändras  utan  att   det  strider  mot  grundläggande
principer  för  sjukpenningförsäkringen.  Regeringen
har  i  mars  2002  överlämnat   en  proposition  om
socialförsäkringsförmåner  vid  institutionsvistelse
på   statens   bekostnad   (prop.  2001/02:164).   I
propositionen  lämnas förslag  om  hur  rätten  till
socialförsäkringsförmåner     påverkas     vid    en
institutionsvistelse som bekostas av staten.  Det är
fråga  om  intagna  i kriminalvårdsanstalt, häktade,
personer  som verkställer  sluten  ungdomsvård  samt
personer som  genomgår s.k. kontraktsvård på statens
bekostnad.

I  betänkande 2000/01:SoU5  Nationell  handlingsplan
för  utveckling  av  hälso-  och  sjukvården anförde
utskottet   under  rubriken  Psykisk  ohälsa   bl.a.
följande.

Utskottet  anser  i  likhet  med  regeringen  att
psykiatrireformens huvudinriktning, att med hjälp
av     tidiga    insatser    reducera    framtida
funktionsnedsättningar,  bör  ligga  fast.  Detta
synsätt  innebär  att behovet av samverkan mellan
olika  delar  av samhället  ökar.  En  strategisk
uppgift för psykiatrin  är  att  tillsammans  med
andra identifiera behovet av ett bra socialt stöd
för   människor  med  flera  olika  riskfaktorer.
Utskottet delar regeringens uppfattning att vissa
grupper  är  mer utsatta än andra. Som regeringen
anfört gäller detta barn och ungdomar som drabbas
av psykisk ohälsa  och  för vilka tidiga insatser
måste  sättas in. Utskottet  vill  här  framhålla
vikten av  samordnade  insatser  mellan barn- och
ungdomspsykiatrin  och  vuxenpsykiatrin  och  ser
därför med tillfredsställelse  på att denna fråga
särskilt     lyfts     fram    i    avtalet    om
utvecklingsinsatser. Av  avtalet  framgår  vidare
att  denna  fråga  bör  uppmärksammas  särskilt i
samband  med  uppföljningen av avtalet. En  annan
utsatt grupp är de psykiskt funktionshindrade som
har både somatiska och psykiatriska vårdbehov som
inte  uppmärksammas   tillräckligt.   Psykiatrin,
socialtjänsten   och  primärvården  måste  enligt
utskottet genom sin samlade kompetens i samverkan
skapa   ett   fungerande    stöd   för   psykiskt
funktionshindrade. Behovet är  särskilt stort för
personer  med  psykiska  problem  och   samtidigt
missbruk.   Slutligen   vill  utskottet  särskilt
understryka  att  många  äldre  har  psykiatriska
vårdbehov som inte beaktas  tillräckligt.  Det är
därför av största vikt att äldre med psykiatriska
vårdbehov  identifieras  och  erbjuds erforderlig
behandling.

I betänkande 1999/2000:SoU13 Psykiatrisk  tvångsvård
och rättspsykiatrisk vård anförde utskottet  att det
vid  landets  psykiatriska kliniker numera tjänstgör
läkare  som  visserligen   inte   är   anställda  av
sjukvårdshuvudmännen   men   som   till   följd   av
entreprenadavtal  utför tjänster åt denne. Utskottet
ansåg att det är oklart  och  därför behöver belysas
vilken betydelse begreppet allmän  tjänst kan ha i
denna   och   andra   situationer  av  betydelse   i
sammanhanget. Vidare ansåg  utskottet  att det är av
största vikt att frågan om vilka befogenheter enligt
lagen   om  psykiatrisk  tvångsvård  och  lagen   om
rättspsykiatrisk  vård  dessa  läkare  bör ha utreds
närmare. Regeringen borde därför skyndsamt återkomma
till riksdagen i denna fråga. Utskottet föreslog ett
tillkännagivande. Riksdagen följde utskottet  (rskr.
1999/2000:207).

Från  Socialdepartementet  har  inhämtats  att  en
särskilt förordnad ämnessakkunnig utrett frågan samt
lämnat  en  rapport  som  enligt  uppgift kommer att
remissbehandlas.

Socialutskottet har under våren 2000 till våren 2001
tagit initiativ till att te-matiskt  studera  frågor
rörande psykiatrin. Syftet har varit att skaffa  sig
djupare   kunskaper   på  området.  Studiebesök  har
genomförts på fyra orter  i landet Sundsvall, Malmö,
Lund och Uppsala samt dessutom  vid  Regionsjukhuset
Karsudden.  Utskottet  kunde  därvid konstatera  att
frågan om vikten av samverkan mellan  olika huvudmän
och/eller     verksamheter     aktualiserades    vid
studiebesöken  och  beslöt  därför  att  anordna  en
offentlig   utfrågning  på  temat   samverkan   inom
psykiatriområdet.  Utfrågningen  genomfördes  den 13
november   2001.   En  utskrift  har  publicerats  i
riksdagens skriftserie  Utredningar  från riksdagen,
2001/02:URD1.

Lag (2000:1440) om inskränkning i landstingens  rätt
att  överlämna  driften  av  akutsjukhus  till annan
trädde  i  kraft den 1 januari 2001 och gäller  till
utgången av år 2002.

Genom   regeringsbeslut   den   21   december   2000
tillkallade  regeringen  en  särskild utredare (dir.
2000:103)  med uppdrag att utreda  förutsättningarna
för att införa  ägar- eller driftsformer inom vården
samt lämna förslag till sådana regler. Utredaren har
den 16 april 2002  lämnat ett delbetänkande, och ett
slutbetänkande skall  lämnas  senast  den 1 december
2002.  Av  direktiven  framgår  bl.a.  att utredaren
skall utreda konsekvenserna av att ett avtal  mellan
landstinget  och  en privat entreprenör endast avser
en viss del av driften  som  entreprenören  bedriver
vid  sjukhuset  och  att  entreprenören själv sätter
villkoren för den resterande  delen. Utredaren skall
i detta sammanhang särskilt analysera  om  en  sådan
konstruktion överensstämmer med målen för hälso- och
sjukvården    som   de   uttrycks   i   hälso-   och
sjukvårdslagen    samt   kommunallagens   (1991:900)
bestämmelse om likabehandling av kommunmedlemmar.

Socialstyrelsens  föreskrift   om   läkemedelshantering  (SOSFS
2000:1) ändrades i vissa delar fr.o.m. den 1 januari
2002. Ändringarna innebär att verksamhetschefer  och
medicinskt  ansvariga  sjuksköterskor får ett större
ansvar   jämfört  med  tidigare   regler   och   att
sjuksköterskor  får  fler  möjligheter  att delegera
delar av läkemedelshanteringen.

Frågan   om   en   särskild   patientutbildning  har
behandlats av utskottet i betänkandena  1998/99:SoU3
och   1999/2000:SoU9.   Utskottet  betonade  i   det
sistnämnda  betänkandet  vikten   av  att  patienter
erhåller individuellt anpassad information  samt att
en  informerad  patient  är en förutsättning för  en
effektiv vård. Utskottet pekade  på  de  vårdprogram
som utarbetats inom landstingen, vars syfte bl.a. är
att skapa en dialog med patienterna. Utskottet ansåg
därför  att  det  inte  finns  anledning  att införa
regler  om en särskild patientutbildning. En  motion
avstyrktes. (Ej res.)

Socialministern har i ett frågesvar den 19 september
2001 anfört följande.

Rolf Olsson har frågat mig om jag avser att vidta
några   åtgärder  för  att  skapa  ett  enhetligt
regelsystem för sponsorer inom vården.

Enligt   hälso-   och   sjukvårdslagen  har  de
enskilda landstingen ansvaret  för att erbjuda en
god  hälso-  och sjukvård åt dem som  är  bosatta
inom länet och hur vården ska organiseras. Det är
således varje  landsting  som  har  att bedöma om
sponsring   ska   få   förekomma   och  i  vilken
omfattning.
I den mån det finns ett behov av ett  enhetligt
regelsystem  är detta en fråga som primärt  måste
lösas   av   sjukvårdshuvudmännen    i    samråd,
exempelvis  med Landstingsförbundet. Således  har
jag för närvarande  inte  för  avsikt  att  vidta
några   åtgärder  för  att  skapa  ett  enhetligt
regelsystem avseende sponsring inom vården.

EG-domstolen   har   i  en  dom  den  12  juli  2001
fastslagit  att  ett  system  med  förhandstillstånd
utgör   hinder  för  friheten   att   tillhandahålla
sjukhustjänster.   Tvingande   hänsyn  avseende  den
ekonomiska balansen i systemen för  social  trygghet
och upprätthållande av en läkar- och sjukhusvård som
är  tillgänglig  för  alla  rättfärdigar  emellertid
detta  hinder. Domstolen avgränsar de kriterier  som
avgör om  tillstånd skall beviljas för sjukhusvård i
en annan medlemsstat  och  preciserar  kraven  i den
nederländska  lagstiftningen  på  att  den planerade
behandlingen skall vara sedvanlig och nödvändig.

Socialministern har i ett frågesvar den  27  mars  2002  anfört
följande.

Inga  Berggren  har  frågat  mig  vad  jag  avser att vidta för
åtgärder för att underlätta och klargöra vad  för
regler  som  gäller  för den som söker vård i ett
grannland.

I förordning (EEG) 1408/71 finns en bestämmelse
som   gör   det   möjligt   för    den   behöriga
institutionen,  i Sverige försäkringskassan,  att
lämna tillstånd för en person att söka vård, dvs.
få  planerad  vård,   i  ett  annat  medlemsland.
Eftersom  det är landstingen  som  förfogar  över
sjukvårdsresurserna    och    har   den   närmare
medicinska  kännedomen  om patienten  ska  kassan
kontakta  det  landsting som  personen  hör  till
innan den tar ställning  till  om  tillstånd  kan
beviljas eller inte.
Flera  situationer  kan tänkas där en försäkrad
önskar  få vården utförd  i  ett  annat  EU-land.
Vården kan  uppfattas som bättre eller annorlunda
där eller kan  fås  där  omgående  utan väntetid.
Även  i  situationer där den försäkrade  åberopar
långa väntetider  som  skäl gäller att kassan ska
samråda   med   landstinget   beträffande   vilka
väntetider som gäller  i  landstinget  och om den
försäkrades  väntetid  utifrån  de kriterier  som
uppställs i förordningen kan anses  onormal. Inom
EU  pågår  sedan  flera  år  ett  arbete med  att
förenkla  och modernisera reglerna om  samordning
av de sociala trygghetssystemen.
Den  svenska  och  den  danska  regeringen  har
tillsammans  tagit  fram  rapporten  Öresund  en
region   blir   till.   I   rapporten   finns  en
redogörelse för olika temaområden som kan  utgöra
problem  och hinder för rörlighet och integration
i regionen. Under våren 2002 kommer en fokusering
att  ske  på  bl.a.  hälso-  och  sjukvården.  En
närmare  samverkan  kan  komma  att  innebära  en
samordning/specialisering   när  det  gäller  den
högspecialiserade  vården  och   annan   planerad
specialistvård.  Det  finns  inga formella hinder
för en sådan samverkan utan samverkan  kan  bygga
på  överenskommelser  mellan  berörda  parter. En
fråga som också kommer att studeras är om det går
att  underlätta  för  medborgarna  att  i  större
utsträckning  välja i vilket land de ska få vård.
Det kan gälla både primärvård och specialistvård.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat förslag
om inrättande av en  statlig  medicinalstyrelse,  se
betänkandena      1993/94:SoU20,      1994/95:SoU15,
1997/98:SoU12,     1998/99:SoU1,     1999/2000:SoU1,
2000/01:SoU1,   2000/01:   SoU10  och  2001/02:SoU1.
Utskottet  har  vid  samtliga  tillfällen   avslagit
motioner om inrättande av en medicinalstyrelse.

Frågan om patientavgifter inom barnsjukvården har behandlats av
utskottet      i      betänkandena     1998/99:SoU6,
1999/2000:SoU12 och 2000/01:SoU10. Utskottet anförde
i det sistnämnda betänkandet att vårdavgifter enligt
26 § hälso- och sjukvårdslagen  får  tas  ut  enligt
grunder  som landstinget eller kommunen bestämmer  i
den mån inte  annat  är  föreskrivet samt att frågan
huruvida   patientavgifter  skall   förekomma   inom
barnsjukvården  således  inte  är  en riksdagsfråga.
Motionen  avstyrktes.  Riksdagen  följde   utskottet
(rskr. 2000/01: 194). (Ej res.).

Frågan   om   praktiktjänstgöring   för   psykologer
behandlades   senast   av   utskottet  i  betänkande
2000/01:SoU10. Utskottet anförde  att det utgår från
att  regeringen  noga följer frågan samt  att  något
initiativ därför inte  är  erforderligt.  Motionerna
avstyrktes.   Riksdagen   följde   utskottet  (rskr.
2000/01:194). (Res. mp).

Frågan om riskanalyser inom hälso- och  sjukvården  behandlades
senast  av  utskottet  i  betänkande  2000/01:SoU10.
Utskottet  erinrade  om  att  det i 31 § hälso-  och
sjukvårdslagen  stadgas att kvaliteten  inom  hälso-
och sjukvården systematiskt  och  fortlöpande  skall
utvecklas  och  säkras  samt att Socialstyrelsen har
utfärdat allmänna råd om  kvalitetssystem  i  hälso-
och sjukvården (SOSFS 1996:24). Av de allmänna råden
framgår  bl.a. att kvalitetssystemet skall innehålla
rutiner för  identifiering,  analys och bedömning av
risker. En motion avstyrktes. (Res. v).

I proposition 1999/2000:SoU5 Nationell handlingsplan
för  utveckling  av  hälso-  och sjukvården  anförde
regeringen    att    informationsförsörjning     och
verksamhetsuppföljning  inom  hälso-  och sjukvården
borde  stärkas  för  att  medborgarna skall  få  god
information om vården och för att främja en effektiv
hälso- och sjukvård. Sammanlagt  52  miljoner kronor
avsattes för detta ändamål under perioden 20012004.
Utskottet anförde vid behandlingen av  propositionen
att   det   med   tillfredsställelse  noterade   att
regeringen avsåg att  ge  Socialstyrelsen  i uppdrag
att, i samverkan med Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet,   svara   för   centralt  stöd  och
nationellt  utvecklingsarbete  inom   vården   (bet.
2000/01:SoU5  Nationell handlingsplan för utveckling
av  hälso- och sjukvården).  Av  regleringsbrev  för
budgetåret 2002 avseende Socialstyrelsen framgår att
styrelsen  i juli 2001 redovisat en plan för arbetet
samt att styrelsen  årligen i årsredovisningen skall
redovisa resultatet i  förhållande till arbetsplanen
och förklaringen till eventuella avvikelser samt hur
de medel som avsatts för uppdraget använts.

Motionsyrkanden  om  att   inrätta   ett   svenskt
National  Institute  of  Health har behandlats  av
utskottet  vid  ett  flera tillfällen,  se  yttrande
1999/2000:SoU6y, betänkande  2000/01:SoU2 och senast
betänkande 2000/01:SoU10. I det  senaste betänkandet
anförde   utskottet  att  myndighetsstrukturen   för
forskningsfinansiering omorganiserades den 1 januari
2001  samt att  utskottet  förutsatte  att  den  nya
organisationen  innebär  förbättrade förutsättningar
för kraftfulla forskningssatsningar  inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Vidare anfördes att utskottet inte
ändrat  inställning  i frågan om inrättande  av  ett
svenskt    National    Institute     of    Health.
Motionsyrkande avslogs. (res. m)

Utskottet  har vid ett flertal tillfällen  behandlat
yrkanden  om   att   återinföra   husläkarlagen,  se
betänkandena  1996/97:SoU1, 1997/98:SoU12,  1997/98:
SoU24,  1998/99:SoU3,   1999/2000:SoU9   och  senast
2000/01:SoU10. I det sistnämnda betänkandet  anförde
utskottet    att    det    vidhöll   sitt   tidigare
ställningstagande  att  det  inte   finns  skäl  att
återinföra lagen. Riksdagen följde utskottet  (rskr.
2000/01:194). (Res. fp)

I  regeringens skrivelse 2001/02:50 Hållbara Sverige
 uppföljning  av åtgärder för en ekologiskt hållbar
utveckling  anförs   att  Statens  folkhälsoinstitut
(FHI) har haft regeringens  uppdrag att utveckla och
pröva metoder för hälsokonsekvensbedömningar eller -
beskrivningar  (HKB). FHI har  inom  uppdragets  ram
koncentrerat  arbetet  till  att  utveckla  en  s.k.
principmodell för  HKB.  Enligt  regeringen återstår
det ett fortsatt utvecklingsarbete  med  att ta fram
säkerställda underlag om olika åtgärders påverkan på
olika  bedömningsfaktorer  för  hälsan samt praktisk
tillämpning av principmodellen.


Utskottets ställningstagande

Hälso- och sjukvården är av grundläggande  betydelse
för  välfärden  och  människors  trygghet.  Även   i
framtiden  skall  hälso-  och sjukvården ges på lika
villkor  och  efter behov, styras  demokratiskt  och
vara solidariskt finansierad. Alla måste kunna känna
trygghet i att  det  finns en hälso- och sjukvård av
god kvalitet och att vid sjukdom vård och omsorg ges
på  lika villkor. Det finns  enligt  utskottet  inga
belägg  för att Sverige skulle ha något att vinna på
att   överge    skattefinansieringen    av   vården.
Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de
skattefinansierade   hälso-   och  sjukvårdssystemen
fungerar bättre i fördelningspolitiskt  avseende  än
de   försäkringsfinansierade   systemen.   Utskottet
vidhåller  att  det  finns starka motiv för att  slå
vakt om skattefinansieringen av sjukvården.
I 2 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) anges
hur hälso- och sjukvården  skall  bedrivas  för  att
uppfylla  kraven  på en god vård. Vården skall bl.a.
vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov
av trygghet i vården  och  behandlingen.  Hälso- och
sjukvården   skall   hålla   en  god  personell  och
materiell standard, dvs. bedrivas  av  personal  med
adekvat   utbildning   och   med   behövlig  teknisk
utrustning i ändamålsenliga lokaler.  För att hälso-
och sjukvården skall fungera krävs välutbildad och i
övrigt    kompetent    personal   som   utför   sina
arbetsuppgifter   sakkunnigt    och    omsorgsfullt.
Utbildningsfrågorna    har    stor   betydelse   vid
utformningen  av behörighetsregler  för  hälso-  och
sjukvården  och  närliggande  områden.  Utöver  goda
kunskaper inom  relevanta ämnesområden är det enligt
utskottet  viktigt   att  yrkesutövaren  har  sådana
personliga egenskaper  att  hon eller han är lämplig
för sitt yrke.
Hälso-  och  sjukvården  bör  präglas  av  närhet,
tillgänglighet,    helhetssyn    och    kontinuitet.
Primärvården är basen i sjukvårdssystemet.  Alla som
är  bosatta  inom  ett  visst  landsting  har enligt
hälso-   och   sjukvårdslagen   rätt  till  en  fast
läkarkontakt. Utskottet vidhåller att det är viktigt
att hälso- och sjukvårdsinsatserna  utförs  på  rätt
vårdnivå eftersom det är mest kostnadseffektivt. Det
ankommer dock på sjukvårdshuvudmännen att besluta om
vårdens  organisation m.m. med utgångspunkt i hälso-
och sjukvårdslagen.
Utskottet behandlade under föregående riksmöte den
nationella  handlingsplanen för utveckling av hälso-
och  sjukvården   (bet.   2000/01:SoU5).   Utskottet
konstaterade  att  den  nuvarande  obalansen  mellan
primärvårdens  åtagande  och  dess  resurser minskar
genom    att   primärvården   i   landstingen    och
primärvården  i  kommunerna  för  de äldre stärks. I
handlingsplanen  redovisades dessutom  åtgärder  för
att stärka stödet  till barn, ungdomar och äldre med
psykisk ohälsa samt till psykiskt funktionshindrade.
Vidare  framhöll  utskottet   vikten   av   att  öka
mångfalden  av vårdgivare inom den öppna vården  och
omsorgen. I detta  sammanhang  vill utskottet erinra
om att regeringen i budgetpropositionen  för år 2002
föreslagit att hälso- och sjukvården tillförs  ökade
resurser  om  sammanlagt  9  miljarder  kronor  fram
t.o.m. 2004. Regeringen föreslår att medlen tillförs
kommunerna   och   landstingen   via  det  generella
statsbidraget.  För vart och ett av  åren  2001  och
2002 föreslås att närmare 1 miljard kronor tillförs,
för 2003 föreslås  att  närmare  3  miljarder kronor
tillförs  och  för  2004  föreslås  att  närmare   4
miljarder   kronor  tillförs.  Vidare  föreslås  att
landstingen erhåller  70  %  och  kommunerna 30 % av
tillskotten (prop. 2001/02:1, utg.omr. 25, s. 13).
Utskottet  avstyrker motionerna So202  (m),  So230
(m), So241 (kd),  So264  (v)  yrkandena  1, 3 och 4,
So303 (c) yrkandena 1 och 2, So353 (kd) yrkandena  1
och  2, So358 (m) yrkande 3 delvis, So390 (s), So482
(kd),  So490  (kd)  yrkandena  1  och  2, So503 (kd)
yrkande 5, So550 (s) yrkandena 1 och 2,  So566  (kd)
yrkandena  1,  8, 9, 10, 16 och 17, So581 (s), So613
(kd) yrkande 5,  So620  (m)  yrkandena  3,  6 och 7,
So628  (fp)  yrkande 1, Sf395 (fp) yrkande 15,  T464
(fp) yrkande 3,  N314  (c)  yrkande  3  och N319 (m)
yrkande 12.
Utskottet   kan   inte  heller  ställa  sig  bakom
förslagen  till  införande   av   s.k.   hälso-  och
sjukvårdspeng.  Motionerna  So229  (m),  So280  (m),
So409  (kd) yrkandena 1 och 2, So620 (m) yrkande  4,
So628 (fp) yrkande 3 delvis och So637 (fp) yrkande 5
avstyrks.

Hälso- och  sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig
regi. Vid ett flertal tillfällen har regeringen, med
instämmande av  utskottet,  framhållit  att det inom
ramen  för  ett sådant integrerat system kan  finnas
ett värde, från  såväl  patienternas som personalens
synpunkt,   i  ett  varierat   vårdutbud   i   olika
driftsformer.   Det   bör   enligt   utskottet  vara
verksamhetens  inriktning, tillgänglighet,  kvalitet
och   kostnadseffektivitet   som   styr   valet   av
vårdgivare.  Det är viktigt att så långt som möjligt
erbjuda alternativ  och utveckla mångfalden inom den
kommunala   och  landstingskommunala   verksamheten.
Vidare kan alternativa  driftsformer  prövas för att
öka   mångfald,   valfrihet,   tillgänglighet    och
rättvisa.  Utskottet  vill i detta sammanhang erinra
om  att  det  i  samband  med  behandlingen  av  den
nationella handlingsplanen  för utveckling av hälso-
och  sjukvården uttalats att det  är  angeläget  att
olika  driftsformer  i den öppna vården och omsorgen
stimuleras genom att fler  privata,  kooperativa och
ideella entreprenörer ges möjlighet att  sluta avtal
med   sjukvårdshuvudmännen.  Motionerna  So345   (v)
yrkande  2,  So358  (m) yrkandena 1 och 2, So620 (m)
yrkande 5, So628 (fp)  yrkandena 12 och 13 och Sk288
(m) yrkande 14 avstyrks.

Lag  (1998:1656)  om  patientnämndsverksamhet   m.m.
trädde  i kraft den 1 januari 1999. Av lagen framgår
att nämnderna  bl.a.  skall  hjälpa patienter att få
den information som behövs för att de skall kunna ta
till vara sina intressen i hälso- och sjukvården och
hjälpa patienter att vända sig  till rätt myndighet.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att senast den 30
april 2002 redovisa effekterna av  förändringarna  i
patientnämndernas  verksamhet. Riksdagen bör inte ta
något initiativ i frågan. Motion So264 (v) yrkande 9
avstyrks.

I motion So303 (c) yrkande  3  yrkas  att  riksdagen
skall  begära  förslag av regeringen om att utveckla
metoder för hälsokonsekvensanalyser.  Utskottet vill
påpeka  att  det i regeringens skrivelse  2001/02:50
Hållbara Sverige    uppföljning  av åtgärder för en
ekologiskt  hållbar  utveckling anförs  att  Statens
folkhälsoinstitut (FHI) har haft regeringens uppdrag
att     utveckla    och    pröva     metoder     för
hälsokonsekvensbedömningar    eller   -beskrivningar
(HKB). Enligt regeringen återstår  det  ett fortsatt
utvecklingsarbete   med  att  ta  fram  säkerställda
underlag  om  olika  åtgärders   påverkan  på  olika
bedömningsfaktorer   för   hälsan   samt    praktisk
tillämpning av principmodellen. Riksdagen bör enligt
utskottets  uppfattning  inte  ta  något  initiativ.
Motionsyrkandet  avstyrks  i  den  mån  det inte  är
tillgodosett med det anförda.

Enligt   26   §   hälso-   och   sjukvårdslagen  får
vårdavgifter tas ut enligt grunder  som  landstinget
eller  kommunen  bestämmer  i den mån inte annat  är
föreskrivet.    Huruvida    patientavgifter    skall
förekomma inom barnsjukvården  är  således  inte  en
fråga  för  riksdagen.  Motion  So277  (m) yrkande 1
avstyrks.

Nationella    folkhälsokommittén    har    i    sitt
slutbetänkande   behandlat   frågan   om   kulturens
betydelsefulla roll i vården. Utskottet har  erfarit
att regeringen avser att under hösten 2002 överlämna
en  proposition  om  nationella  mål för folkhälsan.
Riksdagen  bör  inte  föregå  regeringens   kommande
förslag. Motion So421 (kd) avstyrks.

Några  motioner behandlar frågan om tillgänglighet
i hälso- och  sjukvården.  I  ytterligare  ett antal
motioner    tas    frågan    om   en   vård-   eller
behandlingsgaranti  upp.  Utskottet   vidhåller  sin
tidigare  inställning  när det gäller frågan  om  en
vård- eller behandlingsgaranti  och  är således inte
berett   att   föreslå   införandet   av   en  sådan
vårdgaranti  som  beskrivs  i  motionerna. Utskottet
vill    vidare   erinra   om   att   regeringen    i
budgetpropositionen  för  2002  föreslagit  att 1,25
miljarder  kronor för vart och ett av åren 20022004
anvisas för  ökad  tillgänglighet  inom  hälso-  och
sjukvården.  Riksdagen  biföll  regeringens  förslag
såvitt   gäller  år  2002  (rskr.  2001/02:131134).
Syftet  med   satsningen  är  att  successivt  korta
vårdtiderna. Vidare  anförs i överenskommelsen den 3
oktober 2001 mellan staten  och  Landstingsförbundet
om åtgärder för ökad tillgänglighet  inom hälso- och
sjukvården att överenskommelsen innebär ett åtagande
från  landstingen  att förbättra informationen  till
patienter om både väntetider och valmöjligheter till
vårdens olika delar.  Utskottet  noterar  vidare att
parterna  i  överenskommelsen  den 11 december  2001
mellan  staten  och  Landstingsförbundet   om  vissa
ersättningar till hälso- och sjukvården för  år 2002
har  enats om att avsätta medel till bl.a. projektet
Väntetider  i  vården  som syftar till att förbättra
tillgängligheten i hälso-  och  sjukvården genom att
utveckla ett nationellt system för  uppföljning  och
analys  av väntetider. Vidare har medel avsatts till
Socialstyrelsens      utvecklingsarbete      rörande
prioriteringar.         Utskottet        konstaterar
sammanfattningsvis     att     det,      med      de
resursförstärkningar  som  nu tillförs vården, finns
förutsättningar  för kortare  väntetider.  Utskottet
vill  vidare  betona   vikten   av   att  riksdagens
prioriteringsbeslut följs. Utskottet anser  inte att
riksdagen  bör  ta något initiativ med anledning  av
motionerna So43 (fp,  c,  mp), So303 (c) yrkande 11,
So358 (m) yrkande 3 delvis,  So566  (kd)  yrkande 2,
So620 (m) yrkande 1 och So628 (fp) yrkande 3 delvis.
Motionerna  avstyrks.  Även  motionerna  So303   (c)
yrkande 12 och So466 (s) avstyrks.
När  det  gäller  rätten  till  förnyad  medicinsk
bedömning  konstaterar  utskottet  att  denna  fråga
följs  noga  av  Socialstyrelsen. Således har frågan
behandlats    i    Socialstyrelsens    Hälso-    och
sjukvårdsrapport    2001.    Vidare    framgår    av
regleringsbrev för 2002  att styrelsen senast den 30
juni  2003  skall  redovisa  effekterna   av  de  av
vårdgivarna   vidtagna  åtgärderna  för  att  stärka
patienternas ställning  i  hälso-  och sjukvården. I
det   sammanhanget   kommer   rätten  till   förnyad
medicinsk  bedömning  att behandlas.  Riksdagen  bör
inte ta något initiativ  med anledning av motionerna
So267 (m), So303 (c) yrkande 10, So457 (v) och So628
(fp) yrkande 11. Motionerna avstyrks.

Motionsyrkanden   om   att   inrätta    en   statlig
medicinalstyrelse  har  avslagits  av riksdagen  vid
upprepade  tillfällen.  Utskottet  vidhåller   denna
inställning  och  avstyrker  därför motion So620 (m)
yrkande 11.

Utskottet vidhåller vidare sin  inställning  när det
gäller frågan om inrättande av ett svenskt National
Institute  of  Health. Motion So620 (m) yrkande  13
avstyrks.

Även  när det gäller  frågan  om  riskanalyser  inom
vården  vidhåller utskottet sin inställning och vill
åter  erinra   om   att   det  i  31  §  hälso-  och
sjukvårdslagen stadgas att  kvaliteten  inom  hälso-
och  sjukvården  systematiskt  och fortlöpande skall
utvecklas och säkras. Vidare stadgas  i  3  kap. 3 §
socialtjänstlagen   (2001:453)   att  insatser  inom
socialtjänsten skall vara av god kvalitet  samt  att
kvaliteten    i    verksamheten   systematiskt   och
fortlöpande    skall    utvecklas     och    säkras.
Socialstyrelsen har vidare utfärdat allmänna  råd om
kvalitetssystem  dels  inom  hälso-  och sjukvården,
dels  inom omsorgerna om äldre och funktionshindrade
(SOSFS   1996:24,  1998:8).  Av  de  allmänna  råden
framgår bl.a.  att kvalitetssystemet skall innehålla
rutiner för identifiering,  analys  och bedömning av
risker.  Motion  So546 (v) får därmed anses  vara  i
huvudsak tillgodosedd.

Några motionsyrkanden  berör  rätten  att  söka vård
utomlands.  Utskottet  anser inte att riksdagen  bör
vidta någon åtgärd med anledning av motionerna So620
(m) yrkande 10 och U303 (m) yrkande 6.

Flera motioner behandlar  frågor  om  personalförsörjning  inom
vården.  Utskottet vill i detta sammanhang erinra om
att   utskottet    nyligen   behandlat   proposition
2001/02:38   Bildande   av   ett   familjemedicinskt
institut. Vad  särskilt gäller frågor om rekrytering
av  personal  ansåg   utskottet   att  dessa  är  av
avgörande betydelse för att primärvården skall kunna
fullgöra sin uppgift som bas i primärvården samt att
institutet bör belysa faktorer som  är  av betydelse
för   att   rekryteringen  till  primärvården  skall
tryggas långsiktigt  (bet. 2001/02: SoU5). Riksdagen
följde     utskottet    (rskr.     2001/02:144145).
Socialstyrelsen följer vidare hälso- och sjukvårdens
behov av läkare  och  sjuksköterskor. Härtill kommer
att utbildningsplatserna  för  läkare  skall  utökas
t.o.m.  år  2002.  Vidare skall utbildningsplatserna
för sjuksköterskor utökas  t.o.m. år 2003. Utskottet
kan  således  konstatera  att ett  flertal  åtgärder
initierats  för  att underlätta  rekryteringen  till
vård- och omsorgssektorn.  Riksdagen bör därför inte
ta något initiativ med anledning av motionerna So212
(fp)  yrkande 1, So303 (c) yrkande  30,  So386  (s),
So465 (s)  yrkandena 13, So501 (c) yrkande 6, So503
(kd) yrkande  1, So566 (kd) yrkandena 4, 5 och 7 och
So628 (fp) yrkande 4 delvis. Motionerna avstyrks.

Utskottet delar motionärernas inställning att det är av största
vikt att noga följa  behovet  av  specialistutbildad
hälso-  och  sjukvårdspersonal. Vad särskilt  gäller
ortopedisk medicin  vill  utskottet framhålla vikten
av  att detta kunskapsområde  stimuleras.  Av  15  §
andra  stycket hälso- och sjukvårdslagen framgår att
det  i landstingen  skall  finnas  möjligheter  till
anställning  för läkares specialiseringstjänstgöring
i en omfattning som motsvarar det planerade framtida
behovet av läkare  med specialistkompetens i klinisk
verksamhet. Vidare har  Socialstyrelsen  ansvar  för
ett      nationellt      planeringsregister      för
specialistläkare    och    specialistsjuksköterskor.
Regeringen har dessutom helt  nyligen  överlämnat en
proposition  till  riksdagen om administrationen  av
specialistkompetenskurser       under       läkarnas
vidareutbildning      (prop.     2001/02:163).     I
propositionen föreslås att förvaltningsuppgiften att
tillhandahålla  och  fördela   specialistkurser  får
överlämnas   till   Institutet   för   professionell
utveckling    av    läkare    i   Sverige   (IPULS).
Sammanfattningsvis   anser   utskottet    inte   att
riksdagen bör ta något initiativ i frågan. Utskottet
avstyrker motionerna So560 (s), Ub459 (v) och  Ub537
(s).

När det gäller frågan om praktikplats för psykologer
vidhåller  utskottet  sin  inställning  att  antalet
praktikplatser  bör  stå  i  rimlig  proportion till
antalet  utbildningsplatser samt att regeringen  får
förutsättas    uppmärksamt   följa   frågan.   Något
initiativ  från  riksdagen   behövs   därför   inte.
Motionerna So597 (s) och So608 (mp) avstyrks.

I 15 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen stadgas att det
i  landstingen  skall finnas möjligheter för läkares
allmäntjänstgöring   i  sådan  omfattning  att  alla
läkare  som  avlagt  läkarexamen   och   läkare  med
utländsk       utbildning      som      föreskrivits
allmäntjänstgöring   ges   möjlighet   att  fullgöra
praktisk  tjänstgöring  för att få legitimation  som
läkare. Utskottet är inte  berett  att föreslå någon
ändring  när det gäller läkarnas allmäntjänstgöring.
Motion So540 (s) avstyrks.

När  det  gäller   den   psykiatriska   vården  vill
utskottet  erinra  om den nationella handlingsplanen
för utveckling av hälso-  och sjukvården, där frågan
om   psykisk   ohälsa   lyftes  fram   som   en   av
huvudpunkterna   (prop.   1999/2000:    149,    bet.
2000/01:SoU5).   I   samband   med  behandlingen  av
handlingsplanen   framhöll   utskottet   vikten   av
samordnade     insatser     mellan     barn-     och
ungdomspsykiatrin    och   vuxenpsykiatrin.   Vidare
påpekade  utskottet  vikten   av   samverkan  mellan
landstingens     primärvård,     psykiatrin      och
socialtjänsten.   Utskottet   anordnade   vidare   i
november  2001  en  offentlig  utfrågning  på  temat
samverkan   inom   psykiatriområdet   och  kunde  då
konstatera  behovet av ytterligare samverkan  mellan
olika huvudmän  och/eller  verksamheter.  Frågan  om
samverkan  mellan  landstingens  hälso- och sjukvård
och   kommunernas   vård  och  omsorg  behandlas   i
Samverkansutredningens  betänkande  Samverkan    Om
gemensamma  nämnder  på  vård-  och  omsorgsområdet,
m.m.,    SOU   2000:114.   Betänkandet   bereds    i
Regeringskansliet.   Motionerna   2000/01:So225  (m)
yrkandena 4 och 6, So223 (kd), So277  (m) yrkande 2,
So349 (m), So443 (s) och So568 (m) yrkandena 2, 3, 4
och 6 avstyrks.

Som   ovan   anförts   har   en  särskilt  förordnad
ämnessakkunnig  utrett  frågan  om   vissa   läkares
befogenheter  enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård
och rättspsykiatrisk vård samt överlämnat en rapport
som  enligt  uppgift   kommer  att  remissbehandlas.
Riksdagen  bör inte föregripa  regeringens  kommande
förslag. Motionerna  2000/01:So225  (m)  yrkande  5,
2000/01:So312 (m), So228 (m) och So568 (m) yrkande 5
avstyrks.

Frågan  om  rättspsykiatriska  patienters  fria  tillgång  till
pensionsmedel  eller  sjukpenning behandlas i motion
So248 (m). Utskottet konstaterar  att av 26 § hälso-
och sjukvårdslagen följer att vårdavgifter  får  tas
ut av patienter enligt grunder som landstinget eller
kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt
föreskrivet.     Det     ankommer     således     på
sjukvårdshuvudmännen    att    själva    svara   för
avgiftsdebitering.  Utskottet  finner inte anledning
att  föreslå  någon  ändring  av  det   nu  gällande
systemet. Inte heller är utskottet berett  att lämna
förslag när det gäller rätt för de rättspsykiatriska
vårdgivarna att tvångsförvalta patienternas  pengar.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So248
(m) yrkandena 1 och 2 och So439 (s).

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande att  inte
återinföra  husläkarlagen. Motion So628 (fp) yrkande
2 delvis avstyrks.

I motion So368  (kd)  anförs  att  psykiskt friska
personer som felaktigt diagnostiserats  som psykiskt
sjuka  måste  kunna  få  sin  sak prövad någonstans.
Utskottet vill påpeka att frågor om disciplinpåföljd
m.m.  prövas av Hälso- och sjukvårdens  ansvarsnämnd
enligt    7   kap.   1   §   lagen   (1998:531)   om
yrkesverksamhet  på  hälso-  och sjukvårdens område.
Riksdagen  bör  inte  ta något initiativ  i  frågan.
Motionen avstyrks.
Vad   gäller   frågor  om   förlossningsvård   och
förlossningsplatser  delar  utskottet  motionärernas
inställning  att  förlossningsvården,  i likhet  med
annan  hälso-  och  sjukvård,  skall  vara  av   god
kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet
i   vården   och  behandlingen.  Frågan  om  vårdens
organisation är  emellertid  i  första hand en fråga
för sjukvårdshuvudmännen. Utskottet  noterar  vidare
att  Socialstyrelsen  granskat de avvikelserapporter
som upprättats från januari  1999  t.o.m.  mars 2001
vid  fem  förlossningskliniker  i Stockholmsområdet.
Utskottet utgår från att Socialstyrelsen  inom ramen
för  sitt tillsynsansvar även i fortsättningen  noga
följer  utvecklingen  på  detta  område.  Motionerna
So257  (c),  So303 (c) yrkande 13, So385 (v),  So501
(c) yrkande 7  och  So525 (v) yrkande 1 avstyrks med
det anförda.
Utskottet  finner  inte  skäl  att  upphäva  lagen
(2000:1440) om inskränkning  i landstingens rätt att
överlämna driften av akutsjukhus  till annan. Motion
So303 (c) yrkande 14 avstyrks.
Som  ovan anförts har Socialstyrelsens  föreskrift
om  läkemedelshantering  (SOSFS  2000:1)  ändrats  i
vissa  delar fr.o.m. den 1 januari 2002. Ändringarna
innebär   att   verksamhetschefer   och   medicinskt
ansvariga   sjuksköterskor  får  ett  större  ansvar
jämfört med tidigare  regler  och att sjuksköterskor
får   fler   möjligheter  att  delegera   delar   av
läkemedelshanteringen.   Motionerna  So407  (s)  och
So441 (s) får anses tillgodosedda  med  det  anförda
och avstyrks.
I  motion  So264  (v)  begärs  att  regeringen ger
Socialstyrelsen  i  uppdrag att utforma ett  program
för  patientutbildning.   Utskottet   vill  i  detta
sammanhang framhålla att Socialstyrelsen  sedan 1996
har  tagit fram nationella riktlinjer för vården  av
patientgrupper   med   svåra   kroniska   sjukdomar.
Regionala  och  lokala vårdprogram skall baseras  på
dessa   riktlinjer    allteftersom    sådana   finns
tillgängliga.  På  grundval av vårdprogrammen  skall
sedan   individuella   vårdöverenskommelser   slutas
mellan den enskilde patienten  och  vårdgivaren.  De
individuella   vårdöverenskommelserna   skall  bl.a.
innehålla  patientens rätt till information  om  sin
sjukdom, vilka  vårdinsatser som är tillgängliga och
inom   vilka   tidsintervaller    dessa   sker   och
information  om  patientens  eget  ansvar   och  vad
patienten   själv  kan  göra  för  att  hantera  sin
sjukdom. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
att motion So264  (v) yrkande 8 får anses i huvudsak
tillgodosedd.
Såvitt gäller frågan  om  att  skapa ett enhetligt
system för sponsorer i vården instämmer  utskottet i
socialministerns bedömning att det är en fråga som i
första  hand  skall lösas av sjukvårdshuvudmännen  i
samråd,    exempelvis    med    Landstingsförbundet.
Riksdagen bör  således  inte  ta något initiativ med
anledning av motion So529 (v). Motionen avstyrks.

Inom Socialdepartementet har nyligen  utarbetats  en
rapport      angående     telemedicin.     Rapporten
remissbehandlas  för  närvarande. Riksdagen bör inte
föregripa regeringens kommande  förslag  på området.
Motion So303 (c) yrkande 28 avstyrks.

Som   ovan   anförts   skall  Socialstyrelsen,   i
samverkan   med  Landstingsförbundet   och   Svenska
Kommunförbundet,    förstärka    sitt    stöd   till
huvudmännen och svara för samordning av arbetet  med
att    förbättra    informationsförsörjningen    och
verksamhetsuppföljningen inom hälso- och sjukvården.
Riksdagen  bör  därför  inte  ta något initiativ med
anledning   av   motion   So303   (c)  yrkande   18.
Motionsyrkandet avstyrks.
I motion So620 (m) yrkande 12 behandlas  frågan om
undervisning i IT-användning. Utskottet vill  erinra
om att det är respektive högskolas ansvar att,  inom
ramen  för  målen för olika examina, närmare utforma
utbildningen. Motionsyrkandet avstyrks.

Regeringens skrivelse bör enligt utskottet inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.


Privata vårdgivare


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör   avslå   motionsyrkanden   om
privata  vårdgivare.  Utskottet hänvisar till
pågående beredningsarbete i Regeringskansliet
samt  till pågående utredningsarbete.  Jämför
reservationerna  38  (kd, mp), 39 och 43 (c),
40 (fp), 41 (kd, c), 42  (v),  44  och 45 (m,
kd, c, fp).

Motioner


I motion So209 av Carl-Axel Johansson och Ewa Thalén
Finné  (m)  begärs  ett tillkännagivande  om  vad  i
motionen anförs om ersättningsetablering för privata
läkare och sjukgymnaster med offentlig finansiering.
Motionärerna anför att  huvudregeln  måste  vara att
etablerad    mottagningsverksamhet   med   offentlig
finansiering skall  kunna  överlåtas  med bibehållen
finansiering.  Motsvarande  måste  också  gälla  för
privata sjukgymnaster.

I  motion So219 av Margareta Cederfelt (m)  begärs
ett tillkännagivande  om  att läkare efter fyllda 65
år skall ha rätt till arbete  oavsett om de är födda
före  eller efter den 1 september  2001.  Motionären
anför att  riksdagen,  genom  en  ändring i lagen om
läkarvårdsersättning  som  trädde  i  kraft   den  1
september  2001,  har  beslutat  att läkare skall ha
rätt  att  arbeta till 67 års ålder.  Lagen  har  på
många håll tolkats så att läkare som fyllt 65 år den
31 augusti 2001  eller  tidigare  inte  omfattas  av
lagen, heter det i motionen.
I  motion  So491 av Berit Adolfsson (m) begärs ett
tillkännagivande  om yrkesförbud för svenska läkare.
Motionären  anför  att   vårdens  mest  erfarna  och
kompetenta företrädare, de äldre privatpraktiserande
läkarna,  förvägras  att  utöva  sitt  yrke  när  de
uppnått pensionsåldern.
I  motion  So503 av Chatrine  Pålsson  m.fl.  (kd)
begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförs
om utveckling  av  lagen om offentlig upphandling så
att den inte försvårar  avknoppning  (yrkande  4).
Lagen   skall  inte  utformad  så  att  den  hindrar
förverkligandet av goda idéer, heter det i motionen.
I motion  So303  av  Agne Hansson m.fl. (c) begärs
ett  tillkännagivande  om   längre   avtalstider   i
upphandling  (yrkande  16).  Motionärerna  anför att
korta  avtalstider om två tre år hämmar konkurrensen
mellan vårdgivarna  och  gör  att  många  inte vågar
satsa  på  att  etablera  sig som företagare. Vidare
begärs   i   yrkande  17  ett  tillkännagivande   om
samverkansavtal.  Motionärerna  anför att även andra
legitimerade  vårdgivargrupper  utöver   läkare  och
sjukgymnaster   skall   ha   möjlighet  att  bedriva
verksamhet som enskild vårdgivare och finansieras av
landstinget. Lagstiftningen bör  utformas så att den
medger ett större mått av förhandlingsutrymme mellan
sjukvårdshuvudmannen  och den enskilde  vårdgivaren,
men  att  avtalet  fortfarande   betraktas  som  ett
utflöde av offentligrättslig lagstiftning.
I  motion  So628  av  Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)
begärs  ett  tillkännagivande  om  behovet  av  fler
privata vårdgivare  (yrkande 10). Motionärerna anför
att den privata vården  har fler nöjda patienter och
mer nöjd personal samtidigt som den bättre utnyttjar
resurserna. Vidare begärs  ett  tillkännagivande  om
vad  som  i  motionen  anförs om en husläkarlag m.m.
(yrkande   2   delvis).   Motionärerna   anför   att
etableringsfrihet  för  privata   allmänläkare   bör
införas.    I    yrkande   5   begärs   vidare   ett
tillkännagivande om  vårdpersonalens möjligheter att
starta  eget  m.m. För att  vårdanställda  skall  få
möjlighet att förverkliga egna idéer om verksamhet i
egen regi måste  monopolet  inom  vården brytas upp,
heter det i motionen.
I  motion  So423 av Barbro Feltzing  och  Kerstin-
Maria Stalin (mp) begärs att fri etableringsrätt för
sjukgymnaster  införs.  Motionärerna  anför  att fri
etableringsrätt  för  sjukgymnaster bör införas  för
att säkerställa resurser  för rehabilitering och för
att få en bättre täckning av dessa resurser i en tid
där centralisering är ledstjärnan i många landsting.
I motion So392 av Laila Bjurling  (s)  begärs  att
regeringen  låter utreda konsekvenserna för kroniskt
sjuka av upphandling  av  sjukvård. Motionären anför
att varje ny upphandlingsomgång  kan  betyda  att de
trygga och inarbetade vårdkedjorna bryts upp och att
patienterna får en mindre tillgänglig och mer otrygg
vård än tidigare.

Tidigare behandling och pågående arbete


Utskottet har behandlat frågor om privata vårdgivare
vid  flera  tillfällen  de  senaste  åren,  se bl.a.
betänkandena       1997/98:SoU12,      1998/99:SoU10
1999/2000:SoU9 och 2000/01:SoU10.

Frågor om ökad mångfald  av  vårdgivare  behandlades
vidare    i    betänkande   2000/01:SoU5   Nationell
handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvård.
Utskottet anförde  att  det  är  angeläget att olika
driftsformer   i  den  öppna  vården  och   omsorgen
stimuleras genom  att  fler privata, kooperativa och
ideella entreprenörer ges  möjlighet att sluta avtal
med sjukvårdshuvudmännen samt  att  en ökad mångfald
av  vårdgivare kan främja utvecklingen  inom  hälso-
och sjukvården. Vidare anförde utskottet att det när
det gällde  rätten  att  överlåta en etablering hade
erfarit att regeringen har  för avsikt att genomföra
en   analys   för   att   undersöka  det   nuvarande
regelsystemets effekter.

Riksdagen beslutade den 16 maj 2001 att arbetstagare
fr.o.m. den 1 september 2001  alltid  skall ha rätt,
men inte skyldighet, att stanna kvar i anställningen
till  67 års ålder. Det skall i fortsättningen  inte
vara möjligt att träffa avtal om att arbetstagare är
skyldiga att avgå innan de fyllt 67 år (32 a § lagen
[1982:80]    om   anställningsskydd   [LAS],   prop.
2000/01:78, rskr. 2000/01:211).

Som  en  konsekvens   av   den  höjda  åldern  för
avgångsskyldighet för arbetstagare  beslutades  även
att åldersgränsen för de vårdgivare som avses 9 §  i
lagen  (1993:1651) om läkarvårdsersättning (LOL) för
privata   läkare   och  9  §  lagen  (1993:1652)  om
ersättning  för  sjukgymnastik   (LOS)  för  privata
sjukgymnaster  skulle  höjas  till  67   år.  Vidare
beslutades att åldersgränsen för tandvårdsersättning
till  vårdgivare  för vård utförd av tandläkare  och
tandhygienist  i 2 kap.  3  §  lagen  (1962:381)  om
allmän försäkring (AFL) skulle höjas från 65 år till
67 år. Lagändringarna trädde i kraft den 1 september
2001. Arbetsmarknadsutskottet  fann vid behandlingen
av propositionen att åldersgränserna  för  att få de
berörda  formerna  av  ersättning  i  ett nästa steg
skall avskaffas helt (bet. 2000/01:AU10).  Utskottet
anförde  att  regeringen därför borde återkomma  med
ett sådant förslag.
Regeringen har  den 20 december 2001 tillkallat en
särskild utredare som skall utreda konsekvenserna av
ett  avskaffande av  åldersgränsen  när  det  gäller
offentlig  ersättning  till  läkare enligt LOL, till
sjukgymnaster enligt LOS samt  till  tandläkare  och
tandhygienister  enligt  AFL.  (Se  dir.  2001:119.)
Utredaren  skall även utreda behovet av ändringar  i
LOL  och  LOS   av   förutsättningarna  för  privata
vårdgivare att överlåta  en  praktik till en kollega
med bibehållen möjlighet till  ersättning  från  det
allmänna   för   den   verksamhet   som  bedrivs  på
praktiken.  Utredaren  skall senast den  31  januari
2003 lämna sitt betänkande till regeringen.

Delegationen  (S  1995:10)   för   samverkan  mellan
offentlig och privat hälso- och sjukvård  lämnade  i
december 1997 sitt slutbetänkande Klara spelregler 
en  förutsättning för samverkan mellan offentlig och
privat   sjukvård  (SOU  1997:179).  Utredningen  om
sjukvårdsupphandling  (S  1998:1) lämnade i december
1999   betänkandet   Upphandling   av   hälso-   och
sjukvårdstjänster  (SOU  1999:149).  Enligt  uppgift
från Socialdepartementet kommer de båda betänkandena
att behandlas i en gemensam proposition.

Socialministern har  i  ett  frågesvar den 9 januari
2002 anfört följande.

Berit Adolfsson har frågat  mig när jag avser att
upphäva       yrkesförbudet       för       äldre
privatpraktiserande läkare.

Det  är  inte så, som frågeställaren anför, att
privatpraktiserande     läkare     beläggs    med
näringsförbud när de uppnått pensionsåldern.
Möjlighet  till ersättning från det  offentliga
har privatpraktiserande läkare som har ingått ett
vårdavtal   eller    ett    samverkansavtal   med
landstinget.  En  läkare  som  har   ingått   ett
vårdavtal  får  ersättning från landstinget på de
villkor   och   grunder   som   landstinget   och
vårdgivaren   kommit   överens   om.   Det   står
landstingen fritt att teckna vårdavtal med läkare
som är över 67  år.  Någon övre åldersgräns finns
inte  i lagstiftningen.  De  flesta  besöken  hos
privatpraktiserande  läkare  sker  hos läkare med
vårdavtal.
Beträffande   läkare  som  har  samverkansavtal
utgår ersättning  enligt  en  särskild  nationell
taxa. Ersättning kan lämnas till läkare fram till
det att de har fyllt 67 år. Landstingen kan  dock
medge undantag från denna åldersgräns. Regeringen
tillsatte  i  december  2001  en utredare som har
till   uppgift   att  utreda  åldersgränsen   och
konsekvenserna av ett avskaffande.
För läkare som är  privatpraktiserande, men som
inte får ersättning från  det  offentliga,  finns
ingen åldersgräns.

Utskottets bedömning


Utskottet  vidhåller sin uppfattning att det innebär
fördelar  om   ökat   utrymme  ges  för  alternativa
driftsformer inom hälso- och sjukvården. Det stärker
patientens  och  medborgarens   ställning   om   den
enskilde  får ökade möjligheter att välja vårdgivare
inom primärvård  och  olika  typer av specialistvård
liksom att välja sjukhus vid sluten  vård.  En sådan
utveckling bör kunna bidra till ett bättre bemötande
samt bättre kontinuitet och tillgänglighet i vården.
Detta bör ha positiva effekter även för personalen.

Frågor   om   enskilda   vårdgivares   rätt   till
etablering   behandlas   i   Samverkansdelegationens
betänkande.    Likaså   har   Samverkansdelegationen
föreslagit    att    även     andra     legitimerade
vårdgivargrupper än läkare och sjukgymnaster bör ges
möjlighet   att   bedriva   verksamhet  som  enskild
vårdgivare   med   finansiering  av   landsting.   I
utredningen nämns bl.a. sjuksköterskor, barnmorskor,
psykologer och psykoterapeuter. Betänkandet bereds i
Regeringskansliet och  riksdagen  bör inte föregripa
kommande förslag. Motionerna So303  (c)  yrkande 17,
So423  (mp)  och So628 (fp) yrkandena 2 (delvis),  5
och 10 avstyrks.
Frågor    om    upphandling    av    hälso-    och
sjukvårdstjänster har  behandlats  av Utredningen om
sjukvårdsupphandling. Även detta betänkande bereds i
Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning bör
detta  arbete  avvaktas.  Motionerna So392  (s)  och
So503 (kd) yrkande 4 avstyrks. Även motion So303 (c)
yrkande 16 avstyrks.
Som ovan anförts beslutade  riksdagen  i  maj 2001
att   den  åldersgräns  som  stadgas  i  9  §  lagen
(1993:1651)  om  läkarvårdsersättning  skulle  höjas
till  67 år.  Lagändringen  trädde  i  kraft  den  1
september  2001.  Enligt  lagens  nuvarande  lydelse
lämnas  således  inte  läkarvårdsersättning till  en
läkare som vid vårdtillfället  har  fyllt  67  år om
inte  landstinget  medger  något  annat.  Regeringen
anförde  i  samband med bestämmelsens införande  att
den höjda gränsen  borde  gälla  för  alla  som  vid
ikraftträdandet var under 67 år (prop. 2000/01:78 s.
41).  Utskottet  ansluter  sig  till  detta synsätt.
Motion  So219  (m)  får anses tillgodosedd  med  det
anförda.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare som
skall utreda konsekvenserna  av  ett  avskaffande av
åldersgränserna när det gäller offentlig  ersättning
till bl.a. läkare och sjukgymnaster. Utredaren skall
även   utreda   behovet  av  ändringar  i  lagen  om
läkarvårdsersättning   och   lagen   (1993:1652)  om
ersättning  för sjukgymnastik samt förutsättningarna
för privata vårdgivare  att överlåta en praktik till
en kollega med bibehållen  möjlighet till ersättning
från det allmänna för den verksamhet  som bedrivs på
praktiken. Riksdagen bör inte föregripa  regeringens
kommande  förslag  på området. Motionerna So209  (m)
och So491 (m) avstyrks därför.

Tolk inom hälso- och sjukvården


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  en motion om rätten till
val  av  tolk  inom  hälso-  och  sjukvården.
Utskottet   hänvisar  till   bestämmelser   i
förvaltningslagen  samt  anför  att frågan om
vilken  tolk som skall anlitas i ett  enskilt
fall bör  prövas utifrån patientens situation
och önskemål.

Motioner


I motion A226  av  Agne Hansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om  vad i motionen anförs om rätten
till val av tolk inom hälso- och sjukvården (yrkande
11). Det är inte alltid  som  nära  släktingar eller
make  eller  maka  är  lämpligast att tolka.  Därför
måste en patient ha rätt att välja tolk, heter det i
motionen.


Tidigare behandling


Utskottet har flera gånger tidigare behandlat frågor
om  tolk  inom  hälso-  och   sjukvården,  senast  i
betänkande  2000/01:SoU10  (s.  72   f).   Utskottet
erinrade   om   att   det  följer  av  4  och  8  §§
förvaltningslagen  (1986:223)  att  tolk  vid  behov
skall anlitas inom den offentliga sjukvården. Vidare
betonade utskottet att  information  till  patienten
bör  lämnas  i  former  som  är  anpassade efter den
aktuella patientens förutsättningar  och  behov  och
att  bl.a.  kulturell  och  språklig  bakgrund måste
beaktas  i  detta sammanhang. Frågan om vilken  tolk
som skall anlitas  i  ett  enskilt  fall  bör prövas
utifrån patientens situation och önskemål. Utskottet
ansåg  att  det  inte behövdes något initiativ  från
riksdagens sida och  avstyrkte  motionsyrkandet  (ej
res.).    Riksdagen    följde    utskottet    (rskr.
2000/01:194).


Utskottets ställningstagande


Utskottet    vidhåller   sin   tidigare   redovisade
inställning när  det  gäller  tolk  inom  hälso- och
sjukvården.    Det    följer   av   4   och   8   §§
förvaltningslagen  (1986:223)  att  tolk  vid  behov
skall  anlitas  inom  den   offentliga   sjukvården.
Utskottet  vill  vidare  åter betona att information
till patienten bör lämnas  i former som är anpassade
efter  den aktuella patientens  förutsättningar  och
behov och  att bl.a. kulturell och språklig bakgrund
måste beaktas  i  detta sammanhang. Frågan om vilken
tolk som skall anlitas i ett enskilt fall bör prövas
utifrån patientens situation och önskemål. Utskottet
anser  att  det inte  behövs  något  initiativ  från
riksdagens sida  med  anledning  av  motion A226 (c)
yrkande 11.


Jämställdhetsperspektiv i vården


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  ett antal motioner  om
jämställdhet mellan kvinnor och män i vården.
Utskottet framhåller att det pågår ett aktivt
arbete på området. Jämför  reservationerna 46
(m), 47 (v), 48 (c) och 49 (fp).

Motioner


I motion So224 av Ulla-Britt  Hagström  (kd)  begärs
tillkännagivande  om att hjärtstudier görs där minst
hälften är kvinnor.  Motionären  pekar  på  att  den
övervägande majoriteten som deltar i studier för att
mäta    effektiviteten   av   läkemedel   på   olika
hjärtsjukdomar alltjämt är män.

I  motion   So331   av   Maud   Ekendahl   m.fl.   (m)   begärs
tillkännagivande om att studera rehabiliteringsbehov
och  undersöka  om det behövs speciella insatser för
kvinnor (yrkande  1). Vidare begärs tillkännagivande
om att både mäns och  kvinnors  inflytande  i vården
behöver   stärkas   samt  om  att  kunskaperna  inom
sjukvården  om kvinnors  symtom  och  sjukdomsbilder
måste öka (yrkandena  2  och  4). Motionärerna anför
att  kvinnors  symtombild ibland  inte  stämmer  med
sjukvårdens kunskaper,  vilka  ofta  utgår från mäns
symtom.

I   motion  So369  av  Catharina  Elmsäter-Svärd   (m)   begärs
tillkännagivande  om  att  även  kvinnor  skall vara
forskningsobjekt    i   vetenskapen   (yrkande   1).
Motionären   anför   att    då    män    oftast   är
forskningsobjektet  i  vetenskapen  kommer diagnoser
att  utgå från forskningsresultat som  har  en  mans
anatomi   som   underlag.   Motionären  begär  också
tillkännagivande om ökad forskning  och  kunskap  om
kvinnors   symtom   och  sjukdomsbild  (yrkande  2).
Motionären pekar på att  det  är  viktigt  att,  när
vården utformas olika för kvinnor och män, detta har
sin  grund  i  kunskaper  om kvinnors och mäns olika
sjukdomsbilder och olika behov.

I motion A229 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp) begärs
tillkännagivande  om  kvinnors  hälsa (yrkande  26).
Motionärerna anför att forskningen på det medicinska
området har varit fokuserad på män  och  utgått från
mäns  problem.  Resultaten  har  generaliserats  och
blivit  norm  för alla. Under de senaste  åren  har,
enligt motionärerna,  dock  vissa förändringar skett
och  forskare har även börjat  undersöka  hur  olika
sjukdomstillstånd  yttrar  sig hos kvinnor och vilka
behandlingar som medför bäst resultat för kvinnor.

I  motion  So525  av Rolf Olsson  m.fl.  (v)  begärs
tillkännagivande om  ökad  utbildning  i genusfrågor
för barnmorskor m.fl. inom mödravården (yrkande  2).
Motionärerna  anför att det i förlossningsvården och
mödravården saknas  ett  uttalat genusperspektiv. Om
inte  partnern  involveras mer  aktivt  från  början
finns det, enligt  motionärerna,  en  risk  för  ett
avstånd   mellan   barnet   och   mannen,   och   en
tillbakagång  till  stereotypa  könsroller  som blir
svåra att bryta i ett senare skede.

I motion So626 av Viviann Gerdin och Lena Ek  (båda  c)  begärs
tillkännagivande  om att regeringen i högre grad bör
uppmärksamma  kvinnors  arbetsförhållanden  (yrkande
1). Motionärerna  pekar på att skillnaderna i ohälsa
ofta   har   grundat   sig    på   perspektivet   om
klasskillnader, därmed har kvinnoperspektivet kommit
i   skymundan.  De  senaste  årens  ekonomiska   åt-
stramningar  inom  vården,  omsorgen  och skolan har
speciellt    drabbat    kvinnorna.   Vidare   begärs
tillkännagivande om att öka kvinnors inflytande inom
vården (yrkande 2). Eftersom kvinnor i högre grad än
män  kommer  i kontakt med  vården  är  det,  enligt
motionärerna,  viktigt att uppmärksamma de specifika
maktförhållanden  som  råder  där.  Dessutom  begärs
tillkännagivande  om att ökade resurser måste satsas
på  forskning  kring   kvinnors   ohälsa   och   att
kvinnoperspektivet   bör   införas   i   läkar-  och
vårdutbildningar (yrkande 4).

I motion So628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)  begärs
tillkännagivande   om   genusperspektiv   i   vården
(yrkande 18). Motionärerna anför att regeringen  bör
lägga  fram  en  handlingsplan  över  hur hälso- och
sjukvården för kvinnor och män skall utformas så att
vården  i  ordets  rätta bemärkelse skall  bli  jäm-
ställd.


Tidigare behandling och pågående arbete

Utskottet      behandlade       motioner       om
jämställdhetsfrågor   inom  vården  i  betänkande
2000/01:SoU10  (s.  73  f.).   Utskottet  anförde
därvid bl.a. följande.
Utskottet    vill    betona    vikten   av    ett
jämställdhetsperspektiv    inom    hälso-     och
sjukvården.   Självfallet   skall  den  vård  som
erbjuds vara av lika god kvalitet, oavsett om den
avser en kvinna eller en man.  I detta sammanhang
vill  utskottet återigen hänvisa  till  det  s.k.
genderprogram     för    social    välfärd    som
Socialdepartementet driver. Syftet med programmet
är  att  höja  effektiviteten  och  kvaliteten  i
verksamheterna  så   att   resurserna   utnyttjas
effektivt, att kvinnor och män får tillgång  till
god  vård  och  service  på  lika villkor och att
personalens resurser tas till vara på bästa sätt.
Nationella   folkhälsokommittén    har   i   sitt
slutbetänkande  påtalat  att det finns  anledning
att i forskningen uppmärksamma att s.k. risk- och
friskfaktorer kan vara olika för kvinnor och män.
Betänkandet    bereds    för    när-varande     i
Regeringskansliet.   Även  betänkandet  Jämställd
vård  olika vård på lika  villkor, som behandlar
frågor  om  bemötande  av kvinnor  och  män  inom
hälso-      och     sjukvården,     bereds      i
Regeringskansliet.  Enligt  vad utskottet erfarit
har Vetenskapsrådet vidare beslutat  att  avsätta
medel  för  genusforskning  inom  det  medicinska
forskningsområdet avseende år 2002.

Utskottet  kan  således konstatera att det  pågår
ett aktivt arbete  när  det  gäller frågan om ett
jämställdhetsperspektiv i hälso-  och sjukvården.
Motionerna    avstyrks i den mån  de  inte  är
tillgodosedda med det anförda.

Motionerna  avstyrktes  (res. c resp. fp). Riksdagen
följde utskottet (rskr. 2000/01:194).

Motionsyrkanden          om         könsrelaterad
läkemedelsbehandling m.m.  behandlades  senast av
utskottet   i  betänkande  2001/02:SoU10  De  nya
läkemedelsförmånerna.  Utskottet anförde följande
(s. 50).
Utskottet  vidhåller  sin   uppfattning   att  en
situation   där  forskningens  resultat  ensidigt
gagnar kunskapsframväxt  avseende vissa grupper i
samhället på bekostnad av  andra  är problematisk
både  ur  rättvisesynpunkt  och  ur etiksynpunkt.
Utskottet  ser  därför  mycket  positivt  på  att
kvinnor  numera  i större utsträckning  än  förut
inkluderas    i   läkemedelsstudier    och    att
könsfördelningen  i  kliniska  prövningar  enligt
uppgift     inte     nämnvärt     avviker    från
könsfördelningen  i  den  population  som   sedan
kommer  att behandlas med de aktuella läkemedlen.
Det    är    likaså    väsentligt    att    läke-
medelskontrollmyndigheterna är medvetna om vikten
av att ett läkemedel före marknadsgodkännande har
studerats på patienter  som  är  representativa i
förhållande  till  den  patientgrupp   som  avses
använda    preparaten.   Utskottet   kan   vidare
konstatera   att    Utredningen    om   frivillig
jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster i
sitt slutbetänkande kommer att behandla frågan om
att jämställdhetsmärka bl.a. läkemedel. Utskottet
vill  slutligen framhålla att till följd  av  den
utveckling  som  sker på läkemedelsområdet kommer
patienter   i  ökad  utsträckning   att   erhålla
individuellt   anpassade   läkemedel.   Utskottet
avstyrker med det anförda motionerna   . (Res.
v, kd, c och mp.)

Regeringen  beslutade  hösten 1997 att tillsätta  en
arbetsgrupp       för       metodutveckling        i
jämställdhetsarbetet.    Arbetsgruppen   lämnade   i
december  2001  sin  slutrapport  Ändrad  ordning  
Strategisk utveckling för jämställdhet (Ds 2001:64).
I     rapporten    behandlas     bl.a.     strategin
jämställdhetsintegrering,   vilken   står   för  det
övergripande och långsiktiga tillvägagångssättet för
hur   jämställdhet   skall   uppnås.   Därmed  sätts
metoderna  in i sitt strategiska sammanhang,  anförs
det

Frågan om  skillnader  mellan män och kvinnor när
det  gäller  att  av  kostnadsskäl   avstå   från
sjukvård  och  läkemedel  har den 30 januari 2002
berörts av socialministern  i  svar  på fråga för
skriftligt  svar  (2001/02:570).  I  svaret   har
socialministern bl.a. anfört följande.
Regeringen  har  på  olika  sätt uppmärksammat de
problem  som kan förekomma i vården,  inte  minst
när det gäller  bemötandet  och  behandlingen  av
kvinnor.    Regeringen   har   bl.a.   föreslagit
ändringar i lagstiftningen  som  trädde i kraft i
början av år 1999 och som syftar till  att stärka
patientens  ställning samt öka patientinflytandet
i vården. Socialstyrelsen  har fått i uppdrag att
följa upp dessa ändringar och  en  viktig fråga i
det  arbetet  är  att  se om kvinnliga patienters
ställning   i  vården  stärkts.   Socialstyrelsen
följer även kontinuerligt  läkemedelsanvändningen
och kommenterar denna ur ett könsperspektiv.
Socialdepartementet bedriver  sedan hösten 1997
utvecklingsarbetet   Genderprogram   för   social
välfärd. Avsikten med  projektet  är  att se till
att  myndigheter,  kommittéer  och departementets
egna   enheter   arbetar   för  att  uppmärksamma
skillnader     mellan     kvinnor    och     män.
Genderprogrammet       har       ett      tydligt
medborgarperspektiv och dess syfte  är  att  höja
kvaliteten och effektiviteten så att alla får  en
god vård och service oavsett kön.
Det  är  viktigt att det finns ett fortsatt och
kontinuerligt  arbete  som  garanterar  att  alla
medborgare  får  vård på lika villkor. Regeringen
har därför för avsikt  att  ge  Socialstyrelsen i
uppdrag  att  ytterligare  analysera   skillnader
mellan mäns och kvinnors ställning i vården.

Utskottets ställningstagande


Utskottet   vill   ånyo   betona   vikten   av   ett
jämställdhetsperspektiv  inom  hälso- och sjukvården
och vidhåller uppfattningen att  det  är  självklart
att  den  vård  som  erbjuds skall vara av lika  god
kvalitet, oavsett om den  avser  en  kvinna eller en
man.  Utskottet  hänvisar  återigen  till  det  s.k.
genderprogram     för     social     välfärd     som
Socialdepartementet driver. Syftet med programmet är
att    höja    effektiviteten   och   kvaliteten   i
verksamheterna   så    att    resurserna   utnyttjas
effektivt, att kvinnor och män får tillgång till god
vård och service på lika villkor och att personalens
resurser tas till vara på bästa sätt.

Nationella folkhälsokommittén, vars slutbetänkande
för  närvarande  bereds  i  Regeringskansliet,   har
påtalat  att  det  finns anledning att i forskningen
uppmärksamma att s.k.  risk-  och  friskfaktorer kan
vara   olika   för  kvinnor  och  män.  Vidare   har
Utredningen  om frivillig  jämställdhetsmärkning  av
produkter och  tjänster,  som  har  haft regeringens
uppdrag  att bl.a. belysa möjligheterna  att  införa
ett  system   för   jämställdhetsmärkning,   i  sitt
slutbetänkande,    Märk-värdig   jämställdhet   (SOU
2002:30), behandlat frågan om att jämställdhetsmärka
bl.a. läkemedel.
Utskottet kan således konstatera att det pågår ett
aktivt  arbete  när  det   gäller   frågan   om  ett
jämställdhetsperspektiv  i  hälso-  och  sjukvården.
Motionerna So224 (kd), So331 (m) yrkandena  1, 2 och
4, So369 (m) yrkandena 1 och 2, So525 (v) yrkande 2,
So626  (c)  yrkandena 1, 2 och 4, So628 (fp) yrkande
18 samt A229  (fp)  yrkande 26 avstyrks i den mån de
inte är tillgodosedda med det anförda.

Legitimation för dietister m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  med delvis  bifall  till  ett
antal  motionsyrkanden   ge  regeringen  till
känna   att   den   bör  utreda  och   bedöma
förutsätt-ningarna för  att  dietister  skall
omfattas  av  legitimationsreglerna  i  lagen
(1998:531)  om  yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens  område.   Vidare  bör  riksdagen
avslå ett motionsyrkande om att även ungdomar
över  16  år  och  vuxna  skall  omfattas  av
reglerna  om  högkostnadsskydd   vid  köp  av
speciallivsmedel.

Motioner


I motion So238 av Cecilia Magnusson  och Anita Sidén
(båda m) begärs tillkännagivande om legitimering  av
dietister. Motionärerna anför att en legitimering av
dietistyrket  leder  till  ökad  patientsäkerhet och
ökad    kvalitet    i    den    medicinska   vården.
Motionsyrkanden  av innebörd att legitimation  skall
införas för dietister  och att detta skall leda till
ökad  patientsäkerhet  och   ökad   kvalitet  i  den
medicinska vården framförs också i motionerna  So292
av  Per-Samuel Nisser och Inger René (båda m), So460
av  Peter   Pedersen   (v)  och  So306  av  Marianne
Carlström och Karin Jeppsson (båda s) (yrkande 1).

Vidare begärs i motion So306 (s) tillkännagivande om
journalföringsplikt för  dietister  (yrkande 2). Med
tanke  på  de  arbetsuppgifter dietister  har  anser
motionärerna  att   det  är  märkligt  och  riskerar
patientsäkerheten    att     dessa     enbart    har
dokumentationsplikt och inte journalföringsplikt.

Även i motion So404 av Marianne Andersson och Gunnel
Wallin (båda c) yrkas tillkännagivande om att införa
legitimation för dietister. Motionärerna  anser  att
dietister  bör ha journalföringsplikt, vilket skulle
innebära större  säkerhet  för  patienten. Dietisten
behöver   också   vara   personligt   ansvarig   för
patientens näringsbehandling. För att så  skall vara
fallet krävs att dietisten har legitimation,  vilket
dietister har i övriga nordiska länder, inom EU  och
i USA.

I motion So293 av Maud Ekendahl och Inger René (båda  m) begärs
tillkännagivande  om  att  förskrivningsrätt bör ges
till dietister (yrkande 1).  Motionärerna  anför att
eftersom det vid användandet av sondnäringar är vik-
tigt  att  det av dietist görs en noggrann bedömning
och    beräkning    av    patientens    behov    bör
förskrivningsrätt     ges     dietister     avseende
sondnäringar   och  näringspreparat.  Vidare  begärs
tillkännagivande   om   att  ett  bidragssystem  bör
utformas så att det blir ett enhetligt system i hela
landet (yrkande 2). Motionärerna  pekar  på  att för
barn   upp   till   16   år   är  förskrivningen  av
sondnäringar           och           näringspreparat
författningsreglerade medan det för ungdomar över 16
år och vuxna saknas en motsvarande reglering.


Tidigare behandling, gällande rätt och pågående
arbete m.m.

Frågan om legitimation för dietister  behandlades
utförligt av utskottet i betänkande 1997/98:SoU22
i samband med behandlingen av regeringens  propo-
sition 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso-  och
sjukvårdens  område. Till grund för propositionen
låg Behörighetskommitténs  betänkande Ny behörig-
hetsreglering  på hälso- och  sjukvårdens  område
m.m.  (SOU 1996:138).  Utskottet  anförde  i  sin
bedömning bl.a. följande (s. 11).
Sedan lång  tid  utgör  legitimationen  det  mest
framträdande    beviset   på   en   yrkesutövares
kompetens    inom    hälso-    och    sjukvården.
Legitimationen  är  ett   uttryck   för   att  en
yrkesutövare  står  under samhällets tillsyn  och
har godkänts för yrkesverksamhet  inom det område
legitimationen       avser.       Legitimationens
huvudfunktion  är  att  vara en garanti  för  att
personalen  har en viss kunskapsnivå  samt  vissa
personliga egenskaper och kvalifikationer.
Utskottet  delar   regeringens   bedömning  att
rätten till legitimation skall förbehållas sådana
grupper  av  yrkesutövare som har en självständig
yrkesfunktion  med  kvalificerade arbetsuppgifter
och ett särskilt ansvar för patienternas säkerhet
i  vården  samt  dessutom   i   inte   oväsentlig
utsträckning  vänder sig direkt till allmänheten,
t.ex. i egenskap  av  fria  yrkesutövare.  Därmed
bedömer  utskottet  den föreslagna utökningen  av
legitimerade   yrkesgrupper   vara   en   lämplig
avgränsning.    Utskottet    delar    regeringens
bedömning  att  legitimation  skall  införas  för
arbetsterapeuter,   apotekare,   receptarier  och
sjukhusfysiker.

Utskottet  avstyrkte aktuella motionsyrkanden  (res.
fp respektive mp). Riksdagen följde utskottet (rskr.
1997/98:290).

I  ovanstående   betänkande   behandlades   också
regeringens  förslag  att  ett  nytt  system  med
skyddade  yrkestitlar  skulle  införas  för vissa
yrkeskategorier     som    inte    omfattas    av
bestämmelserna    om    legitimation     nämligen
audionomer,  biomedicinska  analytiker, dietister
och  ortopedingenjörer.  I bakgrundsbeskrivningen
anfördes  bl.a.  att  yrkesutövare   med  skyddad
yrkestitel   föreslås   räknas  som  hälso-   och
sjukvårdspersonal när de  i  sin  verksamhet inom
hälso-  och  sjukvården  använder  den   skyddade
yrkestiteln.  Därmed  står  de  under  samhällets
tillsyn  och  kan bli föremål för de disciplinära
påföljderna erinran  och  varning,  anfördes det.
Dessutom  anfördes  att yrkesutövare med  skyddad
yrkestitel   kommer   att    dels   omfattas   av
regleringen i patientskadelagen om skyldighet att
teckna patientförsäkring, dels  vara skyldiga att
göra   s.k.   lex  Maria-anmälningar.   Utskottet
anförde bl.a. följande i sin bedömning.
Utskottet delar  också bedömningen att det behövs
ett   komplement   till    legitimationen.    Det
föreslagna  systemet  med  skyddad yrkestitel för
vissa grupper som inte omfattas  av  legitimation
bör därför införas.
Utskottet   delar  regeringens  bedömning   att
yrkesgrupperna      audionomer,     biomedicinska
analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall
omfattas   av  den  särskilda   regleringen   med
skyddade yrkestitlar   .

Utskottet avstyrkte  aktuellt  motionsyrkande  (res.
mp). Riksdagen följde utskottet.

Begreppet skyddad yrkestitel infördes fr.o.m. den  1
januari  1999  i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens  område  i  Sverige.  Av 3
kap.  6  §  framgår  att  bl.a.  personer som avlagt
dietistexamen  har  rätt  att använda  den  skyddade
yrkestiteln dietist.

Frågan om legitimation för dietister har därefter
också  behandlats  i  betänkande   1998/99:SoU10,
vartill   hänvisas.  Utskottet  anförde   i   sin
bedömning bl.a. följande (s. 52).
Frågor   om   behörighetsreglering    för   olika
yrkesgrupper  har  nyligen  prövats av riksdagen.
Utskottet  anförde i det sammanhanget  att  bl.a.
dietister  borde   omfattas   av  den  föreslagna
regleringen  med  särskilt  skyddad   yrkestitel.
Utskottet  finner  inte  nu skäl att ändra  detta
ställningstagande.

I   samband   med   behandlingen   av    regeringens
proposition  1997/98:109  Yrkesverksamhet på  hälso-
och sjukvårdens område har  utskottet  i  betänkande
1997/98:SoU22   delat   regeringens   bedömning  att
journalföringsplikt  inte bör åläggas yrkesgrupperna
med skyddad yrkestitel.  Aktuell  motion avstyrktes.
(Res.  m,  kd  och  fp.) Riksdagen följde  utskottet
(rskr. 1997/98:290).

Enligt   20   §   livsmedelslagen   (1971:511)   får
regeringen  eller  den   myndighet   som  regeringen
bestämmer  meddela  föreskrifter om saluhållande  av
bl.a. livsmedel för särskilda näringsändamål. Av lag
(1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel
m.m.  framgår (6 §) att  i  den  mån  regeringen  så
föreskriver  har  den  som  är under 16 år rätt till
nedsättning av det fastställda  priset per inköp för
livsmedel   som   avses   i   20  §  livsmedelslagen
(1971:511) med hela det belopp som överstiger 120 kr
om livsmedlen förskrivs av läkare.

Speciallivsmedelsutredningen har  i  sitt betänkande
Mat  som medicin (SOU 1999:114) övervägt  frågan  om
ändringar     i     gällande    förmånssystem    för
speciallivsmedel. Kommittén föreslår, med hänvisning
till  att  behovet  kan   vara  livslångt,  att  den
nuvarande åldersgränsen för  rätt  till prisnedsatta
livsmedel  i  läkemedelsförmånen  tas  bort.  Vidare
förordar  kommittén  ett  system, där ett medicinskt
konstaterat behov av speciallivsmedel för såväl barn
som vuxna jämställs med behov  av  läkemedel och ges
ett samhällsstöd. Kommitténs förslag  har  inte lett
till lagstiftning.

Av  9  §  patientjournallagen (1985:562) följer  att
skyldighet  att  föra patientjournal inte gäller all
hälso-  och  sjukvårdspersonal.   Sådan   skyldighet
gäller   för  yrkesutövare  med  legitimation  eller
särskilt förordnande  att  utöva visst yrke, den som
utan att ha legitimation utför  arbetsuppgifter  som
annars bara skall utföras av logoped, psykolog eller
psykoterapeut   inom   den   allmänna   hälso-   och
sjukvården  eller  sådana  arbetsuppgifter  inom den
enskilda   hälso-  och  sjukvården  som  biträde  åt
legitimerad yrkesutövare samt den som är verksam som
kurator i den allmänna hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen  har  i sin rapport Näringsproblem i
vård och omsorg  Prevention  och  behandling  (SoS-
rapport  2000:11)  belyst  ett  antal viktiga fråge-
ställningar  inom problemkomplexet  undernäring  och
även  givit  råd  om  utredning  och  behandling.  I
rapporten  påpekas   att   betydelsen  av  ett  gott
näringstillstånd  under de senaste  decennierna  har
kommit att uppmärksammas som en viktig komponent för
ett  gott  resultat  i   sjukvården.  Effekterna  av
behandling och rehabilitering  är vidare beroende av
att patienterna inte är undernärda.

Utskottet  uppvaktades  den  21  februari   2002  av
företrädare för Dietisternas riksförbund.


Utskottets ställningstagande


Legitimationen  utgör  det mest framträdande beviset
på  en  yrkesutövares  kompetens   inom  hälso-  och
sjukvården. Legitimationen är ett uttryck för att en
yrkesutövare står under samhällets tillsyn  och  har
godkänts   för   yrkesverksamhet   inom  det  område
legitimationen avser. Legitimationens  huvudfunktion
är  att  vara en garanti för att personalen  har  en
viss kunskapsnivå  samt  vissa personliga egenskaper
och kvalifikationer. Rätten  till legitimation skall
förbehållas sådana grupper av  yrkesutövare  som har
en   självständig  yrkesfunktion  med  kvalificerade
arbetsuppgifter  och ett särskilt ansvar för patien-
ternas  säkerhet  i  vården  samt  dessutom  i  inte
oväsentlig  utsträckning   vänder  sig  direkt  till
allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare.

Frågan om legitimation för dietister  behandlades av
riksdagen under 1997/98 års riksmöte i  samband  med
behandlingen  av regeringens proposition 1997/98:109
Yrkesverksamhet  på  hälso-  och sjukvårdens område.
Det har således förflutit ett  antal år sedan frågan
senast  var  föremål  för närmare överväganden.  Mot
denna  bakgrund  och då det  arbete  som  utförs  av
dietister är kvalificerat  och  även  i viss mån får
anses innefatta ett ansvar för patienternas säkerhet
i  vården  anser  utskottet att det finns  skäl  att
utreda   och   bedöma  förutsättningarna   för   att
dietister skall  omfattas av legitimationsreglerna i
3 kap. lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-
och  sjukvårdens område.  En  sådan  utredning  bör,
förutom  frågan  om  vilka krav som skall ställas på
utbildningens      innehåll,      bl.a.      omfatta
förskrivningsfrågor  och  dietisters  ställning inom
Europeiska  unionen.  Vad  utskottet  nu anfört  bör
riksdagen  med  delvis bifall till motionerna  So238
(m), So292 (m), So293  (m)  yrkande  1,  So306  (s),
So404 (c) och So460 (v) som sin mening ge regeringen
till känna.

Utskottet   kan   ha  förståelse  för  motionärernas
synpunkter i motion  So293  (m)  yrkande  2 att även
ungdomar över 16 år och vuxna bör ges nedsättning av
priset  vid inköp av speciallivsmedel. Utskottet  är
dock inte  i  dagsläget  berett att ställa sig bakom
motionsyrkandet. Detta avstyrks.


Hälsofrågor rörande homo-, bi- och
transsexuella


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör med hänvisning  till  tidigare
ställningstagande     avslå     ett     antal
motionsyrkanden   rörande   homo-,   bi-  och
transsexuellas    behov   inom   hälso-   och
sjukvården. Jämför reservationerna 50 (v, mp)
och 51 (fp).

Motioner


I motion L371 av Tasso  Stafilidis  m.fl.  (v, s, c,
fp, mp) begärs tillkännagivande om att de som verkar
inom  hälso-  och  sjukvården  har  kompetens i HBT-
frågor  och  att  de  som  verkar  inom  hälso-  och
sjukvården   bättre   skall  kunna  tillgodose  HBT-
personers specifika behov i hälso- och sjukvård (yr-
kandena 30 och 31).

I motion So509 av Tasso  Stafilidis m.fl. (v) begärs
tillkännagivande om att de  som  verkar  inom hälso-
och sjukvården har HBT-kompetens (yrkande 1). Vidare
begärs   tillkännagivande   om   lesbiska   kvinnors
situation i hälso- och sjukvården (yrkande 2).

I   motion   L367  av  Ana  Maria  Narti  m.fl.  (fp)    begärs
tillkännagivande om hälsofrågor för lesbiska kvinnor
(yrkande 12).  Motionärerna  anför  att lesbiska och
bisexuella    kvinnors    kunskaper    om   sexuellt
överförbara sjukdomar är dåliga och att  man skyddar
sig  mindre än andra. Endast hälften av kvinnorna  i
en utförd  enkätundersökning  berättar för gynekolog
om  sin homo- eller bisexualitet.  De  gör  också  i
lägre  utsträckning mammografi och cellprovtagningar
än  andra   kvinnor.   Enligt   motionärerna   måste
kunskaperna hos hälso- och sjukvårdspersonalen höjas
när  det  gäller  lesbiska  och  bisexuella kvinnors
hälsa och deras behov av information och vård.

I  motion  So548  av  Eva  Arvidsson  och  Christina
Axelsson   (båda   s)  begärs  tillkännagivande   om
homosexuellas livsvillkor  och  livskvalitet. Enligt
WHO är hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt,
psykiskt och socialt välbefinnande  och  inte  blott
frånvaron  av sjukdom eller handikapp. Motionärerna
anför att svenska och internationella undersökningar
visar att många  homo-  och bisexuella i dag inte är
ens  i närheten av psykiskt  och  socialt  välbefin-
nande.


Tidigare behandling och pågående arbete


Riksdagen  har  vid  ett  antal  tillfällen, bl.a. i
betänkandena   1999/2000:SoU9    och  2000/01:SoU10,
behandlat motioner om homo-, bi- och  transsexuellas
behov  av hälso- och sjukvård. Utskottet  anförde  i
betänkande  2000/01:SoU10  i  sin  bedömning att det
åter ville framhålla att det är viktigt  att  hälso-
och sjukvårdspersonalen har goda kunskaper om homo-,
bi-  och  transsexuellas  behov  av  vård. Utskottet
pekade på att Nationella folkhälsokommittén,  liksom
Folkhälsoinstitutet, uppmärksammat problemet med att
homo-  och  bisexuella personer i många fall har  en
sämre hälsosituation och en mer utsatt ställning som
patienter  inom  hälso-  och  sjukvården.  Utskottet
vidhöll dock  att  riksdagen  inte  borde  ta  något
initiativ  på  området.  Motionerna avstyrktes (res.
dels v och mp, dels c, dels  fp).  Riksdagen  följde
utskottet (rskr. 2000/01:194).


Utskottets ställningstagande


Utskottet vill ånyo framhålla att det är viktigt att
hälso- och sjukvårdspersonalen har goda kunskaper om
homo-,   bi-   och  transsexuellas  behov  av  vård.
Nationella   folkhälsokommittén,    liksom   Statens
folkhälsoinstitut, har uppmärksammat  problemet  med
att  homo-  och bisexuella personer i många fall har
en sämre hälsosituation  och en mer utsatt ställning
som patienter inom hälso-  och sjukvården. Utskottet
vidhåller  dock  att riksdagen  inte  bör  ta  något
initiativ på området och avstyrker därför motionerna
So509 (v) yrkandena  1  och  2, So548 (s), L367 (fp)
yrkande 12 och L371 (v, s, c,  fp,  mp) yrkandena 30
och 31.


Ambulanshelikoptrar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   en  motion  om  ett
nationellt nät av ambulanshelikoptrar. Jämför
reservation 52 (m).

Motion


I motion So442 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Agneta Lundberg (s) begärs  ett  tillkännagivande om
nationellt nät av ambulanshelikoptrar.  Motionärerna
anför  att ett nationellt nät av ambulanshelikoptrar
är viktigt  för  att öka tryggheten och för att alla
patienter skall kunna få vård på lika villkor. Dess-
utom skulle beredskapen  vid kriser och olyckor öka,
samtidigt som man använde samhällets resurser på ett
effektivt och förnuftigt sätt.


Bakgrund, tidigare behandling


Utskottet   har   vid  flera  tillfällen   behandlat
motionsyrkanden    om     ambulanshelikoptrar,    se
betänkandena    1999/2000:SoU9     (s.    54)    och
2000/01:SoU10 (s. 79 f.). Utskottet redogjorde i det
förstnämnda betänkandet för Socialstyrelsens rapport
den    30   april   1999   om   ett   sammanhängande
ambulanshelikoptersystem,   vilken   inte  föranlett
någon åtgärd från Näringsdepartementets sida.

Utskottet vidhöll i betänkande 1990/91:SoU10 att det
är  viktigt  att  den  som  är  i behov av avancerad
sjukvård  också får det inom rimlig  tid.  Utskottet
hänvisade vidare  till  att  det  av  6 § hälso- och
sjukvårdslagen  (1982:763)  framgår  att landstinget
svarar  för  att  det  inom  landstinget  finns   en
ändamålsenlig  organisation  för  att  till och från
sjukhus  eller  läkare transportera personer  vilkas
tillstånd  kräver   att   transporten   utförs   med
transportmedel   som   är   särskilt  inrättade  för
ändamålet.  Givetvis  kan  det  i  vissa  fall  vara
lämpligt att ett par eller flera landsting samordnar
verksamheten med ambulanshelikoptrar,  anfördes  det
också.  Utskottet  var  emellertid  inte  berett att
föreslå         att        ett        sammanhängande
ambulanshelikoptersystem       införs.      Motioner
avstyrktes. (Res. m och kd.)


Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller att det är viktigt  att  den som
är i behov av avancerad sjukvård också får det  inom
rimlig tid. Vidare vill utskottet återigen framhålla
att   varje   landsting   svarar   för   att  ha  en
ändamålsenlig  organisation  för  att till och  från
sjukhus  eller  läkare transportera personer  vilkas
tillstånd  kräver   att   transporten   utförs   med
transportmedel   som   är   särskilt  inrättade  för
ändamålet (6 § hälso- och sjukvårdslagen  1982:763).
Det kan givetvis i vissa fall vara lämpligt  att ett
par eller flera landsting samordnar verksamheten med
ambulanshelikoptrar.  Utskottet  är  emellertid inte
heller  nu berett att föreslå att ett sammanhängande
ambulanshelikoptersystem  införs.  Motion  So442 (s)
avstyrks.


Vård och behandling av olika
sjukdomar m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om behandling av
olika  sjukdomar  främst  med hänvisning till
att  ett  enigt utskott tidigare  ställt  sig
bakom  de de  riktlinjer  för  prioriteringar
inom hälso- och sjukvården som inte låter sig
förenas med någon lista där vissa sjukdomar
generellt   prioriteras  före  andra.  Jämför
reservationerna  53  (m), 54 (kd), 55 (c), 56
(fp), 57 (mp), 58 (m, kd, c, fp) och 59 (mp).

Motioner


I motion So566 av Alf  Svensson  m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivande   om   vikten   av  att  de  etiska
riktlinjerna  för  prioritering  inom   hälso-   och
sjukvården   efterlevs  (yrkande  11).  Motionärerna
pekar på att   Socialstyrelsen i en avlämnad rapport
har konstaterat  att  de  etiska  riktlinjerna  inte
alltid  följs.  Eftersom den medicinska och tekniska
utvecklingen  innebär  att  alltmer  kan  göras  för
alltfler och en  förändrad  åldersstruktur  gör  att
efterfrågan   på   vård   kommer   att   öka,  anser
motionärerna  att  det  är  viktigt  att  de  etiska
riktlinjerna omgående realiseras.

Flera motioner rör den psykiatriska vården.

I  motion  So568  av  Chris Heister m.fl. (m) begärs
tillkännagivande  om problemen  i  den  psykiatriska
vården (yrkande 1).  Motionärerna anför att många av
de allra svårast sjuka  vårdas på fel plats. För att
få ordentlig psykiatrisk vård måste man i många fall
vara mycket stark och ha  god  sjukdomsinsikt, något
som  de  flesta i behov av hjälp av  naturliga  skäl
inte har. Det gäller, enligt motionärerna, också att
ha problem  som  passar in i systemets förutbestämda
mallar  för  att  få   rätt   hjälp.   Vidare  anför
motionärerna   att,   eftersom   samarbetet   mellan
huvudmännen har stora brister, vården också fungerar
dåligt för dem som har problem som ligger inom olika
ansvarsområden.

I   motion   So612   av   Lars  Gustafsson  m.fl.  (kd)  begärs
tillkännagivande  om  psykisk  ohälsa  (yrkande  2).
Motionärerna anför att  rapporterna  om ökad psykisk
ohälsa i befolkningen, särskilt bland  ungdomar,  är
oroväckande.     Enligt     en     beräkning    från
Socialstyrelsen uppgick samhällets kostnader för den
psykiska  ohälsan  till omkring 50 miljarder  kronor
under   1997.  Psykisk   sjukdom   är   vidare   den
övervägande orsaken till att unga människor beviljas
förtidspension. Motionärerna anser att denna oroande
utveckling  måste  tas  på  största  allvar  och att
regeringen  snarast  bör  lägga  fram  förslag  till
åtgärder.

I   motion   So628   av   Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  begärs
tillkännagivande  om  reformer   för  en  förbättrad
psykiatri (yrkande 8). Motionärerna  anför bl.a. att
det preventiva arbetet måste utvecklas  och  att det
är   viktigt  att  potentiella  högriskgrupper  inom
psykiatrin identifieras. Sådana grupper är barn till
psykiskt sjuka, personer som gjort självmordsförsök,
nyinsjuknade   i   psykoser  m.fl.  Det  är,  enligt
motionärerna, viktigt att det finns en god beredskap
inom psykiatrin för  att ta hand om dessa grupper av
patienter.    Eftersom    psykiatrin,    i    större
utsträckning  än  andra  verksamheter  inom  vården,
innehåller      behandlingsmetoder       som      är
kontroversiella,   är   det   vidare   viktigt   att
utvärderingar   och  uppföljningar  av  behandlingar
fungerar tillfredsställande.

I  motion  So580 av  Torgny  Danielsson  (s)  begärs
tillkännagivande  om  vikten  av  att  tillsätta  en
kommission  med  uppgift  att  föreslå  åtgärder mot
diskriminering  av psykisk ohälsa. Motionären  anför
att kommissionen bör få till syfte att kartlägga och
analysera  hur  samhället  genom  olika  regelsystem
konserverar ett diskriminerande  synsätt  på psykisk
ohälsa.  Kommissionens  uppgift  bör också vara  att
föreslå åtgärder för att uppnå ett jämställt synsätt
på  kroppslig sjukdom och psykisk ohälsa.  I  motion
So602  av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) framställs
ett yrkande med samma innebörd.

I  motion   So582  av  Anita  Johansson  (s)  begärs
tillkännagivande   om   behovet   av   att  särskilt
uppmärksamma  de  äldre  psykiskt  sjukas situation.
Motionären anför att det finns ett stort och växande
behov  av  hjälpinsatser  för  äldre  med   psykiska
besvär.     Resurserna     för    psykiatrisk    och
psykoterapeutisk vård och behandling  i  Sverige  är
underdimensionerade  och  tillgängligheten  för  den
enskilde  äldre  är  ytterst  begränsad.  Till detta
skall, enligt motionären, läggas att bristen  på tid
och  kunskap  för  att  ta  sig  an speciellt äldres
psykiska   besvär   är   ett  generellt  problem   i
sjukvården och den kommunala äldreomsorgen.

Tre motioner rör cancer.

I motion So467 av Elisabeth  Fleetwood m.fl. (m, fp,
kd,  c,  mp)  begärs  tillkännagivande   om  att  en
utredning  om  cancer  och  dess orsaker samt  före-
byggande åtgärder och behandling  tillsätts  i syfte
att  skapa  underlag  för  en  långsiktig strategisk
cancerplan. Motionärerna pekar på  att  antalet  nya
fall av cancer fortsätter att öka och att, enligt en
ännu inte avslutad studie av Epidemiologiskt centrum
vid  Socialstyrelsen, antalet personer som lever med
cancer  diagnostiserad  under  de  senaste  fem åren
kommer  att  öka med minst 40 % fram till 2020.  För
att kunna möta  det ökade sjukvårdsbehovet genom väl
genomtänkta   insatser    behöver    en   cancerplan
utarbetas.

I motion So216 av Harald Nordlund (fp)  begärs tillkännagivande
om  att  vidta  lämpliga  förberedande åtgärder  för
massundersökning för att upptäcka  prostatacancer på
ett tidigt stadium (yrkande 1).

I   motion   So399   av   Jan   Backman  (m)  begärs
tillkännagivande om screening mot prostatacancer.

Tre motioner rör smärtproblematik.

I  motion So604 av Kerstin-Maria Stalin  m.fl.  (mp)
begärs   tillkännagivande   om   att  samordning  av
forskningsresultat och tvärvetenskaplig metodutveck-
ling skulle höja kvaliteten i vården  av kvinnor med
smärtproblematik.

I  motion  So477  av Ann-Kristine Johansson  m.fl.  (s)  begärs
tillkännagivande om  behovet  av  att öka kvaliteten
inom  vården  för  kvinnor med smärtor  samt  utökad
forskning inom detta område.

I motion So625 av Viviann  Gerdin  och Gunnel Wallin
(båda  c) begärs tillkännagivande om  att  förbättra
livskvaliteten  för  smärtpatienterna  (yrkande  1).
Vidare begärs tillkännagivande om att stimulera till
utbyggd  smärtvård  med  minst  en  komplett enhet i
varje landsting (yrkande 2).

Tre motioner behandlar ätstörningar.

I  motion  K284  av  Agne  Hansson m.fl. (c)  begärs
tillkännagivande om att regeringen  tillsammans  med
Landstingsförbundet  bör  utforma en plan för hur en
ökad   kunskap   kring  ätstörningar   och   kortare
väntetider  till  adekvat   vård  skall  åstadkommas
(yrkande 14).

I  motion So547 av Eva Arvidsson  m.fl.  (s)  begärs
tillkännagivande   om   behov  av  information  till
lärare, vårdpersonal, skolläkare, föräldrar m.fl. om
ätstörningar    (yrkande    1).     Vidare    begärs
tillkännagivanden   om   behov   av  utbildning   av
vårdpersonal,  skolläkare,  skolsköterskor  m.fl.  i
olika typer av ätstörningar (yrkande 2), om behov av
forskning om ätstörningar (yrkande  3)  och om behov
av   forskning   när   det   gäller   att  förebygga
ätstörningar (yrkande 4). Dessutom begärs i motionen
tillkännagivanden  om  behov  av  kartläggning   och
uppföljning  av  de  olika  behandlingsmodeller  som
används  vid behandling av ätstörningar (yrkande 5),
och  om behovet  av  insatser  för  drabbade  famil-
jemedlemmar (yrkande 6).

I motion So537 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda
c) begärs  tillkännagivande om förebyggande insatser
mot ätstörningar  (yrkande 1), om forskning (yrkande
2)  och  om rätt att  välja  vårdform  (yrkande  3).
Motionärerna anför att mer forskning om ätstörningar
behövs och  att  de  som  drabbas av sådana måste ha
rätt att välja vårdform.

Två motioner behandlar fibromyalgi.

I motion So612 av Lars Gustafsson  m.fl. (kd) begärs
tillkännagivande   om   fibromyalgi  och   forskning
(yrkande 8). Enligt motionärerna  har sjukdomen inte
fått  särskilt  stor  uppmärksamhet vare  sig  bland
reumatologer  eller andra  forskare  i  landet.  Det
behövs därför extraordinära  åtgärder  för  att få i
gång forskningen.

I  motion  So355  av Margareta Viklund och Ulla-Britt  Hagström
(båda kd) begärs tillkännagivande  om att en statlig
utredning  skall  tillsättas för att dels  kartlägga
fibromyalgipatienternas  situation,  dels  skapa nya
behandlingsvägar för dessa patienter.

Flera motioner behandlar ytterligare andra sjukdomar m.m.

I  motion  So206  av  Kerstin  Heinemann (fp) begärs
tillkännagivande  om  insatser  för   behandling  av
patienter   med   AMD  (åldersförändringar  i   gula
fläcken). Motionären  anför  att  det är viktigt att
sjukvården  garanteras  resurser för  att  alla  som
behöver behandling mot AMD  skall  kunna få det. Det
är också viktigt att dessa resurser  inte  tas  från
annan ögonsjukvård.

I  motion  So233  av Ulla-Britt Hagström och Margareta  Viklund
(båda kd) begärs tillkännagivanden om initiativ till
utvärdering och uppföljning  av  ett hälsoekonomiskt
underlag för reumatikervården och om att forskningen
om orsakerna till reumatiska sjukdomar intensifieras
(yrkandena 1 och 2).

I motion So233 av Ulla-Britt Hagström  och Margareta
Viklund   (båda   kd)  begärs  tillkännagivande   om
åtgärder för att stimulera  förebyggande aktiviteter
mot osteoporos (yrkande 3).

I motion So383 av Laila Bjurling  och  Sonja  Fransson (båda s)
begärs  tillkännagivande  om  behovet  av  medicinsk
fotvård för funktionshindrade.

I  motion  So414  av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs
ett tillkännagivande  om att bättre behandlings- och
rehabiliteringsmetoder  för  läkemedelsberoende  bör
utvecklas (yrkande 1).

I motion So555 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare  (båda
s)   begärs   tillkännagivande  om  information  och
utbildning  om  sjukdomen  KOL  (kronisk  obstruktiv
lungsjukdom).

I  motion So579 av  Lennart  Klockare  och  Birgitta
Ahlqvist   (båda   s)   begärs  tillkännagivande  om
kostnader för morbus Gaucher. Motionärerna anför att
hela landet, på samma sätt  som för blödarsjuka, bör
bära kostnaden solidariskt för  patienter med morbus
Gaucher.

I   motion  So612  av  Lars  Gustafsson   m.fl.   (kd)   begärs
tillkännagivande om migrän (yrkande 5). Motionärerna
pekar   på  att  kunskap  och  information  ofta  är
bristfälliga och att många sjukskrivningar kan före-
byggas om individuellt anpassad rehabilitering sätts
in i god  tid.  Landstingen bör upparbeta strategier
och organisation  för  att  möta  behoven och sprida
information om sjukdomen och vilka  möjligheter  som
finns att bota eller lindra besvären.

I  motion  A393  av  Lars Ångström m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande om att  utveckla  forskningen kring
manliga preventivmedel (yrkande 10).


Tidigare behandling och pågående arbete m.m.


I betänkande 1998/99:SoU10, vartill hänvisas, ges en
bred redogörelse för riksdagens beslut om riktlinjer
för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (s. 73
f.).

Motionsyrkanden  om  vård  och behandling  av  olika
sjukdomar   behandlades  senast   av   utskottet   i
betänkande  2000/01:SoU10   (s.  80  f.).  Utskottet
anförde bl.a.  att  det  vidhåller den bedömning som
tidigare   regelmässigt  framförts,   nämligen   att
utskottet inte  ställer sig bakom motionskrav om att
satsningar bör göras  på enskilda sjukdomar eller om
att vården av dessa bör  organiseras  på visst sätt.
Att bedöma sådana frågor är i första hand  en  fråga
för   sjukvårdshuvudmännen,   sades  det.  Utskottet
pekade vidare på att ett enigt  utskott  ställt  sig
bakom  riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården  vilka  inte  låter sig förenas med någon
lista  där vissa sjukdomar  generellt  prioriteras
före andra.  Utskottet vidhöll denna inställning och
avstyrkte de ifrågavarande motionsyrkandena (res. c,
fp,  respektive   mp).  Riksdagen  följde  utskottet
(rskr. 2000/01:194).

Prioriteringsdelegationen,  som  haft  i uppdrag att
bl.a. sprida information och kunskap om riktlinjerna
för  prioriteringar i hälso- och sjukvården  och  de
etiska  värderingar som ligger till grund för dessa,
lämnade  sitt   slutbetänkande   i   januari   2001,
Prioriteringar  i vården (SOU 2001:8). I betänkandet
(s. 127) anförs att  det  yttersta  ansvaret för att
riktlinjerna  följs  åvilar  riksdag  och  regering.
Vidare    anförs   att   sjukvårdshuvudmännen    har
huvudansvaret  för  att  föra prioriteringsprocessen
vidare    och    att    Socialstyrelsen     i    sin
tillsynsfunktion har att bevaka att riksdagsbeslutet
efterlevs     och     att     prioriteringsprocessen
intensifieras.

I  betänkande  2000/01:SoU10  redovisas  vidare  ett
antal avslutade  och pågående arbeten med inriktning
på vård och behandling  av  olika  sjukdomar  (s. 82
f.).    Vidare    har   regeringen   i   proposition
1999/2000:149 Nationell handlingsplan för utveckling
av hälso- och sjukvården  behandlat  behovet av stöd
till bl.a. vissa grupper med psykisk ohälsa.  (s. 42
f.).   I   handlingsplanen   nämns  att  regeringen,
Landstingsförbundet  och Svenska  Kommunförbundet  i
ett  avtal om utvecklingsinsatser  inom  vården  och
omsorgen  för  åren  20022004 har kommit överens om
åtgärder och inriktning i linje med propositionen. I
avtalet enades parterna  bl.a. om särskilda åtgärder
för  att förbättra stödet till  barn,  ungdomar  och
äldre  med  psykisk  ohälsa  samt  till personer med
psykiska funktionshinder.

Socialutskottet har från våren 2000  till våren 2001
tagit  initiativ  till att tematiskt studera  frågor
rörande psykiatrin.  Syftet har varit att skaffa sig
djupare  kunskaper  på  området.   Studiebesök   har
genomförts  på  fyra  orter  i  landet   Sundsvall,
Malmö,   Lund   och  Uppsala    samt  dessutom  vid
Regionsjukhuset Karsudden.  Utskottet  kunde  därvid
konstatera  att frågan om vikten av samverkan mellan
olika huvudmän och eller verksamheter aktualiserades
vid studiebesöken  och  beslöt därför att anordna en
offentlig   utfrågning  på  temat   samverkan   inom
psykiatriområdet.  Utfrågningen  genomfördes  den 13
november  2001.  En  utskrift  av  utfrågningen  har
publicerats    i   skriftserien   Utredningar   från
riksdagen (2001/02:URD1).

Vidare berör Nationella  folkhälsokommittén  i  sitt
slutbetänkande  de  största  folksjukdomarna,  bl.a.
cancer,   rörelseorganens   sjukdomar  samt  psykisk
ohälsa (s. 37 f.).

Av Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport 2001
framgår (s. 174 f.) att det faktum  att andelen unga
mellan  18 och 24 år (till viss del) har  ökat  inom
den   psykiatriska   slutenvården,   särskilt   inom
missbrukarvården,   har  föranlett  landstingen  att
satsa   på  försöksverksamheter   med   sammanslagna
organisationer  för  barn-  och vuxenpsykiatrin. Det
har  vidare  blivit vanligare att  sätta  in  tidiga
insatser för ungdomar med debuterande psykossjukdom.
Vidare  framgår   att  man  även  har  fortsatt  att
utveckla de tidiga insatserna för dessa ungdomar.

I budgetpropositionen för år 2001 (utg.omr. 9) anför
regeringen (s. 55) att Statens folkhälsoinstitut har
fortsatt  arbetet med  ätstörningar  i  form  av  en
expert- och  myndighetsgrupp.  Syftet är att få ökad
kunskap  som  bas  för  att  utveckla   förebyggande
strategier mot ätstörningar. Vidare anförs  att  det
nätverk   som   skapats   över   landet   har  getts
information om kunskapsläget via nätverksbrev.

Frågan  om  organiserade  hälsokontroller  för   att
upptäcka  prostatacancer har den 30 maj 2001 berörts
av socialministern  i  svar  på fråga för skriftligt
svar  (2000/01:1271). I svaret  har  socialministern
pekat på  att  Socialstyrelsen  år 2000 i dokumentet
State of the art prostatacancer framhållit att det
saknas välgrundade strategier för  primär prevention
av  prostatacancer  och  att vägen till  realistiska
sådana är lång. Han anför vidare att det i dagsläget
inte föreligger några omständigheter  som  talar för
att    införa   organiserade   hälsokontroller   för
undersökning av prostata. Vidare har socialministern
den 1 november  2001  i svar på fråga för skriftligt
svar (2001/02:109) berört  frågan  om väntetider för
cancerpatienter.  Han  anför  därvid  bl.a.  att  en
förutsättning  för att kunna bedriva god  cancervård
givetvis  är  att   det  finns  läkare  med  adekvat
kompetens, bl.a. patologer, i tillräcklig omfattning
och  att  staten här har  ett  ansvar  för  att  det
grundutbildas  läkare.  Han  anför  vidare  att  han
överväger  att uppdra åt Socialstyrelsen att göra en
studie som visar  hur  situationen  ser  ut  när det
gäller  cancervården  över  hela  landet.  En  sådan
studie  bör  innefatta  såväl väntetiderna till vård
och behandling som den rådande  personalsituationen,
anförs det.

I Socialstyrelsens Hälso- och sjukvårdsrapport  2001
lämnas    (s.   106   f.)   en   lägesrapport   över
cancerscreening  i Sverige, där prostatacancer är en
de  fyra  cancerformer   som   rapporten   avser.  I
rapporten   anförs,  när  det  gäller  screening  av
prostatacancer, att det vetenskapliga underlaget för
närvarande är  otillräckligt och att man bör avvakta
resultaten av pågående  randomiserade  studier innan
man drar några slutsatser.

Av regeringens skrivelse 2001/02:50 Hållbara Sverige
 uppföljning av åtgärder för en ekologiskt  hållbar
utveckling framgår att Socialdepartementets arbete i
strävan    efter   ekologiskt   hållbar   utveckling
fokuserar på sambandet mellan hälsa och välfärd samt
miljö och hälso- och sjukvård. I skrivelsen pekas på
(s.   96)   att    Miljöhälsoutredningen    i   sitt
slutbetänkande  Miljö för en hållbar hälsoutveckling
(SOU  1996:124)  lämnade   ett   förslag   till  ett
nationellt    handlingsprogram    för   att   minska
miljörelaterade      hälsorisker      i     Sverige.
Miljöhälsoutredningens   betänkande   har   därefter
ingått i Miljömålskommitténs (M 1998:07) arbete  med
att  utveckla  de miljökvalitetsmål som beslutades i
samband     med    miljömålspropositionen     (prop.
1997/98:145).   Dessutom   har,  enligt  skrivelsen,
Socialstyrelsen haft i uppdrag  att  göra  en samlad
översyn av vilka hälsorelaterade delmål och åtgärder
som  behövs  för  att miljökvalitetsmålen skall  nås
inom en generation.

Statens beredning för  medicinsk  utvärdering  (SBU)
bedriver   för   närvarande   ett   projekt  rörande
behandling  av  långvarig  smärta.  Projektet,   som
beräknas  redovisas  2004, riktas in mot utvärdering
av det vetenskapliga underlaget  för  behandling och
omhändertagande  av  patienter  med långvarig  icke-
malign smärta. Rapporten skall belysa  behandling av
långvarig smärta hos alla åldersgrupper  såväl bland
kvinnor  som  bland män. Etiska, sociala och  ekono-
miska  faktorer  skall  beaktas.  SBU  bedriver  för
närvarande  även  ett  projekt  kallat  Benskörhet 
prevention,    diagnostik    och    behandling.   De
övergripande   frågeställningar  som  projektgruppen
skall  besvara är  hur  stort  problemet  är;  vilka
speciella  riskgrupper som finns; vilka diagnostiska
metoder  som   bör   användas;  vilka  profylaktiska
metoder som finns och  när  skall  de  användas; hur
benskörhet    skall    behandlas   samt   vilka   de
samhällsekonomiska  konsekvenserna   är.   Projektet
avses att redovisas 2003.

Av  budgetpropositionen  för  år  2001 (utg.omr.  9)
framgår (s. 41) att regeringen årligen  fram  t.o.m.
2004 avser att stödja Konsumentinstitutets Läkemedel
och hälsa (Kilen) med 3,2 miljoner kronor.

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:SoU10  ett
motionsyrkande   om   att  prioritera  forskning  om
preventivmedel, i synnerhet för män (s. 103 f.). Ut-
skottet vidhöll sin tidigare  redovisade uppfattning
att riksdagen inte bör ta något  initiativ  när  det
gäller  frågan  om  preventivmedel för män. Yrkandet
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet. (Res. mp.)


Utskottets ställningstagande


De sjukdomar som berörs  i  motionerna  orsakar  ett
stort lidande för många människor. Statens beredning
för  utvärdering  av  medicinsk  metodik  (SBU)  har
slutfört eller arbetar alltjämt med utvärderingar av
tillgängliga  behandlingsmetoder  rörande  vissa  av
dessa  sjukdomar.  Nationella folkhälsokommittén och
andra utredningar har  berört  flera  av  de  nämnda
sjukdomarna. Vidare stöder Vetenskapsrådet forskning
på flera av de områden som tas upp i motionerna.

Utskottet  behandlar varje år ett flertal motioner
från den allmänna motionstiden om insatser mot olika
sjukdomar. Utskottet  vidhåller  den  bedömning  som
tidigare   regelmässigt   framförts,   nämligen  att
utskottet inte ställer sig bakom motionskrav  om att
satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller  om
att  vården  av dessa bör organiseras på visst sätt.
Att  bedöma sådana  frågor  är  enligt  utskottet  i
första  hand  en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Ett
enigt utskott har  ställt  sig  bakom riktlinjer för
prioriteringar  inom  hälso-  och sjukvården  (prop.
1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,  rskr. 1996/97:186).
Utskottet  vidhåller  sin  uppfattning   att   dessa
riktlinjer  inte låter sig förenas med någon lista
där  vissa  sjukdomar   generellt  prioriteras  före
andra. Riksdagen bör därför  inte ta något initiativ
med anledning av motionerna So206  (fp),  So216 (fp)
yrkande 1, So233 (kd), So355 (kd), So383 (s),  So399
(m),  So414  (kd)  yrkande  1, So477 (s), So537 (c),
So547 (s), So555 (s), So566 (kd)  yrkande  11, So568
(m)  yrkande  1,  So579  (s),  So580 (s), So582 (s),
So602 (mp), So604 (mp), So612 (kd)  yrkandena  2,  5
och  8,  So625  (c)  yrkandena  1  och 2, So628 (fp)
yrkande  8  samt  K284  (c)  yrkande 14.  Motionerna
avstyrks.

I motion So467 (m, fp, kd, c,  mp)  anförs  att en utredning om
cancer  och  dess orsaker samt förebyggande åtgärder
och  behandling   behöver   tillsättas.  Syftet  med
utredningen  skall vara att skapa  underlag  för  en
långsiktig  strategisk   cancerplan.   Utskottet  är
medvetet  om att forskningen på cancerområdet  indi-
kerar att antalet personer med cancer kommer att öka
i  framtiden.   Utskottet   vidhåller   att  det  är
angeläget   att  det  skapas  en  beredskap  härför.
Utskottet vill  i  sammanhanget  peka på att Sverige
har  ett  mycket  väl fungerande cancerregister  som
används  för  forskning  och  uppföljning.  Dessutom
finns det skäl  att framhålla det arbete som bedrivs
i      Miljöhälsoutredningens       spår      bl.a.,
Socialdepartementets   arbete   i   strävan    efter
ekologiskt   hållbar  utveckling  som  fokuserar  på
sambandet mellan  hälsa  och  välfärd samt miljö och
hälso- och sjukvård. Sammanfattningsvis är utskottet
dock alltjämt av uppfattningen att tillräckliga skäl
inte   föreligger   att   frångå  den   principiella
inställningen  att inte prioritera  vissa  sjukdomar
framför andra. Motionen avstyrks därför.

Utskottet vidhåller  sin  tidigare  redovisade  uppfattning att
riksdagen inte bör ta något initiativ när det gäller
frågan  om  preventivmedel för män. Motion A393 (mp)
yrkande 10 avstyrks.


Frågor om organdonation


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå  två  motioner  gällande
organdonation.   Utskottet   framhåller   att
huvudansvaret  för att upplysa allmänheten om
donation  och  transplantation   ligger   hos
sjukvårdshuvudmännen.

Motioner


I  motion  So538  av Margareta Andersson och Viviann
Gerdin  (båda  c)  begärs   tillkännagivande  om  en
utredning om levande donatorer  av  njurar  (yrkande
1). Motionärerna anför att Socialstyrelsen bör  få i
uppdrag att närmare utreda frågan och gå ut till  de
aktuella sjukhusen och allmänheten med information i
frågan.   Vidare   begärs  tillkännagivande  om  ett
förnyat  utskick  med   förbättrad   information  om
donation   när   donatorn   avlidit   (yrkande   2).
Motionärerna anser att Socialstyrelsen  bör  få  ett
nytt  uppdrag  att  utforma  en kampanj för att fler
skall ställa sig positiva till  organdonation  efter
det att man avlidit. Kampanjen bör även omfatta  att
utforma  ett  bättre  omhändertagande  av  både  den
avlidne och dennes anhöriga.

I    motion   So389   av   Ann-Marie   Fagerström   (s)   yrkas
tillkännagivande   om   en   informationskampanj  om
organdonation. Motionären anför  att det i dag råder
brist  på  organ.  Detta  kan  få  som resultat  att
patienter  som behöver livsviktiga transplantationer
inte kan få det.


Tidigare behandling och pågående arbete m.m.


Utskottet har  tidigare behandlat motionsyrkanden om
organdonationer.  Senast  i betänkande 2000/01:SoU10
behandlades  ett  antal  motioner   om   bl.a.   hur
människors  benägenhet att donera organ skulle ökas.
Utskottet anförde  att det i Sverige  för närvarande
råder brist på organ  och  vävnader för transplanta-
tionsändamål.   Huvudansvaret    för   att   upplysa
allmänheten  om donation och transplantation  ligger
hos sjukvårdshuvudmännen,  påpekades  det. Utskottet
såg  mycket  positivt  på det arbete som pågår  inom
landstingen   samt   vid   Landstingsförbundet   och
Socialstyrelsen i syfte att  öka  organdonationerna.
Utskottet förutsatte vidare att detta  arbete kommer
att   fortsätta.   Motioner  avstyrktes  (ej  res.).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:194).

Av    överenskommelsen     mellan     staten     och
Landstingsförbundet   om   vissa  ersättningar  till
hälso-     och     sjukvården     för    år     2002
(Dagmaröverenskommelsen) framgår att  parterna anser
att  det  är  viktigt att genom informationsinsatser
öka människors  kunskap  om organdonation. Mot denna
bakgrund avsätts med början 2002, under maximalt tre
år,  9  miljoner  kronor  årligen   för   nationella
informationsinsatser om organdonationer.

Riksdagen har med anledning av proposition 2001/02:9
Vissa       socialförsäkringsfrågor,      betänkande
2001/02:SfU5   med  samma  namn som propositionen, i
december 2001 beslutat om ett  särskilt högriskskydd
för  levande  donatorer  av  organ  och  vävnader  i
samband  med  donationsingrepp eller utredningar  om
sådant  ingrepp.   Skyddet   medför   att  donatorns
arbetsgivare   har   rätt   till   ersättning   från
sjukförsäkringen  för  sina  kostnader  för sjuklön.
Beslut om sådant särskilt högriskskydd fattas av den
allmänna   försäkringskassan.   Ett   sådant  beslut
innebär  även  att den enskilde erhåller  ersättning
för den första dagen i en sjukperiod.

Socialstyrelsen anordnar årliga möten om donation av
organ och vävnader  för  transplantation  och  annat
medicinskt ändamål, med deltagare från professionen,
patientorganisationer,   sjukvårdshuvudmännen  m.fl.
Socialstyrelsen  har  vidare   publicerat  utförligt
informationsmaterial om donationer,  såväl i form av
broschyrer   som   på   Internet.  Bland  annat   är
webbversionen av broschyren  När  hjärnan  dör  dör
människan en av de mest lästa.


Utskottets ställningstagande


Transplantation är en angelägen behandlingsform inom
sjukvården  eftersom  många  svårt  sjuka  människor
därigenom   får  ett  förlängt  liv  och  en  bättre
livskvalitet.

I Sverige råder  för närvarande brist på organ och
vävnader för transplantationsändamål.  Huvudansvaret
för   att   upplysa  allmänheten  om  donation   och
transplantation   ligger  hos  sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet ser mycket  positivt  på  det  arbete  som
bedrivs  av  landstingen  samt  de insatser som görs
från Landstingsförbundets och Socialstyrelsens  sida
för  att  öka allmänhetens kunskap om och benägenhet
att acceptera organdonationer. Utskottet förutsätter
att detta arbete  kommer  att  fortsätta. Motionerna
So389  (s)  och  So538  (c)  får  anses  i  huvudsak
tillgodosedda.

Alternativa behandlingsmetoder


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen    bör   avslå   motioner   rörande
alternativa behandlingsme-toder,  främst  med
hänvisning till tidigare inställning i saken.
Jämför  reservationerna  60  (v),  61 (c), 62
(mp), 63 (c) och 64 (v).

Motioner


I  motion  So398  av  Rolf Olsson m.fl.  (v)  begärs
tillkännagivande om stöd  till  komplementär medicin
(yrkande 1). Motionärerna anför att  det  finns goda
skäl att stödja den komplementära medicinen  för att
därigenom   garantera   kvaliteten  och  säkerheten.
Dessutom  utgör  den  ett bra  komplement  till  den
traditionella medicinska  vetenskapen. Vidare begärs
tillkännagivande  om  undervisning   i  komplementär
medicin (yrkande 3). Motionärerna anför  att  det är
viktigt   att   kunskaper   inom  den  komplementära
medicinen tas till vara och att  det  därför  är  en
brist  att  den  komplementära  medicinen inte alls,
eller  i  ringa utsträckning, har behandlats  i  den
traditionella utbildningen.

I   motion   So303   av   Agne   Hansson   m.fl.   (c)   begärs
tillkännagivande   om   ett   uppdrag  till  Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU)
att     utforma     förslag     till     alternativa
behandlingsmetoder (yrkande 19). Motionärerna  anför
att   samhället   har  ett  ansvar  för  berättigade
medborgarintressen  kring  kvalitet  och säkerhet på
det   alternativmedicinska  området.  Därför   måste
staten  se  till  att särskilda resurser ställs till
förfogande för kvalitetsarbete  och utvärdering inom
detta område. Vidare begärs tillkännagivande  om att
riktade  resurser  avsätts  för  att  bygga  upp ett
kompetenscentrum   och   för   att  möjliggöra  egna
forskningsprojekt  inom  alternativmedicin  (yrkande
20).   Dessutom   begärs  tillkännagivande   om   en
utredning  gällande   alternativmedicinska   metoder
(yrkande 21). Motionärerna anser att en ny utredning
bl.a.   bör  analysera  de  ekonomiska  och  sociala
konsekvenserna  av  alternativa  metoder och se över
lagstiftningen på området. I motionen  begärs  också
tillkännagivande   om   förbättring   av  patientens
rättigheter att välja behandlingsmetod (yrkande 22).
Motionärerna  anför att en öppenhet för  alternativa
behandlingsmetoder  inom  den  ordinarie  hälso- och
sjukvården   under   kontrollerade   former  minskar
riskerna  för  att människor skadas av oseriösa  och
skadliga   behandlingar.    Avslutningsvis    begärs
tillkännagivande om att förändra lagstiftningen  för
alternativmedicinska   behandlingar   (yrkande  23).
Motionärerna     anser    att    alternativmedicinsk
behandling  som  uppfyller   kvalitetskraven   skall
tillåtas  inom  hälso- och sjukvården som komplement
till skolmedicinen.

I motion So623 av Gunnel Wallin och Marianne Andersson (båda c)
begärs tillkännagivande  om ett ökat samarbete tvärs
över yrkesgränserna för att  lära  mer  om  vad  som
orsakar  sjukdom  och vad som kan hjälpa patienterna
(yrkande  1). Motionärerna  anför  att  förebyggande
hälsovård kommer att bli det viktigaste området inom
medicinen under detta århundrade.

I motion So605  av  Helena  Hillar Rosenqvist m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande  om  behovet  av  en  utredning  om
komplementärmedicin och dess möjliga integrering med
skolmedicinen.

I motion So626 av Viviann Gerdin  och  Lena  Ek (båda c) begärs
tillkännagivande  om  att  regeringen bör lägga fram
förslag för att öka inflytandet  och  stärka  rätten
att  välja  alternativa  behandlingsmetoder (yrkande
6).

I motion N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande  om att utreda  i  vilken  mån  den
offentliga sjukvården  har  ett  ekonomiskt  övertag
över   den   alternativa   omsorgen  och  sjukvården
(yrkande   4).  Motionärerna  pekar   på   att   den
offentliga sjukvården  i dag får tillbaka momsen som
den betalat in till staten.  Den  förmånen  åtnjuter
inte den alternativa sjukvården.

I  några  motionsyrkanden  föreslås  ett  eget  regelverk   för
alternativmedicinen.

I  motion  So274  av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c)
begärs tillkännagivande  om  ett  eget regelverk för
den komplementär- och alternativmedicinska sektorn i
egenskap av egen disciplin (yrkande 1).

I  motion  So623  (c) begärs tillkännagivande  om  att  erkänna
komplementär-  och alternativmedicinens  system  för
auktorisation  och   kvalitetssäkring  (yrkande  2).
Motionärerna pekar på  att Branschorganisationen för
komplementär- och alternativmedicin, KAM, har infört
ett    system    för   auktorisation    och    årlig
kvalitetssäkring.  Socialstyrelsen  har uttalat sitt
stöd  för  KAM:s  kvalitetssäkring. Dessutom  begärs
tillkännagivande om  att  det är viktigt att Sverige
stöder  det nordiska samarbetet  inom  komplementär-
och alternativmedicinen (yrkande 3).

Några motionsyrkanden rör frågan om legitimation och
förskrivningsrätt.

I motion  So398  (v)  begärs tillkännagivande om att
Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utreda behovet
av   att   legitimera  fler   komplementärmedicinska
utövare (yrkande  2).  Motionärerna  anser, då många
människor   söker  sig  till  komplementärmedicinska
alternativ, att det är av stor vikt att det finns en
god tillsyn av  verksamheten  och  dess utövare. Ett
åläggande om kvalitetssystem och legitimering säkrar
vidare behandlingarna för patienten och ökar kunska-
pen om de komplementära behandlingarna.

I   motion   So623   (c)   begärs   tillkännagivande   om   att
förskrivningsrätt   tilldelas   auktoriserade    och
kvalitetssäkrade   komplementär-  och  alternativme-
dicinare  (yrkande 5).  Motionärerna  anför  att  en
maximal    patienttrygghet     på     den    svenska
kosttillskottsmarknaden uppnås om auktoriserade  och
kvalitetssäkrade   komplementär-   och   alternativ-
medicinare  ges  rätten att förskriva höga doser  av
kosttillskott och vitaminer.


Tidigare behandling m.m.


Bestämmelser   rörande    hälso-   och   sjukvårdens
verksamhet finns i lag (1998:531) om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område.  I lagen behandlas
bl.a.  skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal
(2 kap.) och behörighets- och legitimationsregler (3
kap.).

Statens  beredning  för  medicinsk utvärdering, SBU,
utvärderar även s.k. alternativa  behandlingsmetoder
vid utarbetandet av sina rapporter,  t.ex.  har  SBU
vid  sin  utvärdering  av  metoder för rökavvänjning
(1998)  studerat  behandling med  såväl  hypnos  som
akupunktur.

Utskottet   behandlade   motioner   om   alternativa
behandlingsmetoder senast i betänkande 2000/01:SoU10
(s. 89). Beträffande  yrkanden bl.a. om utredning om
alternativa behandlingsmetoder anförde utskottet att
det än en gång ville påpeka att attityden till flera
s.k.  alternativa  behandlingsmetoder   har  ändrats
under   de   senaste   årtiondena.  Vidare  betonade
utskottet  att  kunskaper   om  alternativmedicinska
metoder  behövs både för att kunna  bedöma  effekter
och vinster  och  för  att  kunna  utröna eventuella
skador   och   biverkningar.  Utskottet  ansåg   att
riksdagen  inte  borde   ta   något   initiativ  med
anledning av motionerna.

I    betänkandet    behandlades   även   ett   par
motionsyrkanden       rörande       hälso-       och
sjukvårdspersonalens möjlighet  att  tillåtas  utöva
alternativmedicin    som    ett    komplement   till
skolhälsovården.   Ett  tillmötesgående   av   dessa
yrkanden förutsätter ändringar i lagen (1998:531) om
yrkesverksamhet  på  hälso-   och  sjukvårdsområdet.
Enligt utskottets uppfattning saknades det anledning
att ändra den nämnda lagen.
Avslutningsvis   anförde   utskottet    i   nämnda
betänkande  att det, när det gäller forskning  kring
alternativmedicin,  förutsatte  att  ansökningar  om
medel   till   forskning  på  området  behandlas  på
likvärdigt sätt som andra ansökningar.
Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden (res.
dels c och mp, dels m, kd, c, och mp, dels kd, c, fp
och mp). Riksdagen följde utskottet.

Enligt  3  kap.  4   §   mervärdesskattelagen   undantas   från
skatteplikt   omsättning   av   tjänster  som  utgör
sjukvård,   tandvård   och   social   omsorg.    För
skattefrihet  krävs  att  sjukvården omfattar sådana
åtgärder som definitionsmässigt  är sjukvård och att
sjukvården  tillhandahålls vid sjukvårdsinrättningar
eller av någon  med  särskild legitimation att utöva
sjukvårdsyrke.   För  s.k.   alternativvård   gäller
däremot inte skattefriheten.

Riksdagens   skatteutskott   har   i   betänkande
2000/01:SkU15 Allmänna motioner om mervärdesskatt
behandlat ett  yrkande  från Centerpartiet om att
mervärdesskatten  borde  slopas   på  alternativa
behandlingsformer.   Utskottet,   som   avstyrkte
motionsyrkandet, anförde följande.
Utskottet  har  prövat  den  aktuella  frågan  om
skattenedsättning          på         alternativa
sjukdomsbehandlingar  vid  flera   tillfällen  de
senaste  åren.  Mot bakgrund av de kostnader  för
staten  som  den  föreslagna  skattenedsättningen
skulle föra med sig  och  de  avgränsningsproblem
som skulle kunna uppstå gentemot  andra  typer av
verksamheter som också har till ändamål att  göra
folk  friskare  ställer  utskottet  sig avvisande
till förslaget.

Riksdagen följde utskottet (prot.nr 2000/01:83).

Utskottet  har erfarit att centrum för komplementära
hälsostudier    vid    Örebro   universitet   i   en
kartläggning   som   genomförts    på   uppdrag   av
Landstingsförbundet  erfarit att samtliga  landsting
(16 st.) som besvarat  enkäten  använder alternativa
behandlingsmetoder.


Utskottets ställningstagande


Utskottet vill återigen framhålla att attityden till
flera   s.k.   alternativa  behandlingsmetoder   har
ändrats under de  senaste  årtiondena.  Kunskaper om
alternativmedicinska  metoder  behövs både  för  att
kunna bedöma effekter och vinster  och för att kunna
utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet
anser att utskottet inte bör ta något  initiativ med
anledning av motionerna So303 (c) yrkande  21, So398
(v) yrkandena 1 och 3, So605 (mp), So623 (c) yrkande
1 och N365 (mp) yrkande 4.

De synpunkter som framförs i motionerna So303  (c) yrkandena 22
och   23   samt  So626  (c)  yrkande  6  förutsätter
ändringar i  lagen  (1998:531) om yrkesverksamhet på
hälso-  och sjukvårdsområdet.  Utskottet,  som  inte
anser att  det  finns  anledning  att  ändra  lagen,
avstyrker motionerna.

Statens  beredning  för  medicinsk utvärdering (SBU)
har till uppgift att kritiskt  granska de medicinska
metoder  som används inom sjukvården.  Det  ankommer
däremot  inte   på  SBU  att  utforma  förslag  till
behandlingsmetoder.  Motion  So303  (c)  yrkande  19
avstyrks  därför.  När  det  gäller  forskning kring
alternativmedicin   vidhåller  utskottet   att   det
förutsätter att ansökningar  om medel till forskning
på området behandlas på likvärdigt  sätt  som  andra
ansökningar.   Även  motion  So303  (c)  yrkande  20
avstyrks därför.

Utskottet anser  att  det  arbete  med inriktning på
auktorisation  och kvalitetssäkring som  bedrivs  av
Branschorganisationen för komplementär- och alterna-
tivmedicin  är  värdefullt  och  viktigt.  Även  det
nordiska   samarbetet    inom    komplementär-   och
alternativmedicinen      är      viktigt.      Något
tillkännagivande  härom  behövs  dock  inte,  varför
motion  So623  (c)  yrkandena 2 och 3 avstyrks. Inte
heller    bör   något   särskilt    regelverk    för
alternativmedicinen införas. Motion So274 (kd, m, c)
yrkande 1 avstyrks därför.

Ett antal motionsyrkanden  rör  frågan  om legitimering av samt
förskrivningsrätt för alternativmedicinska  utövare.
Utskottet,  som  förutsätter  att  regeringen följer
utvecklingen på det alternativmedicinska området och
om så behövs återkommer till riksdagen,  finner inte
skäl att föreslå några ändringar av gällande regler.
Motionerna So398 (v) yrkande 2 och So623 (c) yrkande
5 avstyrks.


Vård i livets slutskede


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör,  med hänvisning till pågående
arbete   på   området,    avslå   en   motion
beträffande vård i livets slutskede.

Motion


I motion So628 av Lars Leijonborg  m.fl. (fp) begärs
tillkännagivande om vård i livets slutskede (yrkande
17). Motionärerna anför att när bot inte kan ges och
patienten är döende skall denne få dö  en  lugn  och
värdig död. Det måste också vara en självklarhet att
tillräcklig  smärtlindring ges. Vidare skall, enligt
motionärerna, psykologiskt och socialt stöd erbjudas
den sjuke och de anhöriga.


Tidigare behandling och pågående arbete


Motioner om vård  i  livets slutskede har behandlats
av  utskottet  vid  flera   tillfällen.   Senast   i
betänkande    2000/01:SoU10    förelåg   bl.a.   ett
motionsyrkande  med  likartat  innehåll  som  i  den
ovannämnda So628 (s. 92 f.).

Utskottet vidhöll att målet för  vården  skall  vara
att  ge  patienten  god  livskvalitet  även i livets
slutskede  samt  en lugn och värdig död. Vården  bör
drivas  som en aktiv  helhetsvård  med  lindring  av
smärta   och    andra    besvärande    symtom   samt
psykologiskt, socialt och andligt stöd åt  patienten
och  de närstående. Regeringens kommande förslag  på
området   borde   enligt   utskottets   mening  inte
föregripas. Motionerna avstyrktes därför  (ej res.).
Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:194).

Kommittén  om vård i livets slutskede överlämnade  i
januari 2001  slutbetänkandet Döden angår oss alla 
värdig  vård  vid  livets  slut  (SOU  2001:6).  Be-
tänkandet bereds  för närvarande i Regeringskansliet
och en proposition är, enligt uppgift, planerad till
hösten 2002.

Frågan  om vård i  livets  slutskede  har  vidare
berörts    av     socialministern     i    inter-
pellationsdebatt den 25 januari 2002. I  debatten
(snabbprotokoll        2001/02:58)        anförde
socialministern bl.a. följande.
Det  är  viktigt  att  framhålla att god vård och
gott omhändertagande av  patienter  vars  sjukdom
inte kan botas, och särskilt när deras liv närmar
sig  slutet,  inte  endast  innebär  att  de  ska
erbjudas   rent  medicinska  insatser.  Till  den
palliativa vården  måste även höra att tillgodose
patientens    övriga   behov,    av    exempelvis
psykologisk och  existentiell  natur, på ett sätt
som är integrerat i vården.
Kommittén om vård i livets slutskede har haft i
uppdrag att överväga och lämna förslag  till  hur
man  kan  förbättra livskvaliteten för dem som är
svårt sjuka  och  döende  samt deras familjer och
närstående. Kommittén har bedrivit ett utåtriktat
arbete, bl.a. genom att anordna flera konferenser
i ämnet.
Kommittén överlämnade sitt slutbetänkande Döden
angår oss alla  Värdig vård vid livets slut (SOU
2001:6) i början av förra året.
I betänkandet betonas just  att  den palliativa
vården  ska  vara  en aktiv helhetsvård  av  hela
människan och dennes  närstående under vägen fram
till döden. I betänkandet finns flera förslag för
att på olika sätt förbättra omhändertagandet även
med avseende på patientens  existentiella  behov.
Exempelvis  finns  förslag  som rör utbildningens
innehåll.    Förslagen    i    betänkandet    har
remissbehandlats och bereds för  närvarande  inom
Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande


Som  utskottet  tidigare  uttalat  skall  målet  för
vården vara att ge patienten god livskvalitet även i
livets slutskede samt en lugn och värdig död. Vården
bör  drivas som en aktiv helhetsvård med lindring av
smärta    och    andra    besvärande   symtom   samt
psykologiskt, socialt och andligt  stöd åt patienten
och de närstående.

Den frågeställning som tas upp i motion So628 (fp)
yrkande 17 omfattas av förslaget från  Kommittén  om
vård   i  livets  slutskede.  Förslaget  bereds  för
närvarande   i   Regeringskansliet  och  bör  enligt
utskottets   mening    inte   föregripas.   Motionen
avstyrks.

Etiska frågor


Utskottets förslag i korthet

Utskottet bör, med hänvisning  till  pågående
arbete    på   området,   avslå   ett   antal
motionsyrkanden   gällande   etiska   frågor.
Jämför reservation 65 (mp).

Motioner


I  motion So463 av Tuve Skånberg och Amanda  Agestav
(båda  kd)  begärs att regeringen lägger fram en lag
som förbjuder  kloning av mänskliga celler. Hela det
demokratiska  samhället   är   enligt   motionärerna
överens   om  att  det  är  oacceptabelt  att  klona
människor.  Svensk  lagstiftning  är emellertid inte
tydlig på denna punkt.

I motion So508 av Tuve Skånberg och Magda Ayoub (kd)
begärs tillkännagivande om att en grundlig utredning
bör  göras  av hur hanteringen av aborterade  foster
sker   i  samband   med   forskning   (yrkande   1).
Motionärerna anser det oetiskt att aborterade foster
används  för  experimentell  forskning. Vidare anför
motionärerna att tydliga regler  bör  slås  fast för
forskning på levande foster (yrkande 2).

I  motion So633 av Ulf Nilsson (fp) begärs tillkännagivande  om
stamcellsforskning (yrkande 2). Motionären anför att
om denna  forskning  bedöms  etiskt försvarbar måste
det  vara  en  fråga  för forskarna  att  avgöra  om
forskning på embryonala eller s.k. adulta stamceller
är  den mest fruktbara,  dvs.  kan  leda  till  bäst
resultat.  Vidare  begärs  tillkännagivande  om  att
tillåta terapeutisk kloning (yrkande 3).

I  motion So635 av Gudrun Lindvall (mp) begärs tillkännagivande
om stamceller  från  aborterade  foster (yrkande 2).
Motionären  anför att det bör vara  en  självklarhet
att  inte  använda  aborterade  foster.  I  motionen
begärs också  tillkännagivande  om  framställande av
befruktade   celler   direkt   för   kloning   eller
stamcellsforskning (yrkande 4). Motionären anför att
hon  ser  det  som  oetiskt  att  direkt  framställa
befruktade  celler för kloning eller för framtagning
av stamceller.  Vidare  begärs  tillkännagivande  om
positiva effekter av stamcellsforskning (yrkande 5).
Motionären pekar på att utsikterna att skapa för den
egna   konstitutionen  skräddarsydda  läkemedel  och
utnyttja  kroppsegna  läkningsmekanismer,  i stället
för  att  ständigt  laborera med syntetiska preparat
och hoppas att de inte  skall ge biverkningar, inger
stort   hopp   för   framtiden.    Dessutom   begärs
tillkännagivande  om  att  villkoret  för   fortsatt
stamcellsforskning  skall vara parallell, fristående
forskning med utgångspunkt  i försiktighetsprincipen
(yrkande  6). Slutligen begärs  tillkännagivande  om
ett brett forskningsprojekt  (yrkande 7). Motionären
anför   att  ett  brett  informationsprojekt   kring
genetik,  genteknik  och bioteknik och deras möjliga
tillämpningar vore ett  utmärkt pilotprojekt för att
initiera  samhällsdebatt kring  en  aktuell,  viktig
fråga.


Tidigare behandling och pågående arbete m.m.


I  betänkande   2000/01:SoU10,   vartill   hänvisas,
behandlade   utskottet   senast   motioner   rörande
genetisk  integritet  (s. 100 f.). Utskottet anförde
att en parlamentarisk kommitté  med  uppdrag  att se
över   olika  frågor  rörande  genetisk  diagnostik,
genterapi och kloning nyligen hade tillsatts. Såvitt
framgår  av  direktiven  till  utredningen  omfattar
uppdraget de frågor som tas upp i de aktuella motio-
nerna.  Enligt  utskottets  mening  borde kommitténs
arbete inte föregripas. Motionerna avstyrktes  (res.
mp). Riksdagen följde utskottet (rskr. 2000/01:194).

Vetenskapsrådets styrelse har i ett enhälligt beslut
den  3  december  2001  tagit  ställning till etiska
riktlinjer för stamcellsforskning. I korthet innebär
riktlinjerna  att forskarna får ta  stamceller  från
embryon som inte  längre  är användbara, eller skall
användas, för vidare IVF-behandling. Dessutom bedöms
att    skapandet    av   embryon   genom    somatisk
kärnöverföring  (terapeutisk  kloning)  för  att  få
tillgång   till   stamceller,    kan   vara   etiskt
försvarbart.  Detta  eftersom  de behandlingsmässiga
vinsterna på sikt kan vara stora. Kärnöverföring kan
dock för närvarande inte tillåtas  på  grund  av det
rådande    rättsläget.   Vetenskapsrådets   styrelse
föreslår vissa lagändringar.

Statens medicinsk-etiska  råd har i ett yttrande den
17 januari 2002 sammanfattningsvis anfört följande.

Statens medicinsk-etiska  råd  anser  att det bör
finnas   möjlighet   att  bedriva  forskning   på
embryonala stamceller.  Rådet anser att det under
vissa betingelser kan vara etiskt acceptabelt att
forska  på  befruktade  ägg,  och  att  embryonal
stamcellsforskning   per   se    inte    är   mer
kontroversiell    än    annan    embryoforskning.
Embryonal  stamcellsforskning har förutsättningar
att bidra med  ny  kunskap som kan få mycket stor
betydelse för framtida  behandlingar  av  en  rad
olika    sjukdomar.    Allt    talar    för   att
stamcellsforskningen bör bedrivas på bred  front,
det  vill  säga med adulta, fetala och embryonala
stamceller         parallellt.          Embryonal
stamcellsforskning   kan   i   detta   sammanhang
förväntas  ge  unika  möjligheter  att förstå  de
grundläggande biologiska utvecklingsmekanismerna,
vilket  är betydelsefullt även för den  fortsatta
forskningen på adulta stamceller.

Rådet    anser     därför     att     embryonal
stamcellsforskning
  kan vara etiskt försvarbar under förutsättning
att  den  sker  under  reglerade  former  och med
offentlig  insyn,  vilket bl.a. innebär att varje
enskilt projekt ska  genomgå  rättsligt  reglerad
etikprövning av en forskningsetisk nämnd;
 får tillåtas endast om det saknas vetenskapligt
välgrundade och etiskt godtagbara alternativ  att
uppnå samma kunskapsmål;
  får  efter  omsorgsfull information samt fritt
och informerat samtycke  från  både  kvinnan  och
mannen  använda  sig av befruktade ägg som blivit
över vid provrörsbefruktning och som uttryckligen
donerats för detta ändamål;
     inte     ger    anledning     att     genom
provrörsbefruktning   skapa  embryon  enbart  för
forskningsändamål;
 ska bli föremål för uppföljning, fortsatt etisk
diskussion och problematisering,  i  takt med att
kunskapen växer och nya tekniker utvecklas;
 ska skyddas från oetisk kommersialisering.

Rådet har i detta skede inte tagit ställning till
frågan om cellkärnöverföring. De medicinsk-etiska
och  juridiska  implikationerna  av  att  tillåta
cellkärnöverföring   till   äggcell   eller  till
befruktat   ägg   är   i   nuläget  otillräckligt
genomlysta. Frågan bör därför  hållas öppen tills
kunskapsläget  förbättrats. Sverige  bör  avvakta
med  att  i  svensk   lag   införa   förbud   mot
framställning  av  embryon för forskningsändamål.
Som en första viktig  åtgärd  förordar  rådet att
reproduktiv kloning förbjuds i svensk lag.

Frågan om terapeutisk kloning har vidare  berörts
av        utbildningsministern        i        en
interpellationsdebatt  den  14  februari  2002. I
debatten   (snabbprotokoll   2001/02:69)  anförde
utbildningsministern bl.a. följande.
Det  Lars Engqvist och jag säger  i  den  av  Per
Landgren åberopade Dagens Nyheter-artikeln är att
vi  har  en  positiv  inställning  till  somatisk
kärnöverföring   under   förutsättning   att  den
genomförs  under  etiskt  acceptabla  former.  Vi
säger   också   att  vår  bedömning  är  att  ett
förtydligande av  lagen  är  nödvändigt  eftersom
somatisk     kärnöverföring    inte    innefattar
befruktning. Det  handlar alltså i första hand om
att   utvidga  förbudet   mot   inplantering   av
befruktade  ägg som varit föremål för försök till
att även omfatta  obefruktade ägg som har fått en
kärna  från  en kroppscell.  Därför  aviserar  vi
tilläggsdirektiv  till  utredningen  om  genetisk
integritet. Vi menar att det är angeläget  med en
översyn  så  att  vi  får  en lagstiftning som är
öppen  för  en  utveckling  av  forskningen   men
samtidigt  klargör att det är förbjudet att skapa
människor genom kloning.

Från Socialdepartementet  har  inhämtats  att arbete
med   tilläggsdirektiv   till   den  redan  pågående
utredningen om genetiska undersökningar  m.m.  (dir.
2001:20) har inletts.

Ett  tillfälligt  utskott för humangenetik och annan
ny teknik inom den moderna medicinen har från den 16
januari 2001 och ett  år  framåt  verkat  inom Euro-
paparlamentet. Utskottet har i november 2001  lämnat
ett  betänkande  vars nyckelfråga kan sägas ha varit
Europeiska unionens  roll  och  agerande  inom detta
område.     Betänkandet     har     avslagits     av
Europaparlamentet.

En  motion likalydande med So508 (kd) behandlades
i betänkande 2000/01: SoU10 (s. 99 f.). Utskottet
anförde därvid följande.
Vid behandlingen  av  proposition 1994/95:148 med
förslag  till  ny  transplantationslag   uttalade
utskottet  sig  enhälligt om användning av vävnad
från aborterade foster.  Utskottet  vidhåller sin
inställning   som  den  kommit  till  uttryck   i
betänkande 1994/95:SoU21.  Utskottet  vill betona
att enligt 11 § transplantationslagen får  vävnad
från  ett  aborterat  foster  användas endast för
medicinska ändamål. Vidare vill  utskottet erinra
om den nyligen införda bestämmelsen  i 1 kap. 3 a
§ högskolelagen (1992:1434) i vilken stadgas  att
i   högskolornas  verksamhet  skall  vetenskapens
trovärdighet   och   god   forskningssed  värnas.
Utskottet har vidare erfarit att regeringen avser
att vidare utreda frågan om  det  bör  införas en
generell         författningsreglering        för
forskningsetisk  granskning   som  omfattar  alla
finansiärer och forskningsutförare.

Motionen  avstyrktes.  Riksdagen  följde   utskottet
(rskr. 2000/01:194).


Utskottets ställningstagande


Som   redovisats   ovan   har   för   närvarande  en
parlamentarisk kommitté i uppdrag att se  över olika
frågor  rörande  genetisk diagnostik, genterapi  och
kloning. Enligt direktiven  skall kommittén, även om
dagens   lagstiftning,  tekniskt   sett,   förbjuder
kloning av människa, överväga och lämna förslag till
ett förtydligande  av  lagen  på  denna  punkt.  Med
nuvarande     direktiv     sammantaget     med    de
tilläggsdirektiv  som  är under utarbetande omfattar
uppdraget, enligt utskottets  uppfattning, de fråge-
ställningar  som  tas  upp i motionerna.  Kommitténs
arbete bör inte föregripas.  Motionerna  So463 (kd),
So508 (kd), So633 (fp) yrkandena 2 och 3 samt  So635
(mp) yrkandena 2 samt 47 avstyrks därför.


Aborter, fosterdiagnostik m.m.


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör,  främst  med  hänvisning till
tidigare  inställning  i  saken och  pågående
arbete  på området, avslå motioner  om  bl.a.
aborter. Jämför reservation 66 (kd).

Motioner


I  motion   So462   av   Tuve  Skånberg  och  Holger
Gustafsson  (båda  kd)  begärs  tillkännagivande  om
lagstiftning mot könsdiskriminerande aborter. Enligt
motionärerna  bör  ett  förbud   mot  att  lämna  ut
information  om fostrets kön före utgången  av  20:e
graviditetsveckan övervägas, om utlämnandet inte kan
anses medicinskt motiverat. Detta skulle omöjliggöra
att informationen missbrukas.

I motion So323  av Kjell Eldensjö och Lennart Fridén
(kd  och  m)  begärs   tillkännagivande  om  att  en
utredning bör tillsättas  med uppgift att utröna vad
en  abort innebär för smärtupplevelser  för  fostret
och  vad   resultatet   bör   få  för  konsekvenser.
Motionärerna  pekar på att medicinska  framsteg  har
gjorts  kring  vetskapen  om  fostrets  förmåga  att
uppleva  smärta  men   att   det   förekommer  olika
uppfattningar  om huruvida fostret får  del  av  den
narkos eller de  smärtstillande  medel  som ges till
kvinnan under aborten.

I motion So506 av Tuve Skånberg och Annelie  Enochson (båda kd)
begärs tillkännagivande om att i svensk lagstiftning
genomföra vad som rekommenderas av WHO om när foster
juridiskt  sett  skall räknas som barn (yrkande  1).
Motionärerna anför  att  det  är anmärkningsvärt att
Sverige  inte  införlivat  WHO:s rekommendationer  i
detta avseende. Dessa rekommendationer  innebär  att
från   vecka   22   skall   ett   missfall  benämnas
förlossning och foster benämnas barn.  Vidare begärs
tillkännagivande om praxis för gränsen för  hur sent
i  graviditeten  aborter  får beviljas (yrkande  2).
Motionärerna anför att i dag  kan  barn  som  föds i
23:e graviditetsveckan räddas och att det finns barn
som är födda i graviditetsvecka 22. Den enda rimliga
lösningen  är  att justera tidpunkten för de senaste
aborterna till vecka  20  beaktande felmarginalen på
två veckor. Ett liknande motionsyrkande framställs i
motion So468 av Tuve Skånberg (kd).

I motion So461 av Tuve Skånberg och Gustaf von Essen (kd och m)
begärs tillkännagivande om  en utredning i syfte att
utreda  varför  kvinnor väljer  abort,  vilket  stöd
kvinnorna önskar  och  andra aspekter som kan tänkas
påverka aborttalet (yrkande  1). Enligt motionärerna
bör särskild uppmärksamhet riktas mot förekomsten av
aborter  bland  unga  flickor. Ett  likalydande  mo-
tionsyrkande framställs  i  motion  So295  av Mikael
Oscarsson och Anneli Enochson (båda kd) (yrkande 1).
Vidare  begärs  tillkännagivande  om  en  analys  av
varför Sverige har högst aborttal i Norden  (yrkande
2).  Även  i  motion So295 framförs ett yrkande  med
detta  innehåll   (yrkande   2).   Slutligen  begärs
tillkännagivande  om  ett  åtgärdsprogram   för  hur
antalet aborter skall kunna minskas (yrkande 3). Ett
tillkännagivande  härom  framställs  också  i motion
So295 (yrkande 3).

I   motion   So524   av   Magda  Ayoub  (kd)  begärs
tillkännagivande om en utredning av postabortsyndrom
i ett kvinnohälsoperspektiv.  Motionären  anför  att
utredningen  utifrån  ett  kvinnohälsoperspektiv bör
göra en sammanställning av det  aktuella  läget inom
såväl svensk som internationell forskning, med avse-
ende på fysiska och psykiska konsekvenser av abort.

I   motion   So612   av  Lars  Gustafsson  m.fl.  (kd)   begärs
tillkännagivande  om det  abortförebyggande  arbetet
(yrkande  14).  Motionärerna   anför   att  ungdoms-
mottagningarna    har   en   viktig   roll   i   det
abortförebyggande       arbetet       samt       att
sexualundervisningen    måste     fördjupas,     där
ansvarstagandet   för   den  egna  sexualiteten  och
partnern måste betonas.

I motion So370 av Göte Jonsson  och  Ingvar Eriksson
(båda   m)  begärs  tillkännagivande  om  behov   av
ytterligare  insatser för att minska antalet aborter
i landet. Motionärerna  pekar på att en abort oftast
medför  problem  för  kvinnan,   varför   det  finns
anledning att arbeta med att förebygga aborter.

I  motion So232 av Rigmor Stenmark (c) begärs  tillkännagivande
om förebyggande  åtgärder  för  att  minska  antalet
aborter. Motionären anför att arbetet med rådgivning
och  information  om  hur  samhället kan hjälpa unga
kvinnor   att   fullfölja   en   graviditet    måste
prioriteras.  Olika  läkemedel  som hindrar oönskade
graviditeter  måste  vidare ges likartade  regler  i
hela landet.

I motion So545 av Tuve  Skånberg och Annelie Enochson (båda kd)
begärs  tillkännagivande  om   att  alla  ingrepp  i
sjukvården  ska  vara  föremål  för   forskning  och
utvärdering  för  att  säkerställa  kvinnors  hälsa.
Motionärerna  pekar på att regeringen  har  beslutat
att   kvinnor  som   genomgår   abort   inte   skall
registreras  med  personnummer.  Detta kommer att få
till  följd  att  det  fortfarande  går  att  få  en
uppfattning om vilken ålder kvinnan har vid aborten,
men att det inte blir möjligt att följa  upp  hennes
personliga hälso- och sjukdomshistoria.

Några motioner behandlar frågan om tonårsaborter.

I  motion  So210  av  Magnus  Jacobsson  och  Amanda
Agestav   (båda   kd)   begärs  tillkännagivande  om
tillsättande  av  en  utredning   om   tonårsaborter
(yrkande  1).  Motionärerna  anför  att  det   finns
väldigt  lite  kunskap  om  hur  unga  kvinnor mår i
samband  med  och  efter  en abort. Det vore  därför
önskvärt  med  en  utredning  som  utgår  från  unga
kvinnors situation.

I motion So305 av Magda Ayoub  (kd)  begärs tillkännagivande om
en  nationell  nollvision  vad  gäller tonårsaborter
(yrkande   1).   Motionären   anför   att   Folkhäl-
soinstitutet   bör  ges  i  uppdrag  att,  med   den
handlingsplan    för    prevention    av    oönskade
graviditeter som det  tagit  fram  som  grund,  leda
arbetet med att utveckla en nationell nollvision för
tonårsaborter.

I motion So338 av Harald Bergström (kd) begärs tillkännagivande
om   att   föräldrar   skall   informeras  om  deras
minderåriga barn är gravida och  står  inför  abort.
Motionären  anför  att  Socialstyrelsens  riktlinjer
kring  aborter  måste  ändras och göras tydliga  vad
gäller frågan om när föräldrar skall underrättas när
en minderårig blir gravid.  Det  är  väsentligt  att
föräldrarna   blir  delaktiga  i  beslutet  och  ges
möjlighet att stötta  sitt barn. Undantag skall dock
kunna göras när synnerliga skäl så påkallar.

I några motioner behandlas frågor om fosterdiagnostik.

I  motion  So207 av Kerstin  Heinemann  (fp)  begärs
tillkännagivande om tillämpning av preimplantatorisk
diagnostik (PGD) i Sverige. Motionären anför att hon
utgår från att  frågan  om  PGD kommer att tas upp i
den  pågående  utredningen om bioteknik.  Frågan  är
dock  så viktig att  den  bör  brytas  ut  ur  denna
utredning  och behandlas i särskild ordning och utan
dröjsmål, anför motionären.

I  motion  So470   av   Tuve  Skånberg  (kd)  begärs
tillkännagivande  om  att en  opererbar  åkomma  som
läpp-  och  gomspalt  aldrig   ensam  kan  vara  ett
tillräckligt   skäl  för  att  bevilja   en   abort.
Motionären anför  att  det  är  ett  uttryck  för en
orimlig   och  oacceptabel  människosyn  att  minsta
avvikelse från  det  som  anses  vara  det  perfekta
ställer  ett  väntat barn utanför lagens skydd  till
liv och lem. I  förordet  till  FN:s barnkonvention,
som Sverige har ratificerat, sägs  att  barnet skall
skyddas av lag också före födelsen.


Tidigare behandling och pågående arbete m.m.


Utskottet   har   vid   flera  tillfällen  behandlat
motionsyrkanden  om  abortförebyggande   arbete,  se
bl.a.   betänkandena  1997/98:SoU12,  1998/99:SoU10,
1999/2000:SoU9 och 2000/01:SoU10.

I betänkande  1997/98:SoU12 (mars 1998) återgav utskottet delar
av   Socialstyrelsens   allmänna   råd   1989:6   om
tillämpningen    av   abortlagen   samt   delar   av
Socialstyrelsens  allmänna  råd  om  information  om
fosterdiagnostik, SOSFS 1997:20 (s. 8083 utskottets
betänkande).

I betänkande 2000/01:SoU10 anförde utskottet att det
vidhöll sin inställning  att det är mycket angeläget
att  antalet  aborter minskar  och  betonade  därvid
särskilt  vikten   av   att  antalet  aborter  bland
tonårsflickor nedbringas.  Vidare  anförde utskottet
att   arbetet  med  att  stärka  och  förbättra   de
förebyggande   insatserna  måste  fortsätta.  Vidare
påpekades  att från  Socialstyrelsen  inhämtats  att
arbete pågår med omarbetning av de allmänna råden om
tillämpning  av  abortlagen.  Dessutom  anfördes att
Nationella  folkhälsokommittén i sitt slutbetänkande
behandlat frågan om oönskade graviditeter och därvid
lyft  fram  ungdomar   som   en  särskild  målgrupp.
Motioner  avstyrktes.  Riksdagen   följde  utskottet
(rskr. 2000/01:194). (Res. kd.)

I betänkande 2000/01:SoU10 behandlades  också ett
par motioner om sena aborter. Utskottet anförde i
det sammanhanget bl.a. följande.
Av  1 § abortlagen (1974:595) framgår att  om  en
kvinna   begär   att   hennes  havandeskap  skall
avbrytas, får abort utföras  om  åtgärden  vidtas
före  utgången av artonde havandeskapsveckan  och
den inte  på  grund  av  sjukdom  hos kvinnan kan
antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller
hälsa. Vidare framgår av 3 § första  stycket  att
efter  utgången av artonde havandeskapsveckan får
abort utföras  endast  om  Socialstyrelsen lämnar
kvinnan tillstånd till åtgärden. Sådant tillstånd
får lämnas endast om synnerliga  skäl  föreligger
för  aborten.  I  3  § andra stycket stadgas  att
tillstånd ej får lämnas  om  det  finns anledning
att  anta  att  fostret  är  livsdugligt.  Vidare
stadgas i 6 § första stycket att om havandeskapet
på grund av sjukdom eller kroppsfel  hos  kvinnan
medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa,
får    Socialstyrelsen   lämna   tillstånd   till
avbrytande   av  havandeskap  efter  utgången  av
artonde havandeskapsveckan  och oavsett hur långt
havandeskapet  har  framskridit.  Av  6  §  andra
stycket framgår att avbrytande av havandeskap får
utföras utan Socialstyrelsens  tillstånd  om inte
åtgärden kan anstå utan fara för kvinnan.
Utskottet vill poängtera att abortlagen således
innebär  att tillstånd till abort inte får lämnas
om fostret bedöms livsdugligt.

Riksdagen följde utskottet (Res. m och kd.)

Motioner om när  ett  foster  juridiskt  sett  skall
betraktas  som  ett barn och frågan om smärtlindring
för   foster   behandlades    också   i   betänkande
2000/01:SoU10. Utskottet pekade på att frågan om när
ett foster juridiskt sett skall  betraktas  som barn
behandlas i det förslag som Statens medicinsk-etiska
råd  överlämnat  till  regeringen. Förslaget innebär
ändringar    i    folkbokföringslagen    (1991:481).
Förslaget     bereddes      för     närvarande     i
Regeringskansliet och denna beredning  borde  enligt
utskottets uppfattning avvaktas. Motioner avstyrktes
(ej res.).

Frågor om fosterdiagnostik, smärtlindring för foster
och   preimplantatorisk  diagnostik  behandlades  av
utskottet   senast   i   betänkande   2000/01:SoU10.
Utskottet   anförde   därvid   att   frågor  rörande
information  om  fosterdiagnostik  och smärtlindring
för foster faller inom ramen för Statens  medicinsk-
etiska råds uppdrag. Utskottet pekade vidare  på att
regeringen  helt  nyligen tillsatt en parlamentarisk
kommitté (dir. 2001:20)  med uppgift att se över ett
antal frågor rörande genetisk  diagnostik, genterapi
och  kloning.  Av  direktiven  framgår   bl.a.   att
kommittén  skall  göra  en översyn av de nu gällande
riktlinjerna      för      fosterdiagnostik      och
preimplantatorisk diagnostik. Riksdagen borde därför
inte ta något initiativ med anledning av motionerna.
Motionerna avstyrktes (ej res.).

Som ovan nämnts har Kommittén om genetisk integritet
(S  2001:01)  till uppgift att  se  över  ett  antal
frågeställningar    rörande   genetisk   diagnostik,
genterapi och kloning;  bl.a. skall den överväga och
lämna   förslag  till  åtgärder   när   det   gäller
fosterdiagnostik  och  preimplantatorisk diagnostik.
Kommitténs  arbete skall  redovisas  senast  den  28
februari 2003.

Enligt   uppgift    från    Socialstyrelsen    pågår
fortfarande  en omarbetning av de allmänna råden  om
tillämpningen av abortlagen.

I     kommentaren      till      Socialstyrelsens
sammanställning över aborter i Sverige under 2001
anförs följande.
Det totala antalet aborter har ökat under år 2001
till  knappt  31  800, jämfört med 30  980  under
2000. Uppgången beror  i  stor utsträckning på en
ökning av tonårsaborterna med 6,5 procent. Första
halvåret  2001  minskade  tonårsaborterna   något
jämfört  med  samma  period året innan, men under
andra halvåret 2001 vände  utvecklingen  till  en
kraftig  ökning  jämfört med andra halvåret 2000.
Medan  aborttalen  är  högst  i  de  tre  största
städerna, ökar antalet tonårsaborter mest utanför
storstäderna.  Speciellt   stora   ökningar   ses
således  i Kronoberg, Gotland, Blekinge, Halland,
Västra Götaland  och  Norrbotten. De allra flesta
aborter görs mycket tidigt i graviditeten och den
medicinska abortmetoden,  som  kan göras under de
första 9 veckorna, fortsätter att  öka  något med
motsvarande   minskning  av  kirurgiska  aborter.
Andelen medicinska aborter varierar mycket mellan
regioner,  från   30   procent  till  närmare  70
procent.

Regeringen  har i ett beslut  den  31  januari  2002
avslagit en framställning  från  Svensk förening för
obstetrik och gynekologi, som innebar ett förslag om
ändring av 24 § folkbokföringslagen  så  att gränsen
för  när  en  dödfödd skall anmälas bestäms till  22
fulla havandeskapsveckor  i  stället för, som i dag,
28 veckor.

Frågan  om sen abort vid lättare  funktionshinder
har under våren 2001 berörts av socialministern i
svar på fråga för skriftligt svar (2000/01:1219).
I  svaret   har   socialministern   bl.a.  anfört
följande.
Efter  utgången  av  18:e  graviditetsveckan  får
abort   endast  ske  om  Socialstyrelsen   lämnar
tillstånd  till  det. Tillstånd får lämnas endast
om  det  finns  synnerliga   skäl   till   abort.
Socialstyrelsens   rättsliga  råd  fattar  beslut
efter prövning av varje enskilt fall.
Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1989:6) om
tillämpning av abortlagen  innehåller en utförlig
redogörelse av vad som bör ligga  till  grund för
rättsliga rådets bedömning.
Vad  som  ska anses som synnerliga skäl åligger
således rättsliga rådet att i det enskilda fallet
avgöra.

Frågan om abortregister och kvinnors hälsa har i maj
2001 berörts av  socialministern i svar på skriftlig
fråga (2000/01:1129).  I  svaret har socialministern
med hänvisning till ett frågesvar  i  november  2000
angående abortregister och bröstcancer uttalat bl.a.
att  uppgifter  om  abort  inte  skall  finnas med i
patientregistret  och  att  forskning  i  syfte  att
utröna eventuella hälsorisker i samband med abort då
får ske exempelvis i form av intervjustudier.

Nationella folkhälsokommitténs slutbetänkande  Hälsa
på lika villkor  nationella mål för folkhälsan, SOU
2000:91,   bereds   för   närvarande   inom   Reger-
ingskansliet.  I  betänkandet  anförs  att ett av de
nationella målen för folkhälsan är trygg  och  säker
sexualitet. Med detta avses enligt kommittén minskad
smittspridning  av  sexuellt  överförbara sjukdomar,
minskat antal oönskade graviditeter  samt  att ingen
skall  diskrimineras  på  grund av sexuell läggning.
Ungdomar lyfts fram som en särskild målgrupp.

Statens  folkhälsoinstitut  har  i  juni  2001  till
regeringen överlämnat ett förslag till handlingsplan
för prevention av oönskade graviditeter.  Målet  med
handlingsplanen  är  att  genom  kunskapshöjande och
beteendepåverkande  insatser  samt  rådgivning   och
tillgång  på preventivmedel verka för att en så stor
andel som möjligt  av  alla  graviditeter skall vara
önskade.    Folkhälsoinstitutet   föreslås    enligt
förslaget till  handlingsplan  få  till  uppgift att
samordna  och  följa  upp det fortsatta arbetet  med
handlingsplanen.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  vidhåller  sin  inställning  att  det  är
mycket angeläget att antalet aborter och då särskilt
tonårsaborter nedbringas.  Utskottet  noterar därför
med  oro  att antalet tonårsaborter ökade  under  år
2001.  Arbetet  med  att  stärka  och  förbättra  de
förebyggande  insatserna måste fortsätta. Från Soci-
alstyrelsen har  inhämtats  att  omarbetningen av de
allmänna råden om tillämpning av abortlagen alltjämt
pågår. Statens folkhälsoinstitut har vidare utformat
ett  förslag  till  handlingsplan för  att  begränsa
antalet oönskade aborter.  Utskottet  anser inte att
något    initiativ    från    riksdagens   sida   är
erforderligt. Motionerna So210 (kd) yrkande 1, So232
(c), So295 (kd), So305 (kd) yrkande  1,  So338 (kd),
So370  (m),  So461 (kd och m), So524 (kd) och  So612
(kd) yrkande 14 avstyrks.

Ett par motioner behandlar frågan om sena aborter.
Utskottet vill i detta sammanhang klargöra följande.
Av  1 § abortlagen  (1974:595)  framgår  att  om  en
kvinna  begär att hennes havandeskap skall avbrytas,
får abort  utföras  om åtgärden vidtas före utgången
av artonde havandeskapsveckan  och den inte på grund
av sjukdom hos kvinnan kan antas  medföra  allvarlig
fara för hennes liv eller hälsa. Vidare framgår av 3
§  första  stycket  att  efter  utgången  av artonde
havandeskapsveckan  får  abort  utföras  endast   om
Socialstyrelsen   lämnar   kvinnan   tillstånd  till
åtgärden.  Sådant  tillstånd  får lämnas  endast  om
synnerliga skäl föreligger för  aborten. I 3 § andra
stycket stadgas att tillstånd ej  får  lämnas om det
finns anledning att anta att fostret är livsdugligt.
Vidare   stadgas   i  6 §  första  stycket  att   om
havandeskapet på grund  av  sjukdom  eller kroppsfel
hos  kvinnan  medför allvarlig fara för  hennes  liv
eller  hälsa, får  Socialstyrelsen  lämna  tillstånd
till avbrytande  av  havandeskap  efter  utgången av
artonde  havandeskapsveckan  och  oavsett hur  långt
havandeskapet har framskridit. Av 6  § andra stycket
framgår  att avbrytande av havandeskap  får  utföras
utan Socialstyrelsens tillstånd om inte åtgärden kan
anstå utan fara för kvinnan.
Utskottet  vill  poängtera  att abortlagen således
innebär att tillstånd till abort  inte får lämnas om
fostret  bedöms  livsdugligt.  Med  hänsyn   härtill
behövs  inte  något  initiativ  från  riksdagen  med
anledning  av  motionerna  So468 (kd) och So506 (kd)
yrkande 2. Motionerna avstyrks.
Frågan om när ett foster skall  betraktas som barn
har nyligen prövats av regeringen i  samband  med en
framställning  om att folkbokföringslagen (1991:481)
skall  ändras  vad  beträffar  gränsen  för  när  en
dödfödd   skall  anmälas   till   skattemyndigheten.
Utskottet som  inte  finner  skäl att ha någon annan
uppfattning  i  denna fråga än regeringen  avstyrker
motion So506 (kd) yrkande 1.
I  motion  So545   (kd)   aktualiseras  frågan  om
huruvida    personnummer    skall    antecknas     i
patientregistret   då   en  kvinna  genomgår  abort.
Frågeställningen har sin  grund  i  att regeringen i
september  2001,  i samband med att den  fastställde
nya    förordningar   om    hälsodataregister    hos
Socialstyrelsen  och Läkemedelsverket, beslutade att
personnummer i framtiden inte kommer att få användas
när   aborter   registreras    i   patientregistret.
Utskottet  anser att forskning i  syfte  att  utröna
eventuella hälsorisker  i  samband med abort får ske
exempelvis  i  form  av  intervjustudier.   Motionen
avstyrks.
Utskottet  konstaterar  att  Kommittén om genetisk
integritet har till uppgift att  se  över  ett antal
frågeställningar    rörande   genetisk   diagnostik,
genterapi och kloning.  Av  direktiven framgår bl.a.
att  kommittén  skall  göra  en  översyn  av  de  nu
gällande   riktlinjerna  för  fosterdiagnostik   och
preimplantatorisk  diagnostik.  Utskottet  anser att
kommitténs   arbete   bör   avvaktas  och  avstyrker
motionerna So207 (fp), So323  (kd och m), So462 (kd)
och So470 (kd).

Frågor om dödsfallsutredning


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om införande av
en   särskild   lag   om  dödsfallsutredning.
Utskottet vidhåller att  det är angeläget att
reglerna   om   rättsmedicinsk   undersökning
tillämpas så att  sådan  undersökning  alltid
utförs    när    detta    är   motiverat   av
rättssäkerhetsskäl.

Motion


I motion So222 av Maud Ekendahl och Cristina Husmark
Pehrsson (m) begärs ett tillkännagivande  om  vad  i
motionen  anförs  om införande av en särskild lag om
dödsfallsutredning.  Motionärerna  hänvisar till att
en  undersökning  visat att i en tredjedel  av  alla
onaturliga  dödsfall   fastställs  dödsorsaken  utan
rättsmedicinsk  undersökning.   Samtliga   fall  som
polisanmälts på korrekta grunder skall avslutas  med
en  rättsmedicinsk  undersökning, heter det i motio-
nen.


Bakgrund, tidigare behandling


I  4 kap. 4 § begravningslagen  (1990:1144)  stadgas
att  om förhållandena vid ett dödsfall är sådana att
det kan  finnas skäl för en rättsmedicinsk undersök-
ning enligt lagen (1995:832) om obduktion m.m. skall
den läkare  som  fastställt  att  döden  har inträtt
eller  som annars skall utfärda dödsbeviset  snarast
möjligt  anmäla  dödsfallet  till polismyndigheten i
den ort där dödsfallet inträffade eller, om kännedom
härom  saknas,  den  ort där den  döda  kroppen  har
anträffats. Bestämmelsen  fick sin nuvarande lydelse
genom   en  lagändring  den  1  juli   1996   (prop.
1994/95:148, bet. 1994/95:SoU21, rskr. 1994/95:381).

Av 13 § lagen (1995:832) om obduktion m.m. framgår
att en rättsmedicinsk  undersökning av avliden bl.a.
får  göras  om  undersökningen  kan  antas  vara  av
betydelse  för  utredningen   av  ett  dödsfall  som
inträffat under sådana omständigheter  att  det inte
skäligen kan bortses från möjligheten att dödsfallet
har   samband   med  ett  brott.  Denna  bestämmelse
infördes i samband  med  det lagstiftningsärende som
nämns ovan.
Utskottet  behandlade  i samband  med  proposition
1994/95:148 ett motionsyrkande  i  vilket  föreslogs
att  polisen skulle vara skyldig att föranstalta  om
rättsmedicinsk   obduktion   vid   en   polisanmälan
(1994/95:SoU21  s. 35). Utskottet anförde  i  likhet
med regeringen att  det  är  angeläget  att  polisen
tillämpar    reglerna    så    att    rättsmedicinsk
undersökning alltid utförs när detta är motiverat av
rättssäkerhetsskäl. Vidare anförde utskottet  att en
nära    samverkan    mellan    polisen    och    den
rättsmedicinska  professionen  är  nödvändig och att
det  t.ex.  är  angeläget  att  polisen  konsulterar
rättsmedicinsk  expertis  före  ett beslut att  inte
föranstalta  om  rättsmedicinsk  undersökning  efter
anmälan  från  läkare.  Utskottet  anförde  att  det
utgick från att regeringen noga följer  denna fråga,
bl.a.  de  lokala  polismyndigheternas  praxis,  och
återkommer  till  riksdagen om det behövs.  Motionen
avstyrktes.  (Ej res.)  Riksdagen  följde  utskottet
(rskr. 1994/95:381).
Utskottet   behandlade    vidare    i   betänkande
1999/2000:SoU9 ett motionsyrkande om att  införa  en
särskild   lag   om   dödsfallsutredning.  Utskottet
vidhöll  att  det  är  angeläget   att  reglerna  om
rättsmedicinsk undersökning tillämpas  så  att sådan
undersökning alltid utförs när detta är motiverat av
rättssäkerhetsskäl.  Utskottet betonade att en  nära
samverkan  mellan polisen  och  den  rättsmedicinska
professionen  är  nödvändig  och  att  det  t.ex. är
angeläget  att  polisen  konsulterar  rättsmedicinsk
expertis  före  ett  beslut att inte föranstalta  om
rättsmedicinsk  undersökning   efter   anmälan  från
läkare (ej res.) (rskr. 1999/2000:194).

Utskottets ställningstagande


Utskottet   vidhåller  att  det  är  angeläget   att
reglerna om rättsmedicinsk undersökning tillämpas så
att sådan undersökning  alltid  utförs  när detta är
motiverat av rättssäkerhetsskäl. I detta  sammanhang
vill utskottet återigen betona att en nära samverkan
mellan  polisen och den rättsmedicinska professionen
är nödvändig  och  att  det  t.ex.  är angeläget att
polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis före ett
beslut   att   inte  föranstalta  om  rättsmedicinsk
undersökning efter  anmälan  från  läkare. Utskottet
utgår  från  att regeringen noga följer  frågan  och
återkommer till  riksdagen  om  det  behövs.  Motion
So222 (m) avstyrks med det anförda.


Journalföring


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen     bör     avslå    motioner    om
journalföring. Utskottet  hänvisar  till  att
det  inom  Regeringskansliet pågår en översyn
av patientjournallagen  och att resultatet av
denna bör avvaktas. Jämför reservationerna 67
(v) och 68 (c).

Motioner


I motion So234 av Marietta  de  Pourbaix-Lundin  (m)
föreslås  att  10  §  patientjournallagen  skall ges
följande lydelse: Den som enligt 9 § är skyldig  att
föra  patientjournal  skall  på  begäran  av patient
utfärda  intyg  om  vården  samt  utfärda intyg  och
utlåtande  som  behövs  för att bedöma  rätten  till
ersättning enligt lagen om  allmän  försäkring eller
annan jämförbar ekonomisk förmån i enlighet  med vad
som   anförs   i   motionen.  Motionären  anför  att
försäkringskassan i  dag  har  svårigheter att få in
det  underlag som krävs för att kunna  ta  ställning
till rätt ersättning.

I motion  So345 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om att Socialstyrelsen bör få i
uppdrag  att  utreda   och  utfärda  riktlinjer  för
journalhantering i samband  med konkurrensutsättning
och privatisering (yrkande 1).
I motion So334 av Ulla-Britt  Hagström (kd) begärs
ett tillkännagivande om försöksverksamhet  med  s.k.
smart-card  som patientjournal. Motionären anför att
den tekniska utvecklingen möjliggör för den enskilde
att ta själv  ta ansvar för sin patientjournal genom
att ha den med sig i sitt patientkort. Vidare anförs
att  regeringen  bör  välja  ut  något  eller  några
landsting  för  en försöksverksamhet med s.k. smart-
card för att skynda på utvecklingen.
I motion So303  av  Agne  Hansson m.fl. (c) begärs
ett  tillkännagivande om patientanpassade  journaler
(yrkande  9). Motionärerna anför att felbehandlingar
sker därför  att  alla  journalhandlingar inte finns
tillgängliga  vid  akuta  operationer  och  besök  i
sjukvården. I vissa länder  har man infört journaler
på s.k. smart-card vilket innebär  att patienten kan
ha    sin    journal    i   själva   patientbrickan.
Patientinformationen  finns   dessutom  förvarad  på
säkert sätt hos patientens ordinarie vårdgivare.

Pågående arbete


Socialstyrelsen  överlämnade  i  december   2001  en
rapport  till  regeringen  angående  en  översyn  av
patientjournallagen. Rapporten bereds för närvarande
i Regeringskansliet.


Utskottets ställningstagande


Inom  Regeringskansliet  pågår  som  ovan anförts en
översyn  av  patientjournal-lagen. Enligt  utskottet
bör resultatet av denna översyn avvaktas. Motionerna
So234 (m), So303 (c) yrkande 9, So334 (kd) och So345
(v) yrkande 1 avstyrks.

Plastikkirurgi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå  en motion om riktlinjer
och    åldersgräns   för   genomförande    av
plastikkirurgi    samt    om   en   nationell
granskning    av    privata   plastik-    och
allmänkirurgiska mottagningar. Utskottet hän-
visar   till   ett  yttrande   från   Statens
medicinsk-etiska  råd.  Jämför reservation 69
(v).

Motion


I motion So400 av Lena Olsson  m.fl.  (v) begärs att
regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag  att utreda
och lämna förslag om riktlinjer och åldersgräns  för
genomförande    av   plastikkirurgi   (yrkande   1).
Motionärerna anför  att  en  plastikoperation är ett
stort och irreversibelt ingrepp  och  hänvisar  till
att sterilisering inte får utföras på någon som inte
fyllt  25 år. Undantag bör göras för operationer som
har medicinska  grunder.  Vidare  begärs i yrkande 2
att  regeringen ger Socialstyrelsen  i  uppdrag  att
genomföra   en   nationell   granskning  av  privata
plastik- och allmänkirurgiska mottagningar.


Bakgrund


Statens  medicinsk-etiska råd (SMER)  överlämnade  i
december 2001  ett yttrande till regeringen angående
vissa etiska riktlinjer  för  skönhetsoperationer på
underåriga.   SMER   anförde   att  rådet   inhämtat
Socialstyrelsens allmänna uppfattning om förekomsten
av skönhetsoperationer på underåriga  och  om  vilka
riktlinjer  som  styrelsen  anser  bör  gälla.  Till
Socialstyrelsen  riktades  också bl.a. frågan om man
anser sig ha tillräckliga befogenheter  att  ingripa
om     enskilda    plastikkirurger    inte    följer
yrkesföreningarnas    riktlinjer.    Socialstyrelsen
anförde  att skönhetsoperationer på underåriga  över
huvud  taget  är  mycket  ovanliga.  Socialstyrelsen
anförde   vidare   att  icke  medicinskt  indicerade
skönhetsoperationer     faller    inom    den    för
vårdnadshavaren    i    föräldrabalken     reglerade
bestämmanderätten,  dvs. vårdnadshavaren skall  vara
informerad   och   ha   samtyckt   till   ingreppet.
Förhållandet kan dock vara  annorlunda  om  ett barn
vill genomgå en plastikoperation på grund av att han
eller  hon mår psykiskt dåligt av sitt utseende  och
vårdnadshavaren  inte  samtycker till ingreppet. Ett
operativt ingrepp kan på  grund  av psykiskt lidande
bedömas  vara medicinskt indicerat,  om  inte  andra
medicinska  skäl talar emot. Om den underårige i ett
sådant fall har  uppnått  sådan ålder och mognad att
han  eller  hon  förstår  innebörden   av   och  kan
överblicka konsekvenserna av sitt beslut, torde  det
inte  vara  uteslutet att ett ingrepp kan genomföras
även  om vårdnadshavaren  inte  samtyckt  till  det.
Kännedom  om  vårdnadshavarens  inställning bör dock
alltid finnas tillgänglig. Socialstyrelsen ansåg sig
vidare ha tillräckliga befogenheter  att ingripa mot
en  läkare  eller  vårdgivare  som  utför  skönhets-
operationer   och   i   samband  därmed  åsidosätter
vetenskap     och     beprövad    erfarenhet.     En
specialistförenings riktlinjer  kan  anses  vara ett
uttryck  för  vad  som  utgör vetenskap och beprövad
erfarenhet  och  innebär sakkunnig  och  omsorgsfull
patientvård. SMER delade Socialstyrelsens bedömning.


Utskottets ställningstagande


Som motionärerna anför  är  en  plastikoperation ett
stort  och  irreversibelt  ingrepp.  Det  är  därför
väsentligt  att  plastikoperationer   på  underåriga
föregås   av   en   noggrann  prövning.  Av  Statens
medicinsk-etiska   råds    yttrande    framgår   att
Socialstyrelsen    anser    sig    ha   tillräckliga
befogenheter   att  ingripa  mot  en  läkare   eller
vårdgivare  som  utför   skönhetsoperationer  och  i
samband därmed åsidosätter  vetenskap  och  beprövad
erfarenhet.  Vidare  framgår  av  yttrandet  att  en
specialistförenings  riktlinjer  kan  anses vara ett
uttryck  för  vad  som utgör vetenskap och  beprövad
erfarenhet  och innebär  sakkunnig  och  omsorgsfull
patientvård.  Utskottet  anser  mot  bakgrund av det
anförda  inte  att riksdagen bör ta något  initiativ
med anledning av motion So400 (v).


Medicinska patent


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå  en  motion om medicinska
patent. Utskottet hänvisar till att frågan om
rättsligt skydd för biotekniska  uppfinningar
för  närvarande  är föremål för behandling  i
Regeringskansliet.  Jämför reservation 70 (c,
mp).

Motion


I motion So406 av Lena  Ek  och  Sofia  Jonsson  (c)
begärs  ett  tillkännagivande om att Socialstyrelsen
skall  få  i  uppgift   att  bevaka  internationella
medicinska patent, särskilt  rörande mänskliga gener
(yrkande   1).  Vidare  begärs  i  yrkande   2   ett
tillkännagivande  om  att  en nationell strategi bör
utarbetas   för   bevakning   och    hantering    av
internationella  medicinska patent, särskilt rörande
mänskliga gener. Slutligen  begärs  i  yrkande 3 att
patentreglernas  omfattning  och  utformning   såväl
nationellt som internationellt utreds, särskilt  med
avseende på biotekniska upptäckter och uppfinningar.


Bakgrund


Lagutskottet    har   i   betänkandet   2001/02:LU17
behandlat   frågan    om   patent   på   biotekniska
uppfinningar. Utskottet föreslog att motionsyrkanden
om att patent inte skall  få beviljas på biotekniska
uppfinningar bör avslås och  hänvisade till pågående
beredning  av förslag till lagstiftning  för  att  i
svensk rätt  genomföra  EG-direktivet  om  rättsligt
skydd för biotekniska uppfinningar. Riksdagen följde
utskottet (beslut den 20 mars 2002, prot. 85). Under
rubriken Tidigare behandling anförde utskottet bl.a.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen avslagit
motioner  med samma inriktning som de nu aktuella
(se     bet.     1997/98:LU16,      1998/99:LU14,
1999/2000:LU18         och         20001/02:LU8).
Sammanfattningsvis     har    utskottet    därvid
konstaterat att EG-direktivet  om rättsligt skydd
för biotekniska uppfinningar, som finns redovisat
i bilaga 2, synes stå i god samklang med gällande
svensk patenträtt, att vissa ändringar  av svensk
lagstiftning  ändå  erfordras  och  att  det inom
Regeringskansliet   pågår   ett  arbete  med  att
förbereda  förslag  till de författningsändringar
som direktivet ger anledning  till. Några bärande
skäl   för  att  motverka  ett  genomförande   av
direktivet har utskottet inte ansett föreligga.

Utskottet  har inte heller sett någon anledning
att  föregripa  det  arbete  som  pågår  såväl  i
Sverige  som  internationellt  såvitt  avser  den
närmare  utformningen  av ett från etisk synpunkt
lämpligt och i övrigt väl  fungerande  skydd  för
biotekniska uppfinningar. Därutöver har utskottet
framhållit   att   utvecklingen   av  biotekniska
produkter kräver stora investeringar  i forskning
och  utveckling  och  att det immaterialrättsliga
skyddet  mot  denna  bakgrund   är  av  avgörande
betydelse   för  verksamheten.  Från   exempelvis
läkemedelsindustrins sida har gjorts gällande att
möjligheterna    till   patent   på   biotekniska
uppfinningar    är   en    av    de    viktigaste
förutsättningarna  för  investeringar i forskning
och utveckling.
I    departementspromemorian    (Ds    2001:49)
Rättsligt   skydd  för  biotekniska  uppfinningar
finns förslag  om  hur EG-direktivet om rättsligt
skydd   för   biotekniska    uppfinningar   skall
genomföras i svensk rätt. Promemorian  innehåller
förslag   till   ändringar   i   patentlagen  och
växtförädlarrättslagen,    vilka    huvudsakligen
bygger  på  och  väsentligen  överensstämmer  med
direktivet.  Utgångspunkten  för   förslagen  är,
enligt   promemorian,   att  grunderna  för   den
gällande regleringen inte  skall påverkas och att
reglerna  skall  ge  uttryck  för   respekt   för
grundläggande  principer  om människans värdighet
och integritet.

Från   Justitiedepartementet   har   inhämtats   att
regeringen  avser  att  överlämna  en  proposition i
frågan under hösten 2002.

Statens  medicinsk-etiska  råd  (SMER)  har  den  25
februari  2002  lämnat  ett  remissyttrande avseende
departementspromemorian    Rättsligt    skydd    för
biotekniska uppfinningar (Ds  2001:49).  SMER  anser
att  vissa  av  förslagen  till  nya  bestämmelser i
patentlagen  bör  avvisas.  Vidare  anser  SMER  att
Sverige   bör  motsätta  sig  varje  patentering  av
människokroppens  beståndsdelar,  även  om dessa har
isolerats,  samt  att Sverige i konsekvens  härmed
bör verka för revision av EG-direktivet 98/44 och av
motsvarande praxis enligt andra instrument.


Utskottets ställningstagande


Som ovan anförts är frågan  om  rättsligt  skydd för
biotekniska uppfinningar för närvarande föremål  för
behandling i Regeringskansliet. Riksdagen bör därför
inte  ta  något initiativ i frågan. Motion So406 (c)
avstyrks därför.


Frågor om smittskydd


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör  avslå  motioner om smittskydd.
Utskottet hänvisar till  att  frågan bereds i
Regeringskansliet.

Motioner


I motion So509 av Tasso Stafilidis  m.fl. (v) begärs
ett   tillkännagivande   om   att   införa   en   ny
smittskyddslag (yrkande 7)  Motionärerna anför att i
april  1999 lämnade Smittskyddskommittén ett förslag
till ny  smittskyddslag.  Enligt motionärerna är det
angeläget att regeringen återkommer  till  riksdagen
med  förslag  till  ny smittskyddslag med kommitténs
betänkande som utgångspunkt.  Ett  liknande  yrkande
framställs  i  motion L371 (v, s, c, fp, mp) yrkande
42.

I  motion So509  av  Tasso  Stafilidis  m.fl.  (v)
begärs  ett  tillkännagivande  om avskaffande av den
s.k.  bastuklubbslagen  (yrkande  4).   Motionärerna
anför att bastuklubbslagen infördes vid hivepidemins
början och syftade till att motverka spridningen  av
hiv. Enligt motionärerna finns det emellertid mycket
som tyder på att lagen bidrar till att förhindra det
förebyggande  arbetet  mot  hiv.  Lagen  bör  därför
avskaffas.   Även   i   motionerna   L371  av  Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp, mp) yrkande 41, So533
av  Ulf  Nilsson  m.fl.  (fp)  och  L363  av  Anders
Bengtsson   och   Hillevi   Larsson  (s)  framställs
yrkanden om bastuklubbslagens avskaffande.

Bakgrund


Regeringen utsåg i september  1996 en parlamentarisk
kommitté, den s.k. Smittskyddskommittén (S 1996:07),
med  uppdrag att utvärdera det svenska  smittskyddet
med  tonvikt  på  smittskyddslagen  (1988:1472)  och
övriga  författningar  som  hör  till  smittskyddet.
Smittskyddskommittén  överlämnade i mars  1999  sitt
slutbetänkande Smittskydd, samhälle och individ (SOU
1999:51). Kommittén föreslår i betänkandet bl.a. att
lagen (1987:375) om förbud mot s.k. bastuklubbar och
andra   liknande   verksamheter    upphävs.   Enligt
kommitténs uppfattning är det svårt  att  hävda  att
ett   totalförbud   mot   bastuklubbarna  i  dag  är
motiverat  av smittskyddsskäl.  I  stället  föreslås
vissa kompletterande  bestämmelser  i  ordningslagen
(1993:1617)  så  att  ingripande kan äga rum  i  det
enskilda   fallet   om   risk   för   smittspridning
föreligger. Vidare föreslås att en ny smittskyddslag
införs. Betänkandet bereds i Regeringskansliet.


Utskottets ställningstagande


Smittskyddskommittén  har  föreslagit   att   en  ny
smittskyddslag    införs    samt    att   den   s.k.
bastuklubbslagen avskaffas och att ett  ingripande i
det  enskilda  fallet,  om  risk  för smittspridning
föreligger,  kan äga rum med stöd av  ordningslagen.
Utskottet vidhåller att riksdagen inte bör föregripa
kommande  förslag,   varför   motionerna  So509  (v)
yrkandena 4 och 7, So533 (fp), L363 (s) och L371 (v,
s, c, fp, mp) yrkandena 41 och 42 avstyrks.


Lobotomi


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om tillsättande
av en statlig utredning rörande  omfattningen
av  lobotomioperationer  i  Sverige  samt  om
ersättning  till  vissa  lobotomerade. Jämför
reservationerna 71 (v, kd) och 72 (kd).

Motioner


I  motion So314 av Caroline  Hagström  och  Chatrine
Pålsson   (kd)   begärs   ett   tillkännagivande  om
tillsättande av en statlig utredning om omfattningen
av   lobotomioperationerna   i   Sverige    (yrkande
1).Motionärerna   anför  att  det  aldrig  varit  en
vetenskapligt belagd  tes  att lobotomi botar något.
Vidare begärs ett tillkännagivande om vad i motionen
anförs om statlig ersättning  till lobotomerade från
1940-,  1950- och 1960-talen som  fortfarande  är  i
livet (yrkande 2). Motionärerna anför att ett beslut
om  ersättning   vore   ett   sätt  för  staten  att
åtminstone i någon mån gottgöra dem som utsattes för
lobotomi och på så sätt också erkänna att detta inte
var  en riktig behandling i ett  samhälle  som  slår
vakt om människovärdet.


Tidigare behandling


Utskottet   har   vid   flera   tillfällen  tidigare
behandlat  frågor  om  lobotomi  med   anledning  av
motionsyrkanden   liknande   de   nu   aktuella.   I
betänkande  1997/98:SoU2  gavs  en bred bakgrund  om
lobotomi  och  kapsulotomi,  skadeståndsregler  m.m.
vartill hänvisas (s. 64 och 65). Utskottet anförde i
sin bedömning sammanfattningsvis  att när det gäller
ersättning till dem som lobotomerats under 1940- och
1950-talen kunde utskottet konstatera  att lobotomi,
innan    de    ångestdämpande    medicinerna   fanns
tillgängliga,  var  i enlighet med dåtida  vetenskap
och beprövad erfarenhet  samt  att  några  skäl  för
generell   ersättning   inte  föreligger.  I  de  av
riksdagen   godkända   betänkandena   1997/98:SoU12,
1998/99:SoU10,  1999/2000:SoU9   och   2000/02:SoU10
behandlades   åter   motioner  om  ersättning   till
lobotomerade. Utskottet  har vid samtliga tillfällen
vidhållit sin inställning  att  det  inte föreligger
några  skäl  för  generell ersättning till  dem  som
lobotomerats (res.  i  bet.  1997/98:SoU12  och bet.
1998/ 99:SoU10 kd och mp samt i 1999/2000:SoU9  kd.)
I  betänkande 1999/2000:SoU9 framställdes vidare ett
yrkande  om  kartläggning  av lobotomiverksamheten i
Sverige.   Motionsyrkandet   avstyrktes.   Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1999/2000:194). (Res. dels v
och   mp,  dels  kd.)  I  betänkande   2000/01:SoU10
behandlades  motionsyrkanden som åter begärde att en
statlig utredning  skulle tillsättas för att se över
lobotomiverksamheten.  Motionsyrkandena  avstyrktes.
Riksdagen   följde  utskottet  (rskr.  2000/01:194).
(Res. v, kd, mp.)


Utskottets ställningstagande


De lobotomioperationer  som  gjordes  på  1940-  och
1950-talen   utfördes   i   enlighet   med  dåtidens
vetenskap   och   beprövade   erfarenhet.  Utskottet
vidhåller   sin  tidigare  inställning   att   någon
kartläggning   av   lobotomiverksamheten   inte   är
erforderlig. Motion So314 (kd) yrkande 1 avstyrks.

Vidare  vidhåller  utskottet  att  det inte heller
föreligger  några skäl för generell ersättning  till
dem som lobotomerats. Även motion So314 (kd) yrkande
2 avstyrks därför.

Reservationer



Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom
parentes vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i
avsnittet.


1. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Chris Heister  (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 1. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So202,  2001/02:  So358
yrkande 3  i denna del, 2001/02:So620 yrkandena 3, 6
och  7  och  2001/02:N319   yrkande  12  och  avslår
motionerna     2001/02:So230,    2001/02:     So241,
2001/02:So264 yrkandena  1,  3  och 4, 2001/02:So303
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So353  yrkandena 1 och 2,
2001/02:So390,      2001/02:So482,     2001/02:So490
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So503 yrkande 5, 2001/02:
So550 yrkandena 1 och  2, 2001/02:So566 yrkandena 1,
8,  9,  10, 16 och 17, 2001/02:So581,  2001/02:So613
yrkande 5,  2001/02:So628  yrkande  1, 2001/02:Sf395
yrkande 15, 2001/02:T464 yrkande 3 och  2001/02:N314
yrkande 3.
Ställningstagande

Att  få  vård  av  god  kvalitet, när man behöver  den,  är  en
fundamental   rättighet   i  ett   välfärdssamhälle.
Patienten   måste   få  en  starkare   ställning   i
sjukvården. I dag är  patientens  rättigheter enbart
politiska, indirekta och kollektiva.  Det  är därför
som  vi  föreslår att alla medborgare skall omfattas
av en obligatorisk  hälsoförsäkring.  Med  en  sådan
följer   pengarna   patienten,   som   alltså   styr
resurserna  genom  eget val av vårdgivare. Patienten
kan på så sätt aktivt  välja god vård och välja bort
dålig vård.

Den obligatoriska hälsoförsäkring  som vi föreslår
skall omfatta alla, oavsett betalningsförmåga  eller
hälsotillstånd.  Den  skall  finansieras  gemensamt.
Alla  människor  skall  vara  anslutna  till  valfri
försäkringskassa eller motsvarande som administrerar
försäkringen.   Varken   offentliga   eller  privata
försäkringskassor  skall  få  plocka  russinen   ur
kakan,   t.ex.   genom   att  välja  bort  särskilt
resurskrävande  patienter. Avgiften  skall  bero  på
inkomsten och fastställas  av riksdagen. Ingen skall
betala  mer  än  i  dag.  Försäkringskassorna  skall
tilldelas      medel      ur     dessa     avgifter.
Försäkringsmodellen innebär  alltså  att sjukvårdens
pengar öronmärks.
Försäkringskassorna   skall   ha  skyldighet   att
ersätta vårdgivare för behandling  av  de medborgare
som  är  anslutna  till kassan. Riksdagen skall  med
riksdagens  prioriteringsbeslut   som   grund  också
fastställa  vilka typer av behandling och  omvårdnad
som skall finansieras  av den gemensamt finansierade
hälsoförsäkringen.  Den  kommer   alltså   inte  att
omfatta ett mindre åtagande än det dagens offentliga
vård har. Avgifter vid patientbesök m.m. skall  vara
tillåtna  men  det skall finnas ett högkostnadsskydd
som  mildrar  avgiftsbördan   för  särskilt  utsatta
patientgrupper.
Inom    ramen    för    lagstiftningen    om    en
hälsoförsäkring skall frihet  finnas för olika typer
av försäkringskassor att etablera  sig  och  erbjuda
medborgarna sina tjänster. Försäkringskassorna skall
konkurrera  med  varandra  när  det gäller kvalitet,
administration  och  organisation  samt  vad  gäller
tilläggstjänster utöver grundåtagandet.
De ekonomiska medel som tillförs hälsoförsäkringen
bör  självklart omfatta den del av landstingsskatten
som  i   dag  går  till  sjukvård  och  de  statliga
ersättningarna  till sjukvårdshuvudmännen. På längre
sikt bör även de  delar  av  sjukpenningförsäkringen
och  förtidspensionerna  som  avser   rehabilitering
ingå.   Därigenom   kan   de  offentliga  resurserna
utnyttjas   bättre,  eftersom   avvägningar   mellan
rehabilitering,      vård,     sjukskrivning     och
förtidspensionering görs i ett helhetsperspektiv och
i  ett  sammanhang.  Även  statens  subventioner  av
läkemedel bör ingå i hälsoförsäkringen.
Såvitt gäller remisser  anser  vi  att landstingen
inte  skall  ha  rätt  att  införa remisstvång  till
specialistläkare. Remissförfarandet  kan  enligt vår
uppfattning totalt sett föra med sig ett ökat  antal
läkarbesök    samt    förlänga    väntetider    till
undersökning och behandling.
Vi   vill   också  påtala  att  läkare  med  annan
specialitet  än  allmänmedicin  i  dag  regelmässigt
hindras att arbeta  i primärvården. Det tycker vi är
fel.  En  breddad kompetens  i  primärvården  är  nu
ytterst angelägen,  inte  minst som primärvården får
ta hand om alltfler mycket vårdkrävande patienter.
Vi   vill   slutligen   särskilt   peka   på   att
utvecklingen av det privata företagandet inom hälso-
och sjukvården i Stockholms läns landsting har skett
i  positiv  anda. Med det anförda  föreslår  vi  att
riksdagen bifaller  motionerna  So202 (m), So358 (m)
yrkande 3 i denna del, So620 (m)  yrkandena 3, 6 och
7  och  N319  (m)  yrkande 12 och avslår  motionerna
So230 (m), So241 (kd),  So264 (v) yrkandena 1, 3 och
4, So303 (c) yrkandena 1 och 2, So353 (kd) yrkandena
1 och 2, So390 (s), So482 (kd), So490 (kd) yrkandena
1 och 2, So503 (kd) yrkande 5, So550 (s) yrkandena 1
och 2, So566 (kd) yrkandena  1, 8, 9, 10, 16 och 17,
So581 (s), So613 (kd) yrkande  5, So628 (fp) yrkande
1, Sf395 (fp) yrkande 15, T464 (fp)  yrkande  3  och
N314 (c) yrkande 3.



2. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 2. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So264 yrkandena 1, 3 och 4
och    2001/02:So390     och    avslår    motionerna
2001/02:So202,     2001/02:So230,     2001/02:So241,
2001/02:So303 yrkandena  1  och  2,  2001/02:  So353
yrkandena  1  och 2, 2001/02:So358 yrkande 3 i denna
del, 2001/02: So482,  2001/02:So490  yrkandena 1 och
2, 2001/02:So503 yrkande  5, 2001/02:So550 yrkandena
1 och 2, 2001/02:So566  yrkandena  1,  810,  16 och
17,    2001/02:So581,   2001/02:So613   yrkande   5,
2001/02:So620  yrkandena  3,  6 och 7, 2001/02:So628
yrkande 1, 2001/02:Sf395 yrkande  15,  2001/02: T464
yrkande  3,  2001/02:N314 yrkande 3 och 2001/02:N319
yrkande 12.

Ställningstagande

Vid   internationella   jämförelser   intar   svensk
sjukvård  ofta  en  tätposition  i  frågor  som  rör
kvalitet  och tillgänglighet. Den svenska sjukvården
är också kostnadseffektiv  i  jämförelse  med  andra
länders, särskilt när man jämför med länder som  har
en  stor  andel privatdriven vård och där sjukvården
betalas via försäkringar.

Vi anser  att  hälso-  och  sjukvården  skall vara
offentligt  finansierad,  ges  efter  behov  och   i
huvudsak  drivas  i  offentlig  regi. Sjukvården bör
inriktas     mot     ett     ökat    patient-    och
personalinflytande  i  form  av korta  beslutsvägar,
långtgående och tydliga delegeringar  och former för
reell  patientpåverkan.  All  sjukvård skall  ha  en
helhetssyn   på   människan  som  utgångspunkt   för
insatsen.  Med  det menas  att  patientens  fysiska,
psykiska och sociala  behov  skall beaktas och vägas
samman.  Prioriteringar inom hälso-  och  sjukvården
bör  ske  utifrån   den   prioriteringsordning   som
riksdagen beslutat.
Vi  anser  att  en demokratisering av vården borde
stå mer i fokus än  en  privatisering.  Det är fullt
möjligt  att  redan i dag ge patienter och  personal
större inflytande,  ansvar  och medbestämmande genom
att delegera och skapa korta beslutsvägar.
Vi  anser  inte  att  en  ökad  privatisering   av
primärvården  löser  dess  problem.  De strukturella
problem som finns inom primärvården kan,  och bör, i
huvudsak lösas inom ramen för offentlig drift.
Avancerad   akutsjukvård  kräver  ofta  omfattande
teknisk utrustning  och  övervakning. Denna vårdform
bör därför enligt vår uppfattning  koncentreras till
relativt  få  sjukhus.  Det  ställer  krav   på  väl
utvecklade vårdkedjor med närsjukhus, primärvård och
välutrustad   ambulanssjukvård.   Kontinuiteten   är
viktig    i    vården.    Det   finns   risker   med
specialisering, t.ex. att patienten  inte ses som en
helhet  i  sitt sociala sammanhang. Vi anser  därför
att  detta  skall   beaktas   vid   uppbyggnaden  av
akutsjukvården.   Vi   vill   också  framhålla   att
akutsjukvården måste organiseras  också  utifrån att
en stor andel av patienterna är äldre och har större
behov av tid, planering och rehabilitering.
Slutligen   vill   vi  framhålla  värdet  av  ökat
brukarinflytande i vården.  Patienters och anhörigas
erfarenheter och kunskaper bör  tas till vara på ett
bättre sätt än vad som sker i dag.  Med  det anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna  So264
(v)  yrkandena  1,  3 och 4 och So390 (s) och avslår
motionerna So202 (m),  So230  (m), So241 (kd), So303
(c) yrkandena 1 och 2, So353 (kd) yrkandena 1 och 2,
So358 (m) yrkande 3 i denna del,  So482  (kd), So490
(kd) yrkandena 1 och 2, So503 (kd) yrkande  5, So550
(s) yrkandena 1 och 2, So566 (kd) yrkandena 1, 8, 9,
10,  16  och  17,  So581 (s), So613 (kd) yrkande  5,
So620 (m) yrkandena  3,  6 och 7, So628 (fp) yrkande
1, Sf395 (fp) yrkande 15,  T464 (fp) yrkande 3, N314
(c) yrkande 3 och N319 (m) yrkande 12.

3. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av  Lars  Gustafsson  (kd) och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 3. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So482,  2001/02:  So490
yrkandena   1   och   2,  2001/02:So503  yrkande  5,
2001/02:So566 yrkandena  1,  810,  16  och  17  och
2001/02:So613    yrkande  5  och  avslår  motionerna
2001/02:So202,     2001/02:So230,     2001/02:So241,
2001/02:So264 yrkandena  1,  3  och 4, 2001/02:So303
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So353  yrkandena 1 och 2,
2001/02:So358 yrkande 3 i denna del,  2001/02:So390,
2001/02:So550  yrkandena  1  och  2,  2001/02:So581,
2001/02:So620  yrkandena  3,  6 och 7, 2001/02:So628
yrkande 1, 2001/02:Sf395 yrkande  15,  2001/02: T464
yrkande  3,  2001/02:N314 yrkande 3 och 2001/02:N319
yrkande 12.

Ställningstagande

Människan  har  kroppsliga,  själsliga  och  andliga
behov. Därför  handlar hälsa i vid bemärkelse om ett
fysiskt,    psykiskt,     socialt     och    andligt
välbefinnande.

Antalet vårdplatser på sjukhusen har reducerats så
mycket  att det blir störningar i patientflödet  och
flera  kliniker  påverkas.  Minskningen  av  antalet
vårdplatser har inte heller blivit kompenserad genom
en  motsvarande   utbyggnad   av  hemtjänsten  eller
särskilda boenden. Därför bör inriktningen  vara att
under  de  närmaste  tio  åren  skapa  ca 20 000 nya
vårdplatser. Dessa vårdplatser bör främst  gälla  de
vårdformer  där behoven av sjukvård och omvårdnad är
störst, dvs.  vård av svårt och långvarigt sjuka och
äldre.
Vi  vill  verka   för  upprättandet  av  ett  nytt
förtroendekontrakt mellan  politiska företrädare och
vårdens  professioner  som  bygger   på   ömsesidigt
ansvarstagande  och respekt för varandras uppgifter.
Ett ömsesidigt åtagande  att  ta ansvar utifrån sina
olika roller och uppgifter krävs. Inte minst när det
gäller prioriteringsfrågor finns  det i dag en stark
tendens  till  att  skjuta  över ansvaret  på  andra
grupper än den man själv representerar.
Det finns enligt vår uppfattning all anledning att
arbeta med fördjupade kvalitetskrav inom sjukvården.
Vi  vill  lyfta fram dessa kvalitetskrav  genom  att
skapa en värdighetsgaranti för trygghet i vården och
en stärkt ställning  för  patienten.  Detta får inte
enbart  begränsas  till  att  handla  om väntetider,
tillgänglighet och ökade valmöjligheter.  Patientens
delaktighet  i  sin  egen vård, personlig integritet
och respekt för den enskilde  är viktiga frågor. Tid
för  omvårdnad  och tid för möten  mellan  människor
måste bli centrala delar i en värdighetsgaranti inom
hälso-  och  sjukvården.  I  värdighetsgarantin  bör
skrivas in att ingen skall vårdas i korridorer eller
behandlingsrum.  I  lägen med extremt hög belastning
inom   vården  finns  ingen   möjlighet   att   låta
vårdgarantin  resultera i sanktioner gentemot någon,
däremot  kan  man   alltid   ge   kompensation  till
patienten.  Värdighetsgarantin  för  sjukvården  bör
tydligt  ange  att  tidpunkten för operationer  inte
utan  särskilda  skäl  får   ändras  samma  dag  som
operation först planerats.
Särskild  uppmärksamhet  och  hänsyn  skall  visas
personer med nedsatt autonomi, t.ex. barn och äldre,
demenshandikappade,           individer          med
utvecklingsstörning och talsvårigheter.  Studier har
visat   att   patienter   med   kommunikations-  och
förståndshandikapp inte sällan reagerar  med oro och
aggressivitet    när    individen   känner   smärta.
Behandlingen av patienter som inte själva alltid kan
föra  sin  talan  ställer  extra   stora   krav   på
vårdpersonalen  vad gäller lyhördhet och förmåga att
tolka  signaler. Värdighetsgarantin  skall  vara  en
försäkran  om  att vi får god vård  även när vi inte
längre är kapabla att föra vår egen talan.
I debatten hävdas  ibland  att varje landsting har
ett  sjukhus  för mycket. Vi anser  att  det  är  en
förenklad  bild.   Det   är   angeläget   att  varje
region/landsting  ges  förtroende  att avgöra  dessa
strukturfrågor,  eftersom  vårt land är  geografiskt
stort  och relativt glest befolkat.  Det  är  mycket
angeläget  att  finna  vårdstrukturer som håller för
högt  ställda  medicinska   kvalitetskrav   och  som
samtidigt  är  kostnadseffektiva och praktiska.  När
sjukvården organiseras  är  det  viktigt  att alltid
utgå  från  patienternas  behov.  I  dag  finns  det
gränser    mellan   närsjukvård,   sjukhusvård   och
socialtjänst  som  saknar  förankring  i  patientens
verklighet  och  som därför skapar bekymmer för  den
enskilde.  Därför  är  det  viktigt  att  ett  nära,
naturligt samarbete  med  patienten  i centrum byggs
upp   mellan  vårdens  olika  nivåer  och  ansvariga
huvudmän.
Vi anser  att  det  skall  vara  lätt  att komma i
kontakt med vården när man behöver det. Vi  vill slå
vakt  om  och  utveckla  de  små  länsdelssjukhusen.
Tillsammans med vårdcentraler, jourmottagningar  och
ambulanssjukvård   utgör   de  viktiga  delar  i  en
decentraliserad närsjukvård. I ett patientperspektiv
handlar   detta  om  kvalitet,  tillgänglighet   och
trygghet.
Närsjukvården   behöver   få  utvecklas  till  ett
välrenommerat    varumärke.   Närsjukvården    bör
uppfattas som en plats dit man går när man har behov
av hjälp för sin hälsa.  Därför  måste närsjukvården
karakteriseras av lättillgänglighet,  kvalitet, stor
bredd i vårdutbudet och låga avgifter.
Avslutningsvis  vill  vi anföra att vi  anser  att
välfärden  skall  byggas  utifrån   människors  mest
angelägna  behov.  Med det anförda föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motionerna So482 (kd), So490 (kd)
yrkandena 1 och 2, So503  (kd) yrkande 5, So566 (kd)
yrkandena 1, 810, 16 och 17  och So613 (kd) yrkande
5 och avslår motionerna So202 (m),  So230 (m), So241
(kd),  So264  (v)  yrkandena 1, 3 och 4,  So303  (c)
yrkandena 1 och 2, So353  (kd)  yrkandena  1  och 2,
So358  (m)  yrkande  3 i denna del, So390 (s), So550
(s)  yrkandena  1  och  2,   So581  (s),  So620  (m)
yrkandena 3, 6 och 7, So628 (fp)  yrkande  1,  Sf395
(fp)  yrkande  15,  T464  (fp)  yrkande  3, N314 (c)
yrkande 3 och N319 (m) yrkande 12.

4. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 4. Riksdagen  bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So303  yrkandena 1 och 2
och  2001/02:N314  yrkande  3 och avslår  motionerna
2001/02:So202,     2001/02:So230,     2001/02:So241,
2001/02:So264 yrkandena  1,  3  och 4, 2001/02:So353
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So358  yrkande  3 i denna
del,   2001/02:So390,  2001/02:So482,  2001/02:So490
yrkandena   1  och  2,  2001/02:  So503  yrkande  5,
2001/02:So550   yrkandena  1  och  2,  2001/02:So566
yrkandena  1,  810,   16   och  17,  2001/02:So581,
2001/02:So613 yrkande 5, 2001/02:So620  yrkandena 3,
6  och  7,  2001/02:So628 yrkande 1, 2001/02:  Sf395
yrkande 15, 2001/02:T464  yrkande 3 och 2001/02:N319
yrkande 12.

Ställningstagande

Målet  för hälso- och sjukvården  skall  enligt  min
uppfattning  vara  att  den  skall stärka människors
trygghet  genom att kunna erbjuda  hög  kvalitet  på
lika villkor  samt  gälla  alla skeden i livet. Vård
och omsorg skall erbjudas var och en efter behov.

Jag   anser   vidare   att  folkhälsoarbetet   bör
genomsyra allt samhällsarbete  och  att de politiska
besluten  bör  grundas  på principen om  en  hållbar
hälsoutveckling och att människor  ges möjlighet att
leva  ett hälsosamt liv. Ekonomisk tillväxt  innebär
inte med  automatik förbättrad social utveckling, om
stora grupper  av  befolkningen  inte  får del av de
växande resurserna. Nationalräkenskaperna bör därför
inkludera  positiva respektive negativa effekter  på
folkhälsan, dvs. ett hälsojusterat BNP-mått.
Slutligen  vill  jag påpeka att en större öppenhet
bör  finnas inför de  möjligheter  som  den  sociala
ekonomin    föder.    Med   social   ekonomi   avses
organiserade   verksamheter    som    primärt    har
samhälleliga   ändamål,   bygger   på   demokratiska
värderingar  och är organisatoriskt fristående  från
den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska
verksamheter bedrivs  huvudsakligen  i  för-eningar,
kooperativ,       stiftelser       och      liknande
sammanslutningar. Den sociala ekonomin  skall enligt
min  uppfattning  även  kunna  appliceras på  mindre
enheter, som komplement till hela verksamheter, inom
skolor, sjukhus och vårdinrättningar  för att främja
en utveckling av verksamheter som annars kan riskera
att avvecklas.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen  bifaller
motionerna So303 (c) yrkandena 1 och 2 och N314  (c)
yrkande  3  och  avslår  motionerna So202 (m), So230
(m), So241 (kd), So264 (v)  yrkandena  1,  3  och 4,
So353 (kd) yrkandena 1 och 2, So358 (m) yrkande  3 i
denna   del,  So390  (s),  So482  (kd),  So490  (kd)
yrkandena  1  och 2, So503 (kd) yrkande 5, So550 (s)
yrkandena 1 och  2, So566 (kd) yrkandena 1, 810, 16
och 17, So581 (s),  So613  (kd) yrkande 5, So620 (m)
yrkandena 3, 6 och 7, So628  (fp)  yrkande  1, Sf395
(fp)  yrkande 15, T464 (fp) yrkande 3, och N319  (m)
yrkande 12.


5. Hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering (punkt 1)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 5. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2001/02:So628   yrkande  1  och
2001/02:Sf395   yrkande  15  och  avslår  motionerna
2001/02:So202,     2001/02:So230,     2001/02:So241,
2001/02:So264 yrkandena  1,  3  och 4, 2001/02:So303
yrkandena 1 och 2, 2001/02:So353  yrkandena 1 och 2,
2001/02:So358 yrkande 3 i denna del,  2001/02:So390,
2001/02:So482,  2001/02:So490  yrkandena  1  och  2,
2001/02:So503 yrkande 5, 2001/02:So550  yrkandena  1
och  2,  2001/02:So566 yrkandena 1, 810, 16 och 17,
2001/02:So581,    2001/02:    So613    yrkande    5,
2001/02:So620  yrkandena  3,  6  och 7, 2001/02:T464
yrkande 3, 2001/02:N314 yrkande 3  och  2001/02:N319
yrkande 12.

Ställningstagande

Jag anser att sjukvården skall ges efter  behov  och
vara   gemensamt   finansierad,  dvs.  via  skatter.
Patientens viktiga val  gäller  valet  av vårdgivare
och   behandlingar,  inte  finansieringsformen.   En
behovsbaserad  sjukvård är den enda modell som lever
upp till en jämlik  behandling  av  patienterna.  En
sammanhållen  finansiering  av  sjukvården är enligt
min uppfattning bäst bäst av flera skäl.

Jag anser att det är oacceptabelt  att  tänka  sig
att  patienter  skulle få olika bra vård beroende på
att de valt olika  försäkringsnivå. Varken allmänhet
eller vårdpersonal skulle  acceptera  att  patienter
skulle nekas vissa behandlingar bara för att de valt
en  billig  försäkring.  Det går därför inte att  ha
olika  innehåll i olika sjukvårdsförsäkringar,  till
skillnad  från  de  valfria  olikheter i självrisker
m.m. som är naturliga i sakförsäkringar.
Den  erfarenhet  från försäkringsbaserad  sjukvård
som finns är att den  aktivt inskränker patienternas
valfrihet. Dels hänvisar  försäkringsbolagen normalt
patienterna   till   ett   fåtal    vårdgivare   som
försäkringsbolaget  har  avtal  med.  Dels  använder
försäkringsbolagen en rad metoder för att  slippa de
kostsamma  patienterna.  I  normal näringsverksamhet
försöker företagen slå vakt om  sina  trogna  kunder
och    bygga    ut    sin    kundkrets.    För    en
sjukvårdsförsäkrare     gäller     det     motsatta:
stamkunderna,  de  ständigt  återkommande  och  dyra
patienterna,     är     ett     direkt    hot    mot
försäkringsbolagets   ekonomi.   Om   man   erbjuder
personer med kroniska sjukdomar en mindre  bra vård,
kan försäkringsgivaren hoppas att de söker sig  till
ett annat försäkringsbolag.
I  den  gemensamt  finansierade  och  behovsstyrda
vården  är det av största vikt att de prioriteringar
man tvingas  göra sker efter det prioriteringsbeslut
som är antaget  av  riksdagen  och  att kunskapen om
riktlinjerna  kring  prioriteringar  finns   i  alla
landsting  och  i  hela  sjukvårdssystemet.  På  det
sättet säkras patientens rätt till en jämlik vård.
Med   det   anförda  föreslår  jag  att  riksdagen
bifaller motionerna So628 (fp) yrkandena 1 och Sf395
(fp) yrkande 15  och  avslår  motionerna  So202 (m),
So230 (m), So241 (kd), So264 (v) yrkande 1, 3 och 4,
So303 (c) yrkandena 1 och 2, So353 (kd) yrkandena  1
och  2,  So358 (m) yrkande 3 i denna del, So390 (s),
So482 (kd), So490 (kd) yrkandena 1 och 2, So503 (kd)
yrkande 5,  So550  (s) yrkandena 1 och 2, So566 (kd)
yrkandena 1, 810, 16  och 17, So581 (s), So613 (kd)
yrkande 5, So620 (m) yrkandena 3, 6 och 7, T464 (fp)
yrkande 3, N314 (c) yrkande  3  och N319 (m) yrkande
12.

6. Hälso- och sjukvårdspeng (punkt 2)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  6.  Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So229 och  2001/02:So620
yrkande 4 och bifaller  delvis  motion 2001/02:So280
samt avslår motionerna 2001/02:So409 yrkandena 1 och
2, 2001/02:So628 yrkande 3 delvis  och 2001/02:So637
yrkande 5.

Ställningstagande

Nuvarande  sjukvårdsstruktur  med  landstinget   som
huvudman    har   visat   sig   inte   längre   vara
ändamålsenlig.  Olika  driftsformer  som entreprenad
och bolag har börjat växa fram. Utvecklingen är dock
mycket  beroende av de politiska beslut  som  fattas
antingen    av    landstingen    eller    nationellt
övergripande  av  riksdagen,  vilket tyvärr tenderar
att bromsa utvecklingen, fastän  såväl patienter som
sjukvårdspersonal gärna ser dessa alternativ.

Dessutom    har   landstinget   fortfarande    ett
ekonomiskt monopol  för finansieringen som motverkar
uppkomst  av  andra driftsformer,  vilket  motverkar
mångfald,  ger  mindre  konkurrens  och  ett  dåligt
tillvaratagande  av   människors  kreativitet.  Allt
detta är negativt för sjukvården.
Som vi anfört ovan i reservation 1 anser vi att en
obligatorisk      och     gemensamt      finansierad
hälsoförsäkring som omfattar alla bör införas. Då en
övergång   till   ett   annat   finansierings-   och
producentsystem är en stor och omfattande förändring
bör  försöksverksamhet  i  begränsad   storlek   med
kundvalsmodeller  där  pengarna  följer patienten få
ske.  Lämpligt  kan  vara  att  inom vissa  regioner
tillåta sådana försöksområden. Det  sker  bäst genom
en  gemensamt  finansierad hälso- och sjukvårdspeng.
Denna  peng  styrs   till   den  vårdinrättning  som
patienten  väljer  och har förtroende  för.  Då  kan
flera olika driftsformer  växa  fram och landstinget
kan,   om   man   så  önskar,  driva  sjukhus   även
fortsättningsvis. Detta sker då i en öppen och ärlig
konkurrens, eftersom pengarna följer patienterna och
politikerna inte längre  kan  prioritera  sina  egna
sjukhus,  om  patienterna väljer bort dessa. På sikt
kan landstingen  försvinna  eftersom sjukvårdspengen
då  blir  grunden  för  ekonomin   inom  sjukvården.
Politikerna  kan  då lägga kraft på hur  en  hållbar
finansiering  skall   se   ut   och  inte  på  vilka
sjukvårdsstrukturer  som  skall  finnas.  Det  finns
därför  anledning  att  riksdagen ger  regeringen  i
uppdrag att utreda en hälso-  och sjukvårdspeng. Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motionerna  So229 (m) och So620 (m)  yrkande  4  och
bifaller delvis  So280  (m)  samt  avslår motionerna
So409 (kd) yrkandena 1 och 2, So628  (fp)  yrkande 3
delvis och So637 (fp) yrkande 5.

7. Hälso- och sjukvårdspeng (punkt 2)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller
därmed motionerna  2001/02:So628  yrkande  3 i denna
del   och   2001/02:So637   yrkande  5  samt  avslår
motionerna     2001/02:     So229,    2001/02:So280,
2001/02:So409 yrkandena 1 och  2  och 2001/02: So620
yrkande 4.

Ställningstagande

Vårdpeng  betyder  en rätt för patienter  att  välja
vårdgivare  då  ett  behov   av   behandling   eller
operation fastställts. I praktiken är ett system där
patienterna  har  stor  makt över vårdens ekonomiska
resurser en förutsättning  för  framväxten  av  fler
alternativa   vårdgivare.   Erfarenheter  från  hela
världen  visar  att  alla  kollektivt   finansierade
vårdsystem har behov av en inbyggd kostnadskontroll.
Rätten  att  fritt  välja  vårdgivare  måste  därför
gälla,  i  fråga  om  mera  kostnadskrävande ingrepp
eller behandlingar, när behovet  fastställts  av  en
landstingsläkare.  Med  det anförda föreslår jag att
riksdagen bifaller motionerna  So628  (fp) yrkande 3
och  So637  (fp)  yrkande  5  samt avslår motionerna
So229 (m), So280 (m), So409 (kd)  yrkandena  1 och 2
och So620 (m) yrkande 4.


8. Mångfald bland vårdgivare (punkt 3)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  8.  Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So358 yrkandena  1  och 2,
2001/02:So620 yrkande 5 och 2001/02:Sk288 yrkande 14
och  avslår  motionerna  2001/02:So345 yrkande 2 och
2001/02:So628 yrkandena 12 och 13.

Ställningstagande

Utvecklingen i Sverige och utomlands går mot en ökad
andel privat men offentligt  finansierad  vård.  Det
hänger delvis samman med en vilja att öka mångfalden
inom  sjukvården.  Dessutom får stora sjukhus  ofta
offentligt  ägda    allt   mindre   betydelse  inom
sjukvården.  Antalet  vårdplatser blir allt  mindre,
bl.a.   som   en   logisk   följd   av   effektivare
behandlingsmetoder.          Kvaliteten          och
kunskapsinnehållet på den enskilda  kliniken  blir i
stället  allt  viktigare. Specialiserade kliniker  
ofta  privata    kan   i  stor  utsträckning  ligga
fristående och ändå samarbeta med andra kliniker.

Att ekonomisk vinst i vården  tillåts  är,  liksom
valfrihet  och  konkurrens,  en viktig drivkraft för
god vård. En bra verksamhet har  större  möjligheter
att skapa vinst, och för det sjukhus som vill gå med
vinst  är  enda  möjligheten  att  vara  bättre   än
landstinget.  Den  som  kan  erbjuda  bättre vård än
andra skall också få betalt för det  och det gäller
såväl  vårdpersonalen  som  dem  som  riskerar  sitt
kapital. Omvänt gäller att sjukhus med dålig ekonomi
förr eller senare får svårt att upprätthålla  en hög
kvalitet     oavsett  om  ägaren  är  privat  eller
offentlig. Att  gå  med  vinst  är  en  säkerhet för
återinvestering i verksamheten. Den andel av vinsten
i  alla  seriösa företag som delas ut till  dem  som
riskerar kapitalet  är  en obetydlig del jämfört med
det som återinvesteras. Återinvestering  leder i sin
tur till utveckling och bättre vård.
Bara  en knapp fjärdedel av västvärldens  invånare
lever  i  länder   där   sjukvården   i  dominerande
utsträckning     tillhandahålls     av    offentliga
vårdgivare.  En  ökad  mångfald  och konkurrens  ger
stora   välfärdsvinster,   inte   bara  genom   ökad
tillgänglighet  och kvalitet utan också  därför  att
resurser frigörs.  Ökad konkurrens mellan vårdgivare
kan att döma av hittills  genomförda  studier ge mer
och  bättre  vård motsvarande minst 10 %  av  dagens
sjukvårdskostnader.  En förutsättning för att en rik
mångfald  skall kunna utvecklas  är  att  det  råder
etableringsfrihet.  Med  flera alternativ och större
möjligheter  för  de  befintliga   alternativen  att
utveckla    sin   verksamhet   uppnås   en   verklig
allemansrätt i vården. Det är en sådan handlingsplan
svensk sjukvård behöver. Med det anförda föreslår vi
att  riksdagen   bifaller   motionerna   So358   (m)
yrkandena 1 och 2, So620 (m) yrkande 5 och Sk288 (m)
yrkande 14 och avslår motionerna So345 (v) yrkande 2
och So628 (fp) yrkandena 12 och 13.

9. Mångfald bland vårdgivare (punkt 3)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i reservation 9. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So345  yrkande  2  och  avslår
motionerna   2001/02:So358   yrkandena   1   och  2,
2001/02:So620 yrkande 5, 2001/02:So628 yrkandena  12
och 13 och 2001/02:Sk288 yrkande 14.

Ställningstagande

Vi  anser  att  alternativa  driftsformer  till  den
offentliga  kan  utgöra  goda komplement och ge ökad
demokrati under förutsättning att vinstintresse inte
är det primära syftet. Exempel  på  detta  kan  vara
brukarägda   verksamheter,  ideella  stiftelser  och
kooperativ.

Vård-  och  omsorgspersonalens   kreativitet   och
kompetens måste ges möjlighet att utvecklas. Det kan
bara  ske  om förutsättningarna är stabila över tid.
Konsekvenserna     av     den    redan    genomförda
konkurrensutsättningen  bör  nu  utvärderas  ur  ett
ekonomiskt   och  kvalitativt   perspektiv   utifrån
klienter och personal.  Med  det anförda föreslår vi
att riksdagen bifaller motion  So345  (v)  yrkande 2
och avslår motionerna So358 (m) yrkandena 1  och  2,
So620  (m) yrkande 5, So628 (fp) yrkandena 12 och 13
och Sk288 (m) yrkande 14.

10. Mångfald bland vårdgivare (punkt 3)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller
därmed motion  So628  yrkandena 12 och 13 och avslår
motionerna 2001/02:So345  yrkande  2,  2001/02:So358
yrkandena  1  och  2,  2001/02:So620 yrkande  5  och
2001/02:Sk288 yrkande 14.

Ställningstagande

Med    en   mödravårdspeng   kan    kostnaden    för
mödrahälsovård    följa   föräldrarna   oavsett   om
föräldrarna väljer  en  offentlig  eller  en  privat
mödravård.  På  det  sättet  blir  villkoren  för de
privata  mödravårdsmottagningarna  samma som för  de
offentliga. Detsamma bör gälla barnhälsovården.  Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motion  So628  (fp)  yrkandena  12 och 13 och avslår
motionerna So345 (v) yrkande 2, So358  (m) yrkandena
1  och 2, So620 (m) yrkande 5 och Sk288 (m)  yrkande
14.


11. Patientombudsman (punkt 4)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 11. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So264 yrkande 9.

Ställningstagande

Hos  många  människor   finns   det   en  känsla  av
maktlöshet inför vårdapparaten. Vi anser  därför att
en statlig patientombudsman skulle kunna fungera som
en  från sjukvården fristående instans dit patienter
kan vända  sig  med  klagomål och få aktiv hjälp med
att få sitt ärende prövat  i  rätt  instans. Med det
anförda  föreslår  vi att riksdagen bifaller  motion
So264 (v) yrkande 9.


12. Hälsokonsekvensanalyser (punkt 5)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  12. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So303 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag  vill betona vikten av att  det  före  viktiga
beslut görs en omfattande analys av vad beslutet kan
få för betydelse  för hälsoutvecklingen, motsvarande
vad som redan i dag  görs  på  miljöområdet. Metoder
för hälsokonsekvensanalyser bör  utvecklas.  Med det
anförda  föreslår  jag att riksdagen bifaller motion
So303 (c) yrkande 3.



13. Kulturens roll i hälso- och sjukvård
(punkt 7)

av  Lars Gustafsson  (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser  att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 13. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So421.

Ställningstagande

Ungefär tre fjärdedelar av all sjukdom kan relateras
till vår livsstil.  Till  det som påverkar vår hälsa
inom  vår  livsstil  brukar  nämnas   mat,   motion,
psykiskt välbefinnande m.m. Men även arkitekturen är
en del av vår närmiljö och påverkar våra sinnen. Att
den  fysiska  miljön påverkar vårt beteende är sedan
länge   känt.  Genom   att   tillämpa   psykosocialt
stödjande  design  och  kunskap  om  folkhälsan  vid
utformningen  av  arbetsmiljön och boendet optimeras
människans välbefinnande.  Med  det anförda föreslår
vi att riksdagen bifaller motion So421 (kd).


14. Vårdgaranti (punkt 8)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Lars  Gustafsson   (kd),  Cristina  Husmark
Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann (fp), Lars Elinderson  (m)  och  Rosita
Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So43  samt  bifaller  delvis
motionerna  2001/02:So303  yrkande 11, 2001/02:So358
yrkande  3  i  denna del, 2001/02:So566  yrkande  2,
2001/02: So620 yrkande  1 och 2001/02: So628 yrkande
3 i denna del.

Ställningstagande

Socialutskottet uttalade  i betänkande 2000/01:SoU5,
såvitt gällde landstingens primärvård, att utskottet
mot  bakgrund  av de resurstillskott  som  aviserats
ansåg    det   naturligt    att    regeringen    och
Landstingsförbundet  i kommande förhandlingar kommer
överens om påtagligt skärpta krav på tillgänglighet.

Socialdepartementet  har,  som  nu  redovisats för
riksdagen  genom  den  s.k.  Dagmarskrivelsen,  dock
verkat   i  motsatt  riktning.  Departementet   har,
tillsammans med Landstingsförbundet, i det avtal som
regeringen  sedan  godkänt  anfört  att  det inte är
aktuellt  med  några  skärpningar  alls  vad  gäller
kraven  på  tillgängligheten  i  primärvården. Detta
skall  då jämföras med att socialutskottet  framhöll
att det var naturligt med påtagligt skärpta krav.
Det har  inte  framkommit några skäl för att ändra
den bedömning som  utskottet gjorde hösten 2000. Att
det i olika landsting  förekom  eller övervägdes mer
eller  mindre  verkningsfulla  planer   vad   gäller
tillgängligheten  i  primärvården  var  väl känt för
utskottet  och  andra  då  den  nämnda propositionen
behandlades.
Vad  detta  handlar  om är att regeringen,  i  sin
egenskap av part, har  kommit att anse motsatsen
till vad regeringspartiet i riksdagsbehandlingen kom
överens med   andra partier  om. Detta är inget skäl
för  riksdagen  att  undanröja  den  ståndpunkt  som
socialutskottets  majoritet  hade  i   den  tidigare
behandlingen.  Det är däremot ett skäl att  med  ett
tillkännagivande   till   regeringen   fastslå   vad
riksdagens  ståndpunkt  är, och man måste sedan utgå
från  att  Socialdepartementet  inte  ännu  en  gång
agerar i den rakt motsatta riktningen.
Vi anser att  det  är anmärkningsvärt att samtliga
de  partier som stod bakom  betänkande  2000/01:SoU5
inte   nu   är  beredda  att  upprepa  det  tidigare
ställningstagandet  i  form  av ett tillkännagivande
till regeringen.

Vi vill såvitt gäller införandet  av  en vårdgaranti
anföra följande.

Vi vill omedelbart införa en nationell vårdgaranti
som innebär att ingen skall behöva vänta  längre  än
tre månader på operation eller behandling, efter det
att   behovet  fastställts.  Klarar  inte  det  egna
landstinget av att ge vård inom den tiden, skall man
kunna få vården utförd hos ett annat landsting eller
hos en  privat  vårdgivare  på det egna landstingets
bekostnad. I ett första steg  bör  den  ursprungliga
vårdgarantin, med vissa kompletteringar, införas. På
sikt   bör   vårdgarantin  omfatta  alla  medicinskt
motiverade behandlingar  och  utfästa  en behandling
inom  tre  månader.  Patienten  skall  kunna   välja
sjukhus  i  hela  landet, om inte vården kan ges vid
närmaste  sjukhus  inom   angiven  tid.  De  allmänt
omfattade slutsatserna från Prioriteringsutredningen
skall vara utgångspunkt. Det  innebär  att  den  för
varje  tillfälle  aktuella  kösituationen inte skall
avgöra    inriktning    och    prioritering,    utan
vårdbehoven. Patienter med svåra  kroniska sjukdomar
och personer i livets slutskede, dvs.  patienter som
har  de  allra största vårdbehoven, skall  inte  stå
tillbaka för  patienter  med lättdiagnostiserade och
behandlingsbara  sjukdomar.   Införande   av  en  ny
vårdgaranti kan komma att behöva tillskott av medel,
men  bör  rymmas  inom  ramen  för samhällets totala
satsningar      på      hälso-     och     sjukvård,
sjukskrivningsmedlen inkluderade.

Vårdgarantin kommer att bidra till att riva
gränser mellan landstingen och mellan olika
sjukhus på ett sätt som förbättrar
resursutnyttjandet. Med vårdgarantin
synliggör man för landstingen  och för de
enskilda sjukhusen  en del av de kostnader
som köerna i vården för med sig. Genom att
inte ta emot patienter går sjukhusen miste
om resurser. De uppmuntras på så sätt att
förändra verksamheten så att köer inte
uppstår. Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motionerna So43 (fp, c,
mp) samt bifaller delvis So303 (c) yrkande
11, So358 (m) yrkande 3 i denna del, So566
(kd) yrkande 2, So620 (m) yrkande 1 och
So628 (fp) yrkande 3 i denna del.





15. Tillgänglighet till vården i övrigt
(punkt 9)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  15. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So303 yrkande 12 samt bifaller
delvis motion 2001/02:So466.

Ställningstagande

Jag       föreslår       att      en      förbättrad
tillgänglighetsgaranti införs  som innebär att ingen
skall behöva vänta mer än fyra dagar  på  ett  besök
hos läkare inom primärvården. Tillgänglighet innebär
också  att  patienter  snabbt  skall  få kontakt med
vården  via  telefon.  Väntetider  eller  obesvarade
telefonsamtal     skall     inte    få    förekomma.
Tillgänglighetsgarantin  är ett  sätt  att  fokusera
åtgärder    som    förbättrar   möjligheterna    för
medborgarna   att   nå   vården.   Därför   bör   en
tillgänglighetsgaranti  om   fyra   dagar   införas.
Riksdagen  bör hos regeringen begära förslag om  att
införa en tillgänglighetsgaranti  i enlighet med vad
i motionen anförts. Med det anförda föreslår jag att
riksdagen bifaller motion So303 (c)  yrkande  12 och
bifaller delvis motion So466 (s).


16. Förnyad medicinsk bedömning (punkt 10)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Lars  Gustafsson   (kd),  Cristina  Husmark
Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann (fp), Lars Elinderson  (m)  och  Rosita
Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller
därmed      delvis     motionerna     2001/02:So267,
2001/02:So303  yrkande  10 och 2001/02:So628 yrkande
11 och avslår motion 2001/02:So457.

Ställningstagande

Rätten att få s.k. second  opinion  omfattar  i  dag
inte  dem  som har andra än livshotande och särskilt
allvarliga      varaktiga       eller      livslånga
sjukdomstillstånd eller funktionshinder. Inte heller
finns någon rätt till second opinion  när det gäller
behandlingar  som  av  olika  skäl  inte leder  till
förbättringar. Vi vill framhålla att  nya  kunskaper
hela tiden tillkommer och att nya behandlingsmetoder
ständigt utvecklas. De nya metoderna tillämpas  inte
samtidigt  överallt  inom  sjukvården.  Vi anser att
alla patienter skall ha rätt till en second opinion.

Med  det anförda föreslår vi att riksdagen  bifaller
delvis  motionerna  So267  (m), So303 (c) yrkande 10
och So628 (fp) yrkande 11 och  avslår  motion  So457
(v).


17. Förnyad medicinsk bedömning (punkt 10)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller
motion    2001/02:So457    och   avslår   motionerna
2001/02:So267,   2001/02:So303    yrkande   10   och
2001/02:So628 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt  hälso- och sjukvårdslagen skall  landstinget
ge  en  patient   med  livshotande  eller  särskilt
allvarlig sjukdom eller  skada  möjlighet  att  inom
eller  utom  det  egna  landstinget  få  en  förnyad
medicinsk   bedömning   i  det  fall  vetenskap  och
beprövad erfarenhet inte  ger entydig vägledning och
det  medicinska  ställningstagandet   kan   innebära
risker  för  patienten eller har stor betydelse  för
dennes  framtida   livskvalitet.   Patienten   skall
erbjudas den behandling den förnyade bedömningen kan
föranleda. Vi står bakom detta och anser att det är
en bra plattform.

Riksdagens  socialutskott tillkännagav hösten 1998
att  det  är  mycket   angeläget   att   noga  följa
effekterna  av  denna lagstiftning och föreslog  att
regeringen skulle  ge  Socialstyrelsen i uppdrag att
följa tillämpningen under ett år samt därefter lämna
en utvärdering.
Vi anser att eftersom  det  nu  gått  en tid sedan
rätten till förnyad medicinsk bedömning infördes kan
det  följaktligen vara dags för en översyn.  Det  är
viktigt  att  få  en  uppföljning  av hur denna rätt
tillämpas  och i vilken omfattning den  nyttjas.  Vi
anser därför att regeringen bör ge Socialstyrelsen i
uppdrag att göra en översyn av second opinion. Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motion  So457  (v)  och avslår motionerna So267 (m),
So303 (c) yrkande 10 och So628 (fp) yrkande 11.

18. Inrättande av en statlig medicinalstyrelse
(punkt 11)

av  Chris Heister (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So620 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi  anser   att   det  är  angeläget  att  bryta  ut
Socialstyrelsens tillsynsdel  och  göra  den till en
självständig  oberoende  verksamhet.  Styrelsen  har
redan  kompetens  inom  området hälso- och  sjukvård
samt en regional organisation  som  lämpar  sig  för
kvalitetsuppföljning.

En statlig medicinalstyrelse bör godkänna vårdgivare
och    legitimera   sjukvårdspersonal,   svara   för
kvalitetssäkring och regelbunden medicinsk revision,
utgöra en  instans dit allmänheten kan vända sig med
klagomål samt  svara för den övergripande tillsynen.
Kraven  skall  vara   lika  för  alla  som  bedriver
sjukvård; även offentlig  vård  måste  kontrolleras.
Den producent eller försäkringsgivare som inte lever
upp  till kraven och inte snabbt bättrar  sig  skall
kunna   avföras   från  systemet.  Med  det  anförda
föreslår vi att riksdagen  bifaller motion So620 (m)
yrkande 11.


19. National Institute of Health (punkt 12)

av  Chris  Heister (m), Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 19. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So620 yrkande 13.

Ställningstagande

Sverige  har  hittills   haft  en  god  förmåga  att
överföra  vetenskapliga resultat  till  diagnostiska
metoder och  kommersiellt  framgångsrika  läkemedel.
Inom läkemedel och biomedicin befinner sig Sverige i
den  internationella  forskningsfronten.  Detta   är
också   ett  område  som  kan  få  helt  epokgörande
betydelse.  Återväxten av forskare måste tillgodoses
om  kreativa  forskningsmiljöer   av  internationell
klass skall kunna upprätthållas. För  att ge maximal
kraft åt ansträngningarna att ligga i den medicinska
och  biomedicinska forskningsfronten vill  vi  skapa
vad vi  kallar  ett  svenskt  National Institute of
Health efter amerikansk förebild.  Institutet  för
medicin  och  hälsa skall kraftsamla och möjliggöra
ny,  mer  tvärvetenskaplig   forskning,   men  också
fördjupa  forskningen  inom  olika  discipliner  med
anknytning  till  hälsa och sjukvård i  vid  mening.
Målsättningen  skall   vara   att  sammanföra  olika
kategorier av ämneskunnande för  att möjliggöra nytt
vetande och kunskap som inte är möjlig  att  erhålla
inom   varje   vetenskapsområde   för   sig.   Genom
Institutet   för   medicin  och  hälsa  skapas  en
forskningsfinansiär med  ansvar för hela det samlade
hälsovetenskapliga     spektrumet,     dvs.     från
grundvetenskaplig  biomedicin   till  folkhälsa  och
social forskning. Med det anförda  föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion So620 (m) yrkande 13.


20. Vård utomlands (punkt 14)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  20. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So620   yrkande  10  och
2001/02:U303 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser att patienter  i Sverige  som på sedvanligt
sätt   har  fått  behovet  av  en  operation   eller
behandling  fastställt  här  hemma  skall kunna söka
nödvändig  vård  utomlands.  En  gränslös   sjukvård
stimulerar till ett bättre resursutnyttjande,  t.ex.
genom  att  ledig  kapacitet  hela tiden rapporteras
till databaser. Patienten kan på  så sätt få aktuell
information   om   kötider   m.m.,  i  Sverige   och
utomlands.

När  det  gäller verkligt högspecialiserad  vård  är
Sverige fortfarande  ett  litet land. Det kan därför
både vara bättre och billigare  att använda utländsk
kompetens  i  vissa  fall.  Svenska patienter  måste
kunna dra nytta av utländska  läkares  kompetens, på
samma  sätt som utländska patienter måste  få  ökade
möjligheter  att  komma till Sverige för att få vård
av svenska läkare.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna So620 (m) yrkande 10 och U303 (m) yrkande
6.

21. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 15)

av Chris Heister  (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson   (m),  Kerstin
Heinemann (fp) och Lars Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So628 yrkande 4 i denna  del
och  avslår  motionerna   2001/02:So212  yrkande  1,
2001/02:So303     yrkande     30,     2001/02:So386,
2001/02:So465  yrkandena 13, 2001/02:So501  yrkande
6, 2001/02:So503 yrkande  1, 2001/02:So566 yrkandena
4, 5 och 7.

Ställningstagande

Sverige  kommer,   om  ingenting  görs,  att  få  en
skriande brist på vårdpersonal.  Redan  i dag duggar
larmrapporterna   om   personalbrist   tätt.  Därför
behöver vårdsektorn bli mer attraktiv för  att  fler
skall söka sig dit. För att attraktionskraften skall
bli  stark måste lönerna blir konkurrenskraftiga och
arbetsvillkoren förbättras.

En av de tydligaste signalerna på att någonting är
fel med personalens arbetsmiljö i vården är ökningen
av sjukskrivningar  och   s.k. utbrändhet. Hälsan är
sämre bland anställda i den  offentliga sektorn än i
den privata.
Men  också  karriärvägarna inom  vårdyrkena  måste
utvecklas. Det  måste  bli  attraktivt  för  dem som
lämnat yrket att återvända.
Det  krävs  vidare  åtgärder för att få i gång  en
fungerande vidareutbildning  som är kompetenshöjande
för  personalen  i  vården  och  ger  möjlighet  för
allmänläkare att forska samtidigt  som  de tjänstgör
som allmänläkare.
Socialstyrelsens         undersökningar         av
distriktssköterskornas arbetssituation har visat att
deras arbete under senare år förskjutits alltmer mot
sjukvård på bekostnad av förebyggande arbete. Med de
nya  uppgifter som ålagts primärvården  mer hemvård,
patienter   med  större  vårdtyngd  osv.   krävs  en
förändring av distriktssköterskornas grundutbildning
samt  fortbildning.   Ytterst  handlar  det  om  att
tillgodose en god patientsäkerhet.
Fler vårdutbildade borde också få förverkliga sina
visioner. Under årtionden  har de vårdanställda fått
allt  mindre  att  säga  till om.  De  allra  flesta
vårdanställda har därtill  förmenats möjligheten att
gå  över  till  andra arbetsgivare  eller  testa  om
vingarna bär på egen hand.
De vårdanställda  måste  få större inflytande över
sin arbetssituation. Möjligheterna  till  inflytande
över  schemaläggning,  arbetstider och andra  frågor
som rör arbetets organisering  måste  bli verklighet
för  alla  dem  som  arbetar inom offentlig  sektor.
Traditionella    hierarkier     konserverar    gamla
yrkesroller inom vården och verkar hindrande för att
utveckla arbetsorganisationen. Det  är  viktigt  att
makten över arbetsplatsen återfinns hos alla dem som
arbetar  inte ett fåtal.
Fler utbildningsplatser på högskolans vårdprogram,
bättre    karriärmöjligheter   i   vårdyrket,   fler
arbetsgivare     inom     vårdsektorn     och     en
arbetstidsreform  som  ger  makten  över arbetstiden
till  den  enskilde arbetstagaren är några  reformer
som skulle bidra till att fler vårdanställda stannar
kvar i yrket.  Det  är  först när personalen mår bra
som vården också blir bra för patienterna.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So628 (fp) yrkande  4  i denna del och avslår
motionerna So212 (fp) yrkande 1,  So303  (c) yrkande
30,  So386  (s), So465 (s) yrkandena 13, So501  (c)
yrkande  6,  So503   (kd)  yrkande   1,  So566  (kd)
yrkandena 4, 5 och 7.

22. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 15)

av  Lars Gustafsson  (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2001/02:So503    yrkande   1,
2001/02:So566   yrkandena  4,  5  och  7  och avslår
motionerna  2001/02:  So212 yrkande 1, 2001/02:So303
yrkande 30, 2001/02:So386,  2001/02: So465 yrkandena
13,  2001/02:So501  yrkande  6   och  2001/02:So628
yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Det   finns   utbredda   symtom   på  ohälsa   bland
vårdpersonalen.  Det  handlar om stress,  utbrändhet
och självmordstankar. Orsakerna  kan  vara många. En
del beror på omorganisationer och nedskärningar  med
låg  bemanning,  tidspress  och  korta vårdtider som
följd. Samtidigt ställer patienter av naturliga skäl
lika höga krav som tidigare.

Sjukfrånvaron   bland  vårdpersonalen   har   ökat
kraftigt. Vid närmare  analys  har det visat sig att
det  dessutom tycks finnas ett strukturellt  problem
som är  könsbaserat.  Kvinnor har högre sjukfrånvaro
än män.
Hälsokontroller utförs  numera  rutinmässigt varje
år på de flesta privata företag. Det  är  en  viktig
förebyggande åtgärd för att motverka ohälsa bland de
anställda. Återkommande hälsokontroller bör vara  en
naturlig  del av personalvården för vårdanställda på
alla nivåer.
Vi anser  att personalen behöver få ny framtidstro
och  en  god grund  för  ökat  självförtroende.  Det
behövs fler  händer i vården. Under de senaste tio
åren har antalet  anställda inom landstingens hälso-
och sjukvård minskat  med ca 133 000 personer, varav
70 000 till följd av ädelreformen.  Detta innebär en
faktisk  personalförlust  på netto 63 000  anställda
inom   den   del  av  hälso-  och   sjukvården   som
landstingen har  ansvar  för.  Under  åren  framöver
måste    sjukvården   och   äldreomsorgen   få   ett
resurstillskott som bättre motsvarar vårdbehovet.
En allvarlig  konsekvens av den s.k. vårdkrisen är
ett vikande intresse  bland ungdom att söka sig till
vårdyrkena.  På  många  håll   medför   detta  stora
svårigheter i rekryteringen till såväl tjänster  som
vikariat.  Fler  utbildningsplatser måste skapas för
både  läkar-  och  sjuksköterskelinjen   samt   inom
omvårdnadsprogrammen.
Det   är  angeläget  att  undersköterskornas  roll
uppvärderas.  Kompetenskraven  bör  ses över och nya
karriärvägar  erbjudas för att göra ett  av  vårdens
viktigaste yrken  mera  statusfyllt. Även i fråga om
sjuksköterskornas roll och ansvar behöver framtidens
rekryteringsmöjligheter  förbättras.  Yrkesinnehåll,
kompetenskrav och karriärvägar  behöver  förnyas och
utvecklas. Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motionerna So503 (kd) yrkande 1, So566 (kd)
yrkandena  4,  5  och 7 och avslår motionerna  So212
(fp) yrkande 1, So303  (c)  yrkande  30,  So386 (s),
So465  (s)  yrkandena 13, So501 (c) yrkande  6  och
So628 (fp) yrkande 4 i denna del.

23. Personalförsörjning inom hälso- och
sjukvården (punkt 15)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So303  yrkande  30  och
2001/02:So501   yrkande   6  och  avslår  motionerna
2001/02:So212      yrkande     1,     2001/02:So386,
2001/02:So465 yrkandena  13,  2001/02:So503 yrkande
1,   2001/02:So566  yrkandena  4,  5   och   7   och
2001/02:So628  yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Jag anser att det är hög tid att utforma en strategi
för  hur   man   skall   klara   de  kommande  årens
personalförsörjning inom vård och omsorg. Personalen
är  vårdens  och  omsorgens viktigaste  resurs,  och
redan  i  dag  är  den   en  bristvara.  Situationen
förvärras av långa sjukskrivningar  och av att stora
pensionsavgångar  är nära förestående.  Det  största
problemet för personal  inom  offentlig sektor är de
hårda rationaliseringskraven samt  frustration  över
en  byråkratisk  organisation, vilket leder till att
man som arbetstagare  har  minimala  möjligheter att
påverka  sin situation. Vår gemensamma  välfärd  får
inte skapas på bekostnad av att människor slits ut i
förtid. Vidare  bör  vårdutbildningarna  utökas, och
fler  människor måste stimuleras till att söka  till
vårdutbildningarna.  Vårdyrken kan uppvärderas genom
förbättrad arbetsmiljö samt ökat inflytande.

När det särskilt gäller  storstadsregionerna  vill
jag  framhålla  att  varje  region  måste utforma en
strategi  för hur man skall klara de kommande  årens
personalförsörjning inom vården och omsorgen.
Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna  So303  (c)  yrkande  30  och  So501  (c)
yrkande  6  och avslår motionerna So212 (fp) yrkande
1, So386 (s),  So465  (s)  yrkandena 13, So503 (kd)
yrkande  1, So566 (kd) yrkandena  4,  5  och  7  och
So628 (fp) yrkande 4 i denna del.

24. Specialistkompetens (punkt 16)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:Ub459  och avslår motionerna
2001/02:So560 och 2001/02:Ub537.

Ställningstagande

Den rättspsykiatriska vården kan inom några år hamna
i   en  mycket  besvärlig  situation.   Det   saknas
utbildade  rättspsykiatriker  i sådan omfattning att
det kan bli svårigheter att utbilda  nya.  Vi  anser
att   förberedelser   bör  vidtas  omgående  så  att
utbildning av fler rättspsykiatriker  kan  påskyndas
mot  bakgrund  av  att  alltfler  dömda  har psykisk
sjukdom,    att    medelåldern    är    hög    bland
rättspsykiatrikerna  samt  att  nya uppgifter kommer
att  åläggas dem. Med det anförda  föreslår  vi  att
riksdagen  bifaller  motion  Ub459  (v)  och  avslår
motionerna So560 (s) och Ub537 (s).


25. Praktikplats för psykologer (punkt 17)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Riksdagen  bifaller
därmed motionerna 2001/02:So597 och 2001/02:So608.

Ställningstagande

Grundvillkoret  för att få legitimation som psykolog
är  avlagd  psykologexamen   och  därefter  ett  års
praktisk  psykologtjänstgöring.   En   stor  del  av
psykologkåren  kommer  att  gå i pension under  åren
20052020. Den nuvarande utbildningskapaciteten  och
den  därav beräknade framtida examinationsfrekvensen
pekar  på ett fördubblat behov av praktikplatser. En
situation som varit otillfredsställande sedan slutet
av 1970-talet  riskerar,  snart  att  bli  ohållbar.
Samhällets  försörjning  av  legitimerade psykologer
riskeras   och   individuella  utbildningssatsningar
leder  till  en  återvändsgränd.  Problemet  behöver
snarast   lösas   så  att   ett   nödvändigt   antal
praktikplatser tillskapas  och  garanteras inom hela
landet. Med det anförda föreslår  jag  att riksdagen
bifaller motionerna So597 (s) och So608 (mp).


26. Den psykiatriska vårdens organisation
(punkt 19)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  26. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2000/01:So225  yrkandena  4 och 6,
2001/02:So277    yrkande    2,   2001/02:So349   och
2001/02:So568 yrkandena 2, 3,  4  och  6  och avslår
motionerna 2001/02:So223 och 2001/02: So443.

Ställningstagande

De  övergripande reformer vi beskrivit i reservation
1 för  sjukvården omfattar givetvis även psykiatrin.
Genom dessa  reformer ges psykiskt funktionshindrade
helt   andra   förutsättningar    till    vård   och
rehabilitering  på  längre  sikt  och  kan  erbjudas
lösningar som är anpassade efter individuella  behov
i    stället    för    att    mer   slentrianmässigt
långtidssjukskrivas eller förtidspensioneras.

Allmänt  sett  har  trycket  på  t.ex.  barn-  och
ungdomspsykiatrin  ökat  under 1990-talet  samtidigt
som  verksamhetsformerna i  huvudsak  har  förblivit
oförändrade.    Hjälp    från    privatpraktiserande
psykologer  och  psykoterapeuter  är  fortfarande  i
mycket hög grad förbehållen individer  och  familjer
som kan betala för vården. Väntetider på omkring ett
år   inom   barn-   och  ungdomspsykiatrin  är  inte
ovanligt.   Vi   anser   därför    att   barn-   och
ungdomspsykiatrins organisation bör utredas.
Även   om  psykiatrins  problem  inte  uteslutande
handlar om  resurser är vi medvetna om att det finns
ett behov av  förstärkta  resurser  till psykiatrin.
Det  är  också  därför som vi upprepade  gånger  har
föreslagit ett stimulansbidrag  till  kommunerna för
att initiera åtgärder som kan komma till  rätta  med
brister i arbetet med psykiskt funktionshindrade.
En  allt större del av sjukvården drivs av privata
vårdgivare  t.ex. på uppdrag av landsting. Med tanke
på hur dåligt  psykiatrin  är  utbyggd  och  hur  få
behandlingsalternativ  det finns, särskilt för äldre
med psykisk störning, finns alla skäl att underlätta
för privata behandlingsalternativ. Fortfarande finns
dock många skillnader i  den  legala  och ekonomiska
regleringen av offentliganställda läkare  och övriga
läkare.  Inom  psykiatrin ser vi mest allvarligt  på
den   närmast   systematiska    diskrimineringen   i
finansieringshänseende  som i dagsläget  fortfarande
sker av privata behandlingsalternativ.
Vi anser att det borde  vara  enklare  att  nå den
psykiatriska  vården hos primärvården. Då finns  det
möjligheter att  bota  eller  lindra  sjukdom  innan
djupa  depressioner  och  tvångstankar, ätstörningar
och schizofreni utvecklas.
Införande  av valfrihet och  finansiering  som  är
neutral till driftformer inom psykiatrin är förvisso
något svårare än inom den somatiska vården, på grund
av     en     svagare     sammanhållen     offentlig
tillsynsverksamhet    och   mindre   enhetlighet   i
behandlings- och diagnosmetoder.
Många  tjänster som erbjuds  av  t.ex.  psykologer
ligger också  utanför  vad  som  är att beteckna som
sjukdomsbehandling i egentlig mening.  Vi anser dock
att det nu är påkallat med en samlad genomgång av de
hinder som finns för privat verksamhet på  hela  det
psykiatriska,   psykoterapeutiska  och  psykologiska
fältet.

Vi  anser  att rättssäkerheten  och  tryggheten  för
anhöriga och  vårdpersonal samt för allmänheten inte
prioriteras tillräckligt högt. I själva verket måste
deras   rättssäkerhet   tillmätas   stor   betydelse
särskilt  i  samband  med rättspsykiatrisk vård, men
även i övrig psykiatrisk  tvångsvård.  Många  av  de
allra  farligaste  brottslingarna  finns t.ex. bland
dem som överlämnas till psykiatrisk vård.


Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motionerna 2000/01: So225 (m)
yrkandena 4 och 6, So277 (m) yrkande 2,
So349 (m) och So568 (m) yrkandena 2, 3, 4
och 6 och avslår motionerna So223 (kd) och
So443 (s).





27. Vissa läkares befogenhet (punkt 20)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  27. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna   2000/01:So225    yrkande    5,
2000/01:So312,   2001/02:So228   och   2001/02:So568
yrkande 5.

Ställningstagande

En läkarundersökning för vårdintyg bör så  långt som
möjligt  genomföras i samråd med patienten och  utan
användning  av  våld. Läkare som är privat verksamma
får utföra en sådan  undersökning  endast om den kan
genomföras med patientens samtycke.  Läkare i allmän
tjänst  har befogenhet att omhänderta patienten  och
rätt att  få  biträde  av  polis,  om patienten inte
samtycker till undersökningen.

Vid  entreprenader inom hälso- och  sjukvården  är
det  inte   tillåtet  att  överlämna  uppgifter  som
innebär  myndighetsutövning.  Detta  måste  särskilt
beaktas när  t.ex.  verksamheten  vid en vårdcentral
läggs ut på en privat vårdgivare. En överenskommelse
mellan  ett landsting och en privat  vårdgivare  kan
således inte  avse  undersökningar för vårdintyg som
skall genomföras utan  patientens  samtycke  och med
biträde  av  polis.  För  att  en  undersökning  för
vårdintyg   skall   kunna   genomföras  i  fall  där
patienten inte samtycker till  undersökningen  måste
därför landstingets läkare anlitas.
Vi anser att beslut om omhändertagande av den  som
skall undersökas för vårdintyg även bör få fattas av
legitimerad  läkare  som  enligt  avtal  mellan  ett
landsting  och  en  privat  vårdgivare  skall utföra
undersökningar för vårdintyg. En sådan läkare  skall
också  ha  rätt  att  få  biträde  av  polis för att
genomföra en sådan undersökning.
Vårt  förslag  innebär bl.a. att alla legitimerade
läkare anställda hos en privat vårdgivare som enligt
avtal med ett landsting  svarar  för  driften  av en
vårdcentral        eller        en       psykiatrisk
öppenvårdsmottagning får möjlighet  att  besluta  om
omhändertagande  och  rätt till biträde av polis när
det är aktuellt att utfärda  vårdintyg, om det ingår
i avtalet att utföra undersökningar  för  vårdintyg.
Med  det  anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motionerna     2000/01:So225    (m)    yrkande    5,
2000/01:So312 (m),  So228  (m) och So568 (m) yrkande
5.

28. Husläkarlagen (punkt 22)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  22
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 28. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So628 yrkande 2 i denna del.

Ställningstagande

Enligt  min  uppfattning   bör   husläkarlagen  åter
införas. Regeringen har sedan hösten  2000  anslutit
sig  till  målsättningen att antalet specialister  i
allmänmedicin  i  genomsnitt  skall  bli en på 1 500
invånare. Det målet kan dock aldrig nås  inom rimlig
tid  med  den  takt  som regeringen föreslår.  Skall
målet uppnås samtidigt  som  ambitionerna  höjs  för
primärvården  krävs bl.a. en husläkarlag. Under åren
19911994 ökade  antalet  verksamma husläkare snabbt.
Det tillkom under dessa tre år i genomsnitt över 450
allmänläkare   om   året.   Därmed   sjönk,   enligt
Riksdagens revisorer, antalet invånare per husläkare
från  ca 3 450 till ca 2 250.  Under  åren  19941998
stannade  utvecklingen  upp helt och hållet. Utan en
ordentlig husläkarreform  kommer  allmänläkarbristen
och de långa väntetiderna i primärvården  att bestå.
Målsättningen om en läkare per 1 500 invånare bör ha
uppnåtts  före  utgången  av  2005.  Med det anförda
föreslår  jag  att  riksdagen bifaller motion  So628
(fp) yrkande 2 i denna del.


29. Felaktiga diagnoser (punkt 23)

av  Lars Gustafsson  (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So368.

Ställningstagande

Att felaktigt  få  en  psykiatrisk diagnos, fast man
sedan   visar  sig  vara  frisk,   kan   få   mycket
långtgående  följder.  Det  har hänt att personer på
grund av diagnosen nekats få  utbildning  eller till
och med nekats gå i skola över huvud taget.  Somliga
har  ordinerats  psykoterapi. En del har under många
år  fått  mediciner  som  gett  biverkningar.  Dessa
människor måste  kunna få sin sak prövad någonstans.
Ett   domstolsförfarande    är   kanske   inte   det
viktigaste. Vi föreslår att en  arbetsgrupp inrättas
för detta inom Socialstyrelsen. Alternativet  är att
en  utredning  tillsätts  för att utröna vilket stöd
eller  vilka åtgärder som behövs.  Med  det  anförda
föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller  motion So368
(kd).


30. Förlossningsvården (punkt 24)

av  Lars  Gustafsson (kd), Kenneth Johansson  (c)
och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 30. Riksdagen bifaller
därmed     delvis     motionerna      2001/02:So257,
2001/02:So303 yrkande 13 och 2001/02:So501 yrkande 7
och     avslår    motionerna    2001/02:So385    och
2001/02:So525 yrkande 1.

Ställningstagande

I olika delar  av landet har förlossningsavdelningar
lagts  ner  vilket  medför  att  blivande  föräldrar
tvingas ut på  vägarna för många långa resor. Det är
givetvis svårare  att  hinna  fram  till BB i tid om
föräldrarna  skall  åka  1020 mil, kanske  i  svårt
väglag. I Stockholm handlar  det  inte  om  så långa
sträckor,      utan     i     stället     om     att
förlossningsavdelningarna   är  så  fullbelagda  att
blivande föräldrar helt enkelt  inte  släpps in utan
tvingas fortsätta till nästa sjukhus. Det  finns mot
bakgrund   av   ovanstående   starka  skäl  för  att
utvärdera kvaliteten i svensk förlossningsvård.

Vi  vill också framhålla att det  är  viktigt  med
trygghet såväl före, under som efter en förlossning.
På vissa  håll  i  landet lägger landstingen ned BB-
avdelningar, med långa  avstånd  som följd. På andra
platser, till exempel i Stockholm,  råder  brist  på
förlossningsplatser   och   framför  allt  brist  på
barnmorskor. När de som skall  föda,  i värsta fall,
tvingas åka från sjukhus till sjukhus och  inte veta
vart  de skall, då har det gått för långt. Vi  anser
att en  platsgaranti  bör  införas,  som innebär att
föräldrarna   senast   två   månader  före  beräknad
nedkomst vet vilket BB de skall  åka  till.  Med det
anförda  föreslår  vi  att riksdagen delvis bifaller
motionerna So257 (c), So303 (c) yrkande 13 och So501
(c) yrkande 7 samt avslår  motionerna  So385 (v) och
So525 (v) yrkande 1.

31. Förlossningsvården (punkt 24)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So525  yrkande  1 och avslår
2001/02:So257,     2001/02:So303     yrkande     13,
2001/02:So385 och 2001/02: So501 yrkande 7.

Ställningstagande

Orsaken   till  krisen  inom  förlossningsvården  är
komplex och starkt regionalt präglad. Det gemensamma
är att många  kvinnor  i  dag  tvekar att föda barn.
Många  frågar  sig om det finns plats  för  dem  när
förlossningen startar  och  om  de  får vara kvar så
länge  de  behöver, eller känner oro för  att  resan
till närmaste  klinik  är  så lång att barnet hinner
födas på vägen.

Vi  anser  att  förlossningsvården  skall  erbjuda
geografisk  närhet,   trygghet   och  lyhördhet  för
kvinnans  önskemål.  Inom  ramen  för   landstingets
ansvarsområde bör detta prioriteras. Vi anser vidare
att    det    krävs    en   nationell   översyn   av
förlossningsvården med förslag  på  åtgärder för att
förbättra den rådande situationen. Med  det  anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motion So525  (v)
yrkande  1  och  avslår So257 (c), So303 (c) yrkande
13, So385 (v) och So501 (c) yrkande 7.

32. Drift av akutsjukhus (punkt 25)

av Chris Heister  (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina   Husmark
Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann  (fp),  Lars  Elinderson (m) och Rosita
Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  32. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So303 yrkande 14.

Ställningstagande

Riksdagen har beslutat om en tillfällig stopplag som
innebär  en  inskränkning i landstingens/regionernas
rätt att överlämna  driften  av akutsjukhus till den
som avser att driva verksamheten med syfte att skapa
vinst åt ägare eller motsvarande intressent.

Vi  ser  inga hinder med att företag  inom  vården
tillåts   gå   med   vinst.   Vinstgivande   företag
investerar i både  kunnande  och ny teknik samtidigt
som företaget genererar ett ekonomiskt  tillskott  i
verksamheten.    Erfarenhetsutbyte    mellan   olika
vårdgivare   genererar   nya   idéer  och  utvecklar
verksamheten. Marknadslösningar  får  inte  innebära
att  lägsta pris är den enda utslagsgivande faktorn.
Andra,  inte  minst kvalitativa, faktorer måste väga
lika   tungt.   Regeringen    bör    inte   begränsa
möjligheterna  för sjukvårdshuvudmännen  att  träffa
avtal med entreprenörer.  Det  bör  avgöras av varje
landsting eller kommun i enlighet med  det kommunala
självstyrets principer. Med det anförda  föreslår vi
att riksdagen bifaller motion So303 (c) yrkande 14.

33. Patientutbildning (punkt 27)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So264 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi  anser att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag  att
utforma förslag till program för patientutbildning i
de  stora   folksjukdomarna  som  t.ex.  hjärt-  och
kärlsjukdomar,  diabetes, astma och ryggbesvär m.fl.
Med det anförda föreslår  vi  att riksdagen bifaller
motion So264 (v) yrkande 8.


34. Sponsorer i vården (punkt 28)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So529.

Ställningstagande

Sjukvårdens  svårigheter  att få sina  resurser  att
täcka  behoven har inneburit  att  företagssponsring
blivit allt vanligare.

Det  finns  självklart  en  positiv  sida  av  att
människor  vill  dela  med  sig  och  ge  gåvor till
utsatta människor och områden. Vi anser dock att det
finns    risker    förknippade   med   en   renodlad
företagssponsring. I  synnerhet som det i dag saknas
enhetliga  regler  och policy  omkring  sponsring  i
vården.
Behoven av utrustning till exempelvis barnkliniker
är  lika stort oavsett  var  sjukhuset  är  beläget.
Sponsringen  visar  på tydliga regionala skillnader,
vilket inte är acceptabelt.  Det  finns även en klar
koppling   mellan   sponsring  och  s.k.   glamorösa
verksamheter.  Vi  har   inte  kunnat  iaktta  några
sponsorsobjekt  inom  områden  som  psykiatri  eller
äldreomsorg. Anmärkningsvärt  i det här sammanhanget
är  att  helt  privata sjukhus, t.ex.  Sophiahemmet,
inte tillåter sponsorer för att värna sin frihet. Vi
anser att landstingen också borde eftersträva detta.
Vi är inte negativa  till  gåvor, men vi anser att
en  reglering  är  nödvändig. Regleringen  bör  vara
nationell  mot  bakgrund  av  att  utgångspunkten  i
vården är en god  vård på lika villkor för alla. Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motion So529 (v).

35. Telemedicin (punkt 29)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  29
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller
därmed motion So303 (c) yrkande 28.

Ställningstagande

Telemedicinen    gör    det   möjligt   att   skicka
röntgenplåtar  eller bilder  för  konsultation  till
närmaste sjukhus eller till en specialist i en annan
del  av  världen.   Telemedicinen   utvecklar  också
ambulans-   och  helikoptersjukvården.  Vidare   ger
telemedicinen  tillgång  till  specialistvård i hela
landet samtidigt som specialister inte behöver oroas
över att förlora sin kompetens om  de  arbetar långt
ifrån    det    stora   sjukhuset.   Kunskapen   och
utvecklingsmöjligheter      finns      genom     att
kunskapsöverföring är möjlig över nätet. Målet för
projektet     Nordunet    2    är    att    utveckla
telemedicinlösningar  för  primärvården och etablera
specialistnätverk.  Jag  anser   att  projektet  bör
implementeras  i den svenska sjukvårdspolitiken  och
stödjas genom nationella satsningar. Med det anförda
föreslår jag att riksdagen bifaller motion So303 (c)
yrkande 28.


36. Informationsförsörjning och
verksamhetsuppföljning (punkt 30)

av Chris Heister  (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina   Husmark
Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann  (fp),  Lars  Elinderson (m) och Rosita
Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  36. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So303 yrkande 18.

Ställningstagande

Såväl     myndigheter     som     vårdgivare     och
sjukvårdshuvudmän  är beroende av att  tillförlitlig
statistik   av  hög  kvalitet   finns   tillgänglig.
Jämförbara   nationella    nyckeltal    bör   därför
utarbetas.  Socialstyrelsen  bör,  tillsammans   med
sjukvårdshuvudmännen,   intensifiera   arbetet   med
nyckeltal som ger möjlighet till jämförande analyser
mellan  sjukvårdens institutioner i hela landet. Med
det  anförda  föreslår  vi  att  riksdagen  bifaller
motion So303 (c) yrkande 18.


37. Undervisning i IT-användning (punkt 31)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  37. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So620 yrkande 12.

Ställningstagande

IT-teknikens intåg i sjukvården  innebär en särskild
utmaning  för tillsyn och kvalitetskontroll  på  det
medicinska  området.  Samtidigt  är  det viktigt att
komma ihåg att IT i vården bara är ett nytt redskap.

Stora   delar   av  den  svenska  utbildningen   i
medicinsk  informatik  baserar  sig  fortfarande  på
enskilda entusiasters  initiativ.  För  att  ta till
vara  alla  de möjligheter som IT i vården ger   med
beaktande inte  minst  av  de  krav  på säkerhet och
tillförlitlighet som måste ställas  krävs enligt vår
uppfattning en mycket mera målmedveten utbildning av
svensk vårdpersonal än vad som är fallet i dag.
Undervisning   i  IT-användning  bör  därför   ges
blivande  läkare  och   sjuksköterskor   samt  övrig
vårdpersonal   från   första   terminen   och  sedan
regelbundet  under  hela utbildningen, integrerat  i
alla kurser. För att säkerställa en sådan utveckling
borde  på  sikt  en särskild  lärostol  i  medicinsk
informatik inrättas  vid  varje  medicinsk fakultet.
Med  det anförda föreslår vi att riksdagen  bifaller
motion So620 (m) yrkande 12.

38. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 33)

av  Lars  Gustafsson  (kd), Rosita Runegrund (kd)
och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  38. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So423 och  avslår  motionerna
2001/02:So303 yrkande 17 och 2001/02:So628 yrkandena
2 i denna del, 5 och 10.

Ställningstagande


I en situation av ekonomisk knapphet och
sparbeting i landstingen upplever många att
rehabilitering och sjukgymnastik kommer i
strykklass. Sjukgymnasterna står många
gånger för rehabilitering och en behandling
som är ett viktigt alternativ  till
medicinering  en medicinering som många
gånger innebär smärtstillande medicin under
lång tid, med risk för läkemedelsberoende
och onödigt stora kostnader för samhället.
För att säkerställa resurser för
rehabilitering och för att få en bättre
täckning av dessa resurser i en tid där
centralisering är ledstjärnan i många
landsting föreslår vi att fri etablering för
sjukgymnaster införs. Med det anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motion
So423 (mp) avslår motionerna So303 (c)
yrkande 17 och So628 (fp) yrkandena 2 i
denna del, 5 och 10.


39. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 33)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So303  yrkande 17 och avslår
motionerna 2001/02:So423 och 2001/02:So628 yrkandena
2 i denna del, 5 och 10.

Ställningstagande

Jag    anser    att    även    andra    legitimerade
vårdgivargrupper  utöver  läkare  och  sjukgymnaster
skall  ha  möjlighet  att  bedriva  verksamhet   som
enskild  vårdgivare  och finansieras av landstinget.
Detta   kan   till   exempel    gälla   legitimerade
sjuksköterskor,  barnmorskor  och  psykologer.   För
patienternas  bästa måste en bättre samverkan mellan
offentlig  och  privat  vård  skapas.  Vidare  krävs
enhetliga och klara regler när det gäller etablering
för enskilda vårdgivare  med offentlig finansiering.
Ett nationellt ersättningssystem för alla kategorier
av enskilda vårdgivare i likhet  med  vad  som i dag
gäller  för läkare och sjukgymnaster måste utformas.
Jag    anser    att    riksdagen    bör    stimulera
sjukvårdshuvudmännen   att   i   ökad   utsträckning
utnyttja   denna   typ  av  avtal  inom  hälso-  och
sjukvården. Det kan  ske  genom  att  lagstiftningen
utformas  så  att  den  medger  ett  större mått  av
förhandlingsutrymme mellan sjukvårdshuvudmannen  och
den    enskilde   vårdgivaren,   men   att   avtalet
fortfarande    betraktas    som   ett   utflöde   av
offentligrättslig  lagstiftning.   Med  det  anförda
föreslår jag att riksdagen bifaller motion So303 (c)
yrkande  17  och  avslår motionerna So423  (mp)  och
So628 (fp) yrkandena 2 i denna del, 5 och 10.


40. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 33)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  33
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So628 yrkandena 2 i denna del,
5 och 10 och avslår motionerna 2001/02:So303 yrkande
17 och 2001/02:So423.

Ställningstagande

I dag går  en  mycket liten andel av kommunernas och
landstingens    driftskostnader     till     privata
entreprenörer.  Jag  anser  att  om  andelen privata
alternativ tilläts växa skulle resultatet bli bättre
vård och mer nöjd personal.

Privata  alternativ  inom  svensk vård  har  långa
traditioner. Många patienter har  alltid  kunnat  gå
till   privata   läkare   som  varit  anknutna  till
försäkringskassan. Dessa läkarkontakter  har  skapat
kontinuitet i vårdkontakten och därmed gett en extra
känsla av trygghet för den enskilde patienten.  Kort
uttryckt så har privata vårdgivare många gånger gett
en  bra  och  kvalitativ  vård  och  behandling  för
patienterna.
Privata  vårdgivare  bidrar till att medvetenheten
om vad saker kostar inom  vården  ökar.  Denna ökade
kostnadsmedvetenhet är givetvis bra eftersom  den  i
sin  tur  bidrar till att de resurser som vården har
kan användas  klokare  och mer effektivt. Det ger en
bättre vård för de höga  skatter som alla medborgare
betalar.
Jag  anser att en återinförd  etableringsfrihet  för
privata allmänläkare ökar valfriheten. Jag vill även
att    den    fria    etableringsfriheten    förutom
allmänläkare   även   skall  omfatta  sjukgymnaster,
geriatriker,     barnläkare,     gynekologer     och
barnmorskor.   För  att   vårdanställda   skall   få
möjlighet att förverkliga egna idéer om verksamhet i
egen regi måste  monopolet  inom  vården brytas upp.
Det är genom att uppmuntra mindre företag  i  vården
som  vi  kan motverka att några få stora vårdföretag
alltmer dominerar den privata vårdmarknaden. Med det
anförda föreslår  jag  att riksdagen bifaller motion
So628 (fp) yrkandena 2 i  denna  del,  5  och 10 och
avslår  motionerna  So303  (c) yrkande 17 och  So423
(mp).

41. Upphandling av hälso- och sjukvård
(punkt 34)

av Lars Gustafsson (kd),  Kenneth  Johansson  (c)
och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So503  yrkande  4 och avslår
motion 2001/02:So392.

Ställningstagande

Dagens utformning av lagen (1992:1528) om  offentlig
upphandling passar utmärkt när det handlar om  varor
av   olika  slag.  När  det  gäller  upphandling  av
tjänster  blir  läget mer komplicerat. Det har visat
sig när det gäller  hälso- och sjukvårdspersonal som
vill   driva   verksamhet    i   egen   regi   (s.k.
avknoppning). Regionförbundet  i Kalmar län har haft
regeringens uppdrag att komma med  förslag  i  denna
fråga,   och   man  har  där  bett  att  få  bedriva
försöksverksamhet med möjlighet att göra avsteg från
lagen om offentlig upphandling när offentliganställd
personal vill pröva  att driva verksamhet själv. Det
kan i och för sig finnas  problem  med  gällande EG-
direktiv på detta område. Vi anser dock att detta är
en  fråga  som  måste  belysas  och  att  lagen   om
offentlig   upphandling   måste   utvecklas  så  att
lagstiftningen inte är utformad så att den utgör ett
hinder  för  förverkligandet av god idéer.  Med  det
anförda föreslår  vi  att  riksdagen bifaller motion
So503 (kd) yrkande 4 och avslår motion So392 (s).


42. Upphandling av hälso- och sjukvård
(punkt 34)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  42. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So392  och   avslår   motion
2001/02:So503 yrkande 4.

Ställningstagande

Under  senare  år har det framförts en rad nya idéer
om hur sjukvården  skulle  organiseras och bedrivas.
En  idé  var  att  sjukvård skulle  ses  som  vilken
produkt  eller  tjänst   som   helst  och  att  s.k.
producenter  och  leverantörer inom  området  skulle
offerera sina tjänster och att dessa offerter skulle
jämföras både vad gäller  kvalitet  och framför allt
vad gäller pris. Eftersom sjukvårdens  resurser inte
längre    tycks   räcka   till   har   priset   från
anbudsgivarna vägt mycket tungt.

För  kroniskt   sjuka   patienter   kan  varje  ny
upphandlingsomgång   betyda   att   de  trygga   och
inarbetade vårdkedjorna bryts upp, att  kunskap  och
lång  erfarenhet hos personal inte tas till vara och
att patienterna  får  en  mindre tillgänglig och mer
otrygg  vård  än  tidigare,  vilket   påverkar  hela
livskvaliteten.  Det  kan betyda att kroniskt  sjuka
med behov av kontinuerlig  vård  och tät kontakt med
sjukvården måste vända sig till ny  vårdgivare  vart
tredje  år.  De etablerade kontakterna bryts upp och
patienterna kan  uppleva  att  de  måste börja om på
nytt   för   att   etablera   kontakt   med  en   ny
personalgrupp  och bygga upp förtroende för  de  nya
vårdgivarnas  kompetens.  Vi  anser  därför  att  en
utredning bör göras  om  konsekvenserna för kroniskt
sjuka av upphandling av sjukvård.  Med  det  anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motion So392  (s)
och avslår motion So503 (kd) yrkande 4.

43. Längre avtalstider i upphandling (punkt 35)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So303 yrkande 16.

Ställningstagande

Jag  vill  framhålla  att korta avtal om två tre  år
hämmar konkurrensen mellan  vårdgivarna  och gör att
många  inte  vågar  satsa  på  att etablera sig  som
företagare.  Då  det  saknas  andra  finansiärer  än
sjukvårdshuvudmännen,  blir  risktagandet   avsevärt
större   för   företagare   inom   vårdsektorn.  För
företagaren inom vårdsektorn finns, vid en utebliven
förlängning  av  uppdraget efter avtalstidens  slut,
ingen alternativ uppdragsgivare  att vända sig till.
Då återstår bara avveckling av verksamheten.  Viljan
till  nyinvesteringar  i  verksamheten  avtar därför
kraftigt  mot  slutet  av  avtalsperioden.  Med  det
anförda  föreslår  jag att riksdagen bifaller motion
So303 (c) yrkande 16.


44. Tillämpning av den s.k. 67-årsgränsen
(punkt 36)

av Chris Heister  (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina   Husmark
Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann  (fp),  Lars  Elinderson (m) och Rosita
Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  44. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So219.

Ställningstagande

Riksdagen har beslutat att läkare  skall ha rätt att
arbeta  till 67 års ålder. Ändringarna  i  lagen  om
läkarvårdsersättning  gäller  från  och  med  den  1
september  2001. Lagändringen har emellertid tolkats
på många håll  som att de läkare som har fyllt 65 år
den 31 augusti 2001  eller  tidigare  ej omfattas av
lagen.  Flera av dessa har erhållit avslag  på  sina
ansökningar om fortsatt etablering.

Enligt vår  uppfattning  är  det  självklart  att den nya lagen
skall  gälla  alla  som vid ikraftträdandet av lagen
var under 67 år.

Med det anförda föreslår vi att riksdagen bifaller
motion So219 (m).

45. Ersättningsetablering och avskaffande av
den s.k. 67-årsregeln (punkt 37)

av  Chris Heister (m),  Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),   Lars  Gustafsson  (kd),  Cristina  Husmark
Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann  (fp),  Lars  Elinderson (m) och Rosita
Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  45. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So209 och 2001/02:So491.

Ställningstagande

Den offentliga sektorns vårdgivare har stora problem
med  ökande  köer till sjukvården.  Vårdföreträdarna
påvisar problem  med att finna tid, kraft och former
för att tillmötesgå  patienternas  krav och önskemål
rörande personlig kontakt och omvårdnad.  Stress och
utbrändhet drabbar personalen.

Samtidigt förvägras vårdens ofta mest erfarna  och
kompetenta  företrädare  att  utöva  sitt  yrke. Det
handlar  om  de  äldre  privatpraktiserande läkarna.
Deras gedigna erfarenheter, höga specialistkompetens
och  tillgänglighet  tas  inte  till  vara  för  att
erbjuda   patienter   kontinuitet    och   personlig
omvårdnad.
Anledningen till att läkarnas kompetens  inte  tas
till  vara  är endast att de uppnått pensionsåldern.
Förutom att detta kan benämnas åldersdiskriminering,
är  det tragiskt  att  patienter  tvingas  leva  med
sjukdomar   och   besvär  i  onödan.  Den  s.k.  67-
årsgränsen bör därför avskaffas.
Vi anser vidare att  huvudregeln  måste  vara  att
etablerad    mottagningsverksamhet   med   offentlig
finansiering,  skall  kunna överlåtas med bibehållen
finansiering. För att avslå  detta måste huvudmannen
klart  kunna  bevisa  att sjukvården  lider  men  om
mottagningsverksamheten  överlåts till annan läkare,
oaktat denne läkares specialitet.  Motsvarande måste
också gälla för privata sjukgymnaster.
Rätten  att  överlåta  mottagningsverksamhet   med
bibehållen  offentlig finansiering måste fastställas
för   att   säkra   privatvården,   mångfalden   och
valfriheten     för      såväl     patienter     som
sjukvårdspersonal. Med det  anförda  föreslår vi att
riksdagen  bifaller motionerna So209 (m)  och  So491
(m).

46. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 39)

av Chris  Heister  (m),  Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  46. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So331 yrkandena 1, 2 och 4
samt  2001/02:So369 yrkandena 1  och  2  och  avslår
motionerna  2001/02:So224,  2001/02:So525 yrkande 2,
2001/02:So626 yrkandena 1, 2  och  4,  2001/02:So628
yrkande 18 och 2001/02:A229 yrkande 26.

Ställningstagande

Män  tenderar  att  gå till specialistmottagning  på
sjukhus medan kvinnor ofta går hos husläkare. Vidare
är män mera nöjda än  kvinnorna  med den information
som    ges.    Kvinnor   har   vidare   ett   större
vårdutnyttjande  än män, framför allt när det gäller
öppen vård. Bland  faktorer  som  kan förklara detta
finns längre livslängd, behov av vård  till följd av
kvinnors reproduktiva funktioner samt i könsspecifik
sjuklighet.  Könsroller  och skillnader i  beteenden
kan vara en förklaring, olika  livsvillkor en annan.
Med  utgångspunkt  från  den nuvarande  utvecklingen
inom  sjukvården anser vi att  det  är  viktigt  att
studera olika rehabiliteringsbehov för att undersöka
om det  behövs  speciella  insatser  för kvinnor. Vi
anser  också att ett centralt problem för  bemötande
och  behandling   i   vården   är  den  underordnade
ställning i vilken patienten lätt  hamnar  vid mötet
med  vårdens  representanter.  Vi  anser därför  att
såväl mäns som kvinnors inflytande i  vården behöver
stärkas. Kvinnor och män skall vidare inte alltid ha
samma  vård för att få likvärdig vård. Det  är  dock
viktigt  att  när  vården utformas olika för kvinnor
och män detta har sin  grund i kunskaper om kvinnors
och mäns olika sjukdomsbilder  och  olika  behov. En
sådan  kunskap  saknas fortfarande på många områden.
Ökad forskning på  detta område är därför väsentlig.
Det   är   även   viktigt    att    kvinnor    utgör
forskningsobjekt  i  vetenskapen.  Med  det  anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motionerna  So331
(m) yrkandena 1, 2 och 4 samt So369 (m) yrkandena  1
och  2  och av-slår motionerna So224 (kd), So525 (v)
yrkande 2,  So626  (c)  yrkandena  1, 2 och 4, So628
(fp) yrkande 18 och A229 (fp) yrkande 26.


47. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 39)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 47. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So525  yrkande  2 och avslår
motionerna 2001/02:So224, 2001/02:So331 yrkandena 1,
2   och   4,   2001/02:So369   yrkandena  1  och  2,
2001/02:So626  yrkandena 1, 2 och  4,  2001/02:So628
yrkande 18 samt 2001/02:A229 yrkande 26.

Ställningstagande

Det   saknas   ett   uttalat    genusperspektiv    i
förlossningsvården      och      mödravården.      I
jämställdhetsarbetet  framhålls  betydelsen  av  att
mannen   deltar   aktivt   redan   från   början  av
graviditeten. Det finns dock en tydlig atmosfär  och
ett  förhållningssätt som aktivt styr kvinnan att ta
det   huvudsakliga    ansvaret    i    samband   med
föräldrautbildningen. Även om kvinnan fysiskt  föder
fram  barnet  så  måste  också mannen involveras mer
aktivt från början. Det finns annars en risk för ett
avstånd   mellan   barnet   och   mannen,   och   en
tillbakagång  till stereotypa  könsroller  som  blir
svåra att bryta  i ett senare skede. Vi anser därför
att  det krävs ökad  utbildning  i  genusfrågor  för
barnmorskor  m.fl. inom mödravården. Med det anförda
föreslår vi att  riksdagen bifaller motion So525 (v)
yrkande 2 och avslår  motionerna  So224  (kd), So331
(m) yrkandena 1, 2 och 4, So369 (m) yrkandena  1 och
2,  So626  (c)  yrkandena  1,  2  och  4, So628 (fp)
yrkande 18 samt A229 (fp) yrkande 26.


48. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 39)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  39
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48.  Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So626 yrkandena 1, 2 och 4 och
avslår   motionerna   2001/02:So224,   2001/02:So331
yrkandena 1, 2 och 4, 2001/02:So369 yrkandena  1 och
2, 2001/02:So525 yrkande 2, 2001/02:So628 yrkande 18
samt 2001/02:A229 yrkande 26.

Ställningstagande

Skillnader   i   ohälsa  har  ofta  grundat  sig  på
perspektivet   om   klasskillnader.    Därmed    har
kvinnoperspektivet  kommit  i  skymundan. De senaste
årens ekonomiska åtstramningar inom vården, omsorgen
och  skolan  har  speciellt drabbat  kvinnorna.  Jag
anser  därför  att kvinnors  arbetsförhållanden  bör
uppmärksammas i  högre grad än vad som nu är fallet.
Jag anser vidare att  eftersom  kvinnor i högre grad
än män kommer i kontakt med vården  är  det  viktigt
att  de  specifika  maktförhållanden  som  råder där
uppmärksammas   och  att  kvinnors  inflytande  inom
vården ökas. Jag  anser  dessutom att ökade resurser
måste satsas på forskning  kring kvinnors ohälsa och
att  kvinnoperspektivet  bör införas  i  läkar-  och
vårdutbildningar. Med det  anförda  föreslår jag att
riksdagen bifaller motion So626 (c) yrkandena  1,  2
och  4  och  avslår motionerna So224 (kd), So331 (m)
yrkandena 1, 2  och  4, So369 (m) yrkandena 1 och 2,
So525 (v) yrkande 2, So628 (fp) yrkande 18 samt A229
(fp) yrkande 26.


49. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 39)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  39
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 49. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna   2001/02:So628  yrkande  18  och
2001/02:A229  yrkande  26   samt  avslår  motionerna
2001/02:So224, 2001/02:So331  yrkandena  1, 2 och 4,
2001/02:So369   yrkandena  1  och  2,  2001/02:So525
yrkande 2, och 2001/02:So626 yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Inom medicinen liksom  inom  andra  discipliner  har
forskningen tidigare varit fokuserad mest på män och
mäns problem. Resultaten från dessa studier har ofta
generaliserats, utan att detta ifrågasatts, till att
gälla  också  för kvinnor. Också den epidemiologiska
forskningen över hälsoproblems förekomst har utförts
på och av män och  baserats  på  manlig  erfarenhet.
Under de senaste åren har dock en förändring  skett.
Mer   satsas   på   att   ta   reda   på  hur  olika
sjukdomstillstånd yttrar sig hos kvinnor  och  vilka
behandlingar  som  medför bäst resultat för kvinnor.
Men fortfarande är den kunskap vi har om diagnos och
behandling av olika  sjukdomar generellt sett större
för män än kvinnor. Jag  anser att vården bör ha ett
genusperspektiv och att en  handlingsplan bör läggas
fram för hur hälso- och sjukvården  för  kvinnor och
män  skall  utformas  så  att vården i ordets  rätta
bemärkelse  skall  bli jämställd.  Med  det  anförda
föreslår jag att riksdagen bifaller motionerna So628
(fp) yrkande 18 och A229 (fp) yrkande 26 samt avslår
motionerna So224 (kd),  So331 (m) yrkandena 1, 2 och
4, So369 (m) yrkandena 1 och 2, So525 (v) yrkande 2,
och So626 (c) yrkandena 1, 2 och 4.


50. Homo-, bi- och transsexuellas behov inom
hälso- och sjukvården (punkt 42)

av Ingrid Burman (v),  Rolf Olsson (v) och Helena
Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  50. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:L371  yrkandena  30 och 31
samt  2001/02:So509  yrkandena  1  och  2 och avslår
motionerna     2001/02:L367     yrkande    12    och
2001/02:So548.

Ställningstagande

I  sjukvården  vet  vi att lesbiska  och  bisexuella
kvinnor har ett annorlunda  behov  än heterosexuella
kvinnor.   Vi  vet  även  att  många  lesbiska   och
bisexuella kvinnor  väljer  att inte gå till läkaren
då de tidigare har bemötts med skepsis och fördomar.
Lesbiska  kvinnor  gör också i  mindre  utsträckning
mammografi  och  cellprovtagning  än  heterosexuella
kvinnor. En orsak  till detta är att gynmottagningar
i   allmänhet   har   ett    fokus    på    kvinnors
reproduktivitet och inte deras sexualitet, lust  och
hälsa.  En  viktig  mänsklig rättighet är att hälso-
och  sjukvården  bemöter  och  respekterar  dem  som
uppsöker  vård.  Hur  homosexuella,  bisexuella  och
transpersoner  blir  bemötta  av  myndigheter  beror
mycket på den kunskap som den enskilde anställde har
på respektive myndighet.  I de flesta fall utgår man
från   att   alla  som  besöker  en   myndighet   är
heterosexuella,  vilket  leder  till problem för dem
som  inte  passar  in  i den rådande  heterosexuella
normen. Vi anser att det  är  orimligt  att personer
som  är homosexuella, bisexuella eller transpersoner
skall   behöva   utsättas   för  den  här  typen  av
bemötande.  Regeringen  bör  därför   återkomma  med
förslag  som  innebär att de som verkar inom  hälso-
och sjukvården  har  kompetens  i HBT-frågor och att
hälso- och sjukvården bättre skall  kunna tillgodose
HBT-personers  specifika  behov.  Med  det   anförda
föreslår  vi att riksdagen bifaller motionerna  L371
(v, s, c, fp, mp) yrkandena 30 och 31 samt So509 (v)
yrkandena 1  och  2  och avslår motionerna L367 (fp)
yrkande 12 och So548 (s).


51. Homo-, bi- och transsexuellas behov inom
hälso- och sjukvården (punkt 42)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  42
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 51. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:L367  yrkande  12  och avslår
motionerna   2001/02:L371   yrkandena   30  och  31,
2001/02:So509 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:So548.

Ställningstagande

För  att  anpassa hälso- och sjukvården så  att  den
tillgodoser  både  kvinnors och mäns särskilda behov
behövs  kunskap  om könsskillnader  när  det  gäller
ohälsa, behandling,  rehabilitering, vårdutnyttjande
osv. I de stora utredningar  som  gjorts  om  vården
under   senare   år   förbigås  exempelvis  lesbiska
kvinnors   behov   med   tystnad.    Av   en   gjord
enkätundersökning  framgår  att vårdpersonalen  ofta
har  mycket  dålig  kunskap  om  lesbiska   kvinnors
situation  och att lesbiska har mycket små kunskaper
om sexuell överföring  av  sjukdomar. Endast hälften
av  kvinnorna  i  studien  hade   berättat  för  sin
gynekolog om sin homo- eller bisexualitet.  Lesbiska
kvinnor  kommer  också  i  mindre  utsträckning till
mammografi och cellprovtagning än andra kvinnor. Det
finns således behov av mer kunskap om  lesbiska  och
bisexuella   kvinnors   hälsa  och  deras  behov  av
information  samt hälso- och  sjukvård.  Kunskaperna
hos   hälso-   och   sjukvårdspersonalen    särskilt
personal  inom kvinnohälsovård   om  homosexualitet,
bisexualitet  och  transfrågor  måste  också  höjas.
Stockholm   har   gått   före   med   att  skapa  en
kvinnomottagning  med  särskild  HBT-kompetens.  Jag
anser  att initiativet bör få efterföljare  på  fler
håll i landet.  Med  det  anförda  föreslår  jag att
riksdagen  bifaller motion L367 (fp) yrkande 12  och
avslår motionerna  L371  (v, s, c, fp, mp) yrkandena
30 och 31, So509 (v) yrkandena  1  och  2 samt So548
(s).


52. Ambulanshelikoptrar (punkt 43)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  52. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So442.

Ställningstagande

Patienterna skall kunna lita på att de får rätt vård
när  de behöver det. Även om berört  landsting  inte
självt  har  den  specialutrustning  som  krävs, kan
tillgången     garanteras     genom     avtal    med
samarbetspartner. Vid akut sjukdom sker en  resa med
ambulanshelikopter   snabbt   mellan  sjukhusen.  Ju
snabbare  en sjuk eller skadad person  kommer  under
vård, desto  större  är  möjligheten till överlevnad
och fullständigt tillfrisknande.

Socialstyrelsen har för  ett  par  år sedan utrett
frågan  om  placering  av  ambulanshelikoptrar  över
landet.    Utredningen   föreslår    utbyggnad    av
verksamheten  till  ett antal orter i landet och gör
bedömningen  att  det behövs  en  betydande  statlig
finansiering om förslaget skall kunna genomföras.
Ett  nationellt  nät   av  ambulanshelikoptrar  är
viktigt  för att öka tryggheten  och  för  att  alla
patienter  skall  kunna  får  vård  på lika villkor.
Dessutom skulle beredskapen vid kriser  och  olyckor
öka,   samtidigt   som  samhällets  resurser  skulle
användas på ett effektivt  och  förnuftigt sätt. Det
finns  således många skäl till att  staten  tar  ett
ansvar för  att påskynda och styra upp genomförandet
av   förslaget    om    ett    nationellt   nät   av
ambulanshelikoptrar. Med det anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion So442 (s).

53. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 44)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  53. Riksdagen bifaller
därmed  motion 2001/02:So568 yrkande  1  och  avslår
motionerna  2001/02:K284  yrkande 14, 2001/02:So206,
2001/02:   So216   yrkande   1,   2001/02:    So233,
2001/02:So355,    2001/02:So383,   2001/02:   So399,
2001/02:So414     yrkande      1,     2001/02:So477,
2001/02:So537,    2001/02:   So547,   2001/02:So555,
2001/02:So566 yrkande  11,  2001/02:So579,  2001/02:
So580,  2001/02:So582, 2001/02:So602, 2001/02:So604,
2001/02:So612  yrkandena  2,  5 och 8, 2001/02:So625
yrkandena 1 och 2 samt 2001/02: So628 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att många av de allra  svårast sjuka vårdas
på fel plats. För att få ordentlig  psykiatrisk vård
måste man i många fall vara mycket stark  och ha god
sjukdomsinsikt, något som de flesta i behov av hjälp
av  naturliga skäl inte har. Det gäller, enligt  vår
uppfattning,  också  att  ha problem som passar in i
systemets  förutbestämda  mallar  för  att  få  rätt
hjälp. Såväl för äldre som  för  barn  och ungdom är
vården  eftersatt.  Då  dessutom  samarbetet  mellan
huvudmännen har stora brister, fungerar vården också
dåligt för dem som har problem som ligger inom olika
ansvarsområden.  Med  det  anförda föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion So568  (m)  yrkande  1 och
avslår  motionerna  K284 (c) yrkande 14, So206 (fp),
So216 (fp) yrkande 1,  So233 (kd), So355 (kd), So383
(s), So399 (m), So414 (kd)  yrkande  1,  So477  (s),
So537  (c), So547 (s), So555 (s), So566 (kd) yrkande
11, So579  (s),  So580  (s),  So582 (s), So602 (mp),
So604 (mp), So612 (kd) yrkandena  2,  5 och 8, So625
(c) yrkandena 1 och 2 samt So628 (fp) yrkande 8.


54. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 44)

av  Lars  Gustafsson  (kd)  och  Rosita Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna  2001/02:So566  yrkande  11  och
2001/02:So612   yrkande  2  samt  avslår  motionerna
2001/02:K284     yrkande      14,     2001/02:So206,
2001/02:So216      yrkande     1,     2001/02:So233,
2001/02:So355,     2001/02:So383,     2001/02:So399,
2001/02:So414    yrkande    1,    2001/02:    So477,
2001/02:So537,     2001/02:So547,     2001/02:So555,
2001/02:So568     yrkande      1,     2001/02:So579,
2001/02:So580,     2001/02:So582,     2001/02:So602,
2001/02:So604,  2001/02:So612  yrkandena  5  och  8,
2001/02:So625 yrkandena 1 och 2  samt  2001/02:So628
yrkande 8.

Ställningstagande

I det betänkande som utredningen Prioriteringar inom
hälso- och sjukvården avlämnade 1993, Vårdens svåra
val,   anges   människovärdesprincipen   som    den
grundläggande  etiska plattformen. En naturlig följd
av     denna    princip     är     behovs-     eller
solidaritetsprincipen,  enligt vilken resurserna bör
satsas   på  de  individer,  de   områden   och   de
verksamheter  där  behoven  är som störst. Riksdagen
beslutade  1997  enhälligt  att  anta  dessa  etiska
riktlinjer  för  prioriteringar   inom   hälso-  och
sjukvården.  Socialstyrelsen  har  emellertid  i  en
avlämnad  rapport konstaterat att riktlinjerna  inte
alltid följs.  Eftersom  den medicinska och tekniska
utvecklingen  innebär  att  alltmer  kan  göras  för
alltfler  och  en förändrad åldersstruktur  gör  att
efterfrågan på vård kommer att öka, anser vi att det
är  viktigt  att  de  etiska  riktlinjerna  omgående
realiseras. Även de  grupper  som  inte  själva  kan
välja  skall  garanteras  en  god,  trygg och värdig
vård.  För  dessa  gruppers  skull  är det  särskilt
viktigt   att  de  prioriteringar  för  hälso-   och
sjukvård som  riksdagen  beslutat om ligger fast. Vi
anser vidare att rap-porter om ökad psykisk ohälsa i
befolkningen,    särskilt   bland    ungdomar,    är
oroväckande.    Enligt     en     beräkning     från
Socialstyrelsen uppgick samhällets kostnader för den
psykiska  ohälsan  till  omkring 50 miljarder kronor
1997.  Psykisk  sjukdom  är vidare  den  övervägande
orsaken    till   att   unga   människor    beviljas
förtidspension.   Vi   anser   att   denna   oroande
utveckling  måste  tas  på  största  allvar  och att
regeringen  snarast  bör  lägga  fram  förslag  till
åtgärder.  Med det anförda föreslår vi att riksdagen
bifaller motionerna  So566 (kd) yrkande 11 och So612
(kd)  yrkande  2  samt avslår  motionerna  K284  (c)
yrkande 14, So206 (fp),  So216 (fp) yrkande 1, So233
(kd), So355 (kd), So383 (s),  So399  (m), So414 (kd)
yrkande  1, So477 (s), So537 (c), So547  (s),  So555
(s), So568  (m)  yrkande  1,  So579  (s), So580 (s),
So582  (s),  So602  (mp),  So604  (mp),  So612  (kd)
yrkandena 5 och 8, So625 (c) yrkandena 1 och  2 samt
So628 (fp) yrkande 8.


55. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 44)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 44
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 55. Riksdagen  bifaller
därmed   motionerna   2001/02:K284  yrkande  14  och
2001/02:So537 och avslår  motionerna  2001/02:So206,
2001/02:So216      yrkande     1,     2001/02:So233,
2001/02:So355,     2001/02:So383,     2001/02:So399,
2001/02:So414     yrkande      1,     2001/02:So477,
2001/02:So547, 2001/02:So555, 2001/02:So566  yrkande
11,    2001/02:So568   yrkande   1,   2001/02:So579,
2001/02:So580,     2001/02:So582,     2001/02:So602,
2001/02:So604, 2001/02: So612 yrkandena  2, 5 och 8,
2001/02:So625 yrkandena 1 och 2 samt 2001/02:  So628
yrkande 8.

Ställningstagande

Förhållandet  till mat och regelbundna mål är mycket
viktigt för att  förebygga  ätstörningar.  Den hjälp
som  unga  flickor  och  pojkar kan få för att komma
till rätta med sin ätstörning  är  i  dag begränsad.
Kunskapen  om  hur  ätstörningar skall behandlas  är
knapphändig och samlad  till vissa sjukhus i landet.
Väntetiderna för behandling  är  långa,  inte sällan
något  år. Under tiden flickor och pojkar väntar  på
hjälp svälter de sig själva till döds. Jag anser att
detta   inte    är   acceptabelt.   Regeringen   bör
tillsammans med Landstingsförbundet  utforma en plan
för  hur  en  ökad  kunskap  kring ätstörningar  och
kortare   väntetider   till   adekvat   vård   skall
åstadkommas.  De  unga  människor   som  drabbas  av
anorexi  eller  bulimi måste dessutom,  liksom  alla
andra patienter,  ha  rätt att välja den vårdform de
önskar. Med det anförda  föreslår  jag att riksdagen
bifaller motionerna K284 (c) yrkande  14  och  So537
(c)  och  avslår  motionerna  So206 (fp), So216 (fp)
yrkande 1, So233 (kd), So355 (kd),  So383 (s), So399
(m),  So414  (kd) yrkande 1, So477 (s),  So547  (s),
So555 (s), So566  (kd) yrkande 11, So568 (m) yrkande
1, So579 (s), So580  (s),  So582  (s),  So602  (mp),
So604  (mp),  So612 (kd) yrkandena 2, 5 och 8, So625
(c) yrkandena 1 och 2 samt So628 (fp) yrkande 8.


56. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 44)

av Kerstin Heinemann (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  44
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 56. Riksdagen bifaller
därmed motion  2001/02:So628  yrkande  8  och avslår
motionerna  2001/02:K284  yrkande 14, 2001/02:So206,
2001/02:    So216    yrkande    1,    2001/02:So233,
2001/02:So355,   2001/02:So383,   2001/02:    So399,
2001/02:So414      yrkande     1,     2001/02:So477,
2001/02:So537,   2001/02:    So547,   2001/02:So555,
2001/02:So566 yrkande 11, 2001/02:So568  yrkande  1,
2001/02:So579,     2001/02:So580,     2001/02:So582,
2001/02:So602,    2001/02:    So604,   2001/02:So612
yrkandena 2, 5 och 8 samt 2001/02:So625  yrkandena 1
och 2.

Ställningstagande

Jag anser att det preventiva arbetet måste utvecklas
och  att  potentiella högriskgrupper inom psykiatrin
måste identifieras.  Sådana  grupper  är  barn  till
psykiskt sjuka, personer som gjort självmordsförsök,
nyinsjuknade  i  psykoser  m.fl. Jag anser också att
det är viktigt att det finns  en  god beredskap inom
psykiatrin för att ta hand om dessa  patientgrupper.
Eftersom psykiatrin, i större utsträckning  än andra
verksamheter       inom      vården,      innehåller
behandlingsmetoder som  är  kontroversiella,  är det
vidare  viktigt  att utvärderingar och uppföljningar
av behandlingar fungerar tillfredsställande. Som ett
underlag  för  detta  bör  ett  register  med  vissa
basfakta om klinikernas  verksamhet,  om patienterna
och  om behandlingsresultat införas. Dessutom  måste
övergången  mellan  barn-  och ungdomspsykiatrin och
vuxenpsykiatrin förbättras.  Den  fixa åldersgränsen
vid  18  år mellan de bägge verksamheterna  är  inte
alltid adekvat  med  tanke  på  hur mognadsprocessen
varierar mellan olika individer och likaså med tanke
på hur debutåldern för olika psykiska  sjukdomar ser
ut.  Med  det  anförda  föreslår  jag  att riksdagen
bifaller  motion  So628  (fp)  yrkande 8 och  avslår
motionerna K284 (c) yrkande 14,  So206  (fp),  So216
(fp)  yrkande  1, So233 (kd), So355 (kd), So383 (s),
So399 (m), So414  (kd)  yrkande  1, So477 (s), So537
(c),  So547 (s), So555 (s), So566 (kd)  yrkande  11,
So568 (m)  yrkande  1,  So579  (s), So580 (s), So582
(s), So602 (mp), So604 (mp), So612 (kd) yrkandena 2,
5 och 8 samt So625 (c) yrkandena 1 och 2.


57. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 44)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  44
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 57. Riksdagen bifaller
därmed motionerna  2001/02:So602  och  2001/02:So604
och  avslår  motionerna  2001/02:K284  yrkande   14,
2001/02:    So206,    2001/02:So216    yrkande    1,
2001/02:So233,    2001/02:So355,   2001/02:   So383,
2001/02:So399,     2001/02:So414      yrkande     1,
2001/02:So477,    2001/02:   So537,   2001/02:So547,
2001/02:So555, 2001/02:So566  yrkande  11,  2001/02:
So568   yrkande   1,  2001/02:So579,  2001/02:So580,
2001/02:So582, 2001/02:  So612 yrkandena 2, 5 och 8,
2001/02:So625 yrkandena 1  och 2 samt 2001/02: So628
yrkande 8.

Ställningstagande

Andelen   kvinnor   med  smärtor   från   den   s.k.
rörelseapparaten  utgör   en  betydande  del  av  de
långtidssjukskrivna            i            Sverige.
Rehabiliteringsinsatserna  och  vårdkonsumtionen   i
samband med dessa tillstånd är vidare både stora och
långvariga.  Utvärderingar av dessa behandlings- och
rehabiliteringsinsatser  visar att ohälsotillståndet
är   svårbehandlat.  Jag  anser   att   bristen   på
samordning och samsyn vad beträffar smärttillstånd i
den nuvarande  rehabiliteringen  lämnar  utrymme för
stora   variationer   i   hantering,  bemötande  och
behandling,    till    nackdel   för    patienterna.
Smärtproblematiken är enligt  min  mening ett av vår
tids stora könsrelaterade folkhälsoproblem.  Kunskap
finns inom området, men hittills har ingen tagit det
övergripande  och  samordnande  ansvaret,  något som
kräver ett tvärvetenskapligt samarbete över  klinik-
och      institutionsgränser.      Samordning     av
forskningsresultat        och       tvärvetenskaplig
metodutveckling skulle väsentligt  höja kvaliteten i
vården för denna stora patientgrupp. Med det anförda
föreslår jag att riksdagen bifaller motionerna So602
(mp) och So604 (mp) och avslår motionerna  K284  (c)
yrkande  14, So206 (fp), So216 (fp) yrkande 1, So233
(kd), So355  (kd),  So383 (s), So399 (m), So414 (kd)
yrkande 1, So477 (s),  So537  (c),  So547 (s), So555
(s),  So566  (kd) yrkande 11, So568 (m)  yrkande  1,
So579  (s),  So580   (s),   So582  (s),  So612  (kd)
yrkandena 2, 5 och 8, So625 (c)  yrkandena  1  och 2
samt So628 (fp) yrkande 8.


58. Cancerplan (punkt 45)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Lars  Gustafsson   (kd),  Cristina  Husmark
Pehrsson  (m),  Kenneth  Johansson  (c),  Kerstin
Heinemann (fp), Lars Elinderson  (m)  och  Rosita
Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 58. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So467.

Ställningstagande

Efter  den senaste utredningen om cancer i vårt land
(SOU   1984:67)    har    cancerforskningen    gjort
utomordentligt  stora framsteg. Antalet nya fall  av
cancer fortsätter  dock  att  öka. Till stor del har
ökningen av cancerfallen demografiska  orsaker.  Med
en  ökande  andel  av  befolkningen  i  de åldrar då
cancerincidensen är hög kommer antalet fall  att öka
betydligt  under de kommande decennierna, enligt  en
studie     av    epidemiologiskt     centrum     vid
Socialstyrelsen.  Studien är ännu inte avslutad, men
preliminära  data visar  att  antalet  personer  som
lever med cancer diagnostiserad under de senaste fem
åren kommer att  öka  med minst 40 % fram till 2020,
dvs. med minst 2 % per  år.  Detta  faktum, att fler
personer  kommer  att  leva  med  en så vårdkrävande
kronisk sjukdom som cancer, kommer  att ställa ökade
krav   på  sjukvården  när  det  gäller  behandling,
omvårdnad  och  rehabilitering.  Antalet  platser  i
sluten vård måste sannolikt åter ökas. För att kunna
möta    det   ökade   sjukvårdsbehovet   genom   väl
genomtänkta  insatser  anser  vi  att  en cancerplan
behöver utarbetas. Med hjälp av en sådan  kan man på
ett  rationellt och effektivt sätt stärka såväl  den
grundläggande   cancerforskning   som   kan   ge  ny
användbar  kunskap,  som den överbryggande forskning
som  behövs  för att grundforskningsresultat  snabbt
skall komma cancersjuka  patienter  till  godo genom
bättre diagnostik och bättre vård. Vi anser  att  en
cancerplan  också  behövs  för  bedömningen av vilka
satsningar på infrastrukturen som behöver göras inom
cancerområdet.  Med  det  anförda  föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion So467 (m, fp, kd, c, mp).


59. Preventivmedel för män (punkt 46)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  46
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  59. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:A393 yrkande 10.

Ställningstagande

För att få ett tillfredsställande  och roligt sexliv
är   det   viktigt   med   fungerande  och  ofarliga
preventivmedel.  Preventivmedel   är   nästan   helt
inriktade på kvinnor, endast kondom vänder sig också
till manliga användare. Jag anser därför att det  är
viktigt   att   forskningen  inriktar  sig  även  på
preventivmedel för män. Regeringen bör verka för att
stödja framtagningen  av  sådana preventivmedel. Med
det  anförda  föreslår  jag att  riksdagen  bifaller
motion A393 (mp) yrkande 10.


60. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 48)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  60. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So398 yrkandena  1  och 3 samt
avslår    motionerna   2001/02:So303   yrkande   21,
2001/02:So605,    2001/02:So623   yrkande   1   samt
2001/02:N365 yrkande 4.

Ställningstagande

Användandet och intresset  för  komplementär medicin
bygger  ofta  på  att  den  komplementära  medicinen
upplevs ta hänsyn till helheten.  Vi  anser  att det
finns   goda   skäl  att  stödja  den  komplementära
medicinen för att därigenom garantera kvaliteten och
säkerheten.   Dessutom   utgör   den   komplementära
medicinen ett bra  komplement till den traditionella
medicinska vetenskapen. Av tradition har Sverige ett
gott  rykte  för  sin  medicinska   utbildning.  Den
komplementära  medicinen har emellertid  inte  alls,
eller  i  ringa  utsträckning,   behandlats   i  den
traditionella utbildningen, vilket får anses vara en
brist.  Vi  anser  att  det är viktigt att kunskaper
inom den komplementära medicinen tillvaratas. Det är
fullt   möjligt  att  den  traditionella   och   den
komplementära  medicinen kan existera sida vid sida.
Vi  anser  därför   att   undervisning   om   och  i
komplementär   medicin   bör   införas   inom   alla
vårdutbildningar.  Med  det  anförda föreslår vi att
riksdagen bifaller motion So398  (v) yrkandena 1 och
3 och avslår motionerna So303 (c)  yrkande 21, So605
(mp), So623 (c) yrkande 1 samt N365 (mp) yrkande 4.


61. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 48)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  48
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  61. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So303 yrkande  21  och  avslår
motionerna   2001/02:So398   yrkandena   1   och  3,
2001/02:So605,    2001/02:So623   yrkande   1   samt
2001/02:N365  yrkande 4.

Ställningstagande

Efter   Alternativmedicinkommitténs   arbete   under
senare hälften  av  1980-talet  har  mycket hänt som
motiverar att en ny utredning tillsätts.  Jag  anser
att   en   ny   utredning  bl.a.  bör  analysera  de
ekonomiska och sociala konsekvenserna av alternativa
metoder och se över  lagstiftningen  på  området.  I
detta  sammanhang  bör  också  en  översyn  göras av
regelverket kring alternativmedicinsk behandling  av
barn.  Dessutom bör frågor kring behov av utbildning
samt  behörighetsfrågor   belysas.  Utredningen  bör
samarbeta  med  SBU  i  frågor   kring  vetenskaplig
utvärdering  av alternativa behandlingsmetoder.  Med
det  anförda föreslår  jag  att  riksdagen  bifaller
motion  So303  (c)  yrkande 21 och avslår motionerna
So398 (v) yrkandena 1  och  3, So605 (mp), So623 (c)
yrkande 1 samt N365 (mp) yrkande 4.


62. Utredning m.m. om alternativa
behandlingsmetoder (punkt 48)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  48
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 62. Riksdagen bifaller
därmed  motionerna  2001/02:So605  och  2001/02:N365
yrkande  4   samt  avslår  motionerna  2001/02:So303
yrkande 21, 2001/02:So398  yrkandena  1  och  3 samt
2001/02:So623 yrkande 1.

Ställningstagande

Alternativmedicinen  berör  ett stort antal diagnos-
och  behandlingsmetoder  som  utövas   utanför   den
skolmedicinska    och    offentliga    hälso-    och
sjukvårdsapparaten.  Några av dessa har under senare
år blivit erkända och  används  i  viss utsträckning
inom  skolmedicinen,  t.ex. akupunktur,  kiropraktik
och   naprapati.   I   dag   är    förståelsen   och
kunskapsnivån  hos sjukvårdspersonalen  i  allmänhet
och läkarkåren i  synnerhet  mycket  låg  vad  avser
dessa  behandlingar.  Jag  anser  att  detta  faktum
skapar  en  osäkerhet  och  utgör ett riskmoment för
många  patienter eftersom det  ofta  förekommer  att
patienter      genomgår      läkarbehandling     och
komplementärmedicinsk  behandling   samtidigt,  utan
någon kommunikation mellan dessa behandlare. Det har
i Sverige inte gjorts någon djupare utredning på det
här  området.  Jag anser att en sådan utredning  bör
tillsättas nu. Direktiven  för utredningen bör bl.a.
omfatta   en   översyn   av  hur  samverkan   mellan
skolmedicin  och komplementär/alternativmedicin  kan
se ut. I dag får  den offentliga sjukvården tillbaka
momsen som den betalat  in till staten. Den förmånen
åtnjuter inte den alternativa  sjukvården. Jag anser
att  den  alternativa  sjukvården  bör   ges   samma
möjligheter.  I  vilken  mån den offentliga omsorgen
och sjukvården har ett ekonomiskt  konkurrensövertag
gentemot den alternativa omsorgen och sjukvården bör
därför  utredas.  Med det anförda föreslår  jag  att
riksdagen bifaller  motionerna  So605  (mp) och N365
(mp)  yrkande  4  samt  avslår motionerna So303  (c)
yrkande 21, So398 (v) yrkandena  1  och 3 samt So623
(c) yrkande 1.


63. Alternativa behandlingsmetoder och
forskning (punkt 49)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  49
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation  63. Riksdagen bifaller
därmed motionerna 2001/02:So303 yrkandena 19, 20, 22
och 23 samt 2001/02:So626 yrkande 6.

Ställningstagande

Det finns ett stort intresse för alternativmedicinsk
verksamhet i Sverige. Jag anser att det är angeläget
att  samhället  på  olika sätt uppmärksammar  detta.
Samhället     har     ansvar     för     berättigade
medborgarintressen kring  kvalitet  och  säkerhet på
det  alternativmedicinska området. Jämfört  med  den
etablerade medicinen har dock utvärderingsinsatserna
beträffande de alternativa behandlingsformerna varit
blygsamma. Därför måste staten se till att särskilda
resurser  ställs till förfogande för kvalitetsarbete
och utvärdering  inom  detta  område.  Jag anser att
Statens   beredning  för  utvärdering  av  medicinsk
metodik  (SBU)  bör  få  ett  särskilt  uppdrag  att
utforma  förslag   till   hur   alternativmedicinska
metoder  kan  utvärderas. Vidare finns  det  en  rad
hinder  förknippade  med  forskning  och  utveckling
rörande alternativmedicinen.  För  att  öka  antalet
forskare  och forskarkompetensen krävs att särskilda
resurser   avsätts    för    att   bygga   upp   ett
kompetenscentrum  och  för  att möjliggöra  enskilda
forskningsprojekt.  Jag  anser   att  riksdagen  hos
regeringen  bör  begära  förslag  om  att  särskilda
resurser  avsätts för uppbyggnad av kompetenscentrum
och för att  möjliggöra  enskilda  forskningsprojekt
inom      alternativmedicinen.     Kunskap     kring
alternativmedicinska  behandlingsmetoder  som bedöms
uppfylla  kvalitetskraven  måste också komma  hälso-
och  sjukvårdspersonalen till  del  så  att  de  kan
informera  patienten om olika behandlingsalternativ.
En öppenhet  för alternativa behandlingsmetoder inom
den   ordinarie   hälso-   och   sjukvården,   under
kontrollerade  former, minskar även riskerna för att
människor   skadas    av   oseriösa   och   skadliga
behandlingar. Jag anser  därför  att  riksdagen  hos
regeringen   bör   begära   förslag  om  att  stärka
patientens  möjligheter att välja  behandlingsmetod.
Enligt   2   kap.    1   §   lagen   (1998:531)   om
yrkesverksamhet  på hälso-  och  sjukvårdens  område
skall  hälso-  och  sjukvårdspersonal   utföra  sitt
arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet. I annat fall kan disciplinpåföljd  eller
annan påföljd åläggas enligt bestämmelserna i 5 kap.
samma  lag.  Jag  anser  att  lagstiftningen behöver
förändras så att alternativmedicinsk  behandling som
uppfyller  kvalitetskraven tillåts inom  hälso-  och
sjukvården som  komplement  till  skolmedicinen. Med
det  anförda  föreslår  jag  att riksdagen  bifaller
motionerna So303 (c) yrkandena  19,  20,  22  och 23
samt So626 (c) yrkande 6.


64. Legitimation och förskrivningsrätt för
alternativmedicinare (punkt 51)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 51 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 64. Riksdagen bifaller
därmed  motion  2001/02:So398  yrkande  2 och avslår
motion 2001/02:So623 yrkande 5.

Ställningstagande

Då     många     människor     söker     sig    till
komplementärmedicinska  alternativ  är  det av  stor
vikt  att  det  finns en god tillsyn av verksamheten
och dess utövare.  Ett  åläggande om kvalitetssystem
och  legitimering säkrar vidare  behandlingarna  för
patienten  och  ökar  kunskapen  om de komplementära
behandlingarna.  Med  det  anförda föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion So398  (v)  yrkande  2 och
avslår motion So623 (c) yrkande 5.


65. Etiska frågor (punkt 53)

av Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 53
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 65. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So635 yrkandena 2 och 47  och
avslår  motionerna  2001/02:So463, 2001/02:So508 och
2001/02: So633 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

När det gäller stamcellstekniken  anser  jag att det
bör vara en självklarhet att inte använda aborterade
foster  alls, men acceptabelt att använda överblivna
ägg.  Jag   anser  det  vidare  oetiskt  att  direkt
framställa befruktade  celler  för kloning eller för
framtagning    av   stamceller.   Jag   menar    att
tillämpningen av gentekniken på den medicinska sidan
kan bli löftesrik,  givet  att den inte på klassiskt
manér  blir  alltför bunden till  läkemedelsbolagens
vinstintressen   eller  genom  att  t.ex.  genetiska
tester används på  ett  oansvarigt  sätt. Utsikterna
att skapa för den egna konstitutionen  skräddarsydda
läkemedel        och       utnyttja       kroppsegna
läkningsmekanismer,   i  stället  för  att  ständigt
laborera med syntetiska  preparat  och hoppas att de
inte skall ge biverkningar, inger ett stort hopp för
framtiden.       Därför      anser      jag      att
stamcellsforskningen,  embryonal i dubbel bemärkelse
som den är, är viktig att bejaka. Villkoret bör dock
vara att para den med i  verklig  mening  fristående
forskning   om   risker  och  biverkningar  och  med
försiktighetsprincipen.  Jag  anser vidare att brett
informationsprojekt  kring  genetik,  genteknik  och
bioteknik och deras möjliga tillämpningar  vore  ett
utmärkt pilotprojekt för att initiera samhällsdebatt
kring  en  aktuell,  viktig  fråga.  Med det anförda
föreslår  jag  att  riksdagen bifaller motion  So635
(mp) yrkandena 2 och 47 och avslår motionerna So463
(kd), So508 (kd) och So633 (kd) yrkandena 2 och 3.


66. Abortförebyggande arbete (punkt 54)

av  Lars Gustafsson  (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 54 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 66. Riksdagen bifaller
därmed   motionerna    2001/02:So305    yrkande   1,
2001/02:So461, 2001/02:So524 samt 2001/02:So612  yr-
kande 14 och avslår motionerna 2001/02:So210 yrkande
1,  2001/02:So232,  2001/02:So295, 2001/02:So338 och
2001/02:So370.

Ställningstagande

Att hamna i en oönskad graviditet för att sedan göra
abort är inte lätt för  någon.  Att  behöva  genomgå
detta  under  tonåren,  som  innebär  så många andra
påfrestningar i en persons liv, är än värre.  Vi har
tillsammans  ett  ansvar  för  att se till att så få
personer som möjligt behöver gå  igenom  detta,  och
vårt  långsiktiga  mål  bör vara att inga tonåringar
skall    behöva    genomgå    en   abort.    Statens
folkhälsoinstitut  bör ges i uppdrag  att,  med  den
handlingsplan    för    prevention    av    oönskade
graviditeter  som det tagit  fram  som  grund,  leda
arbetet med att utveckla en nationell nollvision för
tonårsaborter.  Vi efterlyser också en utredning med
syfte att utreda varför kvinnor väljer abort, vilket
stöd kvinnorna önskar  och  andra  aspekter  som kan
tänkas  påverka  aborttalet,  och  särskild uppmärk-
samhet bör därvid riktas mot förekomsten  av aborter
bland   unga  flickor.  Dessutom  bör  en  utredning
utifrån   ett    kvinnohälsoperspektiv    göra    en
sammanställning  av  det  aktuella  läget inom såväl
svensk som internationell forskning, med avseende på
fysiska och psykiska konsekvenser av  abort. En ana-
lys  av varför Sverige har högst aborttal  i  Norden
vore också  av intresse. Avslutningsvis vill vi peka
på att ungdomsmottagningarna  har  en  viktig roll i
det  abortförebyggande arbetet, ett arbete  som  bör
präglas  av djup och bred information av välutbildad
personal.  Vidare  anser vi att sexualundervisningen
måste fördjupas och att ansvarstagandet för den egna
sexualiteten och partnern  måste  betonas.  Med  det
anförda   föreslår   vi   att   riksdagen   bifaller
motionerna  So305  (kd)  yrkande  1,  So461 (kd, m),
So524  (kd)  samt  So612 (kd) yrkande 14 och  avslår
motionerna So210 (kd)  yrkande  1,  So232 (c), So295
(kd), So338 (kd) och So370 (m).


67. Patientjournallagen (punkt 60)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 60 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 67. Riksdagen  bifaller
därmed  motion  2001/02:So345  yrkande  1 och avslår
motionerna  2001/02:So234,  2001/02:So303 yrkande  9
och 2001/02:So334.

Ställningstagande

Överföringen av journaler är  en  fråga  som alltför
lite belysts vid konkurrensutsättning av primärvård.
Klara regler saknas. Om lagen skall efterlevas måste
den  enskilde  ge  sitt tillstånd till att journalen
övertas av den nya vårdgivaren.  Det  kan  ordnas på
ett  enkelt  och  praktiskt  sätt,  men  praktiseras
sällan. Inte heller Socialstyrelsen anser att det är
helt  klarlagt hur detta skall ske. Vi anser  därför
att regeringen  bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att
utreda    och    utfärda    riktlinjer    för    hur
patientjournaler  skall   hanteras   i  samband  med
konkurrensutsättning  och  privatisering.   Med  det
anförda  föreslår  vi  att riksdagen bifaller motion
So345 (v) yrkande 1 och avslår motionerna So234 (m),
So303 (c) yrkande 9 och So334 (kd).


68. Patientjournallagen (punkt 60)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  60
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs i reservation 68. Riksdagen bifaller
därmed   motion    2001/02:So303   yrkande   9   och
2001/02:So334  och avslår  motionerna  2001/02:So234
och 2001/02: So345 yrkande 1.

Ställningstagande

Journalhanteringen inom vården är en angelägen fråga
som har diskuterats under många år. Värnandet av den
personliga integriteten har varit det tyngst vägande
skälet emot väsentliga förändringar. Trots detta kan
vi konstatera att  felbehandlingar  sker  därför att
alla  journalhandlingar inte finns tillgängliga  vid
akuta operationer  och  vid  besök  i  sjukvården. I
vissa  länder  har  man  infört  journaler  på  s.k.
smartcard,  vilket innebär att patienten kan ha  sin
journal        i       själva        patientbrickan.
Patientinformationen   finns  dessutom  förvarad  på
säkert  sätt  hos patientens  ordinarie  vårdgivare.
Inom mödravården  har sedan lång tid gravida kvinnor
själva haft ansvaret  för  att ha med sig journalen.
Vid  besök  vid  olika  vårdcentraler  och  kliniker
skulle det underlätta för  den  enskilde att smidigt
kunna lägga fram kortet med journalen. Den enskildes
integritet skulle stärkas. Vi anser  att  regeringen
bör  välja  ut  något  eller några landsting för  en
försöksverksamhet  med s.k.  smart  cards.  Med  det
anförda   föreslår   vi   att   riksdagen   bifaller
motionerna So303 (c) yrkande  9  och  So334 (kd) och
avslår motionerna So234 (m) och So345 (v) yrkande 1.


69. Plastikkirurgi (punkt 61)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 61 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 69. Riksdagen  bifaller
därmed motion 2001/02:So400.

Ställningstagande

Alltflera unga människor, framför allt kvinnor, vill
operera  sina  bröst,  näsor,  läppar,  kinder eller
fettsugas  utan  att  ha medicinska skäl för  detta.
Bland  unga människor som  är  utrikes  födda  låter
många operera  sig för att få ett mer västerländskt
utseende, på samma  sätt  som  man  byter  till ett
svenskt namn för att kunna få arbete.

Önskemålet  att  få operera sig kryper allt längre
ned  i åldrarna och operationer  genomförs  även  på
unga människor  där  det, trots att myndighetsåldern
uppnåtts,  är  tveksamt  om  vederbörande  ännu  kan
avgöra konsekvenserna av sitt beslut. Inga operativa
ingrepp är riskfria.  Plastikoperation  är ett stort
och irreversibelt ingrepp. Vi anser att man  kan dra
paralleller  till  sterilisering  som är ett ingrepp
som får utföras först efter att den  enskilda  fyllt
25 år.
Vi    anser   därför   att   regeringen   bör   ge
Socialstyrelsen  i  uppdrag  att  utreda  och  lämna
förslag   till   riktlinjer   och   åldersgräns  för
genomförande     av    plastikkirurgiska    ingrepp.
Undantaget är sådana  operationer som har medicinska
grunder; skador eller där  vederbörande  på grund av
psykiskt   lidande   bedöms  vara  i  behov  av  ett
plastikkirurgiskt ingrepp.
År      1998      genomförde      Socialstyrelsens
tillsynsenheter  ett antal granskningar  av  privata
plastik- och allmänkirurgiska  enheter.  Det  visade
sig  då  att  det finns allvarliga brister hos flera
enheter bl.a. vad  gäller  bevakning av remisser och
provsvar, brister i hanteringen av narkotikaklassade
läkemedel, avsaknad av system  för avvikelser m.m. I
några   av  fallen  var  bristerna  så   stora   att
Socialstyrelsen avsåg att fördjupa granskningen samt
utföra   ytterligare   uppföljningar.   Därför   bör
regeringen   ge   Socialstyrelsen   i   uppdrag  att
genomföra  en  nationell  granskning  av  de privata
plastik-  och  allmänkirurgiska  enheterna  för  att
kontrollera   att   generella  förbättringar  gjorts
utifrån 1998 års tillsyn.  Med  det anförda föreslår
vi att riksdagen bifaller motion So400 (v).

70. Medicinska patent (punkt 62)

av  Kenneth  Johansson  (c)  och  Helena   Hillar
Rosenqvist (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 62 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 70. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So406.

Ställningstagande

Frågan  om patent på mänskliga gener har diskuterats
över hela  världen.  Många  länder  har  inte  tagit
ställning, och många politiskt ansvariga är inte  på
det  klara  med  att  ett  patent  kan hindra vidare
forskning  och  behandling inom vissa  områden.  Ett
exempel är ett patent  gällande  för hela Europa som
sökts  av  några amerikanska forskare.  Om  patentet
godkänns innebär  det att svenska prov rörande t.ex.
ärftlig förekomst av  bröstcancer måste skickas till
USA för examinering och bedömning. Detta skulle dels
fördröja  provsvar,  dels   skapa   en  dyr,  onödig
byråkrati och dels ge mycket höga avgifter  för  att
få proven examinerade.

Fler  frågor  av  liknande  slag  kan förutses bli
aktuella. Det är av vikt att svenska  patienters och
forskares intressen bevakas. Det finns  i  dag ingen
mekanism   för  detta  och  heller  ingen  strategi.
Enskilda forskare  som råkar få kännedom om liknande
patentansökningar kan  själva överklaga men drar sig
både för kostnaden och den  stora  arbetsbördan  ett
sådant överklagande för med sig.
Det  måste  finnas  en  svensk myndighet som får i
uppdrag  att  samlat  bevaka denna  fråga,  som  har
kompetens att bedöma eventuella  överklaganden,  och
som också har kunnig personal som kan rent praktiskt
sköta   överklagandeprocessen.  Socialstyrelsen  kan
snabbt ta  över denna arbetsuppgift och samtidigt få
i uppdrag att utarbeta en svensk strategi för att på
lång  sikt  möta  dessa  problem.  Med  det  anförda
föreslår vi att riksdagen bifaller motion So406 (c).



71. Lobotomiverksamheten i Sverige (punkt 64)

av Ingrid  Burman  (v),  Rolf  Olsson  (v),  Lars
Gustafsson (kd) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 64 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 71. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So314 yrkande 1.

Ställningstagande

Lobotomi  innebär  en  operation  som  användes  vid
mentalsjukdomar,   genom   att   kirurgen   skar  av
nervbanor   i   hjärnan.   En   övervägande  del  av
patienterna var kvinnor, men även  barn blev utsatta
för denna metod. Lobotomier gjordes  framför allt på
patienter  som enligt diagnoserna var manodepressiva
eller led av schizofreni. Lobotomin innebar ofta att
patientens personlighet blev helt förändrad.

Antalet personer  som  i  Sverige blev utsatta för
lobotomering mellan åren 1944 och 1966 har visat sig
vara  betydligt  fler  än  vad man  tidigare  trott.
Tidigare uppskattade man att  det  rörde sig om ca 1
500 fall, men nu tyder allt på att det  kan  vara så
många  som  4  500.  För  att  få reda på det exakta
antalet krävs dock, på motsvarande sätt som i Norge,
att en offentlig utredning studerar  detta. Vi anser
därför att en kartläggning och utredning av lobotomi
bör  genomföras.  Med  det anförda föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion So314 (kd) yrkande 1.

72. Ersättning till lobotomerade (punkt 65)

av  Lars  Gustafsson (kd)  och  Rosita  Runegrund
(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 65 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i reservation 72. Riksdagen bifaller
därmed motion 2001/02:So314 yrkande 2.

Ställningstagande

I Norge beslutade  riksdagen  1996  att de som efter
andra världskriget blev utsatta för lobotomi och som
fortfarande    var    i    livet    skulle   få   en
engångsersättning på 100 000 norska kronor.

Det vore rimligt och inte mer än rätt  att Sverige
agerade  på  motsvarande  sätt genom att besluta  om
ersättning till dem som lobotomerades  under  1940-,
1950- och 1960-talen och som fortfarande är i livet.
Detta  vore  ett  sätt  för  staten att åtminstone i
någon mån gottgöra dem som utsattes för lobotomi och
på  så  sätt  också erkänna att detta  inte  var  en
riktig behandling  i  ett  samhälle som slår vakt om
människovärdet.  Med  det anförda  föreslår  vi  att
riksdagen bifaller motion So314 (kd) yrkande 2.
Särskilda yttranden


Utskottets  beredning  av   ärendet   har  föranlett
följande särskilda yttranden. I rubriken  anges inom
parentes  vilken  punkt  i  utskottets förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 33)

av  Chris  Heister (m), Hans  Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Om  Sverige   skall   klara   de   ökade   krav  som
utvecklingen  ställer  på sjukvården måste de  stela
och ineffektiva system som i dag leder till köer och
hindrar utvecklande reformer förändras i grunden. En
grundläggande   förutsättning    är    enligt    vår
uppfattning  att det offentliga vårdmonopolet träder
tillbaka för den  fria  etableringsrätten, vilket vi
angivit  i  reservation 8.  Etableringsmöjligheterna
samt rätten att  driva  verksamhet bör återställas i
linje med vad som gällde vid utgången av år 1994.


2. Fri etableringsrätt m.m. (punkt 33)

av Kerstin Heinemann (fp).

Som framgår av reservation  40 anser Folkpartiet att
fri etableringsrätt skall gälla för flera grupper av
vårdgivare,   således  inte  endast   sjukgymnaster.
Folkpartiet har  därför  valt  att  inte  ställa sig
bakom    motion   So423   (m)   som   endast   avser
etableringsfrihet för sjukgymnaster.


3. Jämställdhetsperspektiv i vården (punkt 39)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Det pågår  en  debatt  i samhället som tydligt visar
att det behövs ett klarare jämställdhetsperspektiv i
hälso- och sjukvården. Fortfarande behandlas män och
kvinnor  olika.  Liksom utskottsmajoriteten  kan  vi
konstatera att det pågår en rad arbeten, och vi vill
därför avvakta resultatet  av  dessa.  Vi  kan  dock
konstatera  att  flera  av  dessa  program pågått en
längre tid. Om inte det pågående arbetet  resulterar
i  tydliga förändringar avser vi att återkomma  inom
en snar framtid i dessa frågor.


4. Vård och behandling av olika sjukdomar
(punkt 44)

av Ingrid Burman (v) och Rolf Olsson (v).

Inledningsvis   vill   vi   framhålla   att  vi  har
förståelse  för  att  de  sjukdomar  som  berörs   i
motioner  som  utskottet  har  att  behandla orsakar
lidande för många människor. Vi vill  dock  peka  på
att   ett   enigt   utskott  har  ställt  sig  bakom
riktlinjer  för  prioriteringar   inom   hälso-  och
sjukvården  vilka  inte låter sig förenas med  någon
lista  där vissa sjukdomar  generellt  prioriteras
före  andra.   Denna   inställning   har   utskottet
vidhållit  under en följd av år, och i linje  därmed
har utskottsmajoriteten  avstyrkt  motioner som rört
att satsningar bör göras på enskilda sjukdomar eller
att vården av dessa skall organiseras på visst sätt.
Vidare har Prioriteringsdelegationen, som har haft i
uppdrag att bl.a. sprida information  och kunskap om
riktlinjerna   för   prioriteringar  i  hälso-   och
sjukvården, anfört att  det  är sjukvårdshuvudmännen
som     har     huvudansvaret    för    att     föra
prioriteringsprocessen   vidare.   Vi   delar  denna
uppfattning.


5. Smittskydd (punkt 64)

av  Chris  Heister  (m), Hans Hjortzberg-Nordlund
(m),  Cristina  Husmark  Pehrsson  (m)  och  Lars
Elinderson (m).

Smittskyddskommittén föreslog redan för drygt tre år
sedan   att   den   s.k.   bastuklubbslagen   skulle
avskaffas.  Regeringen  har  emellertid   ännu  inte
presenterat  någon  proposition  med  anledning   av
kommitténs  betänkande.  Enligt  vår  uppfattning är
denna  tidsutdräkt  mycket  olycklig. Vi utgår  dock
från att regeringen inom kort  kommer  att överlämna
en  proposition  till riksdagen i frågan och  avstår
därför från att reservera  oss.  Vi kommer att följa
frågan noga.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2001/02:87 Redogörelse  för en
överenskommelse        mellan       staten       och
Landstingsförbundet  om  vissa   ersättningar   till
hälso- och sjukvården för år 2002.

Motioner med anledning av skrivelsen


2001/02:So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp, c, mp):

Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om påtagligt skärpta
krav på tillgänglighet i
landstingens primärvård.

Motioner från allmänna
motionstiderna

2000/01:So225 av Chris Heister m.fl. (m):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet  av  en
samlad genomgång  av  hinder för privat verksamhet
inom psykiatrin m.m.

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till ändring av lagstiftningen i syfte att
så långt möjligt undvika särbehandling  av allmänt
anställda   läkare   vad   beträffar  psykiatriska
vårdintyg.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om rättssäkerheten i
tvångsvården.

2000/01:So312 av Patrik Norinder (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om rätt för privat verksamma
läkare att få biträde av polis.

2001/02:K284 av Agne Hansson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
tillsammans med Landstingsförbundet bör utforma en
plan  för hur en ökad kunskap  kring  ätstörningar
och kortare  väntetider  till  adekvat  vård skall
åstadkommas.

2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m):

14.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  inom
primärvården stärka patienternas ställning och öka
möjligheterna att bedriva primärvård i nya former.

2001/02:L363 av Anders Bengtsson och Hillevi Larsson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att avskaffa  den  så
kallade bastuklubbslagen.

2001/02:L367 av Ana Maria Narti m.fl. (fp):

12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  hälsofrågor  för
lesbiska kvinnor.

2001/02:L371 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, c, fp,
mp):

30.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om att de som verkar
inom hälso- och sjukvården har  kompetens  i  HBT-
frågor.

31.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om att de som verkar
inom  hälso-  och  sjukvården bättre  skall  kunna
tillgodose HBT-personers specifika behov av hälso-
och sjukvård.

41. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att avskaffa  den
så kallade bastuklubbslagen.

42. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  införa  en ny
smittskyddslag.

2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m):

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om rätten  att  söka
sjukvård i EU.

2001/02:Sf395 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om sjukvårdsreformer.

2001/02:So202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vård, skola och omsorg.

2001/02:So206 av Kerstin Heinemann (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om insatser för  behandling av
patienter med AMD.

2001/02:So207 av Kerstin Heinemann (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   tillämpning   av
preimplantatorisk diagnostik (PGD) i Sverige.

2001/02:So209 av Carl-Axel Johansson och Ewa Thalén
Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om ersättningsetablering för
privata  läkare  och  sjukgymnaster   med  offentlig
finansiering.

2001/02:So210 av Magnus Jacobsson och Amanda Agestav
(kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen anförs om tillsättande
av en utredning om tonårsaborter.

2001/02:So212 av Harald Nordlund (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i motionen anförs om översyn och
utvärdering    av    arbetsorganisationen     inom
vårdsektorn         med         avseende        på
långtidssjukskrivningar.

2001/02:So216 av Harald Nordlund (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs  om  att vidta
lämpliga       förberedande      åtgärder      för
massundersökning  för  att upptäcka prostatacancer
på ett tidigt stadium.

2001/02:So219 av Margareta Cederfelt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  läkare efter fyllda 65
år skall ha rätt till arbete oavsett  om de är födda
före eller efter den 1 september 2001.

2001/02:So222 av Maud Ekendahl och Cristina Husmark
Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om införande av en  särskild
lag om dödsfallsutredning.

2001/02:So223 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   en  uppföljning  av
akutpsykiatrins villkor.

2001/02:So224 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att hjärtstudier  görs  där
minst hälften är kvinnor.

2001/02:So228 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen    anförs    om   rätten   till
myndighetsutövning för privata vårdgivare.

2001/02:So229 av Carl-Axel Johansson och Ewa Thalén
Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om valfrihet  och  ändrade
strukturformer för sjukvården med en s.k. hälso- och
sjukvårdspeng.

2001/02:So230 av Carl-Axel Johansson och Ewa Thalén
Finné (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om patientkostnad avseende
medicinsk service.

2001/02:So232 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förebyggande  åtgärder  för
att minska antalet aborter.

2001/02:So233 av Ulla-Britt Hagström och Margareta
Viklund (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om initiativ  till
utvärdering och uppföljning av ett hälsoekonomiskt
underlag för reumatikervården.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att forskningen om
orsakerna till reumatiska sjukdomar intensifieras.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder  för  att
stimulera förebyggande aktiviteter mot osteoporos.

2001/02:So234 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen  beslutar  att  10  §  patientjournallagen
skall ges följande lydelse: Den som  enligt  9  § är
skyldig att föra patientjournal skall på begäran  av
patient  utfärda  intyg om vården samt utfärda intyg
och utlåtande som behövs  för att bedöma rätten till
ersättning enligt lagen om  allmän  försäkring eller
annan jämförbar ekonomisk förmån i enlighet  med vad
som anförs i motionen.

2001/02:So238 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om legitimering av dietister.

2001/02:So241 av Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att sälja överskott av
svenska vårdplatser internationellt.

2001/02:So248 av Cristina Husmark Pehrsson och Berit
Adolfsson (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  nya  regler vad
avser  patientens fria tillgång till pensionsmedel
eller sjukpenning.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   de
rättspsykiatriska   vårdgivarnas   rättighet   att
tvångsförvalta patienternas pengar.

2001/02:So257 av Lena Ek och Viviann Gerdin (c):

Riksdagen  begär  att  regeringen mot bakgrund  av
nedlagda förlossningsavdelningar,  långa transporter
och  brist  på  förlossningsplatser låter  utvärdera
kvaliteten i svensk förlossningsvård.


2001/02:So264 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  hälso-  och
sjukvårdens inriktning.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om primärvårdens
inriktning och utformning.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  akutsjukvårdens
inriktning och utformning.

8.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Socialstyrelsen  i uppdrag att utforma ett program
för  patientutbildning   enligt   vad  i  motionen
anförs.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om inrättandet av en
patientombudsman.

2001/02:So267 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet  av  att  utvidga
rätten till second opinion för patienter.

2001/02:So274 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om ett eget regelverk
för  den  komplementär-  och  alternativmedicinska
sektorn i egenskap av egen disciplin.

2001/02:So277 av Berit Adolfsson (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  att  utvärdera
reformen  Gratis  vård av barn både ur barnens och
sjukvårdens synvinkel.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att utvärdera
barn-    och    ungdomspsykiatrins   organisation,
uppgifter och metoder.

2001/02:So280 av Bertil Persson (m):

Riksdagen begär att  regeringen  lägger fram förslag
om en utredning av patientstyrda finansieringssystem
inom sjukvården.

2001/02:So292 av Per-Samuel Nisser och Inger René
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  motionen  om  legitimering   av
dietister.

2001/02:So293 av Maud Ekendahl och Inger René (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
förskrivningsrätt bör ges till dietister.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att  ett
bidragssystem  bör utformas så att  det  blir  ett
enhetligt system i hela landet.

2001/02:So295 av Mikael Oscarsson och Annelie
Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en utredning med
syfte att ta reda  på varför kvinnor väljer abort,
vilket stöd kvinnorna  önskar  och  andra aspekter
som kan tänkas påverka aborttalet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  en  analys  av
varför Sverige har högst aborttal i Norden.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsprogram
för hur antalet aborter skall kunna minskas.

2001/02:So303 av Agne Hansson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om mål för hälso- och
sjukvården.

2. Riksdagen begär hos regeringen förslag  till  ett
hälsojusterat BNP-mått.

3.  Riksdagen  begär  hos  regeringen förslag om att
utveckla metoder för hälsokonsekvensanalyser.

9.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om patientanpassade
journaler i enlighet med vad i motionen anförs.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  förslag till
utvidgad second opinion.

11.  Riksdagen  begär  hos  regeringen  förslag   om
införandet  av en nationell vårdgaranti i enlighet
med vad i motionen anförs.

12.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag om införandet av en tillgänglighetsgaranti
i enlighet med vad i motionen anförs.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om platsgaranti  på
BB, som innebär att föräldrarna senast två månader
före beräknad  nedkomst vet vilket BB de skall åka
till.

14. Riksdagen beslutar att upphäva stopplagen.

16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om längre avtalstider
i upphandling.

17.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om samverkansavtal.

18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   bättre
uppföljningssystem.

19.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  ett uppdrag till
Statens  beredning  för  utvärdering av  medicinsk
metodik (SBU) att utforma förslag till alternativa
behandlingsmetoder.

20.  Riksdagen  begär  hos  regeringen  att  riktade
resurser   avsätts   för   att   bygga   upp   ett
kompetenscentrum  och  för  att  möjliggöra   egna
forskningsprojekt inom alternativmedicin.

21.  Riksdagen  begär  hos  regeringen  en utredning
gällande alternativmedicinska metoder.

22.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  om  förbättring av patientens rättigheter
att välja behandlingsmetod.

23. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att förändra
lagstiftningen       för      alternativmedicinska
behandlingar.

28. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  gemensamma
nordiska insatser för att utveckla telemedicinen.

30. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
personalförsörjningen inom vård och omsorg.

2001/02:So305 av Magda Ayoub (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  en  nationell
nollvision vad gäller tonårsaborter.

2001/02:So306 av Marianne Carlström och Karin
Jeppsson (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om legitimation för
dietister.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
journalföringsplikt för dietister.

2001/02:So314 av Caroline Hagström och Chatrine
Pålsson (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  en  statlig
utredning om omfattningen av lobotomioperationerna
i Sverige.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  en  statlig
ersättning till lobotomerade från 1940-, 1950- och
1960-talen som fortfarande är i livet.

2001/02:So323 av Kjell Eldensjö och Lennart Fridén
(kd, m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen  anförs  om  att  en  utredning  bör
tillsättas  med  uppgift  att  utröna  vad  en abort
innebär  för  smärtupplevelser  för fostret och  vad
resultatet bör få för konsekvenser.

2001/02:So331 av Maud Ekendahl m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  anförs  i  motionen om att studera
rehabiliteringsbehov och undersöka  om  det behövs
speciella insatser för kvinnor.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad som anförs i motionen  om att både mäns
och kvinnors inflytande i vården behöver stärkas.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som   anförs   i   motionen   om  att
kunskaperna inom sjukvården om kvinnors symtom och
sjukdomsbilder måste öka.

2001/02:So334 av Ulla-Britt Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om försöksverksamhet med  s.k.
smart card som patientjournal.

2001/02:So338 av Harald Bergström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att föräldrar skall
informeras om deras minderåriga barn är gravida och
står inför en abort.

2001/02:So345 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening att Socialstyrelsen bör få  i  uppdrag  att
utreda och utfärda riktlinjer för journalhantering
i    samband    med    konkurrensutsättning    och
privatisering.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om utvärdering  av
konkurrensutsättning och privatisering.

2001/02:So349 av Berit Adolfsson och Inger René (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs  om  nödvändigheten  av  att
förändra psykiatrivården.

2001/02:So353 av Margareta Viklund (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
basen/utgångspunkten  för planering av hälso-  och
sjukvården.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om tillsättandet av
en parlamentariskt  sammansatt  utredning  för att
undersöka hur den nya medicinska utvecklingen  kan
tillvaratas, hur de grundläggande värderingarna om
solidariskt   finansierad   vård   kan   utvecklas
samtidigt  som sektorn kan växa som tjänstebransch
samt   hur   nya    möjligheter   att   tillgodose
efterfrågan och egenfinansiering kan tillvaratas.

2001/02:So355 av Margareta Viklund och Ulla-Britt
Hagström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  att  en  statlig utredning
skall    tillsättas    för    att   dels   kartlägga
fibromyalgipatienternas situation,  dels  skapa  nya
behandlingsvägar för dessa patienter.

2001/02:So358 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om mångfald  och
välfärd.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om fria etableringar
och konkurrens.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  nationell
vårdgaranti och obligatorisk gemensamt finansierad
hälsoförsäkring.

2001/02:So368 av Rosita Runegrund och Ester
Lindstedt-Staaf (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  psykiskt friska människor
som felaktigt diagnostiserats som psykiskt sjuka.

2001/02:So369 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att även kvinnor
skall vara forskningsobjekt i vetenskapen.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ökad forskning och
kunskap om kvinnors symtom och sjukdomsbild.

2001/02:So370 av Göte Jonsson och Ingvar Eriksson
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behov  av  ytterligare
insatser för att minska antalet aborter i landet.

2001/02:So383 av Laila Bjurling och Sonja Fransson
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  medicinsk
fotvård för funktionshindrade.

2001/02:So385 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att  regeringen  skall återkomma till riksdagen  med
lagförslag som garanterar  förlossning på fastställd
förlossningsavdelning i god tid före förlossning.

2001/02:So386 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att läkarnas arbetssituation  och  arbetstider  blir
föremål  för  utredning med syfte att bättre reglera
deras arbetsförhållanden så att utbrändhet förebyggs
och vården blir säkrare och bättre för patienterna.

2001/02:So389 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om en informationskampanj om
organdonation.

2001/02:So390 av Ann-Marie Fagerström (s):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad   i   motionen    anförs    om    ökat
brukarinflytande i vården.


2001/02:So392 av Laila Bjurling (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  att  regeringen  i  sitt
fortsatta arbete beaktar konsekvenserna för kroniskt
sjuka vid upphandling av vård.

2001/02:So398 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  stöd   till
komplementär medicin.

2.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Socialstyrelsen  i  uppdrag  att utreda behovet av
att    legitimera    fler   komplementärmedicinska
utövare.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om undervisning i
komplementär medicin.

2001/02:So399 av Jan Backman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i   motionen   anförs   om   screening    mot
prostatacancer.

2001/02:So400 av Lena Olsson m.fl. (v):

1.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Socialstyrelsen  i  uppdrag  att  utreda och lämna
förslag om vad som i motionen anförs om riktlinjer
och åldersgräns för genomförande av plastikkirurgi
enligt vad i motionen anförs.

2.    Riksdagen    begär    att    regeringen    ger
Socialstyrelsen   i   uppdrag   att  genomföra  en
nationell  granskning  av  privata  plastik-   och
allmänkirurgiska   mottagningar   enligt   vad   i
motionen anförs.

2001/02:So404 av Marianne Andersson och Gunnel
Wallin (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa legitimation för
dietister.

2001/02:So406 av Lena Ek och Sofia Jonsson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
Socialstyrelsen  skall få  i  uppgift  att  bevaka
internationella   medicinska    patent,   särskilt
rörande mänskliga gener.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att utarbeta en
nationell strategi för bevakning och  hantering av
internationella    medicinska   patent,   särskilt
rörande mänskliga gener.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att låta utreda
patentreglernas omfattning och utformning nationellt
och internationellt, särskilt med avseende på
biotekniska upptäckter respektive uppfinningar.



2001/02:So407 av Siw Wittgren-Ahl och Mona Berglund
Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i motionen om Socialstyrelsens regler
och riktlinjer för delegation inom vård och omsorg.

2001/02:So409 av Stefan Attefall (kd):

1.  Riksdagen  begär  att   regeringen  lägger  fram
förslag om införande av sjukvårdspeng  i  enlighet
med vad som anförs i motionen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  valfrihet  och
patientmakt inom vården.

2001/02:So414 av Ulla-Britt Hagström (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  bättre
behandlings-    och   rehabiliteringsmetoder   för
läkemedelsberoende utvecklas.

2001/02:So421 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  betydelsen  av design för
samhället och i vårdplanering på alla nivåer.

2001/02:So423 av Barbro Feltzing och Kerstin-Maria
Stalin (mp):

Riksdagen  beslutar  att  fri  etableringsrätt   för
sjukgymnaster införs.

2001/02:So439 av Göran Norlander och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om rutiner för betalning av
vårdavgifter för psykisk tvångsvård.

2001/02:So441 av Agneta Lundberg och Göran Norlander
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs   om   undersköterskornas
kompetens.

2001/02:So442 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Agneta Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   nationellt  nät  av
ambulanshelikoptrar.

2001/02:So443 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och
Hans Stenberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad     i    motionen    anförs    om    lagen    om
tvångsomhändertagande för psykisk vård.

2001/02:So457 av Lena Olsson m.fl. (v):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en översyn och
uppföljning av rätten till second opinion.


2001/02:So460 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att dietister skall erhålla
yrkeslegitimation.

2001/02:So461 av Tuve Skånberg och Gustaf von Essen
(kd, m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en  utredning i
syfte  att  utreda  varför  kvinnor  väljer abort,
vilket  stöd  kvinnorna önskar och andra  aspekter
som kan tänkas påverka aborttalet.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en analys av
varför Sverige har högst aborttal i Norden.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ett åtgärdsprogram
för hur antalet aborter skall kunna minskas.

2001/02:So462 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs   om   lagstiftning   mot
könsdiskriminerande aborter.

2001/02:So463 av Tuve Skånberg och Amanda Agestav
(kd):

Riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
om en lag som förbjuder kloning av mänskliga celler.

2001/02:So465 av Carina Moberg (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att behovsbilden
inom     respektive      specialistområde     inom
sjukgymnastiken undersöks och tydliggörs.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att skyndsamt
utreda  kostnaden  för  den i motionen  föreslagna
specialistutbildningen för sjukgymnaster.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om behovet av att de
hjälpsökande/patienterna lättare skall kunna hitta
rätt form av rehabilitering av rätt behandlare.

2001/02:So466 av Carina Moberg och Cinnika Beiming
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om  nationellt  mål  för
telefontillgängligheten inom hälso- och sjukvården.

2001/02:So467 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, kd,
c, fp, mp):

Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening att en utredning om cancer  och  dess orsaker
samt förebyggande åtgärder och behandling  tillsätts
i   syfte  att  skapa  underlag  för  en  långsiktig
strategisk cancerplan.


2001/02:So468 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i   motionen   anförs   om   abort  efter  20:e
graviditetsveckan.

2001/02:So470 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en opererbar åkomma som
läpp-  och  gomspalt  aldrig  ensam  kan   vara  ett
tillräckligt skäl för att bevilja en abort.

2001/02:So477 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  behovet  av  att  öka
kvaliteten  inom vården för kvinnor med smärtor samt
utökad forskning inom detta område.

2001/02:So482 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att en prioritering görs av
hälso-  och  sjukvården   inom   välfärdens  samlade
fördelning.

2001/02:So490 av Chatrine Pålsson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen  analyserar de små
och  lokala  sjukhusens  roll när det  gäller  att
tillgodose hälso- och sjukvård på lika villkor.

2.   Riksdagen   begär  att  regeringen   analyserar
sjukhusens      roll      för      den      övriga
samhällsutvecklingen  vad  gäller utvecklings- och
konkurrensmöjligheter  för  olika   länsdelar  och
regioner.

2001/02:So491 av Berit Adolfsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om yrkesförbud för  svenska
läkare.

2001/02:So501 av Agne Hansson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om nödvändigheten av
en strategi  för  att  klara personalförsörjningen
inom vården och omsorgen i storstäderna.

7. Riksdagen tillkännerger  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att klara bristen
på förlossningsplatser.

2001/02:So503 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
åtgärdsplan   för   att   minska   vårdpersonalens
sjukfrånvaro.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  utveckling  av
lagen om  offentlig  upphandling  så  att den inte
försvårar avknoppning.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om förtroendekontrakt
mellan vårdpersonal och politiker.

2001/02:So506 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att i svensk
lagstiftning  genomföra  vad som rekommenderas  av
WHO om när foster juridiskt  sett skall räknas som
barn.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om praxis för gränsen
för hur sent i graviditeten aborter får beviljas.

2001/02:So508 av Tuve Skånberg och Magda Ayoub (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att en grundlig
utredning  bör  göras   av   hur   hanteringen  av
aborterade foster sker i samband med forskning.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att tydliga regler
bör fastslås för forskning på levande foster.

2001/02:So509 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att de som verkar
inom hälso- och sjukvården har HBT-kompentens.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om lesbiska kvinnors
situation i hälso- och sjukvården.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att avskaffa  den
s.k. bastuklubbslagen.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att införa en  ny
smittskyddslag.

2001/02:So524 av Magda Ayoub (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   en   utredning   av
postabortsyndrom i ett kvinnohälsoperspektiv.

2001/02:So525 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en  nationell
översyn av förlossningsvården.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om ökad utbildning i
genusfrågor    för    barnmorskor    m.fl.    inom
mödravården.

2001/02:So529 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning om vad i motionen anförs om regler för
sponsring i vården.

2001/02:So533 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den sk. bastuklubbslagen.

2001/02:So537 av Birgitta Sellén och Margareta
Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  förebyggande
insatser mot ätstörningar.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om forskning.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om rätt att välja
vårdform.

2001/02:So538 av Margareta Andersson och Viviann
Gerdin (c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en utredning om
levande donatorer av njurar.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  ett  förnyat
utskick med förbättrad information om donation när
donatorn avlidit.

2001/02:So540 av Lena Sandlin-Hedman och Carin
Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om återinförande av solidarisk
AT-läkarförsörjning   enligt   riksdagens   tidigare
beslut.

2001/02:So545 av Tuve Skånberg och Annelie Enochson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i  motionen  anförs  om  att  alla  ingrepp  i
sjukvården  skall  vara  föremål  för  forskning och
utvärdering, för att säkerställa kvinnors hälsa.

2001/02:So546 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att föreslå åtgärder  i
syfte  att  utveckla ett förebyggande  risktänkande,
bl.a. genom riskanalyser,  för  att undanröja risken
för felbehandling och misstag inom vård och omsorg.

2001/02:So547 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   behov  av
information till lärare, vårdpersonal, skolläkare,
föräldrar m.fl. om ätstörningar.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om   behov   av
utbildning     av     vårdpersonal,    skolläkare,
skolsköterskor   m.fl.   i    olika    typer    av
ätstörningar.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behov av forskning
om ätstörningar.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om behov av forskning
när det gäller att förebygga ätstörningar.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  behov  av
kartläggning   och   uppföljning   av   de   olika
behandlingsmodeller som  används vid behandling av
ätstörningar.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
insatser för drabbade familjemedlemmar.


2001/02:So548 av Eva Arvidsson och Christina
Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om homosexuellas livsvillkor
och livskvalitet.

2001/02:So550 av Sylvia Lindgren m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en utvecklad
hälso-  och  sjukvård  för  hela landet  också  i
Stockholmsregionen.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  vikten  av  att
följa nationella handlingsplaner och välfärdsmål.

2001/02:So555 av Birgitta Ahlqvist och Lennart
Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om information och utbildning
om sjukdomen KOL.

2001/02:So560 av Karin Jeppsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av inrättande av
specialitet inom kunskapsområdet ortopedisk medicin.

2001/02:So566 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  20  000  nya
vårdplatser under en tioårsperiod.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet  av  en
utvidgad vårdgaranti.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
personalrekrytering till vårdyrken.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  fler
utbildningsplatser måste skapas för vårdyrken.

7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  behovet av fler
händer i vården.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att   ett
förtroendekontrakt  bör upprättas mellan politiska
företrädare och vårdens professioner.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  personer med
nedsatt autonomi.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om behovet av en
värdighetsgaranti.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om vikten av att de
etiska riktlinjerna  för  prioritering inom hälso-
och sjukvården efterlevs.

16. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  närhet  till
vården.

17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs  om  närsjukvårdens
roll som bas i sjukvården.

2001/02:So568 av Chris Heister m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om problemen i den
psykiatriska vården.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ökad valfrihet och
rätt till vård i tid.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet   av
resursförstärkning till psykiatrin.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om behovet  av  en
samlad genomgång  av  hinder för privat verksamhet
inom psykiatrin m.m.

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till ändring i syfte att så långt  möjligt
undvika  särbehandling av allmänt anställda läkare
vad beträffar psykiatriska vårdintyg.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om rättssäkerheten  i
tvångsvården.

2001/02:So579 av Lennart Klockare och Birgitta
Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  kostnader  för  morbus
Gaucher.

2001/02:So580 av Torgny Danielsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att tillsätta  en
kommission  med  uppgift  att  föreslå  åtgärder mot
diskriminering av psykisk ohälsa.

2001/02:So581 av Sylvia Lindgren m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att särskilt
uppmärksamma grupper som av kostnadsskäl avstår från
vård och läkemedel.

2001/02:So582 av Anita Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om behovet av att särskilt
uppmärksamma de äldre psykiskt sjukas situation.

2001/02:So597 av Lisbeth Staaf-Igelström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet  av  inrättandet av
platser   för   den  praktiska  tjänstgöringen   för
psykologer (PTP).

2001/02:So602 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om vikten av att tillsätta
en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga och föreslå
åtgärder mot diskriminering av psykisk ohälsa.

2001/02:So604 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs   om   att   samordning  av
forskningsresultat        och       tvärvetenskaplig
metodutveckling skulle höja  kvaliteten  i vården av
kvinnor med smärtproblematik.

2001/02:So605 av Helena Hillar Rosenqvist m.fl.
(mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av en utredning  om
komplementärmedicin och dess möjliga integrering med
skolmedicinen.

2001/02:So608 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs i motionen om behovet av inrättande
av platser  för  den  praktiska  tjänstgöringen  för
psykologer (PTP).

2001/02:So612 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykisk ohälsa.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om migrän.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om fibromyalgi och
forskning.

14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   det
abortförebyggande arbetet.

2001/02:So613 av Sven Brus m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om tillgången till
akut- och klinikvård för personer över 65 år.

2001/02:So620 av Chris Heister m.fl. (m):

1.  Riksdagen  beslutar  att   införa  en  nationell
vårdgaranti,  i  enlighet  med vad  som  anförs  i
motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen  skyndsamt utreder
sjukvårdens     framtida     finansiering      och
kompetensförsörjning     särskilt    utifrån    en
obligatorisk hälsoförsäkring  som  omfattar alla i
enlighet med vad som anförs i motionen.

4.  Riksdagen beslutar att tillåta försöksverksamhet
med   kundval  där  pengarna  följer  patienten  i
enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  alternativ i
vården.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om primärvården.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  förbättrad
samordning.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om rätten att söka
vård utomlands.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om tillsynsverksamhet
på sjukvårdens område.

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om IT i sjukvården.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  medicinsk
forskning.

2001/02:So623 av Gunnel Wallin och Marianne
Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om ett ökat samarbete
tvärs  över yrkesgränserna för att lära mer om vad
som  orsakar   sjukdom  och  vad  som  kan  hjälpa
patienterna.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  erkänna
komplementär- och alternativmedicinens system  för
auktorisation och kvalitetssäkring.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är viktigt
att  Sverige  stöder det nordiska samarbetet  inom
komplementär- och alternativmedicinen.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
förskrivningsrätt  tilldelas   auktoriserade   och
kvalitetssäkrade         komplementär-         och
alternativmedicinare.

2001/02:So625 av Viviann Gerdin och Gunnel Wallin
(c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att  förbättra
livskvaliteten för smärtpatienterna.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att stimulera till
utbyggd  smärtvård  med  minst en komplett enhet i
varje landsting.

2001/02:So626 av Viviann Gerdin och Lena Ek (c):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att regeringen i
högre    grad    bör     uppmärksamma     kvinnors
arbetsförhållande.

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
meinng vad i motionen anförs  om  att öka kvinnors
inflytande inom vården.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att ökade resurser
måste satsas på  forskning  kring  kvinnors ohälsa
och  att kvinnoperspektivet bör införas  i  läkar-
och vårdutbildningar.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
lägga  fram  förslag  för  att öka inflytandet och
stärka     rätten     att     välja    alternativa
behandlingsmetoder.

2001/02:So628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om en behovsstyrd
sjukvård.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   som   i   motionen   anförs  om  en
husläkarlag, m.m.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om en vårdgaranti och
vårdpeng.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om bättre villkor
för vårdpersonalen.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om vårdpersonalens
möjligheter till att starta eget m.m.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om reformer för en
förbättrad psykiatri.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som  i motionen anförs om behovet  av
fler privata vårdgivare.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  som  i  motionen  anförs  om  second
opinion.

12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  valfrihet  i
mödravården.

13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om barnhälsovården.

17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om vård i livets
slutskede.

18.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
genusperspektiv i vården.

2001/02:So633 av Ulf Nilsson (fp):

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
stamcellsforskning.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  tillåta
terapeutisk kloning.

2001/02:So635 av Gudrun Lindvall (mp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om stamceller från
aborterade foster.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om framställande av
befruktade  celler   direkt   för   kloning  eller
stamcellsforskning.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om positiva aspekter
av stamcellsforskning.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att villkor för
fortsatt stamcellsforskning  skall vara parallell,
fristående    forskning    med   utgångspunkt    i
försiktighetsprincipen.

7.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  ett  brett
informationsprojekt.

2001/02:So637 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om inrättandet av en
vårdpeng.

2001/02:Ub459 av Rolf Olsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen    anförs    om   utbildning   av
rättspsykiatriker.

2001/02:Ub537 av Marianne Jönsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av åtgärder för
att   snabbt  öka  antalet  specialistneurologer   i
Sverige.

2001/02:T464 av Yvonne Ångström och Kenth Skårvik
(fp):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
trafikmedicinska  enheter  vid regionsjukhus eller
motsvarande  och  kvalificerade   trafikmedicinska
centrum på de medicinska universiteten.

2001/02:N314 av Agne Hansson m.fl. (c):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att den sociala
ekonomin  även  skall kunna appliceras  på  mindre
enheter inom skolor, sjukhus och vårdinrättningar.

2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  hälso-  och
sjukvård.

2001/02:N365 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att utreda i
vilken  mån  den  offentliga  sjukvården  har  ett
ekonomiskt   övertag   gentemot   den  alternativa
omsorgen och sjukvården.

2001/02:A226 av Agne Hansson m.fl. (c):

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om rätten till valet
av tolk inom hälso- och sjukvården.

2001/02:A229 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

26. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen anförs  om  kvinnors
hälsa.

2001/02:A393 av Lars Ångström m.fl. (mp):

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet  att
utveckla forskningen kring manliga preventivmedel.